I betänkandet behandlas regeringens skrivelse 2000/01:46
Redogörelse för en överenskommelse mellan staten och
landstingen om ersättningar till hälso- och
sjukvården för år 2001. Den ekonomiska ramen för år
2001 uppgår till sammanlagt 1 182 miljoner kronor.
Beloppet skall fördelas mellan landets 21 landsting.
Bidraget har huvudsakligen betydelse som signal- och
stimulansmedel gentemot sjukvården och bör ställas i
relation till de ca 140 miljarder som landstingen
använder för att finansiera hälso- och sjukvården.
I betänkandet behandlas också drygt 260
motionsyrkanden från de allmänna motionstiderna
1998, 1999 och 2000.
Utskottet föreslår att skrivelsen inte skall
föranleda någon åtgärd av riksdagen.
Utskottet föreslår med anledning av motioner (m, c,
mp) ett tillkännagivande att regeringen bör
återkomma till riksdagen med förslag som innebär att
åldersgränserna för att erhålla
läkarvårdsersättning, tandvårdsersättning samt
ersättning för sjukgymnastik avskaffas. Övriga
motioner avstyrks.
I betänkandet finns 74 reservationer och nio
särskilda yttranden.
Regeringens skrivelse
I skrivelsen 2000/01:46 Redogörelse för en
överenskommelse mellan staten och landstingen om
ersättningar till hälso- och sjukvården för år 2001
lämnas en redogörelse för den överenskommelse som
den 2 oktober 2000 träffades mellan företrädare för
staten och landstingen.
Motionerna
Läkemedel
1998/99:So206 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om livsviktiga läkemedel.
1998/99:So234 av Ulla-Britt Hagström (kd) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om könsspecifik
märkning av läkemedel.
1998/99:So253 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om kontrollen av
biokemiska reagens av animaliskt ursprung.
1998/99:So258 av Ingrid Burman m.fl. (v) vari yrkas
4. att riksdagen hos regeringen begär att
Socialstyrelsen får i uppdrag att utreda
läkemedelsföretagens ansvar för sina produkter.
1998/99:So276 av Barbro Johansson m.fl. (mp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att medicinsk
forskning snarast bör initieras för att ta fram
doseringsnormer för medicin till kvinnor baserade på
den kvinnliga kroppen.
1998/99:So313 av Viviann Gerdin och Gunnel Wallin
(c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att läkemedel som
ges till kvinnor också skall ha utprovats i
försöksgrupper på kvinnor.
1998/99:So315 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bättre information på
förpackningar med farliga mediciner.
1998/99:So321 av Ingrid Burman m.fl. (v) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att ge
Socialstyrelsen i uppdrag att undersöka
konsekvenserna av de höga priserna på
migränmediciner.
1998/99:So327 av Lars U Granberg och Monica Öhman
(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
läkemedel för människor med psykiskt handikapp.
1998/99:So359 av Laila Bjurling (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Antabus.
1998/99:So372 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om åtgärder för att
förhindra läkemedelsmissbruk och illegal försäljning
av beroendeframkallande läkemedel.
1998/99:So398 av Ann-Marie Fagerström och Agneta
Ringman (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
läkemedel i trafiken.
1998/99:So407 av Krister Örnfjäder (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om regelverk för
märkning av trafikfarlig medicin.
1998/99:So408 av Krister Örnfjäder (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om märkning av
trafikfarlig medicin.
1998/99:So423 av Ulf Kristersson m.fl. (m) vari
yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
Läkemedelsverkets uttag av avgifter från
läkemedelsindustrin och läkemedelsimportörer.
1998/99:So461 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari
yrkas
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
läkemedelsberoende.
1998/99:So467 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
yrkas
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en
snabbutredning av kommande behov av personal inom
apotekarverksamheten.
1999/2000:So222 av Maud Ekendahl och Elizabeth
Nyström (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att en avregistrering sker av läkemedel innehållande
flunitrazepam.
1999/2000:So226 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari
yrkas
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
läkemedelsberoende.
1999/2000:So239 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bättre information på
förpackningar med farliga mediciner.
1999/2000:So252 av Barbro Feltzing m.fl. (mp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att medicinsk
forskning snarast bör initieras för att ta fram
doseringsnormer för medicin till kvinnor baserade på
den kvinnliga kroppen.
1999/2000:So257 av Ulla-Britt Hagström (kd) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om könsspecifik
märkning av läkemedel,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att analysera
eventuella könsbetingade skillnader i effekt och
biverkningar.
1999/2000:So301 av Lars Björkman och Jan-Evert
Rådhström (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder i syfte att förbättra
informationen om och varningstexterna på mediciner
som är oförenliga med framförande av fordon i
trafiken.
1999/2000:So419 av Yvonne Oscarsson och Sven-Erik
Sjöstrand (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att
Läkemedelsverket utreder möjligheterna att dra
tillbaka mediciner som innehåller substansen
dextropropocefen (DXP) från marknaden enligt vad som
anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om tillgång till
alternativa medel som är lika effektiva som DXP-
preparat men mindra giftiga,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att DXP-preparat
skall narkotikaklassas.
1999/2000:A804 av Maria Larsson m.fl. (kd) vari
yrkas
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om behovet av
forskning för att ge kvinnor rätt
läkemedelsbehandling och vård,
2000/01:So205 av Lars Björkman och Jan-Evert
Rådhström (m) vari yrkas: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
åtgärder i syfte att förbättra informationen om och
varningstexterna på mediciner som är oförenliga med
framförande av fordon i trafiken.
2000/01:So216 av Jeppe Johnsson och Maud Ekendahl
(m) vari yrkas:
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att upphäva
monopolet på nikotintuggummi.
2000/01:So236 av Mikael Oscarsson (kd) vari yrkas:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att ge de 1 000
apoteksombuden som finns runt om i landet möjlighet
att tillhandahålla nikotinläkemedel.
2000/01:So254 av Chatrine Pålsson (kd) vari yrkas:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av en
förnyad avvecklingsplan för kvicksilver.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kunskapen om
tungmetaller.
2000/01:So259 av Nalin Pekgul (s) vari yrkas:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av ett centralt
register över människors läkemedelsuttag.
2000/01:So309 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett förbud mot
kvicksilver som konserveringsmedel i läkemedel och
vacciner.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förbud att använda
titandioxid som färgtillsats i läkemedel.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utreda
användningen av andra färgämnen och
läkemedelstillsatser i läkemedel.
2000/01:So319 av Barbro Feltzing (mp) vari yrkas:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att medicinsk
forskning snarast bör initieras för att ta fram
doseringsnormer för medicin till kvinnor baserade på
den kvinnliga kroppen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Utredningen om
jämställdhetsmärkning bör lägga fram förslag som
syftar till ändring av medicindosering hos
läkemedelsbolagen.
2000/01:So320 av Yvonne Oscarsson (v) vari yrkas:
Riksdagen begär att regeringen i lämplig lag eller
författning reglerar läkarnas plikt att informera
patienten om i vilken utsträckning ett läkemedel är
beroendeframkallande.
2000/01:So323 av Maud Ekendahl (m) vari yrkas:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
förskrivningsrätt bör ges till dietister.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ett
bidragssystem bör utformas så att det blir enhetligt
system i hela landet.
2000/01:So341 av Per Landgren (kd) vari yrkas:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av lagstiftning för
att sjukvården i förekommande fall skall kunna
beslagta narkotikaklassad medicin.
2000/01:So383 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas:
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om telefonrådgivning
och opartisk information om läkemedel.
2000/01:So384 av Hans Hoff (s) vari yrkas: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av att inrätta ett
centralt apoteksregister för att minimera risken för
missbruk av mediciner.
2000/01:So413 av Yvonne Oscarsson (v) vari yrkas:
Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning i syfte att komma med förslag till
insatser för att stödja läkemedelsmissbrukare.
2000/01:So437 av Maud Ekendahl m.fl. (m) vari yrkas:
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att kvinnor och män
skall inkluderas i klinisk läkemedelsprövning och
att resultaten analyseras könsspecifikt.
2000/01:So497 av Monica Öhman och Kristina Zakrisson
(s) vari yrkas: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
läkemedel till människor med psykiskt handikapp.
2000/01:MJ763 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas:
3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring enligt vad som anförs i
motionen om kvicksilver som konserveringsmedel.
2000/01:A811 av Maria Larsson m.fl. (kd) vari yrkas:
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om könsspecifik
märkning av läkemedel.
Tandvård
1998/99:So244 av Ulf Kristersson m.fl. (m) vari yrkas
10. att riksdagen avskaffar åldersgränsen för
tandläkares rätt att erhålla tandvårdsersättning i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1998/99:So296 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om rapportering av
biverkningar för läkemedel, kroppsimplantat,
dentalimplantat, kosmetika och livsmedelstillsatser,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om översyn av
regelverk, praxis och procedurer för riskvärdering
inom olika myndighetsområden,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om försök till lösning
av den medicinsk-vetenskapliga kontroversen om
amalgam (oral galvanism).
1998/99:So332 av Marianne Andersson och Gunnel
Wallin (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att noga följa och
driva på arbetet inom EU för ett amalgamförbud,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att följa
utvecklingen av landstingens förhandsprövning när
det gäller tandvård som led i sjukdomsbehandling,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om riktningen av
kompetenscentrum för biverkningar och forskning
kring dentala material,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ett obligatoriskt
biverkningsregister,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om forskning,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om åtgärder för att
minska läkemedelsanvändningen.
1998/99:So441 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att påskynda
avvecklingen av amalgam.
2000/01:So280 av Margareta Cederfelt (m) vari yrkas:
Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning för att utreda amalgamets negativa
effekter på hälsan samt eventuella behandlingar.
2000/01:So373 av Siw Persson m.fl. (fp) vari yrkas:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en översyn av
tandvårdsförordningen.
2000/01:So399 av Carlinge Wisberg m.fl. (v) vari
yrkas: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om besvärsrätt vid
tandsanering.
2000/01:So476 av Marianne Andersson och Gunnel
Wallin (c) vari yrkas:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en bättre statistik
när det gäller prövning av ansökningar om byten av
tandfyllningar enligt HSL.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Socialstyrelsen
bör ge ut allmänna råd om tillämpningen av
tandvårdsförordningen avseende byten av
tandfyllningar enligt HSL.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en allmän översyn av
tandvårdsförordningen och dess
tillämpningsföreskrifter.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att i
tandvårdsförordningen införa en bestämmelse om rätt
för patienten att medelst förvaltningsbesvär
överklaga landstingets beslut att avslå tandvård
enligt den öppna hälso- och sjukvårdens
avgiftssystem efter prövning enligt 10 §
tandvårdsförordningen.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om myndigheters
bemötande av patienter.
2000/01:So489 av Carina Hägg (s) vari yrkas:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av ökad kunskap om
amalgamsanering inom hälso- och sjukvården samt
tandvården.
Hälso- och sjukvård
2000/01:Ub422 av Rosita Runegrund och Chatrine Pålsson (kd)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av utbildning av
neurologer.
2000/01:Fi616 av Marina Pettersson m.fl. (s) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett sammanhängande
ambulanshelikoptersystem.
2000/01:Ju724 av Tasso Stafilidis m.fl. (v, s, c,
fp, mp) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut:
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att tillgodose HBT-
personers behov av hälso- och sjukvård.
26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om uppdrag åt
Socialdepartementet att företa en nationell
undersökning av HBT-personers hälsa.
2000/01:L459 av Ana Maria Narti m.fl. (fp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om hälsofrågor för
lesbiska kvinnor.
2000/01:U513 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en rätt att söka
sjukvård inom hela EU.
2000/01:Sf611 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av att
personalen inom vården och omsorgen har varierande
etnisk och kulturell bakgrund.
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om rätten till och
valet av tolk inom sjukvården.
2000/01:So203 av Margareta Cederfelt (m) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen beslutar införa en nationell vård- och
behandlingsgaranti i enlighet med vad som anförs i
motionen.
2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring att från år 2001 införa en
nationell vård och behandlingsgaranti som omfattar
alla medicinskt motiverade behandlingar i enlighet
vad som anförs i motionen.
2000/01:So207 av Marianne Carlström och Marina
Pettersson (s) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
äggdonation.
2000/01:So208 av Helena Bargholtz (fp) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om användning av preimplantatorisk
diagnostik (PGD) i Sverige.
2000/01:So220 av Margareta Viklund (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
att regeringen skall initiera och igångsätta
hälsoupplysning och hälsokontroll riktad till män
som befinner sig i riskgruppen att få
prostatacancer.
2000/01:So223 av Gunnel Wallin och Marianne
Andersson (c) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av analyser
av de sociala och ekonomiska effekterna av
alternativa behandlingsmetoder.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förändring av lagen
om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdsområdet.
3. Riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag om riktade resurser till ett
kompetenscentrum och till forskning.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en utredning om
alternativa behandlingsmetoder.
2000/01:So224 av Maud Ekendahl och Anita Sidén (m)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförts om att utföra en kartläggning
av komplementär- och alternativmedicinska
behandlingsformer.
2000/01:So229 av Magnus Jacobsson och Amanda Agestav
(kd) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om tillsättande av en
utredning om tonårsaborter.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om subventioner av
preventivmedel.
2000/01:So234 av Gunnel Wallin (c) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det krävs
objektiv forskning av läkemedel för användning inom
psykiatrin.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om krav på
fortbildning, inte minst på läkarsidan inom
psykiatrin.
2000/01:So240 av Ronny Olander och Anders Karlsson
(s) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om förebyggande
undersökningar mot prostatacancer.
2000/01:So243 av Rolf Gunnarsson (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en samordning av taxan för
tandvård och sjukvård.
2000/01:So250 av Åke Carnerö (kd) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om utformningen av ett nationellt
sammanhängande ambulanshelikoptersystem med
akutmedicinsk kompetens.
2000/01:So252 av Caroline Hagström (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en statlig utredning
om omfattningen av lobotomioperation i Sverige.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om statlig ersättning
till lobotomerade från 1940-, 1950- och 1960-talen
vilka fortfarande är i livet.
2000/01:So258 av Sofia Jonsson (c) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen begär
att regeringen utreder förutsättningen för att ett
årligt besök hos tandhygienist läggs in i hälso- och
sjukvårdens högkostnadsskydd.
2000/01:So260 av Lennart Fridén och Magda Ayoub (m,
kd) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en lagreglering
krävs för att motverka förekomsten av könsselektiva
aborter.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att förbud införs
mot utlämnande av information om fostrets kön före
utgången av 20:e graviditetsveckan om det inte kan
anses vara medicinskt motiverat.
2000/01:So261 av Lennart Fridén och Kjell Eldensjö
(m, kd) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att en utredning
bör tillsättas med uppgift att utröna vad en abort
innebär för smärtupplevelser för fostret och vad
resultatet bör få för konsekvenser.
2000/01:So262 av Lennart Fridén och Mikael Oscarsson
(m, kd) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en utredning bör
tillsättas med uppgift att belysa tonårsaborternas
ökning från så många infallsvinklar som möjligt.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
Folkhälsoinstitutet bör få i uppdrag att skyndsamt
utarbeta en arbetsplan för hur antalet tonårsaborter
skall minska och att den uppföljande forskningen
även i fortsättningen bör få ökade resurser.
2000/01:So263 av Fanny Rizell (kd) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av utvärderingar av
etablerade behandlingsformer.
2000/01:So264 av Fanny Rizell och Chatrine Pålsson
(kd) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om en
organisatorisk översyn av
organdonationsverksamheten.
2000/01:So266 av Ingvar Eriksson och Lars Hjertén
(m) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om åtgärder för att
minska antalet tonårsaborter.
2000/01:So274 av Carlinge Wisberg m.fl. (v) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning med uppgift att se över
lobotomiverksamheten och dess effekter.
2000/01:So278 av Göte Wahlström (s) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att kraftfulla åtgärder vidtas
inom vård- och omsorgsområdet för att skapa
stimulans för anställning.
2000/01:So279 av Chris Heister m.fl. (m) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen beslutar om en nationell vårdgaranti,
i enlighet med vad som anförs i motionen.
2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om en obligatorisk och offentligt
finansierad hälsoförsäkring, som omfattar alla, i
enlighet med vad som anförs i motionen.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förbättrad
samordning.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om rätten att söka vård
utomlands.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om tillsynsverksamhet
på sjukvårdens område.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om medicinsk forskning.
2000/01:So281 av Ulla-Britt Hagström (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att förslaget om
försvagning av specialistsjuksköterskeexamen
gällande strålbehandling ej genomförs.
2000/01:So282 av Chris Heister m.fl. (m) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag som i avgiftshänseende likställer offentlig
och privat vård i enlighet med vad som anförs i
motionen.
2000/01:So283 av Margareta Cederfelt (m) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen beslutar att genomföra förändringar som
underlättar för sjuksköterskor, barnmorskor och
biomedicinska analytiker att etablera och driva
företag inom hälso- och sjukvården i enlighet med
vad som anförs i motionen.
2000/01:So285 av Amanda Agestav och Tuve Skånberg
(kd) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut: Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om en lag som förbjuder kloning av mänskliga
celler.
2000/01:So287 av Tuve Skånberg och Annelie Enochson
(kd) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om implementering i
svensk lagstiftning av WHO:s rekommendation om när
foster juridiskt sett skall räknas som barn.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om praxis för gränsen
för hur sent i graviditeten aborter får beviljas.
2000/01:So288 av Holger Gustafsson och Tuve Skånberg
(kd) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om lagstiftning mot
könsdiskriminerande aborter.
2000/01:So290 av Tuve Skånberg och Magda Ayoub (kd)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en grundlig
utredning görs av hur hanteringen av aborterade
foster sker i samband med forskning.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att tydliga regler
fastslås för forskning på levande foster.
2000/01:So293 av Siw Persson (fp) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om bristande rehabilitering för barn
med hjärnskada.
2000/01:So294 av Siw Persson (fp) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behov av platser för PTP-
tjänsgöring för psykologer.
2000/01:So296 av Bertil Persson (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om införande av HSF-modellen i
svensk sjukvård.
2000/01:So301 av Barbro Feltzing (mp) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om forskning för
behandling av pisksnärtsskador.
2000/01:So303 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en strategi och en
kommission för mångfaldens välfärd.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vårdgaranti och
obligatorisk hälsoförsäkring.
2000/01:So306 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till ändring i berörda lagar för att möjliggöra för
läkare, tandläkare och sjukgymnaster att fortsätta
arbeta efter fyllda 65 år i enlighet med vad som
anförs i motionen.
2000/01:So308 av Kenneth Johansson m.fl. (c) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till en utredning av konsekvenserna av att
infoga tandvårdsförsäkringen i hälso- och
sjukvårdens högkostnadsskydd.
2000/01:So313 av Göran Lindblad (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att åtgärder bör vidtas för att
utreda vilka möjligheter som står till buds för att
öka människors benägenhet att donera organ.
2000/01:So315 av Cristina Husmark Pehrsson och Ewa
Thalén Finné (m) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
att en översyn av kvacksalverilagen bör göras i
syfte att kartlägga alternativmedicinens möjligheter
och svagheter, utan att legitimerad personal
riskerar att mista sin legitimation.
2000/01:So316 av Anne-Katrine Dunker och Patrik
Norinder (m) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
vikten av akutsjukvård och ambulanshelikoptrar.
2000/01:So321 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om akutvårdens
inriktning.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att inrätta en
patientombudsman.
2000/01:So329 av Chatrine Pålsson (kd) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om s.k. smartkort som metod för att
underlätta och förenkla blodgivande.
2000/01:So330 av Margareta Andersson och Gunnel
Wallin (c) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
att förstärka vården av överviktiga och feta.
2000/01:So336 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen begär att regeringen låter utreda
möjligheten till ett utgiftstak som täcker de
befintliga högkostnadsskydden m.m.
2000/01:So343 av Catharina Hagen och Margit Gennser
(m) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett upphörande av
monopol för landstingen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett fritt val av
försäkringsgivare.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en fristående
sjukvård i offentlig eller privat regi.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om frivilliga
tilläggsförsäkringar.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en differentiering i
försäkringen.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om integrering i
försäkringssystemet av kostnader relaterade till
vården.
2000/01:So345 av Margareta Cederfelt m.fl. (m) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en översyn av regelverket i
syfte att förbättra för småskaliga alternativ inom
hälso- och sjukvården.
2000/01:So346 av Gunnel Wallin och Margareta
Andersson (c) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om hjälp till boende,
som även kan ge service.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om statligt stöd även
utanför storstadskommunerna.
2000/01:So358 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om betydelsen av att
utveckla en decentraliserad maktstruktur för ökad
hälsa och livskvalitet.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utvecklingen av
hälso- och sjukvården för ökad livskvalitet.
2000/01:So359 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av en
åtgärdsplan för att minska vårdpersonalens
sjukfrånvaro.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av att skapa
andrum för utveckling.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av att riva
revir och utveckla teamarbetet.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utveckling av lagen
om offentlig upphandling så att den inte försvårar
"avknoppning".
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utveckla
vårdutbildningen.
2000/01:So360 av Rigmor Stenmark (c) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om whiplashskadades
möjligheter till rehabilitering.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om forskning kring
whiplash-skador.
2000/01:So361 av Barbro Feltzing (mp) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om forskning på den
reumatologiska sjukdomen sklerodermi.
2000/01:So364 av Margit Gennser m.fl. (m) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en
försäkringsmedicinsk utbildning för AT- och ST-
läkare samt viss annan nyckelpersonal skall
inrättas.
2000/01:So365 av Margareta Andersson och Viviann
Gerdin (c) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
att ge Socialstyrelsen i uppdrag att driva en ny
kampanj för att få fram fler människor som efter det
att de avlidit kan tänka sig att donera sina organ.
2000/01:So371 av Kerstin-Maria Stalin (mp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av inrättande av
platser för den praktiska tjänstgöringen för
psykologer (PTP).
2000/01:So374 av Sonja Fransson (s) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av att beakta
genusmedicin i forskning och sjukvård.
2000/01:So375 av Siw Wittgren-Ahl m.fl. (s) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om piercing och tatuering.
2000/01:So376 av Karin Olsson m.fl. (s) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om inrättande av specialitet
inom kunskapsområdet ortopedisk medicin.
2000/01:So378 av Peter Pedersen (v) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om åtgärder i syfte att utveckla
risktänkande och riskanalyser inom vården.
2000/01:So379 av Helena Bargholtz (fp) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om lesbiska kvinnors hälsa.
2000/01:So382 av Agneta Brendt (s) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kulturens
betydelsefulla roll i vården.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av att samla
och föra ut de resultat som uppnåtts vid projekt
runt om i landet, där kulturen spelat en viktig roll
för att förbättra vårdsituationen för patienter,
anhöriga och personal.
2000/01:So383 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om 20 000 nya
vårdplatser under en tioårsperiod.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att resurserna till
kommun och landsting främst skall användas till god
vård och omsorg för svårt och långvarigt sjuka.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om personalrekrytering
till vårdyrken.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att fler
utbildningsplatser måste skapas för vårdyrken.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vårdpersonalens
yrkesinnehåll, fortbildning, kompetenskrav och
karriärvägar.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av "fler
händer i vården".
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av en
värdighetsgaranti.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om god vård i livets
slutskede.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om hospis och palliativ
vård.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om närhet till vården.
18. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till förbättrad tandvårdsförsäkring som
ingår i den allmänna sjukvården.
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om sambandet mellan
tandhälsa och andra sjukdomar.
21. Riksdagen begär att regeringen gör en översyn
av hela systemet med högkostnadsskydd.
2000/01:So389 av Magda Ayoub och Gustaf von Essen
(kd, m) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om en utredning av
postabortsyndrom i ett kvinnohälsoperspektiv.
2000/01:So390 av Mikael Oscarsson och Gustaf von
Essen m.fl. (kd, m) vari föreslås att riksdagen
fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
att livstestamenten - om de görs juridiskt bindande
- bör upprättas i två standardversioner enligt
nedan.
2000/01:So394 av Carina Hägg (s) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en översyn av förutsättningar för
och tillgång till konstgjorda befruktningar för
ofrivilligt barnlösa.
2000/01:So400 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att en prioritering bör
göras av hälso- och sjukvården inom välfärdens
samlade fördelning.
2000/01:So401 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om fosterdiagnostik i
livets tjänst.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om genetiska test för
vuxna.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om genetisk integritet
och sekretess.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om genterapi på
könsceller.
2000/01:So402 av Chatrine Pålsson och Per Landgren
(kd) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att säkerställa
att regeringens och riksdagens intentioner och
beslut följs i frågan om preimplantatorisk genetisk
diagnostik (PGD).
2000/01:So410 av Göran Norlander m.fl. (s) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ekonomiskt stöd till
glutenintoleranta.
2000/01:So420 av Gustaf von Essen och Erling
Wälivaara (m, kd) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att WHO:s
rekommendation om att foster juridiskt sett skall
räknas som barn från tjugoandra graviditetsveckan
införlivas i svensk lagstiftning.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att detta även skall
få en inverkan på svensk abortlag och abortpraxis.
2000/01:So421 av Gustaf von Essen och Tuve Skånberg
(m, kd) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en utredning i syfte
att utreda varför kvinnor väljer abort, vilket stöd
kvinnorna önskar och andra aspekter som kan tänkas
påverka aborttalet.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en analys av varför
Sverige har högst aborttal i Norden.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett åtgärdsprogram
för hur antalet aborter skall kunna minska.
2000/01:So422 av Ewa Thalén Finné (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om genetiska undersökningsresultat.
2000/01:So424 av Maud Ekendahl och Cristina Husmark
Pehrsson (m) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av att
sjukvårdspersonal tillåts starta egna verksamheter
och kooperativ utan att lagen om offentlig
upphandling (LOU) nödvändigtvis behöver följas i
syfte att erhålla mångfald inom området vård och
omsorg.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att samtliga
legitimerade sjuksköterskor inom den öppna hälso-
och sjukvården efter genomgången fortbildning
erhåller ökad förskrivningsrätt.
2000/01:So426 av Fanny Rizell och Åke Carnerö (kd)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
fosterdiagnostikens användande skall vila på etiska
överväganden med människovärdesprincipen som grund.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att denna grund skall vara gemensam för alla
olika former av fosterdiagnostik.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att fosterdiagnostik skall utföras i abortivt
syfte endast vid allvarliga, snabbt tillväxande,
ärftliga sjukdomar som leder till tidig död utan
möjlig bot och behandling.
2000/01:So430 av Harald Bergström m.fl. (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att föräldrar skall
informeras om deras minderåriga barn är gravida och
står inför en abort och att detta införlivas i
Socialstyrelsens nya allmänna råd om abort.
2000/01:So433 av Åke Carnerö m.fl. (kd, m) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att hospisverksamhet
byggs ut inom samtliga landsting.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utökade resurser
till forskning om hospis- och anestesivård samt
palliativ vård.
2000/01:So435 av Berit Adolfsson (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att kunskaperna inom sjukvården
om kvinnors symtom och sjukdomsbilder måste öka.
2000/01:So436 av Berit Adolfsson (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att avskaffa 65-årsgränsen för
läkarna.
2000/01:So437 av Maud Ekendahl m.fl. (m) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att studera
rehabiliteringsbehov och undersöka om det behövs
speciella insatser för kvinnor.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att både mäns och
kvinnors inflytande i vården behöver stärkas.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att kunskaperna inom
sjukvården om kvinnors symtom och sjukdomsbilder
måste öka.
2000/01:So439 av Berit Adolfsson (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utvärdera
reformen "Gratis vård av barn" både ur barnens och
sjukvårdens synvinkel.
2000/01:So444 av Yvonne Oscarsson (v) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening behovet
av stöd och hjälp till vuxna barn till alkoholister
enligt vad i motionen anförs om en avgiftsfri
kontakt med kurator eller psykolog.
2000/01:So445 av Sonia Karlsson och Berndt
Sköldestig (s) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
att ta till vara vårdpersonalens kompetens.
2000/01:So451 av Sofia Jonsson (c) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om satsning på
ungdomars hälsa.
2000/01:So452 av Margareta Viklund och Ulla-Britt
Hagström (kd) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utreda på vad
sätt vårdens status kan höjas,
arbetstillfredsställelsen ökas och nedslitningen av
personalen minskas inom den offentliga sektorn.
2000/01:So464 av Eva Arvidsson och Christina
Axelsson (s) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
behov av utveckling av frivilliga insatser inom
t.ex. hälso- och sjukvården.
2000/01:So471 av Lars Gustafsson m.fl. (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om fibromyalgi och
forskning.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om det
abortförebyggande arbetet.
2000/01:So482 av Amanda Agestav och Mikael Oscarsson
(kd) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att
Folkhälsoinstitutet skall få i uppdrag att utarbeta
riktlinjer för hur kunskapen om sambandet mellan
abort och bröstcancer skall tas till vara.
2000/01:So507 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m, kd,
c, fp, mp) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad som anförs i motionen
om att en ny cancerutredning behöver tillsättas.
2000/01:So508 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning om ett gemensamt avgiftssystem för
tandvård och hälso- och sjukvård.
3. Riksdagen begär att regeringen återkommer med en
plan för att stegvis slussa tandvården in i hälso-
och sjukvårdens avgiftssystem.
2000/01:So512 av Lena Sandlin-Hedman m.fl. (s) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om återinförande av solidarisk
AT-läkarförsörjning enligt riksdagens tidigare
beslut.
2000/01:So513 av Carin Lundberg och Karl Gustav
Abramsson (s) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
de ekonomiska reglerna för behandling vid ofrivillig
barnlöshet.
2000/01:So515 av Sonja Fransson (s) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om nödvändigheten av
specialistutbildning för omhändertagande av
organdonatorer.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en nationell
mobilisering för att informera Sveriges befolkning
om organdonation.
2000/01:So516 av Willy Söderdahl m.fl. (v) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om kompensation för
menstruationsskydd.
2000/01:So518 av Birgitta Carlsson och Margareta
Andersson (c) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
att glasögon till barn skall betraktas om
hjälpmedel.
2000/01:So520 av Rolf Olsson (v) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om piercing och tatuering.
2000/01:So524 av Marianne Jönsson (s) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om åtgärder för att öka antalet
specialistneurologer i Sverige.
2000/01:So533 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en kampanj i syfte
att få fler människor att ta ställning för att
donera organ.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kliniska försök för
överföring av organ från en djurart till en annan
s.k. xenotransplantation.
2000/01:So534 av Thomas Julin (mp) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen beslutar
om en ändring i lagen om läkarvårdsersättning så att
även läkare som fyllt 65 år kan erhålla
läkarvårdsersättning.
2000/01:So537 av Hans Hoff och Jan Bergqvist (s)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ändring i
disciplinpåföljdslagen.
2000/01:So539 av Kenneth Johansson m.fl. (c) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
8. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag som gör det möjligt för läkare, tandläkare
och annan sjukvårdspersonal att fortsätta vara
verksamma efter 65-årsdagen.
2000/01:So544 av Viviann Gerdin och Gunnel Wallin
(c) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av en
uppföljning av prioritetsordningen inom sjukvården.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att stödja forskning
rörande folksjukdomen fibromyalgi.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om bemötande av
patienter med olika smärtsymtom.
2000/01:So545 av Lena Ek m.fl. (c) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kvinnosjukvårdens
utveckling över landet.
5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till att införa ett tillägg i
förvaltningslagen om bemötandefrågor.
6. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag som stärker den enskildes rätt att välja
alternativ i vården.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om lesbiska kvinnors
ställning i vården.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av att
uppmärksamma unga kvinnors hälsa.
2000/01:So546 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om genetisk integritet
som en mänsklig rättighet.
2000/01:So548 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en vårdgaranti.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vårdpersonalens
möjligheter till att starta eget m.m.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om hälsa och kön.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om valfrihet i
mödravården.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om barnhälsovården.
11. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring av lagen om hälsodataregister i
enlighet med vad som anförs i motionen.
2000/01:Ub807 av Ewa Thalén Finné m.fl. (m) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vård på båda sidor
Öresund.
2000/01:Ub821 av Charlotta L Bjälkebring och Tasso
Stafilidis (v) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att fria
preventivmedel erbjuds unga kvinnor och unga män upp
till 20 års ålder.
2000/01:MJ763 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utredning angående
vårdmöjligheter för amalgamskadade.
2000/01:A808 av Matz Hammarström m.fl. (mp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att prioritera
forskning om preventivmedel i allmänhet och för män
i synnerhet.
31. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder så att
omsorgsyrkena blir mer attraktiva.
2000/01:A809 av Margareta Andersson m.fl. (c) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om resurser till
forskning och rehabilitering med anknytning till
kvinnors hälsa.
2000/01:A812 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av fler män
inom vården och skolan.
25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en handlingsplan för
hur hälso- och sjukvården skall utformas så att
vården i ordets rätta bemärkelse skall bli mer
jämställd.
27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en uppföljning av de
förebyggande insatserna mot könsstympning.
2000/01:So3 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
6. Riksdagen tillkännager för regeringen vad i
motionen anförs om en nationell vårdgaranti.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen vad i
motionen anförs om förslag till utvidgad second
opinion.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen vad i
motionen anförs om personalsituationen.
2000/01:So7 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om patientens tillgång
till second opinion.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vårdgaranti.
2000/01:So9 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till husläkarlag innehållande
etableringsfrihet för specialister i allmänmedicin i
enlighet med vad som anförs i motionen.
2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om etableringsfrihet för geriatriker,
pediatriker, gynekologer, sjukgymnaster och
barnmorskor.
6. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om valfrihet i barnhälsovården i enlighet
med vad som anförs i motionen.
7. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om valfrihet i mödrahälsovården i enlighet
med vad som anförs i motionen.
8. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till en utredning som bl.a. ser över behovet
av en rättighetslagstiftning för de psykiskt sjuka.
Ärendets beredning i utskottet
Utskottet har den 15 februari 2001 besökt
Läkemedelsverket i Uppsala. Information gavs kring
verkets nationella arbete för folkhälsan,
Europasamarbetet, receptfria/receptbelagda
läkemedel, producentoberoende läkemedelsinformation,
naturläkemedel samt antroposofiska läkemedel.
Utskottet
Regeringens skrivelse
I skrivelsen 2000/01:46 lämnas en redogörelse för
den överenskommelse som den 2 oktober 2000 träffades
mellan företrädare för staten och landstingen om
ersättningar till hälso- och sjukvården för år 2001.
Parterna har enats om att utgiftsramen för år 2001,
1 182 miljoner kronor, skall fördelas enligt
följande.
Den ekonomiska omfattningen av överenskommelsen för
år 2001 (miljoner kronor)
1. Att stärka patientens ställning 850
1.1 Förbättrad tillgänglighet
Ökad delaktighet 789
1.1.1 Rett Center 2
1.2 Ersättning för vissa verksamheter 50
1.3 Nationella informationssystem (STRAMA
3 mkr, producentobunden läkemedels-
information 6 mkr) 9
2. Rehabiliterings- och behandlingsinsatser 235
3. Nationellt utvecklingsarbete 31
3.1 Verksamhetsutveckling 20
3.2 Särskilda medel för utvecklingsarbete
11
4. Stöd för kunskapsbaserad vård 5
5. Stöd till IT-utveckling 10
6. Bidrag inom hjälpmedelsområdet 51
6.1 Ersättning till Hjälpmedelsinstitutet 45,5
6.2 Metod och kunskapsutveckling 5,5
Summa: 1 182
Enligt överenskommelsen skall huvuddelen av medlen,
totalt 850 miljoner kronor, användas för att stärka
patientens ställning inom svensk hälso- och
sjukvård. Målet är att patienterna överlag skall
finna tillgängligheten inom vården rimlig. Behovet
av att påtagligt förbättra tillgängligheten i hälso-
och sjukvården kvarstår oförändrat.
Landstingsförbundet har med anledning av 1999 års
överenskommelse mellan staten och landstingen om
ersättningar för insatser för att stärka patientens
ställning m.m. påbörjat ett arbete som syftar till
att tydliggöra vilka valmöjligheter som finns inom
vården. Parterna konstaterar att
Landstingsförbundets pågående arbete med en ny
rekommendation till landstingen som tydliggör
valmöjligheterna och som innebär en större likhet
över landet när det gäller möjligheterna att välja
sjukhus är mycket viktigt. Arbetet beräknas kunna
avslutas under hösten år 2000. Frågan om behov av
lagstiftning inom området kommer därefter att
övervägas.
Parterna har i överenskommelsen framfört att de
anser att frågan om att förbättra läkarinsatserna i
den kommunala äldrevården skall ha fortsatt hög
prioritet.
Parterna har i överenskommelsen framfört att de är
eniga om betydelsen av att stärka patientens
inflytande och delaktighet i vården. Parterna gör
samtidigt bedömningen att det ställer krav på ett
fortsatt förändrat arbetssätt i hälso- och
sjukvården som utgår från att patienterna är
delaktiga och ses som en resurs. I landstingen pågår
också utvecklingsarbete för att göra verklighet av
dessa ambitioner. Arbetet med att stärka patientens
ställning ingår i allmänhet som en integrerad del i
landstingens ordinarie arbete. Informations- och
kompetensutvecklingsaktiviteter som syftar till ökad
patientfokusering ingår oftast i ordinarie
utvecklingsaktiviteter. Parterna konstaterar att ett
fortsatt långsiktigt utvecklingsarbete på lokal nivå
är avgörande för att åstadkomma förändringar i
verksamheterna.
I överenskommelsen påpekas vidare att det finns
några landsting som bedriver verksamheter och
belastas av kostnader som inte kompenseras genom
statsbidragssystemet, t.ex. vård av
tvångsomhändertagna hivsmittade från hela landet.
För att kompensera dessa landsting avsätts enligt
överenskommelsen 50 miljoner kronor.
Ett nätverk benämnt STRAMA (Strategigrupper för
rationell antibiotikaanvändning och minskad
antibiotikaresistens) har sedan år 1995 bl.a.
arbetat med att sprida information i syfte att
åstadkomma en rationell och långsiktigt hållbar
användning av antibiotika. Parterna har enats om att
avsätta tre miljoner kronor år 2001. Parterna är
vidare överens om att avsätta sex miljoner kronor
för producentobunden läkemedelsinformation.
Även för år 2001 lämnas särskild ersättning för
medicinska rehabiliterings- och behandlingsinsatser.
Ersättningsbeloppet är oförändrat jämfört med åren
1999 och 2000, dvs. 235 miljoner kronor. Parterna
har enats om att de projekt som finansieras med
medel från överenskommelsen fortlöpande skall samla
in de uppgifter som behövs för att möjliggöra en
utvärdering av projektens effekter. Regeringen avser
att ge Riksförsäkringsverket i uppdrag att inkomma
till Socialdepartementet med en redovisning av
pågående och planerade projekt. Regeringen avser
även att ge Socialstyrelsen i uppdrag att i
samverkan med Riksförsäkringsverket följa upp och
utvärdera de insatser som genomförts under år 2001.
Parterna är överens om att arbetet med stöd till
kunskaps- och verksamhetsutveckling inom hälso- och
sjukvården bör fortsätta och vidareutvecklas. 31
miljoner kronor avsätts för detta ändamål. Medlen
skall bl.a. användas till projektet Väntetider i
vården samt Socialstyrelsens utvecklingsarbete
rörande prioriteringar.
Den snabba kunskapsutvecklingen inom hälso- och
sjukvården tillsammans med ökande vårdbehov och
knappa ekonomiska resurser förstärker behovet av att
säkerställa att vården baseras på vetenskapliga
metoder. Statens beredning för utvärdering av
medicinsk metodik (SBU) har till uppgift att
utvärdera befintlig och ny medicinsk metodik samt
att förmedla resultaten till sjukvårdshuvudmännen.
Parterna har enats om att avsätta 5 miljoner kronor
i syfte att stödja arbetet med att få bättre
genomslag för nya forskningsresultat.
I överenskommelsen anförs att det finns behov av en
gemensam infrastruktur eller plattform för IT i
hälso- och sjukvården och att för detta ändamål har
ett nationellt organ för IT-strategiska frågor,
Carelink, skapats. Organet skall vara fristående och
i funktion senast årsskiftet 2000/01 och skall
senast den 1 juli 2001 lämna en utförlig delrapport
till Landstingsförbundet och Socialdepartementet.
För detta ändamål har parterna enats om att avsätta
10 miljoner kronor år 2001.
Av överenskommelsen framgår vidare att 51 miljoner
kronor avsätts till bidrag inom hjälpmedelsområdet.
Slutligen anförs i överenskommelsen att parterna är
för år 2001 överens om att Läkemedelsverket,
Smittskyddsinstitutet, Socialstyrelsen och SBU skall
se till att nödvändiga uppgifter insamlas så att en
uppföljning av effekterna av det arbete som
möjliggjorts genom denna överenskommelse kan komma
till stånd. Dessa aktörer skall även inkomma till
Socialdepartementet med en redovisning av pågående
och planerade projekt. Parterna är även överens om
att under 2001 få till stånd en utvärdering av i
vilken utsträckning inriktningen mot att stärka
patientens ställning har haft genomslag inom hälso-
och sjukvården. Parterna har därutöver enats om att
landstingen till Landstingsförbundet skall redovisa
dels strategier och målsättning för arbetet med att
förbättra effektiviteten och rationaliteten i
läkemedelsanvändningen, dels vilka informations-,
utbildnings- och uppföljningsinsatser som genomförts
inom läkemedelsområdet. På basis av de från
landstingen inkomna redovisningarna skall
Landstingsförbundet därefter till
Socialdepartementet samlat redovisa landstingens
insatser inom området.
Utskottets bedömning
Regeringens skrivelse bör enligt utskottet inte
föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
Hälso- och sjukvårdens organisation, finansiering
m.m.
I motion 2000/01:So279 av Chris Heister m.fl. (m)
begärs att riksdagen beslutar om en nationell
vårdgaranti (yrkande 1). Motionärerna anför att en
nationell vårdgaranti som innebär att ingen skall
behöva vänta längre än tre månader på operation
eller behandling, efter det att behovet fastställts,
omedelbart bör införas. Klarar inte det egna
landstinget av att ge vård inom den tiden, skall
patienten kunna få vården utförd hos ett annat
landsting eller hos en privat vårdgivare. Även i
motion 2000/01:So203 av Margareta Cederfelt (m)
begärs att en nationell vård- och behandlingsgaranti
införs (yrkandena 1 och 2). I motion So279 begärs
vidare att regeringen lägger fram förslag om en
obligatorisk och offentligt finansierad
hälsoförsäkring, som omfattar alla (yrkande 2). Alla
medborgare skall enligt motionärerna omfattas av en
allmän obligatorisk försäkring, oavsett
betalningsförmåga eller hälsotillstånd.
Försäkringsavgiften skall bero på inkomsten och
fastställas av riksdagen. Vidare skall
försäkringskassorna tilldelas medel ur dessa
avgifter. Riksdagen skall också fastställa vilka
typer av behandling och omvårdnad som skall
finansieras av hälsoförsäkringen. Försäkringskassan
skall ha skyldighet att ersätta vårdgivare för
behandling av alla medborgare som är anslutna till
kassan. Riksdagen fastställer en miniminivå för den
ersättningen. Avgifter vid patientbesök m.m. skall
vara tillåtna, men det skall finnas ett
högkostnadsskydd som mildrar avgiftsbördan för
särskilt utsatta patientgrupper. Ett sådant
högkostnadsskydd bör utformas som en
avtrappningsmodell där patienten alltid betalar ett
mindre belopp för ett sjukvårdsbesök, även om
beloppet kan vara mycket lågt. I yrkande 5 begärs
ett tillkännagivande om vad i motionen anförs om
förbättrad samordning. Motionärerna anför att
läkemedelsförsäkringen, liksom delar av
sjukförsäkringen, förtidspensionerna och
rehabiliteringen bör samordnas med sjukvården inom
ramen för en obligatorisk hälsoförsäkring. Genom att
avvägningar mellan rehabilitering, vård,
sjukskrivning och förtidspensionering kan göras i
ett sammanhang utnyttjas de offentliga resurserna
bättre. I yrkande 8 begärs ett tillkännagivande om
vad i motionen anförs om rätten att söka vård
utomlands. Enligt motionärerna skall patienter i
Sverige - som på sedvanligt sätt fått behovet av en
operation eller behandling fastställt i landet -
kunna söka nödvändig vård utomlands om landstinget
inte klarar av att erbjuda vården inom tre månader.
Det är i dag inte något egenvärde att Sverige skall
vara helt självförsörjande på sjukvårdstjänster.
Svenska patienter måste kunna dra nytta av utländska
läkares kompetens, på samma sätt som utländska
patienter måste få ökade möjligheter att komma till
Sverige för att få vård av svenska läkare. Yrkanden
om rätt att söka vård utomlands framställs även i
motionerna 2000/01:U513 av Bo Lundgren m.fl. (m)
(yrkande 10) och 2000/01:Ub807 av Ewa Thalén Finné
m.fl. (m) (yrkande 9). Motionärerna begär vidare i
yrkande 9 i motion So279 ett tillkännagivande om
tillsynsverksamhet inom sjukvårdens område.
Motionärerna anför att det är angeläget att bryta ut
Socialstyrelsens tillsynsdel och göra den till en
självständig och oberoende delverksamhet. Styrelsen
har redan kompetens inom området hälso- och
sjukvård, samt en regional organisation som lämpar
sig för kvalitetsuppföljning. En statlig
medicinalstyrelse bör alltså ansvara för godkännande
och kvalitetskontroll på sjukvårdens område. Även i
motion 2000/01:So303 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs
ett tillkännagivande om vårdgaranti och obligatorisk
hälsoförsäkring (yrkande 3).
I motion 2000/01:So296 av Bertil Persson (m) begärs
ett tillkännagivande om införande av HSF-modellen i
svensk sjukvård. Enligt motionären innebär modellen
att man utnyttjar marknadskrafterna för att skapa en
god, effektiv och billig sjukvård på patientens
villkor.
I motion 2000/01:So303 av Bo Lundgren (m) begärs
ett tillkännagivande om vad i motionen anförs om en
strategi och en kommission för mångfaldens välfärd
(yrkande 1). Kommissionens uppdrag bör vara att
lägga förslag till lagändringar och andra
regeländringar samt till eventuella förändringar i
den statliga myndighetsstrukturen. Staten får inte i
praktiken agera som utvecklingens drivankare, utan
måste redan på ett tidigt stadium bana väg för de
nya lösningar som i snabb takt är på väg att växa
fram, anför motionärerna.
I motion 2000/01:So343 av Catharina Hagen och
Margit Gennser (m) anförs att en lösning på
sjukvårdens kris kan vara att upphäva landstingens
monopol (yrkande 1). Vidare begärs ett
tillkännagivande om ett fritt val av
försäkringsgivare (yrkande 2). Försäkringsgivarna
skall utgöras av konkurrerande försäkringsbolag och
försäkringarna skall vara uppdelade i en
obligatorisk grundförsäkring och en frivillig
försäkring. Grundförsäkringen skall täcka
sjukvårdande behandlingar och läkemedel. Själva
sjukvården skulle vara helt fristående från
försäkringen och tillhandahållas privat eller
offentligt (yrkande 3). I yrkande 4 begärs ett
tillkännagivande om frivilliga tilläggsförsäkringar.
Dessa skall kunna omfatta t.ex. förmåner som enskilt
rum, större valfrihet av läkare etc. Vidare bör
enligt motionärerna ett antal differentierade
försäkringar införas inom sjukförsäkringen (yrkande
5). Självrisker, bonus och olika omfattning av
valfrihet är några exempel på vad en sådan
differentiering skulle kunna innebära. På sikt borde
även utredas om det är möjligt att integrera
samtliga kostnader relaterade till vården i olika
försäkringssystem (yrkande 6). Det skulle innebära
att även sjukpenningen omfattades av ett sådant
system.
I motion 2000/01:So439 av Berit Adolfsson (m)
begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs
om att utvärdera reformen "Gratis vård av barn" både
ur barnens och sjukvårdens synvinkel (yrkande 1).
Motionären anför att sedan "gratis" sjukvård för
barn införts, har sjuka barns tillgänglighet till
barnsjukvården snarare försämrats än förbättrats.
Dessa barn drabbas av långa väntetider och bristande
tillgänglighet till vård, medan tillgången till
specialister i primärvården minskats.
I motion 2000/01:So321 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
begärs ett tillkännagivande om akutvårdens
inriktning (yrkande 2). Motionärerna anför att
helhetssynen är i allra högsta grad väsentlig för en
effektiv sjukvård. Det är också bra om patienten så
långt som möjligt kan få stöd och hjälp i sin
hemmiljö. Men när akuta tillstånd och svåra
sjukdomar föreligger måste det finnas en
kvalificerad och tillgänglig akutsjukvård. Den
kvalificerade akutsjukvården bör koncentreras till
relativt få sjukhus, vilket ställer krav på
kompletterande närsjukhus och välutrustad
ambulanssjukvård. Med den ökade specialiseringen
finns det risk för att patienten inte ses i sitt
sociala sammanhang. En sådan utveckling måste
motarbetas, heter det i motionen. I yrkande 10
begärs ett tillkännagivande om inrättande av en
patientombudsman. En statlig patientombudsman skulle
kunna fungera som en från sjukvården fristående
instans dit patienter kan vända sig med klagomål och
få aktiv hjälp med att få sitt ärende prövat i rätt
instans.
I motion 2000/01:So378 av Peter Pedersen (v) begärs
ett tillkännagivande om vad i motionen anförs om
åtgärder i syfte att utveckla risktänkande och
riskanalyser inom vården. Motionären anför att en
obligatorisk riskanalys borde t.ex. vara självklar
vid organisatoriska förändringar, vid införandet av
nya rutiner och ny teknik m.m.
I motion 2000/01:So383 av Alf Svensson m.fl. (kd)
begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs
om 20 000 nya vårdplatser under en tioårsperiod
(yrkande 1). Motionärerna anför att antalet
vårdplatser på sjukhusen har reducerats så mycket
att det blir störningar i patientflödet och flera
kliniker påverkas. Minskningen av antalet
vårdplatser har inte heller blivit kompenserad genom
en motsvarande utbyggnad av hemtjänsten eller
särskilda boenden. I yrkande 2 anförs att resurserna
till kommun och landsting främst skall användas till
god vård och omsorg för svårt och långvarigt sjuka.
Vidare begär motionärerna ett tillkännagivande om
vad i motionen anförs om en värdighetsgaranti
(yrkande 7). Motionärerna anför att frågor om
patientens delaktighet i sin egen vård, personlig
integritet och respekt för den enskilde liksom tid
för omvårdnad och tid för möten mellan människor
måste bli centrala delar i en sådan
värdighetsgaranti. Motionärerna begär slutligen i
yrkande 13 ett tillkännagivande om närhet i vården.
Enligt motionärerna finns det i dag gränser mellan
primärvård, sjukhusvård och socialtjänst som saknar
förankring i patientens verklighet och som därför
skapar bekymmer för den enskilde. Därför är det
viktigt att ett nära, naturligt samarbete med
patienten i centrum byggs upp mellan vårdens olika
nivåer och ansvariga huvudmän.
I motion 2000/01:So7 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)
begärs ett tillkännagivande om patientens tillgång
till second opinion (yrkande 4). Motionärerna anför
att patienten alltid skall ha tillgång till en
bedömning av annan läkare och inte som i dag endast
vid vissa allvarliga sjukdomar. I yrkande 5 begärs
ett tillkännagivande om vårdgaranti. Vårdgarantin
bör på sikt omfatta alla medicinskt motiverade
diagnoser och utfästa behandling inom tre månader.
Slutsatserna från Prioriteringsutredningen skall
därvid vara utgångspunkt.
I motion 2000/01:So400 av Chatrine Pålsson m.fl.
(kd) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen
anförs om att en prioritering bör göras av hälso-
och sjukvården inom välfärdens samlade fördelning.
Motionärerna anför att välfärden skall byggas
utifrån människors mest angelägna behov.
I motion 2000/01:So3 av Lennart Daléus m.fl. (c)
begärs ett tillkännagivande om en nationell
vårdgaranti (yrkande 6). Motionärerna anför att
vårdgarantin skall kunna ge patienten besked och
garanti om att denne efter fastställd diagnos skall
få vård och behandling inom tre månader. Om inte
detta är möjligt skall patienten ha rätt att välja
annan vårdgivare hos annan sjukvårdshuvudman i
landet. I de fall landstinget har tecknat avtal med
en sjukvårdsinrättning i ett annat land, bör vård
enligt vårdgarantins principer kunna ges där. Vidare
begärs i yrkande 14 ett tillkännagivande om vad i
motionen anförs om förslag till utvidgad rätt till
s.k. second opinion. Enligt motionärerna skall alla
patienter ha rätt till förnyad bedömning.
I motion 2000/01:So358 av Lennart Daléus m.fl. (c)
begärs ett tillkännagivande om betydelsen av att
utveckla en decentraliserad maktstruktur för ökad
hälsa och livskvalitet (yrkande 12). Motionärerna
anför att ett decentraliserat samhälle ökar
förutsättningarna för människornas inflytande och
ger en överblickbar närmiljö som har stor betydelse
för en positiv hälsoutveckling. I yrkande 13 begärs
ett tillkännagivande om vad i motionen anförs om
utvecklingen av hälso- och sjukvården för ökad
livskvalitet. Alla medborgare skall, oavsett var i
landet de bor, ha rätt till närhet till vård och
omsorg och skall oavsett kön, ålder och ekonomiska
resurser erbjudas vård och omsorg av hög kvalitet på
likvärdiga villkor. Hälso- och sjukvården skall även
i fortsättningen vara solidariskt skattefinansierad.
I motion 2000/01:So548 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen
anförs om vårdgaranti (yrkande 1). Motionärerna
anför att en nationell vårdgaranti omfattande alla
diagnoser och behandlingar skall införas. Om
patienten inte kan påräkna behandling inom tre
månader skall han eller hon ha rätt att söka annan
vårdgivare, privat eller offentlig, på
hemlandstingets bekostnad. Vidare begärs i samma
motion tillkännagivanden om valfrihet i
mödrahälsovården och barnhälsovården (yrkandena 8
och 9). Enligt motionärerna bör en mödravårdspeng
införas, och de blivande föräldrarna skall kunna
välja vilken barnmorska de vill gå till. Vidare
anför motionärerna att en barnhälsovårdspeng bör
införas så att föräldrarna själva kan välja
barnhälsovårdsmottagning. Likalydande yrkanden
framställs i motion 2000/01:So9 av Kerstin Heinemann
m.fl. (fp) yrkandena 6 och 7.
I motion 2000/01:So382 av Agneta Brendt (s) begärs
ett tillkännagivande om kulturens betydelsefulla
roll i vården (yrkande 1). Motionären anför att
flera resultat har visat att kulturen i vid mening
är av stor betydelse för den enskilda personen på
sjukhuset, sjukhemmet och servicehuset samt att
detta kan leda till nya arbets- och
förhållningssätt. Vidare anförs i yrkande 2 att det
är angeläget att samla och föra ut de resultat som
uppnåtts vid projekt runt om i landet, där kulturen
spelat en viktig roll för att förbättra
vårdsituationen för patienter, anhöriga och
personal.
I motion 2000/01:So464 av Eva Arvidsson och
Christina Axelsson (s) begärs ett tillkännagivande
om vad i motionen anförs om behov av frivilliga
insatser inom t.ex. hälso- och sjukvården.
Motionärerna hänvisar till att frivilligverksamhet
är mycket vanlig i Kanada och påtalar att det också
i Sverige pågår en diskussion om hur ett samarbete
mellan anställda inom hälso- och sjukvården och
frivillig verksamhet kan se ut.
Flera yrkanden rör frågor om personalförsörjning och
utbildning.
I motion 2000/01:So364 av Margit Gennser m.fl. (m)
begärs ett tillkännagivande om att en
försäkringsmedicinsk utbildning för AT- och ST-
läkare samt viss annan nyckelpersonal skall inrättas
(yrkande 1). Motionärerna anför att en ökad
precision vid sjukskrivning ökar rättssäkerheten,
påskyndar rättelse av ärenden av "felaktiga"
ersättningsgrunder och förbättrar utnyttjandet av
sjukskrivning.
I motion 2000/01:So383 av Alf Svensson m.fl. (kd)
begärs ett tillkännagivande om personalrekrytering
till vården (yrkande 3). Behovet av att rekonstruera
hälso- och sjukvården liksom äldreomsorgen och att
återställa personalens framtidstro måste beaktas
särskilt under de närmaste åren, heter det i
motionen. I yrkande 4 begärs att fler
utbildningsplatser måste skapas för vården. Fler
utbildningsplatser måste skapas på både läkar- och
sjuksköter-skelinjerna samt inom
omvårdnadsprogrammen Vad särskilt gäller
specialistutbildning för läkare och vidareutbildning
för sjuksköterskor är det nödvändigt att snarast se
över dimensioneringen av utbildningsplatserna.
Vidare begärs ett tillkännagivande om vad i motionen
anförs om vårdpersonalens yrkesinnehåll,
fortbildning, kompetenskrav och karriärvägar
(yrkande 5). Kompetenskraven för undersköterskor bör
ses över och nya karriärvägar erbjudas. Även i fråga
om sjuksköterskornas roll och ansvar behöver
framtidens rekryteringsmöjligheter förbättras.
Motionärerna anför i yrkande 6 att det behövs "fler
händer i vården". Enligt motionärerna uppgår den
faktiska personalförlusten under de senaste tio åren
till 63 000 anställda inom den del av hälso- och
sjukvården som landstingen har ansvar för. Även i
motion 2000/01:So359 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)
begärs ett tillkännagivande om utvecklingen av
vårdutbildningen (yrkande 6).
I motion 2000/01:So359 av Chatrine Pålsson m.fl.
(kd) anförs att en åtgärdsplan behövs för att minska
vårdpersonalens sjukfrånvaro (yrkande 1). Vidare
begärs i yrkande 2 ett tillkännagivande om vad i
motionen anförs om att skapa andrum för utveckling.
Vårdpersonalen måste få en chans att utvecklas i
arbetet. Tid och resurser måste avsättas för
eftertanke, handledning och kompetensutveckling,
anför motionärerna. Motionärerna begär i yrkande 4
ett tillkännagivande om behovet av att riva revir
och utveckla teamarbetet. Motionärerna anför att
arbetet kring begreppet "teamarbete" måste vara en
huvuduppgift för vårdens huvudmän.
I motion 2000/01:So452 av Margareta Viklund och
Ulla-Britt Hagström (kd) anförs att regeringen bör
utreda på vad sätt vårdens status kan höjas,
arbetstillfredsställelsen ökas och nedslitningen av
personalen minskas inom den offentliga sektorn
(yrkande 2).
I motion 2000/01:So281 av Ulla-Britt Hagström (kd)
begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs
om att förslaget om försvagning av
specialistsjuksköterskeexamen gällande
strålbehandling ej genomförs. Inför framtiden finns
en oro att kraven på specialistkompetens försvagas,
anför motionären.
I motion 2000/01:Ub422 av Rosita Runegrund och
Chatrine Pålsson (kd) begärs ett tillkännagivande om
vad i motionen anförs om behovet av neurologer.
Motionärerna anför att inom en tioårsperiod kommer
en tredjedel av hela neurologkåren att
ålderspensioneras. Även i motion 2000/01:So524 av
Marianne Jönsson (s) påtalas behovet av neurologer.
I motion 2000/01:So3 av Lennart Daléus m.fl. (c)
begärs ett tillkännagivande om personalsituationen
(yrkande 15). Enligt motionärerna krävs mer
samverkan mellan olika aktörer, landsting,
länsarbetsnämnder, kommuner, Socialstyrelsen och
andra centrala myndigheter för att välutbildad
sjukvårdspersonal skall få möjlighet att komplettera
sina utbildningar.
I motion 2000/01:So234 av Gunnel Wallin (c) anförs
att det bör ställas högre krav på fortbildning, inte
minst på läkarsidan inom psykiatrin (yrkande 4).
I motion 2000/01:Sf611 av Lennart Daléus m.fl. (c)
begärs ett tillkännagivande om vikten av att
personalen inom vården och omsorgen har varierande
etnisk och kulturell bakgrund (yrkande 19).
I motion 2000/01:So294 av Siw Persson (fp) begärs
ett tillkännagivande om vad i motionen anförs om
behov av platser för den praktiska tjänstgöringen
för psykologer. Motionärerna anför att beräkningar
visar på ett möjligt underskott år 2020 på mer än 2
000 psykologer jämfört med i dag. Ett nödvändigt
antal praktikplatser måste tillskapas och garanteras
inom hela landet och inom samtliga
verksamhetsområden för psykologer. Ett liknande
yrkande framställs i motion 2000/01:So371 av
Kerstin-Maria Stalin (mp).
I motion 2000/01:A812 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs
om vikten av fler män inom vården och skolan
(yrkande 3). Motionärerna anför att det är ett
problem inom förskolan, skolan, sjukvården och
äldrevården att män utgör en så liten andel av
personalen. Enligt motionärerna är det nödvändigt
att höja lönerna för att på det sättet locka fler
manliga sökande.
I motion 2000/01:A808 av Matz Hammarström m.fl.
(mp) begärs ett tillkännagivande om åtgärder så att
omsorgsyrkena blir mer attraktiva (yrkande 31).
Motionärerna anför att genom högre lön och bättre
arbetsklimat kan statusen hos dessa yrkesgrupper
höjas.
I motion 2000/01:So278 av Göte Wahlström (s) begärs
att kraftfulla åtgärder vidtas inom vård- och
omsorgsområdet för att skapa stimulans för
anställning. Motionären påtalar att Vård- och
omsorgskommissionen konstaterar att prognoser visar
på ett behov av 150 000 fler anställda i vård och
omsorg än de som i dag utbildas.
I motion 2000/01:So376 av Karin Olsson m.fl. (s)
begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs
om inrättande av specialitet inom kunskapsområdet
ortopedisk medicin. Motionärerna anför att det finns
ett stort behov av kunskapsstöd i form av
konsultativ ortopedmedicinsk verksamhet för den
stora patientgrupp som inte kan remitteras direkt
till sjukhusspecialiteterna för diagnos och
behandling.
I motion 2000/01:So445 av Sonia Karlsson och Berndt
Sköldestig (s) begärs ett tillkännagivande om vad i
motionen anförs om att ta till vara vårdpersonalens
kompetens. Motionärerna anför att för att kunna
rekrytera personal till vården i framtiden och för
att få behålla den kompetenta personal som i dag
finns i vården och som har lång yrkeserfarenhet,
krävs att den kompetens de besitter värdesätts, både
tekniskt, medicinskt och omvårdnadsmässigt. Detta
kan ske t.ex. genom ett kompetensbevis.
I motion 2000/01:So512 av Lena Sandlin-Hedman m.fl.
(s) begärs ett tillkännagivande om återinförande av
solidarisk AT-läkarförsörjning enligt riksdagens
tidigare beslut. Motionärerna anför att problemen
snabbt ökat när det gäller att besätta AT-
läkartjänsterna i glesbygdslänen och att det därför
är dags att återgå till det AT-system med solidarisk
läkarförsörjning som fungerade från systemets
tillkomst 1969 fram till 1994.
Tidigare behandling och pågående arbete
I betänkande 2000/01:SoU5 Nationell handlingsplan
för utveckling av hälso- och sjukvården anförde
utskottet under rubriken mål för hälso- och
sjukvården bl.a. följande.
Hälso- och sjukvården är av grundläggande betydelse
för välfärden och människors trygghet. Principerna
om en solidariskt finansierad, demokratiskt styrd
och rättvist fördelad hälso- och sjukvård är enligt
utskottet centrala inslag i den generella
välfärdspolitiken. Målen för hälso- och sjukvården
som de kommer till uttryck i 2 § hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763) är således alltjämt
giltiga.
Som regeringen anfört är det viktigt att även under
2000-talet garantera att de förbättrade
behandlingsmöjligheter som följer av den snabba
medicinska och medicintekniska utvecklingen fördelas
efter behov. Inte heller utskottet anser att Sverige
skulle ha något att vinna på att överge
skattefinansieringen av vården. Likaså delar
utskottet uppfattningen att ett skattefinansierat
hälso- och sjukvårdssystem fungerar bättre i
fördelningspolitiskt avseende än andra
finansieringsformer.
I budgetpropositionen (proposition 2000/01:1,
utgiftsområde 9) anför regeringen bl.a. följande (s.
14).
Regeringen föreslår att målet för politikområdet
hälso- och sjukvård skall vara att vårdens kvalitet
och tillgänglighet skall förbättras. I arbetet med
att uppnå detta mål är det viktigt att de
grundläggande principerna för en allmän hälso- och
sjukvård upprätthålls. Hälso- och sjukvården skall
även i framtiden ges på lika villkor och efter
behov, styras demokratiskt och vara solidariskt
finansierad. Dessutom skall människor ha möjlighet
att påverka och vara delaktiga i vården. Mot
bakgrund av den ökande etniska och kulturella
mångfalden i samhället krävs vidare att hälso- och
sjukvården beaktar ett integrationsperspektiv.
Regeringen avser att förstärka hälso- och
sjukvårdens resurser med sammanlagt 9 miljarder
kronor under åren 2001-2004. Regeringen har träffat
avtal med Landstingsförbundet och Svenska
Kommunförbundet om utvecklingsinsatser inom vården
och omsorgen. Arbetet med att följa upp effekterna
av resurstillskottet kommer att vara en viktig
uppgift under de kommande åren. Under 2001 kommer
den första miljarden att utbetalas till kommuner och
landsting.
- - -
Den 1 januari 1999 trädde ett antal bestämmelser om
stärkt patientinflytande i kraft. De i sammanhanget
aktuella bestämmelserna beskrivs i korthet nedan.
Av 5 § andra stycket hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763) framgår att landstinget skall organisera
primärvården så att alla som är bosatta inom
landstinget får tillgång till och kan välja en fast
läkarkontakt. En sådan läkare skall ha
specialistkompetens i allmänmedicin. Landstinget får
inte begränsa den enskildes val till ett visst
geografiskt område inom landstinget.
Av 2 b § första stycket hälso- och sjukvårdslagen
framgår att patienten skall ges individuellt
anpassad information om sitt hälsotillstånd och de
metoder för undersökning, vård och behandling som
finns. Vidare framgår av 3 a § och 18 a § samma lag
att vårdgivarna i vissa situationer är skyldiga att
ta hänsyn till patientens val av behandling där två
eller flera alternativ är möjliga.
När det gäller rätten till förnyad medicinsk
bedömning, s.k. second opinion, stadgas i 3 a §
tredje stycket hälso- och sjukvårdslagen att
landstinget skall ge en patient med livshotande
eller särskilt allvarlig sjukdom eller skada
möjlighet att inom eller utom det egna landstinget
få en förnyad medicinsk bedömning i det fall
vetenskap och beprövad erfarenhet inte ger entydig
vägledning och det medicinska ställningstagandet kan
innebära särskilda risker för patienten eller har
stor betydelse för dennes framtida livskvalitet.
Patienten skall erbjudas den behandling den förnyade
bedömningen kan föranleda.
I samband med riksdagsbehandlingen av införandet av
den ovan nämnda bestämmelsen om s.k. second opinion
föreslog utskottet ett tillkännagivande med innebörd
att utskottet ansåg det mycket angeläget att följa
effekterna av lagstiftningen. Enligt utskottet borde
regeringen ge Socialstyrelsen i uppdrag att följa
tillämpningen av lagstiftningen under ett år och
därefter lämna en utvärdering (betänkande
1998/99:SoU3). Riksdagen följde utskottet (rskr.
1998/99:54).
I budgetpropositionen för 2001 (proposition
2000/01:1, utgiftsområde 9) anförs på s. 17-18
följande.
Regeringen uppdrog i december 1998 åt
Socialstyrelsen att redovisa hur den ändrade
lagstiftningen har fungerat avseende dels
patienternas möjlighet att välja mellan olika
behandlingsalternativ, dels möjligheten för
patienter att få en förnyad medicinsk bedömning.
Socialstyrelsen har under hösten 1999 genomfört en
enkätstudie om hur lagändringarna har tillämpats.
Svaren visar att ett fyrtiotal olika patientgrupper
inom de verksamheter som tillfrågades aktualiserar
möjligheten att välja behandlingsalternativ. Mest
frekvent nämns patienter med tumörsjukdomar,
neurologiska och neuromuskulära sjukdomar,
ortopediska sjukdomar samt hjärt- och kärlsjukdomar.
Det är enligt studien främst välinformerade
respektive oroliga patienter, ofta i yrkesverksam
ålder, som efterfrågar alternativ, vanligen p.g.a.
långa väntetider. Ungefär två tredjedelar av svaren
visar att information regelmässigt ges till
patienten om möjligheten att välja mellan olika
behandlingsalternativ. De flesta ger informationen
muntligen, ett fåtal både muntligen och skriftligen.
Hälften av dem som besvarat frågan om verksamheten
har påverkats ekonomiskt av att patienten väljer en
alternativ behandlingsmetod svarar att den inte
gjort det. Slutligen tycks inte verksamhetens
organisation ha påverkats i någon större
utsträckning.
När det gäller den utvidgade möjligheten för
patienten att under vissa förutsättningar få en
förnyad medicinsk bedömning var som helst i landet
konstaterar Socialstyrelsen bl.a. att
lagändringen inte ännu är helt känd av alla inom
hälso- och sjukvården eller av patienterna,
1. sjukvården har haft som praxis att ge patienterna
en förnyad medicinsk bedömning redan innan lagens
tillkomst,
2.
3. det råder osäkerhet om vilka patientgrupper som
omfattas av lagen. Enligt enkätsvaren bedöms ett
brett spektrum av diagnoser och diagnosgrupper
omfattas av bestämmelsen om förnyad medicinsk
bedömning. Det handlar främst om
hjärt/kärlsjukdomar, cancersjukdomar,
neurologiska och neuromuskulära sjukdomar,
sjukdomar och skador i rörelseorganen och olika
slag av smärtsyndrom,
4.
5. avsaknaden av ärenden hos Socialstyrelsens
tillsynsavdelning talar för att patienterna är
tillfreds med den tillämpning av möjligheterna
till förnyad medicinsk bedömning som råder i
vården.
6.
Socialstyrelsen redovisar också att man planerar en
treårig uppföljning av effekterna av lagstiftningen
om patientens stärkta ställning i hälso- och
sjukvården. I detta sammanhang är det, enligt
regeringen, angeläget att man tydligare redovisar
den lagstadgade rätten till förnyad medicinsk
bedömning. Som regeringen konstaterar i
propositionen Stärkt patientinflytande
(prop. 1998/99:4) lagreglerades inte rätten till
förnyad medicinsk bedömning inom det egna
landstinget, eftersom denna normalt bör kunna
tillgodoses utan problem. Lagändringen innebär att
patienten under vissa förutsättningar och utan extra
kostnader för resor o.dyl. skall kunna få en förnyad
medicinsk bedömning var som helst i landet. I den
uppföljning som Socialstyrelsen har redovisat
framstår det ibland som oklart vilken form av
förnyad medicinsk bedömning som avses.
Enligt uppgift från Socialstyrelsen är den
undersökning som nämns i budgetpropositionen att se
som en förberedelse för ett större arbete avseende
frågor om patientens ställning. Styrelsen har i en
rapport till regeringen den 27 februari 2001 anfört
att det inom Socialstyrelsen för närvarande pågår
arbete med att ta fram en flerårig projektplan med
fokus på uppföljning av effekterna av den nya
lagstiftningen om patientens ställning i hälso- och
sjukvården. I det sammanhanget skall bl.a. frågan om
rätten till förnyad medicinsk bedömning belysas.
Styrelsen avser att, utöver den årliga redovisningen
till regeringen, löpande rapportera resultat från
denna fleråriga uppföljning.
Landstingsförbundets styrelse har i december 2000
rekommenderat landstingen att öka valfriheten så att
patienter i praktiken kan välja vård var som helst i
landet. Landstingsförbundets rekommendation kommer
att behandlas under våren i alla landsting, med
inriktningen att valmöjligheterna skall vara införda
i hela landet den 1 juli 2001.
Kommittén om hälso- och sjukvårdens finansiering och
organisation - HSU 2000 lämnade i juni 1999 sitt
slutbetänkande God vård på lika villkor? - om
statens styrning av hälso- och sjukvården (SOU
1999:66). I betänkandet behandlas bl.a. frågor om
tillsynsverksamhetens organisation. Betänkandet
bereds för närvarande i Regeringskansliet.
Socialstyrelsen överlämnade i mars 1999 rapporten En
behandlingsgaranti i hälso- och sjukvården -
förutsättningar och konsekvenser till regeringen.
Styrelsen anförde bl.a. att de allvarliga
köproblemen i vården inte löses med en
behandlingsgaranti och att en sådan garanti tvärtom
riskerar att leda till felaktiga prioriteringar,
exempelvis att patienter med kroniska sjukdomar får
svårare att hävda sig. Satsningar bör i stället
göras på bättre samverkan i vårdkedjan, på en
lagfäst rätt att fritt välja sjukhus och på bra
information till patienter om väntetider. Dessutom
behövs mer resurser till kommunerna för att ge
"färdigbehandlade" patienter plats, anförde
styrelsen.
Utskottet anförde i betänkande 1999/2000:SoU9 att
utskottet inte var berett att föreslå införandet av
en behandlingsgaranti. Utskottet betonade dock att
kravet att tillgängligheten till vården förbättras
kvarstår och anförde att detta kräver både
resursförstärkningar, förändrat arbetssätt och
utvecklad samverkan. Utskottet noterade att i
överenskommelsen mellan staten och landstingen om
ersättningar för år 2000 hade parterna enats om att
avsätta medel till bl.a. projektet Väntetider i
vården som syftade till att utveckla metoder som gör
det möjligt att på ett över hela landet jämförbart
sätt beskriva tillgängligheten samt att medel
avsatts till Socialstyrelsens arbete rörande
behandlingsindikatorer och prioriteringar. Motioner
avstyrktes. Riksdagen följde utskottet (rskr.
1999/2000:194). (Gem. res. m, kd, c, fp).
I betänkande 1999/2000:SoU9 behandlades ett
motionsyrkande om inrättande av en patientombudsman.
Utskottet anförde att det av lagen (1998:1656) om
patientnämndsverksamhet m.m. framgår att nämnderna
bl.a. skall hjälpa patienter att få den information
som behövs för att de skall kunna ta till vara sina
intressen i hälso- och sjukvården och hjälpa
patienter att vända sig till rätt myndighet och att
utskottet ansåg att patienternas intressen blir
tillgodosedda genom patientnämnderna. Det saknades
därför enligt utskottets uppfattning anledning att
inrätta en särskild patientombudsman. Riksdagen
följde utskottet (rskr. 1999/2000:194). (Res. v).
Av regleringsbrev för budgetåret 2001 avseende
Socialstyrelsen framgår att Socialstyrelsen skall
redovisa effekterna av de förändringar rörande
patientnämndernas verksamhet som trädde i kraft den
1 januari 1999. Uppdraget skall redovisas senast den
30 april 2002.
Nationella folkhälsokommittén har i sitt
slutbetänkande Hälsa på lika villkor - nationella
mål för folkhälsan (SOU 2000:91) behandlat kulturens
betydelse i vården (s. 87-90). Betänkandet är för
närvarande föremål för remissbehandling.
Utskottet har vid flera tillfällen behandlat förslag
om inrättande av en statlig medicinalstyrelse, se
betänkandena 1993/94:SoU20, 1994/95:SoU15,
1997/98:SoU12, 1998/99:SoU1, 1999/2000:SoU1 och
2000/01:SoU1. Utskottet har vid samtliga tillfällen
avslagit motioner om inrättande av en
medicinalstyrelse.
Frågan om patientavgifter inom barnsjukvården har behandlats
av utskottet i betänkandena 1998/99:SoU6 och
1999/2000:SoU12. Utskottet anförde i det sistnämnda
betänkandet att enligt 26 § hälso- och
sjukvårdslagen får vårdavgifter tas ut enligt
grunder som landstinget eller kommunen bestämmer i
den mån inte annat är föreskrivet samt att frågan
huruvida patientavgifter skall förekomma inom
barnsjukvården således inte är en riksdagsfråga.
Motionen avstyrktes. Riksdagen följde utskottet
(2000-04-28, protokoll 102). (Ej res.).
I betänkande 2000/01:SoU5 Nationell handlingsplan
för utveckling av hälso- och sjukvården anförde
utskottet att det erfarit att det är möjligt att
genomsnittligt öka antalet specialister i
allmänmedicin i primärvården med 220 per år fram
till och med år 2005 och därefter med 200 per år
fram till och med år 2008 och att de riktlinjer som
föreslogs i handlingsplanen därför borde justeras.
Utskottet föreslog ett tillkännagivande. Riksdagen
följde utskottet (rskr. 2000/01:53).
I förra årets budgetproposition (proposition
1999/2000:1, utgiftsområde 16, volym 8 s. 106)
anförde regeringen att den delade Vårdkommissionens
bedömning av behovet av en utökning av
dimensioneringen av utbildning för sjuksköterskor
och läkare samt att den beräknade ökningen av
antalet examinerade läkare efter den planerade
expansionen åren 2001 och 2002 uppgår till 200.
Utbildningsutskottet föreslog, betänkande
1999/2000:UbU1, att riksdagen skulle godkänna vad
regeringen förordat angående utbyggnaden av den
högre utbildningen åren 2001 och 2002. Riksdagen
följde utskottet (rskr. 1999/2000:94).
Av Statsrådsberedningens propositionsförteckning
avseende riksmötet 2000/01 framgår att regeringen
avser att i mars 2001 överlämna en proposition om
ändrat huvudmannaskap för vårdutbildningarna. Enligt
uppgift från Utbildningsdepartementet kommer frågan
om utbyggnad av sjuksköterskeutbildning att
redovisas i propositionen.
Sedan den 1 juli 1999 har Socialstyrelsen ansvar för
ett centralt planeringsstöd för specialistläkare.
Socialstyrelsen har på uppdrag av regeringen utrett
förutsättningarna för att utveckla ett centralt
planeringsstöd avseende det framtida behovet av
grund- respektive specialistutbildade
sjuksköterskor. Styrelsen anför i beslut den 24
januari 2001 att när det gäller bedömningar av det
framtida behovet (långsiktigt perspektiv) av grund-
respektive specialistutbildade sjuksköterskor avser
styrelsen att integrera frågeställningen i det
pågående arbetet med ett centralt planeringsstöd för
det framtida behovet av läkare med
specialistutbildning.
I budgetpropositionen (proposition 2000/01:1, utgiftsområde13,
s. 30) anförs bl.a. följande.
Regeringen avser att ge AMS uppdrag att genomföra
kompletterande utbildning för personer med utländsk
högskoleexamen inom olika bristyrken i första hand
inom hälso- och sjukvårdsområdet samt lärare,
tekniker och naturvetare. Vidare skall pengarna
användas för att genomföra vårdutbildning för
arbetslösa invandrare i syfte att tillgodose behovet
av tvåspråkig personal inom primärvård och
äldreomsorg. AMS och vårdhuvudmännen skall
tillsammans skräddarsy utbildningen för personer med
relevant språkkunskap.
Enligt uppgift från Näringsdepartementet har det
ovan nämnda uppdraget lämnats till
Arbetsmarknadsstyrelsen. Uppdraget skall redovisas
den 1 september 2001.
Av regleringsbrev för budgetåret 2001 avseende
Socialstyrelsen framgår att Socialstyrelsen skall,
med anledning av sin uppgift att fortlöpande ta fram
underlag för bedömningen av hälso- och sjukvårdens
behov av läkare, årligen senast den 31 januari
rapportera de bedömningar man gör av den aktuella
situationen samt av den framtida utvecklingen.
Styrelsen skall vidare undersöka hur nyutexaminerade
sjuksköterskors yrkeskunnande förhåller sig till
hälso- och sjukvårdens behov.
Utbildningsministern har den 10 oktober 2000
besvarat en interpellation av Ulla-Britt Hagström
(kd) angående specialistkompetens beträffande
strålbehandling hos sjuksköterskor inom onkologisk
vård.
Den 1 mars 2001 trädde en ändring av
högskoleförordningen (1993:100) i kraft som bl.a.
innebär att ett tillägg gjorts i målbeskrivningen
för specialistsjuksköterskor. Tillägget innebär att
för att få specialistsjuksköterskeexamen inom hälso-
och sjukvård med inriktning mot onkologisk vård
skall sjuksköterskan ha de kunskaper och färdigheter
som krävs för att arbeta med bl.a. cytostatikaterapi
och strålbehandling inom den onkologiska vården.
Utbildningsministern har i ett frågesvar den 28
februari 2001 anfört följande.
Rosita Runegrund har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta
med anledning av den stora bristen på
sjuksköterskor.
Bristen på vårdpersonal och framför allt bristen på
sjuksköterskor är i dag en högst angelägen fråga för
hela samhället. Enligt Arbetsmarknadsstyrelsens
undersökningar från oktober 2000 är sjuksköterskor
den yrkesgrupp som uppvisar störst brist bland 180
undersökta yrken.
För att komma till rätta med den obalans som i dag
råder på personal inom vården krävs insatser från
flera olika sektorer i samhället. Här spelar
utbildningssystemet en mycket viktig roll, och en
snabb utbyggnad av sjuksköterskeutbildningen är av
avgörande betydelse.
Regeringen tillsatte 1998 en kommission just med
syfte att bl.a. långsiktigt kartlägga och analysera
rekryteringsbehoven inom vård- och omsorgssektorn. I
rapporten Den ljusnande framtid är vård (Ds 1999:44)
som kommissionen presenterade i juni 1999 framförde
kommissionen att sjuksköterskeutbildningen behövde
utökas med 1 000 nybörjarplatser senast hösten 2002.
En utökning av antalet nybörjarplatser har redan
påbörjats av landstingen, som i dag tillsammans med
Gotlands kommun är huvudmän för
vårdhögskoleutbildningarna, och den fortsätter
innevarande år genom att staten redan i år fördelar
platser till vårdområdet.
Under våren avser regeringen föreslå riksdagen att
staten fr.o.m. den 1 januari 2002 ska ta över
huvudmannaskapet för landstingens
vårdhögskoleutbildningar och därmed få det fulla
ansvaret för dessa utbildningar. Detta kommer att
underlätta en snabb utbyggnad dels genom att
vårdområdet tillförs nya permanenta
utbildningsplatser, dels genom att riktade
punktinsatser för utbildningar till
specialistsjuksköterska görs. Utbyggnaden av
sjuksköterskeutbildningen innebär att antalet
nybörjarplatser ökar med drygt 30 % inom
sjuksköterskeutbildningen. Denna höga utbyggnadstakt
medför också att regeringen härigenom uppfyller
vårdkommissionens mål.
Frågan om praktiktjänstgöring för psykologer
behandlades av utskottet i betänkande
1999/2000:SoU9. Utskottet anförde att det utgår från
att regeringen noga följer frågan samt att något
initiativ därför inte är erforderligt. Motioner
avstyrktes. Riksdagen följde utskottet (rskr.
1999/2000:194). (Res. mp).
Sjukförsäkringsutredningen (S 1999:11) har i sitt
slutbetänkande Sjukfrånvaro och sjukskrivning -
fakta och förslag (SOU 2000:121) föreslagit att
försäkringsmedicin skall ingå som ett mål i all
läkarutbildning på alla nivåer (s. 188 ff.).
Betänkandet bereds för närvarande i
Regeringskansliet.
EG-domstolen har i två avgöranden från april 1998 -
de s.k. Kohll- och Deckerdomarna - slagit fast att
ett system som gör ersättningen av vårdkostnader
eller andra medicinska kostnader som uppkommit i
utlandet helt avhängigt av om ett förhandstillstånd
getts eller inte, strider mot Romfördragets
bestämmelser om fri rörlighet för varor och tjänster
i de fall då inget förhandstillstånd krävs för
motsvarande förmåner inom landet. De två målen
gällde tvister mellan två luxemburgska medborgare
och deras respektive sjukkassor i fråga om
återbetalning av utlägg för glasögon som inköpts
respektive tandvård som utförts i en annan
medlemsstat. Sjukkassorna hade inte gett något
förhandstillstånd.
Från Socialdepartementet har inhämtats att det i EG-
domstolen för närvarande handläggs två mål med
nederländska parter där den huvudsakliga frågan är
om reglerna om fri rörlighet för tjänster i EG-
fördraget hindrar en nationell reglering om
skyldighet att inhämta förhandstillstånd för
sjukvård i en annan medlemsstat. Sverige har
inlämnat ett skriftligt yttrande till domstolen och
bl.a. anfört att reglerna om fri rörlighet inte
omfattar rätten till vårdförmåner.
Generaladvokaten konstaterade i sitt yttrande den
18 maj 2000 att det nederländska systemet med vård
in natura inte är tjänster i fördragets mening. För
det fall att domstolen skulle vara av motsatt
uppfattning ansåg generaladvokaten att kravet på
förhandstillstånd var nödvändigt och proportionellt
för att inte rubba den ekonomiska balansen i det
nederländska systemet för social trygghet.
Enligt uppgift från Socialdepartementet är det inte
känt när EG-domstolens dom kommer att meddelas.
Utskottets bedömning
Hälso- och sjukvården är av grundläggande betydelse
för välfärden och människors trygghet. Även i
framtiden skall hälso- och sjukvården ges på lika
villkor och efter behov, styras demokratiskt och
vara solidariskt finansierad. Alla måste kunna känna
trygghet i att det finns en hälso- och sjukvård av
god kvalitet och att vid sjukdom vård och omsorg ges
på lika villkor. Det finns enligt utskottet inga
belägg för att Sverige skulle ha något att vinna på
att överge skattefinansieringen av vården.
Internationella erfarenheter tyder tvärtom på att de
skattefinansierade hälso- och sjukvårdssystemen
fungerar bättre i fördelningspolitiskt avseende än
de försäkringsfinansierade systemen. Utskottet
vidhåller att det finns starka motiv för att slå
vakt om skattefinansieringen av sjukvården.
I 2 a § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) anges
hur hälso- och sjukvården skall bedrivas för att
uppfylla kraven på en god vård. Vården skall bl.a.
vara av god kvalitet och tillgodose patientens behov
av trygghet i vården och behandlingen. Hälso- och
sjukvården skall hålla en god personell och
materiell standard, dvs. bedrivas av personal med
adekvat utbildning och med behövlig teknisk
utrustning i ändamålsenliga lokaler. För att hälso-
och sjukvård skall fungera krävs välutbildad och i
övrigt kompetent personal som utför sina
arbetsuppgifter sakkunnigt och omsorgsfullt.
Utbildningsfrågorna har stor betydelse vid
utformningen av behörighetsregler för hälso- och
sjukvården och närliggande områden. Utöver goda
kunskaper inom relevanta ämnesområden är det enligt
utskottet viktigt att yrkesutövaren har sådana
personliga egenskaper att hon eller han är lämplig
för sitt yrke.
Utskottet har nyligen behandlat den nationella
handlingsplanen för utveckling av hälso- och
sjukvården (bet. 2000/01:SoU5). Utskottet
konstaterade att genom att stärka primärvården i
landstingen och primärvården i kommunerna för de
äldre minskar den nuvarande obalansen mellan
primärvårdens åtagande och dess resurser. I
handlingsplanen redovisades dessutom åtgärder för
att stärka stödet till barn, ungdomar och äldre med
psykisk ohälsa samt till psykiskt funktionshindrade.
Vidare framhöll utskottet vikten av att öka
mångfalden av vårdgivare inom den öppna vården och
omsorgen. I detta sammanhang vill utskottet erinra
om att regeringen i budgetpropositionen (proposition
2000/01:1, utgiftsområde 9) anfört att den avser att
förstärka hälso- och sjukvårdens resurser med
sammanlagt 9 miljarder kronor under åren 2001-2004.
Under 2001 föreslogs tillskottet uppgå till 950
miljoner kronor. Riksdagen biföll regeringens
förslag (2000/01:FiU3, rskr. 2000/01:126).
Hälso- och sjukvården i Sverige bedrivs i huvudsak i offentlig
regi. Vid ett flertal tillfällen har regeringen, med
instämmande av utskottet, framhållit att det inom
ramen för ett sådant integrerat system kan finnas
ett värde, från såväl patienternas som personalens
synpunkt, av ett varierat vårdutbud i olika
driftsformer. Det bör enligt utskottet vara
verksamhetens inriktning, tillgänglighet, kvalitet
och kostnadseffektivitet som styr valet av
vårdgivare. Det är viktigt att så långt som möjligt
erbjuda alternativ och utveckla mångfalden inom den
kommunala och landstingskommunala verksamheten.
Vidare kan alternativa driftsformer prövas för att
öka mångfald, valfrihet, tillgänglighet och
rättvisa. Hälso- och sjukvården bör präglas av
närhet, tillgänglighet, helhetssyn och kontinuitet.
Primärvården är basen i sjukvårdssystemet. Alla som
är bosatta inom ett visst landsting har enligt
hälso- och sjukvårdslagen rätt till en fast
läkarkontakt. Utskottet vidhåller att det är viktigt
att hälso- och sjukvårdsinsatserna utförs på rätt
vårdnivå eftersom det är mest kostnadseffektivt. Det
ankommer dock på sjukvårdshuvudmännen att besluta om
vårdens organisation m.m. med utgångspunkt i hälso-
och sjukvårdslagen. Utskottet vill i detta
sammanhang erinra om att det i samband med
behandlingen av den nationella handlingsplanen för
utveckling av hälso- och sjukvården uttalat att det
är angeläget att olika driftsformer i den öppna
vården och omsorgen stimuleras genom att fler
privata, kooperativa och ideella entreprenörer ges
möjlighet att sluta avtal med sjukvårdshuvudmännen.
Motionerna 2000/01:So9 (fp) yrkandena 6 och 7,
2000/01:So303 (m) yrkande 1 och 2000/01:So548 (fp)
yrkandena 8 och 9 avstyrks.
Lag (1998:1656) om patientnämndsverksamhet m.m.
trädde i kraft den 1 januari 1999. Av lagen
framgår att nämnderna bl.a. skall hjälpa patienter
att få den information som behövs för att de skall
kunna ta till vara sina intressen i hälso- och
sjukvården och hjälpa patienter att vända sig till
rätt myndighet. Socialstyrelsen har fått i uppdrag
att senast den 30 april 2002 redovisa effekterna av
förändringarna i patientnämndernas verksamhet.
Riksdagen bör inte ta något initiativ i frågan.
Motion 2000/01:So321 (v) yrkande 10 avstyrks.
Enligt 26 § hälso- och sjukvårdslagen får
vårdavgifter tas ut enligt grunder som landstinget
eller kommunen bestämmer i den mån inte annat är
föreskrivet. Huruvida patientavgifter skall
förekomma inom barnsjukvården är således inte en
fråga för riksdagen. Motion 2000/01:So439 (m)
yrkande 1 avstyrks.
Nationella folkhälsokommittén har i sitt
slutbetänkande behandlat frågan om kulturens
betydelsefulla roll i vården. Som ovan anförts är
betänkandet föremål för remissbehandling. Riksdagen
bör inte ta något initiativ i frågan. Motion
2000/01:So382 (s) yrkandena 1 och 2 avstyrks.
Utskottet vidhåller sin inställning när det gäller
frågan om en vård- eller behandlingsgaranti och är
således inte berett att föreslå införandet av en
sådan. Utskottet noterar att i överenskommelsen
mellan staten och landstingen om ersättningar för år
2001 har parterna enats om att avsätta medel till
bl.a. projektet Väntetider i vården som syftar till
att utveckla metoder som gör det möjligt att på ett
över hela landet jämförbart sätt beskriva
tillgängligheten. Vidare har medel avsatts till
Socialstyrelsens utvecklingsarbete rörande
prioriteringar.
Utskottet anser inte att riksdagen bör ta något
initiativ med anledning av motionerna 2000/01:So3
(c) yrkande 6, 2000/01:So7 (kd) yrkande 5,
2000/01:So203 (m) yrkandena 1 och 2, 2000/01:So279
(m) yrkande 1, 2000/01:So303 (m) yrkande 3 (delvis),
2000/01:So548 (fp) yrkande 1. Motionerna avstyrks.
När det gäller rätten till förnyad medicinsk
bedömning konstaterar utskottet att denna fråga
följs noga av Socialstyrelsen. Således pågår inom
styrelsen ett arbete med att ta fram en flerårig
projektplan med fokus på uppföljning av effekterna
av den nya lagstiftningen om patientens ställning i
hälso- och sjukvården. I det sammanhanget kommer
rätten till förnyad medicinsk bedömning att
behandlas. Riksdagen bör inte ta något initiativ med
anledning av motionerna So3 (c) yrkande 14, So7 (kd)
yrkande 4. Motionerna avstyrks.
Motionsyrkanden om att inrätta en statlig
medicinalstyrelse har avslagits av riksdagen vid
upprepade tillfällen. Utskottet vidhåller denna
inställning och avstyrker därför motion
2000/01:So279 (m) yrkande 9.
Frågor om riskanalyser inom vården behandlas i
motion 2000/01:So378 (v). Utskottet vill i detta
sammanhang erinra om att det i 31 § hälso- och
sjukvårdslagen stadgas att inom hälso- och sjukvård
skall kvaliteten systematiskt och fortlöpande
utvecklas och säkras. Socialstyrelsen har vidare
utfärdat allmänna råd om kvalitetssystem i hälso-
och sjukvården (SOSFS 1996:24). Av de allmänna råden
framgår bl.a. att kvalitetssystemet skall innehålla
rutiner för identifiering, analys och bedömning av
risker. Motion 2000/01:So378 (v) får därmed anses
vara i huvudsak tillgodosedd.
Några motionsyrkanden berör rätten att söka vård
utomlands. Utskottet konstaterar att det vid EG-
domstolen för närvarande handläggs två mål där den
huvudsakliga frågan är om reglerna om fri rörlighet
för tjänster i EG-fördraget hindrar en nationell
reglering om skyldighet att inhämta
förhandstillstånd för sjukvård i en annan
medlemsstat. Riksdagen bör inte ta något initiativ i
frågan. Motionerna 2000/01:So279 (m) yrkande 8,
2000/01:U513 (m) yrkande 10 och 2000/01:Ub807 (m)
yrkande 9 avstyrks.
Flera motioner behandlar frågor om personalförsörjning inom
vården. Utskottet vill i detta sammanhang peka på
att ett flertal åtgärder har initierats för att
underlätta rekryteringen till vård- och
omsorgssektorn. Således har regeringen gett
Arbetsmarknadsstyrelsen i uppdrag att genomföra
kompletterande utbildning för personer med utländsk
högskoleexamen inom olika bristyrken, i första hand
inom hälso- och sjukvårdsområdet. Socialstyrelsen
följer vidare hälso- och sjukvårdens behov av läkare
och sjuksköterskor. Härtill kommer att
utbildningsplatserna för läkare och sjuksköterskor
skall utökas fram till år 2002. Riksdagen bör därför
inte ta något initiativ med anledning av motion
2000/01:So383 (kd) yrkande 5 som avstyrks. Även
motionerna 2000/01:So3 (c) yrkande 15, 2000/01:So278
(s), 2000/01:So359 (kd) yrkandena 1, 2, 4 och 6,
2000/01:So383 (kd) yrkandena 3-4 och 6,
2000/01:So445 (s), 2000/01:So452 (kd) yrkande 2,
2000/01:Sf611 (c) yrkande 19, 2000/01:A808 (mp)
yrkande 31 och 2000/01:A812 (fp) yrkande 3 avstyrks.
Utskottet delar motionärernas inställning att det
är av största vikt att noga följa behovet av
specialistutbildad hälso- och sjukvårdspersonal. Av
15 § andra stycket hälso- och sjukvårdslagen framgår
att det i landstingen skall finnas möjligheter till
anställning för läkares specialiseringstjänstgöring
i en omfattning som motsvarar det planerade framtida
behovet av läkare med specialistkompetens i klinisk
verksamhet. Vidare har Socialstyrelsen sedan den 1
juli 1999 ansvar för ett centralt planeringsstöd för
specialistläkare. Styrelsen har vidare anfört att
när det gäller bedömningar av det framtida behovet
av grund- respektive specialistutbildade
sjuksköterskor avser styrelsen att integrera
frågeställningen i det pågående arbetet med
planeringsstöd för specialistläkare. Riksdagen bör
inte ta något initiativ i frågan. Motionerna
2000/01:So376 (s), 2000/01:So524 (s) och
2000/01:Ub422 (kd) avstyrks.
Som ovan anförts krävs välutbildad och i övrigt
kompetent personal som utför sina arbetsuppgifter
sakkunnigt och omsorgsfullt för att hälso- och
sjukvård skall fungera. I detta begrepp ligger att
vårdpersonalen ges erforderlig vidareutbildning.
Riksdagen bör därför inte ta något initiativ med
anledning av motion 2000/01:So234 (c) yrkande 4.
Motionsyrkandet avstyrks.
När det gäller frågan om praktikplats för
psykologer vidhåller utskottet sin inställning att
antalet praktikplatser bör stå i rimlig proportion
till antalet utbildningsplatser samt att regeringen
får förutsättas uppmärksamt följa frågan. Något
initiativ från riksdagen behövs därför inte.
Motionerna 2000/01:So294 (fp) och 2000/01:So371 (mp)
avstyrks.
Den 1 mars 2001 trädde en ändring av
högskoleförordningen (1993:100) i kraft som bl.a.
innebär att ett tillägg gjorts i målbeskrivningen
för specialistsjuksköterskor. Tillägget innebär att
för att få specialistsjuksköterskeexamen inom hälso-
och sjukvård med inriktning mot onkologisk vård
skall sjuksköterskan ha de kunskaper och färdigheter
som krävs för att arbeta med bl.a. cytostatikaterapi
och strålbehandling inom den onkologiska vården.
Motion 2000/01:So281 (kd) är därmed tillgodosedd.
I motion So364 (m) yrkande 1 behandlas frågan om
försäkringsmedicinsk utbildning. Utskottet
konstaterar att Sjukförsäkringsutredningen i sitt
slutbetänkande föreslagit att försäkringsmedicin
skall ingå som ett mål i all läkarutbildning på alla
nivåer. Betänkandet bereds för närvarande i
Regeringskansliet. Enligt utskottets uppfattning bör
denna beredning avvaktas. Riksdagen bör därför inte
ta något initiativ i frågan. Motionsyrkandet
avstyrks i den mån det inte är tillgodosett med det
anförda.
I 15 § första stycket hälso- och sjukvårdslagen
stadgas att det i landstingen skall finnas
möjligheter för läkares allmäntjänstgöring i sådan
omfattning att alla läkare som avlagt läkarexamen
och läkare med utländsk utbildning som föreskrivits
allmäntjänstgöring ges möjlighet att fullgöra
praktisk tjänstgöring för att få legitimation som
läkare. Utskottet är inte berett att föreslå någon
ändring när det gäller läkarnas allmäntjänstgöring.
Motion 2000/01: So512 (s) avstyrks.
Privata vårdgivare
I motion 2000/01:So283 av Margareta Cederfelt (m)
begärs att riksdagen beslutar genomföra förändringar
som underlättar för sjuksköterskor, barnmorskor och
biomedicinska analytiker att etablera och driva
företag inom hälso- och sjukvården i enlighet med
vad som anförs i motionen. Motionären anför att med
vissa författningsmässiga justeringar kan
sjuksköterskor, barnmorskor och biomedicinska
analytiker inneha en självständigare roll i egenskap
av egna företagare. I motion 2000/01:So345 av
Margareta Cederfelt m.fl. (m) begärs en översyn av
regelverket i syfte att förbättra för småskaliga
alternativ inom hälso- och sjukvården.
I motion 2000/01:So424 av Maud Ekendahl och
Cristina Husmark Pehrsson (m) begärs ett
tillkännagivande om vikten av att sjukvårdspersonal
tillåts starta egna verksamheter och kooperativ utan
att lagen om offentlig upphandling nödvändigtvis
behöver följas i syfte att erhålla mångfald inom
området vård och omsorg (yrkande 1). Motionärerna
anför att fler verksamheter i egen regi skulle öka
mångfald, kvalitet och tillgänglighet särskilt inom
den öppna vården.
I motion 2000/01:So359 av Chatrine Pålsson m.fl.
(kd) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen
anförs om utveckling av lagen om offentlig
upphandling så att den inte försvårar "avknoppning"
(yrkande 5). Lagen skall inte vara utformad så att
den hindrar förverkligandet av goda idéer, heter det
i motionen.
I motion 2000/01:So548 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen
anförs om vårdpersonalens möjligheter att starta
eget m.m. (yrkande 3). Konkurrensutsättning av all
primärvård och uppmunt-randet av privata alternativ
och ökat inflytande för de anställda i offentlig
sektor skulle skapa möjligheter för anställda att
förverkliga sin kreativitet, anför motionärerna.
I motion 2000/01:So9 av Kerstin Heinemann m.fl.
(fp) begärs att regeringen lägger fram förslag till
husläkarlag innehållande etableringsfrihet för
specialister i allmänmedicin i enlighet med vad som
anförs i motionen (yrkande 1). Vidare begärs i
yrkande 2 att regeringen lägger fram förslag om
etableringsfrihet för geriatriker, pediatriker,
gynekologer, sjukgymnaster och barnmorskor.
Flera motioner behandlar frågan om den s.k. 65-
årsgränsen för läkare, tandläkare och sjukgymnaster.
I motion 2000/01:So306 av Marietta de Pourbaix-
Lundin (m) begärs att regeringen lägger fram förslag
till ändringar i berörda lagar för att möjliggöra
för läkare, tandläkare och sjukgymnaster att
fortsätta arbeta efter fyllda 65 år. Motionären
anför att trots att Sverige har ett stort behov av
bl.a. läkare måste en privat verksam läkare,
tandläkare och sjukgymnast träffa speciella avtal
med landstingen efter fyllda 65 år för att få
fortsätta verksamheten med offentlig finansiering.
Även i motion 2000/01:So436 av Berit Adolfsson (m)
och 2000/01:So534 av Thomas Julin (mp) anförs att
65-årsgränsen för läkare bör avskaffas. I motion
1998/99:So244 av Ulf Kristersson m.fl. (m) begärs
att 65-årsgränsen för tandläkare avskaffas (yrkande
10). I motion 2000/01: So539 av Kenneth Johansson
m.fl. (c) begärs att riksdagen lägger fram förslag
som gör det möjligt för läkare, tandläkare och annan
sjukvårdspersonal att fortsätta vara verksamma efter
65-årsdagen (yrkande 8).
Tidigare behandling och pågående arbete
Utskottet har behandlat frågor om privata vårdgivare
vid flera tillfällen de senaste åren, se bl.a.
betänkandena 1997/98:SoU12, 1998/99:SoU10 och
1999/2000:SoU9.
Frågor om ökad mångfald av vårdgivare behandlades
vidare i betänkande 2000/01:SoU5 Nationell
handlingsplan för utveckling av hälso- och sjukvård.
Utskottet anförde att det är angeläget att olika
driftsformer i den öppna vården och omsorgen
stimuleras genom att fler privata, kooperativa och
ideella entreprenörer ges möjlighet att sluta avtal
med sjukvårdshuvudmännen samt att en ökad mångfald
av vårdgivare kan främja utvecklingen inom hälso-
och sjukvården.
Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat
yrkanden om att återinföra husläkarlagen, se
betänkandena 1996/97:SoU1, 1997/98:SoU12, 1997/98:
SoU24, 1998/99:SoU3 och senast 1999/2000:SoU9. I det
sistnämnda betänkandet anförde utskottet att det
vidhöll sitt tidigare ställningstagande att det inte
finns skäl att återinföra lagen. Riksdagen följde
utskottet (rskr. 1999/ 2000:194). (Res. fp)
Enligt lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning
(LOL) och lagen (1993:1652) om ersättning för
sjukgymnastik (LOS) får läkarvårdsersättning inte
lämnas till en läkare eller sjukgymnast som vid
vårdtillfället har fyllt 65 år om inte landstinget
medger något annat. Vidare framgår av lagen
(1962:381) om allmän försäkring (AFL) att ersättning
för tandvård lämnas av försäkringskassan till
vårdgivaren endast om tandvården utförts av en
legitimerad tandläkare eller tandhygienist som inte
har fyllt 65 år.
Regeringen överlämnade den 15 februari 2001 en
lagrådsremiss till Lagrådet om rätt att arbeta till
67 års ålder. I remissen föreslås bl.a. att
nuvarande åldersgränser på 65 år i LOL och LOS skall
höjas till 67 år. Likaså föreslås att åldersgränsen
för tandvårdsersättning till vårdgivare som är
tandläkare och tandhygienist höjs till 67 år.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1
september 2001.
Delegationen (S 1995:10) för samverkan mellan
offentlig och privat hälso- och sjukvård lämnade i
december 1997 sitt slutbetänkande Klara spelregler -
en förutsättning för samverkan mellan offentlig och
privat sjukvård (SOU 1997:179). Utredningen om
sjukvårdsupphandling (S 1998:1) lämnade i december
1999 betänkandet Upphandling av hälso- och
sjukvårdstjänster (SOU 1999:149). Enligt uppgift
från Socialdepartementet kommer de båda betänkandena
att behandlas i en gemensam proposition som avses
överlämnas till riksdagen under 2002.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin uppfattning att det innebär
fördelar om ökat utrymme ges för alternativa
driftsformer inom hälso- och sjukvården. Det stärker
patientens och medborgarens ställning om den
enskilde får ökade möjligheter att välja vårdgivare
inom primärvård och olika typer av specialistvård
liksom att välja sjukhus vid sluten vård. En sådan
utveckling bör kunna bidra till ett bättre bemötande
samt bättre kontinuitet och tillgänglighet i vården.
Detta bör ha positiva effekter även för personalen.
Frågor om enskilda vårdgivares rätt till etablering
behandlas i Samverkansdelegationens betänkande.
Likaså har Samverkansdelegationen föreslagit att
även andra legitimerade vårdgivargrupper än läkare
och sjukgymnaster bör ges möjlighet att bedriva
verksamhet som enskild vårdgivare med finansiering
av landsting. I utredningen nämns bl.a.
sjuksköterskor, barnmorskor, psykologer och
psykoterapeuter. Frågor om upphandling av hälso- och
sjukvårdstjänster har behandlats av Utredningen om
sjukvårdsupphandling. Båda betänkandena bereds i
Regeringskansliet och kommer enligt uppgift att
behandlas i en gemensam proposition. Enligt
utskottets uppfattning bör detta arbete avvaktas.
Motionerna 2000/01:So283 (m), 2000/01:345 (m),
2000/01:So359 (kd) yrkande 5 och 2000/01:So424 (m)
yrkande 1 avstyrks. Även motion 2000/01:So548 (fp)
yrkande 3 avstyrks. Slutligen avstyrks motion
2000/01:So9 (fp) yrkandena 1 och 2.
Enligt gällande lagstiftning får
läkarvårdsersättning respektive
sjukgymnastikersättning inte lämnas till en läkare
eller sjukgymnast som vid vårdtillfället har fyllt
65 år om inte landstinget medger något annat. Vidare
framgår av lagen om allmän försäkring att ersättning
för tandvård lämnas av försäkringskassan till
vårdgivaren endast om tandvården utförts av en
legitimerad tandläkare eller tandhygienist som inte
har fyllt 65 år. I dag råder stor brist på läkare,
tandläkare och annan vårdpersonal vilket gör att
tillgängligheten till vård är begränsad. Behovet av
vårdpersonal av bl. a. de nämnda kategorierna kan
vidare förutses öka de närmaste åren. Utskottet
anser därför att det är av största vikt att ta till
vara den kompetens som utgörs av de läkare,
tandläkare, tandhygienister och sjukgymnaster som
fyllt sextiofem år. I den lagrådsremiss som
regeringen överlämnat till Lagrådet föreslås att
åldersgränsen för att erhålla läkarvårdsersättning,
tandvårdsersättning respektive ersättning för
sjukgymnastik höjs till 67 år. En proposition i
frågan skall enligt uppgift från Regeringskansliet
överlämnas till riksdagen i slutet av innevarande
månad. Enligt utskottet utgör de aviserade förslagen
visserligen ett positivt första steg men är dock
otillräckliga med tanke på behoven. Det bör vara
möjligt för de läkare och andra som så önskar att
fortsätta sin verksamhet med offentlig finansiering
även efter 67 års ålder. Utskottet vill i detta
sammanhang erinra om att även de läkare,
sjukgymnaster, tandläkare och tandhygienister som
fortsätter att arbeta efter 67 års ålder självfallet
står under Socialstyrelsens tillsyn. Regeringen bör
snarast återkomma till riksdagen med förslag som
innebär att åldersgränserna för att erhålla
läkarvårdsersättning, tandvårdsersättning samt
ersättning för sjukgymnastik avskaffas. Vad
utskottet nu anfört med anledning av motionerna
1998/99:So244 (m) yrkande 10, 2000/01:So306 (m),
2000/01:So436 (m), 2000/01:So534 (mp) och 2000/01:
So539 (c) yrkande 8 bör ges regeringen till känna.
Högkostnadsskydd m.m.
I motion 2000/01:So243 av Rolf Gunnarsson (m) begärs
ett tillkännagivande om vad i motionen anförs om en
samordning av taxan för tandvård och sjukvård. Enligt
motionären är egenavgifterna inom sjukvården och
tandvården stora utgifter för många personer. En
person med besvär i käkområdet kan först få betala
stora summor enligt tandvårdstaxan hos tandläkaren
och därefter ytterligare pengar enligt sjukvårdstaxan
om det visar sig vara en skada som i stället skall
behandlas av en läkare.
I motion 2000/01:So383 av Alf Svensson m.fl. (kd)
begärs att regeringen lägger fram förslag till en
förbättrad tandvårdsförsäkring som ingår i den
allmänna sjukvården (yrkande 18). Motionärerna anför
att befolkningen i Sverige under lång tid har haft
en god tandhälsa men att det nu finns risk för att
tandhälsan försämras eftersom den enskildes
kostnader för tandvård stadigt ökat under senare år.
I motionen begärs även ett tillkännagivande om
sambandet mellan tandhälsa och andra sjukdomar
(yrkande 19). Forskare har enligt motionärerna
kunnat klarlägga att den som lider av tandlossning
löper större risk att drabbas av hjärt- och
kärlsjukdomar samt av hjärnblödning och diabetes.
Detta bevisar att god munhälsa också kan förebygga
andra sjukdomar. Det begärs vidare att regeringen
gör en översyn av hela systemet med högkostnadsskydd
(yrkande 21). Under 1990-talet ökade avgifterna för
den enskilde dramatiskt, dels genom att
högkostnadsskyddet höjdes, dels därför att flera
vårdavgifter inte omfattas av högkostnadsskyddet.
Kostnaderna för resor i samband med vård inkluderas
inte heller. Motionärerna anser att en översyn bör
göras så att högkostnadsskyddet inkluderar alla
avgifter i vården samt olika hjälpmedel.
I motion 2000/01:So308 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs
att regeringen lägger fram förslag till en utredning
av konsekvenserna av att infoga tandvårdsförsäkringen
i hälso- och sjukvårdens högkostnadsskydd (yrkande
1). Motionärerna anser att vuxna skall få möjlighet
till regelbundna undersökningar, förebyggande
åtgärder och övrig hälsobevarande tandvård samt viss
infektions- och inflammationsbehandling till en
rimlig kostnad.
I motion 2000/01:So258 av Sofia Jonsson (c) begärs
att regeringen utreder förutsättningarna för att
lägga in ett årligt besök hos tandhygienist i hälso-
och sjukvårdens högkostnadsskydd. Motionären anför
att den förebyggande tandvården är den viktigaste för
att förbättra tandhälsan.
I motion 2000/01:So336 av Thomas Julin m.fl. (mp)
begärs att regeringen låter utreda möjligheten till
ett utgiftstak som täcker de befintliga
högkostnadsskydden m.m. Motionärerna påpekar att
avgifterna blivit allt högre för vård och olika slags
service som hemtjänst, särskilt boende, färdtjänst,
ledsagning, hjälpmedel, utprovning av hjälpmedel,
läkemedel, läkarbesök, tandvård, rehabilitering och
övrig sjukvårdande behandling. Särskilt gruppen
funktionshindrade drabbas hårt av höga sammanlagda
avgifter. Enligt motionärerna bör regeringen därför
utreda möjligheten att införa ett utgiftstak som
täcker såväl de befintliga högkostnadsskydden som
andra utgifter som kan drabba den enskilde när det
gäller de i motionen uppräknade kostnadsområdena.
I motion 2000/01:So508 av Thomas Julin m.fl. (mp)
begärs att regeringen tillsätter en utredning om ett
gemensamt avgiftssystem för tandvård och hälso- och
sjukvård (yrkande 1) samt att regeringen återkommer
med en plan för att stegvis slussa tandvården in i
hälso- och sjukvårdens avgiftssystem (yrkande 3).
Motionärerna anser att tandvård och övrig hälso- och
sjukvård skall ingå i samma avgiftssystem och i
samma högkostnadsskydd. En utredning bör tillsättas
med uppgift att ta fram ett förslag till gemensamt
avgiftssystem liksom en plan för hur och när detta
kan ske.
I motion 2000/01:So518 av Birgitta Carlsson och
Margareta Andersson (c) begärs ett tillkännagivande
till regeringen om vad i motionen anförs om att
glasögon till barn skall betraktas som hjälpmedel.
Motionärerna anför att glasögonkostnader kan bli
ganska betungande för många barnfamiljer, bl.a. för
att barn många gånger måste byta glasögon ganska
ofta. Om glasögon för barn i stället betraktas som
hjälpmedel blir de i stort sett kostnadsfria.
Tidigare behandling och pågående arbete
Motionsyrkanden om att se över systemet med
högkostnadsskydd behandlade utskottet senast i
betänkande 1999/2000:SoU9 (s. 46). Utskottet ansåg
inte att det fanns någon anledning att se över
reglerna om högkostnadsskydd i hälso- och
sjukvårdslagen. Såvitt gällde reglerna om
högkostnadsskydd för läkemedel konstaterade
utskottet att en översyn pågick. Yrkandena
avstyrktes (res. v + mp, kd respektive fp).
Riksdagen följde utskottet (rskr. 1999/2000:194).
Även motionsyrkanden om att tandvård skall ingå i
den allmänna sjukvårdsförsäkringen och dess
högkostnadsskydd har utskottet behandlat tidigare,
senast i betänkande 2000/01:SoU1 (s. 78 f.).
Utskottet avstyrkte motionsyrkandena med hänvisning
till den utredning som tillsatts med uppgift att se
över effekterna av tandvårdsreformen. Riksdagen
följde utskottet (rskr. 2000/01:96).
I betänkande 1998/99:SoU10 behandlades ett yrkande
om bidrag för glas-ögon till barn (s. 41 f.).
Utskottet konstaterade att detta är en fråga för
sjukvårdshuvudmännen och avstyrkte yrkandet (res.
v+mp).
Den läkemedelsreform som infördes den 1 januari 1997
innebar bl.a. att läkemedelsförmånen separerades
från andra förmåner i samband med behov av hälso-
och sjukvård (prop. 1996/97:27, bet. 1996/97:SoU5).
Utredningen om läkemedelsförmånen har bl.a. haft i
uppdrag att beskriva för- och nackdelar med att ha
separata högkostnadsskydd för läkemedel respektive
sjukvård samt föreslå den lösning som bäst beaktar
läkemedelsförmånens allmänna utgångspunkter.
Utredningen föreslår i betänkandet Den framtida
läkemedelsförmånen (SOU 2000:86) att
läkemedelsförmånen även fortsättningsvis bör vara
statligt reglerad och separerad från det särskilda
högkostnadsskyddet för vårdavgifter (s. 297 f.).
Betänkandet bereds för närvarande i
Regeringskansliet.
Nationella folkhälsokommittén redovisar i sitt
slutbetänkande Hälsa på lika villkor - nationella
mål för folkhälsan (SOU 2000:91) arton nationella
folkhälsomål samt strategier för hur målen skall
uppnås. Som ett av målen anges stark solidaritet och
samhällsgemenskap (s. 81 f.). Utredningen påpekar
att många äldre, funktionshindrade och långvarigt
sjuka under senare tid har fått betala allt högre
avgifter för tjänster som de är helt beroende av.
Det kan gälla hälso- och sjukvård, läkemedel,
färdtjänst, hemhjälp, träning, fotvård m.m. Varje
avgift i sig uppfattas inte av respektive huvudman
som så betungande, men den sammanlagda summan kan
bli avsevärd. Enligt utredningen bör staten
fastställa ett högkostnadsskydd eller sätta gränser
för höga sammantagna avgifter inom vård och omsorg,
alternativt kompensera personer med höga avgifter
och omkostnader genom kostnadsersättningar (s. 84
f.).
Socialdepartementet har upplyst att betänkandet är
under remissbehandling.
Regeringen beslutade i september 2000 att tillsätta
en särskild utredare (dir. 2000:65) med uppdrag att
göra en samlad utvärdering av det reformerade
tandvårdsstödet och vid behov föreslå förändringar
som leder till att systemet blir effektivare och
möjligheterna att uppnå reformens syften förbättras.
Utredaren skall särskilt utreda förutsättningarna
för att förbättra stödet vid höga
behandlingskostnader för i första hand de äldre.
Utredaren skall vidare analysera utvecklingen av
priserna för tandvård. Om utredaren finner att
prisutvecklingen är oacceptabel skall hon eller han
föreslå åtgärder för att komma till rätta med detta.
Utredaren skall vidare göra en bedömning av den
framtida kostnadsutvecklingen för
tandvårdsersättningen. Ett delbetänkande skall
överlämnas senast den 15 mars 2001. Där skall bl.a.
ingå frågan om förbättringar av skyddet mot höga
behandlingskostnader. Uppdraget skall redovisas
slutligt senast den 31 mars 2002.
För att i första hand förbättra skyddet mot höga
behandlingskostnader inom tandvården har regeringen
i budgetpropositionen 2000/01:1 (utg.omr. 9, avsn.
3.5.3) avsatt ett resurstillskott om 100 miljoner
kronor för 2001. Regeringen har för avsikt att
tillföra samma summa även 2002 och 300 miljoner
kronor 2003.
Utskottets bedömning
I flertalet motioner under detta avsnitt anförs att
högkostnadsskydden inom vård- och omsorgsområdena på
olika sätt bör samordnas i syfte att minska den
enskildes kostnader. När det först gäller kostnader
för tandvård ser utskottet positivt på att en
särskild utredare tillsatts med uppdrag att göra en
samlad utvärdering av det reformerade
tandvårdsstödet och vid behov föreslå förändringar
som leder till att systemet blir effektivare och
möjligheterna att uppnå reformens syften förbättras.
Utredaren skall särskilt utreda förutsättningarna
för att förbättra stödet vid höga
behandlingskostnader för i första hand de äldre.
Utredaren skall också analysera prisutvecklingen när
det gäller tandvård och föreslå åtgärder om
utvecklingen visar sig oacceptabel. Utskottet kan i
sammanhanget konstatera att tandvårdsområdet har
tillförts 100 miljoner kronor för år 2001 samt,
enligt regeringen, kommer att tillföras ytterligare
100 miljoner kronor respektive 300 miljoner kronor
för åren 2002 och 2003. Beloppen skall i första hand
användas för att förbättra skyddet mot höga
behandlingskostnader. Vad gäller högkostnadsskydd i
övrigt har såväl Utredningen om läkemedelsförmånen
som Nationella folkhälsokommittén presenterat
förslag på området i sina slutbetänkanden. Utskottet
anser mot bakgrund av vad som anförts att riksdagen
inte bör ta något initiativ med anledning av
motionerna 2000/01:So243 (m), 2000/01:So258 (c),
2000/01:So308 (c) yrkande 1, 2000/01:So383 (kd)
yrkandena 18 och 19 samt 2000/01:So508 (mp)
yrkandena 1 och 3. Motionerna avstyrks. Även
motionerna 2000/01:So336 (mp) och 2000/01:So383 (kd)
yrkande 21 avstyrks.
När det gäller bidrag för glasögon till barn
konstaterar utskottet att detta är en fråga för
sjukvårdshuvudmännen. Riksdagen bör således inte ta
något initiativ med anledning av motion
2000/01:So518 (c). Motionen avstyrks.
Tandvård
Flera motionsyrkanden rör utformningen och
tillämpningen av tandvårdsförordningen, bl.a.
landstingens förhandsprövning enligt 7 §.
I motion 2000/01:So399 av Carlinge Wisberg m.fl. (v)
yrkas att regeringen skall ges till känna vad i
motionen anförs om besvärsrätt vid tandsanering.
Motionärerna anser att bestämmelserna om
landstingens överprövning inte är förenlig med den
grundläggande idén om specialistläkares kompetens
att avgöra behandlingsbehovet. Motionärerna föreslår
att försäkringskassorna skall göra
förhandsprövningarna vid tandsaneringar, vilket
medför att den enskilde får rätt att överklaga
besluten.
I motion 2000/01:So476 av Marianne Andersson och
Gunnel Wallin (c) begärs tillkännagivanden till
regeringen om vad i motionen anförs dels om bättre
statistik när det gäller prövning av ansökningar om
byten av tandfyllningar enligt hälso- och
sjukvårdslagen (HSL) (yrkande 1), dels om att
Socialstyrelsen bör ge ut allmänna råd om
tillämpningen av tandvårdsförordningen avseende byten
av tandfyllningar enligt HSL (yrkande 2), dels om en
allmän översyn av tandvårdsförordningen och dess
tillämpningsföreskrifter (yrkande 3), dels om att i
tandvårdsförordningen införa en bestämmelse om rätt
för patienten att medelst förvaltningsbesvär
överklaga landstingets beslut att avslå tandvård
enligt den öppna hälso- och sjukvårdens avgiftssystem
efter prövning enligt 10 § tandvårdsförordningen
(yrkande 4). Motionärerna är kritiska till hur 7 §
tandvårdsförordningen tillämpas. Förhandsprövning
enligt tredje stycket tycks på de flesta håll göras
utan undantag. Eftersom det saknas allmänna råd från
Socialstyrelsen har landstingen fria händer att
utforma förhandsprövningens detaljer. Det är enligt
motionärerna därför vanligt att ganska omfattande
krav ställs på det skriftliga underlag som skall ges
in till landstinget. Vidare har läkarkåren bristande
kunskaper på området. Landstingens beslut har stor
ekonomisk betydelse för den enskilde, och det finns
många exempel på godtycklig och långsam handläggning.
En brist i landstingsförbundets statistik över
ansökningar enligt 7 § tandvårdsförordningen är
avsaknaden av redovisning fördelad på antal bifall,
avslag och ej avgjorda ärenden. Motionärerna anser
att tandvårdsförordningen och dess
tillämpningsföreskrifter är i behov av en allmän
översyn. Först och främst bör det dock i
tandvårdsförordningen införas en bestämmelse om rätt
för patienten att överklaga landstingens beslut.
Samma motionärer begär i motion 1998/99:332 ett
tillkännagivande om att följa utvecklingen av
landstingens förhandsprövning när det gäller
tandvård som led i sjukdomsbehandling (yrkande 2).
Motionärerna understryker vikten av att man vid
förhandsprövningarna inte ifrågasätter diagnosen och
själva behandlingen.
I motion 2000/01:So373 av Siw Persson m.fl. (fp)
begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs
om en översyn av tandvårdsförordningen. Motionärerna
framför i stort sett samma kritik mot tillämpningen
av 7 § tandvårdsförordningen som i motion
2000/01:So476 ovan. Motionärerna anser att frågan om
möjlighet att överklaga landstingens beslut bör ges
högsta prioritet.
I motion 2000/01:MJ763 av Thomas Julin m.fl. (mp)
begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs
om en utredning angående vårdmöjligheter för
amalgamskadade (yrkande 5). Patienter med sjukdom
orsakad av amalgam har rätt till tandvård med full
ersättning. Endast omkring 200 personer har
emellertid fått hjälp med fullständig
amalgamsanering under 1999. Motionärerna föreslår en
utredning av i vilken utsträckning vård av
amalgamskadade verkställs samt av vilka eventuella
hinder som försvårar tillgången till behandling och
hur de kan överbryggas.
Ett antal motioner handlar om amalgam m.m.
I motion 2000/01:So280 av Margareta Cederfelt (m)
begärs att regeringen tillsätter en utredning för att
utreda amalgamets negativa effekter på hälsan samt
eventuella behandlingar. Motionären framhåller att
många människor upplever sig må dåligt av amalgamet
medan den vetenskapliga uppfattningen om ämnets
farlighet är delad.
I motion 1998/99:So332 av Marianne Andersson och
Gunnel Wallin (c) begärs ett tillkännagivande om att
noga följa och driva på arbetet inom EU för ett
amalgamförbud (yrkande 1). Motionärerna anser det
positivt att regeringen säger sig arbeta för att ett
amalgamförbud skall genomföras så snart som möjligt.
De förutsätter att regeringen noggrant följer och
driver på arbetet inom EU så att processen inte
försenas ytterligare. I motionen begärs även
tillkännagivanden om vad i motionen anförs om
inriktningen av kompetenscentrum för biverkningar
och forskning kring dentala material (yrkande 3)
samt om ett obligatoriskt biverkningsregister
(yrkande 4). Eftersom myndigheternas attityd har
varit att amalgam inte kan påverka hälsan har mycket
få studier gjorts där man systematiskt studerat vad
lågdosexponering för kvicksilver under lång tid
betyder för människors hälsa. Inte heller har
amalgamet vägts in i en förklaringsmodell för alla
diffusa och svårdiagnostiserade sjukdomar och
symptom som människor drabbas av i dag. Ett
kompetenscentrum har här en stor uppgift, menar
motionärerna. Motionärerna anser vidare att
registrering av biverkningar av dentala material
skall vara obligatoriskt samt att registret bör
skötas av ett kompetenscentrum. Vidare begärs ett
tillkännagivande om vad i motionen anförs om
forskning (yrkande 5). Motionärerna påpekar att
Forskningsrådsnämnden har framhållit följande
uppgifter som särskilt angelägna för forskare som
intresserar sig för amalgam: inventering och
utveckling av diagnosmetoder för ohälsa betingad av
amalgam, uppföljning i kontrollerade försök av
effekten av s.k. amalgamsanering, utveckling och
undersökning av alternativa tandfyllningsmaterial
samt studier av sociala och psykologiska
konsekvenser av symptomatiska tillstånd för att
utveckla bättre behandlingsstrategier. Motionärerna
anser att sådan forskning bör initieras vid
kompetenscentrumen. Slutligen begär motionärerna att
regeringen skall ges till känna vad i motionen
anförs om åtgärder för att minska
läkemedelsanvändningen (yrkande 6). Värk är enligt
motionärerna ett av de många symptom som patienterna
anser blir bättre efter amalgamsanering. Alla vägar
måste prövas för att minska sjukligheten och dess
kostnader. Således måste även amalgamets och andra
tandlagningsmaterials del i denna sjuklighet
utredas, menar motionärerna.
I motion 1998/99:So296 av Barbro Westerholm (fp)
begärs tillkännagivanden till regeringen om
rapportering av biverkningar för läkemedel, kropps-
implantat, dentalimplantat, kosmetika och
livsmedelstillsatser (yrkande 1), om översyn av
regelverk, praxis och procedurer för riskvärdering
inom olika myndighetsområden (yrkande 2) samt om
försök till lösning av den medicinskvetenskapliga
kontroversen om amalgam (oral galvanism) (yrkande
3). Motionären anför att Forskningsrådsnämnden (FRN)
har haft regeringens uppdrag att genomföra vissa
aktiviteter rörande oral galvanism m.m. FRN föreslog
bl.a. ett enhetligt system för rapportering av
biverkningar från läkemedel, kroppsimplantat,
dentalimplantat, kosmetika och livsmedelstillsatser.
Vidare ansåg FRN att systemet med olika regelverk,
praxis och procedurer för de nämnda områdena, liksom
för kemikalier i miljö och för radioaktivitet, bör
ses över. FRN tog även upp möjligheterna till en
vetenskaplig medling mellan forskargrupper med olika
uppfattning om oral galvanism och amalgamets
effekter.
I motion 1998/99:So441 av Thomas Julin m.fl. (mp)
begärs ett tillkännagivande om att påskynda
avvecklingen av amalgam (yrkande 1). Motionärerna
anser att det inte finns några skäl att avvakta en
eventuell ändring i EU:s direktiv utan att miljö- och
hälsoskäl talar för ett omedelbart amalgamförbud.
I motion 2000/01:So489 av Carina Hägg (s) begärs ett
tillkännagivande om vad i motionen anförs om behovet
av ökad kunskap om amalgamsanering inom hälso- och
sjukvården samt tandvården. Motionären anför att det
behövs ytterligare forskning för att bringa klarhet
i effekterna av amalgamsanering och att det är
angeläget att forskningsmedel ställs till förfogande
härför.
Tidigare behandling och pågående arbete
Enligt 17 § första stycket tandvårdslagen (1985:125)
får regeringen meddela ytterligare föreskrifter om
tandvården som behövs till skydd för enskilda eller
tandvårdens bedrivande i övrigt.
Regeringen har, med stöd i denna delegation,
beslutat tandvårdsförordningen (1998:1338).
Enligt 7 § tandvårdsförordningen (1998:1338) gäller
bestämmelserna i hälso- och sjukvårdslagen om
vårdavgifter inom öppen hälso- och sjukvård för den
som i samband med långvariga sjukdomssymtom får sina
tandfyllningar utbytta som ett led i medicinsk
rehabilitering. Detta gäller dock endast om utbytet
sker med anledning av en utredningsplan och som ett
led i en behandlingsplan som upprättats under
ledning av en läkare med specialistkompetens inom
ett område med anknytning till något eller några av
patientens symtom. Utrednings- och behandlingsplanen
skall innan åtgärderna påbörjas ges in till
landstinget för en bedömning av förutsättningarna
för de föreslagna åtgärderna.
I betänkande 1999/2000:SoU1 behandlade utskottet
motionsyrkanden om landstingens förhandsprövning av
behandlingsförslag (s. 66). För att patienten skall
få en adekvat vård var det enligt utskottet
nödvändigt att inriktningen och omfattningen av
behandlingen bedöms av läkare och tandläkare med
erforderlig kompetens inom det landsting som är
kostnadsansvarigt för vården. Utskottet erinrade om
att utbyte av tandfyllningar skall kunna ske som ett
led i en medicinsk behandling utan att det
föreligger ett säkerställt samband mellan
sjukdomsyttring och fyllningar. Utskottet förutsatte
att regeringen noga följer effekterna av systemet
med förhandsprövning samt vid behov föreslår de
ändringar som bedöms erforderliga. Motionerna
avstyrktes (res. m respektive v + mp). Riksdagen
följde utskottet (rskr. 1999/2000:93).
Riksförsäkringsverket har, på regeringens uppdrag,
följt och analyserat effekterna av det reformerade
tandvårdsstödet. Uppdraget redovisades i mars 2000 i
rapporten Utvärdering av det reformerade
tandvårdsstödet - 1999, det första året.
I uppdraget för den tidigare nämnda utredningen som
skall göra en utvärdering av tandvårdsreformen m.m.
ingår även att se över bestämmelserna om tandvård
som ett led i en sjukdomsbehandling och hur de
tillämpas samt vid behov föreslå ändringar (dir.
2000:65).
Av regleringsbrevet för budgetåret 2001 avseende
Socialstyrelsen framgår att Socialstyrelsen i samråd
med Landstingsförbundet skall göra en uppföljning av
bl.a. de nya bestämmelserna om tandvård som ett led
i en sjukdomsbehandling under en begränsad tid.
Uppföljningen skall bl.a. avse tillämpningen av de
aktuella bestämmelserna i tandvårdslagen och
tandvårdsförordningen samt innehållet i den vård som
ges. Uppdraget skall redovisas senast den 1
september 2001.
Som en följd av regeringens förslag om reformerat
tandvårdsstöd slopades tandvårdsersättning för
amalgamfyllningar fr.o.m. år 1999. I proposition
1997/98:112 Reformerat tandvårdsstöd konstaterade
regeringen att det inte var möjligt att omedelbart
förbjuda användningen av amalgam inom den svenska
tandvården men att det inte förelåg något hinder mot
att utforma ersättningsreglerna så att användningen
av amalgam inte onödigt stimuleras (s. 26).
Regeringen beräknade tidigare att kunna införa ett
förbud mot användningen av amalgam senast fr.o.m.
2001. Regeringen bedömde att ett sådant förbud
skulle kunna införas mot bakgrund av ett föreslaget
tillägg till EU-direktivet om medicintekniska
produkter (93/42/EEG). Enligt budgetpropositionen
för 2001 (prop. 2000/01:1) har tillägget emellertid
slutligen fått en sådan utformning att det troligen
inte blir möjligt att införa ett förbud med stöd
härav. Dessutom har EU på senare tid ingått avtal
med andra länder om medicintekniska produkter och
sådana avtals betydelse måste utredas. Regeringen
undersöker nu möjligheterna att förbjuda amalgam av
miljöskäl, anförs det i budgetpropositionen
(utg.omr. 9, avsn. 3.5.3).
Enligt uppgift från Miljödepartementet pågår arbete
inom EU med att ändra det s.k.
begränsningsdirektivet. Kvicksilver är ett av ämnena
som prioriteras. Sverige kommer att driva på arbetet
mot ett förbud mot bl.a. amalgam.
Regeringen har nyligen överlämnat proposition
2000/01:65 Kemikalie-strategi för Giftfri miljö till
riksdagen. Som ett av fem delmål för att nå en
giftfri miljö anges att nyproducerade varor skall,
så långt det är möjligt, vara fria från vissa ämnen.
Detta gäller bl.a. kvicksilver från år 2003.
Regeringen avser att inom EU på olika sätt verka för
att regler införs som förbjuder användningen av de
ämnen som omfattas av delmålet. I propositionen
beskrivs också nationella strategier för att nå
delmålet.
I betänkande 1997/98:SoU25 Reformerat tandvårdsstöd
behandlade utskottet propositionen 1997/98:112 samt
motionsyrkanden om bl.a. amalgam (s. 60-66). I
betänkandet avstyrktes bl.a. yrkanden om att frågor
rörande amalgam och tandvård skall bli föremål för
utredningar. Mot bakgrund av att dessa frågor varit
föremål för flera omfattande studier och utredningar
under senare år fann utskottet det inte påkallat med
något initiativ från riksdagen (res. mp).
I betänkandet avstyrktes vidare motionsyrkanden om
forskning på området. Utskottet vidhöll sin tidigare
inställning att forskning om dentala material och
deras påverkan på människors hälsa är angelägen.
Utskottet hänvisade till betänkande 1996/97:SoU6,
vari konstaterats att omfattande forskning pågick på
området. Utskottet anförde vidare att forskning inom
området också har bedrivits av Medicinska
forskningsrådet samt att Forskningsrådsnämnden
nyligen sammanställt forskningsresultat kring
amalgamfrågan.
Riksdagen följde utskottet (rskr. 1997/98:289).
I budgetpropositionen för 2001 (prop. 2000/01)
avsattes sammanlagt 13 miljoner kronor för
ekonomiskt stöd till olika kompetenscentrum för
tandvårdsrelaterade frågor (utg.omr. 9, avsn.
3.6.1). För två kompetenscentrum för sällsynta
medicinska och odontologiska tillstånd avsattes 8
miljoner kronor. En miljon kronor avsattes till en
utvärdering av verksamheten vid Metallbiologiskt
centrum i Uppsala. Resterande medel, 4 miljoner
kronor, avsattes till det nybildade
kunskapscentrumet för dentala material som inrättats
inom Socialstyrelsen. En referensgrupp har bildats
med representanter för tandläkare, tandtekniker,
landstingen och Tandvårdsskadeförbundet.
Sammanfattningar i form av kliniska riktlinjer skall
tas fram efter förslag från referensgruppen (avsn.
3.5.3).
Socialstyrelsen har inrättat ett biverkningsregister
för dentala material. Driften av registret sköts av
Odontologiska fakulteten i Umeå. Registret omfattar
såväl lokala biverkningar i munhålan som generella
biverkningar. Läkare, tandläkare och tandhygienister
som misstänker att det finns ett samband mellan ett
dentalt material och en biverkning kan rapportera
det till registret.
Forskningsrådsnämnden (FRN) har haft regeringens
uppdrag att genomföra vissa aktiviteter i syfte att
skapa överblick över samt fördjupad kunskap om de
eventuella hälsoeffekterna av kvicksilver från
amalgam (oral galvanism). Uppdraget redovisades i
april 1998. För en sammanfattning av rapporten
hänvisas till betänkande 1997/98:SoU25 s. 64 f.
Utskottets bedömning
I flera motioner framförs kritik mot utformningen
och tillämpningen av tandvårdsförordningen när det
gäller landstingens förhandsprövning av
behandlingsförslag. Utskottet konstaterar att
utredningen som har i uppdrag att göra en
utvärdering av tandvårdsreformen bl.a. skall se över
bestämmelserna om tandvård som ett led i en
sjukdomsbehandling. Utredningen skall belysa hur
bestämmelserna tillämpas och vid behov föreslå
ändringar. Vidare skall Socialstyrelsen i samråd med
Landstingsförbundet göra en uppföljning av samma
bestämmelser. Enligt utskottet får därmed motionerna
1998/99:332 (c) yrkande 2, 2000/01:So373 (fp),
2000/01:So399 (v), 2000/01:So476 (c) yrkandena 1-4
samt 2000/01:MJ763 (mp) yrkande 5 anses i huvudsak
tillgodosedda.
Frågor rörande amalgam och dess effekter på hälsan
har varit föremål för flera studier och utredningar
under senare år. Omfattande forskning inom området
har också bedrivits. Ett kunskapscentrum för dentala
material har vidare skapats inom Socialstyrelsen.
Utskottet anser inte att det är påkallat med något
initiativ från riksdagens sida med anledning av
motionerna 1998/99:So296 (fp) yrkandena 2 och 3,
1998/99:So332 (c) yrkandena 3, 5 och 6,
2000/01:So280 (m) samt 2000/01:So489 (s).
Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att det
i Regeringskansliet och på EU-nivå pågår ett aktivt
arbete mot att införa ett förbud mot kvicksilver och
amalgam. Utskottet utgår från att kraftfulla
åtgärder med detta syfte vidtas även utan något
initiativ från riksdagen. Motion 1998/99:So332 (c)
yrkande 1 får anses delvis tillgodosedd och avstyrks
därmed. Detsamma gäller motion 1998/99:So441 (mp)
yrkande 1.
När det gäller biverkningsregister finner utskottet inte
anledning till ändring av nuvarande system.
Motionerna 1998/99:So296 (fp) yrkande 1 och
1998/99:So332 (c) yrkande 4 avstyrks.
Läkemedel
I motion 1998/99:So423 av Ulf Kristersson m.fl. (m)
begärs ett tillkännagivande om att se över
Läkemedelsverkets uttag av avgifter för registrering
av läkemedel från läkemedelsindustrin och
läkemedelsimportörer (yrkande 10).
I motion 1998/99:So206 av Barbro Westerholm (fp)
begärs ett tillkännagivande om livsviktiga
läkemedel. När ett läkemedelsföretag väljer att
avregistrera ett läkemedel på grund av dålig
lönsamhet finns enligt motionären två utvägar. Den
ena är att företaget fortsätter att producera medlet
men säljer det på s.k. licens. Den andra är att
Apoteket AB tar upp produktionen av läkemedlet,
vilket emellertid är en dyrbar lösning. Motionären
anser därför att man vid registrering av livsviktiga
läkemedel för kronisk användning bör koppla
registreringen till ett åtagande från
läkemedelsindustrins sida. Åtagandet innebär ett
ansvar att sörja för att de patienter som
förskrivits läkemedlet och som använder det vid
tidpunkten för avregistreringen skall kunna få
medlet så länge behov föreligger och andra
behandlingsalternativ visat sig mindre lämpliga.
Läkemedelslagstiftningen bör kompletteras på denna
punkt, sägs det i motionen.
I motion 1998/99:So253 av Barbro Westerholm (fp)
begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i
motionen anförs om kontrollen av biokemiska reagens
av animaliskt ursprung. Motionären redogör för en
del av föreskrifterna rörande godkännande och
kontroll av biokemiska reagens av animaliskt
ursprung. Såväl framställning som import av sådana
reagens kan bedömas utifrån ett otal aspekter.
Gränsdragningsproblem, bl.a. avseende ansvarig
myndighet, är snarare regel än undantag. Motionären
anser därför att regelverket bör bli föremål för en
utredning med syfte att åstadkomma förenklingar utan
att säkerheten därmed eftersätts.
Nio motioner rör beroendeframkallande läkemedel.
I motion 1998/99:So258 av Ingrid Burman m.fl. (v)
yrkas att riksdagen hos regeringen begär att
Socialstyrelsen får i uppdrag att utreda
läkemedelsföretagens ansvar för sina produkter
(yrkande 4). Motionärerna anser att de
läkemedelsföretag som marknadsför och säljer
läkemedel med beroendeframkallande verkan bör
åläggas att solidariskt anslå medel till en fond som
används till information om dessa läkemedel samt
till stöd åt personer som drabbats av
läkemedelsberoende.
I motion 2000/01:So320 av Yvonne Oscarsson (v) yrkas
att riksdagen begär att regeringen i lämplig lag
eller författning reglerar läkarnas plikt att
informera patienten i vilken utsträckning ett
läkemedel är beroendeframkallande. Vid
förskrivningen till patienten bör det krävas att
läkaren även noggrant informerar om läkemedlets
biverkningar, sägs det i motionen.
I motion 2000/01:So413 av Yvonne Oscarsson (v) yrkas
att riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning i syfte att komma med förslag till
insatser för att stödja läkemedelsmissbrukare.
Enligt motionären behövs en genomgripande belysning
av problemet, exempelvis genom inrättandet av
särskilda centrum runt om i landet med uppgift att
stödja människor som fastnat i läkemedelsmissbruk.
I motion 2000/01:So341 av Per Landgren (kd) begärs
ett tillkännagivande om vad i motionen anförs om
behovet av lagstiftning för att sjukvården i
förekommande fall skall kunna beslagta
narkotikaklassad medicin. Motionären påpekar att det
inte finns någon lagreglering avseende hanteringen
av narkotikaklassad medicin i samband med en
patients dödsfall. Läkemedlet tillfaller dödsboet,
vilket medför att anhöriga kan missbruka eller
försälja läkemedlet.
I motion 1999/2000:So226 av Kerstin Heinemann m.fl.
(fp) begärs att regeringen skall ges till känna vad
i motionen anförs om läkemedelsberoende (yrkande
20). Läkemedelsepidemiologiska nätverket (NEPI) har
fått avbryta en påbörjad studie över omfattningen av
läkemedelsberoende. Motionärerna anser det angeläget
att studien genomförs, för att därmed kunna bedöma
hur allvarligt problemet är och hur stort
vårdbehovet är.
I motion 1998/99:So461 av Kerstin Heinemann m.fl.
(fp) begärs ett liknande tillkännagivande om
läkemedelsberoende (yrkande 19).
I motion 1998/99:So372 av Thomas Julin m.fl. (mp)
begärs ett tillkännagivande om åtgärder för att
förhindra läkemedelsmissbruk och illegal försäljning
av beroendeframkallande läkemedel (yrkande 4).
Motionärerna anser att ett förbättrat samarbete
mellan apotekspersonal och läkare kan bidra till ett
minskat missbruk av läkemedel. De föreslår därför en
ändring i lagstiftningen om tystnadsplikt för dessa
yrkesgrupper. För att förhindra att en patient genom
recept från flera olika läkare skaffar sig stora
mängder beroendeframkallande läkemedel för eget
missbruk eller för illegal försäljning, bör man
enligt motionärerna införa ett s.k. "smart card" som
patienten måste visa upp vid köp av dessa slags
läkemedel. På kortet lagras uppgifter om vilka
beroendeframkallande läkemedel patienten har och
vilken läkare som förskrivit dem.
I motion 2000/01:So259 av Nalin Pekgul (s) begärs
ett tillkännagivande till regeringen om vad i
motionen anförs om behovet av ett centralt register
över människors läkemedelsuttag. Motionären anser
att apoteket bör inrätta ett centralt register över
läkemedelsuttag för att förhindra att en och samma
patient tar ut för mycket av ett läkemedel.
I motion 2000/01:So384 av Hans Hoff (s) begärs ett
tillkännagivande om behovet av att inrätta ett
centralt apoteksregister för att minimera risken för
missbruk av mediciner. Motionären anser att inköpen
av mediciner som kan användas i andra syften än att
behandla en sjukdom bör samordnas genom registrering
på personnummer i en central databas som varje
apotek har tillgång till.
Flera motioner handlar om könsrelaterad
läkemedelsbehandling m.m.
I motion 2000/01:So437 av Maud Ekendahl m.fl. (m)
begärs ett tillkännagivande om att kvinnor och män
skall inkluderas i klinisk läkemedelsprövning och
att resultaten skall analyseras könsspecifikt
(yrkande 3). Motionärerna påpekar att det i FASS
endast finns mycket få beskrivningar som underlag
för att ge olika doser läkemedel till kvinnor
respektive män. Mycket sällan förekommer information
om huruvida kvinnor och män har samma eller olika
förmåga att tillgodogöra sig läkemedlet.
I motion 2000/01:A811 av Maria Larsson m.fl. (kd)
begärs ett tillkännagivande om könsspecifik märkning
av läkemedel (yrkande 12). Motionärerna påpekar att
flera studier visat att kvinnor får fler
läkemedelsbiverkningar än män. Kunskapen om vilka
läkemedel som bör doseras olika till män respektive
kvinnor är fortfarande ofullständig. Motionärerna
menar att det i Sverige bör införas lagstiftning om
att läkemedel före marknadsgodkännande normalt bör
studeras på patienter som representerar hela den
population som avses bli behandlad med läkemedlet i
fråga. Regeringen bör återkomma med förslag i
frågan.
I motion 1999/2000:A804 av Maria Larsson m.fl. (kd)
begärs att regeringen skall ges till känna vad i
motionen anförs om behovet av forskning för att ge
kvinnor rätt läkemedelsbehandling och vård (yrkande
29). Motionärerna påpekar att såväl
läkemedelsforskningen som vårdforskningen oftast har
mannen som norm. Det står dock i dag helt klart att
män och kvinnor har olika symptom och vårdbehov vid
t.ex. en hjärtinfarkt. Enligt motionärerna är det
viktigt att forskningen inriktar sig både på kvinnor
och män.
Även i motion 1999/2000:So257 av Ulla-Britt Hagström
(kd) begärs ett tillkännagivande om könsspecifik
märkning av läkemedel (yrkande 1). Motionären anser
att även kvinnor bör delta i tidiga kliniska
prövningar av läkemedel. I motionen begärs vidare
ett tillkännagivande om att vid utvecklingen av nya
läkemedel systematiskt analysera eventuella
könsbetingade skillnader i effekt och biverkningar
(yrkande 2).
Även i motion 1998/99:So234 av samma motionär
begärs ett tillkännagivande om könsspecifik märkning
av läkemedel.
I motion 1998/99:So313 av Viviann Gerdin och Gunnel
Wallin (c) begärs ett tillkännagivande till
regeringen om att läkemedel som ges till kvinnor
också skall ha utprovats i försöksgrupper på kvinnor
(yrkande 2). I dag skrivs läkemedel ut efter
föreliggande norm för en vuxen människa, nämligen en
man i 25-årsåldern som väger 75 kg. Självklart leder
detta till många feldoseringar, sägs det i motionen.
I motion 2000/01:So319 av Barbro Feltzing (mp)
begärs ett tillkännagivande om att medicinsk
forskning snarast bör initieras för att ta fram
doseringsnormer för medicin till kvinnor baserade på
den kvinnliga kroppen (yrkande 1).
Samma yrkanden framställs i motion 1998/99:So276 av
Barbro Johansson m.fl. (mp) och i motion 1999/2000
:So252 av Barbro Feltzing m.fl. (mp).
I ovannämnda motion 2000/01:So319 begärs även ett
tillkännagivande om att Utredningen om
jämställdhetsmärkning bör lägga fram förslag som
syftar till ändring av medicindosering hos
läkemedelsbolagen (yrkande 2). Utredningen lägger nu
förslag om att värktabletter skall vara utprovade
för kvinnor. Enligt motionärens mening bör
utredningen emellertid också lägga skarpa förslag i
syfte att förmå läkemedelsbolagen att ändra sin
policy och ta fram medicindoseringsnormer för
kvinnor. Bolagen kan därmed få underlag till att
jämställdhetsmärka sina produkter.
I flera motioner begärs tillkännagivanden om
trafikfarliga mediciner.
I motion 2000/01:So205 av Lars Björkman och Jan-
Evert Rådhström (m) begärs ett tillkännagivande om
vad i motionen anförs om åtgärder i syfte att
förbättra informationen om och varningstexterna på
mediciner som är oförenliga med framförande av
fordon i trafiken. Enligt motionärerna är det
vanligt förekommande att förare intagit
trafikfarliga mediciner som många gånger kan
jämföras med narkotiska preparat. Detta beror främst
på förarnas okunskap om läkemedlens effekt.
Läkemedelsverket åsätter medicin innehållande vissa
trafikfarliga substanser en varningstriangel. Det
förekommer dock att två snarlika mediciner behandlas
olika genom att enbart den ena märks. Vidare är
importerade läkemedel aldrig märkta med
varningstriangel. Informationen från läkare och
apotekspersonal är också bristfällig.
I motion 1999/2000:So301 av samma motionärer
framställs ett likartat yrkande om tillkännagivande.
I motion 1999/2000:So239 av Kenth Skårvik (fp) samt
i motion 1998/99: So315 av samma motionär begärs
tillkännagivanden om vad i motionerna anförs om
bättre information på förpackningar med farliga
mediciner. Motionären anser att den röda
varningstriangeln bör förses med texten
"trafikfarlig medicin" för medicin som kan vara
farlig i samband med bilkörning eller "förbud mot
bilkörning" för särskilt farlig medicin som på inga
villkor kan förenas med bilkörning.
Samma uppfattning som i motion 1999/2000:So239 ovan
framförs i motion 1998/99:So408 av Krister Örnfjäder
(s), vari begärs ett tillkännagivande om märkning av
trafikfarlig medicin.
I motion 1998/99:So407 av samme motionär begärs ett
tillkännagivande om vad i motionen anförs om att det
bör införas ett regelverk för märkning av
trafikfarlig medicin.
I motion 1998/99:So398 av Ann-Marie Fagerström och
Agneta Ringman (s) begärs att regeringen ges till
känna vad i motionen anförs om läkemedel i trafiken.
Motionärerna anför att det i dag gällande frivilliga
systemet med märkning av trafikfarliga läkemedel med
en triangel fungerar dåligt.
Tre motioner rör kvicksilver och titandioxid i
läkemedel m.m.
I motion 2000/01:So254 av Chatrine Pålsson (kd)
begärs ett tillkännagivande om behovet av en förnyad
avvecklingsplan för kvicksilver (yrkande 1). 1994
fastställde riksdagen en avvecklingsplan för
kvicksilveranvändning i samhället till år 2000.
Motionären anför att kvicksilver är riskabelt
oavsett mängd. Även lägre doser kan ge immunologisk
påverkan och överkänslighetsreaktioner. Trots det
ingår kvicksilverföreningar som konserveringsmedel i
medicinska preparat. Enligt motionären bör en
utredning tillsättas för att söka fastställa varför
avvecklingsplanen misslyckats och hur det vidare
arbetet med att reducera ämnet skall bedrivas.
I motion 2000/01:So309 av Gudrun Lindvall (mp)
begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs
om ett förbud mot kvicksilver som konserveringsmedel
i läkemedel och vacciner (yrkande 1). Enligt
motionären måste kvicksilvret antingen ersättas av
mindre riskabla substanser eller måste man använda
beredningsformer/förpackningsstorlekar där
konserveringsmedel inte behövs. I motionen begärs
även ett tillkännagivande om förbud att använda
titandioxid som färgtillsats i läkemedel (yrkande
2). Motionären anför att titandioxid av hävd anses
ofarligt men att det på senare år har kommit
rapporter om överkänslighetsreaktioner mot ämnet.
Det begärs slutligen ett tillkännagivande om att
utreda användningen av andra färgämnen och
tillsatser i läkemedel (yrkande 3). Motionären
framhåller att det är viktigt att läkemedel är så
fria från färgmedel och andra tillsatser som möjligt
eftersom det annars kan vara svårt att fastställa
vad i medicinen som orsakar eventuella biverkningar.
I motion 2000/01:MJ763 av Thomas Julin m.fl. (mp)
yrkas att riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring enligt vad som anförs i
motionen om kvicksilver som konserveringsmedel
(yrkande 3). Motionärerna anför att det är hög tid
att Läkemedelsverket får i uppdrag att se över
användningen av kvicksilver i farmaceutiska och
veterinärmedicinska preparat samt att ett förbud
utfärdas mot användning av kvicksilver som
konserveringsmedel.
I två motioner begärs förbud mot olika slags
läkemedel.
I motion 1999/2000:So222 av Maud Ekendahl och
Elizabeth Nyström (m) begärs ett tillkännagivande om
vad i motionen anförs om att en avregistrering av
läkemedel innehållande flunitrazepam bör ske.
Motionärerna anför att dessa läkemedel, bl.a.
Rohypnol, är vanligt förekommande i
missbrukssammanhang och omsätts illegalt i betydande
omfattning. Under de senaste åren har intag av
flunitrazepam, ofta i kombination med förtäring av
alkohol, varit ett ökande inslag i samband med
våldsbrott. Tullens och polisens beslag tyder på ett
omfattande missbruk.
I motion 1999/2000:So419 av Yvonne Oscarsson och
Sven-Erik Sjöstrand (v) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att Läkemedelsverket utreder
möjligheterna att dra tillbaka mediciner som
innehåller substansen dextropropoxifen (DXP) från
marknaden (yrkande 1). Motionärerna anför att många
värktabletter innehåller den smärtstillande
substansen DXP. Varje år dör närmare 200 personer i
Sverige som en direkt följd av förgiftning av detta
ämne, varav hälften av fallen utgör självmord och
hälften olycksfall. DXP kan vara dödligt redan vid
en läkarförskriven dos om det blandas med alkohol,
sömnmedel eller lugnande medel. Motionärerna begär
vidare ett tillkännagivande om att det finns
alternativa medel på marknaden som är lika effektiva
som DXP-preparat, men mindre giftiga (yrkande 2).
Slutligen begärs i motionen ett tillkännagivande om
att DXP-preparat skall narkotikaklassas (yrkande 3).
Forskare har enligt motionärerna konstaterat att DXP
i stort sett kan jämföras med narkotikaklassade
preparat.
Några motioner handlar om kostnader för olika slags
läkemedel.
I motion 1998/99:So321 av Ingrid Burman m.fl. (v)
begärs ett tillkännagivande om att ge
Socialstyrelsen i uppdrag att undersöka
konsekvenserna av de höga priserna på
migränmediciner (yrkande 8). De nya och effektivare
medicinerna mot migrän är enligt motionärerna så
dyra att många läkare tvekar att skriva ut dem, och
många patienter som fått medicinerna utskrivna
avstår från att hämta ut dem. Vid kraftigare
migränanfall behövs de dyrare läkemedlen för att
undvika stort lidande och för samhället kostsamma
sjukskrivningar.
I motion 2000/01:So497 av Monica Öhman och Kristina
Zakrisson (s) begärs ett tillkännagivande om vad i
motionen anförs om läkemedel till människor med
psykiskt handikapp. Gruppen psykiskt sjuka är enligt
motionärerna en av de grupper som drabbats särskilt
hårt av saneringarna i den svenska ekonomin och som
nu bör prioriteras vad gäller ökad hjälp. Enligt
motionärerna kan det finnas ett samband mellan
ökningen av psykiskt sjuka som åter hamnat under
vård och den omständigheten att kostnaden för
psykofarmaka skall betalas av den sjuke.
Samma yrkande framställs i motion 1998/99:So327 av
Lars U Granberg och Monica Öhman (s).
I motion 1998/99:So359 av Laila Bjurling (s) begärs
ett tillkännagivande om vad i motionen anförs om
Antabus. Motionären anser att regeringen bör se över
möjligheten att åter låta antabus ingå i
högkostnadsskyddet för läkemedel.
Speciallivsmedel berörs i två motioner.
I motion 2000/01:So323 av Maud Ekendahl (m) begärs
ett tillkännagivande om att ett bidragssystem bör
utformas så att det blir ett enhetligt system i hela
landet (yrkande 2). Enligt motionären varierar
kostnaderna för sondnäringar och näringspreparat
mycket, beroende på var patienten är bosatt i
landet. Detta beror på att det är huvudmännen inom
landsting och kommuner som beslutar om eventuellt
ekonomiskt bidrag lokalt.
I motion 2000/01:So410 av Göran Norlander m.fl. (s)
begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs
om ekonomiskt stöd till glutenintoleranta.
Motionärerna påpekar att personer med celiaki,
glutenintolerans, inte kan erhålla medicin som
lindrar och därigenom få del av de förmåner som
högkostnadsskyddet ger.
Två motioner handlar om information samt personal på
apoteken.
I motion 1998/99:So467 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs
om en snabbutredning av kommande behov av personal
inom apoteksverksamheten (yrkande 18). Enligt
motionen är rekryteringsläget bekymmersamt med i
många fall inga sökande till utannonserade
receptariebefattningar. Personalbehovet behöver
snabbutredas så att antalet utbildningsplatser kan
dimensioneras därefter.
I motion 2000/01:So383 av Alf Svensson m.fl. (kd)
begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs
om telefonrådgivning och opartisk information om
läkemedel (yrkande 17). Motionärerna anför att fler
medborgare själva kan skaffa sig information om
läkemedel genom fortsatt utbyggnad av
telefonrådgivning samt opartisk information. Enligt
motionärerna måste den i dag omfattande kommersiella
dominansen av läkemedel på Internet kompletteras och
stöd ges till projektet Info Medicas fortsatta
utveckling. Lands-tingsförbundet måste aktivt verka
för att tillgodose patientens rätt till opartisk
information om läkemedel, anförs det.
Tidigare behandling och pågående arbete
Det nuvarande statliga förmånssystemet för läkemedel
trädde i kraft den 1 januari 1997 (prop. 1996/97:27,
bet. 1996/97:SoU5). Förmånssystemet regleras i lagen
(1996:1150) om högkostnadsskydd vid köp av
läkemedel. Genom en lagändring den 1 juni 1999
höjdes beloppsgränsen för högkostnadsskyddet vid köp
av läkemedel med 500 kr från 1 300 kr till 1 800 kr
(prop. 1998/99:106, bet. 1998/99:SoU14).
I betänkande 1997/98:SoU15 behandlades
motionsyrkanden om olika läkemedelsfrågor. I
betänkandet lämnas utförliga redogörelser kring
olika frågor på läkemedelsområdet samt hänvisas även
till andra betänkanden. Beträffande motioner om
läkemedelsberoende anförde utskottet följande (s. 6
f.).
Konkreta åtgärder behövs på flera områden för att
komma till rätta med läkemedelsberoendet och
läkemedelsmissbruket. Flera åtgärder sker också
eller planeras. En kartläggning planeras nu av
Folkhälsoinstitutet och NEPI av läkemedelsberoendets
omfattning, konsekvenser och bakomliggande orsaker.
Den producentobundna informationen om
beroendeframkallande läkemedel kan behöva stärkas
och mindre förpackningar tillhandahållas av dessa
läkemedel. En förbättrad grundutbildning och
fortbildning av vårdpersonal bör också övervägas.
Det ingår i uppdraget till den särskilde utredaren
för en översyn av den framtida
läkemedelsdistributionen att också analysera
formerna för den framtida läkemedelsinformationen
och lämna förslag till riktlinjer för denna.
Utredaren skall beakta gränsdragningen mot och
samarbetet med olika aktörer inom läkemedelsområdet
som Läkemedelsverket och Socialstyrelsen. De
kliniska farmakologernas roll inom den
producentobundna informationen skall särskilt
belysas. Enligt uppgift är en rapport om
läkemedelsinformationen under utarbetande.
Den 1 januari 1997 inrättades receptregister och
förskrivarregister för att bl.a. förbättra
uppföljningen av förskrivningarna i offentlig och
privat vård.
Läkemedelskommittéernas ställning har förstärkts
genom författningsreglering. Uppföljning av
läkemedelsförskrivningen är en väsentlig del av
kommittéernas verksamhet.
Socialstyrelsen har tillsammans med landstinget i
Blekinge bedrivit en försöksverksamhet med
registrering av förskrivningsorsak på recepten i
syfte att åstadkomma förbättrad kvalitet i
läkemedelsförskrivningen. Försöksverksamheten
utvärderas för närvarande.
Som ett led i försöken att förhindra
receptförfalskningar förskrivs sedan april 1996
bl.a. narkotiska läkemedel på en särskild
receptblankett. Blanketten tillhandahålls i särskild
nummerserie av Apoteket AB eller av annan som har
erhållit Läkemedelsverkets tillstånd. Utlämnade
blanketter skall kunna härledas till namngiven
receptutfärdare eller ansvarig person på klinik
eller dylikt. Utskottet utgår från att regeringen
noga följer utvecklingen på detta område och vid
behov återkommer till riksdagen.
Mot bakgrund av det anförda anser dock utskottet
att riksdagen för närvarande inte behöver ta något
initiativ på området. Motionerna - - - avstyrks.
I betänkande 1997/98:SoU15 behandlades vidare ett
motionsyrkande om att en utredning bör göras kring
bidragssystemet för sondnäringar och närings-
preparat. Utskottet hänvisade till att en utredning
tillsatts med uppdrag att göra en översyn av
förmånssystemet för speciallivsmedel (s. 12).
Samtliga motionsyrkanden avstyrktes (m, v och mp
hade var sin reservation avseende
beroendeframkallande läkemedel m.m.). Riksdagen
följde utskottet.
Motionsyrkanden om könsrelaterad
läkemedelsbehandling m.m. behandlade utskottet i
betänkande 1998/99:SoU10. Utskottet anförde (s. 81)
att det delade den bedömning som Utredningen om
bemötande av kvinnor och män inom hälso- och
sjukvården (S 1994:8) gjort, nämligen att en
situation där forskningens resultat ensidigt gagnar
kunskapsframväxt avseende vissa grupper i samhället
på bekostnad av andra är problematisk både ur
rättvisesynpunkt och ur etiksynpunkt. Jämlikhet och
jämställdhet inom kunskapsframväxten förutsätter att
de studiepopulationer som ingår i forskningsprojekt
är representativa i relation till befolkningen i
stort eller till den patientgrupp som är föremål för
studier. Utskottet framhöll vidare att Medicinska
forskningsrådet i ett policyuttalande hade
framhållit bl.a. vikten av att etikkommittéerna
uppmärksammar projektansökningarnas val av
studiepopulation och vid behov begär in ytterligare
motiveringar eller preciseringar samt väger in valet
av studiepopulation i den etiska bedömningen.
Utskottet ansåg med anledning härav att något
tillkännagivande inte var erforderligt och avstyrkte
motionerna i den mån de inte var tillgodosedda med
det anförda (res. v+kd+mp). Riksdagen följde
utskottet (rskr. 1998/99:198).
Regeringen anförde i proposition 1993/94:163
Riktlinjer för en fortsatt kretsloppsanpassning av
samhället - åtgärder för att minska riskerna med
kemikaliehanteringen att användningen av amalgam
inom vuxentandvården borde upphöra så snart som
möjligt, dock senast till år 1997. När det gällde
avvecklingen av kvicksilver i samhället i övrigt
bedömde regeringen att avvecklingen borde kunna ske
med inriktning på år 2000 (s. 49 f.).
Socialutskottet anförde i yttrande till
jordbruksutskottet (1993/94:SoU2y) att det inte hade
något att erinra mot regeringens principiella
inställning att kvicksilveranvändningen borde
avvecklas till år 2000. Utskottet ansåg att det var
mycket angeläget att så snabbt som möjligt finna
alternativ till kvicksilver som konserveringsmedel i
läkemedel. Enligt utskottet var det dock svårt att
bedöma när en sådan avveckling helt kunde ske (s.
7). Jordbruksutskottet delade socialutskottets
bedömning (1993/94:JoU23) och avstyrkte en motion i
frågan. Riksdagen följde utskottet (rskr.
1993/94:273).
I betänkande 1999/2000:SoU9 (s. 40) behandlade
utskottet en motion om att en utredning av kommande
behov av personal inom apoteksverksamheten bör
göras. Utskottet noterade att Högskolan i Kalmar och
Göteborgs universitet ansökt om rätt att utfärda
receptarieexamen samt att Umeå universitet avser att
ansöka om sådan examensrätt. Vidare utgick utskottet
från att regeringen uppmärksamt följer frågan. Något
initiativ från riksdagen ansågs därför inte behövas.
Utskottet avstyrkte motionen (res. fp). Riksdagen
följde utskottet (rskr. 1999/2000:194).
En motion om ekonomiska lättnader avseende läkemedel
till människor med psykiska handikapp behandlade
utskottet i betänkande 1997/98:SoU12 (s. 53 f).
Utskottet avstyrkte motionen med hänvisning till en
överenskommelse mellan Landstingsförbundet och
staten om att ett extra anslag om 75 miljoner kronor
skulle fördelas bland sjukvårdshuvudmännen. Det
gällde ersättningar 1997 för gratis läkemedel till
vissa psykiskt sjuka, nämligen patienter utan
sjukdomsinsikt och för vilka bristande medicinering
kan innebära fara för patientens eller annans liv
och hälsa.
Sedan 1998 ingår i det särskilda statsbidraget till
landstingen för läkemedelsförmånens kostnader
ersättning för landstingens kostnader för att
tillhandahålla läkemedel till vissa patienter som
saknar sjukdomsinsikt och för vilka bristande
medicinering kan innebära fara för patientens eller
annans liv och hälsa.
Landstingsförbundet, Läkemedelsverket,
Socialstyrelsen och Apoteket AB kom den 24 februari
1997 överens om en hanteringsordning för
tillhandahållande av gratis mediciner till vissa
patienter som saknar sjukdomsinsikt.
Hanteringsordningen innehåller bestämmelser bl.a. om
vilka läkare som skall ha rätt att bedöma om en
patient skall erhålla gratis läkemedel, de
medicinska kraven härför samt praktiska regler kring
rekvisition och hanteringen vid apoteken m.m.
Enligt 25 § läkemedelslagen (1992:859) skall bl.a. den som
ansöker om godkännande för försäljning av ett
läkemedel betala ansökningsavgift. Regeringen
beslutar om avgifternas storlek.
Ett nytt avgiftssystem infördes för den statliga
läkemedelskontrollen fr.o.m. den 1 januari 2000. I
budgetpropositionen för 2000 (prop. 1999/2000:1)
redogörs för skälen till och innebörden av det nya
systemet (utg.omr. 9, avsnitt 4.6). Enligt
propositionen avser regeringen att noga följa
utvecklingen av Läkemedelsverkets totala
avgiftsintäkter och kostnader. Utskottet tillstyrkte
lagförslagen (bet. 1999/2000:SoU1, s. 61), vilka
inte föranlett några motioner.
Regeringen anför i proposition 2000/01:3 Forskning
och förnyelse (s. 220) att utveckling av nya
läkemedel är av stor vikt, såväl utifrån ett
folkhälsoperspektiv som ur ett industripolitiskt
perspektiv. Det har visat sig att
läkemedelsföretagen satsar alltmer på läkemedel med
breda målgrupper. Mot denna bakgrund bör enligt
regeringens mening ett viktigt mål för det
offentliga vara att stödja även forskning på
läkemedel som riktar sig till "smala"
befolkningsgrupper och där kommersiella
vinstintressen inte är lika givna.
Som ovan nämnts anges i proposition 2000/01:65
Kemikaliestrategi för Giftfri miljö som ett av
delmålen för en giftfri miljö att nyproducerade
varor från år 2003 så långt det är möjligt skall
vara fria från kvicksilver.
Utredningen om läkemedelsförmånen har haft
regeringens uppdrag att göra en översyn av den
nuvarande läkemedelsförmånen samt att utreda vissa
frågor som anknyter härtill. Det främsta syftet med
utredningen har varit att komma till rätta med
eventuella brister i systemet och att få kontroll
över kostnadsutvecklingen. I betänkandet Den nya
läkemedelsförmånen (SOU 2000:86) föreslås att
förmånstrappan avskaffas och att läkemedelsuttag
aldrig blir helt kostnadsfria. Patienten bör betala
den fulla kostnaden för läkemedel upp till den
nuvarande högkostnadsgränsen 1 800 kr och därutöver
en fast expeditionsavgift om 40 kr per läkemedel och
expeditionstillfälle, dock högst 1 000 kr per
tolvmånadersperiod (s. 315 f.). Utredningen anför
att det är av stor betydelse att de med stora behov
på grund av kronisk sjukdom verkligen får tillgång
till läkemedel även om kostnaderna för dessa är höga
och att besparingar på läkemedelsområdet inte får
inverka menligt på folkhälsan. Utredningen anser
därför att det är angeläget att det
delbetalningssystem som Apoteket AB erbjuder används
i större utsträckning. Apoteket AB bör mer aktivt
marknadsföra och informera kunderna om
delbetalningssystemet samt utveckla apotekskortet
till ett betal- och kreditkort för att underlätta
delbetalningssystemet, anförs det (s. 15, 324 f.).
Alla grupper av patienter med kroniska sjukdomar
bör enligt utredningens uppfattning jämställas inom
ramen för ett nytt förmånssystem. Det undantag som
hittills rått för insulinberoende diabetiker bör
sålunda avskaffas, anförs det. För patienter med
bristande sjukdomsinsikt eller bristande motivation
för läkemedelsbehandling bör dock landstingen även
betala egenavgiften. Ett särskilt motiv härför är
att en delpopulation bland dessa riskerar att utgöra
en fara, inte bara för sig själv utan också för
andra i samhället, om inte läkemedelsbehandlingen
säkerställs. Här avses enligt utredningen i första
hand läkemedel vid psykotiska sjukdomstillstånd
(neuroleptika) (s. 322).
Kommittén tar vidare upp frågan om s.k. orphan
drugs, dvs. särläkemedel (läkemedel mot sällsynta
sjukdomar). Kommittén anför att det för att uppnå en
rationell läkemedelsanvändning är angeläget att det
finns tillgång till vissa preparat med ett litet
användningsområde men som kan vara av stort värde
eller t.o.m. livsavgörande för små grupper av
patienter. Tillverkarna av generiska läkemedel
tillhandahåller inte denna typ av preparat, anförs
det. För att stimulera utvecklandet av orphan drugs
inom EU har medlemsstaterna dock nyligen antagit en
särskild rättsakt på området (Europaparlamentet och
rådets förordning (EG) nr 141/2000 om särläkemedel).
Förordningen medger att den centrala EU-proceduren
används och föreskriver att läkemedel som godkänns
enligt förordningen kommer i åtnjutande av en
ensamrätt på marknaden under tio år (s. 281).
Enligt utredningen bör sjukvårdshuvudmännen
vidareutveckla och intensifiera producentoberoende
informations- och utbildningsinsatser riktade till
förskrivare och annan hälso- och sjukvårdspersonal.
Läkemedelsindustrin bör i samverkan med
sjukvårdshuvudmännen understödja denna verksamhet på
olika sätt, anförs det (s. 375 f.).
Utredningen anför att apoteken utgör en naturlig
bas för läkemedelsinformation till allmänheten. Det
förebyggande arbetet kan vidareutvecklas och därmed
avlasta sjukvården. Landstingen bör skapa incitament
för förbättrad folkhälsorådgivning och utökad
egenvård på läkemedelsområdet samt integrera denna
rådgivning i övrigt folkhälsoarbete. I samarbete med
de flesta landsting i Sverige etablerar Apoteket AB
för närvarande Infomedica, en databas tillgänglig på
Internet, som i första hand vänder sig till
allmänheten med råd om sjukdomar och läkemedel.
Utredningen anser att sjukvårdens och apotekens
satsningar på Infomedica bör intensifieras (s. 377
f).
Remissbehandlingen av betänkandet har nyligen
avslutats.
Narkotikakommissionen berör i sitt slutbetänkande
Vägvalet - Den narkotikapolitiska utmaningen (SOU
2000:126) bl.a. frågor om kontroll av narkotiska
läkemedel (s. 184 ff.). Kommissionen anför att det
är angeläget att Socialstyrelsen på ett snabbare och
mer effektivt sätt skall kunna utreda om en läkare
förser den illegala marknaden med narkotiska
läkemedel. Kommissionen föreslår därför att det
skall bli möjligt för Socialstyrelsen att vid sin
tillsyn hämta uppgifter ur receptregistret om
enskilda läkares förskrivning av narkotiska
läkemedel. Detta kan ske genom att
receptföreskrifterna ändras så att receptet inte får
expedieras utan att förskrivarkod är angiven på
receptblanketterna. Uppgifter som kan hänföras till
enskilda patienter skall dock inte kunna inhämtas ur
receptregistret.
Narkotikakommissionen föreslår vidare att
apotekspersonal bör ges möjlighet att vända sig till
förskrivande läkare i fall då det är uppenbart att
en patient går runt till flera olika läkare och från
var och en av dem erhåller recept på narkotiska
läkemedel. Kommissionen föreslår att frågan bör
behandlas inom ramen för den översyn av
sekretesslagen som för närvarande pågår.
Kommissionen påpekar att dess uppdrag varit
begränsat till att behandla frågor som rör
narkotika, dvs. i detta sammanhang narkotiska
läkemedel. Kommissionen anser dock att det finns
anledning att överväga om vissa läkemedel som inte
är narkotikaklassade borde underkastas en strängare
kontroll än vad som gäller i dag.
Socialstyrelsen bör enligt narkotikakommissionen
ges i uppdrag att i samarbete med Läkemedelsverket
analysera och följa utvecklingen av ungas
läkemedelskonsumtion och föreslå åtgärder för hur
trenden till en ökad konsumtion av framför allt
sömnmedel och värktabletter kan brytas (s. 305).
Betänkandet remissbehandlas för närvarande.
I sitt delbetänkande Hälsa på lika villkor - andra
steget mot nationella folkhälsomål (SOU 1999:137)
formulerar Nationella folkhälsokommittén sin vision
av ett hälsovänligt samhälle, övergripande
strategier för att nå detta samhälle samt
hälsopolitiska mål inom ramen för strategierna.
Kommittén ger bl.a. en utförlig redogörelse kring
läkemedelsberoende (s. 369 f.) samt anger att ett
hälsopolitiskt mål på området bör vara att minska
beroendet och missbruket av bensodiazepiner och
narkotiska analgetika i befolkningen. Kommittén
redogör för hur målet kan uppnås, dels genom en mera
restriktiv receptförskrivning som reducerar
tillgängligheten av bensodiazepiner och narkotiska
analgetika, dels genom ökad informationsspridning,
såväl till läkare som till patienter, om de
avsevärda riskerna med långtidsanvändning av de
nämnda preparaten.
I slutbetänkandet (SOU 2000:91) anför Nationella
folkhälsokommittén att ett av målen för folkhälsan
är en mer hälsoinriktad hälso- och sjukvård (s. 146
f.). Bland annat sägs att läkemedelsförskrivningen
inom hälso- och sjukvården bör uppmärksammas i det
hälsofrämjande arbetet (s. 149). Det föreligger ett
läkemedelsmissbruk hos en del patienter. De har
blivit beroende av olika former av psykofarmaka och
skulle bli friskare om de kunde sluta med vissa
läkemedel. En tydligare hälsoorientering av hälso-
och sjukvården kan bidra till kunskaper som gör att
felaktiga förskrivningar undviks och andra insatser
sätts in i stället. Behovet av ett
personnummerbaserat läkemedelsregister bör enligt
kommittén prövas. Det skulle underlätta möjligheten
att korrekt värdera läkemedels effekt, säkerhet och
risker vid rutinmässig förskrivning, anförs det.
Under samma avsnitt anför kommittén att sex
regionala centrum för icke medikamentella metoder
bör byggas upp (s. 151). Det påpekas att det i
västvärlden årligen investeras mångmiljardbelopp i
att utveckla nya läkemedel för att påverka
livsstilsrelaterade hälsoproblem, medan insatserna
för icke medikamentell behandling och modern
metodutveckling för att möta livsstilssjukdomar är
mycket blygsamma.
Ett annat mål för folkhälsan bör enligt kommittén
vara att det finns tillgång till saklig och
producentobunden hälsoinformation för alla (s. 167
f.). I dag förmedlas viktig information genom
apoteken. Detta sker dock på frivillig väg.
Kommittén anser att det i avtalet mellan staten och
Apoteket AB bör regleras att apoteken i sin
verksamhet skall ha till uppgift att ge
producentobunden, saklig och lättillgänglig
information till sina kunder.
Utredningen om bemötande av kvinnor och män inom
hälso- och sjukvården behandlar frågor om
läkemedelsförskrivning till kvinnor och män i
huvudbetänkandet Jämställd vård - olika vård på lika
villkor (SOU 1996:133). Sammanfattningsvis anförs
bl.a. att det saknas könsspecifik information om vad
som utgör optimal läkemedelsbehandling vid olika
tillstånd. I USA är det numera ett krav att vid
kliniska läkemedelsprövningar inkludera både kvinnor
och män och att analysera materialet könsspecifikt.
Kommittén anser att motsvarande policy bör skapas
även i Sverige. Därutöver bör en systematisk
genomgång av litteraturen och av de svenska
biverkningserfarenheterna ske för att ge en bättre
kunskap om läkemedlens säkerhet och underlag för
bedömning av om män och kvinnor bör få olika stora
doser av vissa läkemedel (s. 13 f.).
Speciallivsmedelsutredningen har bl.a. kartlagt
såväl landstingens som kommunernas nuvarande
kostnader för speciallivsmedel och landstingens
regler för subventionering till vuxna. Utredningen
redovisar i betänkandet Mat som medicin (SOU
1999:114) två alternativa lösningar för samhällsstöd
på området (s. 119 f.). Utredningen förordar dock
det alternativ som innebär att det vid medicinskt
behov blir en rättighet att få speciallivsmedel i
öppen hälso- och sjukvård enligt ett nationellt
enhetligt förmånssystem, på motsvarande sätt som
gäller för läkemedel. Förmånen skall dock inte
samordnas med högkostnadsskyddet. Vidare föreslås en
statligt reglerad prissättning samt ett statligt
reglerat fastställande av förskrivningsbara
produkter.
Betänkandet har remissbehandlats. Enligt uppgift
från Socialdepartementet kommer förslag med
utgångspunkt i betänkandet att läggas fram tidigast
hösten 2001.
Utredningen om frivillig jämställdhetsmärkning av
produkter och tjänster har regeringens uppdrag att
bl.a. belysa möjligheterna att införa ett system för
sådan märkning. I delbetänkandet Reglerna kring och
inställningen till frivillig jämställdhetsmärkning
av produkter och tjänster (SOU 2001:9) redogörs
bl.a. för skälen till och konsekvenserna av att den
medicinska forskningen bedrivs i princip endast med
fokus på män. Utredningen menar att det finns
anledning att belysa problematiken ytterligare för
att undersöka möjligheten att införa ett system för
frivillig jämställdhetsmärkning av
läkemedelsprodukter och medicinska tjänster (s. 106
f.).
I slutbetänkandet, som skall lämnas senast den 31
december 2001, kommer utredningen bl.a. att föreslå
produkter och tjänster som bör kunna
jämställdhetsmärkas samt föreslå kriterier för ett
system för frivillig jämställdhetsmärkning.
Socialstyrelsen har haft regeringens uppdrag att
följa effekterna av förändringarna i
läkemedelsförmånen. Uppdraget lämnades bl.a. med
anledning av att det inte kunde uteslutas att
reformen skulle ge oförutsedda effekter och i värsta
fall leda till underförskrivning eller att grupper
av patienter inte hämtade ut förskrivna läkemedel.
Uppföljningen presenteras i rapporten
Läkemedelsreformen 1997 - hur blev det? (SoS följer
upp och utvärderar 2000:7). Socialstyrelsen
konstaterade bl.a. att knappt 4 % av befolkningen
avstår från läkemedel av kostnadsskäl. Bland dem som
har lägre inkomster är andelen betydligt högre.
Socialstyrelsen anser att detta bör studeras vidare,
både vad avser vilka prioriteringar man gör och om
det leder till allvarliga medicinska problem.
Socialstyrelsen konstaterar vidare att beträffande
personer som får läkemedel utan kostnad på grund av
att de saknar sjukdomsinsikt är situationen olika i
olika delar i landet. Styrelsen anser att detta bör
följas upp ur ett patientperspektiv.
Socialministern har den 9 maj 2000 besvarat en
interpellation om dextropropoxifen. Enligt svaret
har Läkemedelsverket informerat förskrivande läkare
om att förskrivning av läkemedel som innehåller DXP
måste ske med största försiktighet och att skälet
för förskrivningen måste prövas noga och
individuellt. Läkemedelsverket, Socialstyrelsen och
Rättsmedicinalverket anordnade våren 1999 ett
informationsmöte angående det stora antalet
observerade dödsfall i samband med intag av DXP med
inbjudna representanter för sjukvård och
skolhälsovård, experter inom missbruks- och
suicidproblematik, berörda myndigheter samt Apoteket
AB. Läkemedelsverket och Socialstyrelsen har enats
om att skyndsamt lägga fram ett åtgärdsprogram för
att få en mer korrekt och minskad användning av DXP.
Socialministern lämnade vidare den 13 december 2000
ett skriftligt svar på en fråga om
narkotikaklassning av dextropropoxifener.
Dextropropoxifen är enligt svaret i grunden
narkotikaklassat enligt FN:s allmänna
narkotikakonvention från 1961. I samma konvention
finns ett undantag från narkotikaklassningen för
beredningar som används för medicinska och
vetenskapliga ändamål och som innehåller högst 135
mg dextropropoxifen. I Sverige tillämpas samma
undantag med stöd av konventionen, vilket berör
samtliga i Sverige förekommande
dextropropoxifenpreparat. Enligt frågesvaret
remissbehandlas för närvarande ett förslag från
Läkemedelsverket till ändring i receptföreskrifterna
vad avser ifrågavarande läkemedel. Förslaget innebär
att förskrivning av läkemedel innehållande
dextropropoxifen fortsättningsvis endast skall kunna
ske på den särskilda receptblankett som vanligtvis
används vid förskrivning av narkotikaklassade
preparat. Tanken bakom ändringen är enligt
frågesvaret en ökad uppmärksamhet och restriktivitet
vad gäller förskrivning av dessa läkemedel.
Socialministern har den 16 januari 2001 besvarat en
interpellation om läkemedlet Rohypnol. Ministern
uppgav att han tagit initiativ till en särskild
genomlysning av problemet kring läkemedlet.
Företrädare för Socialdepartementet och
Justitiedepartementet skall gemensamt gå igenom
problemställningen och bedöma vilka åtgärder
regeringen kan vidta.
Enligt uppgift från Läkemedelsverket var det
tidigare så att kvinnor i stor utsträckning inte
inkluderades i tidiga faser av
läkemedelsutvecklingen, t.ex. då ett läkemedel
första gången ges till en människa. Anledningen
härtill är att vid en oupptäckt graviditet skulle
fostret exponeras för en potentiellt farlig
substans. Enligt Läkemedelsverket har numera andelen
kvinnor ökat vid den tidiga fasen av
läkemedelsstudier. Vid en genomgång av fördelningen
män och kvinnor i kliniska läkemedelsstudier i
Sverige 1999 kunde konstateras att i s.k. fas I-
studier, de första studierna på människa med ett
nytt läkemedel, inkluderades i 56 % av fallen både
män och kvinnor, i 43 % endast män och i 1 % endast
kvinnor. I fas III, dvs. de stora studierna på
patienter som har den sjukdom som läkemedlet är
avsett för, inkluderades i 87 % av fallen båda
könen, i 5 % endast män och i 8 % endast kvinnor.
Allmänt gäller att könsfördelningen i kliniska
prövningar inte nämnvärt avviker från
könsfördelningen i den population som sedan
behandlas med de godkända läkemedlen.
Läkemedelsgodkännanden i Sverige sker numera inom
ramen för ett EU-samarbete. I ett EU-direktiv anges
att köns- och ålderseffekter skall beaktas i
redovisningen av resultaten av kliniska prövningar.
Dessutom skall det finnas uppgifter om patienter som
kan vara utsatta för ökad risk, t.ex. äldre, barn,
kvinnor som är havande eller har menstruation eller
patienter vilkas tillstånd på annat sätt kräver
särskild uppmärksamhet. Inom
läkemedelskontrollmyndigheterna i Europa finns det,
enligt uppgift från Läkemedelsverket, numera en stor
medvetenhet om vikten av att läkemedel före
marknadsgodkännande skall ha studerats på patienter
som representerar hela den population som avses bli
behandlad med läkemedlet. Vid utvärdering av
läkemedelsdokumentation inför ett godkännande
kontrolleras att könsaspekter är tillfredsställande
belysta. I de fall där den basala utredningen visat
på könsskillnader efterfrågas kompletterande
studier.
Enligt Läkemedelsverket fungerar flertalet
läkemedel kvalitativt likartat i olika demografiska
subgrupper av populationen. Det finns dock undantag
där exempelvis läkemedel endast godkänts för
användning av det ena könet. Vidare kan skillnader i
hur kroppen omsätter läkemedel variera mycket även
mellan individer av samma kön. När sådan information
finns informeras specifikt om detta.
Läkemedelsverket avser att, efter det att berörda
företag hörts, flytta den narkotikaklassade
substansen flunitrazepam från nuvarande förteckning
IV till förteckning II. Enligt ett pressmeddelande
från den 19 januari 2001 grundar sig
omklassificeringen på ett samhällsnyttigt perspektiv
där läkemedlets användning i olika kriminella
sammanhang har haft avgörande betydelse för verkets
inställning. För den enskilde patienten innebär
omklassificeringen något ökade kostnader i form av
tätare läkarbesök.
Regeringen beslutade den 25 januari 2001 att ge tre
miljoner kronor i statsbidrag till Kilen -
Konsumentinstitutet läkemedel och hälsa - för att
rädda dess verksamhet i år. Kilen informerar om
läkemedelsberoende och läkemedelsmissbruk och har
bl.a. byggt upp en databas med erfarenheter om
läkemedel. Socialdepartementet skall enligt uppgift
under våren försöka finna en alternativ och mer
permanent finansieringsform.
Läkemedelsverket liksom Vägverket ger ut information
om trafikfarliga läkemedel, dels till allmänheten,
dels till hälso- och sjukvården. Informationen finns
tillgänglig på Internet och på apoteken.
Många, men inte alla, trafikfarliga läkemedel har
en varningsmärkning med en röd triangel på
förpackningen. Situationen kommer enligt
Läkemedelsverket att förbättras genom att samtliga
läkemedel förses med ett patient-informationsblad
(bipacksedel). Här kan patienten läsa bl.a. om
eventuell risk för påverkan på körförmågan. En
majoritet av alla läkemedel har redan i dag en
godkänd bipacksedel. När det gäller information om
trafikfarlighet föreligger vissa skillnader mellan
FASS och bipacksedlarna. Läkemedelsverket har därför
lagt ut en lista på sin hemsida, där de läkemedel
som i FASS eller på bipacksedel har information om
risk för försämrad körförmåga har markerats.
Läkemedelsverket kommer att se över bipacksedlarna
för att komma till rätta med nämnda skillnader i
uppgifter.
Läkemedelsverket påpekar i sin information om
trafikfarliga läkemedel att alla som får en viss
medicin inte reagerar på samma sätt. Den
individuella reaktionen har mycket stor betydelse.
Listan skall därför inte tolkas så, att alla som
använder ett läkemedel med risk för påverkan på
körförmågan inte bör köra bil under
behandlingstiden. Å andra sidan kan läkemedel, som i
allmänhet inte misstänks påverka körförmågan och
därmed inte generellt beskrivs som trafikfarliga,
för en enskild individ utgöra problem. I många fall
kan också grundsjukdomen i sig påverka körförmågan i
större utsträckning än läkemedelsanvändningen. I
informationen påpekas vikten av att den enskilde
diskuterar med sin läkare om det är lämpligt med
bilkörning under behandlingen samt är extra
uppmärksam på hur han eller hon personligen reagerar
på läkemedlet. Läkaren skall informera om att ett
läkemedel kan påverka reaktionsförmågan eller ge
andra effekter som kan vara av betydelse för
körförmågan.
Enligt uppgift från Läkemedelsverket pågår
kontinuerligt ett arbete tillsammans med
läkemedelsindustrin i syfte att minska användningen
av kvicksilver i läkemedel. I nuläget finns
kvicksilver i endast ett fåtal produkter,
huvudsakligen ögonpreparat, där det är svårt att
använda andra ämnen som konserveringsmedel. Enligt
Läkemedelsverket pågår dock inte något motsvarande
arbete när det gäller titandioxid.
Från Riksförsäkringsverket har inhämtats att Antabus
åter omfattas av läkemedelsförmånen.
Enligt professor Arne Melander vid NEPI pågår en av
Folkhälsoinstitutet finansierad studie om
läkemedelsberoendet i Skåne och Jönköpings län, dvs.
de län där användandet av beroendeframkallande medel
är störst. Eftersom uppfattningen om innebörden av
begreppet läkemedelsberoende varierar kraftigt, är
det enligt Melander omöjligt att få ett klart besked
om omfattningen av problemet.
Utskottets bedömning
Avgiftssystemet för den statliga
läkemedelskontrollen har nyligen ändrats. Regeringen
har för avsikt att noga följa utvecklingen av
Läkemedelsverkets avgiftsintäkter och kostnader.
Motion 1998/99:So423 (m) yrkande 10 får därmed anses
i huvudsak tillgodosedd.
Utskottet anser det angeläget att beroendet och
missbruket av läkemedel i Sverige minskar. Flera
utredningar har under senare tid föreslagit olika
åtgärder för att komma till rätta med problemet.
Såväl Utredningen om läkemedelsförmånen som
Nationella folkhälsokommittén tar upp vikten av
restriktiv receptförskrivning och förbättrad
läkemedelsinformation, såväl till förskrivarna som
till allmänheten. Folkhälsokommittén anser vidare
att behovet av ett personnummerbaserat
läkemedelsregister bör prövas. Narkotikakommissionen
föreslår bl.a. att Socialstyrelsen skall kunna hämta
uppgifter ur receptregistret om enskilda läkares
förskrivning av narkotiska läkemedel samt anser att
bestämmelserna om sekretess mellan apotekspersonal
och förskrivande läkare bör ses över. Det kan i
sammanhanget också konstateras att Kilen, som
bedriver information kring beroende och missbruk av
läkemedel, avses få en mer permanent
finansieringsform. Utskottet anser inte att kommande
förslag på området bör föregripas utan att
motionerna 1998/99:So372 (mp) yrkande 4,
2000/01:So259 (s), 2000/01:So341 (kd), 2000/01:So384
(s) och 2000/01:So413 (v) bör avslås.
Utskottet kan inte ställa sig bakom förslaget i motion
1998/99:So258 (v) yrkande 4 om att
läkemedelsföretagen bör åläggas att anslå medel till
en fond för bl.a. stöd till läkemedelsberoende
personer. Motionen avstyrks därför.
Enligt uppgift från NEPI pågår en studie om
läkemedelsberoendet i Skåne och Jönköpings län.
Motionerna 1998/99:So461 (fp) yrkande 19 och
1999/2000:So226 (fp) yrkande 20 får anses i huvudsak
tillgodosedda.
I motion 2000/01:So320 (v) begärs en reglering i lag av
läkares plikt att informera patienter om att ett
läkemedel är beroendeframkallande. Allmänna
bestämmelser om skyldigheter för hälso- och
sjukvårdspersonal finns i lagen (1998:531) om
yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. I
2 § stadgas att den som har ansvaret för hälso- och
sjukvården av en patient skall se till att patienten
ges individuellt anpassad information om sitt
hälsotillstånd och om de metoder för undersökning,
vård och behandling som finns. Bestämmelsen
kompletteras med stadgandet i 22 § läkemedelslagen
(1992:859) om att den som förordnar eller lämnar ut
läkemedel särskilt skall iaktta kraven på sakkunnig
och omsorgsfull vård samt på upplysning till och
samråd med patienten eller företrädare för denne.
Utskottet anser inte att någon ytterligare
lagreglering av informationsskyldigheten behövs och
avstyrker därför motionen i fråga.
När det gäller könsrelaterad läkemedelsbehandling m.m.
vidhåller utskottet att en situation där
forskningens resultat ensidigt gagnar
kunskapsframväxt avseende vissa grupper i samhället
på bekostnad av andra är problematisk både ur
rättvisesynpunkt och ur etiksynpunkt. Jämlikhet och
jämställdhet inom kunskapsframväxten förutsätter att
de studiepopulationer som ingår i forskningsprojekt
är representativa i relation till befolkningen i
stort eller till den patientgrupp som är föremål för
studier. Medicinska forskningsrådet (numera
Vetenskapsrådet) har i ett policyuttalande
framhållit vikten av att etikkommittéerna
uppmärksammar projektansökningarnas val av
studiepopulation och vid behov begär in ytterligare
motiveringar eller preciseringar samt väger in valet
av studiepopulation i den etiska bedömningen. På EU-
nivå finns vidare bestämmelser om att redovisa
könsmässiga effekter vid kliniska prövningar av
läkemedel.
Utskottet ser mycket positivt på att kvinnor numera
i större utsträckning än förut inkluderas i
läkemedelsstudier och att könsfördelningen i
kliniska prövningar enligt uppgift inte nämnvärt
avviker från könsfördelningen i den population som
sedan kommer att behandlas med de aktuella
läkemedlen. Läkemedelskontrollmyndigheterna är
medvetna om vikten av att ett läkemedel före
marknadsgodkännande har studerats på patienter som
är representativa i förhållande till den
patientgrupp som avses använda preparaten. Utskottet
kan vidare konstatera att Utredningen om frivillig
jämställdhetsmärkning av produkter och tjänster
anser att frågan om hur den medicinska forskningen
bedrivs bör belysas ytterligare för att om möjligt
kunna införa ett system för frivillig
jämställdhetsmärkning av läkemedelsprodukter och
medicinska tjänster. Mot bakgrund av vad som anförts
anser utskottet att det inte behövs något initiativ
från riksdagen. Utskottet avstyrker motionerna
1998/99:So234 (kd), 1998/99:So276 (mp),
1998/99:So313 (c) yrkande 2, 1999/2000:So252 (mp),
1999/2000:So257 (kd) yrkandena 1 och 2,
1999/2000:A804 (kd) yrkande 29, 2000/01:So319 (mp)
yrkandena 1 och 2, 2000/01:So437 (m) yrkande 3 och
2000/01:A811 (kd) yrkande 12.
Det är enligt utskottet självfallet angeläget att den enskilde
görs uppmärksam på att det läkemedel som han eller
hon använder kan ha effekt på körförmågan.
Förskrivande läkare skall enligt rådande regelsystem
ge sådan information. Skriftlig information kan ges
på olika sätt, varav systemet med en
varningstriangel på läkemedelsförpackningen är en
variant. En bipacksedel med information om bl.a.
eventuell trafikfarlighet skall nu biläggas samtliga
läkemedel. Vidare finns information såväl i
broschyrer som på Internet. Utskottet vill i
sammanhanget framhålla att även läkemedel som
generellt inte anses trafikfarliga kan påverka
körförmågan hos enskilda individer och att det är
varje persons individuella reaktion som får avgöra
om denne bör framföra fordon eller ej. Enligt
utskottet får motionerna 1998/1999:So315 (fp),
1998/99:So398 (s), 1998/1999:So407 (s),
1998/99:So408 (s), 1999/ 2000:So239 (fp),
1999/2000:So301 (m) och 2000/01:So205 (m) anses i
huvudsak tillgodosedda.
Utskottet kan konstatera att regeringen nyligen presenterat en
strategi för utfasning av särskilt farliga ämnen,
bl.a. kvicksilver. Utskottet vidhåller att det är
mycket angeläget att så snabbt som möjligt finna
alternativ till kvicksilver som konserveringsmedel i
läkemedel. Utskottet ser därför positivt på det
arbete som pågår vid Läkemedelsverket och inom
läkemedelsindustrin i just detta syfte. Enligt
Läkemedelsverket används kvicksilver som
konserveringsmedel enbart där det är svårt att hitta
andra alternativ. Motionerna 2000/01:So254 (kd)
yrkande 1, 2000/01:So309 (mp) yrkande 1 och
2000/01:MJ763 (mp) yrkande 3 får anses i huvudsak
tillgodosedda.
När det gäller titandioxid och andra tillsatser och färgämnen
i läkemedel förutsätter utskottet att berörda
myndigheter följer utvecklingen när det gäller
biverkningar och överkänslighet samt vidtar åtgärder
om det visar sig nödvändigt. Utskottet anser inte
att riksdagen bör ta något initiativ i frågan och
avstyrker därför motion 2000/01:So309 (mp) yrkandena
2 och 3.
Socialministern har nyligen tagit initiativ till en
genomlysning av problemen kring läkemedlet Rohypnol
för att se vilka åtgärder som regeringen kan vidta.
Enligt utskottet får motion 1999/2000:So222 (m)
därmed anses i huvudsak tillgodosedd.
Beträffande dextropropoxifen (DXP) har en rad åtgärder
vidtagits för att dels öka uppmärksamheten kring
substansen, dels minska förskrivningen av läkemedel
som innehåller DXP. Motion 1999/2000:So419 (v)
yrkandena 1-3 får anses i huvudsak tillgodosedd.
Socialstyrelsen har haft i uppdrag att följa effekterna av
förändringarna i läkemedelsförmånen. Enligt
styrelsen bör den omständigheten att människor är
tvungna att avstå från läkemedel av kostnadsskäl
studeras vidare, bl.a. avseende de medicinska
följderna. Utskottet anser att motion 1998/99:So321
(v) yrkande 8 i stort får anses tillgodosedd.
I det särskilda statsbidraget till landstingen för
läkemedelsförmånens kostnader ingår ersättning för
landstingens kostnader för att tillhandahålla
läkemedel till vissa patienter som saknar
sjukdomsinsikt och för vilka bristande medicinering
kan innebära fara för patientens eller annans liv
och hälsa. Motionerna 1998/99:So327 (s) och
2000/01:So497 (s) får därmed anses i huvudsak
tillgodosedda.
Motion 1998/99:So359 (s) om att Antabus bör ingå i
högkostnadsskyddet för läkemedel är numera
tillgodosedd.
Speciallivsmedelsutredningen har presenterat ett förslag om
ett nationellt enhetligt förmånssystem avseende
speciallivsmedel i öppen hälso- och sjukvård.
Utskottet anser inte att regeringens kommande
förslag på området bör föregripas och avstyrker
därför motionerna 2000/01:So323 (m) yrkande 2 och
2000/01:So410 (s).
Såvitt avser personalförsörjningen inom apoteksverksamheten
vidhåller utskottet att det får förutsättas att
regeringen uppmärksamt följer frågan och att något
initiativ från riksdagen därför inte är
erforderligt. Motion 1998/99:So467 (fp) yrkande 18
avstyrks.
Utskottet delar uppfattningen i motion 2000/01:So383 (kd)
yrkande 17 om att det är angeläget att den enskilde
kan erhålla opartisk information om läkemedel. Såväl
Utredningen om läkemedelsförmånen som Nationella
folkhälsokommittén framhåller vikten av
producentoberoende information, bl.a. genom
intensifierade satsningar på Infomedica. Motionen
får därmed anses i huvudsak tillgodosedd.
Enligt utskottets mening är det viktigt att det finns tillgång
till läkemedel som endast används av små
patientgrupper men som är av stort värde för dessa
personer. EU har antagit en förordning om
särläkemedel som skall stimulera utvecklandet av
dessa läkemedel. Vidare har regeringen uttalat att
ett viktigt mål för det offentliga är att även
stödja forskning på läkemedel som riktar sig till
mindre befolkningsgrupper. Någon ändring av
läkemedels-lagstiftningen på sätt som föreslås i
motion 1998/99:So206 (fp) kan utskottet inte ställa
sig bakom. Motionen avstyrks.
Utskottet utgår från att berörda myndigheter följer
utvecklingen när det gäller kontrollen av biokemiska
reagens av animaliskt ursprung. Något initiativ från
riksdagens sida behövs enligt utskottets mening
inte. Motion 1998/99:So253 (fp) avstyrks.
Frågor om tolk inom hälso- och sjukvården
I motion 2000/01:Sf611 av Lennart Daléus m.fl. (c)
begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs
om rätten till och valet av tolk inom sjukvården
(yrkande 20). Personer som inte har svenska som
modersmål skall enligt motionärerna ha en självklar
rätt att välja tolk, likaså om tolken skall vara en
man eller en kvinna.
Tidigare behandling
Utskottet har flera gånger tidigare behandlat frågor
om tolk inom hälso- och sjukvården, senast i
betänkande 1999/2000:SoU9 (s. 53). Utskottet
erinrade om att det följer av 4 och 8 §§
förvaltningslagen (1986:223) att tolk vid behov
skall anlitas inom den offentliga sjukvården. Vidare
betonade utskottet att information till patienten
bör lämnas i former som är anpassade efter den
aktuella patientens förutsättningar och behov och
att bl.a. kulturell och språklig bakgrund måste
beaktas i detta sammanhang. Frågan om vilken tolk
som skall anlitas i ett enskilt fall bör prövas
utifrån patientens situation och önskemål. Utskottet
ansåg inte att det behövdes något initiativ från
riksdagens sida och avstyrkte motionerna (res. v +
mp). Riksdagen följde utskottet (rskr.
1999/2000:194).
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin tidigare redovisade
inställning när det gäller tolk inom hälso- och
sjukvården. Det följer av 4 och 8 §§
förvaltningslagen (1986:223) att tolk vid behov
skall anlitas inom den offentliga sjukvården.
Utskottet vill vidare åter betona att information
till patienten bör lämnas i former som är anpassade
efter den aktuella patientens förutsättningar och
behov och att bl.a. kulturell och språklig bakgrund
måste beaktas i detta sammanhang. Frågan om vilken
tolk som skall anlitas i ett enskilt fall bör prövas
utifrån patientens situation och önskemål. Utskottet
anser inte att det behövs något initiativ från
riksdagens sida med anledning av motion
2000/01:Sf611 (c) yrkande 20.
Jämställdhetsperspektiv i vården
I motion 2000/01:So435 av Berit Adolfsson (m) begärs
ett tillkännagivande om vad i motionen anförs om att
kunskaperna inom sjukvården om kvinnors symtom och
sjukdomsbilder måste öka. Motionären anför bl.a. att
vetenskapen ofta har mannen som förebild och
forskningsobjekt samt att det kan misstänkas att det
inom sjukvården förutsätts att kvinnor skall utstå
smärta vid t.ex. barnafödande.
I motion 2000/01:So437 av Maud Ekendahl m.fl. (m)
begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs
om att studera rehabiliteringsbehov och undersöka om
det behövs speciella insatser för kvinnor (yrkande
1). Motionärerna anför att det är angeläget att
uppmärksamma de långsiktiga effekterna av kvinnors
och mäns arbetsrehabilitering och att närmare
undersöka om den praktiska tillämpningen av
socialförsäkringen innebär diskriminering på grund
av kön eller andra grunder. Vidare begärs ett
tillkännagivande om att både mäns och kvinnors
inflytande i vården behöver stärkas samt ett
tillkännagivande om vad i motionen anförs om att
kunskaperna inom sjukvården om kvinnors symtom och
sjukdomsbilder måste öka (yrkandena 2 och 4).
Motionärerna anför att kvinnors symtombilder ibland
inte stämmer med sjukvårdens kunskaper, vilka ofta
utgår från mäns symtom.
I motion 2000/01:So545 av Lena Ek m.fl. (c) begärs
ett tillkännagivande om kvinnosjukvårdens utveckling
över landet (yrkande 4). Motionärerna anför att det
för närvarande pågår en nedläggning av
kvinnospecifik vård, t.ex. mammografi. I yrkande 6
begärs att regeringen lägger fram förslag som
stärker den enskildes rätt att välja alternativ i
vården. Enligt motionärerna måste rätten att välja
mellan olika behandlingsalternativ gälla både i
fråga om vårdinrättning och behandling. Även när det
gäller behandlingsalternativ som ligger utanför den
traditionella skolmedicinen har patienten rätt att
få hjälp med att finna information. Kvinnor är ofta
intresserade av alternativa lösningar, anför
motionärerna.
I motion 2000/01:A809 av Margareta Andersson m.fl.
(c) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen
anförs om resurser till forskning och rehabilitering
med anknytning till kvinnors hälsa (yrkande 6).
Motionärerna anför att undersökningar visar att
kvinnor har svårare att få fullvärdig rehabilitering
och därmed behandlas annorlunda än män. Vidare
anförs att forskning kring kvinnorelaterade
sjukdomar är eftersatt och att detta medför att
kvinnor inte har möjlighet att få behandling för
sina sjukdomar.
I motion 2000/01:So548 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen
anförs om hälsa och kön (yrkande 7). Motionärerna
anför bl.a. att kvinnor oftare söker öppen vård och
har fler sjukdagar än män samt att kvinnor
förtidspensioneras oftare än män och oftare uppvisar
otillfredsställda vårdbehov.
I motion 2000/01:A812 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs
om en handlingsplan för hur hälso- och sjukvården
skall utformas så att vården i ordets rätta
bemärkelse skall bli mer jämställd (yrkande 25).
Motionärerna anför att utredningen om bemötande av
kvinnor och män inom hälso- och sjukvården lade fram
sitt betänkande redan år 1996. I betänkandet
rapporterades om såväl väsentliga kunskapsluckor som
brister i vården. Regeringen har visserligen i några
sammanhang tagit upp en del av de förslag som
utredningen lade fram men något helhetsgrepp för att
besvara de olika frågor som ställs har inte tagits.
I motion 2000/01:So374 av Sonja Fransson (s) begärs
ett tillkännagivande om vad i motionen anförs om
behoven av att beakta genusmedicin i forskningen och
sjukvården. Enligt motionären skulle detta ge nya
kunskaper om sjukdomars förlopp samtidigt som
kvaliteten på omhändertagandet skulle förhöjas.
Pågående arbete m.m.
Socialdepartementet startade hösten 1997
utvecklingsprogrammet Genderprogram för social
välfärd. Av det handlingsprogram som bifogades
beslutet om genderprogram framgår bl.a. att
utvecklingsprogrammets övergripande mål är att
stimulera såväl det egna departementet som dess
kommittéer och myndigheter att utveckla sin
verksamhet med hjälp av genderperspektiv. Syftet med
programmet är att höja effektiviteten och kvaliteten
i verksamheterna så att resurserna utnyttjas
effektivt, att kvinnor och män får tillgång till god
vård och service på lika villkor och att personalens
resurser tas till vara på bästa sätt.
Genderprogrammet för social välfärd lämnade i
oktober 1999 en lägesrapport, Från sidovagn till
huvudfåra (Ds 1999:64). En ny lägesrapport kommer
enligt uppgift från Socialdepartementet att lämnas i
september 2001.
Nationella Folkhälsokommittén har i sitt slutbetänkande Hälsa
på lika villkor - nationella mål för folkhälsan (SOU
2000:91) behandlat frågor om skillnader i
hälsoutveckling mellan olika grupper. Kommittén
anför (s. 163) att medicinsk forskning av tradition
har utgått från män, men att man i dag vet att
symtom vid sjukdom inte alltid är lika för kvinnor
och män samt att det finns anledning att i
forskningen uppmärksamma att risk- och friskfaktorer
för hälsa och ohälsa kan vara olika för kvinnor
respektive män. Vidare anförs att det är angeläget
att analysera skillnader i hälsoutveckling mellan
olika grupper, mellan såväl kvinnor och män som
mellan grupper med olika utbildningsnivå, samt
föreslå åtgärder som kan minska dessa skillnader.
Betänkandet är för närvarande föremål för
remissbehandling.
Betänkandet Jämställd vård - olika vård på lika
villkor (SOU 1996:133) av Utredningen om bemötande
av kvinnor och män inom hälso- och sjukvården bereds
för närvarande i Regeringskansliet.
I propositionen Forskning och förnyelse (prop.
2000/01:3) föreslår regeringen att Vetenskapsrådet,
som bl.a. svarar för forskning inom det medicinska
området, inom ramarna för sin budget bör avsätta
minst 10 miljoner kronor per år för könsforskning.
Utskottet har vidare erfarit att Vetenskapsrådets
styrelse nyligen har beslutat att satsa 3,5 miljoner
kronor av dessa på genusforskning inom det
medicinska forskningsområdet under 2002.
Utskottets bedömning
Utskottet vill betona vikten av ett
jämställdhetsperspektiv inom hälso- och sjukvården.
Självfallet skall den vård som erbjuds vara av lika
god kvalitet, oavsett om den avser en kvinna eller
en man. I detta sammanhang vill utskottet återigen
hänvisa till det s.k. genderprogram för social
välfärd som Socialdepartementet driver. Syftet med
programmet är att höja effektiviteten och kvaliteten
i verksamheterna så att resurserna utnyttjas
effektivt, att kvinnor och män får tillgång till god
vård och service på lika villkor och att personalens
resurser tas till vara på bästa sätt.
Nationella folkhälsokommittén har i sitt
slutbetänkande påtalat att det finns anledning att i
forskningen uppmärksamma att s.k. risk- och
friskfaktorer kan vara olika för kvinnor och män.
Betänkandet bereds för närvarande i
Regeringskansliet. Även betänkandet Jämställd vård -
olika vård på lika villkor, som behandlar frågor om
bemötande av kvinnor och män inom hälso- och
sjukvården, bereds i Regeringskansliet. Enligt vad
utskottet erfarit har Vetenskapsrådet vidare
beslutat att avsätta medel för genusforskning inom
det medicinska forskningsområdet avseende år 2002.
Utskottet kan således konstatera att det pågår ett
aktivt arbete när det gäller frågan om ett
jämställdhetsperspektiv i hälso- och sjukvården.
Motionerna 2000/01:So374 (s), 2000/01:So435 (m),
So2000/01:So437 (m) yrkandena 1, 2 och 4,
2000/01:So545 (c) yrkandena 4 och 6, 2000/01:So548
(fp) yrkande 7, 2000/01:A809 (c) yrkande 6 och
2000/01:A812 (fp) yrkande 25 avstyrks i den mån de
inte är tillgodosedda med det anförda.
Frågor om bemötande i vården
I motion 2000/01:So254 av Chatrine Pålsson (kd)
begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs
om kunskapen om tungmetaller (yrkande 2). Motionären
anför att kunskapen bland de svenska läkarna är
bristfällig inom detta område och att det gör att
många patienter upplever otrygghet.
I motion 2000/01:So476 av Marianne Andersson och
Gunnel Wallin (c) begärs ett tillkännagivande om
myndigheters bemötande av patienter (yrkande 5).
Motionärerna anför att människor med symtom på
kvicksilverförgiftning slussas runt i vården utan
att någon tar ansvar för konsekvenserna. Det händer
att människor fråntas sin sjukpenning därför att de
har "fel" sjukdom.
I motion 2000/01:So545 av Lena Ek m.fl. (c) begärs
att regeringen lägger fram ett förslag till tillägg
i förvaltningslagen om bemötandefrågor (yrkande 5).
Motionärerna anför att det i förvaltningslagen finns
angivet vilka rättigheter medborgare har i fråga om
att ta del av handlingar, information m.m., men att
det saknas riktlinjer för bemötande av medborgarna.
Bakgrund och pågående arbete
Socialstyrelsen har meddelat allmänna råd om
bemötande av patienter som relaterar sina besvär
till amalgam och elektricitet (SOSFS 1998:3).
I Nationella Folkhälsokommitténs slutbetänkande
Hälsa på lika villkor - nationella mål för
folkhälsan (SOU 2000:91) behandlas frågor om en mer
hälsoinriktad hälso- och sjukvård. Kommittén anför
bl.a. (s. 149) att bemötandet inom hälso- och
sjukvården är viktigt för att alla människor skall
känna sig trygga och bli lyssnade till samt att det
är en avgörande fråga för att hälso- och sjukvården
skall kunna fungera hälsofrämjande att man kan
bemöta olika människor på deras egna villkor. Som
ovan anförts är betänkandet för närvarande föremål
för remissbehandling.
Konstitutionsutskottet behandlade i betänkandet
2000/01:KU3 ett par motionsyrkanden om förslag till
ändring i förvaltningslagen när det gäller frågor om
bemötande. Utskottet anförde att det ansåg det
viktigt att medborgarna bemöts på ett vänligt och
korrekt sätt i sina kontakter med myndigheter.
Utskottet ansåg dock att det torde vara mer
effektivt att inom förvaltningen motverka felaktigt
bemötande av allmänheten genom utbildningsinsatser
och andra liknande åtgärder än genom att göra
ändringar i förvaltningslagen. Motioner avstyrktes.
(Res. c).
Utskottets bedömning
Av 2 a § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)
framgår att hälso- och sjukvården skall vara av god
kvalitet och tillgodose patientens behov av trygghet
i vården och behandlingen. I detta begrepp ligger
enligt utskottets uppfattning att hälso- och
sjukvårdspersonalen skall ha den kompetens och de
kunskaper som krävs.
Vidare stadgas i samma bestämmelse att hälso- och
sjukvård skall bygga på respekt för patientens
självbestämmande och integritet samt främja goda
kontakter mellan patienten och hälso- och
sjukvårdspersonalen. En patient befinner sig
ofrånkomligen i en sårbar position och utskottet
vill därför understryka vikten av att bemötandet
inom hälso- och sjukvården präglas av respekt och
saklighet. I detta sammanhang vill utskottet erinra
om de lagändringar som infördes den 1 januari 1999
och som sammanfattningsvis innebar en förstärkning
av patientens ställning (se prop. 1997/98:189 och
1998/99:4 samt bet. 1998/99:SoU3).
Socialstyrelsen har meddelat allmänna råd om
bemötande av patienter som relaterar sina besvär
till amalgam och elektricitet.
Utskottet anser i likhet med konstitutionsutskottet
att det är viktigt att medborgarna bemöts på ett
vänligt och korrekt sätt i sina kontakter med
myndigheterna. Utskottet delar också
konstitutionsutskottets uppfattning att det torde
vara mer effektivt att inom förvaltningen motverka
felaktigt bemötande av allmänheten genom
utbildningsinsatser och andra liknande åtgärder än
genom att göra ändringar i förvaltningslagen.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet
motionerna 2000/01: So254 (kd) yrkande 2,
2000/01:So476 (c) yrkande 5 och 2000/01:So545 (c)
yrkande 5.
Hälsofrågor rörande homo-, bi- och transsexuella
I motion 2000/01:Ju724 av Tasso Stafilidis m.fl. (v,
s, c, fp, mp) begärs ett tillkännagivande om vad i
motionen anförs om att tillgodose HBT-personers
behov av hälso- och sjukvård (yrkande 14). För att
hälso- och sjukvården skall vara anpassad efter
människors behov behövs enligt motionärerna kunskap
om könsskillnader i ohälsa, behandling,
rehabilitering, vårdutnyttjande etc. I de stora
utredningar som gjorts under senare år om vården
förbigås exempelvis lesbiska kvinnors behov med
tystnad. Vidare begärs ett tillkännagivande om vad i
motionen anförs om uppdrag åt Socialdepartementet
att företa en nationell undersökning av HBT-
personers hälsa (yrkande 26).
I motion 2000/01:So545 av Lena Ek m.fl. (c) begärs
ett tillkännagivande om vad i motionen anförs om
lesbiska kvinnors ställning i vården (yrkande 7).
Lesbiskas kunskap om sexuellt överförbara sjukdomar
är låg och man skyddar sig mindre än andra. De
besöker gynekolog i betydligt mindre utsträckning än
andra kvinnor och bland dem som gör det uppger
endast hälften sin sexuella läggning. Lesbiska gör
också i lägre utsträckning mammografi och
cellprovtagningar. Motionärerna anser att bemötandet
av lesbiska kvinnor och attityderna mot dem måste
uppmärksammas så att dessa kvinnors möjligheter och
valfrihet är likvärdig med övrigas.
I motion 2000/01:L459 av Anna-Maria Narti m.fl. (fp)
begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs
om hälsofrågor för lesbiska kvinnor (yrkande 14).
Enligt motionärerna måste kunskaperna inom hälso-
och sjukvården höjas när det gäller homo- och
bisexuella kvinnors hälsa och deras behov av
information och av vård.
I motion 2000/01:So379 av Helena Bargholtz (fp)
begärs ett tillkännagivande till regeringen om
lesbiska kvinnors hälsa. Motionären framhåller att
det behövs kunskap om homosexuella kvinnors behov,
levnadsvillkor och sexualvanor, bl.a. för att kunna
bedriva ett adekvat arbete när det gäller att
förebygga sexuellt överförbara sjukdomar. Det behövs
vidare ett nationellt kunskaps- och hälsocentrum för
lesbiska, sägs det i motionen.
Tidigare behandling och pågående arbete
Riksdagen har vid ett par tillfällen, senast i
betänkande 1999/2000:SoU9, behandlat motioner om
homo-, bi- och transsexuellas behov av hälso- och
sjukvård (s. 56). Utskottet ansåg det angeläget att
hälso- och sjukvårdens personal har goda kunskaper
om homo-, bi- och transsexuellas behov av hälso- och
sjukvård. Med hänvisning till att detta i första
hand är en fråga för sjukvårdshuvudmännen och inte
för riksdagen ansåg utskottet inte att riksdagen
borde ta något initiativ i frågan. Motionerna
avstyrktes (res. v+fp+mp). Riksdagen följde
utskottet (rskr. 1999/2000:194).
Nationella folkhälsokommittén anför i sitt
slutbetänkande att bemötandet inom hälso- och
sjukvården är viktigt för att alla människor skall
känna sig trygga och bli lyssnade till. Homo- och
bisexuella känner sig ibland utsatta på olika sätt.
Lesbiska kvinnor kan ha svårt för att besöka
gynekologiska mottagningar. Enligt kommittén är det
en avgörande fråga för att hälso- och sjukvården
skall kunna fungera hälsofrämjande att man kan
bemöta olika människor på deras egna villkor (s. 149
f.).
Kommittén anger att ett av de nationella målen för
folkhälsan bör vara en trygg och säker sexualitet,
vari ingår bl.a. en minskad smittspridning av
sexuellt överförbara sjukdomar och att ingen skall
diskrimineras på grund av sexuell läggning (s. 129
f.).
Som ett annat mål för folkhälsan anges långsiktig
satsning på forskning, metodutveckling och
utbildning. I det sammanhanget nämner utredningen
att det behövs forskning om bl.a. homo- och
bisexuella personers hälsosituation. Det finns
enligt utredningen skäl att anta att
hälsosituationen för denna grupp är sämre än för
befolkningen i övrigt (s. 163).
Folkhälsoinstitutet har givit ut en rapport
(kunskapssammanställning) med titeln Lesbisk hälsa.
En översikt av hälsofrågor i en marginaliserad grupp
(F-serie nr 3 1996). I slutorden anförs att
forskningen måste fördjupas och breddas. För
sjukvårdens del skulle det kunna vara en angelägen
uppgift att kartlägga attityder och kunskaper bland
vårdgivare på alla områden - från MVC till
sjukhemmet - i kvalitetshöjande syfte. Det finns
enligt uppgift klara indikationer på hälsoproblem
bland lesbiska kvinnor. I rapporten föreslås att en
särskild mottagning för lesbiska kvinnor inrättas i
en större stad i Sverige i syfte att höja
kompetensen i den övriga sjukvården genom kunskaps-
och metodutveckling.
Utskottets bedömning
Utskottet vill åter framhålla att det är viktigt att
hälso- och sjukvårdspersonalen har goda kunskaper om
homo-, bi- och transsexuellas behov av vård.
Nationella folkhälsokommittén, liksom
Folkhälsoinstitutet, har uppmärksammat problemet med
att homo- och bisexuella personer i många fall har
en sämre hälsosituation och en mer utsatt ställning
som patienter inom hälso- och sjukvården. Utskottet
vidhåller dock att riksdagen inte bör ta något
initiativ på området och avstyrker därför motionerna
2000/01:So379 (fp), 2000/01:So545 (c) yrkande 7,
2000/01:Ju724 (v, s, c, fp, mp) yrkandena 14 och 26
samt 2000/01:L459 (fp) yrkande 14.
Ambulansfrågor
I motion 2000/01:So316 av Anne-Katrine Dunker och
Patrik Norinder (m) begärs ett tillkännagivande om
vikten av akutsjukvård och ambulanshelikoptrar.
Flera utredningar har enligt motionärerna påvisat
nyttan av att komplettera den traditionella akut-
och ambulanssjukvården med ambulanshelikoptrar. Alla
har dock lämnats utan åtgärd. En viktig anledning
tycks vara oförmåga att samordna samhällets
resurser. Motionärerna anser därför att det finns
all anledning att föra upp frågan på den politiska
agendan.
I motion 2000/01:So250 av Åke Carnerö (kd) begärs
ett tillkännagivande om vad i motionen anförs om
utformningen av ett nationellt sammanhängande
ambulanshelikoptersystem med akutmedicinsk
kompetens. Enligt motionärens mening bör
Socialstyrelsens utredning Ett sammanhängande
ambulanshelikoptersystem ligga till grund för
utformningen av ett sådant system.
I motion 2000/01:Fi616 av Marina Pettersson m.fl.
(s) begärs ett tillkännagivande om ett
sammanhängande ambulanshelikoptersystem (yrkande 3).
Ett sådant helikoptersystem bidrar till att minska
antalet döda och skadade i trafiken samt ger
befolkningen trygghet och möjlighet till vård på
lika villkor oavsett var man bor, sägs det i
motionen.
Tidigare behandling
Utskottet har vid flera tillfällen behandlat
motionsyrkanden om ambulanshelikoptrar, senast i
betänkande 1999/2000:SoU9 (s. 54). Utskottet
redogjorde där för Socialstyrelsens rapport den 30
april 1999 om ett sammanhängande
ambulanshelikoptersystem, vilken inte föranlett
någon åtgärd från Näringsdepartementets sida.
Utskottet delade inställningen i den då aktuella
motionen om vikten av att den som är i behov av
avancerad sjukvård också får det inom rimlig tid.
Utskottet var emellertid inte berett att föreslå att
ett sammanhängande ambulanshelikoptersystem skulle
införas. Utskottet hänvisade vidare till att det av
6 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) framgår att
landstinget svarar för att det inom landstinget
finns en ändamålsenlig organisation för att till och
från sjukhus eller läkare transportera personer
vilkas tillstånd kräver att transporten utförs med
transportmedel som är särskilt inrättade för
ändamålet. Givetvis kan det i vissa fall vara
lämpligt att ett par eller flera landsting samordnar
verksamheten med ambulanshelikoptrar, anfördes det
också. Utskottet avstyrkte därmed motionen (särskilt
yttrande: m). Riksdagen följde utskottet (rskr.
1999/2000:194).
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller att det är viktigt att den som
är i behov av avancerad sjukvård också får det inom
rimlig tid. Vidare vill utskottet återigen framhålla
att varje landsting svarar för att ha en
ändamålsenlig organisation för att till och från
sjukhus eller läkare transportera personer vilkas
tillstånd kräver att transporten utförs med
transportmedel som är särskilt inrättade för
ändamålet (6 § hälso- och sjukvårdslagen 1982:763).
Det kan givetvis i vissa fall vara lämpligt att ett
par eller flera landsting samordnar verksamheten med
ambulanshelikoptrar. Utskottet är emellertid inte
heller nu berett att föreslå att ett sammanhängande
ambulanshelikoptersystem införs. Motionerna
2000/01:So250 (kd), 2000/01:So316 (m) och
2000/01:Fi616 (s) yrkande 3 avstyrks.
Vård och behandling av olika sjukdomar
I motion 2000/01:So507 av Elisabeth Fleetwood m.fl.
(m, kd, c, fp, mp) begärs ett tillkännagivande om
att en ny cancerutredning behöver tillsättas.
Internationella cancerunionen och motsvarande
organisationer på europeisk nivå rekommenderar
enligt motionärerna att alla länder utarbetar en
plan för det framtida arbetet med cancerprevention,
diagnostik, behandling och rehabilitering av
cancerpatienter. Den ökande andelen seniorer i
samhället samt den allt effektivare behandlingen av
de cancersjuka kommer nämligen att innebära ett
kraftigt ökat antal sjuka i cancer, vilket medför en
stor belastning på sjukvården på olika nivåer.
I motion 2000/01:So220 av Margareta Viklund (kd)
begärs ett tillkännagivande om att regeringen skall
initiera och igångsätta hälsoupplysning och
hälsokontroll riktad till män som befinner sig i
riskgruppen att få prostatacancer.
I motion 2000/01:So240 av Ronny Olander och Anders
Karlsson (s) begärs ett tillkännagivande om vad i
motionen anförs om förebyggande undersökningar mot
prostatacancer. Motionärerna efterlyser en större
debatt kring prostatacancer och dess biverkningar
samt bättre folkhälsoupplysning om sjukdomen.
Regeringen bör vidare utreda möjligheten att införa
allmänna undersökningar också för denna form av
cancer.
I motion 2000/01:So444 av Yvonne Oscarsson (v)
begärs ett tillkännagivande om behovet av stöd och
hjälp till vuxna barn till alkoholister enligt vad i
motionen anförs om en avgiftsfri kontakt med kurator
eller psykolog. Enligt motionären har samhället ett
särskilt ansvar för denna grupp människor. Ofta har
stödet och behandlingsinsatserna för deras föräldrar
uteblivit eller varit verkningslösa. Därtill har
staten tillhandahållit alkoholen. För att
rättfärdiga detta anser motionären att vuxna barn
till alkoholister bör ges möjlighet till avgiftsfri
kurators- eller psykologkontakt.
I motion 2000/01:So471 av Lars Gustafsson m.fl. (kd)
begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs
om fibromyalgi och forskning (yrkande 6). Enligt
motionärerna har sjukdomen inte fått särskilt stor
uppmärksamhet vare sig bland reumatologer eller
andra forskare i landet. Det behövs därför
extraordinära åtgärder för att få i gång
forskningen.
I motion 2000/01:So544 av Viviann Gerdin och Gunnel
Wallin (c) begärs ett tillkännagivande om behovet av
en uppföljning av prioritetsordningen inom
sjukvården (yrkande 1). Motionärerna är kritiska mot
att landstingen inte prioriterar smärtvården, trots
riksdagens beslut att patienter med reumatiska och
andra svåra kroniska sjukdomar skall prioriteras.
Enligt motionärerna bör regeringen ge landstingen i
uppdrag att verkställa riksdagsbeslutet rörande
smärtvården. I motionen begärs vidare ett
tillkännagivande om att stödja forskning rörande
folksjukdomen fibromyalgi (yrkande 4). Motionärerna
begär även ett tillkännagivande om vad i motionen
anförs om bemötande av patienter med olika
smärtsymtom (yrkande 5). Bristande tid, dålig
förståelse, misstänksamhet och okunskap om
smärtvården möts många patienter av vid kontakterna
med myndigheter och sjukvård.
I motion 2000/01:So360 av Rigmor Stenmark (c) begärs
ett tillkännagivande om vad i motionen anförs om
whiplashskadades möjligheter till rehabilitering
(yrkande 1). Motionären påpekar att whiplashskador
kan uppträda direkt men att symtomen ofta inte
kommer förrän en tid efter det aktuella
olyckstillfället. Det är svårt att ställa diagnos
och inte sällan får den skadade fel diagnos på sin
skada. Motionären begär även ett tillkännagivande om
forskning kring whiplashskador (yrkande 3).
I motion 2000/01:So301 av Barbro Feltzing (mp)
begärs ett tillkännagivande om forskning för
behandling av pisksnärtskador (yrkande 1).
I motion 2000/01:So330 av Margareta Andersson och
Gunnel Wallin (c) begärs ett tillkännagivande om vad
i motionen anförs om att förstärka vården av
överviktiga och feta. Motionärerna anser det viktigt
att regeringen tar initiativ för att ytterligare
stödja den forskning och utveckling som bedrivs på
flera håll i landet. Det behövs mer samordning och
förstärkta resurser på området, anförs det.
I motion 2000/01:A812 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
begärs ett tillkännagivande om en uppföljning av de
förebyggande insatserna mot könsstympning (yrkande
27). Enligt motionärerna bör allt göras för att
främja en utveckling av behandlingsmetoder för att
återställa så mycket som möjligt av den ursprungliga
funktionen hos könsstympade flickor. Svensk hälso-
och sjukvård bör aktivt bidra i detta arbete som
också kan komma kvinnor i andra länder till godo.
Riksdagen har tidigare uttalat sig om vikten av att
förebygga att könsstympning utförs. Motionärerna
anser att Socialstyrelsen fortlöpande bör följa vad
som händer och slå larm om nya fall skulle dyka upp.
I motion 2000/01:So9 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)
yrkas att riksdagen begär att regeringen skall lägga
fram förslag till en utredning som bl.a. ser över
behovet av en rättighetslagstiftning för de psykiskt
sjuka (yrkande 8). För unga människor är det viktigt
att psykosförloppet stoppas och hävs så fort som
möjligt för att undvika ett livslångt lidande.
Motionärerna föreslår att en utredning tillsätts med
uppgift att bl.a. se över patientens behov av rätt
diagnos på ett tidigt stadium.
I motion 2000/01:So293 av Siw Persson (fp) begärs
ett tillkännagivande om vad i motionen anförs om
bristande rehabilitering för barn med hjärnskada.
Vidare bör möjligheten att utarbeta en nationell
plan för barn och ungdomar med förvärvade
hjärnskador undersökas, anförs det.
I motion 2000/01:So361 av Barbro Feltzing (mp)
begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs
om forskning om den reumatologiska sjukdomen
sklerodermi (yrkande 1). Sklerodermi är en ovanlig
och obotlig sjukdom som bl.a. yttrar sig i en ökad
bindvävsbildning i hud och inre organ.
I motion 2000/01:So394 av Carina Hägg (s) begärs ett
tillkännagivande om vad i motionen anförs om en
översyn av förutsättningar för och tillgång till
konstgjorda befruktningar för ofrivilligt barnlösa.
I motion 2000/01:So513 av Carin Lundberg och Karl
Gustav Abramsson (s) begärs ett tillkännagivande om
vad i motionen anförs om de ekonomiska reglerna för
behandling vid ofrivillig barnlöshet.
I motion 2000/01:So545 av Lena Ek (c) begärs ett
tillkännagivande om vad i motionen anförs om behovet
av att uppmärksamma unga kvinnors hälsa (yrkande 8).
Motionärerna anser att resurser bör satsas för såväl
forskning som behandling av kvinnors ohälsa. Det
krävs initiativ från regeringen för att unga
kvinnors sjukdomar, exempelvis ätstörningar, skall
uppmärksammas. Det behövs vidare en samlad översyn
vad gäller information och utbildning till
personalen inom skolan, vården, fritidsgårdarna och
idrottsrörelsen.
I motion 2000/01:So451 av Sofia Jonsson (c) begärs
ett tillkännagivande om satsning på ungdomars hälsa
(yrkande 2). Motionären menar att det i dag inte
satsas tillräckligt på ungas hälsosituation. Bl.a.
fattas det pengar till skolhälsovården och när det
gäller ätstörningar finns det brister när det gäller
såväl forskning som vårdplatser. Staten måste se
över anslagen till vård och forskning kring ungas
hälsa, anför motionären.
Tidigare behandling och pågående arbete
I betänkande 1998/99:SoU10, vartill hänvisas, ges en
bred redogörelse för riksdagens beslut om riktlinjer
för prioriteringar inom hälso- och sjukvården (s.
73-74).
Motionsyrkanden om vård och behandling av olika
sjukdomar behandlades senast av utskottet i
betänkande 1999/2000:SoU9 (s. 56 f.). Utskottet
anförde bl.a. att det tidigare regelmässigt uttalat
att det inte ställer sig bakom motionskrav om att
satsningar bör göras på enskilda sjukdomar eller om
att vården av dessa bör organiseras på visst sätt.
Att bedöma sådana frågor är i första hand en fråga
för sjukvårdshuvudmännen, sades det. Utskottet
påpekade vidare att det ställt sig bakom riktlinjer
för prioriteringar inom hälso- och sjukvården, vilka
inte låter sig förenas med någon "lista" där vissa
sjukdomar generellt prioriteras före andra.
Utskottet vidhöll denna bedömning och avstyrkte de
ifrågavarande motionsyrkandena (res. v, kd
respektive mp). Riksdagen följde utskottet (rskr.
1999/2000:194).
Cancerkommittén hade bl.a. i uppgift att föreslå
åtgärder som kan förebygga cancersjukdomars uppkomst
samt att uppmärksamma problem kring
cancersjukdomarnas diagnos och terapi.
Utredningsarbetet presenterades i betänkandet Cancer
- orsaker, förebyggande m.m. (SOU 1984:67).
Prioriteringsdelegationen har haft i uppdrag att
bl.a. sprida information och kunskap om riktlinjerna
för prioriteringar i hälso- och sjukvården och de
etiska värderingar som ligger till grund för dessa.
Delegationen lämnade sitt slutbetänkande i januari
2001, Prioriteringar i vården (SOU 2001:8).
Enligt uppgift från Socialdepartementet kommer
betänkandet inte att remissbehandlas.
Regeringen behandlade i proposition 1999/2000:149
Nationell handlingsplan för utveckling av hälso- och
sjukvården behovet av stöd till bl.a. vissa grupper
med psykisk ohälsa. (s. 42 f.). Det nämns att
regeringen, Landstingsförbundet och Svenska
Kommunförbundet i ett avtal om utvecklingsinsatser
inom vården och omsorgen för åren 2002-2004 har
kommit överens om åtgärder och inriktning i linje
med propositionen. I avtalet enades parterna bl.a.
om särskilda åtgärder för att förbättra stödet till
barn, ungdomar och äldre med psykisk ohälsa samt
till personer med psykiska funktionshinder.
Utskottet ställde sig bakom förslaget till
inriktning och åtgärder för att förbättra stödet
till de ovannämnda grupperna (bet. 2000/01:SoU5)
(res. v - villk.). Riksdagen följde utskottet (rskr.
2000/01:53).
Nationella folkhälsokommittén berör i sitt
slutbetänkande de största folksjukdomarna, bl.a.
cancer, rörelseorganens sjukdomar samt psykisk
ohälsa (s. 37 f.).
Ett av målen för folkhälsan är enligt kommittén
trygga och jämlika uppväxtvillkor (s. 91 f.).
Kommittén betonar bl.a. vikten av en hälsofrämjande
skola samt av väl fungerande ungdomsmottagningar,
PBU och BUP.
Andra mål för folkhälsan är enligt kommittén ökad
fysisk rörelse (s. 121 f.) samt goda matvanor (s.
124 f.). Kommittén framhåller att såväl fysisk
aktivitet som goda matvanor har en positiv inverkan
på människors hälsotillstånd.
Kommittén föreslår vidare olika åtgärder för att
minska tobaksbruket (s. 133 f.) och det skadliga
alkoholbruket (s. 139).
En särskild utredare har haft i uppdrag att
kartlägga elevvårdens och skolhälsovårdens
verksamhet och funktion samt överväga lämpliga
åtgärder i syfte att höja verksamhetens kvalitet och
effektivitet. Förslagen presenteras i betänkandet
Från dubbla spår till Elevhälsa - i en skola som
främjar lust att lära, hälsa och utveckling (SOU
2000:19). Utredaren tar särskilt upp ätstörningar
som ett omfattande problem bland flickor från tidiga
tonår (s. 273 f.).
Regeringen avser att presentera en proposition om
elevhälsa i maj 2001.
Statens beredning för utvärdering av medicinsk
metodik (SBU) gav 1995 ut en rapport om
massundersökning av prostatacancer (SBU-rapport nr
126). SBU anförde bl.a. att behandling av tidiga
tumörer i prostatakörteln har väsentliga bieffekter,
vilka avsevärt minskar patientens livskvalitet och i
vissa fall överlevnad efter behandling. Enligt
rapporten fanns det inte anledning att rekommendera
screening för att finna tidiga former av
prostatacancer.
Utskottets bedömning
De sjukdomar som berörs i motionerna orsakar ett
stort lidande för många människor. Utskottet vill
åter framhålla att utredningsarbete rörande vissa av
dessa sjukdomar redan har slutförts eller
fortfarande pågår inom t.ex. Statens beredning för
utvärdering av medicinsk metodik (SBU). Nationella
folkhälsokommittén och andra utredningar har berört
flera av de nämnda sjukdomarna. Vidare stöder
Vetenskapsrådet forskning på flera av de områden som
tas upp i motionerna
Utskottet behandlar varje år ett flertal motioner
från den allmänna motionstiden om insatser mot olika
sjukdomar. Utskottet vidhåller den bedömning som
tidigare regelmässigt framförts, nämligen att
utskottet inte ställer sig bakom motionskrav om att
satsningar bör göras på enskilda sjukdomar eller om
att vården av dessa bör organiseras på visst sätt.
Att bedöma sådana frågor är enligt utskottet i
första hand en fråga för sjukvårdshuvudmännen. Ett
enigt utskott har ställt sig bakom riktlinjer för
prioriteringar inom hälso- och sjukvården (prop.
1996/97:60, bet. 2000/01:SoU14, rskr. 1996/97:186).
Utskottet vidhåller sin uppfattning att dessa
riktlinjer inte låter sig förenas med någon "lista"
där vissa sjukdomar generellt prioriteras före
andra.
Mot bakgrund av vad som anförts anser utskottet att
riksdagen inte bör ta något initiativ med anledning
av motionerna 2000/01:So9 (fp) yrkande 8,
2000/01:So220 (kd), 2000/01:So240 (s), 2000/01:So293
(fp), 2000/01:So301 (mp) yrkande 1, 2000/01:So330
(c), 2000/01:So360 (c) yrkandena 1 och 3,
2000/01:So361 (mp) yrkande 1, 2000/01:So394 (s),
2000/01:So444 (v), 2000/01:So451 (c) yrkande 2,
2000/01:So471 (kd) yrkande 6, 2000/01:So513 (s),
2000/01:So544 (c) yrkandena 1, 4 och 5,
2000/01:So545 (c) yrkande 8 och 2000/01:A812 (fp)
yrkande 27.
I motion 2000/01:So507 (m, kd, c, fp, mp) anförs att en ny
cancerutredning bör tillsättas. Utskottet är
medvetet om att den demografiska utvecklingen mot
ett ökat antal äldre i Sverige medför en ökning
också av antalet cancersjuka. Utskottet anser det
angeläget att det skapas en beredskap härför.
Tillräckliga skäl att frångå utskottets principiella
inställning när det gäller motioner om att
prioritera vissa sjukdomar före andra föreligger
dock inte. Motionen avstyrks.
Frågor om organdonation och bloddonation m.m.
I motion 2000/01:So313 av Göran Lindblad (m) begärs
ett tillkännagivande om vad i motionen anförs om att
åtgärder bör vidtas för att utreda vilka möjligheter
som står till buds för att öka människors benägenhet
att donera organ. Regeringen bör enligt motionären
få i uppdrag att utreda vilka möjligheter som finns
för att öka organdonationerna.
I motion 2000/01:So264 av Fanny Rizell och Chatrine
Pålsson (kd) begärs ett tillkännagivande om en
organisatorisk översyn av
organdonationsverksamheten. Enligt motionärerna bör
regeringen få i uppdrag att göra en sådan översyn.
Syftet är att definiera och skapa resurser för ett
nationellt ansvar för organdonation och att
tydliggöra de nationella, landstingskommunala och
enskilda sjukhusens ansvar, organisatoriskt och
ekonomiskt, för en fungerande donationsverksamhet.
Sverige har få donatorer jämfört med många
grannländer och trots insatser för att vända trenden
har antalet donatorer minskat, anförs det.
I motion 2000/01:So365 av Margareta Andersson och
Viviann Gerdin (c) begärs ett tillkännagivande till
regeringen om att ge Socialstyrelsen i uppdrag att
driva en ny kampanj för att få fram fler människor
som efter det att de avlidit kan tänka sig att
donera sina organ.
I motion 2000/01:So533 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp)
begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs
om en kampanj i syfte att få fler människor att ta
ställning för att donera organ (yrkande 1).
Motionärerna anser att regeringen bör ta initiativ
till en sådan kampanj. De begär vidare ett
tillkännagivande om vad i motionen anförs om
kliniska försök för överföring av organ från en
djurart till en annan, s.k. xenotransplantation
(yrkande 2). Motionärerna anser att kliniska försök
med xenotransplantationer inte bör tillåtas i
Sverige.
I motion 2000/01:So515 av Sonja Fransson (s) begärs
tillkännagivanden om vad i motionen anförs dels om
nödvändigheten av specialutbildning för
omhändertagande av organdonatorer (yrkande 1), dels
om en nationell mobilisering för att informera
Sveriges befolkning om organdonation (yrkande 2).
I motion 2000/01:So329 av Chatrine Pålsson (kd)
begärs att regeringen skall ges till känna vad som i
motionen anförs om s.k. smartkort som metod för att
underlätta och förenkla blodgivande. Motionären
påpekar att många personer i dag har svårt att lämna
blod på annan givarcentral än den man regelbundet
besöker. Nya provtagningar och kontroller är
tidsödande och kostsamma. En teknisk lösning med
s.k. smartkort innebär att alla nödvändiga fakta kan
lagras på kortet samtidigt som byråkratin kring ett
centralt register undviks och den enskildes
integritet värnas.
Tidigare behandling och pågående arbete
Utskottet har tidigare behandlat motionsyrkanden om
organdonationer. Senast i betänkande 1998/99:SoU10
behandlades en motion om bl.a. information till
allmänheten om organdonation (s. 64). Utskottet
påpekade att rege-ringen vid ett par tillfällen har
avsatt extra medel till Socialstyrelsens disposition
för informationsinsatser, produktion och
distribution av donationskort m.m. och avstyrkte
därmed yrkandena (res. kd).
I betänkande 1999/2000:SoU9 förelåg motionsyrkanden
om ekonomiskt stöd till levande donatorer. Utskottet
uttalade att många svårt sjuka människor genom
transplantation får ett förlängt liv och en bättre
livskvalitet och att transplantation således är en
angelägen behandlingsform inom sjukvården.
Motionsyrkandena avstyrktes med hänvisning till
pågående arbete i Regeringskansliet (s. 67).
Riksdagen följde utskottet (rskr. 1998/99:198
respektive 1999/2000:194).
Från Socialdepartementet har inhämtats att frågan om
sjuklön till personer som har nedsatt arbetsförmåga
till följd av att de donerat organ fortfarande är
under beredning.
Xenotransplantationskommittén överlämnade sitt
betänkande Från en art till en annan -
transplantation från djur till människa (SOU
1999:120) hösten 1999. Kommittén anser inte att
riskerna med xenotransplantation är av sådan art att
något permanent eller tillfälligt förbud behöver
införas. Däremot bör endast välkontrollerade
kliniska försök i begränsad omfattning och där
riskerna bedöms hanterbara få tillåtas. Kommittén
föreslår bl.a. att ett särskilt regelverk för
xenotransplantation skall införas, innefattande
bl.a. bestämmelser om tillståndsgivning och
straffsanktionerat förbud (s. 30 f., 331 f.).
Kommittén har gått igenom vilka alternativ till
xenotransplantationer som finns för att ge god
tillgång på organ och annat levande biologiskt
material för transplantationsändamål. När det gäller
åtgärder för att öka tillgången på organ från
människa konstaterar kommittén att arbete med att
optimera antalet donatorer bedrivs kontinuerligt vid
landets transplantationsenheter, av berörda
patientföreningar och av Socialstyrelsen. Med
ytterligare resurser är det inte osannolikt att
några fler potentiella donatorer kan identifieras
vid sjukhusen. Intensiv och återkommande information
till allmänhet och utnyttjande av t.ex. TV skulle
förmodligen göra inställningen till organdonation
hos allmänheten mer positiv, anförs det. Dock
skulle, enligt kommitténs bedömning, ändå inte hela
behovet kunna täckas (s. 83 f.).
Betänkandet har remissbehandlats. Regeringen har
för avsikt att presentera en proposition om
xenotransplantationer senare under våren 2001.
Socialstyrelsen anordnar årliga möten om donation av
organ och vävnader för transplantation och annat
medicinskt ändamål, med deltagare från professionen,
patientorganisationer, sjukvårdshuvudmännen m.fl.
Socialstyrelsen har publicerat utförligt
informationsmaterial om donationer, såväl i form av
broschyrer som på Internet. Bl.a. är webbversionen
av broschyren "När hjärnan dör dör människan" en av
de mest lästa.
Landstingsförbundet har den 6 februari 2001 haft ett
möte med företrädare för landstingen, i syfte att
utröna vad landstingen har gjort och vad de planerar
att göra för att öka organdonationerna. Mötet ägde
rum mot bakgrund av en motion vid
Landstingsförbundets kongress i maj 2000 om att
uppmana landstingen att påbörja
informationsverksamhet gentemot allmänheten om
organdonation. Vid mötet gavs tillfälle till utbyte
av erfarenheter samt diskuterades möjligheten att
samverka för att öka informationen till allmänheten.
Landstingsförbundet kommer att följa upp frågan samt
vid behov stödja landstingen i deras arbete.
Läkemedelsverket och Socialstyrelsen anförde i en
gemensam rapport till regeringen i oktober 2000 att
det behövs en förstärkt samverkan mellan staten och
sjukvårdshuvudmännen samt mellan berörda statliga
myndigheter kring blod- och plasmafrågor. Sverige är
i dag självförsörjande när det gäller blod och
plasma men det finns enligt rapporten risk för att
detta inte är bestående. Bättre samverkan kan också
vara betydelsefullt vid eventuella krissituationer
eller "blodolyckor". De båda myndigheterna föreslår
att en nationell samverkansgrupp för blod- och
plasmafrågor bildas för att få en snabb
beslutsprocess i frågor som rör mer än en myndighet.
I gruppen bör ingå representanter för
Läkemedelsverket, Socialstyrelsen och
Landstingsförbundet. Huvuduppgifterna för gruppen
skulle enligt rapporten vara att bedöma den
nationella utvecklingen vad gäller självförsörjning
med blod och plasma, att samråda om bl.a. nationella
normer samt att initiera information till
allmänheten för att stärka rekryteringen av
blodgivare.
Utskottets bedömning
Utskottet vill åter framhålla att transplantation är
en angelägen behandlingsform inom sjukvården
eftersom många svårt sjuka människor därigenom får
ett förlängt liv och en bättre livskvalitet.
I Sverige råder för närvarande brist på organ och
vävnader för transplantationsändamål. Huvudansvaret
för att upplysa allmänheten om donation och
transplantation ligger hos sjukvårdshuvudmännen.
Utskottet ser mycket positivt på det arbete som
pågår inom landstingen samt vid Landstingsförbundet
och Socialstyrelsen i syfte att öka
organdonationerna. Utskottet förutsätter att detta
arbete kommer att fortsätta. Motionerna
2000/01:So264 (kd), 2000/01:So313 (m), 2000/01:So365
(c), 2000/01:So515 (s) yrkandena 1 och 2 samt
2000/01:So533 (mp) yrkande 1 får anses i huvudsak
tillgodosedda.
När det gäller xenotransplantation anser utskottet att
regeringens kommande förslag på området inte bör
föregripas. Utskottet avstyrker därför motion
2000/01:So533 (mp) yrkande 2.
Sverige är i dag självförsörjande när det gäller blod och
plasma, men enligt en nyligen avgiven rapport finns
det risk för att denna situation inte kommer att
bestå. Utskottet noterar att Läkemedelsverket och
Socialstyrelsen till regeringen har framfört att det
behövs en förstärkt samverkan mellan staten och
sjukvårdshuvudmännen samt mellan berörda statliga
myndigheter kring blod- och plasmafrågor. Utskottet
delar uppfattningen i motion 2000/01:So329 (kd) att
det är viktigt att underlätta och förenkla
blodgivning. Utskottet utgår från att den
informationstekniska utvecklingen för med sig
lösningar som exempelvis att nödvändig information
för blodgivning kan lagras på ett smartkort. I
sammanhanget kan nämnas att Socialstyrelsen för
närvarande utreder möjligheterna att lagra
patientjournaler på smartkort. Utskottet anser att
något tillkännagivande med anledning av den nämnda
motionen inte är erforderligt.
Alternativa behandlingsmetoder
I motion 2000/01:So224 av Maud Ekendahl och Anita
Sidén (m) begärs ett tillkännagivande om vad i
motionen anförs om att utföra en kartläggning av
komplementär- och alternativmedicinska
behandlingsformer. Det finns enligt motionärerna
skäl att genomföra en kartläggning av bl.a. senare
års forskning, alternativbehandlarnas antal och
utbildning, vilka behandlingsformer som erbjuds,
vilka risker som kan föreligga för patienterna samt
patienternas erfarenheter.
I motion 2000/01:So315 av Cristina Husmark Pehrsson
och Ewa Thalén Finné (m) begärs ett tillkännagivande
om att en översyn av kvacksalverilagen bör göras i
syfte att kartlägga alternativmedicinens möjligheter
och svagheter, utan att legitimerad personal
riskerar att mista sin legitimation. Enligt
motionärerna bör hälso- och sjukvårdspersonalen
tillåtas utöva alternativmedicin som ett komplement
till den etablerade skolmedicinen.
I motion 2000/01:So223 av Gunnel Wallin och Marianne
Andersson (c) begärs ett tillkännagivande om vad i
motionen anförs om behovet av analyser av de sociala
och ekonomiska effekterna av alternativa
behandlingsmetoder (yrkande 1). Motionärerna menar
att man måste arbeta både förebyggande och med ett
brett utbud av både skolmedicin och alternativa
behandlingsformer för att klara av morgondagens
kostnader för hälso- och sjukvård. Det begärs vidare
att regeringen skall ges till känna vad i motionen
anförs om förändring av lagen om yrkesverksamhet på
hälso- och sjukvårdsområdet (yrkande 2).
Motionärerna anser att den nämnda lagen bör ändras
så att sjukvårdspersonalen i samarbete med patienten
tillåts komplettera den vanliga behandlingen med en
alternativmedicinsk behandling. I motionen yrkas
även att riksdagen begär att regeringen skall
återkomma med förslag om riktade resurser till ett
kompetenscentrum och till forskning (yrkande 3). I
motionen begärs slutligen ett tillkännagivande om en
utredning om alternativa behandlingsmetoder (yrkande
5). Sedan Alternativmedicinkommittén arbetade under
senare hälften av 1980-talet har enligt motionärerna
mycket hänt som motiverar en ny utredning.
Utredningen bör bl.a. se över reglerna för
behandling av barn samt för utbildning och
behörighet för alla terapeuter.
Tidigare behandling och pågående arbete
Utskottet behandlade motioner om alternativa
behandlingsmetoder senast i betänkande
1999/2000:SoU9 (s. 67 f.). Beträffande yrkanden om
bl.a. analyser av de sociala och ekonomiska
effekterna av alternativa behandlingsmetoder
framhöll utskottet att attityden till flera s.k.
alternativa behandlingsmetoder, dock inte alla, har
förändrats under de senaste decennierna. Utskottet
betonade vidare att kunskaper inom alternativmedicin
behövs både för att kunna bedöma effekter och
vinster och för att utröna eventuella skador och
biverkningar. Utskottet ansåg inte att riksdagen
borde ta något initiativ i anledning av motionerna.
I betänkandet behandlades vidare ett yrkande om
ändring av lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på
hälso- och sjukvårdens område i syfte att tillåta
vårdpersonalen att komplettera den vanliga
behandlingen med alternativmedicinsk behandling.
Enligt utskottets uppfattning saknades det anledning
att ändra den nämnda lagen.
När det gällde forskning rörande alternativmedicin
och komplementära behandlingsmetoder vidhöll
utskottet sin inställning att det får förutsättas
att ansökningar om medel till forskning på området
behandlas i en positiv anda och att riksdagen inte
bör ta något initiativ i frågan.
Utskottet avstyrkte samtliga motionsyrkanden (res.:
c resp. c + mp). Riksdagen följde utskottet (rskr.
1999/2000:194).
Utredningen om läkemedelsförmånen anför i sitt
slutbetänkande (s. 380) att det finns anledning att
uppmärksamma olika alternativa behandlingsformer som
påstås kunna lindra eller bota sjukdomar eller bidra
till en ökad livskvalitet. Forskning saknas i regel
huruvida dessa metoder verkligen har de effekter som
påstås. Om en behandlingsform som för närvarande är
"alternativ" kunde inordnas under begreppet
vetenskap och beprövad erfarenhet och ersätta
läkemedelsbehandling skulle eventuellt vissa
besparingar kunna göras, anförs det.
Utskottets bedömning
Utskottet vill än en gång påpeka att attityden till
flera s.k. alternativa behandlingsmetoder har
ändrats under de senaste årtiondena. Vidare vill
utskottet betona att kunskaper om
alternativmedicinska metoder behövs både för att
kunna bedöma effekter och vinster och för att kunna
utröna eventuella skador och biverkningar. Utskottet
anser inte att riksdagen bör ta något initiativ med
anledning av motionerna 2000/01:So223 (c) yrkandena
1 och 5 samt 2000/01:So224 (m). Motionerna avstyrks.
Utskottet vidhåller sin inställning att det saknas anledning
att ändra lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på
hälso- och sjukvårdsområdet. Motionerna
2000/01:So223 (c) yrkande 2 och 2000/01:So315 (m)
avstyrks därför.
När det gäller forskning kring alternativmedicin förutsätter
utskottet att ansökningar om medel till forskning på
området behandlas på likvärdigt sätt som andra
ansökningar. Motion 2000/01:So223 (c) yrkande 3
avstyrks.
Frågor om forskning
I motion 2000/01:So279 av Chris Heister m.fl. (m)
begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs
om medicinsk forskning (yrkande 11). Motionärerna
anför att Sverige hittills haft en god förmåga att
överföra vetenskapliga resultat till diagnostiska
metoder och kommersiellt framgångsrika läkemedel men
att Sverige nu håller på att tappa sin ledande roll
inom klinisk forskning. Motionärerna vill därför
skapa ett svenskt "National Institute of Health",
"Institutet för medicin och hälsa".
I motion 2000/01:So263 av Fanny Rizell (kd) begärs
ett tillkännagivande om vad i motionen anförs om
behovet av utvärderingar av etablerade
behandlingsformer. Motionären påpekar att kliniska
prövningar av läkemedel nästan uteslutande
finansieras av läkemedelsindustrin. Mot bakgrund
härav torde det t.ex. vara mycket svårt att
genomföra en större klinisk prövning som syftar till
att visa att en enkel billig behandlingsmetod kan
vara säkrare och effektivare än ett etablerat dyrt
läkemedel.
I motion 2000/01:So234 av Gunnel Wallin (c) begärs
ett tillkännagivande om vad i motionen anförs om att
det krävs objektiv forskning av läkemedel för
användning inom psykiatrin (yrkande 3).
Tidigare behandling m.m.
Regeringen lämnade i proposition 1999/2000:81
Forskning för framtiden - en ny organisation för
forskningsfinansiering förslag till en ny
myndighetsstruktur för forskningsfinansiering. För
det första skulle tre nya forskningsråd inrättas.
Vetenskapsrådet var ett av de nya forskningsråden.
De två andra föreslogs vara områdesinriktade och
avse sociala frågor och arbetsliv respektive miljö,
lantbruk och samhällsplanering. Regeringen föreslog
vidare att en ny myndighet för finansiering av
forskning och utvecklingsarbete skulle inrättas.
Socialutskottet avgav yttrande till
utbildningsutskottet (1999/2000:SoU6y), bl.a. över
en motion (m) om inrättande av ett svenskt "National
Institute of Health". Utskottet uttalade att den i
propositionen föreslagna nya organisationen för
forskningsfinansiering innebar att förutsättningarna
för kraftfulla forskningssatsningar inom t.ex.
hälso- och sjukvårdens område skulle förbättras
jämfört med dåvarande organisationsstruktur.
Utskottet delade inte motionärernas farhågor att den
föreslagna ordningen med ett vetenskapsråd och två
områdesinriktade forskningsråd skulle motverka
möjligheterna till kraftsamling inom viktiga fält
inom hälso- och sjukvården eller på annat sätt
försämra utsikterna för en framgångsrik utveckling
av forskningen inom det samlade hälsoområdet.
Socialutskottet ansåg därmed att
utbildningsutskottet borde avstyrka motionen i fråga
(avvikande mening: m).
Utbildningsutskottet, som tillstyrkte förslagen i
propositionen, avstyrkte motionsyrkandet
(1999/2000:UbU17; res. m). Riksdagen följde
utskottet (rskr. 1999/2000:257). De nya
myndigheterna påbörjade sin verksamhet den 1 januari
2001.
Socialutskottet vidhöll sin inställning i frågan om
inrättande av ett "National Institute of Health" i
yttrande till utbildningsutskottet med anledning av
bl.a. proposition 2000/01:3 Forskning och förnyelse
jämte motioner (2000/01: SoU2y) (avvikande mening:
m).
Utbildningsutskottet avstyrkte motionsyrkandet
(2000/01:UbU6; res. m). Riksdagen följde utskottet
(rskr. 2000/01:98).
I sitt slutbetänkande framhåller Utredningen om
läkemedelsförmånen att den medicinska och
samhällsekonomiska forskningen i ökad omfattning bör
uppmärksamma om andra behandlingsformer än
läkemedelsbehandling kan ge vinster för enskilda och
för samhället (s. 379 f.). Utredningen påpekar att
läkemedelsbehandling sällan utvärderas i relation
till andra behandlingsformer i vetenskapliga
studier. Det finns enligt utredningen anledning att
i större utsträckning söka kartlägga vad som står
att vinna med andra behandlingsformer än
läkemedelsbehandling. Här finns uppenbarligen ett
stort område för den medicinska och
samhällsekonomiska forskningen att ägna sig åt, sägs
det i betänkandet.
Utskottets bedömning
Den 1 januari 2001 omorganiserades
myndighetsstrukturen för forskningsfinansiering.
Utskottet förutsätter att den nya organisationen
innebär förbättrade förutsättningar för kraftfulla
forskningssatsningar inom exempelvis hälso- och
sjukvårdsområdet. Utskottet har inte ändrat
inställning i frågan om inrättande av ett svenskt
"National Institute of Health". Motion 2000/01:So279
(m) yrkande 11 avstyrks därmed.
Utredningen om läkemedelsförmånen har uppmärksammat behovet av
att utvärdera läkemedelsbehandling i relation till
andra behandlingsformer. Enligt utskottet bör
kommande förslag på området inte föregripas.
Utskottet avstyrker därför motion 2000/01:So263
(kd).
Forskning kring läkemedel för användning inom den psykiatriska
vården är angelägen. Det ankommer dock inte på
riksdagen att bestämma hur forskningen närmare skall
bedrivas. Motion 2000/01:So234 (c) yrkande 3
avstyrks.
Hivpreventiva frågor
I motion 2000/01:So282 av Chris Heister m.fl. (m)
yrkas att riksdagen begär att regeringen skall lägga
fram förslag som i avgiftshänseende likställer
offentlig och privat vård i enlighet med vad som
anförs i motionen (yrkande 5). Enligt
smittskyddslagen är all undersökning, vård och
behandling av en samhällsfarlig sjukdom kostnadsfri
inom den landstingskommunala sjukvården. Privat vård
och behandling är dock inte gratis. Motionärerna
avvisar denna åtskillnad och vill att regeringen
snarast återkommer med förslag i frågan med
utgångspunkt i Smittskyddsutredningens förslag.
Tidigare behandling och pågående arbete
I betänkande 1999/2000:SoU9 behandlades ett
motionsyrkande med samma innehåll som det ovannämnda
So282 yrkande 5 (s. 69 f.). Utskottet anförde att
frågor om bl.a. kostnadsfrihet vid undersökning,
vård eller behandling enligt smittskyddslagen
behandlas i Smittskyddskommitténs betänkande.
Utskottet hänvisade till att regeringen hade för
avsikt att överlämna en proposition avseende de
frågor som behandlats i betänkandet och avstyrkte
därmed motionsyrkandet.
Smittskyddskommittén anför i sitt betänkande
Smittskydd, samhälle och individ (SOU 1999:51) att
kostnadsfriheten inte bör gälla endast undersökning
enligt smittskyddslagen utan även vård och
behandling som ges av privat verksamma läkare i de
fall dessa är anslutna till den offentligt
finansierade vården (s. 466 f.).
Enligt uppgift från Socialdepartementet har
regeringen för avsikt att presentera en proposition
med utgångspunkt i Smittskyddskommitténs förslag
under hösten 2001.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller att riksdagen inte bör föregripa
regeringens kommande förslag på området och
avstyrker därför motion 2000/01:So282 (m) yrkande 5.
Vård i livets slutskede m.m.
I motion 2000/01:So390 av Mikael Oscarsson (kd) och
Gustaf von Essen (m) begärs att regeringen skall ges
till känna vad i motionen anförs om att livs-
testamenten - om de görs juridiskt bindande - bör
upprättas i två standardversioner. Den ena versionen
innebär att undertecknaren inte vill hållas vid liv
och den andra att undertecknaren vill hållas vid
liv. Motionärerna anser att kommittén om vård i
livets slutskede bör få ett tilläggsdirektiv i
enlighet härmed.
I motion 2000/01:So383 av Alf Svensson m.fl. (kd)
begärs ett tillkännagivande om god vård i livets
slutskede (yrkande 9). Motionärerna framhåller
vikten av att det finns god tillgång till
smärtstillande medel, att erforderlig omvårdnad ges,
att man har möjlighet att ha sina närmaste omkring
sig, att respekt visas för närstående och deras
önskemål samt att både patient och närstående kan få
stöd. I motionen begärs vidare ett tillkännagivande
om hospis och palliativ vård (yrkande 10).
Motionärerna anser att hospis och palliativ vård är
mycket angelägna verksamheter eftersom man där har
en helhetssyn på människan - som ande, själ och
kropp. Hospisvården och palliativa team måste
vidareutvecklas och etableras på flera ställen.
I motion 2000/01:So433 av Åke Carnerö m.fl. (kd, m)
begärs ett tillkännagivande om att
hospisverksamheten bör byggas ut inom samtliga
landsting (yrkande 1). Motionärerna anför att det
genom direktiv från riksdag och regering bör
klarläggas att det är i samhällets intresse att
samtliga landsting utvecklar denna vårdform i
största möjliga utsträckning. I motionen begärs även
ett tillkännagivande om utökade resurser till
forskning om hospis- och anestesivård samt palliativ
vård (yrkande 2).
Tidigare behandling och pågående arbete
Motioner om vård i livets slutskede har behandlats
av utskottet vid flera tillfällen. Senast i
betänkande 1999/2000:SoU9 förelåg två motioner med
samma innehåll som de ovannämnda So390 och So433 (s.
70 f.).
I betänkandet återges vad som anförs i direktiven
till kommittén om vård i livets slutskede (S
1997:23) när det gäller livsuppehållande åtgärder
och livstestamenten. Det ges vidare en redovisning
av vad kommittén anför i sitt delbetänkande Döden
angår oss alla - värdig vård i livets slut (SOU
2000:6).
Utskottet hänvisade till att kommittén om vård i
livets slutskede var i färd med att avsluta sitt
arbete samt ansåg att riksdagen inte borde föregripa
kommande förslag på området. Motionerna avstyrktes
därför. Riksdagen följde utskottet (rskr.
1999/2000:194).
Kommittén om vård i livets slutskede lämnade sitt
slutbetänkande, Döden angår oss alla - värdig vård i
livets slut (SOU 2001:6) i februari 2001. Kommitténs
huvudförslag är att alla patienter, oavsett diagnos,
i livets slutskede skall tillförsäkras en palliativ
vård på lika villkor över hela landet. Den
palliativa vården syftar till att vid sidan av de
rent medicinska insatserna trygga de döendes behov
av god omvårdnad, trygghet och omtanke. Målet är att
lindra den fysiska, psykiska, sociala och
existentiella smärtan. Vården skall enligt kommittén
vila på följande fyra hörnstenar:
- Symtomkontroll i vid bemärkelse (dvs. att lindra
smärta och andra svåra symtom med beaktande av
patientens integritet och autonomi. Symtomkontrollen
omfattar fysiska, psykiska, sociala och
existentiella/andliga behov).
- Samarbete av ett mångprofessionellt arbetslag
(dvs. ett team i vilket läkare, sjuksköterskor,
undersköterskor m.fl. ingår).
- Kommunikation och relation i syfte att befrämja
patientens livskvalitet (dvs. en god inbördes
kommunikation och relation inom och mellan arbetslag
och i förhållande till patienten och dennes
närstående).
- Stöd till närstående under sjukdomen och efter
dödsfallet.
Kommittén förordar ingen specifik organisatorisk
modell utan anger vilka kriterier som huvudmännen
gemensamt behöver uppfylla för att kunna skapa en
god palliativ vård. Kommittén betonar vikten av
samverkan mellan olika huvudmän, av ökad tillgång
till läkare och ökade medicinska insatser inom
primärvården samt av utbildning och
kompetensutveckling för alla berörda
personalkategorier. I betänkandet förordas vidare
att kompetenscentrum byggs upp där utbildning,
forskning och vård kan kombineras. Kommittén
understryker också behovet av ökade resurser för
forskning. Enligt kommittén bör genomförandet av den
palliativa vården vid livets slut få genomslag i
hela landet inom fem år efter ett riksdagsbeslut.
Socialstyrelsen bör få i uppdrag att följa upp
utvecklingsläget.
Kommittén föreslår att det i hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763) och i lagen (1998:531) om
yrkesverksamhet inom hälso- och sjukvårdens område
skall införas tillägg med innebörd att i situationer
där patienten saknar förmåga att ta ställning till
vård och behandling skall hans eller hennes tidigare
viljeyttringar respekteras. Tidigare uttalade
önskemål får dock frångås om det finns grundad
anledning att anta att patienten skulle ha haft en
annan inställning i den aktuella situationen.
Kommittén anser inte att s.k. livstestamenten skall
vara ovillkorligen bindande men liksom andra
viljeyttringar skall livstestamenten normalt följas
om det inte finns tillräckliga skäl att anta att
patienten skulle ha haft en annan inställning i den
aktuella situationen.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller att målet för vården skall vara
att ge patienten god livs-kvalitet även i livets
slutskede samt en lugn och värdig död. Vården bör
drivas som en aktiv helhetsvård med lindring av
smärta och andra besvärande symtom samt
psykologiskt, socialt och andligt stöd åt patienten
och de närstående.
De frågor som tas upp i motionerna 2000/01:So383
(kd) yrkandena 9 och 10, 2000/01:So390 (kd, m) och
2000/01:So433 (kd, m) yrkandena 1 och 2 omfattas av
förslaget från Kommittén om vård i livets slutskede.
Regeringens kommande förslag på området bör enligt
utskottets mening inte föregripas. Motionerna
avstyrks.
Aborter, fosterdiagnostik m.m.
I motion 2000/01:So260 av Lennart Fridén (m) och
Magda Ayoub (kd) begärs ett tillkännagivande om att
en lagreglering krävs för att motverka förekomsten
av könsselektiva aborter (yrkande 1). Vidare anför
motionären att ett förbud bör införas mot utlämnande
av information om fostrets kön före utgången av 20:e
graviditetsveckan om det inte kan anses medicinskt
motiverat (yrkande 2). Även i motion 2000/01:So288
av Holger Gustafsson och Tuve Skånberg (kd) begärs
ett tillkännagivande om lagstiftning mot
könsdiskriminerande aborter.
I motion 2000/01:So261 av Lennart Fridén (m) och
Kjell Eldensjö (kd) begärs att en utredning
tillsätts med uppgift att utröna vad en abort
innebär för smärtupplevelser för fostret och vad
resultatet bör få för konsekvenser. Motionärerna
anför att de medicinska framstegen när det gäller
fostrets förmåga att uppleva smärta och det faktum
att det föreligger olika uppfattningar huruvida
fostret får del av den narkos eller de
smärtstillande medel som ges till kvinnan under
aborten gör att en utredning bör tillsättas.
I motion 2000/01:So287 av Tuve Skånberg och Annelie
Enochson (kd) begärs ett tillkännagivande om vad i
motionen anförs om införlivande i svensk
lagstiftning av WHO:s rekommendation om när foster
juridiskt sett skall räknas som barn (yrkande 1).
Motionärerna anför att det är anmärkningsvärt att
Sverige inte införlivat WHO:s rekommendationer i
detta avseende. Dessa rekommendationer innebär att
från vecka 22 skall ett missfall benämnas
förlossning och foster benämnas barn. Ett liknande
yrkande framställs i motion 2000/01:So420 av Gustaf
von Essen (m) och Erling Wälivaara (kd) (yrkande 1).
Vidare begärs i motion So287 ett tillkännagivande om
vad i motionen anförs om praxis för den gräns för
hur sent i graviditeten som abort får beviljas
(yrkande 2). Motionärerna anför att i dag kan barn
som föds i 23:e graviditetsveckan räddas och att det
finns barn som lever som är födda i graviditetsvecka
22. Den enda rimliga lösningen är att justera
tidpunkten för de senaste aborterna till vecka 20
beaktande felmarginalen på två veckor, heter det i
motionen. Även i motion So420 begärs ett
tillkännagivande om att införlivandet av WHO:s
rekommendation skall få inverkan på svensk abortlag
och abortpraxis (yrkande 2).
I motion 2000/01:So389 av Magda Ayoub (kd) och
Gustaf von Essen (m) begärs ett tillkännagivande om
vad i motionen anförs om en utredning av
postabortsyndrom i ett kvinnohälsoperspektiv.
Motionärerna anför att en utredning om
postabortsyndrom utifrån ett kvinnohälsoperspektiv
bör göra en sammanställning av det aktuella
forskningsläget inom såväl svensk forskning som
internationell, med avseende på fysiska och psykiska
konsekvenser av abort.
I motion 2000/01:So421 av Gustaf von Essen (m) och
Tuve Skånberg (kd) begärs att en utredning tillsätts
i syfte att utreda varför kvinnor väljer abort,
vilket stöd kvinnorna önskar och andra aspekter som
kan tänkas påverka aborttalet (yrkande 1). Enligt
motionärerna bör särskild uppmärksamhet riktas mot
förekomsten av aborter bland unga flickor. I yrkande
2 anförs att en analys av varför Sverige har högst
aborttal i Norden bör göras. Slutligen begärs i
yrkande 3 ett åtgärdsprogram för hur antalet aborter
skall kunna minskas.
I motion 2000/01:So471 av Lars Gustafsson m.fl.
(kd) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen
anförs om det abortförebyggande arbetet (yrkande 9).
Motionärerna anför att ungdomsmottagningarna har en
viktig roll i det abortförebyggande arbetet samt att
sexualundervisningen måste fördjupas, där
ansvarstagandet för den egna sexualiteten och
partnern måste betonas.
Några motioner behandlar frågan om tonårsaborter.
I motion 2000/01:So262 av Lennart Fridén (m) och
Mikael Oscarsson (kd) begärs att en utredning
tillsätts med uppgift att belysa tonårsaborternas
ökning från så många infallsvinklar som möjligt
(yrkande 1). Motionärerna anför att år 1999 var det
fjärde året i rad som tonårsaborterna ökade och att
det är bland de yngre tonåringarna som ökningen är
störst. Vidare begärs i yrkande 2 ett
tillkännagivande om att Folkhälsoinstitutet bör få i
uppdrag att skyndsamt utarbeta en arbetsplan för hur
antalet tonårsaborter skall minska och att den
uppföljande forskningen även i fortsättningen bör få
ökade resurser. Även i motionerna 2000/01:So229 av
Magnus Jacobsson och Amanda Agestav (kd) yrkande 1
och 2000/01:So266 av Ingvar Eriksson och Lars
Hjertén (m) behandlas frågan om tonårsaborter.
I motion 2000/01:So430 av Harald Bergström m.fl.
(kd) begärs ett tillkännagivande om att föräldrar
skall informeras om deras minderåriga barn är
gravida och står inför en abort och att detta
införlivas i Socialstyrelsens nya allmänna råd.
Motionärerna anför att när en minderårig blir gravid
måste föräldrarna underrättas för att bli delaktiga
i beslutet och ges möjlighet att stötta sitt barn.
Undantag skall dock kunna göras när speciella
omständigheter gör det olämpligt.
Frågan om forskning på aborterade foster behandlas i
motion 2000/01:So290 av Tuve Skånberg och Magda
Ayoub (kd). Motionärerna begär i yrkande 1 att en
grundlig utredning görs av hur hanteringen av
aborterade foster sker i samband med forskning.
Motionärerna anför att de anser det oetiskt att
använda aborterade foster för experimentell
forskning. Vidare anför motionärerna att tydliga
regler bör slås fast för forskning på levande foster
(yrkande 2).
I motion 2000/01:So482 av Amanda Agestav och Mikael
Oscarsson (kd) anförs att Folkhälsoinstitutet skall
få i uppdrag att utarbeta riktlinjer för hur
kunskapen om sambandet mellan abort och bröstcancer
skall tas till vara. Enligt motionärerna visar en
amerikansk rapport ett statistiskt samband mellan
provocerad abort och en senare utveckling av
bröstcancer.
I några motioner behandlas frågor om
fosterdiagnostik.
I motion 2000/01:So401 av Chatrine Pålsson m.fl.
(kd) begärs ett tillkännagivande om fosterdiagnostik
i livets tjänst (yrkande 1). Motionärerna anför att
fosterdiagnostik bör användas för att diagnostisera
sjukdomar eller tillstånd där en insats för att
bota, förebygga eller skydda barnet existerar.
Möjlighet finns att begränsa när och hur samhället
skall tillhandahålla fosterdiagnostik. Så allsidig
information som möjligt bör ges i samband med
fosterdiagnostiken.
I motion 2000/01:So402 av Chatrine Pålsson och Per
Landgren (kd) begärs ett tillkännagivande om vad i
motionen anförs om att säkerställa att regeringens
och riksdagens intentioner och beslut följs i fråga
om preim-plantatorisk genetisk diagnostik.
Motionärerna påtalar att Socialstyrelsen inte
utfärdat allmänna råd angående preimplantatorisk
diagnostik. Uteblivna allmänna råd och den i
praktiken tillåtande attityden i Socialstyrelsens
rap-port Genetik i hälso- och sjukvården leder
enligt motionärerna till motsatt utveckling jämfört
med vad regering och riksdag önskade enligt
proposition 1994/95:142 och betänkande
1994/95:SoU18. Även i motion 2000/01:So208 av Helena
Bargholtz (fp) behandlas frågan om användning av
preimplantatorisk diagnostik. Motionärerna anför att
riksdagen bör uppdra åt regeringen att återkomma med
förslag om hur preimplantatorisk diagnostik
framdeles bör bedrivas.
I motion 2000/01:So426 av Fanny Rizell och Åke
Carnerö (kd) begärs ett tillkännagivande om vad i
motionen anförs om att fosterdiagnostikens
användande skall vila på etiska överväganden med
människovärdesprincipen som grund och vara gemensam
för alla olika former av fosterdiagnostik (yrkandena
1 och 2). Att stå för principen om alla människors
lika värde och samtidigt försvara abort av de foster
som har viss skada, kan endast ske genom att
antingen hävda att dessa har ett lägre värde eller
genom att hävda att dessa individer inte är att
betrakta som människor, anför motionärerna.
Motionärerna anför vidare att fosterdiagnostik skall
få utföras i syfte att göra abort endast vid
allvarliga, snabbt tillväxande, ärftliga sjukdomar
som leder till tidig död utan möjlig bot och
behandling (yrkande 3).
Tidigare behandling och pågående arbete
Utskottet har vid flera tillfällen behandlat
motionsyrkanden om abortförebyggande arbete, se
bl.a. betänkandena 1997/98:SoU2, 1997/98:SoU12,
1998/99:SoU10 och 1999/2000:SoU9.
I betänkande 1997/98:SoU12 (mars 1998) återgav utskottet delar
av Socialstyrelsens allmänna råd 1989:6 om
tillämpningen av abortlagen samt delar av
Socialstyrelsens allmänna råd om information om
fosterdiagnostik, SOSFS 1997:20 (s. 80-83 utskottets
betänkande).
I betänkande 1999/2000:SoU9 (mars 2000) anförde
utskottet att det vidhöll sin inställning att det är
mycket angeläget att antalet aborter minskar och
betonade därvid särskilt vikten av att antalet
aborter bland tonårsflickor nedbringas. Vidare
anförde utskottet att det vidhöll sin uppfattning
att det inte finns någon anledning att begränsa
rätten till abort eller att se över
abortlagstiftningen. Vidare påpekades att
Socialstyrelsen avsåg att inom kort ersätta de
gällande allmänna råden om abort. Motioner
avstyrktes. Riksdagen följde utskottet (rskr.
1999/2000:194). (Res. m, kd).
Motioner om information om fosterdiagnostik och om
när ett foster juridiskt sett skall räknas som barn
samt frågan om smärtlindring för foster behandlades
också i betänkande 1999/2000:SoU9. Utskottet anförde
att dessa frågor faller inom ramen för Statens
medicinsk-etiska råds uppdrag och att riksdagen inte
borde ta något initiativ på området. Motioner
avstyrktes (ej res.).
Frågor om preimplantatorisk diagnostik behandlades
av utskottet i betänkande 1994/95:SoU18. Utskottet
anförde i det sammanhanget följande.
Utskottet delar uppfattningen i propositionen och
motion So28 (kds) att preimplantatorisk diagnostik
måste användas med stor restriktivitet och endast
för par med anlag för någon svår genetiskt betingad
sjukdom eller kromosomavvikelse. Diagnostiken skall
inriktas mot allvarliga, progressiva, ärftliga
sjukdomar som leder till tidig död och där ingen bot
eller behandling finns. Könsbestämning skall endast
få göras om det är medicinskt motiverat.
Socialstyrelsen kommer enligt propositionen att få
regeringens uppdrag att noga följa utvecklingen och
rapportera om den fortsatta tillämpningen.
Utskottet anser att såväl regeringen som
Socialstyrelsen noga bör följa upp hur de föreslagna
riktlinjerna för fosterdiagnostik fungerar i
praktiken. Regeringen bör om det behövs återkomma
till riksdagen med förslag till ändringar i
riktlinjerna.
Riksdagen följde utskottet (rskr. 1994/95:334). (Ej
res.).
Socialstyrelsen har år 1996 överlämnat en rapport
angående preimplantatorisk diagnostik till
regeringen. Frågan om preimplantatorisk diagnostik
har vidare behandlats i Socialstyrelsens rapport
Genetik och genteknik i hälso- och sjukvården (SoS-
rapport 1999:12).
Regeringen har den 8 mars 2001 tillsatt en
parlamentariskt sammansatt kommitté med uppgift att
se över ett antal frågeställningar rörande genetisk
diagnostik, genterapi och kloning (dir. 2001:20).
Kommittén skall bl.a. överväga och lämna förslag
till åtgärder när det gäller fosterdiagnostik och
preimplantatorisk diagnostik. I direktiven anförs
bl.a. att utvecklingen kan komma att leda till att
de etiska frågorna i samband med fosterdiagnostik
accentueras samt att kommittén därför skall göra en
översyn av de nu gällande riktlinjerna och överväga
om dessa behöver förändras. Vidare anförs såvitt
gäller preimplantatorisk diagnostik att det från
professionens sida framförts att de riktlinjer som
riksdagen ställt sig bakom visat sig vara svåra att
tillämpa då de anses oklara på flera punkter.
Kommittén skall därför göra en översyn av
riktlinjerna för preimplantatorisk diagnostik.
Kommitténs arbete skall redovisas senast den 28
februari 2003.
Enligt uppgift från Socialstyrelsen pågår för
närvarande en omarbetning av de allmänna råden om
tillämpningen av abortlagen.
Av 11 § lagen (1995:831) om transplantation m.m.
framgår att vävnad från ett aborterat foster får
användas endast för medicinska ändamål. För att
sådant material skall få tas till vara fordras dels
att den kvinna som burit fostret samtycker till
åtgärden, dels att Socialstyrelsen ger tillstånd
härtill. Sådant tillstånd får lämnas endast om det
finns synnerliga skäl.
I samband med införandet av bestämmelsen underströk
utskottet (1994/95:SoU21) nödvändigheten av att
fostret omhändertas på ett respektfullt sätt när
vävnad skall tas. Den tilltänkta användningen måste
vara i hög grad angelägen och vävnaden får endast
tas i anspråk om det saknas en alternativ metod för
att uppnå motsvarande resultat. Utskottet var enigt
i sin bedömning av frågan om användning av vävnad
från foster. Riksdagen följde utskottet (rskr.
1994/95:381).
Utskottet vidhöll denna inställning i betänkande
1996/97:SoU6. Motion avstyrktes (ej res.).
I 1 kap. 3 a § högskolelagen (1992:1434) stadgas
att i högskolornas verksamhet skall vetenskapens
trovärdighet och god forskningssed värnas.
Bestämmelsen trädde i kraft den 1 januari 2001.
Socialministern har i frågesvar den 7 september 2000 berört
frågan om bröstcancerrisk efter abort.
Statens medicinsk-etiska råd har den 19 juni 2000
lämnat ett förslag till regeringen som innebär att
rådet rekommenderar en ändring av definitionen av
barn enligt folkbokföringslagen från 28:e till 22:a
havandeskapsveckan.
Folkhälsoinstitutet överlämnade den 3 april 2000 en
rapport till regeringen om ungdomar och sexualitet.
I rapporten påtalas vikten av ytterligare kunskap
när det gäller frågan om tonårsaborter.
Nationella folkhälsokommittén har i oktober 2000
överlämnat sitt slutbetänkande till regeringen
(Hälsa på lika villkor - nationella mål för
folkhälsan, SOU 2000:91). I betänkandet anförs att
ett av de nationella målen för folkhälsan är trygg
och säker sexualitet. Med detta avses enligt
kommittén minskad smittspridning av sexuellt
överförbara sjukdomar, minskat antal oönskade
graviditeter samt att ingen skall diskrimineras på
grund av sexuell läggning. Ungdomar lyfts fram som
en särskild målgrupp. Betänkandet är som ovan
anförts för närvarande föremål för remissbehandling.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning att det
är mycket angeläget att antalet aborter minskar.
Utskottet vill särskilt betona vikten av att antalet
aborter bland tonårsflickor nedbringas. Arbetet med
att stärka och förbättra de förebyggande insatserna
måste fortsätta. Från Socialstyrelsen har inhämtats
att arbete pågår med omarbetning av de allmänna
råden om tillämpning av abortlagen. Nationella
folkhälsokommittén har vidare i sitt slutbetänkande
behandlat frågan om oönskade graviditeter. Ungdomar
lyfts fram som en särskild målgrupp. Betänkandet
remissbehandlas för närvarande. Något initiativ från
riksdagen behövs inte enligt utskottet. Motionerna
2000/01:So229 (kd) yrkande 1, 2000/01:So262 (m, kd)
yrkandena 1 och 2, 2000/01:So266 (m), 2000/01:So389
(m, kd), 2000/01:So421 (m, kd) yrkandena 1, 2 och 3,
2000/01:So430 (kd) och 2000/01:So471 (kd) yrkande 9
avstyrks.
Ett par motioner behandlar frågan om sena aborter.
Utskottet vill i detta sammanhang klargöra följande.
Av 1 § abortlagen (1974:595) framgår att om en
kvinna begär att hennes havandeskap skall avbrytas,
får abort utföras om åtgärden vidtas före utgången
av artonde havandeskapsveckan och den inte på grund
av sjukdom hos kvinnan kan antas medföra allvarlig
fara för hennes liv eller hälsa. Vidare framgår av 3
§ första stycket att efter utgången av artonde
havandeskapsveckan får abort utföras endast om
Socialstyrelsen lämnar kvinnan tillstånd till
åtgärden. Sådant tillstånd får lämnas endast om
synnerliga skäl föreligger för aborten. I 3 § andra
stycket stadgas att tillstånd ej får lämnas, om det
finns anledning att anta att fostret är livsdugligt.
Vidare stadgas i 6 § första stycket att om
havandeskapet på grund av sjukdom eller kroppsfel
hos kvinnan medför allvarlig fara för hennes liv
eller hälsa, får Socialstyrelsen lämna tillstånd
till avbrytande av havandeskap efter utgången av
artonde havandeskapsveckan och oavsett hur långt
havandeskapet har framskridit. Av 6 § andra stycket
framgår att avbrytande av havandeskap får utföras
utan Socialstyrelsens tillstånd om inte åtgärden kan
anstå utan fara för kvinnan.
Utskottet vill poängtera att abortlagen således
innebär att tillstånd till abort inte får lämnas om
fostret bedöms livsdugligt. Med hänsyn härtill
behövs inte något initiativ från riksdagen med
anledning av motionerna 2000/01:So287 (kd) yrkande 2
och 2000/01:So420 (m, kd) yrkande 2. Motionerna
avstyrks.
Frågan om när ett foster juridiskt sett skall
betraktas som barn behandlas i det förslag som
Statens medicinsk-etiska råd överlämnat till
regeringen. Förslaget innebär ändringar i
folkbokföringslagen (1991:481). Förslaget bereds för
närvarande i Regeringskansliet. Enligt utskottet bör
denna beredning avvaktas. Motionerna 2000/01:So287
(kd) yrkande 1 och 2000/01: So420 (m, kd) yrkande 1
avstyrks.
Riktlinjer om fosterdiagnostik godkändes av
riksdagen år 1995 (1994/95:SoU18, rskr.
1994/95:334). Socialstyrelsen har därefter utfärdat
allmänna råd om information om fosterdiagnostik
(SOSFS 1997:20). Socialstyrelsen överlämnade vidare
år 1996 en rapport till regeringen angående
preimplantatorisk diagnostik. Likaså har frågan om
preimplantatorisk diagnostik behandlats i styrelsens
rapport Genetik och genteknik i hälso- och
sjukvården (SoS-rapport 1999:12). Frågor om
information om fosterdiagnostik och om smärtlindring
för foster faller vidare inom ramen för Statens
medicinsk-etiska råds uppdrag. I rådets uppdrag
ingår att följa utvecklingen på det medicinsk-etiska
området och ge regeringen och därmed även riksdagen
råd om huruvida ny kunskap och nya metoder inom
medicinen medför behov av t.ex. lagändringar.
Regeringen har vidare helt nyligen tillsatt en
parlamentarisk kommitté med uppgift att se över ett
antal frågor rörande genetisk diagnostik, genterapi
och kloning. Av direktiven framgår bl.a. att
kommittén skall göra en översyn av de nu gällande
riktlinjerna för fosterdiagnostik och
preimplantatorisk diagnostik. Riksdagen bör därför
inte ta något initiativ med anledning av motionerna
2000/01:So208 (fp), 2000/01:So260 (m, kd) yrkandena
1 och 2, 2000/01:So261 (m, kd), 2000/01:So288 (kd),
2000/01:So401 (kd) yrkande 1, 2000/01:So402 (kd) och
2000/01:So426 (kd) yrkandena 1-3. Motionerna
avstyrks.
Vid behandlingen av proposition 1994/95:148 med
förslag till ny transplantationslag uttalade
utskottet sig enhälligt om användning av vävnad från
aborterade foster. Utskottet vidhåller sin
inställning som den kommit till uttryck i betänkande
1994/95:SoU21. Utskottet vill betona att enligt 11 §
transplantationslagen får vävnad från ett aborterat
foster användas endast för medicinska ändamål.
Vidare vill utskottet erinra om den nyligen införda
bestämmelsen i 1 kap. 3 a § högskolelagen
(1992:1434) i vilken stadgas att i högskolornas
verksamhet skall vetenskapens trovärdighet och god
forskningssed värnas. Utskottet har vidare erfarit
att regeringen avser att vidare utreda frågan om det
bör införas en generell författningsreglering för
forskningsetisk granskning som omfattar alla
finansiärer och forskningsutförare. Motion
2000/01:So290 (kd) yrkandena 1 och 2 avstyrks
därför.
Såvitt gäller frågan om ett samband mellan risk för
bröstcancer och abort utgår utskottet från att
kunskapen om ett eventuellt sådant samband kommer
att ligga till grund för det synsätt som präglar
bl.a. information i samband med preventivmedels- och
abortrådgivning. Riksdagen bör inte ta något
initiativ i frågan. Motion 2000/01:So482 (kd)
avstyrks.
Genetisk integritet
I motion 2000/01:So401 av Chatrine Pålsson m.fl.
(kd) begärs ett tillkännagivande om genetiska test
för vuxna (yrkande 2). Enligt motionärerna pågår en
utveckling mot allt enklare och snabbare rutintest
för alltfler och komplexare egenskaper. Det finns
både för- och nackdelar med detta. Kunskapen om att
bära på anlag för en allvarlig sjukdom kan i vissa
fall ge en oro och ett ansvar som är mer
livsbegränsande än riskerna i sig för att få
sjukdomen. Vidare kräver verksamheten ekonomiska
resurser. Dock medför testerna att vissa sjukdomar
kan förebyggas eller fördröjas. Motionärerna anser
det rimligt att man har rätt att bli testad om man
själv begär det och om man har fått utförlig
information så att man förstår alla konsekvenser av
undersökningen. I motionen begärs även ett
tillkännagivande om genetisk integritet och
sekretess (yrkande 3). All otillbörlig användning av
information från gentest bör förebyggas med
kraftfull lagstiftning om hur, när och vilka som
skall ha tillgång till informationen. Diskriminering
på grund av genetiska anlag är inte acceptabel,
anför motionärerna. Utgångspunkten för lagstiftning
i frågan bör vara att en individs gener tillhör den
privata sfären och skall beläggas med mycket sträng
sekretess. I motionen begärs slutligen ett
tillkännagivande om genterapi på könsceller (yrkande
4). Hittills har det varit stor enighet om att
förändringar i könsceller, till skillnad från
kroppsceller, dels är för riskfyllda, dels inte är
önskvärda. Det är enligt motionärerna viktigt att
slå fast att denna hållning bör få ligga fast i
framtiden och att det även fortsättningsvis bör
regleras i lag.
I motion 2000/01:So422 av Ewa Thalén Finné (m)
begärs ett tillkännagivande om genetiska
undersökningsresultat. I dag förs uppgifter från
genetiska undersökningar in i patientjournaler. För
att skydda den personliga integriteten borde
resultaten omedelbart sekretessbeläggas. Motionären
efterlyser besked om den utredning om genetisk
integritet som regeringen avsåg att göra enligt
skrivelse 1998/99:136.
I motion 2000/01:So546 av Marianne Samuelsson m.fl.
(mp) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen
anförs om genetisk integritet som en mänsklig
rättighet (yrkande 1). Motionärerna vill att man
utreder möjligheten att föra in ett grundlagsskydd
för människans gener så att t.ex. ingrepp på
könsceller/zygoter och blastem med bl.a. ärftliga
effekter blir olagliga. Det finns också skäl att
täppa till alla lagliga möjligheter att lämna ut
information om enskilda människors genuppsättning.
Motionärerna anser att genetisk integritet som en
mänsklig rättighet bör föras in i den
internationella och nationella lagstiftningen på
alla nivåer.
I motion 2000/01:So285 av Amanda Agestav och Tuve
Skånberg (kd) yrkas att riksdagen begär att
regeringen lägger fram förslag till en lag som
förbjuder kloning av mänskliga celler. Hela det
demokratiska samhället är enligt motionärerna
överens om att det är oacceptabelt att klona
människor. Svensk lagstiftning är emellertid inte
tydlig på denna punkt.
Tidigare behandling och pågående arbete
I betänkande 1999/2000:SoU5 Genetisk integritet
behandlade utskottet regeringens skrivelse
1998/99:136 Genetisk integritet samt motionsyrkanden
med samma innebörd som de ovannämnda. I betänkandet
finns en utförlig redovisning av regeringens
skrivelse, tidigare och pågående arbete på området
m.m. Utskottet anförde i sin bedömning bl.a.
följande (s. 10):
I skrivelsen tillkännager regeringen sin avsikt att
nu tillkalla en parlamentarisk kommitté med
företrädare för samtliga riksdagspartier med uppdrag
att lägga fram ett samlat förslag till hur det på
alla samhällsområden skall kunna garanteras att
någon diskriminering på grund av det genetiska arvet
inte sker.
Utskottet anser att kommitténs uppdrag bör bli så
heltäckande som möjligt. Kommitténs arbete bör
därför inte begränsas till att endast avse frågor
som berör diskriminering på grund av det genetiska
arvet utan med ett helhets-perspektiv även belysa
andra frågeställningar, bl.a. sådana som berörs i
flera av motionerna.
De synpunkter som framförts i motionerna - - -
överensstämmer i stort med de synpunkter som
regeringen framfört i skrivelsen. Med det vidgade
perspektiv som den parlamentariska kommittén enligt
utskottets nyss redovisade uppfattning bör ha får
även motionerna - - - anses i huvudsak
tillgodosedda. Utskottets bedömning är således att
direktiven för den kommande utredningen utformas på
sådant sätt att det som tas upp i motionerna kommer
att belysas. - - -
Även övriga motioner ansågs tillgodosedda och
avstyrktes (särskilt yttrande: c). Riksdagen följde
utskottet (rskr. 1999/2000:43).
Regeringen har nyligen, som tidigare nämnts,
tillsatt en parlamentarisk kommitté med uppgift att
se över ett antal frågeställningar rörande genetisk
diagnostik, genterapi och kloning (dir. 2001:20). I
direktiven nämns inledningsvis att utvecklingen inom
biotekniken väcker stora förväntningar samtidigt som
svåra etiska frågor aktualiseras. Utvecklingen
väcker ibland oro och undran, bl.a. för hur
forskningsresultaten kan komma att användas. Oron
måste mötas med öppenhet och offentlig debatt liksom
med information och kunskap. De etiska
frågeställningar som är förknippade med användning
av den genetiska kunskapen måste hanteras på ett
ansvarsfullt sätt så att fundamentala värden inte
äventyras. Kommitténs arbete skall mot denna
bakgrund bedrivas utåtriktat och främja debatt och
diskussion kring dessa frågor. I direktiven anges
att viktiga utgångspunkter för kommitténs arbete
skall vara Europarådets konvention angående skydd
för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna samt Europarådets konvention om mänskliga
rättigheter och biomedicin.
Kommittén skall bl.a. belysa de etiska frågor som
kan vara förknippade med att genom prediktiv
genetisk diagnostik beräkna sannolikheten av att en
frisk person kan komma att drabbas av sjukdom senare
i livet. I uppdraget ingår vidare att överväga och
lämna förslag till hur det skall kunna garanteras
att den som visats bära på ett visst sjukdomsanlag
inte skall behandlas på ett mindre förmånligt sätt i
försäkringssammanhang, inom arbetslivet och på andra
områden som kan vara aktuella. I direktiven anges
också att det finns skäl att utvärdera den nuvarande
lagstiftningen rörande genterapi och överväga om
kompletteringar eller förändringar behöver göras.
Kommittén skall vidare, trots att dagens
lagstiftning förbjuder kloning av människa, överväga
och lämna förslag till ett förtydligande av lagen på
denna punkt.
Uppdraget skall redovisas senast den 28 februari
2003.
Bioteknikkommittén lämnade i december 2000 sitt
slutbetänkande Att spränga gränser - bioteknikens
möjligheter och risker (SOU 2000:103). Kommittén tog
bl.a. upp användningen av bioteknik på människor och
lade fram en skiss till lag på området.
Ett temporärt utskott för genetiska frågor m.m. har
nyligen inrättats inom Europaparlamentet. Utskottet
skall under ett års tid undersöka och sammanställa
rapporter om utvecklingen när det gäller genetik och
andra moderna medicinska teknologier.
Utskottets bedömning
En parlamentarisk kommitté med uppdrag att se över
olika frågor rörande genetisk diagnostik, genterapi
och kloning har nyligen tillsatts. Såvitt framgår av
direktiven till utredningen omfattar uppdraget de
frågor som tas upp i de aktuella motionerna. Enligt
utskottets mening bör kommitténs arbete inte
föregripas. Motionerna 2000/01:So285 (kd),
2000/01:So401 (kd) yrkandena 2-4, 2000/01:So422 (m)
och 2000/01:So546 (mp) yrkande 1 avstyrks därför.
Preventivmedel m.m.
I motion 2000/01:Ub821 av Charlotta L Bjälkebring
och Tasso Stafilidis (v) begärs ett tillkännagivande
om vad i motionen anförs om att fria preventivmedel
bör erbjudas unga kvinnor och unga män upp till 20
års ålder (yrkande 10). Detta, liksom ökad
information om veneriska sjukdomar och om hur man
har säker sex, skulle avsevärt underlätta för
ungdomar att hitta rätt i sin egen sexualitet,
anförs det.
I motion 2000/01:So229 av Magnus Jacobsson och
Amanda Agestav (kd) begärs ett tillkännagivande om
vad i motionen anförs om subventioner av
preventivmedel (yrkande 2). Motionärerna anser det
viktigt att preventivmedel finns tillgängliga och
att kondomer, p-piller, spiraler och p-skum
subventioneras.
I motion 2000/01:A808 av Matz Hammarström m.fl. (mp)
begärs ett tillkännagivande om att prioritera
forskning om preventivmedel i allmänhet och för män
i synnerhet (yrkande 27).
I motion 2000/01:So516 av Willy Söderdahl m.fl. (v)
begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i
motionen anförs om kompensation för men-
struationsskydd. Enligt motionärerna skulle flickor
och kvinnor kunna kompenseras för sina
extrakostnader genom att höja barn- och
studiebidraget för flickor/kvinnor, föra in
menstruationsskydd på hjälpmedelslistan eller låta
det omfattas av högkostnadsskyddet. Enligt
motionärerna bör regeringen utreda frågan.
Tidigare behandling och pågående arbete
I betänkande 1997/98:SoU2 behandlade utskottet en
motion om behovet av lagändring gällande
preventivmedel (s. 42 f.). Motionärerna påpekade att
kostnaderna för p-piller, som är det mest använda
preventivmedlet bland unga kvinnor, har stigit genom
åren. Däremot är spiral, som i första hand används
av något äldre och oftast bättre ekonomiskt rustade
kvinnor, gratis. Utskottet konstaterade i sin
bedömning att kostnader för
preventivmedelsrådgivning och för preventivmedel
nyligen hade behandlats av olika statliga
utredningar samt i en rapport från Socialstyrelsen.
Argumentationen i utredningarna sammanföll i stort
med den uppfattning som motionärerna framfört.
Utskottet ansåg att regeringen på lämpligt sätt
borde överväga författningsregleringen på området,
konsekvenserna av denna samt komma med förslag till
riksdagen på hur en utjämning av patienternas
kostnader i detta sammanhang bör ske. Utskottet
föreslog att riksdagen skulle ge regeringen till
känna vad utskottet anfört. Riksdagen följde
utskottet (rskr. 1997/98:3).
Enligt regleringsbrevet för budgetåret 2000 avseende
Socialstyrelsen skall Socialstyrelsen göra en
uppföljning av vad styrelsen konstaterade i
rapporten Hälsovård före, under och efter graviditet
i fråga om att prisskillnaden mellan olika
preventivmedel bör utjämnas. Socialstyrelsen skall
därvid göra en analys av nuvarande förhållanden och
ur olika aspekter belysa konsekvenser av en ordning
som fullt ut utjämnar de skillnader som finns i
dagens system. Uppdraget skall redovisas till
regeringen senast den 30 april 2001.
Utskottet behandlade i betänkande 1999/2000:SoU9 ett
motionsyrkande om att preventivmedel bör vara
gratis, i synnerhet för unga människor (s. 80).
Utskottet konstaterade med tillfredsställelse att
regeringen gett Socialstyrelsen det ovannämnda
uppdraget. Utskottet var dock inte berett att
föreslå något tillkännagivande om kostnadsfria
preventivmedel och avstyrkte därför motionsyrkandet.
I samma betänkande behandlades även ett
motionsyrkande om att prioritera forskning om
preventivmedel, i synnerhet för män (s. 80).
Utskottet vidhöll sin tidigare redovisade
uppfattning att riksdagen inte bör ta något
initiativ när det gäller frågan om preventivmedel
för män. Yrkandet avstyrktes (res. mp).
Riksdagen följde utskottet (rskr. 1999/2000:194).
I december 2000 hade samtliga landsting och regioner utom ett
fattat beslut om subvention av preventivmedel för
ungdomar. Bestämmelserna härom varierar från
landsting till landsting, såväl avseende
åldersgränsen som vilka preventivmedel som
subventioneras och med vilken kostnad. Hälften av de
20 landstingen/regionerna som fattat beslut i frågan
ger subventioner upp till 20 års ålder och övriga
upp till mellan 21 och 25 års ålder. Ett landsting
tillhandahåller alla slags preventivmedel utan
kostnad för ungdomar upp till 20 år. Övriga 19
landsting subventionerar p-piller. 17 av dem delar
ut gratis akut-p-piller. Kondomer subventioneras i
10 av landstingen och delas ut gratis i 6.
Subvention av andra preventivmedel, som
hormonspiraler, hormonstavar och p-spruta,
förekommer i 8 landsting.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att
samtliga landsting och regioner utom ett har fattat
beslut om att subventionera preventivmedel till
ungdomar. Samtliga av dessa landsting och regioner
subventionerar p-piller och i princip alla ger ut
kondomer gratis eller till ett rabatterat pris. Även
andra preventivmedel subventioneras. Socialstyrelsen
har i uppdrag att analysera nuvarande skillnader vad
gäller kostnader för preventivmedel samt belysa
konsekvenserna av att dessa skillnader jämnas ut. I
avvaktan på detta arbete, vilket skall redovisas
nästa månad, bör det enligt utskottets mening inte
tas något nytt initiativ från riksdagens sida.
Motion 2000/01:So229 (kd) yrkande 2 får anses i
huvudsak tillgodosedd.
Utskottet är inte berett att föreslå något
tillkännagivande om kostnadsfria preventivmedel och
avstyrker därför motion 2000/01:Ub821 (v) yrkande
10.
Utskottet vidhåller vidare sin inställning att
riksdagen inte bör ta något initiativ när det gäller
frågan om preventivmedel för män och avstyrker
motion 2000/01:A808 (mp) yrkande 27.
Enligt utskottets mening bör det inte heller göras något
tillkännagivande till regeringen om ekonomisk
kompensation till flickor och kvinnor för men-
struationsskydd. Motion 2000/01:So516 (v) avstyrks.
Hälsodataregister
I motion 2000/01:So548 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
begärs att regeringen lägger fram förslag till
ändring av lagen om hälsodataregister i enlighet med
vad som anförs i motionen (yrkande 11). Motionärerna
anför att de uppgifter som ingår i registren kan
vara mycket integritetskänsliga samt att det enligt
nuvarande lagstiftning krävs endast samtycke från
patienten för medverkan i registret. Enligt
motionärerna bör lagen ändras så att s.k. informerat
samtycke krävs, vilket innebär att patienten blir
informerad om registret och dess användning och
därefter lämnar sitt eventuella samtycke.
Tidigare behandling
Lagen (1998:543) om hälsodataregister trädde i kraft
den 24 oktober 1998. I samband med lagförslagets
riksdagsbehandling framställdes ett motionsyrkande
från Folkpartiet med begäran om ett tillkännagivande
om begreppet informerat samtycke i stället för
endast samtycke. Utskottet anförde i detta
sammanhang bl.a. att det delade regeringens
bedömning att behandling av personuppgifter skall få
ske i hälsodataregister och vårdregister oavsett den
enskildes inställning därtill samt att skyddet för
den enskildes integritet här får stå tillbaka för
samhällets intresse av kunskap och information (se
betänkande 1997/98:SoU23). Riksdagen följde
utskottet (rskr. 1997/98:291). (Res. dels m, mp,
dels fp).
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin inställning att behandling
av personuppgifter skall få ske i hälsodataregister
och vårdregister oavsett den enskildes inställning
därtill. Skyddet för den enskildes integritet får
här således stå tillbaka för samhällets intresse av
kunskap och information. Motion 2000/01:So548 (fp)
yrkande 11 avstyrks med det anförda.
Förskrivning av narkotiska preparat m.m.
I motion 2000/01:So537 av Hans Hoff och Jan
Bergqvist (s) begärs ett tillkännagivande om vad i
motionen anförs om ändring i disciplinpåföljdslagen.
Motionärerna anför att missbruk och förskrivande av
droger i eget ekonomiskt syfte alltid borde
resultera i en total begränsning när det gäller att
förskriva narkotiska preparat samt begränsning att
förskriva alkoholhaltiga läkemedel och teknisk
sprit. Sålunda borde en lagändring ske där "får"
byts ut mot "skall" i 9 § disciplinpåföljdslagen.
Bakgrund
Frågor om begränsning av förskrivningsrätt behandlas
sedan den 1 januari 1999 i 5 kap. 11 § lagen
(1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och
sjukvårdens område. Av 11 § framgår att om en läkare
eller tandläkare missbrukar sin behörighet att
förskriva narkotiska eller alkoholhaltiga läkemedel
eller teknisk sprit, får denna behörighet dras in
eller begränsas. Innehållet i bestämmelsen motsvarar
9 § lagen (1994:954) om disciplinpåföljd m.m. på
hälso- och sjukvårdens område.
Utskottet behandlade i betänkande 1997/98:SoU22 en
motion med liknande innehåll som den nu aktuella.
Utskottet anförde att det delade inställningen i
proposition 1993/94:149 att behörighet att förskriva
narkotika, alkoholhaltiga läkemedel eller teknisk
sprit får dras in om förskrivaren missbrukar
behörigheten. Utskottet ansåg dock inte att någon
skyldighet att dra in behörigheten borde
föreskrivas. Utskottet delade bedömningen i
propositionen att presumtionen, vid missbruk av
förskrivningsrätten, bör vara att olämplighet hos
yrkesutövaren föreligger och att behörigheten bör
återkallas. Motion avstyrktes. Riksdagen följde
utskottet (rskr. 1997/98:290). (Res. mp).
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin inställning att någon
skyldighet att dra in behörighet att förskriva
narkotika, alkoholhaltiga läkemedel eller teknisk
sprit för det fall att förskrivaren missbrukar sin
behörighet inte bör föreskrivas. Dock bör
presumtionen vid missbruk av behörigheten vara att
olämplighet hos förskrivaren föreligger och att
behörigheten bör återkallas. Motion 2000/01:So537
(s) avstyrks.
Förskrivningsrätt för sjuksköterskor och dietister
I motion 2000/01:So424 av Maud Ekendahl och Cristina
Husmark Pehrsson (m) begärs ett tillkännagivande att
samtliga legitimerade sjuksköterskor inom den öppna
hälso- och sjukvården efter genomgången fortbildning
erhåller ökad förskrivningsrätt (yrkande 2).
I motion 2000/01:So323 av Maud Ekendahl (m) begärs
ett tillkännagivande om att förskrivningsrätt bör
ges till dietister (yrkande 1). Vid användandet av
sondnäringar är det enligt motionären viktigt att en
dietist gör en noggrann bedömning och beräkning av
patientens behov. Förskrivningsrätt bör därför ges
dietister avseende sondnäringar och näringspreparat.
Tidigare behandling och pågående arbete
Frågor om förskrivningsrätt för sjuksköterskor
behandlades av utskottet i betänkande
1999/2000:SoU11 med anledning av proposition
1999/2000:56 Vissa hälso- och sjukvårdsfrågor.
Utskottet anförde bl.a. att de positiva erfarenheter
som finns vad gäller distriktssköterskornas
förskrivningsrätt samt den pågående utvecklingen mot
alltmer öppen vård, framför allt i kommunal regi,
talar för en utvidgning av förskrivningsrätten till
fler kategorier sjuksköterskor. Vidare anfördes att
det inom den kommunala hälso- och sjukvården för
äldre och funktionshindrade också finns ett stort
behov av en utvidgad rätt till förskrivning av
läkemedel. Sammanfattningsvis anförde utskottet att
det ser positivt på regeringens förslag samt att det
ankommer på Socialstyrelsen att precisera närmare
krav för erhållande av förskrivningsrätt. Motioner
avstyrktes (res. m, kd, c). Riksdagen följde
utskottet (rskr. 1999/2000:195).
Enligt uppgift från Socialstyrelsen är föreskrifter
angående sjuksköterskors förskrivningsrätt för
närvarande under utarbetande.
Frågor om dietisters förskrivningsrätt behandlas i
Speciallivsmedelsutredningens betänkande Mat som
medicin (SOU 1999:114). Betänkandet bereds för
närvarande i Regeringskansliet.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin uppfattning att de positiva
erfarenheter som finns vad gäller
distriktssköterskornas förskrivningsrätt samt den
pågående utvecklingen mot alltmer öppen vård,
framför allt i kommunal regi, talar för en
utvidgning av förskrivningsrätten till fler
kategorier sjuksköterskor. Socialstyrelsen arbetar
för närvarande med att ta fram föreskrifter angående
sjuksköterskors förskrivningsrätt. Utskottet vill
också erinra om att betänkandet Den nya
läkemedelsförmånen (SOU 2000:86) för närvarande
bereds i Regeringskansliet. Frågan om läkarnas fria
förskrivningsrätt har behandlats i betänkandet.
Olika aspekter på förskrivningsrätt för läkemedel
kommer därmed att aktualiseras inom en relativt snar
framtid och således ge anledning för utskottet att
återkomma till de aktuella frågeställningarna.
Motion 2000/01:So424 (m) yrkande 2 avstyrks.
Såvitt gäller dietisters förskrivningsrätt
konstaterar utskottet att den behandlas i
Speciallivsmedelsutredningens betänkande.
Betänkandet bereds för närvarande i
Regeringskansliet. Riksdagen bör avvakta
beredningen. Motion 2000/01:So323 (m) yrkande 1
avstyrks.
Tatuering och piercing
I motion 2000/01:So520 av Rolf Olsson (v) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om piercing och
tatuering. Motionären framhåller att det får
konsekvenser för resten av livet att låta tatuera
sig samt att piercing innebär hög risk för
allergiska reaktioner och infektioner. Bestämmelser
bör därför införas om tillståndsgivning med
fastställda krav på kompetens hos utövaren och krav
på lokalen. Det bör även införas ett förbud i lag
mot att utföra piercing eller tatuering på
minderåriga utan att godkännande lämnats av dennes
vårdnadshavare. Motionären kräver slutligen att
tillsyn utövas över verksamheten.
I motion 2000/01:So375 av Siw Wittgren-Ahl m.fl. (s)
begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs
om piercing och tatuering. Motionärerna anser att
det, inte minst av hälsoskäl, bör vara otillåtet att
utföra kroppshåltagning eller tatuering på
minderåriga utan vårdnadshavarens godkännande. De
påpekar att branschorganisationen Sveriges
professionella tatuerare, SPT, förordar en
åldersgräns på 18 år för den som vill tatueras men
att åldersgränsen inte alltid efterlevs.
Tidigare behandling
Utskottet har tidigare behandlat motioner med
yrkanden om åldersgräns för piercing och tatuering
på minderåriga m.m. I betänkande 1997/98:SoU22
återges delar av Socialstyrelsens allmänna råd
1995:3 Yrkesmässig hygienisk behandling (s. 17).
Utskottet behandlade senast en motion på området i
betänkande 1999/2000:SoU9 (s. 81). Utskottet vidhöll
sin uppfattning att verksamhet med piercing och
tatuering visserligen kan skapa problem men att
Socialstyrelsen får förutsättas följa utvecklingen
och vid behov initiera erforderliga åtgärder.
Ifrågavarande motion avstyrktes (res. v+mp).
Riksdagen följde utskottet (rskr. 1999/2000:194).
Utskottets bedömning
Utskottet har inte ändrat inställning vad gäller
piercing och tatuering. Verksamheten kan visserligen
medföra problem men utskottet förutsätter att
Socialstyrelsen och Läkemedelsverket noga följer
utvecklingen på området och initierar erforderliga
åtgärder om det skulle behövas. Motionerna
2000/01:So375 (s) och 2000/01:So520 (v) avstyrks
därmed.
Lobotomi
I motion 2000/01:So274 av Carlinge Wisberg m.fl. (v)
begärs att regeringen tillsätter en utredning med
uppgift att se över lobotomiverksamheten och dess
effekter. Motionärerna anför att en studie vid Umeå
universitet visar att omfattningen av lobotomi varit
större än vad som tidigare varit känt. Vidare har
enligt motionärerna framkommit att en stor andel av
de lobotomerade var kvinnor, inte sällan med
förståndshandikapp samt att även barn lobotomerades.
I motion 2000/01:So252 av Caroline Hagström (kd)
begärs ett tillkännagivande om tillsättande av en
statlig utredning om omfattningen av
lobotomioperationer i Sverige (yrkande 1).
Motionären anför att det aldrig har varit en
vetenskapligt belagd tes att lobotomi botar något.
Vidare begärs ett tillkännagivande om vad i motionen
anförs om statlig ersättning till lobotomerade från
1940-, 1950- och 1960-talen, vilka fortfarande är
livet (yrkande 2). Motionären anför att ett beslut
om ersättning vore ett sätt för staten att
åtminstone i någon mån gottgöra dem som utsattes för
lobotomi och på så sätt också erkänna att detta inte
var en riktig behandling i ett samhälle som slår
vakt om människovärdet.
Tidigare behandling m.m.
Utskottet har vid flera tillfällen tidigare
behandlat frågor om lobotomi i anledning av
motionsyrkanden liknande de nu aktuella. I
betänkande 1997/98:SoU2 gavs en bred bakgrund om
lobotomi och capsulotomi, skadeståndsregler m.m.
vartill hänvisas (s. 64-65). Utskottet anförde i sin
bedömning sammanfattningsvis att när det gäller
ersättning till dem som lobotomerats under 1940- och
1950-talen kunde utskottet konstatera att lobotomi,
innan de ångestdämpande medicinerna fanns
tillgängliga, var i enlighet med dåtida vetenskap
och beprövad erfarenhet samt att några skäl för
generell ersättning inte föreligger. I de av
riksdagen godkända betänkandena 1997/98:SoU12,
1998/99:SoU10 och 1999/2000:SoU9 behandlades åter
motioner om ersättning till lobotomerade. Utskottet
har vid samtliga tillfällen vidhållit sin
inställning att det inte föreligger några skäl för
generell ersättning till dem som lobotomerats (res.
I bet. 1997/98:SoU12 och bet. 1998/ 99:SoU10 kd och
mp samt i 1999/2000:SoU9 kd). I betänkande
1999/2000:SoU9 framställdes vidare ett yrkande om
kartläggning av lobotomiverksamheten i Sverige.
Motionsyrkandet avstyrktes. Riksdagen följde
utskottet (rskr. 1999/2000:194). (Res. dels v och
mp, dels kd).
Socialministern har i ett frågesvar den 16 augusti
2000 anfört bl.a. följande:
Riksdagen och regeringen har tidigare vid ett
flertal tillfällen tagit ställning till frågor
rörande de lobotomerades situation. Socialutskottet
har i samband med motioner om ersättning till
lobotomerade anfört att lobotomi på 1940- och 1950-
talen skedde i enlighet med dåtida vetenskap och
beprövad erfarenhet, varför skäl för en generell
ersättning inte förelåg (1997/98:SoU2).
Socialstyrelsen har också förklarat att lobotomi
under den aktuella tidsperioden skedde i enlighet
med dåtida vetenskap och beprövad erfarenhet.
Även om jag djupt beklagar de negativa effekter som
lobotomin har medfört för de patienter som
behandlades med denna metod anser jag inte att det,
varken i samband med Steriliseringsutredningens
betänkanden eller i övrigt, har framkommit sådan
information som föranleder mig att göra någon annan
bedömning än vad riksdagen och regeringen redan har
gjort.
Utskottets bedömning
De lobotomioperationer som gjordes på 1940- och
1950-talen utfördes i enlighet med vetenskap och
beprövad erfarenhet. Utskottet vidhåller sin
tidigare inställning att någon kartläggning av
lobotomiverksamheten inte är erforderlig. Motionerna
2000/01:So252 (kd) yrkande 1 och 2000/01:So274 (v)
avstyrks. Vidare vidhåller utskottet att det inte
heller föreligger några skäl för generell ersättning
till dem som lobotomerats. Även motion 2000/01:So252
(kd) yrkande 2 avstyrks därför.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande regeringens skrivelse
att riksdagen lägger regeringens skrivelse till
handlingarna,
2. beträffande hälso- och sjukvårdens
organisation och finansiering, m.m.
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So279 yrkandena 2
och 5, 2000/01:So296, 2000/01:So303 yrkande 3
delvis, 2000/01:So321 yrkande 2, 2000/01:So343
yrkandena 1-6, 2000/01:So358 yrkandena 12 och
13, 2000/01:So383 yrkandena 1, 2, 7 och 13,
2000/01:So400 och 2000/01: So464,
res. 1 (m)
res. 2 (v)
res. 3 (kd)
res. 4 (c)
3. beträffande mångfald bland vårdgivare
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So9 yrkandena 6 och
7, 2000/01:So303 yrkande 1 och 2000/01:So548
yrkandena 8 och 9,
res. 5 (m)
res. 6 (fp)
4. beträffande patientombudsman
att riksdagen avslår motion 2000/01:So321 yrkande 10,
res. 7 (v)
5. beträffande patientavgift för
barnsjukvård
att riksdagen avslår motion 2000/01:So439 yrkande 1,
6. beträffande kulturens roll i hälso- och
sjukvården
att riksdagen avslår motion 2000/01:So382 yrkandena 1 och
2,
7. beträffande vårdgaranti
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So3 yrkande 6,
2000/01:So7 yrkande 5, 2000/01:So203 yrkandena 1
och 2, 2000/01:So279 yrkande 1, 2000/01:So303
yrkande 3 delvis och 2000/01:So548 yrkande 1,
res. 8 (m, kd, c, fp)
8. beträffande förnyad medicinsk
bedömning
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So3 yrkande 14 och
2000/01: So7 yrkande 4,
res. 9 (m, kd, c)
9. beträffande inrättande av en statlig
medicinalstyrelse
att riksdagen avslår motion 2000/01:So279 yrkande 9,
res. 10 (m)
10. beträffande riskanalyser
att riksdagen avslår motion 2000/01:So378,
res. 11 (v)
11. beträffande vård utomlands
att riksdagen avslår motionerna
2000/01:So279 yrkande 8, 2000/01: U513 yrkande
10 och 2000/01:Ub807 yrkande 9,
att riksdagen avslår motion 2000/01:So383 yrkande 5,
res. 13 (m, kd)
13. beträffande frågor om
personalförsörjning i övrigt
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So3 yrkande 15,
2000/01: So278, 2000/01:So359 yrkandena 1, 2, 4
och 6, 2000/01:So383 yrkandena 3, 4 och 6,
2000/01:So445, 2000/01:So452 yrkande 2,
2000/01:Sf611 yrkande 19, 2000/01:A808 yrkande
31 och 2000/01: A812 yrkande 3,
res. 14 (kd)
res. 15 (c)
res. 16 (fp)
14. beträffande specialistkompetens
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So376, 2000/01:So524
och 2000/01:Ub422,
15. beträffande vidareutbildning för
vårdpersonal
att riksdagen avslår motion 2000/01:So234 yrkande 4,
16. beträffande praktikplatser för
psykologer
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So294 och
2000/01:So371,
res. 17 (mp)
17. beträffande specialistsjuksköterskeexamen med
inriktning mot onkologisk vård
att riksdagen avslår motion 2000/01:So281,
18. beträffande försäkringsmedicinsk
utbildning
att riksdagen avslår motion 2000/01:So364 yrkande 1,
res. 18 (m)
19. beträffande läkares
allmäntjänstgöring
att riksdagen avslår motion 2000/01:So512,
20. beträffande upphandling av hälso- och
sjukvårdstjänster
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So283,
2000/01:So345, 2000/01:So359 yrkande 5 och
2000/01:So424 yrkande 1,
res. 19 (m, kd, c, fp)
res. 20 (v) delvis motiv
21. beträffande vårdpersonalens
möjligheter att starta eget
att riksdagen avslår motion 2000/01:So548 yrkande 3,
res. 21 (m, fp)
res. 20 (v) delvis motiv
22. beträffande etableringsregler för
privata vårdgivare
att riksdagen avslår motion 2000/01:So9 yrkandena 1 och 2,
res. 22 (fp)
res. 20 (v) delvis motiv
23. beträffande den s.k. 65-årsgränsen
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:So244
yrkande 10, 2000/01:So306, 2000/01:So436,
2000/01:So534 och 2000/01: So539 yrkande 8 som
sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
res. 23 (s)
res. 24 (v)
24. beträffande samordning av
högkostnadsskydden för tandvård respektive
hälso- och sjukvård
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So243,
2000/01:So258, 2000/01:So308 yrkande 1,
2000/01:So383 yrkandena 18-19 och 2000/01:So508
yrkandena 1 och 3,
res. 25 (kd)
res. 26 (c)
res. 27 (fp)
res. 28 (mp)
25. beträffande översyn av samtliga
högkostnadsskydd
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So336 och
2000/01:So383 yrkande 21,
res. 29 (kd)
res. 30 (mp)
26. beträffande bidrag för glasögon till
barn
att riksdagen avslår motion 2000/01:So518,
27. beträffande landstingens
förhandsprövning av behandlingsförslag
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So332 yrkande 2,
2000/01: So373, 2000/01:So399, 2000/01:So476
yrkandena 1-4 och 2000/01: MJ763 yrkande 5,
res. 31 (v)
res. 32 (mp)
28. beträffande utredning av amalgamets
effekter
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So296 yrkandena 2
och 3, 1998/99:So332 yrkandena 3, 5 och 6,
2000/01:So280 och 2000/01: So489,
res. 33 (c)
res. 34 (fp)
29. beträffande amalgamförbud
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So332 yrkande 1 och
1998/99:So441 yrkande 1,
res. 35 (c)
res. 36 (mp)
30. beträffande biverkningsregister
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So296 yrkande 1 och
1998/99:So332 yrkande 4,
res. 37 (fp)
31. beträffande översyn av
Läkemedelsverkets avgifter
att riksdagen avslår motion 1998/99:So423 yrkande 10,
32. beträffande läkemedelsmissbruk
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So372 yrkande 4,
2000/01: So259, 2000/01:So341, 2000/01:So384 och
2000/01:So413,
33. beträffande läkemedelsföretagens
ansvar
att riksdagen avslår motion 1998/99:So258 yrkande 4,
res. 38 (v)
34. beträffande utredning om
läkemedelsberoende
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So461 yrkande 19 och
1999/2000:So226 yrkande 20,
att riksdagen avslår motion 2000/01:So223 yrkande 3,
res. 63 (kd, c, fp, mp)
63. beträffande National Institute of
Health
att riksdagen avslår motion 2000/01:So279 yrkande 11,
res. 64 (m)
64. beträffande utvärdering av etablerade
behandlingsformer
att riksdagen avslår motion 2000/01:So263,
65. beträffande objektiv forskning
att riksdagen avslår motion 2000/01:So234 yrkande 3,
66. beträffande kostnadsfrihet vid
undersökning, vård eller behandling enligt
smittskyddslagen
att riksdagen avslår motion 2000/01:So282 yrkande 5,
res. 65 (m)
67. beträffande vård i livets slutskede
m.m.
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So383 yrkandena 9
och 10, 2000/01:So390 och 2000/01:So433
yrkandena 1 och 2.
68. beträffande abortförebyggande arbete
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So229 yrkande 1,
2000/01: So262 yrkandena 1 och 2, 2000/01:So266,
2000/01:So389, 2000/01: So421 yrkandena 1-3,
2000/01:So430 och 2000/01:So471 yrkande 9,
res. 66 (kd)
69. beträffande sena aborter
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So287 yrkande 2 och
2000/01:So420 yrkande 2,
res. 67 (m, kd)
70. beträffande frågan om när foster
juridiskt sett skall betraktas som barn
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So287 yrkande 1 och
2000/01:So420 yrkande 1,
71. beträffande frågor om fosterdiagnostik
m.m.
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So208,
2000/01:So260 yrkandena 1 och 2, 2000/01:So261,
2000/01:So288, 2000/01:So401 yrkande 1,
2000/01:So402 och 2000/01:So426 yrkandena 1-3,
72. beträffande forskning på aborterade
foster
att riksdagen avslår motion 2000/01:So290 yrkandena 1 och
2,
73. beträffande aborter och bröstcancer
att riksdagen avslår motion 2000/01:So482,
74. beträffande genetisk integritet
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So285,
2000/01:So401 yrkandena 2-4, 2000/01:So422 och
2000/01:So546 yrkande 1,
res. 68 (mp)
75. beträffande subvention av
preventivmedel
att riksdagen avslår motion 2000/01:So229 yrkande 2,
76. beträffande kostnadsfria
preventivmedel
att riksdagen avslår motion 2000/01:Ub821 yrkande 10,
77. beträffande preventivmedel för män
att riksdagen avslår motion 2000/01:A808 yrkande 27,
res. 69 (mp)
78. beträffande ekonomisk kompensation för
menstruationsskydd
att riksdagen avslår motion 2000/01:So516,
79. beträffande hälsodataregister
att riksdagen avslår motion 2000/01:So548 yrkande 11,
res. 70 (m, fp)
80. beträffande förskrivning av narkotiska
preparat
att riksdagen avslår motion 2000/01:So537,
81. beträffande förskrivningsrätt för
sjuksköterskor
att riksdagen avslår motion 2000/01:So424 yrkande 2,
res. 71 (m, kd, c, fp)
82. beträffande dietisters
förskrivningsrätt
att riksdagen avslår motion 2000/01:So323 yrkande 1,
res. 72 (m, kd)
83. beträffande tatuering och piercing
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So375 och
2000/01:So520,
res. 73 (v, mp)
84. beträffande lobotomiverksamheten i
Sverige
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:So252 yrkande 1 och
2000/01:So274,
res. 74 (v, kd, mp)
85. beträffande ersättning till
lobotomerade
att riksdagen avslår motion 2000/01:So252 yrkande 2,
Stockholm den 15 mars 2001
På socialutskottets vägnar
Ingrid Burman
I beslutet har deltagit: Ingrid
Burman (v), Susanne Eberstein (s),
Margareta Israelsson (s), Chatrine
Pålsson (kd), Leif Carlson (m),
Conny Öhman (s), Hans Hjortzberg-
Nordlund (m), Lars U Granberg (s),
Elisebeht Markström (s), Rolf
Olsson (v), Lars Gustafsson (kd),
Cristina Husmark Pehrsson (m),
Kenneth Johansson (c), Kerstin
Heinemann (fp), Catherine Persson
(s), Lars Elinderson (m) och Helena
Hillar Rosenqvist (mp).
Reservationer
1. Hälso- och sjukvårdens organisation och
finansiering, m.m. (mom. 2)
Leif Carlson, Hans Hjortzberg-Nordlund, Cristina
Husmark Pehrsson och Lars Elinderson (alla m) anför:
Den svenska sjukvården står inför enorma
utvecklingsmöjligheter. Men det kommer också att
ställas nya och stegrade krav på framtidens
sjukvård, inte minst genom IT-utvecklingen och
globaliseringen. Informationstekniken gör patienter
mera välinformerade och globaliseringen blottar allt
tydligare bristerna i olika nationella
sjukvårdssystem.
Den svenska sjukvården står dåligt rustad att möta
framtidens krav. Vårdköerna liksom den ofta flyende
och utbrända personalen, är typiska exempel. Andra
exempel är kostnader som skenar, inte minst på grund
av bristande samordning med följd att människor i
onödan far illa. Den offentliga sjukvården klarar
inte sin viktigaste uppgift, att ge människor den
vård de behöver när de behöver den. Trots att man
betalt skatt för att få vård nekas man allför ofta
den behövliga vården. Detta medför att
ineffektiviteten i dagens monopolsystem allt
tydligare framgår och att den offentliga vårdens
legitimitet ifrågasätts allt mer. Allt fler ser sig
om efter andra lösningar.
I dag är det fullt möjligt att köpa sig förbi köer
och välja andra vårdutförare om medborgaren är
beredd att betala en extra premie för en privat
sjukförsäkring. Men bara den som har pengar kan köpa
sig valfrihet och snabbare vård. Vad som i dag skall
vara en rättvis sjukvårdspolitik är i praktiken på
grund av ett ineffektivt monopolsystem, djupt
orättvis.
Det behövs betydande reformer för att sjukvården
skall kunna uppfylla de krav människor har rätt att
ställa. Mera pengar i dåliga system kommer inte att
hjälpa. Förändringar måste komma underifrån om de
skall ha en chans att få fotfäste i och vara
avpassade till den verklighet som sjukvården arbetar
i. Det underlättas med en mångfald av starka och
oberoende aktörer inom vården.
Vi vill byta perspektiv på sjukvården, från en
kostnad till en resursskapande verksamhet. Rätt
skött kan sjukvården bli en högteknologisk och
forskningsintensiv tillväxtmotor. En lösning på
sjukvårdens kris kan vara att upphäva landstingens
monopol och införa ett helt nytt system dels för
finansiering, dels för produktion av sjukvård.
Internationellt sett går trenden mot att alltfler
länder inför obligatoriska hälsoförsäkringar.
Att få vård av god kvalitet när man behöver den,
är en fundamental rättighet i ett välfärdssamhälle.
Vi anser att patienten måste få en starkare
ställning i sjukvården. I dag är hennes rättigheter
enbart politiska, indirekta och kollektiva. Det är
därför vi föreslår att alla medborgare skall
omfattas av en obligatorisk hälsoförsäkring. Med en
sådan följer pengarna patienten som alltså styr
resurserna och har möjlighet att aktivt välja god
vård och välja bort dålig vård. Patienten får en
stark marknadsrätt. Själva sjukvården skall vara
helt fristående från försäkringen och
tillhandahållas privat eller offentligt.
Den obligatoriska hälsoförsäkring vi föreslår skall
omfatta alla, oavsett betalningsförmåga eller
hälsotillstånd. Alla människor skall vara anslutna
till valfri försäkringskassa eller motsvarande som
administrerar försäkringen. Varken offentliga eller
privata försäkringskassor skall få "plocka russinen
ur kakan", t.ex. genom att välja bort särskilt
resurskrävande patienter. Avgiften skall bero på
inkomsten och fastställas av riksdagen.
Försäkringskassorna tilldelas medel ur dessa
avgifter.
Försäkringsmodellen innebär alltså att sjukvårdens
pengar öronmärks, vilket i sin tur innebär att i
försäkringsmodellen går de pengar som betalas in
helt och hållet till sjukvård. Försäkringskassorna
skall ha skyldighet att ersätta vårdgivare för
behandling av de medborgare som är anslutna till
kassan. Riksdagen skall fastställa en miniminivå för
ersättningen. Riksdagen skall enligt vårt förslag
också fastställa vilka typer av behandling och
omvårdnad som skall finansieras av
hälsoförsäkringen. Den bedömningen kommer
fortlöpande att förändras, bland annat med den
medicinsk-tekniska utvecklingen. På så sätt stärks
patienten ytterligare då hon härigenom får en stärkt
civilrättslig ställning. I detta avseende skiljer
sig inte försäkringsmodellen väsentligt från vad som
gäller i dagens system. Avgifter vid patientbesök
m.m. skall vara tillåtna, men det skall finnas ett
högkostnadsskydd som mildrar avgiftsbördan för
särskilt utsatta patientgrupper. Ett sådant
högkostnadsskydd bör utformas som en
avtrappningsmodell där patienten alltid betalar för
ett sjukvårdsbesök, även om beloppet kan vara mycket
lågt. Inom ramen för lagstiftningen om en
hälsoförsäkring skall det finnas frihet för olika
försäkringskassor att etablera sig och erbjuda
medborgarna sina tjänster. Försäkringskassorna skall
konkurrera med varandra när det gäller kvalitet,
administration och organisation samt vad gäller
tilläggstjänster utöver grund-åtagandet.
Konkurrensen stimulerar till mer och bättre vård än
vad som ges i dag. Det är viktigt att konkurrens
uppstår och att en möjlighet till etablering finns
även för privata försäkringskassor som uppfyller de
mycket högt ställda kraven.
De ekonomiska medel som tillförs hälsoförsäkringen
bör självklart omfatta den del av landstingsskatten
som i dag går till sjukvård och de statliga
ersättningarna till sjukvårdshuvudmännen. Även
statens subventioner av läkemedel bör ingå i
hälsoförsäkringen liksom även de delar av
sjukpenningförsäkringen och förtidspensionerna som
avser rehabilitering. Därigenom kan de offentliga
resurserna utnyttjas bättre, eftersom avvägningar
mellan rehabilitering, vård, sjukskrivning och
förtidspensionering görs i ett helhetsperspektiv och
i ett sammanhang.
Med överblick över hela vårdkedjan öppnas
möjligheter att sträva mot en bättre hälsa och en
bättre ekonomi genom förebyggande vård och bättre
utvärdering av vårdinsatserna. Resurser frigörs till
vård när kostnaderna för bl.a. sjukskrivningar
minskas genom att köerna försvinner. Ett antal
samordningsfördelar skulle därmed kunna uppnås, inte
minst vid introduktion av nya läkemedel som ju
initialt ofta har en högre kostnad men som genom
bättre effekter bidrar till en effektivare
vårdinsats totalt sett. Ett nytt system, där
läkemedelsförmånen ingår i en obligatorisk
hälsoförsäkring, är nödvändigt om patienterna skall
kunna få de läkemedel de behöver.
Vad här anförts med bifall till motionerna
2000/01:So279 (m) yrkandena 2 och 5, 2000/01:So303
(m) yrkande 3 (delvis) och 2000/01:So343 (m)
yrkandena 1-3 samt med anledning av motion
2000/01:So343 (m) yrkandena 4-6 bör ges regeringen
till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande hälso- och sjukvårdens
organisation och finansiering, m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna
2000/01:So279 yrkandena 2 och 5,
2000/01:So303 yrkande 3 (delvis) och
2000/01:So343 yrkandena 1-3 och med
anledning av motion 2000/01:So343 yrkandena
4-6 samt med avslag på motionerna
2000/01:So296, 2000/01:So321 yrkande 2,
2000/01:So358 yrkandena 12 och 13,
2000/01:So383 yrkandena 1, 2, 7 och 13,
2000/01:So400 och 2000/01:So464 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,
2. Hälso- och sjukvårdens organisation och
finansiering, m.m. (mom. 2)
Ingrid Burman och Rolf Olsson (båda v) anför:
Vi vill betona att helhetssynen är i allra högsta
grad väsentlig för en effektiv sjukvård. Likaså
måste en utgångspunkt vara att det är bättre att
förebygga sjukdomstillsånd än att behöva bota dem.
Det är också bra om patienten så långt som möjligt
kan få stöd och hjälp i sin hemmiljö. Men när akuta
tillstånd och svåra sjukdomar föreligger måste det
finnas en kvalificerad och tillgänglig akutsjukvård.
Den ökade tekniska utvecklingen ställer krav på att
avancerad utrustning finns tillgänglig. Den
kvalificerade akutsjukvården bör därför koncentreras
till relativt få sjukhus, vilket ställer krav på
kompletterande närsjukhus och välutrustad
ambulanssjukvård.
Med den ökade specialiseringen finns det risk att
patienten inte ses i sitt sociala sammanhang. En
sådan utveckling måste motarbetas.
Äldre som vårdas inom akutsjukvården får allt
kortare vårdtider trots behovet av motsatsen. De
äldre bedöms allt snabbare vara s.k. medicinskt
färdigbehandlade, varefter kommunen och primärvården
skall överta ansvaret. Det har lett till att behovet
av korttidsboende ökat. Många äldre hamnar också i
den situationen att de måste tas om hand av
akutvården igen ganska snart efter utskrivningen på
grund av för snabb utskrivning och bristande
samordning. Det är nödvändigt att kontinuerligt
följa tillämpningen av begreppet medicinskt
färdigbehandlade patienter. Vad här anförts med
anledning av motion 2000/01:So321 (v) yrkande 2 bör
ges regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande hälso- och sjukvårdens
organisation och finansiering, m.m.
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So321 yrkande 2
och med avslag på motionerna 2000/01:So279
yrkandena 2 och 5, 2000/01:So296, 2000/01:So303
yrkande 3 (delvis), 2000/01:So343 yrkandena 1-6,
2000/01:So358 yrkandena 12 och 13, 2000/01:So383
yrkandena 1, 2, 7 och 13, 2000/01:So400 och
2000/01:So464 som sin mening ger regeringen till
känna vad ovan anförts,
3. Hälso- och sjukvårdens organisation och
finansiering, m.m. (mom. 2)
Chatrine Pålsson och Lars Gustafsson (båda kd)
anför:
Hälsa i vid bemärkelse handlar om ett fysiskt,
psykiskt, socialt och andligt välbefinnande. Det är
viktigt att allt folkhälsoarbete och alla preventiva
insatser utgår från denna helhetssyn på människan
och på hälsobegreppet. Även om hälsoläget i Sverige
allmänt sett är bra så är god hälsa ändå ojämlikt
fördelad bland befolkningen. Forskning visar att
resurssvaga gruppers hälsoutveckling och
medellivslängd är sämre än för dem som är
välutbildade och resursstarka. Detta kan inte
accepteras. Det krävs krafttag mot de resurssvaga
gruppernas höga ohälsotal och lägre medellivslängd.
Antalet vårdplatser på sjukhusen har reducerats så
mycket att det blir störningar i patientflödet och
flera kliniker påverkas. Minskningen av antalet
vårdplatser har inte heller blivit kompenserad genom
en motsvarande utbyggnad av hemtjänsten eller
särskilda boenden. Därför bör inriktningen vara, att
under de närmaste tio åren skapa ca 20 000 nya
vårdplatser. Dessa vårdplatser bör främst gälla de
vårdformer där behoven av sjukvård och omvårdnad är
störst, dvs. vård av svårt och långvarigt sjuka och
äldre.
Vi anser att vård och omsorg måste ges en
särställning i samhället och därmed tillförsäkras
tillräckliga resurser. De resurser som nu läggs på
landsting och kommuner måste främst användas till
att säkerställa en god vård och omsorg för svårt och
långvarigt sjuka.
Vi vill betona att det finns all anledning att
arbeta med fördjupade kvalitetskrav inom sjukvården.
Det är dessa kvalitetskrav vi vill lyfta fram genom
att skapa en värdighetsgaranti för trygghet i vården
och stärka patientens ställning. Detta får inte
enbart begränsas till att handla om väntetider,
tillgänglighet och ökade valmöjligheter. Patientens
delaktighet i sin egen vård, personlig integritet
och respekt för den enskilde är viktiga frågor. Tid
för omvårdnad och tid för möten mellan människor
måste bli centrala delar i en värdighetsgaranti inom
hälso- och sjukvården. I värdighetsgarantin bör
skrivas in att ingen skall vårdas i korridorer eller
behandlingsrum. I lägen med extremt hög belastning
inom vården finns ingen möjlighet att låta
vårdgarantin resultera i sanktioner gentemot någon,
däremot kan man alltid ge kompensation till
patienten.
I debatten hävdas ibland att varje landsting har
ett sjukhus för mycket. Vi anser att det är en
förenklad bild och att det är angeläget att varje
region/landsting ges förtroende att avgöra dessa
strukturfrågor, eftersom vårt land är geografiskt
stort men relativt glest befolkat. Det är en mycket
angelägen uppgift att finna vårdstrukturer som
håller för högt ställda medicinska kvalitetskrav och
som samtidigt är kostnadseffektiva och praktiska.
När sjukvården organiseras är det viktigt att alltid
utgå från patienternas behov. I dag finns det
gränser mellan primärvård, sjukhusvård, och
socialtjänst som saknar förankring i patientens
verklighet och som därför skapar bekymmer för den
enskilde. Därför är det viktigt att ett nära,
naturligt samarbete med patienten i centrum byggs
upp mellan vårdens olika nivåer och ansvariga
huvudmän.
Vi anser att det skall vara lätt att komma i
kontakt med vården när man behöver det. Den skall
finnas lätt tillgänglig var man än bor. Vi vill slå
vakt om och utveckla de små länsdelssjukhusen.
Tillsammans med vårdcentraler, jourmottagningar och
ambulanssjukvård utgör de viktiga delar i en
decentraliserad närsjukvård. I ett patientperspektiv
handlar detta om kvalitet, tillgänglighet och
trygghet.
Avslutningsvis vill vi anföra att vi anser att
välfärden skall byggas utifrån människors mest
angelägna behov.
Vad här anförts med anledning av motionerna
2000/01:So383 (kd) yrkandena 1, 2, 7 och 13 och
2000/01:So400 (kd) bör ges regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande hälso- och sjukvårdens
organisation och finansiering, m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:So383
yrkandena 1, 2, 7 och 13 och 2000/01:So400 samt
med avslag på motionerna 2000/01:So279 yrkandena
2 och 5, 2000/01:So296, 2000/01:So303 yrkande 3
(delvis), 2000/01:So321 yrkande 2, 2000/01:So343
yrkandena 1-6, 2000/01:So358 yrkandena 12 och 13
och 2000/01:So464 som sin mening ger regeringen
till känna vad ovan anförts,
4. Hälso- och sjukvårdens organisation och
finansiering, m.m. (mom. 2)
Kenneth Johansson (c) anför
Enligt min uppfattning innebär ett decentraliserat
samhälle, som grundas på människors aktiva
deltagande, de bästa förutsättningarna för att
minska ohälsan. Maktlöshet försämrar däremot hälsan.
Ensamhet, osäkerhet och utanförskap skapar miljöer
som har en negativ inverkan på människors fysiska
och psykiska välbefinnande. Trygghet, tillit,
rättvisa, respekt, medbestämmande och belöning som
motsvarar den ansträngning man gör, innebär att
människor känner ökad trivsel och livskvalitet.
I ett samhälle som är starkt centraliserat och med
en utbredd maktlöshet bland många människor
förstärks hälsoskillnaderna. Ett decentraliserat
samhälle ökar däremot förutsättningarna för
människors inflytande och ger en överblickbar
närmiljö som har stor betydelse för en positiv
hälsoutveckling. Olika funktioner i det lokala
samhället kan fungera som drivkrafter i
folkhälsoarbetet, och därför måste enkla metoder för
att skapa trivsel i närmiljön utvecklas.
Politiska beslut måste grundas på principen om en
hållbar hälsoutveckling och att människor ges
möjlighet att leva ett hälsosamt liv. Ekonomisk
tillväxt innebär inte med automatik förbättrad
social utveckling om flertalet av befolkningen inte
får del av de växande resurserna.
Nationalräkenskaperna bör därför inkludera positiva
respektive negativa effekter på folkhälsan, dvs. ett
hälsojusterat BNP-mått.
Alla medborgare, oavsett var man bor i landet,
skall ha rätt till närhet till vård och omsorg och
skall oavsett kön, ålder och ekonomiska resurser
erbjudas vård och omsorg av hög kvalitet på
likvärdiga villkor. Hälso- och sjukvården skall även
fortsättningsvis vara solidariskt skattefinansierad
eftersom det är det mest effektiva sättet att göra
sjukvården och omsorgen tillgänglig för alla.
Hela sjukhusvården behöver utvecklas med förkortade
vårdtider och förbättrade medicinska och tekniska
förutsättningar. En stor del av den specialiserade
sjukvården kan med fördel ske utanför sjukhusen, vid
vårdcentraler eller i hemmen. Denna utveckling
innebär att framtidens sjukhus mer kommer att vara
kunskapsföretag och mindre institutioner. Detta
förutsätter i sin tur att hierarkin inom vården byts
mot mera samarbete i arbetsteam. Det kommer också
att ställa krav på ett ökat informationsflöde mellan
patienter och vårdgivare.
Vad här anförts med anledning av motion
2000/01:So358 (c) yrkandena 12 och 13 bör ges
regeringen till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande hälso- och sjukvårdens
organisation och finansiering, m.m.
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So358 yrkandena
12 och 13 samt med avslag på motionerna
2000/01:So279 yrkandena 2 och 5, 2000/01:So296,
2000/01:So303 yrkande 3 (delvis), 2000/01: So321
yrkande 2, 2000/01:So343 yrkandena 1-6,
2000/01:So383 yrkandena 1, 2, 7 och 13,
2000/01:So400 och 2000/01:So464 som sin mening
ger regeringen till känna vad ovan anförts,
5. Mångfald bland vårdgivare (mom. 3)
Leif Carlson, Hans Hjortzberg-Nordlund, Cristina
Husmark Pehrsson och Lars Elinderson (alla m) anför:
Vi anser att en ökad mångfald och konkurrens ger
stora välfärdsvinster, inte bara genom ökad
tillgänglighet och kvalitet utan också därför att
resurser frigörs som kan användas på andra håll för
att avhjälpa brister i välfärden. Andra effekter är
större lyhördhet för medborgarnas önskemål om
verksamheten samt förbättrad arbetsmiljö och bättre
villkor för personalen.
Ett vanligt argument mot att förändra
välfärdsstaten är att alla inte kommer att vare sig
kunna eller vilja använda sig av en möjlighet att
välja. Men det kan enligt vår uppfattning inte vara
en anledning att förvägra möjligheten åt andra. De
nya möjligheter som äldrepeng, skolpeng osv.
innebär, skapar en press även på den offentliga
verksamheten att förbättra både kvalitet och
individanpassning.
Vi anser alltså att det finns ett egenvärde i att
omfattningen av alternativa driftsformer ökar. Vi
vet att sådana verksamheter erbjuder nya och bättre
möjligheter åt både medborgare och personal. Vi är
därför övertygade om att ökad valfrihet också kommer
att medföra ett större och växande antal alternativ.
Det är då naturligt att kommuner och landsting
successivt träder tillbaka som producenter av bl.a.
barnomsorg, äldreomsorg, skola och sjukvård. Det ger
det offentliga möjlighet att koncentrera sitt arbete
på områden där just den offentliga verksamheten har
ett oavvisligt ansvar.
En strategi för en frigörelse av vården, omsorgen
och skolan måste innehålla flera och skiftande
element eftersom verksamheterna sinsemellan är
olika. Följande tre utgångspunkter bör emellertid
vara gemensamma:
1. Gemensam finansiering av tjänster som innebär en
omfördelning av risker mellan individer eller som
syftar till lika förutsättningar.
2. Rätt att välja mellan olika alternativ för dem
som utnyttjar tjänsterna.
3. Mångfald i utbudet av tjänsterna.
Strävan skall vara att inom ramen för en gemensam
finansiering öka människors valmöjligheter och öppna
gamla monopol för alternativa driftsformer.
En viktig del i ett sådant arbete måste vara en
genomgång av onödiga regler som hindrar att nya
verksamheter inom vård, skola och omsorg etableras.
Det handlar om regler för den som vill starta
verksamhet men även om regler som hindrar eller
försvårar för kommuner och landsting att använda
alternativa driftsformer.
I debatten framförs ofta att det finns en risk för
privata monopol vid konkurrensutsättning av vård,
skola och omsorg. Med tanke på att det inom de allra
flesta verksamheterna fortfarande finns minst 90 %
offentligt anställda tycks risken något överdriven.
Inom de verksamheter där de privata inslagen är
omfattande, t.ex. tandvård och primärvård, är den
privata verksamheten vanligen småskalig och består
till stor del av fristående praktiker.
I många verksamheter finns också ett stort behov av
en förstärkt offentlig tillsyn. Den uppgift som i
dag ofta faller på kommuner och landsting - att
övervaka sin egen verksamhet såväl som
entreprenörernas - fungerar inte tillfredsställande.
Den som själv är med och driver verksamheten skall
naturligtvis inte svara för kontrollen av densamma.
I praktiken är resultatet att den offentliga
verksamheten sällan kontrolleras särskilt noggrant.
Samma krav måste enligt vår uppfattning ställas
oavsett om en verksamhet drivs i offentlig eller
privat regi. Statliga myndigheter skall därför
ansvara för godkännande och kvalitetskontroll inom
vård, skola och omsorg. Men en offentlig tillsyn
eller kontroll kan aldrig utgöra en tillräcklig
garanti. Det krävs därutöver att den enskilde har
möjlighet att välja bort de alternativ som han eller
hon uppfattar som mindre bra, för att i stället
välja till något som bättre svarar upp mot de egna
behoven och önskemålen.
För det långsiktigt strategiska arbete som vi
skisserat ovan bör det tillsättas en särskild
kommission, liknande den s.k. Lindbeckkommission som
i början på 1990-talet gjorde en samlad genomgång av
svensk ekonomi. Uppdraget bör inledningsvis vara att
lägga förslag till lagändringar och andra
regeländringar samt till eventuella förändringar i
den statliga myndighetsstrukturen som underlättar
utvecklingen mot mångfaldens välfärd. Dessa bör
utgöra underlag för genomgående reformer på varje
område.
Arbetet mot ökad mångfald måste i stor utsträckning
ske lokalt och med hänsyn till olika unika
förutsättningar. Det är viktigt att hålla isär vad
som är statens, kommunens respektive den enskilda
individens roll och ansvar. Kommissionens uppdrag
bör innefatta att ta bort hinder och regler som står
i vägen för den utveckling som redan sker i kommuner
och landsting. Staten får inte i praktiken agera som
utvecklingens drivankare, utan måste redan på ett
tidigt stadium bana väg för de nya lösningar som i
snabb takt är på väg att växa fram.
Vad här anförts med anledning av motion
2000/01:So303 (m) yrkande 1 bör ges regeringen till
känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 3 bort ha
följande lydelse:
3. beträffande mångfald bland vårdgivare
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So303 yrkande 1
och med avslag på motionerna 2000/01:So9
yrkandena 6 och 7 och 2000/01:So548 yrkandena 8
och 9 som som sin mening ger regeringen till
känna vad ovan anförts,
6. Mångfald bland vårdgivare (mom. 3)
Kerstin Heinemann (fp) anför:
Enligt min uppfattning innebär en ökad mångfald
bland vårdgivare samt ökad konkurrens stora
välfärdsvinster. Jag anser att valfrihet bör råda
både inom mödravården och inom barnhälsovården. En
mödravårdspeng respektive barnhälsovårdspeng bör
därför införas.
Vad här anförts med anledning av motionerna
2000/01:So9 (fp) yrkandena 6 och 7 och 2000/01:So548
(fp) yrkandena 8 och 9 bör ges regeringen till
känna.
Jag anser att utskottets hemställan under 3 bort ha
följande lydelse:
3. beträffande mångfald bland vårdgivare
att riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:So9
yrkandena 6 och 7 och 2000/01:So548 yrkandena 8
och 9 samt med avslag på motion 2000/01:So303
yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad ovan anförts,
7. Patientombudsman (mom. 4)
Ingrid Burman och Rolf Olsson (båda v) anför:
Det är angeläget att arbetet med att stärka
patientens rätt i vården fortsätter. Enligt vår
uppfattning är inrättandet av en patientombudsman
ett viktigt led i detta arbete. En statlig
patientombudsman skulle kunna fungera som en från
sjukvården fristående instans dit patienter kan
vända sig med klagomål och få aktiv hjälp med att få
sitt ärende prövat i rätt instans. Vad här anförts
med anledning av motion 2000/01:So321 (v) yrkande 10
bör ges regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 4 bort ha
följande lydelse:
4. beträffande patientombudsman
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So321 yrkande 10
som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts,
8. Vårdgaranti (mom. 7)
Chatrine Pålsson (kd), Leif Carlson (m), Hans
Hjortzberg-Nordlund (m), Lars Gustafsson (kd),
Cristina Husmark Pehrsson (m), Kenneth Johansson
(c), Kerstin Heinemann (fp) och Lars Elinderson (m)
anför:
Vårdköerna har stadigt ökat sedan den tidigare
vårdgarantin togs bort. På många håll i landet kan
man få vänta mer än ett år på nödvändig operation
eller behandling.
Enligt vår uppfattning bör en ny och
vidareutvecklad vårdgaranti snarast införas.
Förhandlingar mellan staten och Landstingsförbundet
bör därför omedelbart inledas. I ett första steg bör
den ursprungliga vårdgarantin med vissa
kompletteringar införas. På sikt bör vårdgarantin
omfatta alla medicinskt motiverade diagnoser och
utfästa behandling inom tre månader. De allmänt
omfattade slutsatserna från Prioriteringsutredningen
skall vara utgångspunkt. Klarar inte det egna
landstinget av det skall man kunna få vården utförd
hos ett annat landsting eller hos en privat
vårdgivare på hemlandstingets bekostnad.
Vårdgarantin kan vidare bidra till att ta bort
gränser mellan landstingen och mellan olika sjukhus
på ett sätt som förbättrar resursutnyttjandet. Med
vårdgaranti synliggörs en del av de kostnader som
köerna i vården för med sig. Genom att inte ta emot
patienter går sjukhusen miste om intäkter och
uppmuntras därmed till att förändra verksamheten så
att köer inte uppstår.
Vad här anförts med anledning av motionerna
2000/01:So3 (c) yrkande 6, 2000/01:So7 (kd) yrkande
5, 2000/01:So203 (m) yrkandena 1 och 2,
2000/01:So279 (m) yrkande 1, 2000/01:So303 (m)
yrkande 3 (delvis) och 2000/01:So548 (fp) yrkande 1
bör ges regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 7 bort ha
följande lydelse:
7. beträffande vårdgaranti
att riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:So3 yrkande
6, 2000/01:So7 yrkande 5, 2000/01:So203
yrkandena 1 och 2, 2000/01:So279 yrkande 1,
2000/01:So303 yrkande 3 (delvis) och
2000/01:So548 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts,
9. Förnyad medicinsk bedömning (mom. 8)
Chatrine Pålsson (kd), Leif Carlson (m), Hans
Hjortzberg-Nordlund (m), Lars Gustafsson (kd),
Cristina Husmark Pehrsson (m), Kenneth Johansson (c)
och Lars Elinderson (m) anför:
Enligt vår uppfattning skall alla patienter ha rätt
till förnyad medicinsk bedömning. Enligt nuvarande
lagstiftning gäller denna rätt endast patienter med
en livshotande eller särskilt allvarlig sjukdom
eller skada. I dagsläget inhämtar röststarka
patienter kompletterande bedömningar genom att
själva kontakta en annan läkare medan andra
patienter tvingas lita på den bedömning som den
medicinska personalen gjort i första instans och på
de behandlingar som därefter erbjuds.
Vad här anförts med anledning av motionerna
2000/01:So3 (c) yrkande 14 och 2000/01:So7 (kd)
yrkande 4 bör ges regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 8 bort ha
följande lydelse:
8. beträffande förnyad medicinsk bedömning
att riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:So3 yrkande
14 och 2000/01:So7 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts,
10. Inrättande av en statlig
medicinalstyrelse (mom. 9)
Leif Carlson, Hans Hjortzberg-Nordlund, Cristina
Husmark Pehrsson och Lars Elinderson (alla m) anför:
Vi anser att det är angeläget att bryta ut
Socialstyrelsens tillsynsdel och göra den till en
självständig och oberoende verksamhet. Styrelsen har
redan kompetens inom området hälso- och sjukvård,
samt en regional organisation som lämpar sig för
kvalitetsuppföljning.
En statlig medicinalstyrelse skall godkänna
vårdgivare och legitimera sjukvårdspersonal, svara
för kvalitetssäkring och regelbunden medicinsk
revision, utgöra en instans dit allmänheten kan
vända sig med klagomål samt svara för den
övergripande tillsynen. Kraven skall vara lika för
alla som bedriver sjukvård, vilket innebär att även
offentlig vård måste kontrolleras. Den producent
eller försäkringsgivare som inte lever upp till
kraven och inte snabbt bättrar sig skall kunna
avföras från systemet.
Vad här anförts med anledning av motion
2000/01:So279 (m) yrkande 9 bör ges regeringen till
känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 9 bort ha
följande lydelse:
9. beträffande inrättande av en statlig
medicinalstyrelse
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So279 yrkande 9
som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts,
11. Riskanalyser (mom. 10)
Ingrid Burman och Rolf Olsson (båda v) anför:
Enligt vår uppfattning skulle vården kunna bli ännu
bättre och ännu säkrare om ett synsätt med
risktänkande och riskanalys infördes. Andra
riskverksamheter är främst inriktade på att
förebygga skador, medan vården ligger steget efter,
dvs. vidtar åtgärder utifrån redan inträffade
misstag och incidenter. Detta är enligt vår
uppfattning inte tillräckligt. En obligatorisk
riskanalys borde t.ex. vara självklar vid
organisatoriska förändringar, vid införandet av nya
rutiner och ny teknik osv. Vad här anförts med
anledning av motion 2000/01:So378 (v) bör ges
regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 10 bort ha
följande lydelse:
10. beträffande riskanalyser
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So378 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,
12. Vård utomlands (mom. 11)
Leif Carlson, Hans Hjortzberg-Nordlund, Cristina
Husmark Pehrsson och Lars Elinderson (alla m) anför:
Vi anser att patienter i Sverige - som på sedvanligt
sätt har fått behovet av en operation eller
behandling fastställt här hemma - skall kunna söka
nödvändig vård utomlands om landstinget inte klarar
av att erbjuda sådan vård inom tre månader.
En gränslös sjukvård stimulerar ett bättre
resursutnyttjande, t.ex. genom att ledig kapacitet
hela tiden rapporteras till databaser. Patienten kan
på så sätt få aktuell information om kötider m.m., i
Sverige och utomlands. Likaså kan patienten då själv
välja om han vill vänta på behandling på ett
närbeläget sjukhus eller få den tidigare genom att
resa.
För verkligt högspecialiserad vård är Sverige
fortfarande ett litet land. Det kan därför vara både
bättre och billigare att använda utländsk kompetens
i vissa fall. Det är i dag inte längre något
egenvärde att Sverige skall vara helt
självförsörjande på sjukvårdstjänster. Svenska
patienter måste kunna dra nytta av utländska läkares
kompetens, på samma sätt som utländska patienter
måste få ökade möjligheter att komma till Sverige
för att få vård av skickliga svenska läkare.
Vad här anförts med anledning av motionerna
2000/01:So279 (m) yrkande 8, 2000/01:U513 (m)
yrkande 10 och 2000/01:Ub807 (m) yrkande 9 bör ges
regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 11 bort ha
följande lydelse:
11. beträffande vård utomlands
att riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:So279
yrkande 8, 2000/01:U513 yrkande 10 och
2000/01:Ub807 yrkande 9 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts,
Chatrine Pålsson (kd), Leif Carlson (m), Hans
Hjortzberg-Nordlund (m), Lars Gustafsson (kd),
Cristina Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson
(m) anför:
För alla yrkesgrupper inom vården bör möjligheter
till specialisering öka i syfte att göra vårdyrkena
mera attraktiva. Kompetenskraven bör ses över och
nya karriärvägar erbjudas för att göra ett av
vårdens viktigaste yrken mera statusfyllt.
Yrkesinnehåll, kompetenskrav och karriärvägar
behöver förnyas och utvecklas. Vidare är stimulanser
i form av fortbildningsmöjligheter och en mera
generös lönesättning viktiga delar av en ny
personalpolitik inom vård- och omsorgsområdet. Vi
vill framhålla att det är angeläget att både
undersköterskornas och sjuksköterskornas roll och
ansvar uppvärderas så att framtidens
rekryteringsmöjligheter förbättras.
Vad här anförts med anledning av motion
2000/01:So383 (kd) yrkande 5 bör ges regeringen till
känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 12 bort ha
följande lydelse:
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So383 yrkande 5
som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts,
14. Frågor om personalförsörjning i övrigt
(mom. 13)
Chatrine Pålsson och Lars Gustafsson (båda kd)
anför:
Sjukfrånvaron i vården har ökat kraftigt. Vid
närmare analys har det visat sig att det dessutom
tycks finnas ett strukturellt problem som är
könsbaserat eftersom det visat sig att kvinnor har
högre sjukfrånvaro än män. Särskilt markant är detta
på universitetssjukhusen där kvinnliga läkare har
fyra gånger högre sjukfrånvaro än sina manliga
kolleger. Vi anser att detta område måste följas upp
och att en åtgärdsplan måste upprättas.
Vi vill också betona vikten av att det på varje
arbetsplats skapas ett "andrum". Med detta menar vi
att vårdpersonalen måste få en chans att utvecklas i
arbetet. Tid och resurser måste avsättas för
eftertanke, handledning och kompetensutveckling.
Alla medarbetare i vården borde ha en individuell
plan för kompetensutveckling. Ett viktigt inslag för
att stimulera en god utveckling är att det skapas
bättre förutsättningar för olika personalgrupper att
få ägna sig åt klinisk forskning. Det är nödvändigt
att bredda möjligheterna för flera yrkeskategorier i
vården att få specialisera sig och kombinera
forskning och utveckling med det reguljära
vårdarbetet.
Vi vill vidare peka på att det är dags att lyfta
fram teamet som den viktiga beståndsdelen i vården.
I stället för att ödsla kraft på ett gammaldags
hierarkiskt tänkande är det dags att släppa in
nätverkskulturen i vården.
Innehållet i dagens vårdutbildning måste utvecklas.
Bland annat måste mer resurser avsättas för att ge
utbildning i medicinsk-etiska frågor. Det bör också
finnas möjligheter att få utbildning i
entreprenörskap eftersom framtidens vårdpersonal
kommer att ha möjlighet att välja på fler
arbetsgivare än bara landstinget. Likaså bör
utbildningen i miljömedicin utvecklas. Vi vet i dag
alltmer om miljöns påverkan på vår hälsa och vårt
välbefinnande. Mer kunskap om allergier och deras
orsakssamband, elöverkänslighet, amalgambesvär,
fibromyalgi osv. har inte slagit igenom tillräckligt
i utbildningen.
Vi vill också påtala vikten av att vårdutbildade
med utländsk bakgrund lotsas in på den svenska
arbetsmarknaden.
Olika projekt har visat att det går att höja
vårdens status, minska sjukskrivningarna samt öka
arbetsmotivation och arbetsglädje. Vad som framför
allt är viktigt är att personalen kan påverka sin
egen arbetssituation och sin arbetstid. Regeringen
bör därför utreda sjukvårdens inre organisation och
de anställdas arbetssituation. Utgångspunkten bör
vara att höja vårdens status, öka
arbetstillfredsställelsen och minska personalens
nedslitning. Vad här anförts med anledning av
motionerna 2000/01:So359 (kd) yrkandena 1, 2, 4 och
6 och 2000/01:So452 (kd) yrkande 2 bör ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha
följande lydelse:
13. beträffande frågor om personalförsörjning
i övrigt
att riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:So359
yrkandena 1, 2, 4 och 6 och 2000/01:So452 yrkande 2
och med avslag på motionerna 2000/01:So3 yrkande 15,
2000/01:So278, 2000/01:So383 yrkandena 3, 4 och 6,
2000/01:So445, 2000/01:Sf611 yrkande 19,
2000/01:A808 yrkande 31 och 2000/01:A812 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,
15. Frågor om personalförsörjning i övrigt
(mom. 13)
Kenneth Johansson (c) anför:
Personalen är vårdens och omsorgens viktigaste
resurs och den är redan i dag en bristvara.
Situationen förvärras av att många offentligt
anställda är långtidssjukskrivna och att stora
pensionsavgångar är nära förestående. Situationen
kräver stor kreativitet och flexibla lösningar. Dels
handlar det om att förmå ungdomar att välja
vårdyrket för att möta pensionsavgångarna, och att
utbildningen måste löna sig för den enskilde, dels
handlar det om att vi måste rekrytera redan
"färdigutbildad" personal.
Omstruktureringarna inom den offentliga sektorn har
gjort att den genomsnittliga utbildningsnivån för
personalen inom hälso- och sjukvården har höjts
under senare år. Andelen sjuksköterskor och läkare
ökar medan övrig personal minskar i antal. Många
anställda inom hälso- och sjukvården och den
kommunala omsorgen är födda på 1940-talet och om
tio, femton år blir det stora pensionsavgångar.
Arbetsgivarna har i dag svårigheter att få sökande
till vissa nyckeltjänster.
De senaste åren har de psykiskt relaterade
arbetsskadorna och sjukdomarna ökat mycket kraftigt.
På två år, mellan 1996 och 1998, ökade antalet
anmälda stressjukdomar med nästan 100 %. Till stor
del antas detta bero på fortsatta
rationaliseringskrav och höjda produktionskrav, både
i privat och offentlig sektor. Störst är problemen
för personal inom offentliga sektorn och inte minst
gäller det anställda inom vård och omsorg.
Vårdanställda känner frustration över en byråkratisk
organisation, de långa beslutsvägarna och att de har
minimala möjligheter att påverka sin egen
arbetssituation. Stressen ökar och därmed
arbetsskadorna.
Andra väljer att lämna vårdyrket, och ungdomar
söker sig inte dit eftersom man har så liten
möjlighet att påverka och delta i beslutsfattandet.
Beslutsvägarna måste kortas och personalen måste ges
ett ökat inflytande över sin egen arbetssituation.
Arbetsgivarna måste på ett bättre sätt än i dag
lyssna till och vidta förändringar med personalens
erfarenheter av sitt arbete som utgångspunkt. Det
grundläggande för god kvalitet och tillgänglighet i
vården och omsorgen är att personalens erfarenheter
och kunskaper sätts i förgrunden. Forskningsvägarna
måste öppnas för anställda inom vård och omsorg. Ett
ökat samarbete mellan verksamhet och forskning måste
ske på alla nivåer. Karriärvägarna måste öppnas. De
diskussioner som förs kring bildande av nationella
kunskapscentrum med regional placering för
kunskapsuppbyggnad och erfarenhetsspridning skall
stödjas.
Vi vill också betona vikten av att personalen inom
vården och omsorgen har varierande etnisk och
kulturell bakgrund.
Vad här anförts med anledning av motionerna
2000/01:So3 (c) yrkande 15 och 2000/01:Sf611 (c)
yrkande 19 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha
följande lydelse:
13. beträffande frågor om personalförsörjning
i övrigt
att riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:So3 yrkande
15 och 2000/01:Sf611 yrkande 19 och med avslag
på motionerna 2000/01:So278, 2000/01:So359
yrkandena 1, 2, 4 och 6, 2000/01:So383 yrkandena
3-4 och 6, 2000/01:So445, 2000/01:So452 yrkande
2, 2000/01:A808 yrkande 31 och 2000/01:A812
yrkande 3 som sin mening ger regeringen till
känna vad ovan anförts,
16. Frågor om personalförsörjning i övrigt
(mom. 13)
Kerstin Heinemann (fp) anför:
Enligt min uppfattning är det ett problem att män
utgör en så liten andel av personalen inom
förskolan, skolan, sjukvården och äldrevården. Man
kan inte förringa att det historiskt sett verkar
finnas ett samband mellan hög andel kvinnor inom ett
yrkesområde och en svag löneutveckling. Jag anser
att det är nödvändigt att höja lönerna för att på
det sättet locka fler manliga sökande. Vad här
anförts med anledning av motion 2000/01:A812 (fp)
yrkande 3 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha
följande lydelse:
13. beträffande frågor om personalförsörjning
i övrigt
att riksdagen med anledning av 2000/01:A812 yrkande 3 och med
avslag på motionerna 2000/01:So3 yrkande 15,
2000/01:So278, 2000/01:So359 yrkandena 1, 2, 4
och 6, 2000/01:So383 yrkandena 3-4 och 6,
2000/01:So445, 2000/01:So452 yrkande 2,
2000/01:Sf611 yrkande 19 och 2000/01:A808
yrkande 31 som sin mening ger regeringen till
känna vad ovan anförts,
17. Praktikplatser för psykologer (mom. 16)
Helena Hillar Rosenqvist (mp) anför:
Grundvillkoret för att få legitimation som psykolog
är avlagd psykologexamen och därefter ett års
praktisk psykologtjänstgöring. En stor del av
psykologkåren kommer att gå i pension under åren
2005-2020. Den nuvarande utbildningskapaciteten och
den därav beräknade framtida examinationsfrekvensen
pekar på ett fördubblat behov av praktikplatser. En
situation som varit otillfredsställande sedan slutet
av 1970-talet riskerar snart att bli ohållbar.
Samhällets försörjning av legitimerade psykologer
riskeras och individuella utbildningssatsningar
leder till en återvändsgränd. Problemet behöver
snarast lösas så att ett nödvändigt antal
praktikplatser tillskapas och garanteras inom hela
landet
Vad här anförts med anledning av motionerna
2000/01:So294 (fp) och 2000/01:So371 (mp) bör ges
regeringen till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under 16 bort ha
följande lydelse:
16. beträffande praktikplatser för psykologer
att riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:So294 och
2000/01:So371 som sin mening ger regeringen till
känna vad ovan anförts,
18. Försäkringsmedicinsk utbildning
(mom. 18)
Leif Carlson, Hans Hjortzberg-Nordlund, Cristina
Husmark Pehrsson och Lars Elinderson (alla m) anför:
Vi anser att den försäkringsmedicinska utbildningen
för AT- och ST-läkarna för närvarande är dåligt
tillgodosedd dels i de blivande läkarnas utbildning,
dels vid den normala "arbetsplatsutbildningen". De
äldre, erfarna läkarnas handledning av de yngre har
blivit alltmer tidspressad, inte minst på grund av
ofta förekommande organisationsändringar och ökade
organisationskrav inom vården.
Vi anser att försäkringskassorna tillsammans med
läkarföreningarna, de medicinska fakulteterna och
landstingen bör initiera utbildningen i
försäkringsmedicin. Utbildningen behövs även för de
äldre läkarna. Svenska läk-aresällskapet och dess
underorganisationer, läkarföreningarna, bör därför
ta sitt professionella ansvar för att utveckla
kunskaperna om försäkringsmedicin inom läkarkåren.
Vad här anförts med anledning av motion
2000/01:So364 (m) yrkande 1 bör ges regeringen till
känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 18 bort ha
följande lydelse:
18. beträffande försäkringsmedicinsk
utbildning
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So364 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts,
19. Upphandling av hälso- och
sjukvårdstjänster (mom. 20)
Chatrine Pålsson (kd), Leif Carlson (m), Hans
Hjortzberg-Nordlund (m), Lars Gustafsson (kd),
Cristina Husmark Pehrsson (m), Kenneth Johansson
(c), Kerstin Heinemann (fp) och Lars Elinderson (m)
anför:
Vi anser att en ökad mångfald av vårdgivare skapar
förutsättningar för bättre lönebildning och fler
attraktiva karriärvägar för anställda inom vården.
Vidare ger ökad mångfald enligt vår uppfattning ökad
valfrihet för både patienter och personal och
innebär ett incitament för en effektivisering av
verksamheten. Detta kommer såväl patienter som
personal till godo. Enligt vår uppfattning skulle
sjuksköterskor, barnmorskor och biomedicinska
analytiker kunna inneha en självständigare roll i
egenskap av egna företagare. Detta kräver dock vissa
författningsmässiga justeringar, bl.a. av lagen om
offentlig upphandling. Vi vill också framhålla att
lagen om offentlig upphandling har en utformning som
passar utmärkt så länge upphandlingen handlar om
varor av olika slag. När det gäller frågan om
upphandling av tjänster är dock läget mer
komplicerat. Det har visat sig när det gäller hälso-
och sjukvårdspersonal som vill driva verksamhet i
egen regi (s.k. avknoppning). Vi anser att detta är
en fråga som måste belysas och att lagen om
offentlig upphandling måste utvecklas så att
lagstiftningen inte är utformad så att den utgör ett
hinder för förverkligandet av goda idéer.
Vad här anförts med anledning av motionerna
2000/01:So283 (m), 2000/01:So345 (m) och
2000/01:So359 (kd) yrkande 5 bör ges regeringen till
känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 20 bort ha
följande lydelse:
20. beträffande upphandling av hälso- och
sjukvårdstjänster
att riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:So283,
2000/01:So345 och 2000/01:So359 yrkande 5 och
med avslag på motion 2000/01:So424 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,
20. Upphandling av hälso- och
sjukvårdstjänster och vårdpersonalens
möjligheter att starta eget och
etableringsregler för privata vårdgivare
(mom. 20 och 21 och 22, motiveringen)
Ingrid Burman (v) och Rolf Olsson (v) anser att den
del av utskottets bedömning som på s. 44 börjar med
"Utskottet vidhåller" och slutar med "arbete
avvaktas." bort ha följande lydelse:
Utskottet vill framhålla att det viktigaste för
sjukvården i nuläget är att koncentrera sig på
vårdens innehåll, hur personalförsörjningen skall
säkras och patientinflytandet stärkas. I stället har
resurser lagts på bolagiseringar och utförsäljning.
Det finns enligt utskottets uppfattning en stor risk
att denna utveckling leder till att de stora
försäkringsbolagen ställer sig bakom vårdbolagen och
ger möjlighet för enskilda och företag att köpa
sjukvårdsförsäkringar som ger garanterad förtur. Den
patientgruppen kommer att bli eftertraktad på
bekostnad av långtidssjuka och resurskrävande
patienter. En trolig utveckling är att den valfrihet
som förespråkarna för privatisering hävdar inte
kommer till stånd. I en försäkringsfinansierad vård
styr "beställaren" strikt var patienten kan få sin
vård.
Om man konstaterar att sjukvårdens stora utmaning
och uppgift är att möta de sämst ställdas behov av
hälso- och sjukvård är det som vi ser det oroande
att dessa skall lämnas ut till vinstinriktade bolag.
Marknaden har aldrig visat något stort intresse för
dem som inte förväntas bli lönsamma, t.ex. äldre,
psykiskt funktionshindrade, hemlösa och
handikappade. En annan betydelsefull aspekt är
risken för att förtroendet läkare-patient och
sjuksköterska-patient utarmas om misstanke om
vinstintresse kan ligga till grund för valet av
behandling.
Vid utförsäljning tappar man vidare det
demokratiska inflytandet och möjligheten
att anpassa utbud efter behov. En
marknadsstyrd sjukvård leder troligen inte
heller till en god ekonomi för samhället
eftersom de privata företagens intresse
inte är att se till samhällets kostnader
utan till verksamhetens lönsamhet. De
vinster som börsnoterade vårdföretag
genererar går inte till fortsatt utveckling
av vården eller satsningar på eftersatta
områden och grupper. Det är aktieägarna i
vårdföretagen som gör vinster på allmänna
skattemedel. De strukturella problem som
finns inom sjukvården kan och bör lösas
inom den offentliga sektorn. Det är fullt
möjligt att redan i dag ge patienterna och
personalen större inflytande, ansvar och
medbestämmande genom att delegera och skapa
korta beslutsvägar. Sammanfattningsvis
anser utskottet att sjukvården skall vara
offentligt finansierad och i huvudsak
bedrivas i offentlig regi.
21. Vårdpersonalens möjligheter att starta
eget (mom. 21)
Leif Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m),
Cristina Husmark Pehrsson (m), Kerstin Heinemann
(fp) och Lars Elinderson (m) anför:
Under de senaste decennierna har de vårdanställda
fått allt mindre att säga till om. Inflytandet över
den egna arbetssituationen har minskat samtidigt som
politiska beslut urholkat de vårdanställdas
professionella yrkesstolthet. De allra flesta
vårdanställda har därtill förmenats möjligheten att
gå över till andra arbetsgivare eller starta egen
verksamhet. Detta beror på att vården i praktiken
bedrivits i monopolform. Vi anser att
konkurrensutsättning av all primärvård och
uppmuntrande av privata alternativ och ökat
inflytande för de anställda i offentlig sektor
skulle skapa möjligheter för de anställda att
förverkliga sin kreativitet.
Vad här anförts med anledning av motion
2000/01:So548 (fp) yrkande 3 bör ges regeringen till
känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 21 bort ha
följande lydelse:
21. beträffande vårdpersonalens möjligheter
att starta eget
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So548 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts,
22. Etableringsregler för privata
vårdgivare (mom. 22)
Kerstin Heinemann (fp) anför:
Jag anser att regeringen bör lägga fram förslag till
en ny husläkarlag som innehåller regler om
etableringsfrihet för specialister i allmänmedicin.
Etableringsfrihet har visat sig vara ett mycket
kraftfullt medel för att locka tillbaka personal
till primärvården. Jag anser vidare att regeringen
bör lägga fram förslag om etableringsfrihet för
geriatriker, pediatriker, gynekologer, sjukgymnaster
och barnmorskor.
Vad här anförts med anledning av motionerna
2000/01:So9 (fp) yrkandena 1 och 2 bör ges
regeringen till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under 22 bort ha
följande lydelse:
22. beträffande etableringsregler för privata
vårdgivare
att riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:So9
yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen
till känna vad ovan anförts,
23. Den s.k. 65-årsgränsen (mom. 23)
Susanne Eberstein, Margareta Israelsson, Conny
Öhman, Lars U Granberg, Elisebeht Markström och
Catherine Persson (alla s) anför:
Regeringen har nyligen överlämnat en lagrådsremiss
till Lagrådet i vilken föreslås att åldersgränsen
för att erhålla läkarvårdsersättning,
tandvårdsersättning respektive ersättning för
sjukgymnastik höjs till 67 år. En proposition i
frågan skall enligt uppgift från Regeringskansliet
överlämnas till riksdagen i slutet av innevarande
månad. Riksdagen bör med hänsyn härtill inte ta
något initiativ i frågan. Motionerna 1998/99:So244
(m) yrkande 10, 2000/01:So306 (m), 2000/01:So436
(m), 2000/01:So534 (mp) och 2000/01:So539 (c)
yrkande 8 bör enligt vår uppfattning avstyrkas.
Vi anser att utskottets hemställan under 23 bort ha
följande lydelse:
23. beträffande den s.k. 65-årsgränsen
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So244 yrkande 10,
2000/01:So306, 2000/01:So436, 2000/01:So534 och
2000/01:So539 yrkande 8,
24. Den s.k. 65-årsgränsen (mom. 23)
Ingrid Burman och Rolf Olsson (båda v) anför:
I dag kan landstingen träffa avtal med läkare och
sjukgymnaster om fortsatt verksamhet efter fyllda
65 år. Landstingen kan också träffa enskilda avtal
med andra personalkategorier om att de skall stanna
kvar i tjänsten efter pensionsåldern. Det är enligt
vår uppfattning en bra ordning som många landsting
använder sig av.
I en framtid där det kan vara svårt att rekrytera
personal till sjukvården finns det också anledning
att anta att landstingen i en ökad omfattning kommer
att teckna avtal med olika verksamheter och
personalkategorier. Att i dagsläget fatta beslut på
nationell nivå om att vissa personalkategorier skall
ha en ovillkorlig rätt att stanna kvar i
verksamheten och tvinga landstingen att förlänga
avtal som också är förenade med kostnader, strider
mot landstingens självbestämmande. Samtidigt
riskerar det att skapa olikheter i förhållande till
andra yrkesgrupper inom landstingens regi.
Motionerna 1998/99:So244 (m) yrkande 10,
2000/01:So306 (m), 2000/01:So436 (m), 2000/01:So534
(mp) och 2000/01:So539 (c) yrkande 8 bör enligt vår
uppfattning avstyrkas.
Vi anser att utskottets hemställan under 23 bort ha
följande lydelse:
23. beträffande den s.k. 65-årsgränsen
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So244 yrkande 10,
2000/01: So306, 2000/01:So436, 2000/01:So534 och
2000/01:So539 yrkande 8,
25. Samordning av högkostnadsskydden för
tandvård respektive hälso- och sjukvård
(mom. 24)
Chatrine Pålsson och Lars Gustafsson (båda kd)
anför:
Den enskildes kostnader för tandvård har stadigt
ökat under senare år. Eftersom människor av
ekonomiska skäl tvingas avstå från
tandvårdsbehandling finns det risk för att den goda
tandhälsan i Sverige försämras. I sammanhanget bör
också påpekas att forskare har kunnat klarlägga ett
samband mellan dålig munhälsa och sjukdomar som
t.ex. hjärt- och kärlsjukdomar, hjärnblödning och
diabetes. Historiskt sett har sjukförsäkringen
alltid omfattat hela kroppen utom tänderna. Vi anser
dock att man i en krympande ekonomi med ökad oro hos
medborgarna måste våga överväga nya lösningar. En
utredning bör enligt vår mening tillsättas i syfte
att kartlägga förutsättningarna för att inkludera
tandvården i hälso- och sjukvårdens
högkostnadsskydd.
Vad här anförts med anledning av motion
2000/01:So383 (kd) yrkandena 18 och 19 bör ges
regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 24 bort ha
följande lydelse:
24. beträffande samordning av
högkostnadsskydden för tandvård respektive
hälso- och sjukvård
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So383 yrkandena
18 och 19 och med avslag på motionerna
2000/01:So243, 2000/01: So258, 2000/01:So308
yrkande 1 och 2000/01:So508 yrkandena 1 och 3
som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts,
26. Samordning av högkostnadsskydden för
tandvård respektive hälso- och sjukvård
(mom. 24)
Kenneth Johansson (c) anför:
Jag anser att avgifterna för och finansieringen av
tandvård på sikt bör harmoniseras med hälso- och
sjukvårdens finansiering. En möjlighet är att
inkludera tandvården i hälso- och sjukvårdens
högkostnadsskydd. En annan är att bygga vidare på
den nuvarande tandvårdsförsäkringen så att
högkostnadsskyddet i den förstärks. I nuläget bör
det nuvarande högkostnadsskyddet förstärkas för att
ge ett stöd till personer som har ett omfattande
tandvårdsbehov. Samtidigt är det angeläget att
belysa och analysera de ekonomiska, organisatoriska
och hälsorelaterade konsekvenserna av att inkludera
tandvården i hälso- och sjukvårdens
högkostnadsskydd. Enligt min mening bör en utredning
med detta syfte tillsättas. Eftersom den
förebyggande tandvården är den viktigaste för att
förbättra tandhälsan bör utredningen även analysera
förutsättningarna för att låta ett årligt besök hos
tandhygienist omfattas av högkostnadsskyddet.
Vad här anförts med anledning av motionerna
2000/01:So258 (c) och 2000/01:So308 (c) yrkande 1
bör ges regeringen till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under 24 bort ha
följande lydelse:
24. beträffande samordning av
högkostnadsskydden för tandvård respektive
hälso- och sjukvård
att riksdagen med anledning av motionerna
2000/01:So258 och 2000/01:So308 yrkande 1
och med avslag på motionerna 2000/01:
So243, 2000/01:So383 yrkandena 18 och 19
och 2000/01:So508 yrkandena 1 och 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,
27. Samordning av högkostnadsskydden för
tandvård respektive hälso- och sjukvård
(mom. 24)
Kerstin Heinemann (fp) anför:
Jag anser att avgifterna för och finansieringen av
tandvård på sikt bör harmoniseras med hälso- och
sjukvårdens finansiering. En möjlighet är att
inkludera tandvården i hälso- och sjukvårdens
högkostnadsskydd. En annan är att bygga vidare på
den nuvarande tandvårdsförsäkringen så att
högkostnadsskyddet i den förstärks. I nuläget bör
det nuvarande högkostnadsskyddet förstärkas för att
ge ett stöd till personer som har ett omfattande
tandvårdsbehov. Samtidigt är det angeläget att
belysa och analysera de ekonomiska, organisatoriska
och hälsorelaterade konsekvenserna av att inkludera
tandvården i hälso- och sjukvårdens
högkostnadsskydd. Enligt min mening bör en utredning
med detta syfte tillsättas.
Vad här anförts med anledning av motion
2000/01:So308 (c) yrkande 1 bör ges regeringen till
känna.
Jag anser att utskottets hemställan under 24 bort ha
följande lydelse:
24. beträffande samordning av
högkostnadsskydden för tandvård respektive
hälso- och sjukvård
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So308 yrkande 1
och med avslag på motionerna 2000/01:So243,
2000/01:So258, 2000/01:So383 yrkandena 18 och 19
och 2000/01:So508 yrkandena 1 och 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,
28. Samordning av högkostnadsskydden för
tandvård respektive hälso- och sjukvård
(mom. 24)
Helena Hillar Rosenqvist (mp) anför:
När det ekonomiska läget i Sverige nu har
förbättrats, anser vi att tiden är mogen för att
planera för en reform där tandvården och övrig
hälso- och sjukvård ingår i samma avgiftssystem och
i samma högkostnadsskydd. Det är viktigt att Sverige
får ett heltäckande skydd när det gäller hälsa och
då får inte tandvården förbli ett eget område. Vi
anser att det bör tillsättas en utredning med
uppgift att ta fram förslag till ett gemensamt
avgiftssystem för tandvård och hälso- och sjukvård
liksom en plan för hur detta stegvis kan ske. Ett
lämpligt steg bör vara att infektioner i munhålan
åtgärdas enligt hälso- och sjukvårdens taxa.
Vad här anförts med anledning av motion
2000/01:So508 (mp) yrkandena 1 och 3 bör ges
regeringen till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under 24 bort ha
följande lydelse:
24. beträffande samordning av
högkostnadsskydden för tandvård respektive
hälso- och sjukvård
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So508 yrkandena
1 och 3 och med avslag på motionerna
2000/01:So243, 2000/01:So258, 2000/01:So308
yrkande 1 och 2000/01:So383 yrkandena 18 och 19
som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts,
29. Översyn av samtliga högkostnadsskydd
(mom. 25)
Chatrine Pålsson och Lars Gustafsson (båda kd)
anför:
Under senare år har avgifterna för den enskilde ökat
dramatiskt dels genom att det s.k.
högkostnadsskyddet höjts, dels därför att flera
vårdavgifter inte omfattas av högkostnadsskyddet.
Även den enskildes kostnader för resor i samband med
vård har ökat och dessa inkluderas inte heller i
högkostnadsskyddet. När man diskuterar
patientavgifter eller läkemedelsavgifter betraktas
dessa ofta enskilt. För medborgaren är givetvis
summan av avgifterna det väsentliga. Vi anser att en
översyn bör göras så att högkostnadsskyddet
verkligen omfattar alla vårdavgifter och olika
hjälpmedel.
Vad här anförts med anledning av motion
2000/01:So383 (kd) yrkande 21 bör ges regeringen
till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 25 bort ha
följande lydelse:
25. beträffande översyn av samtliga
högkostnadsskydd
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So383 yrkande 21
och med avslag på motion 2000/01:So336 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,
30. Översyn av samtliga högkostnadsskydd
(mom. 25)
Helena Hillar Rosenqvist (mp) anför:
Enligt min uppfattning är det viktigt att
uppmärksamma att en enskild person kan drabbas av
höga sammantagna avgifter för läkemedel, läkarbesök
m.m. De viktigaste avgiftsområdena är hemtjänst,
kostnader för särskilt boende, färdtjänst,
ledsagning, hjälpmedel, utprovning av hjälpmedel,
läkemedel, läkarbesök, tandvård, rehabilitering och
övrig sjukvårdande behandling. En stor del av
medborgarna klarar sig helt från den här sortens
kostnader. Andra kommer undan med kostnader som inte
når något högkostnadstak eller kanske når taket på
ett eller två kostnadsområden. Slutligen har vi
gruppen funktionshindrade, där det finns personer
med mycket stora problem och behov. De drabbas hårt
av alla avgifter och kan om det vill sig illa bli
tvungna att betala maximalt på alla områden. De som
drabbas hårdast lever också många gånger på en
blygsam pension. Enligt min mening är det en fråga
om solidaritet att fördela den här sortens kostnader
så att de med de största behoven och de lägsta
inkomsterna får sina kostnader märkbart reducerade.
Jag föreslår därför att regeringen utreder
möjligheten att införa ett utgiftstak som täcker
såväl de befintliga högkostnadsskydden som andra
utgifter som kan drabba den enskilde när det gäller
de i motionen uppräknade kostnadsområdena.
Utredningen bör lösa problemet med att det är olika
huvudmän som ansvarar för de olika kostnadsområdena
samt föreslå en lämplig nivå på det föreslagna
kostnadstaket.
Vad här anförts med anledning av motion
2000/01:So336 (mp) bör ges regeringen till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under 25 bort ha
följande lydelse:
25. beträffande översyn av samtliga
högkostnadsskydd
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So336 och med
avslag på motion 2000/01:So383 yrkande 21 som
sin mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,
31. Landstingens förhandsprövning av
behandlingsförslag (mom. 27)
Ingrid Burman och Rolf Olsson (båda v) anför:
När en läkare med specialistkompetens i samarbete
med en tandläkare gjort bedömningen att byte av
tandfyllningar behöver göras hos en patient, skall
enligt nuvarande regler landstingen överpröva denna
bedömning. Bestämmelserna om överprövning är enligt
vår mening inte förenliga med den grundläggande idén
om specialistläkares kompetens att avgöra
behandlingsbehovet. Vi anser att försäkringskassorna
bör göra förhandsprövningarna vid tandsaneringar.
Denna ordning ökar rättssäkerheten eftersom den
enskilde kan överklaga försäkringskassornas beslut.
Vad här anförts med anledning av motion
2000/01:So399 (v) bör ges regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 27 bort ha
följande lydelse:
27. beträffande landstingens förhandsprövning
av behandlingsförslag
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So399 och med
avslag på motionerna 1998/99:So332 yrkande 2,
2000/01:So373, 2000/01:So476 yrkandena 1-4 och
2000/01:MJ763 yrkande 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts,
32. Landstingens förhandsprövning av
behandlingsförslag (mom. 27)
Helena Hillar Rosenqvist (mp) anför:
Patienter med sjukdom orsakad av amalgam har rätt
till tandvård, t.ex. amalgamsanering, med full
ersättning. Mycket tyder dock på att denna rättighet
inte omsatts i praktiska möjligheter. En orsak kan
vara att tandläkare inte anser sig ha kompetens att
ställa diagnos och att läkare inte uppmärksammar
effekter av tandfyllnadsmaterial på grund av att de
traditionellt inte fokuserar tillräckligt på dessa
orsaker. Dessa svårigheter får naturligtvis inte tas
som skäl för att en relativt stor grupp patienter
inte får den hjälp de behöver. Jag anser att det
snarast bör utredas i vilken utsträckning vård av
amalgamskadade verkställs samt hur eventuella hinder
för tillgången till behandling skall kunna
överbryggas. Vad här anförts med anledning av motion
2000/01: MJ763 (mp) yrkande 5 bör ges regeringen
till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under 27 bort ha
följande lydelse:
27. beträffande landstingens förhandsprövning
av behandlingsförslag
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:MJ763 yrkande 5
och med avslag på motionerna 1998/99:So332
yrkande 2, 2000/01:So373, 2000/01:So399 och
2000/01:So476 yrkandena 1-4 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts,
33. Utredning av amalgamets effekter
(mom. 28)
Kenneth Johansson (c) anför:
Trots att det under lång tid varit delvis "låsta
positioner" i amalgamfrågan har dock frågan förts
framåt steg för steg. Det finns dock åtskilligt mer
att göra. Forskningsrådsnämnden har särskilt
framhållit följande angelägna uppgifter för forskare
på området: inventering och utveckling av
diagnosmetoder för ohälsa betingad av amalgam,
uppföljning i kontrollerade försök av effekten av
s.k. amalgamsanering på patienter, utveckling och
undersökning av alternativa tandfyllningsmaterial
samt studier av sociala och psykologiska
konsekvenser av symtomatiska tillstånd för att
utveckla bättre behandlingsstrategier. Jag anser att
sådan forskning bör initieras vid
kompetenscentrumen.
Vad här anförts med anledning av motion
1998/99:So332 (c) yrkande 5 bör ges regeringen till
känna.
Jag anser att utskottets hemställan under 28 bort ha
följande lydelse:
28. beträffande utredning av amalgamets
effekter
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So332 yrkande 5
och med avslag på motionerna 1998/99:So296
yrkandena 2 och 3, 1998/99:So332 yrkandena 3 och
6, 2000/01:So280 och 2000/01: So489 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,
34. Utredning av amalgamets effekter
(mom. 28)
Kerstin Heinemann (fp) anför:
Frågan om huruvida kvicksilver från amalgam påverkar
hälsan har varit föremål för omfattande debatt.
Forskningen på området har emellertid varit
begränsad och främst kliniskt orienterad samt knuten
till de odontologiska fakulteterna. Epidemiologisk
forskning saknas i stort sett. Forskningsrådsnämnden
(FRN) föreslog i sin rapport till regeringen i april
1998 att systemet med olika regelverk, praxis och
procedurer för områdena läkemedel, kropps-implantat,
dentalimplantat, kosmetika, livsmedelstillsatser,
kemikalier i miljö och radioaktivitet blir föremål
för översyn. Syftet är att undvika eller pedagogiskt
förklara att olika myndigheter gör olika
riskbedömningar, t.ex. att det som bedöms som
osäkert för miljön även ingjutet i betong anses
säkert i munhålan. Som en annan viktig fråga tog FRN
upp möjligheterna till en vetenskaplig medling
mellan forskargrupper med olika uppfattning om oral
galvanism och amalgamets effekter. Jag anser att
regeringen måste ta initiativ till att pröva olika
förslag när det gäller frågan om amalgam och oral
galvanism så att patienter inte längre behöver sitta
i kläm mellan olika vetenskapliga uppfattningar.
Vad här anförts med anledning av motion
1998/99:So296 (fp) yrkandena 2 och 3 bör ges
regeringen till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under 28 bort ha
följande lydelse:
28. beträffande utredning av amalgamets
effekter
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So296 yrkandena
2 och 3 och med avslag på motionerna
1998/99:So332 yrkandena 3, 5 och 6,
2000/01:So280 och 2000/01:So489 som sin mening
ger regeringen till känna vad ovan anförts,
35. Amalgamförbud (mom. 29)
Kenneth Johansson (c) anför:
Trots avskaffandet av subventionen för
amalgamfyllningar är amalgamet fortfarande billigare
än alternativa material och dessutom mer
lätthanterligt. Jag anser det därför
tillfredsställande att regeringen säger sig arbeta
för att ett amalgamförbud skall genomföras så snart
detta är praktiskt möjligt. Jag förutsätter att
regeringen noggrant följer och driver på det
fortsatta arbetet inom EU så att processen inte
försenas ytterligare.
Vad här anförts med anledning av motion
1998/99:So332 (c) yrkande 1 bör ges regeringen till
känna.
Jag anser att utskottets hemställan under 29 bort ha
följande lydelse:
29. beträffande amalgamförbud
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So332 yrkande 1
och med avslag på motion 1998/99:So441 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts,
36. Amalgamförbud (mom. 29)
Helena Hillar Rosenqvist (mp) anför:
Beslutet att avskaffa subventionen för
amalgamfyllningar var en viktig signal från politisk
nivå att det är dags att sluta sätta in
kvicksilverhaltiga material i människokroppen. Jag
anser att det saknas skäl att invänta ändringar i
aktuellt EU-direktiv. Enligt min mening bör av
miljö- och hälsoskäl ett förbud mot amalgam införas
omedelbart.
Vad här anförts med anledning av motion
1998/99:So441 (mp) yrkande 1 bör ges regeringen till
känna.
Jag anser att utskottets hemställan under 29 bort ha
följande lydelse:
29. beträffande amalgamförbud
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So441
yrkande 1 och med avslag på motion
1998/99:So332 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts,
37. Biverkningsregister (mom. 30)
Kerstin Heinemann (fp) anför:
Forskningsrådsnämnden presenterade i sin rapport
till regeringen i april 1998 ett förslag till
enhetligt system för rapportering av biverkningar
från läkemedel, kroppsimplantat, dentalimplantat,
kosmetika och livsmedelstillsatser. I rapporteringen
skall man också beakta fördröjda och
långtidseffekter av de olika medlen. Enligt min
mening bör ett sådant system införas.
Vad här anförts med anledning av motion
1998/99:So296 (fp) yrkande 1 bör ges regeringen till
känna.
Jag anser att utskottets hemställan under 30 bort ha
följande lydelse:
30. beträffande biverkningsregister
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So296 yrkande 1
och med avslag på motion 1998/99:So332 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts,
38. Läkemedelsföretagens ansvar (mom. 33)
Ingrid Burman och Rolf Olsson (båda v) anför:
Läkemedelsföretag som marknadsför och säljer
läkemedel med beroendeframkallande verkan bör enligt
vår mening åläggas att solidariskt anslå medel till
en fond. Fonden skall användas till information om
dessa läkemedel samt till stöd åt personer som
drabbats av läkemedelsberoende. Vi anser att
regeringen bör ge Socialstyrelsen i uppdrag att
utreda läkemedelsföretagens ansvar för sina
produkter.
Vad här anförts med anledning av motion
1998/99:So258 (v) yrkande 4 bör ges regeringen till
känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 33 bort ha
följande lydelse:
33. beträffande läkemedelsföretagens ansvar
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So258 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts,
Hjärtinfarkter hos kvinnor blir allt vanligare.
Kvinnor har dock svårare att klara en infarkt än
män. Detta beror till stor del på att kvinnor
uppvisar annorlunda symtom än män. En annan orsak är
troligen att det är svårt att få rätt
medicindosering för kvinnor för bl.a. hjärtbesvär
eftersom doseringen utgår från den manliga kroppen.
Den vetenskapliga forskningen, särskilt den
medicinska, är helt inriktad på män och det är unga
män som är norm för alla standardvärden. Vi anser
det viktigt att både kvinnor och män utgör grunden
för normering inom den medicinska forskningen.
Enligt vår mening bör medicinsk forskning snarast
initieras för att ta fram doseringsnormer för
medicin till kvinnor baserade på den kvinnliga
kroppen.
Vad här anförts med anledning av motionerna
1998/99:So276 (mp), 1999/2000:So252 (mp) och
2000/01:So319 (mp) yrkande 1 bör ges regeringen till
känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 36 bort ha
följande lydelse:
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:So276,
1999/2000:So252 och 2000/01:So319 yrkande 1 och
med avslag på motionerna 1998/99:So234,
1998/99:So313 yrkande 2, 1999/2000:So257
yrkandena 1 och 2, 1999/2000:A804 yrkande 29,
2000/01:So319 yrkande 2, 2000/01:So437 yrkande 3
och 2000/01:A811 yrkande 12 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts,
Hjärtinfarkter hos kvinnor blir allt vanligare.
Kvinnor har dock svårare att klara en infarkt än
män. Detta beror till stor del på att kvinnor
uppvisar annorlunda symtom än män. En annan orsak är
troligen att det är svårt att få rätt
medicindosering för kvinnor för bl.a. hjärtbesvär
eftersom doseringen utgår från den manliga kroppen.
Den vetenskapliga forskningen, särskilt den
medicinska, är helt inriktad på män och det är unga
män som är norm för alla standardvärden. Jag anser
det viktigt att både kvinnor och män utgör grunden
för normering inom den medicinska forskningen.
Enligt min mening bör medicinsk forskning snarast
initieras för att ta fram doseringsnormer för
medicin till kvinnor baserade på den kvinnliga
kroppen. Det är glädjande att Utredningen om
jämställdhetsmärkning nu föreslår att värktabletter
skall vara utprovade för kvinnor. Enligt min mening
räcker dock inte detta. Utredningen bör lägga fram
förslag i syfte att förmå läkemedelsbolagen att
ändra sin policy och ta fram medicindoseringsnormer
för kvinnor. Läkemedelsbolagen kan därmed få
underlag till att jämställdhetsmärka sina produkter.
Vad här anförts med anledning av motionerna
1998/99:So276 (mp), 1999/2000:So252 (mp) och
2000/01:So319 (mp) yrkandena 1 och 2 bör ges
regeringen till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under 36 bort ha
följande lydelse:
att riksdagen med anledning av motionerna
1998/99:So276, 1999/2000:So252 och
2000/01:So319 yrkandena 1 och 2 och med
avslag på motionerna 1998/99:So234,
1998/99:So313 yrkande 2, 1999/2000:So257
yrkandena 1 och 2, 1999/2000:A804 yrkande
29, 2000/01:So437 yrkande 3 och
2000/01:A811 yrkande 12 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts,
41. Kvicksilver i läkemedel (mom. 38)
Chatrine Pålsson och Lars Gustafsson (båda kd)
anför:
Under de senaste åren har kvicksilveromsättningen
ökat, trots att riksdagen år 1994 fastställde en
avvecklingsplan för kvicksilveranvändning i
samhället till år 2000. Anledningen till beslutet
var att kvicksilver är en extremt giftig tungmetall
som inte bör finnas i vår miljö. Även vid lägre
doser kan immunologisk påverkan och
överkänslighetsreaktioner ses hos vissa individer.
WHO har konstaterat att det inte finns någon säker
nedre gräns när det gäller immunologiska effekter.
Trots detta ingår kvicksilverföreningar som
konserveringsmedel i medicinska preparat. Vi anser
att en utredning bör tillsättas för att söka
fastställa varför avvecklingsplanen misslyckats och
hur det fortsatta arbetet med att reducera ämnet
skall bedrivas.
Vad här anförts med anledning av motion
2000/01:So254 (kd) yrkande 1 bör ges regeringen till
känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 38 bort ha
följande lydelse:
38. beträffande kvicksilver i läkemedel
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So254 yrkande 1
och med avslag på motionerna 2000/01:So309
yrkande 1 och 2000/01:MJ763 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,
42. Kvicksilver i läkemedel (mom. 38)
Helena Hillar Rosenqvist (mp) anför:
Trots kunskaperna om att kvicksilver är riskabelt
oavsett mängd används fortfarande flera
kvicksilverföreningar som konserveringsmedel i
medicinska preparat, både till människor och djur.
Kemikalieinspektionen har föreslagit regeringen att
ge Läkemedelsverket i uppdrag att se över
användningen av kvicksilver i farmaceutiska och
veterinärmedicinska preparat. Jag anser att det är
hög tid att detta uppdrag överlämnas till
Läkemedelsverket och att ett förbud utfärdas mot
användning av kvicksilver som konserveringsmedel i
vacciner och mediciner. Både försiktighetsprincipen
och produktvalsprincipen kan åberopas till stöd för
ett förbud. Kvicksilvret kan ersättas av mindre
riskabla substanser. Alternativt kan man använda
beredningsformer eller förpackningsstorlekar där det
inte är nödvändigt med konserveringsmedel.
Vad här anförts med anledning av motionerna
2000/01:So309 (mp) yrkande 1 och 2000/01:MJ763 (mp)
yrkande 3 bör ges regeringen till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under 38 bort ha
följande lydelse:
38. beträffande kvicksilver i läkemedel
att riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:So309
yrkande 1 och 2000/01:MJ763 yrkande 3 och med
avslag på motion 2000/01:So254 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,
43. Titandioxid och andra tillsatser i
läkemedel (mom. 39)
Helena Hillar Rosenqvist (mp) anför:
Titandioxid används ofta som färgpigment i bl.a.
läkemedel och anses av hävd ofarligt. Eftersom
titandioxid är godkänt som livsmedelstillsats ställs
det inga krav på läkemedelstillverkarna när det
gäller dokumentation kring ämnets eventuella
effekter på människan. På senare år har det
emellertid kommit rapporter om
överkänslighetsreaktioner för titan och
titanföreningar och ämnets påstådda ofarlighet har
ifrågasatts. Det är vidare allmänt känt att metaller
kan ge upphov till olika immunologiska reaktioner.
Enligt min mening bör en metall, som är dåligt
dokumenterad när det gäller toxiska och
immunologiska effekter och som bara har till syfte
att ge vit färg åt en produkt, förbjudas i enlighet
med försiktighetsprincipen.
Enligt FASS finns det över 20 olika färgämnen i
olika farmaceutiska specialiteter. Fördelen med
färgade läkemedel är att man lättare kan skilja dem
åt, men enligt min mening väger risken för
överkänslighetsreaktioner tyngre. Vidare används
laktos ofta som tillsatsmedel, trots att antalet
laktosintoleranta ökar hela tiden. Det är viktigt
att läkemedel är så fria från tillsatser som möjligt
eftersom det annars kan vara svårt att fastställa
vad i medicinen som orsakar eventuella biverkningar,
dvs. om det är den aktiva substansen eller någon
tillsats. Jag anser att användningen av färgämnen
och tillsatser i läkemedel bör utredas.
Vad här anförts med anledning av motion
2000/01:So309 (mp) yrkandena 2 och 3 bör ges
regeringen till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under 39 bort ha
följande lydelse:
39. beträffande titandioxid och andra
tillsatser i läkemedel
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So309 yrkandena
2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna
vad ovan anförts,
44. Personalförsörjning inom
apoteksverksamheten (mom. 46)
Kerstin Heinemann (fp) anför:
Inom de närmsta åren kommer personalbristen inom
apoteksverksamheten att bli stor eftersom många med
receptarieutbildning avgår med pension. Med tanke på
de förändringar som verksamheten står inför i form
av elektroniska recept, distansfarmaci m.m. kommer
rekryteringsbehovet att vara stort. Redan i dag är
rekryteringsläget bekymmersamt med i många fall inga
sökande till utannonserade receptariebefattningar.
Jag anser att personalbehovet behöver snabbutredas
så att antalet utbildningsplatser kan dimensioneras
därefter.
Vad här anförts med anledning av motion
1998/99:So467 (fp) yrkande 18 bör ges regeringen
till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under 46 bort ha
följande lydelse:
46. beträffande personalförsörjning inom
apoteksverksamheten
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So467 yrkande 18
som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts,
45. Opartisk läkemedelsinformation
(mom. 47)
Chatrine Pålsson och Lars Gustafsson (båda kd)
anför:
Med fortsatt utbyggnad av telefonrådgivning samt
opartisk information kan fler medborgare skaffa sig
information om läkemedel. Vi anser att den i dag
omfattande kommersiella dominansen av läkemedel på
Internet måste kompletteras och att projektet
Infomedicas fortsatta utveckling bör stödjas. Enligt
vår uppfattning måste Landstingsförbundet aktivt
verka för att tillgodose patientens rätt till
opartisk information om läkemedel.
Vad här anförts med anledning av motion
2000/01:So383 (kd) yrkande 17 bör ges regeringen
till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 47 bort ha
följande lydelse:
47. beträffande opartisk läkemedelsinformation
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So383 yrkande 17
som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts,
46. Särläkemedel (mom. 48)
Kerstin Heinemann (fp) anför:
Under senare år har några livsviktiga läkemedel
avregistrerats, till men både för patienterna, som
tack vare medicinering kan leva ett ganska normalt
liv, och för samhället. När ett företag väljer att
avregistrera ett läkemedel på grund av dålig
lönsamhet finns det två utvägar. Den ena är att
företaget, på frivillig väg, fortsätter att
producera läkemedlet men säljer det på licens. Den
andra är att Apoteket AB tar upp produktionen av
medlet. Detta är en dyrbar lösning som medför mycket
stora kostnader för läkemedelsförmånen. Jag anser
därför att registreringen av ett livsviktigt
läkemedel för kronisk användning bör kopplas till
ett åtagande från läkemedelsindustrins sida.
Åtagandet innebär att ansvara för att de patienter
som förskrivits läkemedlet och som använder det vid
tidpunkten för avregistreringen skall kunna få
medlet så länge behov därav föreligger och andra
behandlingsalternativ visat sig mindre lämpliga.
Enligt min mening bör läkemedelslagstiftningen
kompletteras på denna punkt.
Vad här anförts med anledning av motion
1998/99:So206 (fp) bör ges regeringen till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under 48 bort ha
följande lydelse:
48. beträffande särläkemedel
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So206 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,
47. Biokemiska reagens av animaliskt
ursprung (mom. 49)
Kerstin Heinemann (fp) anför:
Inom medicinen används preparat av animaliskt
ursprung både som läkemedel och som biokemiska
reagens. Eftersom det handlar om preparat
framställda från djur är det i första hand
Jordbruksverket som står som ansvarig myndighet.
Utöver Jordbruksverket är andra kontroll- och
tillsynsmyndigheter inblandade. När det gäller
läkemedel, t.ex. antiserum i samband med
transplantationer, ansvarar Läkemedelsverket för
kontrollen av nya produkter. Alternativt kan ansökan
om godkännande göras hos den centrala EU-myndigheten
för läkemedelskontroll, EMEA, i London.
Socialstyrelsen är tillsynsmyndighet när det gäller
inhemsk tillverkning av medicintekniska produkter,
men förekommer djurhållning i samband med
laboratorieframställningen är Jordbruksverket
inblandat även här. Laboratorierna är skyldiga att
ansöka om allmän ackreditering och certifiering,
vilket görs hos Styrelsen för ackreditering och
teknisk kontroll, SWEDAC. Detta är några exempel på
ansvarsfördelningen och regelverket när det gäller
godkännande och kontroll av biokemiska reagens av
animaliskt ursprung. Såväl framställning som import
av sådana reagens kan bedömas utifrån ett otal
aspekter där gränsdragningsproblem snarare är regel
än undantag. Jag anser därför att regelverket bör
bli föremål för en utredning med syfte att
åstadkomma förenklingar utan att säkerheten därmed
eftersätts.
Vad här anförts med anledning av motion
1998/99:So253 (fp) bör ges regeringen till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under 49 bort ha
följande lydelse:
49. beträffande biokemiska reagens av
animaliskt ursprung
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So253 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,
48. Jämställdhetsperspektiv i vården
(mom. 51)
Kenneth Johansson (c) anför:
Det faktum att mannen är normen i sjukvården har
enligt vår uppfattning gjort att kvinnospecifik vård
har fått stryka på foten under senare år. Det är
viktigt att regeringen skapar en tydlig bild av vad
som händer med kvinnosjukvården över landet och
skapar förutsättningar för att stärka kvinnors
trygghet i vården. Kvinnor är vidare ofta
intresserade av alternativa lösningar och det är
viktigt att regeringen lägger förslag där rätten att
välja alternativ stärks. Vi vill också påtala att
forskning kring kvinnorelaterade sjukdomar är
eftersatt. Detta medför att kvinnor inte har
möjlighet att få behandling för sina sjukdomar,
vilket leder till onödigt psykiskt, fysiskt och
ekonomiskt lidande. Regeringen bör därför inom
nuvarande ramar för forskningsanslagen prioritera
forskning med anknytning till kvinnors hälsa. Vad
här anförts med anledning av motionerna
2000/01:So545 (c) yrkandena 4 och 6 och 2000/01:A809
(c) yrkande 6 bör ges regeringen till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under 51 bort ha
följande lydelse:
51. beträffande jämställdhetsperspektiv i
vården
att riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:So545
yrkandena 4 och 6 och 2000/01:A809 yrkande 6 och
med avslag på motionerna 2000/01:So374,
2000/01:So435, So2000/01:So437 yrkandena 1, 2
och 4, 2000/01:So548 yrkande 7 och 2000/01:A812
yrkande 25 som sin mening ger regeringen till
känna vad ovan anförts,
49. Jämställdhetsperspektiv i vården
(mom. 51)
Kerstin Heinemann (fp) anför:
Enligt min uppfattning är det viktigt att
uppmärksamma att den bild man får av ohälsan i ett
land är beroende av de ohälsomått som används för
att beskriva den. Används dödsorsaksstatistiken ser
läget gynnsamt ut för kvinnor. Kvinnor lever cirka
fem år längre än män. Men studerar man sjukligheten
får man en annan bild. Kvinnor söker oftare öppen
vård och har fler sjukdagar än män. Kvinnor
förtidspensioneras oftare än män och uppvisar oftare
otillfredsställda vårdbehov. Mycket talar för att
rehabiliteringsinsatserna för män är mer omfattande
än för kvinnor. Kvinnor köper ut mer läkemedel än
män. Samtidigt visar statistiken att kvinnor
ordineras äldre och billigare preparat än männen.
Sjukdomspanoramat skiljer sig åt mellan könen.
Hjärt-kärlsjukdom står för 22 % av dödligheten bland
män under 65 år och för 13 % av dödligheten bland
kvinnor. Medan lungcancer minskar bland män ökar den
bland kvinnor, vilket med all sannolikhet beror på
förändringen i rökvanor.
När det gäller diabetes tyder tillgängliga data på
att kvinnors vårdbehov är sämre tillgodosett än
mäns. Samtidigt tycks kvinnor lättare acceptera sin
diabetes än män. De tar också ett större ansvar för
behandlingen av sin sjukdom. Män däremot lägger ett
större ansvar på sjukvården, på sin hustru etc.
Inom psykiatrin har man genomfört anmärkningsvärt
få studier över könsperspektivets betydelse för
psykiska sjukdomar och deras behandling. Vi vet att
kvinnor oftare behandlas med psykofarmaka än män.
Det finns data över vilka hälsoproblem som
förorsakar förskrivningen men mycket liten forskning
om de bakomliggande orsakerna.
Ätstörningar (anorexi och bulimi) är vanligare hos
flickor än hos pojkar. Här är förhållandet det
motsatta - vi vet mer om flickors ätstörningar än
pojkars. Av alla unga kvinnor mellan 15 och 25 år
lider cirka 5 % av ätstörningar, fördelade på tre
grupper: självsvält (anorexia nervosa), hetsätning
(bulimia nervosa) och ätstörningar utan närmare
specifikationer. Ätstörningar är sannolikt också en
av de psykiatriska sjukdomar som har högst
dödlighet. Det finns ingen enskild behandlingsform
som passar alla personer som lider av ätstörningar.
Här behövs mer forskning både om bakomliggande
orsaker och om hur man bäst kan hjälpa dessa
patienter. I det här fallet är pojkarna en bortglömd
grupp, och de måste således också ingå i de studier
som genomförs.
Osteoporos (benskörhet) är ett växande
folkhälsoproblem, framför allt hos kvinnor. Varje år
drabbas 70 000 män och kvinnor av benskörhet. Enbart
de direkta sjukvårdskostnaderna beräknas överstiga
2,6 miljarder kronor per år. Hälften av alla 50-
åriga kvinnor kommer sannolikt att få benbrott på
grund av benskörhet. Möjligheterna att förebygga,
diagnostisera och behandla osteoporos har avsevärt
förbättrats under senare år. Trots detta finns det
klara brister i vården på grund av okunskap och
stora variationer i omhändertagandet.
Det finns tydliga könsskillnader när det gäller
läkemedelsanvändning som kan återspegla olika
sjukdomsförekomst hos de båda könen men också kan
bero på att man behandlar samma tillstånd olika hos
män respektive kvinnor. Här behövs mer forskning om
vad som ligger bakom data och vilka konsekvenser
olikheterna för med sig för patienterna. Kvinnor
drabbas oftare än män av läkemedelsbiverkningar. Det
kan dels bero på att kvinnor använder mer läkemedel
än män, dels på att kvinnor reagerar annorlunda än
män på vissa mediciner. Forskning bör därför
stimuleras om skillnader mellan kvinnors och mäns
benägenhet att reagera med biverkningar på olika
läkemedel.
Vad här anförts med anledning av motion
2000/01:So548 (fp) yrkande 7 bör ges regeringen till
känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 51 bort ha
följande lydelse:
51. beträffande jämställdhetsperspektiv i
vården
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So548 yrkande 7
och med avslag på motionerna 2000/01:So374,
2000/01:So435, So2000/01:So437 yrkandena 1, 2
och 4, 2000/01:So545 yrkandena 4 och 6,
2000/01:A809 yrkande 6 och 2000/01:A812 yrkande
25 som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts,
50. Bemötande i vården (mom. 52)
Chatrine Pålsson och Lars Gustafsson (båda kd)
anför:
Enligt uppgift är kunskapen bland svenska läkare om
tungmetaller bristfällig, vilket gör att många
patienter upplever otrygghet. Vidare förekommer det
att människor, som drabbats av reaktioner som av
allt att döma härrör från tungmetaller, känner sig
kränkta och nonchalerade efter att ha redovisat sina
farhågor för läkare. För att ställa rätt diagnos
måste kunskapen hos läkarna vara så god som möjligt.
Det är viktigt att läkarkåren görs uppmärksam på
denna professionella brist, och det är av särskild
vikt att dagens läkarstudenter också tillgodogör sig
dessa kunskaper. Vad här anförts med anledning av
motion 2000/01:So254 (kd) yrkande 2 bör ges
regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 52 bort ha
följande lydelse:
52. beträffande bemötande i vården
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So254 yrkande 2
och med avslag på motionerna 2000/01:So476
yrkande 5 och 2000/01:So545 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,
51. Bemötande i vården (mom. 52)
Kenneth Johansson (c) anför:
I förvaltningslagen finns angivet vilka rättigheter
som medborgarna har i fråga om rätt att ta del av
handlingar, information m.m. Däremot saknas
riktlinjer för bemötande av medborgarna. Jag anser
därför att det i förvaltningslagen bör införas ett
tillägg angående bemötandefrågor. Vad här anförts
med anledning av motion 2000/01:So545 (c) yrkande 5
bör ges regeringen till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under 52 bort ha
följande lydelse:
52. beträffande bemötande i vården
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So545 yrkande 5
och med avslag på motionerna 2000/01:So254
yrkande 2 och 2000/01:So476 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känn vad ovan
anförts,
52. Homo-, bi- och transsexuellas behov av
sjukvård (mom. 53)
Ingrid Burman (v), Rolf Olsson (v) och Helena Hillar
Rosenqvist (mp) anför:
För att hälso- och sjukvården skall vara anpassad
efter människors behov krävs att personalen inom
vården har kunskap om könsskillnader när det gäller
ohälsa, behandling, rehabilitering, vårdutnyttjande
osv. I de stora utredningar som gjorts om vården
under senare år förbigås exempelvis lesbiska
kvinnors behov med tystnad. Enligt en undersökning
är kunskaperna om lesbiska kvinnors problem och
behov små, och endast hälften av kvinnorna i studien
hade berättat för sin gynekolog om sin homo- eller
bisexualitet.
Ett flertal studier har gjorts om homosexuellas
hälsa i förhållande till allmänbefolkningens.
Resultaten tyder på stora skillnader i hälsa.
Särskilt gäller detta bland ungdomar där det tycks
föreligga markanta skillnader mellan homosexuella
och den allmänna befolkningen avseende exempelvis
självmordsbenägenhet, depressioner och egenvärdering
av hälsa. Andra studier visar på överrepresentation
av våld eller hot om våld mot homosexuella. Ett mål
för det svenska folkhälsoarbetet är att hitta
grupper vars hälsa är sämre än andras och genom
hälsofrämjande arbete söka eliminera skillnaden. Vi
anser att regeringen bör ge Socialstyrelsen i
uppdrag att företa en nationell undersökning av
homo-, bi- och transsexuellas hälsa, dess
bestämmelsefaktorer och möjliga hälsofrämjande
insatser.
Vad här anförts med anledning av motion
2000/01:Ju724 (v, s, c, fp, mp) yrkandena 14 och 26
bör ges regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 53 bort ha
följande lydelse:
53. beträffande homo-, bi- och transsexuellas
behov av sjukvård
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:Ju724 yrkandena
14 och 26 och med avslag på motionerna
2000/01:So379, 2000/01:So545 yrkande 7 och
2000/01:L459 yrkande 14 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts,
53. Homo-, bi- och transsexuellas behov av
sjukvård (mom. 53)
Kenneth Johansson (c) anför:
Homosexuella mäns situation uppmärksammas i högre
utsträckning än lesbiska kvinnors. RFSL har
konstaterat att lesbiska kvinnors kunskap om
sexuellt överförbara sjukdomar är låg och att de
skyddar sig i mindre utsträckning än andra kvinnor.
De besöker också i betydligt mindre utsträckning
gynekolog och bland dem som gör det uppger endast
cirka hälften sin sexuella läggning. Lesbiska gör
också i mindre utsträckning än andra kvinnor
mammografi och cellprovtagningar. Enligt min
uppfattning måste bemötandet av och attityderna mot
lesbiska kvinnor uppmärksammas så att dessa kvinnor
får samma möjligheter och valfrihet som andra. Alla,
oavsett sexuell läggning, skall ha samma tillgång
till vården, ungdomsmottagningarna osv.
Vad här anförts med anledning av motion
2000/01:So545 (c) yrkande 7 bör ges regeringen till
känna.
Jag anser att utskottets hemställan under 53 bort ha
följande lydelse:
53. beträffande homo-, bi- och transsexuellas
behov av sjukvård
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So545 yrkande 7
och med avslag på motionerna 2000/01:So379,
2000/01:Ju724 yrkandena 14 och 26 och
2000/01:L459 yrkande 14 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts,
54. Homo-, bi- och transsexuellas behov av
sjukvård (mom. 53)
Kerstin Heinemann (fp) anför:
För att anpassa hälso- och sjukvården så att den
tillgodoser både kvinnors och mäns särskilda behov
behövs kunskap om könsskillnader när det gäller
ohälsa, behandling, rehabilitering, vårdutnyttjande
osv. I de stora utredningar som gjorts om vården
under senare år förbigås exempelvis lesbiska
kvinnors behov med tystnad. Av en gjord
enkätundersökning framgår att vårdpersonalen ofta
har mycket dålig kunskap om lesbiska kvinnors
situation och att lesbiska har mycket små kunskaper
om sexuell överföring av sjukdomar. Endast hälften
av kvinnorna i studien hade berättat för sin
gynekolog om sin homo- eller bisexualitet. Lesbiska
kvinnor kommer också i mindre utsträckning till
mammografi och cellprovtagning än andra kvinnor. Jag
anser att kunskaperna hos hälso- och
sjukvårdspersonalen om homo- och bisexualitet måste
höjas. I Stockholm finns sedan en tid en särskild
mottagning för lesbiska som en integrerad del av en
kvinnomottagning. Enligt min mening bör initiativet
få efterföljare på fler håll i landet.
Ett flertal studier har gjorts om homosexuellas
hälsa i förhållande till allmänbefolkningens.
Resultaten tyder på stora skillnader i hälsa.
Särskilt gäller detta bland ungdomar där det tycks
föreligga markanta skillnader mellan homosexuella
och den allmänna befolkningen avseende exempelvis
självmordsbenägenhet, depressioner och egenvärdering
av hälsa. Andra studier visar på överrepresentation
av våld eller hot om våld mot homosexuella. Ett mål
för det svenska folkhälsoarbetet är att hitta
grupper vars hälsa är sämre och genom hälsofrämjande
arbete söka eliminera skillnaden. Jag anser att
regeringen bör ge Socialstyrelsen i uppdrag att
företa en nationell undersökning av homo-, bi- och
transsexuellas hälsa, dess bestämmelsefaktorer och
möjliga hälsofrämjande insatser.
Vad här anförts med anledning av motionerna
2000/01:So379 (fp), 2000/01:Ju724 (v, s, c, fp, mp)
yrkandena 14 och 26 samt 2000/01:L459 (fp) yrkande
14 bör ges regeringen till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under 53 bort ha
följande lydelse:
53. beträffande homo-, bi- och transsexuellas
behov av sjukvård
att riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:So379,
2000/01:Ju724 yrkandena 14 och 26 och
2000/01:L459 yrkande 14 och med avslag på motion
2000/01:So545 yrkande 7 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts,
55. Ambulanshelikoptrar (mom. 54)
Chatrine Pålsson (kd), Leif Carlson (m), Hans
Hjortzberg-Nordlund (m), Lars Gustafsson (kd),
Cristina Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson
(m) anför:
Vid svåra sjukdomstillstånd och olyckor kan snabba
transporter och medicinskt omhändertagande direkt på
plats samt under transporten vara direkt avgörande
för en människas överlevnad. Dessutom påverkas
förutsättningarna för en god rehabilitering. Oavsett
var man bor i Sverige måste man kunna få avancerad
sjukvård inom rimlig tid. Enligt vår mening har
arbetet med att åstadkomma ett sammanhängande
ambulanshelikoptersystem utmärkts av stor passivitet
från regeringens sida. Ett aktivt arbete, som bör
utgå från Socialstyrelsens utredning Ett
sammanhängande ambulanshelikoptersystem, måste nu
till.
Vad här anförts med anledning av motionerna
2000/01:So250 (kd) och 2000/01:So316 (m) bör ges
regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 54 bort ha
följande lydelse:
54. beträffande ambulanshelikoptrar
att riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:So250 och
2000/01:So316 och med avslag på motion
2000/01:Fi616 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts,
56. Vård och behandling av olika sjukdomar
(mom. 55)
Kenneth Johansson (c) anför:
Jag anser det angeläget att kunskaperna om
fibromyalgi ökar ute i samhället. Nästan 200 000
människor är drabbade av sjukdomen. Ständig smärta,
dålig sömn och därav följande trötthet är bara några
symtom som drabbar dessa patienter. Vid kontakter
med myndigheter och sjukvård möts många av dem av
bristande tid, dålig förståelse och misstänksamhet.
Jag anser också att det är angeläget att förstärka
vården av överviktiga och feta. Kostnaderna för
sjukskrivning, läkemedel och inkomstbortfall till
följd av fetma är i dag ca 6 miljarder kronor. Det
är därför viktigt att regeringen tar initiativ till
att ytterligare stödja den forskning och utveckling
som bedrivs på flera håll i landet, bl.a. vid
Huddinge sjukhus, Sahlgrenska universitetssjukhuset
och Norrlands universitetssjukhus. Flera landsting
är aktiva men det behövs mer samordning och
förstärkta resurser på området.
Vidare bör enligt min mening satsningar göras på
ungdomars hälsa, såväl när det gäller forskning som
vård. I dag satsas det inte tillräckligt på
skolhälsovården och även i andra delar av hälso- och
sjukvården och inom forskningen underprioriteras
unga och deras sjukdomar, som t.ex. anorexi och
bulimi. Det behövs också en samlad översyn vad
gäller information och utbildning till dem som
arbetar inom skolan, vården, fritidsgårdarna och
idrottsrörelsen.
Slutligen vill jag framhålla vikten av att resurser
satsas på forskning om whiplashskador.
Vad här anförts med anledning av motionerna
2000/01:So330 (c), 2000/01:So360 (c) yrkande 3,
2000/01:So451 (c) yrkande 2, 2000/01:So544 (c)
yrkande 4 och 2000/01:So545 (c) yrkande 8 bör ges
regeringen till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under 55 bort ha
följande lydelse:
55. beträffande vård och behandling av olika
sjukdomar
att riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:So330,
2000/01:So360 yrkande 3, 2000/01:So451 yrkande
2, 2000/01:So544 yrkande 4 och 2000/01:So545
yrkande 8 och med avslag på motionerna
2000/01:So9 yrkande 8, 2000/01:So220,
2000/01:So240, 2000/01:So293, 2000/01:So301
yrkande 1, 2000/01:So360 yrkande 1,
2000/01:So361 yrkande 1, 2000/01:So394,
2000/01:So444, 2000/01:So471 yrkande 6,
2000/01:So513, 2000/01:So544 yrkandena 1 och 5
och 2000/01:A812 yrkande 27 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts,
57. Vård och behandling av olika sjukdomar
(mom. 55)
Kerstin Heinemann (fp) anför:
För unga människor som drabbas av psykoser är det
viktigt för att undvika ett livslångt lidande att
psykosförloppet stoppas och hävs så fort som
möjligt. En förutsättning för att detta skall kunna
ske är att vården är lättillgänglig för såväl
patienter som anhöriga. Vård i hemmet fungerar om
akuta vårdinsatser finns lättillgängliga. Jag anser
att regeringen bör tillsätta en utredning som ser
över patientens behov av rätt diagnos på ett tidigt
stadium. Denna utredning bör också kunna se över
behovet av en rättighetslagstiftning liknande den
för människor med funktionshinder (LSS och LASS) för
vissa kategorier av människor med psykiska
sjukdomar.
Fall av könsstympning förekommer i Sverige trots
att företeelsen är förbjuden här. Enligt min mening
bör allt göras för att främja en utveckling av
behandlingsmetoder för att återställa så mycket som
möjligt av den ursprungliga funktionen. Svensk
hälso- och sjukvård bör aktivt bidra i detta arbete
som också kan komma kvinnor i andra länder till
godo. Riksdagen har tidigare uttalat sig om vikten
av att förebygga könsstympning. Jag anser det
angeläget att Socialstyrelsen fortlöpande följer vad
som händer på området och slår larm om nya fall
dyker upp.
Vad här anförts med anledning av motionerna
2000/01:So9 (fp) yrkande 8 och 2000/01:A812 (fp)
yrkande 27 bör ges regeringen till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under 55 bort ha
följande lydelse:
55. beträffande vård och behandling av olika
sjukdomar
att riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:So9 yrkande
8 och 2000/01:A812 yrkande 27 och med avslag på
motionerna 2000/01:So220, 2000/01:So240,
2000/01:So293, 2000/01:So301 yrkande 1,
2000/01:So330, 2000/01:So360 yrkandena 1 och 3,
2000/01:So361 yrkande 1, 2000/01:So394,
2000/01:So444, 2000/01:So451 yrkande 2,
2000/01:So471 yrkande 6, 2000/01:So513,
2000/01:So544 yrkandena 1, 4 och 5 och
2000/01:So545 yrkande 8 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts,
58. Vård och behandling av olika sjukdomar
(mom. 55)
Helena Hillar Rosenqvist (mp) anför:
Jag delar uppfattningen i motion So301 (mp) om att
forskning kring metoder för att behandla
whiplashskador måste prioriteras. Dessa skador kan
visa sig omedelbart men i många fall uppträder
symtomen först efter några veckor. En diagnos kan
vara svår att ställa och den skadade slussas ofta
runt till olika vårdgivare. Efter ett år betraktas
skadan som gammal och någon rehabilitering ges då
inte.
Vad här anförts med anledning av motion
2000/01:So301 (mp) yrkande 1 bör ges regeringen till
känna.
Jag anser att utskottets hemställan under 55 bort ha
följande lydelse:
55. beträffande vård och behandling av olika
sjukdomar
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So301 yrkande 1
och med avslag på motionerna 2000/01:So9 yrkande
8, 2000/01:So220, 2000/01:So240, 2000/01:So293,
2000/01:So330, 2000/01:So360 yrkandena 1 och 3,
2000/01:So361 yrkande 1, 2000/01:So394,
2000/01:So444, 2000/01:So451 yrkande 2,
2000/01:So471 yrkande 6, 2000/01:So513,
2000/01:So544 yrkandena 1, 4 och 5,
2000/01:So545 yrkande 8 och 2000/01:A812 yrkande
27 som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts,
59. En ny cancerutredning (mom. 56)
Chatrine Pålsson (kd), Leif Carlson (m), Hans
Hjortzberg-Nordlund (m), Lars Gustafsson (kd),
Cristina Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson
(m) anför:
Internationella cancerunionen (UICC) och motsvarande
organisationer på europeisk nivå rekommenderar att
alla länder utarbetar en plan för det framtida
arbetet med cancerprevention, diagnostik, behandling
och rehabilitering av cancerpatienter. Bakgrunden
härtill är att alla länder av demografiska orsaker
(en allt större del av befolkningen kommer att bestå
av seniorer med åldersbetingat ökad cancerrisk) och
genom effektivare behandling av de cancersjuka
kommer att få en kraftigt ökad prevalens av cancer.
Det ökade antalet sjuka kommer naturligtvis att
innebära en stor belastning på sjukvården på olika
nivåer, dels i form av olika slags behandling, dels
rehabilitering av det allt större antalet botade
eller delvis botade patienter. Enligt vår mening
finns det i detta läge anledning att åter studera
vad såväl de förväntade samhällsförändringarna som
de förändrade behandlingsmöjligheterna kan betyda
för planering av cancersjukvård och cancerprevention
samt hur man bäst kan stimulera utvecklingen av ett
bättre och kostnadseffektivare omhändertagande av de
cancersjuka. Vi anser därför att en ny
cancerutredning behöver göras. Med denna som grund
kan därefter en cancerplan utarbetas.
Vad här anförts med anledning av motion
2000/01:So507 (m, kd, c, fp, mp) bör ges regeringen
till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 56 bort ha
följande lydelse:
56. beträffande en ny cancerutredning
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So507 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,
60. Bloddonation (mom. 59)
Chatrine Pålsson och Lars Gustafsson (båda kd)
anför:
I dag har många personer svårt att lämna blod på
annan givarcentral än den han eller hon regelbundet
besöker. Nya provtagningar och kontroller som ofta
förekommer när man första gången besöker en
blodgivarcentral är både tidsödande och dyrbara. Vi
anser att en teknisk lösning innebärande att alla
nödvändiga fakta för blodgivning lagras på ett s.k.
smartkort bör utarbetas. Detta skulle öka
möjligheterna att tillgodose behovet av blod inom
vården, t.ex. i samband med katastrofer, genom att
även tillfälliga besökare kan ge sitt bidrag. Det
skulle även medverka till att alla blodcentraler
måste ha en gemensam bedömningsgrund för diagnostik
och handläggning av smittsamma sjukdomar, vilket
skulle innebära en kvalitetshöjning. I sammanhanget
vill vi dock framhålla att den tekniska utformningen
måste garantera den enskildes integritet.
Vad här anförts med anledning av motion
2000/01:So329 (kd) bör ges regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 59 bort ha
följande lydelse:
59. beträffande bloddonation
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So329 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,
61. Utredning om alternativa
behandlingsmetoder (mom. 60)
Kenneth Johansson (c) och Helena Hillar Rosenqvist
(mp) anför:
Kostnaderna för läkemedel ökar snabbare i Sverige än
i något annat land. Kostnaderna för sjukförsäkringen
rusar i höjden. Det är ett synnerligen
otillfredsställande förhållande, såväl mänskligt som
ekonomiskt, och alla är överens om att något måste
göras. Enligt vår uppfattning kan den resurssnåla
alternativmedicinen avlasta den ordinarie sjukvården
inom flera områden. Studier bör därför genomföras
för att analysera de ekonomiska och sociala
konsekvenserna av alternativa metoder. Vidare bör en
utredning om alternativmedicinska metoder
tillsättas. Målsättningen med all sjukvård måste
vara att fler människor får leva ett friskare liv.
Här har alternativmedicinen mycket att tillföra på
ett för människorna och samhällsekonomin
fördelaktigt sätt. I utredningen behöver även
reglerna för behandling av barn ses över liksom
reglerna för utbildning och behörighet för alla
terapeuter. Sedan Alternativmedicinkommittén
arbetade under senare hälften av 1980-talet har
mycket hänt som motiverar att en ny utredning
tillsätts. Utredningen bör ha ett betydande inslag
av representanter för alternativmedicinen.
Vad här anförts med anledning av motion
2000/01:So223 (c) yrkandena 1 och 5 bör ges
regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 60 bort ha
följande lydelse:
60. beträffande utredning om alternativa
behandlingsmetoder
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So223 yrkandena
1 och 5 och med avslag på motion 2000/01:So224
som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts,
62. Alternativa behandlingsmetoder inom
sjukvården (mom. 61)
Chatrine Pålsson (kd), Leif Carlson (m), Hans
Hjortzberg-Nordlund (m), Lars Gustafsson (kd),
Cristina Husmark Pehrsson (m), Kenneth Johansson
(c), Lars Elinderson (m) och Helena Hillar
Rosenqvist (mp) anför:
En allt högre andel svenskar söker sig till
alternativmedicinen. En pilotstudie inom sjukvården
i Stockholms läns landsting 1997 visade att 60 % av
patienterna och 69 % av personalen hade provat
alternativmedicin. Generellt var man inom sjukvården
mycket positiv till att använda och rekommendera
alternativa behandlingsmetoder. Många införlivar i
tysthet sina alternativmedicinska kunskaper i det
dagliga sjukvårdsarbetet. Detta är emellertid inte
tillåtet i dag. Enligt 2 kap. 1 § lagen (1998:531)
om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område
skall den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen
utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap
och beprövad erfarenhet. I annat fall kan
disciplinpåföljd eller annan påföljd åläggas enligt
bestämmelserna i 5 kap. samma lag. Vi anser att
lagstiftningen bör mjukas upp och att
alternativmedicinsk behandling som inte är skadlig
bör tillåtas inom hälso- och sjukvården som ett
komplement till skolmedicinen. Regeringen bör
återkomma till riksdagen med förslag till
lagreglering i enlighet härmed.
Vad här anförts med anledning av motionerna
2000/01:So223 (c) yrkande 2 och 2000/01:So315 (m)
bör ges regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 61 bort ha
följande lydelse:
61. beträffande alternativa behandlingsmetoder
inom sjukvården
att riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:So223
yrkande 2 och 2000/01:So315 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts,
63. Forskning rörande alternativmedicin
(mom. 62)
Chatrine Pålsson (kd), Lars Gustafsson (kd), Kenneth
Johansson (c), Kerstin Heinemann (fp) och Helena
Hillar Rosenqvist (mp) anför:
Enligt vår mening finns det en rad hinder
förknippade med forskning och utveckling rörande
alternativ medicin. För att finansiärer skall satsa
pengar på forskning krävs redan genomförda studier
som pekar på att det inom området finns sådant som
är intressant att studera vidare. Även för sådana
förberedande studier krävs dock såväl finansiering
som forskarkompetens. Få etablerade forskare har
engagerat sig i ämnet. Inom forskarvärlden finns det
forskarkompetens men sämre kunskaper i
alternativmedicin, medan det inom det
alternativmedicinska området finns ämneskunskaper
men inte forskarkompetens. Det krävs
forskarutbildning för att bygga upp en sådan
kompetens. Alternativmedicinska utbildningar har
emellertid inte denna status och dessutom små
möjligheter till handledning. Dessa exempel visar
att det behövs en infrastruktur inom forskningen och
att särskilda resurser behöver avsättas för att
åstadkomma en forskarmiljö som kan generera
forskning inom detta område. Riktade resurser bör
avsättas för att bygga upp ett kompetenscentrum och
för att möjliggöra egna forskningsprojekt.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag
i denna riktning.
Vad här anförts med anledning av motion
2000/01:So223 (c) yrkande 3 bör ges regeringen till
känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 62 bort ha
följande lydelse:
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So223 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts,
64. National Institute of Health (mom. 63)
Leif Carlson, Hans Hjortzberg-Nordlund, Cristina
Husmark Pehrsson och Lars Elinderson (alla m) anför:
Sverige har hittills haft en god förmåga att
överföra vetenskapliga resultat till diagnostiska
metoder och kommersiellt framgångsrika läkemedel.
Inom läkemedel och biomedicin befinner sig Sverige
fortfarande i den internationella forskningsfronten.
Inom klinisk forskning däremot håller vi på att
tappa vår ledande roll. Återväxten av forskare måste
tillgodoses för att kreativa forskningsmiljöer av
internationell klass skall kunna upprätthållas. För
att ge maximal kraft åt ansträngningarna att ligga i
den medicinska och biomedicinska forskningsfronten
bör enligt vår mening ett svenskt "National
Institute of Health" skapas efter amerikansk
förebild. "Institutet för medicin och hälsa" skall
kraftsamla och möjliggöra ny, mer tvärvetenskaplig
forskning men också fördjupa forskningen inom olika
discipliner med anknytning till hälsa och sjukvård i
vid mening. I detta sammanhang bör
myndighetsstrukturen inom de områden som berörs
omprövas. Målsättningen skall vara att sammanföra
olika kategorier av ämneskunnande för att möjliggöra
nytt vetande och kunskap som inte är möjlig att
erhålla inom varje vetenskapsområde för sig. Genom
institutet skapas en forskningsfinansiär med ansvar
för hela det samlade hälsovetenskapliga spektrumet,
dvs. från grundvetenskaplig biomedicin till
folkhälsa och social forskning.
Vad här anförts med anledning av motion
2000/01:So279 (m) yrkande 11 bör ges regeringen till
känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 63 bort ha
följande lydelse:
63. beträffande National Institute of Health
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So279 yrkande 11
som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts,
65. Kostnadsfrihet vid undersökning, vård
eller behandling enligt smittskyddslagen
(mom. 66)
Leif Carlson, Hans Hjortzberg-Nordlund, Cristina
Husmark Pehrsson och Lars Elinderson (alla m) anför:
Enligt smittskyddslagen (1988:1472) är all
undersökning, vård och behandling som behövs ur
smittskyddssynpunkt kostnadsfri för patienten inom
landstingets hälso- och sjukvård. Undersökningar för
att utreda om någon har smittats av en
samhällsfarlig sjukdom är gratis även hos privat
verksamma, försäkringsanslutna läkare.
Smittskyddskommittén har föreslagit att
kostnadsfriheten bör gälla även vård och behandling
som ges av privat verksamma läkare som är anslutna
till den offentliga vården. Regeringen har för
avsikt att lägga fram en proposition med
utgångspunkt i kommitténs betänkande till hösten.
Enligt vår mening finns inte skäl att avvakta
regeringens förslag. Det är ur många aspekter
viktigt att likabehandling av verksamma inom hälso-
och sjukvården sker, för de verksammas skull men
ännu mer för patienternas skull. Därför bör frågan
om kostnadsfrihet lösas så fort som möjligt.
Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med
ett förslag till lagstiftning i enlighet med
kommitténs förslag i denna del.
Vad här anförts med anledning av motion
2000/01:So282 (m) yrkande 5 bör ges regeringen till
känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 66 bort ha
följande lydelse:
66. beträffande kostnadsfrihet vid
undersökning, vård eller behandling enligt
smittskyddslagen
att riksdagen med anledning av 2000/01:So282 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,
66. Abortförebyggande arbete (mom. 68)
Chatrine Pålsson och Lars Gustafsson (båda kd)
anför:
Vi vill framhålla att det abortförebyggande arbetet
skall präglas av djup och bred information av
välutbildad personal. Ungdomsmottagningarna har en
viktig roll i det sammanhanget. I några landsting
har man subventionerat preventivmedel till ungdomar
med gott resultat. Sexualundervisningen måste
fördjupas och ansvarstagandet för den egna
sexualiteten och partnern betonas.
Konfliktsituationen vid en abort måste lyftas fram.
Abort är alltid förenat med stora problem, och det
föreligger både medicinska risker och psykisk
påfrestning med etiska implikationer. Vad här
anförts med anledning av motion 2000/01:So471 (kd)
yrkande 9 bör ges regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 68 bort ha
följande lydelse:
68. beträffande abortförebyggande arbete
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So471 yrkande 9
och med avslag på motionerna 2000/01:So229
yrkande 1, 2000/01:So262 yrkandena 1 och 2,
2000/01:So266, 2000/01:So389, 2000/01:So421
yrkandena 1, 2 och 3 och 2000/01:So430 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,
67. Sena aborter (mom. 69)
Chatrine Pålsson (kd), Leif Carlson (m), Hans
Hjortzberg-Nordlund (m), Lars Gustafsson (kd),
Cristina Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson
(m) anför:
Efter utgången av den artonde graviditetsveckan får
abort endast utföras om Socialstyrelsens rättsliga
råd lämnar kvinnan tillstånd till åtgärden. Sådant
tillstånd får lämnas endast om synnerliga skäl
föreligger för aborten, och tillstånd får inte
lämnas om det finns anledning att anta att fostret
är livsdugligt även utanför moderlivet. Rådande
praxis är att abort inte beviljas efter utgången av
tjugoandra graviditetsveckan. I detta sammanhang
måste beaktas att en viss felmarginal krävs när det
gäller att fastställa hur långt en graviditet
fortskridit. Vidare bör enligt vår uppfattning
beaktas att WHO rekommenderat att gränsen för när
ett foster skall betraktas som ett barn skall gå vid
tjugoandra graviditetsveckan. Enligt vår uppfattning
är den enda rimliga lösningen att justera tidpunkten
för de senaste aborterna till vecka 20. En sådan
praxisändring innebär inte någon förändring av
lagtexten utan tvärtom en följsamhet till en
oförändrad lagtext.
Vad här anförts med anledning av motionerna
2000/01:So287 (kd) yrkande 2 och 2000/01:So420 (m,
kd) yrkande 2 bör ges regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 69 bort ha
följande lydelse:
69. beträffande sena aborter
att riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:So287
yrkande 2 och 2000/01:So420 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,
68. Genetisk integritet (mom. 74)
Helena Hillar Rosenqvist (mp) anför:
Varje människas arvsanlag, gener, är unika. Jag
anser att grundlagens respekt för den enskilda
människans integritet också måste omfatta hennes
genuppsättning. Enligt min mening bör man utreda
möjligheten att införa ett grundlagsskydd för
människans gener, så att t.ex. ingrepp på
könsceller/zygoter och blastem med bl.a. ärftliga
effekter blir olagliga. Information om enskilda
människors genuppsättning kan komma att användas på
ett sätt som kränker individens integritet. Det är
av yttersta vikt att slå fast att information om
människors gener varken får sökas, efterfrågas eller
användas vid antagnings- eller
anställningsförfaranden eller i samband med
försäkrings- eller bankärenden. Förbud bör också
införas mot att lämna ut information om enskilda
människors genuppsättning. Vidare bör den enskilde
ha rätt att själv bestämma hur den genetiska
informationen får användas i forskning. Genetisk
information skall inte få sökas och användas utan
individens eller, vad gäller foster, föräldrarnas
samtycke. Jag anser att genetisk integritet som en
mänsklig rättighet bör föras in i den
internationella och nationella lagstiftningen på
alla nivåer.
Vad här anförts med anledning av motion
2000/01:So546 (mp) yrkande 1 bör ges regeringen till
känna.
Jag anser att utskottets hemställan under 74 bort ha
följande lydelse:
74. beträffande genetisk integritet
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So546 yrkande 1
och med avslag på motionerna 2000/01:So285,
2000/01:So401 yrkandena 2-4 och 2000/01:So422
som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts,
69. Preventivmedel för män (mom. 77)
Helena Hillar Rosenqvist (mp) anför:
Enligt min uppfattning är det väsentligt att
resurser satsas på forskning vad gäller
preventivmedel för män.
Vad här anförts med anledning av motion
2000/01:A808 (mp) yrkande 27 bör ges regeringen till
känna.
Jag anser att utskottets hemställan under 77 bort ha
följande lydelse:
77. beträffande preventivmedel för män
att riksdagen med anledning av motion
2000/01:A808 yrkande 27 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts,
70. Hälsodataregister (mom. 79)
Leif Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m),
Cristina Husmark Pehrsson (m), Kerstin Heinemann
(fp) och Lars Elinderson (m) anför:
Uppgifterna i hälsodataregistren får enligt
nuvarande lagstiftning användas för framställning av
statistik och för att följa upp, utvärdera och
kvalitetssäkra hälso- och sjukvården. De uppgifter
som ingår i registren kan vara mycket
integritetskänsliga. Vidare krävs endast samtycke
från patienten för medverkan i registret.
Vi vill framhålla att det är viktigt att relevant
forskning kan bedrivas på hälso- och
sjukvårdsområdet. Hänsyn måste dock också tas till
den enskilde individens integritet. Om tilltron till
vården minskar genom att människor upplever register
som kränkande och det finns en rädsla och osäkerhet
om hur och varför registren används slår detta
tillbaka på forskningen. Vi anser därför att lagen
bör ändras så att det är informerat samtycke som
krävs. Det innebär att patienten blir informerad om
registret och dess ansvar och därefter lämnar sitt
eventuella samtycke.
Vad här anförts med anledning av motion
2000/01:So548 (fp) yrkande 11 bör ges regeringen
till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 79 bort ha
följande lydelse:
79. beträffande hälsodataregister
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So548 yrkande 11
som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts,
71. Förskrivningsrätt för sjuksköterskor
(mom. 81)
Chatrine Pålsson (kd), Leif Carlson (m), Hans
Hjortzberg-Nordlund (m), Lars Gustafsson (kd),
Cristina Husmark Pehrsson (m), Kenneth Johansson
(c), Kerstin Heinemann (fp) och Lars Elinderson (m)
anför:
Vi anser att förskrivningsrätten för sjuksköterskor
bör utvidgas och omfatta alla legitimerade
sjuksköterskor som arbetar inom den öppna vården
efter genomgången fortbildning. Inte minst inom
äldreomsorgen skulle en sådan utökad
förskrivningsrätt innebära en kvalitetshöjning för
de äldre. Vad här anförts med anledning av motion
2000/01:So424 (m) yrkande 2 bör ges regeringen till
känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 81 bort ha
följande lydelse:
81. beträffande förskrivningsrätt för
sjuksköterskor
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So424 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts,
72. Dietisters förskrivningsrätt (mom. 82)
Chatrine Pålsson (kd), Leif Carlson (m), Hans
Hjortzberg-Nordlund (m), Lars Gustafsson (kd),
Cristina Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson
(m) anför:
Vid olika sjukdomstillstånd eller behandlingar av
sjukdom kan en persons förmåga att tillgodose sitt
behov av energi och näringsämnen påverkas. Vid
användandet av sondnäringar är det viktigt att det
görs en noggrann bedömning och beräkning av
patientens behov. Därför bör dietister ges
förskrivningsrätt avseende sondnäringar och
näringspreparat. Vad här anförts med anledning av
motion 2000/01:So323 (m) yrkande 1 bör ges
regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 82 bort ha
följande lydelse:
82. beträffande dietisters förskrivningsrätt
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So323
yrkande 1 som sin mening ger regeringen
till känna vad ovan anförts,
73. Tatuering och piercing (mom. 83)
Ingrid Burman (v), Rolf Olsson (v) och Helena Hillar
Rosenqvist (mp) anför:
Antalet personer som låter tatuera eller pierca sig
ökar stadigt, framför allt bland ungdomar.
Piercingen har blivit alltmer avancerad med stora
smycken i känsliga kroppsdelar. Ingreppen innebär
stor risk för infektioner och allergiska reaktioner,
inte minst nickelallergi. Att låta tatuera sig är
ett beslut som får konsekvenser för resten av livet
eftersom man inte kan ta bort en tatuering utan ett
operativt ingrepp. I Socialstyrelsens allmänna råd
1995:3 anges att piercing och tatuering av
minderåriga inte bör ske utan föräldrars medgivande.
Det finns dock inte någon lagstadgad skyldighet att
inhämta föräldrarnas tillstånd. Enligt de
föreskrifter om tillsyn som finns på området har
Socialstyrelsen tillsynsansvar avseende
utrustningen, bl.a. smittrening och hygien i samband
med behandling, medan miljö- och
hälsoskyddsnämnderna har tillsyn över lokalerna och
övriga hygienfrågor. Några bestämmelser i lag om
krav på utbildning, särskild kompetens eller
godkända verktyg finns inte heller. Vi anser att det
bör krävas tillstånd för utövning av piercing och
tatuering, med fastställda krav på kompetens hos
utövaren samt krav på lokalen. Det bör också införas
ett förbud i lag mot att utföra piercing eller
tatuering på minderåriga utan godkännande från
vårdnadshavarna. Slutligen kräver vi bättre tillsyn
över verksamheten.
Vad här anförts med anledning av motion
2000/01:So520 (v) bör ges regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 83 bort ha
följande lydelse:
83. beträffande tatuering och piercing
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:So520 och med
avslag på motion 2000/01:So375 som sin mening
ger regeringen till känna vad ovan anförts,
74. Lobotomiverksamheten i Sverige
(mom. 84)
Ingrid Burman (v), Chatrine Pålsson (kd), Rolf
Olsson (v), Lars Gustafsson (kd) och Helena Hillar
Rosenqvist (mp) anför:
Den psykiatriska vården i Sverige har genomgått
stora förändringar. Det har tillkommit nya
behandlingsmetoder, och kunskapen om de psykiskt
funktionshindrades behov och situation har ökat.
Äldre behandlingsmetoder som insulinbehandlingar och
lobotomi har i praktiken försvunnit. Förändringarna
inom psykiatrin kännetecknas i dag av ett mer
humanistiskt tänkande.
Kunskapen är begränsad när det gäller
lobotomiverksamheten under 1940- och 1950-talen i
Sverige. Det gäller såväl lobotomins omfattning i
landet som vilka patienter som lobotomerades. Det
saknas även kunskap om hur de människor som
genomgått lobotomering lever i dag och vilken
livskvalitet de har.
Institutionen för psykiatri och institutionen för
kultur och medier, båda vid Umeå universitet,
samarbetar med en första omfattande studie av
lobotomi i Sverige. I de studier som hittills
utförts framkommer det att omfattningen av lobotomi
varit större än vad som tidigare varit känt. Det har
även framkommit att en stor andel av de lobotomerade
var kvinnor, inte sällan med förståndshandikapp.
Bland de lobotomerade fanns även barn, vilket är
minst sagt uppseendeväckande. Även med den tidens
kunskap borde ingrepp på barn ha varit mycket
tveksamma.
Vi anser att det efter rapporten från forskarna i
Umeå känns än mer angeläget att skapa klarhet i
lobotomiverksamheten och dess effekter, även om
ingreppen utfördes utifrån den tidens medicinska
kunskap och beprövade erfarenhet. En kartläggning
och utredning av lobotomi är av stor betydelse för
de kvinnor och män som genomgått ingreppen.
Resultatet kan också bli betydelsefullt för att visa
på vikten av fortlöpande analys vid användande av
behandlingsformer vilka ger stora konsekvenser för
den enskilde. Vad här anförts med bifall till motion
2000/01:So274 (v) och med anledning av motion
2000/01:So252 (kd) yrkande 1 bör ges regeringen till
känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 84 bort ha
följande lydelse:
84. beträffande lobotomiverksamheten i Sverige
att riksdagen med bifall till motion 2000/01:So274 och med
anledning av motion 2000/01:So252 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,
Särskilda yttranden
1. Barnsjukvård
Leif Carlson, Hans Hjortzberg-Nordlund, Cristina
Husmark Pehrsson och Lars Elinderson (alla m) anför:
Barn och ungdom under 20 år är avgiftsbefriade
såvitt gäller öppen sjukvård i flertalet landsting.
Bakgrunden härtill är en reform som beslutades 1998
om gratis sjukvård för alla barn. Syftet var att
alla barn skulle erbjudas en god vård utan hänsyn
till familjens privata ekonomi. Emellertid har
reformen enligt vår uppfattning snarare fått till
följd att sjuka barns tillgänglighet till
barnsjukvården försämrats än förbättrats. Barnen
drabbas av långa väntetider och bristande
tillgänglighet till vård, medan tillgången till
specialister i primärvården minskats. Enligt uppgift
från vårdpersonal har reformen inneburit att
barnfamiljer går till fel instans med sina sjuka
barn. Reformen kan heller inte anses vara förenlig
med de av riksdagen antagna
prioriteringsriktlinjerna.
2. Omvårdnadspersonal
Ingrid Burman och Rolf Olsson (båda v) anför:
Vänsterpartiet står bakom utskottets bedömning att
fler läkare och sjuksköterskor behöver rekryteras.
Vi bedömer också att det behövs aktivare
rekryteringsåtgärder för att få fler undersköterskor
och ytterligare omvårdnadspersonal att söka sig till
och stanna kvar i vård- och omsorgsyrken. Det
handlar då inte minst om utvecklingsmöjligheter och
lönefrågor som är centrala för den gruppen. Vi avser
att återkomma i dessa frågor.
3. Högkostnadsskydd
Leif Carlson, Hans Hjortzberg-Nordlund, Cristina
Husmark Pehrsson och Lars Elinderson (alla m) anför:
Enligt vår uppfattning måste högkostnadsskyddet för
de grupper i befolkningen som har stora
tandvårdsbehov prioriteras i förhållande till andra
i och för sig angelägna insatser.
Tandvårdsförsäkringen bör därför ges karaktären av
ett utpräglat högkostnadsskydd. Vi vill erinra om
att vi i samband med behandlingen av
budgetpropositionen i höstas yrkade att
tandvårdsförsäkringen skulle förstärkas med 300
miljoner kronor årligen redan fr.o.m. år 2001.
Personer med normal tandstatus bör själva få stå för
tandvårdskostnaden upp till ett högkostnadsskydd på
3 000 kr. Denna självrisk kombineras med en
subventionsgrad på 60 %. Det innebär att de med
störst behov av tandvård garanteras rimliga
kostnader för omfattande behandlingar. Landstingens
särskilda ansvar på tandvårdsområdet har enligt vår
uppfattning sedan länge i praktiken bara använts som
skäl för att subventionera den egna tandvården.
Staten bör överta finansieringsansvaret för all
offentligt finansierad tandvård. Enligt vår
uppfattning bör tandvård som led i en
sjukdomsbehandling liksom sjukvården i övrigt vara
en angelägenhet för sjukvårdshuvudmännen. Avgiften
för sådan behandling bör vara densamma som för annan
sjukvårdsbehandling. Vi anser vidare att det vore
rimligt att avgiften för tandvård på grund av skador
uppkomna vid olycksfall ur avgiftshänseende var att
betrakta som sjukvård och därmed berättigade till
sedvanlig patientavgift. Var skadan sitter eller om
den faller under olika vårdgivare skall inte ha
betydelse för den enskildes kostnad.
4. Högkostnadsskydd
Ingrid Burman och Rolf Olsson (båda v) anför:
På sikt bör enligt vår mening tandvårdsförsäkringen
förstärkas ytterligare och ett högkostnadsskydd
införas. Utvärderingen av det reformerade
tandvårdsstödet bör dock avvaktas. Beroende på
resultatet av utredningen avser vi att återkomma i
frågan.
5. Landstingens förhandsprövning av
behandlingsförslag
Kenneth Johansson (c) anför:
Den omständigheten att det inte finns några allmänna
råd från Socialstyrelsen rörande tillämpningen av 7 §
tandvårdsförordningen försvårar på olika sätt den
praktiska handläggningen av ansökningarna. Genom att
landstingen har fria händer att utforma prövningens
detaljer är det vanligt att ganska omfattande krav
ställs på det skriftliga underlag som skall sändas in
till landstinget. Ett annat problem är att läkarkåren
inte har fått någon utbildning eller skriftlig
information som underlättar deras arbete med
underlaget för förhandsprövningarna. Jag anser därför
att Socialstyrelsen bör ge ut allmänna råd om
tillämpningen av tandvårdsförordningen avseende byten
av tandfyllningar.
Landstingsförbundet för statistik över ansökningar
enligt 7 § tandvårdsförordningen men utan att
redovisa antalet bifall, avslag och ej avgjorda
ärenden. Enligt min mening måste statistiken
förbättras så att det blir möjligt att erhålla
information om frekvensen av avslagsbesluten och
skälen till besluten.
Tillämpningen av tandvårdsreformen har försvårats
av att landstingens beslut inte kan överklagas på
vanligt sätt till förvaltningsdomstol. Det finns
många exempel på godtycke och på långsam och
tungrodd handläggning. Enligt min mening är
tandvårdsförordningen och dess
tillämpningsföreskrifter i behov av en allmän
översyn. Först och främst bör det dock i
förordningen införas en bestämmelse om rätt för
patienten att medelst förvaltningsbesvär överklaga
landstingets avslagsbeslut efter prövning enligt 10
§ tandvårdsförordningen.
Jag förutsätter att utredningen som har i uppgift
att utvärdera tandvårdsreformen kommer att behandla
de frågor som jag har tagit upp och avvaktar därför
resultatet av utredningen.
6. Amalgamförbud
Ingrid Burman och Rolf Olsson (båda v) anför:
Enligt vår mening bör målsättningen vara att ett
totalförbud mot amalgam införs. Resultatet av
regeringens kemikaliestrategi för en giftfri miljö
liksom Regeringskansliets arbete på EU-nivå bör dock
avvaktas. Vi avser att återkomma om detta arbete
inte leder till några konkreta åtgärder inom rimlig
tid.
7. Jämställdhetsperspektiv i vården
Ingrid Burman och Rolf Olsson (båda v) anför:
Det pågår en debatt i samhället som tydligt visar
att det behövs ett klarare jämställdhetsperspektiv i
hälso- och sjukvården. Fortfarande behandlas män och
kvinnor olika. Motion 2000/01:So374 (s) tar upp
vikten av forskning på området. Liksom
utskottsmajoriteten kan vi konstatera att det pågår
en rad arbeten och vi vill därför avvakta resultatet
av dessa. Vi kan dock konstatera att flera av dessa
program pågått en längre tid. Om inte det pågående
arbetet resulterar i tydliga förändringar avser vi
att återkomma inom en snar framtid i dessa frågor.
8. Xenotransplantation
Helena Hillar Rosenqvist (mp) anför:
Jag delar uppfattningen i motion So533 (mp) om att
Xenotransplantations-utredningen gjort ett bra
arbete när det gäller att beskriva nuläget på
området. Bland annat redovisas etiska frågor
avseende djurhållning och djurförsök samt det
bristande kunskapsläget när det gäller att bedöma
smittspridningsrisker. Det är därför förvånande att
kommittén efter denna genomgång kommer till
slutsatsen att kliniska försök med
xenotransplantation kan tillåtas. Enligt min mening
är de försiktighetsåtgärder som kommittén förordar
endast organisatoriska och kommer inte att skydda
djur och människor på avsett sätt. Såväl risken för
retrovirus som djurskyddsaspekter och den ekonomiska
insats som forskningen kommer att kräva talar mot
xenotransplantation. Jag vill redan nu klarlägga att
jag anser att kliniska försök med
xenotransplantation inte bör tillåtas i Sverige.
9. Frågor om genetisk integritet m.m.
Chatrine Pålsson och Lars Gustafsson (båda kd)
anför:
Frågor om genetisk integritet har aktualiserats i flera
sammanhang under senare tid.
Kunskapen om att bära på anlag för en allvarlig
sjukdom kan i vissa fall ge en oro och ett ansvar
som är mer livsbegränsande än riskerna för sjukdomen
i sig. Fördelarna är att en sjukdom kanske kan
förebyggas eller fördröjas. Vi anser att man skall
ha rätt att bli testad med avseende på om man bär på
anlag för en sjukdom om man begär det och har fått
utförlig information så att man förstår alla
konsekvenser av undersökningen.
Vi anser att all otillbörlig användning av genetisk
information bör förebyggas med kraftfull
lagstiftning om hur, när och vilka som skall ha
tillgång till informationen. En utveckling mot
diskriminering på grund av genetiska anlag kan inte
accepteras. Utgångspunkten för lagstiftning i dessa
frågor bör vara att en individs gener tillhör den
privata sfären och skall beläggas med mycket sträng
sekretess.
Hittills har det rått stor enighet om att genterapi
på könsceller dels är för riskfylld, dels inte är
önskvärd. Enligt vår mening bör förbud mot genterapi
på könsceller regleras i lag.
Vad härefter gäller fosterdiagnostik anser vi att
dess användande skall vila på etiska överväganden
med människovärdesprincipen som grund.
Fosterdiagnostik bör användas för att diagnostisera
sjukdomar eller tillstånd där en insats för att
bota, förebygga eller skydda barnet är möjlig. Vad
särskilt gäller preimplantatorisk diagnostik anser
vi att den metoden bör användas med stor
restriktivitet.
Beträffande frågan om forskning på aborterade
foster anser vi att det är oetiskt att använda
aborterade foster för experimentell forskning.
Vi vill också påtala att WHO har rekommenderat att
ett foster skall benämnas som barn i och med
utgången av graviditetsvecka 22. Vi anser att denna
rekommendation bör införlivas i svensk lagstiftning.
Regeringen har helt nyligen tillkallat en kommitté
med uppgift att se över ett antal frågeställningar
rörande genetisk diagnostik, genterapi och kloning.
Av utredningens direktiv (dir. 2001:20) anförs att
utvecklingen kan medföra att de etiska frågorna i
samband med fosterdiagnostik accentueras samt att
kommittén därför skall göra en översyn av de nu
gällande riktlinjerna om fosterdiagnostik och
överväga om dessa behöver förändras. Vidare anförs i
direktiven när det gäller preimplantatorisk
diagnostik att det från den medicinska professionens
sida framförts att de riktlinjer som riksdagen
ställt sig bakom visat sig oklara på flera punkter.
Kommittén skall därför nu göra en översyn av
riktlinjerna om preimplantatorisk diagnostik.
Kommittén skall vidare överväga och lämna förslag
till ett förtydligande av det nuvarande förbudet mot
kloning av människa samt också överväga behovet av
och lämna förslag till etiska riktlinjer för
användning av stamceller.
Vidare har Statens medicinsk-etiska råd överlämnat
ett förslag till regeringen som innebär att rådet
rekommenderar en ändring av definitionen av barn
enligt folkbokföringslagen från 28:e till 22:a
veckan. Förslaget bereds för närvarande i
Regeringskansliet.
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att det
således pågår ett aktivt arbete när det gäller de
frågor vi tagit upp ovan. Vi anser att detta arbete
bör avvaktas. Vi kommer dock att noga följa
frågorna.