I detta betänkande behandlas regeringens budgetförslag avseende utgifts-
område 7 Internationellt bistånd samt motioner väckta under den allmänna
motionstiden 2000/01, vilka hänför sig till biståndets nivå i
förhållande till BNI, fördelningen av anslag samt biståndets inriktning.
Utskottet tillstyrker i betänkandet regeringens förslag till nivå för
biståndsramen i relation till beräknad BNI för 2001. Ett antal
motionsyrkanden rörande krav på en snabbare återgång till
enprocentsmålet och planer för att åter uppnå detta avstyrks med
motiveringen att utskottet inte finner det ändamålsenligt med bestämda
planer för en återgång till enprocentsnivån. Utskottet menar att det
svenska biståndet skall nå en procent av BNI och att i takt med ökat
statsfinansiellt utrymme bör stegen mot enprocentsmålet påskyndas.
Ambitionen är att målet skall nås så snart som möjligt, helst inom fem
år. Den exakta tidpunkten måste dock vägas mot den framtida ekonomiska
utvecklingen i Sverige.
Utskottet noterar att många av de frågor som väcks i motionerna kommer
att behandlas av den utvecklingspolitiska kommittén.
Propositionens förslag till fördelning mellan anslagen inom
utgiftsområde 7 Internationellt bistånd tillstyrks av utskottet. Vidare
tillstyrks proposi-tionens förslag till utfästelser och åtaganden inom
det multi- och bilaterala utvecklingssamarbetet. I betänkandet
tillstyrker utskottet vidare att regeringen bemyndigas att ikläda staten
betalningsansvar i form av statlig garantigivning inom det
internationella utvecklingssamarbetet.
Propositionens yrkanden om bemyndiganden att ikläda staten betalnings-
ansvar i form av statsgarantier för finansiellt stöd till länder i
Central- och Östeuropa och för exportkreditgarantigivning för vissa
länder i Central- och Östeuropa tillstyrks av utskottet. Även ett
yrkande att göra utfästelser inom anslaget Samarbete med Central- och
Östeuropa som innebär förpliktelse efter budgetåret 2001 tillstyrks av
utskottet.
Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet regeringens förslag. Samtliga
motionsyrkanden besvaras eller avstyrks.
I ärendet finns 22 reservationer och 21 särskilda yttranden.
Propositionen
Regeringen föreslår i proposition 2000/01:1, volym 4, utgiftsområde 7
att riksdagen
1. fastställer biståndsramen för internationellt utvecklingssamarbete
till 0,73 procent av vid budgeteringstillfället beräknad
bruttonationalinkomst (BNI) för 2001,
2. bemyndigar regeringen att för verksamhet inom reservationsanslaget
8:1 Biståndsverksamhet under år 2001 göra ekonomiska utfästelser och
åtaganden som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför utgifter efter
år 2001 om högst 28511000000 kronor (avsnitt 3.8.1 Bemyndigande om
ekonomiska förpliktelser),
3. bemyndigar regeringen att för verksamhet inom reservationsanslaget
8:1 Biståndsverksamhet under år 2001 ikläda staten betalningsansvar i
form av garantier till ett belopp inklusive tidigare ställda garantier
om högst 12000000000 kronor (avsnitt 3.8.1 Bemyndigande om ekonomiska
förpliktelser),
4. bemyndigar regeringen att för verksamhet inom reservationsanslaget
9:1 Samarbete med Central- och Östeuropa under år 2001 göra ekonomiska
utfästelser och åtaganden som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför
utgifter under åren 2002-2004 om högst 860000000 kronor (avsnitt 4.8.1
Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser),
5. bemyndigar regeringen att för verksamhet inom reservationsanslaget
9:2 Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt
stöd och exportkreditgarantier under år 2001 ikläda staten
betalningsansvar i form av garantier för finansiellt stöd till länder i
Central- och Östeuropa till ett belopp om högst 150000000 kronor
(avsnitt 4.8.2 Regeringens överväganden),
6. för budgetåret 2001 anvisar anslagen under utgiftsområde 7
Internationellt bistånd enligt följande uppställning:
9:2 Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt
stöd och exportkreditgarantier
reservationsanslag
35000
Summa 14966011
Motioner väckta under allmänna motionstiden 2000/01
2000/01:K398 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari föreslås att riksdagen
fattar följande beslut:
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om EU:s utvecklingspolitik.
2000/01:Fi211 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari föreslås att riksdagen
fattar följande beslut:
14. Riksdagen anvisar för budgetåret 2001 anslagen under utgiftsområde 7
Internationellt bistånd enligt uppställningen i bilaga 2.
2000/01:Fi216 av Siw Wittgren-Ahl m.fl. (s) vari föreslås att riksdagen
fattar följande beslut:
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av en översyn av möjligheten att införa avgifter på
utnyttjandet av exempelvis internationella luft- och sjöleder och fisket
i oceanerna.
2000/01:Fi217 av Mariann Ytterberg och Barbro Hietala Nordlund (s) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
2. Riksdagen begär att regeringen utreder möjligheten av att införa
avgifter på utnyttjandet av exempelvis internationella luft- och
sjöleder och fisket i oceanerna.
2000/01:Ju724 av Tasso Stafilidis m.fl. (v, s, c, fp, mp) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om bistånd till utvecklingsländer där homosexuellas, bisexuellas
och transpersoners rättigheter kränks.
2000/01:L459 av Ana Maria Narti m.fl. (fp) vari föreslås att riksdagen
fattar följande beslut:
22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om Sveriges bilaterala biståndsarbete.
2000/01:U201 av Birgitta Sellén (c) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att ett blivande freds-centrum med tillhörande
myndighet placeras i anslutning till Sidas verksamhet i Ådalen.
2000/01:U202 av tredje vice talman Rose-Marie Frebran m.fl. (kd, c, fp,
mp) vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en
effektivare användning av de resurser Sverige avsätter för minröjning.
2000/01:U203 av Murad Artin m.fl. (v) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
att den bör ge Sida i uppdrag att förbereda ett biståndsprojekt rörande
energiförsörjningen i Armenien.
2000/01:U206 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari föreslås att riksdagen
fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att demokrati skall vara det överordnade bland målen för
utvecklingssamarbetet.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en starkare inriktning på stöd till hela program snarare än
till projekt.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om nödvändigheten av konditionalitet i biståndsgivningen.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av en utförlig definition av demokratibistånd och vad
ett sådant bistånd innebär mera konkret.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett åtgärdsprogram för demokratibiståndet.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att i de fall bistånd skall bedrivas i diktaturstater,
totalitära stater eller stater som ej tillåter flerpartisystem skall det
ske via enskilda organisationer.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att undvika bilaterala biståndsengagemang i länder vars
regimer inte strävar efter demokratisering.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att stöd till uppbyggande av demokratiska institutioner, såsom
politiska aktörer, lokalt självstyre, parlament, rättsväsende och
politiska regelsystem, bör ha hög prioritet.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att stödet till partinära organisationer skall permanentas och
ökas.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att informationstekniken bör bli ett viktigt inslag i svenskt
demokratibistånd.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen varje år bör ta fram en särskild rapport över
läget i våra mottagarländer beträffande demokrati och mänskliga
rättigheter.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige i utvecklingssamarbetet bättre uppmärksammar och
ställer högre krav på grundläggande rättigheter för bi- och homosexuella
och könsöverskridande.
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att de bistånd som främjar fria massmedier, inte minst
tidningar och radiostationer, bör utvecklas.
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att handelns betydelse som utvecklingsmotor måste betonas
starkare.
22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att mer kraftfullt stödja ekonomiska reformer i de nya
demokratierna.
23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om miljöbistånd.
24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vattenfrämjande åtgärder.
25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att satsningar på frågor som rör sexuell och reproduktiv hälsa
bör föras in i de bilaterala förhandlingarna.
26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att barnen måste ges särskild uppmärksamhet i
biståndspolitiken.
27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om hälsoproblemen i u-länderna.
28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att svenskt biståndsarbete bör göra kraftfulla insatser dels
för att förebygga att kvinnor och flickor utsätts för könsstympning,
dels för att skapa vård och rehabiliteringsresurser för de utsatta.
29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett genusperspektiv och att arbetet inom biståndet med att öka
jämställdheten mellan kvinnor och män bör intensifieras.
30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att stödja SHIA i dess arbete med att stärka funktionshindrade
människors delaktighet och rättigheter.
31. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om betydelsen av enskilda organisationers biståndsarbete.
32. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om samspelet mellan bistånds- och flyktingpolitiken.
33. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att de mänskliga rättigheterna måste bli en viktig del inom
EU:s utvecklingspolitik.
34. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att EU:s utvecklingspolitik måste präglas av en större närvaro
i de länder man samarbetar med.
35. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att huvuddelen av EU:s biståndssamarbete bör omfattas av
närhetsprincipen.
36. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att verka för ett avskaffande av kvoterna inom tekoområdet.
40. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att EU:s bistånd i ökad utsträckning sker i form av
programstöd i stället för projektstöd.
. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att verka för att EU:s medlemsländer i sina nationella
budgetar fullföljer FN:s rekommendation om att minst 0,7 % av BNI skall
avsättas till bistånd.
43. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om bistånd till Östeuropa.
44. Riksdagen anvisar till anslag 8:1 Biståndsverksamhet för budgetåret
2001 1 700 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit eller
således 15304 miljoner kronor.
45. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om den totala biståndsökningen till 0,81, 0,85 respektive 0,88 %
av BNI för åren 2001, 2002 och 2003.
46. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om återgång till enprocentsmålet inom en femårsperiod.
47. Riksdagen avslår regeringens förslag till riksdagsbeslut i
motsvarande delar, bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och
åtaganden som förordas i motionen beträffande multi- och bilateralt
utvecklingssamarbete enligt tabell 1 och tabell 2.
2000/01:U207 av Sten Tolgfors (m) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att det svenska biståndet bör inriktas på bekämpandet
av hiv/aids.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om vilka insatser Sverige kan göra inom biståndet för
att bekämpa hivspridning och lindra effekterna av aids.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att svenskt bistånd för hiv/aids-bekämpning med
fördel kan kanaliseras genom frivilligorganisationerna.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om vikten av att stärka kvinnans ställning för att
bekämpa spridningen av hiv.
2000/01:U208 av Monica Green m.fl. (s) vari föreslås att riksdagen
fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om inriktningen för ett särskilt
barnbiståndsmål.
2000/01:U210 av Anne-Katrine Dunker och Cristina Husmark Pehrsson (m)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
förnyat svenskt bistånd.
2000/01:U211 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari föreslås att riksdagen
fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen
bör ställa sig bakom kraven på kraftfulla skuldavskrivningar till de
fattiga länderna.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att särskilt uppmärksamma insatser till stöd till
funktionshindrade kvinnor.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen
föreslås ta initiativ till bildande av ett institut för globala
genusfrågor.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs
om partnerskapsförhållande och karaktären av en form av global
regionalpolitik.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att
jämställdhets-perspektivet när det gäller Sveriges internationella
utvecklingssamarbete bör få en förstärkt plats i arbetet inte bara på
varje delområde av politiken utan ges en förstärkt plats i ett
helhetsperspektiv och behandlas som ett politikområde i sig.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sveriges
internationella utvecklingssamarbete och de partnerskapsförhållanden som
utvecklas inom detta bör få karaktär av en global regionalpolitik.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige
aktivt bör medverka till att IT-tekniken kommer de fattigaste till del
såväl genom det bilaterala som det multilaterala utvecklingssamarbetet.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att de företag
som deltar i Sveriges internationella utvecklingssamarbete skall åta sig
att följa de regler som gäller för arbetsvillkor, arbetstid,
arbetarskydd, anställningstrygghet m.m.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att det svenska
katastrofbiståndet bör finansieras genom uppbyggnaden av en särskild
fond, så att framtida miljö- och naturkatastrofer inte påverkar annat
planerat bistånd.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen
i internationella sammanhang bör ta upp frågan om ett s.k. early
warning-system och i ekonomiskt avseende medverka till uppbyggnaden av
ett sådant.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att den svenska
regeringen bör ställa hårdare villkor för det svenska biståndet när det
gäller länder vilka samtidigt som de söker bistånd bygger upp en
militärapparat.
2000/01:U212 av Marianne Andersson m.fl. (c) vari föreslås att riksdagen
fattar följande beslut:
1. Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till
regeringens förslag anslagen under utgiftsområde 7 Internationellt
bistånd enligt uppställning (tusental kr): Anslag 8:1
Biståndsverksamhet; Regeringens förslag; 13 024 803; Anslagsförändring;
+700 000, Anslag 8:2 Sida; 422 318; Anslagsförändring; -28 895, Summa
för utgiftsområdet; Regeringens förslag; 14966000; Anslagsförändring;
+700 000.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs
i motionen om ökning av anslagen inom anslagsposten 1.1 Multilateralt
biståndsarbete.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs
i motionen om ökning av anslagen inom anslagsposten 1.2 Bilateralt
utvecklingssamarbete.
2000/01:U213 av Marianne Andersson m.fl. (c) vari föreslås att riksdagen
fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av att ständigt följa upp det åtagande som gjorts i det
globala handlingsprogrammet Agenda 21.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av demokrati och mänskliga rättigheter som
förutsättningar för ekonomisk och social utveckling.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att inrikta biståndet på att utveckla mottagarländernas
styrelseskick och stimulera god samhällsstyrning.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om åtgärder för hållbar ekonomisk tillväxt.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att använda svenskt bistånd i tele- och kommunikationsteknik
för att minska klyftorna mellan fattiga och rika och förstärka
effekterna av biståndet.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av fortsatt bistånd till stärkande av barns och
kvinnors rättigheter.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av folkrörelsernas och de enskilda organisationernas
roll i biståndsarbetet.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att inrikta biståndet på stöd till miljömässigt hållbara
jordbruk som kan garantera den nationella livsmedelsförsörjningen.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att låta ändamålen bli den avgörande faktorn vid biståndets
utformning.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige under det svenska ordförandeskapet i EU bör verka
för införandet av ett gemensamt biståndsmål inom EU.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att återupprätta biståndsmålet på en procent av BNI i en
snabbare och jämnare takt.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ökade svenska resurser till skuldavskrivning.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att all sanering av ett lands ekonomi måste utgå ifrån FN-
stadgans grundvärden.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av ökade investeringar i utvecklingsländernas sociala
och ekonomiska infrastruktur.
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av ett transparent internationellt ekonomiskt
beslutsfattande med deltagande av alla berörda parter för att
internationella utvecklingsansträngningar skall lyckas.
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att de internationella institutionerna måste omvandlas till
effektiva instrument för implementering av strategier för mänsklig och
social utveckling.
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att förhandlingar om framtida låneprogram i högre grad måste
väga in faktorer som de politiska och sociala strukturernas bärkraft,
uppbyggnaden av demokratiska institutioner och rättsstaten.
23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att närmare utreda förutsättningarna för en nordisk Afrikafond
för att stärka kapitalförsörjningen i Afrika.
2000/01:U214 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari föreslås att riksdagen
fattar följande beslut: Riksdagen beslutar om budgetförändringar
avseende utgiftsområde 7 Internationellt bistånd enligt följande
(tusental kr): 8:1 Biståndsverksamhet; År 2001; 14966011; Förändring; -
965 785, A Traditionellt; År 2001; 13 603 884; Förändring; -2 416 000, B
Fredsfrämjande verksamhet; Förändring; +1150215, C Samarbete med
Central- och Östeuropa; År 2001; 865000; Förändring; +300 000.
2000/01:U216 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari föreslås att riksdagen
fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att det övergripande målet för biståndet är att höja de
fattigas levnadsnivå och hävda människovärdet.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att lägga till de biståndspolitiska målen att främja respekten
för mänskliga rättigheter och verka säkerhetsfrämjande och
konfliktförebyggande.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att anta nya riktlinjer för mänskliga rättigheter och
utveckling.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en ökad användning av positiva verkningsmedel för att främja
mänskliga rättigheter i ett utvecklingsperspektiv.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett ökat humanitärt bistånd via frivilligorganisationer vid
väpnade konflikter.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att inom demokratibiståndet bättre utnyttja de svenska
politiska partiernas kompetens.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av att främja en ekonomisk tillväxt och utveckling för
de allra fattigaste länderna.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige som ledande IT-nation har ett särskilt ansvar för
ökade satsningar för IT-biståndet.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om social utveckling i utvecklingsländerna.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att intensifiera samarbetet mellan regeringar, internationella
organisationer och näringslivet för att öka hälsoforskningen mot de
fattigas sjukdomar.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att arbeta fram en explicit målsättning för att hindra
spridningen av hiv/aids.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om satsningarna i det internationella samfundet för
skuldavskrivningar för de allra fattigaste länderna.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att sätta upp mål för att minska andelen människor som saknar
tillgång till rent vatten och bra sanitära möjligheter.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett bistånd för ökad säkerhet.
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige bör inta en mer offensiv hållning i det
internationella samarbetet för en ökad samordning av det humanitära
biståndet.
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ökat samråd med de enskilda organisationerna.
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett bättre samarbete med näringslivet för ökat bistånd och
investeringar i utvecklingsländer.
23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om oberoende utvärderingar av det svenska biståndet.
24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om återföringen av vunna erfarenheter i kommande
verksamhetsplanering.
25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en snabbare återgång till enprocentsmålet.
26. Riksdagen beslutar om underindelningen av anslag 1.2 Bilateralt
utvecklingssamarbete i enlighet med vad som anförs i motionen (tabell
4).
27. Riksdagen anvisar med följande förändringar i förhållande till
regeringens förslag anslagen under utgiftsområde 7 Internationellt
bistånd enligt uppställning: Anslag UO7 (tusental kr); 8:1
Biståndsverksamhet; Regeringen; 13 603 884; Kristdemokraterna; +600 000,
Totalsumma för UO7; Regeringen; 16 295 000; Kristdemokraterna; +600 000.
2000/01:U217 av Holger Gustafsson m.fl. (kd) vari föreslås att riksdagen
fattar följande beslut:
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att se över huruvida en gemensam myndighet för global
utveckling kan inrättas.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att förbättra koordineringen och den internationella
samordningen för humanitära insatser vid naturkatastrofer och
konflikter.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en ökad grön solidaritet med utvecklingsländerna.
2000/01:U304 av Christel Anderberg och Inger René (m) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att avveckla Sveriges bilaterala bistånd.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att lägga ned Sida.
2000/01:U404 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari föreslås att riksdagen
fattar följande beslut:
23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om EU:s ansvar för återuppbyggnad på Balkan.
25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige skall gå i spetsen för att mobilisera finansiella
resurser till Ryssland för att utveckla civila företag där
kärnvapenkunnandet kan nyttjas.
2000/01:U410 av Amanda Agestav m.fl. (kd) vari föreslås att riksdagen
fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att inrätta ett gemensamt fredscentrum i
Sverige.
2000/01:U503 av Marianne Andersson m.fl. (c, v, kd, mp) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om Sveriges möjligheter att främja frivilligorganisationer i
Aseanländerna.
2000/01:U509 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari föreslås att riksdagen
fattar följande beslut:
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om administrationen av stödet till Central- och Östeuropa.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om inriktningen i övrigt av stödet till Central- och Östeuropa.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att svenskt östbistånd bör ha en tydlig inriktning på
smittskyddsarbete, där särskilt tbc- och hiv/aids-problematiken
uppmärksammas.
2000/01:U602 av Ulla-Britt Hagström (kd) vari föreslås att riksdagen
fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att stödet till Eritrea återupptas inom
ramen för det svenska biståndet.
2000/01:U612 av Murad Artin m.fl. (v) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige
inriktar en del av sitt framtida biståndsarbete på den ekonomiska och
administrativa återuppbyggnaden av Somalia.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att det svenska
biståndet i ett första skede inriktar sig på desarmering av de minor som
efter kriget finns spridda över stora områden i Somalia.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige som
ordförandeland i EU bör verka för att EU inriktar en del av sitt bistånd
på återuppbyggnad av Somalia.
2000/01:U614 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari föreslås att riksdagen
fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att integrera könsperspektiv och konsekvensanalys ur
jämställdhetsperspektiv på samtliga satsningar och projekt i Sveriges
utvecklingssamarbete.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att mainstreaming ges fortsatt och ökad betydelse i det
internationella utvecklingssamarbetet.
2000/01:U616 av Murad Artin m.fl. (v) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:
4. Riksdagen begär att regeringen i sitt flyktingbistånd beaktar stödet
till de frivilligorganisationer som verkar i grannländerna till
Afghanistan.
2000/01:U617 av Lena Sandlin-Hedman och Anders Ygeman (s) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs beträffande kampen mot
världsfattigdomen.
2000/01:U620 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari föreslås att riksdagen
fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att biståndet skall främja en snabb utrotning av fattigdomen
som övergripande mål.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att rättsstaten, respekt för mänskliga rättigheter, demokrati
och marknadsekonomi är centrala målsättningar i samarbetet med
biståndsländerna.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att bistånd skall vara resultatinriktat.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om utveckling av läkemedel för tropiska sjukdomar.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige måste värna frihandeln genom att inom EU och WTO
ständigt arbeta för lägre tullar och avskaffande av handelshinder.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att avskaffa systemet med landramar till förmån för avtal, med
strikta villkor vad gäller korruption, effektivitet och
demokratiutveckling.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att bistånd inte skall ges till regimer som för anfallskrig.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att skuldavskrivningar inte får ske på ett sådant sätt att
misshushållning och korruption främjas.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att frigjorda resurser från skuldavskrivningar i första hand
skall användas till grundläggande utbildning och hälsovård.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att frivilligorganisationerna bör få en utökad roll i
biståndet.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utformningen av biståndet bör ske i u-landsmiljö.
2000/01:U621 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari föreslås att riksdagen
fattar följande beslut:
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att svenskt bistånd ej bör ges till regimer som grovt och
systematiskt bryter mot de mänskliga rättigheterna.
2000/01:U623 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om korruptionsbekämpning.
2000/01:U629 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om biståndet till Kuba.
2000/01:U630 av Margareta Viklund m.fl. (kd) vari föreslås att riksdagen
fattar följande beslut:
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att stärkandet av kvinnors ställning skall integreras i
biståndsarbetet.
2000/01:U631 av Murad Artin m.fl. (v) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Eritrea bör
ges katastrofhjälp för att klara sin akuta folkförsörjning.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Eritrea även
erhåller ett mer långsiktigt stöd till återuppbyggnad.
2000/01:U632 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om stöd till svenska frivilligorganisationer, vilka stöder den
burmesiska oppositionen, som arbetar under mycket svåra förhållanden,
och de krafter som verkar för demokratisk utveckling i Burma.
2000/01:U633 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige bilateralt och inom ramen för EU:s biståndspolitik
verkar för ett kraftfullt bistånd till Östtimors uppbyggnad.
2000/01:U645 av Carina Hägg (s) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att noga följa problemet med oseriösa
minröjningsföretag.
2000/01:U647 av Birgitta Ahlqvist m.fl. (s) vari föreslås att riksdagen
fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om information till allmänheten om säkerhet
vid atomkraftolycka.
2000/01:U650 av Sonja Fransson (s) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att den svenska handikapprörelsens erfarenheter av
utvecklingssamarbete tas till vara.
2000/01:U655 av Murad Artin (v) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut: Riksdagen begär att regeringen inom ramen för det
svenska internationella utvecklingssamarbetet undersöker möjligheterna
till ett projekt för förbättrad energiförsörjning med sol- och vindkraft
i norra Irak/Irakiska Kurdistan.
2000/01:U658 av Elver Jonsson (fp) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om synen på demokratins roll i fattigdomsbekämpningen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige skall se arbetet för fria val, flerpartisystem och
parlamentarism som en huvuduppgift inom utvecklingsbiståndet.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om utformningen av stödet till det civila samhället.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av att minska u-ländernas skuldbörda.
2000/01:U660 av Murad Artin m.fl. (v) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett demokratibistånd till Armenien, med särskild inriktning på
att öka kvinnornas politiska engagemang och inflytande på
samhällsutvecklingen.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ekonomiskt bistånd för att stimulera Armeniens ekonomiska
utveckling.
2000/01:U703 av Margareta Viklund (kd) vari föreslås att riksdagen
fattar följande beslut:
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om bistånd för att assyrierna skall kunna återuppbygga sina byar
och institutioner.
2000/01:U705 av Elver Jonsson och Runar Patriksson (fp) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att verka för en ekonomisk och demokratisk utveckling i
enklaven Kaliningrad.
2000/01:Kr345 av Inger Davidson m.fl. (kd) vari föreslås att riksdagen
fattar följande beslut:
48. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om idrottsbistånd.
2000/01:N328 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari föreslås att riksdagen
fattar följande beslut:
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att införa tull- och kvotfritt inträde för de minst utvecklade
ländernas (MUL-ländernas) export till i-landsmarknader.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om fattiga länders näringslivsutveckling.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att öka u-ländernas kapacitet att delta i WTO genom utökat
tekniskt bistånd.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett WTO-avtal som ger utvecklingsländerna bättre
förutsättningar att utveckla den nationella livsmedelsförsörjningen.
2000/01:N384 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om Internationella valutafonden (IMF).
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om Världsbanken.
2000/01:A811 av Maria Larsson m.fl. (kd) vari föreslås att riksdagen
fattar följande beslut:
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om jämställdhet och bistånd.
Internationellt utvecklingssamarbete
Verksamheten under politikområdet
Propositionen (avsnitten 2 och 3.1-3.4)
Utgiftsområdet Internationellt bistånd omfattar politikområdena
Internationellt utvecklingssamarbete respektive Samarbete med Central-
och Östeuropa. Förvaltningsmyndigheter inom utgiftsområdet är Styrelsen
för internationellt utvecklingssamarbete (Sida) och Nordiska
Afrikainstitutet (NAI).
Inledningsvis erinras i propositionen att det övergripande målet för det
svenska utvecklingssamarbetet är att höja de fattiga folkens
levnadsnivå. De sex av riksdagen fastlagda biståndspolitiska målen - att
bidra till resurstillväxt, ekonomisk och social utjämning, ekonomisk och
politisk självständighet, demokratisk samhällsutveckling, framsynt
hushållning med naturresurser och omsorg om miljön samt jämställdhet
mellan kvinnor och män - samverkar för att bidra till det övergripande
målet.
I propositionen konstateras att ambitionen är att Sverige åter skall
uppnå enprocentsmålet för biståndsramen när de statsfinansiella
förutsättningarna för detta föreligger. Biståndsramen år 2001 beräknas
till 15695 miljoner kronor, vilket motsvarar 0,73 % av prognostiserad
bruttonationalinkomst (BNI) för år 2001. För år 2002 höjs ramen till
0,74 % och år 2003 till 0,81 % av BNI.
För 2001 uppgår avräkningen för asylkostnader till 617 miljoner kronor
vilket är en höjning med 29 miljoner kronor i förhållande till
regeringens ekonomiska vårproposition. Höjningen hänför sig främst till
en beräknad ökning av antalet flyktingar från västra Balkan. Från
biståndsramen avräknas vidare kostnader för det svenska bidraget till
den del av EG:s gemensamma bistånd som finansieras över Europeiska
kommissionens reguljära budget. För 2001 uppgår avräkningen till 732
miljoner kronor, vilket beräknats som biståndets andel av den totala EG-
budgeten multiplicerat med Sveriges medlemsavgift.
Kampen mot fattigdomen står i dag högst på den internationella
utvecklingsagendan. 1990-talets stora FN-konferenser inspirerade
givarsamfundet till strategin Shaping the 21st Century: the Contribution
of Development Cooperation, som har fattigdomsbekämpning som
övergripande mål. Fattigdomsbekämpning är i hög grad en fråga om att
utmana rådande maktstrukturer och egenintressen. Delaktighet och
kontroll över resurser är nyckelbegrepp för att ge enskilda människor,
inte minst kvinnor, möjlighet att påverka sina liv och ta sig ur sin
fattigdom. Ofta är det männen som i kraft av traditioner och gällande
värderingar tar makten över resurserna. Demokratisering är ett sätt att
sprida makten på fler händer på alla nivåer även inom familjen. Att föra
in ett rättighetsperspektiv i strävandena att minska fattigdomen innebär
att lyfta upp principen om allas lika rätt och värde.
Demokrati är både ett mål och ett medel i utvecklingssamarbetet. Det är
ett värde i sig att människor får inflytande över sitt eget liv genom de
politiska systemen. Det är ett medel därför att det bidrar till
spridning av makt och resurser på ett sätt som gör att allas intressen
kan komma till uttryck.
Fattigdom bekämpas bäst när varaktiga förutsättningar skapas för
människor att själva ta sig ur sin fattigdom. Det grundläggande ansvaret
ligger hos länderna och deras egna befolkningar. Viljan och förmågan att
föra en politik som bekämpar fattigdom bl.a. genom att föra en sund
makroekonomisk politik är avgörande. Utvecklingssamarbetet har främst en
katalytisk roll - genom att påverka den nationella politiken inom ramen
för ett partnerskap. I fokus står främst frågor som god
samhällsstyrning, mänskliga rättigheter, miljöhänsyn och främjande av
jämställdhet. Respekt för mänskliga rättigheter, demokrati, rättsstat
och god samhällsstyrning utgör också den gemensamma värdegrunden i det
nya avtal som undertecknades i juni mellan EU och de s.k. AVS-länderna i
Afrika, Västindien och Stilla havet (Cotonou-avtalet).
Under de närmaste åren kommer nationella fattigdomsstrategier att
utarbetas i många länder. En av drivkrafterna är den tydliga länken
mellan skuldlättnad och fattigdomsbekämpning i det utvidgade initiativet
för skuldlättnader för de fattigaste länderna, det s.k. HIPC-initiativet
(Heavily Indebted Poor Countries Initiative). Sverige har aktivt arbetat
för den förstärkta fattigdomsinriktningen inom HIPC-initiativet och
kommer att nära följa och utvärdera processerna i de viktigaste
samarbetsländerna.
Sveriges bilaterala utvecklingssamarbete genom Sida omfattar i först
hand långsiktigt samarbete med och betydande finansiella
resursöverföringar till en kärna av samarbetsländer. 1999 hade Sida ett
sådant långsiktigt samarbete med 37 länder. Att utveckla ett partnerskap
med dessa ställer krav på fördjupad dialog och ett breddat angreppssätt
som också omfattar andra aktörer än regeringar och nya arbetsformer.
Den snabba utvecklingen inom informations- och kommunikationsteknikens
(IT) område har väsentligt underlättat förutsättningarna för
kommunikation och kunskapsöverföring. Den nya tekniken medför många
möjligheter för u-länder att utvecklas och minska fattigdomen. Sverige
bör, som ett föregångsland inom IT-området, verka för att ytterligare
satsningar kommer till stånd. IT-verksamheten lämpar sig väl för ett
nära samarbete mellan offentlig och privat sektor och ansträngningar bör
därför göras för att engagera svenskt näringsliv i de fattiga ländernas
IT-utveckling.
Globaliseringen bidrar även till att transnationella utmaningar som
miljö, säkerhet och hiv/aids blir mer påtagliga. Det internationella
samarbetet har ett ansvar att komma fram till regler och
överenskommelser som underlättar för u-länderna att ta del i globala
åtgärder för att lösa problemen. Ett långsiktigt åtagande i kombination
med nationella program bör vara ledstjärnan för Sverige och andra
givarländer.
Det finns en växande insikt om utvecklingsprocessernas komplexitet och
om att globaliseringen ställer nya krav på samsyn och samstämmighet
mellan olika politikområden både på nationell och internationell nivå.
Denna fråga står i fokus för den parlamentariska kommitté som tillsatts
för att utreda Sveriges politik för global utveckling. Kommittén
påbörjade sitt arbete under våren 2000 och skall i slutet av 2001 lämna
ett samlat förslag till hur politiken bör utformas inom relevanta
områden utifrån det övergripande målet om fattigdomsbekämpning och de
nya förutsättningar som globaliseringen skapar.
Under år 2001 planeras ett mellanstatligt högnivåmöte om
utvecklingsfinansiering - Financing for Development - i syfte att samlas
kring frågan hur olika finansieringskällor, inhemska, privata och
offentliga, tillsammans kan verka för att nå de internationella
utvecklingsmålen. Sverige är mycket aktivt engagerat i den pågående
förberedelseprocessen tillsammans med andra medlemsländer, FN,
Världsbanken, IMF, WTO, enskilda organisationer och den privata sektorn.
EG:s utvecklingssamarbete är en integrerad del av unionens samlade
externa politik och skall komplettera medlemsstaternas egna
biståndsinsatser. Sverige har som medlemsstat ett delat ansvar för hur
sammanlagt ca 8,5 miljarder euro (ca 70 miljarder kronor) fördelas varje
år från EG:s biståndsbudget och Europeiska utvecklingsfonden. Sveriges
andel av kostnaderna är ca en miljard kronor per år.
Motionerna
Folkpartiet anser i motion 2000/01:U206 (fp) yrkande 1 att demokratins
idéer måste spridas över världen och att demokrati skall vara det
överordnade bland målen för utvecklingssamarbetet. Folkpartiet menar
vidare i yrkande 2 att biståndets hela inriktning bör ändras till en
starkare inriktning på stöd till hela program snarare än projekt. I
yrkande 40 krävs en liknande förändring vad gäller inriktningen av EU:s
bistånd. Förutsättningen för bredare programstöd är att Sverige som
givare känner ett rimligt mått av förtroende för mottagarlandets
politik. Folkpartiet menar i yrkande 3 att det med nödvändighet bör
finnas ett betydande inslag av villkor i biståndsgivningen. Bistånd som
bygger på partnerskap får aldrig leda till att Sverige behandlar
korrupta eller odemokratiska regimer som jämbördiga partner.
I yrkande 9 understryks vikten av att kunna ge bistånd till uppbyggnad
av politiska partier och partinära organisationer. Sedan några år pågår
en försöksverksamhet som nu har utvärderats. Motionärerna menar att
utvärderingen tydligt visar att denna sorts bistånd haft mycket positiva
effekter och därför bör permanentas.
Vidare i motion 2000/01:U206 (fp) yrkande 20 understryks att betoningen
av yttrande- och organisationsfrihet samt kampen mot tortyr och
dödsstraff är en grundläggande del av vår biståndspolitik. Stöd till
flerpartisystemet skall vara entydigt. Det bistånd som främjar fria
massmedier, inte minst tidningar och radiostationer, bör utvecklas.
Motionärerna menar vidare i motion 2000/01:U206 (fp) yrkande 21 att fri
handel och en fungerande marknadsekonomi bäst skapar de resurser som är
nödvändiga för utveckling. Ett huvudmål för svensk u-landspolitik skall
därför vara att verka för en integrering av de fattiga länderna i en
världsekonomi där frihandel och företagsinvesteringar utgör de centrala
drivkrafterna för utveckling. Handelns betydelse som utvecklingsmotor
måste betonas starkare och, i yrkande 22, anförs att svensk u-
landspolitik mer kraftfullt skall stödja ekonomiska reformer i de nya
demokratierna.
FN:s barnkonvention omfattar de flesta av världens länder och barn.
Trots detta utsätts barn för grymheter och orättvis behandling i många
länder. I motion 2000/01:U208 (s) krävs en sammanhållen policy för
barnfrågor i det internationella utvecklingssamarbetet med målen att
utveckla ett systematiskt barn- och barnrättsperspektiv i det
internationella utvecklingssamarbetet och att införa ytterligare ett
biståndsmål där barnen sätts i fokus och att det ges jämbördig prioritet
med andra existerande biståndsmål.
I motion 2000/01:U210 (m) anser motionärerna att svenskt bistånd behöver
reformeras och konkurrensutsättas. Detta för att skapa konkurrens inte
bara mellan offentliga och privata organisationer utan också mellan
dessa och de frivilliga organisationerna.
Motionärerna bakom motion 2000/01:U211 (v) menar att vi måste se världen
utifrån ett globalt perspektiv och diskutera problemen i termer av
global rättvisa när det gäller välstånd och makt. Skall man uppnå global
rättvisa och genomföra en global regionalpolitik måste rimligen båda
parterna samarbeta på lika villkor. Ingen kan se sig som givare eller
mottagare. Båda sidor måste uppfatta sig själva och varandra som
likvärdiga. Enligt yrkande 4 liksom i yrkande 6 handlar det inte om
givare och mottagare, utan om ett partnerskapsförhållande byggt på
samarbete och ömsesidighet.
I motion 2000/01:U213 (c) yrkande 2 understryks vikten av demokrati och
mänskliga rättigheter som förutsättningar för ekonomisk och social
utveckling. Demokrati gör godtycke och diskriminering i alla former
oacceptablet. Brister när det gäller rättssäkerhet och respekt för
mänskliga rättigheter drabbar fattiga kvinnor och män i särskilt hög
grad eftersom de saknar makt och inflytande i samhället. För att säkra
demokrati och mänskliga rättigheter i ett land krävs ett fungerande
rättssystem som anger spelreglerna i samhället. I yrkande 3 konstateras
att om mottagarländerna skall kunna styra och kontrollera sin egen
utveckling måste biståndet användas för att bygga upp administrativa och
politiska system centralt och lokalt. Biståndet måste därför inriktas på
att utveckla mottagarländernas styrelseskick och stimulera god
samhällsstyrning (good governance). God samhällsstyrning och demokrati
är förutsättningar för den stabilitet som är nödvändig för utveckling.
I motion 2000/01:U213 (c) yrkande 10 konstaterar Centerpartiet att
landprogrammen haft en för dominerande roll i Sveriges bilaterala
bistånd. Den envisa fokuseringen på landramar och stat-till-stat-
samarbete har direkt eller indirekt blivit ett stöd till auktoritära och
korrumperade regimer, tungrodda och ineffektiva byråkratier och till
stora olönsamma statliga företag. Sidas verksamhet har de senaste åren
utvecklats i en klart positiv riktning. Mycket återstår dock att göra.
Det är dags för Sverige att överge traditionen att låta ländervalet
styra biståndet och i stället låta ändamålen bli den avgörande faktorn
vid biståndets utformning.
I motion 2000/01:U216 (kd) yrkande 1 konstaterar Kristdemokraterna att
det övergripande målet för svenskt bistånd bör vara att höja de fattigas
levnadsnivå och att hävda människovärdet. I yrkande 2 vill motionärerna
att som biståndspolitiskt mål även lägga till att främja respekten för
mänskliga rättigheter och säkerhetsfrämjande och konfliktförebyggande
åtgärder. I yrkande 4 krävs nya riktlinjer för mänskliga rättigheter och
utveckling. Motionärerna konstaterar vidare att ett bra och effektivt
utvecklingssamarbete kräver en helhetssyn på ekonomi, handel, bistånd
och miljö. Det internationella biståndet måste vara en komponent i en
sammanhållen utrikespolitik för mänskliga rättigheter till stöd för de
fattiga ländernas utveckling. Bistånd är ett viktigt politikområde för
att främja mänskliga rättigheter i ett utvecklings-perspektiv (yrkande
5).
I motion 2000/01:U216 (kd) yrkande 8 konstaterar Kristdemokraterna att
biståndets effektivitet är direkt avhängigt den demokratiska
utvecklingen i mottagarländerna. Det är därför en absolut nödvändighet
att en del av biståndet ges som ett riktat demokratistöd i syfte att
utveckla och stärka demokratin. Ett effektivt sätt att bidra till att
skapa ett demokratiskt synsätt och en demokratisk tradition med
biståndsmedel är att kanalisera mer finansiella resurser genom svenska
enskilda organisationer till motsvarande organisationer i
mottagarländerna. De svenska riksdagspartierna har under en femårig
försöksverksamhet haft möjlighet att kanalisera biståndsmedel till
systerpartier i utvecklingsländer i avsikt att främja och stärka
demokratin. Kristdemokraterna anser att det är oerhört viktigt att denna
verksamhet fortsätter. Att bygga upp en demokrati med ett
flerpartisystem kräver politisk erfarenhet och kompetens från
traditionella och stabila demokratier. I yrkande 9 konstateras att det
är viktigt att se de oerhörda kontrasterna mellan den fattiga och den
rika världen. Det är därför angeläget att främja ekonomisk tillväxt och
utveckling i de fattigaste länderna.
I motion 2000/01:U216 (kd) yrkande 19 konstaterar Kristdemokraterna att
naturkatastrofer och konflikter under senare år med stor tydlighet har
visat behovet av en väsentligt stärkt beredskap för stora humanitära
kriser. Det är främst brister i koordinering och samordning, samt
bristen på finansiella resurser att användas omedelbart, som är de stora
problemen. Diskussionen om en bättre samordning har förts i omgångar
sedan 1960-talet. Kristdemokraterna anser att Sverige bör inta en mer
offensiv hållning i det internationella världssamfundet för att
åstadkomma ett genombrott vad gäller behovet av bättre internationell
samordning.
I motion 2000/01:N328 (c) yrkande 7 kräver Centerpartiet att
marknadstillträdet för u-länder, särskilt de minst utvecklade, måste
öka. Att införa tull- och kvotfritt tillträde för MUL-länders export
till i-ländernas marknader vore ett steg i rätt riktning. Detta skulle
inte drabba i-länderna märkbart eftersom MUL-andelen bara är 0,5 % av
världshandeln. I yrkande 8 krävs att de fattiga länderna måste få
chansen att bygga upp en mer mångsidig industriproduktion. Olika
stödåtgärder måste underlätta framtidsinriktade industrisatsningar utan
att leda till utländsk kontroll av deras näringsliv. Vidare krävs i
yrkande 13 att genom WTO skapa rättvisa spelregler i det internationella
handelssy-stemet, regler som möjliggör för länder att delta i
världshandeln på lika villkor. U-ländernas kapacitet att delta i WTO
måste stärkas genom utökat tekniskt bistånd.
Utskottet
Utskottets överväganden
Flera yrkanden, motionerna U206 (fp) yrkandena 1, 2 och 40, U208 (s),
U210 (m), U213 (c) yrkande 10 samt U216 (kd) yrkandena 1, 2 och 4 rör
allmänna frågor om utvecklingssamarbetets mål och utformning.
Utskottet konstaterar att de frågor som väcks i motionerna kommer att
behandlas i den pågående parlamentariska utredningen om Sveriges politik
för global utveckling (dir. 1999:80). Det övergripande biståndspolitiska
målet om fattigdomsbekämpning står fast. Utredningens uppdrag är bl.a.
att se över de befintliga utvecklingspolitiska målen i ljuset av den
policyutveckling som skett de senaste åren och att föreslå åtgärder som
bättre harmonierar med behoven i en förändrad värld. Översynen är också
motiverad av faktiska policyförändringar i svensk utvecklingspolitik,
liksom förändringar av arbetssätt och organisation. Utredningen skall
dels skapa en "syntes" av regeringsskrivelser och andra policydokument
under 1990-talet, dels analysera hur Sveriges politik på området kan
vidareutvecklas. Det är bl.a. utredningens uppgift att analysera
huruvida erfarenheterna från Central- och Östeuropa äger giltighet för
övrig utvecklingspolitik. Direktiven anger åtta - ej inbördes
rangordnade - "strategiska uppgifter" för kommitténs arbete. De
prioriterade sakområdena är 1) ökad samstämmighet mellan olika
politikområden, 2) utvecklingssamarbetets roll för att förebygga och
hantera konflikter, 3) mänskliga, inklusive barnens, rättigheter och
respekten för internationell humanitär rätt, 4) partnerskapets
konsekvenser för bi- och multilateralt samarbete, 5) konsekvenserna av
de åtaganden som Sverige gjort i OECD:s biståndspolitiska strategi,
såsom uttryckt i dokumentet Shaping the 21st Century, 6) möjligheterna
att förena kunskaps-, kapacitets- och institutionsutveckling med kraven
på reformer för ekonomisk modernisering och "levande" demokrati, 7) hur
Sverige kan främja EU:s politik vad gäller global utveckling och 8) hur
svensk politik kan öka u-ländernas förutsättningar att delta i
världshandeln.
Utskottet menar att den breda ansats och noggranna genomlysning av
bistånds- och utvecklingspolitiken som biståndsutredningen kommer att
genomföra gör att de frågor som väckts i motionerna kommer att behandlas
av utredningen, och att det därför vore fel att föregripa de slutsatser
som utredningen kommer att presentera eller att föreslå några större
policyförändringar i detta skede.
Därmed anses motionerna U206 (fp) yrkandena 1, 2 och 40, U208 (s) samt
U216 (kd) yrkandena 1, 2 och 4 besvarade.
I motion U210 (m) krävs att svenskt bistånd bör konkurrensutsättas.
Centerpartiet kritiserar i motion U213 (c) yrkande 10 fokuseringen på
"stat-till-stat samarbete" och val av mottagarländer och vill överge att
ländervalet styr biståndet för att i stället låta ändamålen bli den
avgörande faktorn vid biståndets utformning.
Stat-till-stat-samarbetet dominerar inom biståndet. Det gäller främst
att stödja utveckling i enskilda länder, där folkvalda regeringar
formulerar politiken och gör prioriteringarna. Ett enskilt land är
alltjämt den främsta motparten, och kanalen, för svenskt statligt
bistånd. Utformningen av biståndet skall ställas i relation till landets
prioriteringar, Sveriges målsättningar och internationella åtaganden. I
vissa fall kan andra kanaler än statsapparaten anses mer ändamålsenliga
för att genomföra enskilda biståndsinsatser. Biståndet utformas
därigenom utifrån ändamålen men inom ramen för enskilda länders politik.
Det landdestinerade biståndet kompletteras med bistånd via
internationella, regionala och enskilda organisationer där insatser kan
genomföras i enskilda länder som ej är föremål för långsiktigt svenskt
avtalsbundet utvecklingssamarbete.
För svensk biståndspolitik och biståndsplanering har arbetet med
landramar fungerat tillfredsställande och spelat en viktig roll
parallellt med senare års betoning av partnerskapsarbetet. Den framtida
betydelsen av dessa instrument kommer dock att ses över av den
biståndspolitiska utredningen.
I biståndet finns redan en konkurrensutsättning - dels mellan den
statliga och den privata sektorn, dels en betydande konkurrens inom
varje projekt. De projekt som beviljas stöd innehåller normalt flera
komponenter som höjer effektiviteten i biståndet. Utöver utrustning
ingår vanligtvis även kompetensöverföring i form av teknisk assistans
och ledning med sikte på att introducera ny teknik, alternativt
förbättra befintlig, effektivisera system och stöd till att förbättra
organisation. Öppen konkurrens på projektnivå mellan statliga och
privata organisationer eller företag, liksom av enskilda organisationer,
rymmer ett stort antal komplexa frågor som rör både effektivitet och
partnerskap.
Utskottet förutsätter att frågor som rör stat-till-stat-samarbetet och
biståndets konkurrensutsättning kommer att behandlas av den
utvecklingspolitiska kommittén.
Med vad som ovan anförts anses motionerna U210 (m) och U213 (c) yrkande
10 besvarade.
I motion U211 (v) yrkandena 4 och 6 uppmärksammas frågorna om
partnerskapsförhållande i biståndsarbetet.
Utskottet menar att samarbete och ömsesidighet bör prägla ett
utvecklingssamarbete präglat av partnerskapstanken. Ett ökat partnerskap
inom biståndet innebär att tonvikten flyttas från ett givarcentrerat
synsätt till ett samarbete präglat av ökat lokalt ägande av
utvecklingsprocessen. Biståndsgivarna måste förhålla sig till
samarbetsländernas egna prioriteringar och utvecklingsplanering för att
effektivt kunna bekämpa fattigdomen. På givarsidan bör detta ta sig i
uttryck i ökad samordning och harmonisering av procedurerna för
biståndsgivningen. Sverige verkar aktivt för detta inom bl.a. OECD:s
utvecklingskommitté DAC.
Därmed anses motion U211 (v) yrkandena 4 och 6 besvarad.
I motion U216 (kd) yrkande 9 understryks det angelägna i att främja
ekonomisk tillväxt och utveckling.
Utskottet delar motionärernas syn på att extrem fattigdom är ett av de
största hindren för en social rättvisa och ekonomisk utveckling och att
stora ekonomiska klyftor alltför ofta leder till konflikter och krig.
Fattigdomsbekämpningen handlar om att främja den ekonomiska utvecklingen
för de allra fattigaste. Det handlar om att förbättra hälsovården,
säkerheten och utbildningsnivån och att främja en hållbar ekologisk
utveckling.
För att verkligen minska fattigdomen och uppnå en bred ekonomisk
tillväxt i utvecklingsländerna krävs att globaliseringens positiva
effekter även kommer dessa länder till del. De länder som mest
framgångsrikt har integrerats i den globala ekonomin, bl.a. tack vare
investeringar från utlandet, har mest effektivt kunnat bekämpa
fattigdomen. Utskottet menar att en god utvecklingspolitik bl.a. innebär
att verka för en lättnad på handelshinder och stöd till företag i
utvecklingsländerna för att klara den internationella konkurrensen.
Därmed anses motion U216 (kd) yrkande 9 besvarad.
I motion U206 (fp) yrkande 21 framhåller Folkpartiet betydelsen av
internationell handel. Sverige bör verka för att utvecklingsländerna
integreras i en världsekonomi driven av frihandel och
företagsinvesteringar. I yrkande 22 efterlyses också ett mer kraftfullt
svenskt stöd för ekonomiska reformer i de nya demokratierna. Centern
argumenterar i motion N328 (c) yrkande 7 för bättre villkor för MUL-
ländernas export och i yrkande 8 för fattiga länders
närigslivsutveckling. I yrkande 13 i samma motion krävs förändringar av
WTO:s regelverk samt ett utökat tekniskt bistånd i syfte att stärka u-
ländernas position i frihandelsorganisationen.
Utskottet har, vad gäller frihandel och utvecklingsländer, i olika
sammanhang (bl.a. i bet. 1998/99:UU2 Internationellt bistånd, i bet.
1998/99:UU12 Utrikeshandel och internationella investeringar samt i bet.
1999/2000:UU2 Internationellt bistånd) understrukit betydelsen av att de
fattiga länderna ges möjlighet att finna avsättning för sina
exportprodukter.
Utskottet konstaterar att behovet av ekonomiska reformprogram i de
fattiga och skulddrabbade länderna fortfarande är omfattande. Regeringen
ger fortsatt hög prioritet åt stöd till ekonomiska reformer och
skuldlättnadsåtgärder och ökar posten i budgeten för år 2001, från 665
miljoner kronor till 700 miljoner kronor. Under 1999 tog regeringen fram
"Riktlinjer för stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnad". I
riktlinjerna lyfts även fram, utöver behovet av en god ekonomisk
utveckling, behovet av god samhällsstyrning i övrigt, inklusive respekt
för de mänskliga rättigheterna och demokrati.
Under året har regeringen beslutat att lämna 1 000 miljoner kronor i
stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnader samt även fattat beslut
om att lämna ytterligare ett bidrag om 320 miljoner kronor till
Världsbankens och IMF:s skuldlättnadsinitiativ, det s.k. HIPC-
initiativet (Heavily Indebted Poor Countries).
Utskottet konstaterar vidare att Sverige, sedan sitt inträde i EU,
arbetat målmedvetet för en avreglering av EU:s handelshinder gentemot u-
länder. Särskild vikt lägger Sverige vid marknadstillträde för minst
utvecklade länder -MUL. I dag ges alla MUL-länder kvot- och tullfritt
tillträde till EU:s marknad för i stort sett alla produkter.
Sveriges multilaterala handelsrelaterade tekniska bistånd till u-länder
via WTO, ITC och UNCTAD är av stor betydelse för mottagarländerna. Till
de tre nämnda organisationerna fogas nu ett center för rättshjälp till
u-länder i WTO-tvister (ACWL). Dess betydelse ökar på grund av behovet
av bättre integrering av u-länderna i handelssystemet, högre
förhandlingskapacitet i WTO, stöd för tillträdande länder i WTO samt
implementering av existerande WTO-regler. Utskottet ser det som
angeläget att utvecklingsländer kan delta i världshandeln på lika
villkor.
I syfte att hjälpa de fattigaste länderna att utveckla sitt eget
näringsliv och att locka till sig utländska företags investeringar
stöder Sverige sedan flera år företagsutveckling i flera fattiga länder.
Sida har i uppdrag att arbeta för att stärka förutsättningarna för ett
konkurrenskraftigt näringsliv i samarbetsländerna och höja deras förmåga
till produktion och export av miljöanpassade produkter.
Swedfund International AB har som affärsidé att delta i investeringar
samt utveckla och sälja projektfinansieringstjänster bl.a. annat i
samverkan med svenska företag som arbetar i eller vill arbeta i u-länder
samt i Central- och Östeuropa. Syftet är även att
investeringsverksamheten skall bidra till att främja en hållbar
utveckling, överföring av kunnande och en god miljö för att på detta vis
bekämpa fattigdom.
Utskottet konstaterar att regeringen förklarat att den även
fortsättningsvis, i synnerhet inom ramen för EU, kommer att verka för
ökad frihandel gentemot övriga världen. Utskottet understyker i detta
sammanhang vikten av att u-länderna integreras och kan delta i den
globala ekonomin.
Med vad som ovan anförts anses motionerna U206 (fp) yrkandena 21 och 22
samt N328 (c) yrkandena 7, 8 och 13 besvarade.
I motion U216 (kd) yrkande 5 understryks att främjandet av mänskliga
rättigheter är ett viktigt politikområde.
Utskottet konstaterar att i skrivelsen 1997/98:76 Demokrati och
mänskliga rättigheter i svenskt utvecklingssamarbete kan man utläsa en
bred syn på demokratibegreppet. Denna omfattar demokratins institutioner
och procedurer. Den omfattar också dess formella byggstenar, respekten
för de mänskliga rättigheterna och det centrala i en demokratis kultur
som främjar tolerans, dialog, mångfald och en vilja till kompromisser.
Arbetet med att följa upp och förverkliga intentionerna i skrivelse
1997/98:76 har varit intensivt de senaste två åren. Liksom motionärerna
menar utskottet att biståndet är ett viktig instrument för att främja
demokrati och mänskliga rättigheter i utvecklingsländerna.
Med vad som ovan anförts anses motion U216 (kd) yrkande 5 besvarad.
I motion U216 (kd) yrkande 19 krävs bättre internationell samordning vid
humanitära kriser.
Utskottet konstaterar att den humanitära verksamheten samordnas av IASC
(Inter Agency Standing Committee) där relevanta FN-organ deltar och
organisationer som ICRC har observatörsstatus. IASC leds av FN:s
samordnare för humanitära frågor (Emergency Relief Coordinator) som
tillika är chef för OCHA, FN:s kontor för humanitär samordning. OCHA
inrättades som en del av generalsekreterarens reformpaket för att bl.a.
stärka samordningen av FN:s humanitära verksamhet. OCHA ansvarar för den
humanitära samordningen både centralt (genom IASC) och i fält, där
vanligtvis en s.k. humanitarian coordinator utses. Vid vissa humanitära
katastrofer utses en s.k. lead agency för den humanitära samordningen,
som t.ex. UNHCR var i Kosovo.
Sverige har varit drivande i kontakter med OCHA, både i informella
konstellationer såsom givargruppen Friends of OCHA och i det s.k.
humanitära segmentet inom ECOSOC. Under år 2000 bidrog Sverige, utöver
reguljärt bidrag till OCHA på 8 miljoner kronor, med 5 miljoner kronor
till en särskild fond för fältsamordning.
Därmed anses motion U216 (kd) yrkande 19 besvarad.
I motion U206 (fp) yrkande 9 understryks vikten av att kunna ge bistånd
till uppbyggnad av politiska partier. Även motion U216 (kd) yrkande 8
tar upp frågan om de politiska partiernas demokratistöd.
Utskottet delar motionärernas uppfattning om vikten av att utnyttja
svenska politikers kompetens för demokratiinsatserna inom
utvecklingssamarbetet.
Stödet genom svenska partianknutna organisationer till
demokratiuppbyggnad i u-länder och i länder i Central- och Östeuropa är
en viktig del i Sveriges samlade ansträngningar att genom
utvecklingssamarbetet bidra till demokratisering. Den utvärdering som
gjorts på uppdrag av Sida visar att stödet haft positiva effekter för
utvecklingen av politiska partier i öst och syd. Samtidigt pekar
utredarna på behov av bättre och mer transparenta redovisningsrutiner,
ökad samordning mellan de partinära organisationerna samt betydelsen av
att tydliggöra stödformens roll i förhållande till övrigt svenskt
demokratibistånd.
Utskottet har inhämtat att regeringen anser att ett fastare regelverk
kring de partianknutna organisationerna samt ett tydliggörande av
samordningsfördelarna måste föregå ett beslut om att permanenta och höja
stödet. För att ge tid till konsultationer mellan de berörda
organisationerna, Sida och departementet avser regeringen att förlänga
de nuvarande riktlinjerna för stödet genom de partianknutna
organisationerna ett år. Efter en sådan dialog kommer nya riktlinjer att
beslutas hösten 2001, i syfte att de skall träda i kraft i januari 2002.
Därmed anses motionerna U206 (fp) yrkande 9 och U216 (kd) yrkande 8
besvarade.
Ett flertal yrkanden gäller frågor som i olika avseenden rör demokrati
och mänskliga fri- och rättigheter som övergripande mål i svenskt
utvecklingssamarbete. I några diskuteras även det ovan behandlade
partinära stödet. I motion U206 (fp) yrkande 20 krävs en utveckling av
det bistånd som främjar fria massmedier samt yttrande- och
organisationsfrihet. I yrkande 3 anförs vidare att utvecklingssamarbetet
bör vara villkorat vad gäller graden av demokrati och
korruptionsbenägenhet i mottagarlandet. Centerpartiet konstaterar i
motion U213 (c) yrkande 2 att demokrati och mänskliga rättigheter är
förutsättningar för ekonomisk och social utveckling och betonar i
yrkande 3 vikten av ett fungerande rättsväsende och gott styrelseskick.
Vad som framförs i motionerna om stöd till massmedier och en ökad
betoning på rättsstatens betydelse för utveckling ligger, enligt
utskottets mening, i allt väsentligt i linje med svensk politik på
området. En ökad uppmärksamhet riktas i det svenska
utvecklingssamarbetet mot stärkandet av rättsväsendet och andra
demokratibärande strukturer.
Stöd till medier i bred bemärkelse är sedan länge en del av Sidas
verksamhet. Nuvarande policy lyfter särskilt fram mediernas betydelse
för mångfald i debatten och därmed rollen som stöd för demokratisering.
Vad gäller bistånd behäftat med villkor, konstaterar utskottet att
sådant har haft relativt liten betydelse som påtryckningsmedel för att
införa och hålla fast vid ekonomiska och andra reformer. Partnerskapet
mellan Sverige och samarbetsländerna påverkas dock i hög grad av hur de
senare hanterar den ekonomiska reformprocessen och hur de försöker
begränsa korruptionen.
Stöd till framväxten av ett demokratiskt samhälle har, i olika former,
länge varit ett biståndsmål. Under 1990-talet har frågan lyfts fram som
en av hörnpelarna i svensk biståndspolitik. Genom biståndet främjar
Sverige demokratisering i samarbetsländerna, stöder demokratiska
rörelser och bidrar till ökad respekt för de konventionsbundna mänskliga
rättigheterna.
Utskottet menar att god samhällsstyrning är en central komponent i
främjandet av demokrati och rättsstat. Genom åren har ett betydande
kunnande byggts upp inom Sida avseende stöd till effektiva förvaltningar
i demokratins tjänst. De senaste årens betoning på demokrati och
mänskliga rättigheter har tillfört en kvalitativ dimension till detta
kunnande som har påverkat metoder och målformuleringar, snarare än
insatstyper. Utvecklingssamarbetet måste vila på en värdebaserad och
tydlig politisk dialog för att uppnå förändringar som främjar
demokratisering och mänskliga rättigheter.
Därmed anses motionerna U206 (fp) yrkandena 3 och 20 samt U213 (c)
yrkandena 2 och 3 besvarade.
Biståndsramen samt avräkningarna från denna
Propositionen (avsnitt 3.1 s. 11-12)
Politikområdet Internationellt utvecklingssamarbete består av
Biståndsverksamhet och förvaltningsanslagen för Sida respektive Nordiska
Afrikainstitutet. Politikområdets resurser beräknas utifrån
biståndsramen. Från biståndsramen görs avräkningar för kostnader, vilka
klassificeras som bistånd, inom andra utgiftsområden.
I propositionens yrkande 1 begär regeringen att biståndsramen för
internationellt utvecklingssamarbete fastställs till 0,73 % av vid
budgeteringstillfället beräknad bruttonationalinkomst (BNI) för 2001.
Biståndsramen för 2001 uppgår till 14 966 miljoner kronor, dvs. 0,73 %
av beräknad BNI.
Avräkningarna från biståndsramen minskar år 2001 i förhållande till
föregående år. Avseende avräkningen för kostnader för asylsökande från
utvecklingsländer beror minskningen på att det år 2000 tillkom särskilda
kostnader för mottagande av flyktingar från Kosovo. För 2001 uppgår
avräkningen för asylkostnader till 617 miljoner kronor, vilket är en
höjning med 29 miljoner kronor i förhållande till regeringens ekonomiska
vårproposition på grund av en beräknad ökning av antalet flyktingar från
västra Balkan. Ett av skälen till denna ökning av antalet flyktingar är
Sveriges fulla anslutning till Schengen-avtalet. Från biståndsramen
avräknas vidare kostnader för det svenska bidraget till den del av EG:s
gemensamma bistånd som finansieras över den Europeiska kommissionens
reguljära budget. För 2001 uppgår avräkningen till 732 miljoner kronor,
vilket beräknats som biståndets andel av den totala EG-budgeten
multiplicerat med Sveriges medlemsavgift. Avräkningen för administrativa
kostnader m.m. består främst av Utrikesdepartementets administration av
utvecklingssamarbetet samt den del av FN-bidrag som utbetalas från andra
utgiftsområden och som klassificeras som bistånd. Avräkningsbeloppet har
år 2001 minskat till 280 miljoner kronor, vilket förklaras av att FN-
bidragen minskat något och att vissa övriga biståndskostnader inte
längre är aktuella.
Motionerna
Folkpartiet kräver i motion 2000/01:U206 (fp) yrkande 45 en ökning av
det totala biståndet till 0,81, 0,85 respektive 0,88 % av BNI för åren
2001, 2002 och 2003. Vidare i yrkande 46 krävs en återgång till
enprocentsmålet inom en femårsperiod.
Centerpartiet kräver i motion 2000/01:U213 (c) yrkande 13 en snabbare
och jämnare återgång till enprocentsmålet än den regeringen har
föreslagit.
I motion 2000/01:U216 (kd) yrkande 25 konstaterar Kristdemokraterna att
Sverige under många år har haft en hög biståndsprofil och framstått som
ett föredöme för andra länder. Kristdemokraternas strävan och
målsättning är att Sverige återtar sin plats som en av världens främsta
biståndsgivare och de föreslår att biståndsramen för de kommande tre
åren skall höjas med totalt 3,4 miljarder kronor jämfört med regeringens
förslag. Kristdemokraterna föreslår en femårsplan mot enprocentsnivån,
och når nästa år 0,76 % av BNI för att sedan de två följande åren uppnå
0,78 % respektive 0,90 %.
Folkpartiet kräver i motion 2000/01:Fi211 (fp) yrkande 14 en återgång
till enprocentsmålet. Motionärerna anser att målet för biståndet som
andel av BNI bör återställas och föreslår 1,7 miljarder kronor mer än
regeringen för år 2001. Åren därefter ökar anslaget så att målet om 1 %
av BNI kan nås inom en femårsperiod.
Utskottets överväganden
I motion U206 (fp) yrkandena 45 och 46 krävs en ökning av biståndsramen
för att kunna genomföra en återgång till enprocentsmålet inom en
femårsperiod. I motion U213 (c) yrkande 13 krävs att Sverige skall ta på
sig sin del av ansvaret för de globala problemens lösning och därför
snabbare återta enprocentsmålet för biståndet. Även i motion U216 (kd)
yrkande 25 liksom i Fi211 (fp) yrkande 14 (delvis) kräver motionärerna
att Sverige bör återgå till målet att det samlade biståndet skall uppgå
till 1 % av BNI genom högre medelstilldelning.
Utskottet anser att förslagen i propositionen är lämpliga och väl
avvägda och tillstyrker därför regeringens förslag att för budgetåret
2001 fastställa biståndsramen till 0,73 % av vid budgeteringstillfället
beräknad BNI (proposition 2000/01:1, volym 4, yrkande 1).
Utskottet har vid flera tillfällen tidigare, senast i betänkande
1999/2000:UU2, framhållit att kunskapen om och stödet för
enprocentsmålet är väl befäst i riksdagen och i den allmänna opinionen.
Samtidigt är återgången till enprocentsnivån också en viktig
symbolfråga, varför utskottet, även av det skälet, ansett att det bör
prioriteras. Utskottet har vid flera tillfällen, bl.a. i ovan nämnda
betänkande, välkomnat att en återgång nu inletts.
Utskottet har också tidigare tagit ställning till förslag om mer eller
mindre detaljerade planer för hur enprocentsmålet åter skall uppnås.
Utskottet har därvid uttalat att bestämda planer för en återgång till
enprocentsnivån inte förefaller ändamålsenliga.
Utskottet menar att det svenska biståndet skall nå 1 % av BNI, och i
takt med ökat statsfinansiellt utrymme bör stegen mot enprocentsmålet
påskyndas. Ambitionen är att målet skall nås så snart som möjligt, helst
inom fem år. Den exakta tidpunkten måste dock vägas mot den framtida
ekonomiska utvecklingen i Sverige.
Utskottet välkomnar därför också att regeringen i propositionen
förutskickar att biståndsnivån skall höjas till 0,74 % år 2002 och 0,81
% år 2003, i enlighet med beslut i anslutning till
vårbudgetpropositionen.
I konsekvens med vad som ovan anförts avstyrker utskottet motionerna
U206 (fp) yrkandena 45 och 46, U213 (c) yrkande 13, U216 (kd) yrkande 25
samt Fi211 (fp) yrkande 14 (delvis).
Fördelningen inom utgiftsområdet
Propositionen (avsnitt 1 s. 7)
För budgetåret 2001 föreslår regeringen i budgetpropositionen yrkande 6
att anslagen under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd fördels
enligt följande uppställning:
Anslagsbelopp
(Tusental kronor)
Anslag
Anslagstyp Anslagsbelopp
8:1 Biståndsverksamhet reservations-anslag 13603884
8:2 Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida)
ramanslag 451213
8:3 Nordiska Afrikainstitutet ramanslag 10914
9:1 Samarbete med Central- och Östeuropa reservations-anslag 865000
9:2 Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt
stöd och exportkreditgarantier
reservations-anslag
35000
Summa 14966011
Motionerna
I nedanstående motioner yrkas ändrade anslag som leder till minskning
eller ökning av ramen för utgiftsområde 7 Internationellt bistånd. Av
bilaga 1 (Förslag till beslut om anslag inom utgiftsområde 7
Internationellt bistånd för budgetåret 2000) framgår partiernas förslag
till ändrad anslagstilldelning.
I Moderata samlingspartiets kommittémotion 2000/01:U214 (m) (delvis)
yrkas att anslaget för utgiftsområde 7 Internationellt bistånd minskas
med 965 785 000 kr.
I yrkandet föreslås vidare att utgiftsområdet tillförs anslaget 5:7
Fredsfrämjande verksamhet från utgiftsområde 5 omfattande 149 453 000 kr
samt anslaget 6:2 Fredsfrämjande truppinsatser från utgiftsområde 6
omfattande 1000762000 kr. Detta skulle medföra att anslaget tillförs 1
150 215 000 kr. Medlen skall enligt motionärerna läggas under anslaget
8:1 Biståndsverksamhet.
Motionärerna vill även att anslagsposten 9:1 Samarbete med Central- och
Östeuropa tillförs anslagsposten 8:1 Biståndsverksamhet, vilket således
skulle medföra en sammanslagning av de två anslagen. Samtidigt yrkas en
ökning av anslaget Samarbete med Central- och Östeuropa med 300 000 000
kr.
I motionen yrkas vidare att anslaget 8:1 Biståndsverksamhet minskas med
2 416 000 kr.
I Kristdemokraternas partimotion 2000/01:U216 (kd) yrkande 27 föreslås
att anslaget för utgiftsområde 7 ökas med 600 000 000 kr. Biståndsramen
utökas med motsvarande summa och skall enligt motionärerna uppgå till
16295000000 kr.
I Centerpartiets kommittémotion 2000/01:U212 (c) yrkande 1 föreslås att
anslaget för utgiftsområde 7 ökas med 700 000 000 kr. Anslaget 8:2 Sida
föreslås minskat med 28 895 000 kr.
I Folkpartiets partimotion 2000/01:Fi211 (fp) yrkande 14 föreslås att
anslaget för utgiftsområde 7 ökas med 1 700 000 000 kr. Motsvarande
yrkande finns även i partimotion 2000/01:U206 (fp) yrkandena 44 samt 47
(delvis).
Utskottets överväganden
Flera motioner, U206 (fp) yrkandena 44 och 47 (delvis), U214 (m)
(delvis), U216 (kd) yrkande 27, U212 (c) yrkande 1 samt Fi211 (fp)
yrkande 14 (delvis) rör ändrade anslag inom utgiftsområde 7. Regeringen
föreslår i budgetpropositionen för 2001 en utgiftsram för utgiftsområde
7. Riksdagen har sedermera fattat beslut med samma innebörd och
fastställt utgiftsramen (bet. 2000/01:FiU1).
Utskottet vill inledningsvis framhålla det nära samband som råder mellan
biståndsramen och de medel som anvisas inom utgiftsområde 7. Den
återgång till enprocentsnivån som inletts och som utskottet välkomnat i
det föregående förutsätter ökningar inom utgiftsområdet, främst av
anslaget 8:1, på sätt som föreslås i propositionen. Eftersom det i
motion U214 (m) (delvis) framförda förslaget skulle få en motsatt
effekt, med innebörden att det av FN rekommenderade 0,7-procentsmålet
skulle underskridas, måste motionen i konsekvens härmed avstyrkas. Vad
gäller övriga här aktuella motionsyrkanden förutsätter de en återgång
till enprocentsnivån i en takt som det statsfinansiella läget för
närvarande inte tillåter.
Utskottet finner mot bakgrund av dessa överväganden att den av
regeringen föreslagna fördelningen mellan anslagen inom utgiftsområde 7
synes vara väl avvägd, varför regeringens yrkande 6 tillstyrks.
Därmed avstyrks motionerna U214 (m) (delvis), U216 (kd) yrkande 27, U212
(c) yrkande 1, Fi211 (fp) yrkande 14 (delvis) samt U206 (fp) yrkandena
44 och 47 (delvis).
Multilateralt utvecklingssamarbete
Propositionen (avsnitt 3.5 s. 19-36)
Multilateralt utvecklingssamarbete omfattar FN:s ekonomiska och sociala
verksamhet, internationella finansieringsinstitutioner och fonder,
övrigt multilateralt samarbete respektive Europeiska utvecklingsfonden.
Fördelningen under anslagsposten Multilateralt utvecklingssamarbete
Tusental kronor
Budget 2000 Beräknat 2001
1 FN:s ekonomiska och sociala verksamhet 1827500 1954000
2 Internationella finansi-eringsinstitutioner 1260000 1350000
3 Övrigt multilateralt samarbete 171500 413000
4 Europeiska utvecklingsfonden 118000 250000
Summa 3377000 3967000
Regeringens prioriteringar
Kampen mot fattigdomen står i fokus i det multilaterala
utvecklingssamarbetet. Regeringen har under året verkat för ett
samordnat agerande mellan de olika multilaterala organisationerna.
Samarbetet mellan olika aktörer har utvecklats under året, såväl på
högkvartersnivå som på landnivå. Särskilt påtagligt är det ökade
samarbetet mellan FN och Världsbanken.
Frågan om skuldlättnader blev mycket uppmärksammad under 1999. Vid
Världsbankens och IMF:s årsmöten beslutade man också att
skuldlättnaderna mer direkt skulle användas för att bekämpa fattigdom.
Regeringen har välkomnat den ändrade inriktningen av bankernas
verksamhet och har på olika sätt bidragit till utarbetandet av
strategier för arbete med frågor såsom fattigdomsbekämpning, miljö,
gender, det civila samhällets deltagande och god samhällsstyrning.
Genom Sveriges medlemskap i EU har vi möjligheter att påverka en
betydande del av världens bistånd. Europeiska gemenskapen (EG) är
världens femte största finansiär av biståndssamarbete. Medlemskapet
innebär också att vi kan påverka det biståndspolitiska tänkandet i en
grupp länder som tillsammans svarar för mer än hälften av världens
offentliga bistånd.
FN:s ekonomiska och sociala verksamhet
Sverige är en betydande biståndsgivare till FN:s humanitära verksamhet.
FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) och FN:s livsmedelsprogram (WFP) är de
mest tongivande aktörerna inom FN-systemet. Både UNDP och Världsbanken
har tagit sig an större ansvar för insatser i samband med naturkata-
strofer och länder i kris. FN:s barnfond, Unicef, har en allt viktigare
roll på det humanitära området i enlighet med intentionerna i
konventionen om barnets rättigheter.
I de flesta organisationerna tillhör Sverige de största bidragsgivarna
med årsbidrag motsvarande 4-10 % av den totala frivilligfinansierade
budgeten. Därtill kommer medel som utbetalas via Sida till specifika
projekt, s.k. multibistöd. Under år 1999 fördelade Sida 1,4 miljarder
kronor till olika FN-organ.
Basbudgetstöd till FN:s ekonomiska och sociala verksamhet 1997-2000 samt
beräknat för 2001
1 T.o.m. 1999 finansierades bidragen till UNIFEM över delpost 3, Övriga
multilaterala insatser.
2 Fr.o.m. 2000 flyttades 100 mkr i stöd till UNHCR från den bilaterala
anslagsposten till basbudgetstödet.
3 T.o.m. 1999 finansierades bidragen till Habitat över delpost 3, Övriga
multilaterala insatser.
4 Det totala bidraget 2001 uppgår till 9 mkr då en ingående reservation
utnyttjas.
Motionerna
I nedanstående motioner yrkas ändrade anslag som leder till minskning
eller ökning av ramen för utgiftsområde 7 Internationellt bistånd. Av
bilaga 1 framgår partiernas förslag till ändringar vad gäller
anslagstilldelning, anslagsposter och indikativa ramar.
Folkpartiet kräver i motion 2000/01:U206 (fp) yrkande 32 en bättre
samordning av bistånds- och flyktingpolitiken för att förebygga
och/eller undanröja orsaker till flykt och påtvingad migration. Detta
skall vara ett viktigt inslag i Sveriges internationella agerande såväl
bilateralt som multilateralt främst genom kraftfullt stöd via olika FN-
organisationer.
Även i partimotion 2000/01:U206 (fp) yrkande 47 (delvis) föreslås
förändringar avseende fördelning på olika ändamål vad gäller
basbudgetstöd till FN:s ekonomiska och sociala verksamhet år 2001 samt
vad gäller anslagsposten Övrigt multilateralt samarbete. Förslagen
framgår av tabellerna 2 och 4 i bilaga 1.
I Centerpartiets kommittémotion 2000/01:U212 (c) yrkande 2 föreslås
förändringar avseende basbudgetstöd till FN:s ekonomiska och sociala
verksamhet år 2001. Förslaget återfinns i tabell 2 i bilaga 1.
I motion 2000/01:U213 (c) yrkande 20 konstaterar Centerpartiet att FN är
den organisation där fattiga och rika stater finns representerade och
att FN måste få ansvar för det totala förändringsarbetet. De
internationella institutionerna måste omvandlas till effektiva
instrument för implementering av strategier för mänsklig och social
utveckling. Ansträngningarna att förbättra det rådande finansiella
systemet i syfte att förhindra nya kriser, skapa bättre mekanismer för
krishantering och göra det mer ändamålsenligt för att främja handel och
utveckling är angelägna.
Moderata samlingspartiets förslag till ändringar i anlagsposter inom det
multilaterala utvecklingssamarbetet framgår av motion 2000/01:U214 (m)
(delvis) och redovisas i tabellerna 2 och 3 i bilaga 1.
I motion 2000/01:U216 (kd) yrkande 14 konstaterar Kristdemokraterna att
två tredjedelar av världens 33 miljoner hivsmittade bor i de fattigaste
länderna. Rika länder kan i viss mån kontrollera epidemin genom olika
mediciner som emellertid är alldeles för dyra för de fattiga.
Vaccinforskningen inom detta område koncentreras helt på de specifika
problemen i USA och Europa, och inte på de tropiska förhållandena i
Afrika. Sverige måste tillsammans med övriga länder i EU och i FN arbeta
fram en klar strategi för att hindra spridningen av hiv/aids.
Information om sjukdomen måste spridas mer effektivt i framför allt de
värst drabbade regionerna.
I motion 2000/01:Fi216 (s) yrkande 2 liksom i motion 2000/01:Fi217 (s)
yrkande 2 framförs, med hänvisning till den s.k. Carlsson-Ramphal-
rapporten från 1995, att regeringen bör ta initiativ till en översyn av
möjligheterna att avgiftsbelägga internationella luft- och sjöleder samt
fisket i världshaven. Avgifterna föreslås bidra till finansieringen av
FN:s konfliktbyggande verksamhet.
Utskottets överväganden
Regeringens preliminära fördelning under anslagsnivå beträffande det
multilaterala biståndet har presenterats i tabellform i
budgetpropositionen och framgår av bilaga till betänkandet (bilaga 1,
tabellerna 2-4).
Regeringens förslag bygger på den ram som fastställdes av riksdagen i
vårpropositionen med justering på grund av ökad avräkning för
flyktingkostnader och ändrad BNI-prognos.
Utskottet har inget att invända mot den av regeringen föreslagna
fördelningen. I konsekvens härmed och till följd av tidigare
ställningstaganden rörande utgiftsområde 7 och fördelningen på anslag
inom utgiftsområdet avstyrks de förslag till ändrad fördelning som
framförs i motionerna U206 (fp) yrkande 47 (delvis), U212 (c) yrkande 2
samt U214 (m) (delvis).
I motion U206 (fp) yrkande 32 krävs en bättre samordning av bistånds-
och flyktingpolitiken.
Utskottet konstaterar att Sverige är en av de tre största bidragsgivarna
till FN:s flyktingkommissariat, UNHCR. Regeringen har i årets
budgetproposition, med hänvisning till den vikt som läggs vid
organisationens verksamhet till skydd och stöd för flyktingar,
föreslagit en höjning av bidraget med 22 miljoner kronor, till 392
miljoner kronor.
Sverige spelar en aktiv roll i UNHCR:s styrelse och verkar där bl.a. för
att organisationen vidareutvecklar sin kapacitet att ge skydd åt
flyktingar och andra hjälpbehövande som omfattas av organisationens
skyddsmandat. Målsättningen är att uppnå varaktiga lösningar på
flyktingproblem, i första hand genom frivillig återvandring under säkra
förhållanden.
I december 1998 inrättade Allmänna rådet inom EU en högnivågrupp för
asyl och migration i syfte att ena medlemsstaterna kring en
"pelaröverskridande strategi". Fokus ligger på ett integrerat arbetssätt
och ett helhetsperspektiv där kopplingen mellan utrikes-, bistånds- och
migrationspolitiska åtgärder stärks. Sverige har aktivt drivit linjen om
ett ökat samspel mellan bistånds- och flyktingfrågor. Handlingsplaner
för olika länder och områden har antagits och håller på att genomföras
för Irak, Somalia, Sri Lanka, Afghanistan, Marocko och Albanien med
närområde. Regeringen arbetar via olika politikområden inklusive
biståndspolitiken för att motverka orsakerna till flykt och påtvingad
migration.
Med vad som ovan anförts anses motion U206 (fp) yrkande 32 besvarad.
I motion U213 (c) yrkande 20 krävs att de internationella
institutionerna måste omvandlas till effektiva instrument för
implementering av strategier för mänsklig och social utveckling.
Utskottet konstaterar att Sverige genom ordförandeskapet i EU våren 2001
kommer att få en särskild roll inom FN:s ekonomiska och sociala
verksamhet. Sverige kommer också att få en viktig uppgift att föra EU:s
talan i FN:s funktionella kommissioner som t.ex. kommissionen för
hållbar utveckling, kvinnokommissionen, befolkningskommissionen, sociala
utvecklingskommissionen samt narkotikakommissionen.
Utvecklingsbankernas verksamhet har förändrats för att tydligare
adressera de breda utvecklingsfrågorna med fattigdomsbekämpning som
övergripande mål och en starkare betoning på bl.a. miljö, jämställdhet
och sociala faktorer. Likaså har bankerna börjat betona angelägenheten
av en demokratisk samhällsutveckling byggd på god samhällsstyrning och
effektiv statsförvaltning. Sverige har varit pådrivande i detta arbete,
inte minst när det gäller kamp mot korruption. Förändringarna har väckt
en diskussion om vilken roll bankerna skall ha i det internationella
samfundet och hur arbetsfördelningen skall vara mellan IMF,
Världsbanken, de regionala utvecklingsbankerna och FN.
Med vad som ovan anförts anses motion U213 (c) yrkande 20 besvarad.
I motion U216 (kd) yrkande 14 kräver motionärerna en explicit
målsättning för att hindra spridningen av hiv/aids.
Utskottet konstaterar att hiv- och aidsbekämpning redan i början av
1980-talet blev ett prioriterat område i det svenska
utvecklingssamarbetet. Fram till 1999 hade Sverige fördelat omkring 1,2
miljarder kronor till program och projekt relaterade till hiv- och
aidsbekämpning. I stor utsträckning har anslagen använts för stöd till
olika organisationer inom FN-systemet och internationella
frivilligorganisationer.
I början av 1999 antog regeringen en strategi för hiv och aids i svenskt
internationellt utvecklingssamarbete (Investing for future generations)
som utarbetats av Sida. De övergripande målen är att minska spridningen
av hiv och att mildra konsekvenserna av aids. En av hörnstenarna i den
svenska strategin är utbildning och upplysning kring frågor som berör
hiv/aids.
För att utöka det internationella arbetet för att bekämpa epidemin var
Sverige en av de stater som aktivt arbetade för tillkomsten av UNAIDS.
Sverige arbetar aktivt för att EG-kommissionens arbete med hiv/aids-
problematiken skall komplettera det som görs av andra internationella
organisationer. Intentionen är bl.a. att hiv/aids-frågor skall
integreras i kommissionens andra utvecklingsprojekt.
Med vad som ovan anförts anses motion U216 (kd) yrkande 14 besvarad.
I motionerna Fi216 (s) yrkande 2 och Fi217 (s) yrkande 2 föreslås en
avgiftsbeläggning av internationella luft- och sjöleder samt av fisket i
världshaven. Avgifterna skall bidra till finansieringen av FN:s
konfliktbyggande verksamhet.
Utskottet har i betänkande 1999/2000:UU2 uttryckt uppfattningen att
förslag om kompletterande finansieringskällor för FN, däribland
internationell transaktionsskatt och skatt på internationellt flyg, är
väl värda att studera. Finansutskottet (bet. 1997/98:FiU1) har vid flera
tillfällen konstaterat att svårigheterna med att nå effektiva
internationella överenskommelser gör att transaktionsskatter inte verkar
vara en framkomlig väg. Utskottet menar dock att det är viktigt att
överväga förslagen i de aktuella yrkandena när formerna för att
säkerställa finansieringen av FN:s verksamhet prövas.
Med vad som ovan anförts anses motionerna Fi216 (s) yrkande 2 och Fi217
(s) yrkande 2 besvarade.
Internationella finansieringsinstitutionerna
Tabellen nedan visar budgetbehoven för 2001, dvs. förväntade dragningar
i de fall medel inte budgeterats tidigare, samt en jämförelse med
budgetåret 2000.
Tusental kronor
Budget 2000 Beräknat 2001
Världsbanksgruppen 870000 1010000
Regionala utvecklingsbanker 180000 210000
Övriga utvecklingsbanker och fonder 210000 130000
Summa 1 260000 1350000
Världsbanksgruppen
Världsbanksgruppen består av den Internationella återuppbyggnads- och
utvecklingsbanken (IBRD), den Internationella utvecklingsfonden (IDA),
det Internationella finansieringsbolaget (IFC), det Multilaterala
investeringsgarantiorganet (MIGA) och det Internationella centret för
biläggande av inve-steringstvister (ICSID). Sveriges bidrag till
Världsbanksgruppen under budgetåret 2001 avser IDA.
Världsbanksgruppen är den i särklass största enskilda källan för
offentligt utvecklingsbistånd och lån till utvecklings- och östländer.
Under verksamhetsåret 1999 lånade IBRD ut ca 22 miljarder US-dollar och
IDA ca 7 miljarder US-dollar.
Världsbankens arbete med World Development Report 2000/01, som har
fattigdom som huvudtema och den omfattande intervjuundersökningen Voices
of the Poor har gett viktiga bidrag till ett nytt tänkande kring
fattigdomsbekämpning.
Förhandlingar om den trettonde påfyllnaden av IDA-fonden beräknas
påbörjas i början av 2001. Under dessa förhandlingar får Sverige
möjlighet att på ett samlat sätt föra fram sina prioriteringar vad
gäller riktlinjer för bankens utlåning till de fattigaste länderna.
Sverige bidrog med 2,4 miljarder kronor i den tolfte IDA-påfyllnaden.
Afrikanska utvecklingsbanken
De åtgärder som vidtagits för att stärka Afrikanska utvecklingsbanken
(AfDB) sedan krisen i början av 1990-talet har skapat de nödvändiga
förutsättningarna för att bankens verksamhet skall bli mer effektiv och
tydligare inriktad på att stödja de regionala medlemsländernas kamp mot
fattigdomen.
Den femte höjningen av bankens kapital, som slutligen kunde antas under
våren 1999, borgar för att bankens finansiella ställning kan hållas
stark. Sverige bidrar med ca 11 miljoner kronor årligen i åtta år och
lämnar statsgarantier för ett kapital om 1,3 miljarder kronor.
Asiatiska utvecklingsbanken
Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB) har under det gångna året fortsatt
utvecklingen mot en komplett utvecklingsbank. Verksamheten, som i
tilltagande utsträckning inriktats på att åtgärda de ekonomiska och
sociala effekterna av Asienkrisen, har alltmer präglats av en tydlig
fattigdomsinriktning.
AsDB:s insatser med anledning av den finansiella krisen har tärt på
bankens finansiella resurser. Upplånings- och utlåningsutrymmena
förutses vara uttömda före 2002, vilket väntas leda till en
tidigareläggning av bankens femte kapitalökning. Nya
påfyllnadsförhandlingar, de åttonde i ordningen, för Asiatiska
utvecklingsfonden (AsDF) påbörjades i oktober 1999 och kommer sannolikt
att kunna avslutas före utgången av år 2000.
Interamerikanska utvecklingsbanken
Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB) är i dag regionens största
multilaterala långivare. Banken har på senare år ytterligare stärkt sin
fattigdoms-profil, bl.a. genom en ökad utlåning till de fattigaste
länderna i regionen och en större andel socialt inriktade projekt.
Under de två senaste åren har Sverige tillsammans med de nordiska
länderna varit drivande i diskussionen om bankens framtida roll i
regionen, där vi betonat vikten av att fattigdomsbekämpning lyfts fram
som den övergripande målsättningen för IDB:s verksamhet. Sverige har
också aktivt drivit på bankens arbete med god samhällsstyrning och
jämställdhet. Bankens verksamhet präglades under 1999 av
efterverkningarna av de senaste årens finansiella oro och
naturkatastrofer. Sverige har sedan 1998 förhandlat om medlemskap i
Interamerican Investment Corporation (IIC), en till IDB-gruppen knuten
organisation, vilken stöder utvecklingen av små och medelstora privata
företag.
Övriga utvecklingsbanker och -fonder
Internationella valutafonden (IMF) har skapat ett särskilt stöd till
reformering av de fattigaste ländernas ekonomier, Poverty Reduction and
Growth Facility (PRGF). Mjuka lån lämnas som stöd till ekonomiska
reformer inom ramen för genomförandet av de fattigdomsstrategier, s.k.
PRSP (Poverty Reduction Strategy Papers), som länderna utarbetar. Detta
sker i nära samarbete med Världsbanken.
Internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD) har ett mycket tydligt
fokus på fattigdomsbekämpning genom sin inriktning på fördelaktiga lån
och projekt för att förbättra levnadsförhållandena för
landsbygdsbefolkningen i de fattigaste länderna. Sverige kommer även
fortsättningsvis i IFAD att verka för att ytterligare förankra
prioriterade mål i fondens verksamhet och för att förbättra samarbetet
och arbetsfördelningen mellan de Rombaserade FN-organen verksamma på
jordbruksutvecklingsområdet.
Fonden för kapacitetsuppbyggnad i Afrika (ACBF) arbetar i huvudsak med
att stärka utvecklingsländers kapacitet att utarbeta och genomföra
makroekonomisk politik. Under 1999 fattades beslut om att bredda
mandatet till att även omfatta insatser för att stärka kapaciteten inom
den offentliga sektorn. Inledningsvis skall ACBF koncentrera sig på
områden som offentlig redovisning, statistisk analys och liknande, men
verksamheten kommer successivt att omfatta ett bredare område.
Nordiska utvecklingsfonden (NDF) ger fördelaktiga lån motsvarande IDA-
villkor till främst låginkomstländer. Lånen, som finansieras genom
bidrag från de nordiska länderna, ges till projekt som är av nordiskt
intresse och som främjar ekonomisk och social utveckling. NDF ger
krediter endast i samfinansiering med andra finansiärer -
utvecklingsbanker och nordiska biståndsorgan.
NORSAD-fonden är ett samarbete mellan de nordiska länderna Danmark,
Finland, Norge och Sverige samt medlemsländerna i Southern African
Development Community (SADC). Fonden har som syfte att bidra till
ekonomisk utveckling i SADC-länderna främst med lån till s.k. joint
ventures. De nordiska länderna beslutade i fjol om en förlängning av
fondens mandat till utgången av mars 2003 och om en kapitalpåfyllnad om
150 miljoner danska kronor. Sveriges bidrag under en treårsperiod uppgår
till 66 miljoner svenska kronor.
Motionerna
I motion 2000/01:U213 (c) yrkande 21 menar Centerpartiet att öppenheten
inom Världsbanken och IMF måste öka. Överenskommelser måste i framtiden
publiceras för att alla skall kunna se att det finns en vilja att
respektera FN-stadgans grundläggande värden. Samarbete med andra goda
krafter behöver ökas. Diskussionerna med låneländer behöver än tydligare
värdera också den sociala och miljömässiga sidan av infrastrukturprojekt
eller ekonomisk sanering. I förhandlingar om framtida låneprogram måste
bankerna i högre grad väga in faktorer som de politiska och sociala
strukturernas bärkraft, uppbyggnaden av demokratiska institutioner och
rättsstaten.
I motion 2000/01:U216 (kd) yrkande 15 konstaterar Kristdemokraterna att
skuldbördan för många utvecklingsländer utgör ett enormt problem som
kraftigt begränsar och ibland omöjliggör utvecklingen i dessa länder.
För att de mest skuldsatta länderna skall ta sig ur skuldkrisen krävs en
konsekvent ekonomisk politik som kan främja utveckling och tillväxt.
Detta kräver i sin tur att de länder som genomför ekonomiska reformer
stöds i sina ansträngningar genom ökade resursflöden och skuldlättnader.
I motion 2000/01:U617 (s) framhålls att även Världsbanken konstaterar
att den politik som drivits de senaste åren misslyckats. Medelinkomsten
i de rikaste 20 länderna är 37 gånger så stor som medelinkomsten i de 20
fattigaste - ett gap som dubblerats under de senaste 40 åren.
Motionärerna menar att analysen och målsättningarna i bankens rapport är
lovande, men att innehållet inte är nytt. Motionärerna menar vidare att
röster nu höjs för att sätta ekonomin i folkets tjänst, i stället för
att placera hela samhällen i tjänst hos en ekonomisk modell som
misslyckats i mer än 20 år.
I motionen krävs en uppslutning kring Jubel 2000 med krav på en
avskrivning av de fattiga ländernas skulder. Vidare krävs att IMF och
Världsbanken slutar ställa krav på liberalisering av ekonomierna för att
få nya lån och att Bretton Woods-institutionerna underställs FN:s
generalförsamling. Motionärerna kräver en höjning av biståndet till 2 %
av BNI och att Sverige inom EU och FN kräver genomförandet av en s.k.
Tobinskatt på internationella valutatransaktioner samt att alla
medlemsländer i WTO skall följa ILO:s överenskommelser om arbetares
rättigheter.
I motion 2000/01:N384 (mp) menar motionärerna att de internationella
organisationerna som genom sin verksamhet skapar spelreglerna för
internationella relationer behöver reformeras för att stärka
globaliseringens positiva effekter. I yrkande 1 efterlyser motionärerna
ett mer kraftfullt agerande från svensk sida för att IMF skall avskriva
fattiga länders skulder. I yrkande 2 framhålls att Världsbanken och
övriga institutioner inom Bretton-Woods-systemet bör tillåta ökad insyn
i sin verksamhet och bredda sitt kunnande att omfatta mer kunskaper om
ekologi, u-länder och ursprungsbefolkningar.
Utskottets överväganden
Flera motioner, U213 (c) yrkande 21, U216 (kd) yrkande 15, U617 (s) samt
N384 (mp) yrkandena 1 och 2 tar upp frågor om en rättvisare
världsordning, skuldavskrivningar och Världsbankens roll i förhållande
till de skuldtyngda utvecklingsländerna.
Utskottet konstaterar att Världsbanksgruppens centrala uppgift är att
främja ekonomisk och social tillväxt i utvecklingsländerna. Endast
utvecklingsländer kan låna från banken, som sedan den startade 1945 har
lånat ut över 350 miljarder dollar (i löpande priser). Banken är en
global institution som ägs av sina medlemmar. Storleken på ett lands
andel avgörs av landets ekonomiska storlek i relation till
världsekonomin. Tillsammans har de största industriländerna (G7-
länderna) runt 45 % av aktieandelarna. USA har största aktiedelen på ca
17 %, vilket ger USA vetorätt mot förändringar av bankens stadgar då 85
% av aktierna behövs för en ändring. De flesta beslut fattas dock som
majoritetsbeslut. Utvecklingsländerna har tillsammans ungefär hälften av
rösterna i banken.
Bankens exekutivstyrelse består av styrelsemedlemmar som representerar
alla medlemsländer. I exekutivstyrelsen diskuteras och beslutas om
bankens policy och agerande. Banken föredrar att fatta beslut i
samstämmighet, och röstning förekommer sällan. Bankens styrelse består
av 24 medlemsländer varav USA, Tyskland, Japan, Frankrike och
Storbritannien är ständiga medlemmar. Sverige har tillsammans med de
övriga nordiska länderna och Baltikum en representant i styrelsen.
Styrelseposten cirkulerar mellan länderna. Världsbanksgruppen består av
fem organisationer.
IBRD The International Bank for Reconstruction and Development.
IDA The International Development Association.
IFC The International Finance Corporation.
MIGA The Multilateral Investment Guarantee Agency.
ICSID The International Centre for Settlement of Investment Disputes.
IBRD är världsbanksgruppens främsta låneorganisation. IBRD lånar ut till
utvecklingsländer med relativt god ekonomi. Lånen används till
utvecklings-projekt som t.ex. vägbyggen, skolor och sjukhus.
Låneperioden är 15-20 år med en amorteringsfri period på ungefär 5 år.
IBRD ägs av sina 179 medlemsländer. Varje land har rösträtt baserad på
landets aktiedel, som i sin tur är baserad på landets ekonomiska styrka.
IDA grundades 1960 för att förse de fattigaste utvecklingsländerna med
bistånd på förmånliga villkor. IDA-lån ges i huvudsak till länder som
har en BNP per capita på 800 dollar eller lägre. Lånen är räntefria men
en mindre serviceavgift tas ut. Låneperioden är mellan 35 och 40 år, med
en amorteringsfri period på 10 år. IDA:s resurser kommer från bidrag
från regeringar, vinst från IBRD och återbetalningar på tidigare IDA-
lån. IDA har 168 medlemsländer. Ett land måste först vara medlem i IBRD
för att kunna få medlemskap i IDA.
IFC grundades 1956 för att hjälpa och ge styrka till den privata sektorn
i utvecklingsländer. IFC ger lån till den privata sektorn, medan IBRD
och IDA lånar ut till regeringar och myndigheter. IFC hjälper den
privata sektorn genom att tillhandahålla långtidslån, rimliga
investeringar och riskhantering. IFC har sin egen verkställande stab men
utnyttjar bankens service och administration. IFC-lån och finansieringar
har marknadsränta, vilken varierar i olika länder och projekt.
Låneperioden är 3 till 13 år med en amorteringsfri period på 8 år. IFC
lånar 80 % av sina pengar från allmänna fondutdelningar och privata
placeringar över den internationella finansmarknaden och 20 % lånas från
IBRD. IFC ägs av 174 medlemsländer.
MIGA grundades 1988 för att hjälpa utvecklingsländer att dra till sig
utländska investerare. Organisationen förser investerare med
investeringsgarantier mot icke kommersiella risker som expropriation och
krig. MIGA förser också regeringar med råd om förbättringar för att
främja klimatet för utländska investerare. MIGA har 149 medlemsländer.
ICSID grundades 1966 för att gynna tilltagande strömmar av
internationella investeringar genom att tillhandahålla hjälp för medling
och skiljedom i tvister och motsättningar mellan regeringar och
investerare. ICSID-verksamhet omfattar rådgivning, forskning, och
publikationer. ICSID har 131 medlemsländer.
Utskottet konstaterar att den organisatoriska uppbyggnaden av och
kunskapsbasen i Bretton-Woods-institutionerna i allt väsentligt kan möta
de uppgifter som institutionerna ålagts. I framtiden kommer all
långivning till de fattigaste länderna från IMF och Världsbanken att
grunda sig på s.k. Poverty Reduction Strategy Papers, framtagna av de
låntagande länderna, vilket regeringen anser ger möjlighet till större
ägarskap och mer fokuserade insatser för att bekämpa fattigdom. Den
policyutveckling som Världsbanken bidragit till i årets World
Development Report - attacking poverty kommer att få betydelse för den
framtida inriktningen av bankens verksamhet. De politiska och sociala
dimensionerna av fattigdom uppmärksammas mycket tydligt och utgör
grundpelare för arbetet med att bekämpa fattigdom.
Utskottet delar synen på att skuldbördan utgör ett avgörande
utvecklingshinder i många av de fattigaste länderna. Sedan mitten av
1980-talet har Sverige också hört till de mest aktiva aktörerna på
skuldområdet. Sverige välkomnade 1996 varmt det s.k. HIPC-initiativet
(Heavily Indebted Poor Countries) som ett första viktigt steg mot en
lösning av skuldkrisen i de fattiga länderna. Under hösten 1999 fattades
beslut om att förstärka HIPC-initiativet mot bredare, djupare och
snabbare skuldlättnader. Utskottet ser detta som ett uttryck för den
ökade samsyn som nu existerar för att ge de fattiga och skuldtyngda
länderna substantiella skuldlättnader. Tyvärr kan det konstateras att
flera givarländer inte lever upp till sina åtaganden om bidrag.
Regeringen har under året även fattat beslut om att lämna 1 000 miljoner
kronor i stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnader. För första
gången fattades även beslut om att lämna ett flerårigt budgetstöd till
tre länder (Bolivia, Moçambique och Tanzania).
Sverige kan, bl.a. genom olika organisationer, spela en betydande roll i
arbetet för en rättvisare världsordning. Enskilda organisationer i både
nord och syd har visat ett konstruktivt engagemang för opinionsbildning
när det gäller de fattigaste ländernas skuldsättning. Arbetet har bl.a.
resulterat i kampanjen Jubel 2000, som bedrivs i ett dussintal
industriländer och ett trettiotal utvecklingsländer. Enskilda
organisationer kommer att ha en fortsatt viktig roll för att öka det
folkliga deltagandet i de fattiga länderna vid formulering av program
för ekonomiska reformer och fattigdomsbekämpning.
Världsbanken har också systematiskt vinnlagt sig om att i olika
sammanhang utveckla kontakterna med nationella parlamentariker.
Utskottet menar vidare att det internationella samarbetet i
Världshandelsorganistationen (WTO) är av stor vikt, inte minst
samarbetet med andra organisationer som t.ex. internationella
arbetsorganisationen, ILO. Ett samarbete som ytterst syftar till att
förbättra levnadsvillkoren för människor världen över. Utskottets
bedömning är att multilaterala regler särskilt gynnar mindre och
ekonomiskt svagare länder. Utskottet menar vidare att enprocentsmålet
för biståndet ligger fast.
Med detta anses motionerna U213 (c) yrkande 21, U216 (kd) yrkande 15,
U617 (s) samt N384 (mp) yrkandena 1 och 2 besvarade med vad utskottet
anfört.
Övrigt multilateralt samarbete
Propositionen (s. 29-31)
Under delposten Övrigt multilateralt samarbete finansieras Multilaterala
miljöinsatser, Multilaterala konfliktförebyggande insatser, Särskilda
multilaterala insatser för jämställdhet och barn och Övriga
multilaterala insatser.
Multilaterala miljöinsatser
I allt högre grad fokuserar de multilaterala organisationerna på att
genomföra visionen om hållbar utveckling i den konkreta verksamheten.
Världsbanken har under de senaste åren utarbetat riktlinjer för hållbar
utveckling inom särskilda områden.
Inom miljöområdet kommer Sveriges ordförandeskap i EU att prägla
förberedelserna inför nästa års möte med FN:s kommission för hållbar
utveckling (CSD). Energifrågorna ges en framskjuten plats liksom frågor
som rör atmosfären och transporter. Regeringen verkar för att
energifrågornas betydelse inom ramen för utvecklingssamarbetet skall få
ökad betydelse. Av särskild vikt är att underlätta för u-länderna att
delta i det globala energisamarbetet.
Motionerna
I motion 2000/01:U206 (fp) yrkande 23 konstateras att insatser för en
ekologiskt hållbar utveckling är en mycket angelägen del av biståndet.
Gemensamt för alla miljöhot är att de alltid beskär friheten och minskar
framtida generationers livschanser. Miljöproblemen varierar kraftigt
mellan olika länder och regioner. I den rika delen av världen är det
största hotet en kraftig överkonsumtion av naturresurser medan bristen
på t.ex. mat och färskvatten är de dominerande problemen i u-länderna.
Vänsterpartiet konstaterar i motion 2000/01:U211 (v) att flera länder i
världen under senare år har drabbats av omfattande naturkatastrofer. De
som drabbas är de fattiga länderna, länder där levnadsstandarden är låg,
bostäderna bräckliga och infrastrukturen svag. I yrkande 9 krävs att det
svenska katastrofbiståndet finansieras genom uppbyggnaden av en särskild
fond, så att inte framtida miljö- och naturkatastrofer påverkar annat
planerat bistånd. Sverige bör i internationella sammanhang ta upp frågan
om ett s.k. early warning-system (yrkande 10) och medverka ekonomiskt
till uppbyggnaden av ett sådant system.
I motion 2000/01:U213 (c) yrkande 1 anser Centerpartiet att det är
utomordentligt viktigt att ständigt följa upp det åtagande som gjordes i
det globala handlingsprogrammet Agenda 21, som antogs vid FN:s
miljökonferens i Rio de Janeiro 1992. I yrkande 8 konstaterar
Centerpartiet att än större vikt måste läggas vid stöd till ett
miljömässigt hållbart jordbruk som kan garantera den nationella
livsmedelsförsörjningen. Även i motion 2000/01:N328 (c) yrkande 16 krävs
att Sverige verkar för ett WTO-avtal som ger utvecklingsländerna bättre
förutsättningar att utveckla den nationella livsmedelsförsörjningen.
I motion 2000/01:U216 (kd) yrkande 17 konstaterar Kristdemokraterna att
det internationella miljöarbetet kräver snabba och politiska
förändringar. Bristande tillgång till vatten är en allt större
konfliktorsak, och en av de mest akuta utmaningarna är att en miljard
människor i dag saknar tillgång till rent dricksvatten. Samtidigt saknar
halva världsbefolkningen goda sanitära möjligheter. Detta orsakar
ungefär 80 % av alla sjukdomar i utvecklingsländerna. Sverige måste,
inom EU och FN, sätta upp mål för att minska andelen människor som
saknar tillgång till rent vatten och goda sanitära förhållanden.
I motion 2000/01:U217 (kd) yrkande 6 konstaterar Kristdemokraterna att
det finns ett stort behov av att förbättra den internationella
samordningen av humanitära insatser. Forskningen kring naturkatastrofer
och deras orsaker bör intensifieras. Sverige bör verka för en ökad
global samordning för humanitära insatser vid naturkatastrofer och
konflikter. I yrkande 11 konstateras att det i u-länderna ofta saknas
kapacitet och kompetens för att självständigt analysera och bedöma
miljösituationen. I samband med Riokonferensen om hållbar utveckling
utlovades extra bistånd till u-länderna för att klara av att
miljöanpassa ekonomierna och att leva upp till de krav som olika globala
miljökonventioner ställer.
Utskottets överväganden
I motion U206 (fp) yrkande 23 understryks att insatser för en ekologiskt
hållbar utveckling är en mycket angelägen del av biståndet. Även i
motion U216 (kd) yrkande 17 krävs att mål sätts upp för att minska
andelen människor som saknar rent vatten och sanitära möjligheter. I
motion U217 (kd) yrkande 11 konstateras att utvecklingsländerna ofta
saknar kapacitet att själva analysera och bedöma miljösituationen. I
motion U213 (c) yrkande 1 understryks betydelsen av att följa upp
åtaganden knutna till handlingsprogrammet Agenda 21 och i yrkande 8
krävs att mer vikt läggs vid miljömässigt hållbart jordbruk. I N328 (c)
yrkande 16 betonas vikten av att utveckla den nationella
livsmedelsförsörjningen i utvecklingsländerna.
Utskottet har tidigare konstaterat att ohållbara produktions- och
konsumtionsmönster förekommer både i rika och fattiga samhällen. Inom
FN:s kommission för hållbar utveckling, CSD, (Commission for Sustainable
Development) verkar Sverige aktivt för att dessa obalanser belyses.
Fattigdomsbekämpning och arbetet för hållbar utveckling är ofta två
sidor av samma verksamhet. Sverige verkar också aktivt för
implementering av de tre miljökonventionerna från Rio avseende klimat,
bekämpning av ökenspridning och främjande av biologisk mångfald. Sida
har ett omfattande biståndsprogram för främjande av hållbar utveckling
och utför miljökonsekvensbedömningar av alla insatser. Sidas bistånd är
också inriktat på miljövårdslagstiftning. Sverige verkar även för beslut
om att hela EU:s utvecklingssamarbete skall genomsyras av omsorg om
hållbar utveckling.
Utskottet konstaterar att det handlingsprogram som Sida antog år 1996
och som tillstyrkts av regeringen och riksdagen (skr. 1996/97:2 Sveriges
internationella samarbete för hållbar utveckling) är vägledande för
Sveriges arbete för hållbar utveckling. Huvudinriktningen är att
integrera de sociala, ekologiska, ekonomiska och kulturella aspekterna i
alla politikområden. Denna skrivelse tar upp både insatser inom Sverige
och inom utvecklingssamarbetet för att följa upp åtagandena från FN:s
konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro, 1992, inklusive
Agenda 21.
Arbetet att förverkliga de internationella miljökonventionerna kräver
nya former och metoder för såväl det multilaterala som det bilaterala
utvecklingssamarbetet. Metoderna bör leda till ett ökat samarbete med
mottagarna i syfte att bredda kunskapen om de krav som konventionerna
ställer. Utskottet konstaterar att genom Sida ges stöd till en mängd
olika insatser som syftar till miljömässigt hållbart jordbruk. Stöd ges
också t.ex. till jordbruksforskning genom det multilaterala systemet (de
s.k. CGIAR-instituten) och genom nationella
jordbruksforskningsinstitutioner.
Den Globala Miljöfonden (GEF) inrättades som ett direkt resultat av FN:s
konferens om miljö och utveckling (UNCED) 1992. Under perioden juli
1999-juni 2000 godkändes GEF-insatser motsvarande ett belopp av 280
miljoner US-dollar. Dessa medel kompletterades med utlåning från
Världsbanksgruppen liksom samfinansiering från andra källor. Insatserna
avsåg främst biologisk mångfald, främjande av effektiv energianvändning
och förnyelsebar energi.
Stöd till hållbar utveckling och omsorg om miljön utgör ett genomgående
tema i de svenska insatserna inom ramen för utvecklingssamarbetet.
Uppbyggnad av institutionellt kunnande spelar därvidlag en viktig roll.
Miljökonsekvensbedömningar ingår som en del i Sveriges samtliga
bilaterala insatser.
Därmed anses motionerna U206 (fp) yrkande 23, U216 (kd) yrkande 17, U213
(c) yrkandena 1 och 8, U217 (kd) yrkande 11 samt N328 (c) yrkande 16
besvarade med vad utskottet anfört.
I motion U211 (v) yrkande 9 krävs att det särskilda katastrofbiståndet
framgent bör finansieras av en för ändamålet avsedd fond, samt i yrkande
10 att Sverige bör verka för ett early warning-system. I motion U217
(kd) yrkande 6 krävs att den internationella samordningen av humanitära
insatser måste förbättras.
Utskottet menar att det svenska humanitära biståndets mål bl.a. är att
värna människoliv och lindra de humanitära följderna av väpnade
konflikter och naturkatastrofer, vilket kräver flexibilitet att med kort
varsel ställa resurser till förfogande. Motionärerna pekar på att det är
ett faktiskt problem att få medlen att räcka till vid oförutsedda
händelser som omfattande naturkatastrofer. Avsättning till en speciell
fond för katastrofer för att klara denna uppgift möter dock svårigheter
givet nuvarande budgetprocess med utgiftsramar och de gränser detta
sätter för utgifterna. Denna process utvärderas för närvarande av en
särskild kommitté. Därutöver ses det humanitära biståndet över av den
utvecklingspolitiska kommittén.
Beträffande varningssystem konstaterar utskottet att det redan i dag
finns etablerade early warning-system för naturkatastrofer inom WMO
(Världsmeteorologiska organisationen) och FN:s miljöprogram (UNEP).
Sverige stöder dessa organisationers arbete med system för "tidig
varning". Den humanitära verksamheten samordnas av IASC (Inter Agency
Standing Committee) där relevanta FN-organ deltar och organisationer som
ICRC har observatörsstatus. IASC leds av FN:s samordnare för humanitära
frågor (Emergency Relief Coordinator) som tillika är chef för OCHA, FN:s
kontor för samordning av humanitärt bistånd.
OCHA samordnar de s.k. konsoliderade appellerna (CAP) som utgör
finansieringsgrunden för FN:s samordnade verksamhet i komplexa
humanitära kriser. Sverige är genom Sida en stor bidragsgivare till CAP.
1 % av Sidas bidrag till CAP kanaliseras till OCHA:s fältsamordning för
den humanitära verksamheten. Sverige har i internationella sammanhang
förespråkat att fler givare ger regelmässigt stöd till OCHA:s
fältsamordning.
Strategier för snabb och effektiv hantering vid naturkatstrofer har även
utarbetats bl.a. inom FN:s livsmedelsprogram, WFP, och FN:s
utvecklingsprogram, UNDP, (Emergency Response Divison, Disaster
Reduction and Recovery Programme, DRRP).
Utskottet konstaterar att Sverige verkat såväl för analys av
erfarenheter, koppling till utvecklingsinsatser för att minska effekten
av naturkatastrofer på särskilt sårbara områden, som för att stärka
samarbete mellan FN och forskarvärlden. Sverige har varit ett av de mer
pådrivande länderna när det gäller samordning av internationella
insatser i akuta situationer. Det gäller såväl avseende principer för
internationellt agerande i politiskt känsliga situationer som
beträffande mer operationell samordning.
Utskottet menar att det är centralt för svensk biståndspolitik att
förebygga, hantera och finna hållbara lösningar på katastrofer. DAC har
tagit fram riktlinjer som blivit vägledande också för svenskt
metodarbete.
Det humanitära biståndet syftar till att lindra det lidande som orsakas
inte minst av krig och konflikter, men därutöver även att på lokal nivå
bidra till att skapa förutsättningar för utkomst och ett drägligt liv,
även under osäkra förhållanden. Det långsiktiga bilaterala
utvecklingssamarbetet är inriktat på att undanröja såväl ekonomiska som
sociala och politiska grundorsaker till krig, konflikter och andra
katastrofer. Akuta insatser följs av konfliktförebyggande,
rehabiliterande och återuppbyggande insatser. Utskottet menar att det,
inför kommande katastrofer, inte nog går att understyrka vikten av att
dra lärdom av tidigare erfarenheter.
Med avslag på motion U211 (v) yrkande 9 anser utskottet motionerna U211
(v) yrkande 10 samt U217 (kd) yrkande 6 vara besvarade.
Multilaterala konfliktförebyggande insatser
Svensk medverkan i och finansiering av FN-beslutade fredsoperationer och
fredsbyggande verksamhet är betydande. Kravet på FN:s ingripande har
överstigit organisationens förmåga att möta alltmer komplexa behov i
situationer av bräcklig fred, brutna fredsavtal och framtvingande
åtgärder enligt FN-stadgans kapitel 7. Erfarenheterna från Balkan,
Afrika och Östtimor visar på behovet av tidigt planerade och samordnade
insatser där militära, civila, humanitära och fredsfrämjande
utvecklingsinsatser samverkar.
Insikten om att konfliktförebyggande måste genomsyra FN:s hela
verksamhetsfält har, bl.a. med svensk aktiv tillskyndan, stärkts.
Sverige har genom ett handlingsprogram för konfliktförebyggande stärkt
samordningen av analysarbetet kring dessa och andra aspekter på dagens
konfliktskeenden.
Motionerna
I motion 2000/01:U216 (kd) yrkande 18 konstaterar Kristdemokraterna att
det i det fredsuppbyggande arbetet behövs ett brett spektrum av olika
biståndsinsatser. Det är speciellt viktigt med insatser för förståelse
och försoning mellan tidigare stridande folkgrupper. En viktig del av
det konfliktförebyggande arbetet är även att skipa rättvisa och ställa
krigsförbrytare inför rätta. För att öka säkerheten för människor i
efterkrigsområden eller i sönderfallna stater med utspridd
krigsmateriel, bör ett ökat bistånd riktas mot att öka kapaciteten för
minröjning och effektivisera insamlingen av handeldvapen.
Utskottets överväganden
Kristdemokraterna betonar i U216 (kd) yrkande 18 att det behövs ett
brett spektrum av insatser för att bygga fred, bl.a. är det viktigt att
ställa krigsförbrytare inför rätta.
Utskottet delar i huvudsak motionärernas syn och konstaterar att det
samarbete som syftar till att främja stärkt demokrati och
demokratisering har stor betydelse som konfliktförebyggande och
säkerhetsskapande insatser, inte minst eftersom demokrati kan ses som
ett strukturerat sätt att hantera konflikter utan att tillgripa våld.
Centrala frågor är därför konfliktförebyggande åtgärder, humanitära och
försoningsfrämjande insatser och återuppbyggnad. Utvecklingspolitiken
bygger på solidaritet, hävdar människovärdet och syftar till
internationell rättvisa, vilket även innebär att krigsförbrytare ställs
inför rätta.
Insatser för att främja rättsstaten ligger inom ramen för stödet till
förvaltningssektorn och ett arbete bedrivs för närvarande inom Sida för
att i samarbetet med den svenska rättssektorns institutioner öka
kapaciteten att bidra till framväxten av en stark rättsstat i Sveriges
samarbetsländer.
Vad gäller minröjning konstaterar utskottet att svenska insatser i allt
väsentligt sker inom ramen för det humanitära biståndet. Stöd utgår i
första hand till de mest drabbade länderna och främst till de länder som
saknar egen ekonomisk kapacitet att angripa problemen. Vid beredningen
av stöd tas särskild hänsyn till behovet av att stödja myndigheterna i
landet med att själva skapa administrativ uppbyggnad och annan
kompetensuppbyggnad. Stödet samordnas med andra humanitära insatser samt
ses i ljuset av det allmänna utvecklingsarbete som sker i landet i
fråga. Som en följd av detta kanaliseras merparten av det svenska stödet
via multilaterala organisationer.
Med vad som ovan anförts anses motion U216 (kd) yrkande 18 besvarad.
Särskilda multilaterala insatser: jämställdhet
Utöver bidrag till FN:s kvinnofond (UNIFEM) om 10 miljoner kronor
användes år 2000 reservationsmedel för fortsatta insatser av
pilotkaraktär för att stärka jämställdhetssträvandena inom det
multilaterala utvecklingssamarbetet.
Bidrag har också utgått till Afrikanska utvecklingsbanken och Asiatiska
utvecklingsbanken för att höja kompetens och medvetenhet om kvinnors och
mäns olika villkor som utgångspunkt för analys och operativ verksamhet.
Medlen har syftat till att under en begränsad tidsperiod bistå
organisationer bl.a. med att utveckla handlingsplaner för jämställdhet i
utvecklingssamarbetet. Grundtanken är att organisationerna på sikt
själva skall ta ett klart och tydligt ansvar för att i sin verksamhet
uppmärksamma kvinnor och män på lika villkor.
Motionerna
Det svenska biståndet bör främja ökad jämställdhet mellan kvinnor och
män. Biståndet bör genomsyras av ett genusperspektiv. I motion
2000/01:U206 (fp) yrkande 29 krävs att alla biståndsinsatser skall bygga
på en förståelse av mäns och kvinnors olikartade behov, tillgång till
resurser och inflytande i varje specifik situation. Vidare, i yrkande
30, konstateras att uppskattningsvis 10 % av världens befolkning har ett
funktionshinder. De flesta av dessa människor bor i utvecklingsländer
och i Öst- och Centraleuropa. Funktionshindrade människor tillhör de
fattigaste bland de fattiga och lever mycket utsatt. Att vara fattig och
funktionshindrad innebär inte enbart avsaknad av nödvändiga resurser för
det dagliga uppehället, utbildning och hälsovård, det innebär att inte
bli sedd som fullvärdig medborgare vad gäller delaktighet i sitt lands
politiska, sociala, kulturella och ekonomiska liv. Motionärerna anser
att det är mycket viktigt att stödja SHIA - Svenska
Handikapporganisationers Internationella Biståndsförening - i dess
arbete med att utveckla och fördjupa samarbetet med systerorganisationer
runt om i världen. Även i motion 2000/01:U650 (s) yrkande 3 konstateras
att funktionshindrade människors värdighet och rättigheter är ett
globalt ansvar, och därför är det viktigt att detta även avspeglas i det
svenska utvecklingssamarbetet och att den svenska handikapprörelsens
erfarenheter av utvecklingssamarbete tas till vara.
Vänsterpartiet menar i motion 2000/01:U211 (v) att det skall finnas ett
jämställdhetsperspektiv i alla delar av Sveriges internationella
utvecklingssamarbete. I yrkande 5 krävs att jämställdhetsaspekten tas
upp när svensk politik diskuteras i internationellt utvecklingssamarbete
både i bi- och multilaterala sammanhang. Jämställdhetsperspektivet bör
få en förstärkt plats och behandlas som ett politikområde i sig. Vidare
krävs i yrkande 8 att företag som deltar i Sveriges internationella
utvecklingsarbete måste uppmanas att arbeta långsiktigt med införande av
likartade regler som reglerar arbetsmarknaden i Sverige.
I motion 2000/01:U614 (v) yrkande 1 konstaterar Vänsterpartiet att
Sverige i sitt fortsatta utvecklingssamarbete i större utsträckning
måste ta med kvinnornas situation. Nyckelaspekter i detta arbete bör
vara att skapa förutsättningar för utbildning av flickor och pojkar, att
satsa på åtgärder som syftar till familjeplanering, att stödja kvinnors
rätt till kroppslig integritet och frihet från sexualiserat våld samt
att höja kvinnans ställning via rätt till betalt arbete. Det är viktigt
att Sverige i alla internationella sammanhang lyfter fram
könsperspektivet och kvinnors rättigheter. I yrkande 2 framhålls att det
också är angeläget att stärka könsperspektivet i Sveriges
utvecklingssamarbete. Området är nytt och komplicerat. Det är därför av
stor vikt att fortlöpande dra lärdomar av det praktiska arbete som görs.
I motion 2000/01:U630 (kd) yrkande 10 anser Kristdemokraterna att
jämställdhet, mänskliga rättigheter och demokrati ligger mycket nära
varandra. Den omfattande diskrimineringen av kvinnor är inte bara ett
hälsoproblem utan i många fattiga länder även ett hinder för ekonomisk
utveckling. I arbetet för mänskliga rättigheter och demokrati måste
således också frågan om jämställdhet ingå och integreras som en viktig
del av biståndsarbetet.
I motion 2000/01:A811 (kd) yrkande 15 understryks att det inte går att
behandla frågan om mänskliga rättigheter utan att speciellt lyfta fram
kvinnors situation. De grupper i u-länderna som främst drabbas av
fattigdom, sjukdom och tidig död är kvinnor och barn. Diskriminering av
kvinnor försvårar arbetet med fattigdomsbekämpning. Att främja
jämställdhet mellan könen och att förbättra kvinnors villkor är både mål
och medel för att utrota fattigdom, stärka demokratin och öka respekten
för de mänskliga rättigheterna.
Utskottets överväganden
Ett flertal motioner, U206 (fp) yrkande 29, U211 (v) yrkande 5, U614 (v)
yrkandena 1 och 2, U630 (kd) yrkande 10 samt A811 (kd) yrkande 15, rör
frågor om jämställdhet mellan kvinnor och män.
Utskottet konstaterar att efter riksdagens beslut 1996 om att
jämställdhet skall vara ett särskilt mål för utvecklingssamarbetet och
efter antagandet i Peking 1995 av FN:s handlingsplan för jämställdhet
har ett intensivt arbete bedrivits, både i Sverige och internationellt
för att utveckla metoder så att allt utvecklingssamarbete skall utformas
så att det inriktas både på kvinnors och mäns behov. Detta innebär att
regeringen på sikt räknar med att uppnå det syfte motionärerna föreslår
- en fördelning av utvecklingssamarbetet som på lika villkor gynnar
kvinnor och män.
Både Utrikesdepartementet och Sida har utarbetat handlingsplaner och
handböcker för att uppmärksamma kvinnors och mäns olika behov och
villkor i satsningar på fattigdomsbekämpning, demokrati, mänskliga
rättigheter och hållbar utveckling. Samma ambition återspeglas bl.a. i
regeringens skrivelser till riksdagen om de fattigas rätt, om
partnerskap med Afrika och om mänskliga rättigheter och demokrati.
Utskottet menar att jämställdhetsmålet i det svenska
utvecklingssamarbetet syftar till att se både kvinnor och män som
fullvärdiga aktörer och mottagare i biståndet och att utgå från både
kvinnors och mäns lika behov och villkor i samtliga faser; planering,
implementering och utvärdering av biståndet. Jämställdhet ses inte bara
som ett mål utan också som ett medel för att bekämpa fattigdom bland
både kvinnor och män, stärka demokratin och öka respekten för de
mänskliga rättigheterna.
Sverige arbetar aktivt med att främja jämställdhet och kvinnors
åtnjutande av MR inom biståndet, både bilateralt, med våra
samarbetsländer, och multilateralt, genom bl.a. EU, FN, OECD/DAC och
utvecklingsbankerna. Detta arbete syftar till att främja
implementeringen av handlingsplanen från Peking och konventionen för
avskaffandet av diskriminering mot kvinnor, CEDAW, vad gäller kvinnor
och beslutsfattande, kvinnors ekonomiska ställning, kvinnors ställning
och rättigheter inom familjen och våld mot kvinnor. UD och Sida har
gemensamt tagit fram en handbok om konventionen. Handboken innehåller en
sammanställning av drygt 50 landprofiler, vilket gör den till ett
viktigt verktyg för främjandet av jämställdhet i den bilaterala dialogen
med Sveriges samarbetsländer. I profilerna återges bl.a. vilka
konventioner ett land ratificerat, vilka reservationer som gjorts,
huruvida inrapportering skett och vilka rekommendationer kommittén gett.
Med vad som ovan anförts anser utskottet motionerna U206 (fp) yrkande
29, U211 (v) yrkande 5, U614 (v) yrkandena 1 och 2, U630 (kd) yrkande 10
och A811 (kd) yrkande 15 vara besvarade.
I motion U211 (v) yrkande 8 krävs att företag som medverkar i svenskt
utvecklingssamarbete bör uppmanas att på längre sikt arbeta för att
införa liknande regler som på den svenska arbetsmarknaden.
Utskottet konstaterar att Sverige har ratificerat de konventioner
angående arbete som tagits fram inom ILO och även implementerat dem i
lagstiftningen. Ett företag som inom svensk jurisdiktion bryter mot
dessa regler gör sig skyldigt till lagbrott. Vad gäller engagemang av
svenska företag i andra länder uppmuntras de att följa samma regler som
i Sverige.
Sverige har nyligen tillsammans med de andra OECD-länderna godkänt nya
riktlinjer för multinationella företag. Dessa riktlinjer gäller även för
hur dessa företag agerar utanför OECD-området. För att övervaka
företagen finns det i varje land en nationell kontaktpunkt bestående av
representanter för staten, näringslivet och fackföreningarna.
Med vad som ovan anförts anses motion U211 (v) yrkande 8 besvarad.
Två yrkanden gäller funktionhindrades, inklusive förståndshandikappade
personers rättigheter. Folkpartiet betonar i motion U206 (fp) yrkande 30
vikten av att stödja Svenska Handikapporganisationers Internationella
Biståndsförening (SHIA) i arbetet med att utveckla och fördjupa
samarbetet med systerorganisationer runt om i världen. Motion U650 (s)
yrkande 3 understryker vikten av att funktionshindrades rättigheter
avspeglas i det svenska utvecklingssamarbetet och att den svenska
handikapprörelsens erfarenheter från sådant arbete tas till vara.
Utskottet konstaterar att rätten till delaktighet, inflytande och
jämlika villkor för personer med funktionshinder sedan länge är en
viktig fråga i det svenska utvecklingssamarbetet.
Utskottet konstaterar vidare att handikapporganisationerna lämnat
viktiga bidrag genom att föra in frågan om funktionshinder i
utvecklingssamarbetet och att motverka marginalisering och
diskriminering av personer med funktionshinder. Utrikesdepartementet
samarbetar aktivt med Svenska Handi-kapporganisationers Internationella
Biståndsförening, SHIA, som har ett s.k. ramavtal med Sida.
Genom Sida pågår därutöver många viktiga aktiviteter för att förbättra
livsvillkoren och delaktigheten för personer med funktionshinder. Sida
har som övergripande mål att handikappaspekter skall beaktas och
integreras i relevant biståndsplanering och utvecklingssamarbete och
därmed bidra till att förverkliga de rättigheter som bl.a. fastställts i
FN:s standardregler och i konventionen om barnets rättigheter. Sverige
har även bidragit med ett omfattande utredningsarbete av en speciell
rapportör i handikappfrågor. Inom ramen för detta arbete utarbetas
strategier som skall bidra till att stärka de mänskliga rättigheterna
och därmed ge människor med funktionshinder större möjlighet att delta
på lika villkor i samhällslivet.
Med vad ovan anförts anses motionerna U206 (fp) yrkande 30 och U650 (s)
yrkande 3 vara besvarade.
Särskilda multilaterala insatser: barn
Inom Utrikesdepartementet pågår sedan 1998 en översyn av barnfrågor i
det internationella utvecklingssamarbetet med målet att utforma en
sammanhållen policy för barnfrågor och att utveckla ett systematiskt
barnrättsperspektiv i det internationella utvecklingssamarbetet utifrån
FN:s konvention om barnets rättigheter, FN-konferenserna och de svenska
biståndsmålen. Inom ramen för den pågående översynen utarbetas
strategier inom särskilt angelägna områden som barnarbete, kommersiell
sexuell exploatering av barn, barn på institutioner, barn och hiv/aids,
barn i väpnade konflikter samt barn med funktionshinder.
Särskilda medel har anvisats för multilaterala insatser för att
stimulera ett barnrättsperspektiv i FN:s fonder och program m.fl.
multilaterala aktörer. Beslut om stöd har fattats avseende bl.a.
barnarbete, sexuell exploatering av barn och barn på institution.
Regeringen har beslutat att uppdra åt Sida att bereda och företrädesvis
genom internationella organisationer genomföra biståndsinsatser för
särskilt utsatta barn.
År 2001 genomför FN:s generalförsamling ett särskilt möte kring
uppföljningen av målen från barntoppmötet år 1990 (UNGASS 2001). En
förberedande kommitté med Unicef som sekretariat svarar för
förberedelsearbetet.
Motionen
I motion 2000/01:U206 (fp) yrkande 26 konstateras att barnen är mycket
utsatta för lidanden. Miljontals barn dör varje år på grund av brist på
behandling. Barnen måste ges en särskild uppmärksamhet i
biståndspolitiken.
Utskottets överväganden
Utskottet har inhämtat att en översyn av barnfrågor i det
internationella utvecklingssamarbetet, Barnprojektet, påbörjades inom
Utrikesdepartementet år 1998, med målet att utforma en sammanhållen
policy för barnfrågor och att utveckla ett systematiskt barn- och
barnrättsperspektiv i det internationella utvecklingssamarbetet. Arbetet
bedrivs utifrån FN:s konvention om barnets rättigheter, FN-konferenserna
och de biståndspolitiska målen.
Inom Sida pågår också ett arbete för att integrera ett
barnrättsperspektiv i utvecklingssamarbetet. 1998 påbörjades ett
utbildningsprogram om barnkonventionen för alla Sidas anställda, vilket
syftar till att hänsynen till barns rättigheter skall genomsyra allt
utvecklingssamarbete. Under 1999 har Sida utarbetat ett positionspapper
"Barnets rättigheter i bilateralt utvecklingssamarbete". I detta anges
riktlinjerna för barnrättsarbetet och konsekvenserna av ett
barnrättsperspektiv för Sidas policy vad gäller landanalyser,
landstrategier, projektbedömningar och konsekvenserna av ett
barnrättighetsper-spektiv i Sidas olika sektorer.
Med vad som ovan anförts anses motion U206 (fp) yrkande 26 besvarad.
Övriga multilaterala insatser
Årsbidrag till organisationer inom och utom FN-systemet finansieras från
denna post. Därtill kommer fördjupningsstudier med extern expertis,
analyser, seminarier och andra aktiviteter som främjar internationell
samverkan och utveckling t.ex. insatser till stöd för uppföljning av FN-
konferenser.
Sverige bidrar under år 2000 med 8 miljoner kronor till FN:s kontor för
samordning av humanitärt bistånd, OCHA, och med 5 miljoner kronor till
en särskild fond för fältsamordning. Fonden har tillkommit på svenskt
initiativ för att ge OCHA möjlighet att snabbt och flexibelt sätta upp
erforderlig samordningskapacitet.
International IDEA (Internationella institutet för demokrati och fria
val) är en mellanstatlig organisation som bildades 1995 på svenskt
initiativ. IDEA är en internationell mötesplats för medlemmarna, för
närvarande 19 länder och fem internationella enskilda organisationer.
Gemensamt arbetar dessa för att stödja en demokratisk utveckling i bred
bemärkelse, inklusive fria val. IDEA:s verksamhet är inriktad på såväl
normativt arbete som kapacitetsutveckling och tillämpad forskning.
Institutet har på kort tid etablerat sig och är i dag en välrenommerad
organisation, vars tjänster efterfrågas på många håll i världen.
ICRC (Internationella Rödakorskommittén) har genomfört en reformering av
såväl verksamhetsbudget och program som ledning av organisationen
syftande till större öppenhet och effektivitet. Organisationen bygger
sin verksamhet på de fyra Genèvekonventionerna, jämte tilläggsprotokoll,
om den humanitära rätten i väpnade konflikter. En särskilt viktig del av
ICRC:s verksamhet är att värna om genomförandet av och sprida kunskap om
den internationella humanitära rätten.
I november 1999 antogs en handlingsplan som utgör grunden för
medlemsstaternas och rödakorsrörelsens åtaganden under de kommande åren.
Mot bakgrund av den vikt Sverige lägger vid ökade kunskaper och bättre
genomförande av den internationella humanitära rätten beräknas en mindre
ökning av det svenska bidraget till ICRC:s centrala verksamhet avseende
den humanitära rättens efterlevnad. Stöd till ICRC:s fältverksamhet
bereds av Sida i samråd med regeringen.
Bidraget till IOM (Internationella migrationskommittén) utgår enligt en
i förväg fastställd skala. Det svenska bidraget minskar något under 2001
på grund av att IOM får tre nya medlemmar.
Generalförsamlingen genomför en rad särskilda extramöten för att följa
upp 1990-talets stora världskonferenser. Sverige har på olika sätt gett
stöd till FN:s arbete för att få en bättre överblick av effekterna av
konferenserna liksom för att garantera en aktiv medverkan från de minst
utvecklade länderna inför extramötena om befolkning, jämställdhet och
sociala frågor. Liknande stöd kommer att ges inför uppföljningsmötet av
barntoppmötet och extramötet om boende- och stadsutvecklingsfrågorna
samt inför världskonferenserna om de minst utvecklade länderna och
utvecklingsfinansiering.
EU:s gemensamma utvecklingssamarbete
Propositionen (avsnitt 3.5 s. 33-36)
EU är en av världens största finansiärer av utvecklingssamarbete.
Tillsammans svarar gemenskapen och medlemsstaterna för ca 60 % av
världssamfundets offentliga bistånd. Ungefär två tredjedelar av EG-
biståndet finansieras över den reguljära budgeten, vilken fastställs av
Europaparlamentet. Ungefär en tredjedel finansierar medlemsstaterna dels
via europeiska utvecklingsfonden, EUF, i huvudsak till de s.k. AVS-
länderna i Afrika, Västindien och Stilla Havet, dels med ca 7 % genom
lån från Europeiska investeringsbanken.
År 1999 presenterade kommissionen resultaten av den övergripande
utvärdering av EG:s utvecklingssamarbete som initierades av
medlemsstaterna 1995. Utvärderingen pekade på allvarliga brister i såväl
planering, beslutsprocess, genomförande, uppföljning som
utvärderingsverksamhet. Samtidigt konstaterades att kommissionen lider
av underbemanning på biståndsområdet. Utvecklingsrådet gav kommissionen
i uppdrag att utarbeta ett program över de åtgärder som krävdes för att
komma till rätta med de problem utvärderingen pekade på.
Gemenskapens utvecklingssamarbete kännetecknas i dag av låg
effektivitet. Detta tar sig bl.a. uttryck i långa beredningstider,
förseningar i verkställighet, låg uthållighet efter avslutat stöd samt
svag samverkan med partnerlandets myndigheter och med andra
biståndsgivare. Användningen av fattigdoms-, jämställdhets- och
problemanalyser är sporadisk. Utvärderingar görs, men resultaten
återförs inte i tillräcklig utsträckning till verksamhetsplaneringen.
Ordförandeskapet 2001
Ett EU som är öppet mot omvärlden och präglas av internationell
solidaritet kommer att vara en ledstjärna under det svenska
ordförandeskapet. Ordföranden i Utvecklingsrådet, biståndsministern, har
ett brett uppdrag som bl.a. innebär att ansvara för att formulera EU-
gemensamma ståndpunkter och att företräda EU i internationella
organisationer och i tredje land.
En övergripande svensk målsättning är att bidra till ökad effektivitet
och kvalitet i gemenskapens bistånd och stödja EU att kunna axla en roll
som en pålitlig och solidarisk del av det internationella
utvecklingssamfundet.
AVS-samarbetet
I juni undertecknades det nya partnerskapsavtalet - det s.k. Cotonou-
avtalet - mellan Europeiska gemenskapen, medlemsstaterna och de 71 AVS-
länderna (länder i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet inom
Lomésamarbetet). Avtalet kommer att ersätta Lomékonventionen, som
reglerat samarbetet under de senaste 25 åren.
Målet har för båda parter varit att åstadkomma ett genuint partnerskap
baserat på lokalt ägarskap och ömsesidiga åtaganden.
Fattigdomsbekämpning skall utgöra det övergripande målet för samarbetet.
Ett brett deltagande skall eftersträvas, som också skall omfatta det
civila samhället och den privata sektorn.
Biståndet skall fördelas på basis av både behov och uppnådda resultat.
Landsstrategier skall utgöra basen i planeringen av
utvecklingssamarbetet. Biståndet är uppdelat på ett samlat anslag för
gåvobistånd och en särskild investeringsfacilitet för stöd till
näringslivsutveckling. Den nionde europeiska utvecklingsfonden, EUF 9,
kommer att beräknas till 13,8 miljarder euro, vilket tillsammans med
outnyttjade medel från tidigare år skall täcka perioden 2000-2007.
Sveriges bidrag beräknas till 377 miljoner euro. Hela avtalet löper på
tjugo år med möjlighet till revidering vart femte år.
MEDA
Inom den s.k. Barcelonaprocessen förs en politisk, ekonomisk och
kulturell dialog som syftar till att öka stabiliteten och främja
samarbetet i Medelhavsregionen. Genom MEDA (The Euro-Mediterranean
Partnership Programme) skall gemenskapen stödja 12 länder runt
Medelhavet i deras ekonomiska utveckling och bidra till att de står
bättre rustade att möta konkurrensen från den europeiska industrin när
ett planerat frihandelsområde införs år 2010.
Samarbetets omfattning har ökat markant under 1990-talet. För perioden
1995-1999 har ca fem miljarder euro avsatts för stöd till dels ekonomisk
anpassning och integration, dels mer traditionellt utvecklingssamarbete.
ALA
Samarbetet med Asien och Latinamerika (ALA) har under senare år breddats
till att omfatta både bistånd och ekonomiskt samarbete. Tyngdpunkten
ligger på de fattigaste länderna och de fattigaste delarna av
befolkningen samt på regioner och länder med betydande kommersiell
potential. Den finansiella ramen för perioden 1996-2000 beräknas till
fem miljarder euro. Av detta går ca 60 % till Asien och 40 % till
Latinamerika.
OBNOVA/CARDS
Efter 1990-talets krig och konflikter är västra Balkan ett viktigt
område för EG:s utvecklingssamarbete. Insatserna, som knyter an till
Stabilitetspakten för sydöstra Europa och stabiliserings- och
associationsprocessen, skall bl.a. bidra till förutsättningar för fred
och stabilitet i regionen samt hjälpa länderna att integreras i de
europeiska strukturerna.
Gemenskapens utvecklingssamarbete på västra Balkan har hittills skett
inom ramen för två olika program: Obnova och Phare. Under år 2000
förväntas beslut om en ny förordning som skall ersätta båda dessa
program och i fortsättningen styra EG:s insatser i regionen. Under
perioden 1991-1999 uppgick insatserna ur gemenskapsbudgeten till totalt
4,5 miljarder euro. Det största stödet ges för närvarande till Kosovo
och Bosnien-Hercegovina. Utöver stödet till Kosovo kan betydande belopp
också frigöras för den nya demokratin i Förbundsrepubliken Jugoslavien
(FRJ).
Livsmedelsbistånd och livsmedelssäkerhet
EG:s program för livsmedelsbistånd och livsmedelssäkerhet syftar till
att främja livsmedelssäkerheten i de fattigaste länderna. Programmet är
i storleksordningen 500 miljoner euro. Nära hälften av resurserna
används för att stödja livsmedelssäkerheten i AVS-länderna. FN:s
livsmedelsprogram (WFP) och enskilda organisationer är viktiga
samarbetspartner. En omfattande utvärdering av programmet har gjorts,
och en förändring av nuvarande förordning kan bli aktuell under det
svenska ordförandeskapet.
ECHO
Gemenskapens humanitära bistånd uppgick 1999 till ungefär 800 miljoner
euro vilket gör EU:s humanitära bistånd, kanaliserat via ECHO (European
Community Humanitarian Office), till en av världens största enskilda
finansiärer av humanitärt bistånd.
Parallellt med den övergripande översynen av EG:s utvecklingssamarbete
har en särskild utvärdering genomförts av verksamheten inom ECHO under
åren 1996-1999. Utvärderingen uppmärksammar särskilt brister i
koordinering inom kommissionen och med andra humanitära aktörer. Vid
Utvecklingsrådet i maj 2000 antogs rekommendationer om hur kommissionen
bör åtgärda identifierade brister. I rekommendationerna uppmanas ECHO
bl.a. att tydliggöra sitt mandat att stärka samarbetet med FN och
internationella rödakorsrörelsen.
Konfliktförebyggande
Under senare år har EU anlagt ett bredare synsätt på konflikt- och
säkerhetsfrågor med ökat fokus på såväl förebyggande av väpnade
konflikter som civil och militär krishantering. Vid ministermötet i
Helsingfors i december 1999 antog EU nya riktlinjer för utvecklingen av
den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP). Sverige var då
tillsammans med Storbritannien en av de drivande krafterna bakom
beslutet att upprätta en icke-militär mekanism för krishantering, för
att kunna samordna och effektivisera de olika civila medel och resurser
som står till unionens förfogande.
I den nya Civilkommittén, som upprättats på svenskt initiativ, skapas en
möjlighet att ta ett brett grepp om EU:s bidrag till konflikt- och
krisförebyggande insatser. Arbetet inkluderar såväl förstapelarfrågor
(utvecklingssamarbetet och det humanitära biståndet) som
andrapelarfrågor (utrikespolitiken). En prioriterad uppgift kommer att
vara att stärka unionens samlade kapacitet för civil krishantering där
utvecklingssamarbetet ingår som ett viktigt bidrag.
Motionerna
Utskottet konstaterar att genom inträde i EU har Sverige fått en god
möjlighet att påverka en av de allra största biståndsgivarna i världen.
EU-samarbetet erbjuder stora möjligheter att åstadkomma konkreta
resultat vad gäller globalt utvecklingssamarbete. Stödet till länderna i
Central- och Östeuropa är mycket viktigt. De nya demokratierna i Europas
närhet behöver betydande stöd samtidigt som behovet fortfarande är stort
i andra världsdelar. Folkpartiet anser i motion 2000/01:U206 (fp)
yrkande 33 att stödet till mänskliga rättigheter måste bli en viktig del
av EU:s biståndspolitik. Europa har ett ansvar för att minska klyftorna
mellan rika och fattiga. EU bör fördjupa sitt samarbete med länder i
Asien, Afrika och Latinamerika för att främja en demokratisk utveckling.
EU:s utvecklingspolitik måste också präglas av högre kompetens och av en
större närvaro i samarbetsländerna (yrkande 34). Huvuddelen av
biståndssamarbetet bör dock även i framtiden omfattas av
närhetsprincipen och beslutas och administreras av de enskilda
medlemsländerna själva (yrkande 35). I juni i år undertecknades det nya
partnerskapsavtalet, det s.k. Cotonouavtalet, mellan EU, medlemsstaterna
och de 71 AVS-länderna. Trots EU:s handelsavtal med AVS-länderna, som
ger dem tullfrihet på många varor, tillämpar EU handelshinder för teko-
och jordbruksprodukter. Enligt motionärerna bör Sverige (yrkande 36)
verka för att EU driver på så att världens tekokvoter försvinner samt
går ett steg längre och snarast möjligt avskaffar kvoterna inom teko-
området. Folkpartiet anser i yrkande 41 att Sverige inom EU, såsom i
alla andra internationella sammanhang, bör verka för att medlemsländerna
i sina nationella budgetar fullföljer FN:s rekommendation om att minst
0,7 % av BNI skall avsättas till bistånd.
I motion 2000/01:U213 (c) yrkande 12 konstaterar Centerpartiet att EU är
en av världens största biståndsgivare och EU:s medlemsländer svarar
tillsammans för ca 60 % av OECD-ländernas samlade utvecklingssamarbete.
Drygt 5 % av det svenska biståndet kanaliseras via EU och de
övergripande målen för EU:s utvecklingssamarbete stämmer väl överens med
svenska målsättningar. En stor del av resurserna används dock inte och
de som används går ofta till ineffektiva projekt som kan ha negativ
effekt för mottagarländerna. Många givarländer har dragit ner sina
biståndsanslag; exempelvis anslår världens sju rikaste industriländer
(G7) i genomsnitt endast 0,19 % av BNP till bistånd. Sverige bör under
sitt ordförandeskap i EU verka för införandet av ett gemensamt
biståndsmål inom EU.
I motion 2000/01:K398 (fp) yrkande 17 konstateras att den viktigaste
utvecklingshjälpen är frihandel och att Europa bör gå i spetsen i kampen
för global frihandel. Huvuddelen av biståndssamarbetet bör dock även i
framtiden omfattas av närhetsprincipen och beslutas och administreras av
de enskilda medlemsländerna själva. Sverige bör inom EU verka för att
medlemsländerna i sina nationella budgetar fullföljer FN:s
rekommendation om att minst 0,7 % av BNI skall avsättas till bistånd.
Folkpartiet anser även att kontoret som hanterar EU:s katastrofbistånd,
ECHO, bör läggas i Sverige.
Utskottets överväganden
I motion U206 (fp) yrkande 33 krävs att mänskliga rättighetsfrågorna
skall bli en viktig del av EU:s biståndspolitik och vidare krävs en
större närvaro i samarbetsländerna (yrkande 34). I yrkande 35 krävs att
biståndet i högre grad bör administreras av länderna själva. Även i
motion K398 (fp) yrkande 17 (delvis) krävs att biståndssamarbetet bör
omfattas av närhetsprincipen.
Utskottet har inhämtat att EU:s närvaro i samarbetsländerna ökat
väsentligt de senaste åren. Kommissionen representeras av uppemot 130
diplomatiska beskickningar i tredje land och vid internationella
organisationer. Merparten av dessa finns i samarbetsländerna i Afrika,
Asien och Latinamerika.
I reformerna av EG:s utvecklingsarbete, som för närvarande pågår, ingår
som en viktig del delegering av ansvaret för administrationen av EG-
biståndet. Delegeringen av ansvar skall följas av en motsvarande
förstärkning av delegationerna, både när det gäller personalantal och
kompetens. De administrativa reformerna är strikt sett en intern
angelägenhet för kommissionen men Sverige anser att reformerna är
grundläggande för en höjning av effektiviteten i biståndet.
Relativt sett har andelen av EU-ländernas bistånd som distribueras via
de gemensamma kanalerna ökat under senare år. Detta beror framför allt
på att nationella budgetåtstramningar har lett till stagnation eller
t.o.m. nedskärningar även på biståndsområdet samtidigt som EG-biståndet
har vuxit kraftigt. Utskottet konstaterar också att de mänskliga
rättighetsfrågorna blivit en allt viktigare del av EU:s biståndspolitik.
Successivt kommer samarbetsländerna att alltmer ta över ansvaret för
samarbetet. Närhetsprincipen kommer att dominera biståndet även i
framtiden.
Med vad som ovan anförts anser utskottet motionerna U206 (fp) yrkandena
33, 34 och 35 samt K398 (fp) yrkande 17 (delvis) besvarade med vad
utskottet anfört.
I motion U206 (fp) yrkande 41 krävs att EU-länderna uppfyller FN:s
rekommendation om biståndets storlek. Liknande yrkande framförs i motion
U213 (c) yrkande 12 och i motion K398 (fp) yrkande 17 (delvis).
Utskottet konstaterar att den huvudsakliga diskussionen om biståndsmål i
form av procent av BNI förs i OECD/DAC, där samtliga EU-medlemsstater är
medlemmar. Sverige driver kontinuerligt frågan om vikten av att alla
medlemmar fullföljer FN:s rekommendation om att minst 0,7 % av BNI skall
avsättas till bistånd.
Med vad som ovan anförts anser utskottet motionerna U206 (fp) yrkande
41, U213 (c) yrkande 12 och K398 (fp) yrkande 17 (delvis) besvarade med
vad utskottet anfört.
Enligt motion U206 (fp) yrkande 36 bör Sverige verka för att avskaffa
kvoterna inom teko-området och i motion K398 (fp) yrkande 17 (delvis)
framförs att Sverige skall verka för en global frihandel.
Generellt strävar Sverige efter lika behandling av alla länder som
befinner sig på samma utvecklingsnivå. Det betyder exempelvis att vi
välkomnar att EU i princip ger samma preferenser på handelsområdet för
de minst utvecklade länderna (MUL) inom AVS-regionen som till MUL-länder
som inte tillhör AVS.
Utskottet menar att ökad handel är ett viktigt instrument för snabbare
ekonomisk utveckling. EU kan framför allt bidra till att stimulera en
sådan utveckling genom ökad frihandel på jordbruksområdet inom ramen för
WTO:s pågående jordbruksförhandling och reformering av den gemensamma
jordbrukspolitiken.
Sverige verkar därför för en reformering av EU:s gemensamma
jordbrukspolitik i syfte att reducera de subventioner som snedvrider
världsmarknadspriser och försvårar konkurrens från de fattigaste
länderna. Sverige har sedan sitt inträde i EU arbetat målmedvetet för en
avreglering av EU:s handelshinder gentemot u-länder. I detta sammanhang
bör också nämnas att Sverige och EU arbetar för att även andra länder
skall utöka marknadstillträdet för MUL:s export, särskilt för de
produkter som MUL har kapacitet att exportera, vilket ofta är
jordbruksprodukter.
Vad gäller tekoprodukter har EU i dag inga kvantitativa begränsningar
(kvoter) för import från AVS-länderna eller MUL utanför AVS-regionerna.
Som EU-medlem har Sverige sedan den 1 januari 1995 tillämpat unionens
tekopolitik med begränsningar mot drygt 20 länder och övervakning mot
ytterligare ett tjugotal. Arrangemangen omfattar både textil- och
konfektionsvaror.
Sverige driver konsekvent linjen att snarast möjligt få bort de
begränsningar som finns på teko-området.
Med vad som ovan anförts anser utskottet motionerna U206 (fp) yrkande 36
och K398 (fp) yrkande 17 (delvis) besvarade.
Bilateralt utvecklingssamarbete
Propositionen (avsnitt 3.5 s. 37-53)
Regeringen konstaterar att det bilaterala utvecklingssamarbetet genom
Sida omfattar cirka två tredjedelar av det svenska biståndet till ett
hundratal länder genom ett stort antal kanaler. För länder med vilka
Sverige har mer omfattande eller komplext samarbete styrs detta genom
landstrategier som utarbetas gemensamt av Utrikesdepartementet och Sida.
För att integrera det svenska samarbetet så långt som möjligt i
samarbetslandets egna utvecklingsansträngningar och samordna insatserna
med andra givares bistånd, läggs ökad vikt vid att koppla de svenska
landstrategierna till de strategier som utvecklas i samarbetslandet
självt och även till de strategier som andra ledande givare, som
Världsbanken och FN, utvecklar i samarbete med landets regering och
civila samhälle.
Biståndet får också en allt viktigare roll som katalysator för ökade
privata kapitalflöden, både nationellt och internationellt. I många
länder finns förutsättningar för att gradvis minska
biståndsfinansieringen till förmån för inhemska och utländska privata
resurser.
Av Sidas utbetalningar 1999 var den geografiska fördelningen: Afrika
35%, Asien 19 %, Latinamerika 16 % och Europa/Centralasien 14 %. Av
verksamhetsgrenarna gick den största andelen, 17 %, till humanitärt
bistånd medan 16 % gick till sociala sektorer, 13 % till mänskliga
rättigheter och demokratisk samhällsstyrning och 12 % till
infrastruktur, näringsliv och urban utveckling.
För att kontinuerligt förbättra utvecklingssamarbetet krävs ökad
återföring och kunskapsutveckling inom utvärderingsverksamheten samt
bättre utnyttjande av forsknings- och utredningsresultat. Expertgruppen
för utvecklingsfrågor (EGDI) som tillsattes av regeringen 1995 spelar
här en viktig roll genom extern rådgivning och kontakter med
forskarsamhället. En översyn av utvärderingsverksamheten inom biståndet
beräknas redovisas i budgetpropositionen för år 2002.
Bilateralt utvecklingssamarbete fördelat på världsdelar och
verksamhetsgrenar
Tusental kronor
Budget 2000 Beräknat 2001
1. Afrika 1850000 2330000
2. Asien 1000000 1415000
3. Latinamerika 620000 785000
4. Europa 450000 705000
Särskilda utvecklingsprogram 1070000 -
5. Globala utvecklingsprogram - 1162000
6. U-krediter 450000 430000
Forskningssamarbete 570000 -
7. Enskilda organisationer 880000 890000
8. Humanitärt bistånd och konfliktförebyggande 1000000 1077000
9. Ekonomiska reformer 665000 700000
10. Information 50000 50000
Summa 8605000 9544000
(Anslagsstrukturen har omarbetats något för att i högre utsträckning
integrera det bistånd som Sida handhar i respektive region. Detta
innebär att regionposterna inte är jämförbara med föregående års
siffror. Anslagsstrukturen för 2001 har ändrats jämfört med innevarande
år: delposten 5 Särskilda utvecklingsprogram samt delposten 7
Forskningssamarbete har avskaffats. Insatser under dessa poster som kan
land- eller regionfördelas överförs till regionposterna. Under en ny
delpost 5 Globala utvecklingsprogram finansieras forskning och andra
insatser inom olika ämnesområden som inte avser ett visst land eller
viss region.)
Anslagsposten för det bilaterala utvecklingssamarbetet ökar år 2001 med
939 miljoner kronor till 9544 miljoner kronor. Vid fördelningen av medel
har reservationer på respektive delpost beaktats.
Medelsfördelning mellan de olika delposterna framgår av tabellen ovan.
Sida, som disponerar merparten av anvisade medel under anslagsposten,
har rätt att omfördela mellan delposter.
Delposten 1 Afrika omfattar dels landramar för programländer, dels medel
för regionalt samarbete och övriga insatser.
Delposten 2 Asien omfattar dels landramar för programländer, dels medel
för regionalt samarbete och övriga insatser.
Delposten 3 Latinamerika omfattar samarbetet med Central- och Sydamerika
inklusive Nicaragua och Bolivia.
Delposten 4 Europa omfattar insatser på västra Balkan och stöd till
vissa länder i Kaukasus och Centralasien.
Delposten 5 Globala utvecklingsprogram omfattar globala program,
metodutveckling, rekrytering och utbildning av fältpersonal,
internationella kurser samt utvärderingsverksamhet och internrevision.
Delposten 6 U-krediter omfattar subventioner av u-krediter.
Biståndskrediter finansieras under regionposterna.
Delposten 7 Enskilda organisationer utgör stöd till bistånd som
genomförs av svenska folkrörelser och enskilda organisationer.
Delposten 8 Humanitärt bistånd används för att lindra följderna av
väpnade konflikter för civilbefolkningen, stöd till tidig återuppbyggnad
och konfliktförebyggande samt insatser för offer för naturkatastrofer.
Delposten 9 Ekonomiska reformer används för betalningsbalansstöd och
skuldlättnad, främst inom ramen för internationellt samordnande
skuldinitiativ, till fattiga och skuldtyngda länder som genomför
ekonomiska reformprogram.
Delposten 10 Information beräknas till 50 miljoner kronor för att ge ett
fortsatt utrymme för en ökad satsning på information om och
opinionsbildning kring utvecklingssamarbetet.
I tabellen nedan anges gällande och indikativa årliga ramar i länder med
vilka Sverige har samarbetsavtal. Därutöver tillkommer insatser som
finansieras såväl under regionposterna som under andra delposter, t.ex.
inom näringsliv, demokrati, forskning, humanitärt bistånd och stöd till
ekonomiska reformer.
Gällande och indikativa ramar i samarbetsavtal
Tusental kronor
2000 2001
Afrika Angola 80000 75000
Eritrea 20000 1 -
Etiopien 130000 2 -
Guinea-Bissau 5000 -
Kenya 65000 65000
MoVambique 300000 320000
Namibia 65000 65000
Sydafrika 200000 200000
Tanzania 260000 290000
Uganda 150000 150000
Zimbabwe 110000 -
Asien Bangladesh 140000 140000
Kambodja 100000 100000
Laos 100000 100000
Sri Lanka 60000 60000
Vietnam 200000 220000
Västbanken/Gaza 120000 120000
1 I regeringsbeslut i december 1999 sänktes landramen till 10 miljoner
kronor.
2 I regeringsbeslut i december 1999 sänktes landramen till 70 miljoner
kronor.
Utöver ramarna tillkommer insatser som finansieras under regionposter
eller andra delposter.
Motionerna
Medelstilldelning, prioriteringar och anslagsstruktur
I nedanstående motioner yrkas ändrade anslag som leder till minskning
eller ökning av ramen för utgiftsområde 7 Internationellt bistånd. Av
bilaga 1 framgår partiernas förslag till ändringar vad gäller
anslagstilldelning, anslagsposter och indikativa ramar.
I Moderata samlingspartiets motion 2000/01:U214 (m) (delvis) föreslås
förändringar av indikativa ramar vad gäller vissa mottagarländer samt
att ett antal nya poster införes i det bilaterala utvecklingssamarbetet.
Partiets förslag till fördelning framgår av tabell 5 i bilaga 1.
I Kristdemokraternas motion 2000/01:U216 (kd) yrkande 26 yrkas att
anslagsposten 1.2 Bilateralt samarbete ändras enligt vad som framgår av
tabell 5 i bilaga 1.
Även i Centerpartiets kommittémotion 2000/01:U212 (c) yrkande 3 föreslås
förändringar inom anslagsposten 1.2 Bilateralt samarbete, vilka
redovisas i tabell 5 i bilaga 1.
De förändringar i det bilaterala utvecklingssamarbetet som föreslås i
Folkpartiets partimotion 2000/01:U206 (fp) yrkande 47 (delvis) återfinns
i bilaga 1, tabellerna 5 och 6.
Utskottets överväganden
I motionerna U214 (m) (delvis), U216 (kd) yrkande 26, U212 (c) yrkande 3
och U206 (fp) yrkande 47 (delvis) föreslås från budgetpropositionen
avvikande medelsfördelning vad avser anslagen, anslagsposterna och
landramarna för det bilaterala utvecklingssamarbetet. Motionärernas
alternativa förslag framgår av tabellerna 3 och 4. I motion U214 (m)
(delvis) krävs att ett antal nya poster införs.
Utskottet anser att regeringens förslag till fördelning mellan olika
delposter inom det bilaterala utvecklingssamarbetet för budgetåret 2001
är väl avvägt. Utskottet vill också hävda att den valda
anslagsstrukturen, inom anslaget för det bilaterala
utvecklingssamarbetet, är ändamålsenlig.
Utskottet menar att i och med att det totala anslaget till
internationellt utvecklingssamarbete kraftigt ökar under kommande år så
kommer möjlig-heterna att anvisa högre anslag till enskilda
organisationers verksamhet att förbättras, vilket utskottet ser som
angeläget.
I konsekvens med detta ställningstagande och till följd av tidigare
ställningstaganden rörande utgiftsramen och fördelningen inom utgifts-
området avstyrks de förslag om en alternativ fördelning och
anslagsstruktur inom det bilaterala utvecklingssamarbetet som framförs i
motionerna U214 (m) (delvis), U216 (kd) yrkande 26, U212 (c) yrkande 3
och U206 (fp) yrkande 47 (delvis).
I proposition 2000/01:1 yrkande 3 förelås att riksdagen bemyndigar
regeringen att ikläda staten betalningsansvar till ett belopp om 12
miljarder kronor för garantigivning.
Genom sådan kreditgivning ikläder regeringen staten potentiella
ekonomiska förpliktelser. Enligt utskottets uppfattning bör ändamålen
med sådana garantier vara tydligt angivna. Under senare år har
regeringen regelmässigt, liksom i år, begärt bemyndiganden att lämna
garantier upp till 12 miljarder kronor, vilket är ett betydande belopp.
Mot bakgrund härav är det önskvärt att det underlag som presenteras
inför riksdagens beslut i hithörande frågor får viss fyllighet.
Utskottet tillstyrker med det anförda proposition 2000/01:1 yrkande 3.
Verksamhetsgrenar
Demokratisk samhällsstyrning och mänskliga rättigheter
Propositionen ( s. 39)
Målet för utvecklingssamarbetet avseende demokrati och mänskliga
rättigheter är att bidra till en demokratisk samhällsstyrning och en
ökad respekt för de mänskliga rättigheterna. Demokratimålet bidrar till
det övergripande fattigdomsmålet genom att tillföra den politiska
dimensionen.
Utvecklingssamarbetet inom området skall användas till att stärka en
demokratisk samhällsstyrning och respekt för de mänskliga rättigheterna.
Det innebär bland annat ett förvaltningsstöd som stärker och
effektiviserar den statliga förvaltningen i Sveriges samarbetsländer.
Utvecklingssamarbetet inriktas också på rättsväsende i bred bemärkelse
och kan även användas för att främja fria, självständiga, pluralistiska
och granskande medier. Tillsammans med olika delar av det civila
samhället, framför allt vissa enskilda organisationer, utgör de kanaler
för andra röster och frågor och utgör egna demokratiska mötesplatser i
samhället. Demokratistöd måste omfatta en förståelse för hela den
demokratiska processen.
Motionerna
Folkpartiet menar i motion 2000/01:U206 (fp) yrkande 4 att det krävs en
djupare analys av skillnaden mellan demokrati och frågor som berör
mänskliga rättigheter i största allmänhet. Det fortsatta anlysarbetet
bör mynna ut i en definition av demokratibistånd och vad ett sådant
bistånd innebär konkret. Motionärerna konstaterar att svenskt
demokratibistånd i dag i hög grad är koncentrerat till vad som kallas
bistånd för demokrati och menar att denna tyngdpunkt bör förskjutas till
ett mera balanserat stöd till olika delar av en fungerande demokrati. I
yrkande 5 krävs att ett åtgärdsprogram för demokrati utformas.
Biståndsdialogen måste vara ett kraftfullt instrument för att främja
demokrati och mänskliga rättigheter. Budskapet skall vara entydigt även
till länder där Sverige har starka exportintressen. Det måste stå klart
för mottagarländerna att biståndets omfattning och inriktning kan
påverkas av hur demokratifrågan hanteras. Om demokratibistånd skall
bedrivas i diktaturstater, totalitära stater eller stater som ej
tillåter flerpartisystem skall biståndet ske genom enskilda
organisationer (yrkande 6). Sverige bör undvika bilaterala
biståndsengagemang i länder vars regimer inte strävar efter
demokratisering (yrkande 7). Även i motion 2000/01:U621 (m) yrkande 5
krävs att bistånd inte får utbetalas till statsmakter som grovt och
systematiskt kränker mänskliga rättigheter och utövar förtryck mot sina
medborgare.
Vidare i 2000/01:U206 (fp) yrkande 8 att stöd till uppbyggandet av
demokratiska institutioner, lokalt självstyre, parlament, rättsväsende
och politiska regelsystem bör ha hög prioritet. Hit hör också ett
allmänt idé- och kunskapsutbyte om demokratin som styrelseform.
Informationstekniken kan vara användbar i strävan att fredligt sprida
demokratiska rättigheter till fler människor och bör bli ett viktigt
inslag i svenskt demokratibistånd (yrkande 10). Vidare bör, enligt
yrkande 11, regeringen i en särskild rapport - eller på annat lämpligt
sätt - varje år för riksdagen redovisa läget beträffande demokrati och
mänskliga rättigheter i Sveriges mottagarländer.
Folkpartiet menar i motion 2000/01:U206 (fp) yrkande 16 att i många
svenska mottagarländer motarbetas, förtalas och kränks personer för sin
sexuella läggning. I kraven om mänskliga fri- och rättigheter för
fortsatt bilateralt samarbete måste Sverige bättre uppmärksamma och
ställa högre krav på grundläggande rättigheter för bi- och homosexuella
och könsöverskridande personer.
I motion 2000/01:U658 (fp) yrkande 1 konstateras att all svensk
biståndspolitik måste genomsyras av att demokrati är det enda
styrelseskick värdigt människor att leva i. En demokratisering är också
helt avgörande för om Afrika skall ha en chans att häva sig upp ur
fattigdomen. Det är endast i ett demokratiskt system som de fattigaste
har en möjlighet att göra sin röst hörd, få inflytande över sitt lands
utveckling, fördelning av resurser och fattigdomsbekämpning. I yrkande 2
krävs att Sverige skall se arbetet för fria val, flerpartisystem och
parlamentarism som en huvuduppgift inom utvecklingsbiståndet.
I motion 2000/01:U660 (v) yrkande 3 konstaterar Vänsterpartiet att
Armeniens politiska liv är svagt utvecklat och att demokratiska
traditioner saknas, samtidigt som det finns en klar vilja till
demokratisering i landet. Armenien borde därför vara lämpligt för
svenskt eller nordiskt demokratibistånd, med särskild inriktning på att
öka kvinnornas politiska engagemang och inflytande över
samhällsutvecklingen. I yrkande 4 konstateras att den ekonomiska
tillväxten 1999 var 5,5 % vilket väcker ett visst hopp. Motionären menar
att ett demokratibistånd och biståndsprojekt med ekonomisk inriktning
skulle vara lämpligt bl.a. med hänsyn till den ringa förekomsten av
korruption i landet.
Folkpartiet anser i motion 2000/01:L459 (fp) yrkande 22 att Sverige i
sitt bilaterala biståndssamarbete måste uppmärksamma och ställa krav på
grundläggande fri- och rättigheter för homo- och bisexuella personer.
I flerpartimotion 2000/01:Ju724 (v, s, c, fp, mp) yrkande 27 understryks
vikten av att svenska institutioner med ansvar för att stödja
kulturaktiviteter i andra länder även använder detta verktyg i
biståndsarbetet för att öka demokratiseringen och respekten för de
mänskliga rättigheterna i länder där homo- och bisexuellas samt
transpersoners rättigheter kränks.
Utskottets överväganden
I motion U206 (fp) yrkande 4 krävs en tydligare definition av frågor som
berör skillnaden mellan demokrati och mänskliga rättigheter och i
yrkande 5 att ett åtgärdsprogram för demokrati utformas. Vidare krävs i
yrkande 11 en redovisning av läget beträffande demokrati och frågorna om
mänskliga rättigheter i mottagarländerna.
Utskottet har kunnat konstatera att i "Årsboken över Sveriges
internationella utvecklingssamarbete 1999" presenterades översiktligt
situationen i alla samarbetsländer avseende demokrati och mänskliga
rättigheter. Detta har upprepats i årets årsbok som presenterades i
samband med budgetpropositionen. Regeringen har för avsikt att i
huvudsak bibehålla denna form av rapportering till riksdagen.
I skrivelsen 1997/98:76 om Demokrati och mänskliga rättigheter i svenskt
utvecklingssamarbete kan man utläsa en bred syn på demokratibegreppet.
Arbetet med att följa upp och förverkliga intentionerna i denna
skrivelse och att utarbeta ett åtgärdsprogram har pågått kontinuerligt
de senaste två åren och kommer att behandlas vidare i den
parlamentariska kommittén för en global utvecklingspolitik.
Med detta anser utskottet motion U206 (fp) yrkandena 4, 5 och 11
besvarad.
I motion U206 (fp) yrkande 6 krävs att demokratibiståndet under vissa
omständigheter enbart skall kanaliseras genom enskilda organisationer
och, i yrkande 7, att Sverige bör undvika att ge bilateralt bistånd till
odemokratiska regimer. Vidare krävs i motion U621 (m) yrkande 5 att
bistånd inte får utbetalas till statsmakter som utövar förtryck mot sina
medborgare.
Utskottet menar att utvecklingssamarbete kan bedrivas genom en mångfald
kanaler och instrument. Bistånd genom enskilda organisationer är såväl
en kanal som en biståndsform med ett betydande egenvärde. Det uppgår
redan i dag till en knapp tredjedel av vårt bilaterala
utvecklingssamarbete.
Utskottet konstaterar att Sveriges utrikespolitik och
utvecklingssamarbete utgår ifrån att demokratisering bygger på och
bidrar till respekten för de mänskliga rättigheterna. Sverige kan inte
överge de människor som drabbas av diktatur, våld och förtryck.
Utvecklingssamarbetet bör bestå av en kombination av politisk dialog,
insatser direkt inriktade på demokrati och mänskliga rättigheter och
demokrati- eller rättighetsfrämjande inslag i övriga biståndsinsatser.
Utifrån analys av ett land kan helheten i ett biståndsprogram bidra till
demokratisering. Samarbete med enskilda organisationer i
samarbetsländerna eller i länder i förändring är självklara inslag i
dessa strävanden. Påverkansformerna har också olika grad av öppenhet, i
vissa fall utgör den politiska dialogen mellan regeringsföreträdare den
mest lämpliga formen. Utskottet ser därför inte värdet i att binda sig
för en enda form av utvecklingssamarbete i dessa fall.
Med vad ovan anförts avstyrks motionerna U206 (fp) yrkandena 6 och 7
samt U621 (m) yrkande 5.
I motion U206 (fp) yrkande 8 krävs stöd till uppbyggandet av
demokratiska institutioner. Liknande krav ställs i U658 (fp) yrkande 1
som understryker demokratins roll i fattigdomsbekämpningen och, i
yrkande 2, att demokratibiståndet är en huvuduppgift för det svenska
biståndssamarbetet.
Utskottet delar motionärens syn på demokrati som det politiska system
som bäst främjar en utveckling som kommer alla till godo. De senaste
årens definition och tolkning av vad fattigdom är inkluderar frågor som,
utöver materiell nöd, handlar om makten över det egna livet,
handlingsförmåga och fysisk säkerhet. Demokratibegreppet är bredare än
bara formella institutioner och procedurer och inkluderar respekt för de
mänskliga rättigheterna samt en demokratisk kultur präglad av
inklusivitet, tolerans, vilja till dialog och kompromisser samt respekt
för minoriteter.
Demokrati relaterar till den politiska dimensionen av
utvecklingssträvandena och kännetecknas av fria val och flerpartisystem.
Lösningarna varierar med ett lands historia och kultur men eventuella
variationer från ett västeuropeiskt mönster behöver inte göra dem mindre
demokratiska.
Utskottet menar också att stödet genom svenska partianknutna
organisationer till demokratiuppbyggnad i u-länder och i länder i
Central- och Östeuropa är en viktig del i Sveriges samlade
ansträngningar att genom utvecklingssamarbetet bidra till
demokratisering.
Med det ovan anförda anser utskottet motionerna U206 (fp )yrkande 8 samt
U658 (fp) yrkandena 1 och 2 besvarade.
I flera motioner, U206 (fp) yrkande 16, L459 (fp) yrkande 22 och Ju724
(v, s, c, fp, mp) yrkande 27, understryks vikten av att Sverige i sitt
bilaterala biståndssamarbete måste uppmärksamma och ställa krav på
grundläggande fri- och rättigheter för homo- och bisexuella personer.
Utskottet är av den bestämda uppfattningen att diskriminering och
bestraffning av människor enbart på grund av deras sexuella läggning
står i strid med den grundläggande principen om alla människors lika
värde och rättigheter.
Frågorna om mänskliga rättigheter uppmärksammas i dialogen med Sveriges
samarbetspartner inom utvecklingssamarbetet. I vissa länder förekommer
fortfarande övergrepp från statsmakternas sida. Utskottet menar att det
svenska förhållningssättet till dessa länder, inklusive formerna för
utvecklingssamarbetet, måste anpassas därefter. Insatser med syfte att
främja demokrati och mänskliga rättigheter kan vara viktiga bidrag till
utveckling också i de länder där rättigheterna kränks och inriktas på
strategiska insatser för stöd till verksamheter eller grupper som verkar
för främjandet av mänskliga rättigheter. Sådana insatser kan också ske
inom ramen för "stat-till-stat"-samarbetet, t.ex. stöd vid utformningen
av lagar eller insatser som stärker rättsväsendet och
ombudsmannainstitutioner.
Sverige deltar aktivt i arbetet på internationell nivå med att på lika
villkor uppmärksamma de homo-, bi- och transsexuellas (HBT-personer)
situation. Sverige har bl.a. givit bistånd till utvecklingsländer med få
eller inga rättigheter för HBT-personer, i syfta att stärka deras
mänskliga fri- och rättigheter. Medel har anslagits för studier,
seminarier och publikationer. Utskottet menar att det är viktigt att
Sverige behåller en hög ambitionsnivå och fortsatt hög kompetens inom
detta område.
Med det ovan anförda anser utskottet motionerna U206 (fp) yrkande 16,
L459 (fp) yrkande 22 och Ju724 (v, s, c, fp, mp) yrkande 27 besvarade.
I motion U206 (fp) yrkande 10 krävs att informationstekniken bör bli ett
viktigt inslag i svenskt bistånd.
Utskottet menar att informationstekniken är ett mycket viktigt
instrument för demokratiutveckling och fattigdomsbekämpning. Utredningen
för svensk global utvecklingspolitik (GLOBKOM) arbetar speciellt med hur
IT kan bistå utvecklingsländerna och formerna för hur svensk IT-industri
kan komma att ingå som en viktig del i det framtida biståndet.
Med det ovan anförda anser utskottet motion U206 (fp) yrkande 10
besvarad.
I motion U660 (v) yrkandena 3 och 4 krävs svenskt demokratibistånd till
Armenien för att öka kvinnors engagemang och deltagande i
samhällsutvecklingen och för att stimulera ekonomisk utveckling.
Utskottet konstaterar att den svenska verksamheten i södra Kaukasus
regleras i särskilda riktlinjer. Prioritet ges till stöd för
demokratiska och ekonomiska reformprocesser, insatser för mänskliga
rättigheter samt insatser inom miljösektorn och den sociala sektorn.
För verksamhetsåret 2000 förfogas över totalt 68 miljoner kronor för
Moldavien, södra Kaukasus (Armenien, Azerbajdzjan, Georgien) och
Centralasien (Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan, Turkmenistan,
Uzbekistan). Budgetutrymmet för år 2001 förutses öka något. År l999
allokerades ca 15,5 miljoner kronor till samarbetsprojekt med Armenien.
För närvarande pågår insatser inom sektorerna lokalt självstyre,
utbildning av socialarbetare med inriktning på omvårdnad av barn,
utvecklande av en armenisk arbetsmarknadspolitik, samt upprättande av
fastighetsregister och finansiell statistik. Därtill ingår landet i två
regionala projekt med inriktning på civil luftfart och statistik.
Det svenska biståndet till Armenien expanderar långsamt och är inriktat
på demokratisk omvandling och social uppbyggnad. De projekt som pågår
har arbetats fram efter begäran av och i samråd med Armenien. Det
demokratibistånd som hittills finansierats av Sverige har inte haft
någon specifik könspolitisk inriktning. Utskottet menar, beträffande den
demokratiska utvecklingen i Armenien, att det vore önskvärt om
demokratiinsatserna i framtiden tydligt behandlade jämställdheten mellan
kvinnor och män.
Med det ovan anförda anser utskottet motion U660 (v) yrkandena 3 och 4
besvarad.
Sociala sektorer - (propositionen s. 40)
Utvecklingssamarbetet inom de sociala sektorerna bör även
fortsättningsvis inriktas på att stödja reformprocesser med
målsättningen att åstadkomma hälso- och sjukvård av god kvalitet för
alla. Med denna inriktning följer en anpassning av arbetssätt främst
genom övergång från projektstöd till sektorprogramstöd.
Under året har en policy och handledning för sektorprogramstöd tagits
fram med erfarenheter från hälso- och undervisningssektorn.
Undervisningsstödet fokuseras på att förbättra utbildningens kvalitet i
samarbetsländerna, huvudsakligen inom basutbildning där
lärarfortbildnings- och läromedelsinsatser samt skolbyggnadsprogram ges
fortsatt stöd. För hälsobiståndet har en verksamhetsinriktning för
1999-2001 tagits fram under 1999. Hälsobiståndets innehåll fokuseras på
tre områden: hälsoreformer, främst hälsosystems- och läkemedelsfrågor,
sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, särskilt hiv/aids-
relaterade frågor samt folkhälsofrågor som berör sambanden mellan hälsa,
utveckling och minskad fattigdom.
Aidsepidemin kommer även i fortsättningen att påverka de flesta sektorer
till vilka Sverige ger bistånd. I vissa länder lever upp till 25 % av
den vuxna befolkningen med hiv och aids. Biståndet kan genom olika
sektorer bidra till att förebygga hiv samt stärka olika sektorers
förmåga att bemöta effekterna av aids. Etableringen av ett
hiv/aidskontor för Afrika söder om Sahara har påbörjats.
Motionerna
Folkpartiet konstaterar i motion 2000/01:U206 (fp) yrkande 25 att
Sverige har goda kunskaper i frågor som rör sexuell och reproduktiv
hälsa. Vårt bilaterala arbete beträffande befolkningsfrågan går dock att
förbättra. Det är angeläget att satsningar på frågor som rör sexuell och
reproduktiv hälsa medvetet förs in i de bilaterala förhandlingarna så
att konkreta projekt kan sättas i gång i programländerna. Vidare krävs i
yrkande 27 att arbetet med att förebygga ohälsa och bekämpa sjukdomar är
en viktig uppgift för biståndet och kräver ökade hälsoinsatser, främst
riktade mot barn, kvinnor och människor som drabbats av
infektionssjukdomarna och i yrkande 28 att svenskt bistånd måste göra
kraftfulla insatser dels för att förebygga att kvinnor och flickor
utsätts för könsstympning, dels för att skapa vård- och
rehabiliteringsresurser för de utsatta.
I motion 2000/01:U207 (m) yrkande 1 krävs att det svenska biståndet
måste kraftsamla för att möta det allvarliga hot som hiv/aids-epidemin
utgör. Sverige kan göra betydelsefulla insatser för att hindra
hivspridning och lindra effekterna för dem som drabbats av aids. Det
handlar om att stödja lokalt anpassade informationskampanjer, stödja
sjukvårdens beredskap och möjligheter att utföra hivtester och hjälpa
aidspatienter, finansiera tester och mediciner, stödja forskning, stödja
barnhem för barn som förlorat föräldrar i aids, stödja projekt som
stärker kvinnans ställning. I yrkande 2 konstateras att hiv-smittan
fortfarande orsakar lidande för miljontals människor över hela världen
men särskilt i de fattigaste länderna och bland de fattigaste
människorna. Detta gör det angeläget för oss alla att fortsätta att
stödja kampen mot hiv/aids. Vikten av att det svenska biståndet har en
kraftfull inriktning på att bekämpa hiv/aids kan inte nog understrykas.
Vidare konstateras i yrkande 3 att de mest framgångsrika insatserna ofta
görs av frivilligorganisationer som kyrkor, Röda korset och Läkare utan
gränser. Sannolikt skulle effekten av det svenska biståndet öka
ytterligare om en större del av resurserna ställdes till dessa och
liknande organisationers förfogande för informationsinsatser med god
lokal förankring.
Att smittas av hiv ger inte bara medicinska problem. De som infekteras
får också ofta betala ett högt socialt pris. Särskilt kvinnor i u-
länderna drabbas. En väg att bekämpa hivspridningen är att stärka
kvinnans ställning och möjlighet till självbestämmande (yrkande 4).
I motion 2000/01:U216 (kd) yrkande 12 konstaterar Kristdemokraterna att
även om ekonomisk tillväxt är en nödvändig förutsättning för att minska
fattigdomen och inkomstskillnaderna, så är det inte tillräckligt. En
integrering i den globala ekonomin för utvecklingsländerna måste
åtföljas av en effektiv socialpolitik, bättre utbildning för alla,
bättre hälsovård och mat åt alla människor.
Utskottets överväganden
I motion U206 (fp) yrkande 25 anses att det är angeläget att satsningar
på frågor som rör sexuell och reproduktiv hälsa förs in i de bilaterala
biståndsförhandlingarna. Vidare krävs i yrkande 27 satsningar på
förebyggande hälsoinsatser och i yrkande 28 att svenskt bistånd måste
göra kraftfulla insatser dels för att förebygga att kvinnor och flickor
utsätts för könsstympning, dels för att skapa vård- och
rehabiliteringsresurser för de utsatta.
Utskottet konstaterar att i Sveriges stöd inom hälsosektorn till
programländerna utgör området Sexuell och reproduktiv hälsa och
rättigheter en stor del i ett flertal av dessa länder. Sexuell och
reproduktiv hälsa och rättigheter är ett av de områden som prioriterats
av Sverige. Andra är hälsosystemutveckling och folkhälsa. I sexuell och
reproduktiv hälsa och rättigheter ingår stöd till sex delområden;
rättigheter och jämställdhet inklusive stöd mot våld mot kvinnor och
barn, mödrars och spädbarns hälsa, sexualkunskap, preventivmedel,
aborter, hiv/aids och andra könssjukdomar.
En genomgång av ett av delområdena, hiv/aids vari ingår stöd till
sexualkunskap och ungdomar, visar att Sida har avtalade insatser för 350
miljoner kronor perioden 1999-2001, varav 250 miljoner kronor avser
Afrika. År 1999 utbetalades ca 90 miljoner kronor och stödet beräknas
öka till 110 miljoner kronor år 2000.
Den nya synen på dessa frågor är att frågor om sexuell och reproduktiv
hälsa i hög grad också handlar om frågor om rättigheter och jämställdhet
i ett bredare perspektiv. I den traditionella befolkningsfrågan ingår
både sexuell och reproduktiv hälsa, rättigheter och hälsostöd som en del
i ett socio-ekonomiskt utvecklingsperspektiv. Detsamma gäller för
hiv/aids som inte enbart är en hälsofråga utan som också är en bredare
utvecklingsfråga.
Utskottet konstaterar vidare att regeringen i sin fattigdomspolicy har
lyft fram de sociala frågorna i utvecklingssamarbetet. Detta har t.ex.
skett i uppföljningen av FN:s sociala toppmöte 1995 i Köpenhamn, som
manifesterade sig i det särskilda mötet med FN:s generalförsamling i
Genève i juni 2000. Det har vidare tagits upp i de utvecklingsmål som
FN:s millennieförsamling i september 2000 bekräftade.
Angående hälsans roll för jordens fattiga pågår med svenskt stöd och
deltagande ett kvalificerat utredningsarbete i WHO:s makroekonomiska
kommission. Världsbankens studie "Voices of the poor" har givit
vittnesmål om hur avgörande hälsan är för försörjning och överlevnad.
WHO fortsätter sitt arbete mot smittsamma sjukdomar i breda globala
kampanjer, liksom sitt folkhälsoinspirerade antirökningsinitiativ.
Sverige är en av de största givarna av frivilliga bidrag till WHO. Under
1999 utbetalade Sida 112 miljoner kronor till WHO och 69 miljoner kronor
till PAHO, WHO:s regionala organisation i Latinamerika.
Sverige stöder insatser mot kvinnlig könsstympning via WHO och UNICEF,
bl.a. i Eritrea där riktat stöd utgår med ca en miljon kronor för en
kampanj mot könsstympning genom de nationella kvinno- respektive
ungdoms-organisationerna, samt via en internationell enskild
organisation, Rainbo, med 2 miljoner kronor över två år, 1999-2000.
Rainbo verkar dels som påtryckargrupp, dels dokumenterar organisationen
utvecklingen samt stöder ungdoms- och kvinnogrupper och nätverk i Afrika
som kämpar mot kvinnlig könsstympning och kvinnoförtryck, speciellt inom
området sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Sida överväger
även att gå in med ett stöd till bekämpning av kvinnlig könsstympning i
Västafrika. Sida stöder dessutom ett stort antal nätverk som engagerat
sig i frågan. De flesta har tillkommit som resultat av kurser som
hållits i Sverige och i u-länderna med Sidastöd.
Utvecklingen med nätverksbyggande är lovande för en positiv utveckling i
framtiden, främst genom stöd till pådrivande verksamhet från
organisationer på gräsrotsnivå mot regeringsnivå och genom att dessa
organisationer kan utbyta erfarenheter med varandra interregionalt och
globalt. I denna process används den svenska resursbasen och svenska
institutioner mycket effektivt.
Med vad som ovan anförts anser utskottet motion U206 (fp) yrkandena 25,
27 och 28 besvarad.
I motion U207 (m) yrkande 1 krävs att svenskt bistånd måste kraftsamla
inför hiv/aids-spridingen och vidare krävs, i yrkande 2, stöd till den
fortsatta kampen mot hiv/aids. Frivilligorganisationernas viktiga roll
tas upp i yrkande 3 och i yrkande 4 vikten av att stärka kvinnans
ställning.
Utskottet menar att hiv- och aidsbekämpning har varit prioriterade
områden i det svenska internationella utvecklingssamarbetet sedan början
av 1980-talet. En strategi för hiv och aids i svenskt internationellt
utvecklingssamarbete (Investing for Future Generations: Sweden's
International Response to HIV/AIDS) har utarbetats av Sida. I stor
utsträckning har pengarna använts för stöd till FN-systemet och
internationella frivilligorganisationer. För att utöka det
internationella arbetet för att bekämpa epidemin var Sverige ett av de
länder som aktivt arbetade för etableringen av UNAIDS. I dag är Sverige
en av de största biståndsgivarna både vad gäller ekonomiska medel och
aktivt engagemang i FN:s arbete för att bekämpa hiv/aidsspridning.
Den svenska hiv/aidsstrategin är avsedd att vara ett verktyg för
personal inom svenskt utvecklingssamarbete och utgör en gemensam grund
för att identifiera, planera och bedöma insatser. De övergripande målen
är att minska spridningen av hiv och att mildra konsekvenserna av aids.
Som ett led i uppföljningen av hiv/aidsstrategin pågår för närvarande en
kapacitetsförstärkning av Sidas hiv/aidsinsatser i Afrika i form av ett
hiv/aidssekretariat vid ambassaden i Harare, Zimbabwe.
En stor del av det svenska biståndet för att bekämpa hiv/aids
kanaliseras genom UNAIDS. De nordiska länderna är tillsammans de näst
största biståndsgivarna till UNAIDS. UNAIDS har sju medfinansiärer:
UNDP, UNESCO, UNICEF, UNFPA, WHO, Världsbanken och UNDCP. Samtliga
aktiviteter vad gäller hiv/aids hos nämnda FN-organ samordnas nu genom
UNAIDS och får därmed en bred och "multisektoriell" ansats.
Sverige anser att enskilda organisationer har en viktig funktion att
fylla som ett komplement till det arbete som görs av FN och regionala
organ som t.ex. EU när det gäller prevention och omvårdnad. Sverige
anser att enskilda organisationer som arbetar med relaterade frågor
också bör integrera hiv/aidsproblematiken i sitt arbete.
Från svensk sida anses det vara viktigt att problemet angrips på alla
nivåer; globalt, regionalt, nationellt och lokalt med tanke på frågans
komplexitet. Därmed bör olika aktörer, t.ex. multinationella och
regionala organisationer, regeringar och enskilda organisationer vara
inblandade i arbetet med att bekämpa spridningen av hiv.
Utskottet menar att Sverige har uppmärksammat att ett viktigt led i att
förebygga hivspridningen är att stärka kvinnors ställning. Det är
nödvändigt med ett genderperspektiv i bekämpningen av hiv/aidsepidemin
bl.a. genom att ge stöd till kvinnors förmåga att fatta beslut som rör
den reproduktiva hälsan. Detta fastslogs vid såväl FN:s
befolkningskonferens i Kairo 1994 som vid FN:s fjärde kvinnokonferens i
Peking 1995. Sverige anser att kvinnors tillgång till information om
hiv, möjlighet till hivtestning och möjligheten att undvika oönskade
graviditeter är av stor vikt för att förebygga spridning av hiv. Sverige
stöttar UNICEF och UNFPA som har projekt som är direkt relaterade till
kvinnor och hiv/aids.
Med vad som ovan anförts anser utskottet motion U207 (m) yrkandena 1-4
besvarad.
I motion U216 (kd) yrkande 12 kräver Kristdemokraterna effektiv
socialpolitik, bättre utbildning för alla, bättre hälsovård och mat åt
alla människor.
Genom ett aktivt svenskt medlemskap i en rad internationella finansiella
institutioner och organisationer kan Sverige verka för att få genomslag
för svenska prioriteringar i deras verksamhet. Regeringen avser att
fortsätta att verka för att få genomslag för svenska prioriteringar i de
multilaterala organen. Det gäller t.ex. ökade satsningar på det sociala
området. Detta gäller även EU:s program där Sverige också skall
fortsätta att verka bl.a. för att social trygghet skall beaktas i alla
relevanta sammanhang i EU:s östsamarbete.
Utskottet delar motionärernas syn att insatser krävs för att förbättra
barns sociala och ekonomiska situation i utvecklingsländerna och i de
nya demokratierna i Central- och Östeuropa. Att stödja en socialt
hållbar utveckling hör till de övergripande målen för det svenska
samarbetet. I ett längre perspektiv krävs stabil ekonomisk tillväxt samt
en aktiv fördelnings- och socialpolitik.
Med vad som ovan anförts anser utskottet motion U216 (kd) yrkande 12
besvarad.
Infrastruktur, näringsliv och urban utveckling - (propositionen s. 41)
Infrastruktur, näringsliv och urban utveckling är särskilt viktiga
områden för att uppnå målsättningen om hållbar utveckling. Målet är att
bidra till uppbyggnaden av en miljömässigt och ekonomiskt bärkraftig
infrastruktur med speciell tyngdpunkt på transport-, kommunikations- och
energiinfrastruktur samt urban infrastruktur.
Sida blir alltmer en dialogpartner i policyfrågor och finansiär av
kompetens- och institutionsutveckling från att tidigare ha varit
projektfinansiär. Trots detta har stora infrastruktursatsningar
genomförts i samband med katastrofer som Mitch och konflikten i Kosovo.
Nya finansieringsformer har prövats bl.a. i form av en kreditfond för
landsbygdselektrifiering samt kombinationer av mjuka krediter och gåvor.
Urban utveckling är ett förhållandevis nytt biståndsområde som har ökat
i omfattning de senaste åren. Ett strategiarbete för urbana transporter
har genomförts och beredning har inletts bl.a. i de katastrofdrabbade
länderna i Centralamerika.
Energifrågornas betydelse för utvecklingssamarbetet understryks av det
faktum att två miljarder människor saknar tillgång till modern energi.
Den tekniska utvecklingen i fråga om nya energislag och produktions- och
distributionsformer skapar dock nya möjligheter.
Arbetet inom den finansiella sektorn koncentreras till grundläggande
ram- och regelverk, finansiella marknader och institutioner, finansiell
krishantering och riskkapitaltillförsel. Mikrofinansiering, som under de
senaste åren vuxit fram som ett viktigt verktyg för att höja
levnadsstandarden för fattiga grupper, är ett annat prioriterat område.
Motionerna
Vänsterpartiet menar i motion 2000/01:U211 (v) att inom det
internationella samarbetet kommer informationsteknik, IT, att spela en
allt större roll. Fortsatt satsning på IT-relaterad forskning är
angelägen, men lika självklart är det att användningen av IT bör komma
samtliga delar av utvecklingsbiståndet till godo. I yrkande 7 krävs att
Sverige aktivt medverkar till att IT kommer de fattigaste, dvs. i stor
utsträckning kvinnor, till del genom såväl det bilaterala som det
multilaterala utvecklingssamarbetet.
I motion 2000/01:U213 (c) yrkande 5 konstaterar Centerpartiet att genom
förstärkt infrastruktur och ökat tekniskt stöd till IT-användning kan
u-länder och transitionsekonomier förbättra sin konkurrenskraft på den
internationella marknaden. För att göra den globala IT-revolutionen
verkligt global krävs att fler får tillgång till grundläggande
infrastruktur som tele- och datakommunikationer. IT är ett slagkraftigt
verktyg för ekonomisk och social utveckling och en snabb väg till
kunskapsbaserad tillväxt.
I motion 2000/01:U216 (kd) yrkande 11 konstaterar Kristdemokraterna att
en viktig del av fattigdomsbekämpningen i globaliseringens tider bör
vara det ökade inslaget av direkt IT-bistånd. Fattigdom och tillgång
till den nya informationstekniken kan inte ställas mot varandra. Sverige
har som en av världens ledande IT-nationer ett givet ansvar för att
bidra till upprättandet av sådana nätverk och gemensamma satsningar.
I motion 2000/01:U216 (kd) yrkande 21 konstaterar Kristdemokraterna att
en av konsekvenserna av det svenska biståndet är återflödet i form av
kapital till svenskt näringsliv genom uppdrag. Detta återflöde är till
stor del beroende av den internationella konkurrensförmågan hos svenska
företag, och därmed blir samarbetet mellan biståndsverksamhet och
näringsliv allt viktigare.
Utskottets överväganden
Flera motioner, U211 (v) yrkande 7, U213 (c) yrkande 5 och U216 (kd)
yrkande 11 argumenterar för en ökad satsning på IT inom biståndet och i
motion U216 yrkande 21 krävs ökat samarbete mellan bistånd och
näringsliv.
Utskottet konstaterar att IT blir ett allt viktigare instrument i
fattigdomsbekämpningen. Den utveckling som skett inom IT de senaste åren
har medfört förbättrade möjligheter för många ekonomier. Fördelarna har
dock först och främst kommit västvärlden till godo. Det är en prioritet
att arbeta för att minska de klyftor som finns mellan utvecklingsländer
och i-länder vad gäller IT.
Den nya teknologin kan också användas för att mer effektivt bekämpa
fattigdom och främja utveckling. UD/Sida tog under 1999 fram en rapport
(IT in Swedish Development Cooperation) som sedan legat till grund för
Sidas strategi för IT i biståndet. Strategin går ut på att IT skall
integreras i biståndets alla delar. Varje ämnesområde skall utarbeta en
strategi/analys för hur man skall arbeta med IT. Inom forskningsområdet
har Sida redan ett omfattande samarbete med flera afrikanska universitet
för att bygga upp IT-kapacitet. Sida arbetar även aktivt för att
engagera sig i internationellt samarbete vad gäller IT genom t.ex.
InfoDev, Bellanet, Världsbanken, UNDP och EU.
Utskottet menar att svenskt näringsliv är konkurrenskraftigt nog för att
i ökad utsträckning delta i den internationella resursmobiliseringen för
utvecklingsländerna och konkurrera i internationella upphandlingar. UD:s
projektexportsekretariat (PES) skapades bl.a. med detta som
utgångspunkt. Sverige arbetar aktivt inom OECD/DAC för en avbindning av
biståndet till de fattigaste länderna, vilket också borde öka
möjligheterna för svenskt näringsliv att konkurrera.
Samarbete med näringslivet har redan kommit till stånd i samband med
många av de projekt som Sida är involverat i, både på bilateral och
multilateral nivå. Näringslivsfrågorna kommer också att lyftas fram av
den utvecklingspolitska utredningen, GLOBKOM.
Med vad som ovan anförts anser utskottet motionerna U211 (v) yrkande 7,
U213 (c) yrkande 5 samt U216 (kd) yrkandena 11 och 21 besvarade.
Naturbruk - (propositionen s. 41)
Målet för arbetet inom verksamhetsgrenen naturbruk är att skapa
förutsättningar för bättre levnadsvillkor och ökade inkomster för främst
den fattiga landsbygdsbefolkningen genom ett långsiktigt, bärkraftigt
och produktivt nyttjande av förnyelsebara naturresurser.
En uthållig och förbättrad användning av naturresurser är både en
miljöfråga och en fattigdomsfråga. Uthållig markanvändning medför inte
bara ökad produktion och därmed ökad tillväxt utan också minskad
erosion, minskade risker för översvämningar och torkkatastrofer,
förbättrad vattenkvalitet och minskad avskogning, inklusive
förbättringar för bevarande av viktiga naturområden.
Prioritet bör ges till breda insatser för landsbygdsutveckling där jord-
eller skogsbruksinsatser ingår som komponenter. Naturresursfrågorna
berör ofta flera länder, och stödet till regionala insatser har därför
ytterligare ökat. Regionala initiativ och insatser förekommer i södra
Afrika, kring Victoriasjön, i Sydostasien och i Centralamerika.
Vattenresursförvaltning och markanvändning i ett brett perspektiv ges
hög prioritet i arbetet med en långsiktigt hållbar utveckling. Skog och
avskogningsproblematiken ges särskild uppmärksamhet. Verksamheten
inriktas på att öka långsiktig livsmedelssäkerhet, bl.a. genom att
stödja bevarandet och underlätta nyttjandet av växtgenetiska resurser
för bl.a. växtförädling.
Motionen
Folkpartiet konstaterar i motion 2000/01:U206 (fp) yrkande 24 att
eftersom vatten är en förutsättning för vår existens är det viktigt att
se till att det inte sinar, slösas bort eller förorenas. Förorenat
vatten är ett mycket stort hälsoproblem som ofta leder till
sjukdomstillstånd med dödlig utgång. Sida har under flera decennier
arbetat för att förbättra kunskapen om vatten och höja den hygieniska
standarden. Men fortfarande behövs stora insatser till miljöbistånd för
bland annat vattenfrämjande åtgärder.
Utskottets övervägande
Utskottet konstaterar att vattenfrågorna fått en alltmer framskjuten
plats i utvecklingssamarbetet. Mängden sötvatten på jorden är begränsad
och efterfrågan ökar på grund av befolkningsökning, industrialisering,
förbättrad levnadsstandard och urbanisering. Man räknar i dag med att en
femtedel av världens befolkning inte har tillgång till rent
dricksvatten. Vid det andra Världsvattenforumet som hölls i Haag i
början av år 2000 lyftes världens vattenproblem fram, liksom förslag om
hur de skulle kunna lösas. Det är viktigt att de föreslagna åtgärderna
kan genomföras i dialog med u-länderna och att öka insatserna på
området.
FN:s generalsekreterare pekade i sin rapport till Millennieförsamlingen
på de framsteg som gjorts sedan miljökonferensen i Stockholm 1972.
Åtagandena har dock varit för få, för små och för sena.
Generalsekreterarens förhoppning är att grunden för nya åtaganden skall
kunna läggas vid tioårsöversynen av Riokonferensen år 2002.
Med vad som ovan anförts anser utskottet motion U206 (fp) yrkande 24
besvarad.
Ekonomiska reformer - (propositionen s. 42)
Målet för verksamhetsgrenen är att stödja länder som genomför ekonomiska
reformprogram syftande till ekonomisk tillväxt och hållbar utveckling.
Stödet skall utgöra ett incitament till fortsatta reformer och anpassas
till specifika behov och förutsättningar i enskilda länder.
Många av de länder som erhåller svenskt stöd har genomfört reformprogram
i mer än ett årtionde. Resultaten är överlag positiva vad gäller
makroekonomisk stabilitet och tillväxt. För att uppnå hållbara
förbättringar krävs dock att reformprocessen fördjupas och mer inriktas
på strukturella och institutionella reformer.
Stödet till ekonomiska reformer koncentreras till fattiga länder med
svår skuldsituation, som genomför ekonomiska reformprogram med tydlig
inriktning på fattigdomsbekämpning. Stödet ges främst till länder med
vilka Sverige bedriver långsiktigt utvecklingssamarbete och ges i
samordning med IMF, Världsbanken och andra givare. Regeringen har under
1999 antagit riktlinjer för betalningsbalansstödet. Riktlinjerna innebär
att stödet i högre grad kan underlätta de ekonomiska reformprocesserna
och öka möjligheterna för samarbetsländerna att fullgöra sina
förpliktelser gentemot de multilaterala institutionerna.
Under våren 2000 har de första stegen tagits för att påbörja en process
mot ett långsiktigt helhetsgrepp om finansieringen av HIPC-initiativet
med en rimlig fördelning av bördan mellan givarna. Mot denna bakgrund
beslutade regeringen i juni 2000 att lämna ytterligare bidrag till HIPC-
initiativets skuldlättnadsfond om 320 miljoner kronor.
Från Sverige lämnas bidrag i form av stöd till den s.k. HIPC Trust Fund,
som skall finansiera skuldlättnader till Världsbanken och de regionala
utvecklingsbankerna eller som kompensation för vissa av de kostnader som
uppstår i samband med skuldavskrivningar inom Parisklubben. Utöver detta
kan bidrag lämnas till IMF:s andel av skuldlättnader under HIPC-
initiativet.
Motionerna
I motion 2000/01:U211 (v) yrkande 1 konstateras att ett av de främsta
hindren för att fattigdomsbekämpningen skall få någon effekt är i dag
den enorma skuldbörda som många länder brottas med. De saknar
möjligheter att betala sin skulder och följaktligen måste HIPC-
initiativet utvidgas. För att förändra de fattigas situation i världen
har den s.k. Tobinskatten diskuterats, vilken innebär att man beskattar
spekulativa transaktioner på valutamarknaden. En sådan skatt på 0,05 %
skulle kunna ge mer än 100 miljarder dollar per år, vilka skulle kunna
användas för att råda bot på världsfattigdomen.
I motion 2000/01:U213 (c) yrkande 4 konstaterar Centerpartiet att
förbättrade statsfinanser, effektivare statsförvaltning, fungerande
regelsystem och fördelningsmekanismer, ökad rättssäkerhet och
decentraliserad samhällsmakt genererar långsiktigt verkande effekter. En
sund makro- och mikroekonomisk politik samt en strävan att upprätta goda
institutioner och ett regelverk som befrämjar demokrati, öppenhet och
effektivitet är därför nödvändiga förutsättningar för att en hållbar
ekonomisk tillväxt skall kunna skapas.
I motion 2000/01:U213 (c) yrkande 14 konstaterar Centerpartiet att
Afrikas skuldbörda till väst i dag uppgår till oerhörda 350 miljarder
dollar. Av världens totala investeringar de senaste två åren gick en
procent till Afrika. Centerpartiet välkomnar Världsbankens och
Internationella valutafondens (IMF) gemensamma initiativ, det s.k. HIPC-
initiativet (Heavily Indebted Poor Countries) som syftar till att skriva
av lån och därmed minska de fattigaste och mest skuldtyngda ländernas
räntebörda. HIPC-initiativet är dock otillräckligt. Ökade svenska
resurser på detta område skulle skapa större trovärdighet i arbetet med
att få till stånd globala beslut om substantiella avskrivningar av de
fattiga ländernas skulder. I yrkande 16 konstaterar Centerpartiet att
under senare år har man försökt att modifiera
strukturanpassningsprogrammen med ökade sociala hänsyn. Världsbanken
arbetar mer med s.k. mjuka lån. De medför, genom krav på
marknadsanpassning och offentlig åtstramning, stora påfrestningar för de
fattiga länderna som ställs inför dem. All sanering av ett lands ekonomi
måste utgå ifrån de grundvärden som finns i FN-stadgan; nämligen respekt
för mänskliga rättigheter, rättsstaten, demokrati samt ekonomisk och
social utveckling. Det innebär att både Världsbanken och IMF skall ha en
uttalad skyldighet att beakta dessa värden i förhandlingar och
avtalsslut med de stater som lånar pengar.
I motion 2000/01:U213 (c) yrkande 17 framhåller Centerpartiet att
utgångspunkten måste vara både att fördela de tillgångar som finns och
att skapa en sund tillväxt. Stora investeringar i utvecklingsländernas
sociala och ekonomiska infrastruktur behövs. Utländska
direktinvesteringar i de minst utvecklade länderna (MUL-länderna) är ett
viktigt inslag i dessa länders utvecklingsansträngningar eftersom
relativt små förändringar i handels- och investeringsresurserna
genererar mycket mer resurser för utveckling än några förutsebara
ökningar i det offentliga biståndet.
I 2000/01:U213 (c) yrkande 19 framhålls att de utvecklingsstrategier som
förespråkats av de multilaterala finansieringsinstitutionerna har sina
begränsningar, och det internationella samfundet måste se över dessa och
ta mer hänsyn till utvecklingens sociala, mänskliga och miljömässiga
dimensioner. Ett transparent internationellt ekonomiskt beslutsfattande
med deltagande av alla berörda parter inklusive näringsliv,
frivilligorganisationer och den akademiska världen är en förutsättning
för att internationella utvecklingsansträngningar skall lyckas.
I motion 2000/01:U623 (m) yrkande 8 framhålls att en korrumperad och
inkompetent statsmakt ofta utgör det mest påtagliga hindret för ett
lands välståndsutveckling. I de länder där regeringen utgör det största
hindret för det egna folkets utveckling och en genuin vilja att
genomföra reformer saknas, bör i möjligaste mån biståndet kanaliseras
genom ideella organisationer. Bistånd från Sverige och EU skall inte ges
till korrumperade statsmakter som hindrar sina folks utveckling.
I motion 2000/01:U658 (fp) yrkande 4 konstateras att så länge
skuldbördorna hänger över utvecklingsekonomierna kan lite göras för att
få ordentlig fart på ekonomierna. Den ekonomiska tillväxt som länderna
tidigare haft och där också de enskilda per capita-inkomsterna steg, har
brutits under 1980- och 90-talen. I dag går merparten av det
internationella biståndet åt till att amortera skulder. I Afrika används
fyra gånger mer resurser till skuldåterbetalningar och räntor än till
hälso- och sjukvård. För att förändra den ekonomiska situationen behövs
skuldlättnader. Det är mycket betydelsefullt att Sverige engagerar sig i
en samlad aktion för att minska u-ländernas skuldbörda.
Utskottets överväganden
I motion U211 (v) yrkande 1 konstateras att ett av de främsta hindren
för fattigdomsbekämpningen är den enorma skuldbörda som många länder
brottas med. I U213 (c) yrkande 4 understryks vikten en sund makro- och
mikroekonomisk politik för en hållbar ekonomisk tillväxt och i yrkande
16 att all sanering av ett lands ekonomi måste utgå ifrån de grundvärden
som finns i FN-stadgan. I yrkande 14 krävs avskrivning av lån för att
därmed minska de fattigaste och mest skuldtyngda ländernas räntebörda
och i yrkande 17 understryks behovet av ökade investeringar i
utvecklingsländernas sociala och ekonomiska infrastruktur och i yrkande
19 framhålls kraven på ett transparent internationellt ekonomiskt
beslutsfattande. I motion U658 (fp) yrkande 4 understryks att så länge
skuldbördorna finns kan lite göras för att få ordentlig fart på
ekonomierna.
Utskottet har tidigare konstaterat att skuldbördan utgör ett avgörande
utvecklingshinder i många av de fattigaste länderna. Sedan mitten av
1980-talet har Sverige också hört till de mest aktiva aktörerna på
skuldsaneringsområdet. Sverige välkomnade 1996 det s.k. HIPC-initiativet
(Heavily Indebted Poor Countries) som ett första viktigt steg mot en
lösning av skuldkrisen i de fattiga länderna. Under hösten 1999 fattades
beslut om att förstärka HIPC-initiativet mot bredare, djupare och
snabbare skuldlättnader. Det är samtidigt viktigt att påpeka att när det
gäller beslut och prioriteringar vid en sanering av ett lands ekonomi så
ligger huvudansvaret på landet självt - Världsbanken och IMF har en
stödjande och rådgivande roll, tillsammans med andra aktörer verksamma i
landet.
Ett avgörande villkor för att fattiga och skuldtyngda länder skall kunna
komma i fråga för skuldlättnader under HIPC-initiativet är att landet
under en rad år genomfört IMF-övervakade ekonomiska reformprogram. Inom
HIPC-initiativet finns också specifika krav på att landet skall bygga
upp en kapacitet på skuldhanteringsområdet. Med förstärkningen av HIPC-
initiativet 1999 beslöts även att ett krav för skuldlättnad var att
länderna själva formulerade tydliga fattigdomsstrategier, s.k. Poverty
Reduction Strategy Papers (PRSP). Syftet med dessa strategier är att
visa hur det enskilda landet skall använda frigjorda medel för att
effektivt bekämpa fattigdom. Det nationella ägandeskapet över dessa
fattigdomsstrategier väntas bidra till att resurserna från HIPC-
initiativet kommer att användas på ett effektivt sätt.
Regeringen har under året även fattat beslut om att lämna 1 000 miljoner
kronor i stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnad. För första
gången fattades även beslut om att lämna ett flerårigt budgetstöd till
tre länder (Bolivia, Moçambique och Tanzania). För att visa den vikt
regeringen fäster vid att stödja fattiga länder med en tydlig
fattigdomsprofil som bedriver en sund ekonomisk politik har
anslagsposten förstärkts från 665 miljoner kronor till 700 miljoner
kronor för budgetåret 2001.
Utskottet delar synen på att utländska direktinvesteringar är ett
viktigt inslag i utvecklingsländers utvecklingsansträngningar. Dels för
att själva resurs-överföringen ofta är mångdubbelt större än
biståndsflödena, dels för att investeringarna för med sig så mycket mer
än kapital, såsom kunskap om organisation, produktion och marknader -
dvs. tekniköverföring som kan bidra till att kapital på sikt genereras i
de länder som tar emot investeringarna.
Som påvisas i UNCTAD:s World Investment Report för år 2000 är flödena
till MUL-länderna jämförelsevis mycket små. En orsak till detta är den
relativa bristen på företagsvänlig miljö. I den ingår såväl
makroekonomisk stabilitet som en god social och ekonomisk infrastruktur.
I regeringens skrivelse De fattigas rätt - vårt gemensamma ansvar (skr.
1996/97:169) framhålls betydelsen av såväl de ekonomisk-politiska
åtgärderna som det sociala kapitalet. I skrivelsen framhävs också
biståndets roll som komplement till och katalysator för privata
kapitalflöden.
Sverige medverkar aktivt i det förberedande arbetet inför toppmötet om
miljö och utveckling år 2002 och kommer under det första halvåret 2001
att ha en nyckelposition i dessa förberedelser som EU:s ordförande.
Regeringen fäster också stor vikt vid att EU våren 2001 skall kunna anta
en strategi för hållbar utveckling som ett regionalt bidrag till
toppmötet 2002 och del i ett världsomspännande nationellt Agenda 21-
arbete.
Utskottet anser att det internationella samfundet måste verka för att se
över de multilaterala finansieringsinstitutionerna för att de skall ta
större hänsyn till utvecklingens sociala, mänskliga och miljömässiga
dimensioner. Sverige har länge, tillsammans med likasinnade länder,
verkat aktivt för att sociala och miljömässiga hänsyn tas in i de
internationella institutionernas arbete. Ett transparent beslutsfattande
är också nödvändigt för att de totala utvecklingsansträngningarna skall
lyckas.
Med vad som ovan anförts anses motionerna U211 (v) yrkande 1, U213 (c)
yrkandena 4, 14, 16, 17 och 19 samt U658 (fp) yrkande 4 besvarade.
I motion U623 (m) yrkande 8 krävs att biståndet till länder som är
korrumperade kanaliseras genom ideella organisationer.
En central tanke i utvecklingssamarbetet är att korruption i sig är en
hämmande faktor för utveckling och fattigdomsbekämpning. Det är ett
moraliskt, legalt och etiskt problem i partnerskapssamarbetet och
drabbar de fattigaste hårdast. Korruption innebär att samhällsresurser
tas från områden som inte kan generera egna intäkter, t.ex. skola och
hälsovård. Människor som inte kan finansiera detta på privat väg
utestängs därmed från dessa tjänster. Genom utvecklingssamarbetet kan
arbetet för att stävja korruption främjas dels genom stöd som bidrar
till öppnare samhällen med starka granskande institutioner, t.ex.
antikorruptionsmyndigheter, rättsväsende och fria medier, dels genom
stöd till arbetet med internationell normutveckling, t.ex. det arbete
som organisationen Transparency International bedriver, och slutligen
genom rutiner i den bilaterala biståndsadministration som minimerar
risken för korruption och slöseri av biståndsmedel. I länder där risken
för korruption är särskilt påtaglig påverkas formerna för och
inriktningen på arbetet, t.ex. genom att undvika budgetstöd och genom
hårdare krav på revision.
Utskottet delar motionärernas syn på att det vore önskvärt med regler
mot korruption i WTO. I regeringens skrivelse till riksdagen Öppen
handel - rättvisa spelregler (skr. 1998/99:59), konstateras att
korruptionen utgör ett allvarligt handelshinder i många länder - inte
minst i utvecklingsländerna. Bistånd bör på ett kreativt sätt kombineras
med en politisk dialog och genom kopplingar mellan bilateralt och
multilateralt agerande men inte, som motionen föreslår, utesluta ett
stat-till-stat-samarbete under svåra förhållanden vad gäller t.ex.
demokrati, mänskliga rättigheter och korruption.
Med vad ovan anförts avstyrks motion U623 (m) yrkande 8.
Forskningssamarbete - (propositionen s. 43)
Målet med forskningssamarbetet är att stärka utvecklingsländernas
forskningskapacitet och främja utvecklingsinriktad forskning. Detta sker
genom stöd till forskningssamarbete med och mellan utvecklingsländer,
stöd till internationell forskning med inriktning på utvecklingsländer
och u-landsrelaterade problem, samt till u-landsforskning i Sverige.
En ny policy för stöd till forskning om hiv/aids har antagits av Sidas
forskningsnämnd. Ett nytt forskningsnätverk om malaria har etablerats
och ett nytt omfattande forskningsprogram om bioteknik påbörjats. Syftet
är att stärka forskningskapaciteten i ett antal afrikanska länder i att
använda modern bioteknik och att förbättra berörda länders beredskap att
delta i internationella förhandlingar kring bioresurser.
Motionen
I motion 2000/01:U216 (kd) yrkande 13 konstaterar Kristdemokraterna att
över 700 miljoner människor lever i svårt skuldsatta länder, där en
kombination av extrem fattigdom och svåra finansiella problem skapar
speciellt svåra lidanden. De svåra förhållandena i dessa länder ökar
dramatiskt och beräknas omfatta omkring 1,5 miljarder människor år 2030.
Den globala hälsoforskningen inriktas i allt större utsträckning på
problemen i de rika länderna. Miljontals liv skulle kunna räddas om
hälsoforskningen även fokuserades på de fattiga ländernas sjukdomar samt
om samarbetet mellan regeringar, internationella organisationer och
näringslivet ökade för att främja detta.
Utskottets övervägande
Allmänt kan konstateras att andelen av världens forskning som läggs ned
på utveckling av läkemedel för tropiska sjukdomar är mycket liten.
Anledningen till detta, anses det, är att det inte finns en tillräckligt
stor marknad för sådana läkemedel, på grund av den fattiga befolkningens
dåliga köpkraft. Det har lanserats förslag som innebär att FN-organen
måste spela en mycket större roll och att de internationella
patentsystemen, som ofta förhindrar att forskningsresultaten kan komma
fattiga människor till godo, bör ses över. Det har även väckts förslag
om en fond som garanterar en framtida marknad för vaccin mot tropiska
sjukdomar - främst malaria, aids och tuberkulos.
Utskottet har inhämtat att Sverige bedriver omfattande bilateralt
samarbete med bl.a. Vietnam, Etiopien, Tanzania, Moçambique och
Nicaragua. Huvudmålet är att bygga upp en forskningskapacitet i
länderna. Liknande stöd till Uganda är under beredning.
Regionalt i östra och södra Afrika stöds ett nätverk för forskning och
reproduktiv hälsa. Ett forskningscenter för ändamålet kommer att
etableras i Zimbabwe. Ett antal internationella forskningsprogram stöds
genom WHO avseende tropikmedicin och reproduktiv hälsa.
Med vad ovan anförts anses motion U216 (kd) yrkande 13 besvarad.
Humanitärt bistånd och konfliktförebyggande verksamhet - (propositionen
s. 44)
Det humanitära biståndets mål är att värna människoliv och lindra de
humanitära följderna av väpnade konflikter och naturkatastrofer. I denna
strävan har det humanitära biståndet blivit alltmer långsiktigt till sin
karaktär.
Det respektlösa våldet mot civilbefolkning och även hjälparbetare, som i
strid mot internationell rätt präglar många av dagens konflikter,
ställer särskilda krav på de humanitära hjälporganisationernas
erfarenhet och kompetens. FN:s strategiska samordning i fält bör i detta
syfte vidareutvecklas. Erfarenheterna från Kosovokrisen visar på en
tendens till ökad bidragsgivning vid sidan om FN-systemet, vilket
undergräver den nödvändiga samordningen. Förtroendet för FN:s roll och
ansvar på det humanitära området bör stärkas. På motsvarande sätt bör
ICRC:s centrala humanitära ansvar ges ökad vikt. Enskilda organisationer
bör också medverka i den strategiska samordningen som FN ansvarar för.
Ett barnrättsperspektiv skall systematiskt tillämpas när det gäller
minderårigas utsatthet. Sida har tagit fram riktlinjer för beaktande av
barns och kvinnors utsatta situation i det humanitära biståndet. EU:s
kontor för humanitära bistånd (ECHO) har lyft fram de äldres särskilda
behov och flera FN-organ har antagit strategier för barn-,
jämställdhets- och äldreperspektiv i sin humanitära verksamhet.
Det humanitära biståndet tillhör Sidas största verksamhetsområden.
Huvuddelen av biståndet under 1999 kanaliserades via enskilda
organisationer och FN-organ. Denna trend beräknas fortsätta, samtidigt
som också det reguljära svenska stödet till vissa FN-organisationer som
UNHCR och delvis också WFP och ICRC avser humanitära insatser inom ramen
för den s.k. CAP-processen.
Motionerna
I motion 2000/01:U202 (kd, c, fp, mp) krävs en effektivare användning av
de resurser som Sverige avsätter för att få bort de minor som lemlästar
eller dödar en människa var tjugonde minut.
Vänsterpartiet konstaterar i motion 2000/01:U211 (v) att frågan om
demokrati kommer upp i praktiskt taget alla diskussioner om bistånd.
Inte sällan förs kravet fram att Sverige endast skall ge bistånd till
länder som har ett fungerande demokratiskt system. Motionärerna menar i
yrkande 12 att fattiga länders inköp av krigsmateriel borde kringgärdas
av mer strikta villkor. Den svenska regeringen bör ställa hårdare
villkor för det svenska biståndet till länder som samtidigt bygger upp
en militärapparat.
I motion 2000/01:U216 (kd) yrkande 7 konstaterar Kristdemokraterna att
de grövsta brotten mot de mänskliga rättigheterna ofta sker vid väpnade
konflikter och att det därför är nödvändigt med ett omfattande
internationellt bistånd som kan värna människoliv och lindra de
humanitära följderna av väpnade konflikter. Biståndet bör så långt som
möjligt gå via frivilligorganisationer som bättre når fram till de
behövande.
I motion 2000/01:U645 (s) konstateras att vissa företag som bedriver
minröjning gör avkall på säkerheten. Företagen rekryterar outbildad
personal som arbetar under extremt farliga förhållanden. Man prioriterar
snabbhet före säkerhet. Svenska insatser på minröjningsområdet sker inom
klart definierade ramar och Sverige ger, via SWEDEC, (Swedish EOD and
demining centre) stöd till en omfattande utbildning av minröjare. De
nordiska länderna har utarbetat en certifiering för minröjare och
ammunitionsröjare. Problemet med oseriösa minröjningsföretag måste
uppmärksammas.
Utskottets överväganden
Ett antal motioner, U202 (kd, c, fp, mp), U211 (v) yrkande 12, U216 (kd)
yrkande 7 och U645 (s) tar upp frågan om bistånd i relation till väpnade
konflikter, vapeninköp och minröjning.
Utskottet kan konstatera att det genomförs ett omfattande arbete för att
uppnå ett minförbud samt för att röja de minor och oexploderade
ammunitionseffekter som finns efter olika krig. De samlade
internationella resurser som avsatts för minröjning har stegvis ökats.
Trots den positiva utvecklingen återstår dock mycket arbete. Oberoende
av vilka metoder som utvecklas kommer arbetet att ta decennier i
anspråk. Sedan många år pågår ett omfattande arbete för att hitta nya,
snabbare och effektivare minröjningsmetoder, ett arbete som har visat
sig svårt. Generellt gäller dock att det inte finns några enkla
universalmetoder eller snabba lösningar.
Oberoende av val av metod och teknik kommer det långsiktiga,
lågintensiva arbetet som på sikt kommer att prägla minröjning att kräva
en nationell förmåga att hantera problem förknippade med detta arbete.
Minröjning i drabbade länder genomförs inte bara av humanitära
organisationer och företag från givarländer, utan även av inhemskt
uppbyggda organisationer. I många av dessa länder stöder FN uppbyggnad
av nationella lokala eller regionala minröjningsorganisationer genom
s.k. MAC:s (Mine Action Centres). I detta sammanhang är det självklart
att de minröjningsinsatser som genomförs görs av seriösa organisationer
och företag och att de oseriösa företagen uppmärksammas. På lång sikt
säkras en positiv utveckling sannolikt bäst genom att de mindrabbade
länderna tar nationellt ansvar.
Utskottet delar motionärernas syn på det delvis motsägelsefulla i att ge
stöd till länder som samtidigt bygger upp sin militärapparat. Samtidigt
måste varje suverän nations rätt till sitt eget försvar respekteras.
Information av detta slag blir synlig i kvalitativa analyser av
statsbudgeten och bör föranleda en politisk dialog om prioriteringar och
ansvar för landets utvecklingssträvanden. Beslut om svenskt samarbete
bör följaktligen vara väl underbyggt också i detta avseende. Det är
därför viktigt att stödja lokalt förankrad konflikthantering och
försoningsarbete.
Utskottet konstaterar att alltmer av det humanitära biståndet vid
väpnade konflikter går via frivilligorganisationer. Förutom
Anslagsposten A 1.2 Bilateralt utvecklingssamarbete delposten 8 Enskilda
organisationer kanaliseras huvuddelen av det humanitära bistånd som
hanteras via enskilda organisationer och FN. Under 1999 gav Sida drygt
730 miljoner kronor i stöd till enskilda organisationers humanitära
arbete både i konflikter och med anledning av naturkatastrofer. Detta
skall jämföras med det bidrag på 430 miljoner kronor som Sida under
samma år gav till FN för humanitära insatser.
Med vad ovan anförts anses motionerna U202 (kd, c, fp, mp), U211 (v)
yrkande 12, U216 (kd) yrkande 7 och U645 (s) besvarade.
Stöd till enskilda organisationers utvecklingssamarbete - (propositionen
s. 45)
Ett starkt civilt samhälle som ges möjlighet till delta i
beslutsprocesser är fundamentalt för hållbar demokratisk och ekonomisk
utveckling. En god samverkan mellan det civila samhället och staten är
viktig om långsiktiga resultat i utvecklingssamarbetet skall kunna
uppnås.
Svenska enskilda organisationer har en tydlig förankring i Sverige.
Folkrörelsetraditionen fyller en viktig funktion i stärkandet av det
civila samhället i samarbetsländerna. De enskilda organisationerna har
också en viktig roll för information och opinionsbildning kring
utvecklingsfrågor.
Delposten för stöd till enskilda organisationer omfattar endast medel
för insatser som initieras och planeras av de enskilda organisationerna
själva. Därutöver beslutar Sida om insatser där organisationerna anlitas
som genomförare. Tabellen nedan visar den totala volymen som går via
enskilda organisationer.
Utvecklingssamarbete genom enskilda organisationer
Miljoner kronor
1998 1999
Svenska enskilda organisationer 1542 1494
Lokala och internationella enskilda organisationer 855 1059
Summa 2397 2553
Målet med stödet till enskilda organisationers utvecklingssamarbete är
att främja utveckling av ett livskraftigt och demokratiskt civilt
samhälle och stärka de lokala samarbetsorganisationerna i
utvecklingsländerna.
För att underlätta för de svenska enskilda organisationerna att söka
bidrag från EU och för att utveckla policyn om det civila samhällets
roll i utvecklingsansträngningarna har Sverige under året bidragit till
bildandet av en verkställighetskommitté för utvecklingssamarbete genom
europeiska enskilda organisationer. Sverige har också aktivt bidragit
till att nya och enklare riktlinjer för EU:s samarbete med enskilda
organisationer har utarbetats.
Sidas arbete med att utarbeta kriterier för urval av ramorganisationer
skall, efter konsultationer med berörda intressenter, avslutas 2001.
Sida bör stimulera erfarenhetsutbyte mellan svenska och internationella
organisationer om metod- och policyutveckling vad gäller
resursmobilisering och kapacitetsutveckling.
Motionerna
Folkpartiet konstaterar i motion 2000/01:U206 (fp) yrkande 31 att de
senaste årens budgetnedskärningar drabbat många enskilda organisationer
hårt och har påverkat kvaliteten av biståndet. Motionärerna föreslår en
höjning av bidraget till enskilda organisationers biståndsarbete.
I motion 2000/01:U213 (c) yrkande 7 framhåller Centerpartiet att utan
ett starkt civilt samhälle kan aldrig en långsiktig stabil demokratisk
utveckling uppnås. Folkrörelserna och de enskilda organisationerna
spelar enligt deras uppfattning en oerhört viktig roll i det
sammanhanget.
I motion 2000/01:U216 (kd) yrkande 20 anser Kristdemokraterna att de
enskilda organisationerna utgör en ytterst viktig del av det bilaterala
biståndsarbetet. Deras arbete på lokalnivå ger dem en unik position som
måste utnyttjas på ett bättre sätt i det svenska utvecklingssamarbetet.
Det rör såväl samråd kring landstrategier som möjligheterna att bygga
upp starka civila samhällen.
I motion 2000/01:U616 (v) yrkande 4 konstaterar Vänsterpartiet att i
Afghanistan har talibanerna erövrat merparten av landet. Till följd
härav är 100000-tals människor på flykt undan talibanerna och detta har
skapat en ström av flyktingar till grannländerna. Detta ställer stora
krav på de frivillig-organisationer som arbetar bland flyktingar i
Afghanistans grannländer och dessa måste ges allt stöd.
I motion 2000/01:U658 (fp) yrkande 3 konstaterar Folkpartiet att många
svenska enskilda organisationer verkar som förmedlare av svenskt bistånd
och stöd till det civila samhället. Organisationerna måste stå så starka
att de inte är beroende av en person eller en liten grupp av människor.
För detta krävs ett professionellt och målinriktat arbete med inriktning
på strategiskt tänkande och organisationsuppbyggnad.
Utskottets överväganden
I motion U206 (fp) yrkande 31 föreslås en höjning av bidraget till
enskilda organisationers biståndsarbete och i motion U213 (c) yrkande 7
framhålls vikten av folkrörelsernas och de enskilda organisationernas
roll. I motion U216 (kd) yrkande 20 krävs ett ökat samråd med enskilda
organisationer i det svenska utvecklingssamarbetet och vidare, i motion
U616 (v) yrkande 4, uppmärksammas frivilligorganisationer som arbetar
bland flyktingar i Afghanistans grannländer. Även i motion U658 (fp)
yrkande 3 uppmärksammas stödet till det civila samhället.
Utskottet konstaterar att de enskilda organisationerna spelar en central
roll i utvecklingssamarbetet. 1999 svarade de för en dryg femtedel av
det totala biståndet. Svenskt utvecklingssamarbete är beroende av de
enskilda organisationerna både som aktörer i samarbetet och som
dialogpartner. Inom ramen för den utvecklingspolitiska utredningen
kommer det civila samhället och de enskilda organisationernas roll i
utvecklingssamarbetet att genomlysas.
Utskottet delar uppfattningen att det civila samhället och de enskilda
organisationernas kunskaper, erfarenheter och kompetens är värdefull i
planering och genomförande av insatser inom utvecklingssamarbetet. Ett
nära samråd sker kontinuerligt med dessa, såväl på det civila samhällets
som på organisationernas egna initiativ. Möjligheterna till ökat stöd
till de enskilda organisationerna är också goda i och med ökningen av
biståndsanslaget de kommande åren.
Sverige deltar aktivt i Afghanistan Support Group (ASG). ASG är en
sammanslutning av de 15 största givarländerna samt EG-kommissionen.
Dessutom deltar FN-organisationer, Internationella Röda korsrörelsen
ochenskilda organisationer. I syfte att följa utvecklingen på såväl de
politiska som humanitära områdena samt att följa upp
Afghanistanbiståndet avlägger Sida- och UD-representanter regelbundna
besök i Afghanistan och dess grannländer.
Sveriges humanitära bistånd till Afghanistan uppgår till ca 100 miljoner
kr/år. Biståndet kanaliseras via FN-systemet, Röda korsrörelsen och
enskilda organisationer. Biståndet används för att stödja insatser inne
i Afghanistan, men även för afghanska flyktingar i grannländerna,
framför allt i Pakistan och Iran. Till de enskilda organisationer som
stöds, och som får större bidrag, hör Svenska Afghanistankommittén och
Rädda Barnen.
Med det ovan anförda anser utskottet motionerna U206 (fp) yrkande 31,
U213 (c) yrkande 7, U216 (kd) yrkande 20, U616 (v) yrkande 4 samt U658
(fp) yrkande 3 besvarade.
Information, rekrytering och resursbasutveckling - (propositionen s. 46)
Målet för informationsverksamheten är att öka stödet hos svenska folket
för långsiktigt utvecklingssamarbete samt öka kunskapen och intresset
för utvecklingsfrågor. Informationen bör också främja en debatt om dessa
frågor.
Tilltron till biståndets möjligheter att skapa en långsiktig utveckling
har minskat. Detta kan möjligen förklaras av bristande kunskap om
utvecklingsländernas potential - bilden av u-världen är ofta alltför
ensidigt negativ, präglad av elände och hopplöshet. Det kan också
förklaras av bristande kunskap om utvecklingssamarbetets inriktning.
Det är betydelsefullt att informationen om det multilaterala
utvecklingssamarbetet förbättras. Detta gäller inte minst Europeiska
unionens utvecklingssamarbete. Det är också viktigt att ge
folkrörelserna bättre förutsättningar att verka på såväl den europeiska
som den multilaterala debattarenan.
Målet för verksamheten inom rekrytering och resursbasutveckling är att
utvidga, utbilda och öka utnyttjande av den svenska resursbasen i det
bilaterala och multilaterala utvecklingssamarbetet samt att öka andelen
kvalificerad svensk personal i prioriterade internationella
organisationer. Vidare skall utveckling av resursbas och utnyttjande av
svensk expertis på området demokrati och mänskliga rättigheter ges hög
prioritet.
Satsningen på kompetens- och kapacitetsutveckling har också resulterat i
det nya utbytesprogrammet kallat Linnaeus-Palme-programmet. Programmet
möjliggör en stipendie- och utbytesverksamhet för studenter och lärare
vid svenska universitet och högskolor samt motsvarande institutioner i
utvecklingsländer.
Samarbete med länder och regioner
Afrika (propositionen avsnitt 3.5 s. 47-52)
Inom ramen för det bilaterala utvecklingssamarbetet fortsätter Sverige
att bidra till att motverka orsakerna och riskerna för konflikter.
Sverige ger stöd till afrikanska regionala och subregionala
organisationer för att stärka deras förmåga att förebygga och hantera
konflikter. Väpnade konflikter inom och mellan stater präglar alltjämt
stora delar av Afrika. Det gäller bl.a. i Demokratiska republiken Kongo,
Angola, Sierra Leone, Sudan, Somalia och mellan Etiopien och Eritrea.
Dessa konflikter medför förstörelse och mänskligt lidande. De försvårar
utveckling och långsiktigt utvecklingssamarbete.
Det finns dock ljusare inslag i Afrikabilden. Demokratiska val har under
1990-talet genomförts i flera afrikanska länder. Trots inrikespolitiska
problem och konflikter fortsätter demokratiseringen i Nigeria. I Senegal
har presidentval och maktväxling ägt rum under fredliga former. I
Zimbabwe har, trots många problem och övergrepp, ett starkt
oppositionsparti tagit säte i parlamentet. Många afrikanska länder har
blivit öppnare och olika grupper i samhället har fått möjlighet att
uttrycka sina intressen och ambitioner på ett friare sätt än tidigare.
För att den utbredda fattigdomen skall kunna minskas krävs en betydligt
högre tillväxttakt med en sådan inriktning att den kommer de fattigare
grupperna till godo. Stödet till ekonomiska reformer och skuldlättnader
och individuella landprogram måste utformas så att de bidrar till en
väsentligt ökad tillväxttakt. Biståndet måste utformas så att det bidrar
till att samarbetsländerna i ökad utsträckning kan mobilisera egna
resurser för sin utveckling. Detta är en förutsättning för en på sikt
hållbar ekonomisk utveckling.
Regionalt samarbete är centralt för att främja politisk stabilitet och
ekonomisk utveckling. Regeringen antog våren 1999 riktlinjer för svenskt
stöd till regionalt samarbete i Afrika söder om Sahara under perioden
1999-2000. Ett fördjupat strategiarbete skall genomföras utifrån de
erfarenheter som inhämtas under perioden.
Utvecklingssamarbetet med Västafrika utökas nu successivt i enlighet med
de riktlinjer för ett ökat samarbete med Västafrika som regeringen antog
våren 1999. Utöver fortsatt stöd till Guinea-Bissau förbereds samarbete
med Mali och Burkina Faso, två av världens allra fattigaste länder.
Insatserna i dessa båda länder avser områden som demokrati, mänskliga
rättigheter, miljö och tillväxtinriktad fattigdomsbekämpning. En
särskild strategi för Stora sjöregionen (Burundi, Rwanda och
Demokratiska republiken Kongo) har därför utarbetats för perioden
2000-2001. Grundtanken är att Sverige önskar fördjupa sitt engagemang i
regionen i den mån den politiska utvecklingen tillåter.
Samarbetet med Sydafrika illustrerar hur traditionellt
utvecklingssamarbete gradvis kan övergå till ett bredare partnerskap. En
bilateral kommission har upprättats i syfte att underlätta denna
övergång.
Utvecklingen i Zimbabwe är oroande och inget nytt samarbetsavtal med
Zimbabwe har slutits. Inriktningen och omfattningen av samarbetet med
Zimbabwe kommer att bestämmas av den politiska utvecklingen i landet.
Med hänsyn till de stora reservationerna i utvecklingssamarbetet med
både Etiopien och Eritrea och med beaktande av den osäkerhet som
konflikten alltjämt utgjorde för det fortsatta samarbetet har regeringen
beslutat att sänka landramarna till de bägge länderna. Det är en central
uppgift att bistå parterna i att finna en politisk lösning och
återuppbygga förtroendet mellan länderna.
Motionerna
I motion 2000/01:U213 (c) yrkande 23 anser Centerpartiet att Sverige i
utvecklingssamarbetet med de afrikanska samarbetsländerna bör lyfta fram
nödvändigheten av en mer ändamålsenlig jordbrukspolitik. Erfarenheterna
från framgångsrika länder understryker behoven av satsningar på
jordbruket. Den ojämna fördelningen av jordbruksmarken är på många håll
i Afrika det största strukturella hindret för utveckling. Brukningsrätt
kan inte ersätta den trygghet och långsiktighet som kännetecknar
ägandeformen. Stöd till jordreformer bör sålunda spela en framträdande
roll i det svenska biståndet. Jordreformer måste ske med respekt för den
enskilda äganderätten. För att stärka kapitalförsörjningen i Afrika
anser Centerpartiet att förutsättningarna för en nordisk Afrikafond bör
utredas. Detta skall ses som ett komplement till ordinarie
biståndsverksamhet.
I motion 2000/01:U612 (v) yrkande 1 konstaterar Vänsterpartiet att
situationen i Somalia efter tio års krig är på väg att ljusna, men att
mycket arbete återstår när det gäller att bygga upp en fungerande
statsmakt. Ett bistånd till Somalias återuppbyggnad skulle ligga väl i
linje med Sveriges politik att stödja länder i Afrika och särskilt de
fattigaste länderna. I yrkande 2 framhålls att det svenska biståndet i
ett första skede bör inrikta sig på desarmering av de minor som efter
kriget finns spridda över stora områden i Somalia. I yrkande 3 framhålls
att EU:s bistånd är starkt koncentrerat till Nordafrika och inte på de
fattigaste länderna i Afrika. Det vore därför av betydelse om Sverige
som ordförandeland inom EU kunde driva på organisationen att öka sitt
stöd i olika former till Somalia.
I motion 2000/01:U620 (m) yrkande 1 framhåller Moderaterna att
erfarenheter från de snabbväxande länderna i Asien som på kort tid
avvecklat fattigdomen visar hur viktig tidsaspekten är i biståndet. Ett
kraftfullt initialt bistånd som ger en god start, men som trappas ned
inom en bestämd tid, är att föredra framför nuvarande ordning. Biståndet
till Afrika skall ha som övergripande mål att främja en snabb utrotning
av fattigdomen. I yrkande 2 understryks att genom upprättandet av en
afrikansk motsvarighet till Europarådet kan arbetet för mänskliga
rättigheter underlättas. Det är viktigt att det i Afrika skapas
kraftfulla samarbetsorganisationer som stöder och hjälper de enskilda
länderna att utveckla och hålla fast vid mänskliga rättigheter,
demokrati och utvecklingen av marknadsekonomin.
I motion 2000/01:U620 (m) yrkande 5 framhålls att den utvecklingspolitik
som har förts i huvuddelen av Afrika inte varit särskilt framgångsrik
ens under fredliga förhållanden. Att från Europas sida fortsätta med
biståndsprogram som har pågått i uppåt 30-40 år och som hittills gett
mycket magert resultat är inte rimlig politik. Biståndet måste därför
bli mer resultatinriktat. Vidare i, yrkande 6, framhålls att sjukdom och
ohälsa är ett dominerande problem som både är en orsak till och ett
resultat av underutvecklingen. Ett stort problem är att få fram
effektiva och billiga mediciner mot tropiska sjukdomar men det är inte
ekonomiskt lönsamt att satsa forsknings- och utvecklingspengar på
sjukdomar som nästan bara förekommer i världens fattigaste länder. En
lösning på detta problem kan vara en modell där EU lovar att köpa ett
effektivt malariavaccin till Afrikas 25 miljoner nyfödda varje år om ett
effektivt vaccin utvecklas. De mottagande länderna kan tillfrågas om att
ta en del av kostnaden, men inget land eller organisation ger några
anslag förrän ett effektivt vaccin verkligen existerar.
Läkemedelsindustrin skulle stå för forskning och utveckling och för
risken av misslyckade projekt
I motion 2000/01:U620 (m) yrkande 7 framhålls att en första långsiktig
åtgärd är att i verklig mening ge möjlighet för Afrikas länder att fritt
få exportera varor och tjänster till de utvecklade länderna. Europeiska
Unionen och övriga i-länder bör undanröja sina handelshinder, inte minst
vad gäller jordbruksvaror. Sverige bör genom EU driva frågan om
avskaffade tullar och handelshinder gentemot u-länderna i WTO. Därmed
skapas förutsättningar för sunda handelsförhållanden, vilket är en god
grund för en både snabb och långsiktig välståndsökning. I yrkande 8
framhåller motionärerna att en del av problemen med bistånd till
korrumperade eller misskötta länder kan avhjälpas genom att kanalisera
biståndet till andra parter än regimerna. Därför bör en ökad andel av
biståndet gå till frivilligorganisationer. Bistånd som inte främjar
utvecklingen bör avvecklas.
Systemet med landramar bör avskaffas till förmån för avtal, med strikta
villkor vad gäller korruption, effektivitet och demokratiutveckling. I
yrkande 9 konstateras att, förutom etablerandet av institutioner som
främjar fred och mänskliga rättigheter, kan freden underlättas genom att
de biståndsströmmar som går från västvärlden till de afrikanska länderna
omdirigeras. En grundläggande regel måste vara att inget stöd skall ges
till statsmakter som för anfallskrig. I yrkande 10 framhålls att den
orimliga skuldbelastningen inte sällan är ett resultat av vanstyre och
korruption. EU bör kunna ta ett särskilt ansvar för att finansiera en
skuldavskrivning i Afrika i samverkan med övriga i-länder. Det viktiga
med skuldavskrivningarna är att de sker på ett sådant sätt att de
faktiskt främjar utvecklingen och inte göder korruption och vanstyre.
Vidare i, yrkande 11, krävs att skuldavskrivningar till ett u-lands
statsmakt skall förknippas med mycket bestämda villkor att de medel som
frigörs i form av uteblivna ränte- och amorteringskostnader direkt
skall användas för satsningar på nyckelområden som grundläggande
utbildning och hälsovård. I motion 2000/01:U620 (m) yrkande 12 krävs att
frivilligorganisationerna bör få en utökad roll i biståndet.
I motion 2000/01:U620 (m) yrkande 13 konstateras att bistånd ofta ges
med utgångspunkt i givarlandets perspektiv. Motionärerna menar att det
inte är rimligt att utvecklingsfunktionen på Sida är förlagd till
Sverige, med dess stora mentala avstånd till ett u-lands verklighet. För
att verkligen förstå utvecklingens villkor och problem bör man leva så
nära dess problem och möjligheter som låter sig göras. Därför bör Sidas
utvecklingsfunktion finnas i södra Afrika, förslagsvis i Moçambique.
Ekonomiska och administrativa funktioner kan dock väl finnas kvar i
Sverige.
I motion 2000/01:U631 (v) yrkande 1 konstaterar Vänsterpartiet att
kriget mellan Etiopien och Eritrea i grunden är en gränstvist och att
söka lösa en sådan med vapenmakt tillhör en förgången tid. Eritrea
behöver all hjälp för att klara folkets försörjning. Det är på Eritreas
område som kriget förts, och där har förödelsen varit som störst. Därför
anser Vänsterpartiet att Eritrea snarast bör beviljas katastrofhjälp för
att klara den akuta folkförsörjningen och, i yrkande 2, att landet också
erhåller mer långsiktig hjälp för återuppbyggnaden. Även motion
2000/01:U602 (kd) behandlar situationen i Eritrea och kräver att
biståndet återupptas.
Utskottets överväganden
Motionerna U213 (c) yrkande 23, U612 (v) yrkandena 1-3, U620 (m)
yrkandena 1, 2 och 5-13, U631 (v) yrkandena 1 och 2 samt U602 (kd)
behandlar alla situationen i Afrika och det svenska biståndet till
Afrika.
Utskottet instämmer i motionärernas syn på jordbrukssektorns viktiga
roll från försörjningssynpunkt, för såväl föda som de kontanta inkomster
som produktionen kan ge.
Vad gäller förslaget om nordiska fonder för finansiering vill utskottet
peka på existerande sådana, såsom NIB (Nordiska Investeringsbanken), NDF
(Nordic Development Fund) och NORSAD. Även inom ramen för det svenska
biståndet finns instrument som till exempel Swedfund.
Utskottet menar att privat kapital söker sig i mindre utsträckning till
Afrika, jämfört med till exempel många regioner i Asien. Inom
biståndssamarbetet stöds bl.a. processer som syftar till en mer
tillväxtfrämjande politik med tydlig fattigdomsinriktning. Den
utvecklingsmiljö som det svenska biståndet ger stöd till sammanfaller
härvidlag till viss del med den miljö som drar till sig privata
kapitalflöden.
Genom att på detta sätt arbeta både med att bidra till att skapa en
miljö för investeringar - som därmed kan dra till sig kapitalflöden -
och genom finansieringsinstrument stärks kapitalförsörjningen i Afrika.
Med vad som ovan anförts avstyrker utskottet motion U213 (c) yrkande 23.
Sverige ger ett omfattande humanitärt bistånd till Somalia. 1999
beslutades om ett treårigt stöd om 20 miljoner kronor per år för
återuppbyggnaden i landet. Utgångspunkten för biståndet till Somalia är
nationell försoning och stabilitet, återupprättandet av Somalias enhet
och territoriella integritet. Detta utgör inget hinder för att stödja
insatser i de områden där initiativ tagits eller tas för att bygga upp
regionala administrationer. Återuppbyggnadsinsatser i södra Somalia har
hittills inte varit möjliga på grund av det instabila läget och
frånvaron av regional administration. Stödet, som hanteras av Sida,
kanaliseras i första hand genom FN-organ och svenska enskilda
organisationer.
En fredskonferens genomfördes under våren och sommaren 2000 och ledde
fram till att en övergångsledning utsågs. Denna övergångsledning står
inför stora utmaningar, framför allt som företrädarna för de
självutnämnda administrationerna i Puntland och Somaliland hittills valt
att ställa sig utanför fredsprocessen.
Svenskt agerande i Somalia sker framför allt inom ramen för en gemensam
EU-politik. Implicit ställer EU både dialog och mer långsiktigt
utvecklingssamarbete för återuppbyggnad i utsikt under förutsättning att
parterna för konstruktiva samtal för att återupprätta fred och nationell
enighet. Av särskild vikt är stödet till återuppbyggnadsprogrammet och
minröjningsprogammet.
Med vad som ovan anförts anser utskottet motion U612 (v) yrkandena 1-3
besvarad.
Utskottet har inhämtat att Sverige ger ett omfattande stöd till
humanitära insatser i Eritrea. Hittills i år har Sverige beslutat om
39,7 miljoner kronor i humanitärt bistånd till Eritrea. Av dessa medel
utgör 13 miljoner kronor bidrag till UNHCR:s program för Eritrea.
Eritrea erhåller långsiktigt bistånd från Sverige. I december 1999
halverades landramarna till både Eritrea och Etiopien, dels på grund av
den osäkerhet konflikten innebar för det fortsatta
utvecklingssamarbetet, dels på grund av stora reservationer. De nya
landramarna för år 2000 fastställdes till 10 miljoner kronor för Eritrea
och 70 miljoner kronor för Etiopien. Gällande samarbetsavtal med Eritrea
löper ut den 31 december 2000.
Med anledning av de förnyade striderna från den 12 maj 2000 fastslogs
att inga nya åtaganden tills vidare skulle göras för
utvecklingssamarbete med Eritrea eller Etiopien. Detta gäller även nya
åtaganden inom ramen för pågående program. Först när FN:s fredsbevarande
styrka finns på plats, de etiopiska trupperna dragits tillbaka, en
buffertzon upprättats samt att fredssamtalen återupptagits och gjort
konkreta framsteg torde det kunna bli aktuellt att frångå denna
inriktning.
Den 18 juni undertecknades en överenskommelse om eld upphör, vilken
hittills har respekterats av både Eritrea och Etiopien. Med hänvisning
härtill beslutades i september att avtal som förfaller inom ramen för
det svenska utvecklingssamarbetet skall kunna förlängas utan tillförsel
av nya medel. Nya åtaganden är dock fortsättningsvis beroende av
genomförandet av överenskommelsen om eld upphör och visad reell
fredsvilja.
Med vad som ovan anförts anser utskottet motionerna U631 (v) yrkandena 1
och 2 samt U602 (kd) besvarade.
Utskottet konstaterar att svårigheten att få fram effektiva och billiga
mediciner mot tropiska sjukdomar blivit alltmer akut för
utvecklingsländerna. Åtskilligt arbete pågår för att försöka lösa denna
fråga, och en rad olika initiativ har tagits. Regeringen har i
budgetpropositionen uttalat sitt stöd för GAVI, det globala
vaccininitiativet från WHO och Unicef i samarbete med Bill Gates-
stiftelsen. Detta syftar till att barn skall vaccineras mot de
vanligaste barnsjukdomarna. Gates har donerat 750 miljoner dollar och
Norge l miljard norska kronor för vaccinering och forskning.
Ännu ett initiativ togs helt nyligen av EG-kommissionen i ett meddelande
till ministerrådet och Europaparlamentet om accelererade insatser
riktade mot omfattande smittsamma sjukdomar (hiv/aids, malaria och
tuberkulos) inom ramen för arbetet att minska fattigdomen. Att få fram
vacciner och läkemedel för utvecklingsländernas behov är för närvarande
av största vikt. Men problemen är vidare än så. Sjukvårdssystem och
infrastruktur behöver utvecklas och en helhetssyn i ländernas
utvecklingsstrategier åstadkommas. Inte minst accentueras detta av
hiv/aids med dess enorma hot mot befolkningarna världen över.
Med vad som ovan anförts anser utskottet motion U620 (m) yrkande 6
besvarad.
Utskottet kan konstatera att Sverige i ett internationellt perspektiv
har genomfört en långtgående decentralisering och delegering av
beslutsfattande till de integrerade biståndsambassaderna. En stor del av
förberedelse- och genomförandearbetet sker redan i fält i enskilda
länder. Flera olika regionala kontor med specialinriktning finns också
etablerade i den svenska biståndsorganisationen, senast med upprättandet
av ett regionalt hiv/aidskontor i Harare. Det är dock olämpligt att
flytta ut hela funktioner från Sida till ett enskilt land. Det skulle
troligen vara till förfång för det globala samarbetet med andra länder
och organisationer.
Därmed avstyrker utskottet motion U620 (m) yrkande 13.
Utskottet menar att nedanstående yrkanden i Moderata samlingspartiets
motion om Afrika tar upp frågor som inte är specifika för Afrika utan
även gäller för utvecklingsländer i andra delar av världen.
I motion U620 (m) yrkande 1 krävs att biståndet skall främja en snabb
utrotning av fattigdomen som övergripande mål.
Utskottet menar att det svenska biståndet har som övergripande mål att
minska fattigdomen, vilket slogs fast redan i prop. 1962:100 och
påföljande riksdagsbeslut. Det internationella samfundet har dessutom
antagit (OECD, Shaping the 21st Century, 1996) ett konkret mål att
halvera andelen av den extremt fattiga befolkningen - dvs. den med en
inkomst under en eller två dollar om dagen - till år 2015.
I uppdraget till den parlamentariska utredningen för en global
utvecklingspolitik ingår att se över målbilden för utvecklingssamarbetet
samt att föreslå åtgärder för en ökad samstämmighet mellan
politikområdena.
Med vad som ovan anförts anser utskottet motion U620 (m) yrkande 1
besvarad.
Utskottet delar vidare motionärernas uppfattning, i yrkande 2, om att
rättsstaten, respekt för mänskliga rättigheter, demokrati och
marknadsekonomi är väsentliga delar i utvecklingssamarbetet. Regeringens
syn på dessa frågor och hur de förhåller sig i relation till det
övergripande målet att höja de fattiga folkens levnadsnivå utvecklas i
skrivelserna "De fattigas rätt - vårt gemensamma ansvar" (1996/97:169),
"Demokrati och mänskliga rättigheter i Sveriges utvecklingssamarbete"
(1997/98:76) samt "Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik"
(1997/98:89), vilka samtliga riksdagsbehandlats.
Utskottet menar att det krävs försiktighet med att föreslå upprättandet
av panafrikanska organisationer efter europeiskt mönster. Behoven kan i
vissa fall täckas genom att stärka existerande organisationer som OAU
och UNECA.
Med vad som ovan anförts anser utskottet motion U620 (m) yrkande 2
besvarad.
Utskottet har inhämtat att UD och Sida har intensifierat arbetet med
mål- och resultatstyrning i biståndet. En gemensam arbetsgrupp lade i
juni i år fram en rapport över det fortsatta arbetet. Rapporten föreslår
nya riktlinjer beträffande strukturen på Sidas budgetanslag samt en
klassificering av Sidas verksamheter i sektorer och biståndsformer.
Rapporten föreslår att utvärderingar skall utnyttjas flitigare i syfte
att bedöma hur Sidas verksamhet påverkar det övergripande målet att
minska fattigdomen. Rapportens slutsatser reflekteras i årets
budgetproposition och kommer att utgöra bas för kommande regleringsbrev.
Med vad som ovan anförts anser utskottet motion U620 (m) yrkande 5
besvarad.
Utskottet menar att utvecklingsländerna måste ges möjlighet att fritt få
exportera varor och tjänster till de utvecklade länderna. Europeiska
Unionen och övriga i-länder bör verka för att undanröja sina
handelshinder, inte minst för jordbruksvaror. Sverige bör genom EU i WTO
driva frågan om avskaffade tullar och handelshinder gentemot u-länderna.
Därmed skapas förutsättningar för sunda handelsförhållanden, vilket är
en god grund för en både snabb och långsiktig välståndsökning
Med vad som ovan anförts anser utskottet motion U620 (m) yrkande 7
besvarad.
Utskottet konstaterar att biståndet är mångfacetterat vad gäller
anslagsfördelning och avtalsformer. En huvudgrupp av samarbetsländer (ca
20 st) kännetecknas av långsiktiga samarbetsavtal byggda på svenska
landstrategier för stödet till länderna i fråga. För dessa länder anges
det landramar för biståndets omfattning i samarbetsavtalen. Annat
samarbete grundas på svenska landstrategier eller positionspapper men
resulterar inte i samarbetsavtal. I en ytterligare grupp länder utgörs
verksamheten framförallt av insatser inom områdena demokrati, mänskliga
rättigheter, humanitärt bistånd och verksamhet som utförs av enskilda
organisationer. För dessa länder finns vare sig landstrategier eller
samarbetsavtal.
För svensk biståndspolitik och biståndsplanering har arbetet med
landramar fungerat tillfredsställande och spelat en viktig roll
parallellt med senare års betoning på partnerskapsarbetet. Den framtida
betydelsen av dessa instrument kommer att ses över av den
biståndspolitiska utredningen.
Med vad som ovan anförts anser utskottet motion U620 (m) yrkande 8
besvarad.
Utskottet anser att utvecklingssamarbete med länder som för anfallskrig
är svårt att motivera och ansluter sig till motionärerna i så måtto att
huvudregeln bör vara att bistånd inte skall utgå i sådana fall. Det kan
emellertid konstateras att allt utvecklingssamarbete inte går till
regimer eller genom statliga kanaler.
Humanitärt bistånd, även stat-till-stat, som syftar till att stödja
nödlidande i katastrofer och konflikter samt till att avhjälpa
omedelbara nödsituationer - även när det gäller länder i krig - måste
accepteras.
Därmed avstyrker utskottet motion U620 (m) yrkande 9.
Utskottet anser att skuldavskrivning måste ske på ett sådan sätt att det
främjar utveckling och därmed fattigdomsbekämpning. Skuldavskrivningar
sker inom ramen för reformprogram övervakade av IMF och Världsbanken och
dessa kommer att fortsätta även efter det att länderna genomgått HIPC-
processen. Dessa reformprogram har blivit alltmer inriktade på
regeringens ansvarstagande, öppenhet och bekämpning av korruption.
Med förstärkning av HIPC-initiativet 1999 beslöts även att ett krav för
skuldlättnader var att länderna själva formulerade tydliga
fattigdomsstrategier, s.k. PRSP (Poverty Reduction Strategy Paper).
Detta krav är ett uttryck för den ökade internationella samsyn som finns
kring hur arbetet med att bekämpa fattigdom kan göras effektivare genom
ett närmare samspel och en bättre arbetsfördelning mellan de olika
utvecklingsaktörerna och det fattiga landet. En förutsättning för att nå
framgång med de nya strategierna är att de fattiga länderna själva
känner ett starkt politiskt ägarskap och att strategierna har en lokal
förankring med ett nära samarbete med det civila samhället, folkvalda
institutioner, bilaterala givare och relevanta internationella
finansiella institutioner. Tankegångarna bakom lanseringen av PRSP vilar
på en ökad förståelse av betydelsen av lokalt ägarskap och behoven av en
ökad givarsamordning där det är det fattiga landet självt som i ett
partnerskap tar ansvar för sin egen utveckling.
Med vad som ovan anförts anser utskottet motion U620 (m) yrkandena 10
och 11 besvarade.
Utskottet konstaterar att det svenska stödet genom enskilda
organisationer, vilket är en grundpelare i Sveriges stöd till demokrati
och respekt för mänskliga rättigheter, är omfattande och väl känt.
Utskottet konstaterar vidare att en internationellt sett mycket stor
andel av det svenska biståndet går genom folkrörelser och enskilda
organisationer.
Med vad som ovan anförts anser utskottet motion U620 (m) yrkande 12
besvarad.
Asien (propositionen s. 48)
I Asien finns närmare tre fjärdedelar av världens fattiga. Samtidigt
finns där några av världens rikaste länder. Den finansiella krisen
1997-1998 avbröt en lång period av snabb ekonomisk tillväxt i ett antal
länder i regionen. Krisen visade hur sårbara länder är i en alltmer
globaliserad ekonomi och avslöjade bristfälliga institutioner och
strukturella svagheter, som det kommer att ta flera år att rätta till.
Även om återhämtningen är på god väg i regionen har krisen inneburit att
många utsatta människor åter hamnat under fattigdomsstrecket.
Demokratin har gjort framsteg i Asien, t.ex. i Sydkorea, Thailand,
Taiwan och Indonesien. Den kinesiska reformpolitiken har inneburit en
dramatisk minskning av landets fattigdom och ett vidgat personligt
handlingsutrymme. Landets brister när det gäller mänskliga rättigheter
är emellertid fortfarande betydande. Detta gäller även ett antal andra
asiatiska länder.
Den svenska Asienstrategin kommer under de kommande åren att utgöra ett
viktigt styrinstrument för samarbetet med regionen. Strategin fokuserar
på tre områden - utbyggt miljösamarbete, demokrati och mänskliga
rättigheter med stöd till reformprocesser och institutionsuppbyggnad
samt breddade och mer jämbördiga ömsesidiga kontakter.
I samarbetet med Sydasien ligger tonvikten på fattigdomsbekämpning och
jämställdhet. I Sri Lanka, där det allvarligaste utvecklingshindret är
den interna väpnade konflikten, inriktas samarbetet på insatser för att
främja fred, demokrati och ekonomisk utveckling. I samarbetsländerna i
Sydostasien dominerar stöd till reformprocesser och insatser för att
främja uppbyggnad av institutioner. Östtimor inledde under 1999 sin väg
mot självständighet, och det svenska biståndet till området syftar till
att stärka förutsättningarna för tillkomsten av en stat byggd på
demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna och en fungerande och
öppen förvaltning. Med de mer utvecklade länderna i Öst- och Sydostasien
inriktas samarbetet på kunskapsöverföring.
Sverige är en framträdande givare av humanitärt bistånd till Asien.
Viktiga mottagare under det senaste året har varit nödlidande i
Afghanistan, Östtimor och Nordkorea. Den humanitära och ekonomiska
situationen i Nordkorea är fortfarande allvarlig, och internationellt
stöd kommer att behövas även det kommande året. Det är en viktig uppgift
att följa upp Sveriges och EU:s bistånd till detta land och öka kraven
på insyn.
Det svenska biståndet till Bangladesh inom landsbygdsprogrammet har
åstadkommit goda resultat. Många kvinnor har involverats i
sysselsättningsskapande åtgärder, och landlösa har fått tillgång till
krediter. Stödet till primärskolan i Kambodja via Unicef har medfört att
fler byar har fått tillgång till undervisning av högre kvalitet.
Avsaknaden av lokala motparter och konflikten i Afghanistan har
förhindrat utvecklingssamarbete vid sidan av den humanitära hjälpen. I
Laos har brister i administrationen och den instabila ekonomin gjort att
biståndsprojekt försenats. I Filippinerna har det varit svårt för
mottagande organisationer att få fram tillräckliga medel för de lokala
kostnaderna i biståndsprojekt.
Motionerna
I motion 2000/01:U503 (c, v, kd, mp) yrkande 3 framhåller motionärerna
att Sverige med sina folkrörelsetraditioner bör kunna ge ett positivt
bidrag till samhällsutvecklingen i Asien genom stöd till
frivilligorganisationernas arbete i Asean-länderna.
I motion 2000/01:U632 (fp) yrkande 3 konstaterar Folkpartiet att det är
angeläget att omvärldens uppmärksamhet på förhållandena i Burma inte
försvagas. EU bör fortsätta att utöva starkast möjliga påtryckningar på
regimen i Burma, så att den tvingas erkänna resultatet från det fria
parlamentsvalet 1990. Sverige bör söka kanaler för att stödja den
burmesiska oppositionen, som arbetar under mycket svåra förhållanden,
och främja de krafter som verkar för en demokratisk utveckling. Svenska
frivilligorganisationer kan här göra värdefulla insatser.
I motion 2000/01:U633 (fp) yrkande 3 framhåller Folkpartiet att det är
viktigt att Sverige under sitt ordförandeskap i EU verkar för att
Indonesien förmås att påbörja en demokratisk utveckling av landet och
genomföra fredliga lösningar av landets många inre konflikter. Sverige
bör bilateralt och inom ramen för EU:s biståndspolitik verka för ett
kraftfullt bistånd till Östtimors uppbyggnad.
I motion 2000/01:U655 (v) konstateras att norra Irak/Irakiska Kurdistan
i dag lider av brist på vatten. Till stor del beror detta på att de
vattendrag som genomkorsar landet kontrolleras och regleras av
grannländerna. Turkiet planerar dessutom stora dammbyggen, som, om de
genomförs, kommer att skapa ännu större vattenbrist och ett ännu
starkare beroendeförhållande än i dag. Vattenbristen är av den arten att
den skapar stora problem för
kraftförsörjningen. Kurdistan är väl lämpat för utbyggnad av andra
förnyelsebara energikällor som sol- och vindkraft. Genom en utbyggnad av
dessa energikällor skulle Kurdistan förbättra både sin energiförsörjning
och förstärka sitt politiska oberoende. Från svensk sida bör övervägas
möjligheterna till stöd till ett projekt för förbättrad
energiförsörjning i norra Irak/Irakiska Kurdistan inom det svenska
utvecklingssamarbetets ram.
I motion 2000/01:U703 (kd) yrkande 4 konstaterar Kristdemokraterna att
assyrierna i Irak, vid sidan av kurder, araber och turkmener, är en del
av det irakiska folket. Det assyriska folket har fått mycket lite hjälp
från omvärlden. Det behöver politiskt stöd för att få sin etniska och
kulturella identitet erkänd. Det behöver också hjälp med att
återuppbygga byar och sociala institutioner för att kunna leva i
hemlandet i respekt och frihet.
Utskottets överväganden
Motionerna U503 (c, v, kd, mp) yrkande 3, U632 (fp) yrkande 3, U633 (fp)
yrkande 3, U655 (v) samt U703 (kd) yrkande 4 behandlar situationen i
Asien eller olika aspekter av det svenska biståndet till Asien.
Utskottet konstaterar att en stor del av det svenska stödet till
utvecklingssamarbetet i Asien går via de enskilda organisationernas
arbete.
Utskottet har inhämtat att svenska frivilligorganisationer stöder den
burmesiska oppositionen som arbetar under mycket svåra förhållanden.
Sverige stöder de krafter som verkar för en demokratisk utveckling i
Burma, bl.a. genom bidrag till enskilda organisationer, t.ex. Olof Palme
Centret och World View. Vidare stöds, via den regionala organisationen
FORUM-ASIA, initiativ för att intensifiera dialogen om Burma inom
Aseanländerna.
Sverige stöder Östtimors strävan efter självständighet och att bli en
egen stat. Regeringen lämnade ett betydande katastrofstöd till Östtimor
efter våldet hösten 1999. Därefter har svenskt bistånd gått till det
inledda återuppbyggnadsarbetet. Sverige bidrar med bl.a. 10 poliser och
40 miljoner kronor till den FN-ledda administrationen, UNTAET. Stödet
syftar till att ge FN resurser att bygga upp en förvaltning för ett
framtida självständigt Östtimor. Sverige stöder också
försoningsprocessen mellan östtimoreserna genom det arbete som bedrivs
av Institutionen för freds- och konfliktforskning i Östtimor på detta
område med stöd av Sida.
Utformningen av Sveriges mer långsiktiga stöd till Östtimor beror på den
fortsatta utvecklingen och på östtimoresernas egna önskemål. Först nu
börjar konturerna framträda för hur ett framtida självständigt Östtimor
kommer att se ut.
Av det totala bilaterala biståndet till norra Irak på 51 miljoner kronor
ger Sverige ett årligt bistånd på 20 miljoner kronor till den svenska
enskilda organisationen Qandil. Huvuddelen av detta bidrag går till
återuppbyggnad av bostäder, skolor och kliniker samt till sanitets- och
vattenprojekt i norra Irak. Det svenska biståndet är generellt och
kommer hela norra Iraks befolkning till godo. Assyrierna, som en av
flera befolkningsgrupper i norra Irak, erhåller således genom det
svenska biståndet hjälp med att bygga upp sina byar. Sverige ger även
stöd till Mines Advisory Group, MAG, i norra Irak. MAG:s insatser går
dels ut på att medvetandegöra befolkningen om riskerna med minor och hur
man kan undvika dem, dels rent tekniskt förstörande av minor. Dessa
insatser gynnar alla befolkningsgrupper i norra Irak. Förslag om
konkreta projekt - som t.ex. energiprojekt i norra Irak - ligger inom
Sidas beslutsområde.
Med vad som ovan anförts anser utskottet motionerna U503 (c, v, kd, mp)
yrkande 3, U632 (fp) yrkande 3, U633 (fp) yrkande 3, U655 (v) och U703
(kd) yrkande 4 besvarade.
Mellanöstern och Nordafrika (propositionen s. 49)
Det svenska bilaterala biståndet är - Västbanken/Gaza undantaget - litet
i Medelhavsregionen. Huvuddelen utgörs av humanitärt bistånd, bidrag
till enskilda organisationer, tekniskt samarbete, krediter samt
finansiering av internationella kurser.
De övergripande målen för svenskt utvecklingssamarbete med Västbanken
och Gaza är att stärka fredsprocessen, bl.a. genom stöd för socialt och
ekonomiskt förbättrade förhållanden för det palestinska folket, samt att
bidra till uppbyggandet av en demokratisk palestinsk stat.
Riktlinjer för utvecklingssamarbetet med Västbanken och Gaza antogs i
december 1997 (för åren 1998-2000).
Latinamerika
Demokratin i Latinamerika utsätts i dag för stora utmaningar.
Rättssystemen är outvecklade i flera länder. Allmänhetens förtroende för
de demokratiska institutionerna är lågt. Korruptionen är ofta utbredd,
och narkotikahandel och ökat våld underminerar utvecklingen i vissa
länder. Fattigdomen och den ojämna inkomstfördelningen är de främsta
hindren för konsolidering av demokratin.
Den ekonomiska utvecklingen har under slutet av 1990-talet starkt
påverkats av de globala kriserna och sjunkande världsmarknasdspriser. År
1999 var det första året i Latinamerika då ekonomin totalt sett krympte
sedan 1980-talet. Även om den ekonomiska tillväxten var positiv under
1990-talet som helhet, var den otillräcklig i förhållande till
befolkningstillväxten. Under 1900-talets två sista decennier ökade
fattigdomen i Latinamerika.
Det svenska stödet till Latinamerika går främst genom multilaterala
organ och genom enskilda organisationer. Endast en mindre del av det
svenska utvecklingssamarbetet med Latinamerika sker bilateralt.
I Centralamerika pågår återuppbyggnaden efter orkanen Mitch i främst
Honduras, men även Nicaragua och i viss mån Guatemala och El Salvador.
Sverige har en viktig roll i uppföljningen av Stockholmsdeklarationen
som utgör en gemensam plattform för det svenska och internationella
utvecklingssamarbetet i regionen.
I samarbetet med Kuba ligger tonvikten på erfarenhetsutbyte mellan
institutioner och organisationer för att främja reformer, demokratisk
samhällsutveckling och respekt för de mänskliga rättigheterna.
Regionstrategin för Sydamerika och landstrategin för Bolivia är
inriktade på fattigdomsbekämpning samt stöd till demokrati och mänskliga
rättigheter. Sverige stöder aktivt fredsprocessen i Colombia och avser
fortsättningsvis att göra detta, bl.a. genom att erbjuda en mötesplats
för parterna i konflikten och genom utvecklingssamarbetet stärka de
mänskliga rättigheterna, främja konfliktförebyggande, ge stöd till
internflyktingar och bidra till stärkandet av det civila samhället.
Motionen
I motion 2000/01:U629 (fp) yrkande 5 kräver Folkpartiet att eventuellt
samarbete för att stärka de demokratiska krafterna i Kuba sker genom
enskilda organisationer. Motionärerna säger däremot bestämt nej till
alla former av bilateralt samarbete med Kuba.
Utskottets övervägande
Utskottet konstaterar att Sida genom internationella och svenska
institutioner och organisationer får stödja initiativ i Kuba som bidrar
till att skapa förutsättningar för ekonomisk och politisk systemöppning
och som främjar demokratiska reformer och respekten för mänskliga
rättigheter.
Som bakgrund till beslutet hänvisas till Allmänna rådets beslut den 2
oktober 1995 att inleda en sonderande dialog med Kuba i syfte att främja
en fredlig övergång till demokrati och ekonomisk öppenhet. Mot bl.a.
denna bakgrund ansåg regeringen att det borde finnas en viss begränsad
möjlighet att ge stöd till Kuba.
Kostnaderna för utvecklingssamarbetet med Kuba beräknas år 2000 uppgå
till ca 11 miljoner kronor. Mer än hälften av detta belopp används för
utbildning i modern makro- och mikroekonomi inklusive marknadsekonomi
samt affärsbanksverksamhet. Biståndet omfattar också t.ex. ekumeniskt
besöksutbyte samt seminarier om mänskliga rättigheter och ekonomisk
policy och dialog. Utöver de internationella kurserna genomförs
biståndsinsatserna av svenska eller enskilda organisationer utanför
Kuba. Strävan är att fler svenska enskilda organisationer skall engagera
sig i projekt i Kuba. Sida har inte ingått avtal med någon kubansk
myndighet angående någon av de insatser som utvecklingssamarbetet med
Kuba avser. Regeringen anser dock att det är angeläget för utvecklingen
på sikt att ny kunskap och insikt om förhållanden utanför Kuba når inte
minst personer inom myndigheter, statliga företag och organisationer.
Det bör främja öppenhet och förändringar som möjliggör demokratiska
reformer, respekt för mänskliga rättigheter och övergång till
marknadsekonomi.
Utskottet menar att utvecklingssamarbetet gällande Kuba skall behålla
den nuvarande inriktningen och ungefär samma omfattning under de
närmaste åren.
Därmed avstyrker utskottet motion U629 (fp) yrkande 5.
Europa (propositionen s. 51)
Västra Balkan
Den demokratiska utvecklingen till trots så är situationen i västra
Balkan-regionen fortsatt spänd. Etniska motsättningar, våld och
kriminalitet präglar alltjämt delar av området, i synnerhet
Förbundsrepubliken Jugoslavien, inklusive Kosovo. Samtidigt skymtar en
viss ljusning i främst Kroatien och Makedonien, som uppfyllt kriterierna
för förhandlingar om stabiliserings- och associationsavtal med EU och
gradvis närmare inlemmas i det europeiska samarbetet.
De svenska insatserna i området präglas av regionalt inriktade insatser
för fred, stabilitet och integration av regionen i det europeiska
samarbetet. Omfattande åtaganden har gjorts från svensk sida för
rekonstruktionen av Kosovo. Sverige stöder FN:s administration UNMIK och
bidrar med en bataljon till KFOR samt civilpoliser. Sida har givit stöd
till bland annat upprustning av elnät, kraftverk och järnväg,
minröjning, hälsovård och återuppbyggnad av bostäder och skolor. Under
vintern 1999/2000 riktades betydande humanitära insatser i Serbien och
Montenegro till de cirka 700000 serbiska flyktingarna från Kosovo,
Bosnien och Kroatien.
Svenskt bistånd till Bosnien innefattar bland annat stöd till
flyktingåtervändande, främst genom s.k. integrerade områdesprogram,
privatiseringsprocessen samt uppbyggnad av administration och
förvaltning. De svenska militära insatserna i Bosnien-Hercegovina har
under året minskat då SFOR-bataljonen avvecklats till förmån för en
mindre insats för civilt-militärt samarbete.
Den politiska utvecklingen i Kroatien under år 2000 är positiv.
Insatserna för demokrati och mänskliga rättigheter fortsätter. I
Makedonien utgår stöd till demokrati och mänskliga rättigheter inom
ramen för det regionala stödet. I Albanien stöder Sverige bl.a.
institutionsuppbyggnad inom åklagarväsendet och förbättring av
hälsovården. Jordbruk, förvaltning, hälsa och miljö har identifierats
som områden för särskilt behov av framtida stöd.
Motionen
I motion 2000/01:U404 (c) yrkande 23 anser Centerpartiet att det kommer
att krävas omfattande insatser för försoning, integration och
återuppbyggnad på Balkan, för att få samhällena att fungera. EU bör
spela en framträdande roll i återuppbyggnadsarbetet och ha beredskap för
att vidta nödvändiga åtgärder.
Utskottets överväganden
EU:s politik mot länderna på västra Balkan innehåller olika komponenter;
men två av de viktigaste är stabiliserings- och associeringsavtal (SA-
avtal) och biståndet. SA-avtal, som bland annat innehåller omfattande
handelsliberaliseringar, samarbete och politisk dialog, förhandlas med
Makedonien och Kroatien. För Bosnien-Hercegovina har en förhandlingsväg
stakats ut. Även för Albanien och FRJ har diskussionerna om ett SA-avtal
inletts.
EU:s gemensamma stöd till dessa länder har hittills kanaliserats genom
två biståndsprogram: Phare (även Centraleuropa) och Obnova (endast
västra Balkan). Kommissionen har presenterat ett förslag på ny
förordning som under perioden 2000-2006 skall styra EU:s insatser på
västra Balkan.
Därmed anses motion U404 (c) yrkande 23 besvarad.
Södra Kaukasus och Centralasien
Länderna i södra Kaukasus (Armenien, Azerbajdzjan, Georgien) och
Centralasien (Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan, Turkmenistan,
Uzbekistan) har sedan självständigheten drabbats hårt av ekonomisk
tillbakagång. Flera av länderna har dock en stor utvecklingspotential
särskilt vad gäller energitillgångar, och en långsam återhämtning sker.
Stödinsatserna som tidigare i huvudsak varit av humanitärt slag har
ändrat karaktär och bedrivs nu i form av ett mer långsiktigt
utvecklingssamarbete.
I Centralasien inriktas insatserna på miljö- och hälsosektorn och på
reformering av den offentliga sektorn. Samarbete sker huvudsakligen med
Kirgizistan, Kazakstan och Uzbekistan. Liksom tidigare läggs fortsatt
tonvikt på samarbetet med Moldavien inom det särskilda OSS-programmet.
Motionen
Vänsterpartiet konstaterar i motion 2000/01:U203 (v) att det finns
svenska företag som är tekniskt skickliga på att utveckla förnyelsebara
energikällor och kräver att Sida får i uppdrag att förbereda ett
biståndsprojekt till stöd för Armeniens utveckling av förnyelsebara
energikällor.
Utskottets övervägande
Utskottet konstaterar att Sverige inte har något utvecklingsprojekt i
Armenien med inriktning på stängningen av kärnkraftsanläggningen i
Medzamor. År l999 allokerades ca 15,5 miljoner kronor till
samarbetsprojekt med Armenien. För närvarande pågår insatser inom
sektorerna lokalt självstyre, utbildning av socialarbetare med
inriktning på omvårdnad av barn, utvecklande av en armenisk
arbetsmarknadspolitik samt upprättande av fastighetsregister och
finansiell statistik. Därtill ingår landet i två regionala projekt med
inriktning på civil luftfart och statistik.
För verksamhetsåret 2000 förfogas totalt över 68 miljoner kronor för
Moldavien, södra Kaukasus (Armenien, Azerbajdzjan, Georgien) och
Centralasien (Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan, Turkmenistan,
Uzbekistan). Budgetutrymmet för år 2001 kan komma att öka något. Mot
denna bakgrund förutses samarbetet med Armenien att konsolideras och
utvecklas.
EU har via TACIS (Technical Assistant to Commonwealth of Independent
States) sedan l99l totalt fördelat ca 80 miljoner euro. Vid sidan av det
nationella programmet får Armenien stöd genom de regionala och
horisontella TACIS-programmen, bl.a. Inogateprogrammet (Interstate Oil
and Gas Transport to Europe) för gas och olja och Traceca (Transport
Corridor Europe, Caucasus, Central Asia). En stor del av detta stöd
faller inom områdena kärnsäkerhet och energi. Syftet är att få till
stånd en tidig nedläggning av kärnkraftverket i Medzamor genom att få
fram alternativa energikällor.
Mot bakgrund av de relativt begränsade medel som står till förfogande
för svenska insatser i Armenien bör en fortsatt satsning på demokratisk
omvandling och social uppbyggnad enligt uppdragna riktlinjer och
pågående projekt vara vägledande. Utskottet menar att frågan om
stängningen av kärnkraftsverket i Medzamor och de därmed sammanhängande
kraven på alternativ energiförsörjning i huvudsak bör hanteras gemensamt
av EU:s medlemsstater inom ramen för det gemensamma biståndet. Utskottet
menar att det är angeläget att frågan från svensk sida fortsättningsvis
uppmärksammas.
Med vad som ovan anförts anser utskottet motion U203 (v) besvarad.
Turkiet
Turkiet erhöll status som kandidatland vid Europeiska rådets möte i
Helsingfors i december 1999. Samtidigt kvarstår omfattande kränkningar
av de mänskliga rättigheterna liksom sociala och ekonomiska klyftor
mellan olika befolkningsgrupper och regioner.
Den övergripande målsättningen med det svenska utvecklingssamarbetet med
Turkiet bör vara att underlätta Turkiets EU-anpassning med tonvikt på
mänskliga rättigheter och demokrati, asyl- och migrationspolitik och
socio-ekonomisk utveckling av sydöstra Turkiet. Det svenska stödet skall
utgöra ett komplement till EU:s och andra internationella organs stöd.
Sida kommer att få i uppdrag att lämna förslag till en landstrategi för
Turkiet. Under 1999 bidrog Sverige med bilateralt stöd för att stödja
offren för den stora jordbävningen i augusti.
Övrigt
Propositionen (avsnitt 3.5 s. 52)
Från anslagsposten Övrigt finansieras gäststipendie- och
utbytesverksamhet genom Svenska institutet, stöd till vissa
organisationer, utredningsverksamhet, Svenska institutet i Alexandria
samt kapitaltillskott till Swedfund International AB.
Fördelningen under anslagsposten Övrigt är följande:
Tusental kronor
Budget 2000 Beräkn. 2001
1 Gäststipendie- och utbytesverksamhet genom Svenska institutet 11000
11000
2 Utredningar m.m. 18000 32000
3 Övriga insatser 39304 39884
4 Svenska institutet i Alexandria 10000 10000
Summa 78304 92884
Svenska institutet
Verksamheten omfattar framför allt gäststipendieprogram för högre
studier och forskning i Sverige för sökande från utvecklingsländer samt
person- och erfarenhetsutbyte med utvecklingsländer.
Utredningar
Från delposten finansieras bl.a. utredningar, seminarier, konferenser
och information.
Svenska institutet i Alexandria
Beslutet om att inrätta institutet fattades i september 1998 efter
utredningen Ett svenskt institut i Alexandria (Ds 1998:28). Institutets
verksamhet är inriktad på aktiviteter som konferenser, seminarier,
föreläsningar och publikationer samt stöd till forskning och stipendier.
Institutet skall, inom ramen för målen för internationellt
utvecklingssamarbete, utgöra en mötesplats för att främja ökande
kontakter mellan Sverige och övriga länder i Europa samt länder i
Mellanöstern och Nordafrika.
Swedfund
Swedfund International AB bidrar till utveckling av bärkraftiga företag
i u-länder och länder i Central- och Östeuropa genom
riskkapitalsatsningar i form av aktier eller lån, främst i samverkan med
svenskt näringsliv i s.k. joint ventures. Under senare år har Swedfund
också i växande grad gått in i riskkapital- och investeringsfonder,
särskilt i Afrika söder om Sahara.
Övriga insatser
Från delposten finansieras bl.a. det svenska bidraget till den nordiskt
samfinansierade verksamheten vid Nordiska Afrikainstitutet, bidrag till
stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond och bidrag till United World
College (UWC) för kostnader för elever från utvecklingsländer.
Resultatbedömning
Propositionen (avsnitt 3.6 s. 53-60)
Regeringen avser framöver att med vissa intervaller göra utvärderingar
av effekterna av svenskt bistånd, som kan avse ett eller flera av målen
eller avgränsas till en region eller ett land alternativt en sektor. I
samband med regleringsbreven för 2001 beräknas en sådan beställning
kunna göras.
Nedan redovisas exempel på hur regeringen och Sida arbetar för att uppnå
effektmålen för utvecklingssamarbetet. I Sveriges internationella
utvecklingssamarbete, Årsbok 2000 lämnas en mer utförlig redogörelse
fördelad på mål, länder och verksamhetsgrenar.
Höja de fattiga folkens levnadsnivå
Fattigdomsbekämpning står i dag högst på den internationella
utvecklings-agendan. En utgångspunkt är den strategi, Shaping the 21st
Century - the Contribution of Development Cooperation, som tagits fram
inom OECD:s biståndskommitté DAC och bygger på 1990-talets stora FN-
konferenser. Sverige har aktivt medverkat i detta centrala och viktiga
arbete. Strategin har fattigdomsbekämpning som övergripande mål, vilket
operationaliserats i ett antal mätbara mål.
Resurstillväxt
Sverige har under det gångna året bidragit till att frågan om
tillväxtens innehåll fått en alltmer framskjuten plats på den
internationella dagordningen bl.a. inom DAC och i Special Programme of
Assistance for Africa (SPA), som koordineras av Världsbanken. För att
främja makroekonomisk balans och ekonomiska strukturförändringar och
därmed resurstillväxt ger Sverige stöd till bl.a. ekonomiska reformer,
förvaltning och till utbyggnad av fysisk infrastruktur.
Ett gott styrelseskick och en transparent offentlig förvaltning är av
central betydelse för ett lands tillväxt. Bilateralt har svenskt stöd
främst gått till att stärka den offentliga finansiella förvaltningen i
samarbetsländerna. En viktig faktor för resurstillväxt är utveckling av
en väl fungerande marknadsekonomi. Sida stöder reformering/privatisering
av offentlig affärsdrivande verksamhet, borttagande av hinder för
företagande och åtgärder för att främja konkurrens, bl.a. genom stöd
till kompetensutveckling, affärsutveckling och kapitalförsörjning för
det privata näringslivet.
Ekonomisk och politisk självständighet
I många av de svenska samarbetsländerna utgör skuldbördan ett hinder för
en självständig ekonomisk och social politik. Sverige har aktivt
bidragit till ökade skuldlättnader för de fattigaste länderna, bl.a. med
bidrag till det utvidgade skuldinitiativet Heavily Indebted Poor
Countries Initiative (HIPC). En stor del av stödet till ekonomiska
reformer ges i form av stöd till skuldlättnader.
Forskning är av stor betydelse för att länder skall kunna ta ansvar för
sin utvecklingsprocess och hantera sitt beroende av omvärlden, t.ex.
genom stöd till inhemskt analysarbete, kvalificerad kompetens och
kompetensförsörjning. Genom Sidas särskilda satsning på kunskap och
kompetens har en expansion av forskningssamarbetet inletts. Den största
ökningen har avsett Afrika.
Ekonomisk och social utjämning
En jämnare fördelning av inkomster och tillgångar samt en mer jämlik
fördelning inom hushåll är viktigt för en långsiktigt hållbar utveckling
i samarbetsländerna. Stöd till sociala sektorer utgör en betydande del
av Sidas verksamhet, främst till utbildning och hälsovård, som är
centrala för att bidra till socio-ekonomisk utjämning.
Stöd till landsbygdsutveckling i Asien, Latinamerika och Afrika bidrar
till att förbättra levnadsvillkoren för fattiga på landsbygden. Ett
exempel är jordbruksrådgivning för att förbättra odlingsmetoder och
utsäde. Kvinnornas situation på landsbygden ges särskild uppmärksamhet
då kvinnor i allt högre grad är ensamförsörjare i de fattigaste
hushållen på landsbygden.
Demokratisk samhällsutveckling
För att främja och stärka demokratin utgår stöd till såväl statliga
strukturer och institutioner som framväxten av ett civilt samhälle. Det
traditionella förvaltningsstödet håller successivt på att integreras med
demokrati och mänskliga rättigheter. I flera samarbetsländer finns
integrerade program för demokratisk samhällsstyrning, där samarbetet
fokuseras på samspelet mellan det civila samhället och staten och
alltmer koncentreras till statliga institutioner som bidrar till ett
demokratiskt samhälle och ökat folkligt deltagande.
I Unicef är ett förstärkt rättighetsperspektiv utifrån barnkonventionen,
kapacitetsuppbyggnad och långsiktighet i utvecklingsarbetet samt utsatta
barns villkor och rättigheter svenska profilfrågor. Barnets utsatthet i
väpnade konflikter har särskilt uppmärksammats av de humanitära
organisationerna. UNHCR har en särskild samordnare med uppgift att verka
för ett tydligare barnrättsperspektiv i organisationens flyktingprogram.
Framsynt hushållning med naturresuser och omsorg om miljön
Sidas handlingsprogram för hållbar utveckling har under 1999 reviderats
inför tvåårsperioden 2000-2001. Nya riktlinjer för
miljökonsekvensbedömning (MKB) och utbildningsinsatser har bidragit till
att miljöaspekter integrerats bättre i Sidas verksamhet.
Integrering av miljöhänsyn i landstrategier har fått ökad uppmärksamhet.
För samtliga prioriterade ämnesområden finns någon form av miljöpolicy.
Under 1999 utarbetades miljöpolicy för vattenresurser, jordbruk,
skogsbruk, landsbygdsutveckling, urbana transporter, handel och miljö.
Under året har en metodhandbok utarbetats för beredning av insatser inom
naturbruksområdet. Sida har också bidragit till EU-arbetet genom
projektet Biodiversity in Development Projects.
Jämställdhet mellan kvinnor och män
Utvecklingssamarbetet inriktas på att stärka kvinnors sociala,
ekonomiska och politiska rättigheter som ett led i att bekämpa
fattigdom, fördjupa demokrati samt främja en hållbar utveckling. Sverige
bedriver ett aktivt arbete med att såväl multilateralt som bilateralt
synliggöra kvinnors och mäns olika villkor som utgångspunkt för analys
och åtgärder i all utvecklingsplanering.
I länder där jämställdhet finns med som ett viktigt mål för samarbetet
och där ambassaderna har särskild genderkompetens har jämställdhet ett
mycket starkt genomslag. I Bangladesh, Indien, Sydafrika och Tanzania
har 75-95 % av utbetalda medel gått till projekt som har jämställdhet
som huvud- eller delsyfte.
Sverige har i dialog med Världsbanken poängterat behovet av att
tydligare uppmärksamma kvinnor i analys och åtgärder för att bekämpa
fattigdom, bl.a. i den översyn som inletts om IDA:s kreditgivning.
Såväl inom Världsbanken som i Afrikanska utvecklingsbanken pågår
utarbetande av genderstrategier.
Motionerna
I motion 2000/01:U211 (v) yrkande 2 konstateras att det är kvinnorna som
konkret utför det tunga arbetet i den fattiga delen av världen. Är en
kvinna drabbad av funktionshinder, som begränsar hennes arbetsförmåga
eller hindrar henne helt från att utföra arbete, befinner hon sig i en
oerhört svår situation. Därför krävs särskilda insatser till stöd för
funktionshindrade kvinnor. Motionärerna menar att det i dag är allmänt
vedertaget att det skall finnas ett jämställdhetsperspektiv när det
gäller Sveriges internationella utvecklingssamarbete. Trots att
jämställdhetsfrågorna varit prioriterade under lång tid så har inte
något institut för globala genusstudier bildats. Motionärerna föreslår
därför i motion 2000/01:U211 (v) yrkande 3 att Sverige verkar för
bildandet av ett institut för globala genusfrågor.
I motion 2000/01:U213 (c) yrkande 6 konstaterar Centerpartiet att ökad
jämställdhet är avgörande för att kvinnor skall kunna kontrollera sin
reproduktiva förmåga. Tillgång till information och god sexuell och
reproduktiv hälsovård är av utomordentligt stor betydelse. Genom att
satsa på bättre tillgång till skolundervisning för flickor och unga
kvinnor och tillgång till god reproduktiv hälsovård kan barn- och
mödradödligheten minska, antalet barn bli färre och barnen friskare,
vilket bidrar till en hållbar samhällsutveckling. Sverige bör i sitt
nationella och internationella biståndsarbete uppmärksamma kvinnornas
och barnens situation och behovet av fortsatt bistånd till genomförandet
och skyddet av barns och kvinnors rättigheter.
Utskottets överväganden
Utskottet menar att rätten till delaktighet, inflytande och jämlika
villkor för personer med funktionshinder, såväl kvinnor som män, sedan
länge är en viktig fråga i det svenska utvecklingssamarbetet. Sverige
initierade och deltog mycket aktivt i utarbetandet av FN:s
standardregler på handikappområdet, vilka i dag utgör ett praktiskt
verktyg för genomförandet av FN:s och medlemsstaternas handikapprogram.
Inom FN har en särskild rapportör för handikappfrågor utsetts, Bengt
Lindqvist (Sverige), vars uppgift är att övervaka genomförandet av
standardreglerna i det internationella utvecklingssamarbetet.
Utskottet menar att de funktionshindrades situation har uppmärksammats i
det svenska utvecklingssamarbetet. Mycket återstår dock att göra, inte
minst vad gäller funktionshindrade kvinnors situation. Genom Sida pågår
många viktiga aktiviteter för att förbättra livsvillkoren och
delaktigheten för personer med funktionshinder. Sida har som
övergripande mål att handikapp-aspekter skall beaktas och integreras i
relevant biståndsplanering och utvecklingssamarbete och därmed bidra
till att förverkliga de rättigheter som bl.a. fastställs i FN:s
standardregler.
En nordisk konferens på temat personer med funktionshinder i
utvecklingssamarbetet arrangeras i Köpenhamn i november 2000.
Konferensen är resultatet av ett samarbete mellan de nordiska
utrikesdepartementen och handikapporganisationerna i de nordiska
länderna. Syftet är att få till stånd ett erfarenhetsutbyte som
resulterar i identifieringen av viktiga principer och metoder för att
bättre beakta situationen för funktionshindrade inom
utvecklingssamarbetet. Inför konferensen har bl.a. en rapport om kvinnor
och barn med funktionshinder tagits fram.
Mot bakgrund av det ovan anförda anser utskottet motion U211 (v) yrkande
2 besvarad.
Utskottet konstaterar att Sverige konsekvent under många år har
uppmärksammat kvinnors villkor i internationellt utvecklingssamarbete.
Detta internationella arbete har starka rötter i de erfarenheter som
gjorts och görs i Sverige på olika nivåer, t.ex. inom politiska partier,
enskilda organisationer, på olika myndigheter och i forskarvärlden.
Svenskt kunnande vad gäller könsuppdelad statistik är t.ex.
världsledande och ger SCB möjlighet att sälja tjänster över hela jorden.
Sverige har också stort kunnande när det gäller insatser för att minska
våld mot kvinnor och synliggöra kvinnors och mäns olika roller i
ekonomiska sammanhang, såsom gjordes i bl.a. kvinnomaktutredningen i
slutet av 1990-talet.
Utrikesdepartementet har sedan flera år haft ett särskilt anslag för att
möjliggöra stöd till metodutveckling för internationellt
jämställdhetsarbete, främst via stöd till internationella
organisationer, men också i form av anordnande av seminarier i Sverige.
Detta kunnande finns samlat på ett stort antal institutioner i Sverige
och utnyttjas effektivt i det internationella biståndsarbetet. Utskottet
menar att det för närvarande inte finns skäl att skapa ett institut med
den föreslagna inrikt-ningen.
Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motion U211 (v) yrkande 3.
Utskottet delar motionärens åsikt att ökad jämställdhet är avgörande för
att kvinnor skall kunna kontrollera sin reproduktiva förmåga. Tillgång
till information och god sexuell och reproduktiv hälsovård är av
utomordentligt stor betydelse. Genom att satsa på bättre tillgång till
skolundervisning för flickor och unga kvinnor och god reproduktiv
hälsovård kan barn- och mödradödligheten minska, antalet barn bli färre
och barnen friskare, vilket bidrar till en hållbar samhällsutveckling.
Sverige bör även fortsättningsvis i sitt nationella och internationella
biståndsarbete uppmärksamma kvinnornas och barnens situation och behovet
av fortsatt bistånd till genomförandet och skyddet av barns och kvinnors
rättigheter.
Med vad som ovan anförts anser utskottet motion U213 (c) yrkande 6
besvarad.
Utvärderingsverksamheten vid Sida
Propositionen (avsnitt 3.6. s. 57)
Det bilaterala utvecklingssamarbetet utvärderas inom Sida, dels av
Sekretariatet för utvärdering och intern revision (UTV) som är direkt
underställt Sidas styrelse, dels av olika avdelningar och av de
integrerade ambassaderna. Från och med 1999 har Sida infört systematiska
ställningstaganden till utvärderingar och revisionsinsatser, s.k.
management response. Ett antal studier har genomförts:
Effekterna av programstöd
Sekretariatet för utvärdering och intern revision har slutfört en
utvärdering av svenskt programbistånd. Studiens syfte var att granska
programstödets effekter avseende tillväxt och inkomstfördelning,
policydialog samt genomförande av politiska och ekonomiska reformer.
Studien konstaterar att möjligheten för givare att påverka genom formell
konditionalitet är begränsad. I stället är det oftast de inhemska
prioriteringarna som är avgörande för utfallet av politiska och
ekonomiska reformer.
Utvärdering av forskningssamarbetet mellan Sverige och Uruguay
Under perioden 1986-1995 gavs stöd till samarbete mellan
forskningsinstitutioner i Sverige och Uruguay genom SAREC. Ett tiotal
forskningsprojekt inom medicin, jordbruk, teknologi och ekonomi fick ett
sammanlagt stöd om ca 45 miljoner kronor.
Utvärderingen konstaterar att värdefulla forskningsresultat åstadkommits
inom flera projekt och att projekten som regel haft betydande effekter
för uppbyggnaden av forskningskapacitet i Uruguay.
Utvärdering om krediter och miljö
Hösten 1997 inledde UTV en utvärdering av hur miljöaspekter beaktas i
Sidas kreditfinansierade projekt. Studien visar att miljömedvetandet och
miljökunnandet under de senaste åren ökat markant. Studien visar att det
inte klart framgår hur Sida har hanterat den miljöinformation som
samlats in och konstaterar att den insamlade miljöinformationen sällan
följs upp under genomförandefasen.
Studie avseende effekterna av utvärdering av enskilda organisationer
1994 genomförde SIDA en omfattande utvärdering av utvecklingssamarbetet
genom svenska enskilda organisationer, den s.k. Proxyutvärderingen
(Development by Proxy - An evaluation of the development impact of
government support to Swedish NGO:s). Ett av de huvudsakliga resultaten
var att de flesta av de enskilda organisationerna lyckades bra med att
uppnå mål på projektnivå men att resultaten vad gäller långsiktig
utveckling var mindre goda.
Studier av utvärderingsinstrumentet
Två studier om utvärderingsinstrumentet har genomförts. Dessa fann att
utvärderingarna som initierades av Sida ofta saknade ett genomtänkt och
tydligt syfte överenskommet med berörda intressenter. Studien är
särskilt kritisk beträffande distributionen av utvärderingsrapporter,
som normalt sänds till en begränsad krets, i huvudsak inom Sida.
Övriga utvärderingar
Utöver ovan beskrivna utvärderingar har Sidas avdelningar genomfört 32
utvärderingar under 1999. Flertalet av dessa är projektnära och utgör i
första hand ett lärande för överväganden om fortsatt stöd eller för
bedömningar om förändringar i ansats och genomförande. För 1999 kan
konstateras att utvärderingar i det traditionella landramsbiståndet är
klart underrepresenterade och att flera av de största samarbetsländerna
inte uppvisar någon utvärdering under året.
Redovisningen visar att såväl det övergripande fattigdomsmålet som de
sex biståndsmålen spelar en framskjuten roll i utformningen av
bilaterala insatser liksom i Sveriges agerande i det multilaterala
samarbetet. En betydande metodutveckling har skett för att integrera
aspekter som rör flera mål i projekt och program och stärka effekterna
vad gäller fattigdomsminskning genom ett bredare angreppssätt.
Motionen
I motion 2000/01:U216 (kd) yrkande 23 konstaterar Kristdemokraterna det
beklagliga i att det oberoende sekretariatet för analys och utvärdering
av det svenska utvecklingsbiståndet (SAU) som instiftades under
fyrpartiregeringen, lagts ned. Detta har fått till följd att Sida
återigen utvärderar denna del av sin egen verksamhet. Riksdagens
revisorer riktar i sin granskning av utvecklingssamarbetet (1998/99:RR2)
allvarlig kritik mot olika delar av styrningen, genomförandet,
samordningen och uppföljningen av biståndet. Kristdemokraterna menar att
det finns behov av ytterligare en utvärderingsnivå för att, med hjälp av
oberoende beslutsunderlag, bedöma och redovisa resultat av
utvecklingssamarbetet. Vidare, i yrkande 24, understryks vikten av att
de utvärderingar som har genomförts följs upp till nästa
implementeringsfas. I nuläget görs det en mängd bra och viktiga
utvärderingar, med goda förslag till förbättringar. Kristdemokraterna
menar att man bör se över hur befintliga utvärderingars rekommendationer
återförs in i arbetet.
Utskottets överväganden
I och med bildandet av det nya Sida förstärktes utvärderingskapaciteten
genom skapandet av ett sekretariat för utvärdering och intern revision
(UTV). Detta sekretariat har en självständig ställning och är direkt
underställt Sidas styrelse. Utskottet menar att UTV är väsentligt som
ett instrument för styrelsen i dess ledning av verksamheten, för att
förse utomstående intressenter, främst regeringen, med information.
Enligt utskottets bedömning är det väsentligt att Sida besitter egen
kvalificerad utvärderingskapacitet. Utskottet noterar i sammanhanget att
större delen av den utvärdering som bedrivs inom Sida genomförs av
externa, fristående utvärderare.
Expertgruppen för utvecklingsfrågor (EGDI) har till uppgift att ta fram
oberoende studier med hög akademisk standard av utvecklings- och
biståndsfrågor, är ett organ inom Regeringskansliet och har sin
sekretariatsfunktion placerad inom UD. Expertgruppen ingår i
kommittéväsendet (UD 1995:E) och tillkallades enligt regeringens
bemyndigande den 7 september 1995 i syfte att bidra till en ökad
förståelse för utvecklingsfrågor i ett globalt sammanhang och att öka
förutsättningarna för att effekterna av utvecklingssamarbetet skall få
önskat genomslag. Verksamheten leds inte av regeringen utan av en
styrelse, vilken till inemot hälften består av utländska experter samt i
övrigt av representanter för UD och Sida. Syftet med verksamheten är att
resultaten skall kunna användas för att effektivisera det svenska
utvecklingssamarbetet. EGDI har en policyskapande uppgift och tar
initiativ till studier om utvecklingssamarbetet i stort.
I betänkande 1999/2000:UU2 gav riksdagen regeringen i uppdrag att se
över formerna för hur den utvärderingsverksamhet som finns utanför
biståndsförvaltningen kan stärkas och bl.a. också beakta de intressen
som finns utanför myndigheterna. Riksdagen menade att översynen bör
fokuseras på möjligheten att stärka EGDI:s utvärderande funktion.
Oberoende utvärderingar görs också kontinuerligt av olika
internationella organisationer. Exempel på dessa är DAC
(landexaminationer och s.k. best practices) samt Världsbanken.
Vid en bedömning av revisorernas förslag om en översyn av formerna för
en stärkt utvärderingsfunktion menade utskottet att såväl ekonomiska som
organisatoriska överväganden måste göras. När det gäller organisatorisk
inplacering får utskottet inledningsvis konstatera att den förebild som
motionsvis nämns, nämligen Sekretariatet för analys och utvärdering av
det svenska utvecklingsbiståndet (SAU), inte fått internationell
efterföljd utan att andra modeller valts för biståndsutvärdering. Ett
skäl till detta kan vara att små enheter utanför de normala strukturerna
riskerar att få bristande genomslag och gehör. EGDI har redan i dag ett
antal fördelar som förtjänar att beaktas. Härvid kan bl.a. nämnas att
modellen med en självständig styrelse som uppdragsgivare ger en
fristående och oberoende ställning samtidigt som placeringen av EGDI:s
sekretariat i Utrikesdepartementet ger närhet till linjeorganisationen
på tjänstemannanivå och motverkar en möjlig marginalisering. Det stora
inslaget i styrelsen av internationella forskare förstärker EGDI:s
integritet samt borgar för stora kontaktytor och öppenhet för
internationella impulser.
Sida har under 1999 genomfört en studie om användbarheten av
utvärderingar. Slutsatsen av denna studie är bl.a. att Sida beslutat att
alla utvärderingar skall dokumenteras i en verksamhetsplan för att
återföra vunna erfarenheter till de operationella enheterna på Sida
liksom till ambassaderna i de berörda länderna.
Med hänvisning till vad som ovan anförts och med avstyrkande av motion
U216 (kd) yrkande 23 anser utskottet motion U216 (kd) yrkande 24
besvarad.
Budgetförslag
Propositionen (avsnitt 3.8 s. 60)
Anslaget 8:1 Biståndsverksamhet består av tre anslagsposter:
Multilateralt utvecklingssamarbete, Bilateralt utvecklingssamarbete och
Övrigt.
Utfall på anslaget 1999 var 11166 miljoner kronor, vilket var 434
miljoner kronor högre än tilldelade medel. Anslagsutnyttjandet utöver
budget förklaras av att reservationer från tidigare år tagits i anspråk.
Biståndet hade en utgiftsbegränsning 1999 vilken beräknas ha inneburit
senareläggningar av bidrag och planerade projekt m.m. på ca 2,9
miljarder kronor. Även för åren 2000-2002 kommer utgiftsbegränsningar
att påverka utvecklingssamarbetet, dessa beräknas till ca 1,7 miljarder
kronor utöver tilldelade medel för vardera åren 2000 och 2001 respektive
ca 1,6 miljarder kronor för 2002.
Utrikesutskottet har i betänkande (1999/2000:UU2) givit regeringen till
känna att en översyn av det nuvarande systemet med bemyndiganden inom
biståndet bör göras. I översynen bör också formerna för förbättrad
information till riksdagen om dessa frågor studeras. En översyn av
systemet med bemyndiganden har inletts.
För det multilaterala utvecklingssamarbetet beräknas nya förpliktelser
ingås år 2001 till ett belopp om 2850 miljoner kronor. Det rör sig
framför allt om en förutsedd ny påfyllnad av den internationella
utvecklingsfonden (IDA) till vilket kommer en påfyllnad av den asiatiska
utvecklingsfonden. De multilaterala förpliktelserna vid utgången av 2001
beräknas uppgå till 8511 miljoner kronor. Knappt 60 % av dessa utgörs av
utfästelser till IDA. Andra stora förpliktelser vid utgången av 2001 är
utfästelser till Nordiska utvecklingsfonden och Afrikanska
utvecklingsfonden. Någon särskild buffert för t.ex.
växelkursförändringar begärs inte för den multilaterala
bemyndiganderamen då sådant ryms inom den totala bemyndiganderamen.
Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser inom det multilaterala
utvecklingssamarbetet
Miljoner kronor
1999 utfall 2000 prognos 2001 beräknat 2002 beräknat 2003- be-
räknat
Utestående förpliktelser vid årets början 5728 7865 7608 - -
Nya förpliktelser 3564 1400 2850 - -
Infriade förpliktelser* 1427 1657 1947 1735 6776
Utestående förpliktelser vid årets slut 7865 7608 8511 - -
Erhållen/föreslagen bemyndiganderam 7865 7608 8511 - -
* Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser
Inom det bilaterala utvecklingssamarbetet används för närvarande
multiplikatorer för beräkning av bemyndiganderamen. Riksdagen har
bemyndigat regeringen att ikläda staten förpliktelser som tillsammans
med tidigare gjorda, utestående utfästelser motsvarar högst fem gånger
landramen på årsbasis för det landramsfinansierade samarbetet med
programländer för vilka regeringen fastställt landstrategier eller
motsvarande. För övriga landprogram och andra verksamheter får
utfästelseramen uppgå till högst tre gånger 2001 års medelstilldelning.
Den totala bilaterala bemyndiganderamen i enlighet med ovanstående
beräkningssätt skulle uppgå till 30 315 miljoner kronor för 2001.
Regeringen bedömer dock att en bilateral ram om 20 000 miljoner kronor
ger bibehållen flexibilitet för de enskilda posterna.
Inför budgetpropositionen år 2002 bedömer regeringen att
multiplikatorerna kan avskaffas och att bemyndiganderamen kan baseras på
de faktiska förpliktelser som beräknas ingås.
Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser inom det bilaterala
utvecklingssamarbetet.
Miljoner kronor
1999 utfall 2000 prognos 2001 beräknat 2002 beräknat 2003 -
beräknat
Utestående förpliktelser vid årets början 6181 8070 8770 - -
Nya förpliktelser 9530 10200 10075 - -
Infriade förpliktelser* 7641 9500 10075 6490 2280
Utestående förpliktelser vid årets slut 8070 8770 8770 - -
Erhållen/föreslagen bemyndiganderam 24083 27690 20000 - -
* Utgiftsutfall till följd av ingångna förpliktelser
Sammanlagt för anslaget 8:1 Biståndsverksamhet, multi- och bilateralt
utvecklingssamarbete, uppgår således den föreslagna bemyndiganderamen
till 28511 miljoner kronor.
Utskottets överväganden
Regeringen begär i yrkande 2 bemyndigande att göra utfästelser och
åtaganden under anslag 8.1 Biståndsverksamhet uppgående till 28 511
miljoner kronor, inklusive redan ingångna förpliktelser.
För det multilaterala utvecklingssamarbetet begärs bemyndigande att få
ikläda staten förpliktelser som tillsammans med tidigare gjorda
utfästelser uppgår till 8 511 miljoner kronor.
Vidare föreslås vad gäller det bilaterala utvecklingssamarbetet
bemyndigande för regeringen att göra utfästelser och åtaganden
motsvarande högst 20000 miljoner kronor. Beräkningsgrunden är att
förpliktelserna tillsammans med sådana som tidigare gjorts får uppgå
till högst fem gånger landramen för det landfinansierade samarbetet med
länder för vilka regeringen fastställt landstrategier eller motsvarande.
För övriga landprogram och andra verksamheter får utfästelseramen uppgå
till högst tre gånger medelstilldelningen för år 2000.
Utskottet noterar att en redovisning av bemyndiganderamen för ekonomiska
förpliktelser görs i propositionen. Sammanställningen ger en överblick
över förpliktelser och begärda bemyndiganden. Ett bemyndigande kan
betyda att anslag så småningom måste anvisas. Utskottet vill framhålla
att beslut om omfattningen av och ändamålet med ett bemyndigande således
bör prövas lika noga som anslagsbeslut. Inför ställningstagande om
bemyndiganden inom biståndet har därför utskottet i princip samma behov
av information om beräkningsgrunderna som det har vid ställningstagande
till regeringens anslagsförslag.
Utskottet noterar att regeringen i propositionen aviserar en översyn av
bemyndigandefrågorna.
Utskottet anser att riksdagen bör lämna bemyndigande för de utfästelser
och åtaganden som förordas av regeringen. Propositionens yrkande 2
tillstyrks därmed.
Biståndsförvaltning
Propositionen (avsnitt 3.8.2 s. 64)
I Sidas budgetunderlag för 2001 visar myndigheten på olika sätt hur
biståndet har utökats och fördjupats. Sida bedömer att denna trend
kommer att fortsätta åren framöver. Biståndsvolymen kommer också
fortsatt att öka. Det utökade biståndet är konsekvenser av regeringens
prioriteringar avseende dels nya länder, dels ökade och fördjupade
ambitioner inom områden som t.ex. demokrati och mänskliga rättigheter
samt handel.
De treåriga samarbetsavtalen med Danmark, Finland och Norge förnyades
fr.o.m. 1999 och därmed höjdes också de nordiska anslagen till Nordiska
Afrikainstitutet (NAI). De höjda anslagen underlättar för NAI att
genomföra de åtgärder som program- och forskningsrådet rekommenderat,
dvs. ett utökat gästforskarprogram och en ökad satsning på s.k.
policyrelaterade aktiviteter.
Omvärldens intresse för forskningen som NAI bedriver ökar stadigt,
vilket märks genom att nordiska biståndsmyndigheter i ökande
utsträckning söker samarbete med institutets forskare på olika områden
och genom att antalet ansökningar om att få publikationer utgivna genom
NAI ökar.
Centerpartiet kräver i motion 2000/01:U201 (c) att ett blivande
fredscentrum med tillhörande myndighet placeras i anslutning till Sidas
verksamhet i Ådalen.
Kristdemokraterna anser i motion 2000/01:U217 (kd) yrkande 3 att det
nationellt, inom den svenska utrikespolitiken och utrikesförvaltningen,
finns behov av ökad politisk och organisatorisk samordning. Inom den
svenska handels-, miljö- och biståndspolitiken måste en bättre
samordning ske. En översyn bör göras för att se om myndigheter som Sida,
Kommerskollegium m.fl. kan samarbeta eller slås ihop i en gemensam
myndighet för global utveckling.
I motion 2000/01:U304 (m) yrkande 1 kräver motionärerna att Sverige bör
avveckla sitt bilaterala bistånd och att Sida bör läggas ned (yrkande
2). Härigenom inbesparas 450 miljoner kronor i administrationskostnader
som i stället kan användas till multinationellt bistånd.
I motion 2000/01:U410 (kd) föreslår Kristdemokraterna ökad samordning i
reformerna av Sveriges krishanteringsförmåga. Motionärerna föreslår
inrättandet av ett internationellt fredscentrum i Sverige för en
effektivare samordning av såväl insatser som förberedelser inför olika
internationella hjälpinsatser.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att internationell fredsfrämjande verksamhet blir
en allt viktigare del i svensk utrikespolitik. Vad gäller inrättandet av
ett internationellt fredscentrum i Sverige kan utskottet konstatera att
regeringen i augusti 2000 tagit emot utredningen Att verka för fred -
ett gemensamt fredscentrum i Sverige (SOU 2000:74).
Utskottet konstaterar att utredningen nu har remitterats till
myndigheter och organisationer verksamma inom området internationell
fredsfrämjande verksamhet och regeringen skall efter remissbehandlingen
ta ställning till utredningens förslag och då även lokaliseringen av ett
eventuellt fredscentrum.
Med vad som ovan anförts och med avslag på motion U201 (c) anses motion
U410 (kd) besvarade.
Utskottet anser att en sammanslagning av de svenska myndigheter som har
ansvaret för bistånd och biståndsförvaltning inte är rationell eller
önskvärd.
Med detta avstyrker utskottet motion U217 (kd) yrkande 3.
Utskottet konstaterar att Sveriges bistånd kanaliseras till ungefär två
tredjedelar i form av bilateralt bistånd. Detta bygger på ett nära
samarbete mellan det svenska samhället, staten och kommuner, enskilda
organisationer universitet och högskolor, näringsliv och dess motparter
i olika u-länder. Att lägga ner Sida och omdirigera resurserna till
multilaterala organisationer främst FN skulle få långtgående
konsekvenser för detta samarbete, som i sig utgör basen för Sveriges
biståndsengagemang.
Med vad som ovan anförts avstyrker utskottet motion U304 (m) yrkandena 1
och 2.
Politikområdet Samarbete med Central- och Östeuropa
Propositionen (avsnitt 4 s. 67-81)
Politikområdet Samarbete med Central- och Östeuropa består av
utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa, som främst bedrivs
genom Sida och Svenska institutet, samt avsättning för förlustrisker vad
avser garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier.
Målen för samarbetet med Central- och Östeuropa är för treårsperioden
1999-2001:
- att främja en säkerhetsgemenskap,
- att fördjupa demokratins kultur,
- att stödja en socialt hållbar ekonomisk omvandling,
- att stödja en miljömässigt hållbar utveckling.
Allt utvecklingssamarbete skall präglas av ett jämställdhetsperspektiv.
Relationen till länderna i Central- och Östeuropa är en högt prioriterad
fråga för regeringen och samarbetet med dessa länder är ett viktigt
instrument både för att främja utvecklingen i länderna och för
relationerna med Sverige. Att verka för en utvidgning av EU, fördjupade
relationer till Ryssland och Ukraina, för vilka EU har antagit särskilda
samarbetsstrategier, demokratiseringen av Vitryssland samt ett
intensifierat Östersjösamarbete är centrala element i regeringens
politik. Landstrategier för samarbetet med de prioriterade länderna
under perioden 1999-2001 har beslutats av regeringen år 1999.
Regeringen kommer i vårpropositionen år 2001 att lämna förslag på
inriktning av samarbetet efter 2001.
Samarbetets huvudområden
Att främja en säkerhetsgemenskap
Samarbetet är i första hand inriktat på insatser i Estland, Lettland och
Litauen men omfattar även vissa projekt i Ryssland, Ukraina och Polen.
Samarbetet med Ryssland, inklusive Kaliningrad är under utveckling.
Insatserna avser stöd till:
säkerhetspolitisk kompetens,
demokratiskt totalförsvar,
fredsfrämjande insatser,
gränsbevakning, stärkt yttre gränskontroll och tullsamarbete,
kampen mot internationell och organiserad brottslighet,
asyl- och migrationspolitisk kompetens,
beredskap mot olyckor och katastrofer,
icke-spridning och förstöring av massförstörelsevapen,
motverka skadliga miljöeffekter av militär verksamhet.
Att fördjupa demokratins kultur
Den demokratiska processen i Central- och Östeuropa fortsätter med vissa
undantag att utvecklas positivt. Den formella grunden för demokrati är i
huvudsak lagd. I allmänhet finns en önskan att utveckla och stärka
demokratin samt att leva upp till de åtaganden som anslutning till
internationella konventioner om mänskliga rättigheter innebär.
Att stödja en socialt hållbar ekonomisk omvandling
Insatserna syftar till att stödja en ekonomisk omvandling som är socialt
hållbar. Samarbetsländerna har på kort tid övergått från planekonomi
till marknadsekonomi. Omfattande strukturomvandlingar har inletts. En
rad utmaningar kvarstår nu för att befästa den ekonomiska
strukturförändringen, främja ett gott företagsklimat med allmän
rättssäkerhet, utveckla effektiva institutioner och förutsägbara regler
och säkerställa en god social nivå och skydd för de svaga grupperna i
samhället.
Att stödja en miljömässigt hållbar utveckling
Miljöområdet har prioriterats av regeringen för det fortsatta arbetet
med den nordliga dimensionen. Viktiga utgångspunkter för det svenska
miljöstödet är Åtgärdsprogrammet för Östersjön och Agenda 21 för
Östersjöområdet - Baltic 21. För kandidatländerna skall det svenska
stödet inriktas på de krav som ställs inför dessa länders kommande EU-
medlemskap.
Jämställdhet
Det svenska utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa har också
till uppgift att underlätta genomförandet av handlingsplanen från FN:s
kvinnokonferens i Peking och därigenom se till att kvinnor och män i
samarbetsländerna får samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter.
Vid planering av alla typer av insatser skall hänsyn tas till hur dessa
påverkar kvinnor respektive män ur ett jämställdhetsperspektiv.
Samarbetsländerna
De prioriterade länderna i utvecklingssamarbetet med Central- och
Östeuropa är Estland, Lettland, Litauen, Polen, Ryssland och Ukraina. I
Ryssland skall de nordvästra regionerna inklusive Kaliningrad
prioriteras, även om insatser även förekommer i andra regioner och på
federal nivå. Särskild beredskap finns att intensifiera samarbetet med
Vitryssland när de politiska förutsättningarna för detta föreligger.
Huvuddelen av det bilaterala utvecklingssamarbetet sker med de
prioriterade länderna. Insatser kan även förekomma i övriga länder men i
mycket begränsad omfattning.
Estland
Estland har drivit reformprocessen målmedvetet och i snabb takt och är
nu ett av de länder i Central- och Östeuropa som nått längst i sin
ekonomiska omvandling. Den estniska ekonomin har visat en stadig
tillväxt på i snitt över 4 % sedan 1995. EU-medlemskap och medlemskap i
Nato är högt prioriterat på den utrikespolitiska dagordningen. Estland
påbörjade förhandlingarna om EU-medlemskap i den första vågen av länder
1998 och blev medlem i WTO 1999.
Det svenska utvecklingssamarbetet med Estland inleddes 1990. Under 1999
fattades beslut om insatser för drygt 26 miljoner kronor, vilket är en
minskning med 20 miljoner kronor jämfört med 1998. Stöd för Estlands EU-
integration är det övergripande syftet med insatserna.
Lettland
Lettland har gjort stora framsteg i sin ekonomiska omvandlingsprocess
och har i flera år sett en stark tillväxt i ekonomin. Integrationen med
EU är ett högt prioriterat mål. Medlemskap i EU och i Nato utgör de
främsta utrikespolitiska prioriteringarna. I december 1999 inbjöds
landet att starta förhandlingar om EU-medlemskap. Lettland blev medlem i
WTO i februari 1999.
Det svenska utvecklingssamarbetet med Lettland inleddes 1990. Under 1999
beslutades om insatser på ca 60 miljoner kronor, vilket är en minskning
med 18 miljoner kronor jämfört med 1998. Det övergripande syftet med
insatserna är att stödja Lettlands integration i EU.
Litauen
Litauen har gjort stora framsteg i omvandlingsprocessen. Privatiseringen
är långt framskriden. Medlemskap i EU och Nato utgör de högsta
prioriteringarna i Litauens utrikespolitik och landet inbjöds i december
1999 att inleda förhandlingar om EU-medlemskap. Litauen har ännu inte
blivit medlem i WTO, men förväntas kunna bli det inom kort.
Litauen är det land i Central- och Östeuropa som fått den näst största
andelen av svenskt stöd. Sedan det tog sin början 1990 till och med 1999
uppgår det till drygt 800 miljoner kronor. Stödet domineras av insatser
för att förbättra säkerheten vid kärnkraftverket Ignalina. Under 1999
beslutades om insatser uppgående till ca 34 miljoner kronor, vilket är
en minskning med 4 miljoner kronor jämfört med 1998.
Polen
Polen är en av de övergångsekonomier som nått längst i sin
omvandlingsprocess. Tillväxten har varit stabil på en hög nivå under
åtta år. Landet har kommit långt i sin EU-anpassning även om utmaningar
fortfarande kvarstår. Omfattande reformer har genomförts av
pensionssystemet samt hälso- och sjukvård. Genomgripande förändringar av
den regionala administrationen har gjorts. Omstrukturering av den tunga
industrin (kol och stål) och jordbruket återstår dock. Omfattande
insatser krävs för att åstadkomma en förbättrad miljösituation.
Det svenska utvecklingssamarbetet med Polen har i hög grad fokuserat på
insatser på miljöområdet. Insatser för att utveckla offentlig
förvaltning har dock kommit alltmer i fokus under senare år.
Utvecklingssamarbetet med Polen fasas nu emellertid gradvis ut för att
övergå i reguljärt grannlandssamarbete. Insatser för att stödja EU-
integrationen skall fortgå tills landet blivit medlem i EU. Under 1999
beslutades om insatser på ca 63 miljoner kronor, vilket är en ökning med
7 miljoner kronor jämfört med 1998.
Ryssland
Huvuddelen av det svenska utvecklingssamarbetet med Ryssland sker på
regional och lokal nivå, framför allt i nordvästra Ryssland. Insatser
sker även i andra regioner och på federal nivå. Ett viktigt syfte är att
knyta Ryssland närmare till övriga Europa och underlätta Rysslands
deltagande i europeiska och regionala samarbetsstrukturer. Under 1999
fattades beslut om insatser om drygt 337 miljoner kronor, vilket är en
ökning med 108 miljoner kronor jämfört med 1998.
Ukraina
Ukraina hör sedan 1999 till de prioriterade samarbetsländerna för det
svenska utvecklingssamarbetet. Beslut om insatser för ca 66 miljoner
kronor fattades under 1999, vilket är en minskning med 10 miljoner
kronor jämfört med 1998. Insatser har gjorts avseende
fastighetsregister, statistik, kommunalt självstyre och utbildning av
socialarbetare samt inom miljöområdet. Stödet skall även
fortsättningsvis inriktas på kunskapsöverföring och
institutionsutveckling.
Diagram 1. Stödet 1989-99 fördelat på länder
Regionalt samarbete
Östersjösamarbetet har konsoliderats och en enhetlig paraplystruktur för
det mellanstatliga samarbetet har etablerats under året inom ramen för
Östersjöstaternas råd. En ny energifunktion har lokaliserats till det
internationella sekretariatet i Stockholm. Vid regeringschefernas möte i
Kolding lades grunden för ett regionalt samarbete på IT-området och för
att bekämpa smittsamma sjukdomar.
Barentssamarbetet konkretiseras och inriktas mer på lokalt förankrade
initiativ. Prioritet ges åt arbete för att förbättra förutsättningarna
för näringslivssatsningar och lokal utveckling. Andra sektorer som
berörs är energibesparing och energieffektivisering, samarbete mellan
regionens tullmyndigheter och skogssamarbete.
Inom det arktiska samarbetet genomförs avancerad klimatforskning och
omfattande studier med kartläggning av andra miljöförändringar. Under
det amerikanska ordförandeskapet har arbete inletts för att utforma en
gemensam syn på hållbar utveckling i de arktiska områdena.
EU:s Interreg-program spelar en viktig roll genom att stödja
gränsöverskridande. Svenska aktörer kan delta i ett flertal mindre
Interreg-program i närområdet.
Det EU-relaterade utvecklingssamarbetet
Sverige verkar aktivt för att underlätta anpassningsprocessen i de tio
EU-kandidatländerna Estland, Lettland, Litauen, Polen, Ungern, Tjeckien,
Slovakien, Rumänien, Bulgarien och Slovenien. Detta är en viktig del av
den svenska utvidgningspolitiken. I enlighet med regeringens proposition
1997/98:70 utgörs en stor del av utvecklingssamarbetet med Estland,
Lettland, Litauen och Polen följaktligen av kunskapsöverföring och
institutions-uppbyggnad med relevans för ländernas framtida medlemskap i
EU. Ett särskilt svenskt program för EU-integrationsstöd till samtliga
kandidatländer hanteras av Utrikesdepartementet. Hittills har 19
miljoner kronor anslagits till detta stödprogram.
Andra insatser inom politikområdet
Viktiga insatser görs också i de länder i Central- och Östeuropa som
enligt OECD:s biståndsorgan, DAC, klassificeras som utvecklingsländer.
Det rör sig om områden i f.d. Sovjetunionen (Moldavien, Kaukasus och
Centralasien) och f.d. Jugoslavien samt Albanien. Dessa insatser
finansieras inom utgiftsområde 7, politikområde Internationellt
utvecklingssamarbete och behandlas där.
För att främja tillväxt och sysselsättning i Sverige genom
näringslivsinriktade insatser i Östersjöregionen har tidigare en miljard
kronor avsatts i den så kallade Östersjömiljarden. Ytterligare en
miljard kronor har beslutats av riksdagen för femårsperioden 1999-2003.
Medlen skall användas för näringslivssatsningar och omfatta stöd till
såväl företagsetableringar som projektexport och marknadssatsningar samt
stöd till angelägna miljö- och energisatsningar. Insatserna, som
samordnas med och kompletterar utvecklingssamarbetet med
Östersjöländerna, finansieras inom politikområde Utrikeshandel, export-
och investeringsfrämjande och behandlas under utgiftsområde 24.
Anslagsöversikt för Samarbetet med Central- och Östeuropa
Tusental kronor
Anvisat 2000 Beräknat 2001
9:1 Samarbete med Central- och Östeuropa
9:1.1 Samarbete med Central- och Östeuropa genom Sida 531000 610000
9:1.2 Samarbete med Central- och Östeuropa genom Svenska institutet
54000
54000
9:1.3 Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet 4636 4636
9:1.4 Övriga bidrag till samarbetet med Central- och Östeuropa 135364
196364
Summa anslag 9:1 725000 865000
9:2 Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt
stöd och exportkreditgarantier
25000
35000
Summa anslag B 750000 900000
Ett program för samarbetet med Central- och Östeuropa har beslutats av
riksdagen för perioden 1999-2001 som totalt omfattar 2 400 miljoner
kronor. Anslaget 9:1 Samarbete med Central- och Östeuropa omfattar
anslagsposterna Samarbete med Central- och Östeuropa genom Sida,
Samarbete med Central- och Östeuropa genom Svenska institutet, Bidrag
till Stiftelsen Öst-ekonomiska Institutet samt Övriga bidrag till
samarbetet med Central- och Östeuropa.
Eftersom samarbetet med Central- och Östeuropa är ett treårigt program
som temporärt ingår i myndigheternas verksamhet belastas anslaget 9:1
med vissa förvaltningsutgifter. Utfallet 1999 var 29,5 miljoner kronor.
Budgeten för 2000 är 36,2 miljoner kronor. För 2001 avses högst 44,8
miljoner kronor avdelas för förvaltningsutgifter. Av anslaget beräknar
regeringen anslå 610 miljoner kronor till Sida, 54 miljoner till Svenska
institutet, 4,6 miljoner kronor till Östekonomiska Institutet och 196,4
miljoner kronor till Övriga bidrag till samarbetet med Central- och
Östeuropa.
Motionerna
I motion 2000/01:U404 (c) yrkande 25 konstateras att Rysslands starkt
nedsatta konventionella militära förmåga bl.a. tycks ha kompenserats med
en vidgad roll för kärnvapnen. Det är angeläget att finna civil eller
militärt fredlig användning för den ryska militära kunskapen. Sverige
skulle kunna gå i spetsen för att mobilisera internationella finansiella
resurser till Ryssland, för att utveckla civila företag där kunnandet
kunde nyttjas för t.ex. nedrustning och demobilisering av kärnvapen.
I motion 2000/01:U705 (fp) yrkande 2 konstaterar Folkpartiet att
Kaliningrad hamnat i en utsatt och isolerad position. Kaliningrads
strategiska ställning är viktig för utveckling av den säkerhetspolitiska
stabiliteten i södra Östersjön. Motionärerna menar att det är viktigt
att verka för en ekonomisk och demokratisk utveckling i enklaven
Kaliningrad.
I motion 2000/01:Kr345 (kd) yrkande 48 konstaterar Kristdemokraterna att
Sverige bör sträva efter ett väl utbyggt internationellt idrottsutbyte
för både ledare och aktiva på bredd och på elitnivå. Genom kulturella
och idrottsliga kontakter kan förståelse och kunskap om andra folk och
kulturer öka, till gagn för avspänning och samförstånd. Under 1998
avslutas ett Sida-samarbete med särskild tyngdpunkt på de baltiska
staterna som handlar om att bygga upp och utveckla östeuropeiska
idrottsrörelser. Motionärerna menar att detta arbete bör fortsätta och
vidareutvecklas.
Utskottets överväganden
I motion U404 (c) yrkande 25 menar motionärerna att Sverige bör gå i
spetsen för att mobilisera finansiella resurser till Ryssland för att
utveckla civila företag där kärnvapenkunnandet kan utnyttjas.
Utskottet konstaterar att det massiva programmet för forskning och
framställning av massförstörelsevapen i det forna Sovjetunionen har
lämnat ett arv efter sig bestående av bl.a. en enorm kunskapsbas hos de
forskare och tekniker som var verksamma i programmen.
1992 togs initiativet till ett samarbete mellan de stater inom OSS som
hade berörts av sovjetiska massförstörelsevapenprogram samt intresserade
stater i väst. Samarbetet sker inom ramen för organisationen
International Science & Technology Center (ISTC) som är baserad i
Moskva. Syftet med samarbetet är att de f.d. vapenforskarna, som
besitter avancerad expertis inom ett flertal vetenskapliga och tekniska
områden, skall verka i samarbete med forskningsinstitut eller företag i
väst inom projekt som har civil inriktning, t.ex. inom områdena miljö,
energi eller forskning om vaccin.
Sverige var fram till 1997 en av parterna till ISTC och bidrog med
sammanlagt ca 4 miljoner US dollar. Sedan 1997 ingår Sveriges
finansiering i EU:s bidrag.
Utskottet menar att ISTC är en bra fungerande organisation som väl
uppfyller sitt huvudsyfte och som ger andra positiva effekter för de
medverkande parterna. Sverige avser att verka för ett fortsatt bidrag
till ISTC från EU.
Med ovan anförda anses motion U 404 (c) yrkande 25 vara besvarad.
I motion U705 (fp) yrkande 2 framhålls vikten av stöd till enklaven
Kaliningrad.
Utskottet konstaterar att sedan Sovjetunionens upplösning är Kaliningrad
en enklav, geografiskt avskild från övriga Ryssland. Kaliningrad har
fortfarande en viktig militärstrategisk betydelse för Ryssland.
Örlogsstaden Baltisjk i regionen är sålunda fortsatt hemmahamn för den
ryska Östersjömarinen.
Beträffande de bilaterala svensk-ryska förbindelserna kan konstateras
att ett relativt välutvecklat vänortssamarbete mellan södra Sverige och
Kaliningrad har växt fram under senare år. Detta samarbete omfattar
kontakter på såväl kommun- som regionnivå. Sverige bedriver också ett
betydande utvecklingssamarbete i Kaliningrad, främst genom Sida men
också genom Svenska institutet. Sida har sedan 1995 finansierat ett
fyrtiotal projekt inom områden som förvaltningsreformer och
miljöåtgärder. Det bedrivs även ett viktigt samarbete mellan
Rikspolisstyrelsen och polismyndigheten i Kaliningrad.
Det regionala samarbetet som Sverige stöder syftar bland annat till att
skapa förutsättningar för Kaliningrad att kunna inta en naturlig plats i
det nätverk av regionala kontakter runt Östersjön som nu håller på att
växa fram.
Med vad som ovan anförts anses motion U705 (fp) yrkande 2 vara besvarad.
I motion Kr345 (kd) yrkande 48 argumenteras för svenskt bistånd till
medverkan i östeuropeiska idrottsrörelser.
Utskottet konstaterar att folkrörelsers betydelse för att stärka
demokratin på gräsrotsnivå är omvittnad. I de nya demokratierna i
Östeuropa är det viktigt att enskilda organisationer ges uppmuntran att
utvecklas. I detta sammanhang spelar idrotten en viktig roll. Sida har
därför givit direkt stöd via Riksidrottsförbundet till verksamhet i
Baltikum i syfte att bygga upp och stärka dessa länders idrottsrörelser.
Sida bidrar också genom Forum Syd med stöd till idrottsorganisationer i
tredje världen och i Östeuropa.
Med vad som ovan anförts anses motion Kr345 (kd) yrkande 48 vara
besvarad.
Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser
Budgetåret 2001 är det sista året i det treåriga programmet för Central-
och Östeuropa. Regeringen bedömer dock att samarbetet kommer att
fortsätta och preliminärt har 600 miljoner kronor beräknats för år 2002
och 900 miljoner kronor år 2003. För att verksamheten inte avsevärt
skall påverkas negativt under år 2001 föreslås att bemyndigande ges att
under 2001 göra ekonomiska åtaganden om högst 860 miljoner kronor för
insatser i Central- och Östeuropa under åren 2002-2004.
Samarbetet med Central- och Östeuropa genom Sida
Regeringen bedömer att de insatser som görs via Sida är av stort värde
för samarbetsländerna och att de bidrar till en utveckling mot normalt
grannlandssamarbete. Regeringen beräknar att anslå 610 miljoner kronor
till Sida för budgetåret 2001.
Samarbetet med Central- och Östeuropa genom Svenska institutet
Svenska institutets insatser för en fördjupning av demokratins kultur i
samarbetsländerna har varit ändamålsenlig. Regeringen beräknar därför
anslå 54 miljoner kronor till Svenska institutets verksamhet i Central-
och Östeuropa för budgetåret 2001.
Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet
Stiftelsen Östekonomiska Institutet bildades 1989 gemensamt av staten
och näringslivet. Institutets syfte är att främja kunnandet i Sverige om
de ekonomiska förhållandena i Östeuropa. Genom avtal åtar sig staten att
lämna årliga bidrag till Östekonomiska Institutet. Under 1999 tecknades
ett nytt femårigt avtal där staten förbinder sig att under perioden
årligen lämna 4,6 miljoner kronor i bidrag. För budgetåret 2001 beräknas
statens bidrag uppgå till 4,6 miljoner kronor.
Övriga bidrag till samarbetet med Central- och Östeuropa
I denna anslagspost ingår bl.a. medel för samarbete och stöd på det
kärntekniska området, medel för multilateralt stöd samt medel för
säkerhetsfrämjande insatser.
Utgifter för administrativa kostnader i utrikesförvaltningen täcks av
medel från denna anslagspost. I anslagsposten ingår även medel till
handelshögskolan i Riga och juristhögskolan i Riga.
Vad gäller säkerhetsfrämjande insatser skall regeringen framgent bereda
och besluta om följande insatser i den mån de är av särskild utrikes-
och säkerhetspolitisk vikt:
stöd till säkerhetspolitisk kompetens,
fredsfrämjande insatser,
demokratiskt totalförsvar,
gränsbevakning,
bekämpning av internationell och organiserad brottslighet,
ickespridning och förstöring av massförstörelsevapen.
Regeringen beräknar att anslå 196,4 miljoner kronor till Övriga bidrag
till samarbetet med Central- och Östeuropa för budgetåret 2001.
Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd
och exportkreditgarantier
Länderna i Central- och Östeuropa har behov av finansiellt stöd för att
påskynda reformprocessen. Detta kan bland annat avse
betalningsbalansstöd eller exportkreditgarantier till vissa länder i
Central- och Östeuropa. Medel avsätts för att täcka eventuella
skadeförluster.
Sverige har under perioden 1991/92-1994/95 utfäst betalningsbalansstöd
till elva länder. Vid utgången av år 2000 har fem länder återbetalat
sina lån. Den totala utestående skulden till Sverige uppgår då till 1295
miljoner kronor. För eventuella skadeförluster skall 10 %, i något fall
15 %, av den utestående skulden avsättas. Det sammanlagda behovet av
avsättningar under år 2001 uppgår till 145 miljoner kronor. Hittills har
179 miljoner kronor avsatts för eventuella skadeförluster. Skillnaden på
34 miljoner kronor beror på återbetalda lån.
Exportkreditgarantiramen
Regeringen har inrättat en exportkreditgarantiram på 2,5 miljarder
kronor för de baltiska länderna och Ryssland. Affärer med Kazakstan,
Ukraina och Vitryssland har även inkluderats vid kredittider över ett år
i samfinansiering med internationella finansieringsinstitutioner. Syftet
med ramen är att bidra till att utveckla näringsliv och infrastruktur i
berörda länder samt att bidra till ett varaktigt samarbete mellan de
berörda länderna och svenska företag. Regeringen har sedan 1993 avsatt
431 miljoner kronor för eventuella skadeförluster vilket belopp belastat
anslaget för utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa.
Budgetåret 1999 godkände riksdagen en höjning av ramen från 2,0 till 2,5
miljarder mot bakgrund av den utvärdering som genomfördes under år 1998.
Med hänsyn till den ekonomiska krisen i Ryssland har dock denna höjda
ram tills vidare inte ställts till EKN:s förfogande. För att förhindra
skadeförluster bör en restriktiv hållning intas till utnyttjande av
ramen på Ryssland till dess att den ekonomiska situationen har
stabiliserats.
Med anledning av höjningen av ramen med 500 miljoner kronor skall en
avsättning för skadeförluster ske med 100 miljoner kronor under en
treårsperiod. För 1999 avsattes 6 miljoner kronor och för 2000 avsattes
25 miljoner kronor. På anslaget finns också 34 miljoner kronor som
tidigare avsatts för finansiellt stöd. Regeringen föreslår att 35
miljoner kronor avsätts för budgetåret 2001. Därmed har de beräknade 100
miljoner kronorna avsatts. Av de hittills gjorda avsättningarna på 431
miljoner kronor har 37 miljoner kronor utbetalats till EKN för
skadeförluster.
Regeringen föreslår att den bemyndigas ikläda staten betalningsansvar i
form av statsgarantier för exportkreditgivning för vissa länder i
Central- och Östeuropa till ett belopp om högst 150 000 000 kr.
Motionerna
Sveriges samarbete med länderna i Central- och Östeuropa handlar, enligt
Folkpartiet i motion 2000/01:U206 (fp) yrkande 43, inte om samma saker
som samarbetet med länderna i tredje världen. Det viktigaste i
samarbetet med länderna i Öst- och Centraleuropa är att de så
fullständigt som möjligt kommer med i det demokratiska Europas olika
institutioner och integreras i det normala ekonomiska utbytet mellan
olika europeiska länder.
I motion 2000/01:U647 (s) konstateras att miljösituationen på Kolahalvön
är katastrofal. Inget annat land i världen har så många
kärnkraftsreaktorer samlade på så liten yta. Sverige ligger endast 40-50
mil från området. Sverige har beredskap mot olyckor och katastrofer, men
oftast är de inte kända för allmänheten. I detta fall är det däremot
mycket viktigt att invånarna som bor närmast området får information och
kunskap om säkerhet vid en eventuell atomkraftolycka. I likhet med vad
som gjorts i Norge föreslår motionärerna att en folder ges ut.
I motion 2000/01:U509 (m) yrkande 8 framhåller Moderaterna att stödet
till Central- och Östeuropa bör föras över till Utrikesdepartementet
eftersom det är av annan karaktär än det bistånd som Sida hanterar. I
yrkande 9 föreslås att det svenska stödet måste fungera som ett
komplement främst till det som kanaliseras via EU med inriktning på att
stödja demokratins, rättsstatens och marknadsekonomins utveckling i
kandidatländerna, samt ländernas förmåga att hantera EU:s gemensamma
regelverk. I yrkande 11 konstateras att problematiken kring hiv/aids i
Ryssland och delar av Östeuropa är ett lika dolt som allvarligt problem.
Orsakerna är till stora delar de samma som för TBC, fattigdom och
brister i sjukvården. Svenskt östbistånd bör ha en tydlig inriktning på
smittskyddsarbetet. Särskilt TBC- och hiv/aids-problematiken bör
uppmärksammas.
Utskottets överväganden
I motion U206 (fp) yrkande 43 framhålls vikten av att inlemma länderna i
Öst- och Centraleuropa i det demokratiska Europa.
Utskottet konstaterar att det övergripande målet för det svenska
bilaterala samarbetet med kandidatländerna är att stödja dessa länders
integration i Europa. Det bilaterala stödet har samtidigt en viktig roll
som komplement till EU-stödet. Detta gäller i synnerhet stödet på det
sociala området. Regeringen har i särpropositionen för
utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa betonat att samarbete
på det sociala området skall utökas, bland annat genom insatser som
stöder ländernas egna strävanden till reformering av hälso- och sjukvård
samt social omsorg.
I februari 2000 hölls en expertkonferens som föreslog ett mellanstatligt
regionalt samarbete för att motverka den allvarliga ökningen av
smittsamma sjukdomar, såsom TBC och hiv/aids i regionen. Vid
Östersjötoppmötet i Kolding i april 2000 bekräftades allvaret i
hälsosituationen genom att regeringscheferna tillsatte en aktionsgrupp
av personliga representanter för att utarbeta en plan för att få
kontroll över situationen.
Med vad som ovan anförts anses motion U206 (fp) yrkande 43 vara
besvarad.
Motion U647 (s) menar att informationen till allmänheten om säkerheten
vid en atomkraftsolycka på Kolahalvön behöver stärkas genom utgivningen
av en folder.
Utskottet delar motionärernas oro vad gäller miljösituationen på
Kolahalvön. Regeringen har emellertid inte fått information från
länsstyrelserna om något informationsbehov. Sverige bidrar både genom
bilaterala och internationella organisationer till att höja säkerheten
vid kärntekniska anläggningar i Sveriges närhet för att därigenom minska
riskerna för kärnkraftsolyckor. Arbetet sker med bidrag till bl.a.
Kärnsäkerhetsfonden, NSA, som administreras av Europeiska
utvecklingsbanken EBRD. De bilaterala insatserna sker framförallt genom
SKI och SSI. Dessutom finns en internationell arbetsgrupp kallad Contact
Expert Group (CEG) som kartlägger behovet och prioriterar insatser för
att omhänderta använt kärnbränsle och radioaktivt avfall i nordvästra
Ryssland.
I sin skrivelse 1998/99:33 sammanfattade regeringen sin bedömning av
beredskapsläget mot nedfall av radioaktiva ämnen. I denna skrivelse
refereras till proposition (prop. 1996/97:11) där regeringen dragit
slutsatsen att beredskapen mot olyckor i svenska och utländska
kärntekniska anläggningar, mot bakgrund av tidigare utförda åtgärder, är
tillfredsställande. Regeringen avser att under hösten behandla området
nedfall av radioaktiva ämnen i sin skrivelse om svåra påfrestningar på
samhället i fred. Utskottet förutsätter att regeringen, i detta eller
annat sammanhang, överväger hur informationen till allmänheten, om
säkerheten i händelse av eventuell atomkraftsolycka lämpligen sprids.
Därvid kan också de i motionen omnämnda norska erfarenheterna bli
prövade.
Med vad som ovan anförts anses motion U647 (s) vara besvarad.
I motion U509 (m) yrkande 8 föreslås att handläggningen av det svenska
stödet till Central- och Östeuropa överförs till Utrikesdepartementet.
Utskottet konstaterar att Utrikesdepartementet och Sida har
huvudansvaret för utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa, och
de har bland annat till uppgift att bereda regeringens beslut om
medelsfördelningen mellan olika organisationer som i sin tur ansvarar
för planering och implementering av samarbetsinsatserna.
Utskottet menar att insatserna bör hanteras av särskilda myndigheter,
som Sida och Svenska institutet, på det sätt och med den omfattning som
i dag sker. Utrikesdepartementets uppgift är att utarbeta en policy och
följa upp de mål som riksdagen beslutat om.
Med vad som ovan anförts avstyrks motion U509 (m) yrkande 8.
I motion U509 (m) yrkande 9 föreslås att det svenska stödet till
Central- och Östeuropa främst måste fungera som ett komplement till det
stöd som kanaliseras via EU samt vara inriktat på demokratifrågor,
rättsstaten och makroekonomiska frågor.
Utskottet konstaterar att riktlinjerna för det nuvarande treåriga
programmet för samarbetet med Central- och Östeuropa 1999-2001
beslutades av riksdagen 1998 och baserades på regeringens proposition
1997/98:70 Att utveckla ett grannlandssamarbete. Dessutom har mer
konkreta strategier tagits fram för utvecklingssamarbetet med länderna i
det prioriterade samarbetsområdet. Samarbetet fokuseras på att främja en
säkerhetsgemenskap, fördjupa demokratins kultur, stödja en socialt
hållbar ekonomisk omvandling och på att främja en miljömässigt hållbar
utveckling. Förutom de baltiska länderna och Polen prioriteras Ryssland
(de nordvästra regionerna inklusive Kaliningrad) och Ukraina. Stödet
till de baltiska länderna har minskat under senare år medan stödet till
Ryssland har ökat.
En utredning har tillsatts för att utvärdera hittillsvarande samarbete
samt lämna förslag beträffande inriktningen på insatser efter 2001. En
särskild proposition om samarbetets inriktning, behov, mål och
omfattning kommer att lämnas våren 2001.
Med vad som ovan anförts anses motion U509 (m) yrkande 9 vara besvarad.
I motion U509 (m) yrkande 11 hävdas att svenskt östbistånd bör ha en
tydlig inriktning på smittskyddsarbete, särskilt TBC- och hiv/aids-
problematiken.
Utskottet har inhämtat att Sverige betonat att samarbete på det sociala
området skall utökas, bland annat genom insatser som stöder ländernas
egna strävanden till reformering av hälso- och sjukvård och social
omsorg. Samarbetet på det sociala området har i enlighet med regeringens
avsikter ökat under senare år. Hälsoreformer och smittskydd har ägnats
ökad uppmärksamhet.
Sverige var vidare initiativtagare till det samarbete om kontroll av
smittsamma sjukdomar som pågår inom Östersjöstaternas råd (CBSS).
Med vad som ovan anförts anses motion U509 (m) yrkande 11 vara besvarad.
I propositionen 2000/01:1 yrkande 4 föreslås att riksdagen bemyndigar
regeringen att ikläda staten betalningsansvar till ett belopp om 860 000
000 för garantigivning.
Utskottet finner det viktigt att exportkreditgarantier kan lämnas till
vissa länder i Central- och Östeuropa samt även att det är värdefullt
att visst finansiellt stöd kan ges till länder som söker internationell
finansiering av projekt. Propositionens yrkande 5 tillstyrks därmed.
Hemställan
Utskottet hemställer
Verksamheten
1. beträffande en översyn av utvecklingssamarbetets mål och
utformning
att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U206 yrkandena 1, 2 och 40,
2000/01:U208 samt 2000/01:U216 yrkandena 1, 2 och 4 besvarade med vad
utskottet anfört,
res. 1 (kd)
res. 2 (fp)
2. beträffande biståndets utformning
att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U210 och 2000/01:U213
yrkande 10 besvarade med vad utskottet anfört,
3. beträffande partnerskapet i biståndet
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U211 yrkandena 4 och 6 besvarad
med vad utskottet anfört,
4. beträffande främjande av ekonomisk tillväxt och utveckling
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U216 yrkande 9 besvarad med vad
utskottet anfört,
5. beträffande utvecklingsländernas integration i världshandeln
att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U206 yrkandena 21 och 22
samt 2000/01:N328 yrkandena 7, 8 och 13 besvarade med vad utskottet
anfört,
6. beträffande främjande av demokrati och mänskliga rättigheter
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U216 yrkande 5 besvarad med vad
utskottet anfört,
7. beträffande internationell samordning vid humanitära kriser
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U216 yrkande 19 besvarad med
vad utskottet anfört,
8. beträffande politiska partiers demokratistöd
att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U206 yrkande 9 och
2000/01:U216 yrkande 8 besvarade med vad utskottet anfört,
9. beträffande demokrati och mänskliga rättigheter som övergripande
biståndsmål
att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U206 yrkandena 3 och 20
samt 2000/01:U213 yrkandena 2 och 3 besvarade med vad utskottet anfört,
res. 3 (c, fp)
10. beträffande biståndsramen och enprocentsmålet
att riksdagen med bifall till yrkande 1 i proposition 2000/01:1, volym
4, utgiftsområde 7, avslår motionerna 2000/01:U206 yrkandena 45 och 46,
2000/01:U213 yrkande 13, 2000/01:U216 yrkande 25 samt 2000/01:Fi211
yrkande 14 i berörd del,
res. 4 (kd)
res. 5 (c)
res. 6 (fp)
Anslag och utfästelser
11. beträffande anslagen under utgiftsområde 7 Internationellt
bistånd för budgetåret 2001
att riksdagen med bifall till proposition 2000/01:1, volym 4,
utgiftsområde 7, yrkandena 3 och 6 och med avslag på motionerna
2000/01:U206 yrkandena 44 och 47, 2000/01:U212 yrkandena 1-3,
2000/01:U214, 2000/01:U216 yrkandena 26 och 27 samt 2000/01:Fi211
yrkande 14 i berörd del för budgetåret 2001 under utgiftsområde 7
Internationellt bistånd anvisar anslag, med de anslagsvillkor som
framgår av detta betänkande, enligt utskottets förslag i bilaga 1 till
betänkandet,
Medelstilldelning och prioriteringar i bilateralt utvecklingssamarbete
12. beträffande samordningen av bistånds- och flyktingpolitiken
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U206 yrkande 32 besvarad med
vad utskottet anfört,
13. beträffande effektiva internationella organisationer
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U213 yrkande 20 besvarad med
vad utskottet anfört,
14. beträffande spridningen av hiv/aids
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U216 yrkande 14 besvarad med
vad utskottet anfört,
15. beträffande avgifter för att finansiera FN:s
konfliktförebyggande verksamhet
att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:Fi216 yrkande 2 och
2000/01:Fi217 yrkande 2 besvarade med vad utskottet anfört,
16. beträffande en rättvisare världsordning, skuldavskrivningar och
Världsbankens roll
att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U213 yrkande 21,
2000/01:U216 yrkande 15, 2000/01:U617 samt 2000/01:N384 yrkandena 1 och
2 besvarade med vad utskottet anfört,
17. beträffande ekologiskt hållbar utveckling
att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U206 yrkande 23,
2000/01:U216 yrkande 17, 2000/01:U213 yrkandena 1 och 8, 2000/01:U217
yrkande 11 samt 2000/01:N328 yrkande 16 besvarade med vad utskottet
anfört,
18. beträffande särskilda katastrofinsatser
att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U211 yrkandena 9 och 10
samt 2000/01:U217 yrkande 6 besvarade med vad utskottet anfört,
res. 7 (v, mp)
19. beträffande försoningsfrämjande åtgärder och lagföring av
krigsförbrytare
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U216 yrkande 18 besvarad med
vad utskottet anfört,
20. beträffande jämställdhet mellan kvinnor och män
att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U206 yrkande 29,
2000/01:U211 yrkande 5, 2000/01:U614 yrkandena 1 och 2, 2000/01:U630
yrkande 10 och 2000/01:A811 yrkande 15 besvarade med vad utskottet
anfört,
21. beträffande svenska företag och arbetsmarknadslagstiftning i
samarbetsländerna
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U211 yrkande 8 besvarad med vad
utskottet anfört,
22. beträffande funktionshindrades rättigheter
att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U206 yrkande 30 och
2000/01:U650 yrkande 3 besvarade med vad utskottet anfört,
23. beträffande barnrättsperspektiv i biståndet
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U206 yrkande 26 besvarad med
vad utskottet anfört,
24. beträffande inriktningen på EU:s gemensamma bistånd
att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U206 yrkandena 33-35 samt
2000/01:K398 yrkande 17 i berörd del besvarade med vad utskottet anfört,
25. beträffande storleken på EU:s bistånd
att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U206 yrkande 41,
2000/01:U213 yrkande 12 samt 2000/01:K398 yrkande 17 i berörd del
besvarade med vad utskottet anfört,
26. beträffande frihandel och kvoter inom teko-området
att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U206 yrkande 36 och
2000/01:K398 yrkande 17 i berörd del besvarade med vad utskottet anfört,
Bilateralt utvecklingssamarbete
27. beträffande demokrati och mänskliga rättigheter i
utvecklingssamarbetet
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U206 yrkandena 4, 5 och 11
besvarad med vad utskottet anfört,
28. beträffande kanaler för demokratibistånd
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:U206 yrkandena 6 och 7 samt
2000/01:U621 yrkande 5,
res. 8 (m)
res. 9 (fp)
29. beträffande demokratiska institutioner och
fattigdomsbekämpning
att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U206 yrkande 8 samt
2000/01:U658 yrkandena 1 och 2 besvarade med vad utskottet anfört,
30. beträffande fri- och rättigheter för homo- och bisexuella
personer
att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U206 yrkande 16,
2000/01:L459 yrkande 22 och 2000/01:Ju724 yrkande 27 besvarade med vad
utskottet anfört,
31. beträffande informationsteknologi som inslag i svenskt bistånd
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U206 yrkande 10 besvarad med
vad utskottet anfört,
32. beträffande demokratibistånd till Armenien
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U660 yrkandena 3 och 4 besvarad
med vad utskottet anfört,
33. beträffande sexuell och reproduktiv hälsa
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U206 yrkandena 25, 27 och 28
besvarad med vad utskottet anfört,
34. beträffande kampen mot hiv/aids
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U207 yrkandena 1-4 besvarad med
vad utskottet anfört,
35. beträffande effektiv socialpolitik
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U216 yrkande 12 besvarad med
vad utskottet anfört,
36. beträffande bistånd och näringsliv
att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U211 yrkande 7,
2000/01:U213 yrkande 5 samt 2000/01:U216 yrkandena 11 och 21 besvarade
med vad utskottet anfört,
37. beträffande vattenfrämjande åtgärder i u-länder
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U206 yrkande 24 besvarad med
vad utskottet anfört,
38. beträffande u-ländernas skuldbörda
att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U211 yrkande 1,
2000/01:U213 yrkandena 4, 14, 16, 17 och 19 samt 2000/01:U658 yrkande 4
besvarade med vad utskottet anfört,
res. 10 (c)
39. beträffande korruptionsbekämpning och bistånd genom enskilda
organisationer
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U623 yrkande 8 besvarad med vad
utskottet anfört,
res. 11 (m)
40. beträffande hälsoforskning
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U216 yrkande 13 besvarad med
vad utskottet anfört,
41. beträffande väpnade konflikter, vapeninköp och minröjning
att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U202, 2000/01:U211 yrkande
12, 2000/01:U216 yrkande 7 och 2000/01:U645 besvarade med vad utskottet
anfört,
42. beträffande enskilda organisationers roll i biståndet
att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U206 yrkande 31,
2000/01:U213 yrkande 7, 2000/01:U216 yrkande 20, 2000/01:U616 yrkande 4
samt 2000/01:U658 yrkande 3 besvarade med vad utskottet anfört,
Afrika
43. beträffande en nordisk Afrikafond
att riksdagen avslår motion 2000/01:U213 yrkande 23,
res. 12 (c)
44. beträffande biståndet till Somalia
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U612 yrkandena 1-3 besvarad med
vad utskottet anfört,
45. beträffande biståndet till Etiopien och Eritrea
att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U602 samt 2000/01:U631
yrkandena 1 och 2 besvarade med vad utskottet anfört,
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U620 yrkande 7 besvarad med vad
utskottet anfört,
res. 14 (m)
52. beträffande landramar i utvecklingssamarbetet
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U620 yrkande 8 besvarad med vad
utskottet anfört,
res. 15 (m)
53. beträffande bistånd till länder med korrumperade regimer
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U620 yrkande 9 besvarad med vad
utskottet anfört,
res. 16 (m)
54. beträffande skuldavskrivningar
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U620 yrkandena 10 och 11
besvarad med vad utskottet anfört,
55. beträffande enskilda organisationers roll i
biståndsplaneringen
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U620 yrkande 12 besvarad med
vad utskottet anfört,
56. beträffande enskilda organisationers och FN:s roll i biståndet
till Asien
att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U503 yrkande 3,
2000/01:U632 yrkande 3, 2000/01:U633 yrkande 3, 2000/01:U655 och
2000/01:U703 yrkande 4 besvarade med vad utskottet anfört,
57. beträffande bistånd till Kuba
att riksdagen avslår motion 2000/01:U629 yrkande 5,
res. 17 (m, kd, c, fp)
58. beträffande återuppbyggnadsarbetet på västra Balkan
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U404 yrkande 23 besvarad med
vad utskottet anfört,
59. beträffande bistånd till Armenien
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U203 besvarad med vad utskottet
anfört,
60. beträffande funktionshindrades situation
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U211 yrkande 2 besvarad med vad
utskottet anfört,
61. beträffande bildandet av ett institut för genusfrågor
att riksdagen avslår motion 2000/01:U211 yrkande 3,
res. 18 (v)
62. beträffande kvinnors tillgång till sexuell och reproduktiv
hälsovård
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U213 yrkande 6 besvarad med vad
utskottet anfört,
63. beträffande formerna för en utvärderingsfunktion
att riksdagen med avslag på motion 2000/01:U216 yrkande 23 förklarar
motion 2000/01:U216 yrkande 24 besvarad med vad utskottet anfört,
res. 19 (m, kd, c, fp)
Utfästelser inom anslaget 8:1
64. beträffande utfästelser under budgetåret 2001
att riksdagen bifaller yrkande 2 i proposition 2000/01:1, volym 4,
utgiftsområde 7,
65. beträffande placering av ett fredscentrum
att riksdagen med avslag på motion 2000/01:U201 förklarar motion
2000/01:U410 besvarad med vad utskottet anfört,
res. 20 (c)
66. beträffande sammanslagning av svenska biståndsmyndigheter
att riksdagen avslår motion 2000/01:U217 yrkande 3,
res. 21 (kd)
67. beträffande nedläggning av Sida
att riksdagen avslår motion 2000/01:U304 yrkandena 1 och 2,
Central- och Östeuropa
68. beträffande nedrustning och demobilisering av kärnvapen i
Ryssland
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U404 yrkande 25 besvarad med
vad utskottet anfört,
69. beträffande stöd till enklaven Kaliningrad
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U705 yrkande 2 besvarad med vad
utskottet anfört,
70. beträffande stöd till idrottsrörelser i utvecklingsländer och
Östeuropa
att riksdagen förklarar motion 2000/01:Kr345 yrkande 48 besvarad med
vad utskottet anfört,
71. beträffande integreringen i Europas demokratiska institutioner
av Central- och Östeuropa
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U206 yrkande 43 besvarad med
vad utskottet anfört,
72. beträffande miljösituationen på Kolahalvön
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U647 besvarad med vad utskottet
anfört,
73. beträffande kanaliseringen av svenskt bistånd till Central- och
Östeuropa
att riksdagen avslår motion 2000/01:U509 yrkande 8,
res. 22 (m)
74. beträffande inriktningen av svenskt bistånd till Central- och
Östeuropa
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U509 yrkande 9 besvarad med vad
utskottet anfört,
75. beträffande inriktningen på smittskyddsarbete i svenskt bistånd
till Central- och Östeuropa
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U509 yrkande 11 besvarad med
vad utskottet anfört,
76. beträffande utfästelser under budgetåret 2001 för Central- och
Östeuropa
att riksdagen bifaller yrkande 4 i proposition 2000/01:1, volym 4,
utgiftsområde 7,
77. beträffande avsättning för förlustrisker och exportgarantier
att riksdagen bifaller yrkande 5 i proposition 2000/01:1, volym 4,
utgiftsområde 7.
Stockholm den 21 november 2000
Viola Furubjelke
I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Sören Lekberg (s), Lars
Ohly (v), Holger Gustafsson (kd), Bertil Persson (m), Carina Hägg (s),
Liselotte Wågö (m), Agneta Brendt (s), Marianne Jönsson (s), Murad Artin
(v), Sten Tolgfors (m), Marianne Samuelsson (mp), Marianne Andersson
(c), Karl-Göran Biörsmark (fp), Birgitta Ahlqvist (s), Karin Enström (m)
och Rosita Runegrund (kd).
Reservationer
1. En översyn av utvecklingssamarbetets mål och utformning (mom.1)
Holger Gustafsson (kd) och Rosita Runegrund (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. på s. 20 börjar med
"Utskottet menar att" och slutar med " i detta skede." bort ha följande
lydelse:
Det övergripande målet för Sveriges internationella utvecklingssamarbete
är att höja de fattigas levnadsnivå. De sex av riksdagen fastlagda
delmålen, att bidra till resurstillväxt, ekonomisk och social utjämning,
ekonomisk och politisk självständighet, demokratisk samhällsutveckling,
en framsynt hushållning med naturresurser och omsorg om miljön samt
jämställdhet mellan kvinnor och män, samverkar för att bidra till det
övergripande målet. Kristdemokraterna håller i princip med om dessa
målsättningar men vill lägga till det övergripande målet att höja de
fattigas levnadsnivå och hävda människovärdet, samt som
biståndspolitiskt mål även att främja respekten för de mänskliga
rättigheterna och att verka för säkerhetsfrämjande och
konfliktförebyggande åtgärder.
Vi har alla ett gemensamt ansvar för varandra. Det är den insikten, den
visionen, som engagerar hundratusentals människor i vårt land att göra
betydelsefulla insatser för systrar och bröder i de fattiga länderna.
För kyrkor, folkrörelser, organisationer och en mängd ideella föreningar
är solidaritetstanken en självklarhet.
Människovärdet är universellt och kan därför inte relativeras av
geografiska gränser. Oberoende av faktorer som ras, kön, ålder, religion
osv. har varje människa ett och samma värde. Det är allas ansvar och
plikt att verka för att trygga människovärdet i alla delar av världen.
Ett av de verktyg som används för att uppnå detta mål är det
internationella biståndet. Mänskliga rättigheter är såväl ett mål som
ett medel inom utvecklingssamarbetet. Genom ökad delaktighet i
samhället, starkare civila samhällen och större spridning av makt och
resurser främjas förutsättningarna för en positiv ekonomisk, social och
hållbar utveckling, liksom en mer jämlik fördelning. Åsiktsfrihet och
ett öppet samhälle är medel för att motverka korruption, något som
drabbar de fattigaste hårdast.
Därmed tillstyrks motion U216 (kd) yrkande 1. Motionerna U206 (fp)
yrkandena 1, 2 och 40 och U216 (kd) yrkandena 2 och 4 anses besvarade
med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande en översyn av utvecklingssamarbetets mål och utformning
att riksdagen med bifall till motion 2000/01:U216 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt förklarar
motionerna 2000/01:U206 yrkandena 1, 2 och 40, 2000/01:U208 och
2000/01:U216 yrkandena 2 och 4 besvarade med vad utskottet anfört,
2. En översyn av utvecklingssamarbetets mål och utformning (mom.1)
Karl-Göran Biörsmark (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar "Utskottet
menar att" och slutar med " i detta skede." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att demokratimålet skall vara det överordnade bland
målen för utvecklingssamarbetet. Utgångspunkten är att varje människa
har rätt att leva ett liv i fred och frihet. Därför är demokrati det
enda styrelseskick som är människan värdigt. Demokrati medför positiva
effekter som gynnar utvecklingen i landet. Makthavare som vill bli
omvalda har ett intresse av att genomföra samhälleliga förändringar. En
positiv demokratisk och ekonomisk utveckling i u-länderna och det gamla
östblocket ligger i hög grad i Sveriges intresse. Miljöförstöring kan
motverkas och världsekonomin stimuleras. Påtvingade
befolkningsomflyttningar kan långsiktigt motverkas. Krigsriskerna
minskar. Och sist men inte minst: den enskilda människan kan åtnjuta
större möjligheter att påverka sin livssituation. I ett läge där många
människor runt om i världen fortfarande plågas av diktatur och
statsterrorism kan få uppgifter vara viktigare än att sprida demokratins
idéer över världen.
Utskottet menar att demokrati och respekt för mänskliga rättigheter
också har ett egenvärde. De är alltså inte endast ett medel att skapa
utveckling utan en förutsättning för och en del av själva
utvecklingsbegreppet. Det handlar om att skapa anständiga samhällssystem
utan förtryck. Sådana system är i längden utvecklingsbefrämjande också i
ekonomisk mening.
I dag är fattigdomsbekämpning det övergripande målet för svensk
biståndspolitik. Utskottet menar dock att det är uppenbart att det inte
är resurs-
överföringar som skapar utveckling, inte heller är det
resursöverföringar som de fattiga upplever som sitt mest alarmerande
problem. Då Världsbanken gått ut och frågat 60 000 fattiga i
"Consultations with the poor" om vad de upplever som sin största brist
säger de att det de främst vill prioritera är insatser mot fysisk
ohälsa, laglöshet, brist på jämställdhet mellan könen samt bristen på
förtroende för institutioner. Utskottet menar att detta är en
förskjutning av fattigdomsdefinitionen, som fått genomslag i
institutioner som IMF:s och Världsbankens användning av begreppet. Vad
man då menar med fattigdomsbekämpning är företeelser som utmärker en
liberal demokrati. Utveckling sker när människor har verktygen i sina
egna händer. Detta är vad som utmärker en demokrati och därför skall
demokrati vara det överordnade bland målen för utvecklingssamarbetet.
Därmed tillstyrker utskottet motion U206 (fp) yrkande 1. Motionerna U206
(fp) yrkandena 2 och 40, U208 (s) och U216 (kd) yrkandena 1, 2 och 4
anses besvarade med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande en översyn av utvecklingssamarbetets mål och utformning
att riksdagen med bifall till motion 2000/01:U206 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt förklarar
motionerna 2000/01:U206 yrkandena 2 och 40, 2000/01:U208 och
2000/01:U216 yrkandena 1, 2 och 4 besvarade med vad utskottet anfört,
3. Demokrati och mänskliga rättigheter som övergripande biståndsmål
(mom.9)
Marianne Andersson (c) och Karl-Göran Biörsmark (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar
med."Utskottet menar att" och slutar med "och mänskliga rättigheter."
bort ha följande lydelse:
Utskottet menar att följderna av att mottagarländer med svaga
förvaltningar "bombarderas" med tusentals projekt innebär stora
påfrestningar för mottagarlandets förvaltning. Formerna för överföring
av biståndsresurser skall därför vara enkla och administrativt klara.
Utskottet framhåller att det talar för en starkare inriktning på stöd
till hela program eller processer snarare än projekt - i kombination med
tydliga krav på politikens innehåll. Det kräver också ökad
internationell givarsamordning.
Förutsättningen för sådant bredare stöd är, enligt utskottets
uppfattning, att Sverige som givare känner ett rimligt mått av
förtroende för den politik som förs - den ekonomiska politiken i stort
eller politiken inom den berörda sektorn. Här måste det alltså med
nödvändighet finnas ett betydande inslag av villkor, s.k.
konditionalitet, i biståndsgivningen. Enligt utskottets mening är
kravlöshet förödande i all hjälpverksamhet. Utskottet vill vidare betona
att den nya politik som bygger på partnerskap aldrig får leda till att
Sverige behandlar korrupta eller odemokratiska regimer som jämbördiga
partner. Detta ger en legitimitet åt makthavare som inte skall stödjas
utifrån.
Därmed tillstyrks motion U206 (fp) yrkande 3. Motionerna U206 (fp)
yrkande 20 samt U213 (c) yrkandena 2 och 3 anses besvarade med vad
utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande demokrati och mänskliga rättigheter som övergripande
biståndsmål
att riksdagen med bifall till motion 2000/01:U206 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt förklarar
motionerna 2000/01:U206 yrkande 20 samt 2000/01:U213 yrkandena 2 och 3
besvarade med vad utskottet anfört,
4. Biståndsramen och enprocentsmålet (mom.10)
Holger Gustafsson (kd) och Rosita Runegrund (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med.
"Utskottet har vid" och slutar med "i anslutning till vårpropositionen"
bort ha följande lydelse:
Det svenska biståndet har sedan början av 1960-talet präglats av en
generös inställning. Enprocentsmålet har, sedan en enig riksdag
beslutade om det 1968, varit en grundbult i biståndet. Beslutet om 1 %
av BNI till biståndet var tänkt att garantera långsiktighet och undvika
att biståndet gjordes beroende av tillfälliga fluktuationer i statens
finanser. Under goda år höjdes biståndet i pengar räknat, för att minska
när det gick sämre för Sverige. Detta kunde ske oberoende av växlingar
vid regeringsmakten.
Det förtjänar att påpekas att biståndet endast vid två tillfällen nått
upp till 1% av BNI, nämligen 1982 samt 1992, då Alf Svensson var
biståndsminister. Att notera är att Sverige vid bägge dessa tillfällen
leddes av borgerliga regeringar.
Sedan regeringsskiftet 1994 har regeringen med stöd av Moderata
samlingspartiet och Centerpartiet kraftigt skurit ned biståndet från 0,9
% till en nivå runt 0,7 %. För åren 2001-2002 föreslår regeringen, med
hjälp av Vänsterpartiet och Miljöpartiet, mycket blygsamma successiva
höjningar till 0,74 % år 2002. Med denna takt skulle det ta 30 år för
att åter nå enprocentsnivån. Den uttalade ambitionen att återupprätta
enprocentsmålet är, enligt utskottets mening, därför inte trovärdig.
Regeringen föreslår denna låga biståndsnivå i en tid då den ena
katastrofen avlöst den andra i olika delar av världen. Orkaner,
översvämningar, jordbävningar och förödande krig har nödvändiggjort
stora biståndsinsatser. Samtidigt finns stora behov av långsiktigt stöd
för utveckling av demokrati och mänskliga rättigheter. Behovet av
skuldavskrivningar är akut, samtidigt som regeringen indirekt låter de
fattigaste vara med och betala saneringen av Sveriges statsskuld.
Utskottet vänder sig mot denna politik.
Utskottet anser att den låga biståndsnivån 0,7 % aldrig borde ha
accepterats. Ambitionen att åter nå upp till 1 % av BNI måste nu bli
trovärdig, något som regeringens förslag inte innebär. Regeringen
skriver i årets budgetproposition att ambitionen är att uppnå
enprocentsmålet när de statsfinansiella förutsättningarna för detta
föreligger. Regeringen poängterar ofta att det går bra för Sverige och
att den svenska ekonomin är god och detta ökar visserligen biståndet
något. Utskottet vill dock gå längre för att möta de enorma behoven.
Motionsledes har Kristdemokraterna under flera år föreslagit en plan för
att nå enprocentsmålet i början av det nya millenniet. Utskottet anser
att en sådan plan nu bör upprättas.
Vad som ovan anförts om biståndsramen och enprocentsmålet bör ges
regeringen till känna.
Därmed tillstyrks motion U216 (kd) yrkande 25. Motionerna U206 (fp)
yrkandena 45 och 46, U213 (c) yrkande 13 samt Fi211 (fp) yrkande 14 i
berörd del anses besvarade med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande biståndsramen och enprocentsmålet
att riksdagen med bifall till motion 2000/01:U216 yrkande 25 och med
anledning av yrkande 1 i proposition 2000/01:1, volym 4, utgiftsområde
7, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt
förklarar motionerna 2000/01:U206 yrkandena 45 och 46, 2000/01:U213
yrkande 13 samt 2000/01:Fi211 yrkande 14 i berörd del besvarade med vad
utskottet anfört,
5. Biståndsramen och enprocentsmålet (mom.10)
Marianne Andersson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med
"Utskottet har vid" och slutar med "i anslutning till vårpropositionen"
bort ha följande lydelse:
För att uppnå en utveckling som är politiskt, ekonomiskt, socialt och
miljömässigt hållbar krävs åtgärder inom alla samhällssektorer.
Biståndspolitiken måste ges en sådan strukturell inriktning att
människorna i mottagarländerna får ökade förutsättningar att långsiktigt
kunna lösa fattig-domsproblemen. Detta kan bara förverkligas inom en
stabil ram för utveckling, bestående av fred och säkerhet, ekonomisk
tillväxt, god styrelse, starka institutioner och kontinuerlig utveckling
av mänsklig kapacitet.
Den länk som ofta saknas i arbetet med fattigdomsbekämpning är ett
effektivt självstyre. Det svenska biståndet bör därför göra möjligt för
biståndsmottagarna att själva driva arbetet och utforma egna
fattigdomsbekämpningsprogram, att själva bygga upp och utveckla sina
länder. Biståndet måste göra det möjligt för fattiga kvinnor och män att
medverka i utvecklingsprocesser och förbättra sin förmåga att försörja
sig och ta sig ur sin fattigdom. Utan ett starkt civilt samhälle kan
aldrig en långsiktigt stabil demokratisk utveckling uppnås.
Folkrörelserna och de enskilda organisationerna spelar en oerhört viktig
roll i det sammanhanget.
Det handlar emellertid inte bara om att bättre utnyttja och samordna
befintliga resurser. Det behövs även mer pengar. Det offentliga
biståndet till de minst utvecklade länderna har minskat till den lägsta
nivån på 20 år. Många givarländer har dragit ner sina biståndsanslag;
exempelvis anslår världens sju rikaste industriländer (G7) i genomsnitt
endast 0,19 % av BNP till bistånd. Sveriges agerande som föregångare på
det här området lämnar mycket i övrigt att önska.
Det internationella utvecklingssamarbetet hör till vårt lands
viktigaste och mest konkreta utrikespolitiska verksamheter. Det är en
självklarhet att Sverige skall ta på sig sin del av ansvaret också för
de globala problemens lösning. Utskottet anser att det är angeläget att
biståndsmålet på 1 % av BNI återupprättas i en betydligt snabbare och
jämnare takt än vad som för närvarande sker. Att uppfylla
enprocentsmålet är mycket viktigt för Sveriges anseende i det
internationella samfundet.
Vad som ovan sagts om att återupprätta biståndsmålet på 1 % av BNI bör
ges regeringen till känna.
Därmed tillstyrks motion U213 (c) yrkande 13. Motionerna U216 (kd)
yrkande 25, U206 (fp) yrkandena 45 och 46 samt Fi211 (fp) yrkande 14 i
berörd del anses besvarade med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande biståndsramen och enprocentsmålet
att riksdagen med bifall till motion 2000/01:U213 yrkande 13 och med
anledning av yrkande 1 i proposition 2000/01:1, volym 4, utgiftsområde
7, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt
förklarar motionerna 2000/01:U216 yrkande 25, 2000/01:U206 yrkandena 45
och 46 samt 2000/01:Fi211yrkande 14 i berörd del besvarade med vad
utskottet anfört,
6. Biståndsramen och enprocentsmålet (mom.10)
Karl-Göran Biörsmark (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med
"Utskottet har vid" och slutar med "i anslutning till vårpropositionen"
bort ha följande lydelse:
De socialdemokratiska regeringarna har sedan 1994 skurit i det svenska
biståndet mer än någon tidigare regering gjort. Stödpartierna
Vänsterpartiet och Miljöpartiet har inte förmått att nämnvärt förändra
den bilden. De förbättringar som drivits igenom har senare stoppats av
begränsningsbelopp som regeringen utfärdat. Det har skapat en svår
situation för främst Sida men även för enskilda organisationer. Det enda
påtagliga resultatet är att det i budgeten utlovas en substantiell
höjning om tre år, alltså efter nästa val. "Gärna solidaritet, men inte
nu", är parollen.
Utskottet anser det vara viktigt att fastslå att regeringens
nedskärningar inom biståndspolitiken inte har kunnat motiveras med
uteblivna resultat. Tvärtom, biståndet har i hög grad gett positiva
resultat. Investeringar i "mänskligt kapital" har exempelvis ofta varit
mycket framgångsrika. Biståndet har främjat läskunnighet, försett
människor med rent vatten, lärt dem vikten av hygien och gett dem
tillgång till en fungerande hälso- och sjukvård. Stödet till
diktaturernas offer i Latinamerika och södra Afrika har inte bara varit
humanitärt motiverat utan har också förbättrat förutsättningarna för den
demokratisering som nu pågår. De som hävdar att bistånd är onödigt
saknar grund för sitt påstående.
Utskottet motsätter sig den nedprioritering av biståndet som skett de
senaste åren. Utskottet kan heller inte acceptera att biståndet, enligt
regeringens förslag, endast skall uppgå till 0,73, 0,74 respektive 0,81
% av BNI för åren 2001, 2002 samt 2003. Behoven av demokratiska och
ekonomiska reformer och katastrofhjälp i tredje världen är omedelbara. I
dag föreligger dessutom de statsfinansiella förutsättningarna för att
höja ambitionen och påskynda återställandet av enprocentsmålet.
Utskottet menar att en successiv och konsekvent höjning med början år
2001 vore att föredra framför den plötsliga ökning som regeringen
föreslår om tre år. Biståndsarbetet blir ryckigt när man ena dagen inför
begränsningar på biståndsanslaget och andra dagen utlovar plötsliga
höjningar. Detta försvårar planeringen för de organisationer som arbetar
med bistånd. Utskottet menar att det kommer att gå ut över biståndets
kvalitet och förstöra de enskilda organisationernas relationer med sina
samarbetspartner i utvecklingsländerna.
I ljuset av Sveriges ekonomiska utveckling och behovet av att säkra att
fler människor får del av globaliseringens fördelar, anser utskottet att
biståndsnivån framöver måste höjas i en helt annan takt än vad
regeringen föreslår. Vägen mot det av riksdagen fastställda
enprocentsmålet måste vara trovärdig. Så är inte fallet med regeringens
förslag. Folkpartiet har motionsledes presenterat en plan för en
återgång till enprocentsmålet inom en femårsperiod. Förslaget innebär
att allokeringar på 0,81%, 0,85% och 0,88% av BNI görs för åren 2001,
2002 och 2003, vilket motsvarar en ökning av biståndet med 1 700, 2 400
respektive 1 700 miljoner kronor utöver regeringens förslag för
respektive år, eller sammanlagt 5 800 miljoner kronor för åren
2001-2003. Utskottet ställer sig bakom en plan med en sådan inriktning.
Detta bör ges regeringen till känna.
Därmed tillstyrks motion U206 (fp) yrkandena 45 och 46. Motionerna U216
(kd) yrkande 25, U213 (c) yrkande 13 samt Fi211 (fp) yrkande 14 i berörd
del anses besvarade med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande biståndsramen och enprocentsmålet
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:U206 yrkandena 45 och 46
samt av yrkande 1 i proposition 2000/01:1, volym 4, utgiftsområde 7, som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt förklarar
motionerna 2000/01:U216 yrkande 25, 2000/01:U213 yrkande 13 samt
2000/01:Fi211 yrkande 14 i berörd del besvarade med vad utskottet
anfört,
7. Särskilda katastrofinsatser (mom.18)
Lars Ohly, Murad Artin (båda v) och Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 44 börjar med "Det
humanitära biståndet" och slutar med "av tidigare erfarenheter" bort ha
följande lydelse:
Under senare år har flera länder i världen drabbats av omfattande
naturkatastrofer. De som drabbas är de fattiga länderna där
levnadsstandarden är låg, bostäderna bräckliga och tillfälliga och
infrastrukturen svag. Översvämningar, stormar och skyfall har inneburit
oerhörda umbäranden för befolkningen.
Organisationen Christian Aid har genomfört en omfattande fallstudie av
hur miljö- och naturkatastrofen Mitch drabbade Honduras: In debt to
disaster - What happened to Honduras after Hurricane Mitch. Studien
behandlar både de bakomliggande orsakerna till denna katastrof och
presenterar förslag till åtgärder. Den visar med stor tydlighet att
sådana naturkatastrofer inte är olyckshändelser orsakade av naturens
nyckfullhet, utan att andra än de drabbade bär ansvaret för vad som
sker.
I rapporten från Christian Aid föreslås en rad åtgärder för att skapa
ett varningssystem för annalkande naturkatastrofer, ökat stöd till
byggandet av säkra hamnar och mycket annat. Utskottet yrkar att Sverige
i internationella sammanhang bör ta upp frågan om ett s.k. early
warning-system och medverka ekonomiskt till uppbyggnaden av ett sådant.
Det svenska biståndet är vidare, påpekar utskottet, utformat så att det
övriga biståndet drabbas när stora katastrofer inträffar. Därför bör i
stället en fond för katastrofbistånd byggas upp. Detta bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
Motion U211 (v) yrkande 9 tillstyrks därmed. Motionerna U211 (v) yrkande
10 och U217 (kd) yrkande 6 anses besvarade med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande särskilda katastrofinsatser
att riksdagen med bifall till motion 2000/01:U211 yrkande 9 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt förklarar
motionerna 2000/01:U211 yrkande 10 samt 2000/01:U217 yrkande 6 besvarade
med vad utskottet anfört,
8. Kanaler för demokratibistånd (mom.28)
Bertil Persson (m), Liselotte Wågö (m), Sten Tolgfors (m) och Karin
Enström (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 63 börjar med "Utifrån
analys av" och slutar med "i dessa fall" bort ha följande lydelse:
Utskottet yrkar att bistånd inte får utbetalas till statsmakter som
grovt och systematiskt kränker mänskliga rättigheter och utövar förtryck
mot sina medborgare. Allvarlig korruption skall också utesluta bistånd.
Ingen långsiktig och reell utveckling är möjlig utan någon grad av
demokrati och respekt för människors rättigheter. I de länder som tar
emot ett betydande svenskt bistånd har Sverige ett särskilt ansvar för
att respekten för mänskliga rättigheter och demokrati stärks och att
etablerade regler och principer efterlevs.
Hittills har Sveriges agerande varit för svagt. Bistånd har alltför ofta
utbetalats utan några direkta krav på att utvecklingen skall gå i
riktning mot demokrati med ökad respekt för mänskliga rättigheter. Även
statsmakter som i decennier har förtryckt sitt folk har kunnat räkna med
svenskt bistånd.
Sverige måste nu på ett mycket aktivare och tydligare sätt ställa krav
och driva på utvecklingen mot demokrati och respekt för mänskliga
rättigheter. Utskottet anser således att inslaget av villkor bör öka i
det bilaterala biståndet vad gäller dessa två frågor.
Därmed tillstyrks motion 621 (m) yrkande 5. Motionerna U206 (fp)
yrkandena 6 och 7 anses besvarade med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:
28. beträffande kanaler för demokratibistånd
att riksdagen med bifall till motion 2000/01:U621 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört och förklarar
motion 2000/01:U206 yrkandena 6 och 7 besvarad med vad utskottet anfört,
9. Kanaler för demokratibistånd (mom.28)
Karl-Göran Biörsmark (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 63 börjar med "Utifrån
analys av" och slutar med "i dessa fall" bort ha följande lydelse:
Utskottet menar att biståndsdialogen måste vara ett kraftfullt
instrument för att främja demokrati och mänskliga rättigheter. Därför
skall budskapet vara entydigt även till länder där vi har starka
exportintressen, såsom Kina.
Om demokratibistånd skall bedrivas i diktaturstater, totalitära stater
eller stater som ej tillåter flerpartisystem anser utskottet att
biståndet skall ske genom enskilda organisationer. Det måste stå klart
för mottagarländerna att biståndets omfattning och inriktning kan
påverkas av hur demokratifrågan hanteras. I detta avseende skall
inslaget av villkor i biståndsgivningen öka. Utskottet menar vidare att
Sverige bör undvika bilaterala biståndsengagemang i länder vars regimer
inte strävar efter demokratisering.
Därmed tillstyrks motion U206 (fp) yrkandena 6 och 7. Motionen U621 (m)
yrkande 5 anses besvarad med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:
28. beträffande kanaler för demokratibistånd
att riksdagen med bifall till motion 2000/01:U206 yrkandena 6 och 7 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört och förklarar
motion 2000/01:U621 yrkande 5 besvarad med vad utskottet anfört,
10. U-ländernas skuldbörda (mom.38)
Marianne Andersson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 76 börjar med
"Utskottet anser att" och på s. 77 slutar med
"utvecklingsansträngningarna skall lyckas." bort ha följande lydelse:
Många u-länders förvaltningar fungerar dåligt. Länderna har ofta tagit
över kolonialtidens stela byråkratier eller själva byggt upp
överdimensionerade och centraliserade förvaltningar. Samtidigt utvecklas
flera länder från plan-ekonomi till marknadsorienterade samhällen. En
nödvändig, men inte tillräcklig, förutsättning för att minska
fattigdomen är ekonomisk tillväxt. Det är självklart att den ekonomiska
tillväxten också måste vara miljömässigt hållbar för att ge varaktiga
effekter för fattigdomsminskning.
Förbättrade statsfinanser, effektivare statsförvaltning, fungerande
regelsystem och fördelningsmekanismer, ökad rättssäkerhet och
decentraliserad samhällsmakt genererar långsiktigt verkande effekter. En
sund makro- och mikroekonomisk politik samt en strävan att upprätta väl
fungerande institutioner och ett regelverk som befrämjar demokrati,
laglighet, öppenhet och effektivitet är nödvändiga förutsättningar för
en hållbar ekonomisk tillväxt.
Statens möjligheter till resursplanering och högre inkomster ger större
möjlighet att satsa på fördelningspolitiska åtgärder och kan uppnås
genom exempelvis effektivare indrivning av skatter och avgifter,
förbättrad kapacitet vad gäller budgetarbete, redovisning och revision
samt genom mindre svinn och korruption. Att bidra till att etablera och
utveckla fungerande samhällsinstitutioner, som exempelvis bank- och
rättsväsende, skattesystem m.m. och stödja demokratisk utveckling och
ekonomiska reformer samt stärka insatserna mot korruption är därför
avgörande. Korruption leder till misshushållning med knappa resurser och
drabbar därmed alla.
De fattiga ländernas skuldbörda förhindrar vidare alla möjligheter till
utveckling. Enbart Afrikas skuldbörda till väst uppgår i dag till
oerhörda 350 miljarder dollar. Av världens totala investeringar de
senaste två åren gick en procent till Afrika. Så länge huvuddelen av ett
lands exportinkomster går till att betala en enorm skuldbörda, kan ingen
utveckling åstadkommas.
Utskottet välkomnar Världsbankens och Internationella valutafondens
(IMF) gemensamma initiativ, det s.k. HIPC-initiativet (Heavily Indebted
Poor Countries) som syftar till att skriva av lån och därmed minska de
fattigaste och mest skuldtyngda ländernas räntebörda. Det är bra att man
bestämt sig för att blåsa nytt liv i skuldfrågan och satt upp ett antal
delmål till år 2015. Ett av målen är att halvera fattigdomen.
Centerpartiet anser att det är bra som ett steg på vägen men vill
understryka att det övergripande målet alltjämt måste vara att utrota
fattigdomen.
HIPC-initiativet är dock otillräckligt. Ökade svenska resurser på detta
område skulle ge regeringen större trovärdighet i arbetet att få till
stånd globala beslut om substantiella avskrivningar av de fattiga
ländernas skulder.
Världsbanken och IMF tog under 1980-talet ledningen i den nya
utvecklingspolitik som kom att benämnas strukturanpassning. I
saneringsöverenskommelser med fattiga länder som var beroende av stora
lån från Världsbanken togs i många år bara strikt nationalekonomiska
hänsyn. IMF ställde stora krav på att länderna skulle genomföra
strukturanpassningsprogram för att få ytterligare lån. Övriga givare
anslöt sig som regel till dessa villkor. Programmen innebar att ekonomin
skulle liberaliseras. [Statliga monopol skulle bort, statliga företag
konkurrensutsättas och gärna privatiseras. Icke lönsamma företag skulle
läggas ned, statliga subventioner av t.ex. livsmedel skulle tas bort
liksom prisregleringar. Övervärderade valutor skulle skrivas ned,
statsbudgeten skulle bringas i balans och budgetunderskott skäras bort
genom besparingar.] Demokratiska problem, kränkningar av mänskliga
rättigheter diskuterades inte, och de överenskommelser som Världsbanken
och IMF gjorde hölls länge strikt hemliga. Många enskilda organisationer
har protesterat mot detta arbetssätt.
Under senare år har man försökt modifiera strukturanpassningsprogrammen
genom ökade sociala hänsyn. Världsbanken arbetar också mer med s.k.
mjuka lån. Fortfarande skapar emellertid kraven på marknadsanpassning
och åtstramning stora påfrestningar för de fattiga länder som ställs
inför dem. Förhandlingsklimatet mellan banken eller valutafonden och
lånekunden har förändrats. Sociala förhållanden, demokrati och mänskliga
rättigheter diskuteras nu regelmässigt. Vissa avtal med några länder har
publicerats och båda institutionerna har inlett diskussioner och möten
med frivilliga organisationer. De opinionsbildare som i flera år arbetat
seriöst för att förändra institutionernas arbetssätt har således till
stor del lyckats.
Mycket återstår dock att göra. Utskottet anser det inte rimligt att
svältdrabbade länder skall använda stora delar av sitt bistånd till
ränta och amortering på skulder. All sanering av ett lands ekonomi måste
utgå ifrån de grundvärden som finns i FN-stadgan, nämligen respekt för
mänskliga rättigheter, rättsstaten, demokrati och ekonomisk och social
utveckling. Det innebär att både Världsbanken och IMF skall ha en
uttalad skyldighet att beakta dessa värden i förhandlingar och
avtalsslut med de stater som lånar pengar.
De fattiga staternas ekonomi måste växa för att de skall kunna bli
stabila, demokratiska och skapa sig en plats i världsekonomin. Privata
investeringar överskuggar med bred marginal biståndet. Denna trend
kommer säkerligen att fortsätta i takt med förbättrade kommunikationer,
och möjligheten att förlägga produktion var som helst i världen blir
därmed större. Därför behövs stora investeringar i utvecklingsländernas
sociala och ekonomiska infrastruktur.
Utländska direktinvesteringar i de minst utvecklade länderna (MUL-
länderna) är ett viktigt inslag i dessa länders
utvecklingsansträngningar eftersom relativt små förändringar i handels-
och investeringsresurserna genererar mycket mer resurser för utveckling
än några förutsebara ökningar i det offentliga biståndet.
De utvecklingsstrategier som förespråkats av de multilaterala
finansieringsinstitutionerna har begränsningar. Det internationella
samfundet måste se över dessa och ta mer hänsyn till utvecklingens
sociala, mänskliga och miljömässiga dimensioner. Ett transparent
internationellt ekonomiskt beslutsfattande med deltagande av alla
berörda parter inklusive näringsliv, fri-villigorganisationer och den
akademiska världen är en förutsättning för att internationella
utvecklingsansträngningar skall lyckas. Detta bör ges regeringen till
känna.
Därmed tillstyrks motion U213 (c) yrkandena 14, 16, 17 och 19.
Motionerna U211 (v) yrkande 1, U213 (c) yrkande 4 och U658 (fp) yrkande
4 anses besvarade med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:
38. beträffande u-ländernas skuldbörda
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:U213 yrkandena 14, 16, 17
och 19 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört och
förklarar motionerna 2000/01:U211 yrkande 1, 2000/01:U213 yrkande 4 och
2000/01:U658 yrkande 4 besvarade med vad utskottet anfört,
11. Korruptionsbekämpning och bistånd genom enskilda organisationer
(mom.39)
Bertil Persson (m), Liselotte Wågö (m), Sten Tolgfors (m) och Karin
Enström (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 77 börjar med "Bistånd
bör på" och slutar med "rättigheter och korruption." bort ha följande
lydelse:
Korruption utgör ett avsevärt hinder för såväl det internationella som
det inhemska handelsutbytet. En korrumperad och inkompetent statsmakt
utgör ofta det påtagligaste hindret för ett lands välståndsutveckling.
Det är därför angeläget att bl.a. inom ramen för WTO anta etiska regler
för att bekämpa korruption. Genom korruptionsbekämpning, en bättre
fungerande marknad, ett ökat konkurrenstryck och en renodling av
statsmaktens övervakande funktion förbättras villkoren, framför allt för
de små företag som har svårt att verka i ett korrumperat system.
Korruption undergräver också internationella regler om
konkurrensneutralitet, vilket försvårar strävan till regionalt
samarbete. Regler till skydd mot deponering av farligt avfall kringgås
inte sällan av korrupta förvaltningar. Korruption utgör också ett hot
mot hälsa och miljö.
Frågan om korruption är inte bara kopplad till den internationella
handeln. Den berör också det mer traditionella biståndet.
Biståndsgivarna har ett ansvar att inte hålla korrumperade regimer under
armarna. I de länder där regeringen utgör det största hindret för det
egna folkets utveckling, och en genuin vilja att genomföra reformer
saknas, bör i möjligaste mån biståndet i stället kanaliseras genom
ideella organisationer. Erfarenheten visar att bistånd till en
utvecklingsfientlig regering gör ett land fattigare. Bistånd från
Sverige och EU skall inte ges till korrumperade statsmakter som hindrar
sina folks utveckling.
Motion U623 (m) yrkande 8 tillstyrks därmed.
dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:
39. beträffande korruptionsbekämpning och bistånd genom enskilda
organisationer
att riksdagen med bifall till motion 2000/01:U623 yrkande 8 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. En nordisk Afrikafond (mom.43)
Marianne Andersson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 87 börjar med "Genom
att på" och slutar med "kapitalförsörjningen i Afrika." bort ha följande
lydelse:
Utskottet menar att det är angeläget att den ekonomiska politiken
utformas för att främja tillväxt, och att det finns tillgång till
investeringskapital. Under första hälften av detta århundrade får Afrika
dubbelt så många munnar att mätta, och även i resten av världen kommer
produktionsresurserna för livsmedel att vara ansträngda. Målsättningen
bör vara att Afrika skall kunna försörja kontinentens invånare med
baslivsmedel även på lång sikt. Det finns bedömningar som pekar på att
produktionsökningen av livsmedel årligen kan bli dubbelt så stor som
befolkningstillväxten om politiken sköts rätt. Därmed finns
förutsättningar för självförsörjning.
En fungerande livsmedelsförsörjning, ökad handel och ökade
exportmöjligheter ger upphov till varaktiga inkomstkällor som tjänar som
underlag för fortsatt utveckling. För att stärka kapitalförsörjningen i
Afrika anser utskottet att förutsättningarna för en nordisk Afrikafond
bör utredas. Detta skall ses som ett komplement till ordinarie
biståndsverksamhet. Vad som ovan sagts om att närmare utreda
förutsättningarna för en nordisk Afrikafond för att stärka
kapitalförsörjningen i Afrika bör ges regeringen till känna.
Därmed tillstyrks motion U213 (c) yrkande 23.
dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse:
43. beträffande en nordisk Afrikafond
att riksdagen med bifall till motion 2000/01:U213 yrkande 23 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Decentralisering av biståndets administration (mom.47)
Bertil Persson (m), Liselotte Wågö (m), Sten Tolgfors (m) och Karin
Enström (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 89 börjar med "Det är
dock" och slutar med "länder och organisationer" bort ha följande
lydelse:
För att möjliggöra en kraftfull satsning på fattigdomsutrotningen i
Afrika bör den centrala utvecklingsfunktionen för biståndet förläggas
till Afrika, medan Sidas centrala administration även fortsättningsvis
bör vara förlagd till Sverige.
Därmed tillstyrker utskottet motion U620 (m) yrkande 13.
dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse:
47. beträffande decentralisering av biståndets administration
att riksdagen med bifall till motion 2000/01:U620 yrkande 13 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Bertil Persson (m), Liselotte Wågö (m), Sten Tolgfors (m) och Karin
Enström (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 90 börjar med
"Utskottet menar att" och slutar med "och långsiktig välståndsökning."
bort ha följande lydelse:
Bilden av Afrika präglas i stor utsträckning av krig, fattigdom och
svält. Visserligen finns det länder och områden i Afrika där det råder
fredliga förhållanden, där utvecklingen snabbt går framåt och där det
finns ett visst välstånd, men i huvudsak är bilden riktig. Afrika har
omfattande och svåra problem.
Även utifrån mycket hopplösa utgångspunkter går det emellertid att få
till stånd en snabb utveckling. Det kan inte vara rimligt att länder i
decennium efter decennium skall fortsätta ha en förödande låg
levnadsstandard. Den första långsiktiga åtgärden är, anser utskottet,
att i verklig mening låta Afrikas länder fritt få exportera sina varor
och tjänster till de utvecklade länderna. Europeiska unionen och övriga
i-länder skall undanröja sina handelshinder, inte minst vad gäller
jordbruksvaror. Sverige bör, menar utskottet, genom EU i WTO driva
frågan om avskaffade tullar och handelshinder gentemot u-länderna.
Därmed läggs en långsiktig grund för sunda handelsförhållanden, vilket
är en god grund för en både snabb och långsiktig välståndsökning
Därmed tillstyrker utskottet motion U620 (m) yrkande 7.
dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:
att riksdagen med bifall till motion 2000/01:U620 yrkande 7 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Landramar i utvecklingssamarbetet (mom.52)
Bertil Persson (m), Liselotte Wågö (m), Sten Tolgfors (m) och Karin
Enström (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 91 börjar med "För
svensk biståndspolitik" och slutar med "av den biståndspolitiska
utredningen." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det nuvarande systemet med landramar bör avskaffas
till förmån för ett avtalsbundet samarbete. I avtalen bör ingå strikta
villkor vad gäller korruption, redovisning och effektivitet. Bistånd som
i praktiken gynnar korruption får inte förekomma. Biståndet måste vidare
vara effektivt. Utgiftsmål - där måluppfyllelsen består i att anslagna
medel utbetalats - leder sällan till detta. Det gäller nu att i stället
skapa effektivitetsmål med minskat antal fattiga, ökat antal flickor som
fått grundläggande utbildning, ökat antal hushåll som fått rent vatten
etc.
Därmed tillstyrker utskottet motion U620 (m) yrkande 8.
dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande lydelse:
52. beträffande landramar i utvecklingssamarbetet
att riksdagen med bifall till motion 2000/01:U620 yrkande 8 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. Bistånd till länder med korrumperade regimer (mom.53)
Bertil Persson (m), Liselotte Wågö (m), Sten Tolgfors (m) och Karin
Enström (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 91 börjar med
"Utskottet anser att" och slutar med " - måste accepteras." bort ha
följande lydelse:
En tredjedel av Afrikas länder befinner sig nu i krigstillstånd som
berör närmare 40 % av kontinentens befolkning. Krigen och oroligheterna
föröder mänskligt liv och försvårar eller omöjliggör normal utveckling.
En stor del av de krigförande staternas resurser ägnas åt
krigsansträngningar.
Ett första steg för att skapa förutsättningar för ett ökat välstånd i
regionen måste därför vara att få stopp på de pågående krigen. FN måste
omedelbart prioritera fredsfrämjande insatser i Afrika. Det är
obegripligt att säkerhetsrådet, med sitt ansvar för internationell fred
och säkerhet, under flera år förhållit sig så passivt till de afrikanska
krigen. Redan FN:s skandalösa uppträdande i samband med folkmordet i
Rwanda har fått Afrikas folk att misströsta om FN. Säkerhetsrådets
fortsatta oförmåga att agera kan inte accepteras. Det internationella
bistånd som går till Afrika bör naturligtvis främst inriktas på att
undanröja det mest fundamentala hindret mot utveckling på hela
kontinenten, nämligen krigen.
Att få stopp på krigen och möjliggöra samtal mellan de krigförande
parterna har första prioritet, men det räcker inte. En organisation för
att förebygga framtida konflikter måste också etableras. Sverige bör
inom EU och i FN ta initiativ till en afrikansk freds- och
säkerhetsordning.
Utskottet anser vidare att Sverige bör avsluta allt bilateralt bistånd
till statsmakter som är involverade i anfallskrig. Svenska
biståndsresurser får inte - direkt eller indirekt - kunna användas för
krigföring. Ett sådant villkor för bistånd skulle också utgöra en viktig
signal till krigförande regimer och höja kostnaden för att föra krig.
Därmed tillstyrker utskottet motion U620 (m) yrkande 9.
dels att utskottets hemställan under 53 bort ha följande lydelse:
53. beträffande bistånd till länder med korrumperade regimer
att riksdagen med bifall till motion 2000/01:U620 yrkande 9 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 96 börjar med
"Utskottet menar att" och slutar med "de närmaste åren." bort ha
följande lydelse:
Amnesty International rapporterar i år om hur den kubanska regimen
konsekvent kränker de mänskliga rättigheterna. Dissidenter, däribland
journalister, politiska motståndare och människorättsförsvarare, utsätts
för grova trakasserier och berövas tillfälligt friheten. Hundratals
människor sitter fängslade för politiska brott. Dessa personer utsätts
ofta för grym, omänsklig eller förnedrande behandling. Många medborgare
utsätts för andra former av hot och trakasserier; bl.a. vägras de att
återvända till Kuba om de lämnar landet.
Förtrycket i Kuba är målmedvetet, systematiskt och sofistikerat. Den
enskildes mänskliga rättigheter kränks dagligen. Rätten till yttrande-
och för-eningsfrihet är i det närmaste obefintlig.
Regeringen har medgett bistånd till Kuba för att på så vis försöka
påskynda ekonomiska och politiska reformer samt för att främja respekten
för mänskliga rättigheter. Även om små steg kan skönjas vad gäller vissa
mycket begränsade ekonomiska reformer i Kuba finns inga motsvarande
tecken på framsteg på det politiska planet eller vad gäller respekt för
mänskliga rättigheter. De demokratiskt sinnade krafterna i Kuba - som
befinner sig i opposition mot det nuvarande förtrycket - bör förmedlas
bistånd. Sverige bör göra vad vi kan för att stödja dessa krafter.
En förutsättning för att bistånd till Kuba skall komma i fråga är dock
att det inte förmedlas via statliga organ utan enbart genom enskilda
organisationer. Utskottet motsätter sig alla former av bilateralt
samarbete med Kuba. Den utfasning av det statliga biståndet till Kuba
som den borgerliga regeringen påbörjade borde ha fullföljts. Det ger
felaktiga signaler när nu regeringen ger bilateralt stöd till Kuba, med
kubanska myndigheter som motpart.
Därmed tillstyrker utskottet motion U629 (fp) yrkande 5.
dels att utskottets hemställan under 57 bort ha följande lydelse:
57. beträffande bistånd till Kuba
att riksdagen med bifall till motion 2000/01:U629 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. Bildandet av ett institut för genusfrågor (mom.61)
Lars Ohly (v) och Murad Artin (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 104 börjar med
"Utrikesdepartementet har sedan" och slutar med "den föreslagna
inriktningen." bort ha följande lydelse:
Det är i dag allmänt vedertaget att det skall finnas ett
jämställdhetsper-spektiv i Sveriges internationella
utvecklingssamarbete. Jämställdhetsaspekten, förklaras det, skall finnas
med i alla delar när vi talar om internationellt utvecklingssamarbete
(s.k. mainstreaming). Man har likafullt kunnat iaktta att
jämställdhetsaspekten i praktiken förbigås. Mainstreaming till trots
tenderar jämställdhetsproblematiken att osynliggöras.
Av detta torde man kunna sluta sig till att jämställdhetsaspekten måste
tas upp både när man diskuterar vår politik för internationellt
utvecklingssamarbete i bi- och multilaterala sammanhang samt i politiska
diskussioner på alla nivåer.
Biståndsorganet Sida stödjer i dag ett centrum för miljöekonomi i
Göteborg och Wallenberginstitutet för mänskliga rättigheter. Miljöfrågor
och frågor rörande mänskliga rättigheter är frågor som under de två
senaste decennierna vuxit i betydelse på ett internationellt plan, men
det har även jämställdhetsfrågorna. Något institut för globala
genusstudier har emellertid inte bildats. Det räcker ingalunda med att
hänvisa till Wallenberginstitutet, där man tar upp frågor om mänskliga
rättigheter.
Ett institut för globala genusfrågor skulle kunna bygga upp ett
forskningssamarbete och fungera som en svensk bas för konsultuppdrag åt
Sida. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Motion U211 (v) yrkande 3 tillstyrks därmed.
dels att utskottets hemställan under 61 bort ha följande lydelse:
61. beträffande bildandet av ett institut för genusfrågor
att riksdagen med bifall till motion 2000/01:U211 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 107 börjar med "Vid en
bedömning" och slutar med "de berörda länderna." bort ha följande
lydelse:
Även om Sidas utvärderingsenhet har stärkts och Expertgruppen för
utvecklingsfrågor, EGDI, tillsatts, kan detta enligt utskottets mening
inte ersätta ett självständigt och oberoende utvärderingsinstitut
liknande Sekretariatet för analys och utvärdering av det svenska
utvecklingsbiståndet (SAU). Utskottet anser det vara beklagligt att det
oberoende Sekretariatet för analys och utvärdering av det svenska
biståndet, som inrättades under fyrpartiregeringen, lades ned. Detta
innebär att Sida åter utvärderar denna del av sin egen verksamhet.
Att Sida löpande genomför utvärderingar av projekt och program är en
normal och viktig del av verksamheten. Detta ersätter dock inte behovet
av en oberoende analys och utvärdering av Sidas verksamhet. Riksdagens
revisorer pekar i förslag 1998/99:RR9 på behovet av att stärka
utvärderingsfunktionen i det svenska biståndet. Revisorerna understryker
vidare behovet av att regeringen återför resultatet från genomförda
utvärderingar till riksdagen.
Enligt utskottets mening är en extern oberoende analys och utvärdering
av det svenska biståndet angelägen för att det skall vara ställt utom
allt tvivel att biståndsresurserna hanteras på ett effektivt och
oklanderligt sätt och för att man skall kunna försäkra sig om att det
svenska biståndet svarar mot högt ställda kvalitetskrav.
Vad utskottet anfört ovan bör ges regeringen till känna.
Därmed tillstyrks motion U216 (kd) yrkande 23. Motion U216 (kd) yrkande
24 anses besvarad med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 63 bort ha följande lydelse:
63. beträffande formerna för en utvärderingsfunktion
att riksdagen med bifall till motion 2000/01:U216 yrkande 23 ger
regeringen till känna vad utskottet anfört och förklarar motion
2000/01:U216 yrkande 24 besvarad med vad utskottet anfört,
20. Placering av ett fredscentrum (mom.65)
Marianne Andersson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 112 börjar med
"Utskottet konstaterar att" och slutar med "ett eventuellt
fredscentrum." bort ha följande lydelse:
Att verka för fred - ett gemensamt fredscentrum i Sverige är en
utredning som på regeringens uppdrag har utförts av en särskild
utredare. I utredningen föreslås att den statliga rekryteringen till
internationell konflikthantering, som i dag äger rum vid Försvarsmakten,
Statens räddningsverk, Rikspolisstyrelsen och Sida, i fortsättningen bör
förläggas till samma plats. Utredaren föreslår också att det vid ett
fredscentrum bildas en ny myndighet med en samordnande funktion i
rekryteringsfrågor.
Utskottet anser att detta fredscentrum tillsammans med en ny myndighet
bör placeras vid Sida-SANDÖ eller i direkt anslutning till deras
verksamhet. Under hösten 2000 skall beslut fattas av regeringen om att
etablera ett nytt idé- och utbildningsinstitut, som initierats av Sida.
Detta skall drivas i nära samarbete med frivilligorganisationerna. Den
verksamheten föreslås placeras i Ådalen.
Sollefteå och Härnösand var två orter i Ådalen som berördes av
försvarsbeslutet i mars 2000, det mest omfattande försvarsbeslutet i
modern tid. I anslutning till 2000 års försvarsbeslut utlovades
kompensation till vissa orter som berördes negativt av beslutet. Med
tanke på detta anser utskottet att det är av stor vikt att denna
utfästelse fullföljs. Därför bör regeringen placera ett kommande
fredscentrum i anslutning till Sida:s kommande idé- och
utvecklingsinstitut i Ådalen.
Motion U201 (c) tillstyrks därmed. Motion U410 (kd) anses besvarad med
vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 65 bort ha följande lydelse:
65. beträffande placering av ett fredscentrum
att riksdagen med bifall till motion 2000/01:U201 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört och förklarar motion
2000/01:U410 besvarad med vad utskottet anfört,
21. Sammanslagning av svenska biståndsmyndigheter (mom.66)
Holger Gustafsson (kd) och Rosita Runegrund (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 112 börjar med
"Utskottet konstaterar att" och slutar med "rationell eller önskvärd."
bort ha följande lydelse:
På det nationella planet, inom den svenska utrikespolitiken och
utrikesförvaltningen, finns enligt utskottets mening ett behov av ökad
politisk och organisatorisk samordning. Inom den svenska handels-,
miljö- och biståndspolitiken måste verksamheten samordnas bättre.
Alltför ofta tar vi med ena handen (handel) och ger med den andra
(bistånd). Regeringen bör som ett led i detta även se över om berörda
myndigheter som Sida, Kommerskollegium m.fl. kan samarbeta bättre eller
slås ihop i en gemensam myndighet för t.ex. "Global
(ekonomisk/social/ekologisk) utveckling".
Detta bör ges regeringen till känna.
Därmed tillstyrks motion U217 (kd) yrkande 3.
dels att utskottets hemställan under 66 bort ha följande lydelse:
66. beträffande sammanslagning av svenska biståndsmyndigheter
att riksdagen med bifall till motion 2000/01:U217 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
22. Kanaliseringen av svenskt bistånd till Central- och Östeuropa
(mom.73)
Bertil Persson (m), Liselotte Wågö (m), Sten Tolgfors (m) och Karin
Enström (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 112 börjar med
"Utskottet konstaterar att"och slutar med "för Sveriges
biståndsengagemang." bort ha följande lydelse:
Stödet till Central- och Östeuropa går i dag via Sida. Men detta stöd är
väsentligen av annan karaktär än det stöd till de utvecklingsländer som
Sida annars hanterar.
Länderna i Central- och Östeuropa är inte underutvecklade, utan
felutvecklade, med stor potential för framtiden. Det är därför olämpligt
att stödet fortsätter att gå via Sida, som i första hand har kompetens
för andra typer av program. Stödet till Öst- och Centraleuropa bör
naturligen överföras till UD.
Därmed tillstyrks motion U509 (m) yrkande 8.
dels att utskottets hemställan under 73 bort ha följande lydelse:
73. beträffande kanaliseringen av svenskt bistånd till Central- och
Östeuropa
att riksdagen med bifall till motion 2000/2001:U509 yrkande 8 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Biståndets utformning (mom. 2)
Marianne Andersson (c) anför:
Centerpartiet har länge kritiserat den dominerande roll landprogrammen
haft i Sveriges bilaterala bistånd. Den envisa fokuseringen på landramar
och stat-till-stat-samarbete har direkt eller indirekt blivit ett stöd
till auktoritära och korrumperade regimer, tungrodda och ineffektiva
byråkratier och stora olönsamma statliga företag. Resultatet har i flera
fall blivit allmänt snedvridna och ineffektiva ekonomier.
Centerpartiet kan notera att vår syn på biståndspolitiken de senaste
åren vunnit ökat gehör och bredare acceptans. Det är med
tillfredsställelse vi noterar att regeringen närmar sig en mer
behovsfokuserad biståndspolitik, om än i alltför långsam takt och i
otillräcklig omfattning. Vi kan också konstatera att Sidas verksamhet de
senaste åren utvecklats i en klart positiv riktning. Mycket återstår
dock att göra.
Det är dags för Sverige att överge traditionen att låta ländervalet
styra biståndet och i stället låta ändamålen bli den avgörande faktorn
vid biståndets utformning.
2. Biståndsramen och enprocentsmålet (mom. 10)
Bertil Persson, Liselotte Wågö, Sten Tolgfors och Karin Enström (alla m)
anför:
Bistånd måste vara strategifokuserat. Utbetalningsmål som 0,7-
procentsmål eller enprocentsmål innebär dessvärre att målen uppfyllts
redan när checken överlämnats.
Vi anser att den övergripande strategin skall vara att utrota
fattigdomen i världen. Denna strategi skall översättas till operativa
målsättningar, och sedan skall organisationen inrättas efter strategin
och rapporteringssystemen ändras. Strategin skall göras till varje
medarbetares dagliga arbete och till en pågående process som alla måste
förstå.
3. Anslag och utfästelser under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd
för budgetåret 2001 (mom. 11)
Bertil Persson, Liselotte Wågö, Sten Tolgfors och Karin Enström (alla m)
anför:
Moderata samlingspartiet menar att det svenska biståndet skall
· fokusera på fattigdomsbekämpning i Afrika söder om Sahara,
· till fullo uppfylla Sveriges delansvar för katastrofbistånd i alla
världsdelar,
· erbjuda demokratistöd, förutom i Afrika, även i Latinamerika och
Asien,
· snabbt skriva av skulderna till länder med genuint demokratisk och
reformvänlig regering,
· förstärka satsningen på fredsfrämjande insatser,
· främja global frihandel.
Moderaterna anser att följande anslagsposter bör avskaffas eller
ersättas under anslaget 8:1 Biståndsverksamhet:
Ekonomiska reformer bör ersättas av och utökas med en ny anslagspost
Skuldlättnader i Afrika. Information bör avskaffas som enskild
anslagspost och i stället utgöra en integrerad del av respektive anslag.
Yrkandet inkluderar även en kraftfull satsning och fokusering på
samarbetet med Afrika, där aidskatastrofen är enorm och fattigdomen
fortfarande ökar. Behoven är mycket stora i fråga om konflikthantering,
skuldlättnader (se ovan), mänskliga rättigheter, demokrati,
rättssamhälle, utbildning, hälsa, jämställdhet och ökade satsningar på
enskilda organisationer och trelandssamarbete. Samtidigt förespråkar
Moderata samlingspartiet en minskning av biståndsmedlen till Asien och
Latinamerika som båda är inne i en period av mycket snabb eller god
tillväxt.
Förslag till riksdagsbeslut: Riksdagen beslutar om budgetförändringar
avseende utgiftsområde 7 Internationellt bistånd enligt följande:
2001 Förändring
8:1 Biståndsverksamhet 14 966 011 - 965 785
A Traditionellt 13 603 884 - 2 416 000
B Fredsfrämjande verksamhet + 1 150 215
C Samarbete med Central- och Östeuropa 865 000 + 300 000
4. Anslag och utfästelser under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd
för budgetåret 2001 (mom. 11)
Holger Gustafsson och Rosita Runegrund (båda kd) anför:
I tabellerna 1 och 2 redovisar Kristdemokraterna sitt kostnadsförslag
till anslag för år 2001 och till utgiftsområde 7 som helhet. Anslagen
för biståndsförvaltning, Nordiska Afrikainstitutet och kostnaderna för
garantier, överensstämmer med regeringens förslag.
Beträffande anslaget biståndsverksamheten för år 2001 är utskottets ram
600 miljoner kronor högre än regeringens. Vår ökningstakt är även högre
än regeringens, då vi ökar med 800 miljoner kronor år 2002 och med 2 000
miljoner kronor år 2003.
Tabell 1: Anslagsbelopp Utgiftsområde 7
ANSLAG (tusental kronor) Regeringen Kristdemokraterna
8:1 Biståndsverksamhet 13 603 884 (+ 600 000) 14 203 884
8:2 Sida 451 213 451 213
8:3 Nordiska Afrikainstitutet 10 914 10 914
9:1 Samarbete Central- och Östeuropa 865 000 865 000
9:2 Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt
stöd och exportkreditgarantier
35 000
35 000
Summa 14 966 011 (+ 600 000) 15 566 011
Tabell 2: Utgiftsutveckling inom utgiftsområde 7
Totalt för utgifts- område 7 2001 2002 2003
Regeringen 15 695 16 598 18 946
Kristdemokraterna (+ 600) (+ 800) (+ 2 000)
Summa 16 295 17 398 20 946
Utskottet ser med tillfredsställelse att regeringen har ökat sina
ambitioner inom det multilaterala utvecklingssamarbetet. Förra året
krävdes ökade satsningar för världens barn (i Unicef), miljöinsatser,
konfliktförebyggande insatser och jämställdhetsinsatser. Det är
tillfredsställande att regeringen i det närmaste har tillgodosett
utskottets krav inom det multilaterala utvecklingssamarbetet. Dessutom
har ambitionerna ökat för samarbetet med Öst- och Centraleuropa, vilket
utskottet även krävde förra året. Däremot har regeringen knappast ökat
satsningarna nämnvärt i viktiga delar av det bilaterala
utvecklingssamarbetet. Kristdemokraterna yrkar därför att regeringen
satsar 600 miljoner kronor mer än regeringen för 2001 i bilaterala
områden.
Kristdemokraterna anser att kraftigt ökade medel bör anslås till
ekonomiska reformer, där skuldavskrivningar ingår. Här vill partiet
tillskjuta ytterligare 350 miljoner kronor för att Sverige skall föregå
med ett gott exempel och leda den internationella opinionen. Därutöver
bör humanitärt bistånd och enskilda organisationer prioriteras. Det
senaste året har ett flertal katastrofer i vår omvärld visat på
betydelsen av förbättrade förberedelser av det humanitära biståndet. 100
miljoner kronor utöver regeringens budget bör därför anslås. De enskilda
organisationernas betydelse i biståndsarbetet kan heller inte nog
betonas. Här bör anslås ett belopp på 150 miljoner kronor över
regeringens budget. Mycket talar för att dessa organisationer drar det
tyngsta lasset och har en nyckelroll för ett effektivt bistånd.
Kristdemokraterna föreslår inga ändringar gentemot regeringen vad gäller
landramarna för länder i Afrika, Asien, Latinamerika och Europa.
Bilateralt utvecklingssamarbete 2001 (tusental kronor)
Regeringen Kristdemokraterna
Afrika 2 330 000 2 330 000
Asien 1 415 000 1 415 000
Latinamerika 785 000 785 000
Europa 705 000 705 000
Globala utvecklings- program 1 162 000 1 162 000
Krediter för utveckling 430 000 430 000
Enskilda organisationer 890 000 (+ 150 000) 1 040 000
Humanitärt bistånd 1 077 000 (+ 100 000) 1 177 000
Ekonomiska reformer 700 000 (+ 350 000) 1 050 000
Information 50 000 50 000
Totalt 9 544 000 (+ 600 000) 10 144 000
5 Anslag och utfästelser under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd
för budgetåret 2001 (mom. 11)
Marianne Andersson (c) anför:
Centerpartiet delar inte regeringens och Sidas uppfattning att
förändringarna i det svenska utvecklingssamarbetet motiverar att
myndighetens förvaltningsanslag skall öka och omfördelar medel inom
utgiftsområdet från anslaget Sida till anslaget Biståndsverksamhet.
Under anslagsposten 1.1. Multilateralt utvecklingssamarbete i
budgetpropositionen föreslår Centerpartiet en ökning i förhållande till
regeringens förslag med 200 miljoner kronor fördelat på följande sätt:
FN:s utvecklingsprogram UNDP föreslås ökas med 50 miljoner kronor.
FN:s barnfond Unicef föreslås ökas med 30 miljoner kronor.
FN:s kvinnofond Unifem föreslås ökas med 30 miljoner kronor.
Multilateral handelsrelaterad biståndsverksamhet föreslås ökas med 20
miljoner kronor.
UNAIDS föreslås ökas med 70 miljoner kronor.
Under anslagsposten 1:2. Bilateralt utvecklingssamarbete föreslår
Centerpartiet en ökning i förhållande till regeringens förslag med 500
miljoner kronor, fördelat på följande sätt:
Afrika föreslås en ökning i förhållande till regeringens förslag med 150
miljoner kronor.
Enskilda organisationer föreslås en ökning i förhållande till
regeringens förslag med 50 miljoner kronor.
Humanitärt bistånd och konfliktförebyggande åtgärder föreslås en ökning
i förhållande till regeringens förslag med 50 miljoner kronor.
Globala utvecklingsprogram föreslås en ökning i förhållande till
regeringens förslag med 50 miljoner kronor.
Ekonomiska reformer föreslås i förhållande till regeringens förslag en
ökning med 200 miljoner kronor.
6. Anslag och utfästelser under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd
för budgetåret 2001 (mom. 11)
Karl-Göran Biörsmark (fp) anför:
Folkpartiet liberalerna har i motioner föreslagit en alternativ budget
för år 2001. Vårt budgetförslag innebär i sina huvuddrag sänkta skatter
för ökat företagande och en långsiktig och uthållig tillväxt, samt en
mera rättvis skattepolitik för bl.a. barnfamiljer, med utgiftsökningar
när det gäller vård och omsorg men även för utbildning, forskning,
bistånd, miljö och rättssäkerhet (för en utförligare redovisning se
reservation nr 15 i bet. 2000/01:FiU1). För utgiftsområde 7 föreslog vi
1 700 miljoner kronor utöver regeringens förslag. Vårt förslag till
utgiftsram har emellertid avslagits av riksdagen i budgetprocessens
första steg, och vi är nu förhindrade att fullfölja våra
anslagsyrkanden.
Folkpartiet liberalerna avvisar utskottsmajoritetens förslag att nivån
på det svenska biståndet endast skall uppgå till 0,73 % av BNI, vilket
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet ställt sig bakom. Vi
kan ej heller acceptera de omfattande besparingar på biståndet som de
socialdemokratiska regeringarna gjort sedan 1994. Folkpartiet
liberalerna håller fast vid att enprocentsmålet för det totala svenska
biståndet skall vara något mer än vackra ord. För oss är det ett
moraliskt grundat åtagande mot de fattiga länderna som åter bör
uppfyllas snarast möjligt. I en situation med enorma behov av
katastrofhjälp och omfattande behov av bistånd till stöd för
demokratiska och ekonomiska reformprocesser är det inte svårt att se
angelägna ändamål för u-hjälp. Enligt Folkpartiet liberalerna bör vägen
mot enprocentsmålet anträdas omedelbart. Folkpartiet liberalerna anslår
därför i sitt budgetalternativ ytterligare 1 700 miljoner kronor till
anslaget 8:1 Biståndsverksamhet utöver regeringens och
utskottsmajoritetens förslag.
De ytterligare 1 700 miljoner kronor som Folkpartiet liberalerna tillför
biståndet fördelas enligt följande.
1. Multilateralt utvecklingssamarbete + 480 miljoner kronor
De internationella biståndsorganisationerna befinner sig i omvandling
och brottas med stora ekonomiska bekymmer. Utvecklingen i världen gör
att nya hot, såsom exempelvis miljö- och naturkatastrofer, konflikter
inom i stället för mellan länder har uppstått och många nya problem
skall hanteras. Speciellt konflikthantering har under de senaste åren
varit ett område där det fordras ett radikalt omtänkande. Att de flesta
väpnade konflikter nu är interna ställer ökade krav på ett effektivt
konfliktförebyggande bistånd.
UNDP + 40 miljoner kronor
FN:s utvecklingsprogram UNDP spelar en central roll inom FN:s
utvecklingsverksamhet. Vi föreslår att för UNDP anslås ytterligare 40
miljoner kronor jämfört med regeringens förslag.
Unicef + 30 miljoner kronor
Barnen måste ges en särskild uppmärksamhet i biståndspolitiken. Sverige
måste aktivt bidra i arbetet för att stötta barns och ungdomars
rättigheter. Med tanke på den angelägna verksamhet för barnen i u-länder
som Unicef bedriver föreslår vi ett anslag på 327 miljoner kronor,
vilket är 30 miljoner kronor utöver regeringens förslag.
UNFPA + 40 miljoner kronor
Folkpartiet liberalerna har under lång tid pläderat för att
befolkningsfrågan skall få en mer framskjuten plats inom det svenska
biståndet. I dag står u-länderna för en mycket hög andel av kostnaderna
för de projekt som rör frågor om sexuell och reproduktiv hälsa. För att
nå ut till alla par i barnafödande ålder måste bidragen från den rika
världen fördubblas. För bl.a. detta satsar vi 40 miljoner kronor mer än
det utskottsmajoriteten beslutat till FN:s befolkningsfond UNFPA.
WFP + 20 miljoner kronor
FN:s världslivsmedelsprogram, WFP, spelar en viktig roll för länder med
akuta försörjningsproblem. Folkpartiet liberalerna föreslår att WFP
anslås 20 miljoner kronor utöver regeringens förslag.
UNHCR + 30 miljoner kronor
UNHCR spelar en mycket viktig roll i arbetet med att hjälpa flyktingar
runt om i världen. Dessvärre är det en organisation som har svårt att få
de reguljära resurser som arbetet kräver. Katastroferna och
flyktingsituationen i världen innebär en kraftig ökning av UNHCR:s
arbetsuppgifter. Folkpartiet liberalerna föreslår därför att ytterligare
30 miljoner kronor utöver regeringens förslag tillförs UNHCR.
Totalbeloppet för UNHCR för budgetåret 2001 blir då 422 miljoner kronor.
UNRWA + 20 miljoner kronor
Stöd till FN:s hjälporganisation för Palestinaflyktingar är viktigt för
freden och stabiliteten i Mellanöstern. Folkpartiet liberalerna anslår
20 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit till UNRWA.
UNAIDS + 35 miljoner kronor,
WHO (hiv/aids) + 30 miljoner kronor
Att förebygga ohälsa och bekämpa sjukdomar är vidare en av biståndets
huvuduppgifter. Bland de största hälsoproblemen märks
infektionssjukdomarna. Hiv/aids utgör ett särskilt problem, främst för
utvecklingsländerna. Det är viktigt att förebygga hiv/aids genom
information om spridningssätt och rekommendation om kondomanvändning.
Folkpartiet föreslår att ytterligare 35 miljoner kronor anslås till
UNAIDS. Bidraget till WHO föreslås bli 30 miljoner kronor högre än
regeringens förslag.
Unifem + 20 miljoner kronor,
Särskilda jämställdhetsinsatser + 30 miljoner kronor
Arbetet med att främja jämställdhet mellan män och kvinnor skall spela
en viktig roll i Sveriges utvecklingssamarbete. Därför anslår
Folkpartiet liberalerna ytterligare 20 miljoner kronor till Unifem. För
delposten särskilda jämställdhetsinsatser anslås 30 miljoner kronor
utöver regeringens förslag.
HABITAT + 10 miljoner kronor
Biståndsinsatser för att komma åt u-ländernas urbaniseringsproblem är
nödvändiga. Vi föreslår därför ytterligare anslag på 10 miljoner kronor
till Habitat.
Miljöinsatser + 100 miljoner kronor
Den globala miljön är en överlevnadsfråga för mänskligheten. Sverige bör
spela en pådrivande roll i det internationella miljöarbetet. Folkpartiet
liberalerna föreslår att multilaterala miljöinsatser får ytterligare 100
miljoner kronor.
Konfliktförebyggande insatser + 50 miljoner kronor
Skall världen lyckas hantera sina konflikter bättre i framtiden måste
det ske på internationell bas. Folkpartiet liberalerna föreslår därför
att delposten Konfliktförebyggande insatser ökas med 50 miljoner kronor.
Utsatta barn i fattiga länder + 25 miljoner kronor
Barnen skall ges särskild uppmärksamhet i biståndspolitiken. Folkpartiet
liberalerna föreslår att anslaget Utsatta barn i fattiga länder ökas med
25 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit.
2. Bilateralt utvecklingssamarbete + 1 220 miljoner kronor
Särskilda insatser + 530 miljoner kronor
Folkpartiet liberalerna anser att demokrati, mänskliga rättigheter,
miljö och kvinnors villkor skall genomsyra hela det bilaterala
biståndet. Vi vill rikta särskild uppmärksamhet på det bistånd som går
genom partinära organisationer. Denna sorts bistånd bör permanentas och
öka på den del av stödet som fördelar sig efter riksdagsmandat.
Folkpartiet föreslår att detta stöd fördubblas. Denna utgift finansieras
delvis via anslagsposten Särskilda utvecklingsprogram (särskilda
insatser för demokrati och mänskliga rättigheter). Folkpartiet anslår
ytterligare 530 miljoner kronor till särskilda insatser för demokrati
och mänskliga rättigheter.
Enskilda organisationer + 250 miljoner kronor
Det bistånd som förmedlas via enskilda organisationer har stor betydelse
bl.a. för att stärka det civila samhället i mottagarländerna. Olika
undersökningar visar dessutom att utvecklingsbistånd förmedlat via
enskilda organisationer är effektivt både organisatoriskt och
ekonomiskt. Enskilda organisationer har vidare en särskild roll att
spela som den enda lämpliga biståndsformen när det gäller bistånd till
diktaturer. Folkpartiet har reserverat sig mot bilateralt bistånd till
diktaturer och mot den anslagsnivå som regeringen föreslår till Enskilda
organisationer. Folkpartiet föreslår att anslagsposten för bistånd genom
Enskilda organisationer tillförs ytterligare 250 miljoner kronor.
Totalsumman blir då 1 140 miljoner kronor.
Ekonomiska reformer och skuldlättnader + 425 miljoner kronor
Om de spirande nya demokratierna skall ha en chans anser Folkpartiet
liberalerna att omfattande skuldlättnader måste ges. De utomordentligt
allvarliga skuldproblem som flera av våra fattigaste mottagarländer
brottas med utgör starka skäl för att stora belopp skall finnas
tillgängliga för bl.a. skuldlättnadsinsatser. För att säkerställa denna
av Folkpartiet liberalerna prioriterade biståndsform föreslår vi att
ytterligare 425 miljoner kronor tillförs stödet för ekonomiska reformer.
Vidare vill vi framhålla vår i grunden kritiska hållning till bundet
bistånd. Vi utgår därför ifrån att det i detta sammanhang är fråga om
krediter utan bindning till upphandling i Sverige. Stor återhållsamhet
bör råda vad gäller kreditgivning till de allra fattigaste länderna.
Sverige bör normalt inte medverka till att ytterligare öka på deras
skuldbörda. I sådana länder bör gåvobistånd vara den dominerande
biståndsformen.
Landramar + 15 miljoner kronor
Vad gäller landramar förespråkar Folkpartiet liberalerna vissa
omfördelningar mellan de bilaterala landramarna jämfört med det
utskottsmajoriteten förordar.
För Moçambique och Bangladesh föreslår vi ytterligare 40 miljoner
respektive 20 miljoner kronor. I avvaktan på en fredlig lösning i
konflikten mellan Etiopien och Eritrea föreslår vi en frysning av
biståndet till dessa båda länder. För Kenya, som inte kan uppvisa några
påtagliga demokratiska framsteg, föreslås en sänkning av biståndet med
35 miljoner kronor.
Zimbabwes president Robert Mugabe har de senaste åren stärkt sin
diktatoriska makt på ett mycket oroväckande sätt. Biståndet till
Zimbabwe bör upphöra tills en demokratisk utveckling kan skönjas.
Mot bakgrund av vår kritiska uppfattning om bristen på demokratisk
utveckling finner vi det även naturligt att sänka biståndet till Vietnam
och Laos. Vi föreslår att Vietnamramen sänks med 130 miljoner kronor
samt att biståndet till Laos sänks med 50 miljoner kronor.
Sverige har en lång erfarenhet av samarbete med Latinamerika. Då
landsstrategier arbetas fram bör inriktningen vara på demokratiinsatser
samt fattigdomsbekämpning (främst insatser för utbildning och
vattenförsörjning). Vi föreslår att anslaget Latinamerika höjs med 130
miljoner kronor. Dessutom vill vi öka anslaget till Västbanken/Gaza med
ytterligare 40 miljoner kronor.
7. Samordning av bistånds- och flyktingpolitiken (mom. 12)
Karl-Göran Biörsmark (fp) anför:
Bistånds- och flyktingpolitiken bör vara nära sammankopplade i främst
tre avseenden. För att förebygga flyktbehov är en ökad satsning på
demokratifrämjande insatser mest angelägen. I akuta massflyktsituationer
krävs omfattande hjälpinsatser i närområdet. Även vid repatriering och
återuppbyggnad är bistånd av stor betydelse.
I såväl svensk som internationell debatt har de senaste åren frågan om
ett samband mellan å ena sidan flykting- och migrationsfrågor och å
andra sidan biståndspolitik kommit i fokus. Sambandet torde vara klart i
den meningen att ett lands ekonomiska och sociala utveckling, och kanske
framför allt utvecklingsnivå, har betydelse för såväl flykting- som
migrationsströmmar. Men det är ändå viktigt att skilja på flyktingar och
migranter. En flykting söker skydd undan förföljelse eller hot. Migrant
är den som söker en bättre, tryggare eller rikare, framtid i ett annat
land.
Biståndspolitiska insatser som främjar ekonomisk och social utveckling
kan långsiktigt minska migrationstrycket. Det gäller både förmågan att
försörja sig och ländernas möjligheter att få kontroll över sin
befolkningsutveckling. Behovet av sådana insatser är mycket stort men
verkar främst på något längre sikt. På kortare sikt kan en genomsnittlig
standardförbättring i ett u-land enligt olika studier tvärtom stimulera
till migration.
Demokratibistånd torde kunna medverka till att förhindra
flyktsituationer för människor i tredje världen. Den satsning på bistånd
som främjar demokrati och respekt för mänskliga rättigheter, och för
minoriteters rättigheter, som Folkpartiet liberalerna förordar, är
alltså motiverad även i ett flyktingpolitiskt perspektiv.
När flyktsituationer uppstår i större omfattning är behovet av
biståndsinsatser mer uppenbart. I de flesta fall i tredje världen tar
flyktingar sin tillflykt till grannländer. Sådana massflyktsituationer
ställer oerhört stora anspråk på mottagarländerna, som ofta också
tillhör gruppen av fattigare u-länder. Detta kan dessutom ha en direkt
destabiliserande inverkan på länderna.
Under senare år har en rad långvariga massflyktsituationer nått en
lösning genom att människor kunnat återvända till sina hemländer. Såväl
det fysiska repatrieringsarbetet som de enorma insatser för
återuppbyggnad som erfordras för att flyktingar skall ha något att
återvända till kräver stora biståndsinsatser.
En samordnad politik för att bidra till att förebygga och/eller
undanröja orsaker till flykt och påtvingad migration skall vara ett
viktigt inslag i Sveriges internationella agerande såväl bilateralt som
multilateralt. Här bör inte minst olika FN-organ som t.ex UNHCR få ett
kraftfullt stöd.
8. En rättvisare världsordning, skuldavskrivningar och Världsbankens
roll (mom. 16)
Marianne Andersson (c) anför:
Den industriella revolutionen och demokratins landvinningar har lett
till att människan i dag har större möjligheter än någonsin tidigare i
historien. Den tilltagande globaliseringen, i fråga om ekonomi, kultur,
värderingar och kunskap, förstärker och fördjupar ömsesidiga beroenden
över hela jorden. Det finns fortfarande många utmaningar och ödesfrågor
att möta. Makten är ännu ojämnt fördelad och många människor står utan
grundläggande trygghet. Vinsterna av framsteg fördelas ojämlikt, nya
klyftor uppstår och det återstår en lång väg till hållbar utveckling.
Centerpartiet vill möta dessa utmaningar genom att öka människors
självbestämmande, lägga grunden för trygghet i förändring och verka för
en socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbar utveckling.
Vad gäller de internationella finansieringsinstitutionerna måste
öppenheten inom Världsbanken och IMF öka. Överenskommelser måste i
framtiden publiceras för att alla skall kunna se att det finns en vilja
att respektera FN-stadgans grundläggande värden. Diskussionerna med
låneländer behöver framför allt tydligare fästa större vikt vid den
sociala och miljömässiga sidan av infrastrukturprojekt eller ekonomisk
sanering. I förhandlingar om framtida låneprogram måste bankerna i högre
grad väga in faktorer som de politiska och sociala strukturernas
bärkraft, uppbyggnaden av demokratiska institutioner och en fungerande
rättsstat.
9. En rättvisare världsordning, skuldavskrivningar och Världsbankens
roll (mom. 16)
Marianne Samuelsson (mp) anför:
Den globalisering vi har är orättvis, skapar klyftor och marginalisering
och förvärrar för sårbara grupper och för de minst utvecklade länderna,
säger Mary Robinson, FN:s människorättskommisarie. Det är inte bara hon
utan många fler som i dag ifrågasätter globaliseringens effekter.
Dessa effekter, både positiva och negativa, finns inom i stort sett alla
områden i samhällslivet. Vi kan se hur miljontals människor lyfts ur
fattigdom i vissa delar av världen, samtidigt som fattigdom och
miljöförstörelse ökat i andra delar av världen. Globaliseringen har
också ökat kunskapen om människor i andra länder och deras behov. I en
global värld ställs större krav på solidaritet och rättvisa spelregler.
Samtidigt som världen blivit öppnare har effekterna av de globala
institutionerna blivit allt tydligare. FN:s, IMF:s, Världsbankens och
WTO:s roll och regelsystem har ifrågasatts. Alltfler är i dag övertygade
om att FN behöver reformeras (se även Miljöpartiets motion FN efter
Millennietoppmötet). Miljöpartiet anser att även de övriga
internationella institutionerna måste reformeras, bli mer öppna och
förändra sina regler så att de tar ansvar för en mer solidarisk
fördelning, miljöhänsyn och rättvisa regelsystem. Utan ett regelsystem
som tar sådana hänsyn kommer orättvisorna att öka och den starke ta för
sig ytterligare. I dag kan vi konstatera att den rika delen av världen,
med bara 20% av dess befolkning, förbrukar 80% av jordens resurser.
Internationella valutafonden (IMF) har gjort sig mest känd, framför allt
i de fattiga länderna, genom sina tuffa strukturanpassningsprogram.
Dessa program har ofta slagit mycket hårt mot den sociala situationen i
dessa länder. För ett flertal länder förvärrades skuldfällan. I
praktiken blev de föremål för en modern form av kolonialism, då det var
IMF och Världsbanken som i realiteten kom att bestämma över dem.
Nettoflödet av ekonomiska resurser går från u-länder till i-länder,
trots att det borde vara tvärtom. För att de skuldtyngda länderna skall
kunna få en möjlighet att satsa på sina egna behov anser vi i
Miljöpartiet att regeringen inom FN-systemet måste arbeta kraftfullt för
en avskrivning av skulderna.
10. Demokrati och mänskliga rättigheter i utvecklingssamarbetet (mom.
27)
Karl-Göran Biörsmark (fp) anför:
För att bedriva ett effektivt demokratibistånd krävs en definition av
vad detta bistånd kan innehålla och vad det innebär. Demokratibistånd är
inte endast diverse utbildningsprojekt, som ofta bedrivs av enskilda
organisationer, eller uppbyggnad av rättssystem, som bl. a. bedrivs av
Sida. Mänskliga rättigheter och demokrati hör ihop men demokrati är
också något utöver att människor tillförsäkras grundläggande
rättigheter. Det är demokrati och frihet, inte diktatur och ofrihet, som
tillåter kritik och nya förslag till lösningar av viktiga
utvecklingsproblem.
Sida har genomfört ett arbete som syftat till att definiera
demokratibiståndets innehåll. Det är positivt att det nu finns ett
handlingsprogram för fred, demokrati och mänskliga rättigheter. Arbetet
kan dock inte anses avslutat med detta dokument. Fortfarande krävs en
djupare analys av skillnaden mellan demokrati och frågor som rör
mänskliga rättigheter i största allmänhet. Det fortsatta arbetet bör
mynna ut i en definition av demokratibistånd och vad ett sådant bistånd
innebär mer konkret. Det är viktigt att slå fast att det är en skillnad
mellan demokratibistånd vars primära mål är att bygga upp demokratins
ramverk och dess primära aktörer, såsom partier och aktiva
opinionsbildande organisationer, och det som skulle kunna kallas bistånd
för demokrati vars sekundära syfte är människors deltagande i olika
organisationer, etc. Svenskt bistånd är i dag i hög grad koncentrerat
till denna andra inriktning, dvs. vad som här kallas bistånd för
demokrati. Från Folkpartiets sida anser vi att denna tyngdpunkt bör
förskjutas till ett mer balanserat stöd till de olika delarna av en
fungerande demokrati.
Regeringen bör i en särskild rapport eller på annat lämpligt sätt varje
år för riksdagen redovisa läget beträffande demokrati och mänskliga
rättigheter i våra mottagarländer. Med tanke på demokratimålets
betydelse är det rimligt att denna information ställs till riksdagens
förfogande regelbundet och på ett lättillgängligt sätt, t.ex i samband
med att budgeten presenteras, och därmed också kan bli föremål för
diskussion.
11. Kampen mot hiv/aids (mom. 34)
Bertil Persson, Liselotte Wågö, Sten Tolgfors och Karin Enström (alla m)
anför:
Aids betraktas av många experter som det största globala hälsoproblemet
under det nya århundradet. Sjukdomen drabbar den fattigaste delen av
världens befolkning hårdast. Hela 90 % av de smittade bor i ett
utvecklingsland och allra värst är situationen i Afrika söder om Sahara,
i synnerhet för kvinnor och barn. Där finns 70 % av de smittade, trots
att endast 10 % av världens befolkning bor där.
Detta har haft, och kommer fortsättningsvis att ha, förödande
konsekvenser för de berörda samhällena. I Zimbabwe, Botswana, Swaziland
och en del regioner i Sydafrika uppskattas så många som en fjärdedel av
den vuxna befolkningen vara hivsmittad och i flera stora städer lär
siffran vara ännu högre. Detta påverkar naturligtvis hela samhället.
Utöver de många dödsfallen så har i dag uppskattningsvis 10 miljoner
barn förlorat antingen sin mamma eller båda föräldrarna i sjukdomen. Det
finns uppgifter om hur hela landsändar riskerar att dö ut.
Men det går att göra något åt problemen. Det visar inte bara
utvecklingen i väst, utan också trenden i de u-länder som vågat och haft
viljan. I de länder där regeringarna vågat göra öppna offensiver - med
t.ex. informationskampanjer, utdelning av gratis kondomer och frivillig
hivtestning - har den negativa utvecklingen avstannat eller t.o.m. vänt.
I t.ex. Uganda har andelen hivsmittade minskat med 5 procentenheter från
15 till fortfarande alarmerande höga, men ändock lägre, 10 procent.
Att hivsmittan fortfarande orsakar lidande för miljontals människor,
över hela världen, men särskilt i de fattigaste länderna och bland de
fattigaste människorna, gör det angeläget för oss alla att fortsätta
stödja kampen mot hiv/aids. Vikten av att svenskt bistånd är kraftfullt
inriktat på att bekämpa hiv/aids kan inte nog understrykas. Att bekämpa
denna epidemi är antagligen den största utmaning den nu levande
generationen har att möta under sin livstid.
De mest framgångsrika insatserna görs ofta av frivilligorganisationer
som kyrkor, Röda korset och Läkare utan gränser. Sannolikt skulle
effekten av det svenska biståndet öka ytterligare om en större del av
resurserna ställdes till dessa och liknande organisationers förfogande
för informationsinsatser med god lokal förankring.
Samtidigt bör det svenska biståndet kraftsamla för att möta det
allvarliga hot som hiv/aidsepidemin utgör. Sverige kan göra
betydelsefulla insatser för att hindra hiv spridning och lindra
effekterna för dem som drabbats av aids. Det kan vara att stödja lokalt
anpassade informationskampanjer, stödja sjukvårdens beredskap och
möjligheter att utföra hivtester och hjälpa aidspatienter, finansiera
tester och mediciner, stödja forskning, stödja barnhem för barn som
förlorat föräldrar i aids, stödja projekt som stärker kvinnans ställning
samt att på politisk väg försöka påverka lokala politiker att erkänna
problemen. Just att stärka kvinnors ställning och rätt till
självbestämmande är ett viktigt led för att bekämpa hivspridning.
12. Väpnade konflikter, vapeninköp och minröjning (mom. 41)
Lars Ohly och Murad Artin (båda v) anför:
Många fattiga länder bygger omfattande militärapparater fastän landets
resurser borde användas för att råda bot på fattigdomen. Sverige har
givit bistånd även till länder som haft ett ansträngt förhållande till
grannländerna eller diskriminerat eller undertryckt stora
befolkningsgrupper i det egna landet. Ett exempel på detta är Etiopien.
Den nuvarande regimen i Etiopien hade länge, trots sitt tidigare
samarbete i kampen mot Menguistoregimen, ett konfliktfyllt förhållande
till Eritrea. Detta ledde till en oerhört kostsam militär storoffensiv
mot Eritrea och ödelade stora delar av landet. Samtidigt har den
nuvarande regimen, liksom tidigare etiopiska regimer, undertryckt
Oromofolket, landet största befolkningsgrupp.
Sveriges grundhållning när det gäller konflikter har varit att ingripa
innan de övergår i väpnad konfrontation. Ett medel för att förhindra
väpnad konfrontation är det svenska utvecklingssamarbetet. Såvitt vi
kunnat observera har det svenska biståndet inte inbegripit någon sådan
strategi vad gäller Etiopien. Det internationella utvecklingssamarbetet
med Etiopien avbröts inte förrän den väpnade konfrontationen - det
etiopiska storanfallet på Eritrea - var ett faktum.
Det är helt riktigt, som regeringen skriver, att varje land är suveränt
att bygga sitt eget försvar. Men en mer ingående studie av
militärbudgetens storlek i förhållande till nationalprodukten och i
förhållande till andra delar av den egna statsbudgeten kan knappast vara
utan intresse för ett biståndsgivande land.
Regeringen har förklarat att Sverige har de hårdaste restriktionerna i
världen när det gäller export av krigsmateriel. Likafullt exporterar
Sverige vapen till Pakistan, ett land som i praktiken är djupt
involverat i inbördeskriget i Afghanistan och befinner sig i allvarlig
konflikt med Indien om Kashmir, en konflikt som av och till övergår till
väpnade strider.
Det finns fler exempel på bristande överensstämmelse och samstämmighet
vad gäller internationellt utvecklingssamarbete och principer för
konfliktlösning å ena sidan och krigsmaterielexport å andra sidan.
Vänsterpartiet menar att denna överensstämmelse måste bli större.
13. Enskilda organisationers roll i biståndet (mom. 42)
Karl-Göran Biörsmark (fp) anför:
Det civila samhället utgör en av de mest centrala grundpelarna i ett
demokratiskt samhälle. Många svenska enskilda organisationer verkar här
som viktiga förmedlare av svenskt bistånd och stöd till det civila
samhället i mottagarländerna. Kraven på långsiktig förändring och
samordning måste även här vara höga. Organisationerna måste stå så
starka att de inte är beroende av en person eller en liten grupp av
människor. För detta krävs ett professionellt och målinriktat arbete
fokuserat på strategiskt tänkande och organisationsuppbyggnad.
Den solida biståndsvilja som finns bland de människor som arbetar inom
olika enskilda organisationer måste tas till vara och på olika sätt
stödjas och uppmuntras. Utan den långa biståndserfarenhet som finns
bland alla dessa enskilda organisationer, såsom kyrkor och samfund av
olika slag, solidaritetsgrupper, fackföreningar, idrottsföreningar,
politiska partier, etc., skulle det svenska biståndet inte vara så
effektivt och så väl förankrat i det svenska samhället som det är i dag.
Folkrörelserna har en central roll när det gäller att mobilisera
folkligt stöd för utvecklingsarbete.
14. Biståndet till Etiopien och Eritrea (mom. 45)
Lars Ohly och Murad Artin (båda v) anser
Till följd av en mångårig gränstvist mellan de två länderna gick
Etiopien under våren 2000 till massivt angrepp mot Eritrea. Man nöjde
sig inte med de omtvistade områdena utan trängde långt in på eritreanskt
område. De områden man tog i besittning och ödelade var Eritreas
viktigaste för landets försörjning, dess viktigaste jordbruksområden.
Årets skörd kom därvid att förstöras, människor jagades på flykt till
Sudan eller till andra delar av Eritrea. Befolkningens bostäder och
företag brändes och förstördes.
I dag finns det enligt Förenta nationerna 1,1 miljoner eritreaner som är
flyktingar i sitt eget land, dvs. praktiskt taget hälften av landets
befolkning. De har tvingats att lämna områdena Gash Barka och Debub. Det
är två områden som utgör Eritreas kornbod och står för 70 % av landets
spannmålsproduktion. Etiopiens anfall kom också vid tiden för sådden.
Därmed slogs större delen av årets spannmålsproduktion ut.
Vidare fördrevs eller dödades 27 000 kreatur. Inga byggnader lämnades
oskadade i de områden som den etiopiska armén tog i besittning. Skadorna
på Eritreas ekonomi har av Eritreas regering och Världsbanken
uppskattats till 830 miljoner dollar, vilket är en oerhörd summa i ett
litet och mycket fattigt land som Eritrea. För att reparera dessa enorma
skador har den eritreanska regeringen vädjat hos världssamfundet om stöd
och snar hjälp. Man har även vänt sig till EU-länderna med förfrågan om
stöd.
Under sommaren år 2000 ingicks dock ett fredsavtal mellan Etiopien och
Eritrea. Sverige beslöt i detta sammanhang att bidra med 5 miljoner
kronor till en insatsstyrka för att övervaka gränsen mellan Eritrea och
Etiopien. Vad Eritrea i dag behöver är all upptänklig hjälp för att
klara folkets försörjning. Det är på Eritreas område som kriget förts
och förödelsen varit som störst. Därför anser Vänsterpartiet att Eritrea
snarast bör beviljas såväl katastrofhjälp som mer långsiktig hjälp med
återuppbyggnaden av landet.
15. Respekten för rättsstaten (mom. 49)
Bertil Persson, Liselotte Wågö, Sten Tolgfors och Karin Enström (alla m)
anför:
En fungerande rättsstat, respekt för mänskliga rättigheter, demokrati
och marknadsekonomi bör vara centrala målsättningar i samarbetet med
biståndsländerna. Vad gäller Afrika kan upprättandet av en afrikansk
motsvarighet till Europarådet underlätta arbetet för mänskliga
rättigheter. Europarådet var den första gemensamma
samarbetsorganisationen i Europa med huvuduppgift just att fastslå
normer för och bevaka utvecklingen avseende mänskliga rättigheter och
demokrati.
På samma sätt är det viktigt att det i Afrika skapas kraftfulla
samarbetsorganisationer som stöder och hjälper de enskilda länderna att
utveckla och hålla fast vid mänskliga rättigheter och demokrati. Här kan
biståndsgivare göra en insats genom att stimulera sådant samarbete och
få till stånd mekanismer som gör att avsteg från principerna påtalas och
utsätts för fördömanden både inom den egna kontinenten och från
omvärlden.
Frågan om demokrati och mänskliga rättigheter har också en
säkerhetsskapande dimension. Demokratier för inte krig med varandra och
underlättar dessutom ett samhällsklimat som minskar spänningar mellan
olika grupper inom ett land. Därför är det en central uppgift att
stimulera demokratiskt samarbete i Afrika.
Ett första steg kunde vara att inom eller utom SADEC försöka etablera
ett fast och förpliktande samarbete som avser mänskliga rättigheter och
demokrati mellan de, visserligen bräckliga, demokratiska länderna i
södra Afrika. Europarådet, med sin parlamentariska dimension och med
sina normer och domstol, kan vara en förebild.
En god ekonomisk och social utveckling förutsätter även en fungerande
rättsstat. Det skall finnas lagar och de skall efterlevas. Statsmakten
får inte vara ett instrument för att suga ut eller terrorisera
medborgarna. Tvärtom skall staten vara ett värn för den enskildes frihet
och rätt. Detta kräver inte stora ekonomiska satsningar, utan är snarare
en fråga om förhållningssätt. Omvärlden kan hjälpa till i den processen
genom att stimulera ett samarbete rörande mänskliga rättigheter och
demokrati i Afrika.
Förutsättningen för att Afrika skall lyckas i sin utveckling är densamma
som gäller i resten av världen. Vi vet av erfarenhet att endast
marknadsekonomi kan ge välstånd till en bred befolkning. Den bygger på
de faktorer som skänkt välstånd till länder som Sverige och resten av de
utvecklade länderna: fri företagsamhet och frihandel i kombination med
utbildning för alla inom ramen för ett rättssamhälle. Fundamentalt
handlar det om att göra det möjligt för den enskilde afrikanen att skapa
välstånd för sig och de sina.
16. Resultatinriktat bistånd (mom. 50)
Bertil Persson, Liselotte Wågö, Sten Tolgfors och Karin Enström (alla m)
anför:
Det är svårt att ge bistånd som verkligen främjar utvecklingen. Ofta ges
bistånd utifrån givarlandets perspektiv. Inte sällan framstår själva
givandet som det viktiga i stället för den utveckling som skall bli
resultatet. I ett avseende är det oundvikligt. Det är givarlandet som
anger biståndets omfattning och i allt väsentligt även dess inriktning.
Den stora majoriteten av Afrikas länder tillhör exempelvis fortfarande
låginkomstländernas krets. Fattigdom, sjukdom och svält är fortfarande
dominerande problem. Att Europa fortsätter med biståndsprogram som har
pågått i 30-40 år och hittills gett mycket magert resultat kan inte vara
en rimlig politik. Om Afrika utvecklas det kommande tredjedels seklet
som det har gjort det gångna så är perspektivet dystert.
I stället för ett bistånd som fortsätter decennium efter decennium bör
man koncentrera sig på en mer kortvarig och bred igångsättning av egna
utvecklingsansträngningar.
Det är länderna själva som i allt väsentligt måste skapa sin egen
utveckling. Den kan inte skapas av utomstående krafter. Biståndet skall
också utformas så att det stimulerar och kanske till och med tvingar
fram samarbete mellan länderna. Detta var vad som skedde i Europa och
det är vad som i särskilt stor utsträckning behövs i Afrika där krig och
konflikter blir allt vanligare.
17. Skuldavskrivningar (mom. 54)
Bertil Persson, Liselotte Wågö, Sten Tolgfors och Karin Enström (alla m)
anför:
Åtskilliga afrikanska länder tyngs av en skuldbörda som måste
undanröjas. För nya regimer är den gamla regimens skulder som en
kvarnsten kring halsen som omöjliggör en ny och framgångsrik politik.
Att skriva av de skulder som Afrika har är i allt väsentligt inte en
fråga om resurser. EU bör kunna ta ett särskilt ansvar för att
finansiera en skuldavskrivning i Afrika i samverkan med övriga i-länder.
Det viktiga med skuld-avskrivningar är att de sker på ett sådant sätt
att de faktiskt främjar utveckling och inte göder korruption och
vanstyre. En generös skuldavskrivning är en viktig åtgärd, men den måste
bestämt kombineras med fasta villkor.
Skuldavskrivningen får inte ge utrymme för en ny oansvarig upplåning.
Det är lönlöst att göra sig av med de existerande skulderna för att
skaffa nya. Strävan måste vara att statsmakterna inte skall finansiera
fortsatta åtaganden genom upplåning.
En idé som den brittiska hjälporganisationen Oxfam har lanserat är att
skuldavskrivningar till ett u-lands statsmakt skall förknippas med
mycket bestämda villkor så att de belopp som frigörs i form av uteblivna
ränte- och amorteringskostnader direkt skall användas för satsningar på
nyckelområden. Det anslag som skuldavskrivningen frigör skulle kunna
villkoras med att motsvarande satsningar görs på de två mest
prioriterade statliga satsningarna, nämligen grundläggande hälsovård och
utbildning för alla barn och ungdomar. Endast genom satsningar på hälso-
och sjukvård kan epidemiska sjukdomar hejdas och aidstragedin begränsas.
Ofta kan detta dessutom kombineras med utbildningsmålen, då utbildning i
hälsofrågor är ett bra steg för att förbättra hälsostandarden.
Skuldavskrivningen kunde därmed bli ett instrument att förverkliga den
satsning på fundamentala utvecklingsfaktorer som är nödvändig för att
möjliggöra en snabb och uthållig tillväxt.
18. Enskilda organisationers roll i biståndsplaneringen (mom 55)
Bertil Persson, Liselotte Wågö, Sten Tolgfors och Karin Enström (alla m)
anför:
Världsbanken har nyligen i sin rapport konstaterat att i ett land med
gott styre leder en ökning av biståndet med 1 % till en tillväxtökning
på 0,5 %. Motsvarande biståndsökning till ett land med dåligt styre
leder till en tillväxtminskning med 0,3 %.
En del av problemen med bistånd till korrupta eller misskötta länder kan
avhjälpas genom att kanalisera biståndet till andra parter än de
skadliga regimerna. Därför bör en ökad andel av biståndet gå till
frivilligorganisationer.
19. Inriktningen av svenskt bistånd till Central- och Östeuropa (mom.
74)
Bertil Persson, Liselotte Wågö, Sten Tolgfors och Karin Enström (alla m)
anför:
Stödet till Central- och Östeuropa bör i första hand ske genom EU och
andra multilaterala organ, som Nordiska rådet. Det svenska stödet måste
fungera som ett komplement främst till det EU-länderna gör gemensamt för
att stödja demokratins, rättsstatens och marknadsekonomins utveckling i
kandidatländerna, samt ländernas förmåga att hantera EU:s gemensamma
regelverk. Stödet har hittills främst gått till Polen och de baltiska
staterna. I takt med våra grannländers framsteg bör stödet nu börja
flytta österut till det nära Ryssland, de åtta regionerna i nordvästra
Ryssland, bl.a. S:t Petersburg och Kaliningrad.
Stödet till de baltiska staterna bör fortsätta att inriktas på
uppbyggnad av rättsstatens funktioner, förvaltning och marknadsekonomins
institutioner, liksom på miljöområdet allt inom ramen för samverkan med
EU. Det svenska stödet bör dock särskilt inriktas på att stödja de
områden där EU är lite eller inte alls aktivt, som
suveränitetsuppbyggnad och miljöförbättrande åtgärder, samt
smittskyddsåtgärder.
I stödet bör kunskapsöverföring ges betydande vikt, inte minst i form av
utbyten mellan yrkesgrupper som journalister, domare, politiker,
forskare, lärare och studenter. Bistånd är dock inte det långsiktigt
naturliga tillståndet. Handel, investeringar, politisk samverkan och
utbyten på alla områden är det långsiktigt naturliga, precis som med
våra västliga grannländer.
20. Inriktningen av svenskt bistånd till Central- och Östeuropa (mom.
74)
Bertil Persson, Liselotte Wågö, Sten Tolgfors och Karin Enström (alla m)
anför:
Östersjömiljarden
Hanteringen av Östersjömiljarden har varit felaktig från början. Att
Östersjömiljarden hanteras vid sidan av det övriga Östersjöstödet är
inte acceptabelt.
Det är inte rätt att stödja projekt i andra länder för att öka
sysselsättningen i Sverige. När bidrag utgår endast till svenska företag
kan det knappast anses vara ett stöd till andra länder. Det skapar i
stället konkurrenssnedvridningar och motverkar strävan att åstadkomma en
rationell resursanvändning.
Att Östersjömiljarden hanteras vid sidan av det övriga östbiståndet
minskar effektiviteten i det svenska stödet.
Vår kritik stärks av att en intern utredning på UD visar att det finns
stora brister i hanteringen av projektmedlen. Det råder oklarhet om den
övergripande målsättningen med Östersjömiljarden samt om kriterierna för
att projekt skall beviljas medel. De uppställda målen med satsningen är
tämligen vagt formulerade och det finns otydligheter i fråga om vilka
sorters projekt som förväntas. Det brister i kopplingen mellan mål och
medel och det finns stora brister i administrationen.
Konstitutionsutskottet har dessutom funnit brister i upphandlingen av
vissa projekt inom Östersjömiljarden.
Östersjömiljarden bör upplösas.
21. Inriktningen på smittskyddsarbete i svenskt bistånd till Central-
och Östeuropa (mom. 75)
Bertil Persson, Liselotte Wågö, Sten Tolgfors och Karin Enström (alla m)
anför:
I fattigdomens och den bristfälliga sjuk- och hälsovårdens spår ökar
potientialen för epidemier av svåra sjukdomar. Rapporterna har varit
många om hur resistenta stammar av TBC sprids, inte minst i ryska
överfulla och undermåliga fängelser. När fångarna kommer ut riskerar
sjukdomen att spridas i det omgivande samhället, liksom till andra
länder.
Problematiken kring hiv/aids i Ryssland och delar av Östeuropa är ett
lika dolt som allvarligt problem. Orsakerna är till stora delar desamma
som för TBC, fattigdom och brister i sjukvården. Via drogmissbruk och
prostitution sprids viruset vidare. Barn drabbas vid födseln om mamman
är smittad, men också när föräldrar blir sjuka och får svårt att ta hand
om dem.
Utskottet anser därför att svenskt östbistånd bör ha en tydligare
inriktning på smittskyddsarbete. Särskilt bör TBC och
hiv/aidsproblematiken uppmärksammas.
Förslag till beslut om anslag inom utgiftsområde 7 Internationellt
bistånd budgetåret 2001
Utskottets förslag överensstämmer med regeringens förslag till
anslagsfördelning.
09
1 Samarbete med Central- och Östeuropa (res.) 865 000
2 Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt
stöd och exportkreditgarantier (res.)
35 000
Summa för utgiftsområdet 14 966 011
Tabell 1. Regeringens och oppositionspartiernas förslag till
anslagsfördelning för utgiftsområde 7
Internationellt bistånd
Svenska Engelska
ACBF Fonden för afrikanskt kapacitetsbyggande African Capacity Building
Foundation
ACWL Advisory Centre on WTO Law
AfDB Afrikanska utvecklingsbanken African Development Bank
ALA Samarbetet mellan Asien och Latinamerika
ASG Afghanistan Support Group
Asean Association of South East Asian Nations
ASEM Asia-Europe Meeting
AsDB Asiatiska utvecklingsbanken Asian Development Bank
AsDF Asiatiska utvecklings- fonden Asian Development Fund
AVS Länder i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet inom
Lomésamarbetet
African, Caribbean and Pacific Countries (ACP)
BNI Bruttonationalinkomst
BNP Bruttonationalprodukt
CARDS Förslag till ny förordning som skall styra EU:s insatser på västra
Balkan
CBSS Samarbetet för kontroll av smittsamma sjukdomar inom
Östersjöområdet
CEG Contact Expert Group
CGIAR Konsortiet för stöd till internationell jordbruksforskning
Consultative Group on International Agricultural Research
CSD Kommissionen för hållbar utveckling Commission for Sustainable
Development
DAC OECD:s biståndskommitté Development Assistance Committee
DAW FN:s kvinnoenhet Division for the Advancement of Women
DRRP Emergency Response Divison, Disaster Reduction and Recovery
Programme
EBRD European Bank for Reconstruction and Development
ECHO Europeiska byrån för humanitärt bistånd European Community
Humanitarian Office
ECOSOC FN:s ekonomiska och sociala råd UN Economic and Social
Council
EG/EU Europeiska gemenskaperna European Union
EGDI Expertgruppen för utvecklingsfrågor Expert Group for Development
Issues
EKN Exportkreditnämnden
EUF Europeiska utvecklingsfonden
GEF Globala miljöfonden Global Environment Facility
GLOBKOM Utredningen för svensk global utvecklingspolitik
Habitat UN Conference on Human Settlements
HIPC Världsbankens och Internationella valutafondens gemensamma skuld-
initiativ
Heavily Indebted Poor Countries
IASC Inter Agency Standing Committee
IBRD Internationella återuppbyggnads- och utvecklingsbanken
International Bank for Reconstruction and Development
ICRC Internationella Rödakorskommittén International Committee of the
Red Cross
ICSID Internationella centret för biläggande av investeringstvister
International Centre for Settlement of Investment Disputes
IDA Internationella ut- vecklingsfonden International Development
Association
IDB Interamerikanska ut- vecklingsbanken Interamerican Development
Bank
IFAD Internationella jordbruksutvecklingsfonden International Fund for
Agricultural Development
IFC Internationella finansieringsbolaget International Finance
Corporation
IIC Interamerican Investment Corporation
ILO International Labour Organization
IMF Internationella valuta- fonden International Monetary Fund
International IDEA Internationella Institutet för demokrati och fria val
International Institute for Democracy and Electoral Assistance
IOM Internationella migra- tionsorganisationen International
Organization for Migration
ISTC International Science & Technology Center
ITC International Trade Centre
KFOR Natoledda styrkan i Kosovo Kosovo Force
MACs Mine Action Centres
MAG Mines Advisory Group
MIGA Världsbankens garantiorgan Multilateral Investment Guarantee
Agency
MUL Minst utvecklade länder
NAI Nordiska Afrikainstitutet The Nordic Africa Institute
NDF Nordiska utvecklings- fonden Nordic Development Fund
OAU Organization for African Unity
OBNOVA EU:s biståndsprogram till västra Balkan
OCHA FN:s kontor för samordning av humanitärt bistånd
OECD Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling
Organization for Economic Cooperation and Development
OSS Oberoende staternas samvälde
PRGF Poverty Reduction and Growth Facility
PSA Programme on Substance Abuse
SADC Gemenskapen för utveckling i södra Afrika Southern African
Development Community
SAU Sekretariatet för analys och utvärdering av det svenska
utvecklings- biståndet
SCB Statistiska centralbyrån
SFOR Natoledda styrkan i Bosnien Stabilization Force
SHIA Svenska handikapporganisationers internationella biståndsförening
Sida Styrelsen för inter- nationellt utveck- lingssamarbete Swedish
International Development Cooperation Agency
SKI Statens kärnkrafts- inspektion Swedish Nuclear-Power Inspectorate
SPA Special Programme of Assistance for Africa
TACIS Technical Assistant to Commonwealth of Independent States
UNAIDS FN:s aidsprogram UN Aids Programme
UNCDF FN:s kapitalutvecklings-fond UN Capital Development Fund
UNCED FN:s konferens om miljö och utveckling UN Conference on
Environment and Development
UNCTAD FN:s konferens för handel och utveckling UN Conference on
Trade and Development
UNDCP FN:s narkotikaprogram UN Drug Control Programme
UNDG UN Development Group
UNDP FN:s utvecklingsprogram UN Development Programme
Unesco FN:s organisation för utbildning, forskning och kultur UN
Educational, Scientific and Cultural Organization
UNFPA FN:s befolkningsfond UN Fund for Population Activities
UNGASS FN:s generalförsamlings särskilda möte 2001 kring
uppföljningen av målen från barntoppmötet år 1990
UNHCR FN:s flyktingkommissarie UN High Commissioner for Refugees
Unicef FN:s barnfond UN Children's Emergency Fund
UNIDO FN:s organisation för industriell utveckling UN Industrial
Development Organization
UNEP FN:s miljöprogram
UNIFEM FN:s utvecklingsfond för kvinnor UN Development fund for
Women
UNMIK FN:s interimsadministra-tion i Kosovo
UNRWA FN:s hjälporganisation för Palestinaflyktingar i
Mellanöstern UN Relief
and Works Agency for Palestine Refugees in the Near East
UNTAET FN-ledda administrationen på Östtimor
UWC Nordiska United World College
WFP Världslivsmedels-programmet World Food Programme
WHO Världshälso- organisationen World Health Organization
WMO Världsmeteorologiska organisationen
WTO Världshandels-organisationen World Trade Organization