Utrikesutskottet behandlar årligen motioner som rör
mänskliga rättigheter. I detta betänkande behandlas
en rad motioner som rör mänskliga rättigheter och
andra förhållanden som rör länder, områden och
folkgrupper. Såväl principiella och övergripande
frågor som situationen i en rad enskilda länder
behandlas.
De ämnesområden som behandlas i betänkandet speglar
och besvarar de frågor som väckts i ett antal
motioner av enskilda riksdagsledamöter eller grupper
av ledamöter. Alla frågor som väckts är
betydelsefulla, men avspeglar inte nödvändigtvis de
frågor som utgör de stora huvudfårorna i svensk
utrikes- och biståndspolitik.
Utskottet ställer sig bakom den av regeringen förda
politiken på MR-området i de fall som aktualiseras
av motionerna. Arbetet för att främja respekten för
de mänskliga rättigheterna bör enligt utskottet
utgöra en integrerad del i all utrikespolitik. Det
är ett gemensamt ansvar för det internationella
samfundet att påtala brott mot de mänskliga
rättigheterna där sådana begås. Sverige måste
framföra öppen och tydlig kritik när så är befogat.
Utskottet besvarar eller avstyrker samtliga
motionsyrkanden.
I ärendet finns 10 reservationer och 10 särskilda
yttranden.
Utskottets överväganden disponeras enligt följande:
1. Allmänt om de mänskliga rättigheterna
2. Dödsstraffet
3. Kvinnors och mäns rättigheter
4. Rättsstatens utveckling och människovärdet
5. Demokratibistånd
6. Diskriminering på grund av kön eller sexuell
läggning
7. Diskriminering av funktionshindrade
8. Hiv/aids
9. Legosoldater
10. Tortyr
11. Moldavien
12. Cypern
13. Turkiet
- Assyrier, syrianer, kaldéer, armenier
14. Mellanöstern och Nordafrika - allmänt
15. Israel
16. Palestina
17. Västsahara
18. Irak
19. Iran
20. Asien - allmänt
21. Södra Kaukasus och Centralasien
22. Afghanistan
23. Indien och Pakistan
24. Burma
25. Kina
- Tibet och Sinkiang
- Hongkong
- Taiwan
26. Östtimor
27. Afrika - allmänt
28. Kongostaterna
29. Somalia
30. Etiopien och Eritrea
31 Latinamerika - allmänt
32.Kuba
33. Colombia
34. Förenta staterna
Bilaga: Internationella MR-instrument. Förteckning
över MR-konventioner och ratifikationsstatus per den
25 februari 2001.
Motionerna
1999/2000:U21 av andre vice talman Eva Zetterberg
m.fl. (v) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en särskild MR-
rapportör i Colombia,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om situationen när det
gäller folkomröstningen om Västsaharas framtid,
2000/01:U206 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att kränkningar av
de mänskliga rättigheterna alltid måste påtalas,
kritiseras och åtgärdas oavsett var de äger rum.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige såväl
bilateralt som multilateralt bör intensifiera
arbetet med att försvara och förbättra skyddet för
de mänskliga rättigheterna.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att verka för
dödsstraffets avskaffande.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige bör
agera snabbt och tydligare markera avstånd mot
länder som kränker kvinnors rättigheter.
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om rättsstatens
betydelse för utveckling.
2000/01:U215 av Anders Ygeman (s) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om rätten till facklig organisering.
2000/01:U216 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det behövs nya
och djärva metoder för att nå och slå vakt om
människovärdet.
2000/01:U404 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige på
lämpligt sätt bör arbeta för att FN:s förklaring om
mänskliga rättigheter även skall förbjuda
diskriminering på grund av sexuell läggning.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige skall
verka för dödsstraffets avskaffande.
2000/01:U405 av Lars Ohly m.fl. (v) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Sverige i internationella forum aktivt
skall stödja en lösning som bygger på att Cypern är
en stat med ett medborgarskap och en internationell
röst och skall bestå av två politiskt jämlika
samhällen i en federation.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Sverige i internationella forum aktivt
skall verka för gradvis nedrustning av den militära
närvaron i Cypern med syfte att på sikt åstadkomma
en demilitarisering av ön.
2000/01:U406 av Murad Artin m.fl. (v) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Sverige i FN måste verka för att USA:s
och Storbritanniens bombningar av Irak upphör.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Sverige till följd av att sanktionerna
mot Irak inte alls får den effekt som avses i FN
verkar för att sanktionerna hävs.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att regeringen inom FN och EU bör verka för
att en federal lösning kommer till stånd när det
gäller norra Irak/Irakiska Kurdistan på ett sådant
sätt att det kurdiska folkets ställning i
folkrättsligt avseende stärks och skyddas.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att eftersom det s.k. Food for Oil-programmet
inte fungerar måste den svenska regeringen i FN
verka för att den irakiska befolkningen ges snabb
och effektiv hjälp med livsmedel och mediciner så
snart sanktionerna hävts och bombningarna upphört.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Sverige i FN bör verka för att en ny
resolution, som när den konkret tillämpas innebär
stöd och skydd för kurderna i norra Irak/Irakiska
Kurdistan och som även innefattar militära
ingripanden, utan att dessa innebär urskillningslösa
bombningar av den typ som USA och Storbritannien
genomfört mot Irak.
2000/01:U409 av Carina Hägg (s) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en rapport som kartlägger
omfattningen av och motiven till
legosoldatverksamhet internationellt.
2000/01:U415 av Matz Hammarström m.fl. (mp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om FN och mänskliga
rättigheter.
2000/01:U510 av Marianne Andersson m.fl. (c) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att stödja och
stimulera de mellanmänskliga kontakterna och det
folkliga utbytet.
2000/01:U601 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att frågan om ett generellt
diskrimineringsförbud bör lösas genom ett
tilläggsprotokoll till Europakonventionen.
2000/01:U603 av Per Lager m.fl. (mp) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Sverige i FN bör verka för
att meningsfulla förhandlingar mellan Dalai lama
tillsammans med den tibetanska exilregeringen och
den kinesiska ledningen kommer till stånd under FN:s
överinseende.
2000/01:U604 av Ulla-Britt Hagström och Margareta
Viklund (kd) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Sverige bör verka för att FN:s konvention
om att undanröja diskriminering av kvinnor (CEDAW)
inklusive tilläggsprotokoll ratificeras av alla
länder.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att regeringen på alla nivåer i förslag till
beslutsfattande bör integrera frågan om
jämställdhet.
3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till lagstiftning som förhindrar
människohandel.
2000/01:U605 av Lennart Fridén (m) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ett aktivare agerande av Sverige
och EU med avseende på mänskliga rättigheter i Iran.
2000/01:U606 av tredje vice talman Rose-Marie
Frebran m.fl. (kd, s, m, v, c, fp, mp) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av fortsatt
svenskt stöd till Republiken Kongo för att motverka
att stridigheter återupptas.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om nödvändigheten av
att en internationell undersökningskommission,
förslagsvis inom EU:s ram, kartlägger de utländska
ekonomiska intressen som påverkat och påverkar
utvecklingen i Republiken Kongo.
2000/01:U607 av Tuve Skånberg (kd) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om rasistiska och antisemitiska
angrepp i egyptiska medier.
2000/01:U608 av Inger René m.fl. (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige i FN bör
verka för ett inlemmande av Taiwans deltagande i det
internationella samarbetet.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige bereder
Taiwans representationskontor i Stockholm villkor
som är likvärdiga dem som kommer andra utländska
beskickningar till del.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av att lösa
frågan om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och
Taiwan.
2000/01:U610 av Per Lager m.fl. (mp) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av att
Sverige i sina kontakter med Israel kräver
efterlevnad av konventionen om de mänskliga
rättigheterna i fallet Mordechai Vanunu.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen,
ifall inte situationen för Vanunu klart förbättras,
bör föra upp frågan på FN:s agenda vad gäller brott
mot de mänskliga rättigheterna.
2000/01:U611 av Sten Tolgfors (m) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om Taiwans
demokratiseringsprocess som ett gott exempel för
demokratisering av Folkrepubliken Kina.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att Sverige och
EU måste verka för att användningen av dödsstraffet
i Folkrepubliken Kina upphör, att rättsväsendet
avpolitiseras, att politiska fångar friges och att
förföljelsen av oppositionella samt religiösa
personer upphör.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om de mänskliga
rättigheternas universalitet.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om Folkrepubliken
Kinas kärnvapenupprustning samt om missilprogram.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om Folkrepubliken
Kinas hot om våld mot Taiwan.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om Folkrepubliken
Kinas försök att påverka utfallet av fria och
demokratiska val i Taiwan.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om utgångspunkterna
för en ny svensk Kinapolitik.
2000/01:U612 av Murad Artin m.fl. (v) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att den svenska regeringen inom olika
internationella organisationer bör verka för att
Garaad Abshir Salaah friges.
2000/01:U613 av Margareta Viklund m.fl. (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige i UNAIDS
och i andra internationella forum på ett offensivt
sätt verkar för att initiera olika aktiviteter för
att bekämpa hiv och aids.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en redovisning av
hur hiv/aids-frågan behandlas i FN:s olika organ.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att hiv/aids-arbetet
utförs i samarbete med de institutioner och
organisationer som finns i de länder där Sverige
arbetar med frågan.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att hiv/aids-
förebyggande aktivitetsprogram integreras i
biståndsarbetet med infrastruktur.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att arbeta för en
större vilja att tala om sex och samlevnad i u-
länder.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att arbeta för att
ledare i utsatta länder skall kunna ta sitt ansvar
beträffande information och utbildning om hiv/aids-
frågan.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att de mest
hiv/aids-drabbade länderna får tillgång till
förebyggande, bromsande och behandlande mediciner.
2000/01:U615 av Murad Artin m.fl. (v) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Sverige som ordförandeland i EU och i
andra internationella sammanhang verkar för att
internationell rätt och FN:s resolutioner efterlevs
när det gäller palestiniernas rätt till
självbestämmande och suveränitet.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Sverige som ordförandeland i EU och i
andra internationella sammanhang verkar för att den
illegala israeliska bosättningspolitiken på
ockuperat palestinskt område stoppas.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Sverige som ordförandeland i EU och i
andra internationella sammanhang motsätter sig
"bantustaniseringen" av de ockuperade palestinska
områdena.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att palestinierna har rätt att utropa en egen
suverän stat, dvs. en stat som har kontroll över det
egna territoriet, sina gränser, sin handel och andra
relationer med andra länder.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Sverige som ordförandeland i EU och i
andra internationella sammanhang verkar för
palestiniernas rätt till östra Jerusalem.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Sverige som ordförandeland i EU och i
andra internationella sammanhang verkar för alla
palestiniers rätt till återvändande.
2000/01:U616 av Murad Artin m.fl. (v) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige i FN
verkar för att USA och andra medlemmar i
säkerhetsrådet samt Afghanistans grannländer aktivt
medverkar till att kriget i Afghanistan får ett
slut.
2000/01:U618 av Annelie Enochson och Margareta
Viklund (kd) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
att Turkiet, med anledning av sin EU-kandidatur,
uppmanas ta sitt kulturansvar för de assyrisk-
syrianska kyrkor och kloster som finns inom landets
gränser.
2000/01:U619 av Björn Leivik (m) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av att inrätta ett
permanent organ för internationellt parlamentariskt
och civilt utbyte i avsikt att stärka mänskliga
rättigheter och demokratisk utveckling.
2000/01:U621 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram en
redovisning av läget och utvecklingen beträffande
mänskliga rättigheter och demokrati i
mottagarländerna för svenskt bistånd i enlighet med
vad som anförts i motionen.
6. Riksdagen begär att regeringen i det
internationella samarbetet inom FN föreslår att dess
generalförsamling får en utförlig rapport och
genomför en årlig debatt om läget beträffande
mänskliga rättigheter och demokrati i
medlemsländerna.
2000/01:U622 av Lars Ohly m.fl. (v) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Sverige i alla internationella sammanhang
bör verka för att hedersmord av kvinnor
uppmärksammas och tas upp för omsorgsfull och seriös
behandling.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Sverige i internationella sammanhang
också bör inrikta sig på att betona betydelsen av
rättsliga påföljder när det gäller dessa brott.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att svensk biståndsverksamhet i högre grad än
tidigare bör inrikta sig på kvinnors situation i
länder där hedersmord förekommer.
2000/01:U624 av Björn Leivik och Elizabeth Nyström
(m) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om Sveriges
hållning gentemot Folkrepubliken Kina.
2000/01:U625 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om Sveriges erkännande av
Taiwans nationella status.
2000/01:U626 av Annelie Enochson och Ulla-Britt
Hagström (kd) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
behovet av att Sverige verkar för att bistå Kina i
den demokratiska utvecklingen.
2000/01:U627 av andre vice talman Eva Zetterberg
m.fl. (v, s, m, kd, c, fp, mp) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en handlingslinje
och politisk inriktning av stödet till Västsahara.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att svenska regeringen i FN, i EU - alldeles
särskilt som ordförandeland i EU under första halvan
av år 2001 - och i andra internationella sammanhang
skall verka för att påskynda genomförandet av en
folkomröstning i Västsahara.
2000/01:U628 av Murad Artin m.fl. (v, m, kd, c, fp,
mp) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att folkmordet på
armenier, assyrier/syrianer och kaldéer skall tas
upp vid de årliga förintelsekonferenser som
regeringen planerar att avhålla.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att den svenska
regeringen bör erkänna folkmordet på
assyrier/syrianer och kaldéer som ett historiskt
faktum.
2000/01:U629 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att uppmärksamma
demokratirörelsen i Kuba.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av att stödja
oberoende journalister i Kuba.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att i högre grad
uppmärksamma de politiska fångarna i Kuba och den
bristande respekten för de mänskliga rättigheterna.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om det tilltagande
användandet av dödsstraffet och om en vädjan till
den kubanska regimen om ett omgående moratorium.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om EU:s Kubapolitik.
2000/01:U630 av Margareta Viklund m.fl. (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om främjande av
mänskliga rättigheter i Afrika.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om främjande av
mänskliga rättigheter i Asien.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om främjande av
mänskliga rättigheter i Mellanöstern.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om främjande av
mänskliga rättigheter i Latinamerika.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om främjande av
mänskliga rättigheter i USA.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om internationellt
arbete mot tortyr.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att i
internationella forum aktivt verka för dödsstraffets
upphörande.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att stödja
organisationer som arbetar mot kvinnlig
könsstympning.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att i
internationella forum lyfta fram respekten för
sexuellt avvikande gruppers mänskliga rättigheter.
2000/01:U631 av Murad Artin m.fl. (v) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att de fångar av eritreanskt ursprung som
hålls internerade i Dedessalägret tillfälligt tas
emot i Sverige.
2000/01:U632 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige som stor
bidragsgivare till olika biståndsorgan inom FN-
systemet har ett ansvar att följa denna verksamhet
och tillse att effekterna av de villkor under vilka
FN-organen verkar i Burma utvärderas.
2000/01:U633 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om flyktingsituationen
i Västra Timor.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att övergångsarbetet
i Östra Timor genomförs under full insyn och
medverkan från den östtimorianska befolkningen och
att övergångstiden till full kontroll från
östtimorianska myndigheter blir så kort som möjligt
utan att processen riskeras.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att FN tillser att
övergreppen i Östra Timor får en rättslig prövning.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige inom
ramen för EU utövar starka påtryckningar på
regeringen i Indonesien för att stoppa övergreppen
mot befolkningen i Aceh och för att områdets framtid
kan avgöras i fredliga och folkrättsligt acceptabla
former.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige inom
ramen för EU utöver starka påtryckningar på
regeringen i Indonesien för att stoppa övergreppen
mot befolkningen i Västra Papua och för att områdets
framtid kan avgöras i fredliga och folkrättsligt
acceptabla former.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Moluckerna
kräver internationell uppmärksamhet och bör ingå i
de krav som ställs på de indonesiska myndigheterna
att återställa fredliga förhållanden under full
respekt för mänskliga fri- och rättigheter.
2000/01:U634 av Marianne Andersson m.fl. (c, m, v,
kd, fp, mp) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om garanti för skydd
för Irakiska Kurdistan sedan sanktionerna mot Irak
hävts.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en federal status
för Irakiska Kurdistan inom Irak.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om initiativ till att
kurdfrågan som helhet tas upp på den internationella
dagordningen.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ansvariga för
brott mot mänskligheten ställs inför rätta.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om skydd till dess en
plan för återförening accepteras av ett folkvalt
parlament i Irakiska Kurdistan.
2000/01:U635 av andre vice talman Eva Zetterberg
m.fl. (v, kd, c, fp, mp) vari föreslås att riksdagen
fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Sverige som ordförandeland i EU och som
medlem i FN och andra internationella forum skall
arbeta för att det inrättas mekanismer som
kontrollerar efterlevnaden av FN:s deklaration om
mänskliga rättigheter.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Sverige i internationella forum aktivt
verkar för att de stater som ännu inte anslutit sig
till FN:s konvention mot tortyr gör detta och gör
det utan reservationer.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Sverige skall verka för att alla länder
som ratificerat FN:s konvention om kvinnans
rättigheter också lever upp till den.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Sverige skall verka för att de länder som
på olika punkter reserverat sig mot FN:s konvention
om kvinnans rättigheter förmås att avstå från dessa.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Sverige måste verka för att de
paramilitära grupperna i Colombia upplöses och att
straffriheten för brott mot mänskliga rättigheter i
Colombia upphör.
2000/01:U636 av andre vice talman Eva Zetterberg
m.fl. (v, s, m, kd, c, fp, mp) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att den svenska regeringen i den kritiska
dialogen med kraft hävdar det iranska folkets rätt
att fritt organisera sig i partier och
fackföreningar.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att den svenska regeringen verkar för att
FN:s speciella sändebud när det gäller mänskliga
rättigheter i Iran, Maurice Capithorne, måste få
möjlighet att besöka landet.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att den svenska regeringen i olika
internationella organ skall verka för att
omständigheterna kring flera författares och en rad
politiskt och religiöst oliktänkande människors död
närmare granskas av en opartisk internationell
humanitär organisation.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att regeringen i sina direkta relationer med
den iranska regeringen samt i EU- och FN-sammanhang
bör verka för att alla författare och journalister
ges möjlighet att fritt ge ut sina verk, tidskrifter
och tidningar.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att den svenska regeringen bör verka för att
ett FN-kontor upprättas i Iran.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att regeringen i den kritiska dialogen bör
lägga stor vikt vid kvinnornas situation när det
gäller deras ställning inom rättssystemet, när det
gäller deras rätt till arbete och deras möjligheter
att yttra sig i samhällsdebatten.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att regeringen skall verka för att alla som
fängslats enbart på grund av sin politiska eller
religiösa uppfattningar friges.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att den svenska regeringen inom EU skall
verka för att politiska, diplomatiska och ekonomiska
punktsanktioner skall kunna tas i bruk som en del av
den kritiska dialogen.
2000/01:U639 av Sonja Fransson och Marianne
Ytterberg (s) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
att insatser och metodutveckling som syftar till att
stärka funktionshindrades jämlikhet, delaktighet och
möjligheter att åtnjuta sina mänskliga rättigheter
särskilt skall prioriteras inom ramen för svenska
utvecklings- och katastrofinsatser.
2000/01:U641 av Marianne Andersson m.fl. (c, m, v,
kd, mp, fp) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av
förbättringar av de mänskliga rättigheterna i
Turkiet.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en strategi för
relationerna med Turkiet inkluderande ett sändebud
för mänskliga rättigheter.
2000/01:U642 av Per Lager (mp) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av att i relevanta forum
protestera mot behandlingen av indianerna på Big
Mountain.
2000/01:U644 av Martin Nilsson (s) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om stöd till demokratirörelser i
auktoritära stater.
2000/01:U646 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp, v, c)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige skall
hjälpa till med försoningsprocessen i Östtimor.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige skall
agera för att en opartisk internationell domstol
upprättas för att ställa förövare inom den
indonesiska militären och den pro-indonesiska
milisen inför rätta för övergrepp som begåtts
gentemot Östtimors befolkning.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige skall
bidra till en lösning av flyktingfrågan.
2000/01:U648 av Yilmaz Kerimo m.fl. (s) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om minoriteter i Turkiet.
2000/01:U649 av Tommy Waidelich och Yilmaz Kerimo
(s) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om ökade kontakter
med Turkiet.
2000/01:U650 av Sonja Fransson (s) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om insatser och
metodutveckling som syftar till att stärka
funktionshindrade människors jämlikhet och
delaktighet.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att ta fram
konkreta riktlinjer och arbetssätt för hur man skall
integrera funktionshindrade människors rättigheter
och behov i det svenska utvecklingssamarbetet.
2000/01:U651 av Margareta Andersson och Elver
Jonsson (c, fp) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
förnyade åtgärder för att lösa konflikten mellan
Indien och Pakistan om Kashmirområdet.
2000/01:U652 av Patrik Norinder m.fl. (m, v, kd, c,
fp, mp) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut: Riksdagen beslutar att Sveriges regering
skall verka för att Taiwan skall kunna deltaga i
arbetet inom WHO som observatör.
2000/01:U653 av andre vice talman Eva Zetterberg
m.fl. (v, s, m, kd, c, fp, mp) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen begär
att regeringen utformar en strategi för svenskt
engagemang i fredsprocessen i Colombia i enlighet
med vad som anförs i motionen.
2000/01:U657 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att klart och
tydligt fördöma all kinesisk maktpolitik och hot om
väpnat våld mot Taiwan.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om Sverige, EU och
brotten mot mänskliga fri- och rättigheter i Kina.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en konsekvent,
sammanhållen och uthållig strategi för stöd till
demokratisk utveckling och respekt för mänskliga
rättigheter i Folkrepubliken Kina.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om Sveriges och EU:s
behandling av brott mot mänskliga fri- och
rättigheter i Kina inom ramen för granskningsarbetet
i FN:s kommission för mänskliga fri- och
rättigheter.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om Taiwans
representationskontor i Stockholm.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om svensk
representation i Taipei.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att verka för att EU
upprättar ett informationskontor i Taipei.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om besöksvisering för
taiwanesiska medborgare till Sverige.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om Kina, Taiwan och
WTO.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om Kina, Taiwan och FN.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om Taiwans
representation i FN:s underorgan.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige och EU
fortsatt stöder arbetet på en fullständig
demokratisering av Hongkong med ett fullt direktvalt
parlament inför vilket de styrande är direkt
ansvariga.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om situationen i Tibet
och i Xinjiang.
2000/01:U658 av Elver Jonsson (fp) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige bör
prioritera den krisartade situationen i
Kongostaterna.
2000/01:U660 av Murad Artin m.fl. (v) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett ökat svenskt
engagemang inom OSSE till stöd för en snabb och
hållbar lösning av frågan om Nagorno-Karabachs
status.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett ökat ungdoms-
och kulturutbyte med Armenien.
2000/01:U661 av Ulf Nilsson m.fl. (fp) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige i
internationella sammanhang måste påtala kränkningar
gentemot homo- och bisexuella och transpersoner i
andra länder.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att EU måste agera
starkare gentemot sina medlemsländers diskriminering
av homo-, bi- och transpersoner.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige bör
arbeta för att FN:s konvention om mänskliga
rättigheter utsträcks till att gälla förföljelse på
grund av sexuell läggning och könsidentitet.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om Sveriges agerande i
Europarådet för homo- och bisexuella och
transpersoners rättigheter.
18. Riksdagen begär att regeringen arbetar för att
homo- och bisexuella och transpersoners situation
förs upp på OSSE:s agenda i MR-arbetet.
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige måste ta
initiativ till att Östersjöstaternas råds
kommissarie för mänskliga rättigheter också
uppmärksammar den diskriminering av homo- och
bisexuella och transpersoner som pågår i
medlemsstaterna.
2000/01:U702 av Margareta Viklund (kd) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att stödja OSSE i
dess strävan att ta upp fallet Ilascu till en ny
rättegång i tredje land.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att i FN belysa
Ilascus situation och verka för att han tillsammans
med de övriga i Ilascu-gruppen får en rättvis och
fri rättegång.
2000/01:U703 av Margareta Viklund (kd) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om hjälp och stöd för
assyrierna så att de kan stanna i sina hemländer.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att assyriernas
situation förs upp på FN:s dagordning.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att assyrierna skall
få sin etniska och kulturella identitet erkänd.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att laglösheten i
norra Irak skall uppmärksammas och åtgärdas.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om riktade sanktioner
mot den politiska eliten i Irak för att lindra
sanktionernas negativa effekter för den civila
befolkningen.
2000/01:K339 av Margareta Andersson och Elver
Jonsson (c, fp) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
förnyade åtgärder för att lösa konflikten mellan
Indien och Pakistan om Kashmirområdet.
2000/01:K399 av Per Lager m.fl. (mp) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i motionen om att Sverige
skall ratificera tilläggsprotokollet till den
internationella konventionen om ekonomiska, sociala
och kulturella rättigheter (avsnitt 3.3).
2000/01:L459 av Ana Maria Narti m.fl. (fp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om Sveriges arbete inom
internationella organisationer för homo- och
bisexuellas rättigheter.
2000/01:Kr701 av Matz Hammarström m.fl. (mp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
40. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att regeringen presenterar hur de arbetar med
att verka för att de olika medierna självsanerar
bilden av kvinnan i medierna i enlighet med FN:s
handlingsplan för jämställdhet i världen som vi
antagit.
2000/01:MJ544 av Matz Hammarström m.fl. (mp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
11. Riksdagen begär att regeringen tar initiativ
till en FN-konferens och en FN-deklaration om
djurens rättigheter.
2000/01:A812 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige och
Europeiska unionen tydligt arbetar för att främja
kvinnors rättigheter världen över, inte minst genom
att försöka se till att alla länder inte bara
ratificerar utan även implementerar de relevanta
deklarationerna om de mänskliga rättigheterna.
Utskottet
Detta betänkande behandlar huvudsakligen
motionsyrkanden som rör frågor om mänskliga
rättigheter i enskilda länder, områden eller för
folkgrupper. Betänkandet behandlar även andra
frågor, t.ex. speciella hälsofrågor, i ett MR-
perspektiv.
Regeringen har tidigare i skrivelser (Mänskliga
rättigheter i svensk utrikespolitik - skr.
1997/78:89 och Demokrati och mänskliga rättigheter i
Sveriges utvecklingssamarbete - skr. 1997/98:76)
konstaterat att demokrati och mänskliga rättigheter
är både mål och medel i utvecklingsprocessen.
Demokrati som biståndsmål har funnits sedan många
år, men först efter det kalla krigets slut har ett
metodarbete på allvar utvecklats inom
utvecklingssamarbetet i syfte att främja
demokratisering i ett internationellt perspektiv
liksom i ett svenskt biståndsperspektiv. Samtidigt
har de mänskliga rättigheterna, som de formuleras i
de internationella konventionerna, alltmer kommit i
fokus. De utgör en värdegrund för världens stater
och folk. En viktig uppgift för såväl FN:s
generalförsamling som MR-kommissionen är att
uppmärksamma och granska missförhållanden i enskilda
länder vad avser respekten för de mänskliga
rättigheterna. Det kan konstateras att MR-
kommissionens arbete under senare år alltmer kommit
att förskjutas från normbildande till övervakande
verksamhet. Utskottet noterade i förra årets
betänkande (1999/2000:UU11) att Europaparlamentets
utrikesutskott i sitt senaste betänkande krävt att
EU överger dagens fragmenterade MR-politik och
ersätter den med ett gemensamt heltäckande program
för mänskliga rättigheter som omfattar alla
politikområden.
Utskottet konstaterade även att demokratin i vissa
länder vunnit ett allt starkare fäste, även om
institutionerna alltjämt är relativt svaga. Många av
ledarna i dessa länder är folkvalda, men det
folkliga förtroendet för demokratiska institutioner
är i flera fall dåligt. Den extrema fattigdomen som
råder på många håll i världen är det främsta hindret
för varaktig fred och för konsolidering av
demokratin.
Mänskliga rättigheter i Europeiska unionen
Utskottet konstaterar att Europeiska rådet vid sitt
möte i Köln 1999 beslutade att utarbeta en särskild
EU-stadga för de grundläggande medborgerliga
rättigheterna. Arbetet med att ta fram ett
stadgeförslag har genomförts inom ramen för det s.k.
konventet, bestående av representanter för
medlemsländernas regeringar och parlament samt för
EU-parlamentet och kommissionen. Konventet har
bestått av personliga företrädare för
regeringscheferna i medlemsstaterna, trettio
företrädare för de nationella parlamenten, sexton
ledamöter av Europaparlamentet och en företrädare
för kommissionen. Företrädare för EG-domstolen och
Europarådet har deltagit som observatörer.
Vid Europeiska rådets möte i Nice i december 2000
välkomnades rådets, Europaparlamentets och
kommissionens gemensamma proklamation av Stadgan om
de grundläggande rättigheterna, som i en och samma
text tar upp medborgerliga, politiska, ekonomiska,
sociala och samhälleliga rättigheter vilka hittills
har återfunnits i olika internationella, europeiska
eller nationella källor. Europeiska rådet framhöll
vikten av att stadgan skulle få största möjliga
spridning bland unionens medborgare. I enlighet med
slutsatserna från mötet i Köln kommer frågan om
stadgans tillämpningsområde att behandlas i ett
senare skede.
Vid mötet i Nice antogs en förklaring om unionens
framtid, och man enades även om en förklaring om
arbetet med den fortsatta processen om unionens
utvidgning. I denna process kommer frågan om vilken
ställning Europeiska unionens stadga om de
grundläggande rättigheterna som proklamerades i Nice
skall komma att få.
Utrikesutskottet behandlar årligen motioner som rör
mänskliga rättigheter. Detta riksmöte behandlar
frågorna i betänkande 2000/01:UU10 Mänskliga
rättigheter m.m. - länder, områden och enskilda
folkgrupper.
I de avsnitt som behandlar länder och områden
redogörs, med något undantag, i respektive
bakgrundsbeskrivning för den allmänna situationen
vad gäller svenskt samarbete med respektive land (i
de fall detta är aktuellt). Avsnittet följs av den
bedömning av MR-läget som gjorts av den svenska
regeringen. Text- och bedömningsavsnitten kan vara
hämtade antingen ur Utrikesdepartementets årsbok -
Sveriges internationella utvecklingssamarbete - 2000
-, ur Budgetpropositionen för 2001 eller från Sidas
landinformation. Efter denna information följer
information om MR-läget hämtad från Svenska Amnestys
senaste landinformation. De avsnitt som speglar
Amnestys bedömningar är tydligt källangivna.
De ämnesområden som behandlas i betänkandet speglar
och besvarar de frågor som väckts i ett stort antal
motioner av enskilda riksdagsledamöter eller grupper
av ledamöter. Alla frågor som väckts är
betydelsefulla, men avspeglar inte nödvändigtvis de
frågor som utgör huvudfårorna i svensk utrikes- och
biståndspolitik.
1 Allmänt om de mänskliga rättigheterna
Folkpartiet framhåller i motion 2000/01:U206 (fp)
att varje människas frihet och lika värde omfattar
alla människor och således varje individ i världen
utan åtskillnad av något slag, såsom hudfärg, kön,
språk, religion, politisk eller annan uppfattning,
nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd
eller ställning i övrigt. Erkännandet av alla
människors lika värde hänger oupplösligt samman med
att ingen människa får diskrimineras på grund av
ovanstående eller annan anledning. Trots detta
självklara sker dagligen kränkningar av de mänskliga
fri- och rättigheterna. Motionärerna menar i yrkande
12 att kränkningar av de mänskliga rättigheterna
alltid måste påtalas, kritiseras och åtgärdas
oavsett var de äger rum. Sverige bör intensifiera
sitt arbete med att försvara, men även förbättra
skyddet för de mänskliga rättigheterna. Detta bör
göras genom de internationella organisationer där
Sverige bereds möjlighet att påverka, såsom
exempelvis FN, EU och Världsbanken. Det bör också
ske genom Sveriges bilaterala samarbete med andra
länder (yrkande 14).
Miljöpartiet anser i motion 2000/01:U415 (mp) att
Sverige och FN bör ha som sitt främsta mål att skapa
global ekonomisk och social rättvisa som en
förutsättning för mänsklig värdighet.
Internationella organ som IMF, Världsbanken och WTO
skall inte tvinga på staterna
strukturanpassningsprogram som tar ifrån dem
möjligheterna att förverkliga ekonomiska och sociala
rättigheter. Motionärerna anser i yrkande 4 att det
som är grundläggande för mänsklig värdighet är att
folk, ursprungsfolk samt etniska, kulturella,
sexuella och religiösa minoriteter får definiera sig
i alla avseenden, behålla och utveckla sin identitet
och få den respekterad och accepterad i nationella
och internationella sammanhang.
Centerpartiet anser i motion 2000/01:U510 (c) att
Europa, liksom alla andra regioner, står inför ett
paradigmskifte som drivs på av globaliseringen och
den nya kunskapsekonomin. Detta påverkar alla delar
av vår tillvaro, och för att kunna tillvarata
kunskapssamhällets fördelar kommer förändringar av
ekonomi och samhälle att krävas. Det innebär att
Europa står inför många utmaningar och påverkas av
ett antal utvecklingstendenser. Motionärerna kräver
i yrkande 1 stöd och stimulans för folkligt
engagemang och mänskligt utbyte som syftar till fred
och säkerhet, välstånd, respekt för grundläggande
fri- och rättigheter och en hållbar utveckling.
Vänsterpartiet framhåller i motion 2000/01:U601 (v)
att Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna
för närvarande ger ett skydd mot diskriminering
enbart vad gäller rättigheter som är garanterade i
själva konventionen. Skyddet för diskriminering på
grund av kön, etniskt ursprung, sexuell läggning,
ålder eller handikapp är dock inte garanterat.
Motionärerna anser att frågan om ett generellt
diskrimineringsförbud bör lösas genom antagandet av
det förslag i Europarådet om ett tilläggsprotokoll
till konventionen med skydd mot diskriminering
beträffande alla rättigheter som är stadgade i lag.
I den moderata motionen 2000/01:U619 (m) understryks
att med all respekt för enskilda organisationers och
enskilda människors insatser krävs det betydligt mer
organiserade aktiviteter för att driva den
demokratiska utvecklingen framåt och värna de
mänskliga rättigheterna. Sverige med sitt goda
internationella rykte bör gå i täten och inrätta ett
permanent organ för samordning och stöd till
parlamentariskt och civilt utbyte i avsikt att
stärka demokratisk utveckling och mänskliga
rättigheter, i synnerhet i krisländer.
Moderaterna framhåller i motion 2000/01:U621 (m)
yrkande 4 att man har begärt att regeringen årligen
i god tid före, eller senast i samband med,
budgetförslaget skall ge riksdagen en utförlig
rapport om situationen och utvecklingen när det
gäller respekten för mänskliga rättigheter och
demokrati i mottagarländerna. En sådan rapport
skulle utgöra ett underlag för en utförlig debatt
inför beslut om framtida svenska biståndsinsatser.
Motionärerna anser att vetskapen om att den svenska
riksdagen noggrant följer och utvärderar
utvecklingen av mänskliga rättigheter och demokrati
skulle vara en viktig signal till mottagarländerna.
Vidare, i yrkande 6, begärs att regeringen i det
internationella samarbetet skall föreslå att FN:s
generalförsamling får en utförlig rapport och
genomför en årlig debatt om läget beträffande
mänskliga rättigheter och demokrati i
medlemsländerna.
I flerpartimotion 2000/01:U635 (v, kd, c, fp, mp)
konstateras att övergrepp mot de mänskliga
rättigheterna måste förhindras redan innan de
inträffat. Det som hänt i Östtimor, Kosovo och på
många andra platser kunde ha förhindrats om
världssamfundet vidtagit kraftiga åtgärder när det
ännu fanns tid. Det finns i många länder ett stort
gap mellan ländernas utfästelser när de
undertecknade FN:s konvention om mänskliga
rättigheter och tillämpningen av vad som stadgas i
denna konvention. Motionärerna menar i yrkande 1 att
Sverige som ordförandeland i EU och som medlem i FN
och andra internationella forum skall arbeta för de
mekanismer som inrättats för att kontrollera
efterlevnaden av FN:s deklaration om mänskliga
rättigheter.
I motion 2000/01:K399 (mp) anser Miljöpartiet att de
bestämmelser som rör individuell klagorätt bör tas
in i en gemensam lag om mänskliga rättigheter. I
yrkande 4 anser motionärerna att Sverige skall
ratificera tilläggsprotokollet till den
internationella konventionen om ekonomiska, sociala
och kulturella rättigheter. Detta ger individer och
grupper individuell klagorätt om deras rättigheter
kränks.
I motion 2000/01:MJ544 (mp) konstateras vikten av
att värna om djurens rätt till rimliga
livsförhållanden. Frågan om djurens rättigheter är,
precis som frågan om mänskliga rättigheter, inte
enbart en nationell angelägenhet. Det är angeläget
att även verka internationellt för att förbättra
djurens villkor. Sverige bör, enligt yrkande 11, ta
initiativ till en FN-konferens och en FN-deklaration
om djurens rättigheter.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att vid FN:s Världskonferens
om mänskliga rättigheter i Wien 1993 rekommenderades
medlemsstaterna att upprätta nationella
handlingsplaner för mänskliga rättigheter.
I maj 2000 tillsattes på Justitiedepartementet en
interdepartemental arbetsgrupp för att utarbeta ett
förslag till en svensk handlingsplan för de
mänskliga rättigheterna. Arbetsgruppen skulle bl.a.
kartlägga och analysera hur svenska myndigheter
arbetar för att förbättra skyddet av mänskliga
rättigheter. Arbetsgruppen gavs också i uppdrag att
se över Regeringskansliets befintliga organisation
för hur frågor om mänskliga rättigheter hanteras och
vid behov föreslå förändringar samt att föreslå
åtgärder för hur FN:s årtionde för utbildning i
mänskliga rättigheter kan uppmärksammas i Sverige.
Utskottet har inhämtat att det första steget att
göra en kartläggning nyligen har avslutats och
kommer att ges ut som Mänskliga rättigheter i
Sverige - en kartläggning (Ds 2001:10).
Kartläggningen avser att ge en övergripande bild av
mänskliga rättigheter i Sverige. Den skall också
ligga till grund för förslag till åtgärder vilka kan
förbättra främjandet av mänskliga rättigheter.
I motion 2000/01:U206 (fp) yrkandena 12 och 14
understryks att kränkningar av de mänskliga
rättigheterna alltid måste påtalas, kritiseras och
åtgärdas oavsett var de äger rum och att arbetet för
att förbättra skyddet för de mänskliga rättigheterna
måste intensifieras.
Utskottet konstaterar att regeringen i skrivelsen
Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik (Skr.
1997/98:89) framhåller att de mänskliga
rättigheterna är en viktig del av svensk
utrikespolitik. Detsamma gäller EU:s gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitik. Inom ramen för den
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken påtalar
Sverige och EU kränkningar av de mänskliga
rättigheterna. Sverige och EU anser att dialog är en
viktig metod för att påtala brister vad gäller
mänskliga rättigheter i olika länder. Utskottet
menar att ett viktigt verktyg som används för att
påverka t.ex. mottagarländerna är det
internationella utvecklingssamarbetet. Svenskt
utvecklingssamarbete skall genomsyras av mänskliga
rättigheter. Även EU menar att mänskliga rättigheter
skall vara ett genomgripande tema i gemenskapens
utvecklingssamarbete. Sverige agerar, ofta
tillsammans med övriga EU, i Europarådet, OSSE och
FN.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2000/01:U206 (fp) yrkandena 12 och 14 kan besvaras.
I motion 2000/01:U415 (mp) yrkande 4 krävs att
Sverige och FN bör ha som mål att skapa global
ekonomisk rättvisa och att det grundläggande är att
bl. a. etniska, kulturella och sexuella minoriteter
får utveckla sin speciella identitet.
Utskottet konstaterar att i FN:s allmänna
förklaring om de mänskliga rättigheterna artikel 2
sägas att var och en är berättigad till alla de fri-
och rättigheter som uttalas i denna förklaring, utan
åtskillnad av något slag, såsom ras, hudfärg, kön,
språk, religion, politisk eller annan uppfattning,
nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd
eller ställning i övrigt. Principen om icke-
diskriminering är av grundläggande betydelse vad
gäller mänskliga rättigheter. Befintliga
konventioner om mänskliga rättigheter behandlar inte
uttryckligen frågan om sexualitet. I den mån
sexuellt umgänge behandlas är det utifrån
perspektivet av att ge skydd åt utsatta personer och
mot övergrepp.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2000/01:U415 (mp) yrkande 4 kan besvaras.
I motion 2000/01:U510 (c) yrkande 1 krävs stöd och
stimulans för folkligt engagemang för fred och
säkerhet.
Utskottet delar motionärernas uppfattning om
behovet av att vidta åtgärder som stöder och
stimulerar de mellanmänskliga kontakterna för en
ökad folklig förankring i EU. Sedan inträdet i EU
har Sverige varit ett av de EU-länder som mest
aktivt driver diskussionen om EU-arbetets
demokratiska förankring.
Under det svenska ordförandeskapet är regeringens
målsättning att driva frågan om att göra EU:s
arbetsformer öppnare och informationen mer
tillgänglig. Sverige fäster stor vikt vid att den
rättsakt som behandlar reglerna om allmänhetens
tillgång till handlingar i Europaparlamentet, rådet
och kommissionen antas senast i maj 2001. De
pågående reformerna om ökad öppenhet förbättrar
möjligheterna för medborgarna att förstå och påverka
processen i EU:s beslutsfattande. Det svenska
ordförandeskapet har ambitionen att föra EU närmare
medborgarna och att skapa nya samarbetsformer. Inom
Europa förekommer i dag en rad samarbetsprojekt inom
kultur, utbildning och idrott som stärker banden,
inte enbart mellan regeringar, utan också mellan
lokala myndigheter och enskilda individer.
I deklarationen från Nice om EU:s framtid har
Sverige fått i uppdrag att inleda en djupare och
bredare diskussion om EU:s framtid. Deklarationen
klargör att arbetet med EU:s framtidsfrågor skall
verka för att öka dess institutioners demokratiska
legitimitet och öppenhet för att föra unionen
närmare medlemsstaternas medborgare.
Med vad som anförts ovan anser utskottet att motion
2000/01:U510 (c) yrkande 1 kan besvaras.
I motion 2000/01:U601 (v) krävs att frågan om ett
generellt diskrimineringsförbud bör lösas genom
antagandet av ett förslag i Europarådet om ett
tilläggsprotokoll till konventionen om skydd mot
diskriminering.
Utskottet kan konstatera att det arbete som under
en följd av år pågått inom Europarådet i syfte att
utvidga tillämpningsområdet för det nuvarande
diskrimineringsförbudet i artikel 14 i
Europakonventionen om mänskliga rättigheter till att
gälla även rättigheter som inte omfattas av
konventionen avslutades med antagandet förra året av
ett tilläggsprotokoll till konventionen,
tilläggsprotokoll nr 12, rörande skydd mot
diskriminering.
I det förhandlingsarbete som lett fram till
tilläggsprotokoll nr 12 till Europakonventionen har
Sverige deltagit aktivt. Från svensk sida har
emellertid ifrågasatts om ett tilläggsprotokoll av
detta slag är rätt metod att komma till rätta med de
allvarliga problem som diskriminering utgör då det
kommer att ta lång tid innan Europadomstolens praxis
har utvecklats så mycket att man kan dra några
konkreta slutsatser om protokollets praktiska
innebörd. Ytterligare ett problem med
tilläggsprotokoll nr 12, i den utformning det till
slut fick, är att det inte kan uteslutas att en stat
kan komma att hållas ansvarig för brott mot de
mänskliga rättigheterna på grund av vad som hänt i
den enskildes förhållande till tredje man, t.ex. en
hyresvärd eller en restaurangägare.
Utskottet har inhämtat att även om Sverige var
enigt med övriga medlemsstater när det gällde
diskrimineringsgrunderna är det kritiskt till den
form och det innehåll som tilläggsprotokollet
slutligen fick. Det har därför varken undertecknats
eller ratificerats av Sverige. När det öppnades för
undertecknande i slutet av förra året undertecknades
det av 25 av 41 medlemsstater i Europarådet. Förutom
Sverige avstod även bl.a. Danmark, Frankrike, Norge,
Spanien och Storbritannien från att underteckna det.
Tilläggsprotokollet har ännu inte trätt i kraft.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2000/01:U601 (v) kan besvaras.
I motion 2000/01:U619 (m) krävs inrättandet av ett
permanent organ för samordning och stöd till
parlamentariskt och civilt utbyte, i synnerhet i
krisländer.
Utskottet konstaterar att det finns organiserade
former för att stödja den demokratiska utvecklingen
och värna de mänskliga rättigheterna. Förenta
nationernas kommission för de mänskliga
rättigheterna, där enskilda organisationer aktivt
deltar i debatten, är ett exempel på detta. Både
Europaparlamentet och Europarådets parlamentariska
församling ägnar sig åt frågor rörande demokrati och
mänskliga rättigheter. Dessutom finns organisationer
som den interparlamentariska unionen, IPU, som
framgångsrikt driver bl.a. regionalt samarbete.
Men vad som anförts ovan anser utskottet att motion
2000/01:U619 (m) kan besvaras.
I motion 2000/01:U621 (m) yrkande 4 begärs att
regeringen lägger fram en redovisning av läget och
utvecklingen beträffande mänskliga rättigheter och
demokrati i mottagarländerna för svenskt bistånd.
Utskottet kan konstatera att i Årsboken över
Sveriges internationella utvecklingssamarbete 1999
presenterades för första gången översiktligt
situationen i alla samarbetsländer avseende
demokrati och mänskliga rättigheter. Därutöver
lyftes ett antal länder särskilt fram i ett
inledande kapitel av mer övergripande karaktär.
Denna struktur har upprepats i årsboken för 2000 som
presenterades för riksdagen i samband med
budgetpropositionen. Utskottet har inhämtat att
regeringen har för avsikt att i huvudsak bibehålla
denna form av rapportering till riksdagen. I yrkande
6 krävs att regeringen i det internationella
samarbetet inom FN får en utförlig rapport och
genomför en årlig debatt om läget beträffande
mänskliga rättigheter och demokrati i
medlemsländerna. Utskottet konstaterar vidare att
inom ramen för FN debatteras årligen situationen
beträffande mänskliga rättigheter i världen.
Diskussionerna sker i generalförsamlingens tredje
utskott på hösten och i FN:s kommission för
mänskliga rättigheter på våren. Både
generalförsamlingen och kommissionen tillställs
rapporter som närmare beskriver situationen i ett
specifikt land eller vad gäller ett specifikt tema,
såsom tortyr.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2000/01:U621 (m) yrkandena 4 och 6 kan besvaras.
I motion 2000/01:U635 (v, kd, c fp, mp) yrkande 1
krävs att Sverige i EU och FN skall arbeta för att
efterlevnaden av FN:s deklaration om de mänskliga
rättigheterna stärks.
Utskottet konstaterar att Sverige fäster stor vikt
vid ett fungerande system för internationell
uppföljning vad avser staters efterlevnad av
mänskliga rättigheter. Inom ramen för FN finns ett
antal olika mekanismer som har detta som syfte,
bl.a. de kommittéer som är knutna till de olika
konventionerna rörande mänskliga rättigheter och de
olika tema och landinriktade rapportörer som
erhåller sina mandat från FN:s kommission för
mänskliga rättigheter.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2000/01:U635 (v, kd, c fp, mp) yrkande 1 kan
besvaras.
I motion 2000/01:K399 (mp) yrkande 4 krävs att
Sverige skall ratificera tilläggsprotokollet till
den internationella konventionen om ekonomiska,
sociala och kulturella rättigheter.
Utskottet konstaterar att frågan om huruvida de
ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna är
individuellt utkrävbara eller inte har varit, och är
fortfarande, ofta föremål för diskussion. Bland
framför allt icke-statliga organisationer hoppas man
mycket på förslaget om ett tilläggsprotokoll till
IKSEKR (Internationella konventionen om sociala,
ekonomiska och kulturella rättigheter) som skulle ge
individer rätt att i FN föra talan mot staten när de
förhindrats att utöva sina sociala, ekonomiska eller
kulturella rättigheter. Samtidigt är det just
möjligheten att kräva sin rätt i något slags
juridiskt förfarande som ger rättigheterna deras
legala status. Det har sagts att utan möjlighet till
domstolsprövning finns det en risk att staternas
skyldighet att efterleva villkoren i konventionen
stannar vid politiska programförklaringar.
Inom FN finns för närvarande inget
tilläggsprotokoll till konventionen om ekonomiska,
sociala och kulturella rättigheter. Diskussioner har
endast inletts och stater har inbjudits att inkomma
med synpunkter angående ett eventuellt protokoll.
Den svenska ståndpunkten i denna fråga har framförts
till FN:s generalsekreterare.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2000/01:UK399 ( mp) yrkande 4 kan besvaras.
I motion 2000/01:MJ544 (mp) yrkande 11 krävs att
Sverige tar initiativ till en FN-konferens och FN-
deklaration om djurens rättigheter.
Utskottet menar att Sverige, internationellt och
inom EU, verkar för djurens rätt till rimliga
livsvillkor men anser inte att en speciell FN-
konvention skulle komma att förändra situationen för
djuren. Det arbete som redan bedrivs, främst inom
EU, kan stärkas och utvecklas.
Utskottet avstyrker därmed motion 2000/01:MJ544 (mp)
yrkande 11.
2 Dödsstraffet
Dödsstraffet är den grövsta kränkningen av de
mänskliga rättigheterna och bör avskaffas i hela
världen. Ett rättssystem som sanktionerar dödsstraff
fördömer inte avsiktligt dödande utan bryter snarare
mot den egna rättsmoralen genom att utdöma
dödsstraff i lagens namn. Folkpartiet menar i motion
2000/01:U206 (fp) yrkande 15 att Sverige i olika
internationella sammanhang måste verka för
dödsstraffets avskaffande.
Även i motion 2000/01:U404 (c) yrkande 13 framhålls
att trots att dödsstraffet tillämpas i färre länder
nu än för tio år sedan har antalet avrättningar
ökat. Antalet brott som kan bestraffas med döden har
också ökat. Det förekommer även att länder som
tidigare avskaffat dödsstraffet återinfört det, och
att avrättningar återupptas efter långa uppehåll. EU
har intagit en ledande roll i kampen för
dödsstraffets avskaffande, och Sverige bör på alla
sätt verka för att dödsstraffet avskaffas.
I motion 2000/01:U630 (kd) yrkande 8 framhålls att
dödsstraffets avskaffande ständigt måste stå på
dagordningen för arbetet med mänskliga rättigheter.
Ökade påtryckningar måste utövas på de länder som
fortfarande har kvar dödsstraffet. Sveriges regering
måste i alla internationella sammanhang med skärpa
engagera sig för att dödsstraffet avskaffas.
Utskottets överväganden
I motionerna 2000/01:U206 (fp) yrkande 15,
2000/01:U404 (c) yrkande 13 samt 2000/01:U630 (kd)
yrkande 8 betonas vikten av att Sveriges regering i
internationella sammanhang verkar för dödsstraffets
avskaffande.
Utskottet, som återkommande behandlat frågan om
dödsstraffets avskaffande, ser med oro på det faktum
att det fortfarande förekommer i flera länder.
Avskaffande av dödsstraffet är en prioriterad
uppgift för Sverige i arbetet att främja och öka
respekten för de mänskliga rättigheterna, och det
har även upphöjts till en angelägen fråga under det
svenska ordförandeskapet i Europeiska unionen. EU
har intagit en ledande roll i kampen för
dödsstraffets avskaffande. Allmänna rådet antog i
juni 1998 riktlinjer för agerande gent-emot tredje
land och i enlighet med riktlinjerna sker i dag ökad
samordning inom EU i dessa frågor.
Utskottet konstaterar att det svenska arbetet för
ett avskaffande av dödsstraffet bedrivs i flera
internationella organisationer, såsom FN,
Europarådet och OSSE. På EU:s initiativ har FN:s
kommission för de mänskliga rättigheterna under en
följd av år antagit resolutioner om dödsstraffet,
senast resolution 2000/65. I resolutionen uppmanas
de stater som fortfarande tillämpar dödsstraff att
införa ett moratorium. Utskottet har inhämtat att
Sverige, i egenskap av EU-ordförande, under våren
2001 avser lägga fram en ny resolution mot
dödsstraffet i kommissionen för de mänskliga
rättigheterna. Inom ramen för Europarådet lade
Sverige nyligen fram ett förslag om ett nytt
tilläggsprotokoll till Europakonventionen om de
mänskliga rättigheterna, detta för att vidga
skrivningen i protokoll 6 som i nuvarande lydelse
endast avser förbud mot dödsstraff i fredstid.
Vidare noterar utskottet att Sverige i bilaterala
kontakter försöker förmå de stater vars lagstiftning
inbegriper dödsstraff att ändra inställning.
Med vad ovan anförts anser utskottet att motionerna
2000/01:U206 (fp) yrkande 15, 2000/01:U404 (c)
yrkande 13 samt 2000/01:U630 (kd) yrkande 8 kan
besvaras.
3 Kvinnors och mäns rättigheter
Under de senaste åren har kvinnors rättigheter i en
rad länder totalt negligerats och kränkts.
Motionärerna bakom motion 2000/01:U206 (fp) yrkande
17 anser att det är oerhört angeläget att Sverige
agerar snabbt och tydligare markerar avstånd mot
länder som kränker kvinnors rättigheter.
Kristdemokraterna anser i motion 2000/01:U604 (kd)
yrkande 1 att även om Sverige var första land att
underteckna CEDAW (Convention on the Elimination of
All Forms of Discrimination against Women) återstår
mycket arbete för att uppnå målen. Sverige bör
därför aktivt verka för att konventionen och
tilläggsprotokollet ratificeras av andra länder.
Vidare understryks att samverkan mellan regeringar
måste uppmuntras i syfte att stärka arbetet för
jämställdhet. Särskilt måste flykting- och
invandrarkvinnors situation uppmärksammas. Det är
även viktigt att slå vakt om funktionshindrades
rättigheter. Information om jämställdhetsarbete är
viktig i all verksamhet och på alla nivåer (yrkande
2).
Handeln med kvinnor som säljs som sexslavar mellan
länder ("trafficking") ökar. Sverige saknar direkt
lagstiftning som reglerar människohandel.
Motionärerna kräver i yrkande 3 en lagstiftning som
förhindrar människohandel.
Vänsterpartiet framhåller i motion 2000/01:U622 (v)
att det inte råder någon tvekan om att kvinnornas
rättigheter ingår i begreppet mänskliga rättigheter.
Trots alla deklarationer existerar det ett
omfattande förtryck som alltför sällan röner
uppmärksamhet. Motionärerna menar i yrkande 1 att
Sverige i alla internationella sammanhang bör verka
för att hedersmord av kvinnor uppmärksammas och tas
upp till omsorgsfull och seriös behandling och, i
yrkande 2, att dessa brott får rättsliga påföljder.
Motionärerna konstaterar i yrkande 4 att Sverige
samarbetar med flera länder där hedersmord
förekommer. Motionärerna menar att
biståndsverksamhet i högre grad än tidigare bör
inrikta sig på kvinnors situation i länder där
hedersmord förekommer.
I motion 2000/01:U630 (kd) yrkande 11 framhålls att
ett av de grövsta brotten mot mänskliga rättigheter
är kvinnlig könsstympning. Miljontals flickor och
kvinnor i framför allt Afrika utsätts för detta
ingrepp mot den enskilda människans integritet och
mänskliga rättigheter. Kristdemokraterna anser att
det är angeläget att Sverige i FN och i det multi-
och bilaterala biståndet ger stöd bl.a. till
kvinnoorganisationer och till intensiva
informations- och upplysningskampanjer.
I flerpartimotion 2000/01:U635 (v, kd, c, fp, mp)
framhålls att Sverige i EU och FN bör verka för att
alla länder som ratificerat FN:s konvention om
kvinnans rättigheter också lever upp till den
(yrkande 10). Ett flertal länder som har ratificerat
konventionen om kvinnans rättigheter har reserverat
sig mot delar av denna; Sverige skall verka för att
dessa länder skall förmås avstå från sina
reservationer (yrkande 11).
I motion 2000/01:Kr701 (mp) konstateras att man vid
FN:s fjärde kvinnokonferens i Beijing i september
1995 antog ett handlingsprogram, Platform for
Action. En av punkterna gällde kvinnor och medier.
Slutsatsen som konferensen enades kring under detta
medieavsnitt var att uppmuntra medierna att vidta
självsanerande åtgärder. Det slogs fast att det är
ländernas regeringar som är ansvariga för att bilden
av kvinnan i medierna är jämställd. Eftersom ny
forskning visar att den kvinnliga representationen i
medierna är dålig vill motionärerna i yrkande 40 att
regeringen presenterar hur den arbetar med att verka
för att de olika medierna förändrar bilden av
kvinnan i medierna i enlighet med FN:s handlingsplan
för jämställdhet i världen.
I motion 2000/01:A812 (fp) yrkande 26 konstateras
att det är mycket angeläget att Sverige och
Europeiska unionen tydligt arbetar för att främja
kvinnors rättigheter världen över, inte minst genom
att försöka se till att alla länder inte bara
ratificerar utan även tillämpar de relevanta
deklarationerna för de mänskliga rättigheterna.
Arbete med de mänskliga rättigheterna måste få ökad
tyngd.
Utskottets överväganden
I flera motioner, 2000/01:U604 (kd) yrkande 1,
2000/01:A812 (fp) yrkande 26, 2000/01:U635 (v, kd,
c, fp, mp) yrkandena 10 och 11, uppmanas Sverige att
aktivt verka för att de relevanta deklarationerna
kring kvinnors rättigheter, och däribland CEDAW och
dess tilläggsprotokoll, ratificeras av andra länder
samt att tillse att de länder som ratificerat
konventionen även lever upp till den.
FN:s konvention för avskaffande av all slags
diskriminering av kvinnor (CEDAW) antogs av FN:s
generalförsamling 1979. Sverige hörde till de första
länderna som undertecknade och ratificerade
konventionen (1980). Utskottet konstaterar att CEDAW
för närvarande har ratificerats av 166 stater.
Sverige verkar aktivt för att även återstående
länder skall ratificera konventionen.
Ett flertal av de länder som ratificerat har dock
reserverat sig mot delar av konventionen. Sverige
driver i internationella sammanhang en aktiv politik
där invändningar framförs mot dessa reservationer
och som uppmanar de berörda länderna att se över
sina reservationer med syfte att de skall dra dem
tillbaka.
Den kommitté som ansvarar för konventionens
efterlevnad har möjlighet att behandla enskilda
klagomål och kan även inleda undersökningsförfarande
på eget initiativ. Detta styrs i tilläggsprotokollet
som antogs av FN:s generalförsamling den 6 oktober
1999.
Protokollet, som är öppet för undertecknande av
varje stat som är part till CEDAW, trädde i kraft
den 22 december 2000. Sverige och 9 andra EU-länder
undertecknade protokollet den 10 december 2000. I
enlighet med folkrättsliga principer har Sverige
genom undertecknandet förbundit sig att inte
motarbeta protokollets syfte och innehåll. Frågan om
en ratifikation av protokollet föregås på sedvanligt
sätt av en grundlig beredning inom
Regeringskansliet, vilken för närvarande pågår. I
skrivande stund har 15 stater ratificerat
tilläggsprotokollet.
Med vad ovan anförts anser utskottet att motionerna
2000/01:U635 (v, kd, c, fp, mp) yrkandena 10 och 11,
2000/01:A812 (fp) yrkande 26 samt 2000/01:U604 (kd)
yrkande 1 kan besvaras.
Motion 2000/01:U622 (v) yrkandena 1, 2 och 4 handlar
om Sveriges engagemang för att förhindra förekomsten
av hedersmord.
Utskottet noterar inledningsvis att Sverige inom FN
har varit drivande för att tillse att förekomsten av
hedersmord uppmärksammas. FN:s särskilda rapportör
för utomrättsliga avrättningar behandlade problemet
i sin senaste rapport till FN:s kommission för
mänskliga rättigheter. Rapportören menade att
rättsvårdande myndigheter i många fall underlåter
att agera med nödvändig kraft vid hedersmord:
Åklagare underlåter att väcka åtal, domstolar väljer
att frikänna eller utdömer alltför lindriga straff i
förhållande till gärningen. Sverige stod som
förslagsställare till den resolution som behandlade
rapporten och lade fram ett förslag för kommissionen
i vilken regeringar anmodas att skyndsamt undersöka
fall av hedersmord, ställa de ansvariga inför rätta
samt försäkra sig om att sådana dåd varken överses
med eller sanktioneras av myndighetspersoner.
Förslaget antogs enhälligt av kommissionen. Frågan
uppmärksammades på nytt hösten 2000 när
Nederländerna, med stöd från Sverige och övriga EU-
länder, lade fram en särskild resolution i FN:s
generalförsamling om hedersmord. Det svenska
engagemanget för att förhindra förekomsten av
hedersmord har fortsatt under det svenska
ordförandeskapet i EU.
Utskottet konstaterar att även svenska
parlamentariker är aktiva i arbetet att uppmärksamma
och fördöma förekomsten av hedersmord. Detta sker
bl.a. i direkta samtal och inom ramen för den
Interparlamentariska unionen (IPU).
Hedersmord kan inte hänföras till en viss kultur
eller religion utan förekommer inom olika samhällen.
Den svenska synen är att den som avsiktligt dödar en
kvinna begår ett mord och bör bestraffas därefter.
De rättsvårdande myndigheterna i landet bär ansvar
för att behandla dessa brott med största allvar och
tillse att förövarna lagförs. Att åberopa
hedersbegreppet som förklaring till dådet kan aldrig
accepteras som en förmildrande omständighet. I flera
av de berörda länderna finns det grupper som arbetar
för att hedersmord skall fördömas.
Vidare noterar utskottet att Sverige i det
bilaterala samarbetet med enskilda länder gör
särskilda satsningar på att motverka våld mot
kvinnor, att uppmärksamma domare, advokater och
åklagare på detta våld - inklusive he-dersmord.
Sådana satsningar görs i bl.a. Nicaragua, Sri Lanka,
Indien och i flera afrikanska länder.
Utskottet ger stöd åt ansträngningarna att både
biståndspolitiken och utrikespolitiken generellt
skall uppmärksamma kränkningar av de mänskliga
rättigheterna och det våld mot kvinnor, inbegripet
hedersmord, som förekommer.
Med vad ovan anförts anser utskottet att motion
2000/01:U622 (v) yrkandena 1, 2 och 4 kan besvaras.
I motion 2000/01:U604 (kd) om FN och kvinnors arbete
understryks att samverkan mellan regeringar måste
uppmuntras i syfte att stärka arbetet för
jämställdhet. På alla nivåer i samhället bör förslag
till beslutsfattande integrera frågan om
jämställdhet (yrkande 2).
Utskottet konstaterar med anledning härav att
Sverige fäster stor vikt vid
jämställdhetsperspektivet i såväl multilaterala som
bilaterala sammanhang. I FN-arbetet märks detta
bl.a. i det starka stödet för CEDAW. Med
utgångspunkt i konventionen driver Sverige, i
samarbete med EU-länder och andra likasinnade
länder, en rad frågor som syftar till att
uppmärksamma kvinnors situation och diskriminering.
Mot bakgrund av att jämställdheten i Sverige kommit
långt i relation till utvecklingen i många andra
stater har Sverige, i såväl FN som i EU-samarbetet,
kunnat hålla en hög ambitionsnivå i dessa frågor.
Det svenska engagemanget tar fasta på flera olika
nivåer i samhället. Exempelvis stödjer Sida åtgärder
i en rad länder som syftar till att förbättra
flickors situation, bl.a. genom att öka andelen
flickor som får tillgång till grundskoleutbildning.
Inom ramen för det internationella
utvecklingssamarbetet verkar Sverige också för
förbättrad information till flickor om sexuell och
reproduktiv hälsa.
Vidare kräver motionärerna i yrkande 3 en
lagstiftning som förhindrar människohandel.
Människohandel, s.k. trafficking, har utvecklats
till att bli världens snabbast växande kriminella
verksamhet. Enligt uppskattningar förs årligen
hundratusentals människor in i EU mot sin vilja för
att utnyttjas inom bl.a. sexindustrin och som gratis
arbetskraft. Bakom denna handel ligger ofta
välorganiserade kriminella ligor. Hittills har det
noterats få framgångar i försöken att stävja
ligornas handel med kvinnor, barn och flyktingar.
Flera EU-länder har påbörjat bilateralt samarbete
för att med gemensamma insatser försöka hindra
människosmugglarnas aktiviteter. Uppgifter tyder på
att den gemensamma europeiska polisen kommer att
tillskrivas en större roll i kampen mot
människohandel.
Utskottet kan konstatera att under 2000 antogs, med
aktiv svensk medverkan, flera viktiga instrument för
att förhindra handel med människor. I FN antogs ett
tillägg till konventionen om organiserad
brottslighet, ett protokoll för att förhindra,
förbjuda och straffa handel med människor, i
synnerhet vad gäller kvinnor och barn. Det är i
detta sammanhang nödvändigt med en gemensam
definition av vad som skall betraktas som
människohandel.
Sverige saknar i dag direkt lagstiftning som
reglerar människohandel. 1998 års
sexualbrottskommitté (Ju 1998:03) fick dock i
uppgift att överväga bl.a. införandet av ett
särskilt brott som tar sikte på handel med människor
för sexuella ändamål. Utskottet har inhämtat att
Sexualbrottskommittén i sitt betänkande kommer att
föreslå att det införs särskilda bestämmelser om
straffansvar i detta hänseende.
Vid ett informellt möte i Stockholm i februari 2001
mellan EU:s justitie- och inrikesministrar enades
man om att snabbt driva fram en samlad strategi mot
människohandel. Ministrarnas diskussion baserades
delvis på ett förslag till gemensamma regler mot
människohandel, som presenterades av EU-kommissionen
i december 2000. Ministrarna slog fast att en
strategi bör innehålla såväl lagstiftningsåtgärder
och polissamarbete som finansiering av projekt mot
kvinnohandel. I egenskap av EU-ordförande avser
Sverige att verka för gemensamma straffsatser; inom
EU pågår även ett arbete för att stärka
brottsoffrens ställning. Samarbetet måste tillika
inbegripa länder som inte är medlemmar i EU, varför
kandidatländerna kommer att bjudas in till en
diskussion om åtgärder mot människohandel. De
slutliga textformuleringarna skall nu förhandlas,
varpå ett formellt beslut av ministerrådet är att
vänta senare under 2001.
Med vad ovan anförts anser utskottet att motion
2000/01:U604 (kd) yrkandena 2 och 3 kan besvaras.
Motionärerna bakom motion 2000/01:U206 (fp) yrkande
17 betonar vikten av ett aktivt engagemang från
svensk sida gentemot de länder som kränker kvinnors
rättigheter.
Sverige arbetar både bilateralt och via
internationella organisationer, som exempelvis FN,
för att påverka andra länder att respektera kvinnors
rättigheter. Jämställdhet mellan kvinnor och män i
samarbetsländerna har även blivit ett av de
övergripande målen i svenskt utvecklingssamarbete,
efter ett beslut som fattades av riksdagen i maj
1996. Beslutet innebar en betydelsefull politisk
signal vad gäller frågans vikt. Som en följd härav
utarbetade Utrikesdepartementet en policy för
jämställdhet mellan kvinnor och män i det svenska
utvecklingssamarbetet - bilateralt, multilateralt
och genom enskilda organisationer.
En viktig utgångspunkt för handlingsprogrammet är
den internationella strategi för främjande av
jämställdhet mellan kvinnor och män som utvecklades
inför och bekräftades av världens regeringar vid
FN:s fjärde kvinnokonferens i Beijing 1995. Sidas
arbete för jämställdhet skall bygga på
samarbetsländernas politiska åtaganden i Beijing.
Strategier och åtgärder baseras på regeringarnas och
de enskilda organisationernas planer för uppföljning
av åtagandena. I arbetet med att genomföra
handlingsplanen försöker man utveckla ett
partnerskap med samarbetsländerna, då man hoppas att
en dialog med det berörda landet skall främja
möjligheterna till förbättring av MR-situationen.
Med vad ovan anförts anser utskottet att motion
2000/01:U206 (fp) yrkande 17 kan besvaras.
Motionärerna i motion 2000/01:U630 (kd) yrkande 11
påtalar behovet av att Sverige i FN och i det multi-
och bilaterala biståndet ger stöd till
kvinnoorganisationer och till intensiva
informations- och upplysningskampanjer, med syfte
att bekämpa kvinnlig könsstympning.
Utskottet kan inledningsvis konstatera att FN:s
fjärde kvinnokonferens i Beijing 1995 betecknades
som en framgång i strävandet att föra upp tidigare
tabubelagda ämnen, t.ex. kvinnlig könsstympning, på
agendan. Inför uppföljningskonferensen från Beijing,
som hölls i juni 2000, fanns en allmän rädsla över
att det skulle ske en tillbakagång i förhållande
till vad som uppnåtts 1995. Utskottet kan emellertid
konstatera att man på samtliga områden lyckats hålla
ställningarna och i vissa fall även kunnat avancera.
Inga reservationer lades mot uppföljningsdokumentet,
trots att det citerar några av de mest
kontroversiella paragraferna ur handlingsplanen från
1995. Detta gäller framför allt de paragrafer som
behandlar frågor om abort och rätten till sexuell
självbestämmanderätt. Samtliga länder som då
reserverade sig avstod från att göra det i
uppföljningsprocessen. Handlingsplanerna från 1995
samt 2000 utgör således en solid bas för det
fortsatta arbetet.
Från svensk sida utförs insatser för att bekämpa
kvinnlig könsstympning bl.a. inom ramen för
hälsovårdsinsatser, som totalt utgör ca 10 % av
biståndet. Ett annat prioriterat område, som berör
könsstympning och svarar för en fjärdedel av det
bilaterala hälsobiståndet, är rätten till sexuell
och reproduktiv hälsa. Inom ramen för
utvecklingssamarbetet ges även stöd till WHO och
olika enskilda organisationer för att informera om
och bekämpa kvinnlig könsstympning, samt övergrepp
och våld mot kvinnor och barn. Sida verkar för ökad
jämställdhet och ser det som ett sätt att bekämpa
förekomsten av kvinnodiskriminerande övergrepp.
Med vad ovan anförts anser utskottet att motion
2000/01:U630 (kd) yrkande 11 kan besvaras.
I motion 2000/01:Kr701 (mp) konstateras att man vid
FN:s fjärde kvinnokonferens i Beijing 1995 antog ett
handlingsprogram, där en av punkterna gällde kvinnor
och medier. Medier uppmuntras att vidta
självsanerande åtgärder, varför motionärerna i
yrkande 40 önskar veta vad den svenska regeringen
gör för att påverka den bild medierna förmedlar av
kvinnan.
Utskottet menar att det är viktigt att de
handlingsprogram som har antagits vid FN:s
konferenser inte stannar vid tomma ord. I frågor
rörande kvinnors rättigheter bör Sverige ha
ambitionen att utgöra föregångsland och vara aktivt
i uppföljningsprocesserna. Utskottet konstaterar att
det i Sverige är regeringen som har ansvaret för
Beijingkonferensens handlingsplan. Handlingsplanen
är emellertid mycket bred, vilket medför att alla
områden inte har samma aktualitet i den svenska
situationen. Som ett resultat av det
uppföljningsarbete som fått genomslag i Sverige kan
nämnas förbudet av köp av sexuella tjänster samt
skärpningen av kvinnofridslagen.
Med vad ovan anförts anser utskottet att motion
2000/01:Kr701 (mp) yrkande 40 kan besvaras.
4 Rättsstatens utveckling och
människovärdet
I motion 2000/01:U206 (fp) yrkande 19 understryks
att till utvecklingens infrastruktur hör även
rättsstaten. Motionärerna menar att utveckling byggs
på tre pelare. Först respekten för demokrati och
mänskliga rättigheter. Ingen långsiktig och verklig
utveckling är möjlig utan någon grad av befintlig
demokrati och respekt för människors rättigheter.
Den andra pelaren är frihandel och marknadsekonomi.
En fri handel och en fungerande marknadsekonomi är
det som bäst skapar de resurser som är nödvändiga
för utveckling. För det tredje handlar det om
institutionsbyggande. Statens uppgift är att förse
människorna med ekonomiska och sociala resurser så
att bl.a. marknadens institutioner fungerar.
I motion 2000/01:U216 (kd) understryks att
människovärdet är universellt och inte kan bestämmas
av geografiska gränser. Oberoende av faktorer som
ras, kön, ålder, religion osv. har varje människa
ett och samma värde. Motionärerna anser att det är
allas ansvar och plikt att verka för att trygga
människovärdet i alla delar av världen. Ett av de
verktyg som kan användas för att uppnå detta mål är
det internationella biståndet. Motionärerna menar i
yrkande 3 att det krävs nya metoder för att slå vakt
om människovärdet.
I flerpartimotion 2000/01:U635 (v, kd, c, fp, mp)
yrkande 12 (delvis) konstateras att stadgan för den
internationella brottmålsdomstolen antogs i Rom
sommaren 1998. I dag har över 100 stater skrivit på
stadgan. Domstolen kommer att vara ett viktigt
redskap för att förhindra brott mot de mänskliga
rättigheterna i framtiden. Sverige måste snarast
möjligt ratificera stadgan och också kraftfullt
verka för att andra stater gör detsamma utan
reservationer. Straffriheten är ett av de största
hoten mot respekten för de mänskliga rättigheterna.
Under det gångna året har framsteg gjorts runt om i
världen i kampen mot straffriheten. Trots detta
fortsätter straffrihet att vara regel och inte
undantag runt om i världen.
Utskottets överväganden
I motion 2000/01:U206 (fp) yrkande 19 betonas
rättsstatens betydelse för utveckling.
Utskottet vill inledningsvis framhålla betydelsen
av en fungerande rättsstat som ramverk för en
förutsägbar, stabil och rättvis samhällsutveckling
och som en väsentlig förutsättning för
demokratisering. Rättsstaten bygger på principen om
alla människors lika värde och lika behandling inför
lagen.
Sverige har lång erfarenhet av stöd till offentlig
förvaltning. Stödet har utformats i syfte att
effektivisera förvaltningen och därmed användningen
av skattemedel. Riksrevision, skattesystem och
statistik är väsentliga komponenter i en fungerande
rättsstat. På dessa områden finns beprövad
erfarenhet som kan tillämpas avseende stöd också
till rättsväsende, rättshjälp och lagstiftning. Inom
Sida pågår ett arbete för att utveckla de svenska
insatserna inom området. Att stärka rättsväsendet i
våra samarbetsländer kan ske på många sätt, flera av
dem genom traditionella insatser för
kapacitetshöjning, t.ex. genom att stärka
administrativa system, datorisering eller
infrastruktur.
Med vad ovan anförts anser utskottet att motion
2000/01:U206 (fp) yrkande 19, kan besvaras.
Motionärerna i motion 2000/01:U216 (kd) yrkande 3
framhåller behovet av adekvata metoder för att slå
vakt om människovärdet.
Mänskliga rättigheter tillkommer varje individ och
innebär bl.a. att alla är födda fria och lika i
värde och rättigheter. I regeringens skrivelse
Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik (skr.
1997/98:89) betonas att mänskliga rättigheter är en
viktig del av svensk utrikespolitik. Detsamma gäller
EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik.
Utskottet konstaterar att internationellt
utvecklingssamarbete används som ett verktyg för att
påverka individers möjligheter att åtnjuta sina
mänskliga rättigheter. Svenskt utvecklingssamarbete
skall genomsyras av mänskliga rättigheter, vilket
bl.a. framgår i "Demokrati och mänskliga rättigheter
i Sveriges utvecklingssamarbete", (skr. 1997/98:76).
Även i EU:s utvecklingspolicy framkommer att
mänskliga rättigheter ska vara ett genomgripande
tema i unionens utvecklingssamarbete.
Som tidigare behandlats i detta betänkande pågår
inom ramen för FN ett ständigt arbete för att främja
och skydda de mänskliga rättigheterna, även
inbegripet människovärdet.
Med vad ovan anförts anser utskottet att motion
2000/01:U216 (kd) yrkande 3 kan besvaras.
I flerpartimotion 2000/01:U635 (v, kd, c, fp, mp)
yrkande 12 (delvis) betonas att den internationella
brottmålsdomstolen utgör ett viktigt redskap för att
förhindra brott mot de mänskliga rättigheterna.
Motionärerna betonar att Sverige snarast möjligt
måste ratificera stadgan och också kraftfullt verka
för att andra stater gör detsamma utan
reservationer.
Utskottet konstaterar att 139 stater i skrivande
stund undertecknat den s.k. Romstadgan för
upprättandet av den internationella
brottmålsdomstolen (ICC). Tiden för undertecknande
gick ut vid årsskiftet 2000/01. I december 2000
gjorde därför Sverige samt andra EU-länder
demarscher i ett flertal stater för att förmå fler
stater att underteckna stadgan.
För att stadgan skall träda i kraft krävs 60
ratifikationer. För närvarande har 28 länder
ratificerat, varför man räknar med att
ikraftträdande, och därmed domstolens inrättande,
bör kunna ske inom något eller några års tid. EU
driver en aktiv politik för att uppmana och hjälpa
stater att ratificera stadgan. Sverige har ännu inte
kunnat ratificera, på grund av det omfattande
lagstiftningsarbete som först måste slutföras.
Arbetet pågår och enligt uppgift hoppas de
ansvariga att lagstiftningsarbetet skall vara
slutfört senast under hösten 2001. Utskottet vill
framhålla det nödvändiga i att en svensk
ratificering äger rum utan onödigt dröjsmål.
Med vad ovan anförts anser utskottet att motion
2000/01:U635 (v, kd, c, fp, mp) yrkande 12 (delvis)
kan besvaras.
5 Demokratibistånd
Rätten till att organisera sig är en grundläggande
rättighet som finns inskriven i den svenska
grundlagen och fastslås i en mängd internationella
konventioner. Trots detta finns det många länder,
till vilka Sverige ger bistånd, som har en tveksam
policy vad gäller fackföreningar och fria
fackföreningars möjlighet att existera och verka.
Motionären menar att det är tveksamt om svenska
biståndsmedel skall gå till länder där inte ens de
mest rudimentära fackliga rättigheterna respekteras.
Det gäller såväl det bilaterala biståndet som de
exportkrediter som ges med biståndspengar
inblandade.
I motion 2000/01:U215 (s) framhålls att, i takt med
ett ökat välstånd, Sverige bör vara berett att bidra
med ett ökat demokratibistånd till tredje världen.
En demokratisk utveckling är bara möjlig om den går
hand i hand med en ekonomisk utveckling.
I motion 2000/01:U644 (s) framhålls att demokratin
gör nya landvinningar. Aldrig förr har antalet
demokratiska länder runt om i världen varit så
många. I Europa har muren fallit och nya demokratier
etablerat sig. I andra delar av världen finns samma
tendens. En av demokratins viktigaste beståndsdelar
är rätten att fritt yttra, sprida och ta del av
åsikter. Yttrandefriheten är också en av de
viktigaste faktorerna för en demokratirörelse i
auktoritära stater.
Ett av de viktigaste nya medierna är Internet.
Sverige bör alltid stödja demokratiska rörelser
genom t.ex. utbildningsinsatser, bistånd eller
politiskt stöd. För att stödja demokratirörelser i
länder som t.ex. Burma och Serbien bör Sverige i
anslutning till ambassader eller konsulat
tillhandahålla Internetuppkopplingar för dem som så
önskar. På så sätt kan Sverige bidra till att
kunskap och information blir tillgänglig dels för
demokratiaktivister, dels för en bredare allmänhet.
På så sätt blir de auktoritära staterna svagare och
demokratin starkare.
Utskottets överväganden
Motion 2000/01:U215 (s) behandlar demokratibistånd i
samband med rätten till facklig organisering.
Motionärerna ifrågasätter om svenskt biståndsmedel
bör ges till länder som inte respekterar fackliga
rättigheter.
Utskottet kan inledningsvis konstatera att rätten
till facklig organisering är en grundläggande
rättighet som finns inskriven i den svenska
grundlagen och fastslås i en mängd internationella
konventioner. Den är således en del av de mänskliga
rättigheterna.
Arbetet med att förbättra respekten för de
mänskliga rättigheterna skall genomsyra hela
utrikespolitiken (se skr. 1997/98:89 Mänskliga
rättigheter i svensk utrikespolitik) och således
även utvecklingssamarbetet. Biståndet syftar till
att bidra till utveckling och blir därmed ett
viktigt verktyg i arbetet för de mänskliga
rättigheterna. Det övergripande målet med
utvecklingssamarbetet är att höja de fattiga folkens
levnadsnivå.
Ett effektivt bistånd för fattigdomsbekämpning
kräver ett samarbete mellan givare och mottagarland
- ett partnerskap mot fattigdom - som bygger på
ömsesidiga mål och åtaganden och en samsyn om de
förutsättningar och den politik som krävs. Genom
utvecklingssamarbetet får Sverige därmed en
möjlighet att påverka och kan stödja
demokratiseringsprocessen i mottagarlandet. Mot
denna bakgrund är det tveksamt om just rätten till
facklig organisering bör lyftas fram som en
anledning till att avstå från utvecklingssamarbete
med landet i fråga. I flera fall är brister i
uppfyllande av denna rättighet även kopplad till
brister på andra MR-områden.
I svenskt utvecklingssamarbete görs genomgående
analyser av mottagarlandets situation, som även
inkluderar rätten till facklig organisering, för att
utforma lämpliga insatser för åtgärder. En av
kanalerna är fackligt samarbete och den svenska
fackföreningsrörelsen är engagerad i detta på många
håll i världen.
Med vad ovan anförts anser utskottet att motion
2000/01:U215 (s) kan besvaras.
I motion 2000/01:U644 (s) yrkas om stöd för
demokratirörelser i auktoritära stater. Motionärerna
menar bl.a. att Internet kan utnyttjas för spridande
av kunskap.
Utskottet noterar i detta sammanhang att kunskap,
kapacitet, institutioner och regelverk utgör
nyckelfaktorer i ekonomisk och social utveckling och
därmed förutsättningar för en demokratisk
samhällsstyrning. Rätt utformat kan
utvecklingssamarbetet här spela en viktig roll. Den
snabba utvecklingen inom informations- och
kommunikationsteknikens (IT) område har väsentligt
underlättat förutsättningarna för kommunikation och
kunskapsöverföring. Förhoppningar finns att den nya
tekniken medför många möjligheter för u-länder att
utvecklas och minska fattigdomen.
Sida har påbörjat arbetet med att sammanställa en
rapport om informations- och kommunikationsteknik i
svenskt utvecklingssamarbete. Rapporten skall ligga
till grund för en strategi för svenskt arbete med
informationsteknik i samarbetsländerna med syfte att
överbrygga den växande informations- och
kunskapsklyftan mellan utvecklingsländer och övriga
världen.
Utskottet har i tidigare betänkanden (senast i
2000/01:UU2) betonat vikten av att Sverige, som ett
föregångsland inom IT-området, verkar för att
ytterligare satsningar kommer till stånd. IT-
verksamheten lämpar sig väl för ett nära samarbete
mellan offentlig och privat sektor och
ansträngningar bör därför göras för att engagera
svenskt näringsliv i de fattiga ländernas IT-
utveckling.
Med vad ovan anförts anser utskottet att motion
2000/01:U644 (s) kan besvaras.
6 Diskriminering på grund av kön eller
sexuell läggning
I motion 2000/01:U404 (c) konstateras att i FN:s
förklaring om de mänskliga rättigheterna stipuleras
att ingen får diskrimineras på grund av ras,
hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan
uppfattning, nationellt eller socialt ursprung,
egendom, börd eller ställning i övrigt. I yrkande 9
framhålls att diskriminering på grund av människors
sexuella läggning inte nämns. Detta är en brist som
måste åtgärdas. Sverige bör därför på lämpliga sätt
arbeta för att FN:s förklaring om mänskliga
rättigheter kompletteras med diskriminering på grund
av sexuell läggning.
I motion 2000/01:U630 (kd) yrkande 12 anförs att i
många länder lever personer med avvikande sexuell
läggning under hot om misshandel och förnedrande
behandling. FN:s kommission för de mänskliga
rättigheterna har ett stort ansvar för att föra upp
brott mot sexuellt avvikande på den internationella
dagordningen och med kraft fördöma de stater som
formellt eller informellt förvägrar sexuellt
avvikande rätten till personlig integritet och
frihet.
I motion 2000/01:U661 (fp) anförs att varje människa
måste tillerkännas samma respekt genom att
garanteras en likabehandling av myndigheter, likhet
inför lagen, skydd mot diskriminering och hot i från
andra medborgare etc. Motionärerna menar att det i
Sverige finns en lång tradition av att arbeta för
sexuellt likaberättigande och anser i yrkande 1 att
den svenska regeringen måste engagera sig mer i
internationella sammanhang för att påtala
kränkningar gentemot homo- och bisexuella och
transpersoner i andra länder. Trots att Sverige har
mycket tydliga lagar om diskrimineringsskydd för
homosexuella har samkönade relationer förbisetts i
EU. Homosexuella har inte samma rörelsefrihet som
heterosexuella inom unionen. Sverige måste därför i
EU agera starkare gentemot medlemsländernas
diskriminering av homo- och bisexuella samt
transpersoner (yrkande 7).
Det svenska initiativet vid FN:s kvinnokonferens i
Beijing 1995 som särskilt uppmärksammade situationen
för lesbiska kvinnor var viktigt, men har tyvärr
blivit en parentes när det gäller FN:s arbete för
homosexuellas mänskliga rättigheter. Sverige bör,
enligt yrkande 16, vara pådrivande i FN för att öka
respekten för homosexuellas mänskliga rättigheter.
Det är viktigt att Sverige arbetar för att också
FN:s konvention om mänskliga rättigheter utvidgas
till att gälla förföljelse på grund av sexuell
läggning och könsidentitet.
Det har snart gått 20 år sedan Europarådet första
gången antog en rekommendation (924/81) som
uppmanade medlemsstaterna att avskaffa all
diskriminering av homosexuella. Europarådet har
också i olika sammanhang, bl.a. vid
medlemskapsförhandlingar för nya medlemsländer,
tagit upp frågan om situationen när det gäller
homosexuellas mänskliga rättigheter. En viktig
funktion för att stärka homosexuellas mänskliga
rättigheter har också Europadomstolen för mänskliga
rättigheter spelat. Motionärerna menar i yrkande 17
att det är angeläget att Sverige agerar aktivt för
att FN:s konvention om mänskliga rättigheter
utsträcks till att gälla förföljelse på grund av
sexuell läggning och könsidentitet. I yrkande 18
krävs att homo- och bisexuella och transpersoners
situation förs upp på OSSE:s agenda och att Sverige
måste ta initiativ till att Östersjöstaternas råds
kommissarie för mänskliga rättigheter också
uppmärksammar den diskriminering av homo- och
bisexuella och transpersoner som äger rum i
medlemsstaterna (yrkande 19).
I motion 2000/01:L459 (fp) menar motionärerna att
kärlek och sexualitet måste mötas med samma respekt
oavsett om det gäller kärlek mellan människor av
samma kön eller mellan människor av olika kön.
Homosexualitet är förbjuden i många länder. Det
finns länder som utdömer dödsstraff för homosexuella
handlingar, t.ex. Iran och Afghanistan. Situationen
för homo- och bisexuella är på många håll mycket
svår och det kommer regelbundet rapporter om
förföljelse av dessa. Den allt hårdare
flyktingpolitiken inom EU gör att förföljda homo-
och bisexuella nekas en fristad i vårt land även när
de riskerar svår förföljelse i sina hemländer.
Motionärerna kräver i yrkande 21 att Sverige inom
internationella organisationer arbetar aktivt för
grundläggande rättigheter för homo- och bisexuella.
Utskottets överväganden
Flera av motionerna, 2000/01:U630 (kd) yrkande 12,
2000/01:U661 (fp) yrkande 1 samt 2000/01:L459 (fp)
yrkande 21, handlar om vikten av att internationella
organisationer, däribland FN, i sitt arbete värnar
om homosexuellas rättigheter och att Sverige är
pådrivande i dessa frågor. Motionärerna i motionerna
2000/01:U404 (c) yrkande 9 och 2000/01:U661 (fp)
yrkande 16 anser att FN:s konvention om de mänskliga
rättigheterna bör utsträckas till att även inbegripa
diskriminering på grund av sexuell läggning.
Utskottet har tidigare behandlat frågan om homo-
och bisexuellas rättigheter (bl.a. i bet.
1998/99:UU3). I alla internationella sammanhang, i
såväl multi- som bilateralt arbete, driver Sverige
aktivt linjen att diskriminering och bestraffning av
personer på grund av sexuell läggning står i strid
med den grundläggande principen om alla människors
lika värde och rättigheter. Rätten till privatliv
liksom yttrandefriheten finns fastlagd bl.a. i FN:s
allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna
och i den internationella konventionen om de
medborgerliga och politiska rättigheterna. Sverige
ställer krav på respekt för de mänskliga
rättigheterna på alla länder, och framför det i
dialogen med bl.a. biståndsländer och kandidatländer
till EU. Utskottet utgår från att Sverige kommer att
fortsätta att påtala och uppmärksamma dessa frågor i
alla de sammanhang där det är aktuellt och på bästa
sätt tjänar saken.
I FN:s konventioner om de mänskliga rättigheterna
nämns inte explicit homo- och bisexuellas
rättigheter. Över huvud taget berörs inte
uttryckligen frågan om sexualitet, varken vad gäller
homo- eller heterosexuella. I den mån sexuellt
umgänge behandlas är det utifrån perspektivet av att
ge skydd åt utsatta personer och mot övergrepp. Dock
kan homo- och bisexuellas rättigheter anses vara
skyddade bl.a. genom principen om icke-
diskriminering. I dessa sammanhang brukar man bl.a.
hänvisa till artikel två i FN:s allmänna förklaring
om de mänskliga rättigheterna, vari det stipuleras
att var och en är berättigad till alla de fri- och
rättigheter som uttalas i denna förklaring, utan
åtskillnad av något slag, såsom ras, hudfärg, kön,
språk, religion, politisk eller annan uppfattning,
nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd
eller ställning i övrigt. Principen om icke-
diskriminering är grundläggande och utgör ett
centralt inslag i de olika konventionerna om de
mänskliga rättigheterna. Gällande normsystem bör
således kunna åberopas i det fall en person på grund
av sin sexuella läggning diskrimineras i utövandet
av de i konventionerna fastställda rättigheterna.
Utskottet menar att homosexuellas rättigheter
därmed är skyddade av FN:s befintliga MR-
konventioner. Samtidigt är det ett faktum att dessa
grupper utsätts för diskriminering och förföljelse i
många länder. Det är därför en viktig uppgift att
stärka skyddet för homo- och bisexuella, bl.a. genom
att få deras rättigheter uttryckligen erkända av
hela det internationella samfundet. När
förutsättningar finns för att driva frågan framåt,
bör målsättningen vara att få homo- och bisexuellas
rättigheter införda i FN:s konvention för de
politiska och medborgerliga rättigheterna
Med vad ovan anförts avstyrker utskottet motionerna
2000/01:U404 (c) yrkande 9 och 2000/01:U661 (fp)
yrkande 16 och anser att motionerna 2000/01:U630
(kd) yrkande 12, 2000/01:U661 (fp) yrkande 1,
2000/01:L459 (fp) yrkande 21 kan besvaras.
I motion 2000/01:U661 (fp) yrkandena 17-19 framhåller
motionärerna tre andra internationella
organisationer, Europarådet, OSSE och
Östersjöstaternas råd, vari Sverige aktivt bör agera
för att homosexuellas rättigheter uppmärksammas.
Vad beträffar Europarådet, noterar utskottet att
rådets parlamentariska församling genom åren antagit
flera rekommendationer som rör HBT-personer (homo-,
bi- och transsexuella personer). Den senaste
rekommendationen antogs i september 2000 under
namnet "Situations of lesbians and gays in Council
of Europe Member States". I juni samma år antogs en
rekommendation om homosexuellas situation i fråga om
asyl- och immigrationsfrågor. Sverige engagerar sig
inom Europarådet i frågor om främjande av de
mänskliga rättigheterna, däribland även olika
diskrimineringsfrågor, samt deltar i
övervakningsförfarandet av olika medlemsstaters
åtaganden gentemot Europarådet, som utförs i
ministerkommittén och den parlamentariska
församlingen.
När det gäller Organisationen för säkerhet och
samarbete i Europa (OSSE) konstaterar utskottet att
det allmänna arbetet för att främja de mänskliga
rättigheterna och demokrati i OSSE främst är kopplat
till förebyggande och lösande av konflikter. OSSE-
staterna har gjort åtaganden beträffande icke-
diskriminering, mot sexuell exploatering och ökad
jämställdhet mellan män och kvinnor. Några specifika
normer vad gäller homosexuella, annat än generella
principer om icke-diskriminering och tolerans, har
emellertid inte antagits. Dock brukar denna fråga
tas upp i samband med de årliga
översynskonferenserna om medlemsländernas
uppfyllande av sina åtaganden. Flera länder,
däribland EU och USA, brukar i sina anföranden
beröra frågan om homosexuellas rättigheter. Mötena
ger även en möjlighet för NGO:er att uppmärksamma
OSSE-staterna på problem inom detta område.
Beträffande Östersjöstaternas råd (CBSS) har
utskottet inhämtat att den kommissariefunktion som
instiftades 1994 nyligen har omvandlats. Från och
med oktober 2000 har kommissarien en ny titel
(kommissarie för demokratisk utveckling) och ett
nytt mandat att stödja utvecklingen av de
demokratiska institutionerna och respekt för de
mänskliga rättigheterna i medlemsländerna. Med det
utvidgade mandatet har således kommissarien
möjlighet att ta direkta initiativ till stöd för
homosexuellas rättigheter.
Med vad ovan anförts anser utskottet att motionen
2000/01:U661 (fp) yrkandena 17-19 kan besvaras.
Situationen inom EU tas upp i motion 2000/01:U661
(fp). Motionärerna menar att EU måste verka för att
samtliga medlemsländer tillser att diskriminering
inte förekommer av homo-, bisexuella och
transpersoner (yrkande 7).
Utskottet noterar att Amsterdamfördraget 1997
genomförde en ny artikel 13 i Fördraget om
upprättandet av Europeiska gemenskapen (EG-
fördraget). Rådet fick därigenom befogenhet att
vidta lämpliga åtgärder för att bekämpa
diskriminering på grund av kön, ras, etniskt
ursprung, religion eller övertygelse,
funktionshinder, ålder och sexuell läggning.
Med stöd i denna artikel presenterade kommissionen
i november 1999 ett förslag till
"diskrimineringspaket" som består av två direktiv
för att bekämpa diskriminering och ett
handlingsprogram som skall komplettera direktiven.
Dessa antogs senare av EU:s ministerråd. Ett av
dokumenten, rådets direktiv 2000/78/EG av den 27
november 2000, rör sexuell läggning och inrättandet
av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet.
Direktivet reglerar diskriminering i arbetslivet
och omfattar diskrimineringsgrunderna religion,
övertygelse, funktionshinder, ålder och sexuell
läggning.
Med vad ovan anförts anser utskottet att motionen
2000/01:U661 (fp) yrkande 7 kan besvaras.
7 Diskriminering av funktionshindrade
I motion 2000/01:U639 (s) framhålls att det finns
många skäl till att funktionshindrade drabbas av
diskriminering. Negativa attityder och
vanföreställningar samt bristande politiska resurser
är några exempel. Funktionshindrades värdighet och
rättigheter är ett globalt ansvar. Det är därför av
yttersta vikt att Sverige långsiktigt medverkar till
att de funktionshindrades rättigheter tas tillvara
genom insatser och metodutveckling som syftar till
att stärka jämlikhet, delaktighet och möjligheter
att åtnjuta sina mänskliga rättigheter särskilt
skall prioriteras inom ramen för svenska
utvecklings- och katastrof-insatser.
I motion 2000/01:U650 (s) framhålls att uppskattningsvis tio
procent av världens befolkning har ett
funktionshinder. De flesta av dessa människor bor i
utvecklingsländer. Funktionshindrade människor
tillhör de fattigaste bland fattiga i världen och
lever i en mycket utsatt situation. Att vara fattig
innebär inte bara att sakna mat, bostad och inkomst.
Det betyder också att sakna inflytande över
politiska, sociala och ekonomiska förhållanden.
Bristande tillgång till utbildning och information
är också konsekvenser av fattigdom. I yrkande 1
krävs insatser bland annat för metodutveckling som
syftar till att stärka funktionshindrade människors
jämlikhet och delaktighet i samhället. I yrkande 2
framhålls behovet av att ta fram konkreta riktlinjer
och arbetssätt för hur man skall integrera
funktionshindrade människors rättigheter och behov i
det svenska utvecklingssamarbetet.
Utskottets överväganden
I båda motionerna, 2000/01:U639 (s) och
2000/01:U650 (s) yrkande 1 och 2, framhålls att
funktionshindrades rättigheter måste uppmärksammas i
svensk utrikespolitik och utvecklingssamarbete.
Sverige har under många år haft en aktiv roll i det
internationella samarbetet på handikappområdet. År
1989 initierade den svenska regeringen ett arbete
inom FN med syfte att få till stånd internationella
regler om funktionshindrade personers rätt till
delaktighet och jämlikhet. Detta utmynnade i ett
antal standardregler för att säkerställa att
personer med funktionshinder åtnjuter samma
rättigheter och skyldigheter som andra medborgare i
samhället. Reglerna antogs av FN:s generalförsamling
år 1993. Till reglerna har kopplats ett system för
övervakning och uppföljning. Övervakningsarbetet
leds av en särskild rapportör, som är utsedd av FN
och som till sin hjälp har en expertpanel vars
medlemmar i stor utsträckning hämtas från de
internationella handikapporganisationerna.
Även under de senaste åren har funktionshindrades
mänskliga rättigheter lyfts fram och understrukits
inom ramen för FN:s system för mänskliga
rättigheter. Sverige har i detta sammanhang haft en
framträdande roll då en svensk, Bengt Lindqvist,
utsetts till rapportör för handikappfrågor. Sverige
har därmed kunnat vara pådrivande bl.a. i
utarbetandet av standardregler. Trots framstegen
menar många att det talas för lite om
funktionshindrades rättigheter. Få länder och
handikapporganisationer rapporterar om kränkningar.
För att kunna bryta tystnaden är det därför viktigt
att fördjupa kunskapen om mänskliga rättigheter och
människor med funktionshinder.
FN:s kommission för mänskliga rättigheter antog
1998 och 2000 resolutioner på temat. Resolutionen
från år 2000 inbjuder högkommissionären för
mänskliga rättigheter att undersöka vilka åtgärder
som krävs för att stärka funktionshindrades
möjligheter att åtnjuta sina rättigheter.
Även Globkom - den parlamentariska kommittén med
uppdrag att utreda det svenska utvecklingssamarbetet
- har tagit upp fattigdomsproblematiken utifrån ett
handikapperspektiv. Även konkreta rekommendationer
beträffande relationen funktionshinder och fattigdom
har diskuterats i dessa sammanhang.
Utskottet noterar även att förslag till riktlinjer
för dokumentation av kränkningar och till hur
funktionshindrades rättigheter kan stärkas har
behandlats i internationella seminarier. En rapport
kring detta utgavs år 2000, med syfte att utgöra
stöd i det fortsatta arbetet med att stärka
funktionshindrades rättigheter.
Med vad ovan anförts anser utskottet att motionerna
2000/01:U639 (s) och 2000/01:U650 (s) yrkandena 1
och 2 kan besvaras.
8 Hiv/aids
I motion 2000/01:613 (kd) framhålls att hiv/aids
dödar mer än 2 miljoner människor enbart i Afrika
varje år. År 1999 beräknades 33,6 miljoner människor
i världen leva med hiv/aids och mer än 16 miljoner
ha dött sedan epidemin började. Söder om Sahara i
Afrika har utbredningen av hiv/aids nått 30 % av den
vuxna befolkningen i sju länder. Hiv/aids sprids
fortast i förhållanden där fattigdom, social
instabilitet och maktlöshet råder. Motionärerna
anser i yrkande 1 att eftersom Sverige finns med i
de hiv/aids-bekämpande internationella sammanhangen
och dessutom har en stor erfarenhet av lyckade
insatser mot hiv och aids bör de svenska rösterna
bli starkare och Sverige bli mer aktivt inom UNAIDS
och i andra FN:s organ. I yrkande 2 krävs en
redovisning av hur hiv/aidsfrågan behandlas i olika
FN-organ. Vidare menar motionärerna i yrkande 3 att
viktiga förutsättningar för ett effektivt arbete
saknas genom t.ex. brist på infrastrukturer för
distribution av läkemedel och detta bör därför
integreras i Sveriges biståndsarbete med
infrastruktur (yrkande 4). För ett effektivt arbete
krävs även stöd för arbetet med att öka öppenheten
och vilja att tala om sex- och samlevnadsproblem
(yrkande 5). Det är viktigt att överbrygga
motståndet mot att tala om de viktiga förebyggande
frågorna. Ansvaret för information och utbildning
måste enligt yrkande 6 föras upp på högsta möjliga
politiska nivå. Utvecklingsländerna saknar
ekonomiska möjligheter att använda förebyggande,
bromsande och behandlande mediciner. Det är inte
acceptabelt. Motionärerna kräver i yrkande 7 att u-
länderna måste få tillgång till dessa mediciner.
Utskottets överväganden
Motion 2000/01:U613 (kd) handlar om Sveriges, UNAIDS
och andra FN-organs arbete med att bekämpa
spridningen av hiv/aids i världen (yrkandena 1- 4).
Utskottet har i tidigare betänkanden (bl.a.
1999/2000:UU2 och 2000/2001:UU2) behandlat
problemet med den ökande spridningen av hiv/aids. De
senaste siffrorna över spridningen av hivviruset
bekräftar att hiv/aids hör till en av världens
värsta epidemier. Hittills har 21 miljoner människor
avlidit i aids och 36 miljoner människor beräknas i
dag vara smittade av hiv.
Sverige är sedan länge mycket aktivt i
internationella forum i frågor som rör hiv/aids och
var i mitten av 1990-talet en av initiativtagarna
till att bilda FN:s program för hiv/aids, UNAIDS.
Sverige är en av de största bidragsgivarna till
UNAIDS (en ökning från 37 miljoner kronor år 2000
till 47 miljoner kronor år 2001) och bidrar även
finansiellt till det arbete med hiv/aids som utförs
av andra FN-organ, WHO och Världsbanken. Inom UNAIDS
har Sverige nyligen initierat en översyn av
programmets finansiering med syfte att trygga
finansieringen av verksamheten. EU beslutade hösten
2000 att förstärka och påskynda sina insatser mot
bl.a. hiv/aids. Under det svenska ordförandeskapet i
EU håller FN en extra generalförsamling om hiv/aids
(25-27 juni 2001), som kräver ett starkt svenskt
engagemang i förberedelsearbetet.
Arbetet mot hiv/aids är en integrerad och
prioriterad del i Sveriges utvecklingssamarbete.
Regeringen och Sida utarbetade 1999 en svensk
strategi "Investing for Future Generations" för det
fortsatta arbetet med att bekämpa hiv/aids.
Strategin understryker Sveriges åtagande för att
minska överföring av hiv och mildra dess globala
effekter samt anger riktningen för svenskt agerande
i förhållande till samarbetspartner i
utvecklingssamarbetet. I kampen mot hivspridningen i
svenskt utvecklingssamarbete använder man sig i stor
utsträckning av de strukturer, exempelvis ideella
organisationer, som redan finns i mottagarlandet. En
rad enskilda organisationer får bidrag från Sida för
sin verksamhet i andra länder.
Statsministrarna inom Östersjöstaternas råd
tillsatte i april 2000 en aktionsgrupp, vars rapport
offentliggjordes i januari 2001. I rapporten
föreslås att stora resurser sätts in för att minska
smittspridningen av hiv/aids i Östersjöregionen.
Sida satsar redan nu över 25 miljoner kronor årligen
på projekt för att förhindra spridningen av smitta i
Östersjöregionen och som ett resultat av
aktionsgruppens rapport har Sverige sagt sig vara
berett att samordna (som s.k. focal point)
utarbetandet av gemensamma standarder och
övervakningen av smittspridningen i regionen.
Såväl regeringen som Sida informerar regelbundet, i
årsrapporter, budgetuppföljningar, m.m. om det
arbete som görs inom FN och från svensk sida för att
bekämpa hiv/aids. Detaljerad information sprids även
direkt från de berörda FN-organen.
Med vad ovan anförts anser utskottet att motion
2000/01:U613 (kd) yrkandena 1-4 kan besvaras.
Motionärerna i 2000/01:U613 (kd) betonar behovet av
öppenhet, information och utbildning i
hiv/aidsfrågor i u-länder (yrkandena 5-6) samt menar
att hiv/aidsdrabbade länder måste få tillgång till
adekvata mediciner (yrkande 7).
Förebyggande program, som betonar vikten av
kondomer, avhållsamhet, hiv-tester och rådgivning,
har medverkat till att reducera smittospridningen i
Senegal, Thailand, Uganda och andra länder.
Standardrådgivning är emellertid inte alltid
tillräckligt på grund av en bristande kunskap om hur
unga människor uppfattar risk och svårigheten att
förändra attityder. Flera forskare hävdar därför att
rådgivning och förebyggande metoder måste kombineras
med fokuserad beteendeforskning.
En angelägen uppgift, som redan i dag utgör del av
de svenska insatserna, är att arbeta för en större
vilja att tala om sex och samlevnad i u-länder.
Information och utbildning är centrala för att bidra
till att spridningen av sjukdomen minskar. Sverige
understryker regelmässigt betydelsen av att ledare
på alla nivåer engagerar sig i hiv/aidsfrågan. Det
förekommer fortfarande att politiska ledare undviker
att tala öppet om dessa frågor, vilket försvårar för
befolkningen att få rätt information om skydd och
hur viruset sprids. I exempelvis Senegal har man
lyckats engagera alla nyckelaktörer i förebyggande
arbete, vilket lett till att landet har en av de
lägsta siffrorna av hivsmittade i Afrika söder om
Sahara.
Bromsmediciner har i dag utvecklats som kan ge
människor möjlighet att leva med aids på ett
människovärdigt sätt. WHO har godkänt 110
basläkemedel, varav flera kan förhindra hivspridning
från mor till barn eller användas för behandling av
sjukdomar relaterade till hiv/aids. Dock har fattiga
länder svårt att finansiera de kostsamma
bromsmedicinerna. WHO och UNAIDS har initierat
prisförhandlingar med fem stora läkemedelsföretag
som har medfört kraftigt reducerade priser för vissa
av dessa läkemedel. Diskussionerna med
läkemedelsindustrin pågår fortfarande, för att förmå
bolagen att ingå ett sorts kontrakt med syfte att
göra patenterade aidsmediciner tillgängliga i u-
länder till betydligt lägre kostnad än på etablerade
marknader i industrialiserade länder. Under det
svenska ordförandeskapet kommer beslut att fattas
inom EU om en handlingsplan för arbetet bl.a. mot
hiv/aids. Prisdifferentiering mellan fattiga och
rika länder vad avser hivmediciner är en del av den
strategi som för närvarande diskuteras.
Förutom problemet med alltför dyra bromsmediciner
finns i de flesta u-länder ett stort behov av
satsningar på uppbyggnad av integrerade hälso- och
sjukvårdssystem. Flera av hivmedicinerna ger
oönskade biverkningar såsom anemi, blödningar och
njursten, varför behandlingen av de hiv/aidssjuka
kräver tillgång till läkare och möjlighet till
provtagning och övervakning av patienterna.
Satsningar för att skapa fungerande sjukvårdssystem
pågår i dag i många u-länder, bl.a. med stöd från
Sverige.
Med vad ovan anförts anser utskottet att motionen
2000/01:U613 (kd) yrkandena 5-7 kan besvaras.
9 Legosoldater
I motion 2000/01:U409 (s) framhålls att FN 1989
antog en konvention mot rekrytering, användning,
finansiering och träning av legosoldater.
Konventionen har ännu inte trätt i kraft då endast
ett tiotal länder har anslutit sig till den.
Motionären menar att det finns gränsdragningsproblem
mellan frivilliga och uthyrda soldater och anser att
det är viktigt att skaffa kunskap om
legoverksamheten. Sverige bör därför ta initiativet
till att utarbeta en rapport som kartlägger
omfattningen av och motiven till den internationella
legoverksamheten. Den kunskap som detta ger kan
användas för fortsatt svenskt arbete i FN och EU.
Utskottets överväganden
I motion 2000/01:U409 (s) yrkas att Sverige bör
initiera en rapport som kartlägger omfattningen av
och motiven till legoverksamhet internationellt.
Utskottet konstaterar att FN:s generalförsamling
1989 antog en konvention mot rekrytering,
användning, finansiering och träning av
legosoldater. Då endast ett tiotal länder har
anslutit sig till den, har konventionen ännu inte
kunnat träda i kraft.
Sverige har ej kunnat tillträda konventionen på
grund av att den innehåller skrivningar som anger
individer som ansvariga för överträdelser av vissa
grundläggande principer inom folkrätten, exempelvis
icke-interven-tionsprincipen. Den svenska synen är
att stater kan ådra sig statsansvar för
överträdelser av icke-interventionsprincipen, men
däremot inte individer, som uppträder i personlig
kapacitet och ej agerar på en stats uppdrag.
I Sverige finns det inget uttryckligt förbud i
lagstiftningen för individer att delta i väpnade
konflikter i andra länder på grund av att man ej har
funnit det önskvärt att generellt förhindra att
individer på frivillig basis deltar i strid i
utlandet. Enligt bestämmelsen om olovlig värvning är
det däremot straffbart att, utan tillstånd, värva
grupper av personer i Sverige till främmande
krigstjänst eller därmed jämförlig tjänst. Detta
gäller dock inte värvning av enstaka personer.
Utskottet konstaterar att det förekommer
rekryteringsföretag i andra länder, vars verksamhet
och spridning man ej har mycket kunskap om.
Förekomsten, och de kommersiella intressen som
därtill kan vara kopplade, bör därför uppmärksammas.
Möjligheten att utarbeta en eventuell rapport måste
emellertid vägas mot andra prioriterade uppgifter i
regeringens arbete.
Med vad ovan anförts anser utskottet att motion
2000/01:U409 (s) kan besvaras.
10 Tortyr
I motion 2000/01:U630 (kd) yrkande 7 uppmärksammas
internationellt arbete mot tortyr. Konventionen mot
tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande
behandling eller bestraffning antogs av FN 1984.
Amnesty Internationals årsrapport 1999, som avser
brott mot mänskliga rättigheter under 1998, redogör
för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande
behandling i 125 länder. Mot denna bakgrund är det
viktigt för Sveriges goda internationella anseende
att regeringen kraftfullt agerar för att få ett
stopp på tortyren.
I flerpartimotion 2000/01:U635 (v, kd, c, fp, mp)
yrkande 2 krävs att Sverige i internationella forum
aktivt verkar för att de stater som ännu inte
anslutit sig till FN:s konvention mot tortyr gör
detta och gör det utan reservationer.
Utskottets överväganden
I motion 2000/01:U630 (kd) yrkande 7 betonas vikten
av internationellt arbete mot tortyr. Motionärerna
bakom flerpartimotion 2000/01:U635 (v, kd, c, fp,
mp) yrkande 2 kräver vidare att Sverige i
internationella forum verkar för att fler stater
utan reservationer ansluter sig till FN:s konvention
mot tortyr.
Utskottet konstaterar inledningsvis att arbetet mot
tortyr är en prioriterad fråga inom den svenska
politiken för att främja mänskliga rättigheter.
Sverige stöder aktivt allt arbete mot tortyr inom
FN, Europarådet och OSSE.
Förbudet mot tortyr och annan grym, omänsklig eller
förnedrande behandling eller bestraffning finns i
samtliga generella instrument om mänskliga
rättigheter. Sverige har en lång tradition av att
aktivt motverka alla former av tortyr och andra
former av kroppsstraff som utförs av, eller på
uppdrag av, en regering. Våldtäkt och andra former
av sexuella övergrepp är en vanligt förekommande
form av tortyr särskilt riktad mot kvinnor. Den
svenska synen är att inga former av tortyr eller
grym förnedrande behandling någonsin kan accepteras.
I varje land skall finnas såväl nationell
lagstiftning som förbjuder bruket av tortyr som
effektiva mekanismer i rättssystemet som förhindrar
sådana övergrepp.
Sverige arbetar inom FN för att stärka de
resolutioner mot tortyr som antas av
generalförsamlingen och kommissionen för mänskliga
rättigheter (senast res. 2000/43). Dessa
resolutioner uppmanar stater som inte anslutit sig
till 1984 års FN-konvention mot tortyr och annan
grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller
bestraffning att snarast gör det.
Sverige samarbetar med FN:s specielle rapportör mot
tortyr samt avger regelbundna rapporter såväl till
FN:s kommitté mot tortyr som till Europarådets
kommitté för förebyggande av tortyr.
Från svensk sida läggs stor emfas på att
uppmärksamma och stödja rehabilitering av
tortyroffer, vilket bl.a. tar sig uttryck i
finansiella bidrag till FN:s frivilliga fond för
tortyroffer. Utskottet konstaterar att det svenska
arbetet mot tortyr sker såväl multilateralt som
bilateralt samt genom stöd till enskilda
organisationer som engagerar sig i dessa frågor.
Med vad ovan anförts anser utskottet att motionerna
2000/01:U630 (kd) yrkande 7 samt 2000/01:U635 (v,
kd, c, fp, mp) yrkande 2 kan besvaras.
Enskilda länder och folk
11 Moldavien
Bakgrund
Moldavien har under senare år omfattats av svenskt
utvecklingssamarbete. Sverige är en av de största
bilaterala givarna, och det svenska stödet
administreras huvudsakligen av Sida. En del av det
svenska samarbetet genomförs i anslutning till
Världsbankens initiativ, bl.a. inom landreform och
den sociala sektorn, med barn som viktig målgrupp.
Samarbetet kommer även fortsatt inriktas på dessa
sektorer. Skuldrådgivning och utveckling av lokalt
självstyre är andra prioriterade områden. Under 1998
uppgick de svenska åtagandena till 28,2 miljoner
kronor, under 1999 till 15 miljoner kronor. Flera
svenska experter har under de senaste åren varit
stationerade vid UNDP:s kontor i Moldavien. Svenska
institutets stipendieprogram har utökats till att
omfatta även Moldavien. Sida planerar att utarbeta
en specifik landstrategi för samarbetet med
Moldavien.
Moldavien har ansetts vara det land av de f.d.
Sovjetrepublikerna som mest påtagligt visat vilja
och förståelse för behovet av att genomföra
strukturella reformer. Landet är fortfarande hårt
drabbat av effekterna av den ryska krisen 1998 och
har tappat ca 70 % av sin export, som omfattade
stora leveranser till Ryssland och andra OSS-länder.
Utan stöd från finansinstitutioner som IMF och
Världsbanken i form av lån till stabilisering och
reformer och ytterligare bidrag från USA, EU och
Japan, riskerar landet hamna i statsbankrutt. Enligt
författningen respekteras medborgarnas mänskliga
rättigheter. Rättsväsendet reformerades 1995, då
dödsstraffet avskaffades. Författningen garanterar
yttrande- och pressfrihet. Enligt lag råder
förenings- och församlingsfrihet samt generell
religionsfrihet. Inga restriktioner finns för
kvinnor eller minoriteter att delta i det politiska
livet. Det finns ett flertal lokala MR-grupper som
tillåts verka utan inblandning från landets
regering. Förhållandena i fängelserna är genomgående
mycket svåra.
Amnesty konstaterar att uppgifterna om korruption,
maktmissbruk och förbindelser mellan organiserad
brottslighet, parlament, åklagarväsen och polis
undergrävt tilltron till statens institutioner.
President Petru Lucinschi har genomfört ändringar i
grundlagen för att stärka presidentmakten. Hans
planer vann ett knappt godkännande i en
folkomröstning men orsakade ökande spänning mellan
presidenten och parlamentet. Det förekommer
fortfarande godtyckliga gripanden och
polismisshandel. Ett antal politiska fångar var kvar
i fängelse i den självutropade Dnestr-moldaviska
republiken (DMR). Överläggningar om reglering av
DMR:s ställning har pågått utan resultat.
Motionen
I motion 2000/01:U702 (kd) anförs att sedan början
av 1990-talet sitter Ilie Ilascu och ytterligare tre
personer fängslade i Moldavien, utan rättegång. De
får inte ta emot besök från sina familjer. Deras
fysiska tillstånd är mycket dåligt. Mycket talar för
att Ilascu fängslats för att han varit en obekväm
och sanningssägande politiker. Ur mänsklig
rättighetssynpunkt är det en självklarhet att ingen
skall behöva vara fängslad utan att veta orsaken.
Ilascu-gruppens situation var bl.a. uppe i en MR-
kommitté vid OSSE-mötet i juli 2000. Det resulterade
i att en så gott som enhällig resolution om Ilascu-
gruppens situation antogs av OSSE-parlamentarikerna.
Motionärerna kräver i yrkande 1 stöd till OSSE i
dess strävan att ta upp fallet Ilascu till en ny
rättegång i tredje land och i yrkande 2 att Sverige
i FN verkar för att belysa Ilascus situation och för
att han tillsammans med de övriga i gruppen får en
rättvis och fri rättegång.
Utskottets överväganden
I motion 2000/01:U702 (kd) yrkandena 1 och 2 krävs
Sverige arbetar för att få upp fallet Ilascu på
OSSE:s och FN:s dagordning.
Utskottet har inhämtat att Ile Ilascu frigivits och
vid valet den 25 februari 2001 invalts som
parlamentsledamot för partiet PFD (Party of
Democratic Forces). OSSE arbetar aktivt med att
bistå parterna i Moldavien att finna en lösning på
Transnistrien-konflikten. Förhandlingar i OSSE:s
regi ägde rum under 2000 och förväntas fortsätta år
2001.
Sverige ökar under de närmaste åren biståndet till
Moldavien, Europas fattigaste land. Stödet går
främst till det sociala området, förvaltningen och
näringslivet. Sida öppnar i början av 2001 kontor i
Moldavien.
Med vad som ovan anförts anses utskottet att motion
2000/01:U702 (kd) yrkandena 1 och 2 kan besvaras.
12 Cypern
Bakgrund
Sedan december 1999 har samtal mellan ledarna för
Cyperns olika delar ägt rum på FN:s
generalsekreterares initiativ. Enligt FN:s
resolutioner skall en lösning av det delade Cypern
bygga på en federal, demilitariserad stat med ett
medborgarskap, en suveränitet och en internationell
representation. Grundläggande friheter och mänskliga
rättigheter skall respekteras.
Amnesty rapporterar om polismisshandel och att
organisationen i juli 2000 uppmanade myndigheterna
att garantera asylsökande tillgång till grundlig och
tillfredsställande behandling av sina ansökningar
samt att de inte skulle återsändas till länder där
de riskerade att utsättas för brott mot de mänskliga
rättigheterna.
Motionen
Vänsterpartiet framhåller i motion 2000/01:U405 (v)
att det cypriotiska folket utsatts för stora
umbäranden, våld och övergrepp. Samtidigt har
kontakterna mellan de två samhällena i Cypern ökat.
Möten mellan politiska partier,
kvinnoorganisationer, fackföreningar, yrkesgrupper,
ungdomar och andra cypriotiska medborgare från båda
sidor främjar en fredlig lösning och innebär att den
folkliga opinionen för meningsfulla förhandlingar
ökar. Motionärerna menar, i yrkande 1, att Sverige i
internationella forum skall stödja en lösning som
bygger på att Cypern är en stat, med ett
medborgarskap och en internationell röst och som
skall bestå av två politiskt jämlika samhällen i en
federation. Vidare krävs, i yrkande 2, att Sverige
internationellt skall verka för gradvis nedrustning
av den militära närvaron i Cypern i syfte att
åstadkomma en demilitarisering av ön.
Utskottets överväganden
I motion 2000/01:U405 (v) yrkande 1 krävs att
Sverige i internationella forum aktivt skall stödja
en lösning av Cypernfrågan och (yrkande 2) verka för
en avveckling av den militära närvaron i Cypern.
Utskottet konstaterar att Sverige sedan 1960-talet
varit djupt engagerat i Cypernfrågan och i FN:s
ansträngningar att försöka finna en lösning.
1964-93 medverkade Sverige i UNFICYP (FN:s
fredsbevarande styrka). Sammanlagt deltog omkring 28
000 svenskar under nästan 30 år i denna
fredsbevarande insats. På ca 37 % av Cyperns yta
finns turkisk militär utplacerad. Turkcyprioterna
proklamerade 1974 en egen stat som enbart erkänns av
Turkiet.
Utskottet har inhämtat att i december 1999 inleddes
s.k. proximity talks, indirekta samtal, i FN:s regi
mellan de cypriotiska ledarna, Denktash och den
cypriotiske presidenten Clerides, i syfte att lägga
grunden för meningsfulla överläggningar som syftar
till att leda till ett övergripande avtal om Cyperns
ställning och framtid.
Samtalen bygger på följande överenskomna principer
(FN-res.1250 (1999)):
i) förhandlingar utan några villkor,
ii) alla frågor på förhandlingsbordet,
iii) medverka "in good faith" tills en
förhandlingslösning uppnås,
iv) beakta relevanta FN-resolutioner och avtal.
Ytterligare fyra omgångar av indirekta samtal mellan
de cypriotiska ledarna har ägt rum i Genève och New
York under 2000 och generalsekreteraren har meddelat
att han kommer att inbjuda till nya samtal i början
av 2001. Sverige har ända sedan 1960-talet varit
engagerat i Cypernfrågan. Sammanlagt har omkring 28
000 svenskar under nästan 30 år deltagit i den
fredsbevarande insatsen. Sverige har i likhet med
flera andra länder utsett en särskild representant
för Cypernfrågan och utskottet har tagit emot
speciella sändebud i Cypernfrågan. Sverige kommer
fortsatt att ge stöd till FN-processen och
generalsekreterarens ansträngningar att finna en
långsiktig lösning av Cypernfrågan.
Sveriges och EU:s målsättning är att det Cypern som
en dag blir medlem av unionen skall vara ett enat
land. Vid toppmötet i Helsingfors beslutades det
dock att en politisk lösning på Cypernfrågan inte är
en förutsättning för EU-medlemskap. Samtidigt
framhålls att en politisk lösning skulle underlätta
ett cypriotiskt EU-medlemskap och att Europeiska
rådet, när det skall fatta sitt beslut, skall ta
hänsyn till alla relevanta faktorer.
FN:s säkerhetsråd betonar i flera resolutioner
betydelsen av en demilitarisering av Cypern. Detta
stöds från svensk sida.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2000/01:U405 (v) yrkandena 1 och 2 kan besvaras.
13 Turkiet
Bakgrund
Turkiet erhöll status som kandidatland för EU-
medlemskap vid Europeiska rådets möte i Helsingfors
i december 1999. Samtidigt kvarstår kritiken om
betydande kränkningar av de mänskliga rättigheterna.
De sociala och ekonomiska klyftorna mellan olika
befolkningsgrupper och regioner är stora. Den
övergripande målsättningen med det svenska
utvecklingssamarbetet med Turkiet är att underlätta
landets EU-anpassning med tonvikt på mänskliga
rättigheter och demokrati, asyl- och
migrationspolitik och socio-ekonomisk utveckling av
sydöstra Turkiet. Det svenska stödet skall utgöra
ett komplement till EU:s och andra internationella
organs stöd. Sida kommer att få i uppdrag att lämna
förslag till en landstrategi för Turkiet. Betydande
insatser har gjorts under 1999 av bl.a.
Räddningsverket.
Sedan 1984 har den väpnade konflikten mellan de
turkiska säkerhetsstyrkorna och PKK pågått i
sydöstra Turkiet, ett område där det huvudsakligen
bor kurder. Båda sidor har begått brott mot de
mänskliga rättigheterna under konflikten. Ungefär 3
000 bosättningar har utrymts eller bränts ner och
uppemot tre miljoner människor har
tvångsförflyttats.
När Turkiet antogs som kandidat till medlemskap i
EU beslöts att medlemskapsförhandlingar skulle
inledas så snart som vissa politiska kriterier hade
uppfyllts, däribland ett utökat rättsskydd. Under
tiden skulle situationen för de mänskliga
rättigheterna övervakas och bedömas, och den
turkiska lagstiftningen skulle ses över och anpassas
till EU:s normer.
I juni 2000 fälldes Abdullah Öcalan för
högförräderi och separatism och dömdes till döden. I
november fastställde appellationsdomstolen
dödsdomen, vilket ledde till farhågor om att Turkiet
skulle återuppta avrättningar efter ett uppskov som
i praktiken hade varat i 15 år.
Appellationsdomstolen har fastställt minst 48 andra
dödsdomar som kunnat verkställas om parlamentet
fastställt domarna.
Amnesty framhåller att tortyr fortfarande är
vanligt förekommande. Författare, förläggare,
fackföreningsmedlemmar, lärare, lokala och
nationella politiker, människorättsförsvarare har
fängslats eller åtalats. De som drabbats mest hade
uttryckt åsikter om den kurdiska frågan eller om
islams roll i politiken.
Motionerna
I motion 2000/01:618 (kd) framhålls att med
anledning av Turkiets ansökan om medlemskap i
Europeiska unionen måste landet i praktisk handling
visa att det respekterar landets minoriteter och
deras kulturhistoriska arv, i synnerhet de assyrisk-
syrianska kyrkor och kloster som finns inom landets
gränser.
I flerpartimotion 2000/01:U641 (c, m, v, kd, mp, fp)
framhålls problemen med Turkiet som ansökarland i EU
och landets brister i att uppfylla kraven vad gäller
de mänskliga rättigheterna. Även om Turkiet nu i ord
säger sig gå i rätt riktning visar verkligheten
många exempel på det rakt motsatta. Det finns
rapporter som visar att det har blivit allt svårare
för MR-organisationer att arbeta, deras medarbetare
trakasseras på olika sätt och ställs ofta inför
rätta, upprepade gånger har företrädare för olika
partier trakasserats i fängelser och att maffian
tillsammans med vissa delar av säkerhetspolisen är
inblandad i paramilitär och organiserad
brottslighet. Motionärerna menar att det måste
ställas tydliga krav på Turkiet för att landet skall
kunna leva upp till de krav på mänskliga rättigheter
som gäller inom EU (yrkande 1). Situationen i
Turkiet är komplex och innehåller så många
ingredienser att det är viktigt att regeringen
utarbetar en tydlig strategi för samarbetet med
Turkiet. Motionärerna noterar att Sida skall få
uppdraget att utarbeta en landstrategi, förmodligen
för bilateralt stöd i framtiden. Det är bra, men
Sverige behöver också ha en särskild strategi för
relationerna med Turkiet. Ett särskilt sändebud för
mänskliga rättigheter bör vara en del i en sådan
strategi (yrkande 3).
I motion 2000/01:U648 (s) framhålls att Sverige bör
uppmärksamma frågan om minoritetsstatus åt
assyrier/syrianer, kurder och andra minoriteter i
kontakterna med Turkiet, men också i arbetet inom
EU. Inför eventuella medlemskapsförhandlingar med
Turkiet bör frågan om assyrier/syrianernas och
kurdernas och andra minoriteters ställning föras in
som en prioriterad fråga.
Även i motion 2000/01:U649 (s) uppmärksammas att
Sverige, liksom de flesta EU-länder, har en
avvaktande hållning till Turkiets ansökan om EU-
medlemskap. Så länge Turkiet inte fullt ut uppfyller
Köpenhamnskriterierna, kommer ett medlemskap inte
att kunna bli verklighet. Motionärerna menar dock
att det är viktigt att Sverige och övriga EU-länder
håller dialogen med Turkiet levande, såväl i syfte
att förbättra de mänskliga rättigheterna som att öka
kontakterna i övrigt t.ex. inom forskning och
utbildning och i dialogen mellan parlamentariker.
Sverige bör utveckla ökade kontakter på dessa
områden. Det finns långt gångna planer på att lägga
ned det svenska konsulatet i Istanbul. Det vore
olyckligt om detta går ut över bevakningen av
mänskliga rättigheter och dialogen i övrigt med
Turkiet. Det vore värdefullt att använda huset som
en viktig del i ett framtida parlamentariskt
demokratiforum.
Utskottets överväganden
I motion 2000/01:618 (kd) krävs att Turkiet visar
ökad respekt för landets minoriteter och deras
kulturhistoriska arv. Även i motion 2000/01:U648 (s)
uppmärksammas frågan om minoriteternas status i
Turkiet.
Utskottet har inhämtat att Sverige verkar för att de
assyriernas/syrianerna ges möjlighet att på lika
villkor med majoritetsbefolkningen effektivt åtnjuta
alla de mänskliga rättigheterna och få möjlighet att
behålla sin särart. En rad internationella
instrument behandlar denna fråga, bl.a. konventionen
om de medborgerliga och politiska rättigheterna, som
Turkiet uppmanas att ratificera. Sverige stödjer
åtgärder som syftar till samarbete och dialog mellan
olika grupper. Detta sker bl.a. genom biståndet och
genom multilaterala insatser inom EU och FN för att
främja allas möjligheter, inklusive personer som
tillhör nationella eller etniska, religiösa och
språkliga minoriteter, att åtnjuta de mänskliga
rättigheterna. Vid direkta kontakter med den
turkiska regeringen tar Sverige kontinuerligt upp
frågorna om bristande respekt för de mänskliga
rättigheterna och situationen i sydöstra Turkiet,
inkluderande assyriernas/syrianernas situation.
Utskottet menar att Sverige med kraft och tydlighet
har reagerat mot kränkningarna av mänskliga
rättigheter mot minoriteterna i Turkiet.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att
motionerna 2000/01:618 (kd) och 2000/01:U648 (s) kan
besvaras.
I flerpartimotion 2000/01:U641 (c, m, v, kd, mp, fp)
framhålls att det måste ställas tydliga krav på
Turkiet för att landet skall kunna leva upp till de
krav på mänskliga rättigheter som gäller inom EU
(yrkande 1). Ett särskilt MR-sändebud för mänskliga
rättigheter bör vara en del i en framtida bilateral
landstrategi för Turkiet (yrkande 3).
Utskottet konstaterar att regeringen under det
senaste året har haft ett antal kontakter med den
turkiska regeringen. Bland annat har
utrikesministern besökt Turkiet två gånger. Vid
dessa tillfällen har krav på förbättringar av MR-
situationen framförts med eftertryck. EU-
kommissionen har utarbetat specifika krav för
Turkiet, och den svenska regeringen fäster stor vikt
vid att dessa krav uppfylls. Bistånd genom Sida har
möjliggjort stöd till projekt som främjar respekten
för de mänskliga rättigheterna.
Det kommer att finnas fortsatt behov av en
bilateral dialog mellan Sverige och Turkiet om
mänskliga rättigheter och regeringen avser fortsätta
med denna. Ambassaden i Ankara kommer fortsatt att i
sina kontakter med de turkiska myndigheterna att ta
upp frågor som berör mänskliga rättigheter, och Sida
kommer att ges ökade möjligheter att stödja projekt
som leder till en ökad respekt för de mänskliga
rättigheterna.
Den strategi som regeringen följt innebär en bred
dialog med Turkiet som innefattar mänskliga
rättigheter, migrations- och asylpolitik,
handelsfrågor, konsulära frågor och
säkerhetspolitiska frågor. Avsikten är att fortsätta
denna dialog. Regeringen beslutade förra året att
omvandla den svenska officiella närvaron i Istanbul.
Ambassadör Anita Gradin gavs i uppdrag att utreda
hur detta bäst skulle utformas för att främja
kontakterna mellan Turkiet och Sverige. Utredningen
föreslår att ett center grundas i Istanbul som en
del av ett svenskt lönat konsulat. Centret föreslås
ha ett regionalt perspektiv och kunna arbeta med
frågor som berör närliggande regioner såsom Balkan
och Centralasien. Centrets verksamhet skall också
underlätta Turkiets strävan mot ett EU-medlemskap.
Verksamheten bör rymmas inom de biståndspolitiska
målen.
I motion 2000/01:U649 (s) krävs att Turkiet fullt ut
uppfyller de s.k. Köpenhamnskriterierna.
I egenskap av ordförande fortsätter Sverige att
leda EU:s politiska dialog med Turkiet som, i
enlighet med Helsingforsslutsatserna, fokuserar på
Köpenhamnskriterierna. Utskottet menar att det är
viktigt att understryka att samma krav gäller för
Turkiet som för andra ansökarländer och att FN:s
konventioner om de mänskliga rättigheterna gäller
för Turkiet som för andra stater. EU-kommissionen
har utarbetat krav på kort respektive medellång sikt
som Turkiet måste uppfylla.
Med vad som ovan anförts avstyrker utskottet motion
2000/01:U641 (c, m, v, kd, mp, fp) yrkande 3 och
anser att motionerna 2000/01:U641 (c, m, v, kd, mp,
fp) yrkande 1 och 2000/01:U649 (s) kan besvaras.
Assyrier/syrianer, kaldéer och armenier
Bakgrund
Kränkningarna i dagens Turkiet mot
assyrier/syrianer, kaldéer och armenier har tagit
formen av utplåning av det som manifesterar att det
funnits andra kulturer och folk i landet än turkar.
Folkminoriteters kulturarv förstörs i dag i Turkiet.
Det handlar om kyrkor, fornminnen och historiska
handskrifter.
Vissa lagändringar har gjorts på senare tid när det
gäller publicistiska alster på andra språk än
turkiska. Likväl ger den turkiska grundlagen
möjligheter för domstolar att ingripa mot sådan
publicering.
Även i andra länder i regionen än Turkiet
förekommer allvarliga brott mot de mänskliga
rättigheterna i det att olika etniska och religiösa
minoriteter utsätts för förföljelse.
Motionerna
I flerpartimotion 2000/01:628 (v, m, kd, c, fp, mp)
framhålls att assyrierna/syrianerna och kaldéerna,
liksom armenierna, är en kristen folkgrupp med eget
språk och egen kultur. Under den ottomanska tiden
tolererades de av de härskande men utsattes vid
flera tillfällen för pogromer. Uppgifterna om hur
många assyrier/syrianer och kaldéer som avrättades
varierar, men cirka två tredjedelar av denna
folkgrupp mördades. Turkiets nuvarande regim
tillstår i dag inte att detta omfattande mördande
var ett folkmord. Självklart kan inte dagens Turkiet
lastas för det som inträffade under det ottomanska
rikets sammanbrott. Men varje regim, som avser att
utvecklas i demokratisk riktning och uppfylla de
krav som FN:s deklaration om mänskliga rättigheter
ställer, måste också göra upp med sitt förflutna.
Motionärerna menar att Sverige bör erkänna
folkmordet på assyrier/syrianer och kaldéer som ett
historiskt faktum (yrkande 3) och att den del av
texten i betänkandet om folkmordet på armenierna,
som den svenska riksdagens utrikesutskott tidigare
formulerat och som riksdagen antog i mars 2000 (bet.
1999/2000:UU11), även bör omfatta assyrier/syrianer
och kaldéer. Motionärerna anser att folkmordet på
armenier, assyrier/syrianer och kaldéer skall tas
upp vid de årliga förintelsekonferenser som
regeringen planerar att avhålla (yrkande 1).
I motion 2000/01:U703 (kd) konstateras att den
assyriska befolkningen varit ca 80 miljoner, men i
dag finns ca 3 miljoner assyrier kvar. Mer än 1,5
miljoner lever i Irak. Men de finns också i Iran,
Syrien, Turkiet, Libanon och i Europa, USA och
Australien. I Sverige finns ca 60 000 assyrier. I
yrkande 1 framhålls att de behöver hjälp med att
återuppbygga byar och sociala institutioner så att
de kan leva i hemlandet i respekt och frihet. I
yrkande 2 krävs att assyriernas situation förs upp
på FN:s dagordning och i yrkande 3 understryks att
assyrierna i dag behöver politiskt stöd för att få
sin etniska och kulturella identitet accepterad.
Många assyrier lever i dag under FN:s beskydd i
norra Irak, och motionärerna menar att laglösheten
där måste uppmärksammas och åtgärdas (yrkande 5).
Utskottets överväganden
I motion 2000/01:U628 (v, m, kd, c, fp, mp)
yrkandena 1 och 3 krävs att folkmordet på
assyrier/syrianer och kaldéer skall tas upp vid de
årliga förintelsekonferenser som regeringen planerar
att hålla och att den svenska regeringen bör erkänna
folkmordet på assyrier/syrianer och kaldéer som ett
historiskt faktum.
Utskottet konstaterar att Stockholms
internationella forum om Förintelsen, som hölls
26-28 januari 2000 bl.a. utmynnade i en
åsiktsförklaring av regeringen att årligen anordna
en konferens om aktuella värdefrågor på temat
samvete och medmänsklighet (conscience and
humanity). I år var konferensen inriktad på frågan
om hur man kan stärka samhället och det
internationella samarbetet i kampen mot rasism,
antisemitism och främlingsfientlighet. Speciellt
uppmärksammades hur regeringar i samarbete med
berörda myndigheter, forskare och experter kan hitta
bättre samarbetsformer inom områdena utbildning,
lagstiftning och lokalsamhälle för att motverka
intolerans. Tanken är att framtida konferenser skall
kunna ta upp värdefrågor av internationell
betydelse. Dit hör givetvis etniska konflikter,
folkmord och konfliktförebyggande åtgärder.
Utskottet menar att motionärernas förslag väl skulle
stämma överrens med konferensens uttalade syften.
Det kommer emellertid an på regeringen att avgöra
agendan för kommande konferenser.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2000/01:U628 (v, m, kd, c, fp, mp) yrkande 1 kan
besvaras.
Utskottet anser vidare att det är viktigt att
tragedier som drabbat armenier, assyrier/syrianer
och kaldéer kan diskuteras fördomsfritt. Det vore
därför också värdefullt om dagens företrädare för
dessa grupper tillsammans med turkiska företrädare
kunde komma fram till en mer gemensam syn i frågan.
Utskottet menar att för att detta skall bli möjligt
fordras öppenhet och förutsättningslös historisk
forskning. Den turkiska regeringen har, liksom alla
regeringar, ett ansvar att uppmuntra och underlätta
historisk forskning och ge fri tillgång till sina
historiska arkiv.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2000/01:U628 (v, m, kd, c, fp, mp) yrkande 3 kan
besvaras.
Sverige gav under 2000 drygt 60 miljoner kronor i bilateralt
bistånd till enskilda organisationer i Irak.
Organisationerna bedriver humanitär verksamhet
främst inom områdena vatten och sanitet, minröjning,
återuppbyggnad av bostäder, skolor och kliniker samt
förstahjälpenprogram. Biståndsinsatserna är till för
att förbättra den humanitära situationen i området
och ökar därigenom möjligheterna för alla
befolkningsgrupper, inklusive de assyriska, att
stanna kvar i sina områden.
En grupp för asyl- och migrationsfrågor, HLWG
(Högnivågruppen för asyl- och migrationsfrågor),
inrättades av Allmänna rådet i december 1998.
Grundtanken är att man genom humanitära insatser,
asyl- och migrationspolitiska insatser samt
förebyggande arbete för stabilisering och
demokratisering skall kunna minska
migrationsströmmar på sikt. HLWG-gruppens insatser
gynnar alla befolkningsgrupper i norra Irak,
inklusive de assyriska.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2000/01:U703 (kd) yrkande 1 kan besvaras.
Sverige verkar för att de assyriskt kristna i
enlighet med internationella instrument, såsom FN:s
allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna
och FN:s konvention om de medborgerliga och
politiska rättigheterna, skall ha möjlighet att
utöva grundläggande rättigheter som erkänns dem i
egenskap av etnisk minoritet. Enligt denna
grundläggande förklaring och konvention skall
assyrier liksom andra etniska, religiösa eller
språkliga minoriteter ges rätt att i gemenskap med
andra i sin grupp ha ett eget kulturliv, utöva sin
religion och använda sitt eget språk.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2000/01:U703 (kd) yrkandena 2 och 3 kan besvaras.
Utskottet menar att de svenska bilaterala humanitära
organisationer som bl.a. bedriver verksamhet inom
områdena vatten och sanitet, minröjning,
återuppbyggnad av bostäder och skolor, bidrar till
att förbättra den humanitära situationen i norra
Irak. Detta skapar också en viss trygghet och en
känsla av säkerhet hos befolkningen i dessa områden.
Närvaron av FN:s skyddsvakter (United Nations Guards
Contingent in Iraq - UNGCI) bidrar också till att
skapa en säkrare situation, framför allt för de
humanitära aktörerna, så att de kan genomföra sina
uppgifter. UNGCI skapades 1991 i syfte att skydda
FN:s humanitära insatser i den kurdiska delen av
Irak (Sulemanyia, Arbil och Dohuk). Vaktstyrkan
uppgår för närvarande till nästan 90 personer.
Sverige, Tyskland, Nederländerna och USA har sedan
tillkomsten av styrkan varit dess största
finansiärer.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2000/01:U703 (kd) yrkande 5 kan besvaras.
14 Mellanöstern och Nordafrika
Bakgrund
Sveriges utvecklingssamarbete med Mellanöstern och
Nordafrika har liten omfattning, undantaget
Västbanken/Gaza. Huvuddelen av Sveriges bistånd till
Västbanken/Gaza utgörs av humanitärt bistånd, u-
krediter, bidrag till enskilda organisationer,
tekniskt samarbete och internationella kurser. De
övergripande målen för svenskt utvecklingssamarbete
med området är att främja fredlig utveckling, stärka
fredsprocessen bl.a. genom stöd för socialt och
ekonomiskt förbättrade förhållanden för det
palestinska folket samt bidra till uppbyggandet av
ett demokratiskt palestinskt samhälle. Dessa
grundvalar präglar också det internationella stödet
till fredsprocessen. En ny landstrategi för
utvecklingssamarbetet med Västbanken/Gaza är under
utarbetande. Det direkta MR-stödet går i huvudsak
till ett tiotal palestinska och israeliska icke-
statliga organisationer (NGO:er). Merparten
kanaliseras genom den svenska avdelningen av
Internationella Juristkommissionen, ICJ-S, men
separat stöd utgår också till den ansedda oberoende
palestinska kommissionen för medborgarrätt, PICCR.
Sverige stöder vidare ett projekt som syftar till
att höja yrkeskompetensen hos palestinsk civilpolis.
I det svenska stödet ingår även insatser för bl.a.
barnhälsovård och funktionshindrade barns
rättigheter.
Bakom oroligheterna och konflikterna i Mellanöstern
och Nordafrika ligger bl.a. socio-ekonomiska
faktorer som ojämn resursfördelning, vattenbrist, en
svag ekonomisk utveckling och snabb
befolkningstillväxt. Respekten för de mänskliga
rättigheterna är i allmänhet svag och de
demokratiska framstegen få. Många länder i regionen
saknar demokratisk tradition. Yttrande- och
pressfrihet, förenings-, församlings- och
religionsfrihet är inte sällan beskurna. Kvinnans
rättigheter respekteras inte eller endast i
begränsad omfattning. Även minoriteters rättigheter
är begränsade. Länderna har i de flesta fall
anslutit sig till de internationella konventionerna
på MR-området men den praktiska tillämpningen är
bristfällig. Flera länder har gjort reservationer om
att konventionerna endast kommer att tillämpas i den
utsträckning de inte anses strida mot sharia
(islamsk lag). Samtidigt finns tecken på att vissa
länder i regionen (i synnerhet Marocko och
Jordanien) önskar en dialog med omvärlden och är
medvetna om behovet av förändring. Inom ramen för
EU:s Medelhavssamarbete i den s.k.
Barcelonaprocessen pågår en dialog mellan tolv
Medelhavsländer och EU:s femton länder om hur
respekten för de mänskliga rättigheterna skall kunna
främjas i regionen. I reglerna för EU:s
utvecklingssamarbete med de sydliga partnerländerna
runt Medelhavet, den s.k. Meda-förordningen, ingår
krav på respekt för demokratins och rättsstatens
principer samt respekt för mänskliga rättigheter och
grundläggande friheter. Där fastslås att EU kan
vidta sanktioner mot de länder som inte uppfyller
dessa grundläggande förutsättningar för Meda-
samarbetet.
Motionen
I motion 2000/01:U630 (kd) yrkande 3 uppmärksammas
situationen i
Mellanöstern. Motionärerna anser att regeringen bör
överväga vilka möjligheter som finns för att öka det
bistånd till Iran som är riktat till
demokratiseringsutveckling och de mänskliga
rättigheterna. Sanktionspolitiken mot Irak måste ses
över och en gemensam strategi utarbetas vad gäller
situationen i Irak. Vidare krävs att Sverige bör
utnyttja alla möjligheter för att verka för att de
mänskliga rättigheterna främjas i Saudiarabien och
protestera mot brotten mot mänskliga rättigheter i
både Israel och de palestinska självstyrande
områdena.
Utskottets överväganden
I motion 2000/01:U630 (kd) yrkande 3 uppmärksammas
situationen i
Mellanöstern.
Utskottet delar motionärernas oro för de mänskliga
rättigheterna i bl.a. Saudiarabien och noterar att
Sverige utnyttjar alla de möjligheter som står till
buds för att bilateralt och genom EU främja de
mänskliga rättigheterna i Saudiarabien. Frågor med
bäring på mänskliga rättigheter dryftas bl.a. i
samband med de årligen återkommande mötena som EU
har med staterna i Gulf Co-operation Council där
Saudiarabien är medlem.
Amnesty International har under det senaste året
fört en uppmärksammad kampanj för mänskliga
rättigheter i Saudiarabien, och regeringen ger via
Sida stöd till enskilda organisationer som verkar
för stöd till mänskliga rättigheter.
Utskottet har inhämtat att i de diplomatiska och
officiella kontakter som Sverige och Iran har tas
frågan om de mänskliga rättigheterna i landet
kontinuerligt upp. Frågan berörs också i FN:s MR-
resolution om Iran och i samband med MR-
kommissionens möten.
Unionens politik gentemot västra Balkan är en
stående punkt på allmänna rådets dagordning där det
bl.a. diskuteras hur EU skall ställa sig till
fortsatta sanktioner mot bl.a. Jugoslavien.
Främjande av mänskliga rättigheter, demokratisering
och rättsstatsprincipen är grundläggande inslag i de
allmänna principerna för alla biståndsprogram som
finansieras via EU:s budget, t.ex. Phare, Tacis,
Meda etc. Det innebär att även andra bilaterala och
regionala program och budgetkapitel omfattar
verksamhet som direkt eller indirekt främjar
respekten för de mänskliga rättigheterna.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2000/01:U630 (kd) yrkande 3 kan besvaras.
15 Israel
Bakgrund
Amnesty framhåller att det förekommer rapporter om
att de israeliska myndigheterna alltjämt tillåter
tortyr och misshandel och att bådadera används
regelbundet vid förhör av personer som gripits av
säkerhetsskäl.
Motionen
Kärnteknikern Mordechai Vanunu har kidnappats och
dömts av Israel för att han avslöjat Israels hemliga
förberedelser för kärnvapentillverkning.
Miljöpartiet menar, i motion 2000/01:U610 (mp)
yrkande 1, att det inte räcker med vädjanden och att
hålla sig underrättad om situationen för Vanunu.
Sverige bör i direkta samtal med Israels regering
kräva efterlevnad av konventionen om de mänskliga
rättigheterna. Motionärerna menar i yrkande 2 att om
detta inte ger resultat bör Sverige arbeta för att
få upp Vanunus fall på FN:s agenda.
Utskottets överväganden
Motion 2000/01:U610 (mp) yrkandena 1 och 2 tar upp
situationen för kärnteknikern Mordechai Vanunu.
Utskottet framhåller att oavsett om Vanunu är dömd
för ett brott som anses allvarligt i Israel, måste
han behandlas i enlighet med de grundläggande
internationella konventionerna om de mänskliga
rättigheterna, t.ex. 1984 års FN-konvention mot
tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande
behandling eller bestraffning, som Israel har
ratificerat. Praxis inom israelisk fångvård är att
fångar frisläpps efter att ha avtjänat två
tredjedelar av ådömd strafftid. I april 1998 då
Vanunu avtjänat denna tid ansökte han om förtida
frigivning. Den myndighet som avgör ärenden av detta
slag avslog dock ansökan med hänvisning till att han
fortfarande utgjorde ett hot mot staten Israels
säkerhet.
Utrymmet för omvärldens agerande är begränsat i
fall som detta. Vidare tar inte FN:s kommission för
mänskliga rättigheter upp enskilda fall till
behandling även om den behandlar MR-frågor utifrån
teman eller situationer i olika länder. Israel har
inte heller anslutit sig till det fakultativa
protokollet till FN:s konvention om medborgerliga
eller politiska rättigheter som ger möjlighet till
ett individuellt klagomålsförfarande.
Utskottet har inhämtat att den svenska regeringen
vid flera tillfällen tagit upp Vanunus fall med
israeliska regeringsföreträdare. Statsministern tog
upp Vanunus fall under sitt Israelbesök i oktober
1999. Ambassaden i Tel Aviv håller sig kontinuerligt
underrättad om Vanunus situation, liksom UD i
Stockholm, som står i kontakt med personer som
bevakar fallet. Den svenska regeringen kommer att
fortsätta att följa fallet och arbeta för en
förbättring av Vanunus situation. Om så inte sker
kommer fallet att på nytt tas upp på lämplig nivå
med israeliska företrädare.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2000/01:U610 (mp) yrkandena 1 och 2 har besvarats.
16 Palestina
Bakgrund
UNRWA, FN:s hjälporganisation för
Palestinaflyktingar, spelar genom sitt mandat för
att bistå de palestinska flyktingarna en
betydelsefull roll för stabiliteten och den fredliga
utvecklingen i regionen. UNRWA:s finansiella
situation är emellertid ett fortsatt problem, och de
ständiga underskotten gör att organisationen har
svårighet att genomföra sitt mandat. Sverige var år
2000 organisationens tredje största bidragsgivare
och en av de få givare som ger sitt bidrag, icke
öronmärkt, till UNRWA:s allmänna fond. Sverige
fortsätter att verka för att UNRWA skall kunna
fullgöra sina uppgifter på ett effektivt sätt och
att verksamheten skall grundas på öppenhet och
effektiv medelsanvändning.
Amnesty konstaterar att fyra personer dömdes till
döden under 1999 och en person avrättades. Samtliga
rättegångar som utmynnade i dödsstraff ägde rum vid
säkerhets- eller militärdomstolar, och uppfyllde
inte internationella normer för korrekt rättegång.
Motionerna
Kristdemokraterna menar i motion 2000/01:U607 (kd)
att det i egyptiska medier i flera år har bedrivits
en antisemitisk propaganda där judar framställs som
onda människor. Den känsliga fredsprocessen i
Mellanöstern skadas av att rasistiska och
antisemitiska argument får stå oemotsagda från
västliga medier och regeringar. Det är därför
angeläget att Sverige såväl i samtal med den
egyptiska regeringen som inom EU-samarbetet fördömer
rasistiska och antisemitiska angrepp.
Vänsterpartiet framhåller i motion 2000/01:U615 (v)
att Sverige tidigare har ansetts vara en garant för
folkrätt och för internationell rättvisa. Den
svenska utrikespolitiken har på många områden i sitt
arbete kunnat hämta stöd och kraft ur folkrörelser
och solidaritetsrörelser. En fråga som borde uppta
stort utrymme från svensk sida i dag är
Palestinafrågan. Motionärerna menar att den svenska
regeringen förhållit sig förvånansvärt passiv och
kräver i yrkande 1 att Sverige som ordförandeland i
EU och i andra internationella sammanhang måste
verkar för att internationell rätt och FN:s
resolutioner efterlevs när det gäller palestiniernas
rätt till självbestämmande och suveränitet. I
yrkande 2 krävs att Sverige också måste verka för
att den illegala israeliska bosättningspolitiken på
ockuperat palestinskt område stoppas och, i yrkande
3, att Sverige i alla sammanhang motsätter sig
"bantustaniseringen" av de ockuperade palestinska
områdena. Motionärerna framhåller vidare, i yrkande
4, att Sverige bör stödja palestiniernas rätt att
utropa en egen suverän stat, dvs. en stat som har
kontroll över det egna territoriet, sina gränser,
sin handel och andra relationer med andra länder
och, i yrkande 5, att Sverige i alla internationella
sammanhang måste verka för palestiniernas rätt till
östra Jerusalem och palestiniers rätt till
återvändande (yrkande 6).
Utskottets överväganden
Utskottet anser att Sverige för en konstruktiv och
viktig dialog med bl.a. Egypten om MR-frågor och
demokrati där även frågor om pressens roll och
pressetik kan ingå. Inom ramen för EU:s
Medelhavssamarbete, den s.k. Barcelonaprocessen, har
det även hållits seminarier för journalister.
Sverige har som bekant engagerat sig starkt för
dialogen mellan kulturer och för kampen mot rasism
och xenofobi, och vi inrättade förra året ett
svenskt institut i Alexandria som bl.a. skall verka
för att öka utbytet och förståelsen mellan
kulturerna runt Medelhavet.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2000/01:U607 (kd) kan besvaras.
Vänsterpartiet lyfter i motion 2000/01:U615 (v)
yrkandena 1-6 fram situationen i Palestina.
Utskottet vill betona att Sveriges och EU:s
principiella inställning till den arabisk-israeliska
konflikten och Palestinafrågan grundar sig på
folkrätten. I detta ligger alla staters, inklusive
Israels, rätt att leva i fred inom säkra och erkända
gränser utan att utsättas för hot eller
våldshandlingar och palestiniernas rätt till
självbestämmande inklusive rätten att bilda en egen
stat. Det finns ingen motsättning mellan
säkerhetsrådets resolution 242 (1967) och de
förhandlingar som Israel och palestinierna inledde
1993 och som därefter fortsatt.
Den svenska inställningen till Jerusalems status i
dag går tillbaka till FN:s handlingsplan 1947,
vilken innebär att Jerusalem med omnejd skall styras
enligt en internationell regim under FN-förvaltning.
Planen realiserades inte och i kriget 1948 erövrade
Israel västra Jerusalem. Östra Jerusalem ockuperades
av Israel i juni 1967. Strax därefter utvidgade
Israel Jerusalems stadsgräns, framför allt åt öster.
Detta utvidgade östra Jerusalem annekterades 1980 av
Israel - trots omvärldens protester. Världssamfundet
har motsatt sig Israels ockupation av östra
Jerusalem genom ett flertal resolutioner i FN:s
säkerhetsråd.
Sverige och EU anser att Jerusalems framtida status
måste ingå i en allomfattande och rättvis
fredsuppgörelse. Frågan angår hela världssamfundet.
Alla troende - muslimer, judar och kristna - måste
ha tillgång till de heliga platserna, oavsett vem
som har kontrollen över staden.
I samband med Palestinakriget 1948-1949 lämnade ca
725 000 palestinska flyktingar Israel, vissa flydde
på grund av kriget, andra till följd av israeliska
massakrer och rensningsaktioner (utförda av grupper
som Irgun, Haganah och Stern). FN:s
generalförsamlings resolution 194 (dec. 1948)
erkänner flyktingarnas rätt att återvända samt rätt
till kompensation. I dag finns mellan 3 och 4
miljoner palestinska flyktingar bosatta i Libanon,
Syrien och Jordanien samt Västbanken/Gaza. Den
palestinska flyktingfrågan är föremål för bilaterala
förhandlingar mellan israeler och palestinier som en
s.k. slutstatusfråga.
Bosättningarna på ockuperat område är illegala
enligt IV:e Genvèkonventionen. De motverkar att
Israel kan nå ett fredsavtal med säkra och erkända
gränser. De förhindrar fredliga och stabila
relationer till palestinierna och uppmuntrar
extremister på båda sidor. Bosättningarna och deras
framtid splittrar och polariserar dessutom den
israeliska opinionen. Varor från dem omfattas inte
av tullpreferenser enligt associationsavtalet
EU-Israel.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2000/01:U615 (v) yrkandena 1-6 kan besvaras.
17 Västsahara
Bakgrund
FN har lagt fast en fredsplan för Västsahara
inklusive förslag om en folkomröstning. Denna plan
bekräftades av parterna i Houstonöverenskommelsen
1997. FN menar nu att en folkomröstning om
Västsahara inte kan genomföras före år 2002 om inte
avsevärda framsteg görs på det politiska området.
Marocko har uttryckt en vilja att förhandla med
Polisario, men i princip bara utifrån en
förutsättning om en lösning som bekräftar det
nuvarande läget med marockansk överhöghet.
Folkomröstningen om Västsahara, som var planerad
att äga rum i juli 2000, har skjutits upp för att
man måste få mer tid att behandla de tiotusentals
anmälningar som kommit från människor som inte
återfinns i röstlängderna. Detta har lamslagit hela
FN-planen. Polisario har förklarade sig villigt att
snabbt inleda förhandlingar för att lösa problemen
med registrering av röstberättigade. Sverige arbetar
i FN och EU för att fredsplanen verkligen skall
kunna genomföras. Det kräver dock ökade resurser
till FN-kommandot Minurso som organiserar
folkomröstningen.
FN:s kommitté mot tortyr och FN:s kommitté för de
mänskliga rättigheterna har granskat rapporterna om
Marocko. Båda kommittéerna erkände de positiva steg
som den marockanska regeringen tagit för de
mänskliga rättigheterna. I sina avslutande
anmärkningar uppmanade emellertid
människorättskommittén Marocko att intensifiera
efterforskningarna av alla personer som rapporterats
som saknade och att frige alla sådana personer som
ännu kan vara fängslade.
Amnesty konstaterar att FN-delegationen för
folkomröstningen i Västsahara, Minurso, i juli 1999
meddelade att man registrerat ca 84 000 av de 147
000 människor som hade ansökt om att få delta i
folkomröstningen om Västsahara skulle bli
självständigt eller en del av Marocko.
Motionerna
Vänsterpartiet framhåller i motion 1999/2000:U21 (v)
att i Västsahara har befrielserörelsen Polisario,
efter 20 års väpnad kamp och förhandlingar under
FN:s överinseende, ännu inte kommit överens med
Marocko om valordningen. I Marocko har situationen
beträffande de mänskliga rättigheterna förbättrats
under senare år. Detta tas ibland som intäkt för att
andra lösningar än nationell självständighet är en
möjlighet för Västsaharas del. Motionärerna anser
att befolkningen i Västsahara har rätt att bestämma
om sin och sitt lands framtid. I yrkande 6 kräver
motionärerna att den utlovade folkomröstningen måste
genomföras.
I flerpartimotion 2000/01:U627 (v, s, m, kd, c, fp, mp)
framhålls att när Västsahara upphörde att vara
spansk koloni 1975 blev landet på nytt koloniserat,
denna gång av Marocko och Mauritanien.
Befrielserörelsen Polisario bildades 1973.
Mauritanien gav 1979 upp sina anspråk på Västsahara
och ingick ett fredsavtal med Polisario. Marockanska
trupper och Polisario kämpade periodvis mot varandra
fram till 1991. Grova och omfattande
människorättsbrott gjordes under det krig som fördes
mellan Polisario och den dåvarande marockanska
regimen. 1988 accepterade Marocko och Polisario en
FN-plan för genomförandet av en folkomröstning, där
befolkningen i Västsahara skulle få välja mellan att
integreras i Marocko och självständighet för
Västsahara. 1991 sändes en fredsbevarande
observationsstyrka från FN till Västsahara. En
folkomröstning om Västsaharas framtid skulle
genomföras under FN:s överinseende. Denna har dock
ännu inte genomförts. Folkomröstningen har flyttats
fram fem gånger.
Motionärerna menar i yrkande 1 att när det gäller
det svenska stödet till Västsahara måste regeringen
utveckla sitt stöd till flyktingarna i Algeriet och
förbereda en handlingslinje för ett självständigt
Västsahara. Det allt överskuggande i dag är dock
frågan om nationell självbestämmanderätt för
Västsaharas folk och den krissituation som uppstått
sedan registreringsprocessen avstannat och
folkomröstningen återigen skjutits på framtiden.
Vidare, i yrkande 2, krävs att den svenska
regeringen i FN och i EU alldeles särskilt i sin
egenskap av ordförandeland för EU under första
halvåret 2001 samt i andra internationella
sammanhang bör göra sitt yttersta för att påskynda
genomförandet av en folkomröstning i Västsahara.
Utskottets överväganden
Motion 1999/2000:U21 (v) yrkande 6 liksom motion
2000/01:U627 (v, s, m, kd, c, fp, mp) yrkandena 1
och 2 tar upp frågan om Västsahara.
Utskottet konstaterar att i Västsahara har parterna
ännu inte kommit överens om valordningen under FN:s
överinseende. Även om situationen när det gäller de
mänskliga rättigheterna förbättrats under senare år
i Marocko kan detta inte tas som intäkt för att
andra lösningar än nationell självständighet är
möjlig för Västsaharas del. Befolkningen i
Västsahara har rätt att bestämma om sin och sitt
lands framtid.
FN:s generalsekreterares särskilda sändebud James
Baker har hittills hållit tre möten med parterna i
konflikten och trots att några framgångar inte nåtts
fortsätter diskussionerna. Båda parter håller fast
vid fredsplanen trots fundamentalt olika
uppfattningar om implementeringen. I FN:s senaste
rapport noteras en positiv inställning till
lösningen av konflikten från Polisarios sida och att
organisationen frigivit politiska fångar. Utskottet
menar att en viktig princip för den svenska
regeringens agerande i Västsaharafrågan är att
stödja det västsahariska folkets rätt till
självbestämmande vad gäller områdets framtida status
liksom att konflikten bör lösas på ett fredligt och
demokratiskt sätt. Sverige stöder fullt ut FN:s roll
och Minursos uppdrag liksom FN-sändebudets pågående
medlingsansträngningar som går ut på att nå en snar
och varaktig lösning. Utskottet anser det oroande
att Minursos uppdrag endast förlängts till den 30
april 2001.
Utskottet understryker att det är viktigt att
Sverige insisterar på att parterna håller sig till
de överenskommelser som träffats och att
folkomröstningen genomförs på det sätt som
planerats. EU:s handlande när det gäller Västsahara
går ut på att på alla sätt stödja FN:s uppdrag.
Utrikesutskottet anser att Sverige bör söka
framkomliga vägar inom EU för att nå fram till en
gemensam ståndpunkt i FN. Som ordförandeland följer
Sverige utvecklingen särskilt noga och i den mån EU
kan spela en roll i nuvarande läge är Sverige berett
driva frågan. Sverige har hela tiden stött FN:s
arbete. Sedan 1997 har Sverige även deltagit i FN-
arbetet på plats med minröjningsinsatser (sedan år
1998) och civilpoliser. Sida har bidragit med
humanitär hjälp till flyktinglägren via olika
enskilda organisationer. Biståndet har under de
senaste tre åren uppgått till i genomsnitt 13
miljoner kronor per år. EU är genom ECHO (European
Community Humanitarian Office) största bidragsgivare
vad gäller humanitär hjälp till flyktingarna. FN:s
flyktingkommissarie (UNHCR) förbereder inom ramen
för Houston-överenskommelsen ett framtida
återvändande för flyktingarna. Sverige är en stor
bidragsgivare till UNHCR och har beredskap bidra när
det blir aktuellt med ett återvändande.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att
motionerna 1999/2000:U21 (v) yrkande 6 och
2000/01:U627 (v, s, m, kd, c, fp, mp) yrkandena 1
och 2 kan besvaras.
18 Irak
Bakgrund
FN:s "olja mot mat"-program har funnits sedan 1997.
Syftet med detta program är inte att bidra till en
långsiktig uppbyggnad av det irakiska samhället utan
endast att tillgodose befolkningens dagliga behov.
Den humanitära situationen i norra Irak, där
centralmaktens kontroll och auktoritet är begränsad,
är märkbart bättre än i övriga delar av landet. FN
ansvarar för genomförandet av "olja mot mat"-
programmet i norra Irak medan irakiska myndigheter
har ansvaret för programmet i övriga delar av
landet.
I Irak fortsätter bristerna beträffande mänskliga
rättigheter att vara mycket stora. Systematiska
brott mot de mänskliga rättigheterna begås vilket
får återverkningar för hela befolkningen.
Amnesty konstaterar att sedan Irak 1990 invaderat
Kuwait har landet varit underkastat stränga
ekonomiska sanktioner enligt FN:s säkerhetsråds
beslut. Sanktionerna har skadat landets ekonomiska
infrastruktur svårt och bidragit till en alltmer
försämrad ekonomi, ökad arbetslöshet, undernäring,
och dödlighet samt omfattande korruption. Unicef
beräknade 1999 att sanktionerna har bidragit till
att mer än 500 000 barn under fem år avlidit. Det
omfattande bruket av dödsstraffet har fortsatt.
Under 1999 avrättades hundratals människor däribland
eventuellt även samvetsfångar. Sedan 1997 hade
situationen för de mänskliga rättigheterna i
irakiska Kurdistan förbättrats något. Ett eldupphör
som utlysts 1997 gjorde slut på de omfattande
övergreppen från de styrande partierna och deras
miliser och säkerhetsstyrkor.
Motionerna
Vänsterpartiet konstaterar i motion 2000/01:U406 (v)
att FN införde handelssanktioner för att förmå Irak
att släppa in vapeninspektörer i landet. Samtidigt
inleddes, till kurdernas beskydd i norr och
shiamuslimernas i söder, flygförbudszoner för
irakiskt flyg, som övervakades av amerikanskt och
brittiskt flyg. Motionärerna menar att
handelssanktionerna fick en missriktad effekt. Det
var det irakiska folket som drabbades av
livsmedelsbrist. Människors hälsotillstånd
försämrades och barnadödligheten ökade. FN försökte
efter några år att mildra effekterna av sanktionerna
och tillät Irak att byta olja mot mat. Någon märkbar
förändring av människors hälsotillstånd i landet har
dock inte märkts genom detta program.
Motionärerna kräver i yrkande 1 att Sverige i FN
måste verka för att USA och Storbritannien upphör
att bomba Irak och, i yrkande 2, att Sverige verkar
för att sanktionerna mot Irak hävs. Vidare krävs i
yrkande 3 att Sverige, i EU och FN, verkar för att
en federal lösning kommer till stånd för norra
Irak/irakiska Kurdistan så att det kurdiska folkets
ställning stärks och skyddas. Motionärerna kräver
vidare, i yrkande 4, att eftersom det s.k. Food for
Oil-programmet inte fungerar och sanktionerna mot
Irak inte får avsedd effekt bör den svenska
regeringen i FN verka för att sanktionerna hävs och
att den irakiska befolkningen ges snabb och effektiv
hjälp med livsmedel och mediciner. I yrkande 6 krävs
att Sverige verkar för att en ny FN-resolution antas
för att stärka det kurdiska folkets folkrättsliga
ställning.
Även i flerpartimotion 2000/01:U634 (c, m, v, kd,
fp, mp) framhålls att sanktionerna mot Irak drabbar
det irakiska folket hårt, och alltfler röster höjs
för att häva sanktionerna, vilket också FN:s
resolution nr 1284 gjort möjligt. Samtidigt fruktar
befolkningen i irakiska Kurdistan den dag då Iraks
regering åter fritt kan styra över samtliga delar av
landet. Sverige bör både som medlem i trojkan och
som ordförandeland i EU ta initiativ till skydd för
befolkningen i irakiska Kurdistan. I yrkande 1 krävs
internationella garantier för skydd för irakiska
Kurdistan sedan sanktionerna mot Irak hävts. I
yrkande 2 anförs att det internationella samfundet
måste kräva att irakiska Kurdistan får en federativ
status med väl definierad maktfördelning inom ramen
för Iraks gränser. Vidare krävs i yrkande 3 att
kurdfrågan som helhet tas upp på den internationella
dagordningen och att ansvariga för brott mot
mänskligheten ställs inför rätta (yrkande 4). FN:s
säkerhetsråd bör garantera skyddet för
administrationen och området ovanför 36:e
breddgraden även sedan sanktionerna mot Irak hävts
och till dess att Irak lagt fram en plan för
återförening inom Irak som accepteras av ett
folkvalt parlament i irakiska Kurdistan (yrkande 5).
I motion 2000/01:U703 (kd) konstateras sanktionerna mot Irak
slå hårt mot assyrierna liksom den övriga
befolkningen. Sanktioner måste därför mer inriktas
mot den politiska eliten i Irak så att deras
negativa effekter inte drabbar den civila
befolkningen på det sätt som de gör i dag (yrkande
6).
Utskottets överväganden
Genom beslut av USA, Storbritannien och Frankrike
infördes i juni 1991 en "air exclusion zone" för
irakiskt flyg norr om den 36:e breddgraden, och
senare lades därtill ett motsvarande förbud rörande
flygningar söder om den 33:e breddgraden. Syftet är
att skydda civilbefolkningen i norra och södra Irak
mot Saddam Husseins grova övergrepp mot de mänskliga
rättigheterna. För att upprätthålla
flygförbudszonerna har USA och Storbritannien
genomfört bombningar mot militära installationer i
Irak, också mellan dessa zoner. Utskottet
konstaterar att bombningarna fortsätter och att USA
anser att Irak ännu kränker flygförbudszonerna.
Det finns inga säkerhetsrådsresolutioner som stöder
dessa flygförbud. Flygförbudszonerna har motiverats
bl.a. med hänvisning till säkerhetsrådets resolution
678, i vilken den amerikanskt ledda koalitionen gavs
ett mandat att använda "alla tillgängliga medel .
för att återställa internationell fred och säkerhet
i området". Hänvisningar har också gjorts till
resolutionerna 687 (eldupphör med villkor) och 688
(förtryck av civila, särskilt kurder). Utskottet
menar att dessa resolutioner inte utgör folkrättslig
grund för bombningarna. Utskottet anser det därför
orimligt att bombningarna under dessa
förutsättningar fortsätter. Utskottet konstaterar
att utrikesministern i ett interpellationssvar har
klargjort att Sverige tagit avstånd från
bombningarna, både under den tid som Sverige var
medlem av FN:s säkerhetsråd och senare. Regeringen
stöder de resolutioner om Irak som FN:s säkerhetsråd
har beslutat om och generalsekreterarens
ansträngningar att uppfylla dessa.
Sverige tog under sin period i säkerhetsrådet upp
detta folkrättsproblem inom ramen för den allmänna
diskussionen i säkerhetsrådet om situationen i Irak.
Med detta anses motion 2000/01:U406 (v) yrkande 1
besvarad.
Utskottet konstaterar att sanktionerna mot Irak är beslutade
av FN:s säkerhetsråd, och det är också
säkerhetsrådet som beslutar om ett eventuellt
hävande. I de resolutioner som säkerhetsrådet
beslutat om regleras villkoren för att häva
sanktionerna. Eftersom dessa villkor ännu ej
uppfyllts är sanktionerna fortfarande i kraft.
Utskottet menar att sanktionerna, som de är
utformade, inte har haft åsyftad effekt bl.a. för
att det inte finns en tillåten politisk opposition i
Irak. Sanktionerna har snarare använts av regimen
för att ena befolkningen mot den yttre fienden. Den
översyn av sanktionsinstrumentet som nu inletts är
mot denna bakgrund särskilt angelägen.
Sverige hör - genom Sida - till de största givarna
av humanitärt bistånd till Irak. Under 1998 uppgick
stödet till närmare 70 miljoner kronor. Under 1999
var stödet 52 miljoner kronor, och under 2000
utbetalades drygt 60 miljoner kronor. Huvuddelen av
detta stöd går till norra Irak. Inom EU diskuteras
för närvarande möjligheter för unionen att genomföra
humanitära aktiviteter i Irak, inom ramen för de
befintliga FN-programmen.
Utskottet menar att Irak är en suverän stat som
omfattar även de delar av landet som befolkas av
kurder. Liksom alla andra stater är Iraks
suveränitet över sitt territorium emellertid inte
oinskränkt, utan Irak är bundet av folkrättsliga
överenskommelser och andra förpliktelser.
Utskottet vill understryka att den irakiska regimen
har en plikt att respektera de mänskliga
rättigheterna. Regimen har också en plikt att
respektera den humanitära rätten som skyddar krigets
offer inklusive civila även i interna konflikter.
Rätten till autonomi (begränsat självstyre) för
kurderna grundades i ett avtal mellan den irakiska
regimen och kurderna 1970. Avtalet sattes delvis åt
sidan genom irakisk lagstiftning 1974, men i slutet
av april 1991, efter Gulfkriget, nåddes en
principiell enighet om att återuppliva detta avtal.
Utskottet erinrar om att kurderna i norra Irak
tidigare åtnjutit olika grader av självbestämmande.
Utskottet menar vidare att i en normaliserad
situation då flygförbudszonerna har hävts, hänsyn
bör tas till den demokratiska institutionalisering
som kunnat ske i norra Irak i skydd av
flygförbudszonerna. Det bör också enligt utskottets
mening fortsatt finnas en FN-närvaro i landet i
syfte att garantera säkerheten för den kurdiska
befolkningen inom landets gränser.
Med detta avstyrker utskottet motion 2000/01:U634
(c, m, v, kd, fp, mp) yrkande 2 och anser att
motionerna 2000/01:U406 (v) yrkandena 2-4 samt
2000/01:U634 (c, m, v, kd, fp, mp) yrkande 1 kan
besvaras.
En förutsättning för att situationen för kurderna skall
förbättras är att länder med en kurdisk befolkning
går mot ökad demokratisering. De berörda länder som
hyser kurdiska minoriteter motsätter sig
internationellt engagemang i frågan. Det är vidare
av vikt att det internationella samfundet
fortsättningsvis uppmuntrar och främjar demokratiska
reformer och respekten för mänskliga rättigheter i
länder med kurdiska minoriteter. Turkiets försök att
uppfylla kriterierna för medlemskap i EU gynnar
samtliga turkiska medborgare, inklusive de kurdiska.
Inom EU inrättades 1998 en grupp för asyl- och
migrationsfrågor, HLWG (Högnivågruppen för asyl- och
migrationsfrågor). Grundtanken är att man genom
humanitära insatser, asyl- och migrationspolitiska
insatser samt förebyggande arbete för stabilisering
och demokratisering på sikt skall kunna minska
migrationsströmmar. Högnivågruppen för asyl- och
migrationsfrågor har upprättat en handlingsplan för
Irak. Syftet med planen är att identifiera hur
situationen ser ut i Irak, hur EU kan verka för
stabilisering och demokratisering i såväl södra som
norra Irak samt att kartlägga befintliga insatser
som redan görs i landet bl.a. av det internationella
samfundet.
Förslagen till EU-åtgärder i Irak på de humanitära
och kulturella områdena har diskuterats i
arbetsgruppen för Mellanöstern och Gulfstaterna. I
förslagen ingår bl.a. åtgärder inom områdena
minröjning, hälsa och vatten. Åtgärderna inbegriper
även norra Irak.
Med detta anser utskottet motionerna 2000/01:U406
(v) yrkande 6 samt 2000/01:U634 (c, m, v, kd, fp,
mp) yrkandena 3 och 5 besvarade.
För närvarande pågår arbetet, med aktivt svenskt
deltagande, med att etablera en permanent
internationell brottmålsdomstol, ICC. FN-
konventionen som ligger till grund för inrättandet
av domstolen skall ratificeras av 60 stater innan
domstolen kan börja verka. Hittills har 139 stater
undertecknat konventionen och 28 stater ratificerat
densamma. Domstolens jurisdiktion omfattar
medborgare i de stater som är parter till stadgan
och brottet skall ha begåtts efter det att stadgan
trädde i kraft i förhållande till staten i fråga.
Internationella "ad hoc"-domstolar för att ställa
ansvariga inför rätta mot brott mot mänskligheten
har upprättats för Rwanda samt för det f.d.
Jugoslavien. För att en sådan domstol skall komma
till stånd mot Irak krävs ett beslut av FN:s
säkerhetsråd enligt VII kap. i FN-stadgan. Ett
sådant förslag har inte varit föremål för
diskussion. Utskottet konstaterar, att införandet av
ICC medför att behovet av internationella ad hoc-
domstolar på sikt kommer att försvinna.
Med detta anser utskottet motion 2000/01:U634 (c, m,
v, kd, fp, mp) yrkande 4 besvarad.
Utskottet konstaterar att det är den fattiga
befolkningen och framför allt barnen i Irak som har
drabbats hårdast av FN:s ekonomiska sanktioner, som
sattes in som svar på den irakiska invasionen av
Kuwait i augusti 1990. Trots att FN lättat på
sanktionerna och tillåter ett visst utbyte av
irakisk oljeexport mot import av vissa läkemedel
lider irakierna brist på i princip allt. Utskottet
konstaterar att sanktionerna mot Irak är beslutade
av FN:s säkerhetsråd och det är säkerhetsrådet som
tar beslut om eventuella förändringar i villkoren
för sanktionerna. Grunden för all sanktionspolitik
bör vara att utöva så stor press som möjligt mot
landets beslutsfattare utan att civilbefolkningen
drabbas onödigt hårt. Sverige har deltagit aktivt i
FN:s diskussioner om att utveckla
sanktionsinstrumentet till ett mer verkningsfullt
och ändamålsenligt verktyg. Inom kort kommer en
särskild FN-arbetsgrupp att presentera sina
rekommendationer för hur sanktioner kan
effektiviseras.
Utskottet menar att det är viktigt att framhålla
att det är den irakiska regimens ansvar att
sanktionerna fortfarande är i kraft.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2000/01:U703 (kd) yrkande 6 kan besvaras.
19 Iran
Bakgrund
Sverige för en dialog med iranska företrädare om MR-
läget i Iran. Arresteringar av reformförespråkare,
den skärpta presslagstiftningen och stängningar av
ett stort antal tidningar utgör allvarliga
försämringar av MR-läget. I april 2000 antog FN:s
kommission för de mänskliga rättigheterna en
resolution, framlagd av EU, om situationen
beträffande de mänskliga rättigheterna i Iran. I
resolutionen noteras framsteg på specifika punkter
liksom den stora potential som finns för
genomgripande förändringar. Samtidigt uttrycker dock
resolutionen oro över problemen på MR-området och
uppmärksammar dödsstraff, tortyr, inhuman och
förnedrande bestraffning och brist på respekt för
internationella normer i rättsutövningen. I
resolutionen framhålls även en oro över att FN:s
specialrapportör Maurice Copithorne fortfarande inte
har inbjudits till Iran.
Amnesty konstaterar att regeringskritiker, även
shiamuslimska präster, journalister och studenter,
rannsakades och dömdes efter rättegångar som inte
uppfyllde internationella normer för korrekt
rättegång. Dödsstraff utdömdes alltjämt rutinmässigt
för mord, narkotikahandel och väpnat rån. Amnesty
har dokumenterat 165 avrättningar 1999, men det
verkliga antalet kan ha varit avsevärt större. Även
spöstraff, stening och stympningar förekommer. Ett
stort antal tidningar och tidskrifter har tvingats
lägga ned verksamheten.
Motionerna
I motion 2000/01:U605 (m) framhålls att Sverige
liksom EU har visat en påfallande passivitet och
undfallenhet mot den iranska regimen som är en av
världens blodigaste. De många tusental som avrättats
genom arkebusering, hängning och stening har inte
föranlett särskilt starka reaktioner från
européerna. Det är uppenbart att de samtal som gick
under beteckningen Den kritiska dialogen inte har
gett något resultat. Sverige bör därför känna sitt
ansvar i EU och FN för att på alla plan och med
kraft agera mot regimen i Iran.
I flerpartimotion 2000/01:U636 (v, s, m, kd, c, fp,
mp) konstateras att sedan 1979 har en islamsk regim
makten i Iran. Landets religiösa ledning är
överordnad det politiska systemet.
Presidentkandidater, parlamentskandidater,
parlamentsledamöter, regionala ledare och
borgmästare m.fl. måste godkännas av den religiösa
makten innan de tillträder sina befattningar även om
de redan är valda. I yrkande 1 krävs att den svenska
regeringen i den kritiska dialogen med kraft hävdar
det iranska folkets rätt att fritt organisera sig i
partier och fackföreningar och i yrkande 2 att den
svenska regeringen verkar för att FN:s speciella
sändebud när det gäller mänskliga rättigheter i
Iran, Maurice Capithorne, måste få möjlighet att
besöka landet.
I yrkande 3 krävs att Sverige i olika
internationella organ skall verka för att
omständigheterna kring flera författares och en rad
politiskt och religiöst oliktänkande människors död
närmare granskas av en opartisk internationell
humanitär organisation. Motionärerna kräver vidare
att Sverige i sina direkta relationer med den
iranska regeringen samt i EU- och FN-sammanhang bör
verka för att alla författare och journalister ges
möjlighet att fritt ge ut sina verk, tidskrifter och
tidningar (yrkande 4) och vidare att ett FN-kontor
upprättas i Iran (yrkande 5).
De iranska kvinnorna har utsatts för förtryck och
trakasserier. Kvinnodiskriminerande rättsordning,
kvinnornas rättslösa ställning i
familjelagstiftningen och olika former av
segregering grundad i sexualfientliga
föreställningar drabbar kvinnorna hårt. Motionärerna
menar i yrkande 6 att Sverige i den kritiska
dialogen bör uppmärksamma kvinnornas situation när
det gäller deras ställning i allmänhet och inom
rättssystemet liksom när det gäller deras rätt till
arbete och deras möjligheter att yttra sig i
samhällsdebatten. Vidare anser motionärerna i
yrkande 8 att Sverige i den kritiska dialogen med
Iran och i olika internationella organ bör verka för
att alla som fängslats enbart på grund av sin
politiska eller religiösa ståndpunkt friges. I
yrkande 9 krävs att den svenska regeringen inom EU
skall verka för att politiska, diplomatiska och
ekonomiska punktsanktioner skall kunna tas i bruk
som en del av den kritiska dialogen.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att Sverige och EU verkar
aktivt för att förmå den iranska regeringen att
bjuda in Maurice Capithorne, särskild representant
för FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna,
för att genomföra besök i landet i enlighet med hans
mandat.
Sedan 1996 har den iranska regeringen inte tillåtit
den särskilde representanten att besöka landet,
varför denne inte på ett fullgott sätt kunnat verka
enligt det mandat som FN:s kommission för de
mänskliga rättigheterna har gett honom. Mandatet har
hittills förlängts årligen genom den resolution om
situationen för de mänskliga rättigheterna som
initieras av EU i kommissionen.
EU förbereder för närvarande arbetet för att
uppmärksamma situationen för de mänskliga
rättigheterna i Iran i den kommande sessionen av MR-
kommissionen i april. Bland de frågor som anses
mycket angelägna är möjligheten för den särskilde
representanten att besöka Iran.
Utskottet har inhämtat att den svenska regeringen
fördömde morden på ett antal iranska författare så
snart dessa hade blivit kända. Den av MR-
kommissionen utsedde särskilde representanten har
ett generellt mandat att undersöka förhållandena i
Iran vad avser alla aspekter av de mänskliga
rättigheterna. Författarmorden omfattas av detta.
I diplomatiska och andra officiella kontakter som
Sverige har med iranska företrädare i EU- och FN-
sammanhang framhålls frågan om att alla författare
och journalister ges möjlighet att fritt ge ut sina
verk, tidskrifter och tidningar. Frågan tas även upp
i FN:s MR-resolution för Iran och i samband med
mötena i FN:s kommission för de mänskliga
rättigheterna.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2000/01:U636 (v, s, m, kd, c, fp, mp) yrkandena 2- 4
kan besvaras.
Utskottet konstaterar att en grundförutsättning för
att ett FN-kontor skall kunna upprättas i ett land
är att landet i fråga medverkar till och
undertecknar ett avtal om detta med FN. Avgörande
för om ett kontor kan upprättas är således den
iranska regeringens inställning till ett sådant
kontor.
I Iran finns för närvarande ett UNDP-kontor.
Diskussioner har förekommit om att sekondera
personal från Högkommissariens för de mänskliga
rättigheternas kontor vid UNDP-kontoret, men något
avtal om detta har ännu inte kommit till stånd.
Lokal närvaro i Iran av personal från
Högkommissariens kontor, antingen i UNDP-kontoret
eller i eget lokalt kontor, skulle vara positivt
under förutsättning att deras mandat kopplas till
det arbete som utförs av andra FN-företrädare,
inklusive FN:s kommission för de mänskliga
rättigheternas särskilde representant för
situationen för de mänskliga rättigheterna i Iran.
Det är viktigt att teknisk assistans och övervakning
inte skiljs åt.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2000/01:U636 (v, s, m, kd, c, fp, mp) yrkande 5 kan
besvaras.
Utskottet konstaterar att Sverige lägger stor vikt
vid kvinnornas situation i Iran när det gäller deras
ställning inom rättssystemet, deras rätt till arbete
och deras möjligheter att yttra sig i
samhällsdebatten.
Frågor som rör MR, demokrati, yttrandefrihet samt
kvinnors, barns och minoriteters rättigheter utgör
centrala ämnen i de samtal som Sverige på
diplomatisk och annan officiell väg för med
företrädare för den iranska regeringen. Likaså ingår
dessa frågor i den kritiska dialog som EU för med
Iran. Frågan berörs givetvis också i FN:s MR-
resolution för Iran och i samband med mötena i FN:s
kommission för de mänskliga rättigheterna. Årligen
tar EU även initiativ i FN:s generalförsamling till
en resolution om situationen för de mänskliga
rättigheterna i Iran, där denna fråga berörs.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2000/01:U636 (v, s, m, kd, c, fp, mp) yrkande 6 kan
besvaras.
Utskottet konstaterar att Sverige agerat kraftfullt
för att personer som fängslats enbart på grund av
sin politiska eller religiösa uppfattning skall
friges. Regeringen verkar för att samtliga politiska
fångar som utövat fredlig verksamhet skall släppas
och att övriga skall dömas efter rättegångar som
uppfyller de krav som finns i MR-instrumenten.
Rättegångarna skall vara öppna. De skall också
genomföras med respekt för mänskliga rättigheter.
Straff måste stå i proportion till de brott som
anklagade befinns vara skyldiga till. EU har vid
upprepade tillfällen påtalat fall i Iran där det
framgått eller med fog kan misstänkas att politiska
eller religiösa uppfattningar varit skälet till
åtalet. Ett exempel på detta är domarna mot iranska
intellektuella för att de deltagit i en konferens om
Iran i Berlin i april 2000.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2000/01:U636 (v, s, m, kd, c, fp, mp) yrkande 8 kan
besvaras.
Frågor som rör MR, demokrati, yttrandefrihet,
organisationsfrihet samt kvinnors, barns och
minoriteters rättigheter utgör centrala ämnen i de
samtal som Sverige på diplomatisk och annan
officiell väg för med företrädare för den iranska
regeringen. Likaså ingår dessa frågor i den kritiska
dialog som EU för med Iran. Det första mötet mellan
EU-trojkan och Iran ägde rum i Teheran i juli 1998.
Sedan dess har fyra möten ägt rum, det senaste i
Teheran i juni 2000. EU:s politiska dialog med Iran
syftar till att dels söka påverka Iran vad avser
mänskliga rättigheter, demokrati, yttrandefrihet
etc., dels att integrera Iran i det internationella
samfundet. Utskottet menar att politiska och
diplomatiska markeringar bör göras endast vid
exceptionella tillfällen och att dialog är att
föredra framför isolering.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att
motionerna 2000/01:U605 (m) och 2000/01:U636 (v, s,
m, kd, c, fp, mp) yrkandena 1 och 9 kan besvaras.
20 Asien - allmänt
Bakgrund
Det övergripande målet för Sveriges
utvecklingssamarbete i Asien är att höja de fattigas
levnadsstandard. Skillnaderna mellan regioner och
länder är mycket stora och det svenska
utvecklingssamarbetet har därför skiftande betoning
i olika länder.
Sverige har långsiktiga avtal om
utvecklingssamarbete med fem asiatiska länder:
Bangladesh, Sri Lanka, Kambodja, Vietnam och Laos
samt med Västbanken och Gaza. Andra länder som får
stöd är Afghanistan, Thailand, Filippinerna, Kina
och Indonesien. De indiska och pakistanska
kärnvapenproven i maj 1998 fick till följd att
Sverige sade upp sitt långsiktiga samarbetsavtal med
Indien och avbröt samarbetet med Pakistan.
Demokratiutvecklingen i Asien de senaste
decennierna har beskrivits som långsammare än i
resten av världen. Störst utbredning har demokratin
i Sydasien, samtidigt som situationen för
jämställdhet och förverkligande av sociala och
ekonomiska rättigheter är svagast där. Från och med
mitten av 1980-talet har demokratin gjort framsteg
också i övriga Asien, främst i Filippinerna,
Thailand, Sydkorea och Taiwan. Den ekonomiska krisen
i mitten av 1990-talet har påskyndat ekonomiska och
politiska reformer med effekter på demokratin.
Motionen
I motion 2000/01:U630 (kd) yrkande 2 understryks
behovet av att främja mänskliga rättigheter i Asien.
Motionärerna pekar på flera områden i regionen som
kräver det internationella samfundets uppmärksamhet.
Utskottets överväganden
Utskottet noterar att regeringen under år 1999
utarbetade en regionstrategi för arbetet i Asien (En
svensk Asienstrategi inför 2000-talet,
skr.1998/99:61) vilken utskottet tagit ställning
till i betänkande 1998/99:UU11. Huvudsyftet med
strategin är att ange en färdriktning för den
svenska politiken. Implementeringen av strategin
konkretiseras i en handlingsplan.
Asienstrategin lägger tyngdpunkten på nio centrala
områden, bl.a. politisk dialog, demokrati, mänskliga
rättigheter och jämställdhet, handel och
direktinvesteringar samt fattigdomsbekämpning och
fördjupade relationer genom utvecklingssamarbete.
Asienstrategin slår även fast att
utvecklingssamarbetet är en betydelsefull dimension
av Sveriges relationer med Asien och bör så vara
också i framtiden. De områden i Asien som motionären
belyser omfattas av de insatser Sverige utför inom
ramen för den övergripande strategin.
Med vad ovan anförts anser utskottet att motionen
2000/01:U630 (kd) yrkande 2 kan besvaras.
21 Södra Kaukasus och Centralasien
Bakgrund
EU har ingått partnerskapsavtal med alla länderna i
regionerna Södra Kaukasus och Centralasien, utom
Tadzjikistan där den interna säkerhetssituationen
hittills hindrat utvecklingen av samarbetet. EU:s
politik gentemot länderna i de två regionerna syftar
till att främja stabilitet och ekonomisk utveckling.
Sverige har bidragit till utformningen av denna
genom att som väsentliga element föra fram
utvecklingen av demokrati och marknadsekonomi,
upprätthållande av respekten för mänskliga
rättigheter samt arbetet med att bilägga
konflikterna i de två regionerna.
Länderna i södra Kaukasus (Armenien, Azerbajdjzan,
Georgien) och Centralasien (Kazakstan, Kirgizistan,
Tadzjikistan, Turkmenistan, Uzbekistan) har sedan
självständigheten drabbats hårt av ekonomisk
tillbakagång. De senaste årens positiva ekonomiska
trend, som dock utgått från en mycket låg nivå, har
hämmats av den ekonomiska krisen i Ryssland och låga
oljepriser.
Läget vad gäller mänskliga rättigheter i regionen
är bekymmersamt i flera av länderna, speciellt i
Azerbajdjzan, Tadzjikistan, Turkmenistan och Uzbeki-
stan. I Azerbajdzjan har varken parlament eller
regering något större inflytande på landets politik
och demokratiseringsprocessen går långsamt.
Frihetsberövanden utan domstolsbeslut förekommer.
Journalister och massmedier trakasseras och
polismisshandel förekommer. Tadzjikistan präglas av
följderna av inbördeskriget. Situationen vad gäller
mänskliga rättigheter har förbättrats, men är
fortsatt mycket dålig. Folk försvinner, fångar
misshandlas och press- och yttrandefrihet är starkt
inskränkt. Turkmenistan är en enpartistat som
domineras av presidenten. Regimen begår övergrepp
och de medborgerliga fri- och rättigheterna är
starkt begränsade. Massmedierna är underkastade
censur och eventuell opposition förföljs. I
Uzbekistan är de medborgerliga rättigheterna
begränsade och oberoende politiska partier saknas.
Yttrandefriheten är inskränkt och massmedierna är
censurerade. Mötesfrihet är inte garanterad,
domstolarna är i praktiken underställda den
exekutiva makten. Motsättningarna mellan Armenien
och Azerbajdzjan med anledning av konflikten om
Nagorno-Karabach har negativt påverkat MR-
situationen i området.
Amnesty framhåller att Armeniens representant FN:s
kommission för de mänskliga rättigheterna meddelat
att dödsstraffet skulle avskaffas den 1 januari 1999
då en ny strafflag skulle antas. Dödsstraffet skulle
ersättas av livstids fängelse som högsta straff.
Vapenstilleståndet fortsatte i den omtvistade
regionen Karabach som tillsammans med angränsande
områden fortfarande i praktiken inte kontrollerades
av de azerbajdzjanska myndigheterna. Konflikten har
tvingat hundratusentals människor att fly från sina
hem.
Minst 15 människor har dömts till döden i
Tadzjikistan och två avrättningar har rapporterats,
men det verkliga antalet är troligtvis mycket
större. Medlemmar av oppositionspartier har
trakasserats av myndigheterna. Folkomröstning som
ledde till att presidenten fått ökad makt har
genomförts och religionsbaserade politiska partier
har blivit tillåtna.
I Turkmenistan har regeringen inskränkt
möjligheterna att resa till och förbjudit många
utländska människorättsövervakare att vara verksamma
i landet. Medlemmar i oregistrerade kyrkosamfund
rapporterade om myndigheternas ofta förekommande
trakasserier, t.ex. korttidsförvaring.
Stränga fängelsestraff, men även dödsdomar
utfärdades efter rättegångar i Uzbekistan som gav
upphov till stark kritik och under vilka de åtalade
framförde trovärdiga beskyllningar om tortyr.
Trakasserier och gripande av människorättsförsvarare
fortsätter. Några oväntade frigivningar av kristna
ägde rum före publiceringen av två större
internationella rapporter om religiös tolerans. Det
finns allvarliga farhågor för att dödsstraff
fortfarande tillämpades trots officiella uttalanden
om att man avsåg att avskaffa det.
Motionen
I motion 2000/01:U660 (v) anförs att Kaukasus blir
ett allt viktigare område i världspolitiken. Detta
har kommit till uttryck genom en rad konflikter
under senare tid. Tjetjenienkriget är bara en av
dem. I Georgien förekommer oroligheter i Ossetien
och Abschasien. Området är oljerikt och olika
stormakter, såväl supermakter som lokala stormakter,
är intresserade av det. I och med Turkiets nya
status som kandidatland till Europeiska unionen har
Kaukasus kommit närmare Europa än tidigare.
I Kaukasus ligger också Armenien med en historisk,
kulturell och politisk utveckling som i hög grad
borde intressera oss som svenskar och européer.
Armeniens allra största problem är av ekonomisk-
politisk natur. 1987 utbröt krig mellan Armenien och
Azerbadjan om den armeniska enklaven Nagorno-
Karabach i Azerbadjan. Eftersom den överväldigande
delen av befolkningen i denna enklav är armenier
ansåg Armenien att området hörde till Armenien,
medan Azerbadjan ansåg att Nagorno-Karabach var en
del av Azerbadjan med en armenisk befolkning.
Invånarna själva ville tillhöra Armenien. I samband
med kriget om Nagorno-Karabach bröts förbindelserna
inte bara med Azerbadjan utan även med Turkiet. Både
Turkiet och Azerbadjan förklarade landet i blockad.
Armenien är i dag isolerat till följd av dels
Turkiets och Azerbadjans blockad, dels på grund av
långa eller osäkra transportvägar. Det förs
förhandlingar inom OSSE för att lösa Nagorno-
Karabachkonflikten så att förhållandet mellan
Turkiet och Azerbadjan å ena sidan och Armenien å
den andra kan normaliseras. Motionärerna menar i
yrkande 1 att ett ökat engagemang från svensk sida
inom OSSE, till stöd för en snabb och hållbar
lösning av frågan om Nagorno-Karabachs status, vore
av stor vikt för både Armenien och Azerbadjan.
Vidare krävs i yrkande 5 att, med anknytning till
bistånds- och andra projekt, även ett svensk-
armeniskt kultur- och ungdomsutbyte bör utvecklas
för att sprida kunskap om armenisk historia,
levnadsförhållanden och kultur, inte minst musik och
litteratur.
Utskottets överväganden
I motion 2000/01:U660 (v) uppmärksammas situationen
i södra Kaukasus och Centralasien.
Utskottet konstaterar att den svenska
utrikesministern framhållit vikten av en direkt
dialog mellan presidenterna i Armenien och
Azerbadjan för att finna en lösning på konfliken i
Nagorno-Karbach. Vid det möte mellan parterna och
EU-trojkan, som ägde rum i februari 2001,
konstaterade EU-representanterna att för att
utveckla samarbetet med EU så måste Azerbadjan
snabbt genomföra de reformer som behövs för att
stärka demokratin och de mänskliga rättigheterna i
enlighet med Europarådets krav. Utskottet
konstaterar att OSSE:s arbete med Nagorno-
Karabachkonflikten inleddes redan 1992. Inom OSSE
sker medlingsansträngningarna inom ramen för den
s.k. Minskgruppen, som samlar nio medlemsländer samt
parterna i konflikten. Samordförandeskapet inom
Minskgruppen - som innehas av Frankrike, Ryssland
och USA - sammanträffade med Armeniens och
Azerbajdzjans presidenter senast i januari 2001 i
Paris. Sverige ingår i Minskgruppen och stöder
aktivt dess ansträngningar.
För Nagorno-Karabachkonflikten har OSSE:s
ordförandeland en personlig representant med uppgift
att upprätthålla kontakten mellan de politiska och
militära ledarskapen samt att rapportera om
utvecklingen i konflikten. Inom OSSE-sekretariatet i
Wien finns därutöver en arbetsgrupp, som förbereder
en eventuell fredsbevarande operation i OSSE:s regi.
Sverige stöder och följer med intresse såväl den
personliga representantens som arbetsgruppens
aktiviteter.
Utskottet konstaterar vidare att Armenien och
Azerbajdzjan erhöll medlemskap i Europarådet i
januari 2001. I samband med upptagningsceremonien
träffades Armeniens och Azerbajdzjans presidenter
för samtal om Nagorno-Karabachkonflikten. Sverige
avser att inom Europarådet även fortsättningsvis
aktivt verka för att länderna lever upp till sina
Europarådsåtaganden, inklusive åtagandet om fredlig
konfliktlösning i Nagorno-Karabachfrågan.
Det svenska biståndet till Armenien, som
kanaliseras via Sida uppgick för 1998-2000 till 19,3
miljoner kronor. Till detta kan läggas regionala
insatser och internationella kurser med deltagare
från Armenien. För 2001 förväntas Sidas insatser
uppgå till 10-15 miljoner kronor.
Prioriterade områden för de svenska
biståndsinsatserna i Armenien är demokrati,
mänskliga rättigheter, insatser i den sociala
sektorn samt miljörelaterade projekt. Pågående
projekt, som har arbetats fram efter begäran av och
i samråd med Armenien, berör lokalt självstyre.
Armenien har dock inte framfört någon begäran om
kultur eller ungdomsutbyte.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att
motionerna 2000/01:U660 (v) yrkandena 1 och 5 kan
besvaras.
22 Afghanistan
Bakgrund
Svenskt stöd uppgår sedan 1992 till ungefär 90-100
miljoner kronor årligen. Stödet kanaliseras via FN,
Internationella rödakorskommittén samt Svenska
Afghanistankommittén. De viktigaste sektorerna är
hälsovård, minröjning och utbildning. Största
enskilda mottagare är Svenska Afghanistankommittén,
som huvudsakligen genomför sina insatser med hjälp
av lokala organisationer.
Respekten för mänskliga rättigheter och
internationell humanitär rätt har i Afghanistan
åsidosatts av de stridande parterna. Kriget har
medfört att yttrande-, tryck- och föreningsfrihet
inte finns. Kvinnor hindras från att arbeta utanför
hemmet och flickor hindras från att gå i skolan.
Amnesty framhåller att de krigförande fraktionerna
begår övergrepp mot rivaliserande folkgrupper och
har tvångsförflyttat mer än 100 000 människor,
framför allt tadzjiker. Till dem som var särskilt
utsatta för systematiska övergrepp från talibanernas
och andra krigförande gruppers sida är kvinnor,
barn, människorättsförsvarare, människor från
speciella folkgrupper, personer som anklagades för
homosexuell verksamhet och flyktingar. Efter
bristfälliga rättegångar vid talibanska domstolar
döms människor till döden, stympning och spöstraff.
Motionen
Vänsterpartiet framhåller i motion 2000/01:U616 (v)
yrkande 3 att under det kalla kriget stod de två
stormakterna USA och Sovjetunionen mot varandra i
Afghanistan. Det som drev Sovjetunionen att i den
proletära internationalismens namn ingripa i
Afghanistan var stormaktspolitiska intressen. Samma
motiv gällde för USA. När Sovjetunionen fördrivits
från Afghanistan och Sovjetstaten brutit samman
svalnade USA:s intresse för landet. Sverige bör i FN
verkar för att USA och andra medlemmar i
säkerhetsrådet samt Afghanistans grannländer aktivt
medverkar till att kriget i Afghanistan får ett
slut.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att Sverige såväl bilateralt
som genom FN och EU verkar för att förmå medlemmarna
i respektive organisation, liksom direkt med
Afghanistans grannländer att aktivt medverka till
att kriget i Afghanistan får ett slut. Ett exempel
på detta är den resolution som generalförsamlingen
varje år behandlar och som rör de politiska och
humanitära effekterna av konflikten i Afghanistan.
EU-länderna är medförslagsställare till resolutionen
och bidrar aktivt i utformandet av den. Sverige
stöder också FN:s generalsekreterares särskilde
representant, Francesc Vendrell, i hans
ansträngningar att förmå parterna att komma till en
förhandlingslösning. Det svenska biståndet omfattar
bl.a. att Sverige sedan november 1999 bidrar med en
militärrådgivare till UNSMA. Sverige tillhör de
större givarländerna till Afghanistan, främst genom
olika frivilligorganisationer.
Utskottet menar att Sverige starkt bör fördöma att
de stora buddhastatyerna i den afghanska provinsen
Bamiyan har förstörts.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2000/01:U616 (v) yrkande 3 kan besvaras.
23 Indien och Pakistan
Bakgrund
Indien står alltjämt inför fortsatt stora politiska,
ekonomiska och sociala utmaningar. Som en följd av
den inrikespolitiska osäkerheten avtog takten i
Indiens ekonomiska reformprogram i mitten av 1990-
talet. Även om tillväxttakten sedan dess har legat
på 5-6 % har ekonomin präglats av problem med en
trög reformprocess, svag industriproduktion och ett
allt större budgetunderskott. Antalet människor som
lever under fattigdomsstrecket uppgår till över 350
miljoner (1/3 av befolkningen), och huvuddelen av
dessa lever på landsbygden.
Efter en militärkupp i oktober 1999 styrs Pakistan
återigen av militären. Militärregimen har föresatt
sig ta itu med korruption och maktmissbruk, men har
hittills inte, såsom det internationella samfundet
krävt, kunnat lämna någon tidtabell för när
demokratiskt styre kan vara återupprättat. Det
pågående inbördeskriget i Afghanistan riskerar att
ytterligare destabilisera Pakistan.
Kärnvapenproven har komplicerat den
säkerhetspolitiska situationen i regionen.
Omvärldens skarpa reaktioner (i form av bl.a.
sanktioner) på kärnvapenproven i maj 1998 bidrog
till att den ekonomiska situationen i främst
Pakistan ytterligare förvärrades. Konflikten om
Kashmir förvärrades markant under sommaren 1999 då
pakistanska militanter överskred demarkationslinjen
i Kashmir varefter Indien bl.a. satte in
flygstridskrafter för första gången på 20 år.
Amnesty anser att under den politiska oro som rådde
i Indien 1999 begicks kränkningar av de mänskliga
rättigheterna i hela landet. Liksom tidigare löpte
människor inom socialt och ekonomiskt svagare
grupper särskilt stor risk att utsättas för brott
mot de mänskliga rättigheterna.
I Pakistan konstaterar Amnesty omfattande
korruption, bristande respekt för rättssäkerheten
och ytterligare försämring av samhällsfunktionerna
vilket har lett till en rad kriser. Bland annat en
utdragen konfrontation mellan regeringen och pressen
och trakasserier av frivilligorganisationer, t.ex.
människorätts- och kvinnorättsgrupper. Regeringens,
polisens och domarkårens djupt rotade fördomar vad
beträffar kvinnors rättigheter har medfört att t.ex.
hedersmord på hundratals flickor och kvinnor varken
utreddes eller bestraffades.
Motionerna
I motion 2000/01:U651 (c, fp) liksom motion
2000/01:K339 (c, fp), konstateras att Kashmir är ett
område som är uppdelat mellan Indien och Pakistan
sedan 1947 då länderna bildades efter frigörelsen
från Storbritannien. FN:s säkerhetsråd har beslutat
att det ska genomföras en folkomröstning för att
utröna vilket land befolkningen vill tillhöra: vill
man bli en fristående nation eller vill man tillhöra
Indien eller Pakistan? Indien har på olika sätt
motsatt sig detta och Pakistan hävdar att eftersom
majoriteten av befolkningen är muslimer så skall
området naturligt tillhöra Pakistan. Mänskliga
rättigheter kan som det ser ut i dag inte
upprätthållas i området. Barnens situation är mycket
utsatt.
Världssamfundet har ett stort ansvar för att
konflikten blir löst på ett tillfredsställande sätt.
Med tanke på att både Indien och Pakistan har
tillgång till kärnvapen är det angeläget att
konflikten löses utan att det uppstår krig mellan de
två grannstaterna. FN har inte tagit det fulla
ansvaret för folket i Kashmir och det är angeläget
av flera olika skäl att en permanent lösning kommer
till stånd. Motionärerna menar att den svenska
regeringen bör göra ytterligare påtryckningar i FN
för att situationen i Kashmir skall uppmärksammas
och konflikten lösas.
Utskottets överväganden
I motion 2000/01:U651 (c, fp) liksom i motion
2000/01:K339 (c, fp) uppmärksammas konflikten mellan
Indien och Pakistan.
Utskottet konstaterar att Kashmir varit delat
mellan Indien och Pakistan ända sedan dessa länder
bildades efter frigörelsen från den brittiska
kolonialmakten. Från svensk sida har parterna fått
stöd för att föra en kontinuerlig dialog och för att
med fredliga medel komma fram till ett samförstånd
om hur konflikten skall kunna lösas. Detta skall ske
genom en folkomröstning eller på annat sätt som
parterna gemensamt beslutar.
Utskottet konstaterar vidare att Sverige,
tillsammans med övriga EU-länder, tagit fram en
gemensam EU-ståndpunkt för främjande av icke-
spridning av kärnvapen i Sydasien. Denna ståndpunkt
har främst till syfte att ha en gemensam hållning
mot Indien och Pakistan i icke-spridnings- och
nedrustningsfrågor, men även att stödja
förtroendeskapande åtgärder mellan länderna. Den
svenska regeringen följer noga utvecklingen i
Kashmir. De positiva steg som har tagits från både
indisk och pakistansk sida - indiska regeringens
vapenvila i Kashmir och Pakistans återhållsamhet
längs kontrollinjen i Kashmir - ger anledning till
viss försiktig optimism.
Sverige kommer under våren som EU-ordförande att
arrangera ett utrikesministermöte med Indien. Vid
detta möte förutses att situationen i Kashmir tas
upp med den indiske utrikesministern. Utskottet
understryker att ansvaret för en lösning av
konflikten i första hand är respektive regerings
ansvar.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att
motionerna 2000/01:U651 (c, fp) och 2000/01:K339 (c,
fp) kan besvaras.
24 Burma
Bakgrund
Burma styrs sedan 1988 av en militärregim som
hittills vägrat inleda en dialog med den
demokratiska oppositionen. Landets rättmätiga
regering och vinnaren av 1990 års val,
nobelpristagaren Aung San Suu Kyis parti, stängs
alltjämt ute från den politiska makten. Ekonomisk
vanskötsel och de senaste årens sanktioner har
bidragit till att ekonomin inte genomgått samma
positiva utveckling som i andra länder i regionen.
En knapp fjärdedel av befolkningen lever under
fattigdomsstrecket. Jordbruket utgör basen i
ekonomin och sysselsätter mer än hälften av
befolkningen.
Under 1999 uppgick det svenska biståndet till
demokratiska krafter i och utanför Burma till drygt
19 miljoner kronor. Den största delen av stödet går
till flyktingar i Thailand genom Burma Border
Consortium (BBC), drygt 17 miljoner kronor. Sverige
är därmed BBC:s största enskilda givare.
Amnesty rapporterar att ett mycket stort antal
människor gripits av politiska skäl. Militären
fortsatte att gripa civila som tillhör etniska
minoritetsgrupper och använder dem som
tvångsarbetare. Tvångsförflyttningar förekommer
regelmässigt och har bl.a. en negativ påverkan på
olika etniska gruppers möjligheter att försörja sig
själva.
Motionen
Folkpartiet framhåller i motion 2000/01:U632 (fp)
att Burma, på grund av militärjuntans självvalda
isolering, fört landet till ekonomisk och social
misär. I maj 1997 blev Burma medlem av ASEAN
tillsammans med Laos och Kambodja. Därmed omfattar
ASEAN samtliga stater i Sydostasien. Mot Burmas
medlemskap hade såväl USA som EU kraftiga
invändningar. I yrkande 2 konstaterar motionärerna
att flera FN-organ liksom olika internationella
frivilligorganisationer verkar legalt inne i Burma.
Detta arbete sker på juntans villkor och - hävdar
vissa kritiker - innebär en internationell
legitimering av juntan. Sverige som stor
bidragsgivare till olika biståndsorgan inom FN-
systemet har ett ansvar att följa denna verksamhet
och tillse att effekterna av de villkor under vilka
FN-organen verkar i Burma utvärderas.
Utskottets överväganden
I motion 2000/01:U632 (fp) uppmärksammas FN-organens
verksamhet i Burma.
Utskottet konstaterar att Sverige som stor
bidragsgivare till olika biståndsorgan inom FN-
systemet noga följer den verksamhet som FN-organen
bedriver. Vissa av FN:s program har kritiserats av
oppositionen för att de involverat regeringen på ett
sätt som skulle kunna ge legitimitet åt denna. UNDP
driver sedan 1994 ett utvecklingsprogram "Human
Development Initiative" vilket hålls under särskild
uppsikt av UNDP:s styrelse på grund av den politiskt
känsliga situationen i landet. UNDP anser att
biståndsinsatserna skall göras på gräsrotsnivå och
ha stark fattigdomsinriktning. I en oberoende
utvärdering av programmet i november 2000
konstateras att insatserna är i överensstämmelse med
styrelsens beslut. FN-organen har en kontinuerlig
dialog med oppositionen om sin verksamhet. Utskottet
menar att det är viktigt att FN finns representerat
i Burma.
Utskottet menar att den senaste utvecklingen i
Burma har givit upphov till försiktig optimism.
Efter ASEAN-möte tidigare i år hävde militärregimen
husarresten för den demokratiska oppositionens
främste företrädare, Aung San Suu Kyi.
Samtal mellan parterna förs, och oppositionen anser
att den trevande dialogen är det mest positiva som
hänt på flera år i Burma.
Utskottet konstaterar att militärregimen i Burma
har därefter frigivit en av landets ledande
oppositionspolitiker, Tin Oo, och 19 andra unga
demokratiaktivister. Frigivningarna har bl.a. setts
som en gest inför ett besök av en EU-delegation i
Burma. Delegationen leddes av en representant för
det svenska Utrikesdepartementets Asienenhet.
Utskottet kan konstatera att rapporteringen från
Burma nu antyder att militärregimen är villig att
diskutera den framtida politiken i landet.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2000/01:U632 (fp) yrkande 2 kan besvaras.
25 Kina
Bakgrund
De ekonomiska reformerna i Kina har medfört den
snabbaste ekonomiska tillväxten i världen. BNP har
mer än fyrdubblats, och det beräknas att 200
miljoner människor har lyfts ur fattigdomen. Den
kommunistiska planekonomin har alltmer ersatts av
marknadsekonomi. Kina är världens största
biståndsmottagare, främst i form av mjuka krediter
från Japan och Världsbanken. Biståndet utgör dock
bara en liten del av BNP.
Bristerna i fråga om respekt för de mänskliga
rättigheterna i Kina är stora. Kina är en
enpartistat som inte tolererar en opposition eller
en fri press. Användningen av dödsstraffet är högst
i världen och rättssäkerheten har mycket stora
brister. Ändå har otvetydigt de senaste 20 årens
reformpolitik medfört stora förbättringar även på
detta område genom att välståndet och valfriheten i
samhället ökat. Ett omfattande lagstiftningsarbete
pågår och diskussioner förs i olika interna forum
och med utländska intressenter om hur det kinesiska
rättssystemet skall bringas i större
överensstämmelse med internationella rättsprinciper.
Från svensk sida behandlas situationen för de
mänskliga rättigheterna i olika kontakter med
kinesiska regeringsföreträdare, både i enskilda
bilaterala kontakter och i EU-samarbetet, i
politiska överläggningar såväl som genom seminarier
och i internationella sammanhang, särskilt inom FN-
systemet.
Amnesty anser att de allvarligaste och mest
omfattande kränkningarna av oliktänkande i Kina på
tio år ägde rum under 1999. Tusentals människor
greps godtyckligt för att de utövat sin rätt till
yttrande-, mötes- och religionsfrihet. Med stöd av
ytterst stränga lagar om statens säkerhet och efter
bristfälliga rättegångar dömdes en del människor
till långa fängelsestraff, medan andra utan rättslig
prövning dömdes till upp till tre års fångläger för
omskolning genom arbete. Tortyr och misshandel av
fångar förekom i stor omfattning. Tusentals
människor dömdes till döden och många avrättades. I
de autonoma regionerna Tibet och Xinjiang utsattes
de som misstänktes för nationalistisk verksamhet
eller för stöd till sådan verksamhet för särskilt
hårt förtryck.
Motionerna
I motion 2000/01:U611 (m) yrkande 2 konstateras att
den ekonomiska liberaliseringen inte har åtföljts av
politisk demokratisering. Det faktum att Kina har en
snabb ekonomisk tillväxt och stor betydelse som
framtida handels-partner får inte tillåtas hindra
kritik när sådan är befogad. Omvärlden får inte
underlåta att ta sitt ansvar att påtala brister vad
gäller de mänskliga rättigheternas universialitet.
Sverige och EU måste verka för att användningen av
dödsstraffet upphör, att rättsväsendet
avpolitiseras, att politiska fångar friges och att
förföljelsen av oppositionella och religiösa
personer upphör. I yrkande 3 understryks att
Folkrepubliken Kina inte får bedömas med annan
måttstock än andra länder.
Folkrepubliken Kina har under de senaste åren ökat
sin kärnvapenkapacitet högst betydligt, utan att det
har noterats i Sverige. Kina har under de senaste
åren löpande utvecklat sina möjligheter att
utsträcka militär förmåga utanför det egna området.
Sverige måste återkommande markera att Kinas
kärnvapenrustningar är oacceptabla. Frågan måste
också tas upp inom ramen för den gemensamma utrikes-
och säkerhetspolitiken (yrkande 4).
I yrkande 5 konstateras att Folkrepubliken Kina
kommer med ständiga hot om krig och invasion av
Taiwan. Motionären anser att Sverige med stor
tydlighet måste markera att det inte är acceptabelt
att hota sina grannar. Sverige måste markera att det
inte är acceptabelt att söka styra resultaten i fria
och demokratiska val i andra länder (yrkande 6).
Även detta krav måste finnas med i Sveriges agerande
i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken så
att Sverige och EU alltid finns på demokratins sida.
I yrkande 7 krävs en ny och tydligare svensk linje
gentemot Folkrepubliken Kina och en sammanhållen
svensk Kinapolitik.
Miljöpartiet anser i motion 2000/01:U603 (mp) att
det är avgörande att få till stånd villkorslösa
förhandlingar mellan Dalai lama och hans
exilregering och den kinesiska ledningen. FN måste
genom sin generalsekreterare utse en särskild
representant för att starta och hjälpa till med
genomförandet av en sådan process. Sverige bör i FN
verka för att meningsfulla förhandlingar kommer till
stånd mellan den tibetanska exilregeringen och den
kinesiska ledningen.
Motionärerna bakom motion 2000/01:U624 (m) anför att
det är viktigt att fördöma brotten mot de mänskliga
rättigheterna i Kina. Under det senaste decenniet
har 20 000 människor avrättats. Enligt t.ex. Amnesty
International är dessutom mörkertalet mycket stort.
Den svenska regeringen bör ta avstånd från Kinas
ockupation av Tibet och erkänna Taiwan som en
suverän stat. Till dess att de mänskliga
rättigheterna respekteras i Kina bör riksdagen
besluta om särskilda sanktioner och om att införa
handelsblockad.
Motionärerna bakom motion 2000/01:U626 (kd)
framhåller att minoritetsbefolkningarna i Kina
ständigt utsätts för kränkningar. När Kina möter
framtiden bör det vara som en rättsstat. För att
detta skall vara möjligt bör övergången till
demokrati i Kina stödjas av västländerna. Inom EU-
länderna finns en värdefull erfarenhet om hur länder
kan förvandlas från diktaturer till demokratier med
respekt för de mänskliga rättigheterna. Motionärerna
framhåller att Sverige bör verka för att bistå Kina
i den demokratiska utvecklingen.
Folkpartiet menar i motion 2000/01:U657 (fp) yrkande
2 att Sverige, inom ramen för EU:s gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitik, bör verka för en
samlad och effektiv politik för att främja demokrati
och mänskliga rättigheter i Folkrepubliken Kina. I
yrkande 3 krävs att Sverige för en konsekvent,
sammanhållen och uthållig politik till stöd för
demokratisk utveckling och respekt för mänskliga
rättigheter i Folkrepubliken Kina. Vidare
konstateras att EU, inför sessionen våren 1998 i
FN:s kommission för mänskliga rättigheter, på grund
av inre oenighet valde att lägga ned talan mot
Folkrepubliken Kina. Denna linje har fortsatt under
1999 och 2000. Motionärerna anser i yrkande 4 att
Sverige och EU måste våga fördöma Kina i dessa
sammanhang.
Hongkong "återförenades" den 1 juli 1997 med
Folkrepubliken Kina enligt den överenskommelse som
1984 slöts mellan Storbritannien och Kina under
formeln "ett land, två system". Hongkong skall
tillförsäkras en hög grad av självständighet och få
behålla sitt marknadsekonomiska system.
Återföreningen genomfördes utan att människorna i
Hongkong fick tillfälle att själva ta ställning till
förändringen. Motionärerna menar i motion
2000/01:U657 (fp) yrkande 12 att det politiska
system som Beijing återinförde i juli 1997
omöjliggör ett genomslag för folkviljan. Det är
angeläget att Sverige och EU fortsatt stöder arbetet
på en fullständig demokratisering av Hongkong med
ett fullt direktvalt parlament inför vilket de
styrande är direkt ansvariga.
I två av de historiskt erövrade områdena med egen
icke-kinesisk ursprungsbefolkning med en helt egen
inhemsk religion eller islam, Tibet och Xinjiang i
västra Kina, reses krav på självbestämmande.
Problemet för regionernas ursprungsbefolkning är att
det kinesiska inslaget hela tiden ökar. Under det
senaste året har de kinesiska myndigheterna vid
upprepade tillfällen slagit till mot oppositionella
uighurer i Xinjiang. Dödsdomar och långvariga
fängelsestraff utdöms efter ofta ytterst summariska
rättegångar mot s.k. terrorister. Enligt motionens
yrkande 13 bör Beijing uppmuntras att ge Tibet och
Xinjiang långtgående självbestämmande, upprätthålla
respekt för mänskliga rättigheter samt skapa
förutsättningar att vårda och utveckla kulturella
särdrag utan att riskera hot eller förföljelser.
Utskottets överväganden
EU bedriver sedan flera år en bred MR-dialog med
Kinas regering. I dialogen verkar Sverige och EU på
olika sätt för att Kina skall ansluta sig till det
internationella normsystemet och samarbeta med de
olika rapportörer och arbetsgrupper som finns.
Utskottet konstaterar att man från regeringens sida
ser mycket allvarligt på bristerna avseende
mänskliga rättigheter i Kina, framför allt den
bristande respekten för politiska och medborgerliga
rättigheter, bristen på rättssäkerhet och det
utbredda bruket av dödsstraff. I olika sammanhang
framför Sverige kritik av övergreppen och bristerna
till den kinesiska ledningen, både i direkta möten
med regeringsföreträdare och i internationella
sammanhang, såsom i FN:s kommission för de mänskliga
rättigheterna och i FN:s generalförsamling.
Utskottet menar att det dock inte räcker med att
enbart kritisera. En stor del av Sveriges och EU:s
ansträngningar går därför ut på att förmå Kina att
utöka samarbetet med de olika FN-mekanismerna på
mänskorättsområdet. Vi ser det som synnerligen
väsentligt att ha en gemensam EU-linje i fråga om
MR-politiken gentemot Kina.
EU:s utrikesministrar antog den 22 januari 2001
slutsatser om EU:s MR-dialog med Kina. Slutsatserna
innebär en översyn av EU:s politik gentemot Kina på
MR-området. I denna översyn har målsättningen för
dialogen noga stakats ut och förväntningarna inför
framtiden klargjorts. Sverige bör verka för att EU
ställer sig bakom USA:s strävan att under sessionen
2001 för att få till stånd en resolution rörande
Folkrepubliken Kinas brott mot mänskliga
rättigheter.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att
motionerna 2000/01:U657 (fp) yrkandena 2, 3 och 4
samt 2000/01:U611 (m) yrkandena 2 och 3 kan
besvaras.
Den svenska regeringen har vid flera tillfället starkt
reagerat mot att Folkrepubliken Kina använt militära
hot som påtryckningsmedel i konflikten med Taiwan.
Regeringens inställning är att Taiwans framtida
status är en fråga som måste lösas på fredlig väg av
de berörda parterna. En framtida lösning kan bara
komma till stånd i former som tar hänsyn till den
demokratiska utvecklingen i Taiwan.
Med vad som ovan anförts avstyrks motion
2000/01:U624 (m) (delvis), och utskottet anser att
motion 2000/01:U611 (m) yrkandena 5 och 6 kan
besvaras.
Utskottet konstaterar att regeringen våren 1997
tillsatte en arbetsgrupp med uppgift att lämna
förslag till en strategi för att intensifiera
Sveriges relationer med Asien. Målsättningen var
att, med perspektiv på år 2010, ge en insiktsfull
och nyanserad bild av Asien och konsekvenserna av
regionens omvandling. Förslag skulle utarbetas till
en integrerad svensk strategi gentemot länderna i
Asien för politiska relationer, säkerhetspolitik,
handel, ekonomiskt samarbete, utvecklingssamarbete,
miljösamarbete, besöksutbyte, forskning, information
och kultur.
En strategi måste, menade regeringen, utvecklas på
flera nivåer, såväl i förhållande till Asien som
helhet och dess huvudregioner som i förhållande till
varje enskilt land. En Asienstrategi, liksom en
speciell Kinastrategi, måste följaktligen innehålla
både generella inslag och landspecifika frågor i
vilka såväl politiska och andra förhållanden av
betydelse som möjligheterna att fördjupa
relationerna på olika områden behandlas.
Förutsättningarna växlar kraftigt från land till
land. I mars 1999 överlämnade regeringen skrivelsen
En svensk Asienstrategi inför 2000-talet (skr.
1998/99:61) till riksdagen. En svensk landstrategi
för utvecklingssamarbetet med Kina har utarbetats
för perioden 2000-2003.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2000/01:U611 (m) yrkande 7 kan besvaras.
Utskottet konstaterar att Kina rustar upp sitt
kärnvapeninnehav medan övriga officiella
kärnvapenstater har minskat sina arsenaler, om än i
långsam takt. Dessutom hotar Kina med en mer
omfattande ökning av antalet interkontinentala
missiler om USA gör allvar av sina planer på
upprättandet av ett nationellt täckande
missilförsvar. Vad gäller missilutvecklingen är
situationen mer komplex. Utskottet har inhämtat att
det rent folkrättsligt för närvarande inte råder
något klart förbud mot att anskaffa lång- och
medeldistansmissiler av de slag som anförs i
motionen. Regeringen ser just nu över hur en
förstärkt regim mot utveckling och spridning av
missiler skulle kunna se ut. Sådana diskussioner
pågår bl.a. inom ramen för FN, MTCR
(exportkontrollregimen för missiler) och EU.
Vid översynskonferensen av icke-spridningsavtalet
för kärnvapen tog Sverige upp Kinas
kärnvapenpolitik. I sitt inledningsanförande riktade
utrikesministern en uppmaning till Kina att avstå
från vidare utveckling av kärnvapen och att inte
blockera förhandlingarna om ett förbud mot
produktion av kärnvapenmaterial vid
nedrustningskonferensen i Genève. Vidare underströks
att diskussionen kring upprättandet av nationella
missilförsvar inte får användas som en ursäkt för
att frångå kärnvapennedrustningen. I direkta
förhandlingar med kärnvapenmakterna har det s.k. Ny
agenda-initiativet, där Sverige ingår, utverkat en
rad politiska åtaganden från Kina och övriga
kärnvapenstater. Dessa åtaganden bekräftades genom
antagandet av Ny agenda-gruppens resolution om
kärnvapennedrustning vid höstens generalförsamling.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2000/01:U611 (m) yrkande 4 kan besvaras.
En långsiktig process pågår som kan öka kraven på
demokratisering i Kina. I och med att Kina ansluter
sig till alltfler internationella konventioner och
underkastar sig granskning av de
övervakningskommittéer som är knutna till dem kommer
internationella normer att införlivas i
administrationen och kraven på att de respekteras
att öka. För att utländska intressenter skall kunna
verka i Kina krävs ett någorlunda opartiskt
rättsväsen som är i stånd att hantera de tvister som
kan uppstå. Lagar och förordningar måste finnas som
reglerar det ekonomiska livet och ger en
grundläggande rättssäkerhet.
Utvecklingssamarbetet är ett viktigt inslag i
Sveriges relationer med Kina. Huvudmålet för
Sveriges bistånd är att bidra till Kinas öppning mot
omvärlden. Konkret inriktas utvecklingssamarbetet på
stöd till insatser för miljön, för mänskliga
rättigheter och för jämställdhet. Sedan flera år
bedriver Raoul Wallenberginstitutet en
Sidafinansierad verksamhet i Kina med utbildning i
mänskliga rättigheter för personer inom den
kinesiska förvaltningen. Detta är exempel på stöd
till en process som på sikt kan lägga grunden för en
framtida demokratisering i Kina.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2000/01:U626 (kd) kan besvaras.
Tibet och Sinkiang
Utskottet ser allvarligt på bristerna i respekten
för mänskliga rättigheter i Tibet och Sinkiang
(Xinjiang). Sverige verkar för att situationen för
de mänskliga rättigheterna i Kina, inklusive Tibet
och Sinkiang, där kränkningarna är särskilt
allvarliga, skall uppmärksammas i internationella
sammanhang. Förutom att verka i FN:s kommission för
de mänskliga rättigheterna och i andra FN-sammanhang
bedriver Sverige en dialog med Kina, både enskilt
och inom EU, och framhåller vikten av att Kina
respekterar den tibetanska befolkningens mänskliga
rättigheter samt uppmanar Kina att samarbeta med
FN:s MR-mekanismer, såsom högkommissarie Mary
Robinsons kontor och de olika specialrapportörerna.
Det är önskvärt att samtal kan komma till stånd
mellan Dalai lama och den kinesiska ledningen om
Tibets framtid. Hittills har dock alla
ansträngningar att åstadkomma ett närmande och att
inleda en dialog misslyckats.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att
motionerna 2000/01:U603 (mp) 2000/01:U624 (m)
(delvis) och 2000/01:U657 (fp) yrkande 13 kan
besvaras.
Hongkong
Utskottet förutsätter att Kina infriar löftet "ett
land, två system", dvs. att Hongkong fortsatt ges
en viss särställning och en betydande grad av
självbestämmande. Den folkrättsliga grunden för
Hongkongs nuvarande politiska, juridiska och
ekonomiska system är överenskommelsen mellan Kina
och Storbritannien från 1984 - den s.k. Joint
Declaration. Kinas nationella folkkongress antog
1991 även den s.k. Basic Law, som reglerar Hongkongs
ställning.
Utskottet noterar att Sverige enskilt och inom EU
vid upprepade tillfällen betonat vikten av att
Hongkong tillåts fortleva som rättssamhälle med
garantier för medborgarnas fri- och rättigheter samt
betydelsen av att Hongkong åtnjuter den höga grad av
autonomi som fastslagits i överenskommelsen mellan
Kina och Storbritannien.
Utskottet utgår från att regeringen även
fortsättningsvis noga bevakar utvecklingen vad
gäller demokrati samt de medborgerliga fri- och
rättigheterna i Hongkong.
Med detta anser utskottet motion 2000/01:U657 (fp)
yrkande 12 besvarad.
Taiwan
Taiwan är en av Asiens högst utvecklade demokratier.
Den politiska förändringen från ett tidigare
auktoritärt styre till parlamentarisk demokrati har
skett under en relativt kort tidrymd. Den ekonomiska
utvecklingen i Taiwan har varit mycket snabb. Från
att ha varit en utarmad japansk koloni vid andra
världskrigets slut har Taiwan utvecklats till en av
de snabbast växande ekonomierna i Ostasien och är i
dag världens 20:e största ekonomi. Taiwan har
utvecklats till en för Sverige viktig
handelspartner. Ett trettiotal svenska företag är
etablerade i landet, och många andra säljer
framgångsrikt genom lokala importörer.
Amnesty anser att regeringen i Taiwan visat sitt
engagemang för att stärka de mänskliga rättigheterna
och förbättra den sociala välfärden genom att införa
ett antal nya lagar och reformera gällande lagar. I
allt större utsträckning använde sig myndigheterna
dock av dödsstraffet och hävdade att detta var en
följd av allmänhetens oro över den höga
brottsligheten.
Motionerna
I motion 2000/01:U608 (m) yrkande 1 anförs att det
är angeläget att Sverige i FN verkar för att Taiwan
inlemmas i det internationella samarbetet.
Taiwan har blivit en av Sveriges viktigaste
handelspartner. Även på andra områden, kultur,
utbildning och forskning, sker ett livligt
samarbete. Sverige har ett omfattande utbyte av
industri- och handelsdelegationer med Taiwan, liksom
besök på regerings-, riksdags- och myndighetsnivå.
Med tanke på de omfattande förbindelserna mellan
Sverige och Taiwan krävs, i yrkande 2, att Sverige
ger Taiwans representationskontor i Stockholm samma
behandling som det svenska exportkontoret i Taipei
får. Taiwans representationskontor bör jämställas
med andra utländska beskickningar. Vidare anser
motionärerna, i yrkande 3, att det är viktigt att
lösa frågan om ett dubbelbeskattningsavtal mellan
Sverige och Taiwan.
I motion 2000/01:611 (m) yrkande 1 påpekas det
betydelsefulla i att framhålla att
demokratiseringsprocessen i Taiwan är ett gott
exempel för demokratiseringen i Folkrepubliken Kina.
Taiwans exempel visar att västerländsk demokrati och
kinesisk kultur inte bara är fullt förenliga, utan
också kan vara en mycket lyckosam kombination.
Motionärerna bakom motion 2000/01:U625 (m) anser att
det är medborgarna i Taiwan som själva och
självständigt måste få avgöra om de föredrar
fortsatt självständighet eller inte. Det är oroande
att det kinesiska inre kabinettet har deklarerat att
om Taiwans myndigheter vägrar gå med på
förhandlingar om återförening tvingas den kinesiska
ledningen vidta alla tänkbara åtgärder inklusive
bruk av maktmedel. Sverige bör tydligt deklarera som
sin uppfattning att Taiwan bör erkännas som
självständig stat om medborgarna i Taiwan i en fri,
demokratisk och självständig folkomröstning
förklarar sig vilja detta.
I flerpartimotion 2000/01:U652 (m, v, kd, c, fp, mp)
framhålls att den politiska omvandlingen i Tawian
har skett under en kort tidrymd, under fredliga
former och med stort hänsynstagande till omvärlden.
Motionärerna understryker att för arbetet mot
smittsamma sjukdomar existerar inga gränser. I en
värld som karakteriseras av många och direkta möten
mellan folk från olika länder är preventiva åtgärder
och kontroll av infektionssjukdomar beroende av
globala effektiva nätverk för bevakning av och skydd
mot smittsamma sjukdomar. Inget enskilt land bör
utestängas från dessa nätverk. Det ligger därför
inte bara i Taiwans utan också i andra folks
intresse att Taiwan omfattas av världshälsosystemet
och skall kunna delta i arbetet inom WHO som
observatör.
Folkpartiet framhåller i motion 2000/01:U657 (fp)
att presidentvalet på Taiwan den 18 mars 2000 blev
en uppvisning i demokratiskt maktskifte. Efter mer
än 50 års maktinnehav på Taiwan lämnade det gamla
regeringspartiet över regeringsmakten till det
liberala oppositionspartiet. Det var första gången i
historien som ett maktskifte ägde rum i demokratiska
och fredliga former inom den kinesiska kultursfären.
Motionärerna menar i yrkande 1 att all kinesisk
maktpolitik mot Taiwan måste fördömas klart och
entydigt. Oavsett om Taiwan vunnit internationellt
erkännande är det i strid med folkrätt och ett hot
mot den internationella säkerheten i FN-stadgans
mening. Varje antydan om att Beijing kan komma att
använda väpnat våld eller utpressning för att uppnå
sina mål gentemot Taiwan måste avvisas. Medborgarna
på Taiwan avgör själva om de vill bli en del av
folkrepubliken eller fortsätta att leva sitt eget
liv. Sverige och EU måste göra detta helt entydigt
gentemot den kinesiska statsledningen.
Motionärerna menar i motion 2000/01:U657 (fp)
yrkande 5 att Sverige på olika sätt bör utveckla
sina förbindelser med Taiwan. Taiwans
representationskontor i Stockholm bör ges
diplomatisk skattefrihet och den svenska
representationen i Taipei bör förstärkas (yrkande
6). Sverige bör inom EU medverka till att EU
upprättar ett informationskontor i Taipei (yrkande
7). Vidare menar motionärerna att invånare från
Taiwan inte skall vägras inresa i Sverige av skäl
som rör politisk etikett. I yrkande 8 framhålls att
det är upprörande att svenska myndigheter vägrar att
utfärda besöksvisum för taiwanesiska medborgare i
ledande ställning, samtidigt som företrädare för
världens största diktatur besöker Sverige.
När frågan om Kinas WTO-medlemskap är löst, är det
angeläget att även Taiwan kan beredas plats i WTO i
snar anslutning till Kinas inträde. Motionärerna
menar i yrkande 9 att ett snart och fullständigt
deltagande från Kina och Taiwan inom ramen för WTO
också kan komma att få viktiga förtroendeskapande
effekter vad avser förhållandet länderna emellan.
Inom ramen för den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken inom EU bör Sverige verka för att
det demokratiska Taiwan ges plats i FN vid sidan av
Folkrepubliken Kina till dess att folken i Kina och
på Taiwan i demokratiska val kan ta ställning till
sin eventuella gemensamma framtid. Varken Sverige
eller EU har stått bakom ansträngningarna att bereda
plats för Asiens mest vitala demokrati och dess 23
miljoner invånare i FN-familjen. Sverige och EU bör
i fortsättningen aktivt stödja detta förslag
(yrkande 10). Det avser också frågan om Taiwans
representation i olika underorgan (yrkande 11).
Utskottets överväganden
Utskottet har tidigare behandlat yrkanden om Taiwans
medlemskap i FN, senast i betänkande 1997/98:UU17
varvid anfördes:
Medlemskap i FN behandlas av Sverige enligt
universalitetsprincipen; suveräna stater som Sverige
erkänner anses ha rätt att ansluta sig till FN och
dess organ. I enlighet med FN:s stadgar upptas nya
medlemmar i FN genom beslut i generalförsamlingen
efter beredning i och på rekommendation av
säkerhetsrådet. Ett flertal stater satte sig emot
ett förslag att föra upp frågan om Taiwans ställning
på generalförsamlingens dagordning hösten 1993.
Sedan 1993 har ytterligare försök att föra upp
frågan om Taiwans ställning på generalförsamlingens
dagordning misslyckats. Ett gemensamt initiativ togs
1995 av tjugotalet länder som då erkände Taiwan och
hade diplomatiska förbindelser med landet. Dessa var
ett antal länder huvudsakligen i Centralamerika,
Karibien och Afrika; bl.a. Guatemala, Nicaragua,
Panama, Dominikanska republiken, Centralafrikanska
republiken och Swaziland.
Utskottet konstaterar att Sverige inte erkänner
Taiwan som en suverän stat. Den svenska ett-Kina-
politiken är klar och tydlig. Sedan 1971 är
Folkrepubliken Kina innehavare av den Kina
tillhöriga platsen i FN.
Utskottet anser att det är positivt att Taiwan har
utvecklade kontakter med olika länder samt med
Folkrepubliken Kina. Utskottet ser positivt på den
demokratiska utveckling som skett i Taiwan. Med
hänvisning till vad ovan anförts samt till tidigare
uttalanden av utskottet framstår det som klart att
det inte är motiverat att agera för Taiwans
medlemskap i FN.
Utskottet anser därmed motion 2000/01:U608 (m)
yrkande 1 besvarad.
Utskottet konstaterar att nya medlemmar i FN upptas
enligt stadgan efter beredning och på rekommendation
av säkerhetsrådet. Sverige följer
universalitetsprincipen som innebär att suveräna
stater som Sverige erkänner anses ha rätt att
ansluta sig till FN.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att
motionerna 2000/01:U652 (m, v, kd, c, fp, mp) och
2000/01:U657 (fp) yrkandena 10 och 11 kan besvaras.
I enlighet med Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser
beviljar Sverige med stöd av bl.a. lagen om
immunitet och privilegier i vissa fall utländska
diplomatiska beskickningar i Sverige immunitet och
privilegier. Sverige och Taiwan har inte upprättat
diplomatiska förbindelser, och Taiwan kan således
inte ha en diplomatisk beskickning i Sverige. Med
nuvarande lagstiftning är det därför omöjligt att
tillmötesgå kravet på skattebefrielse för Taiwans
handelskontor i Stockholm. I motionen hänvisas till
att personalen vid det svenska Exportrådskontoret i
Taipei åtnjuter skattebefrielse. Sverige tillämpar
dock inte reciprocitetsprincipen för behandlingen av
utländsk representation. Det är således inte heller
möjligt att av reciprocitetsskäl bevilja
Taiwankontoret skattebefrielse.
Utskottet avstyrker motion 2000/01:U657 (fp) yrkande
5 samt anser motion 2000/01:U608 (m) yrkande 2
besvarad med vad utskottet anfört.
Utskottet konstaterar att eftersom Sverige inte har
mellanstatliga förbindelser med Taiwan kan inte
något dubbelbeskattningsavtal ingås. Ett
dubbelbeskattningsavtal har nyligen förnyats mellan
Kina och Sverige. Det avtalet gäller inte Taiwan då
det förutsätter att staten i fråga (i detta fall
Kina) har fullständig kontroll över territoriet där
beskattningen skall äga rum.
Det finns stater, t.ex. Australien och Nya Zeeland,
som utan att ingå folkrättsligt bindande avtal har
uppnått arrangemang med taiwanesiska motparter för
att undvika dubbelbeskattning. Hittills har dock
inget EU-land gjort detta. Regeringen arbetar med
frågan att finna en praktisk och tekniskt
tillfredsställande lösning på de problem som
dubbelbeskattning och kapitalflykt innebär och
följer noga utvecklingen. Diskussioner förs av
Sverige (och EU-länderna) med Taiwan om ett
dubbelbeskattningsavtal som, när det kommer till
stånd, sluts med "ekonomin" eller "tullområdet"
Taiwan.
Med detta anser utskottet motion 2000/01:U608 (m)
yrkande 3 besvarad.
Det har skett en genomgripande förändring i
demokratisk riktning i Taiwan under de senaste åren.
Alla politiska ledare i Taiwan är numera utsedda i
fria demokratiska val.
Utskottet ser positivt på denna utveckling och har
vid flera tillfällen uttryckt sitt stöd för den
demokratiska utvecklingen på Taiwan. Även om det
finns restriktioner i det officiella umgänget med
Taiwan, förekommer breda kontakter och utbyte i både
riktningarna. Ett väl utbyggt kontaktnät med Taiwan
stärker förutsättningarna att stå som ett
demokratiskt föredöme i hela regionen, särskilt i
förhållande till Folkrepubliken Kina. Det kinesiska
inre kabinettet (State Council) har tidigare
deklarerat att om Taiwans myndigheter vägrar gå med
på förhandlingar om återförening tvingas den
kinesiska ledningen vidta alla tänkbara åtgärder
inklusive bruk av maktmedel.
Utskottet tar generellt avstånd från militära hot
som påtryckningsmedel och har ovan konstaterat att
den svenska regeringen vid flera tillfället starkt
reagerat mot att Folkrepubliken Kina använt militära
hot som påtryckningsmedel i konflikten med Taiwan.
Regeringens inställning är att Taiwans framtida
status är en fråga som måste lösas på fredlig väg av
de berörda parterna. En framtida lösning kan bara
komma till stånd i former som tar hänsyn till den
demokratiska utvecklingen i Taiwan.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att
motionerna 2000/01:U611 (m) yrkande 1, 2000/01:U625
(m) och 2000/01:U657 (fp) yrkande 1 kan besvaras.
I flerpartimotion 2000/01:U652 (m, v, kd, c, fp, mp)
väcks frågan om Taiwans medlemskap i
Världshälsoorganisationen WHO.
Utskottet kan konstatera att Europaparlamentet
antagit en resolution gällande Taiwans roll i
internationella organisationer, som uppmanade
Europeiska rådet och dess medlemsländer att stödja
Taiwans försök att säkra en bättre representation i
internationella organisationer inom områden såsom
mänskliga rättigheter, arbetsrätt, ekonomi, miljö
samt utvecklingssamarbete. Taiwan har ansökt om
observatörskap i WHO men hittills inte blivit
accepterad. Taiwans observatörskap skulle kunna
gynna hälsosituationen i regionen.
Med detta anser utskottet att motion 2000/01:U652
(m, v, kd, c, fp, mp) kan besvaras.
Utskottet anser att Exportrådets kontor i Taiwan är
en viktig stödjepunkt för svenska intressen på olika
områden. Exportrådet ser med jämna mellanrum och i
nära samråd med Utrikesdepartementet över kontorets
verksamhetsinriktning och resursbehov. Någon form av
EU-representation i Taipei har diskuterats i EU-
kretsen men etablering är för närvarande inte
aktuell, bl.a. med hänsyn till budgetrestriktioner.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2000/01:U657 (fp) yrkandena 6 och 7 kan besvaras.
Utskottet konstaterar att Sverige som EU-medlem
följer en gemensam EU-linje när det gäller utbytet
med officiella företrädare på Taiwan. Under
ordförandeskapet ansvarar Sverige för hela unionens
intressen. Utskottet menar att en förändring av
hittillsvarande Taiwanpolitik skulle få starka
negativa återverkningar inte bara för Sverige utan
även för unionen som helhet och försvåra
möjligheterna att engagera Folkrepubliken Kina i det
internationella samarbetet.
Därmed avstyrker utskottet motion 2000/01:U657 (fp) yrkande 8.
Utskottet konstaterar att Taiwan som tullområde kommer att bli
medlem av WTO i samband med att Folkrepubliken Kina
upptagits som medlem. Båda medlemskapen kommer att
vara betydelsefulla för det internationella
samarbetet liksom det kommande samarbetet mellan
Taiwan och Folkrepubliken Kina.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2000/01:U657 (fp) yrkande 9 kan besvaras.
26. Östtimor
Bakgrund
Den utbredda och djupa fattigdomen är fortfarande
ett av Asiens allvarligaste problem. Den ekonomiska
krisen har påskyndat ekonomiska och politiska
reformer med effekter på demokratin. Detta gäller
t.ex. Indonesien, där krisen var en bidragande
faktor till maktskiftet i maj 1998, vilket sedan
ledde fram till att fria val av nytt parlament och
ny president kunde hållas sommaren och hösten 1999.
Östtimors frigörelseprocess har direkt koppling till
denna utveckling. Våldet och de grova MR-övergreppen
under de sista månaderna som indonesisk provins
följdes av de första stegen mot självständighet.
Under 2000 har EU beslutat att förlänga
förordningen för humanitär och annan hjälp till
grupper som tvingats lämna sina hem på grund av de
händelser som inneburit hot mot deras säkerhet.
Sverige har välkomnat kommissionens planer på att
utarbeta nya landstrategier för
utvecklingssamarbetet med länderna i Asien. Det
svenska biståndet till Östtimor syftar till att
stärka förutsättningarna för tillkomsten av en stat
byggd på demokrati, respekt för de mänskliga
rättigheterna och en fungerande och öppen
förvaltning.
Amnesty anser att den omröstning i Östtimor under
FN:s överinseende som ledde fram till att Indonesien
avsade sig sina anspråk på territoriet präglades av
systematiska och omfattande kränkningar av de
mänskliga rättigheterna, bl.a. utomrättsliga
avrättningar, våldtäkter och tvångsförflyttningar.
Östtimor avskaffade dödsstraffet för alla brott
1999.
Motionerna
Folkpartiet framhåller i motion 2000/01:U633 (fp)
yrkande 4 att Indonesiens ockupation av Östtimor
avslutades sedan den rådgivande folkförsamlingen i
Indonesien i november 1999 godkände folkomröstningen
om självständighet. Folkomröstningen följdes av en
våg av terror, och stora delar av befolkningen
tvangs på flykt. Behovet av internationellt stöd
till Östtimor för återuppbyggnad och uppbyggnad av
en självständig statsbildning är mycket stort. De
indonesiska myndigheterna och säkerhetsstyrkorna
tycks oförmögna eller rentav ovilliga att hindra
milisens framfart. Regeringen i Jakarta har ett
oavvisligt ansvar för att avväpna milisen i västra
Timor, för att skydda flyktinglägren och den
internationella personalen. I yrkande 5 understryks
vikten av att övergångsarbetet i Östtimor genomförs
under full insyn och medverkan från den
östtimoresiska befolkningen och att övergångstiden
till full kontroll från östtimoresiska myndigheter
blir så kort som möjligt utan att processen
riskeras. Vidare anförs i yrkande 6 att Sverige i FN
bör se till att övergreppen på Östtimor får en
rättslig prövning. I yrkande 7 krävs att Sverige
inom ramen för EU måste utöva starka påtryckningar
på regeringen i Indonesien för att stoppa
övergreppen mot befolkningen i Aceh och för att
områdets framtid skall kunna avgöras i fredliga och
folkrättsligt acceptabla former. Motionärerna
framhåller i yrkande 8 att västra Papua annekterades
av indonesisk militär 1969. Västra Papua har ett mer
eller mindre öppet stöd från lokal indonesisk polis
och militär. Sverige måste inom ramen för EU utöva
starka påtryckningar på regeringen i Indonesien för
att stoppa övergreppen mot befolkningen i västra
Papua och för att områdets framtid skall kunna
avgöras i fredliga och folkrättsligt acceptabla
former. Vidare konstateras att väpnade övergrepp och
sammanstötningar mellan de kristna och muslimska
folkgrupperna har krävt flera tusen liv på ögruppen
Moluckerna sedan oroligheterna började. Motionärerna
hävdar i yrkande 9 att situationen på Moluckerna
kräver internationell uppmärksamhet och bör ingå i
de krav som ställs på de indonesiska myndigheterna
att återställa fredliga förhållanden under full
respekt för mänskliga fri- och rättigheter.
I flerpartimotion 2000/01:U646 (mp, v, c) anförs att
utvecklingen i Östtimor efter folkomröstningen 1999
har kommit att präglas av våld. Sanningen om vilka
som låg bakom våldet måste komma fram för att en
rättsstat skall kunna upprättas i Östtimor samt för
att Östtimor och Indonesien skall kunna fortsätta
den försoning som inletts. Motionärerna menar i
yrkande 1 att Sverige har en skyldighet att agera
för försoning, rättvisa och sanning i Östtimor.
Sverige bör även verka föra att en opartisk
internationell domstol upprättas för att ställa
förövare inom den indonesiska militären och den pro-
indonesiska milisen inför rätta för övergrepp som
begåtts mot Östtimors befolkning (yrkande 2). Den
olösta flyktingfrågan visar att Indonesiens
regering, trots många löften, varit oförmögen att
lösa problemet, vilket tyder på att regeringen har
bristfällig kontroll över militären. Motionärerna
menar i yrkande 3 att Sverige måste ställa krav på
Indonesiens regering för att lösa flyktingfrågan och
respektera Östtimors självständighet.
Utskottets överväganden
Motionerna 2000/01:U646 (mp, v, c) yrkandena 1 och 2
samt 2000/2001:U633 (fp) yrkandena 5 och 6 betonar
behovet av att övergångsarbetet i Östtimor genomförs
under full insyn, att en fungerande rättsstat kommer
till stånd och att förövare som gjort sig skyldiga
till övergrepp mot Östtimors befolkning ställs inför
rätta.
Utskottet kan inledningsvis notera att Sverige och
EU i både multi- och bilaterala sammanhang verkar
för demokratiska reformer i Indonesien och att
fredliga lösningar på landets regionala konflikter
kan komma till stånd.
EU:s allmänna råd antog i mars 2000 rådslutsatser
med målsättningar i denna riktning. EU uttalade vid
ett ministermöte i juni 2000 sitt stöd för ett
starkt, enat och demokratiskt Indonesien och sitt
stöd till Indonesiens territoriella integritet. I en
gemensam deklaration uttalade EU sitt stöd till
Indonesiens demokratiska reformer och fredliga
lösningar på regionala konflikter, vilket har varit
ett genomgående budskap i kontakterna med
indonesiska företrädare.
Utskottet konstaterar att det östtimoresiska
ledarskapet, liksom FN, står inför stora och svåra
utmaningar. Bristen på både på kvalificerad och
utbildad personal är akut. Även bristen på
samhälleliga institutioner, som behövs för
utvecklingen av landet är mycket allvarlig och
kanske ett av de största hoten mot en demokratisk
utveckling. Sverige har ett intresse av en positiv
utveckling i Östtimor, vilket bl.a. markerades av
biståndsministerns besök i både Östtimor och västra
Timor år 2000. Sverige bistod under år 2000
Indonesien med 38 miljoner kronor. I landstrategin
2000-2004 för Sveriges bilaterala biståndssamarbete
med Indonesien anges stöd till demokratiska
reformer, med särskilt fokus på MR, som ett av två
mål. Vid givarmötet för Östtimor i december 2000
underströk Sverige vikten av gott samhällsstyre och
välkomnade planerna på en övergång till
självständighet vid slutet av 2001, vilket
förutsatte att tillräckliga förberedelser görs.
Förberedelserna för processer inför nationella
domstolar i Östtimor och Indonesien är i gång. De
första åtalen har väckts och Indonesien har inrättat
en särskild domstol som har behörighet att med
retroaktiv verkan behandla grova MR-brott, dvs. även
MR-brott som begicks före domstolens inrättande kan
prövas. Indonesien har ensidigt åtagit sig att
lagföra de ansvariga för MR-övergreppen i Östtimor.
Med vad ovan anförts anser utskottet att motionerna
2000/01:U646 (mp, v, c) yrkandena 1 och 2 samt
2000/2001:U633 (fp) yrkandena 5 och 6 kan besvaras.
Sverige har vid ett flertal tillfällen framfört sin oro för
situationen i västra Timor till den indonesiska
regeringen samt krävt att Indonesien löser
flyktingkrisen, återställer säkerheten, avväpnar och
upplöser milisen samt tillser att de skyldiga till
Atambua-morden ställs inför rätta.
Även EU har vid ett flertal tillfällen framfört att
Indonesien måste återställa säkerheten och lösa
flyktingkrisen i västra Timor.
Med vad ovan anförts anser utskottet att motionerna
2000/01:U633 (fp) yrkande 4 och 2000/01:U646 (mp, v,
c) yrkande 3 kan besvaras.
I motion 2000/01:U633 (fp) betonar motionärerna även
att Sverige inom ramen för EU bör sätta press på
regeringen i Indonesien för att stoppa övergreppen
mot befolkningen i både Aceh (yrkande 7) och i
västra Papua (yrkande 8) samt att indonesiska
myndigheterna respekterar mänskliga rättigheter på
Moluckerna (yrkande 9).
EU uttryckte i januari 2000 djup oro över
utvecklingen i bl.a. Aceh och på Moluckerna
samtidigt som man bekräftade stödet för ett starkt,
enat och demokratiskt Indonesien. EU uttalade sitt
stöd till en fredlig lösning på konflikten i Aceh
och välkomnade att rättsliga prövningar av brott mot
mänskliga rättigheter i Aceh inletts.
I flera sammanhang har EU framfört sin oro för
utvecklingen i Moluckerna och givit sitt stöd till
en fredlig lösning på konflikten. Detta budskap förs
därutöver kontinuerligt fram i regelbundna kontakter
med myndighetsrepresentanter och på politisk nivå,
bilateralt såväl som inom ramarna för EU.
I oktober 2000 genomförde EU en mission till
Moluckerna, i vilken svenska representanter deltog,
för att träffa parterna och utvärdera läget samt för
att bedöma hur EU:s stöd borde utformas.
EU har under 2000 ett flertal gånger uttalat sitt
stöd för en fredlig lösning på konflikten i Irian
Jaya/västra Papua. Budskapet framförs i regelbundna
kontakter med myndighetsrepresentanter och på
politisk nivå, bilateralt och inom ramarna för EU.
Med vad ovan anförts anser utskottet att motion
2000/01:U633 (fp) yrkandena 7-9 kan besvaras.
27 Afrika - allmänt
Bakgrund
Under senare år har stora ekonomiska och politiska
förändringar ägt rum i Afrika. Demokratin har
förstärkts i många länder. Det svenska biståndet
till Afrika har sina rötter i missionen under 1800-
talet. När avkoloniseringen tog sin början under
1960-talet växte även det svenska statliga
biståndet. De flesta länder i Afrika får i dag någon
typ av bistånd från Sverige. Med 13 länder i Afrika
har Sverige långsiktigt, bilateralt samarbete. De
flesta hör till de allra fattigaste länderna i
världen. En dryg tredjedel av Sidas biståndsbudget
går till Afrika. Till det kommer omfattande svenskt
bistånd via FN, Världsbanken och andra
internationella utvecklingsorgan.
Genom riksdagsbeslut 1997 utformades grunderna för
en ny Afrikapolitik. Ett ökat stöd planeras för att
främja Afrikas ekonomiska utveckling genom
produktion och handel. I utvecklingssamarbetet
arbetar Sida för att upprätta partnerskapsrelationer
där initiativet till, och ansvaret för, olika
utvecklingsprogram i högre grad skall ligga på
länderna själva.
Väpnade konflikter inom och mellan stater präglar
alltjämt den afrikanska kontinenten. Men det finns
också ljusare inslag i Afrikabilden som ofta kommer
i skymundan. Demokratiska val har under 1990-talet
genomförts i ett stort antal afrikanska länder.
Många afrikanska stater har också blivit öppnare och
olika samhällsgrupper har fått stora möjligheter att
uttrycka sina intressen och ambitioner på ett friare
sätt än tidigare. Den demokratiska basen är svag,
men en grund varifrån demokrati och respekt för
mänskliga rättigheter kan vidareutvecklas och
konsolideras har lagts på många håll.
Motionen
Kristdemokraterna framhåller i motion 2000/01:U630
(kd) att positivt bistånd för att hävda de mänskliga
rättigheterna bör riktas just till de länder där de
mänskliga rättigheterna kränks. Generellt är det
viktigt att engagera det civila samhället och att
samverka med svenska och internationella företag i
arbetet med att främja de mänskliga rättigheterna. I
yrkande 1 betonas behovet av att främja MR-
situationen i Afrika.
Utskottets överväganden
Utskottet noterar att regeringen i mars 1998 för
riksdagen presenterade en ny regionstrategi för
Afrika ("Afrika i förändring. En förnyad svensk
Afrikapolitik inför 2000-talet", skr. 1997/98:122).
Den förnyade Afrikapolitik som därmed aktualiserats
har som övergripande mål att stödja afrikanskt ledda
förändringsprocesser, utveckla ett mer jämbördigt
samarbete - ett partnerskap - mellan Sverige och
afrikanska länder och stärka det långsiktiga utbytet
mellan Sverige och Afrika. De mål och riktlinjer som
anges i Afrikaskrivelsen följs upp i de
landstrategier som utarbetas för samarbetet med
huvudmottagarländerna för svenskt bistånd. Särskild
vikt läggs vid fattigdomsbekämpning samt att
satsningen på demokrati och mänskliga rättigheter
genomsyrar allt utvecklingssamarbete med regionen.
Uppmärksamhet ägnas därvid genomförandet av de
internationella rättighetskonventionerna för bl.a.
barns och kvinnors rättigheter.
Med vad ovan anförts anser utskottet att motion
2000/01:U630 (kd) yrkande 1 kan besvaras.
28 Kongostaterna
Bakgrund
Republiken Kongo-Brazzaville har under 1990-talet
varit ett av Afrikas mest konfliktdrabbade länder
med tre inbördeskrig som sönderslagit begynnande
demokratisering och utvecklingsprocesser. Regionala
motsättningar mellan norr och söder samt inom den
politiska eliten gällande politisk makt och
kontrollen över oljetillgångarna utgör konfliktens
grundorsaker. Det senaste kriget 1998-99 tvingade
över 1/3 av landets invånare på flykt, och humanitär
hjälp kunde endast bristfälligt nå ut till de svårt
undernärda och fysiskt och psykiskt lidande
flyktingarna. Säkerhetssituationen har dock
förbättrats. De flesta flyktingarna har kunnat
återvända och nås av humanitär hjälp. Sverige har
under 1999 bidragit med humanitär hjälp till
flyktingar via internationella Röda Korset, Svenska
Missionsrådet samt Diakonia. På svenskt initiativ
har konflikten i landet förts upp på dagordningen
för EU-samarbetet och med stöd från Sida och
Utrikesdepartementet har en arbetsgrupp bestående av
bl.a. Svenska Missionsförbundet och
Broderskapsrörelsen arbetat för fredsfrämjande i
Republiken Kongo.
Området kring de stora sjöarna i centrala Afrika
präglas alltsedan folkmordet i Rwanda 1994 av
instabilitet, etniskt färgade motsättningar och
svåra ekonomiska, sociala och politiska problem. I
augusti 1998 inleddes ett rebell-uppror i östra
Demokratiska Republiken Kongo, DRK, med stöd av
grannländerna Rwanda och Uganda. På den kongolesiska
regeringens sida ingrep Zimbabwe, Angola, Namibia
och tillfälligt också Tchad med en regional militär
storkonflikt som följd. Konflikten har förorsakat
den redan drabbade regionen ytterligare instabilitet
och lidande.
Under stora delar av 1990-talet har konflikter
präglat flera delar av Afrika och medfört stor
förstörelse och omfattande mänskliga umbäranden.
Steg mot en lösning av den centralafrikanska
konflikten med Demokratiska Republiken Kongo i
centrum har visserligen tagits genom Lusakaavtalet
som undertecknades i juni 1999, men någon slutlig
fredsöverenskommelse har inte kommit till stånd.
Amnesty framhåller att regeringsstyrkor, milis och
väpnade oppositionsgrupper i Kongo-Brazzaville
begått omfattande brott mot de mänskliga
rättigheterna i samband med de alltjämt pågående
striderna. Obeväpnade civila har avrättats och många
fall av egenmäktigt gripande och fängslande har
rapporterats. Personer som gripits av politiska
eller andra skäl har kvarhållits under lång tid utan
rättslig prövning. Regeringskritiker, däribland
människorättsaktivister och journalister, har
trakasserats.
Kriget i Kongo-Kinshasa bröt ut i augusti 1998 och
åtminstone åtta länders krigsmakter är inblandade i
konflikten. Flera hundra tusen människor har flytt
till grannländer och man uppskattar att det finns
minst en miljon internflyktingar.
Motionerna
I flerpartimotion 2000/01:U606 (kd, s, m, v, c, fp,
mp) framhålls att för Republiken Kongo (Kongo-
Brazzaville) har 1990-talet inneburit en period av
stora omvälvningar. Sverige är en av de största
bidragsgivarna till FN-systemet och dess insatser i
Kongo-Brazzaville. Genom i första hand Svenska
Missionsförbundet, Evangeliska Kyrkan i Kongo och
Sida förmedlas stöd som kommer befolkningen till
godo i olika former.
Förutom att ge fortsatt stöd under
återuppbyggnadsfasen i Kongo-Brazzaville bör den
svenska regeringen, främst genom de kanaler som EU
och FN erbjuder, verka för att den rådande freden
stabiliseras och motverka att stridigheterna
återupptas (yrkande 1). En annan förutsättning för
bestående fred är att de utländska, ekonomiska
intressen som påverkar utvecklingen i landet
kartläggs (yrkande 2).
I motion 2000/01:U658 (fp) framhålls att efter flera
dystra decennier försöker nu många länder i Afrika
sätta upp nya utvecklingsmål. Den
demokratiseringsvåg som sköljt över kontinenten kan
dock inte förväntas leda till fullfjädrade
demokratier över en natt. Nästan parallellt med
Sydafrikas första demokratiska val år 1994 startade
katastroferna i dåvarande Zaire, Sierra Leone och
Rwanda. Trots ständiga medlarförsök pågår
fortfarande stridigheter och våldshandlingar i
Kongo-Kinshasa, Kongo-Brazzaville, Sierra Leone och
Rwanda. Krigen har kommit att påverka stora delar av
den övriga kontinenten. De väpnade konflikterna har
medfört enorma lidanden för civilbefolkningen i
dessa länder. Upprepade rapporter om kränkningar av
de mänskliga rättigheterna har presenterats. Vad som
krävs är att de stridande parterna måste komma till
förhandling. Sverige måste i högre utsträckning
verka för att Lusakaavtalet fullföljs. Sverige har
som land och nation med erfarenhet och tradition ett
mycket stort ansvar, och Sverige bör, enligt yrkande
5, prioritera den krisartade situationen i
Kongostaterna.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att fred är förutsättningen
för hållbar utveckling. Detta gäller såväl Kongo-
Kinshasa som Kongo-Brazzaville.
År 1999 skrev parterna på ett fredsavtal i
konflikten i Kongo-Brazzaville. Utskottet menar att
det finns positiva tecken som tyder på att freden
kan vara bestående och att grunden för en process
mot demokrati och utveckling har lagts. Utskottet
har inhämtat att EU aktivt verkar för att freden
skall bestå och att utvecklingen mot demokrati skall
få fart. Utskottet förutsätter att de i
flerpartimotionen omnämnda kartläggningarna av olika
intressen genomförs av EU, i den utsträckning som
erfordras för att en hållbar utveckling skall
uppnås. En nationell dialog skall nu inledas och en
tidtabell för återgång till demokrati finns. Mycket
kvarstår dock att önska, inte minst behövs en
varaktig lösning på frågan om fördelningen av makt
och resurser.
Konflikten i Demokratiska Republiken Kongo (DRK)
inbegriper ett flertal länder och hotar fred,
säkerhet och utveckling i hela regionen. Efter
mordet på president Kabila är det politiska läget
oklart. Sverige avser att under det svenska EU-
ordförandeskapet ytterligare lyfta fram krisen i DRK
för att söka bidra till en fredlig lösning. Ökad
internationell samordning är viktig (bl.a. dialog
EU-USA), liksom det embargo mot vapenförsäljning
till parterna i konflikten, som nu diskuteras inom
EU.
Genomförandet av det eldupphöravtal (Lusakaavtalet)
som undertecknats av de stridande parterna utgör en
grund och en förutsättning för arbetet att nå fred.
Sverige, liksom EU, stödjer genomförandet av
Lusakaavtalet. Sverige har bidragit med två personer
till MONUC, FN:s observatörsstyrka. Fler kan bli
aktuella när styrkan, enligt säkerhetsrådets beslut,
utvidgas. Sverige har också bidragit till den
partssammansatta militära övervakningskommission som
inrättades efter avtalets undertecknande. Inom ramen
för EU-samarbetet har Sverige medverkat till ett
beslut om att stödja kommissionen med 1,2 miljoner
euro. Inom ramen för medlemskapet i EU bidrar
Sverige också till EU:s fortsatta biståndssamarbete
med DRK, inriktat på främst hälsa, återuppbyggnad av
vägar och förstärkning av rättsväsendet.
Sverige kommer att bilateralt samt inom ramen för
EU-samarbetet och i FN fortsätta att stödja
ansträngningarna att nå en fredlig lösning på
konflikten. På biståndssidan kommer Sverige, i syfte
att minska lidandet för de mest utsatta i
konflikten, att fortsätta stödja det humanitära
arbetet, främst genom FN-systemet och
internationella enskilda organisationer. Det arbete
som bedrivs av svenska samfund och andra enskilda
organisationer, på bl.a. undervisnings- och
hälsoområdet, kommer också att fortsätta erhålla
stöd.
Med detta anser utskottet att motionerna
2000/01:U606 (kd, s, m, v, c, fp, mp) yrkandena 1
och 2 samt 2000/01:U658 (fp) yrkande 5 kan besvaras.
29 Somalia
Motionen
I motion 2000/01:U612 (v) yrkande 4 konstateras att
sedan president Siad Barre i Somalia störtades har
olika försök att skapa fred gjorts samtidigt som
inbördeskriget pågått. Inte mindre än 13
fredskonferenser har anordnats av grannländerna. En
av dem som från Somaliland deltog i Artakonferensen,
Garaad Abshir Salaah, ställdes inför rätta och
dömdes till sju års fängelse för högförräderi. Detta
betraktas av de flesta som en konstruerad anklagelse
och ett brott mot de mänskliga rättigheterna.
Vänsterpartiet anser att den svenska regeringen via
FN och EU bör kräva Abshir Saalahs frigivning.
Utskottets överväganden
Utskottet har inhämtat att enligt den information
den svenska regeringen erhållit från tillförlitliga
källor i Somaliland i norra Somalia frigavs Abshir
Salaah under hösten år 2000. Vidare skall allmän
amnesti ha utgått till deltagarna i fredskonferensen
i Arta, det s.k. Djiboutiinitiativet.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2000/01:U612 (v) yrkande 4 kan besvaras.
30 Etiopien och Eritrea
Bakgrund
Konflikten mellan Etiopien och Eritrea har inte fått
någon lösning trots medlingsansträngningar från OAU
(Afrikanska enhetsorganisationen) med stöd från FN
och EU. Sverige har beslutat att försöka behålla ett
konstruktivt samarbete med Etiopien och Eritrea,
såvida inte kriget utvidgas. Utskottet har tidigare
(bet. 1999/2000:UU11) behandlat situationen i
Etiopien och Eritrea.
Någon egentlig demokratisering har ännu inte ägt
rum i Eritrea. Regeringspartiet, Peoples Front for
Democracy and Justice (PFDJ), är alltjämt det enda
existerande politiska partiet.
Amnesty noterar att fortsatta kriget mellan
Etiopien och Eritrea har båda parter anklagat
varandra för kränkningar av de mänskliga
rättigheterna. Det var svårt att få oberoende
bekräftelser på många av anklagelserna. Etiopien
grep och utvisade eritreaner under mycket svåra
förhållanden. Kriget krävde ett stort antal offer
och mängder av människor blev internflyktingar.
Etiopien mötte även väpnad opposition inom landet
och det kom många rapporter om att regeringstyrkor
gjort sig skyldiga till brott mot de mänskliga
rättigheterna.
Motionen
Vänsterpartiet konstaterar att det under flera år
rått krigstillstånd mellan Etiopien och Eritrea. Det
område som tvisten gäller beboddes av eritreaner och
administrerades av eritreanska myndigheter när
Etiopien gjorde anspråk på området. Eritrea och
Etiopien beskyller varandra för brott mot de
mänskliga rättigheterna. Enligt de senaste
beräkningar som gjorts uppgår antalet deporterade
eritreaner till 88 000. Ungefär 1 500 eritreaner som
hölls som fångar i militärläger fördes över till
Didessalägret i närheten av Dire Dawa i juni 2000.
En del av dem är barn under 18 år. Några av fångarna
har redan dött i lägret. Fångarna utväxlas eller
deporteras inte till Eritrea. Etiopien låter dem
inte lämna lägret på annat sätt än genom att de tas
emot av tredje land. För att lösa detta problem kan
det visa sig nödvändigt med en evakuering till
länder utanför regionen. Motionärerna framhåller i
motion 2000/01:U631 (v) yrkande 3 att om UNHCR gör
en sådan framställning bör Sverige agera positivt så
att dessa flyktingar tillfälligt kan tas emot i
Sverige.
Utskottets överväganden
Utskottet har inhämtat att genomförandet av
fredsavtalet pågår och att FN:s fredsbevarande trupp
finns på plats. Förslag om nya vallagar är under
utarbetande. Utskottet anser det som angeläget att
Sverige framhåller vikten av att flera partier får
delta i valet.
Frigivning och utväxling har skett av både
krigsfångar och civila som hållits fängslade i
respektive land. I konflikten mellan Etiopien och
Eritrea anklagar båda parter varandra för
kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Etiopien
grep och utvisade eritreaner under mycket svåra
förhållanden. Fängslade eritreaner i fångläget
Didessa har fått möjlighet att repatrieras till
hemlandet. Didessa beräknas stänga inom kort.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2000/01:U631 (v) yrkande 3 kan besvaras.
31 Latinamerika - allmänt
Bakgrund
Det svenska biståndssamarbetet med Latinamerika
skiljer sig från samarbetet med Afrika och Asien då
merparten av de latinamerikanska länderna omfattas
av regionala anslag som fördelas efter behov och
svenska prioriteringar. En stor del av det svenska
stödet kanaliseras genom enskilda organisationer och
FN:s biståndsorgan. De största mottagarländerna av
svenskt bilateralt bistånd är Bolivia, Colombia, El
Salvador, Guatemala, Honduras, Peru och Nicaragua.
Den latinamerikanska regionen uppvisar stora
skillnader avseende ländernas demokrati- och MR-
situation. Generellt sett pågår en utveckling mot en
demokratisk samhällsstyrning, men fortfarande
återstår betydande problem och brister, t.ex. saknar
många länder en reell demokratisk kultur. Den
fattigdom som en stor del av befolkningen lever i
utgör ett av de främsta hindren för konsolidering av
demokratin. Fattiga människor, särskilt
ursprungsbefolkning, kvinnor och barn, är speciellt
utsatta vad gäller de mänskliga rättigheterna. Men
det finns också positiva undantag, t.ex. Uruguay
och Costa Rica, som båda kan uppvisa väl utvecklade
demokratiska system.
Motionen
I motion 2000/01:U630 (kd) yrkande 4 uppmärksammas
situationen i Latinamerika. Demokratins stärkande i
Latinamerika utgör ett stort hopp för stärkandet av
de mänskliga rättigheterna. Institutionellt stöd bör
vara prioriterat i utvecklingssamarbete med
Latinamerika. I internationella forum bör Sverige
verka för att narkotikaindustrin, som i många
latinamerikanska länder är roten till våld och MR-
förbrytelser, bekämpas i största möjliga
utsträckning.
Relationerna till genuint odemokratiska regimer,
som den på Kuba, måste präglas av mycket bestämda
uppmaningar till demokratiska reformer. I Colombia
fortsätter inbördes strider mellan gerillan FARC och
statsmakten, och på båda håll begås illdåd, bl.a.
mord, försvinnanden och våldsamma bortföranden av
lokalbefolkningen, i stor skala.
Utskottets överväganden
Motionären i motion 2000/01:U630 (kd) yrkande 4 vill
att stöd till demokratiska institutioner skall
prioriteras i utvecklingssamarbetet med olika länder
i Latinamerika.
Utskottet noterar att utvecklingssamarbetet med
Latinamerika i dag svarar för ungefär 10 % av
Sveriges bilaterala biståndsbudget. Tyngdpunkten
läggs på frågor om främjande av mänskliga
rättigheter och demokrati.
Även samarbetet med enskilda organisationer, vilket
i stor utsträckning fokuserat på mänskliga
rättigheter, folkligt deltagande samt demokrati, har
historiskt sett haft en framskjuten roll i
Latinamerika. I den av Sida föreslagna nya strategin
för utvecklingssamarbetet med Centralamerika och
Karibien, som inom kort skall bli föremål för
regeringsbeslut, har demokrati- och
rättighetsfrågorna fått en särskild belysning och
givits stor uppmärksamhet.
Med vad ovan anförts anser utskottet att motion
2000/01:U630 (kd) yrkande 4 kan besvaras.
32 Kuba
Bakgrund
De insatser som Sida finansierar inom ramen för
utvecklingssamarbetet med Kuba följer 1995 års
regeringsbeslut och syftar till att främja öppenhet
och förändringar som möjliggör demokratiska
reformer, respekt för mänskliga rättigheter och
övergång till marknadsekonomi. Utbildning och
erfarenhetsutbyte som främjar kunskap och insikt om
utvecklingen i andra länder har därför kommit att
utgöra en väsentlig del av biståndet till Kuba.
Kostnaderna för utvecklingssamarbetet gällande Kuba
beräknades till ca 11 miljoner kronor för år 2000.
Mer än hälften av detta belopp används för
utbildning i modern nationalekonomi. Biståndet
omfattar också t.ex. ekumeniskt besöksutbyte samt
seminarier om bl.a. mänskliga rättigheter.
I Kuba är läget beträffande respekten för de
mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna
fortsatt mycket allvarligt med omfattande övergrepp
mot medborgerliga och politiska rättigheter. Antalet
avrättningar uppskattades 1999 till mellan 20 och
30. FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna
har kritiserat Kuba för att ha brutit mot de
mänskliga rättigheterna och krävde att regeringen
skulle respektera de grundläggande friheterna.
Amnesty rapporterar att hundratals politiska
fångar, däribland flera samvetsfångar, satt
fängslade i Kuba år 2000. Flertalet av dem hade
dömts efter bristfälliga rättegångar. Amnesty
konstaterar även att utredningar om brott mot de
mänskliga rättigheterna försvåras av restriktioner
som införts av regeringen.
Motionen
Folkpartiet framhåller i motion 2000/01:U629 (fp)
att den kubanska regimen kontinuerligt har förlorat
i legitimitet de senaste åren. Sedan 1990-talets
början finns det i Kuba en organiserad
demokratirörelse som omfattar politiska partier,
människorättsorganisationer, oberoende
fackföreningar och journalister. Motionärerna kräver
i yrkande 1 att den svenska regeringen uppmärksammar
demokratirörelsen i Kuba och rörelsens behov av
kontakter med utlandet, legitimitet och därmed skydd
gentemot sin egen regim. Den svenska regeringen bör
se och erkänna detta behov. Utrikesministern bör
snarast besöka Kuba för att öppet träffa företrädare
för såväl regimen som för demokratirörelsen. I
yrkande 2 framhålls att Amnesty International i år
rapporterar om hur den kubanska regimen konsekvent
kränker de mänskliga rättigheterna och att det är
viktigt att Sverige stöder de oberoende journalister
som finns i Kuba. Den svenska regeringen bör också i
högre grad uppmärksamma de politiska fångarna och
den bristande respekten för de mänskliga
rättigheterna i Kuba (yrkande 3). Vidare framhålls
att rättegångarna i Kuba enligt internationella
normer är mycket bristfälliga. Många som står
åtalade i brottmål har inte tillgång till juridiska
ombud. I yrkande 4 krävs att den svenska regeringen
uttalar sin oro över den tilltagande användningen av
dödsstraffet på Kuba samt vädjar till den kubanska
regimen att den omgående inför ett moratorium på
verkställandet av dödsstraff.
Sverige bör, i rollen som ordförande i EU våren
2001, arbeta för att Kubafrågan hamnar högt upp på
den gemensamma utrikes- och biståndspolitiska
agendan. Motionärerna menar i yrkande 6 att Sverige
bör driva på så att EU agerar samfällt och agerar
för en förbättring av de mänskliga rättigheterna i
Kuba. Inom ramen för EU-samarbetet bör Sverige verka
för att unionen uttalar öppet stöd till Kubas
demokratirörelse samt i kontakterna med den kubanska
regimen ställer hårdare krav på genomförande av
demokratiska reformer.
Utskottets överväganden
I motion 2000/01:U629 (fp) betonas vikten av ett
aktivt arbete för att förbättra MR-situationen på
Kuba, bl.a. genom att stödja demokratirörelsen,
oberoende journalister och politiska fångar
(yrkandena 1-3).
Utskottet noterar i detta sammanhang att Kubas
myndigheter inte respekterar åsikts-, yttrande- och
föreningsfrihet. Endast regimtrogna
massorganisationer är tillåtna och inga oberoende
grupper eller andra partier än kommunistpartiet har,
trots försök, beviljats legal status av
myndigheterna. Det är även oroande att förföljelse
av av de oliktänkande fortfarande förekommer.
Sverige fäster stor vikt vid demokratirörelsen i
Kuba och den svenska regeringens företrädare har
kontakt med såväl myndigheter som organisationer och
enskilda. Utskottet vill peka på det nödvändiga i
att dessa kontakter vidareutvecklas på lämpligt
sätt.
Enligt den kubanska konstitutionen får endast
staten och kommunistpartiet äga massmedier. Det
finns dock en grupp oberoende journalister i Kuba
som under svåra förhållanden bedriver journalistiskt
arbete. Även denna grupp av oliktänkande är utsatt
för förföljelse. Sverige driver ett kontinuerligt
arbete för att främja mänskliga fri- och
rättigheter, såsom yttrande- och pressfrihet. Detta
sker i dialog med olika delar av det kubanska
samhället. De svenska protesterna mot de allvarliga
bristerna i medborgerliga rättigheter i Kuba
uppmärksammades särskilt i augusti 2000, då tre
svenska journalister frihetsberövades av kubanska
myndigheter.
Sverige hävdar i olika sammanhang att respekt för
medborgerliga och politiska rättigheter tillhör alla
länders internationella förpliktelser. Beträffande
Kuba ställde sig Sverige som medförslagsställare
till den resolution som behandlar mänskliga
rättigheter i Kuba och som antogs av FN:s kommission
för mänskliga rättigheter i april 2000.
Med vad ovan anförts anser utskottet att motion
2000/01:U629 (fp) yrkandena 1-3 kan besvaras.
Motionärerna betonar i yrkande 6 vikten av att
Sverige via EU verkar för att MR-situationen på Kuba
uppmärksammas.
Genom medlemskapet i EU agerar Sverige gemensamt
med övriga EU-länder i flera internationella
organisationer, bl.a. i FN. I mars 2000
uppmärksammade EU det systematiska förnekandet av
medborgerliga och politiska rättigheter och
grundläggande friheter i Kuba. EU uppmanade bl.a. de
kubanska myndigheterna att vidta kraftfulla åtgärder
för att garantera yttrande-, åsikts-, förenings- och
församlingsfrihet för Kubas befolkning. Vidare
beklagade man djupt politiskt föranledda
frihetsberövanden och beslut om husarrest samt det
fortsatta förtrycket av oliktänkande och politiska
motståndare i landet. Den kubanska regeringen
uppmuntrades i detta sammanhang att göra en fredlig
övergång till pluralistisk demokrati och ett
flerpartisystem möjlig. EU noterade med intresse
vidtagna steg för att i viss utsträckning garantera
religionsfrihet samt uppmanade Kuba att tillträda
FN:s konventioner om mänskliga rättigheter.
EU:s gemensamma ståndpunkt om Kuba, som förlängdes
senast i juni 2000, understryker ytterligare den
vikt som Sverige och EU lägger vid att Kuba
respekterar de mänskliga fri- och rättigheterna.
Kuba kommer under Sveriges ordförandeskap att vara
ett av de prioriterade länderna i Latinamerika och
Karibien för den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken.
Med vad ovan anförts anser utskottet att motion
2000/01:U629 (fp) yrkande 6 kan besvaras.
I samma motion betonar Folkpartiet nödvändigheten av
en fungerande rättsstat och uttrycker oro
beträffande det tilltagande användandet av
dödsstraffet på Kuba (yrkande 4).
Den svenska regeringen beslutade i oktober 1995 att
Sida genom internationella och svenska institutioner
och organisationer får stödja initiativ i Kuba som
bidrar till att skapa förutsättningar för ekonomisk
och politisk system-öppning och som främjar
demokratiska reformer och respekten för mänskliga
rättigheter. Att främja en fungerande rättsstat är
en del av detta övergripande arbete.
Bristen på information från de kubanska
myndigheterna gör det svårt att med säkerhet
fastställa antalet dödsstraffsdomar och
avrättningar. Med anledning av uppgifterna år 1999
om att antalet avrättningar på Kuba ökat publicerade
EU i juni 1999 en förklaring i vilken EU djupt
beklagade detta faktum samt uppmanade Kuba att
ansluta sig till den internationella konventionen om
medborgerliga rättigheter och politiska rättigheter,
vari artikel 6 behandlar tillämpning av dödsstraff.
Sverige har på bilateral basis protesterat mot
tillämpningen av dödsstraffet och uppmanat Kuba att
införa ett moratorium för verkställigheten av
dödsdomar. Sverige avser att följa upp utvecklingen
i denna fråga och kommer att verka för ett gemensamt
agerande av EU.
Med vad ovan anförts anser utskottet att motion
2000/01:U629 (fp) yrkande 4 kan besvaras.
33 Colombia
Bakgrund
Sedan flera decennier präglas situationen i Colombia
av våld, till följd av interna väpnade konflikter
mellan landets gerillarörelser, paramilitära grupper
och armén. President Andrés Pastrana, som tillträdde
sitt ämbete i augusti 1998, placerade fredssträvande
högt på sin politiska agenda. Fredsförhandlingar
mellan regeringen och den största
gerillaorganisationen, FARC, kunde inledas i januari
2000. Allvarliga brott mot de mänskliga
rättigheterna och internationell humanitär rätt
förekommer. Civilbefolkningen, särskilt kvinnor och
barn, har drabbats hårt av konflikten. Mord, tortyr,
kidnappningar och framtvingad intern landsflykt är
vanligt. Antalet internflyktingar beräknas till
drygt 1,3 miljoner.
Amnesty konstaterar i sin senaste årsrapport att
situationen i landet beträffande de mänskliga
rättigheterna förvärrats. Det rapporteras även att
de paramilitära styrkorna ofta tillgriper tortyr.
Colombias regering undertecknade 1999
Interamerikanska konventionen för att förhindra och
bestraffa tortyr. Amnesty kritiserar dock den
colombianska regeringen för att ha lagt in sitt veto
mot ett lagförslag som skulle innebära bättre
överensstämmelse mellan landets lagstiftning och
internationella normer.
Motionerna
Vänsterpartiet framhåller i motion 1999/2000:U21 (v)
att brotten mot de mänskliga rättigheterna i
Colombia är omfattande och att politiska mord
tillhör ordningen för dagen. Den mest grundläggande
mänskliga rättigheten respekteras inte. Det MR-
kontor som FN upprättat i Colombia utgör ett
betydelsefullt och nyskapande verktyg för att främja
MR-arbetet i landet. Motionärerna menar emellertid,
i yrkande 5, att FN bör utse en speciell MR-
rapportör för Colombia.
I flerpartimotion 2000/01:U635 (v, kd, c, fp, mp) talas om att
straffriheten är ett av de största hoten mot
respekten för de mänskliga rättigheterna. Som
exempel nämns Colombia där armén, paramilitära
grupper och väpnade oppositionsgrupper fortsätter
att begå massakrer. Liksom tidigare lämnade
tusentals familjer sina hem på grund av de grymheter
som begås under konflikten. Dessa brott och
grymheter sker utan att brottslingarna behöver
riskera något straff. Motionärerna kräver i yrkande
12 (delvis) att Sverige måste verka för att de
paramilitära grupperna i Colombia upplöses och att
straffriheten för brott mot mänskliga rättigheter i
Colombia upphör.
I flerpartimotion 2000/01:U653 (v, s, m, kd, c, fp,
mp) framhålls att det i Colombia råder en väpnad
kamp som skördat 100 000-tals offer. Regelrätta
stridigheter förekommer i olika delar av landet
mellan armén och gerilla. Respekten för de mänskliga
rättigheterna och demokratins institutioner är svag.
Paramilitära grupper begår massakrer och allvarliga
övergrepp mot civilbefolkningen. Brott mot
internationell humanitär rätt förekommer också från
gerillarörelser och militärer. Den s.k. Plan
Colombia har utarbetats av den colombianska
regeringen tillsammans med USA med sikte på att
utrota cocaodlingen. Kritiken mot planen är
omfattande inom och utom landet på grund av att 80 %
av de 1,3 miljarder dollar som USA lovat ställa upp
med går till militär upprustning och kemiska
besprutningar.
Sverige stöder olika biståndsprojekt men har också
tagit initiativ till fredssamtal. Motionärerna
föreslår ett ökat svenskt engagemang i
fredsförhandlingarna och i kontaktskapande
aktiviteter. Sverige bör inom EU verka för att EU
utarbetar alternativa program för stöd till
Colombia, program som inte ställer sig bakom planer
för militär upprustning eller kemiska besprutningar.
Sverige bör utarbeta en strategi för bilateralt
arbete med Colombia men också inom ramen för det
svenska ordförandeskapet i EU liksom i FN-arbetet
verka för insatser till stöd för mänskliga
rättigheter, demokrati och fredsförhandlingar.
Utskottets överväganden
Motionärerna bakom flerpartimotion 2000/01:U653 (v,
s, m, kd, c, fp, mp) efterlyser en strategi för
svenskt engagemang i fredsprocessen i Colombia. Även
i flerpartimotion 2000/01:U635 (v, kd, c, fp, mp)
nämns situationen i Colombia som ett exempel på
straffrihetens skadeverkningar. Motionärerna kräver
att Sverige måste verka för att de paramilitära
grupperna i Colombia upplöses och att straffriheten
för brott mot mänskliga rättigheter i Colombia
upphör (yrkande 12, delvis).
Utskottet konstaterar att Sverige sedan flera år
verkar för att stödja fredsförhandlingarna i
Colombia. Den väpnade konflikten, i vilken flera
aktörer deltar, innebär upprepade och oacceptabla
övergrepp mot framför allt landets civilbefolkning.
Sverige anser att en politisk förhandlingslösning är
det enda som kan lägga grunden för en genuint
fredlig utveckling och därmed full respekt för de
mänskliga rättigheterna.
Sverige har aktivt deltagit i arbetet till stöd för
fredsförhandlingarna, bl.a. genom att den svenska
regeringen år 2000 inbjöd båda parterna för samtal i
Stockholm. Parterna har uppmanats att prioritera
delavtal om mänskliga rättigheter och internationell
humanitär rätt, och regeringen har krävt av parterna
att man undviker våldsamheter eller på andra sätt
bryter mot de mänskliga rättigheterna.
I egenskap av ordförande gjorde Sverige på
Europeiska unionens vägnar den 19 januari 2001 ett
uttalande till förmån för fredsprocessen i Colombia.
I uttalandet uppmanades bl.a. gerillagruppen FARC
att återgå till förhandlingsbordet och den
colombianska regeringen att vidta nödvändiga
åtgärder för att komma till rätta med de
paramilitära gruppernas aktiviteter. Vidare uppmanar
EU regelbundet alla parter att upphöra med våldet
samt respektera de mänskliga rättigheterna och
uppfylla vad den internationella humanitära rätten
kräver av parter i väpnad konflikt.
Utskottet har med stort intresse följt utvecklingen
i Colombia och samtalade i januari 2001 med
president Pastrana under dennes besök i Stockholm.
Presidenten informerade då utskottet om sina möten
med gerillan. Utskottet har noterat att nya
fredssamtal sedan dess inletts i Colombia. En
internationell delegation, vari även Sverige deltar,
har fört samtal med bl.a. FARC-gerillan.
Under de senaste åren har Sverige bidragit med
olika insatser till stöd för offren för konflikten i
Colombia. Stödet ges såväl bilateralt, särskilt via
enskilda respektive näringslivsorganisationer, som
genom EU och FN-systemet. Under hösten 2000
presenterade regeringen en skrivelse (skr. 2000/01:2
"Att förebygga väpnade konflikter"), vari framgår
att situationen i Colombia prioriteras i det arbete
som utförs i den latinamerikanska regionen.
Utrikesdepartementet utarbetade i slutet av året
övergripande mål och en strategi för det svenska
agerandet gällande Colombia. Det strategiska
ramverket innehåller bl.a. satsningar på att bidra
till ökade ansträngningar inom t.ex. EU och FN,
vidareutveckling av kontakerna med berörda aktörer
samt främjande och stöd för humanitära
biståndsinsatser i Colombia.
Den svenska regeringen har inte uttalat stöd för
den aktuella Plan Colombia. Enligt svensk mening
innehåller planen stöd till viktiga områden som
alternativ utveckling, reformer inom rättsväsendet
och mänskliga rättigheter, men de militära delarna
av planen har kritiserats. Plan Colombia har inte
tagits fram i samarbete med det civila samhället,
varför man från Sveriges och EU:s sida har valt att
tala om stöd till fredsprocessen och det civila
samhället.
Då narkotikatrafik har stor inverkan på situationen
i regionen vill utskottet betona att kampen mot
narkotikahandel och smuggling är en ytterst
angelägen uppgift för det internationella samfundet
och kräver ett aktivt engagemang från bl.a. FN.
Med vad ovan anförts anser utskottet att motionerna
2000/01:U653 (v, s, m, kd, c, fp, mp) och
2000/01:U635 (v, kd, c, fp, mp) yrkande 12 (delvis)
kan besvaras.
Beträffande Vänsterpartiets önskan i motion 1999/2000:U21 om
att FN utser en speciell MR-rapportör för Colombia
(yrkande 5) noterar utskottet att frågan har
diskuterats upprepade gånger i FN-sammanhang. Efter
övervägande valde FN att upprätta ett kontor i
Bogotá, med uppgift att regelbundet rapportera om
MR-situationen och hjälpa de aktörer som finns på
plats. Fördelen med ett kontor är bl.a. att man
ständigt finns närvarande och kan föra en direkt
dialog. Att därutöver utse en rapportör med liknande
mandat ansågs i diskussionen kunna undergräva
kontorets funktion och ställning samt riskera
dubbelarbete och oklar rapporteringsstruktur.
Kontoret rapporterar till FN:s högkommissarie för
mänskliga rättigheter och Kommissionen för mänskliga
rättigheter.
Utskottet välkomnar kontorets upprättande och
understryker att kontorets arbete måste kunna
genomföras i enlighet med mandatet. Sverige har
helhjärtat stött verksamheten och utskottet vill
betona att även andra EU-länder måste leva upp till
sina åtaganden och ge kontoret erforderligt stöd i
sitt arbete.
Med vad ovan anförts anser utskottet att motion
1999/2000:U21 (v) yrkande 5 kan besvaras.
33 Förenta staterna
Bakgrund
Den amerikanska författningen ger ett omfattande
skydd åt de mänskliga rättigheterna. Statliga
institutioner, självständiga domstolar, enskilda
organisationer och fria medier försvarar individers
och olika minoriteters rättigheter varför
situationen beträffande mänskliga rättigheter i USA
i allmänna termer kan beskrivas som god. Den kritik
som framförs berör främst bristen på efterlevnad av
internationella normer och deras införlivande i
nationell lagstiftning. Tillämpningen av dödsstraff
är den enskilt mest angelägna frågan. Efter ett
moratorium återinfördes dödsstraffet 1976. Sedan
dess har 598 människor avrättats. I vissa delstater
tillämpas dödsstraff även på minderåriga och mentalt
handikappade. Bruket av dödsstraff har på senare tid
blivit föremål för en omfattande politisk debatt och
mediegranskning.
Amnesty rapporterar även om polisbrutalitet,
dödsfall och misshandel i fängelser och häkten.
Vidare kritiserar Amnesty behandlingen av
asylsökande. Organisationen understryker att
myndigheter på lokal, delstatlig och federal nivå
måste vidta åtgärder beträffande ett stort antal
frågor rörande mänskliga rättigheter. Amnesty kräver
att den amerikanska regeringen ratificerar
internationella människorättsfördrag.
Motionerna
I motion 2000/01:U630 (kd) yrkande 5 uppmärksammas
situationen i USA. Sverige bör uppmana USA att
stödja FN-fördraget om en ny internationell
brottmålsdomstol. Sverige måste också fortsätta att
i lämpliga forum uppmana USA att avskaffa
dödsstraffet.
I motion 2000/01:U642 (mp) framhålls att den
pågående tvångsförflyttningen av navajo- (även
benämnda dineh) och hopifamiljer i Arizonas
nordöstra del är en fortsättning på århundraden av
förtryck av Amerikas ursprungsfolk. Brott mot de
mänskliga rättigheterna och mot ursprungsfolkens
rättigheter begås dagligen. Miljön är svårt sargad
till följd av exploatering av uran och kol. För
människor och djur, som bebor området, har det fått
ödesdigra konsekvenser. Indianernas religion är
oupplösligt knuten till marken de är födda på. USA
följer inte FN:s deklarationer om de mänskliga
rättigheterna och biologisk mångfald. I motionen
krävs att Sverige därför snarast bör ta initiativ
till att föra upp frågan om tvångsförflyttningarna
från Big Mountain på FN:s agenda och i bilaterala
samtal med den amerikanska regeringen. Dessutom bör
regeringen lyfta fram frågan inom EU för att få ett
bredare stöd och en större tyngd bakom kravet på
indianernas rätt till sin mark, sin traditionella
försörjning och sin kultur.
Utskottets överväganden
I motion 2000/01:U630 (kd) betonas behovet av att
främja de mänskliga rättigheterna i USA (yrkande 5).
Motionärerna vill bl.a. att Sverige dels uppmanar
USA att stödja FN-fördraget om en ny internationell
brottmålsdomstol, dels uppmanar USA att avskaffa
dödsstraffet. Utskottet har inhämtat att president
Clinton strax före sin avgång den 31 december 2000
undertecknade USA:s anslutning till stadgan för den
internationella brottmålsdomstolen. För att USA:s
medlemskap skall bli juridiskt bindande erfordras nu
ratificering, vilket kräver godkännande av senaten
med två tredjedels majoritet.
Arbetet mot dödsstraffet är en prioriterad fråga
för EU:s gemensamma utrikespolitik inom området
mänskliga rättigheter och även profilfråga i
Sveriges bilaterala kontakter med andra länder.
Utskottet utgår från att dialogen med USA i denna
fråga fortsätter och att Sverige och EU i lämpliga
forum uppmanar USA att avskaffa dödsstraffet.
Med vad ovan anförts anser utskottet att motion
2000/01:U630 (kd) yrkande 5 kan besvaras.
Motion 2000/01:U642 (mp) handlar om
tvångsförflyttningarna av navajo- (dineh) och
hopifamiljer från Arizonas nordöstra del.
USA:s kongress beslöt år 1974 att lösa konflikten
mellan de två folken genom att anta en lag som gav
hopifolket rätten till den omtvistade marken
samtidigt som dinehfolket fick 25 år på sig att
flytta, dvs. före den 1 februari 2000. Under åren
har 13 000 medlemmar av dinehstammen flyttats till
andra områden. Enligt de federala myndigheterna har
dinehindianerna därigenom erhållit avsevärt bättre
levnadsförhållanden. Emellertid har omkring 3 000
dinehindianer motsatt sig omflyttning. Deras krav
att få bo kvar har prövats vid upprepade tillfällen
i domstol och av den federala kongressen, som år
1996 antog ännu en lag som ålade dinehfolket att
antingen arrendera ut sina mark till hopifolket
eller att flytta därifrån. Frågan om
dinehindianernas situation har tagits upp i FN:s
arbete för de mänskliga rättigheterna.
Sverige arbetar för att personer som tillhör
urbefolkningar och nationella eller etniska,
språkliga och religiösa minoriteter i alla länder
ges möjlighet att på lika villkor med
majoritetsbefolkningen effektivt åtnjuta alla de
mänskliga rättigheterna. Grupper som strävar efter
att behålla sin särart bör få möjlighet till det. En
rad internationella instrument behandlar denna
fråga, bl.a. konventionen om de medborgerliga och
politiska rättigheterna, som USA har anslutit sig
till. Utskottet förutsätter att regeringen
fortsätter att verka för att dessa rättigheter
respekteras av alla. Sverige stödjer även
initiativet att inom FN:s ram etablera ett permanent
forum för urbefolkningsfrågor och anser att en
etablering av ett dylikt forum skulle utgöra ett
viktigt redskap i dialogen mellan
urbefolkningsgrupper och stater.
Med vad ovan anförts anser utskottet att
motion 2000/01:U642 (mp) kan besvaras.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande kränkningar av de
mänskliga rättigheterna
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U206
yrkandena 12 och 14 besvarad med vad utskottet anfört,
2. beträffande minoriteters rätt till
utveckling
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U415
yrkande 4 besvarad med vad utskottet anfört,
3. beträffande stöd för folkligt
engagemang i mellanmänskliga kontakter
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U510
yrkande 1 besvarad med vad utskottet anfört,
4. beträffande skydd mot diskriminering
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U601 besvarad
med vad utskottet anfört,
5. beträffande stöd till parlamentariskt
och civilt utbyte i krisländer
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U619 besvarad
med vad utskottet anfört,
6. beträffande en redovisning av läget
beträffande de mänskliga rättigheterna i
biståndsländer
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U621
yrkandena 4 och 6 besvarad med vad utskottet anfört,
7. beträffande stärkning av efterlevnaden
av FN:s deklaration om de mänskliga
rättigheterna
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U635
yrkande 1 besvarad med vad utskottet anfört,
8. beträffande ratificering av
tilläggsprotokoll om ekonomiska, sociala och
kulturella rättigheter
att riksdagen förklarar motion 2000/01:K399
yrkande 4 besvarad med vad utskottet anfört,
9. beträffande ett svenskt FN-initiativ om
djurens rättigheter
att riksdagen avslår motion 2000/01:MJ544 yrkande
11,
res. 1 (mp)
10. beträffande dödsstraffets
avskaffande
att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U206
yrkande 15, 2000/01:U404 yrkande 13 samt
2000/01:U630 yrkande 8 besvarade med vad utskottet
anfört,
11. beträffande kvinnors och mäns
rättigheter
att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U635
yrkandena 10
och 11, 2000/01:A812 yrkande 26 samt
2000/01:U604 yrkande 1 besvarade med vad
utskottet anfört,
12. beträffande förekomsten av
hedersmord
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U622
yrkandena 1, 2
och 4 besvarad med vad utskottet anfört,
13. beträffande människohandel och
stärkandet av jämställdhets-perspektivet
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U604
yrkandena 2 och
3 besvarad med vad utskottet anfört,
14. beträffande kränkningar av kvinnors
rättigheter
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U206
yrkande 17
besvarad med vad utskottet anfört,
15. beträffande bekämpande av kvinnlig
könsstympning
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U630
yrkande 11
besvarad med vad utskottet anfört,
16. beträffande kvinnor och media
att riksdagen förklarar motion 2000/01:Kr701
yrkande 40
besvarad med vad utskottet anfört,
17. beträffande betydelsen av rättsstatens
utveckling
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U206
yrkande 19
besvarad med vad utskottet anfört,
18. beträffande metoder för att skydda och
främja de mänskliga rättigheterna
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U216
yrkande 3
besvarad med vad utskottet anfört,
19. beträffande den internationella
brottmålsdomstolen
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U635
yrkande 12 i
berörd del besvarad med vad utskottet anfört,
20. beträffande rätten till facklig
organisering
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U215 besvarad
med vad
utskottet anfört,
21. beträffande stöd till
demokratirörelser med hjälp av
informationstekniken
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U644 besvarad
med vad
utskottet anfört,
22. beträffande värnandet om homo- och
bisexuellas rättigheter
att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U630
yrkande 12,
2000/01:U661 yrkande 1 samt 2000/01:L459 yrkande
21 besvarade med vad utskottet anfört,
23. beträffande FN:s konvention om
mänskliga rättigheter och diskriminering på
grund av sexuell läggning
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:U404
yrkande 9 och
2000/01:U661 yrkande 16,
res. 2 (v, c, fp, mp)
24. beträffande Sveriges agerande i
internationella organisationer för de
homosexuellas rättigheter
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U661
yrkandena 17-19
besvarad med vad utskottet anfört,
25. beträffande Sveriges agerande i EU för
HBT-personers rättigheter
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U661
yrkande 7
besvarad med vad utskottet anfört,
26. beträffande diskriminering av
funktionshindrade
att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U639 och
2000/01:U650 yrkandena 1 och 2 besvarade med vad
utskottet anfört,
27. beträffande FN-organens arbete med att
bekämpa spridningen av hiv/aids
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U613
yrkandena 1-4
besvarad med vad utskottet anfört,
28. beträffande behovet av mediciner samt
information och utbildning i hiv/aids-frågor
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U613
yrkandena 5-7
besvarad med vad utskottet anfört,
29. beträffande legosoldater
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U409 besvarad
med vad
utskottet anfört,
30. beträffande arbetet mot tortyr
att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U630
yrkande 7
samt 2000/01:U635 yrkande 2 besvarade med vad
utskottet anfört,
31. beträffande enskilda MR-fall i
Moldavien, Israel och Somalia
att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U610
yrkandena 1
och 2, 2000/01:U612 yrkande 4 samt 2000/01:U702
yrkandena 1 och 2 besvarade med vad utskottet
anfört,
32. beträffande förhållandena på Cypern
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U405
yrkandena 1 och
2 besvarad med vad utskottet anfört,
33. beträffande situationen för
minoriteter i Turkiet
att riksdagen förklarar motionerna
2000/01:U618 samt
2000/01:U648 besvarade med vad utskottet anfört,
34. beträffande samarbetet med Turkiet
att riksdagen med avslag på motion 2000/01:U641
yrkande 3
förklarar motionerna 2000/01:U641 yrkande 1 samt
2000/01:U649 besvarade med vad utskottet anfört,
res. 3 (mp)
35. beträffande situationen för assyrier,
syrianer, kaldéer och armenier
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U628
yrkande 1
besvarad med vad utskottet anfört,
36. beträffande den historiska synen på
assyrier, syrianer, kaldéer och armenier
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U628
yrkande 3
besvarad med vad utskottet anfört,
res. 4 (v, mp)
37. beträffande assyriernas situation
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U703
yrkandena 1-3
och 5 besvarad med vad utskottet anfört,
38. beträffande förhållandena i
Mellanöstern
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U630
yrkande 3
besvarad med vad utskottet anfört,
39. beträffande antisemitisk propaganda
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U607 besvarad
med vad
utskottet anfört,
40. beträffande situationen i Palestina
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U615
yrkandena 1-6
besvarad med vad utskottet anfört,
41. beträffande förhållandena i
Västsahara
att riksdagen förklarar motionerna 1999/2000:U21
yrkande 6
samt 2000/01:U627 yrkandena 1 och 2 besvarade
med vad utskottet anfört,
42. beträffande flygförbudszonerna i
Irak
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U406
yrkande 1
besvarad med vad utskottet anfört,
res. 5 (m, fp)
43. beträffande förhållandena i Irak
att riksdagen med avslag på motion 2000/01:U634
yrkande 2
förklarar motionerna 2000/01:U406 yrkandena 2-4
samt 2000/01:U634 yrkande 1 besvarade med vad
utskottet anfört,
res. 6 (v)
44. beträffande kurdernas situation i
norra Irak
att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U406
yrkande 6
samt 2000/01:U634 yrkandena 3 och 5 besvarade
med vad utskottet anfört,
45. beträffande behovet av internationella
ad hoc-domstolar
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U634
yrkande 4
besvarad med vad utskottet anfört,
46. beträffande sanktionerna mot Irak
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U703
yrkande 6
besvarad med vad utskottet anfört,
47. beträffande förhållandena i Iran
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U636
yrkandena 2-4
besvarad med vad utskottet anfört,
48. beträffande FN:s närvaro i Iran
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U636
yrkande 5
besvarad med vad utskottet anfört,
49. beträffande den kritiska dialogen med
Iran
att riksdagen förklarar motionerna
2000/01:U605 samt
2000/01:U636 yrkandena 1, 6, 8 och 9 besvarade
med vad utskottet anfört,
50. beträffande förhållandena i Asien
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U630
yrkande 2
besvarad med vad utskottet anfört,
51. beträffande förhållandena i södra
Kaukasus och Centralasien
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U660 yrkandena 1 och
5 besvarad med vad utskottet anfört,
52. beträffande förhållandena i
Afghanistan
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U616
yrkande 3
besvarad med vad utskottet anfört,
53. beträffande förhållandena i Indien och
Pakistan
att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U651 samt
2000/01:K339 besvarade med vad utskottet anfört,
54. beträffande förhållandena i Burma
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U632 yrkande 2
besvarad med vad utskottet anfört,
55. beträffande förhållandena i
Folkrepubliken Kina
att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U657 yrkandena
2-4 samt 2000/01:U611 yrkandena 2 och 3
besvarade med vad utskottet anfört,
56. beträffande förhållandena mellan
Folkrepubliken Kina och Taiwan
att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U611 yrkandena 5
och 6 samt 2000/01:U624 i berörd del besvarade
med vad utskottet anfört,
57. beträffande utvecklingen av en svensk
Kinastrategi
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U611 yrkande 7
besvarad med vad utskottet anfört,
58. beträffande kinesisk
kärnvapenupprustning
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U611 yrkande 4
besvarad med vad utskottet anfört,
59. beträffande demokratiseringen i
Folkrepubliken Kina
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U626 besvarad med vad
utskottet anfört,
60. beträffande förhållandena i Tibet och
Sinkiang
att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U603,
2000/01:U624 i berörd del samt 2000/01:U657
yrkande 13 besvarade med vad utskottet anfört,
61. beträffande förhållandena i Hongkong
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U657 yrkande 12
besvarad med vad utskottet anfört,
62. beträffande Taiwans medlemskap i FN
och dess underorgan
att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U608 yrkande 1
samt 2000/01:U657 yrkandena 10 och 11 besvarade
med vad utskottet anfört,
res. 7 (fp)
63. beträffande skattebefrielse för
Taiwans representationskontor i Stockholm
att riksdagen med avslag på motion 2000/01:U657
yrkande 5 förklarar motion 2000/01:U608 yrkande
2 besvarad med vad utskottet anfört,
res. 8 (m, c, fp)
64. beträffande dubbelbeskattningsavtal
med Taiwan
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U608 yrkande 3
besvarad med vad utskottet anfört,
65. beträffande den demokratiska
utvecklingen i Taiwan och de militära hoten från
Folkrepubliken Kina
att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U611 yrkande 1,
2000/01:U625 samt 2000/01:U657 yrkande 1
besvarade med vad utskottet anfört,
66. beträffande Taiwans medlemskap i WHO
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U652 besvarad med vad
utskottet anfört,
67. beträffande Sveriges och EU:s
representation i Taiwan
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U657 yrkandena 6 och
7 besvarad med vad utskottet anfört,
res. 9 (c, fp)
68. beträffande det officiella utbytet med
Taiwan
att riksdagen avslår motion 2000/01:U657 yrkande 8,
res. 10 (c, fp, mp)
69. beträffande tullområdet Taiwans
medlemskap i WTO
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U657 yrkande 9
besvarad med vad utskottet anfört,
70. beträffande förhållandena i Östtimor
att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U646 yrkandena 1
och 2 samt 2000/01:U633 yrkandena 5 och 6
besvarade med vad utskottet anfört,
71. beträffande flyktingsituationen i
Östtimor
att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U633 yrkande 4
samt 2000/01:U646 yrkande 3 besvarade med vad
utskottet anfört,
72. beträffande EU:s politik gentemot
Indonesien
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U633 yrkandena 7-9
besvarad med vad utskottet anfört,
73. beträffande förhållandena i Afrika
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U630 yrkande 1
besvarad med vad utskottet anfört,
74. beträffande förhållandena i
Kongostaterna
att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U606 yrkandena 1
och 2 samt 2000/01:U658 yrkande 5 besvarade med
vad utskottet anfört,
75. beträffande förhållandena i Etiopien
och Eritrea
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U631 yrkande 3
besvarad med vad utskottet anfört,
76. beträffande förhållandena i
Latinamerika
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U630 yrkande 4
besvarad med vad utskottet anfört,
77. beträffande utvecklingen i Kuba
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U629 yrkandena 1-3
besvarad med vad utskottet anfört,
78. beträffande EU:s politik gentemot
Kuba
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U629 yrkande 6
besvarad med vad utskottet anfört,
79. beträffande rättsstaten i Kuba
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U629 yrkande 4
besvarad med vad utskottet anfört,
80. beträffande fredsprocessen i
Colombia
att riksdagen förklarar motionerna 2000/01:U635 yrkande 12 i
berörd del samt 2000/01:U653 besvarade med vad
utskottet anfört,
81. beträffande FN-rapporteringen om
utvecklingen i Colombia
att riksdagen förklarar motion 1999/2000:U21 yrkande 5
besvarad med vad utskottet anfört,
82. beträffande dödsstraffet i Förenta
staterna
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U630 yrkande 5
besvarad med vad utskottet anfört,
83. beträffande förhållandena för
indianbefolkningen i Arizona
att riksdagen förklarar motion 2000/01:U642 besvarad med vad
utskottet anfört.
Stockholm den 20 mars 2001
På utrikesutskottets vägnar
Viola Furubjelke
I beslutet har deltagit: Viola
Furubjelke (s), Göran Lennmarker
(m), Berndt Ekholm (s), Holger
Gustafsson (kd), Bertil Persson
(m), Carina Hägg (s), Liselotte
Wågö (m), Agneta Brendt (s),
Marianne Jönsson (s), Murad Artin
(v), Jan Erik Ågren (kd), Sten
Tolgfors (m), Marianne Samuelsson
(mp), Marianne Andersson (c), Karl-
Göran Biörsmark (fp), Birgitta
Ahlqvist (s) och Eva Zetterberg
(v).
Reservationer
1. Ett svenskt FN-initiativ om djurens
rättigheter (mom. 9)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23
börjar med "Utskottet menar att" och slutar med
"(mp) yrkande 11" bort ha följande lydelse:
Utskottet menar att Sverige, internationellt och
inom EU, måste verka för djurens rätt till rimliga
livsvillkor. Frågan om djurens rättigheter är inte
längre enbart en nationell angelägenhet. Det är
därför angeläget att arbeta gemensamt på
internationell nivå för att förbättra djurens
villkor. Regeringen bör därför ta initiativ till en
FN-konferens och en FN-deklaration om djurens
rättigheter.
Med vad ovan anförts tillstyrker utskottet motion
2000/01:MJ544 yrkande 11.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha
följande lydelse:
9. beträffande ett svenskt FN-initiativ om
djurens rättigheter
att riksdagen med bifall till motion 2000/01:MJ544
yrkande 11 som sin mening ger regeringen
tillkänna vad utskottet anfört,
2. FN:s konvention om mänskliga rättigheter
och diskriminering på grund av sexuell
läggning (mom. 23)
Murad Artin, Eva Zetterberg (båda v), Marianne
Andersson (c), Karl-Göran Biörsmark (fp) och
Marianne Samuelsson (mp), anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36
börjar med "Dock kan homo- och bisexuellas" och
slutar med "21, kan besvaras." bort ha följande
lydelse:
Att i dessa sammanhang hänvisa till att principen
om icke-diskriminering även värnar om homo- och
bisexuellas rättigheter anser utskottet inte vara
tillräckligt. Sverige bör vara pådrivande i FN för
att öka respekten för homosexuellas mänskliga
rättigheter. Det är i detta sammanhang viktigt att
Sverige arbetar för att också FN:s konvention om
mänskliga rättigheter utsträcks till att gälla
förföljelse på grund av sexuell läggning och
könsidentitet.
Därmed tillstyrker utskottet motionerna
2000/01:U404 (c) yrkande 9 och 2000/01:U661 (fp)
yrkande 16 och anser att motionerna 2000/01:U630
(kd) yrkande 12, 2000/01:U661 (fp) yrkande 1 samt
2000/01:L459 (fp) yrkande 21 kan besvaras.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha
följande lydelse:
23. beträffande FN:s konvention om mänskliga
rättigheter och diskriminering på grund av
sexuell läggning
att riksdagen med anledning av motionerna
2000/01:U404 yrkande 9 och 2000/01:U661
yrkande 16 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
3. Samarbetet med Turkiet (mom. 34)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49
börjar med "Den strategi som" och slutar med
"fortsätta denna dialog." bort ha följande lydelse:
Utskottet noterar att regeringens arbete innebär
en bred dialog med Turkiet som innefattar mänskliga
rättigheter, migrations- och asylpolitik,
handelsfrågor, konsulära och säkerhetspolitiska
frågor. Då situationen i Turkiet är komplex och
innehåller många ingredienser vill utskottet betona
vikten av att en tydlig strategi styr det svenska
agerandet gentemot Turkiet. Utskottet menar att även
ett särskilt sändebud för mänskliga rättigheter bör
utses som del av denna strategi.
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 50
börjar med "Med vad som" och slutar med "kan
besvaras." bort ha följande lydelse:
Därmed tillstyrker utskottet motion 2000/01:U641
(c, m, v, kd, mp, fp) yrkande 3 och anser att
motionerna 2000/01:U641 (c, m, v, kd, mp, fp)
yrkande 1 och 2000/01:U649 (s) kan besvaras.
dels att utskottets hemställan under 34 bort ha
följande lydelse:
34. beträffande samarbetet med Turkiet
att riksdagen med bifall till motion 2000/01:U641
yrkande 3 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört samt
förklarar motionerna 2000/01:U641 yrkande 1
samt 2000/01:U649 besvarade med vad
utskottet anfört,
4. Den historiska synen på assyrier,
syrianer, kaldéer och armenier (mom. 36)
Murad Artin, Eva Zetterberg (båda v) och Marianne
Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 51
börjar med "Utskottet anser vidare" och på s. 52
slutar med "3 kan besvaras." bort ha följande
lydelse:
Utskottet har tidigare ansett det vara angeläget
och nödvändigt med en officiell redovisning och ett
erkännande av folkmordet på armenierna. Som en del
av detta folkmord, som genomfördes av det ottomanska
riket under dess upplösningsperiod, drabbades i lika
mån även assyrier/syrianer och kaldéer.
Utskottet anser att ju större öppenhet Turkiet
visar beträffande sitt förflutna, även när det
gäller behandlingen av dessa minoriteter, desto mer
bidrar det till att stärka Turkiets demokratiska
identitet och trovärdighet. Det är viktigt att det
genomförs förutsättningslös, oberoende
internationell forskning om det folkmord som
drabbade minoriteterna i det ottomanska riket. Den
turkiska regeringen har, liksom alla regeringar,
ett ansvar att uppmuntra och underlätta historisk
forskning och ge friast möjliga tillgång till sina
historiska arkiv.
Därmed tillstyrker utskottet motion 2000/01:U628
(v, m, kd, c, fp, mp) yrkande 3.
dels att utskottets hemställan under 36 bort ha
följande lydelse:
36. beträffande den historiska synen på
assyrier, syrianer, kaldéer och armenier
att riksdagen med bifall till motion 2000/01:U628
yrkande 3 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
5. Flygförbudszonerna i Irak (mom. 42)
Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö,
Sten Tolgfors (alla m) och Karl-Göran Biörsmark (fp)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 62
börjar med "Utskottet menar att" och slutar med
"yrkande 1 besvarad." bort ha följande lydelse:
Kurderna i Irak har levt under krig i mer än tre
decennier, med undantag för vissa korta perioder.
Sedan Baathpartiets maktövertagande 1968 har krig
varit ett starkt element i regeringens kurdpolitik.
Teoretiskt liknar folkmordet på kurderna
judeförintelsen, vars huvudsakliga begrepp uttrycks
i följande nyckelord: definition-koncentration
(eller gripande)-likvidering.
Organisationens (Human Rights Watch/Middle East)
slutsats är att den övertygande kan bevisa att
Saddam Husseins regering avsiktligt, genom massmord,
syftade till att tillintetgöra delar av Iraks
kurdiska minoritet, att kurderna, just i egenskap av
kurder, var måltavla i en kampanj kallad Anfal och
att Saddam Husseins regim gjort sig skyldig till
krigs- och utrotningsbrott (ur Utrikesdepartementets
Kurdfrågan (MENA-projektet Delstudie 15, 2000).
Flygförbudszonerna i Irak kom till efter Gulfkriget
för att skydda civilpersoner från kränkningar av de
mänskliga rättigheterna från den irakiska
regeringens sida, samt för att hindra militär
aktivitet i norra respektive södra Irak. Den norra
zonen är ett skydd och en förutsättning för den
kurdiska befolkningens säkerhet.
Om skyddszonen i norra Irak skulle upphöra står mer
än 4 miljoner kurder inför en akut risk för
folkmord. Förutsättningen för att upprätthålla
skyddszonen är att amerikanska och brittiska
stridsflyg kan förhindra regimen att utnyttja
luftrummet. Detta kräver i sin tur att piloterna
erbjuds skydd. Det bästa vore om FN:s säkerhetsråd
kunde ge mandat för skyddet. Denna beklagansvärda
brist på mandat får dock inte innebära att skyddet
upphör. FN:s medlemsstater måste respektera både FN-
stadgan och FN:s folkmordskonvention.
Bristen på mandat får aldrig bli en ursäkt för att
möjliggöra folkmord.
Utskottet avstyrker därmed motion 2000/01:U406 (v)
yrkande 1.
dels att utskottets hemställan under 42 bort ha
följande lydelse:
42. beträffande flygförbudszonerna i Irak
att riksdagen avslår motion 2000/01:U406 yrkande 1,
6. Förhållandena i Irak (mom. 43)
Murad Artin och Eva Zetterberg (båda v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 62
börjar med "Utskottet konstaterar att" och slutar
med "bakgrund särskilt angelägen." bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser att de sanktioner som FN:s
säkerhetsråd riktat mot Irak inte har haft avsedd
effekt. Den effekt som FN antog att sanktionerna
skulle ha var att dessa skulle påverka den irakiska
regeringen att tillåta FN:s vapeninspektörer att
undersöka förekomsten av resterande
massförstörelsevapen i Irak. Genom sanktionerna
skulle regimen känna sig försvagad. Regimen skulle
uppleva sig som hotad av sanktionerna, varefter den
skulle falla till föga och tillåta nya inspektioner.
Denna effekt har uteblivit. De som fått bära bördan
av sanktionerna har inte varit regimen utan folket
som drabbats av hungersnöd, sjukdomar, medicinbrist,
förorenade vattendrag m.m. FN-organet Unicef har
fastslagit att 1,5 miljoner människor dött till
följd av sanktionerna, varav en halv miljon varit
barn. I stället för medgörlighet har FN:s sanktioner
mötts av ett allt halstarrigare motstånd. Man har
hamnat i ett låst läge. Denna låsning har förvärrats
genom USA:s och Storbritanniens folkrättsvidriga
bombningar av såväl militära mål som civil
infrastruktur, vilka går utanför det rättmätiga
uppdraget att upprätthålla flygförbudszonerna i
norra Irak till skydd för den kurdiska befolkningen
och i söder till skydd för den shiamuslimska
minoriteten. Sverige bör därför i FN arbeta för att
sanktionerna hävs eller ges en sådan inriktning att
de drabbar regimen och inte miljoner oskyldiga
civila,
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 63
börjar med "och anser att motionerna" och slutar med
"1 kan besvaras." bort ha följande lydelse:
och tillstyrker motion 2000/01:U406 (v) yrkande 2
samt anser att motionerna 2000/01:U406 (v)
yrkandena 3 och 4 och 2000/01:U634 (c, m, v, kd, fp,
mp) yrkande 1 kan besvaras.
dels att utskottets hemställan under 43 bort ha
följande lydelse:
43. beträffande förhållandena i Irak
att riksdagen med avslag på motion 2000/01:U634
yrkande 2 och med bifall till motion
2000/01:U406 yrkande 2 som sin mening ger
regering till känna vad utskottet anfört
samt förklarar motionerna 2000/01:U406
yrkandena 3 och 4 och 2000/01:U634 yrkande
1 besvarade med vad utskottet anfört,
7. Taiwans medlemskap i FN och dess
underorgan (mom. 62)
Karl-Göran Biörsmark (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 84
börjar med "Utskottet konstaterar att nya" och
slutar med "11 kan besvaras." bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser det ej vara acceptabelt att en
stabil demokratisk statsbildning som Taiwan ställs
utanför världssamfundets samarbetsorgan. Taiwan bör
därför välkomnas i FN:s gemenskap om landet önskar
söka medlemskap. Inom ramen för den gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitiken inom EU bör Sverige
verka för att det demokratiska Taiwan ges plats i FN
vid sidan av Folkrepubliken Kina till dess att
folken i Kina och Taiwan i demokratiska val kan ta
ställning till sin eventuella gemensamma framtid.
Detsamma gäller även frågan om Taiwans
representation i FN:s olika underorgan, vars
medlemskår inte endast består av erkända
statsbildningar.
Därmed tillstyrker utskottet motion 2000/01:U657
(fp) yrkandena 10 och 11.
dels att utskottets hemställan under 62 bort ha
följande lydelse:
62. beträffande Taiwans medlemskap i FN och
dess underorgan
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:U657
yrkandena 10 och 11 som sin mening ger
regeringen tillkänna vad utskottet anfört
samt förklarar motion 2000/01:U608 yrkande
1 besvarad med vad utskottet anfört,
8. Skattebefrielse för Taiwans
representationskontor i Stockholm (mom. 63)
Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö,
Sten Tolgfors (alla m), Marianne Andersson (c) och
Karl-Göran Biörsmark (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 84
börjar med "I enlighet med" och slutar med "vad
utskottet anfört." bort ha följande lydelse:
För att bredda och utveckla förbindelserna med det
demokratiska Taiwan anser utskottet att Sverige bör
ge Taiwans representationskontor i Stockholm
skattebefrielse och diplomatisk status. Detta skulle
vara reciprokt till den status som Exportrådets
kontor i Taipei åtnjuter.
Därmed tillstyrker utskottet motionerna
2000/01:U657 (fp) yrkande 5 samt 2000/01:U608 (m)
yrkande 2.
dels att utskottets hemställan under 63 bort ha
följande lydelse:
63. beträffande skattebefrielse för Taiwans
representationskontor i Stockholm
att riksdagen med anledning av motionerna
2000/01:U657 yrkande 5 och 2000/01:U608
yrkande 2 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
9. Sveriges och EU:s representation i
Taiwan (mom. 67)
Marianne Andersson (c) och Karl-Göran Biörsmark (fp)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 85
börjar med "Utskottet anser att" och slutar med "7
kan besvaras." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att den svenska representationen i
Taipei bör förstärkas, då representationen har visat
sig vara ytterst värdefull för att tillvarata de
omfattande svenska intressena i Taiwan. Vidare anser
utskottet att Sverige aktivt bör medverka till att
EU upprättar ett informationskontor i Taipei.
Med detta tillstyrker utskottet motion 2000/01:U657
(fp) yrkandena 6 och 7.
dels att utskottets hemställan under 67 bort ha
följande lydelse:
67. beträffande Sveriges och EU:s
representation i Taiwan
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:U657
yrkandena 6 och 7 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 85
börjar med "Utskottet konstaterar att som" och
slutar med "(fp) yrkande 8." bort ha följande
lydelse:
Sverige bör behandla besökande medborgare från
Taiwan på samma sätt som besökare från andra
viseringspliktiga länder. Att som nu skett vägra
visering för taiwanesiska medborgare i ledande
ställning är oacceptabelt. Invånare från
demokratiska stater får aldrig vägras inresa i
Sverige av politiska etikettskäl.
Med vad ovan anförts tillstyrker utskottet motion
2000/01:U657 (fp) yrkande 8.
dels att utskottets hemställan under 68 bort ha
följande lydelse:
68. beträffande det officiella utbytet med
Taiwan
att riksdagen med bifall till motion 2000/01:U657 yrkande 8
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Den historiska synen på assyrier,
syrianer, kaldéer och armenier (mom. 36)
Holger Gustafsson, Jan Erik Ågren (båda kd),
Marianne Andersson (c) och Karl-Göran Biörsmark (fp)
anför:
Det är viktigt att det genomförs en
förutsättningslös och oberoende internationell
forskning om de folkmord som drabbade minoriteterna
i det ottomanska riket. Den turkiska regeringen har,
liksom alla regeringar, ett ansvar att uppmuntra och
underlätta historisk forskning samt fritt tillträde
till historiska arkiv.
Vi kristdemokrater menar att det är viktigt för
Turkiets anpassning till EU att visa stor öppenhet
när det gäller klarläggande av händelser av stor
vikt i landets tidigare historia.
Ger ovan nämnda forskning belägg för misstankarna
om folkmord även på assyrier/syrianer liksom kaldéer
måste detta också erkännas av Sverige och
världssamfundet.
2. Förhållandena i Iran (mom. 47)
Murad Artin och Eva Zetterberg (båda v) anför:
Den iranska regimen begår en stor mängd brott mot
mänskliga rättigheter. Dessa har en synnerligen
konkret innebörd för många människor. De avrättas,
stenas, torteras, lönnmördas och fängslas i
tusental. Till de drabbade hör också offrens
familjer, släktingar och vänner. Läget i Iran har
kontinuerligt försämrats under det senaste året och
inget tyder på någon förbättring - tvärtom.
Mördandet och tortyren är en mara som rider det
iranska samhället.
I årets betänkande om mänskliga rättigheter
presenteras en rad åtgärder som Sverige vidtagit
gentemot den iranska regimen inom den kritiska
dialogens ram. Dessa består i resolutioner och
uppmaningar riktade till den iranska regimen att
upphöra med alla dessa förbrytelser. Det är
uppenbart att den iranska regimen lämnar dessa
uppmaningar utan avseende. Följaktligen måste
uppmaningar från Sverige, EU, FN och andra
internationella organ åtföljas av mer konkreta
åtgärder mot detta konkreta mördande, exempelvis av
kännbara punktsanktioner som förmår den iranska
regimen att ändra sin politik och upphöra med sina
brott mot de mänskliga rättigheterna. Sverige bör i
internationella forum förespråka och försöka
genomdriva mer kännbara åtgärder mot den iranska
regimen.
3. Utvecklingen av en svensk Kinastrategi
(mom. 57)
Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö,
Sten Tolgfors (alla m) och Marianne Andersson (c)
anför:
Sverige, EU och det internationella samfundet
stödjer principen om ett Kina. En återförening måste
dock ske på demokratiska grunder och med respekt för
mänskliga fri- och rättigheter. Våld eller hot om
våld från Folkrepubliken Kina är oacceptabelt.
Folkrepubliken Kina bryter flagrant, konsekvent och
hänsynslöst mot grundläggande mänskliga fri- och
rättigheter. Bara under 1990-talet dömdes mer än 27
000 människor till döden i Kina, varav 18 000 också
dödades. Oppositionella och religiösa personer
förtrycks, förföljs och interneras. Människor som
engagerar sig för mänskliga rättigheter och
demokrati eller mot korruption grips, fängslas och
torteras. Fångar nekas läkarvård, mat och medicin.
Folkrepubliken Kina har vid upprepade tillfällen
hotat Taiwan med militärt våld och invasion, bl.a.
genom att avfyra ett hundratal missiler i
Formosasundet, och har genom militärövningar försökt
att påverka utgången av fria val i Taiwan.
En bristande tydlighet från andra länder mot
Folkrepubliken Kina vad gäller landets kärnvapen och
missilprogram är riskabel. Tystnaden riskerar att
sända en signal att omvärlden accepterar landets
snabbt ökande rustning, såväl konventionell som
nukleär.
Sverige och EU skall tydligare fördöma kränkningar
av mänskliga rättigheter i Kina, lyfta fram den
kinesiska kärnvapenupprustningens negativa inverkan
på den asiatiska och globala säkerheten samt värna
om Taiwans rätt till fria val och säkerhet.
4. Kinesisk kärnvapenupprustning (mom. 58)
Karl-Göran Biörsmark (fp) anför:
Folkrepubliken Kina är i dag den av världens
kärnvapenmakter som har den mest aggressiva
upprustningspolitiken. Den uppfattas framför allt
riktad mot Indien, vilket till inte oväsentlig del
förklarar det olyckliga indiska kärnvapenprogrammet,
och mot Taiwan. Att omvärlden och inte minst den
svenska regeringen vid upprepade tillfällen - på
goda grunder - reagerar så starkt mot
kärnvapenprogrammen i Indien och Pakistan liksom mot
de amerikanska planerna på ett missilförsvar utan
att på allvar reagera mot den mest allvarliga
kärnvapenupprustningen - den i Folkrepubliken Kina -
riskerar att sända en signal att omvärlden
accepterar landets snabbt ökande rustning, såväl
konventionell som nukleär.
5. Demokratiseringen i Folkrepubliken Kina (mom.
59)
Karl-Göran Biörsmark (fp) anför:
Sverige bör inom ramen för EU:s gemensamma utrikes-
och säkerhetspolitik verka för en samlad och
effektiv politik för att främja demokrati och
mänskliga rättigheter i Folkrepubliken Kina. Det bör
dessutom ske i samarbete med USA och andra ledande
demokratiska stater.
Om ledningen i Beijing isoleras/isolerar sig kan
den nuvarande regeringen snabbt komma att ersättas
med en långt mer aggressiv och nationalistisk,
inriktad på att t.ex. till varje pris återupprätta
Storkina med Taiwan som en självklar del. Även om
detta inte sker har Beijing förutsättningar att
destabilisera. Samtidigt är Folkrepubliken inte
opåverkbar. Ökat samarbete måste emellertid knytas
till ovillkorliga krav på demokratisk utveckling och
respekt för mänskliga rättigheter samt folkrättsliga
regler för fredlig samlevnad.
De senaste åren har EU, på grund av inre oenighet,
valt att lägga ned talan mot Folkrepubliken Kina i
FN:s kommission för mänskliga rättigheter. EU
hänvisar till värdet av en "konstruktiv dialog" med
ledarna i Beijing. Frågan bör ställas om FN:s
kommission längre har något berättigande, om inte
brott mot FN-konventionerna kan påtalas i fallet med
världens största diktatur.
Bristen på konsekvens och uthållighet i omvärldens
kritik av Beijings fortsatta och omfattande
övergrepp på mänskliga rättigheter urholkar
trovärdigheten. Människorättsaktivister och
demokratiförkämpar förföljs och döms alltjämt till
långvariga och nedbrytande frihetsberövanden. Ett
stöd till demokratisk utveckling i Folkrepubliken
Kina inklusive Hongkong måste därför utformas inom
ramen för en konsekvent, sammanhållen och uthållig
strategi.
6. Förhållandena i Hongkong (mom. 61)
Karl-Göran Biörsmark (fp) anför:
Det finns tyvärr alltfler exempel på hur de av
Beijing tillsatta och därför lojala myndigheterna i
Hongkong allt oftare anpassar sig till
förväntningarna från myndigheterna i Kina. Det
gäller inte minst inom rättsväsendet och i
förhållande till individer och grupper som misshagar
regimen i Beijing. Det är viktigt att omvärlden är
uppmärksam på den smygande anpassning som sker i
Hongkong till vad regimen i Beijing anser önskvärt.
7. Skattebefrielse för Taiwans
representationskontor i Stockholm och
dubbelbeskattningsavtal med Taiwan (mom. 63
och 64)
Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö och
Sten Tolgfors (alla m) anför:
Taiwan är en av de högst utvecklade demokratierna i
Asien och en modern industristat. Den ekonomiska
utvecklingen har varit mycket snabb. Från att ha
varit en utarmad japansk koloni till andra
världskrigets slut har Taiwan utvecklats till en av
världens rikare nationer.
Taiwan är en av Sveriges viktigaste handelspartner.
Även på andra områden, kultur, utbildning och
forskning, sker ett livligt utbyte mellan våra båda
länder. Ett omfattande utbyte av industri- och
handelsdelegationer äger rum, liksom besök på
regerings-, riksdags- och myndighetsnivå.
Även om formella diplomatiska relationer inte finns
mellan Taiwan och Sverige har det inte minst av
praktiska skäl varit nödvändigt att ha permanenta
kontakter mellan våra två länder. Exportrådets
kontor i Taipei har en status på hög nivå med
skattefrihet och viseringsrätt likvärdig
diplomatiska representationer. Motsvarande uppgifter
fullgörs i Sverige av Taiwans representationskontor
i Stockholm.
Med tanke på de omfattande förbindelserna mellan
Sverige och Taiwan bör Sverige ge Taiwans kontor i
Stockholm samma behandling som kommer vårt
exportkontor i Taipei till del, på samma sätt som
sker för Taipeis kontor i andra EU-länder. Det finns
ingen anledning att Sverige skulle behandla Taiwans
representation och dess personal annorlunda än vad
andra EU-stater gör. Det torde främst gälla att i
fråga om mervärdesskatt och punktskatter jämställa
Taiwans representation med andra utländska
beskickningar. Detta bör riksdagen ge regeringen
till känna.
8. Tullområdet Taiwans medlemskap i WTO
(mom. 69)
Karl-Göran Biörsmark (fp) anför:
Det faktum att Kina är på väg att bli medlem av
Världshandelsorganisationen WTO är både välkommet
och betydelsefullt. Det kommer att innebära stora
åtaganden för Kina men också att stora möjligheter
öppnar sig för landets fortsatta integration i den
globala ekonomin. På sikt kan de förändringar som
WTO-medlemskapet innebär visa sig vara de mest
betydelsefulla också för Kinas långsiktiga såväl
ekonomiska som politiska utveckling.
När nu frågan om Kinas WTO-medlemskap är löst, är
det ytterst angeläget att även Taiwan kan beredas
plats i WTO i snar anslutning till Kinas inträde.
Taiwan är en av världens stora handelsnationer och
t.ex. världsledande inom flera viktiga sektorer av
IT-branschen. Det är inte acceptabelt om Kina
tillåts sätta käppar i hjulen eller försena Taiwans
inträde i WTO. Ett snart och fullständigt deltagande
från Kina och Taiwan inom ramen för WTO kan också
komma att få viktiga förtroendeskapande effekter vad
avser förhållandet dem emellan.
9. Förhållandena i Östtimor (mom. 70)
Murad Artin, Eva Zetterberg (båda v), Marianne
Andersson (c) och Karl-Göran Biörsmark (fp) anför:
Allt oftare riktas kritik mot den FN-ledda
övergångsadministrationen i Östtimor. Den har,
liksom på andra håll t.ex. i Bosnien och Kosovo, en
benägenhet att uppträda som protektorat. Det är
viktigt att övergångsadministrationen blir så
kortvarig som möjligt och att den äger rum under
förhållanden som ger den lokala befolkningen på
Östtimor maximal insyn och ett all större inflytande
och deltagande.
10. Utvecklingen i Kuba (mom. 77)
Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö,
Sten Tolgfors (alla m), Holger Gustafsson, Jan Erik
Ågren (båda kd), Marianne Andersson (c) och Karl-
Göran Biörsmark (fp) anför:
Det krävs en ny och mera aktiv kurs i försvaret av
de mänskliga rättigheterna på Kuba. Den framväxande
demokratirörelsen i Kuba är helt beroende av
omvärldens stöd. Dess företrädare söker genom
kontakter med utlandet legitimitet och därmed
skydd gentemot sin egen regim. Regeringen bör
därför verka för att mer aktivt stärka de
demokratiska krafterna när tillfälle ges. Likaså
bör regeringen verka för en mer samlad och
konsekvent EU-politik gentemot Kuba. En sådan
politik bör i första hand rikta sig mot att stödja
den växande demokratirörelsen.
Oberoende journalister, människorättsförsvarare och
politiska aktivister utsätts kontinuerligt för
frihetsberövanden och trakasserier i dagens Kuba.
Även om små steg kan skönjas vad gäller vissa mycket
begränsade ekonomiska reformer i landet finns inga
motsvarande tecken på framsteg på det politiska
planet eller inom människorättsområdet.
Den utfasning av det statliga biståndet till Kuba
som fyrpartiregeringen påbörjade under åren
1991-1994 borde ha fullföljts av den tillträdande
socialdemokratiska regeringen. Det ger fel signaler
när regeringen ger bilateralt bistånd till Kuba,
dvs. bistånd som har kubanska myndigheter som
motpart och därmed bistånd till en regim som
kraftigt kränker mänskliga rättigheter. Det strider
mot intentionen med biståndet att förmedla stöd
direkt till den kubanska regimen.
En förutsättning för att bistånd till Kuba
över huvud taget skall komma i fråga är att
sådant bistånd förmedlas via enskilda organisationer
och då till krafter som arbetar för ett demokratiskt
Kuba samt för mänskliga rättigheter i landet.
Sverige bör öka folkrörelsebiståndet till Kubas
demokratirörelse, på samma sätt som vi ökat
folkrörelsebiståndet till de demokratiska krafterna
i Vitryssland.
Internationella MR-
instrument
Förteckning över länder som
ratificerat FN:s konventioner
på MR-området
Listan bygger på FN:s Chart of
Ratifications, uppdaterad per den
25 februari 2001