I betänkandet behandlas ett sextiotal
motionsyrkanden om olika äldrefrågor från den
allmänna motionstiden 2000.
Stiftelsen Stockholms Läns Äldrecentrum samt
professorerna Laura Fratiglioni och Bengt Winblad
har vid besök i utskottet den 30 januari 2001
redovisat erfarenheter från Kungsholmsprojektet i
Stockholm.
Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden bl.a.
mot bakgrund av pågående utredningsarbete.
I betänkandet finns 26 reservationer och 7
särskilda yttranden.
Motionerna
2000/01:So209 av Sten Andersson (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en utredning av pensionärers
ekonomiska och sociala situation, framför allt mot
bakgrund av det faktum att alltför många pensionärer
lever fattigt efter svenska mått mätt.
2000/01:So244 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om bristande valfrihet
i äldreomsorgen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om reformer för
valfrihet och alternativ i äldreomsorgen.
4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring i socialtjänstlagen innebärande
ökad valfrihet genom införande av äldrepeng.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förbättringar och
kvalitetsarbete i kommunernas egna verksamheter.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om rättvisare avgifter.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en förstärkt
oberoende tillsyn på äldreomsorgsområdet.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om rekrytering och
personalutveckling inom vård- och omsorgssektorn.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förutsättningarna
för frivilliga insatser.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om äldreomsorgens
långsiktiga finansiering.
11. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning om äldreomsorgens framtida finansiering i
enlighet med vad som anförs i motionen.
2000/01:So247 av Maud Ekendahl (m) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om inrättandet av en äldreombudsman.
2000/01:So251 av Anita Johansson och Ola Rask (s)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att utarbeta en
handlingsplan i syfte att förebygga och motverka
övergrepp mot äldre. Planen bör bl.a. omfatta dels
ett centralt centrum för metod- och
kompetensutveckling, dels olika modeller för lokala
"värn för äldre" i några försökskommuner.
2000/01:So273 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen begär att regeringen ger kommittén
Senior 2005 ett tilläggsdirektiv att utreda
möjligheten att införa en lag enligt vad i motionen
anförs om minimikrav när det gäller vård och omsorg
av äldre.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en nationell
sammanställning av statistik över personal inom
äldreomsorgen, hos såväl privata som kommunala
vårdgivare.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en översyn i syfte
att sammanföra de regler som styr äldreomsorgen i
hälso- och sjukvårdslagen och i socialtjänstlagen
till en lag.
4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till tillägg enligt vad i motionen anförs om
71 a § socialtjänstlagen.
5. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning med uppgift att utvärdera
konkurrensutsättningens konsekvenser inom
äldreomsorgen.
2000/01:So303 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om äldrepeng för
trygghet och valfrihet.
2000/01:So326 av Rosita Runegrund (kd) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om anhöriganställning.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om rätten till
tjänstledighet för vård av anhöriga.
2000/01:So339 av Sonja Fransson (s) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om statlig stimulans för utveckling
av äldreboende.
2000/01:So353 av Anna Lilliehöök (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en översyn av statliga
regleringar för sjukhem i syfte att skapa valfrihet
för de boende och få bort köer till sjukhemsboende.
2000/01:So356 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
4. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning för att få underlag för en samlad
lagstiftning för äldreomsorgen.
2000/01:So363 av Sven Brus m.fl. (kd) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av en
medveten strategi för att möta det demografiskt
förändrade samhällets nya behov.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av att genom
aktiva åtgärder och attitydpåverkan stärka de äldres
delaktighet och inflytande i samhället.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om tillsättande av en
äldreminister för ett samlat grepp kring
äldrepolitiken.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om tillsättande av en
äldreombudsman för att verka för förbättringar i de
äldres förhållanden.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förändrade regelverk
kring möjligheten till fortsatt yrkesutövande efter
65-årsdagen.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om införande av
enhetstaxa inom äldreomsorgen.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av
specialiserad demensvård och kvalificerade
demensutredningar.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av nya
former för service till äldre.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att beakta de äldre
invandrarnas speciella förhållande i äldreomsorgen.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att stimulera nya
former för äldreboenden.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att stärka den
enskildes möjligheter att välja utförare av vård,
omsorg och service.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att beakta de äldres
speciella behov av närhet till samhällets service.
2000/01:So388 av Inger Segelström m.fl. (s) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en lag om förbud mot
diskriminering av äldre.
2000/01:So404 av Cristina Husmark Pehrsson och Anne-
Katrine Dunker (m) vari föreslås att riksdagen
fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening att utöver anhörig i
lagtexten även inkludera en till vårdtagaren
närstående, som ger vård och omsorg, rätt till
ekonomisk ersättning och stöd i likhet med övriga
anhörigas rätt.
2000/01:So427 av Ulla-Britt Hagström (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att stimulera tillsättandet
av äldreombudsmannen i Västra Götaland.
2000/01:So441 av Lisbeth Staaf-Igelström och Lennart
Axelsson (s) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
maxtaxa och förbehållsbelopp inom äldre- och
handikappomsorgen.
2000/01:So456 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en omsorgsgaranti.
3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om avgifter i äldreomsorgen i enlighet med
vad som anförs i motionen.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om konvalescenthem.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om äldre invandrare och
flyktingar.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om äldreombudsmän.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om äldrepeng.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om forskning.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om lagstöd för
pensionärsråd.
2000/01:So474 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om införande av en
nationell maxtaxa inom äldreomsorgen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om beredning av
reformen om maxtaxa.
2000/01:So483 av Paavo Vallius m.fl. (s) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om den kommunala äldreomsorgen
för invandrare.
2000/01:So484 av Paavo Vallius m.fl. (s) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om den kommunala
äldreomsorgen för den finsktalande minoriteten.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om rehabilitering samt
hälso- och sjukvården för de finsktalande äldre.
2000/01:So517 av Margareta Viklund (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om lag mot
diskriminering av äldre.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om de äldres oro för
den snabba utvecklingen av IT-samhället.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om nedtrappningsprogram
för äldre.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om tillsättandet av en
äldreminister.
2000/01:So521 av Hillevi Larsson m.fl. (s) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av att undersöka
äldre homo- och bisexuellas särskilda behov inom
äldreomsorgen.
2000/01:So539 av Kenneth Johansson m.fl. (c) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att formerna för
samverkan mellan offentlig och ideell sektor bör
utvecklas.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
pensionärsorganisationer med flera i ett tidigt
stadium bör vara delaktiga i den kommunala
beslutsprocessen.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att äldrevården
skall bedrivas utifrån en helhetssyn där man sätter
individen i centrum och så långt som möjligt
respekterar och förverkligar dennes behov.
2000/01:So541 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om uppföljning och
kvalitetskontroll av närståendevården med beaktande
av integritetsaspekterna.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om överläggningar
mellan kommunförbunden och staten om förbättrade
förutsättningar för närståendevården och
hemsjukvården.
2000/01:Sk1025 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om införandet av en
äldrepeng.
Utskottet
Ärendets beredning i utskottet
Stiftelsen Stockholms Läns Äldrecentrum samt
professorerna Laura Fratiglioni och Bengt Winblad
har vid besök i utskottet den 30 januari 2001
redovisat erfarenheter från Kungsholmsprojektet i
Stockholm.
Inriktningen av äldrepolitiken m.m.
Motioner
I motion So244 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts dels om bristande valfrihet i
äldreomsorgen (yrkande 2), dels om reformer för
valfrihet och alternativ i äldreomsorgen (yrkande
3). Riksdagen bör också begära att regeringen lägger
fram förslag till ändring i socialtjänstlagen
innebärande ökad valfrihet genom införande av
äldrepeng (yrkande 4). Motionärerna hänvisar till
att Svenska Kommunförbundets äldreberedning anfört
att äldre som behöver vård och omsorg måste få
bättre möjligheter att själva välja hur de vill leva
och få sin omsorg och att denna valfrihet kräver ett
ökat utbud av hemtjänster. Motionärerna understryker
att behovet av mångfald och alternativa lösningar
ökar när fysiska begränsningar sätter in. En
äldrepeng skulle ge de äldre möjlighet till ett
större inflytande över vem som hjälper dem i hemmet
och med vad de får hjälp. Kommunen skall bedöma
behovet av omvårdande insatser som den enskilde har
behov av och ansvara för att pengar betalas ut till
den godkända vårdgivare som den enskilde vill ha sin
omvårdnad utförd av, anför de. Oavsett drifts- och
styrform skall dock kommunen ha det yttersta
ansvaret för att den kommunalt styrda verksamheten
lever upp till de krav som den äldre och samhället i
övrigt kan ställa - precis som i dagsläget. Rätten
till en äldrepeng bör införas som alternativ till
kommunens ansvar för omsorg enligt
socialtjänstlagen. Detta bör regleras i
socialtjänstlagen. Nivån på äldrepengen bör dock
fastställas på lokal nivå i varje kommun.
Motionärerna begär vidare ett tillkännagivande om
äldreomsorgens långsiktiga finansiering (yrkande
10). De anser att finansieringen av äldreomsorgen i
framtiden sannolikt måste bygga på en kombination av
skattefinansiering och något slags individuellt
utformad försäkring som ger de äldre stort
inflytande. En sådan lösning innebär också att den
äldre kan ta med sig de avsatta resurserna över
kommunens gränser liksom nationella gränser.
Motionärerna anser att regeringen skyndsamt bör
tillsätta en utredning om äldreomsorgens framtida
finansiering (yrkande 11). I det arbetet bör
utredningen bl.a. studera hur man i Tyskland nu
börjat arbeta med försäkringslösningar på
äldreomsorgsområdet.
Också i motion So303 av Bo Lundgren m.fl. (m)
begärs tillkännagivande om äldrepeng för valfrihet
och trygghet (yrkande 4).
Införande av en äldrepeng yrkas också i motion
Sk1025 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m)
(yrkande 3).
I motion So273 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att
riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning med uppgift att utvärdera
konkurrensutsättningens konsekvenser inom
äldreomsorgen (yrkande 5). Vidare begärs
tillkännagivande om vad i motionen anförts om en
nationell sammanställning av statistik över personal
inom äldreomsorgen, hos såväl privata som kommunala
vårdgivare (yrkande 2, delvis). Motionärerna ser
allvarligt på den konkurrensutsättning som
genomförts inom äldreomsorgen i bl.a. Stockholms
stad. Motiven för konkurrensutsättningen sades vara
att det skulle ge de äldre valfrihet genom en ökad
mångfald av vårdgivare. Det blev precis tvärtom. Ett
fåtal stora bolag har dominerat och successivt
blivit allt större genom uppköp av mindre
konkurrenter. Motionärerna anser att resurserna inom
äldreomsorgen skall läggas på utveckling av
innehållet i verksamheten genom ökat inflytande för
de äldre och personalen. Dessa har tillsammans den
största kännedomen om hur verksamheten skall
utformas. För att denna resurs skall kunna utvecklas
krävs arbetsro och rimliga arbetsvillkor. Vården och
omsorgen har under 1990-talet utsatts för
besparingar som påverkat kvaliteten negativt.
Resultatet har blivit en kraftig ökning av
sjukskrivningar och stora svårigheter att rekrytera
och behålla personal. Motionärerna anser att det
därför finns behov av statistik över
personaltätheten inom äldreomsorgen på nationell
nivå, från såväl offentligt driven äldreomsorg som
privat.
I motion So363 av Sven Brus m.fl. (kd) begärs
tillkännagivanden om behovet av nya former för
service till äldre (yrkande 11) och om att stärka
den enskildes möjligheter att välja utförare av
vård, omsorg och service (yrkande 14). Motionärerna
anser att de stora servicebehov som många äldre har
måste tillgodoses i andra former och av andra
utförare än den kommunala hemtjänsten. För att
underlätta tillkomsten av sådan service bör
avdragsrätt medges för hushållsnära tjänster.
Motionärerna anser att produktionen av vård och
omsorg och dess driftsformer kan variera och att det
måste finnas en öppenhet för nya producenter och
arbetsformer, allt för att öka mångfalden och den
enskildes valfrihet.
I motion So539 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs
tillkännagivande om att äldrevården skall bedrivas
utifrån en helhetssyn där man sätter individen i
centrum och så långt möjligt respekterar och
förverkligar dennes behov (yrkande 5).
Äldrepolitiken kan inte utgå från att alla är lika,
anför motionärerna. De äldres livsvillkor och behov
varierar, och var och en måste behandlas med
utgångspunkt från sina egna förutsättningar och sin
egen vilja. De äldre skall ges möjlighet att välja
formerna för sin omsorg. Det måste skapas verkliga
möjligheter för den enskilde att påverka sin egen
och sina anhörigas omsorg, hur och var man vill bo
när behoven av daglig omvårdnad uppstår.
I motion So456 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs
tillkännagivande om vad i motionen anförts om
äldrepeng (yrkande 7). Motionärerna anser att en
äldrepeng bör införas. Den enskilde pensionären
skall på samma sätt som i dag få en
biståndsbedömning som berättigar till en viss nivå
på hemtjänsten eller till en plats på ett särskilt
boende. Äldrepengen skall motsvara den
skattefinansiering som i dag går till hemtjänsten
eller äldreboendet. Den skall tillsammans med den
avgift som även fortsättningsvis skall tas ut täcka
kostnaderna för vård och omsorg. Pengens storlek
kommer således att variera beroende på den enskildes
behov. Äldrepengen innebär, enligt motionärerna, att
de äldre och/eller deras anhöriga får makt att
avgöra vad de anser vara kvalitet, vilket
äldreboende de vill bo på eller till vem de vill
vända sig med sin peng för att få hemtjänst.
Bakgrund och tidigare behandling
Utskottet behandlade regeringens förslag till mål
för äldrepolitiken i betänkande 1997/98:SoU24.
Utskottet delade regeringens uppfattning att
nationella mål för äldrepolitiken skulle läggas fast
och föreslog riksdagen att godkänna att målen skall
vara att äldre skall kunna leva ett aktivt liv och
ha inflytande i samhället och över sin vardag, kunna
åldras i trygghet och med bibehållet oberoende,
bemötas med respekt och ha tillgång till god vård
och omsorg. Riksdagen följde utskottet (rskr.
1997/98:307).
I betänkande 1999/2000:SoU8 behandlade utskottet
senast frågor om inriktningen av äldrepolitiken
såsom äldres valfrihet, alternativa driftsformer,
äldrepeng m.m. Utskottet anförde bl.a. följande (s.
17):
Utskottet vidhåller att det är angeläget att den
enskilde ges möjlighet att själv bestämma över sin
livssituation och det sätt på vilket omsorgen ges.
Inte minst Sveriges alltmer mångkulturella karaktär
reser nya krav på att utforma äldreomsorgen med
hänsyn till människors olika språk och kultur.
Enligt den nationella handlingsplanen för
äldrepolitik skall den äldre kunna leva ett aktivt
liv och ha inflytande i samhället och över sin
vardag. Den äldre skall så långt möjligt ges
möjlighet att bo kvar hemma i sin ursprungliga
bostad så länge som han eller hon själv önskar det.
När omvårdnadsbehoven är stora och den äldre inte
känner sig trygg i den egna bostaden skall han/hon
kunna flytta till en anpassad boendeform. Den äldre
skall också kunna lita på att vården och omsorgen
har god kvalitet och att hans/hennes individuella
behov och önskemål tillgodoses så långt möjligt. Den
enskildes integritet, självbestämmande och värdighet
skall respekteras. - - -
Frågan om privata alternativ berörs i några av
motionerna. Utskottet vidhåller att det inte finns
några hinder för entreprenadupphandling inom
äldreomsorgen. Många kommuner utnyttjar denna
möjlighet och erbjuder vård och omsorg i olika
former både i egen regi och entreprenadupphandlad.
Svenska Kommunförbundet och Socialstyrelsen
tillhandahåller vägledning för upphandling i dess
olika aspekter. Utskottet anser inte att det behövs
någon ytterligare reglering i syfte att säkerställa
valfrihet, konkurrens och etableringsrätt för
enskilda vårdgivare. Utskottet vidhåller också att
varken obligatorisk äldrevårdsförsäkring eller
äldrepeng bör införas.
De då aktuella motionerna avstyrktes därmed.
Riksdagen följde utskottet.
Socialstyrelsen har avlämnat Äldreuppdraget
Slutrapport (Socialstyrelsen följer upp och
utvärderar 2000:4). I rapporten tas bl.a. frågan om
brukarinflytande och brukarnas syn på äldreomsorgen
upp (s. 46). Socialstyrelsen konstaterar att när det
gäller enskildas möjligheter att tillvarata sina
rättigheter inom äldreomsorgen är biståndsbeslutets
innehåll och utformning av central betydelse. En
granskning av besluten visar att det i omkring en
fjärdedel av besluten inte går att utläsa vilka
insatser den enskilde beviljats. I mer än hälften
framgår inte hur ofta hjälpen skall ges, och endast
undantagsvis finns uppgifter om hjälpens omfattning
i tid. Ungefär en tredjedel av beslutsinformationen
är obegriplig. Huvuddelen av hjälptagarna får den
hjälp de har beviljats. För omkring en tiondel av
hjälptagarna konstateras att vissa hjälpinsatser
aldrig utförs. För att stärka den enskildes
rättssäkerhet kommer Socialstyrelsen att utarbeta en
handbok beträffande handläggning och dokumentation
inom hemtjänsten.
Undersökningar kring de äldres upplevelser av
kvaliteten i äldreomsorgen har blivit vanligare
under senare år, anför styrelsen. Genomgående är att
personalens bemötande ges ett högt betyg. Missnöje
framkommer riktat mot specifika förhållanden, främst
utrymmet för samvaro och promenader/ledsagning samt
mot stressad personal och ökade avgifter.
Av rapporten framgår också (s. 82-83) att det
blivit allt vanligare att kommunerna överlåter
driftsansvar för äldreomsorgen till privata företag.
Entreprenaderna har blivit en etablerad företeelse
som också är i stabil tillväxt. År 1993 fick tre
äldre personer av 100 vård och omsorg från ett
privat företag som arbetade på uppdrag av kommunen.
I dag gäller detta närmare var tionde äldre. Jämfört
med förhållandena år 1993 finns i dag fler och
större privata företag som arbetar som
entreprenörer. Sett ur ett kommunalt perspektiv
finns ett större utbud och en större mångfald
entreprenörer att välja på.
Så kallade kundvalssystem som innebär att den
enskilde via s.k. servicecheck (ett konstruerat
betalmedel) ges möjlighet att välja utförare har
fått en större omfattning mot slutet av 90-talet men
är dock en mycket marginell företeelse, begränsad
till omkring 2 % av landets kommuner, enligt
rapporten.
I rapporten redovisas (s. 33) viss bearbetad
statistik från Svenska Kommunförbundet och
Statistiska centralbyrån (SCB) angående antalet
årsarbetare inom kommunalt finansierad vård och
omsorg till äldre och funktionshindrade. Slutsatsen
är att mellan 1991 och 1998 ökade personalvolymen
inom den av kommunerna finansierade vården och
omsorgen om äldre och funktionshindrade med 18 %
utöver tillskottet genom huvudmannaförändringar. Den
minskade personalvolymen inom landstingen innebar
dock att den totala personalinsatsen minskade.
SCB publicerar årligen statistik över
förvärvsarbetande fördelade på branscher.
Socialstyrelsen publicerar årligen en hälso- och
sjukvårdsstatistisk årsbok med bearbetad statistik
från SCB.
Den parlamentariska Äldreberedningen (dir. 1998:109)
- Senior 2005 - har i uppgift att skapa
förutsättningar för en långsiktig utveckling av
äldrepolitiken. Beredningens analyser och förslag
skall utformas utifrån förhållandena i samhället som
berör äldres situation under perioden fr.o.m. år
2005 och de därpå närmast följande åren. Beredningen
skall utgå från ett genderperspektiv samt beakta det
ökande antalet äldre med utländsk bakgrund och de
konsekvenser detta kan medföra. Viktiga områden som
bör beaktas i beredningens arbete är bl.a.
äldres inflytande och delaktighet i
beslutsprocesser,
tillgängligheten i samhället för äldre med
funktionshinder,
utvecklingen av IT-hjälpmedel för äldre i
hemmiljö samt inom vård och omsorg,
kvalitet inom vård och omsorg,
anhörigas roll i vård och omsorg,
sociala kontakter och umgänge över
generationsgränser,
äldres delaktighet i arbetslivet och möjlighet
att fortsätta ett aktivt yrkesliv efter uppnådd
pensionsålder,
äldres möjligheter att delta i eller ta del av
kulturlivet.
Beredningen skall bedrivas utåtriktat och i nära
kontakt med myndigheter, kommuner, landsting,
pensionärsorganisationer, anhörigorganisationer samt
övriga intressenter. Beredningen skall redovisa
resultatet av sitt arbete till regeringen senast den
1 maj 2003.
I bilaga 8 till Långtidsutredningen 1999/2000,
Kommer det att finnas en hjälpande hand? görs en
bedömning av hur den framtida utvecklingen mot en
allt äldre befolkning kommer att påverka efterfrågan
på vård och omsorg. I studien konstateras bl.a. att
utnyttjar man resultaten från de olika mätningarna
av de äldres hälsoutveckling för att söka uppskatta
de framtida kostnaderna för äldreomsorgen, erhåller
man ett resultat, som starkt avviker från den som en
enkel demografisk framskrivning ger vid handen. I
stället för en beräknad kostnadsökning (i fasta
priser) under perioden 2000-2030 på 60-70 %
begränsas den förväntade ökningen till 20-30 %.
Kostnadsökningarna faller huvudsakligen på åren
2020-2030, då antalet av de allra äldsta (85+) ökar
starkt. Ur samhällsekonomisk synpunkt är den starka
inverkan av sysselsättningsutvecklingen mycket
betydelsefull, anförs det. Går det inte att häva
utvecklingen mot allt tidigare tillbakadragande från
arbetslivet är förutsättningarna små för att kunna
bevara välfärden - oavsett om de äldre blir mer
eller mindre vårdbehövande. I studien hänvisas till
att i en ESO-rapport (Ds 1999:61) konstaterats att
den svenska äldreomsorgen fortfarande håller en hög
kvalitet och att Sverige ligger bra till jämfört med
övriga länder vad gäller omfattningen av utbudet av
äldreomsorg. Sverige är emellertid ett av de länder
som har de otydligaste reglerna kring äldreomsorgen.
Detta gäller såväl vilka behov som äldre kan
förvänta sig att få tillgodosedda inom den
offentliga äldreomsorgen som vilka avgifter den
offentliga omsorgen tar ut. I studien dras samma
slutsats som i ESO-rapporten att en stor del av
värdet av ett stabilt och för individen tryggt
pensionssystem kan gå förlorat om inte samma
stabilitet och trygghet skapas också inom vården och
omsorgen genom tydliga utfästelser från samhällets
sida - till exempel i form av ett
äldreomsorgskontrakt - och en stark och vital
samhällsekonomi som gör dessa utfästelser möjliga
att hålla. En viktig fråga, om man överväger att
införa ett äldreomsorgskontrakt, är att studera om
ett sådant har införts i några andra länder och hur
detta i så fall fungerar. Två länder som kan vara
intressanta att studera är Tyskland som nyligen har
infört äldreomsorgsförsäkring och Japan som är på
väg att införa en sådan. Det krävs här att man noga
följer uppbyggnaden och genomförandet samt genom en
förutsättningslös forskning analyserar effekter och
erfarenheter, anförs det i studien.
Frågan om avdragsrätt för hushållsnära tjänster
behandlades senast av finansutskottet i betänkande
2000/01:FiU1. Finansutskottet hänvisade till
skatteutskottets yttrande (2000/01:SkU1y) där det
anförts att förslaget skulle innebära ett avsteg
från de principer om en likformig och neutral
beskattning som ligger till grund för skattereformen
och som enligt skatteutskottets mening bör gälla.
Vidare anfördes att risken är stor att effekterna på
sysselsättningen blir mycket små eller inga alls
samtidigt som kostnaderna blir stora. Stimulanser av
denna typ riskerar också att leda till
gränsdragningsproblem och ge upphov till
svårkontrollerade gråzoner anförde skatteutskottet
och avstyrkte de aktuella motionerna.
Finansutskottet avstyrkte i likhet med
skatteutskottet motionerna. Riksdagen följde
finansutskottet (rskr. 2000/01: 36).
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller att det är angeläget att den
enskilde ges möjlighet att själv bestämma över sin
livssituation och det sätt på vilket omsorgen ges.
Inte minst Sveriges alltmer mångkulturella karaktär
reser nya krav på att utforma äldreomsorgen med
hänsyn till människors olika språk och kultur.
Utskottet står alltjämt bakom de nationella målen
för äldrepolitiken som beslutades våren 1998.
Utskottet konstaterar att den parlamentariska
Äldreberedningen har i uppgift att skapa
förutsättningar för en långsiktig utveckling av
äldrepolitiken bl.a. avseende äldres inflytande och
delaktighet i beslutsprocesser och kvaliteten inom
vård och omsorg. Resultatet av beredningens arbete
skall redovisas våren 2003.
Utskottet välkomnar Socialstyrelsens initiativ att
utarbeta en handbok beträffande handläggning och
dokumentation inom hemtjänsten för att stärka den
enskildes rättssäkerhet.
Motion So539 (c) yrkande 5 är i viss mån
tillgodosedd med det anförda och avstyrks. Även
motionerna So244 (m) yrkandena 2-3 och So363 (kd)
yrkande 14 avstyrks.
Utskottet vidhåller också att det inte bör införas
någon äldrepeng. Motionerna So244 (m) yrkande 4 och,
So303 (m) yrkande 4, So456 (fp) yrkande 7 och Sk1025
(m) yrkande 3 avstyrks.
Utskottet vidhåller även att det inte bör
tillsättas någon utredning om obligatorisk
äldrevårdsförsäkring. Motion So244 (m) yrkandena
10-11 avstyrks därmed.
Utskottet konstaterar vidare att entreprenader har
blivit allt vanligare inom äldreomsorgen. Många
kommuner erbjuder vård och omsorg i olika former
både i egen regi och entreprenadupphandlad. Samma
kvalitetskrav gäller oavsett formen för
verksamheten. Socialstyrelsen följer utvecklingen
inom äldreomsorgen och redovisar också årligen viss
statistik som bygger på underlag från Statistiska
centralbyrån (SCB). Även Svenska Kommunförbundet
följer på olika sätt utvecklingen inom området.
Utskottet anser inte att något initiativ från
riksdagens sida behövs med anledning av motion So273
(v) yrkandena 2 (delvis) och 5.
Utskottet ställer sig bakom finans- och
skatteutskottens uppfattning att en avdragsrätt för
hushållsnära tjänster skulle innebära ett avsteg
från de principer som ligger till grund för
skattereformen. Motion So363 (kd) yrkande 11
avstyrks därmed.
Attityder till äldre, äldres inflytande
m.m.
Motioner
I motion So363 av Sven Brus m.fl. (kd) begärs
tillkännagivanden om behovet av en medveten strategi
för att möta det demografiskt förändrade samhällets
nya behov (yrkande 1) och om vikten av att genom
aktiva åtgärder och attitydpåverkan stärka de äldres
delaktighet och inflytande i samhället (yrkande 2).
Den växande andelen äldre i befolkningen får inte
definieras som ett "samhällsproblem" utan skall
betraktas som ett gemensamt samhällsansvar, men
också i hög grad som en resurs att tillvarata, anför
motionärerna. Äldre behöver vara representerade i
beslutande församlingar för samhällslivet, och olika
verksamheter skall utformas så att de svarar mot
äldres behov och önskemål. I motionen begärs också
tillkännagivande om förändrade regelverk kring
möjligheten till fortsatt yrkesutövande efter 65-
årsdagen (yrkande 5). Motionärerna anför att
gällande lagstiftning ger alla rätt till pension vid
65 års ålder men detta innebär inte med automatik
att någon mot sin vilja skall tvingas bort från
arbetslivet. Slutligen begärs tillkännagivande om
att beakta de äldres speciella behov av närhet till
samhällets service (yrkande 15). Motionärerna anför
att den offentliga servicen och många kommersiella
verksamheter genomgår en strukturomvandling som
begränsar tillgängligheten för vissa grupper. Sådana
servicepunkter som post- och bankkontor,
försäkringskassor, apotek polisstationer osv. blir
färre. Tillgången till information om samhälle,
organisationer och företag blir allt mer knutet till
den nya informationstekniken. Denna
strukturomvandling drabbar de äldre som ställs inför
stora tillgänglighetsproblem.
I motion So517 av Margareta Viklund (kd) begärs
tillkännagivande om vad i motionen anförts om lag
mot diskriminering av äldre (yrkande 1). Motionären
anser att attityderna mot den äldre människan är att
hon inte är en fullvärdig medborgare. Hon anser att
det finns anledning att Sverige följer exempelvis
Kanada, USA, Holland och Storbritannien och
lagstiftningsvägen försöker komma åt
diskrimineringen av de äldre. I samma motion begärs
också tillkännagivande om de äldres oro för den
snabba utvecklingen av IT-samhället (yrkande 2).
Motionären anför att många ser med oro hur den ena
banken och det ena postkontoret efter det andra
upphör med sin personliga service och att olika
organisationers telefonservice automatiseras i allt
större utsträckning. Det är därför angeläget att
regeringen i sina omstruktureringar av samhällets
institutioner och verk beaktar de äldres oro för att
inte kunna klara av sina elementära samhälleliga
åtaganden. Slutligen begärs tillkännagivande om
nedtrappningsprogram för äldre (yrkande 3).
Motionären anför att det för många äldre är en
tragedi att sluta arbeta därför behövs
avtrappningsprogram för en meningsfull pensionärstid
som inte bara rymmer hobbyverksamhet utan också
meningsfullt och samhälleligt nyttigt arbete. De
äldres erfarenheter och kunskaper måste tas till
vara.
I motion So388 av Inger Segelström m.fl. (s) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en lag om förbud mot
diskriminering av äldre. Eftersom allt fler äldre
blir friskare och friskare längre upp i åldrarna och
gruppen äldre växer anser motionärerna att det är
dags att sluta diskriminera äldre. De behövs i
arbetslivet med sin kompetens och erfarenhet.
I motion So539 av Kenneth Johansson m.fl. (c)
begärs tillkännagivande om att
pensionärsorganisationerna med flera i ett tidigt
stadium bör vara delaktiga i den kommunala
beslutsprocessen (yrkande 2). Motionärerna anser att
kommun och landsting bör ha ett intresse av ett väl
utvecklat samarbete med pensionärsorganisationerna
för att tidigt få del av synpunkter och idéer för
att utveckla verksamheten för äldre. Problemet är
att många pensionärsråd kommer in för sent i
processen.
I motion So456 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om lagstöd för
pensionärsråd (yrkande 14). Motionärerna hänvisar
till att en uppföljning av verksamheten i
pensionärsråden i kommuner och landsting visar att
mindre än hälften av dessa fungerar
tillfredsställande.
Bakgrund och tidigare behandling
Utskottet behandlade motioner angående attityder
till äldre i betänkande 1999/2000:SoU8. Utskottet
redovisade här resultatet av Socialdepartementets
enkätundersökning rörande pensionärsrådens
verksamhet, Äldreberedningens arbete samt EU:s
arbete på området. (För en utförlig beskrivning se
s. 8-11.) Utskottet anförde följande (s. 10-11):
Utskottet vidhåller sin uppfattning att attityderna
till äldre måste ändras i riktning mot att äldres
kompetens och erfarenhet bättre tas till vara. Detta
ligger helt i linje med de av riksdagen fastlagda
målen för äldrepolitiken, som innebär att äldre
skall kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande i
samhället och över sin vardag. Äldre skall kunna
åldras i trygghet och med bibehållet oberoende.
Äldre skall bemötas med respekt och ha tillgång till
god vård och omsorg. Att äldre skall bemötas med
respekt innebär, enligt handlingsplanen, att de inte
skall diskrimineras på grund av sin ålder. Alla
människor - äldre som yngre - skall behandlas
rättvist, jämlikt och med aktning oavsett ålder,
kön, ekonomiska förutsättningar, ras eller etnisk
bakgrund, funktionshinder eller annan omständighet.
Utskottet kan konstatera att många äldre aktivt
deltar i föreningsliv och frivilligverksamheter
liksom i politiska organisationer. Genom
pensionärsråd ges de äldre möjlighet till inflytande
över den kommunala verksamheten. Det ankommer på
kommuner och landsting att utveckla verksamheten
ytterligare.
Utskottet vidhåller också att en långsiktig
förändring av regler, villkor och attityder på
området är nödvändig. Det är därför glädjande att
ett aktivt arbete pågår för att förändra attityderna
till de äldre. Under år 1999 genomfördes FN:s
äldreår. En rapport om de aktiviteter som genomförts
och deras effekter för fortsatt verksamhet kommer
att avlämnas till regeringen senare under våren. EU
har också i olika sammanhang lyft fram behovet av
att ta till vara de äldres resurser i samhället.
Vidare kan utskottet konstatera att den
parlamentariska äldreberedningen har att särskilt
beakta behovet av åtgärder som innebär att äldres
resurser i form av erfarenheter, kompetens och
kunskaper i högre utsträckning tas till vara inom
olika samhällssektorer.
De aktuella motionerna avstyrktes därmed. Riksdagen
följde utskottet.
Socialstyrelsen har i rapporten Pensionärsråd i
Sverige och Norden, Äldreuppdraget 2000:6,
diskuterat erfarenheter från lokala pensionärsråd
både i Sverige och övriga nordiska länder. En
enkätundersökning till pensionärsråden som
genomfördes 1997 visade att mindre än hälften av de
kommunala pensionärsråden ansåg att de fungerade
tillfredsställande. Något fler pensionärsråd
uppfattade sig som remissinstans än vid
undersökningen år 1988. De landstingskommunala
pensionärsråden tycks fungera bättre än de
kommunala. I rapporten hänvisas till att i Danmark
och Norge finns sedan början av 1990-talet en
tvingande lagstiftning om pensionärsråd. Även i
Sverige förs en diskussion om lagstiftning.
Företrädare för de fem fria pensionärsförbunden
förordar detta. Det är dock osäkert om lagstiftning
verkligen skulle leda till ett större inflytande,
anför Socialstyrelsen. Troligare är att när
pensionärskollektivet växer, när de stora
fyrtiotalskullarna om några år går i pension, så
kommer detta kollektiv att ställa andra och större
krav på verkligt inflytande och ha resurser att göra
sin röst hörd. För att pensionärsråden i framtiden
skall fungera bättre krävs enligt styrelsen dels att
politiker och tjänstemän tar tillvara den resurs som
råden kan utgöra, dels att pensionärsledamöterna är
pålästa och väl insatta i de frågor som skall
behandlas och vågar/orkar ställa berättigade krav.
I budgetpropositionen 2000/01:1, volym 6, utgiftsområde 9
redovisar regeringen att den avser att under våren
2002 lämna en redogörelse till riksdagen avseende
genomförandet av den nationella handlingsplanen för
äldrepolitiken. Vidare redovisas att
äldreberedningens arbete inriktar sig på tre
huvudområden; äldre i arbetslivet, det friska
pensionärslivet och äldre inom vård och omsorg.
Äldreberedningen kommer att avsluta sitt arbete i
maj 2003. Regeringen gör bedömningen att
genomförandet av handlingsplanen och den
parlamentariska äldreberedningens förslag kommer att
utgöra viktiga underlag för att utveckla
äldrepolitikens innehåll. Ett område som behöver
särskild uppmärksamhet enligt propositionen är de
äldres situation i IT-samhället. Som exempel nämns
äldres möjligheter att få tillgång till information
eller att sköta post- och bankärenden. Här redovisas
också att regeringen har beslutat om stöd till ca 20
projekt som avser IT-utbildning för äldre samt 5
projekt som avser tillämpningen av IT-teknik inom
vård och omsorg.
Av regeringens propositionsförteckning avseende
propositioner avsedda att avlämnas efter den 24
januari 2001 under återstoden av riksmötet framgår
att en proposition om höjd ålder för
avgångsskyldighet planeras att avlämnas den 22 mars
2001.
Regeringen har i december 2000 beslutat tillkalla en
särskild utredare för att lämna förslag till ett
utvidgat skydd mot diskriminering (dir. 2000:106).
Utredaren skall lämna förslag till hur rådets
direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om
genomförandet av principen om likabehandling av
personer oavsett deras ras och etniska ursprung och
rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000
om inrättande av en allmän ram för likabehandling i
arbetslivet skall genomföras i Sverige. Det
förstnämnda direktivet behandlar diskriminering på
grund av ras eller etniskt ursprung och det andra
direktivet behandlar diskrimineringsgrunderna
religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder
och sexuell läggning. Direktiven utgör en del av ett
"anti-diskrimineringspaket" som består av direktiven
och dessutom ett gemenskapens handlingsprogram mot
diskriminering (2001-2006) som på olika sätt skall
komplettera direktiven. Handlingsprogrammet antogs
av EU:s ministerråd den 27 november 2000. Utredaren
skall redovisa sitt uppdrag senast den 1 februari
2002. Undantag har gjorts för bestämmelserna om
diskriminering på grund av ålder. Utredarens arbete
i denna del skall dock redovisas senast den 1 juli
2002.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller att attityderna till äldre måste
ändras i riktning mot att äldres kompetens och
erfarenhet bättre tas till vara. Detta ligger helt i
linje med de av riksdagen fastlagda målen för
äldrepolitiken. Att äldre skall bemötas med respekt
innebär bl.a. att de inte skall diskrimineras på
grund av sin ålder. Äldres vilja att aktivt delta i
samhällsutvecklingen bör enligt utskottet tas till
vara. Utskottet, som tidigare framhållit vikten av
ett mer flexibelt förhållningssätt till äldres
yrkesarbete, kan konstatera att regeringen till mars
2001 har aviserat en proposition om höjd ålder för
avgångsskyldighet. Utskottet konstaterar vidare att
en utredare nyligen tillkallats för att lämna
förslag till ett utvidgat skydd mot diskriminering
av äldre. Motionerna So363 (kd) yrkandena 1, 2 och
5, So388 (s), So517 (kd) yrkandena 1 och 3 avstyrks
i den mån de inte är tillgodosedda med det anförda.
Många äldre deltar aktivt i föreningsliv och
frivilligverksamheter liksom i politiska
organisationer. Utskottet vill betona betydelsen av
såväl pensionärs-organisationernas arbete som
pensionärsråden. Utskottet delar dock bedömningen
att det är osäkert om en lagstiftning om
pensionärsråd skulle leda till ett större inflytande
för dessa. Det ankommer på kommuner och landsting
att utveckla pensionärsrådens verksamhet ytterligare
och att bättre ta till vara den kunskap och
kompetens dessa besitter. Motionerna So456 (fp)
yrkande 14 och So539 (c) yrkande 2 avstyrks.
Utskottet delar bedömningen att de äldres situation
i IT-samhället behöver uppmärksammas vad gäller
deras möjligheter att få tillgång till
samhällsservice. Utskottet utgår från att regeringen
noga följer utvecklingen på området och vid behov
återkommer till riksdagen. Inom ramen för
äldrepolitiken har ekonomiska resurser avsatts till
IT-utveckling för äldre. Många äldre deltar också i
olika IT-verksamheter för seniorer. Utskottet anser
inte att motionerna So363 (kd) yrkande 15 och So517
(kd) yrkande 2 bör föranleda något initiativ från
riksdagens sida. Motionerna avstyrks.
Kvalitetsarbete inom äldreboenden m.m.
Motioner
I motion So244 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs
tillkännagivande om förbättringar och
kvalitetsarbete i kommunernas egna verksamheter
(yrkande 5). Motionärerna anför att det kan finnas
behov av insatser för ett samordnat kvalitetsarbete
i enskilda kommuner eller i form av ett samarbete
kommunerna emellan. Kommunerna är bäst lämpade att
driva och samordna detta arbete. Det ger också
bättre möjligheter att pröva nya och lokalt
anpassade lösningar.
I motion So353 av Anna Lilliehöök (m) begärs
tillkännagivanden om vad i motionen anförts om en
översyn av statliga regleringar för sjukhem i syfte
att skapa valfrihet för de boende och få bort köerna
till sjukhemsboende. Motionären anser att det skulle
behöva byggas fler sjukhemsplatser för att kunna ta
emot dem som står på väntelista. En följd av bristen
på sjukhemsplatser är att många patienter blir kvar
på akutsjukhusen efter operation och behandling
också efter de fem dagar sjukhusen skall behålla
patienterna innan den kommunala äldrevården och
sjukhemsvården skall ta över. Motionären anser att
det statliga regelsystemet behöver ändras så att det
uppmuntrar uppbyggnaden av nya sjukhem.
I motion So273 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att
riksdagen begär att regeringen ger kommittén Senior
2005 ett tilläggsdirektiv att utreda möjligheten att
införa en lag enligt vad i motionen anförts om
minimikrav när det gäller vård och omsorg av äldre
(yrkande 1). Vidare begärs tillkännagivande om vad i
motionen anförts om en nationell sammanställning av
statistik över personal inom äldreomsorgen, hos
såväl privata som kommunala vårdgivare (yrkande 2,
delvis). Motionärerna anser att de äldres behov av
en meningsfull tillvaro, ett aktivt liv utifrån ork
och förmåga samt behovet av stimulans tyvärr ofta
kommit i skymundan för de medicinska behoven och
insatserna. De senaste årens neddragningar har
bidragit till att utrymmet för utevistelse och
samvaro minskat. I dag upplever både de äldre,
anhöriga och personal att endast de basala
omvårdnadsinsatserna utförs och att det som är
själva "livet" inte hinns med. Motionärerna anser
att det skall vara en rättighet för äldre att ha
möjlighet till social gemenskap, vistas ute,
upprätthålla de vanor och intressen som den enskilde
alltid haft och en lugn tillvaro utan stress och oro
för om man över huvud taget kommer att få någon
hjälp.
I motion So363 av Sven Brus m.fl. (kd) begärs
tillkännagivande om att stimulera nya former av
äldreboenden (yrkande 13). Motionärerna anser att
den växande andelen äldre i befolkningen kräver en
medveten bostadsplanering från samhällets sida. De
äldre skall tillförsäkras en verklig valfrihet när
det gäller boendeformer. Kvarboendet kan ofta
förlängas genom bostadsanpassning eller särskilt
stöd. Nästa stöd i boendetrappan kan vara att byta
till seniorboende med viss trygghet och
servicefunktioner. När vårdbehoven blir stora är de
särskilda boendeformerna, med den trygghet dessa kan
erbjuda, vad som efterfrågas av såväl de äldre som
de anhöriga.
I motion So456 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs
tillkännagivande om en omsorgsgaranti (yrkande 2).
Motionärerna anser att kommunerna skall, utifrån en
av Socialstyrelsen utarbetad skiss, fastställa en
omsorgsgaranti. De kommuner som inte lever upp till
de rättigheter som garanteras av omsorgsgarantin
skall bli skyldiga att ge de äldre som inte får den
omsorg som fastställts motsvarande avgiftsreduktion.
Det blir dessutom ett ekonomiskt incitament för
kommunerna att leva upp till målsättningarna i
omsorgsgarantin. Vidare begärs tillkännagivande om
vad i motionen anförts om konvale-scenthem (yrkande
4). Många medicinskt färdigbehandlade patienter blir
direkt hemskickade trots att de saknar nära anhöriga
och ett socialt nätverk, anför motionärerna. Detta
innebär en stor otrygghet för den enskilde.
Motionärerna anser att kommuner och landsting i
samarbete bör införa en ny vårdform mellan
slutenvård och boende för äldre människor. Det är
dags att återinföra konvalescenthemmen, men i en
modern form byggd på kunskap kring rehabilitering.
I motion So339 av Sonja Fransson (s) begärs
tillkännagivande om statlig stimulans för utveckling
av äldreboende. Motionären anser det nödvändigt att
utveckla kunskap om äldre och alternativa sätt att
bo och få omsorg. Inte minst behöver samarbetet
mellan eget boende, offentlig omsorg och frivillig-
organisationer stimuleras. Väntjänst i form av
frivilliga organisationer kommer i framtiden att
vara nödvändigt för att utveckla sociala kontakter
och bryta isolering. Motionären anser att det är
viktigt att staten också i fortsättningen anslår
medel för att stimulera utvecklingen av
äldreboenden.
Bakgrund och tidigare behandling
I socialtjänstlagen (1980:620), 71 a §, regleras att
var och en som är verksam inom omsorger om äldre
människor eller människor med funktionshinder skall
vaka över att dessa får god omvårdnad och lever
under trygga förhållanden. Den som uppmärksammar
eller får kännedom om ett allvarligt missförhållande
i omsorgerna om någon enskild skall genast anmäla
detta till socialnämnden. Socialstyrelsen har i
Föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2000:5 (S))
angående dokumentation och utredning föreskrivit att
av dokumentationen skall framgå vem som anmält
missförhållandena, vad dessa bestod i och vilka
åtgärder som vidtagits med anledning av anmälan (8
§).
Regeringskansliets halvtidsuppföljning av arbetet
med den nationella handlingsplanen för äldrepolitik
(dnr S2000/4746/ST) redovisar att Socialstyrelsen
tagit fram nya allmänna råd om kvalitetssystem inom
omsorgerna om äldre och handikappade, SOSFS 1998:8
(S). Socialstyrelsen pekar på att utveckling av
kvalitetssystem är en process som tar tid och
behöver stöd. Kommunerna har påbörjat denna process,
men det är sannolikt att det kommer att ta flera år
innan samtliga kommuner har utvecklat heltäckande
kvalitetssystem inom äldreomsorgen. Inom ramen för
anslaget för nya initiativ och försök inom
äldreområdet har regeringen beviljat särskilda
stimulansbidrag till femton projekt med inriktning
på kvalitetsutveckling. Ett av dessa projekt är en
omfattande kvalitetsutbildning för nyckelpersoner i
kommunerna. Ansvarig för projektet är Svenska
Kommunförbundet.
Av Socialstyrelsens rapport Äldreuppdraget
Slutrapport (Socialstyrelsen följer upp och
utvärderar 2000:4) framgår att en uppföljning under
år 1998 av verksamheten vid sjukhem visade att de
boende hade avsevärt större omvårdnads- och
medicinska behov än före ädelreformen. Tillgången på
medicinskt kvalificerad personal i form av
sjuksköterskor hade samtidigt minskat liksom
läkarnas direktkontakt med de boende. Andelen
korttidsboende hade ökat markant och vårdtiderna
hade blivit kortare. Styrelsen anför att de få
studier som finns om läkarmedverkan kan tolkas som
att direktkontakten läkare-patient inte förbättrats
under de senaste två åren, men att en förbättring
skett i fråga om läkarnas medverkan som konsulter.
Utskottet har i betänkande 1997/98:SoU24 om den
nationella handlingsplanen för äldrepolitiken bl.a.
behandlat frågan om betalningsansvar för patienter
som bedömts som medicinskt färdigbehandlade.
Utskottet anförde bl.a. följande (s. 37):
Kommunerna har i dag betalningsansvar för de
patienter som bedöms som medicinskt
färdigbehandlade. I propositionen redovisas att det
finns uppgifter som tyder på att betalningsansvaret
ibland kan verka alltför starkt som incitament för
flyttning från sjukhus och att äldre inte alltid får
tid att vänja sig vid tanken på att återvända till
hemmet eller till det särskilda boendet för att där
få vård och stöd. Enligt överenskommelsen med staten
kommer landstingen att ta särskilda initiativ för
att ytterligare förstärka samverkan med kommunerna.
På flera håll i landet utvecklas nu också s.k.
mellanvårdsformer där kommuner och landsting delar
på betalningsansvaret för patienter som är
medicinskt färdigbehandlade vid sjukhus men som kan
behöva omfattande omvårdnadsinsatser innan de
återvänder till eget boende eller till det särskilda
boendet. Utskottet ser mycket positivt på denna
utveckling. Utskottet vill understryka att samverkan
mellan kommuner och landsting i dessa situationer
behöver utvecklas ytterligare och att särskild
hänsyn därvid bör tas till de äldres önskemål.
Utskottet har i betänkande 1999/2000:SoU8 behandlat motioner
angående kvaliteten i omsorgen om äldre och då
anfört bl.a. följande (s. 30):
Några motioner tar upp frågan om kvaliteten i
omsorgen om äldre och behov av minimikrav eller
omsorgsgarantier. Ett gott förebyggande arbete och
omhändertagande är angeläget bland de äldre i
särskilt boende. Utskottet vill understryka att goda
rutiner och ett effektivt utnyttjande av olika
personalgruppers kompetens minskar risken för
näringsbrist, trycksår, fallskador m.m. Vidare är
personalens kompetensutveckling liksom
dimensioneringen angelägna frågor för att nå bra
kvalitet i vården och ett värdigt bemötande av de
äldre. Utskottet kan konstatera att det pågår ett
brett utvecklingsarbete på många fronter. Utskottet
anser inte att riksdagen behöver ta något initiativ
med anledning av motionerna - - -
Utskottet har i betänkande 2000/01:SoU5 nyligen
behandlat regeringens proposition om en nationell
handlingsplan för utveckling av hälso- och
sjukvården. I propositionen presenteras åtgärder för
att utveckla hälso- och sjukvårdens grundläggande
struktur och inriktning. Under perioden 2002-2004
kommer vården och omsorgen att tillföras åtta
miljarder kronor i anledning av den s.k.
försvarsuppgörelsen. Bland de prioriterade områdena
ingår vård och omsorg om äldre. (För ytterligare
information se s. 23-28 i betänkandet.) Utskottet
anförde bl.a. följande (s. 27-28):
Utskottet anser i likhet med regeringen att den s.k.
ädelreformen bör ligga fast med dess ambition att
medverka till att patienter med omfattande
medicinska vårdbehov skall kunna få dessa
tillgodosedda integrerat i eget boende och
vardagsliv. Resultaten av såväl behandling som
rehabilitering blir allmänt sett bättre i hemmiljö.
Socialstyrelsens uppföljning av ädelreformen
(Socialstyrelsen följer upp och utvärderar 1996:2)
visar att den successiva ökning av vårdtyngden som
ägt rum under 1990-talet, både i särskilt boende och
i hemsjukvården, inte har mötts av ett tillräckligt
utvecklat medicinskt omhändertagande. Bristerna
gäller såväl medicinska insatser som omvårdnads- och
rehabiliteringsinsatser. Socialstyrelsen bedömer
tillgången på personal med hälso- och
sjukvårdskompetens som otillräcklig, såväl avseende
undersköterskor och sjuksköterskor som sjukgymnaster
och arbetsterapeuter.
Utskottet anser att det är av största vikt att så
snart som möjligt komma till rätta med de brister
som Socialstyrelsen påtalat. Som anförs i
propositionen måste hälso- och sjukvårdsinsatserna,
både i särskilt boende och i hemsjukvården, därför
förstärkas väsentligt med ytterligare resurser och
kompetens. Enligt utskottets uppfattning är de
insatser som parterna kommit överens om i
utvecklingsavtalet väl ägnade att höja kvaliteten på
såväl medicinska insatser som omvårdnad och
rehabilitering.
En central fråga inom vården och omsorgen av äldre
och funktionshindrade i särskilda boendeformer och i
hemsjukvården är läkarens roll. Personer i särskilda
boenden och inom hemsjukvården skall självfallet
vara tillförsäkrade läkarinsatser på motsvarande
sätt som den som själv kan uppsöka vården. Detta
innebär att läkarinsatser skall vara tillgängliga
under hela dygnet, vilket också är en förutsättning
för att undvika onödiga och för patienten
påfrestande sjukhusinläggningar. Utskottet instämmer
därför i regeringens bedömning att avtalet om
utvecklingsinsatser bör resultera i att de som bor i
särskilt boende eller har hemsjukvård får en
medicinsk bedömning av läkare när de behöver det
samt konsultation eller hembesök utan dröjsmål.
Utskottet vill betona vikten av samverkan mellan
landsting och kommuner. Som ovan anförs har en
utredning tillsatts för att se över bl.a. denna
fråga. Utredningen skall inom kort redovisa sitt
uppdrag. Utskottet utgår från att regeringen
återkommer till riksdagen med förslag som syftar
till att underlätta samverkan mellan huvudmän.
Sammanfattningsvis föreslår utskottet att riksdagen
godkänner vad regeringen föreslår om inriktning och
åtgärder för att förbättra hälso- och
sjukvårdsinsatserna i den kommunala primärvården
(avsnitt 7.2). Motionerna
- - - avstyrks i den mån de inte anses
tillgodosedda med det anförda.
Riksdagen följde utskottet (rskr. 2000/01:53).
I budgetpropositionen 2000/01:1, volym 6,
utgiftsområde 9 redovisar regeringen att inom ramen
för beslutade stimulansbidrag till äldrebostäder
m.m. har Boverket beviljat medel till 168 projekt
för nybyggnation av drygt 1 800 lägenheter och
ombyggnad av ca 3 700 lägenheter. Av dessa har ca
3 500 lägenheter färdigställts t.o.m. juni 2000.
Samverkansutredningen avlämnade i november 2000 sitt
betänkande Samverkan Om gemensamma nämnder på vård-
och omsorgsområdet, m.m. (SOU 2000:114). Utredningen
föreslår bl.a. att landsting och kommun skall kunna
inrätta en gemensam nämnd för att fullgöra uppgifter
som ankommer på respektive huvudman enligt
lagstiftningen på hälso- och sjukvårdens och
socialtjänstens områden liksom uppgifter som i annat
fall skulle handhas av socialnämnd respektive en
sådan nämnd som avses i 10 § hälso- och
sjukvårdslagen. Utredningen skall enligt uppgift
remissbehandlas.
Utskottets bedömning
Utskottet har nyligen vid behandlingen av den
nationella handlingsplanen för hälso- och sjukvården
konstaterat att den successiva ökning av vårdtyngden
som ägt rum under 1990-talet, både i särskilt boende
och i hemsjukvården, inte har mötts av ett
tillräckligt utvecklat medicinskt omhändertagande.
Bristerna gäller såväl medicinska insatser som
omvårdnads- och rehabiliteringsinsatser.
Socialstyrelsen har bedömt tillgången på personal
med hälso- och sjukvårdskompetens som otillräcklig,
såväl avseende undersköterskor och sjuksköterskor
som sjukgymnaster och arbetsterapeuter.
Utskottet vidhåller att det är av största vikt att
så snart som möjligt komma till rätta med de brister
som Socialstyrelsen påtalat. Utskottet vidhåller
också att de insatser som staten,
Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet
kommit överens om i utvecklingsavtalet för åren
2002-2004 är väl ägnade att höja kvaliteten på såväl
medicinska insatser som omvårdnad och
rehabilitering. Utskottet vidhåller även att avtalet
om utvecklingsinsatser bör resultera i att de som
bor i särskilt boende eller har hemsjukvård får en
medicinsk bedömning av läkare när de behöver det
samt konsultation eller hembesök utan dröjsmål.
Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att
Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet
nyligen inlett ett gemensamt arbete om medicinskt
färdigbehandlade patienter. Vidare har
Samverkansutredningen nyligen avlämnat sitt
slutbetänkande.
Socialstyrelsen har tagit fram nya allmänna råd om
kvalitetssystem inom omsorgerna om äldre och
handikappade (SOSFS 1998:8 (S)). I slutrapporten om
Äldreuppdraget pekar styrelsen på att utvecklingen
av kvalitetssystem är en process som tar tid och
behöver stöd och att kommunerna nu har påbörjat
denna process. Utskottet anser det angeläget att
kommunerna aktivt arbetar vidare med att utveckla
kvalitetssäkringssystem för äldreomsorgen. Utskottet
är dock inte berett att föreslå några minimikrav
eller fastställa någon omsorgsgaranti.
Riksdagen bör inte ta något initiativ på området.
Motionerna So244 (m) yrkande 5, So273 (v) yrkandena
1 och 2 (delvis), och So456 (fp) yrkandena 2 och 4
avstyrks.
I några motioner tas frågor om olika former av
äldreboende upp. Enligt socialtjänstlagen skall
kommunen verka för att äldre människor får goda
bostäder och ge dem som behöver det stöd och hjälp i
hemmet och annan lättåtkomlig service. Kommunen
skall vidare inrätta särskilda boendeformer för
service och omvårdnad för äldre människor med behov
av särskilt stöd (20 §). I utredningen Bo tryggt -
Betala rätt, SOU 1999:33 har olika boendeformer
belysts. Här redovisas att det inte är definitionen
av själva boendet utan individens behov som avgör
vårdens omfattning. Utskottet erinrar vidare om att
riksdagen vid flera tillfällen har beslutat om stöd
för ny- och ombyggnad av äldrebostäder för att
påskynda utbyggnaden. Senaste beslutet avsåg 400
miljoner kronor under åren 1998 och 1999. Inom den
ordinarie bostadsmarknaden har under 1990-talet
seniorboendet blivit allt vanligare. Härmed avses
vanliga bostäder för äldre (vanligen över 55 år) som
inte förmedlas efter behovsprövning och
biståndsbeslut. Utskottet utgår i från att även
Senior 2005 bevakar frågan. Något initiativ från
riksdagen med anledning av motionerna So339 (s),
So353 (m), So363 (kd) yrkande 13 behövs inte.
Motionerna avstyrks.
Tillsynsverksamheten m.m.
Motioner
I motion So244 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en förstärkt oberoende
tillsyn på äldreomsorgsområdet (yrkande 7).
Motionärerna anser att den uppgift som i dag faller
på kommunerna - att övervaka den egna verksamheten
såväl som de privata entreprenörerna - inte fungerar
tillfredsställande. Det finns därför ett stort behov
av en förstärkt statlig tillsyn inom äldreomsorgen.
Statliga myndigheter skall ansvara för godkännande
och kvalitetskontroll inom vård och omsorg. Samma
krav skall ställas på alla oavsett offentlig eller
privat regi. Vad beträffar de sjukvårdande delarna
av verksamheten har motionärerna sedan länge
föreslagit att en medicinalstyrelse skall godkänna
vårdgivare, svara för kvalitetssäkring och
regelbunden medicinsk revision, utgöra en instans
dit allmänheten kan vända sig med klagomål samt
svara för den övergripande tillsynen.
I motion So273 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs
tillkännagivande om vad i motionen anförts om en
översyn i syfte att sammanföra de regler som styr
äldreomsorgen i hälso- och sjukvårdslagen och i
socialtjänstlagen till en lag (yrkande 3).
Äldreomsorgen styrs i dag av två lagar: hälso- och
sjukvårdslagen och socialtjänstlagen. Det har
tidigare utretts om det finns möjlighet att samla de
regler som styr äldreomsorgen till en lag. Det har
bedömts som komplicerat och att det därför skulle
krävas en särskild översyn. Motionärerna
återupprepar nu sitt krav på att en sådan översyn
bör göras.
Också i motion So356 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
begärs att regeringen tillsätter en utredning för
att få underlag för en samlad lagstiftning för
äldreomsorgen (yrkande 4).
I motion So273 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas vidare att
riksdagen begär att regeringen lägger fram ett
förslag till tillägg enligt vad i motionen anförts
om 71 a § socialtjänstlagen (yrkande 4). Enligt
Socialstyrelsens föreskrift är vårdpersonal skyldig
att anmäla allvarliga missförhållanden. Det skall
framgå vem som gjort anmälan. Motionärerna anför att
det i några konkreta fall har lett till en mycket
besvärlig situation för dem som anmält. Det är inte
bra om anmälningar inte görs på grund av rädsla för
att uppge sitt namn och för vilka följder det kan
få. Därför bör ett tillägg göras så att det framgår
att möjlighet finns för anmälaren att vara anonym.
Bakgrund och tidigare behandling
Socialtjänstutredningen föreslår i sitt
slutbetänkande Socialtjänst i utveckling,
SOU1999:97, att det i socialtjänstlagen införs en
bestämmelse som klargör att tillsyn enligt den lagen
är kontroll av laglighet och rättssäkerhet i
individärenden och verksamheter i förhållande till
lagens mål och bestämmelser (s. 344-364).
Laglighetskontrollen föreslås omfatta även kontroll
av att insatserna inom socialtjänstlagen är av god
kvalitet, att det finns personal med lämplig
utbildning och erfarenhet samt att kvaliteten i
verksamheterna systematiskt och fortlöpande
utvecklas och säkras. I utredningen anförs att redan
i dag görs mycket för att förbättra och
effektivisera den sociala tillsynen på såväl
regional som nationell nivå. Socialstyrelsens och
länsstyrelsernas gemensamma arbete har kunnat
åstadkomma en bra utveckling av den sociala
tillsynen mot gemensamma mål. För en tillräckligt
effektiv tillsyn krävs dock, enligt utredningen, en
starkare samordning mellan den regionala och den
nationella nivån än vad som hittills varit fallet.
Länsstyrelserna förfogar inte över
tillsynsinstrument som gör det möjligt att kunna
ingripa med kraft om missförhållanden upptäcks som
behöver rättas till.
Utredningen konstaterar att den statliga tillsynen
över den sjukvård som meddelas i särskilda
boendeformer, bostäder med särskild service och i
samband med hemtjänst är betydligt mer reglerad och
ger tillsynsmyndigheten större befogenheter än
motsvarande tillsyn över de sociala insatser som ges
i dessa verksamheter. För kommuner och de enskilda
vårdgivare som driver olika boenden eller bostäder
med särskild service innebär det klara olägenheter
att få sin verksamhet granskad av två myndigheter.
Dessutom föreligger uppenbara olägenheter för de
enskilda vårdtagarna att behöva vända sig till två
olika instanser vid klagomål på den sociala servicen
eller på hälso- och sjukvården. Problemen med
samordning av den medicinska och den sociala
tillsynen är tydligast inom äldre- och
handikappomsorgerna, men samma problem föreligger
även på andra områden som t.ex. inom
missbrukarvården och den öppna vården för psykiskt
sjuka. Utredningen anser att det finns mycket som
talar för att tillsynen över socialtjänsten och
hälso- och sjukvården bör organiseras och utövas
enhetligt i en gemensam tillsynsmyndighet.
Utredningen föreslår dock att den nuvarande
tillsynen behålls tills vidare med Socialstyrelsen
som operativt ansvarig för tillsynen över hälso- och
sjukvården och länsstyrelserna som operativt
ansvariga för tillsynen över socialtjänsten.
Socialstyrelsen föreslås dock ges en
tillsynsvägledande roll i fråga om tillsynen över
socialtjänsten. Med Socialstyrelsen som
tillsynsvägledare över hela det sociala området
uppnår man dels en samordning av den medicinska och
den sociala tillsynen där en sådan samordning är
nödvändig, dels enhetlighet av den statliga
tillsynen över hela socialtjänstområdet, anför
utredaren.
Tillsynsmyndigheterna föreslås ges
författningsreglerad rätt att genom föreläggande få
upplysningar och inhämta handlingar samt att
inspektera all verksamhet inom socialtjänsten i
kommuner och enskilda verksamheter.
Tillsynsmyndigheten föreslås kunna meddela
föreläggande att avhjälpa missförhållanden.
Förelägganden skall kunna kombineras med vite.
Utredaren framhåller att man, genom att införa en
möjlighet för tillsynsmyndighet att utfärda
föreläggande inom socialtjänsten, åstadkommer den
önskvärda samordningen av tillsynen över hälso- och
sjukvård samt socialtjänst över särskilda
boendeformer och bostäder med särskild service samt
hemtjänst. Ett föreläggande kan riktas mot
verksamheten i dess helhet utan att man behöver
klarlägga vad som är att anse som hälso- och
sjukvård och vad som är socialtjänst.
Vidare föreslås särskilda brukarråd inrättas som
skall stödja länsstyrelserna och Socialstyrelsens
regionala enheter när det gäller att bedöma vilka
verksamheter som kräver särskild uppmärksamhet från
statens sida.
Utredningen har även belyst frågan om en gemensam
reglering av medicinska och sociala insatser kan
vara ett alternativ för att få till stånd en
tydligare och mer samlad och enhetlig verksamhet i
äldreomsorgen (s. 231-232). Utredningen hänvisar
också till att Svenska Kommunförbundet i två
rapporter har berört frågan. En samlad lagreglering
av äldreomsorgen och eventuell annan vård och omsorg
aktualiserar en rad olika frågor som det inte varit
möjligt eller rimligt att belysa eller överväga inom
ramen för uppdraget, anförs det. Även om det finns
tydliga problem i den delade regleringen blir
utredningens slutsats, liksom Svenska
Kommunförbundets, att frågan om en eventuell vård-
och omsorgslag för en samlad reglering av sociala
och medicinska insatser är så komplex att den
fordrar en samtidig översyn av regelverken i
socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen, med
tillhörande övrigt regelverk. Utredningen hänvisar
till att regeringen i annat sammanhang gett uttryck
för att hälso- och sjukvårdslagstiftningen bör ses
över i syfte att få till stånd en mer överskådlig,
samlad och patientfokuserad lagstiftning på området.
De behov som finns inom äldreomsorgen har enligt
utredningen sin givna plats i en sådan översyn.
Regeringen avser enligt propositionsförteckningen
att avlämna en proposition om socialtjänst i
utveckling den 8 mars 2001.
HSU 2000 har i sitt betänkande God vård på lika
villkor? SOU 1999:66, föreslagit att
Socialstyrelsens verksamhet ses över med syfte att
belysa tillsynsverksamhetens organisation (s. 106
f.). Utredningen anför att Socialstyrelsen har
dubbla roller, dels att utveckla och fastställa
kriterier för god vård och förebyggande insatser och
även ge råd och stöd om dessa, dels att genom
tillsynen granska att verksamheterna följer vad
Socialstyrelsen fastställt skall gälla. Kommittén
förslår att Socialstyrelsens verksamhet ses över med
syfte att belysa tillsynsverksamhetens organisation.
I samband med översynen skall enligt kommitténs
mening även prövas om länsstyrelsernas och
Socialstyrelsens tillsynsverksamheter skall bilda en
ny myndighet som bedriver tillsyn inom vårdens hela
område. Utredningen är remissbehandlad.
I proposition 1997/98:113 om en nationell handlingsplan för
äldrepolitiken uttalades följande i anslutning till
71 a § socialtjänstlagen (s. 89):
Lagrådet har pekat på att den föreslagna
anmälningsskyldigheten enbart innebär en skyldighet
att anmäla missförhållandet till den
verksamhetsansvarige och att det bör förtydligas att
möjligheten alltid står öppen att göra en anmälan
till tillsynsmyndigheten i det fall den
verksamhetsansvarige inte fullföljer sina åligganden
enligt bestämmelsen eller om det finns skäl att tro
att så skulle vara fallet.
Regeringen gör liksom Lagrådet den bedömningen att
det inte föreligger något lagligt hinder för en
enskild att göra en anmälan till tillsynsmyndigheten
om missförhållanden i verksamheten. Sekretess gäller
för uppgift om enskilds personliga förhållanden om
det kan vara till men för den enskilde och
motsvarande tystnadsplikt inom enskilt bedriven
verksamhet gäller för enskilds personliga
förhållanden. Dessa bestämmelser kan inte sägas
utgöra hinder för anmälan av missförhållanden till
tillsynsmyndighet. I motsvarande bestämmelse om
anmälningsskyldighet för personal inom hälso- och
sjukvården, den s.k. Lex Maria - 7 a § lagen
(1994:953) om åliggande för personal inom hälso- och
sjukvården - finns ingen motsvarande erinran
intagen. Att införa en sådan erinran i
socialtjänstlagen skulle lätt kunna leda till
missförstånd och till motsatsvisa slutsatser.
Regeringen anser därför att det inte är lämpligt att
göra ett sådant tillägg.
Den föreslagna anmälningsskyldigheten har inte
förenats med någon bestämmelse om sanktion för den
som inte fullgör sin anmälningsplikt. Anledningen
till detta är att syftet med bestämmelsen i första
hand är att komma till rätta med missförhållanden
och att en anmälningsskyldighet skall vara ett stöd
för personal och andra verksamma att göra anmälan
utan rädsla för repressalier.
Vid utskottets behandling av förslaget i betänkande
1997/98:SoU24 underströk utskottet att den anställde
alltid har möjlighet att vända sig direkt till
tillsynsmyndigheten med en anmälan såsom också
Lagrådet påpekat i sitt yttrande. Utskottet
tillstyrkte lagförslaget.
Utskottet behandlade motioner om tillsynen i
betänkande 1999/2000:SoU8 och hänvisade då till att
utredningsbetänkandena från Socialtjänstkommittén
och HSU 2000 bereddes i Regeringskansliet och att
denna beredning borde avvaktas.
Utskottets bedömning
Utskottet erinrar inledningsvis om att
Socialstyrelsen och länsstyrelsernas
tillsynsverksamhet över vården av äldre och
funktionshindrade förstärktes med 20 miljoner kronor
årligen från år 1999 i samband med beslutet om den
nationella handlingsplanen för äldrepolitiken och
budgetpropositionen för år 1999.
Socialtjänstutredningen har vidare haft i uppdrag
att göra en översyn av vissa frågor som gäller
socialtjänstens uppgifter. En proposition om
socialtjänst i utveckling har aviserats till mars
2001. Riksdagen bör inte föregripa regeringens
kommande förslag på området. Motion So244 (m)
yrkande 7 avstyrks.
Utskottet är inte berett att nu ta initiativ till
en utredning om en översyn av hälso- och
sjukvårdslagen och socialtjänstlagen i syfte att
sammanföra de regler som styr äldreomsorgen till en
lag. Motionerna So273 (v) yrkande 3 och So356 (v)
yrkande 4 avstyrks därmed.
Utskottet är inte heller berett att nu föreslå
någon förändring av 71 a § socialtjänstlagen på det
sätt som föreslås i motion So273 (v) yrkande 4.
Motionsyrkandet avstyrks.
Avgifter inom äldreomsorgen
Motioner
I motion So244 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs
tillkännagivande till regeringen om rättvisare
avgifter (yrkande 6). Motionärerna anför att
kommunala taxor alltid skall bygga på en princip om
likabehandling av kommunmedborgarna. Det innebär att
alla skall betala samma avgift för samma tjänst.
Motionärerna anser att inkomst- och
förmögenhetsrelaterade taxor inom äldreomsorgen är
både orimliga och orättvisa
I motion So474 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs
tillkännagivanden om införandet av en nationell
maxtaxa inom äldreomsorgen (yrkande 1) och om
beredningen av reformen om maxtaxa (yrkande 2).
Motionärerna anser att en nationell maxtaxa för
äldreomsorgen är en angelägen och välkommen reform.
Denna bör införas den 1 januari 2002. För att
reformen skall få den effekt som avses krävs en
kompensation till kommunerna, enhetliga regler för
inkomstberäkning samt ett riktvärde för ett
nationellt förbehållsbelopp.
I motion So363 av Sven Brus m.fl. (kd) begärs
tillkännagivande om införande av en enhetstaxa inom
äldreomsorgen (yrkande 7). Skillnaderna i vilka
avgifter den enskilde betalar för hemtjänst och för
särskilt boende varierar kraftigt mellan landets
kommuner. Motionärerna anser att det finns behov av
en harmonisering av avgifterna.
I motion So456 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas
att riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om avgifter i äldreomsorgen i enlighet med
vad som anförs i motionen (yrkande 3). Motionärerna
anser att en lagfäst maxtaxa och ett lagfäst
förbehållsbelopp måste införas inom äldreomsorgen.
I motion So441 av Lisbeth Staaf-Igelström och
Lennart Axelsson (båda s) yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om maxtaxa och förbehållsbelopp inom äldre-
och handikappomsorgen. Motionärerna anser att det är
alldeles för stora skillnader i avgift mellan
kommunerna och att det finns alldeles för många
taxekonstruktioner. Det är vidare tveksamt om den
nivå på förbehållsbeloppet som många kommuner har
bestämt ger de äldre och handikappade en skälig
levnadsnivå utifrån socialtjänstlagens bestämmelser.
Bakgrund och tidigare behandling
Utskottet behandlade motioner om avgifter inom
äldreomsorgen i betänkande 1999/2000:SoU8. Utskottet
anförde då följande (s.35):
I anledning av ett initiativ av socialutskottet
(bet. 1996/97:SoU7) har en särskild utredare haft i
uppdrag att överväga boendebegreppet i
boendeformerna för äldre samt avgifterna och deras
effekter. I avvaktan på utredningens förslag
beslutade riksdagen om ett förtydligande i 35 §
socialtjänstlagen och 26 § hälso- och sjukvårdslagen
fr.o.m. den 1 januari 1999. Regeringen har aviserat
att den återkommer i frågan under år 2000. Utskottet
anser det angeläget, mot bakgrund av bl.a.
Socialstyrelsens nyligen avlämnade rapport, att
regeringen håller tidsplanen för den aviserade
propositionen på området. Något initiativ från
riksdagen med anledning av motionerna - - - behövs
inte. Motionerna avstyrks.
Riksdagen följde utskottet.
I budgetpropositionen 2000/01:1, volym 6,
utgiftsområde 9 redovisar regeringen att
avgiftsbestämmelserna i 35 § socialtjänstlagen
avseende äldre- och handikappomsorgen fr.o.m. den 1
januari 1999 har förtydligats vad gäller beräkningen
av omsorgstagares förbehållsbelopp. Även kommunernas
jämkningsskyldighet med avseende på
makes/makas/sambos situation har tydliggjorts.
Effekterna av förändringarna har hittills varit
begränsade. Problemen med låga förbehållsbelopp,
makes/makas/sambos ekonomiska situation samt stora
olikheter vad gäller nivåer på avgifter såväl inom
som mellan kommuner kvarstår. Skillnaderna har
dessutom ökat mellan 1997 och 1999 enligt
Socialstyrelsens redovisning i Äldreuppdraget
(2000:1).
Regeringen har aviserat en proposition om avgifter
inom äldre- och handikappomsorgen till april 2001.
Utskottets bedömning
Utskottet utgår i från att de frågeställningar som
tas upp i motionerna kommer att behandlas i den till
i april 2001 aviserade propositionen om avgifter
inom äldre- och handikappomsorgen. Utskottet anser
att regeringens förslag bör avvaktas och avstyrker
därmed motionerna So244 (m) yrkande 6, So363 (kd)
yrkande 7, So441 (s), So456 (fp) yrkande 3 och So474
(v) yrkandena 1 och 2.
Pensionärers ekonomiska och sociala
situation
Motion
I motion So209 av Sten Andersson (m) begärs
tillkännagivande om vad i motionen anförts om en
utredning av pensionärernas ekonomiska och sociala
situation, framför allt mot bakgrund av det faktum
att alltför många pensionärer lever fattigt efter
svenska mått mätt. Pensionärsorganisationer och
många pensionärer känner sig orättvist behandlade
och anser sig inte ha fått en rättvis del av
välfärdsutvecklingen, anför motionären. Riksdagen
borde därför ta initiativ till en utredning av
levnadsvillkoren för olika grupper inom
pensionärskollektivet.
Bakgrund
I budgetpropositionen 2000/01:1, volym 6,
utgiftsområde 11 redovisas Socialdepartementets
promemoria Sämre för mig Bättre för oss - En analys
av pensionärernas ekonomiska situation under 1990-
talet, Ds 1999:5. Syftet med undersökningen var att
på ett allsidigt och objektivt sätt analysera
utvecklingen av ålderspensionärernas ekonomi under
perioden 1991 till 1998. Av rapporten framgår att
pensionärerna som individer har fått minskade
inkomster under 1990-talet. Å andra sidan ökade
pensionärerna som grupp sin inkomststandard, både i
absoluta tal och i relation till övriga i samhället.
De fattigaste pensionärerna har skyddats från
saneringsprogrammets neddragningar främst genom
införandet av det särskilda bostadstillägget (SBTP)
som garanterar en viss ekonomisk nivå efter betalt
boende. I stället är det pensionärerna med högre
inkomster som drabbats av de största försämringarna.
Pensionärernas genomsnittliga inkomststandard under
1990-talet har ökat och var våren 1999 praktiskt
taget på samma nivå som genomsnittet för resten av
befolkningen. De drygt 10 % av landets pensionärer
som har utgifter för kommunal hemtjänst är i hög
utsträckning äldre, ensamstående och kvinnor, dvs.
pensionärer som redan i utgångsläget har en svagare
inkomststandard än genomsnittet för
ålderspensionärer. De som hade utgifter för
hemtjänst år 1996 hade omkring 80 % av övriga
pensionärers inkomststandard redan innan
hemtjänstavgiften var dragen, efter den erlagda
avgiften minskade inkomststandarden med ytterligare
knappt 5 %. I rapporten framhålls att en beskrivning
av pensionärernas ekonomiska situation med
nödvändighet blir komplicerad eftersom det är många
olika, delvis motverkande faktorer att ta hänsyn
till. En fortsatt hög ambition när det gäller äldres
ekonomiska trygghet kräver också en noggrann och
detaljerad uppföljning. Ett samhälle för alla åldrar
förutsätter en rättvis fördelning mellan ung och
gammal. Vad som är rättvist är dock givetvis i
grunden en bedömningsfråga, anförs det.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att regeringen nyligen
redovisat en undersökning om pensionärernas
ekonomiska situation under 1990-talet i en
departementspromemoria. Utskottet vill också
understryka att inrättandet av 15 regionala
forsknings- och utvecklingscentrum liksom den
förstärkta äldreforskningen bör leda till en ökad
kunskap också på detta område. Utskottet delar inte
bedömningen att riksdagen bör ta initiativ till en
utredning. Motion So209 (m) avstyrks.
Rekrytering, personalutveckling, forskning
m.m.
Motioner
I motion So244 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs
tillkännagivande om rekrytering och
personalutveckling inom vård- och omsorgssektorn
(yrkande 8). Personalen är en mycket viktig del i
den goda vården, anför motionärerna. Arbetet ställer
höga krav, både psykiskt och fysiskt. Motionärerna
anser att specifika kunskaper om åldrandets
sjukdomar kraftigt måste betonas inom såväl
grundutbildning som påbyggnadsutbildning och att
kompetensutveckling är centralt för alla
personalkategorier inom vårdsektorn. Det är oroande
att det är så få unga som kan tänka sig att arbeta
inom äldreomsorgen. Många undersökningar visar att
ett ökat inslag av privata alternativ inom vård och
omsorg är viktigt för att säkra tillgången på
personal och för att förbättra den befintliga
personalens trivsel och utvecklingsmöjligheter,
anförs det. Det måste till ett nytänkande vad gäller
utbildningar till yrken inom vård och omsorg och en
breddning som öppnar för nya behandlingsformer och
inriktningar.
I motion So456 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs
tillkännagivande om forskning (yrkande 13).
Motionärerna anför att Medicinska forskningsrådet
vid flera tillfällen har påtalat att andelen
forskare som ägnar sig åt klinisk forskning sjunker
på ett oroande sätt. Det innebär bl.a. att klinisk
forskning beträffande äldres sjukdomar riskerar att
minska i omfattning, något som både mänskligt och
samhällsekonomiskt inte kan accepteras. Motionärerna
anser att forskning om äldres psykiska problem, inte
minst depression hos äldre, bör bli föremål för
särskilda forskningssatsningar samt att den kliniska
forskningen inte får komma på undantag.
I motion So251 av Anita Johansson och Ola Rask (båda s) begärs
tillkännagivande om att utarbeta en handlingsplan i
syfte att förebygga och motverka övergrepp mot
äldre. Planen bör bl.a. omfatta dels ett centrum för
metod- och kompetensutveckling, dels olika modeller
för lokala "värn för äldre" i några försökskommuner.
Motionärerna anser att många äldre i olika
omfattning drabbas av hotelser, nedvärderande
behandling och negligerande samt att de ekonomiskt
och materiellt utnyttjas. Dessa ofta dolda övergrepp
är det svårt för samhället att spåra med vanliga
resurser som t.ex. polis. Motionärerna hänvisar till
särskilda projekt som utvecklats i Norge och som
kallas Vern for Eldre. Dessa liknar kvinnojourer men
är anpassade efter de förutsättningar och krav som
ställs i arbetet med äldre. Liknande verksamhet bör
startas i Sverige. Äldreansvariga i kommunerna har
stort behov både av kunskaper om detta hittills
ouppmärksammade problem och av modeller för
omhändertagande och information till allmänhet och
omsorgspersonal.
Bakgrund och tidigare behandling
Vid behandlingen av den nationella handlingsplanen
för äldrepolitiken i betänkande 1997/98:SoU24 såg
socialutskottet positivt på regeringens bedömning
att 60 miljoner kronor borde avsättas under perioden
1999-2001 för att förstärka äldreforskningen
Utskottet delade också regeringens bedömning av
behovet av en ökad satsning på utbildning och
kompetensutveckling inom äldreomsorgen och att 210
miljoner kronor borde avsättas för ändamålet.
I budgetpropositionen 2000/01:1, volym 6,
utgiftsområde 9 redovisas att Socialvetenskapliga
forskningsrådet (SFR) i mars 2000 beslutat att anslå
medel för inrättande av två nationella
forskningsinstitut, det ena vid Linköpings
universitet och det andra i Stockholm där Stockholms
universitet och Karolinska Institutet är huvudmän.
Vidare redovisas att regeringen under 1999 beviljade
stöd till 15 FoU-center inom äldreområdet. Först
under våren 2000 har samtliga kommit i gång.
Medelstillskottet till vården och omsorgen innebär
ett fortsatt stöd till uppbyggnad av regionala FoU-
center inom äldreomsorgen även under perioden
2002-2004 med sammanlagt 60 miljoner kronor.
Socialstyrelsen redovisar i Äldreuppdraget
Slutrapport (Socialstyrelsen följer upp och
utvärderar 2000:4) att äldreomsorgens kompetens- och
personalförsörjningsproblem är ett av de största
hoten mot en trygg och säker vård och omsorg. Därför
måste ansvariga parter förutsättningslöst pröva alla
möjligheter att göra det mera attraktivt att arbeta
med äldre, att utveckla innehållet i gymnasie- och
högskoleutbildningarna, att utveckla arbetsvillkor
och arbetsinnehåll så att man kan behålla och
utveckla den personal som finns i äldreomsorgen. Här
skall baspersonalens utbildningsbehov särskilt
uppmärksammas. Sammantaget finner styrelsen ett
mycket stort behov av ett samlat nationellt
initiativ beträffande kompetensförsörjningen inom
äldreomsorgen.
Regeringen gjorde i proposition 1999/2000:149 Nationell
handlingsplan för utveckling av hälso- och
sjukvården bedömningen att forskningen och
utvecklingen i den kommunala vården och omsorgen
borde stärkas. Sammanlagt föreslogs 60 miljoner
kronor avsättas under perioden 2002-2004 för ett
fortsatt stöd till uppbyggnaden av regionala FoU-
center där landsting och kommuner tillsammans med
universitet och högskolor bedriver FoU-verksamhet
med syfte att utveckla äldreomsorg och
äldresjukvård. Vidare anfördes att en viktig
förutsättning för att primärvården skall kunna
utvecklas till en väl fungerande bas i den svenska
hälso- och sjukvården är att kunskapsutvecklingen
inom primärvården stärks och att personalen får
möjlighet till kompetensutveckling och fortbildning.
Det behövs en struktur för att utveckla ett
nationellt stöd för detta. De närmare formerna för
ett sådant stöd bör utredas. Inriktningen är att ett
familjemedicinskt institut skall tillskapas. Under
perioden 2001-2004 bör sammanlagt 60 miljoner kronor
avsättas för detta ändamål.
Utskottet anförde med anledning av detta i
betänkande 2000/01:SoU5 följande (s. 39-40):
Som regeringen anför innebär de allt kortare
vårdtiderna inom den slutna vården att en allt
större del av patienterna i dag tas om hand och
följs upp inom primärvården. Det är därför angeläget
att utveckla forskningen inom primärvården. Av
avtalet om utvecklingsinsatser framgår att parterna
är överens om att kunskapsutvecklingen inom
primärvården skall stärkas genom stöd till
forsknings- och utvecklingsarbete samt genom
förbättrade möjligheter till kompetensutveckling och
fortbildning. Riksdagen bör mot bakgrund härav inte
ta något initiativ med anledning av motionerna - -
-. Motionerna avstyrks.
Sedan flera år pågår utvecklingsarbete inom
Socialstyrelsen, Landstingsförbundet och Svenska
Kommunförbundet samt inom enskilda landsting och
kommuner för att få till stånd bättre
informationsförsörjning och verksamhetsuppföljning.
Utskottet delar regeringens uppfattning att det är
angeläget att intensifiera arbetet med att utveckla
informationsförsörjningen och
verksamhetsuppföljningen inom vården. Utskottet
noterar därför med tillfredsställelse att regeringen
avser att ge Socialstyrelsen i uppdrag att, i
samverkan med Landstingsförbundet och Svenska
Kommunförbundet, svara för centralt stöd och
nationellt utvecklingsarbete inom området. I
propositionen framhålls att utvecklingsinsatser
behövs framför allt när det gäller frågor om
gemensam dokumentation, vårdadministrativa system
och ärendehanteringssystem samt beträffande termer
och tekniska standarder.
Riksdagen följde utskottet (rskr. 2000/01:53).
Regeringen har tillkallat en särskild utredare med
uppgift att utreda formerna för ett
familjemedicinskt institut (dir. 2000:86). Målet för
ett sådant institut skall vara att skapa
förutsättningar för landstingens och kommunernas
primärvård att utvecklas till en väl fungerande bas
i den svenska hälso- och sjukvården. Målet skall nås
genom att institutet verkar som ett centrum för
kunskap och kunskapsspridning, bl.a. genom att
initiera fortbildning av personalen inom
primärvården. Av direktiven framgår vidare att det
finns många angelägna utvecklingsområden för
primärvården. Bland annat nämns primärvårdens roll
för dem, framför allt äldre, som vårdas i särskilda
boenden och i hemsjukvård.
I Oslo finns tre Vern for Eldre som är en del av
kommunens trygghetsskapande insatser och som skall
hjälpa äldre som är i fara för att utsättas för
övergrepp. Hjälpen är avgiftsfri och den äldre kan
välja att vara anonym. Övergrepp mot äldre
definieras som psykiska, fysiska, sexuella och
ekonomiska övergrepp. Men också bristande omvårdnad
definieras som övergrepp.
Utskottets bedömning
Av avtalet om utvecklingsinsatser som nyligen
slutits mellan staten, Landstingsförbundet och
Svenska Kommunförbundet framgår att parterna är
överens om att kunskapsutvecklingen inom
primärvården skall stärkas genom stöd till
forsknings- och utvecklingsarbete samt genom
förbättrade möjligheter till kompetensutveckling och
fortbildning. Motionerna So244 (m) yrkande 8 och
So456 (fp) yrkande 13 avstyrks i den mån dessa inte
är tillgodosedda med det anförda.
Utskottet delar uppfattningen i motion So251 (s)
att det är angeläget att förebygga och motverka
övergrepp mot äldre. Utskottet erinrar om att sedan
den 1 januari 1999 gäller att den som är verksam
inom omsorger för äldre eller människor med
funktionshinder, oavsett om det är offentligt driven
eller enskild verksamhet, har ett personligt ansvar
att vaka över att enskilda får god omvårdnad och
lever under trygga förhållanden. Den som får
kännedom om allvarliga missförhållanden har en
skyldighet att utan dröjsmål anmäla detta till
socialnämnden eller den som annars är ansvarig för
verksamheten.
Utskottet anser vidare att stödet till forsknings-
och utvecklingsarbete liksom förbättrade möjligheter
till kompetensutveckling och fortbildning är viktiga
insatser för att öka kunskapen om övergrepp mot
äldre och utveckla metoder för att motverka detta.
Inte minst de regionala forsknings- och
utvecklingsenheterna kan bidra med ny kunskap på
området. Motion So251 (s) är därmed i huvudsak
tillgodosedd.
Anhörigvård m.m.
Motioner
I motion So244 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs
tillkännagivande om förutsättningarna för frivilliga
insatser (yrkande 9). Många anhöriga gör redan i dag
stora insatser för äldre och sjuka. Motionärerna
anser att den nya valfrihet som de förespråkar
öppnar nya möjligheter för den frivilliga sektorn
och för familjerna att ta ett förstahandsansvar för
omsorgen om de äldre. Det offentliga träder in med
ett ekonomiskt grundstöd men skall därutöver inte
blanda sig i den enskildes personliga
angelägenheter. De anhöriga får möjlighet att ta ett
helhetsansvar för de äldres och sjukas situation om
de så önskar i stället för att bara inta en biroll
som suppleanter till professionaliserade offentliga
insatser. Den offentliga sektorn skall komplettera,
stimulera och stödja människors egna insatser inte
tränga undan dem, heter det i motionen.
I motion So404 av Cristina Husmark Pehrsson och
Anne-Katrine Dunker (båda m) yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna att utöver
anhörig i lagtexten även inkluderas en till
vårdtagaren närstående, som ger vård och omsorg,
rätt till ekonomisk ersättning och stöd i likhet med
övriga anhörigas rätt. Motionärerna anför att det i
det fall en anhörig inte finns eller inte har
möjlighet att bidra till omsorgen kan det ändå
finnas en annan närstående person som vårdtagaren
känner förtroende för och gärna ser som den som ger
denna omvårdnad.
I motion So326 av Rosita Runegrund m.fl. (kd) begärs
tillkännagivanden om anhöriganställning (yrkande 6)
och om rätten till tjänstledighet för vård av
anhöriga (yrkande 7). Motionärerna anser att frågan
om de anhöriga enbart skall få olika typer av stöd
eller om det skall bli aktuellt att yngre anhöriga
skall kunna anställas och omfattas av
trygghetsförsäkringar och pensionsavtal måste lyftas
fram. Det råder i dag stora skillnader mellan
kommunerna när det gäller möjlighet till anställning
för vård av närstående. Anställda anhöriga får
alltid timersättning med lägsta ersättning.
Motionärerna anser vidare att det skall finnas en
laglig rätt till tjänstledighet för vård av
anhöriga.
I motion So539 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs
tillkännagivande om att formerna för samverkan
mellan offentlig och ideell sektor bör utvecklas
(yrkande 1). Motionärerna anför att
frivilliginsatserna inom äldreomsorgen säkert kommer
att vara en begränsad men betydelsefull del av
äldreomsorgen även i framtiden. För många nyblivna
pensionärer kan det bidra till ökad livskvalitet om
han eller hon kan fylla tiden med kontaktverksamhet
med gamla och ensamma inom äldreomsorgen. Det är
andra skäl än ekonomiska som gör det angeläget att
stimulera frivilligverksamheten inom äldreomsorgen.
I motion So541 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)
begärs tillkännagivanden om uppföljning och
kvalitetskontroll av närståendevården med beaktande
av integritetsaspekterna (yrkande 2) och om
överläggningar mellan kommunförbunden och staten om
förbättrade förutsättningar för närståendevården och
hemsjukvården (yrkande 3). En viktig del av
sjukvården är en bra uppföljning och
kvalitetskontroll av den vård och omsorg som ges,
anför motionärerna. Detta gäller också
närståendevården. De anser det angeläget att
Socialstyrelsen ägnar stor uppmärksamhet åt
metodutveckling av hur en sådan uppföljning inom
området sjukvård i hemmet kan ske med beaktande av
de berörda personernas integritet.
Bakgrund och tidigare behandling
Enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet
för närståendevård har en närstående som vårdar
någon som är svårt sjuk rätt till ersättning för tid
då han avstår från förvärvsarbete i samband med
vården (4 §). Ersättning utges för högst 60 dagar (6
§). (I vissa fall av hivinfektion i 240 dagar.)
Under år 1999 tog 7 625 personer ut
närståendepenning. I genomsnitt tog varje person ut
10 dagar.
Fr.o.m. den 1 januari 1998 infördes en ny
bestämmelse i 5 § socialtjänstlagen om att
socialnämnden genom stöd och avlösning bör
underlätta för dem som vårdar närstående som är
långvarigt sjuka eller äldre eller som har
funktionshinder. I proposition 1996/97:124 om
ändringar i socialtjänstlagen anfördes med anledning
av förslaget (s. 132) att genom att det i lagtexten
talas om "närstående" i stället för "anhörig"
omfattas även situationer där exempelvis grannar och
vänner träder i anhörigas ställe.
Av Socialstyrelsens statistik Socialtjänst 1999:8
framgår att totalt 6 439 personer över 65 år i
november 1998 fick ekonomisk ersättning av kommunen
i form av anhörigbidrag för att betala
anhörig/närstående för utförd hjälp i hemmet. Av
personer som var yngre än 65 år fick 1 860
anhörigbidrag. Jämförbar statistik från tidigare år
finns inte. Av statistiken för år 1997 framgår det
dock att 3 321 personer den 31 december 1997 fick
hjälp av anhörig/närstående anställd av kommunen som
vårdbiträde och 5 998 fick anhörigbidrag eller
motsvarande.
I proposition 1997/98:113 om en nationell
handlingsplan för äldrepolitiken gjorde regeringen
bedömningen att 300 miljoner kronor borde anvisas
under perioden 1999-2001 för att utveckla stödet
till anhöriga. I propositionen anförde regeringen
att stödet inte skulle begränsas till att endast
gälla anhöriga till äldre. Det förekommer också ofta
att vänner eller grannar gör stora insatser för
äldre. Anhörigbegreppet borde därför ges en vidare
tolkning och omfatta även andra närstående, heter
det i propositionen (s. 113).
Socialutskottet behandlade senast motioner om
anhörigvård m.m. i betänkande 1999/2000:SoU8 och
redovisade då Socialtjänstutredningens förslag om
att kommunerna bör få ett lagstadgat ansvar att
genom stöd och avlastning underlätta för dem som ger
vård och omsorg till närstående (s. 21):
Socialtjänstutredningen föreslår i sitt
slutbetänkande Socialtjänst i utveckling, SOU
1999:97, att kommunerna bör få ett lagstadgat ansvar
att genom stöd och avlastning underlätta för dem som
ger vård och omsorg till närstående. Utredningen
anser att bestämmelsen i 5 § SoL behöver skärpas och
att anhörigstödet är så viktigt att det bör bli en
särskilt reglerad skyldighet för socialtjänsten att
ge ett sådant stöd. Målet för anhörigstödet handlar
om tre saker, anförs det. Det första är att visa
samhällets uppskattning för den närstående som vill
göra en insats för en vårdbehövande. Det andra målet
är att medverka till närståendevårdares livskvalitet
trots ett vårdåtagande. Det tredje är att förebygga
utbrändhet hos den vårdgivande närstående.
Utredningen har i den föreslagna lagtexten valt
begreppet närstående och inte anhörig då begreppet
närstående är vidare och utöver familje- och
släktkrets även innefattar grannar och vänner som
träder i anhörigas ställe. Utredningens förslag
innebär vidare att målgruppen för anhörigstödet
skall vara anhöriga/närstående till alla olika
målgrupper för insatser enligt socialtjänstlagen.
Den föreslagna skyldigheten för kommunerna att
stödja närstående är enligt utredningens mening ett
komplement till de insatser som kommunen är skyldig
att tillhandahålla dem som är i behov av stöd, vård
och omsorg. Det stöd som avses handlar inte om
ekonomisk ersättning till anhöriga. Frågan om
ekonomiskt bidrag eller anställningar för
anhörigvård är fråga om stöd för anhöriga som enligt
utredningens mening inte bör regleras i
socialtjänstlagen.
I utredningen redovisas att ekonomisk ersättning
till anhöriga kan utgå via Försäkringskassan i form
av vårdbidrag (för barn), handikappersättning och
närståendepenning. Bidrag kan utgå från kommuner i
form av hemvårdsbidrag till vårdtagaren. Kommuner
fungerar också som arbetsgivare till anhöriga genom
projektanställningar eller genom att anhörigvårdare
blir uppdragstagare och erhåller viss ersättning med
hänsyn till ett bedömt vårdbehov.
Utskottet gjorde bl.a. följande bedömning i
betänkandet:
Vid behandlingen av den nationella handlingsplanen såg
utskottet mycket positivt på förslaget med ett
stimulansbidrag men ansåg trots detta att även en
tydligare lagreglering av anhörigstödet borde
övervägas och ges regeringen till känna. Riksdagen
följde utskottet. Socialtjänstutredningen har
därefter föreslagit att anhörigstödet bör bli en
särskilt reglerad skyldighet för socialtjänsten.
Utskottet anser att regeringens fortsatta beredning
av frågan bör avvaktas. Något ytterligare initiativ
behövs inte med anledning av motionerna - - - .
Motionerna avstyrks.
I proposition 1999/2000:149 Nationell handlingsplan
för utveckling av hälso- och sjukvården anför
regeringen att den anser att det finns anledning att
även efter perioden 1999-2001 aktivt arbeta för att
stödja anhöriga som vårdar långvarigt sjuka, äldre
eller människor med funktionshinder. Resurs-
tillskottet till hälso- och sjukvården bör därför
riktas även mot detta område. Regeringen,
Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet har
i avtalet om utvecklingsinsatser enats om att den
särskilda satsningen för att stödja anhörigvården
skall pågå också under åren 2002-2004.
Utskottet behandlade förslagen i betänkande
2000/01:SoU5 och anförde då bl.a. följande (s. 28):
Anhörigas roll och betydelse som vårdgivare till
äldre och människor med funktionshinder är numera
väl dokumenterad och erkänd. Som anförs i
propositionen är den vård som utförs av familjen och
andra närstående mycket omfattande och har sannolikt
ökat i betydelse under senare år. En förutsättning
för att patienter och deras närstående skall våga
och orka med vård i hemmet är att de anhöriga ges
stöd och avlösning. Som framgår ovan föreslog
regeringen i budgetpropositionen för år 1999 att ett
särskilt stimulansbidrag skall utbetalas under åren
1999-2001. I detta sammanhang vill utskottet påpeka
att Socialstyrelsen i oktober 2000 lämnat en rapport
om detta stimulansbidrag (Socialstyrelsens rapport
Halvvägs för Anhörig 300 2000:2). Styrelsen anför
att anhörigfrågan har fått en ökad uppmärksamhet
bland beslutsfattare, vårdpersonal och allmänheten
samt att uppföljningen visar att utvecklingsarbetet
har kommit i gång och att det börjar hända en hel
del i kommunerna (s. 8 i rapporten). Utskottet delar
regeringens bedömning att det även för tiden efter
2001 finns behov av att aktivt arbeta för att stödja
anhöriga som vårdar långvarigt sjuka, äldre eller
människor med funktionshinder. Utskottet ser därför
positivt på att den särskilda satsningen för att
stödja anhörigvården skall pågå också under åren
2002-2004.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller att anhörigas och andra
närståendes roll som vårdgivare till äldre numera är
väl dokumenterad och erkänd. Den vård som utförs av
familjen och andra närstående är mycket omfattande
och har sannolikt ökat i betydelse under senare år.
En förutsättning för att de äldre och deras
närstående skall våga och orka med vård i hemmet är
att de närstående ges stöd och avlösning. Under åren
1999-2001 har ett särskilt stimulansbidrag för
utveckling av anhörigstödet om 100 miljoner kronor
per år utgått. Regeringen, Landstingsförbundet och
Svenska Kommunförbundet har i avtalet om
utvecklingsinsatser enats om att den särskilda
satsningen för att stödja anhörigvården skall pågå
också under åren 2002-2004. Utskottet vidhåller
bedömningen att det även för tiden efter 2001 finns
behov av att aktivt arbeta för att stödja anhöriga
som vårdar långvarigt sjuka, äldre eller människor
med funktionshinder. Utskottet ser därför positivt
på den särskilda satsningen för att stödja
anhörigvården.
Utskottet vidhåller också att frivilliga insatser
utgör ett värdefullt komplement till socialtjänstens
insatser och bör stödjas. Det är angeläget att ta
till vara den särskilda kunskap som finns inom
frivillig- och anhörigföreningar. Anhörigstödet har
inneburit en förstärkning av detta samarbete.
I motion So404 (m) begärs ekonomiskt stöd för den
som vårdar närstående på samma villkor som den som
vårdar anhörig. Utskottet noterar inledningsvis att
det finns flera olika bestämmelser som rör det
område som tas upp i motionen. Av socialtjänstlagens
5 § framgår att socialnämnden genom stöd och
avlösning bör underlätta för dem som vårdar
närstående som är långvarigt sjuka eller äldre eller
som har funktionshinder. Enligt lagen (1988:1465)
kan ekonomiskt stöd utgå i form av närståendepenning
för högst 60 dagar för den som avstår från
förvärvsarbete för att vårda någon som är svårt
sjuk. Utskottet noterar vidare att utgångspunkten
för anhörigstödet enligt den nationella
handlingsplanen för äldrepolitik (Anhörig 300, åren
1999-2001) är att hjälpa och stödja anhöriga för att
förhindra att dessa drabbas av fysisk eller psykisk
ohälsa. Den särskilda satsningen för att stödja
anhöriga kommer enligt avtalet mellan staten,
Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet att
fortsätta också under åren 2002-2004. Vissa kommuner
erbjuder vidare ekonomiskt stöd till den som vårdar
anhörig. Formerna för detta stöd beslutas av
kommunen i fråga. Utskottet anser inte att riksdagen
nu bör ta något initiativ i anledning av motionerna.
Motionerna avstyrks.
Vad gäller kvalitetskontrollen av hemsjukvården
vill utskottet hänvisa till vad utskottet anfört med
anledning av regeringens bedömning i proposition
1999/2000:149 om att hälso- och sjukvårdsinsatserna
både i särskilt boende och hemsjukvården måste
förstärkas väsentligt med ytterligare resurser och
kompetens. Enligt utskottets uppfattning är de
insatser som regeringen, Landstingsförbundet och
Svenska Kommunförbundet kommit överens om i
utvecklingsavtalet väl ägnade att höja kvaliteten på
såväl medicinska insatser som omvårdnad och
rehabilitering.
Motionerna So244 (m) yrkande 9, So326 (kd)
yrkandena 6 och 7, So404 (m), So539 (c) yrkande 1
och So541 (fp) yrkandena 2 och 3 avstyrks i den mån
de inte är tillgodosedda med vad som anförts.
Demensvård
Motion
I motion So363 av Sven Brus m.fl. (kd) begärs
tillkännagivande om vikten av specialiserad
demensvård och kvalificerade demensutredningar
(yrkande 9). Ett ökat antal mycket gamla ställer
krav på kommunerans förmåga att ge en god vård och
omsorg till det ökande antalet personer med
demenssjukdomar, anför motionärerna. För de dementa
skall det finnas specialiserad vård och särskilda
gruppboenden. Krav måste ställas på kvalificerade
demensutredningar som underlag för beslut om
vårdinsatser. Det är också angeläget att det finns
särskilda vårdprogram för demenssjuka som klarlägger
hela vårdkedjan.
Bakgrund och tidigare behandling
Utskottet behandlade i betänkande 1999/2000:SoU8
senast motioner om demensvården. Utskottet anförde
då följande (s. 48):
Utskottet vill än en gång understryka vikten av en
god vård för de demenssjuka. Alla som behöver
utredas beträffande demens bör utan dröjsmål ges den
möjligheten. Utskottet vill också understryka vikten
av kompetensutveckling hos personalen inom
demensvården för att kunna tillgodose behovet av
demensutredningar och en god omvårdnad. De regionala
forsknings- och utvecklingscentrum inom äldreområdet
som nu är under uppbyggnad skall medverka till en
lokalt förankrad och praktiknära kunskapsutveckling
inom både äldreomsorg och äldresjukvård. Dessa
centrum bör bli viktiga instrument i att utveckla
personalens kunskap och kompetens om demenssjukdomar
och bemötande av personer med demens.
Utskottet konstaterar att utbyggnaden av
gruppboenden för dementa och dagverksamhet har
inneburit en kvalitativ utveckling av demensvården i
hela landet. Många dementa bor dock i eget boende,
ibland med mer eller mindre omfattande stödinsatser
från anhöriga. Den uppsökande verksamheten inom
hemtjänsten kan här bli ett viktigt instrument för
att finna dessa personer och deras anhöriga och
erbjuda stöd från samhällets sida. Utskottet anser
att det behövs en fortsatt utbyggnad av dagvården
för demenssjuka liksom möjlighet till avlösning och
växelvårdsplatser. Även insatser från hemsjukvården
är viktiga för att bistå den sjuke och stötta de
anhöriga. Kommunerna har i sina redovisningar till
Socialstyrelsen av sina planer för utvecklingen av
stödet till anhöriga anfört att de nu satsar mer på
individuellt anpassat stöd och på att förbättra
kvaliteten i anhörigstödet.
Vid behandlingen av den nationella handlingsplanen
tillstyrkte riksdagen att 60 miljoner kronor
avsattes under perioden 1999-2001 för att förstärka
äldreforskningen. Socialvetenskapliga
forskningsrådet som utarbetat ett nationellt
forskningsprogram för äldre och åldrande pekar på
att en stor del av äldreforskningen till sin
karaktär är tvär- och mångvetenskaplig.
Slutligen vill utskottet än en gång understryka
vikten av att de statliga tillsynsmyndigheterna noga
följer vården. Motionerna - - - är därmed i huvudsak
tillgodosedda.
Riksdagen följde utskottet.
Socialstyrelsen publicerade i juni 2000
Äldreuppdraget Slutrapport (Socialstyrelsen följer
upp och utvärderar 2000:4). Styrelsen konstaterar
här att demens är en folksjukdom som drabbar en stor
andel av den äldre befolkningen. Demenssjukdomen är
starkt åldersrelaterad, vilket innebär att andelen
dementa i befolkningen ökar i takt med att andelen
äldre ökar. Socialstyrelsen anser att angelägna
insatser inom demensvården är att förbättra
allmänhetens kunskaper om demenssjukdomen, att
utveckla vård- och behandlingsmöjligheterna, att
utveckla diagnostiken och ge den enskilde "rätt till
en utredning" och att kontinuerligt stödja
personalens kompetensutveckling.
Utskottets bedömning
Utskottet har årligen, under senare tid,
understrukit vikten av en god vård för de
demenssjuka. Utskottet vidhåller till fullo den
inställningen. Motion So363 (kd) yrkande 9 är därmed
i huvudsak tillgodosedd.
Äldreminister och äldreombudsman
Motioner
I motion So247 av Maud Ekendahl (m) begärs
tillkännagivande om inrättande av en äldreombudsman.
Motionären anser att en viktig roll för
äldreombudsmannen är att medvetandegöra de ofta
dolda missförhållanden som många gamla utsätts för.
I motion So363 av Sven Brus m.fl. (kd) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tillsättande av en
äldreminister för ett samlat grepp kring
äldrepolitiken (yrkande 3) och om tillsättande av en
äldreombudsman för att verka för förbättringar i de
äldres förhållanden (yrkande 4). Motionärerna anser
att en äldreminister inte endast är en i och för sig
viktig symbolfråga utan också leder till att äldres
samlade situation får en större tyngd i debatt och
beslutsfattande. De anser vidare att en
äldreombudsman bör tillsättas för att verka för
förbättring av de äldres förhållanden samt även ta
initiativ till egna utredningar och lämna förslag
till åtgärder.
Också i motion So517 av Margareta Viklund (kd) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om tillsättandet av en
äldreminister (yrkande 6).
I motion So427 av Ulla-Britt Hagström (kd) begärs
tillkännagivande om vad i motionen anförts om att
stimulera tillsättandet av en äldreombudsman i
Västra Götaland.
I motion So456 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs
tillkännagivande om äldreombudsmän (yrkande 6).
Motionärerna anser att det behövs kommunala
äldreombudsmän.
Tidigare behandling
I betänkande 1999/2000:SoU8 behandlades senast
motioner om tillsättande av en äldreminister,
inrättande av äldreombudsman och kommunal
äldreombudsman. Utskottet anförde då följande (s.
38):
Utskottet vill återigen understryka att många
insatser nu görs från samhällets sida för att stärka
de äldres ställning. Patientnämndernas arbetsområde
utvidgades den 1 januari 1999 till att omfatta all
offentligt finansierad hälso- och sjukvård samt
vissa socialtjänstfrågor inom äldreomsorgen.
Samtidigt infördes en ny paragraf, 71 a §, i
socialtjänstlagen som stadgar att var och en som är
verksam inom omsorgerna om äldre människor eller
människor med funktionshinder skall vaka över att
dessa får god omvårdnad och lever under trygga
förhållanden. Den som uppmärksammar eller får
kännedom om ett allvarligt missförhållande skall
genast anmäla detta. Vidare har tillsynsverksamheten
vid Socialstyrelsen och länsstyrelserna förstärkts.
Utskottet vill också framhålla det viktiga arbete
som utförs av pensionärsorganisationerna centralt
och lokalt samt av olika intresseföreningar.
Utskottet anser att de insatser som gjorts
sammantaget bör ge förutsättningar för en
effektivare kontroll och kvalitetssäkring av
äldreomsorgen. Utskottet stöder inte tanken på att
inrätta äldreminister eller äldreombudsman.
Motionerna So320 (kd) yrkande 13 och So336 (kd)
yrkande 2 avstyrks därmed.
Det finns inget hinder för de kommuner som vill
inrätta kommunala äldreombudsmän att göra detta.
Motion So323 (fp) yrkande 9 bör inte föranleda något
initiativ från utskottets sida.
Riksdagen följde utskottet.
Utskottets bedömning
Enligt regeringsformen ankommer det på
statsministern att tillsätta statsråd. Motionerna
So363 (kd) yrkande 3 och So517 (kd) yrkande 6
avstyrks därför.
Utskottet vidhåller uppfattningen att insatser har
gjorts för att stärka de äldres ställning inte minst
genom en förstärkt tillsynsverksamhet. Utskottet
vill också framhålla det viktiga arbete som utförs
av pensionärsorganisationerna centralt och lokalt
liksom anhörigföreningar och andra intresseför-
eningar för att bevaka de äldres intressen.
Utskottet vidhåller att de insatser som görs
sammantaget bör ge förutsättningar för en
effektivare kontroll och kvalitetssäkring av
äldreomsorgen. Utskottet avstyrker därmed motionerna
So247 (m) och So363 (kd) yrkande 4 med förslagen om
att inrätta en äldreombudsman.
Utskottet vill än en gång anföra att det inte finns
något hinder för de kommuner som vill att inrätta
kommunala äldreombudsmän. Motion So456 (fp) yrkande
6 bör inte föranleda något initiativ från riksdagens
sida.
Frågan om att inrätta en äldreombudsman i Västra
Götalands län är inte heller en riksdagsfråga.
Motion So427 (kd) avstyrks därmed.
Äldre invandrare
Motioner
I motion So363 av Sven Brus m.fl. (kd) begärs
tillkännagivande om att beakta de äldre invandrarnas
speciella förhållanden i äldreomsorgen (yrkande 12).
Motionärerna anför att äldrepolitiken skall präglas
av integrationstanken samtidigt som det måste finnas
förståelse och respekt för att kulturella bakgrunder
mycket starkt påverkar människors behov och
förväntningar när det gäller vård, omsorg och andra
samhällsinsatser. Frågan om det skall finnas
särskilda boenden för äldre med viss etnisk bakgrund
måste bedömas utifrån lokala förhållanden. Det är
främst en fråga för kommuner och landsting att ha en
strategisk framförhållning på detta område, anförs
det.
I motion So456 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs
tillkännagivande om vad i motionen anförts om äldre
invandrare och flyktingar (yrkande 5). Äldre
invandrare är underrepresenterade bland dem som har
hemtjänst och som bor i särskilda boenden, anför
motionärerna. För dessa kan det ibland vara
nödvändigt med särlösningar, exempelvis särskilt
boende tillsammans med andra som talar samma språk.
Det kan också finnas behov av viss uppsökande
verksamhet för att utröna om det finns dolda behov
hos äldre invandrare.
I motion So483 av Paavo Vallius m.fl. (s) yrkas att riksdagen
som sin mening ger till känna vad i motionen anförts
om den kommunala äldreomsorgen för invandrare.
Motionärerna anför att många äldre invandrare har
bristfälliga kunskaper i svenska språket och att
vård på modersmålet därför är viktigt. Motionärerna
anser därför att regeringen bör göra en översyn för
att upprätta riktlinjer för hur kommunerna skall gå
till väga för att anordna äldreomsorg och
rehabilitering för äldre invandrare samt hur
landstingen skall anordna hälso- och sjukvård för
denna målgrupp i hela landet.
Samma argumentering, men med inriktning på den
finsktalande minoriteten, återfinns också i motion
So484 av Paavo Vallius m.fl. (s). Här begärs
tillkännagivande om den kommunala äldreomsorgen för
den finsktalande minoriteten (yrkande 1) och om
rehabilitering samt hälso- och sjukvård för de
finsktalande äldre (yrkande 2).
Bakgrund och tidigare behandling
Utskottet behandlade senast en motion om äldre
invandrare i betänkande 1999/2000:SoU8. Utskottet
ansåg att det fanns starka skäl att följa
utvecklingen på området och att regeringen därför
borde återkomma till riksdagen med förslag om
åtgärder. Utskottet anförde följande (s. 46-47):
Utskottet vidhåller att Sveriges alltmer
mångkulturella karaktär reser nya krav på att
utforma äldreomsorgen med hänsyn till människors
olika språk och ursprung. Äldre är ofta de starkaste
språkbärarna och även bärare av kultur och
traditioner. Utskottet vidhåller också uppfattningen
att äldreomsorgen i möjligaste mån bör erbjudas på
de äldres modersmål. Det finns dock vissa
svårigheter med att erbjuda alla äldre som så önskar
vård på deras modersmål. Dels saknas det ofta
tvåspråkig personal, dels kan det innebära stora
kostnader när det gäller mindre grupper. En
möjlighet är att kommuner samarbetar med varandra
för att öka möjligheten att tillgodose mindre
gruppers önskemål.
Bemötandeutredningen (SOU 1997:76) har givit
rekommendationer om hur kommunerna aktivt kan arbeta
med dessa frågor genom uppsökande verksamhet och
kartläggning av behoven.
Genom de i samband med den nationella
handlingsplanen beslutade initiativmedlen ges stöd
till kommunerna för att uppsökande verksamhet skall
komma till stånd.
Socialstyrelsens nyligen genomförda kartläggning
bör också bli ett viktigt underlag för att bedöma
vilka insatser som kan behövas.
Utskottet anser att det finns starka skäl att noga
följa utvecklingen på området. Regeringen bör därför
återkomma till riksdagen med förslag om åtgärder.
Detta bör riksdagen, med anledning av motion So323
(fp) yrkande 11, som sin mening ge regeringen till
känna.
Riksdagen följde utskottet (rskr. 1999/2000:160).
Äldreberedningen (dir. 1998:109) har, som tidigare
redovisats, i uppdrag att skapa förutsättningar för
en långsiktig utveckling av äldrepolitiken.
Utredningen har enligt sina direktiv att beakta det
ökande antalet äldre med utländsk bakgrund och de
konsekvenser detta kan medföra.
Regeringen har i maj 2000 givit Socialstyrelsen i
uppdrag att kartlägga och redovisa exempel på hur
olika kommuner organiserat och genomfört äldreomsorg
för finsktalande. Syftet med uppdraget är att
Socialstyrelsen skall ta fram goda exempel och
lösningar på problem där stor hänsyn tas till de
finsktalandes egna behov och önskemål. Exemplen bör
omfatta såväl stora som medelstora och mindre
kommuner. I redovisningen bör ekonomiska och
kvalitativa aspekter samt möjligheter till samarbete
mellan kommuner belysas. Uppdraget skall redovisas
till regeringen senast den 30 juni 2001.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller att Sveriges alltmer
mångkulturella karaktär reser krav på att utforma
äldreomsorgen med hänsyn till människors olika språk
och ursprung. Äldre är ofta de starkaste
språkbärarna och även bärare av kultur och
traditioner. Utskottet vidhåller också uppfattningen
att äldreomsorgen i möjligaste mån bör erbjudas på
de äldres modersmål. Det finns dock vissa
svårigheter med att erbjuda alla äldre som så önskar
vård på deras modersmål. Dels saknas det ofta
tvåspråkig personal, dels kan det innebära stora
kostnader när det gäller mindre grupper. En
möjlighet är att kommuner samarbetar med varandra
för att öka möjligheten att tillgodose mindre
gruppers önskemål.
Utskottet konstaterar att regeringen givit
Socialstyrelsen i uppdrag att kartlägga och redovisa
exempel på hur olika kommuner organiserat och
genomfört äldreomsorg för finsktalande. Syftet är
att lyfta fram goda exempel. Enligt utskottets
mening bör dessa erfarenheter även kunna komma andra
språkgrupper till del. Utskottet konstaterar vidare
att Äldreberedningen har att beakta konsekvenser av
det ökande antalet äldre med utländsk bakgrund.
Utskottet vidhåller, mot bakgrund av förra årets
tillkännagivande, att det finns starka skäl att noga
följa utvecklingen på området. Riksdagen bör inte ta
något förnyat initiativ. Motionerna So363 (kd)
yrkande 12, So456 (fp) yrkande 5, So483 (s) och
So484 (s) avstyrks.
Äldre homo- och bisexuella
Motion
I motion So521 av Hillevi Larsson m.fl. (s) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av att
undersöka äldre homo- och bisexuellas särskilda
behov inom äldreomsorgen. Många äldre har växt upp
under en samhällstid där homosexualitet varit
förbjudet och fördomarna starka, anför motionärerna.
Arbete och uppmärksamheten kring äldre homo- och
bisexuellas välbefinnande är därför lika viktigt som
för yngre. Motionärerna anser att det vore det
optimalt bästa om det erbjöds särskilda
kollektivboenden för äldre homo- och bisexuella om
de så önskade. Vidare anser de att man i allmänna
äldreboenden också måste tänka mer på hur man
uppmärksammar homosexuellas behov.
Utskottets bedömning
Som utskottet anfört vid ett flertal tillfällen är
det angeläget att den enskilde ges möjlighet att
själv bestämma över sin livssituation och det sätt
på vilket omsorgen ges. Enligt handlingsplanen för
äldrepolitiken skall den äldre kunna lita på att
hans eller hennes individuella behov och önskemål
tillgodoses så långt möjligt. Den enskildes
integritet, självbestämmande och värdighet skall
respekteras. Utskottet anser inte att riksdagen bör
ta något initiativ med anledning av motion So521
(s). Motionen avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande valfrihet
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So244 yrkandena 2 3,
2000/01:So363 yrkande 14 och 2000/01:So539
yrkande 5,
res. 1 (m, kd, c, fp)
2. beträffande äldrepeng
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So244 yrkande 4,
2000/01:So303 yrkande 4, 2000/01:So456 yrkande
7 och 2000/01: Sk1025 yrkande 3,
res. 2 (m, fp)
3. beträffande utredning
att riksdagen avslår motion 2000/01:So244 yrkandena 10 och
11,
res. 3 (m)
4. beträffande konkurrensutsättning
att riksdagen avslår motion 2000/01:So273 yrkandena 2,
delvis, och 5,
res. 4 (v, mp)
5. beträffande avdragsrätt
att riksdagen avslår motion 2000/01:So363 yrkande 11,
res. 5 (kd)
6. beträffande attityder till äldre m.m.
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So363 yrkandena 1, 2
och 5, 2000/01:So388, 2000/01:So517 yrkandena 1
och 3,
res. 6 (kd)
7. beträffande pensionärsråd
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So456 yrkande 14 och
2000/01:So539 yrkande 2,
res. 7 (fp, mp)
8. beträffande samhällsservice i IT-
samhället
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So363 yrkande 15 och
2000/01:So517 yrkande 2,
res. 8 (kd, mp)
9. beträffande kvalitetsarbete m.m.
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So244 yrkande 5,
2000/01:So273 yrkandena 1 och 2, delvis, och
2000/01:So456 yrkandena 2 och 4,
res. 9 (m)
res. 10 (v, mp)
res. 11 (fp)
10. beträffande äldreboende
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So339,
2000/01:So353, 2000/01:So363 yrkande 13,
res. 12 (kd)
11. beträffande tillsynsverksamheten
att riksdagen avslår motion 2000/01:So244 yrkande 7,
res. 13 (m, kd)
12. beträffande översyn av hälso- och
sjukvårdslagen och socialtjänstlagen
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So273 yrkande 3 och
2000/01:So356 yrkande 4,
res. 14 (v, mp)
13. beträffande 71 a § socialtjänstlagen
att riksdagen avslår motion 2000/01:So273 yrkande 4,
14. beträffande avgifter inom
äldreomsorgen
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So244 yrkande 6,
2000/01:So363 yrkande 7, 2000/01:So441,
2000/01:So456 yrkande 3 och 2000/01:So474
yrkandena 1 och 2,
res. 15 (m)
res. 16 (kd)
res. 17 (fp)
15. beträffande pensionärers ekonomiska
och sociala situation
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So244 yrkande 8 och
2000/01:So456 yrkande 13,
res. 19 (m, kd)
res. 20 (fp)
17. beträffande övergrepp mot äldre
att riksdagen avslår motion 2000/01:So251,
18. beträffande anhörigvård m.m.
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So244 yrkande 9,
2000/01:So326 yrkandena 6 och 7, 2000/01:So404,
2000/01:So539 yrkande 1 och 2000/01:So541
yrkandena 2 och 3,
res. 21 (m)
res. 22 (kd)
res. 23 (fp)
19. beträffande demensvård
att riksdagen avslår motion 2000/01:So363 yrkande 9,
res. 24 (m, kd)
20. beträffande äldreminister
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So363 yrkande 3 och
2000/01:So517 yrkande 6,
res. 25 (kd) - delvis
21. beträffande äldreombudsman
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So247 och
2000/01:So363 yrkande 4,
res. 25 (kd) - delvis
22. beträffande kommunala äldreombudsmän
att riksdagen avslår motion 2000/01:So456 yrkande 6,
res. 26 (fp)
23. beträffande äldreombudsman i Västra
Götalands län
att riksdagen avslår motion 2000/01:So427,
24. beträffande äldre invandrare
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So363 yrkande 12,
2000/01:So456 yrkande 5, 2000/01:So483 och
2000/01:So484,
25. beträffande äldre homo- och
bisexuella
att riksdagen avslår motion 2000/01:So521.
Stockholm den 8 februari 2001
På socialutskottets vägnar
Ingrid Burman
I beslutet har deltagit: Ingrid
Burman (v), Susanne Eberstein (s),
Margareta Israelsson (s), Chatrine
Pålsson (kd), Leif Carlson (m),
Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Lars
U Granberg (s), Elisebeht Markström
(s), Lars Gustafsson (kd), Cristina
Husmark Pehrsson (m), Thomas Julin
(mp), Kenneth Johansson (c),
Kerstin Heinemann (fp), Catherine
Persson (s), Lars Elinderson (m),
Tullia von Sydow (s) och Lena
Olsson (v).
Reservationer
1. Valfrihet (mom. 1)
Chatrine Pålsson (kd), Leif Carlson (m), Hans
Hjortzberg-Nordlund (m), Lars Gustafsson (kd),
Cristina Husmark Pehrsson (m), Kenneth Johansson
(c), Kerstin Heinemann (fp) och Lars Elinderson (m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11
börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med
"yrkande 14 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Att framföra åsikter och kunna påverka sin
situation blir inte mindre viktigt med åren.
Utskottet anser att det tvärtom är så att behovet av
mångfald och alternativa lösningar ökar när fysiska
begränsningar sätter in, men utskottet måste
konstatera att äldreomsorgen fortfarande präglas av
att alltför liten hänsyn tas till enskildas
önskemål. Utskottet delar därför Svenska
Kommunförbundets äldreberednings uppfattning i dess
slutrapport att äldre som behöver vård och omsorg
måste få bättre möjlighet att själva välja hur de
vill leva och få sin omsorg och att denna valfrihet
kräver ett ökat utbud av hemtjänster. Det är ytterst
olyckligt om kommunerna i det läget sätter upp
gränser som i praktiken medför att valfriheten bara
omfattar möjligheten att tacka ja eller nej till den
service som erbjuds.
Det är utskottets bestämda uppfattning att äldre
måste ges verkliga möjligheter att kunna få välja
formerna för sin och sina anhörigas omsorg och
stödinsatser. Verklig valfrihet kräver att nya
alternativa utförare får vara med och erbjuda sina
tjänster. För att tillgodose de äldres behov krävs
det ökad öppenhet för okonventionella lösningar.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna
So244 (m) yrkandena 2 och 3, So363 (kd) yrkande 14
och So539 (c) yrkande 5 bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande valfrihet
att riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:So244
yrkandena 2 och 3, 2000/01:So363 yrkande 14 och
2000/01:So539 yrkande 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Äldrepeng (mom. 2)
Leif Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m),
Cristina Husmark Pehrsson (m), Kerstin Heinemann
(fp) och Lars Elinderson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11
börjar med "Utskottet vidhåller också" och slutar
med "yrkande 3 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att en äldrepeng bör införas. Den
enskilde pensionären skall på samma sätt som i dag
få en biståndsbedömning som berättigar till en viss
nivå på hemtjänsten eller till en plats på ett
äldreboende. Äldrepengens storlek bör vara den
kostnadsbesparing som kommunen erhåller genom att
en individ avstår från en kommunalt driven
äldreomsorg. Äldrepengen skall sedan användas för
att betala den äldreomsorg som den enskilde väljer.
På så sätt ges den enskilde ett större inflytande
över sin livssituation.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna
So244 (m) yrkande 4, So303 (m) yrkande 4, So456 (fp)
yrkande 7 och Sk1025 (m) yrkande 3 bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande äldrepeng
att riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:So244
yrkande 4, 2000/01:So303 yrkande 4,
2000/01:So456 yrkande 7 och 2000/01: Sk1025
yrkande 3 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
3. Utredning (mom. 3)
Leif Carlson, Hans Hjortzberg-Nordlund, Cristina
Husmark Pehrsson och Lars Elinderson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11
börjar med "Utskottet vidhåller även" och slutar med
"avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening medför de förväntade
demografiska förändringarna att man måste se med
allvar på problemen med äldreomsorgens långsiktiga
finansiering. Enligt SCB:s befolkningsprognos från
juni 2000 förväntas relativt små variationer i
antalet personer under 65 år medan befolkningen över
65 år kommer att öka med 800 000 personer till år
2050, en ökning med över 50 %. Det betyder en
fördubbling av antalet personer över 80 år jämfört
med i dag. Utskottet vill därför peka på en uppenbar
risk att kostnaderna då ökar. Detta problem
accentueras av att det samtidigt kommer att finnas
allt färre förvärvsarbetande per person över 80 år
och att dessa måste få möjlighet att bygga upp sina
egna liv, försörja sina familjer och kunna avsätta
pengar till sin egen pension. Utskottet anser det
därför synnerligen angeläget att regeringen
skyndsamt tillsätter en utredning om äldreomsorgens
framtida finansiering. Utredningen bör ha ett öppet
förhållningssätt till olika finansieringslösningar
men det synes naturligt med hänsyn till det i andra
sammanhang uttalade behovet av att öka den äldres
inflytande att man, för att tillgodose detta,
särskilt bör studera lösningar som innebär en
kombination av skattefinansiering och någon form av
individuellt utformad försäkring.
Vad utskottet anfört med anledning av motion So244
(m) yrkandena 10 och 11 bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha
följande lydelse:
3. beträffande utredning
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So244 yrkandena
10 och 11 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
4. Konkurrensutsättning (mom. 4)
Ingrid Burman (v), Thomas Julin (mp) och Lena Olsson
(v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11
börjar med "Utskottet konstaterar" och på s. 12
slutar med "och 5" bort ha följande lydelse:
Utskottet ser allvarligt på den
konkurrensutsättning som genomförts inom
äldreomsorgen i bl.a. Stockholms stad. Motiven för
konkurrensutsättningen sades vara att det skulle ge
de äldre valfrihet genom en ökad mångfald av
vårdgivare. Det blev precis tvärtom. Ett fåtal stora
bolag har dominerat och successivt blivit allt
större genom uppköp av mindre konkurrenter.
Utskottet anser att resurserna inom äldreomsorgen
skall läggas på utveckling av innehållet i
verksamheten genom ökat inflytande för de äldre och
personalen. Dessa har tillsammans den största
kännedomen om hur verksamheten skall utformas. För
att denna resurs skall kunna utvecklas krävs
arbetsro och rimliga arbetsvillkor. Vården och
omsorgen har under 1990-talet utsatts för
besparingar som påverkat kvaliteten negativt.
Resultatet har blivit en kraftig ökning av
sjukskrivningar och stora svårigheter att rekrytera
och behålla personal. Mot den bakgrunden anser
utskottet att en utvärdering av
konkurrensutsättningen och dess konsekvenser bör
göras.
Vad utskottet anfört med anledning av motion So273
(v) yrkande 5 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha
följande lydelse:
4. beträffande konkurrensutsättning
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So273 yrkande 5
och med avslag på motion 2000/01:So273 yrkande
2, delvis, som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
5. Avdragsrätt (mom. 5)
Chatrine Pålsson och Lars Gustafsson (båda kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12
börjar med "Utskottet ställer" och slutar med
"avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att de stora servicebehov som många
äldre har måste tillgodoses i andra former och av
andra utförare än den kommunala hemtjänsten. För att
underlätta tillkomsten av sådan service bör
avdragsrätt medges för hushållsnära tjänster.
Vad utskottet anfört med anledning av motion So363
(kd) yrkande 11 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha
följande lydelse:
5. beträffande avdragsrätt
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So363
yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
6. Attityder till äldre m.m. (mom. 6)
Chatrine Pålsson och Lars Gustafsson (båda kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15
börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med "det
anförda" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att den växande andelen äldre i
befolkningen inte får definieras som ett
"samhällsproblem" utan skall ses som ett gemensamt
sam-
hällsansvar och också i hög grad som en resurs att
ta till vara. Äldre bör vara representerade i
beslutande församlingar för samhällslivet, och olika
verksamheter skall utformas så att de svarar mot
äldres behov och önskemål. Utskottet anser också att
det behövs förändrade regelverk kring möjligheten
att arbeta efter 65-årsdagen. Gällande lagstiftning
ger alla rätt till pension vid 65 års ålder men
detta innebär inte med automatik att någon mot sin
vilja skall tvingas bort från arbetslivet. Utskottet
anser också att det behövs nedtrappningsprogram för
en meningsfull pensionärstid. Slutligen vill
utskottet anföra att det finns anledning för Sverige
att följa exempel från andra länder att
lagstiftningsvägen försöka komma åt diskrimineringen
av äldre.
Vad utskottet anfört med anledning av motion So363
(kd) yrkandena 1, 2 och 5 samt So517 (kd) yrkandena
1 och 3 bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha
följande lydelse:
6. beträffande attityder till äldre m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:So363
yrkandena 1, 2 och 5 samt 2000/01:So517
yrkandena 1 och 3 och med avslag på motion
2000/01:So388 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
7. Pensionärsråd (mom. 7)
Thomas Julin (mp) och Kerstin Heinemann (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15
börjar med "Många äldre" och slutar med "2 avstyrks"
bort ha följande lydelse:
Uppföljningen av pensionärsrådens verksamhet i
kommuner och landsting visar att mindre än hälften
av dessa fungerar tillfredsställande. Utskottet
anser därför att Sverige i likhet med Danmark bör
införa en lagstiftning om att det skall finnas
kommunala och landstingskommunala pensionärsråd.
Därmed skulle äldre få större verkligt inflytande på
samhällsplaneringen och få resurser att göra sin
röst hörd.
Vad utskottet anfört med anledning av motion So456
(fp) yrkande 14 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha
följande lydelse:
7. beträffande pensionärsråd
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So456 yrkande 14
och med avslag på motion 2000/01:539 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
8. Samhällsservice i IT-samhället (mom. 8)
Chatrine Pålsson (kd), Lars Gustafsson (kd) och
Thomas Julin (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15
börjar med "Utskottet delar" och slutar med
"Motionerna avstyrks" bort ha följande lydelse:
Den offentliga servicen och många kommersiella
verksamheter genomgår en strukturomvandling som
begränsar tillgängligheten för vissa grupper.
Servicepunkter som post- och bankkontor,
försäkringskassor, apotek, polisstationer osv. blir
färre. Tillgången till information om samhälle,
organisationer och företag blir allt mer knutet till
den nya informationstekniken. Denna
strukturomvandling drabbar de äldre som ställs inför
stora tillgänglighetsproblem. Utskottet anser att
det är angeläget att regeringen i sin
omstrukturering av samhällets institutioner och verk
beaktar de äldres oro för att inte kunna klara av
sina elementära samhälleliga åtaganden.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna
So363 (kd) yrkande 15 och So517 (kd) yrkande 2 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha
följande lydelse:
8. beträffande samhällsservice i IT-samhället
att riksdagen med anledning av motionerna
2000/01:So363 yrkande 15 och 2000/01:So517
yrkande 2 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
9. Kvalitetsarbete m.m. (mom. 9)
Leif Carlson, Hans Hjortzberg-Nordlund, Cristina
Husmark Pehrsson och Lars Elinderson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20
börjar med "Utskottet har" och slutar med "4
avstyrks" bort ha följande lydelse:
När äldre ges rätt att välja äldreomsorg skapar
detta en naturlig press på kommunens egen verksamhet
att förbättra både kvalitet och individanpassning.
Utskottet anser dock att detta inte hindrar att det
kan finnas behov av insatser för ett samordnat
kvalitetsarbete i enskilda kommuner eller i form av
ett samarbete kommuner emellan. Kommunerna är bäst
lämpade att själva driva och samordna detta arbete.
Det ger också bättre möjligheter att pröva nya och
lokalt anpassade lösningar. Ett omfattande och
ambitiöst arbete pågår också redan i dessa frågor.
Utskottet vill framhålla att det är viktigt att
skilja på vad som är individens, kommunens och
statens ansvar och rättigheter. Det gäller inte
minst i de verksamheter som står människorna
närmast.
Vad utskottet anfört med anledning av motion So244
(m) yrkande 5 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha
följande lydelse:
9. beträffande kvalitetsarbete m.m.
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So244 yrkande 5
och med avslag på motionerna 2000/01:So273
yrkandena 1 och 2, delvis, och 2000/01:So456
yrkandena 2 och 4 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
10. Kvalitetsarbete m.m. (mom. 9)
Ingrid Burman (v), Thomas Julin (mp) och Lena Olsson
(v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20
börjar med "Utskottet har" och slutar med "4
avstyrks" bort ha följande lydelse:
De äldres behov av en meningsfull tillvaro, ett
aktivt liv utifrån ork och förmåga samt behovet av
stimulans kommer tyvärr ofta i skymundan för de
medicinska behoven och insatserna. De senaste årens
neddragningar inom äldreomsorgen har bidragit till
att utrymmet för utevistelse och samvaro minskat. I
dag upplever både de äldre, anhöriga och personal
att "livet" inte hinns med. Utskottet anser att det
skall vara en rättighet för äldre att ha möjlighet
till social gemenskap, vistas ute, upprätthålla de
vanor och intressen som den enskilde alltid haft och
en lugn tillvaro utan stress och oro för om man över
huvud taget får någon hjälp. Utskottet anser därför
att regeringen bör ge kommittén Senior 2005
tilläggsdirektiv om att utreda möjligheten att
införa en lag om minimikrav när det gäller vård och
omsorg.
Vad utskottet anfört med anledning av motion So273
(v) yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha
följande lydelse:
9. beträffande kvalitetsarbete m.m.
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So273 yrkande 1
och med avslag på motionerna 2000/01:So244
yrkande 5, 2000/01:So273 yrkande 2, delvis, och
2000/01:So456 yrkandena 2 och 4 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Kvalitetsarbete m.m. (mom. 9)
Kerstin Heinemann (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20
börjar med "Utskottet har" och slutar med "4
avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att kommunerna, utifrån en av
Socialstyrelsen utarbetad skiss, skall fastställa en
omsorgsgaranti. De kommuner som inte lever upp till
de rättigheter som garanteras av omsorgsgarantin
skall bli skyldiga att ge de äldre som inte får den
omsorg som fastställts motsvarande avgiftsreduktion.
Detta innebär ett ekonomiskt incitament för
kommunerna att leva upp till målsättningarna i
omsorgsgarantin.
Utskottet anser vidare att kommuner och landsting i
samarbete bör införa en vårdform mellan slutenvård
och boende för äldre människor. Många medicinskt
färdigbehandlade patienter blir direkt hemskickade
trots att de saknar nära anhöriga och ett socialt
nätverk. Det är nu dags att återinföra
konvalescenthemmen i en modern form byggd på kunskap
kring rehabilitering.
Vad utskottet anfört med anledning av motion So456
(fp) yrkandena 2 och 4 bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha
följande lydelse:
9. beträffande kvalitetsarbete m.m.
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So456 yrkandena
2 och 4 och med avslag på motionerna
2000/01:So244 yrkande 5, 2000/01:So273 yrkandena
1 och 2, delvis, som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
12. Äldreboende (mom. 10)
Chatrine Pålsson och Lars Gustafsson (båda kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20
börjar med "I några motioner" och på s. 21 slutar
med "Motionerna avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att den växande andelen äldre i
befolkningen kräver en medveten bostadsplanering
från samhällets sida för att möta ett kraftigt
växande behov. De äldre skall tillförsäkras en
verklig valfrihet när det gäller boendeformer.
Kvarboendet kan ofta förlängas genom
bostadsanpassning eller särskilt stöd. Nästa stöd i
boendetrappan kan vara att byta till seniorboende
med viss trygghet och servicefunktioner. När
vårdbehoven blir stora är de särskilda
boendeformerna, med den trygghet dessa kan erbjuda,
vad som efterfrågas av såväl de äldre som de
anhöriga. Utskottet anser det angeläget att
tillkomsten av nya former av äldreboenden
stimuleras.
Vad utskottet anfört med anledning av motion So363
(kd) yrkande 13 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha
följande lydelse:
10. beträffande äldreboende
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So363 yrkande 13
och med avslag på motionerna 2000/01:So339 och
2000/01:So353 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
13. Tillsynsverksamheten (mom. 11)
Chatrine Pålsson (kd), Leif Carlson (m), Hans
Hjortzberg-Nordlund (m), Lars Gustafsson (kd),
Cristina Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson
(m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24
börjar med "Utskottet erinrar" och slutar med
"yrkande 7 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att den uppgift som i dag faller på
kommunerna - att övervaka den egna verksamheten
såväl som de privata entreprenörerna - inte fungerar
tillfredsställande. Den som är med och driver
verksamheten skall naturligtvis inte svara för
kontrollen av densamma. Samma krav skall ställas på
alla oavsett offentlig eller privat regi. Det finns
därför ett stort behov av en förstärkt statlig
tillsyn inom äldreomsorgen. Statliga myndigheter
skall ansvara för godkännande och kvalitetskontroll
inom vård och omsorg. Vad beträffar de sjukvårdande
delarna av verksamheten anser utskottet att en
medicinalstyrelse skall godkänna vårdgivare, svara
för kvalitetssäkring och regelbunden medicinsk
revision, utgöra en instans dit allmänheten kan
vända sig med klagomål samt svara för den
övergripande tillsynen.
Vad utskottet anfört med anledning av motion So244
(m) yrkande 7 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha
följande lydelse:
11. beträffande tillsynsverksamheten
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So244 yrkande 7
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
14. Översyn av hälso- och sjukvårdslagen
och socialtjänstlagen (mom. 12)
Ingrid Burman (v), Thomas Julin (mp) och Lena Olsson
(v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24
börjar med "Utskottet är" och slutar med "avstyrks
därmed" bort ha följande lydelse:
Äldreomsorgen styrs i dag av två lagar: hälso- och
sjukvårdslagen och socialtjänstlagen. Det har
tidigare utretts om det finns möjlighet att samla de
regler som styr äldreomsorgen till en lag. Det har
bedömts som komplicerat och att det skulle kräva en
särskild översyn. Utskottet anser för sin del att
frågan är så angelägen att en översyn bör göras av
de regler som styr äldreomsorgen i hälso- och
sjukvårdslagen och socialtjänstlagen.
Vad utskottet anfört med anledning av motion So273
(v) yrkande 3 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha
följande lydelse:
12. beträffande översyn av hälso- och
sjukvårdslagen och socialtjänstlagen
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So273 yrkande 3
och med avslag på motion 2000/01:So356 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
15. Avgifter inom äldreomsorgen (mom. 14)
Leif Carlson, Hans Hjortzberg-Nordlund, Cristina
Husmark Pehrsson och Lars Elinderson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26
börjar med "Utskottet utgår" och slutar med
"yrkandena 1 och 2" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att kommunala taxor alltid skall
bygga på principen om likabehandling av
kommunmedborgarna. Det innebär att alla skall betala
samma avgift för samma tjänst. Inkomst- och
förmögenhetsrelaterade taxor inom äldreomsorgen är
både orimliga och orättvisa, anser utskottet. Det
medför ett slags konfiskation av sparade medel.
Det måste vara upp till kommunerna själva att göra
avvägning mellan skatte- och avgiftsnivåer. Det
finns dock enligt utskottets uppfattning inte någon
anledning för kommunerna att ta ut så stora avgifter
att den som skall betala i praktiken blir
bidragsberoende.
Vad utskottet anfört med anledning av motion So244
(m) yrkande 6 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha
följande lydelse:
14. beträffande avgifter inom äldreomsorgen
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So244 yrkande 6
och med avslag på motionerna 2000/01:So363
yrkande 7, 2000/01:So441, 2000/01:So456 yrkande
3 och 2000/01:474 yrkandena 1 och 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
16. Avgifter inom äldreomsorgen (mom. 14)
Chatrine Pålsson och Lars Gustafsson (båda kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26
börjar med "Utskottet utgår" och slutar med
"yrkandena 1 och 2" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att skillnaderna i vilka
avgifter den enskilde betalar för hemtjänst och för
särskilt boende varierar kraftigt mellan landets
kommuner. Utskottet anser att det finns behov av en
harmonisering av avgifterna.
Vad utskottet anfört med anledning av motion So363
(kd) yrkande 7 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha
följande lydelse:
14. beträffande avgifter inom äldreomsorgen
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So363 yrkande 7
och med avslag på motionerna 2000/01:So244
yrkande 6, 2000/01:So441, 2000/01:So456 yrkande
3 och 2000/01:So474 yrkandena 1 och 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
17. Avgifter inom äldreomsorgen (mom. 14)
Kerstin Heinemann (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26
börjar med "Utskottet utgår" och slutar med
"yrkandena 1 och 2" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det behövs en lagfäst maxtaxa
och ett lagfäst förbehållsbelopp för avgifter inom
äldreomsorgen. Socialstyrelsen bör få i uppdrag att
räkna fram en miniminivå för förbehållsbeloppet,
dvs. det minsta belopp den enskilde får behålla.
Oberoende av hur höga avgifterna är i olika kommuner
måste maka/make värnas ekonomiskt. Vidare skall
förmögenhet i sig inte vara avgiftsgrundande.
Slutligen bör ingen kommun debitera mer än 1 220 kr
i månaden (40 % av basbeloppet i årets värde) för
omsorg och service.
Vad utskottet anfört med anledning av motion So456
(fp) yrkande 3 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha
följande lydelse:
14. beträffande avgifter inom äldreomsorgen
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So456 yrkande 3
och med avslag på motionerna 2000/01:So244
yrkande 6, 2000/01:So363 yrkande 7,
2000/01:So441 och 2000/01:474 yrkandena 1 och 2
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
18. Pensionärers ekonomiska och sociala
situation (mom. 15)
Chatrine Pålsson (kd), Leif Carlson (m), Hans
Hjortzberg-Nordlund (m), Lars Gustafsson (kd),
Cristina Husmark Pehrsson (m), Thomas Julin (mp) och
Lars Elinderson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27
börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med
"(m) avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet har erfarit att flera
pensionärsorganisationer hävdar att deras medlemmar
sätts i strykklass och att många pensionärer känner
sig orättvist behandlade och inte anser sig ha fått
en rättvis del av välfärdsutvecklingen. I stället
menar man att många pensionärer fått vidkännas
kraftiga ekonomiska och sociala åtstramningar.
Det råder dock inom gruppen pensionärer stora
skillnader. Det finns de som har en god pension och
hygglig standard medan andra kan betraktas som
fattiga och har stora ekonomiska och sociala
problem. Det är därför enligt utskottet angeläget
att belysa pensionärernas villkor.
Regeringen bör därför tillsätta en utredning med
uppdrag att belysa levnadsvillkoren för olika
grupper inom pensionärskollektivet.
Vad utskottet anfört med anledning av motion So209
(m) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha
följande lydelse:
15. beträffande pensionärers ekonomiska och
sociala situation
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So209 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
Chatrine Pålsson (kd), Leif Carlson (m), Hans
Hjortzberg-Nordlund (m), Lars Gustafsson (kd),
Cristina Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson
(m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30
börjar med "Av avtalet" och slutar med "det anförda"
bort ha följande lydelse:
Personalen är en mycket viktig del i den goda
vården. Arbetet inom äldreomsorgen ställer höga
krav, både psykiskt och fysiskt. Utskottet anser att
specifika kunskaper om åldrandets sjukdomar kraftigt
måste betonas inom såväl grundutbildning som
påbyggnadsutbildning. Utskottet vill också framhålla
att kompetensutveckling är centralt för alla
personalkategorier inom vårdsektorn. Det är oroande
att det är så få unga som kan tänka sig att arbeta
inom äldreomsorgen. Många undersökningar visar att
ett ökat inslag av privata alternativ inom vård och
omsorg är viktigt för att säkra tillgången på
personal och för att förbättra den befintliga
personalens trivsel och utvecklingsmöjligheter. Det
måste till ett nytänkande vad gäller utbildningar
till yrken inom vård och omsorg.
Utskottet konstaterar att Medicinska
forskningsrådet vid flera tillfällen har påtalat att
andelen forskare som ägnar sig åt klinisk forskning
sjunker på ett oroande sätt. Det innebär bl.a. att
klinisk forskning beträffande äldres sjukdomar
riskerar att minska i omfattning, något som både
mänskligt och samhällsekonomiskt inte kan
accepteras. Utskottet anser att forskning om äldres
psykiska problem, inte minst depression hos äldre,
bör bli föremål för särskilda satsningar samt att
den kliniska forskningen inte får komma på undantag.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna
So244 (m) yrkande 8 och So456 (fp) yrkande 13 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha
följande lydelse:
att riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:So244
yrkande 8 och 2000/01:So456 yrkande 13 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30
börjar med "Av avtalet" och slutar med "det anförda"
bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att Medicinska
forskningsrådet vid flera tillfällen har påtalat att
andelen forskare som ägnar sig åt klinisk forskning
sjunker på ett oroande sätt. Det innebär bl.a. att
klinisk forskning beträffande äldres sjukdomar
riskerar att minska i omfattning, något som både
mänskligt och samhällsekonomiskt inte kan
accepteras. Utskottet anser att forskning om äldres
psykiska problem, inte minst depression hos äldre,
bör bli föremål för särskilda satsningar samt att
den kliniska forskningen inte får komma på undantag.
Vad utskottet anfört med anledning av motion So456
(fp) yrkande 13 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha
följande lydelse:
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So456 yrkande 13
och med avslag på motion 2000/01:So244 yrkande 8
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
21. Anhörigvård m.m. (mom. 18)
Leif Carlson, Hans Hjortzberg-Nordlund, Cristina
Husmark Pehrsson och Lars Elinderson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34
börjar med "Utskottet vidhåller" och på s. 35 slutar
med "vad som anförts" bort ha följande lydelse:
Många anhöriga och närstående gör redan i dag stora
insatser för äldre och sjuka. Det är viktigt att
såväl erkänna betydelsen av dessa insatser som att
uppmärksamma nödvändigheten av valfrihet och
alternativa lösningar. Det gäller såväl för den som
är sjuk som för den anhörige som vårdar. Den nya
valfrihet som utskottet förespråkar öppnar
möjligheter för den frivilliga sektorn och för
familjerna att ta ett förstahandsansvar för omsorgen
om de äldre. Det offentliga träder in med ett
ekonomiskt grundstöd men blandar sig inte därutöver
i den enskildes personliga angelägenheter. De
anhöriga får möjlighet att ta ett helhetsansvar för
de anhörigas situation om de så önskar, i stället
för att bara inta en biroll till professionaliserade
offentliga insatser. Den offentliga sektorn bör
komplettera, stimulera och stödja människors egna
insatser, i stället för att tränga undan dem. Detta
är absolut nödvändigt inte minst om äldreomsorgen
skall kunna klara alla de påfrestningar som kan
förväntas i framtiden när de äldre blir allt fler.
Vad utskottet anfört med anledning av motion So244
(m) yrkande 9 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha
följande lydelse:
18. beträffande anhörigvård m.m.
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So244 yrkande 9
och med avslag på motionerna 2000/01:So326
yrkandena 6 och 7, 2000/01:So404, 2000/01:So539
yrkande 1 och 2000/01:So541 yrkandena 2 och 3
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
22. Anhörigvård m.m. (mom. 18)
Chatrine Pålsson och Lars Gustafsson (båda kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34
börjar med "Utskottet vidhåller" och på s. 35 slutar
med "vad som anförts" bort ha följande lydelse:
Det råder i dag stora skillnader mellan kommunerna
när det gäller möjlighet till anställning för vård
av närstående. Utskottet anser därför att frågan om
anhöriga skall kunna anställas och också omfattas av
trygghetsförsäkringar och pensionsavtal bör utredas.
Utskottet anser vidare att det skall finnas en
laglig rätt till längre tjänstledighet för vård av
anhöriga.
Vad utskottet anfört med anledning av motion So326
(kd) yrkandena 6 och 7 bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha
följande lydelse:
18. beträffande anhörigvård m.m.
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So326 yrkandena
6 och 7 och med avslag på motionerna
2000/01:So244 yrkande 9, 2000/01:So404,
2000/01:So539 yrkande 1 och 2000/01:So541
yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
23. Anhörigvård m.m. (mom. 18)
Kerstin Heinemann (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34
börjar med "Utskottet vidhåller" och på s. 35 slutar
med "vad som anförts" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att en viktig del av sjukvården är
en bra uppföljning och kvalitetskontroll av den vård
och omsorg som ges. Detta gäller också
närståendevården. Utskottet anser att det är
angeläget att Socialstyrelsen ägnar stor
uppmärksamhet åt metodutveckling av hur en sådan
uppföljning inom området sjukvård i hemmet kan ske
med beaktande av de berörda personernas integritet.
Utskottet anser att det behövs bättre villkor för
närståendevårdare. Regeringen bör därför ta
initiativ till överläggningar med de båda
kommunförbunden för att se över hur ett utökat stöd
till dem som vårdar närstående skall kunna ske.
Vad utskottet anfört med anledning av motion So541
(fp) yrkandena 2 och 3 bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha
följande lydelse:
18. beträffande anhörigvård m.m.
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So541 yrkandena
2 och 3 och med avslag på motionerna
2000/01:So244 yrkande 9, 2000/01:So326 yrkandena
6 och 7, 2000/01:So404 och 2000/01: So539
yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
24. Demensvård (mom. 19)
Chatrine Pålsson (kd), Leif Carlson (m), Hans
Hjortzberg-Nordlund (m), Lars Gustafsson (kd),
Cristina Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson
(m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36
börjar med "Utskottet har" och slutar med "huvudsak
tillgodosedd" bort ha följande lydelse:
Ett ökat antal mycket gamla ställer krav på
kommunernas förmåga att ge en god vård och omsorg
till det ökande antalet personer med
demenssjukdomar. Utskottet anser att för de dementa
skall det finnas specialiserad vård och särskilda
gruppboenden. Krav måste ställas på kvalificerade
demensutredningar som underlag för beslut om
vårdinsatser. Det är också angeläget att det finns
särskilda vårdprogram för demenssjuka som klarlägger
hela vårdkedjan.
Vad utskottet anfört med anledning av motion So363
(kd) yrkande 9 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha
följande lydelse:
19. beträffande demensvård
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So363 yrkande 9
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
25. Äldreminister och äldreombudsman
(mom. 20 och 21)
Chatrine Pålsson och Lars Gustafsson (båda kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37
börjar med "Enligt regeringsformen" och slutar med
"en äldreombudsman" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser det angeläget att det tas ett
samlat grepp kring äldrepolitikens många frågor och
att de äldres samlade situation får en större
tydlighet i debatten och beslutsfattandet. En
äldreminister skulle kunna skapa denna
sammanhållning.
Utskottet anser att en äldreombudsman bör
tillsättas för att verka för förbättring av de
äldres förhållanden samt även ta initiativ till egna
utredningar och lämna förslag till åtgärder.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna
So247 (kd) och So363 (kd) yrkandena 3 och 4 och
So517 (kd) yrkande 6 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha
följande lydelse:
20. beträffande äldreminister
att riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:So363
yrkande 3 och 2000/01:517 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha
följande lydelse:
21. beträffande äldreombudsman
att riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:So247 och
2000/01:363 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
26. Kommunala äldreombudsmän (mom. 22)
Kerstin Heinemann (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37
börjar med "Utskottet vill" och slutar med
"riksdagens sida" bort ha följande lydelse:
Många äldre upplever ofta att de inte vet vart de
skall vända sig för att protestera mot
missförhållanden eller för att få svar på frågor. En
myndighet är inte den idealiska samtalspartnern i
dessa fall. Utskottet anser därför att varje kommun
bör inrätta en äldreombudsman. Denne skall vara
fristående från de myndigheter som administrerar
äldreomsorgen i kommunen, om än anställd av
kommunen. Ombudsmannen skall fungera som den instans
dit äldre eller deras anhöriga kan vända sig med
frågor, klagomål och för att få information.
Samarbetet med pensionärsorganisationerna bör vara
intensivt.
Vad utskottet anfört med anledning av motion So456
(fp) yrkande 6 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha
följande lydelse:
22. beträffande kommunala äldreombudsmän
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So456 yrkande 6
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
Särskilda yttranden
Avdragsrätt
Kenneth Johansson (c) anför:
Med anledning av motion So363 (kd) yrkanden 11 vill
jag peka på att Centerpartiet i budgetsammanhang
under flera år föreslagit införandet av
subventionerade hemservicecheckar för
pensionärshushåll för att stimulera den privata
tjänstesektorn och samtidigt tillgodose
pensionärernas behov av service.
Pensionärsråden
Kenneth Johansson (c) anför:
Jag anser att kommuner och landsting bör ha ett
intresse för ett väl utvecklat samarbete med
pensionärsorganisationerna för att tidigt få del av
deras synpunkter och idéer för att utveckla
verksamheten för äldre. Problemet är att många
pensionärsråd kommer in för sent i processen. Då
detta dock främst är en kommunal och
landstingskommunal fråga avstår jag från att
reservera mig.
Äldreboenden
Chatrine Pålsson (kd), Leif Carlson (m), Hans
Hjortzberg-Nordlund (m), Lars Gustafsson (kd),
Cristina Husmark Pehrson (m) och Lars Elinderson (m)
anför:
Med anledning av motion So353 (m) vill vi
understryka behovet av ett nytänkande vad gäller
vård och boende. Det krävs utvecklade
mellanvårdsformer för många äldre som skrivs ut från
sjukhusen. Det finns på många håll ett bristande
antal platser till de särskilda boendeformerna medan
också köerna till den sluta vården på sina ställen
är mycket lång. Detta får till följd att äldre som
efter att ha bedömts som färdigbehandlade skrivs ut
till det egna hemmet eller till en plats i det
särskilda boendet trots kvarstående behov av extra
tillsyn och omsorg. Det finns ett stort behov av ett
varierat utbud av boendeformer för att kunna
tillgodose behov av vård och omsorg under en kortare
eller längre tid. Inte minst för äldre.
Avgifter inom äldreomsorgen
Ingrid Burman och Lena Olsson (båda v) anför:
Vi anser att en nationell maxtaxa för äldreomsorgen
är en angelägen och välkommen reform. Denna bör
införas den 1 januari 2002. För att reformen skall
få den effekt som avses krävs en kompensation till
kommunerna, enhetliga regler för inkomstberäkning
samt ett riktvärde för ett nationellt
förbehållsbelopp. Vi utgår från att den proposition
som regeringen aviserat till april 2001 kommer att
innehålla förslag i dessa delar. Vi avstår därför nu
från att reservera oss.
Anhörigvård m.m.
Leif Carlson, Hans Hjortzberg-Nordlund, Critinsa
Husmark Pehrsson och Lars Elinderson (alla m) anför:
Vård och omsorg ges oftast i hemmet av någon
närstående person. Som anhörig kan man i vissa fall
påräkna stöd och ekonomisk ersättning för denna sin
insats. Begreppet närstående är vidare och sträcker
sig utöver familje- och släktkretsen även till att
innefatta grannar och vänner som träder in i
anhörigs ställe. Vi finner emellertid att det inte
klart framgår vad gäller närståendes rätt till stöd
och ekonomisk ersättning. Det är därför viktigt att
också en till vårdtagaren närstående person omfattas
av dessa stödinsatser.
Anhörigvård m.m.
Kenneth Johansson (c) anför:
Jag anser att frivilliginsatserna inom äldreomsorgen
kommer att vara en begränsad men betydelsefull del
av äldreomsorgen och kommer att bli så även i
framtiden. Formerna för samverkan mellan offentlig
och ideell sektor bör utvecklas och
frivilligverksamheten stödjas via de organisationer
som verkar inom området. I första hand är detta dock
en kommunal fråga. Det utvecklingsavtal mellan
staten, landstingen och kommunerna som Centerpartiet
bidragit till att förhandla fram kommer att
prioritera bl.a. insatser inom vård och omsorg om
äldre och olika stödinsatser för anhöriga, varför
jag nu avstår från att reservera mig.
71 a § socialtjänstlagen
Ingrid Burman och Lena Olsson (båda v) anför:
I socialtjänstlagen 71 a § regleras att den som får
kännedom om ett allvarligt missförhållande i
omsorgerna om äldre människor eller människor med
funktionshinder genast skall anmäla detta till
socialnämnden. Enligt Socialstyrelsens föreskrift
skall framgå av anmälan vem som gjort den. Vi har
erfarit att detta i några konkreta fall lett till en
mycket besvärlig situation för dem som anmält. Det
är inte bra om anmälningar inte görs på grund av
rädsla hos personal att uppge sitt namn. Det vore
önskvärt att personalen också upplystes om
möjligheten att anmäla direkt till
tillsynsmyndigheten.