Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens
skrivelse 2000/01:4 Migration och asylpolitik. I
skrivelsen redovisas den svenska migrationspolitiken
mot bakgrund av migrations- och flyktingsituationen
i världen. Redovisningen avser i huvudsak år 1999
och i vissa avseenden också utvecklingen under
första halvåret 2000. I skrivelsen redogörs också
för Sveriges roll i Europasamarbetet och det
internationella arbetet i övrigt samt Sveriges
migrations- och besöksutbyte med andra länder.
I betänkandet behandlas också fyra motioner som
väckts med anledning av skrivelsen och ett stort
antal motioner från den allmänna motionstiden år
2000. Förslagen i motionerna återges i bilaga.
Utskottet har under beredningen av ärendet inhämtat
kompletterande information av företrädare för
Migrationsverket och Utlänningsnämnden, såväl vad
gäller verksamheten i stort som rättstillämpningen i
vissa avseenden. Utskottet har också fått muntlig
information från UNHCR:s representant för de
baltiska och nordiska länderna, Mr Gary G Troeller,
om verksamheten inom UNHCR, de pågående globala
konsultationerna och om UNHCR:s uppfattning i olika
avseenden.
Den 1 juli 2000 ändrade Statens invandrarverk sitt
namn till Migrationsverket. I betänkandet kommer
genomgående det nya namnet att användas.
Sammanfattning
Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens
skrivelse 2000/01:4 Migration och asylpolitik samt
fyra motioner som väckts med anledning av
skrivelsen. Dessutom behandlas ett stort antal
motioner från den allmänna motionstiden år 2000 som
rör asyl- och migrationsfrågor.
Regeringen redovisar i skrivelsen den svenska
migrationspolitiken mot bakgrund av migrations- och
flyktingsituationen i världen. Redovisningen avser i
huvudsak år 1999 och i vissa avseenden också
utvecklingen under första halvåret 2000. I
skrivelsen redogörs också för Sveriges roll i
Europasamarbetet och det internationella arbetet i
övrigt samt Sveriges migrations- och besöksutbyte
med andra länder.
Samtliga motioner avstyrks. Utskottet föreslår
också att riksdagen lägger regeringens skrivelse
till handlingarna.
I betänkandet finns 43 reservationer och två
särskilda yttranden.
Följdmotioner
2000/01:Sf5 av Margit Gennser m.fl. (m) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
arbetskraftsinvandring.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sveriges
insatser för flyktingar mer än i dag skall
koncentreras på förebyggande insatser och insatser i
närområdena.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
flyktingpolitiken skall vägledas av de principer som
föreslås i motionen.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att missbruk av
asylrätt skall leda till avslag på asylansökan eller
till tillfälligt uppehållstillstånd vid skyddsbehov.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kriterier i den
legala processen för utlänningsärenden.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om s.k. Dublinärenden.
7. Riksdagen begär att regeringen gör en översyn
av gällande lagstiftning avseende flyktingsmuggling,
i enlighet med vad som anförs i motionen.
8. Riksdagen beslutar att försörjningsansvar vid
familjeåterförening utreds, i enlighet med vad som
anförs i motionen.
9. Riksdagen begär att regeringen lägger förslag
om mer aktiva åtgärder för att möjliggöra frivillig
återvandring, i enlighet med vad som anförs i
motionen.
2000/01:Sf6 av Kerstin-Maria Stalin (mp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om målen för
migrationspolitiken.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
befolkningsutvecklingen och behov av ökad
invandring.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
uppmärksamma berörda myndigheter om behovet av att
följa lagen för skyddsbehövande och skäl för asyl.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om mottagandet.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om språkbruket
"återvandring, återvändande och återtagande".
6. Riksdagen begär ett påpekande från regeringen
till berörda myndigheter att ta reda på till vilka
förhållanden den enskilde personen återvänder.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att i EU-samarbete
följa kraven på mänskliga rättigheter.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om Dublinkonventionen.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av att
barnkonventionen följs, liksom att konkreta åtgärder
vidtas.
2000/01:Sf7 av Bo Könberg och Johan Pehrson (fp)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att prioritera EU:s
gemensamma flyktingpolitik högt under det svenska
ordförandeskapet.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att i nuläget lägga
fram ett nationellt massflyktförslag som värnar den
individuella asylrätten.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av en
gemensam europeisk flyktingpolitik.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder mot
människosmuggling.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att aktivt verka för
att korta listan över viseringspliktiga länder.
2000/01:Sf8 av Per Bill m.fl. (m) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om amnesti för de i
Sverige gömda flyktingarna.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att alla som kan
försörja sig på egen hand borde beviljas uppehålls-
och arbetstillstånd.
3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag enligt vad i motionen anförs om fri
arbetskraftsinvandring.
Motioner från allmänna motionstiden
2000/01:Sf274 av Matz Hammarström m.fl. (mp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att alla gömda barn ges amnesti.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att se över
asylprocessen och mottagandet för de ensamkommande
barnen.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att de ensamkommande barnen i stället för
tillfälligt uppehållstillstånd beviljas permanent
uppehållstillstånd.
2000/01:Sf601 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till ändring om att överklagandemöjligheten i
asylärenden utformas så att reell likhet inför lagen
gäller inom rättssystemet i enlighet med vad som
anförs i motionen.
2000/01:Sf602 av Rolf Gunnarsson (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om registrering av bärplockare.
2000/01:Sf603 av Sten Andersson (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en begäran om redovisning av de
totala kostnaderna och intäkterna för asyl- och
flyktingpolitiken från 1985.
2000/01:Sf605 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av en
gemensam och human europeisk flykting- och
asylpolitik.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att åtgärder mot den
omfattande människosmugglingen ej får användas som
ett instrument för att ytterligare försvåra för
människor på flykt att ta sig till Europa.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om svenskt initiativ
till att fokusering för tullarbetet och
gränskontrollen inom EU förskjuts mot säkerhet för
människor.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om viseringspolitik för
att hindra skyddsbehövande människor från att kunna
söka asyl.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige skall
verka för att den gemensamma EU-listan över
viseringspliktiga länder görs allt kortare.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige som
ordförandeland i EU prioriterar att kraftigt höja
den humanitära ambitionen i den gemensamma flykting-
och asylpolitiken.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att hålla isär
migrationspolitik och asylrätt.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att asylansökningar
skall prövas individuellt för den enskilde på hans
eller hennes egna meriter.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att pröva
möjligheten att vidga flyktingbegreppet.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om rätten för
asylsökande barn att komma till tals i asylärenden.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att inarbeta FN:s
barnkonvention i utlänningslagen.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att anpassa
asylprocessen efter barnens behov.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en översyn av
skyddsregeln om övriga skyddsbehövande i 3 kap.
3 § punkt 3 utlänningslagen.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett
tilläggsprotokoll till Genèvekonventionen för att ge
flyktingstatus även åt personer som förföljs på
grund av kön eller sexuell läggning.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att omgående påbörja
arbetet med utredningen om anhöriginvandring.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om gemensamma
minimiregler inom EU för rätt till
familjeåterförening.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att se över
möjligheterna till en modern politik för
arbetskraftsinvandring.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en mer generös
viseringspolitik för släktbesök.
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en bedömning av
vad som skall betraktas som en massflyktssituation
bör ske från fall till fall och under inrådan av
UNHCR.
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om tillfälliga
uppehållstillstånd.
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen i
nuläget bör lägga fram ett nationellt
massflyktförslag som värnar den internationella
asylrätten.
22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en fullständig
tvåpartsprocess i asylärenden.
25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en översyn av
Utlänningsnämndens bedömningsunderlag.
26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om gömda flyktingar.
27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att förebygga
och/eller undanröja orsaker till flykt och påtvingad
migration.
28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om stöd i närområdet.
29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om återvandring.
2000/01:Sf606 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om kriterier för att avgöra
vilken medlemsstat i EU som skall ha ansvaret att
pröva en asylansökan, som en medborgare i tredje
land har gett in i någon medlemsstat.
2000/01:Sf610 av Sten Andersson (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om framtida invandring.
2000/01:Sf614 av Alice Åström m.fl. (v) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs, att en översyn bör
göras av lagstiftningen om utvisning med anledning
av brott.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs, att i den i yrkande 1
omnämnda översynen särskilt beakta anhörigas, och då
främst barns, situation när en familj splittras.
2000/01:Sf615 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om EU:s användning av
visumkrav.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
transportörsansvaret.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om avveckling av
systemet med Airline Liaison Officers.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen i EU
bör verka för omförhandlande av de s.k.
återtagandeavtalen.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen i EU
bör motsätta sig det franska förslaget till
kriminalisering av flyktinggömmare m.fl.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen vid
den pågående regeringskonferensen bör verka för att
asylprotokollet avlägsnas ur fördraget.
2000/01:Sf616 av Per Lager m.fl. (mp) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att alla gömda barn bör ges
amnesti.
2000/01:Sf618 av Göran Lindblad (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
begär att regeringen lägger fram förslag till
ändring i utlänningsförordningen som ger
Migrationsverket rätt att delegera beviljande av
temporära arbets- och uppehållstillstånd för
universitet och högskolor i enlighet med vad som
anförs i motionen.
2000/01:Sf619 av Maud Ekendahl och Hans Hjortzberg-
Nordlund (m) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en viss
arbetskraftsinvandring bör eftersträvas.
2000/01:Sf620 av Berndt Ekholm (s) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förbättrade
möjligheter att handlägga ansökan om
anhöriginvandring utan att den sökande behöver lämna
Sverige.
2000/01:Sf623 av Carina Hägg (s) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av utredning av
hanteringen av tvångsäktenskap.
2000/01:Sf626 av Carin Lundberg (s) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av en översyn beträffande
tillfällig arbetskraftsinvandring i samband med
bärplockning.
2000/01:Sf627 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om handläggningstiderna i
flyktingärenden.
2000/01:Sf628 av Per Bill m.fl. (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att möjliggöra en svensk
motsvarighet till "Green Card".
2000/01:Sf630 av Berndt Ekholm och Agneta Brendt (s)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om inriktningen av den
gemensamma europeiska asyl- och flyktingpolitiken.
2000/01:Sf639 av Tommy Waidelich och Yilmaz Kerimo
(s) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som i motionen anförs om
främlingspass.
2000/01:Sf641 av Elisebeht Markström m.fl. (s) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om lagstiftning gällande
människosmuggling.
2000/01:Sf642 av Lennart Klockare och Kristina
Zakrisson (s) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
att regeringen tillsammans med övriga nordiska
länder och EU verkar för att bestämmelserna för
resor till och från Ryssland förenklas.
2000/01:Sf644 av Gunilla Wahlén m.fl. (v) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om fackligt deltagande i
prövning av arbetstillstånd inom bärbranschen.
2000/01:Sf645 av Magda Ayoub m.fl. (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att de villkor som
gäller för inresa till länder inom Schengenområdet
inte får utnyttjas som verktyg för att stänga
asylsökande ute.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en gemensam
strategi och fördelningsprincip bör utarbetas inom
EU för stora och plötsliga flyktingströmmar.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om Dublinkonventionens
brister och att Sverige under EU-ordförandeskapet
bör arbeta för att dessa undanröjs.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om möjlighet att få
rättshjälp vid varje Dublinärende och att Sverige i
större utsträckning bör behandla asylansökan med
hänvisning till humanitära skäl.
6. Riksdagen beslutar att återinföra "sista-
länken"-bestämmelsen.
7. Riksdagen begär att regeringen ger
tilläggsdirektiv till anhörigutredningen i enlighet
med vad som anförs i motionen.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att visum inte skall
vara ett instrument för att hålla asylsökande ute.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om besöksvisum för
anhöriga och närstående.
10. Riksdagen begär att regeringen ser över de
olika rutinerna vid svenska ambassader avseende
frågan om visum och ansökningsförfarandet.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en regelförenkling
avseende referensblanketten.
13. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till en permanent verksamhet med
jourbiträden i enlighet med vad som anförs i
motionen.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om medborgarvittnen.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om anlitandet av
auktoriserade tolkar.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om rätten för
asylsökande kvinnor samt barn att få offentligt
biträde eller tolk av samma kön.
17. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till översyn av de språktester som
Migrationsverket utför samt att regeringen i
regleringsbrevet ålägger Migrationsverket att iaktta
ett moratorium medan översynen pågår.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om principen om att
satsa på närområdet i flyktingsituationer.
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att förnya
uppehållstillståndet med tolv månader för flyktingar
från Kosovo.
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att genom en
förordning ge den grupp av flyktingar från Kosovo,
som varit i Sverige tre-fyra år, permanent
uppehållstillstånd.
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett tillägg i
utlänningslagen.
22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av att
genomföra samtal även med asylsökande barn.
23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av att skapa
regelverk för det uppdrag god man utför åt ensamma
flyktingbarn.
25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om rätten att byta
advokat eller tolk.
26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om psykologers och
kuratorers intyg.
2000/01:A812 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att prövning om att
få stanna i Sverige bör kunna genomföras utan
dröjsmål för misshandlade kvinnor med utländskt
medborgarskap som ingått äktenskap med en svensk
man.
2000/01:Ju508 av Ola Karlsson och Ingvar Eriksson
(m) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut:
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförts om att
utvisningsbeslut skall verkställas efter det att de
sammanlagda fängelsestraffen avtjänats.
2000/01:Ju724 av Tasso Stafilidis m.fl. (v, s, c,
fp, mp) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut:
28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att förföljelse på
grund av kön, sexuell läggning eller könsidentitet
måste föras in under 2 § under flyktingbegreppet
enligt Genèvekonventionen.
2000/01:Ju928 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
17. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om att utvisning skall kunna ske när icke-
svensk medborgare döms för ett brott med sex
månaders fängelse i straffskalan.
18. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om att utvisning skall kunna ske när icke-
svensk medborgare för andra gången döms för brott
med sex månaders fängelse i straffskalan oberoende
av om den tidigare domen inneburit fängelse.
19. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om att utvisning skall kunna ske när icke-
svensk medborgare döms första gången till fängelse.
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om när utvisning enligt
ovan skall ske.
21. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om att utvisning inte skall hindras enbart
på grund av kortvariga förhållanden med barn som
följd.
2000/01:K398 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att den gemensamma
asyl- och flyktingpolitiken bör ges ökad tyngd i det
svenska ordförandeskapsprogrammet.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utnyttja
ordförandeskapet till att kraftigt höja den
humanitära ambitionen i EU:s gemensamma
flyktingpolitik.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av en
gemensam europeisk asyl- och flyktingpolitik.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige bör
verka för att listan över viseringspliktiga länder
görs allt kortare.
2000/01:K402 av Lars Leijonborg (fp) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att den svenska
behandlingen av asylsökande judar från den tidigare
Sovjetunionen måste utredas och omprövas.
2000/01:L459 av Ana Maria Narti m.fl. (fp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om den svenska
flyktingpolitiken rörande förföljda homo- och
bisexuella.
24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett
tilläggsprotokoll till Genèvekonventionen.
2000/01:So450 av Matz Hammarström m.fl. (mp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om utlänningslagen.
2000/01:U217 av Holger Gustafsson m.fl. (kd) vari
yrkas
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att flyktingfrågor
måste sättas högt upp på den internationella
dagordning och bryta den nedåtgående trenden vad
gäller politisk vilja att bistå människor i flykt.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige bör vara
pådrivande inom EU, FN och andra internationella
forum för att öka de finansiella bidragen för hjälp
till flyktingar.
2000/01:U511 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om Schengenavtalet.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att en
prioriterad fråga för Sverige skall vara att
återföra asylpolitiken till nationell nivå.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att en
prioriterad fråga för Sverige skall vara att inom EU
driva att alla förslag som innebär en mer restriktiv
asyl- och invandringspolitik stoppas.
2000/01:U512 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att inom EU verka
för en gemensam asylpolitik.
2000/01:U513 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att skapa en
gemensam invandrings- och flyktingpolitik inom EU.
2000/01:U622 av Lars Ohly m.fl. (v) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att svenska myndigheter måste beakta faran
för hedersmord vid behandling av asylärenden, där
kvinnor söker uppehållstillstånd i Sverige.
2000/01:U636 av andre vice talman Eva Zetterberg
m.fl. (v, s, m, kd, c, fp, mp) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att regeringen beaktar de händelser i Iran
sedan våren 2000 som inneburit en kraftig försämring
när det gäller mänskliga rättigheter, vid
behandlingen av iranska flyktingars möjligheter att
få uppehållstillstånd i Sverige.
2000/01:U661 av Ulf Nilsson m.fl. (fp) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att se över
Utlänningsnämndens bedömningsunderlag som beskriver
flyktingars situation i deras ursprungsländer.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige i
flyktinglagstiftningen bör vidga tolkningen av
flyktingbegreppet enligt Genèvekonventionen till att
omfatta även förföljelse på grund av en persons
sexuella läggning eller könsidentitet.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
arbeta för att förföljelse på grund av kön eller
könsidentitet bör tolkas in enligt
Genèvekonventionens flyktingbegrepp på samma sätt i
alla EU:s medlemsländer.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige även bör
verka för ett tilläggsprotokoll till
Genèvekonventionen om detta skydd.
6. Riksdagen begär att regeringen ger i uppdrag åt
Migrationsverket att göra en särskild studie över
tillämpningen av 3 kap. 3 § p. 3 såvitt avser
förföljelse på grund av homosexualitet.
Utskottets överväganden
Migrationspolitiken
Den svenska migrationspolitikens mål och
inriktning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om den
svenska migrationspolitikens mål och
inriktning.
Jämför reservationerna 1(v, fp) och 2 (mp)
Enligt den migrationspolitiska propositionen hösten 1996 (prop.
1996/97:25, bet. 1996/97:SfU5, rskr. 1996/97:80) bör
den svenska migrationspolitiken ses som en helhet,
som omfattar flykting-, invandrings- och
återvändandepolitik och i sin tur ingår i utrikes-,
säkerhets-, handels- och biståndspolitiken.
Migrationspolitikens mål är att verka för att
migration till och från vårt land sker i ordnade
former, att värna asylrätten och upprätthålla den
reglerade invandringen. Vidare skall verksamheten
präglas av rättssäkerhet, humanitet och respekt för
individens mänskliga rättigheter.
Med invandringspolitik avses de principer och
regler som anger vilka som skall få tillstånd att
bosätta sig i Sverige. Invandringen är sedan år 1967
reglerad utom för medborgare i de nordiska länderna
samt för medborgare i de stater som tillträtt EES-
avtalet.
Mottagandet av flyktingar i Sverige är endast ett
av flera element i den svenska flyktingpolitiken.
Dessutom ingår bl.a. arbete i FN och andra
internationella organisationer, ekonomiskt stöd till
UNHCR (FN:s flyktingkommissarie) och andra
organisationer, arbete inom EU som syftar till ökad
harmonisering av politiken, internationellt
samarbete i syfte att verka för en solidarisk
ansvarsfördelning mellan länder och för att stärka
flyktingars rättsliga skydd och mottagande i Sverige
av andra skyddsbehövande än flyktingar.
Motioner
I motion Sf605 yrkande 7 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) begärs ett tillkännagivande om att hålla isär
begreppen migrationspolitik och asylrätt. Enligt
motionärerna består migrationspolitiken i huvudsak
av tre delar, nämligen flyktingpolitiken, reglerna
för anhöriginvandring samt reglering av
arbetstillstånd. Den begreppssammanblandning som
skett blev tydligast när riksdagen år 1996 beslutade
att beteckningen för svensk flyktingpolitik skulle
ändras till migrationspolitik.
Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp) begär i motion Sf6
yrkande 1 ett tillkännagivande om målen för
migrationspolitiken. Motionärerna reagerar över den
inbördes ordning som målen presenteras av
regeringen. Motionärerna menar att det första målet
bör vara: "Verksamheten skall präglas av
rättssäkerhet, humanitet och respekt för individens
mänskliga rättigheter och att asylrätten självklart
skall värnas". Först därefter bör målet vara att
migration skall ske under ordnade former.
I motion Sf610 av Sten Andersson (m) begärs ett
tillkännagivande om att Sverige inte bör besluta om
ytterligare invandring innan de som tidigare fått
asyl kan försörja sig av egen kraft. En framtida
invandringspolitik måste utformas med hänsyn till
misslyckandena med den hitintills bedrivna
politiken. Bland annat skall invandrare under den
första tiden kunna klara sig av egen kraft eller med
ekonomiska garantier från företag, föreningar,
organisationer eller enskilda.
Utskottets ställningstagande
Som framgår ovan utgör flyktingpolitiken en del av
den svenska migrationspolitiken. Självklart är
asylrätten därvid av grundläggande betydelse, och
detta gäller även EU-samarbetet. Det anförda får
anses tillgodose syftet med motion Sf605 yrkande 7,
varför motionen avstyrks.
Vad gäller målen för migrationspolitiken vill
utskottet nämna att regeringen i höstens
budgetproposition lade fram förslag till delvis nya
mål för migrationspolitiken under utgiftsområde 8.
Jämfört med målen för migrationspolitiken såsom de
uttrycktes i den migrationspolitiska propositionen
innebar den föreslagna målformuleringen enligt
utskottet (bet. 2000/01:SfU2) att harmoniseringen av
flykting- och invandringspolitiken i EU betonas
tydligare i migrationspolitiken. Utskottet
konstaterade vidare att regeringens förslag också
innebar ett förtydligande av att hela kedjan från
mottagande av asylsökande till återvändande eller
integration i Sverige skall präglas av
rättssäkerhet, humanitet och respekt för individens
mänskliga rättigheter.
Enligt utskottets mening tillgodoser
målformuleringen således syftet med motion Sf6
yrkande 1, varför motionen avstyrks.
Även när det gäller yrkandet i motion Sf610 om den
framtida invandringspolitiken vill utskottet
understryka att rätten till asyl alltid skall
respekteras. Att ha en helt fri invandring är inte
aktuellt även om en debatt nu inletts inom EU om
kanaler för legal arbetskraftsinvandring. Med det
anförda avstyrker utskottet motion Sf610.
EU-samarbetet och migrationspolitiken
Samarbetet kring migrations- och asylpolitiska
frågor inom EU omfattar visering, asyl, invandring,
gränskontroll och annan politik som gäller fri
rörlighet för personer. Som en följd av
Amsterdamfördragets ikraftträdande den 1 maj 1999
har frågorna blivit en del av gemenskapsrätten.
Invandringspolitiken har således i högre grad än
hittills blivit en EU-fråga.
Vid Europeiska rådets möte i Wien i december 1998
antogs en handlingsplan för att genomföra
bestämmelserna i Amsterdamfördraget om upprättande
av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa. I
handlingsplanen anges prioriteringar och tidsramar
för hur uppgifterna i fördraget om fri rörlighet för
personer, asyl, invandring, civilrättsligt,
polisiärt och straffrättsligt samarbete, bör
genomföras och inom vilka tidsramar.
Genomförandetiden varierar mellan två och fem år
från Amsterdamfördragets ikraftträdande.
Vid ett särskilt möte i Tammerfors i oktober 1999
enades Europeiska rådet om att de skilda men
närbesläktade frågorna om asyl och migration kräver
att det utvecklas en gemensam EU-politik. I den bör
ingå partnerskap med ursprungsländer, ett gemensamt
europeiskt asylsystem, rättvis behandling av
medborgare i tredje land och hantering av
migrationsströmmar. Snabba beslut behövs också om
tillnärmning av nationell lagstiftning om villkoren
för rätt till inresa och vistelse för medborgare i
tredje land, grundad på en gemensam bedömning av den
ekonomiska och demografiska utvecklingen i unionen,
samt situationen i ursprungsländerna.
Europeiska kommissionen har härefter lagt fram
många förslag på området och även medlemsländer har
lagt förslag i vissa frågor.
Under det första halvåret 2001 innehar Sverige
ordförandeskapet i EU:s ministerråd. I programmet
för det svenska ordförandeskapet anges beträffande
det migrations- och asylpolitiska området att
Sverige sätter särskild vikt vid att på basis av
Amsterdamfördraget arbeta vidare med en generell,
europeisk migrationsstrategi. I enlighet med
slutsatserna från Europeiska rådets möte i
Tammerfors avser Sverige att under ordförandeskapet
verka för en fortsatt utveckling av en EU-gemensam
politik på det asyl- och migrationspolitiska
området, där humanitet, solidaritet och respekt för
asylrätten skall utgöra grunderna. Vidare anges att
av särskild betydelse är villkoren för mottagande av
asylsökande. Målet är att skapa goda villkor för
mottagande av asylsökande i alla EU:s medlemsländer.
Sverige vill som ordförandeland sätta fokus på de
speciella behov särskilt utsatta grupper - såsom
barn samt kvinnor som utsatts för sexuellt våld -
kan ha. Det svenska ordförandeskapet kommer även att
arbeta för att gemensamma regler om tillfälligt
skydd i massflyktsituationer skall antas. Vidare
skall Sverige arbeta aktivt för fastställande av
enhetliga miniminormer när det gäller reglerna för
asylprocedurer. Det är också en viktig uppgift att
etablera miniminormer för skydd inom EU, både vad
gäller tolkningen av Genèvekonventionen och regler
för skydd på andra grunder. För att nå resultat inom
detta område är det också angeläget att i enlighet
med slutsatserna i Tammerfors skapa en övergripande
strategi för att i ökad omfattning integrera
invandrings- och asylfrågorna i alla unionens
politikområden samt i dess yttre förbindelser. En
prioritering under det svenska ordförandeskapet är
att lyfta fram vikten av en helhetssyn på
migrationsfrågorna. Genom utrikespolitiken och det
internationella utvecklingssamarbetet påverkas de
förhållanden som gör att människor känner sig
tvingade att lämna sina hemländer.
Invandrares integration och rättigheter skall
under ordförandeskapet ges särskild prioritet. De
rättigheter tredjelandsmedborgare har inom EU
varierar från medlemsstat till medlemsstat. Det är
angeläget att inom EU:s ramar snarast påbörja
arbetet med att tillerkänna invandrare rättigheter
som i största möjliga utsträckning ligger i nivå med
EU-medborgares.
En förutsättning för att kunna harmonisera
politiken är att den ömsesidiga kunskapen om
förhållanden i medlemsstaterna vad gäller
migrationsfrågorna förbättras. Sverige skall under
perioden verka för ett förbättrat informations- och
statistikutbyte. En högre grad av öppenhet och
information är dessutom bra för den offentliga
debatten och bilden som förmedlas om invandringen
till EU.
I detta sammanhang kan tilläggas att med anledning
av det svenska ordförandeskapet hölls den 21-23
februari 2001 en konferens för ordförandena i
utskotten för asyl- och migrationspolitik i EU:s
medlemsländer och i Europaparlamentet. Vid
konferensen, som leddes av
socialförsäkringsutskottets ordförande, redovisade
statsrådet Maj-Inger Klingvall det svenska
ordförandeskapets program på asyl- och
migrationsområdet. Under konferensen diskuterades
bl.a. migrationssituationen i EU, hantering av
massflyktsituationer samt mottagande av
skyddsbehövande.
Utskottet kan konstatera att asyl- och
migrationspolitiken är det område inom EU där det
mest omfattande lagstiftningsarbetet nu pågår.
Ambitionsnivån i detta arbete är hög. Som nämnts har
kommissionen redan lagt fram flera förslag för att
uppnå målsättningen vid Tammerforsmötet och även
medlemsländer har tagit initiativ i vissa frågor.
Bedömningen är att före den 1 juli 2001 skall
förslag i samtliga delar ha lagts fram.
Här kan också nämnas att kommissionen i sitt
meddelande den 22 november 2000 om en
invandringspolitik för gemenskapen (KOM (2000) 757)
anger att det efter en ekonomisk och demografisk
analys av EU respektive ursprungsländerna står klart
att det finns en växande övertygelse om att den s.k.
"nollinvandringspolitik" som dominerat de senaste 30
åren spelat ut sin roll. Å ena sidan har ett stort
antal medborgare från tredje land kommit in i EU på
senare år och detta migrationstryck fortsätter, med
en åtföljande ökning av illegal invandring,
människosmuggling och människohandel. Å andra sidan
har ett flertal medlemsstater redan börjat gå
utanför EU för att aktivt rekrytera medborgare från
tredje land på grund av en växande brist på både
kvalificerad och okvalificerad arbetskraft. I denna
situation måste man välja mellan att bibehålla
uppfattningen att EU kan fortsätta att motstå
migrationstrycket eller acceptera att invandringen
kommer att fortsätta och bör regleras ordentligt
genom samarbete för att försöka maximera de positiva
effekterna för EU, för invandrarna och för
ursprungsländerna.
Mot denna bakgrund anser kommissionen att kanaler
för legal arbetskraftsinvandring till EU nu bör
öppnas, men eftersom medlemsstaternas åsikter går
vitt isär när det gäller mottagande och integrering
av medborgare från tredje land tror kommissionen
även att det är viktigt att öppet diskutera dessa
frågor och försöka nå ett samförstånd kring målen
med den politik som skall bedrivas. Syftet med
kommissionens meddelande är att försöka stimulera
denna debatt med hänsyn till de avgörande
strukturella reformer som EU:s ekonomi genomgår inom
ramen för sysselsättningsstrategin för EU vilken nu
börjar ge positiva resultat.
Arbetskraftsinvandringen kan vara ett bidrag till
denna strategi, men med tanke på de oerhört viktiga
mänskliga aspekterna på det hela måste det finnas
ett klart samförstånd mellan medlemsstaterna
angående dess roll och dess positiva bidrag.
Asyl- och flyktingpolitiken
Allmänt om asyl och flyktingpolitiken
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om
- ordförandeskapet och flyktingpolitiken
-
- det s.k. asylprotokollet
-
- kostnaderna för svensk asylpolitik.
-
Jämför reservationerna 3 (kd, c, fp), 4 (v,
mp) och 5 (v, mp)
Motioner
I motion Sf615 yrkande 6 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
begärs ett tillkännagivande om att det s.k.
asylprotokollet skall avlägsnas ur
Amsterdamfördraget. Enligt motionärerna inskränker
protokollet EU-medborgarnas rätt att söka asyl i ett
medlemsland.
Även Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) invänder i motion
U511 mot att det s.k. asylprotokollet inte gör det
möjligt för en EU-medborgare att söka asyl i annat
medlemsland (yrkande 8, i denna del). Sverige måste
vidare inom EU stoppa alla förslag som innebär en
mer restriktiv asyl- och invandringspolitik (yrkande
9).
Bo Könberg och Johan Pehrson (fp) framhåller i
motion Sf7 att Sverige som ordförande i EU kommer
att ha ett betydande inflytande på utvecklingen av
den gemensamma asyl- och flyktingpolitiken som
håller på att ta form inom EU. Sverige bör utnyttja
sitt ordförandeskap till att bana väg för en
humanare och mer solidarisk flyktingpolitik och
motverka tendenser som stänger Europa för dem som
behöver skydd här (yrkande 1). Motsvarande yrkande
förs också fram av Folkpartiet i motionerna Sf605
yrkande 6 av Lars Leijonborg m.fl. och K398
yrkandena 3 och 4 av Lars Leijonborg m.fl.
Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp) anför i motion Sf6
att i EU-samarbetet är det av stor betydelse att
kraven på mänskliga rättigheter följs och det
särskilt när det gäller att värna asylrätten och
behandlingen av asylsökande. I yrkande 7 begärs ett
tillkännagivande om det anförda.
I motion Sf615 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkande
4 begärs ett tillkännagivande om att regeringen i EU
bör verka för att de s.k. återtagandeavtalen
omförhandlas så att klausuler införs som garanterar
att asylrätten respekteras.
Sten Andersson (m) begär i motion Sf603 att
regeringen redovisar de totala kostnaderna för och
intäkterna för asyl- och flyktingpolitiken fr.o.m.
år 1985. Enligt motionären visar ett antal utförda
attitydundersökningar att svenska folket är kritiskt
till den förda flyktingpolitiken, och många anser
att den är för dyr. Ett klarläggande av såväl
kostnaderna som intäkterna av flyktingpolitiken
skulle därför enligt motionären vara av värde.
Utskottets ställningstagande
Sverige har enligt utskottets mening i alla
sammanhang alltid strävat efter att föra en
migrationspolitik som präglas av humanitet, respekt
för det enskilda människovärdet och att
ovillkorligen följa internationella åtaganden. Så
sker även under ordförandeskapet som framgått ovan.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Sf6
yrkande 7, Sf7 yrkande 1, Sf605 yrkande 6, Sf615
yrkande 4, U511 yrkande 9 och K398 yrkandena 3 och
4.
Här bör också påpekas att utskottet i yttrande
1997/98:SfU4y till utrikesutskottet över proposition
1997/98:58 Amsterdamfördraget beträffande det s.k.
asylprotokollet framhållit att Sverige alltid i
internationella sammanhang lagt stor vikt vid att
verka för en solidarisk ansvarsfördelning och för
att stärka flyktingars rättsliga skydd. Utskottet
kunde inte godta någon som helst inskränkning av
Genèvekonventionen och dess tilläggsprotokoll och
andra internationella åtaganden avseende asyl.
Utskottet delade också regeringens uppfattning att
protokollet inte inskränker medlemsstaternas
skyldigheter enligt flyktingkonventionen.
Utskottet vidhåller denna uppfattning och
avstyrker motionerna Sf615 yrkande 6 och U511
yrkande 8 i denna del.
Vad gäller kostnaderna för den svenska
asylpolitiken har utskottet vid ett flertal
tillfällen med anledning av ett likalydande yrkande
och senast i betänkande 1999/2000:SfU11 anfört att i
en rapport till Expertgruppen för studier i
offentlig ekonomi (ESO) av Jan Ekberg, biträdande
professor i nationalekonomi, och Lars Andersson,
ekonomie doktor i nationalekonomi (Invandring,
sysselsättning och ekonomiska effekter, Ds 1995:68)
har frågor om kostnader för invandringen belysts.
Utskottet fann inte anledning för riksdagen att
begära en redovisning för flyktingpolitikens
kostnader och intäkter fr.o.m. år 1985.
I ett svar på en interpellation den 19 april 2000
om svensk flykting- och integrationspolitik anförde
statsrådet Maj-Inger Klingvall bl.a. följande.
Sverige skall bedriva en human flyktingpolitik som
innebär att människor som flyr undan förföljelse och
krig skall kunna få en fristad här i landet. Lika
lite som vi mäter nyttan av barn och pensionärer i
ekonomiska termer bör vi ensidigt betrakta
invandrare som kallt kalkylerade investeringar som
kräver avkastning. Ett annat skäl är att det inte är
någon enkel sak att räkna fram en totalkostnad.
Olika forskare har gjort försök att beräkna
invandringens totala samhällsekonomiska utfall och
därvid använt sig av olika metoder. Vidare anförde
statsrådet att den totala kostnaden under ett år är
helt beroende av hur många personer som sökt och
erhållit asyl och uppehållstillstånd i vårt land.
Det är en faktor som varierat kraftigt under årens
lopp och som styrs av omvärldsfaktorer som Sverige
ensamt inte kunnat påverka. Därtill är
totalkostnaden starkt beroende av invandrarnas
sysselsättningsgrad. Slutligen påminde statsrådet om
att Sverige skall följa sina internationella
åtaganden och att rätten till asyl aldrig får mätas
i pengar.
Utskottet som delar den av statsrådet framförda
uppfattningen avstyrker motion Sf603.
Gemensam europeisk flyktingpolitik
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om en
gemensam europeisk flyktingpolitik.
I ett antal motioner tas upp frågor som rör behovet
av en gemensam europeisk flyktingpolitik i olika
avseenden.
I motion Sf7 yrkande 3 av Bo Könberg och Johan
Pehrson (fp) begärs ett tillkännagivande om behovet
en gemensam europeisk flyktingpolitik där rätten
till asyl och flyktingkonventionen utgör grunden. En
samordning av denna politik är en förutsättning för
en liberalisering av politiken inom EU. Likadana
yrkanden förs fram i motionerna Sf605 yrkande 1 av
Lars Leijonborg m.fl. (fp) och K398 yrkande 15 av
Lars Leijonborg m.fl. (fp).
Vidare framhålls i motion Sf605 av Lars Leijonborg
m.fl. (fp) att förebygga och/eller att undanröja
orsaker till flykt och påtvingad migration måste
vara ett viktigt inslag i Sveriges internationella
agerande såväl bilateralt som multilateralt. Det bör
ses som utvecklingstendenser på lång sikt och i
avvaktan härpå skall insatserna inte ställas mot en
generös mottagning av flyktingar (yrkande 27). I
motionen anförs också att stöd i närområdet har
varit eftersatt i den internationella
flyktingpolitiken och att detta arbete måste
intensifieras. Ett sådant ökat stöd får dock inte
vara ett skäl att göra det svårare för den enskilda
att söka asyl (yrkande 28).
Alf Svensson m.fl. (kd) framhåller i motion U512
att det är väsentligt att en gemensam asylpolitik
utformas inom EU. Utgångspunkten måste vara att EU
skall öppnas mot omvärlden och inte upplevas som
inåtvänd. Den gemensamma politiken måste vara
generös och human och bestå av tydliga minimiregler
för hur behandlingen av asylsökande skall ske för
att garantera mänsklig värdighet och ett rättvist
handläggande. I yrkande 7 begärs ett
tillkännagivande om det anförda.
I Sf645 yrkande 3 av Magda Ayoub m.fl. (kd) begärs
ett tillkännagivande om att en gemensam strategi och
fördelningsprincip bör utarbetas inom EU för stora
och plötsliga flyktingströmmar. Ansvaret och de
ekonomiska konsekvenserna bör fördelas solidariskt
mellan medlemsstaterna. Vidare framhålls vikten av
att satsa på närområdet när flyktingsituationer
uppstår. I motionen framhålls särskilt att
beträffande Kosovo bör de flyktingar som befinner
sig i närområdet få möjlighet att återvända innan de
flyktingar som befinner sig i Sverige återvänder
(yrkande 18).
I U217 yrkande 15 av Holger Gustafsson m.fl. (kd)
begärs ett tillkännagivande om att flyktingfrågor
måste sättas högt på upp på den internationella
dagordningen och bryta den nedåtgående trenden vad
gäller politisk vilja att bistå människor på flykt.
Motionärerna anser det vidare vara av stor vikt att
de finansiella bidragen till olika organisationer
ökar för att hjälpa människor på flykt. I detta
avseende bör Sverige vara pådrivande inom EU och
andra internationella organisationer. I yrkande 16
begärs ett tillkännagivande härom.
I motion Sf5 yrkande 2 av Margit Gennser m.fl. (m)
begärs ett tillkännagivande om att Sveriges insatser
för flyktingar mer än i dag skall koncentreras på
förebyggande insatser och insatser i närområdena.
Vidare framhåller motionärerna att om stora
flyktingströmmar uppstår skall Sveriges politik vara
inriktad på att ge skydd åt så många som möjligt med
de begränsade medel som står till buds. Härvidlag är
samverkan med EU och andra aktörer en förutsättning
för effektiv hjälp. I första hand bör ges hjälp och
bidrag till arbetet med att ge skydd inom
konfliktlandets gränser. Om detta inte är möjligt
bör flyktingarna kunna erhålla skydd i grannländer
eller i regionen. Om flyktingströmmarna inte klaras
av på något av dessa sätt bör tillfälligt
uppehållstillstånd i tredje land kunna ges men med
den målsättningen att repatriering skall ske när
förutsättning härför föreligger. I sistnämnda
avseende bör en ansvarsfördelning mellan de olika
länderna ske. I sista hand bör permanenta
uppehållstillstånd i tredje land beviljas men stöd
till återvandring skall också vara ett inslag i
politiken. I yrkande 3 begärs ett tillkännagivande
om det anförda.
Bo Lundgren m.fl. (m) anför i motion U513 att den
fria rörligheten för medborgare i EU-länder är av
central betydelse. Det är naturligt att successivt
avveckla gränskontrollerna, och i det perspektivet
behöver EU en gemensam invandrings- och
flyktingpolitik. Flyktingpolitiken bör baseras på en
gemensam ansvarsfördelning. Motionärerna begär i
yrkande 6 ett tillkännagivande om det anförda.
Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) framhåller i motion U511
att det måste vara en prioriterad fråga för Sverige
att återinföra asylpolitiken till en nationell nivå.
I och med Amsterdamfördraget och toppmötet i
Tammerfors hösten 2000 är Sverige förhindrat att
driva en egen asylpolitik (yrkande 8, i denna del).
Utskottets ställningstagande
Den nuvarande svenska migrationspolitiken fastslogs
av riksdagen med anledning av regeringens
migrationspolitiska proposition (prop. 1996/97:25).
I propositionen angavs bl.a. att den svenska
migrationspolitiken måste vara human, tydlig och
konsekvent och att detta förutsätter en helhetssyn.
I denna helhetssyn skall ingå respekten för de
mänskliga rättigheterna, internationell och global
samverkan, förebyggande insatser, aktiv
migrationspolitik i EU och närområdet,
förutsättningarna i Sverige samt
återvandringspolitik. I utskottets betänkande
1996/97:SfU5 anfördes att en helhetssyn är av
avgörande betydelse för en human migrationspolitik,
och utskottet noterade särskilt att regeringen
därvid betonat asylrätten som en viktig del.
I enlighet med vad som framhölls i den
migrationspolitiska propositionen har
förutsättningarna minskat för Sverige och andra
europeiska stater att driva en egen
migrationspolitik som avviker från den som förs i
flertalet länder i regionen. EU-medlemskapet innebär
inte någon grundläggande förändring i detta
hänseende men medför bl.a. att den nationella
migrationspolitiken måste utformas i samverkan med
EU. En utgångspunkt för utformandet av EU:s framtida
migrationspolitik är enligt regeringen att alla
medlemsstater slutit upp kring Europakonventionen
och Genèvekonventionen. I propositionen angavs att
harmoniseringen av tillämpningen av kriterierna för
att fastställa flyktingstatus är en förutsättning
för en fortsatt harmonisering av medlemsstaternas
flyktingpolitik och att Sverige vill medverka till
att de vägledande principerna vidareutvecklas och
förverkligas. Sverige skall bl.a. verka för att
asylpolitiken värnas och att respekt för andra
mänskliga rättigheter också utgör grunden i den
framtida gemensamma politiken. De viktigaste
målsättningarna var enligt regeringen att undanröja
orsakerna till flykt och påtvingad migration, att ge
skydd till skyddsbehövande i närregionen eller på
andra håll i världen, att åstadkomma en bättre
ansvarsfördelning mellan länder och att finna
effektivare åtgärder mot organisatörerna av illegal
invandring.
Amsterdamfördragets ikraftträdande innebär på
området migrations- och asylpolitik betydande
förändringar. Frågor om asyl, invandring och
gränskontroller har förts över till en ny avdelning
i första pelaren och blir därmed en del av
gemenskapsrätten. Inom fem år efter ikraftträdandet
skall fri rörlighet för personer ha genomförts. För
att uppnå målen skall bl.a. viseringspolitiken
harmoniseras ytterligare, likaså asylpolitiken, där
ministerrådet exempelvis skall besluta om gemensamma
miniminivåer vad gäller mottagande av asylsökande,
bestämmande av flyktingskap samt minimiregler för
handläggning av asylansökningar. Vidare skall
ministerrådet fatta beslut om ansvarsfördelning,
invandringspolitiken skall jämkas samman till högre
grad av likformighet, frågor om kontroll vid yttre
gränser skall harmoniseras och inga personkontroller
skall företas vid inre gräns.
Enligt utskottets mening utgör slutsatserna från
Tammerforsmötet en stark politisk viljeyttring att
EU skall utveckla en gemensam asyl- och
migrationspolitik på humanitetens och asylrättens
grund. Ett gemensamt europeiskt asylsystem skall
upprättas, grundat på den absoluta respekten för
Genèvekonventionen som skall tolkas på ett
fullständigt och omfattande sätt. Här kan också
nämnas att en europeisk flyktingfond har bildats i
avsikt att främja balansen mellan medlemsstaternas
insatser på asylområdet med hjälp av bestämmelser
som gör det möjligt att fördela resurserna i
förhållande till den börda som varje medlemsstat tar
på sig. De medlemsstater som har den minst
utvecklade infrastrukturen och hjälpen för
asylsökande och flyktingar skall också uppmuntras
att komma i kapp de övriga.
Utskottet avstyrker motionerna Sf5 yrkandena 2 och
3, Sf7 yrkande 3, Sf605 yrkandena 1, 27 och 28,
Sf645 yrkandena 3 och 18, K398 yrkande 15, U217
yrkandena 15 och 16, U511 yrkande 8 i denna del,
U512 yrkande 7 och U513 yrkande 6 i den mån de inte
är tillgodosedda med det ovan anförda.
Flyktingar och andra skyddsbehövande
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om
- förföljelse på grund av kön eller sexuell
läggning
-
- hedersmord
-
- asylsökande judar från f.d. Sovjetunionen
-
- asylsökande från Iran
-
- asylsökande från Kosovo
-
- uppehållstillstånd för gömda personer.
-
Jämför reservationerna 9 (v, c, fp, mp), 10
(v, kd, c, fp, mp), 11 (kd, fp), 12 (v, kd,
c, fp, mp), 13 (v, kd, c, fp, mp) och 14 (fp)
Flyktingdefinitioner
Det finns endast en universellt godtagen
flyktingdefinition. I FN:s konvention den 28 juli
1951 om flyktingars rättsliga ställning
(Genèvekonventionen) avses med uttrycket flykting
den som till följd av händelser som inträffat före
den 1 januari 1951 och i anledning av välgrundad
fruktan för förföljelse på grund av sin ras,
religion, nationalitet, tillhörighet till viss
samhällsgrupp eller politisk åskådning befinner sig
utanför det land han är medborgare i samt är ur
stånd att eller på grund av sådan fruktan, som nyss
sagts, inte önskar att begagna sig av sagda lands
skydd. Motsvarande gäller den som, utan att vara
medborgare i något land, till följd av händelser som
förut sagts befinner sig utanför det land vari han
tidigare haft sin vanliga vistelseort samt är ur
stånd att återvända dit eller på grund av sådan
fruktan, som nyss sagts, inte önskar återvända dit.
Genèvekonventionen har senare kompletterats med 1967
års protokoll angående flyktingars rättsliga
ställning. Genom detta protokoll förpliktade sig
anslutande stater att tillämpa konventionens
flyktingbestämmelser utan begränsning till händelser
före år 1951 eller i Europa.
Afrikanska stater har en egen konvention om
flyktingar (OAU-konventionen). Konventionen som
antogs år 1969, har en betydligt vidare
flyktingdefinition. Den omfattar också personer som
på grund av yttre aggression, ockupation, utländsk
dominans eller händelser som allvarligt stör den
allmänna ordningen i del av eller hela det land i
vilket han har sitt ursprung eller är medborgare
tvingas lämna sin vanliga bostad för att söka
tillflykt på en annan plats utanför sagda land. För
Centralamerikas del har ett snarlikt flyktingbegrepp
accepterats i den s.k. Cartagenadeklarationen från
år 1984. Såvitt gäller Asien har UNHCR:s
exekutivkommitté med stöd av första asylländer i
Sydostasien godtagit en bestämmelse om att alla
asylsökande, i vart fall temporärt, skall tas emot
av första asylländerna och att tvångsvis avlägsnande
från dessa länder inte skall ske.
Utlänningslagen
Rätten att få asyl i Sverige omfattade före den 1
januari 1997 flyktingar, de facto-flyktingar och
krigsvägrare. En ny lagstiftning trädde i kraft den
1 januari 1997. Den innebär bl.a. ändrade
bestämmelser när det gäller skydd för flyktingar
genom att Genèvekonventionen givits en vidare
tolkning, de förutvarande begreppen de facto-
flykting och krigsvägrare har utmönstrats ur lagen
och ersatts med preciserade regler för vilka utöver
konventionsflyktingar som skall få skydd.
Enligt 3 kap. 1 § utlänningslagen avses med asyl
uppehållstillstånd som beviljas en utlänning därför
att han är flykting. Med flykting avses enligt 2 §
en utlänning som befinner sig utanför det land som
han är medborgare i, därför att han känner
välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sin
ras, nationalitet, tillhörighet till en viss
samhällsgrupp eller på grund av sin religiösa eller
politiska uppfattning, och som inte kan eller på
grund av sin fruktan inte vill begagna sig av detta
lands skydd. Det sagda gäller oberoende av om
förföljelsen utgår från landets myndigheter eller om
dessa inte kan antas bereda trygghet mot förföljelse
från enskilda. Som flykting skall också betraktas
den som är statslös och som av samma skäl befinner
sig utanför det land där han tidigare har haft sin
vanliga vistelseort och som inte kan eller på grund
av sin fruktan inte vill återvända dit.
Rätt till uppehållstillstånd för skyddsbehövande
utlänningar i övrigt som inte har flyktingskäl men
som av olika i lagen angivna skäl lämnat det land
som de är medborgare i föreligger enligt 3 §
dels för en utlänning som känner välgrundad
fruktan för att straffas med döden eller med
kroppsstraff eller att utsättas för tortyr eller
annan omänsklig eller förnedrande behandling eller
bestraffning,
dels för en utlänning som på grund av en yttre
eller inre väpnad konflikt behöver skydd eller på
grund av en miljökatastrof inte kan återvända till
sitt hemland och
dels för en utlänning som på grund av sitt kön
eller homosexualitet känner välgrundad fruktan för
förföljelse.
Även statslösa som befinner sig utanför det land
där de tidigare har haft sin vanliga vistelseort och
som på samma grunder som ovan inte kan eller på
grund av sin fruktan inte vill återvända dit skall
anses som skyddsbehövande och ha rätt till
uppehållstillstånd.
Uppehållstillstånd kan vägras i vissa fall.
Beträffande flyktingar och skyddsbehövande, förutom
dem som avses i första delsatsen ovan, gäller att
uppehållstillstånd kan vägras av hänsyn till vad som
är känt om utlänningens tidigare verksamhet eller om
det med hänsyn till rikets säkerhet finns synnerliga
skäl att inte bevilja uppehållstillstånd.
Möjligheten att vägra uppehållstillstånd på grund av
brottslighet eller någon annan omständighet som
hänför sig till den skyddsbehövandes person är
begränsad till den kategori vars skyddsbehov är
relaterat till en yttre eller inre konflikt eller en
miljökatastrof. Uppehållstillstånd kan också vägras
om utlänningen före ankomsten till Sverige har
uppehållit sig i annat land än hemlandet och, om han
återsänds dit, är skyddad mot förföljelse eller mot
att sändas till hemlandet och också mot att sändas
vidare till ett land där han inte har motsvarande
skydd (första asyllandsprincipen) eller utlänningen
har särskild anknytning till ett annat land och där
är skyddad på motsvarande sätt.
Regeringen får i fråga om en viss grupp
utlänningar meddela föreskrifter om att den som
söker uppehållstillstånd som skyddsbehövande och som
bedöms ha ett tillfälligt behov av skydd här i
landet får ges ett tidsbegränsat uppehållstillstånd.
Regeringens föreskrifter skall anmälas till
riksdagen genom en särskild skrivelse inom tre
månader.
Motioner
I ett stort antal motioner berörs skyddet för
personer som förföljs på grund av kön eller sexuell
läggning.
Lars Leijonborg m.fl. (fp) framhåller i motion
Sf605 att man bör pröva möjligheten att vidga
flyktingbegreppet så att det förutom dem som är
berättigade till flyktingstatus även omfattar de
övriga skyddsbehövande som nämns i 3 kap.
utlänningslagen (yrkande 9). Motionärerna anför
också att den nuvarande tolkningen av 3 kap. 3 § 3 i
utlänningslagen om förföljelse på grund av kön eller
sexuell läggning bör vidgas så att den omfattas av
flyktingkonventionens skyddsbegrepp (yrkande 13).
Genèvekonventionen ger enligt motionärerna inte
flyktingstatus åt personer som känner välgrundad
fruktan för förföljelse på grund av kön eller
sexuell läggning. Att så inte är fallet torde enligt
motionärerna till stora delar hänga samman med den
bristande insikt och den bristande acceptans för
annan sexuell läggning än den heterosexuella som
präglade världen då konventionen utarbetades.
Motionärerna anser att Sverige bör verka för ett
tilläggsprotokoll till Genèvekonventionen som skall
ge flyktingstatus även åt personer som förföljs på
grund av kön eller sexuell läggning (yrkande 14).
Yrkanden om ett sådant tilläggsprotokoll förs också
fram i motionerna L459 yrkande 24 av Ana Maria Narti
m.fl. (fp) och U661 yrkande 5 av Ulf Nilsson m.fl.
(fp). I sistnämnda motion begärs också i yrkande 4
ett tillkännagivande om att regeringen bör arbeta
för att förföljelse på grund av kön eller
könsidentitet bör tolkas in enligt
Genèvekonventionens flyktingbegrepp på samma sätt i
alla EU-länder och i yrkande 6 ett tillkännagivande
om att Migrationsverket skall ges i uppdrag att göra
en studie över tillämpningen av 3 kap. 3 § 3 såvitt
avser homosexuella. Motionärerna hänvisar till att
verket tidigare fått ett liknande uppdrag när det
gäller förföljelse på grund av kön. I den nämnda
motionen L459 begärs i yrkande 23 även ett
tillkännagivande om att den svenska
flyktingpolitiken rörande förföljelse av homo- och
bisexuella personer bör bli liberalare.
Matz Hammarström m.fl. (mp) anför i motion So450
yrkande 10 att bestämmelserna i utlänningslagen om
förföljelse på grund av kön eller homosexualitet
inte tillämpas i avsedd utsträckning. Många som
söker skydd blir inte trodda av myndigheterna och
denna problematik bör uppmärksammas av regeringen.
Även Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp) menar i motion
Sf6 att utlänningslagens bestämmelser om dem som
förföljs på grund av kön eller homosexualitet inte
tillämpas på avsett sätt och det gäller också övriga
i 3 kap. 3 § utlänningslagen nämnda kategorier
förföljda. I yrkande 3 begärs ett tillkännagivande
om att regeringen måste uppmärksamma berörda
myndigheter på nämnda förhållanden.
Tasso Stafilidis m.fl. (v, s, c, fp, mp) begär i
motion Ju724 yrkande 28 ett tillkännagivande om att
förföljelse på grund av kön, sexuell läggning eller
könsidentitet skall föras in i flyktingbegreppet i 3
kap. 2 § utlänningslagen. Motionärerna anför att i
många länder är homosexualitet förbjuden. I vissa
länder kan också dödsstraff utdömas för homosexuella
handlingar. I andra länder kan religion och
kulturtraditioner göra det svårt att leva som homo-
eller bisexuell eller transperson även om detta inte
är förbjudet.
I motion U661 av Ulf Nilsson m.fl. (fp) begärs i
yrkande 3 att tolkningen av den svenska
lagstiftningen bör vidgas så att flyktingbegreppet
även omfattar förföljelse på grund av en persons
sexuella läggning eller könsidentitet.
I motion Sf630 av Berndt Ekholm och Agneta Brendt
(s) begärs ett tillkännagivande om att Sverige i EU
bör verka för att flyktingkonventionen blir ett EG-
direktiv och att en gemensam syn utvecklas kring vad
som avses med utövare av förföljelse. Det bör också
utvecklas gemensamma riktlinjer när det gäller
könsrelaterade asylskäl.
I motionerna tas också upp vissa andra frågor.
I motion U622 yrkande 3 av Lars Ohly m.fl. (v)
begärs ett tillkännagivande om att svenska
myndigheter måste beakta faran för s.k. hedersmord
vid behandling av asylärenden. Enligt motionärerna
har myndigheterna bristande kunskaper när det gäller
kvinnors situation i olika delar av världen. Kvinnor
har i många fall fått utstå en osäker och plågsam
väntan i skräck och i rädsla för utvisning eftersom
myndigheterna inte förstått allvaret i ett riskfyllt
kärleksförhållande eller vilka följder det kan få
för en kvinna som varit utsatt för våldtäkt.
Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion K402
yrkande 3 ett tillkännagivande om att den svenska
behandlingen av asylsökande judar från före detta
Sovjetunionen måste utredas och omprövas. Enligt
motionärerna är svenska myndigheter orimligt
kallsinniga inför den förföljelse av judar som
uppenbarligen förekommer i flera före detta
sovjetrepubliker. Ett huvudproblem tycks vara att
denna förföljelse sällan eller aldrig äger rum på
grund av initiativ i respektive land, utan sker på
initiativ av lokal polis och andra myndigheter som
lever kvar i sovjetsystemets öppet proklamerade
judefientlighet.
I motion U636 yrkande 7 av andre vice talman Eva
Zetterberg m.fl. (v, s, m, kd, fp, c, mp) begärs ett
tillkännagivande om att regeringen vid behandling av
iranska flyktingars möjlighet att få asyl i Sverige
måste beakta de händelser i Iran under våren 2000
som inneburit en kraftig försämring när det gäller
mänskliga rättigheter. Motionärerna framhåller att
efter valet som vanns av reformvänliga strömningar i
Iran har de religiösa ledarnas attityd hårdnat och
fått till följd att exempelvis kvinnor inom den
iranska kvinnorörelsen fängslats.
Magda Ayoub m.fl. (kd) begär i motion Sf645
tillkännagivande om att ett års fortsatt
uppehållstillstånd bör beviljas flyktingar från
Kosovo som befinner sig i Sverige. Flyktingar som
befinner sig i Kosovos närområde bör först återvända
(yrkande 19). Motionärerna anser vidare att den
grupp av flyktingar från Kosovo som kom till Sverige
före kriget våren 2000 och som vistats här i tre
eller fyra år bör få permanent uppehållstillstånd
(yrkande 20). Enligt motionärerna rör det sig om ca
2 000 personer som av humanitära skäl bör få stanna
här.
Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf605
yrkande 26 ett tillkännagivande om gömda flyktingar.
Enligt motionärerna är utredningarna hos
utlänningsmyndigheterna så bristfälliga att de som
efter ett lagakraftvunnet avvisningsbeslut gömmer
sig bör beviljas uppehållstillstånd i Sverige. Vissa
undantag skall dock kunna göras som t.ex. när den
som hotas av avvisning begått ett allvarligt brott.
Även Per Bill m.fl. (m) anför i motion Sf8 att de
flyktingar som gömmer sig skall beviljas
uppehållstillstånd. Enligt motionärerna skulle ett
sådant förfarande innebära starten för en ny svensk
flyktingpolitik där den enskildes rättssäkerhet står
i centrum. I yrkande 1 begärs ett tillkännagivande
härom.
Utskottets ställningstagande
När det gäller den svenska asylpolitiken vidhåller
utskottet att den präglas av humanitet och
generositet. Som utskottet nämnde i betänkande
1999/2000: SfU11 har Sverige under 1990-talet i
förhållande till sin folkmängd tagit emot fler
asylsökande och deras anhöriga än de flesta andra
länder i västvärlden. Sverige har också varit
pådrivande i det internationella samarbetet i syfte
att verka för en solidarisk ansvarsfördelning och
för att stärka flyktingars rättsliga skydd. De
genomförda ändringarna i asyllagstiftningen motsäger
inte detta.
Beträffande skydd för personer som förföljs på
grund av kön eller homosexualitet anförde utskottet
i betänkande 1996/97:SfU5 följande. Så länge någon
enhetlig uppfattning inom EU:s länder inte finns om
att personer som förföljs på grund av kön eller
homosexualitet skall tillerkännas flyktingstatus
anser utskottet att en särskild skyddsregel för
dessa bör finnas som ansluter sig till
flyktingkonventionen och ger samma starka skydd. Den
nya skyddsregeln innebär en avsevärd förstärkning av
skyddet i förhållande till vad som då gällde.
Utskottet pekar i betänkandet också på att en
sammanvägning av de olika skäl för skydd som
personer inom dessa grupper kan anföra kan innebära
att de kan ges flyktingstatus. Omständigheterna kan
också vara sådana att de får skydd på grund av att
de känner välgrundad fruktan för att straffas med
döden eller utsättas för förnedrande behandling
eller bestraffning.
Migrationsverket har nyligen på regeringens
uppdrag gjort en analys av den rättsliga regleringen
och dess tillämpning när det gäller förföljelse på
grund av kön som grund för uppehållstillstånd.
Migrationsverket har dels studerat avgjorda ärenden
under tiden 1997-augusti 2000 avseende kvinnliga
sökande, dels tagit reda på vilka skäl som åberopats
i pågående ärenden oktober-november 2000 vid
Migrationsverket och Utlänningsnämnden.
Sammanfattningsvis konstateras att könsbestämmelsen
inte fått den effekt som måhända varit avsedd. Det
har emellertid visat sig att det finns många
situationer som väl kan betraktas som förföljelse på
grund av kön men där andra bestämmelser är
tillämpliga. Vissa situationer eller företeelser är
också till sin natur sådana att själva könsbegreppet
inte framstår som relevant. Teoretiskt sett borde
det dock finnas situationer som, bortsett från
förföljelse på grund av homosexualitet, faller in
enbart under könsbestämmelsen. Att så inte skett i
praktiken kan enligt Migrationsverket möjligtvis
bero på att det är fråga om ett begränsat antal fall
totalt sett där könsrelaterad förföljelse åberopats
eller att andra omständigheter i det enskilda fallet
har fått avgöra utgången i ärendet.
UNHCR har inlett en översyn av flyktingbegreppet
enligt Genèvekonventionen, varvid även det
könsbaserade skyddet skall ses över. I översynen
hålls globala konsultationer med alla 136 länder som
har undertecknat konventionen. Översynen skall
utmynna i en skrift om vem som är flykting.
Konsultationerna skall avslutas i december 2001 med
ett gemensamt möte med alla länderna.
Utskottet noterar att Europeiska kommissionen
avser att under år 2001 föreslå tillnärmning av
bestämmelserna om beviljande, kvalitet och
innehållet i flyktingstatus och subsidiära
skyddsformer som ger lämplig status. Skyddssökande
bör ha rimligt lika möjligheter att få lämpligt
skydd, oavsett till vilken medlemsstat ansökan
ställs.
Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet motionerna Sf6 yrkande 3, Sf605 yrkandena
9, 13 och 14, Sf630, Ju724 yrkande 28, L459
yrkandena 23 och 24, So450 yrkande 10 och U661
yrkandena 3-6.
Faran för en asylsökande att bli mördad måste enligt
utskottets mening beaktas vid prövningen av en
enskild persons skäl att få uppehållstillstånd i
landet. Det uppdrag regeringen givit
Migrationsverket att utarbeta riktlinjer för hur
kvinnors skyddsbehov bättre skall uppmärksammas och
att sprida kunskap om dessa riktlinjer bland berörd
personal kan här få betydelse. Uppdraget skall
redovisas i april 2001.
Utskottet anser att motion U622 yrkande 3 är
tillgodosett med det anförda, och utskottet
avstyrker motionen.
När det gäller asylsökande judar från före detta
Sovjetunionen vill utskottet hänvisa till sin
behandling under förra riksmötet av en motion om att
dessa bör beviljas asyl i Sverige. Vid beredningen
av denna fråga höll utskottet en utfrågning med
Migrationsverket, Utlänningsnämnden och Judiska
församlingen i Stockholm. Utfrågningen gällde
judarnas situation i Ryssland, Ukraina och
Vitryssland. Vid utfrågningen belystes också den
svenska hanteringen av asylansökningarna. En
redogörelse för den information som lämnades vid
utfrågningen finns redovisad i utskottets betänkande
1999/2000:SfU11 (s. 30-31). I betänkandet
konstaterade utskottet att en bedömning av
skyddsbehovet måste göras i varje enskilt fall.
Migrationsverket hade också vidtagit åtgärder för
att anpassa tillämpningen till Utlänningsnämndens
beslut. Med anledning härav ansåg utskottet att då
behandlad motion inte borde föranleda något
uttalande från riksdagens sida.
Utskottet gör motsvarande bedömning vad gäller
motion K402 yrkande 3, som således avstyrks.
I betänkande 1999/2000:SfU11 (s. 38), i samband
med behandlingen av ett motionsyrkande om varsamhet
vid utvisning till Iran med hänsyn till situationen
där, redogjordes bl.a. för hur utrikesutskottet
nyligen beskrivit situationen i landet. Även vad
gäller asylsökande från Iran gäller dock att en
bedömning av skyddsbehovet måste göras i varje
enskilt fall. Utskottet avstyrker därför motion U636
yrkande 7.
Även när det gäller personer som flytt från Kosovo
så vill utskottet framhålla att frågan om permanent
uppehållstillstånd för asylsökande måste prövas
individuellt. Regeringen beslöt dock i december 2000
att återsändandet av dem som haft tillfälligt skydd
skulle skjutas upp under vintern till den 15 mars
2001. Migrationsverket har nu inlett återsändandet
av dessa personer. Har de sökt asyl, gäller
återsändandet dem som har fått avslag på sin
asylansökan. Med det anförda avstyrker utskottet
motion Sf645 yrkandena 19 och 20.
Utskottet kan inte tillstyrka en ordning där
personer som fått avslag på en asylansökan och som
håller sig gömda för att undgå verkställighet av ett
avvisnings- eller utvisningsbeslut enbart på den
grunden beviljas uppehållstillstånd. Prövningen av
en verkställighet eller av en s.k. ny ansökan skall
ske individuellt i förhållande till gällande lag.
Med detta avstyrker utskottet motionerna Sf605
yrkande 26 och Sf8 yrkande 1.
Dublinkonventionen
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om
Dublinkonventionen.
Jämför reservationerna 15 (v) och 16 (mp)
Dublinkonventionen har till syfte att bestämma vilken
medlemsstat som skall ansvara för prövningen av en
asylansökan som givits in i en av medlemsstaterna.
Enligt Amsterdamfördraget skall konventionen
ersättas av ett gemenskapsrättsligt instrument.
Motioner
Margit Gennser m.fl. (m) framhåller i motion Sf5 att
Dublinkonventionen inte fungerat fullt ut och att
konventionens trovärdighet urholkats. Det är därför
viktigt att den utvärdering som sker resulterar i en
mer effektiv och snabbare process. I yrkande 6
begärs ett tillkännagivande om det anförda.
I motion Sf606 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs
ett tillkännagivande om kriterier för att avgöra
vilken medlemsstat i EU som skall ha ansvaret för
att pröva en asylansökan. Regeringen bör i EU enligt
motionärerna verka för ett direktiv som ersätter
Dublinkonventionen och som grundas på principen att
det land där en asylansökan görs skall vara
ansvarigt för handläggningen av ärendet.
Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp) anför i motion Sf6
att tillämpningen av Dublinkonventionen blivit
alltför snäv. Sverige bör mer använda sig av
möjligheten att med den asylsökandes samtycke pröva
ansökan även om prövningen formellt enligt
konventionen inte åligger Sverige. I yrkande 8
begärs ett tillkännagivande om det anförda.
Utskottets ställningstagande
En utvärdering av Dublinkonventionen har inletts av
Europeiska kommissionen inför utarbetande av en ny
rättsakt som skall ersätta den nuvarande
konventionen. Kommissionen har i sitt meddelande den
22 november 2000 (KOM (2000) 755) om ett gemensamt
asylförfarande angivit att den nya rättsakten
troligen kommer att följa konventionens
grundläggande principer med vissa förbättringar på
erfarenhetens grund. Inrättas ett gemensamt
asylförfarande och en enhetlig status blir det
enligt kommissionen dock naturligare än i dagsläget
att överväga om man bör använda ett system där det
enda kriteriet är var ansökan görs som kompletteras
av ett förenklat och tack vare Eurodac effektivt
system för återtagande.
Utskottet anser inte att riksdagen nu skall göra
något uttalande om Dublinkonventionen, varför
motionerna Sf5 yrkande 6, Sf606 och Sf6 yrkande 8
avstyrks.
Gränskontrollfrågor har tidigare behandlats i olika
arbetsgrupper, dels inom EU, dels inom ramen för
Schengensamarbetet. Med anledning av
Schengensamarbetets integrering i EU-arbetet har
gränskontrollfrågorna samordnats i en särskild
arbetsgrupp under första pelaren. Arbetsgruppen
diskuterar bl.a. frågor som rör personkontrollen vid
EU:s yttre gränser, utplacering av dokumentrådgivare
på flygplatser och utsändande av s.k. sambandsmän
till gränskontrollstationer vid EU:s yttre gränser.
Schengensamarbetets huvudsyfte är att uppnå fri
rörlighet för personer mellan de deltagande
staterna. Med fri rörlighet i detta sammanhang avses
att ingen personkontroll skall genomföras vid gräns
mellan deltagande stater. Samarbetet bygger på ett
avtal från 1985 och en tillämpningskonvention från
1990. Härutöver finns ett antal
tillämpningsföreskrifter. Samarbetet omfattar i dag
samtliga EU:s medlemsstater (med undantag för Irland
och Storbritannien) samt Island och Norge. De
nordiska staternas operativa inträde har skett den
25 mars 2001. Schengenregelverket bygger bl.a. på
att deltagande stater harmoniserat sina
viseringsbestämmelser och regler för personkontroll
vid de yttre gränserna m.m. I samarbetet ingår också
ett gemensamt datoriserat informationssystem,
Schengen Information System (SIS), som innehåller
uppgifter om personer som skall nekas inresa,
personer som är efterlysta, stulna vapen m.m.
Motioner
I motion Sf615 av Gudrun Schyman m.fl. (v) anförs
att regeringen måste motsätta sig varje reglering i
EU som skärper transportörsansvaret och verka för
att de regler som nu finns avvecklas (yrkande 2).
Motionärerna anser också att systemet med Airline
Liaison Officers måste avvecklas. Systemet innebär
att statliga tjänstemän stationeras vid ambassader
och konsulat för att hjälpa flygbolagens personal
med äkthetskontroller av resehandlingar. Av de
handböcker som dessa tjänstemän använder, liksom av
registreringsrapporter om deras aktiviteter, framgår
att det i dessa inte finns några resonemang om skydd
för flyktingar eller mänskliga rättigheter över
huvud taget (yrkande 3).
Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf605
yrkande 3 ett tillkännagivande om ett svenskt
initiativ till att målet för tullarbetet och
gränskontrollen i EU förskjuts mot säkerhet för
människor för att undvika tragedier där människor i
värsta fall omkommer instängda i lufttäta
containrar.
I motion Sf645 yrkande 2 av Magda Ayoub m.fl. (kd)
begärs ett tillkännagivande om att de villkor som
gäller för inresa till länder inom Schengenområdet
inte får utnyttjas till att stänga asylsökande ute.
Enligt motionärerna innebär samarbetet att det blir
nödvändigt att stärka gränskontrollen i förhållande
till medborgare från tredje land.
Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) anför i motion U511 att
Schengensamarbetet innebär att den fria rörligheten
begränsas. Genom att införa stränga
viseringsbestämmelser minskas antalet flyktingar som
ens kommer fram till ett medlemsland. I yrkande 7
begärs ett tillkännagivande om det anförda.
Utskottets ställningstagande
Avsikten med Schengensamarbetet är att Europa på
sikt kan bli ett område utan inre gränser. En
naturlig del av en sådan utveckling är att den yttre
gränskontrollen stärks som motvikt till avskaffandet
av den inre gränskontrollen och för att motverka en
ökad brottslighet.
Vid riksdagens godkännande av Sveriges anslutning
till Schengensamarbetet hänvisade utskottet (yttr.
1997/98:SfU3y) bl.a. till att såväl nuvarande som
tidigare regeringar lagt stor vikt vid det
internationella samarbetet i syfte att verka för en
solidarisk ansvarsfördelning och för att stärka
flyktingars rättsliga skydd. Utskottet erinrade
också om att EU:s framtida flyktingpolitik bygger
bl.a. på att alla medlemsstater har slutit upp kring
Europakonventionen och FN:s flyktingkonvention.
Utskottet vidhåller denna uppfattning och anser att
motionerna Sf645 yrkande 2 och U511 yrkande 7 därmed
är tillgodosedda.
I samband med det operativa inträdet i Schengen
har nu ifrågasatts om de svenska reglerna om
transportörsansvar stämmer överens med
bestämmelserna i Schengenkonventionen när det gäller
möjligheten att ålägga en transportör ekonomiska
sanktioner. Regeringen har därför givit
Anhörigkommittén i tilläggsdirektiv (dir. 2000:81)
att göra en översyn av utlänningslagens bestämmelser
om transportörsansvar. Vid utredningsarbetet skall
kommittén beakta de internationella åtaganden som
Sverige har gjort på området, särskilt artikel 26.2
i Schengenkonventionen, samt det övriga
internationella arbete som pågår. Utredningen bör
presentera förslag till den författningsreglering
som behövs för att uppfylla Sveriges internationella
åtaganden. Det understryks att eventuella förslag
självfallet måste vara förenliga med
Genèvekonventionen. Uppdraget skall redovisas senast
den 31 juli 2001.
Här bör också nämnas att Frankrike har presenterat
ett direktivförslag som gäller transportörsansvar
och som nu diskuteras i rådet. Den svenska
ståndpunkten, som den angavs i en rådspromemoria
från Utrikesdepartementet inför ministerrådsmöte för
rättsliga och inrikes frågor den 30 november - den 1
december 2000, är att sanktioner aldrig får riktas
mot asylsökande samt att transportörer måste
undantas från ansvar om de personer som befordras
accepteras som asylsökande.
Utskottet kan konstatera att frågan om hur ett
transportörsansvar bör utformas för närvarande är
aktuell såväl i Anhörigkommittén med anledning av
Schengensamarbetet som i ministerrådet, något som
kan komplicera beredningsarbetet. Utskottet anser
dock inte att riksdagen nu bör göra något uttalande
i frågan, varför motionerna Sf615 yrkandena 2 och 3
samt Sf605 yrkande 3 avstyrks.
Massflykt och tidsbegränsade
uppehållstillstånd
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om massflykt
och tidsbegränsade uppehållstillstånd.
Gällande ordning
I en massflyktssituation får tidsbegränsade
uppehållstillstånd ges under högst två år.
Regeringen har i 2 kap. 4 a § utlänningslagen
bemyndigats att i en förordning meddela när sådana
tillstånd skall ges. Föreskrifterna skall anmälas
till riksdagen inom tre månader. Om ett
återvändandeprogram har inletts, kan tiden förlängas
med högst två år. Vid massflykt förutsätts också
konsultationer med andra länder och internationella
organisationer om fördelning av ansvar för att ge de
drabbade stöd och skydd.
Bestämmelserna har hittills tillämpats för den
massflyktssituation som krisen i Kosovo föranledde.
Enligt förordningen (1999:209) om tidsbegränsade
uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden skulle
medborgare i Förbundsrepubliken Jugoslavien, som kom
från provinsen Kosovo och som inte kunde återvända
dit på grund av förhållandena där, anses ha behov av
tillfälligt skydd. Under förutsättning att
personerna hade behov av skydd i Sverige fick de
beviljas ett tidsbegränsat uppehållstillstånd. Den
första tillståndsperioden skulle vara elva månader,
senare dock begränsat till längst den 30 april 2000,
då förordningen också skulle upphöra att gälla.
Motioner
Bo Könberg och Johan Pehrson (fp) begär i motion Sf7
yrkande 2 ett tillkännagivande om att det nu bör
läggas fram ett nationellt massflyktsförslag som
värnar den individuella asylrätten. Motionärerna
menar att den svenska regeringen i stället för att
nu agera inväntar resultatet av ett EU-förslag om
massflykt som enligt motionärerna brister i respekt
för den individuella asylrätten. Ett sådant yrkande
förs också fram av Lars Leijonborg m.fl. (fp) i
motion Sf605 yrkande 21. De senare anför också att
det inte är möjligt att i förväg fastställa vad som
kan anses utgöra en massflyktssituation. En
bedömning bör i stället ske från fall till fall i
samråd med UNHCR (yrkande 19). Motionärerna
motsätter sig också tillfälliga uppehållstillstånd
som ett regelmässigt inslag i svensk flyktingpolitik
(yrkande 20).
Utskottets ställningstagande
Som en följd av kriget i Jugoslavien och den
massflyktssituation Europa ställdes inför
presenterade Europeiska kommissionen två förslag,
1997 och 1998, om tillfälligt skydd, som dock inte
ledde till beslut. Efter Amsterdamfördragets
ikraftträdande har kommissionen den 24 maj 2000 lagt
ett nytt förslag. Förslaget gäller direktiv om
miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv
tillströmning av fördrivna personer och om åtgärder
för att främja en balans mellan medlemsstaternas
insatser för att ta emot dessa personer och bära
följderna av detta.
Frågan är en prioritet för det svenska
ordförandeskapet och förhandlingar pågår för
närvarande i rådsarbetsgruppen för asyl. Bedömningen
är att en politisk överenskommelse skall kunna
träffas på rådsmötet i maj. Utestående frågor är
artikel 4, giltighetstiden, artiklarna 5-6,
beslutandeförfarande, artikel 16, tillgång till
asylförfarandet samt artikel 25, solidaritet.
Såväl Storbritannien som Irland bedömer att de
kommer att ansluta sig till direktivet.
Eftersom ett rådsbeslut ser ut att kunna förväntas
relativt snart bör detta avvaktas innan regeringen
lägger fram förslag om svensk lagstiftning i frågan.
Utskottet avstyrker därför motionerna Sf7 yrkande 2
och Sf605 yrkandena 19 och 21. Utskottet instämmer
däremot i att tillfälliga uppehållstillstånd inte
skall vara något regelmässigt inslag i svensk
flyktingpolitik. Motion Sf605 yrkande 20 är därmed
tillgodosett.
Familjeåterförening
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om
familjeåterförening.
Jämför reservationerna 20 (m), 21 (kd) och 22
(c, fp)
Gällande ordning
I 2 kap. 4 § utlänningslagen regleras i vilka fall
uppehållstillstånd får ges till andra personer än
skyddsbehövande. Genom ändringarna i utlänningslagen
fr.o.m. 1997 preciserades familje- och
anhörigbegreppen i lagen. Enligt nu gällande
bestämmelser får uppehållstillstånd beviljas make,
maka eller sambo och ogifta barn under 18 år till
någon som är bosatt i Sverige eller fått
uppehållstillstånd för bosättning här. Vidare får
uppehållstillstånd ges till andra nära anhöriga som
ingått i samma hushåll som en sådan person.
Homosexuella förhållanden likställs med
heterosexuella. Det finns också en möjlighet att
bevilja uppehållstillstånd till en utlänning som
annars har särskild anknytning till Sverige. Det kan
i sådana fall exempelvis röra sig om en person som
inte tidigare är gift eller sambo med någon här i
landet och som skall komma hit för att ingå
äktenskap eller inleda ett samboförhållande och som
enligt den praxis som rådde före den 1 januari 1997
beviljades uppehållstillstånd. Det kan också röra
sig om en nära anhörig till en som fått
uppehållstillstånd som skyddsbehövande.
Uppehållstillstånd kan också beviljas en utlänning
som av humanitära skäl bör få bosätta sig i Sverige
eller en utlänning som har fått arbetstillstånd
eller som har sin försörjning ordnad på annat sätt.
Vid prövning av en ansökan om uppehållstillstånd
enligt förevarande bestämmelser skall beaktas om
utlänningen kan förväntas föra en hederlig vandel.
Uppehållstillstånd i anknytningsfall skall
utverkas före inresan till Sverige, och en ansökan
om uppehållstillstånd får som huvudprincip inte
bifallas efter inresan. Undantag skall dock kunna
göras om utlänningen har stark anknytning till en i
Sverige bosatt person och det skäligen inte kan
krävas att utlänningen återvänder till ett annat
land för att ge in ansökan där.
Motioner
Margit Gennser m.fl. (m) begär i motion Sf5 yrkande
8 ett beslut om att försörjningsansvar vid
familjeåterförening utreds. Om ett
försörjningsansvar införs kan enligt motionärerna
reglerna för anhöriginvandring göras mer generösa.
Kommittén för översyn av utlänningslagens
bestämmelser om anhöriginvandring bör därför få
tilläggsdirektiv i detta avseende.
I motion Sf605 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
anförs att utredningen om anhöriginvandringen
omedelbart måste påbörja sitt arbete (yrkande 15).
På EU-nivå är det enligt motionärerna synnerligen
viktigt att det kommer till stånd gemensamma
minimiregler för rätt till familjeåterförening. Det
är inte hållbart att det finns en stort antal olika
definitioner av vem som är att anse som anhörig
(yrkande 16).
Magda Ayoub m.fl. (kd) begär i motion Sf645
yrkande 6 ett beslut om att återinföra den s.k.
sista länken-bestämmelsen. Enligt motionärerna är
det inte nödvändigt att i detta avseende invänta
resultatet av Anhörigutredningens arbete.
Motionärerna anser också att utredningen bör få
tilläggsdirektiv att ta fram tydliga och klara
regler för när anhöriginvandring kan komma i fråga
(yrkande 7).
Utskottets ställningstagande
I ett tillkännagivande till regeringen (bet.
1998/99:SfU5, rskr. 1998/99:162) begärde riksdagen
att de bestämmelser i utlänningslagen som reglerar
anhörigas invandring utanför kärnfamiljen och som
trädde i kraft den 1 januari 1997 borde utvärderas.
I utvärderingen borde uppmärksammas speciellt udda
och ömmande fall liksom även sista länken-fall och
andra speciella anknytningar.
I en av regeringen tillsatt parlamentarisk
kommitté skall utlänningslagens bestämmelser om
anhöriginvandring till Sverige utredas. I direktiven
till utredningen (dir. 2000:36) anges bl.a. att
kommittén skall utvärdera effekterna av de ändringar
av utlänningslagens bestämmelser om
anhöriginvandring som trädde i kraft den 1 januari
1997. Speciellt udda och ömmande fall skall
uppmärksammas liksom s.k. sista länk-fall och andra
speciella anknytningar där humanitära skäl kan tala
för att medge invandring. Möjligheten för äldre
anhöriga att hålla kontakt med anhöriga i Sverige
genom att få visering och uppehållstillstånd för
besök skall också beaktas. Mot bakgrund härav och
med beaktande av utvecklingen inom EU skall
Anhörigkommittén överväga om utlänningslagens
bestämmelser behöver ändras, särskilt med hänsyn
till personer med samtliga nära släktingar här
("sista länk"-fall).
Beträffande utvecklingen i EU anges att kommittén
särskilt skall beakta det förslag till direktiv om
rätt till familjeåterförening som lades fram under
början av år 2000 (KOM (1999) 638), där kommissionen
föreslår bl.a. att den i EU bosatte skall anses som
sökande och inte den person som befinner sig i
utlandet, även unionsmedborgare som inte utövat sin
rätt till fri rörlighet skall omfattas av de mer
generösa reglerna för familjåterförening i rådets
förordning (EG) nr 1612/68 och anhöriga i rakt
uppstigande led skall ges möjlighet att återförenas,
om ett beroendeförhållande till den i EU bosatte
föreligger och ett familjemässigt stöd i
ursprungslandet saknas. Kommissionen föreslår också
att det skall finnas möjlighet att tillämpa en
ordning med försörjningskrav, inkluderande
sjukvårdsförsäkring, dock inte för flyktingar och
andra skyddsbehövande. Vidare föreslås att
direktivet skall omfatta endast "anknytningar" av
varaktig karaktär medan övriga fall överlämnas för
reglering i nationell lagstiftning. Kommittén skall
slutredovisa sitt uppdrag senast den 1 juni 2001.
I sammanhanget vill utskottet påpeka att
kommissionen i oktober 2000 lagt fram ett ändrat
förslag till direktiv om familjeåterförening (KOM
(2000) 624). Behandlingen av detta förslag
prioriteras under det svenska ordförandeskapet och
enligt uppgift fortskrider beredningsarbetet i
ifrågavarande arbetsgrupp bra. Utskottet anser att
det anförda tillgodoser syftet med motion Sf605
yrkande 16.
I övrigt anser utskottet att resultatet av
kommitténs arbete bör avvaktas och avstyrker med det
anförda motionerna Sf5 yrkande 8 samt Sf645
yrkandena 6 och 7. Motion Sf605 yrkande 15 är
tillgodosedd med det arbete som inletts i
Anhörigkommittén.
Uppehållstillstånd på grund av
anknytning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om
- uppehållstillstånd på grund av anknytning
-
- arrangerade äktenskap.
-
Jämför reservation 23 (v, fp, mp)
Gällande ordning
Den 1 juli 2000 har genom ändringar i
utlänningslagen skyddet för kvinnor i
anknytningsärenden förstärkts (prop. 1999/2000:43,
bet. 1999/2000:SfU9, rskr. 1999/2000:159). När det
gäller s.k. snabba anknytningar, dvs. en anknytning
som inte bestått någon längre tid, skall ett
uppehållstillstånd vid första beslutstillfället
tidsbegränsas, s.k. uppskjuten invandringsprövning.
Ett nytt tidsbegränsat uppehållstillstånd eller ett
permanent uppehållstillstånd får ges om förhållandet
består. Uppskjuten invandringsprövning tillämpas
normalt under två år innan permanent
uppehållstillstånd beviljas.
Fortsatt uppehållstillstånd kan beviljas även om
förhållandet upphört inom tvåårstiden för den
uppskjutna invandringsprövningen, om sökanden eller
sökandens barn utsatts för våld eller för handlingar
som innefattar allvarlig kränkning av sökandens
eller barnets frihet eller frid.
Ett uppehållstillstånd kan också nekas en sökande
innan bosättning sker här i landet även om
förhållandet framstår som seriöst, om det finns en
påtaglig risk för att sökanden kommer att utsättas
för våld eller annan allvarlig kränkning i
förhållandet.
Motioner
I motion A812 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) anförs
att varje år gifter sig utländska kvinnor med
svenska män och flyttar till Sverige. De flesta
kvinnor får en bra tillvaro. De kvinnor som blir
utsatta för misshandel har en svår situation
eftersom de om de lämnar mannen riskerar att bli
utvisade om de har vistats kortare tid än två år i
Sverige. En prövning om att få uppehållstillstånd
bör för dessa kvinnor göras utan dröjsmål, och om de
så önskar bör de få ett uppehållstillstånd förutsatt
att det inte rör sig om ren skeninvandring. I
yrkande 24 begärs ett tillkännagivande om det
anförda.
Carina Hägg (s) anför i motion Sf623 att det
förekommer att unga kvinnor kontaktar
Migrationsverket och uppger att de inte kan godta
ett arrangerat äktenskap. Det svenska samhället
måste enligt motionären vara tydligt och garantera
kvinnors och unga flickors rättigheter. De skall
inte behöva riskera sin frihet och rätten till egna
livsval när de lever i Sverige. En utredning om hur
tvångsäktenskap hanteras bör företas. Motionären
begär ett tillkännagivande om det anförda.
I motion Sf620 yrkande 1 av Berndt Ekholm (s)
begärs ett tillkännagivande om förbättrade
möjligheter att ansöka om uppehållstillstånd i
Sverige utan att den sökande behöver lämna landet.
Som exempel på en sådan situation nämns att många
asylsökande ingår äktenskap under handläggningstiden
och sedan söker uppehållstillstånd på grund av
anknytning.
Utskottets ställningstagande
Som framgått har regelverket avseende
uppehållstillstånd på grund av anknytning nyligen
ändrats. De företagna förändringarna innebär ett
förstärkt skydd för de kvinnor som har
uppehållstillstånd med s.k. uppskjuten
invandringsprövning. I de fall det görs sannolikt
att sökanden eller dennes barn utsatts för övergrepp
av allvarlig art under sammanboendet och
förhållandet upphört främst på grund av detta skall
uppehållstillstånd i regel beviljas. Enligt
uttalanden i förarbetena till den ovan nämnda
lagändringen förutsätter detta dels att
sammanboendet inte varit helt kortvarigt, dels att
det från början varit fråga om ett seriöst
förhållande. Att en prövning om uppehållstillstånd i
de fall där förhållandet upphört inom tvåårsperioden
görs med minsta möjliga tidsutdräkt är enligt
utskottets mening givet. Migrationsverket har dock
uppgivit att antalet anknytningsärenden ökat något
och att varje ärende nu tar längre tid att utreda
eftersom båda parter hörs muntligen. Utskottet
förutsätter att effekterna av de nya bestämmelserna
fortlöpande följs. Mot bakgrund av det anförda
avstyrker utskottet motionerna Sf620 yrkande 1 och
A812 yrkande 24.
I det nämnda betänkandet 1999/2000:SfU9 anförde
utskottet med anledning av motioner om arrangerade
äktenskap bl.a. följande. Utskottet delar dock
regeringens uppfattning att när det är fråga om
förhållanden som kan konstateras ha sin bakgrund i
ett traditionellt kulturmönster bör
uppehållstillstånd kunna beviljas trots att parterna
träffats i begränsad omfattning och kanske saknar
närmare kunskap om varandra. Utskottet vill
framhålla att uppehållstillstånd inte skall beviljas
vid tvångsäktenskap. Därvidlag blir, såsom också
framhålls i propositionen, den muntliga utredningen
av mycket stor betydelse och måste omgärdas med
olika åtgärder för att säkerställa att det verkligen
är parternas fria vilja som kommer till uttryck vid
arrangerade äktenskap.
I Anhörigkommitténs uppdrag ingår också att
överväga om den s.k. seriositetsprövningen vid
arrangerade äktenskap kan förbättras. I direktiven
anges bl.a. att tidigare utredningar konstaterat att
det finns framför allt kvinnor som far illa i
arrangerade äktenskap.
I avvaktan på resultatet av utredningens arbete
bör riksdagen inte göra något ytterligare uttalande.
Utskottet avstyrker motion Sf623.
Visering
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om
- viseringspliktiga länder
-
- visum för släktbesök
-
- besöksutbyte med Ryssland.
-
Jämför reservationerna 24 (v, kd, fp) och 25
(v, kd, c, fp, mp)
Gällande ordning
En utlänning som reser in i eller vistas i Sverige
skall ha visering om inte utlänningen har
uppehållstillstånd eller är medborgare i annat
nordiskt land. Regeringen får föreskriva andra
undantag från kravet på visering. Visering innebär
tillstånd att resa in i och vistas i Sverige under
viss kortare tid och ges för högst tre månaders
vistelse vid varje tillfälle om inte annat följer av
föreskrifter som regeringen meddelar. Visering får
begränsas även i övrigt och får förenas med de
villkor som kan behövas.
Regeringens föreskrifter om undantag från
viseringsplikt m.m. finns i 2 kap.
utlänningsförordningen. Enligt 6 § får visering ges
för längre tid än tre månader, dock högst ett år, om
det föreligger särskilda skäl för det.
Förordning EG 539/2001 gäller fastställande av en
förteckning över tredje länder vars medborgare är
skyldiga att inneha visering när de passerar EU:s
yttre gränser och en förteckning över de länder vars
medborgare är undantagna från detta krav.
Motioner
I ett antal motioner tas upp frågor som rör den
förteckning över tredje länder vars medborgare är
skyldiga att inneha visering när de passerar EU:s
yttre gränser och de svårigheter den får till följd
för människor som vill söka en fristad i något av
medlemsländerna.
I motionerna Sf7 yrkande 5 av Bo Könberg och Johan
Pehrson (fp), Sf605 yrkandena 4 och 5 samt K398
yrkande 16 av Lars Leijonborg m.fl. (fp), Sf645
yrkande 8 av Magda Ayoub m.fl. (kd) och Sf615
yrkande 1 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs
tillkännagivanden om att listan över
viseringspliktiga länder bör göras kortare och att
EU:s viseringspolitik inte bör användas för att
hindra skyddsbehövande från att söka skydd i ett EU-
land. Den nuvarande politiken får också till följd
att människosmugglingen kan öka.
I motion Sf605 yrkande 18 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) begärs ett tillkännagivande om att den svenska
viseringspolitiken vad gäller släktbesök måste göras
mer generös. Det är oacceptabelt att människor som
inte begått brott inte kan få besök av sina anhöriga
i sitt nya hemland. I många fall avslår
Migrationsverket slentrianmässigt ansökningar bara
på den grunden att det inte kan uteslutas att en
besökande kan komma att ansöka om uppehållstillstånd
under vistelsen i Sverige.
Även Magda Ayoub m.fl. (kd) begär i motion Sf645
yrkande 9 en mer generös viseringspolitik för
släktbesök. Det kan enligt motionärerna inte
tolereras att anhöriga och närstående förvägras
besöka sina släktingar. Motionärerna anför vidare
att de olika rutiner ambassaderna har måste utredas
och att samma krav måste ställas på den sökande
oavsett vilket land man söker från (yrkande 10). Den
referensblankett som den sökandes anförvant i
Sverige skall fylla i är både omfattande och
svårförståelig. Det är viktigt att i detta avseende
tänka på att många referenspersoner har svenska som
sitt andra språk och därför kan behöva hjälp med
ifyllandet. Referensblankettens utformning och språk
bör enligt motionärerna ses över så att blanketten
blir lättare att fylla i (yrkande 11).
I motion Sf642 av Lennart Klockare och Kristina
Zakrisson (s) begärs ett tillkännagivande om att
regeringen tillsammans med övriga nordiska länder
och EU verkar för att bestämmelserna för resor till
och från Ryssland förenklas. Motionärerna framhåller
att Sverige har goda kontakter med Ryssland. Motiven
för kontakterna är ekonomiska och kulturella och bör
stimulera till ett samarbete som syftar till att
skapa en fredlig framtid. Från och med hösten 1999
har nya besvärliga och för resenärerna
kostnadskrävande bestämmelser införts för den som
vill besöka Ryssland. Svårigheterna rör i första
hand visumhandlingar, inbjudningar och
viseringsavgifter. Om inte det förhållandet ändras
kommer Sverige att förlora viktiga kontakter med
Ryssland.
Utskottets ställningstagande
Av det av riksdagen godkända betänkandet Svensk
migrationspolitik i globalt perspektiv (bet.
1996/97:SfU5, rskr. 1996/97:80) framgår att det
övergripande målet för den svenska
viseringspolitiken är att skapa så stor frihet som
möjligt för personer att röra sig över gränserna.
Det är av största vikt att kontakter mellan
människor i olika länder underlättas, såväl i fråga
om släktkontakter som kommersiella och kulturella
förbindelser på olika plan. Önskemålet om fri
rörlighet måste dock ställas mot nödvändigheten av
att upprätthålla den reglerade invandringen.
Utskottet framhöll i betänkandet att
viseringspolitiken i särskilt hög grad är en del av
vår invandringspolitik, där det är nödvändigt att
politiken inte skiljer sig alltför mycket från våra
grannländers. En svensk viseringsfrihet i
förhållande till länder vars medborgare är
viseringspliktiga i de flesta andra länder skulle
kunna leda till ett mycket stort invandringstryck,
menade utskottet. I propositionen (1996/97:25)
redovisades också de åtaganden rörande visering som
Sveriges medlemskap i EU respektive anslutning till
Schengensamarbetet medför. Beträffande förhållandet
mellan viseringspolitik och möjligheten att söka
asyl anförde regeringen att viseringskrav endast i
mycket liten utsträckning torde hindra människor
från att söka skydd, men att det däremot kan vara
ett hinder för dem att söka asyl just i Sverige.
Regeringen framhöll emellertid att det inte finns
någon rätt för asylsökande att själv välja asylland.
Om andra länder får ta emot oproportionellt många
skyddsbehövande får detta lösas genom
internationellt samarbete. När det gäller besök av
släktingar och besök av kommersiella och kulturella
skäl underströk regeringen vikten av att
viseringskrav inte i onödan försvårar detta. Vidare
erinrades om att det ankommer på Migrationsverkets
styrelse att besluta bl.a. om riktlinjer för verkets
beslut i ärenden om visering och om att
representanter för fem av riksdagspartierna ingår i
styrelsen.
Utskottet vidhåller denna uppfattning om
viseringspolitiken. Utskottet vill också nämna att
ministerrådet nyligen antagit förordning EG 539/2001
om vilka länders medborgare som behöver visering
respektive vilka som är undantagna från
viseringskravet. Genom denna förordning harmoniseras
viseringspolitiken fullt ut vad avser
landförteckningarna, vilket i sin tur innebär att
det inte längre finns några tredje länder för vilka
medlemsstaterna ensidigt får bestämma om medborgarna
i dessa länder skall omfattas av viseringskrav eller
inte. Förordningen ersätter tidigare förordning och
Schengenregelverkets förteckning.
Enligt uppgift avser regeringen att verka för att
listan över viseringspliktiga länder blir så kort
som möjligt. Detta tillgodoser motionerna Sf7
yrkande 5, Sf605 yrkandena 4 och 5, K398 yrkande 16,
Sf645 yrkande 8 och Sf615 yrkande 1.
Vad gäller visum för släktbesök kan nämnas att
Migrationsverkets styrelse nyligen har beslutat om
riktlinjer för visumhanteringen, något som inte
funnits tidigare. Vidare har Riksdagens revisorer
upprättat en informationsrapport, Visum för besök i
Sverige - regler, riktlinjer och praktisk hantering,
beslutad av revisorerna i plenum den 8 februari
2001. Revisorerna anser mot bakgrund av den
information som inhämtats att regeringen bör ta
ytterligare initiativ till att förbättra statistiken
över viseringar och visumavhopp efter medborgarskap
samt resultaten av avhoppen i form av erhållna
uppehållstillstånd. Vidare anser revisorerna att
sambandet mellan visering och uppehållstillstånd bör
klargöras så att politiken blir konsistent. En
tydligare vägledning från regeringens sida vad
gäller riktlinjerna för visering vore också önskvärd
enligt revisorerna.
Utskottet, som noterar att det även ingår i
Anhörigkommitténs uppdrag att beakta möjligheten för
äldre anhöriga att hålla kontakt med anhöriga i
Sverige genom att visering och uppehållstillstånd
för besök beviljas, förutsätter att de förhållanden
som påtalats av Riksdagens revisorer uppmärksammas
av regeringen.
Något uttalande med anledning av motionerna Sf605
yrkande 18 och Sf645 yrkandena 9-11 bör riksdagen
inte göra, varför motionerna avstyrks.
Även frågan om visum m.m. för besöks- och
affärsutbyte med Ryssland togs upp vid utskottets
utfrågning av Migrationsverket den 6 februari 2001.
Från Migrationsverkets sida anfördes att
visumansökningarna hanteras generöst. Den svenska
ambassaden i Moskva beviljar årligen ca 40 000
visumansökningar och generalkonsulatet i St
Petersburg beviljar årligen tiotusentals
ansökningar. Eftersom s.k. avhopp från Ryssland har
varit få bifalls merparten, dock är
handläggningstiderna långa eftersom antalet
ansökningar är så stort. Utskottet förutsätter att
Migrationsverket fortlöpande följer hur
handläggningstider m.m. utvecklas när det gäller
visumansökningar för besök i Sverige så att
besöksutbyte mellan länderna underlättas. Såväl inom
EU som i det nordiska samarbetet prioriteras
samarbete med Ryssland - i det nordiska samarbetet
gäller detta i första hand nordvästra Ryssland, som
hör till det s.k. närområdet - och även detta bör
främja besöksutbyte med Ryssland. Det anförda
tillgodoser enligt utskottets mening motion Sf642.
Arbetskraftsinvandring
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om
- arbetskraftsinvandring
-
- delegering till universitet och högskolor
-
- utländska bärplockare.
-
Jämför reservationerna 26 (m), 27 (c, fp), 28
(mp) och 29 (v)
Motioner
Margit Gennser m.fl. (m) begär i motion Sf5 yrkande
1 ett tillkännagivande om arbetskraftsinvandring.
Arbets- och uppehållstillstånd bör kunna beviljas om
en sökande kan visa att ett seriöst arbetserbjudande
föreligger. Motionärerna anser också att en översyn
av regelverket beträffande arbetskraftsinvandring
snarast bör genomföras.
I motion Sf8 av Per Bill m.fl. (m) begärs
tillkännagivanden om att alla som på egen hand kan
försörja sig här i landet bör beviljas arbets- och
uppehållstillstånd (yrkande 2) och att regeringen
bör lägga fram förslag om en fri
arbetskraftsinvandring (yrkande 3). Vidare begär Per
Bill m.fl. (m) i motion Sf628 ett tillkännagivande
om att möjliggöra en svensk motsvarighet till "Green
Card". Motionärerna anser att Sverige skall ha en
öppen invandringspolitik där alla som vill skapa sig
en bättre framtid är välkomna. Det amerikanska
systemet med Green Card har inneburit att
hundratusentals ofta högutbildade personer fått
möjlighet till permanent uppehållstillstånd.
Grunddragen i systemet bör anammas av Sverige.
I motion Sf619 yrkande 2 av Maud Ekendahl och Hans
Hjortzberg-Nordlund (m) begärs ett tillkännagivande
om att en viss arbetskraftsinvandring bör
eftersträvas. Motionärerna framhåller att Sverige
behöver välutbildade människor från andra länder för
att vårt land i längden skall kunna hävda sig i en
globaliserad värld. Arbetskraftsinvandrare har
tidigare gjort värdefulla insatser i Sverige.
I motion Sf605 anför Lars Leijonborg m.fl. (fp)
att det finns det mycket som talar för att Sverige
inom en snar framtid kommer att stå inför en
betydande arbetskraftsbrist. Regeringen bör därför
snarast tillsätta en utredning för att se över
möjligheterna till en modern politik för
arbetskraftsinvandring. I detta bör inbegripas
möjligheten att på plats i Sverige ansöka om
arbetstillstånd och att ansvaret för tillstånd
flyttas över från Migrationsverket till
Arbetsmarknadsstyrelsen. I yrkande 17 begärs ett
tillkännagivande om det anförda.
Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp) anför i motion Sf6
att den demografiska utvecklingen är oroande och att
det därför finns skäl att öka invandringen. I
yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om det
anförda.
Göran Lindblad (m) begär i motion Sf618 att
riksdagen beslutar om möjlighet för universitet och
högskolor att på Migrationsverkets delegation
bevilja temporära uppehållstillstånd för studenter
och forskare. En sådan reform vore enligt motionären
angelägen för att undvika onödig byråkrati vid
utbyte av forskare och studenter.
I motion Sf602 av Rolf Gunnarsson (m) begärs ett
tillkännagivande om registrering av bärplockare.
Enligt motionären finns det exempel på orter i
landet som under sommaren 2000 fick uppleva en
kraftigt ökad brottslighet. Detta skedde i
kombination med människor som lockats till Sverige
för att plocka bär. De flesta utländska bärplockare
följer gällande lagar men den ökade brottsligheten
som rapporterats i anslutning till bärplockning
skapade irritation på olika orter. För att undgå de
omtalade problemen bör möjligheten att registrera
bärplockare som tillfälligt vistas i Sverige prövas.
Carin Lundberg (s) anför i motion Sf626 att det
finns ett flertal exempel på hur billig arbetskraft
genom orealistiskt utlovade förtjänstmöjligheter
lockats till Sverige för att under kort tid plocka
bär. Det är heller inte rimligt att svenska
skattebetalare skall stå för kostnaderna för
bärplockarnas återresa då dessa saknat medel.
Motionären begär ett tillkännagivande om att en
översyn bör göras av de förutsättningar som styr
möjligheten att rekrytera tillfällig utländsk
arbetskraft till säsongbetonade arbeten.
I motion Sf644 av Gunilla Wahlén m.fl. (v) anförs
att om arbetstillstånd skall beviljas i
bärplockningsbranschen skall arbetsgivaren erbjuda
villkor som garanterar lön vid anställning. De som
bäst känner till och har det största intresset av
goda arbetsvillkor är de fackliga organisationerna.
Innan tillstånd beviljas bör därför arbetsvillkoren
granskas och godkännas av en facklig organisation.
Motionärerna begär ett tillkännagivande om det
anförda.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill inledningsvis konstatera att i och
med att Sverige blev medlem i EU öppnades den
svenska arbetsmarknaden för flera hundra miljoner
människor. Varje år utfärdas dessutom några hundra
arbetstillstånd med permanent uppehållstillstånd av
arbetsmarknadsskäl. Utöver sådana tillstånd har
antalet tillfälliga arbetstillstånd ökat under
senare år. År 2000 beviljades sammanlagt nära 20 000
tillfälliga tillstånd. Det är en ökning från 15 000
år 1999. Dessa tillstånd kan gälla tidsperioder från
några dagar upp till 48 månader. Migrationsverket
och Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) är de myndigheter
som ansvarar för utfärdandet av tillstånd.
Myndigheterna kan i samråd med arbetsmarknadens
parter utnyttja den flexibilitet som finns inom
gällande regelverk. Vidare har regeringen uppdragit
åt Migrationsverket att i samarbete med AMS lämna
förslag på vad som kan göras inom gällande
lagstiftning för att bättre kunna tillgodose de
ökade behoven av arbetskraft, främst inom data- och
teknikyrken. Uppdraget skall redovisas senast den 30
april 2001. I ett interpellationssvar den 13
februari 2001 om behovet av arbetskraftsinvandring
anförde statsrådet Maj-Inger Klingvall att man med
ledning av Migrationsverkets rapport kommer att göra
en bedömning av hur väl regelverket är anpassat till
behovet av arbetskraft från länder utanför EU/EES-
området. Hon framhöll därvid vikten av att eventuell
arbetskraftsinvandring inte medverkar till
arbetslöshet bland personer med utländsk bakgrund
som bor här i landet. Sverige måste i första hand se
till att de som redan bor här kommer in på
arbetsmarknaden. Statsrådet framhöll också att det
förelåg andra initiativ inom området. En arbetsgrupp
med representanter från flera departement har tagit
fram ett analysunderlag angående bristen på
arbetskraft. Underlaget kommer att vara en av flera
utgångspunkter för ett fortsatt arbete som planeras
ske i en styrgrupp av statssekreterare samt i en
arbetsgrupp som skall samordnas av
Näringsdepartementet. Uppdraget är att under år 2001
beskriva utbudet av arbetskraft i Sverige och ge
förslag till åtgärder i syfte att öka
arbetskraftsutbudet. I analysen kommer också att
ingå frågor om arbetskraftsinvandring.
Avslutningsvis underströk statsrådet att
arbetskraftsinvandringen till Sverige inte får ske
till priset av social dumpning, ökade löneklyftor
eller urholkad arbetsrätt. Sverige har aldrig haft
gäst-arbetare och skall fortsättningsvis inte heller
ha det. Sverige vill heller inte bidra med någon
"brain drain" från ursprungsländerna.
I slutet av år 2000 lade Europeiska kommissionen
fram ett meddelande om en gemensam
invandringspolitik (KOM (2000) 757). I meddelandet
föreslås ett mer omfattande samarbete för att
samordna information och åtgärder för att på längre
sikt tillgodose behovet av arbetskraftsinvandring i
medlemsländerna. Enligt kommissionen behövs det
först en bred debatt i frågan i medlemsländerna och
i Europaparlamentet. Resultatet av denna debatt
kommer att behandlas vid en konferens under det
belgiska ordförandeskapet hösten 2001.
Mot bakgrund av det anförda kan utskottet
konstatera att det pågår ett relativt omfattande
kartläggnings- och analysarbete med avseende på en
arbetskraftsbrist och ett eventuellt behov av
arbetskraftsinvandring såväl nationellt som inom EU.
Utskottet finner inte skäl att riksdagen nu skall
göra några uttalanden angående
arbetskraftsinvandring. Utskottet avstyrker
motionerna Sf5 yrkande 1, Sf6 yrkande 2, Sf8
yrkandena 2 och 3, Sf605 yrkande 17, Sf619 yrkande 2
och Sf628.
Vad gäller motionsyrkandet om att rätten att
bevilja uppehållstillstånd i vissa avseenden skall
delegeras till universitet och högskolor vill
utskottet hänvisa till behandlingen av ett liknande
yrkande i betänkande 1999/2000: SfU11. Utskottet
avstyrkte där yrkandet med motiveringen att i 2 kap.
7 § utlänningslagen föreskrivs att regeringen och, i
den utsträckning regeringen föreskriver,
Migrationsverket får ge andra myndigheter rätt att
besluta om bl.a. uppehållstillstånd och
arbetstillstånd. Således har regeringen fått
riksdagens bemyndigande att besluta om i vilka fall
delegation av beslutanderätt kan ske. Utskottet, som
vidhåller sin tidigare intagna ståndpunkt, avstyrker
motion Sf618.
När det gäller utländska bärplockare har
statsrådet Maj-Inger Klingvall i ett skriftligt
frågesvar den 4 oktober 2000 anfört bl.a. följande.
Migrationsverket har, efter ett tidigare generellt
yttrande som utformats gemensamt av verket och AMS,
ansvar för att vissa grundläggande kriterier är
uppfyllda. Mot bakgrund av tidigare erfarenheter
från bl.a. bärplockare som lockats till Sverige har
Migrationsverket infört tydligare regler. I stället
för att endast kräva visering krävs nu
arbetstillstånd. Dessutom ställs högre krav på
arbetsgivarna socialt, arbetsmässigt och
skattemässigt. Trots detta har det uppstått problem
i samband med bärplockarnas vistelse här i landet.
Migrationsverket skall utvärdera de nya, stramare
bestämmelserna som infördes inför bärsäsongen 1999.
Utvärderingen skall vara klar inför säsongen 2001.
Inför utvärderingen kommer samråd att ske med AMS,
polis, skattemyndigheter och fackliga företrädare.
Regeringen skall noga följa denna fråga. Om
utvärderingen av reglerna ger anledning därtill,
kommer en skärpning av bestämmelserna att övervägas.
Av ett pressmeddelande från Migrationsverket den 6
april 2001 framgår att Migrationsverket och AMS
föreslagit att ett krav för arbetstillstånd skulle
vara att inbjudaren/arbetsgivaren skulle vara en
större bärgrossist som "godkänts" av den nyligen
bildade Skogsbärsbranschens intresseförening (SBIF).
SBIF anser sig inte kunna ta det ansvar för
bärplockarna som myndigheterna kräver och kommer
därför att rekommendera sina medlemmar att inte
bjuda in plockare som måste ha arbetstillstånd.
Migrationsverket anser sig inte kunna bedöma olika
företags möjligheter att på ett bra sätt ta hand om
bärplockarna och några fackliga organisationer finns
inte. Migrationsverket och AMS har därför beslutat
att inte bevilja arbetstillstånd för bärplockare för
årets säsong. För merparten av bärplockarna, 90 %
eller drygt 30 000 plockare, gäller dock inget krav
på arbetstillstånd.
Utskottet kan konstatera att det på myndighetsnivå
pågår ett arbete som syftar till att förbättra
hanteringen av ärenden som bl.a. rör utländska
bärplockare. Det anförda får anses tillgodose syftet
med motionerna Sf602, Sf626 och Sf644.
Organiserad illegal invandring
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om
människosmuggling.
Jämför reservation 30 (v, kd, c, fp, mp)
Gällande ordning
Den som hjälper en utlänning att komma in i Sverige
i strid med utlännings-lagens bestämmelser eller en
författning som utfärdats med stöd av lagen kan
dömas till fängelse i högst sex månader eller, när
omständigheterna är mildrande, till böter. Är
brottet grovt döms till fängelse i två år. Vid
bedömandet om brottet är grovt skall särskilt
beaktas om gärningen utförts mot ersättning, avsett
ett stort antal personer eller utförts under
hänsynslösa former.
Den som i vinstsyfte planlägger eller organiserar
verksamhet som är inriktad på att främja att
utlänningar reser till Sverige utan pass och de
tillstånd som krävs för inresa i Sverige kan dömas
till fängelse i högst fyra år eller, om brottet är
mindre allvarligt, till böter eller fängelse i högst
sex månader. Den som hjälper en utlänning att resa
till Sverige utan pass eller de tillstånd som krävs
för inresa i Sverige döms med motsvarande
straffsatser för medhjälp till brottet, om han eller
hon insåg eller hade skälig anledning att anta att
resan anordnats i vinstsyfte genom sådan verksamhet
som nämnts.
Motioner
I motion Sf5 yrkande 7 av Margit Gennser m.fl. (m)
begärs en översyn av lagstiftningen gällande
människosmuggling. Människosmugglarna skyr inte
några medel i sin verksamhet, och smugglingen har
blivit en mycket lönande verksamhet för olika ligor.
Samarbete inom EU och i andra forum är de enda
motmedel som står till buds. Det är dock av stor
vikt att Sverige klargör sin hållning vad gäller
flyktingsmuggling.
I motionerna Sf7 yrkande 4 av Bo Könberg och Johan
Pehrson (fp) och Sf605 yrkande 2 av Lars Leijonborg
m.fl. (fp) begärs tillkännagivanden om
människosmuggling. Enligt motionärerna har den
alltmer omfattande människosmugglingen i flera fall
fått mycket tragiska konsekvenser. Den restriktiva
flyktingpolitiken i Europa är den främsta orsaken
härtill. Motionärerna anför att det är viktigt att
med kraft bekämpa de ligor som står bakom
smugglingen, men att det är väsentligt att fokus
riktas på bristerna i EU-ländernas flyktingpolitik.
Åtgärder mot människosmugglare får dock inte
användas som ett instrument för att ytterligare
försvåra för människor på flykt att ta sig till
Europa.
Elisebeht Markström m.fl. (s) begär i motion Sf641
ett tillkännagivande om en översyn av lagstiftningen
om människosmuggling. Motionärerna anför att
människosmugglingen till och inom Europa förväntas
vara ett ökande problem. Det kan vara fråga om
människor som söker undkomma krig, förtryck eller
fattigdom, men det kan också vara fråga om smuggling
av kvinnor och barn i syfte att vid framkomsten
utnyttja med för prostitution och pornografisk
verksamhet. Människosmuggling bör i straffhänseende
anses jämförbar med varusmuggling och lagstiftningen
bör ses över i syfte att skärpa straffen. Översynen
bör också särskilt belysa frågan om s.k.
trafficking.
Gudrun Schyman m.fl. (v) anför i motion Sf615
yrkande 5 att Frankrike under sommaren 2000
presenterade ett förslag om att det bör bli
obligatoriskt att införa stränga straff för den som
hjälper en person att på ett "icke-auktoriserat
sätt" komma in i ett EU-land eller att kvarstanna
där utan att rätt därtill föreligger.
Straffbestämmelserna skall också tillämpas på den
som handlat utifrån endast ideella bevekelsegrunder.
Motionärerna anser att regeringen måste motsätta sig
det franska förslaget och begär ett tillkännagivande
härom.
Utskottets ställningstagande
I betänkandet 1998/99:SfU5 tillstyrkte utskottet en
motion vari begärdes en översyn av
straffbestämmelserna vid människosmuggling.
Utskottet ansåg att det var lämpligt att utreda
vilken effekt de straffskärpningar som skett åren
1994 och 1997 fått. Vidare anförde utskottet att
utredningen bör omfatta bl.a. en kartläggning av hur
många gripanden som gjorts av polis eller andra
myndigheter, en tolkning av innehållet i de domar
som avkunnats samt en kartläggning av hur många som
över huvud taget dömts. För straffansvar gäller att
människosmugglingen skett i vinstsyfte. Ett sådant
rekvisit kan enligt utskottets mening innebära
svårigheter i bevishänseende då vederbörande
exempelvis kan hävda att han visserligen erhållit
medel från dem som transporterats men att dessa
medel utgör kostnader för transporten. Ett
alternativt sätt vore att byta nämnda rekvisit mot
ett annat, exempelvis "mot betalning", vilket
sannolikt skulle förenkla bevisföringen. Även denna
fråga bör analyseras i utredningen. Regeringen bör
återkomma till riksdagen med en redovisning av
kartläggningen m.m. samt de eventuella förslag som
kan föranledas härav.
Riksdagen beslutade i enlighet med det anförda
(rskr. 1998/99:162).
Den 29 november 2000 fattade regeringen beslut om
tilläggsdirektiv till Anhörigkommittén (dir.
2000:81). Enligt direktiven skall kommittén bl.a.
utvärdera och göra en översyn av utlänningslagens
bestämmelser om straff för människosmuggling och
utreda om möjligheterna till lagföring kan
underlättas när det gäller fall av såväl
människosmuggling som människohandel samt ta
ställning till vilka möjligheter som finns att ge
offren för människohandel rättsligt och annat stöd
så att de skall kunna bistås i utredningar om brott.
Om kommittén kommer fram till att det finns behov av
lagändringar skall den lägga fram förslag om sådana.
I direktiven anges också att eventuella
författningsförslag måste utformas ur perspektivet
att handlingar som innebär människosmuggling kan
vara humanitärt motiverade. Det bör också beaktas
att människosmuggling kan vara det enda realistiska
alternativ som står till buds för en genuint
skyddsbehövande som vill ta sig till Sverige för att
söka asyl. Utredningen skall redovisa sitt uppdrag
senast den 31 december 2001. Frågan om på vilket
sätt människohandel som syftar till sexuell
exploatering av människor skall kriminaliseras och
jurisdiktion för sådana brott bereds för närvarande
av en parlamentarisk kommitté under
Justitiedepartementet, 1998 års sexualbrottskommitté
(Ju 1998:03). Kommittén skall bl.a. utreda om det
finns ett behov av ett särskilt brott som tar sikte
på handel med människor, främst kvinnor och barn,
för sexuella ändamål (dir. 1998:48). Arbetet i
Sexualbrottskommittén skall beaktas av
Anhörigkommittén.
Frankrike presenterade i juli 2000 två förslag
till rättsakter, ett direktiv och ett rambeslut, i
syfte att förstärka kampen mot illegal invandring
och människosmuggling. Intentionen med rättsakterna
är att genom direktivet vidareutveckla
Schengenregelverket och definiera de förfaranden som
skall vara förbjudna samt genom rambeslutet
fastställa effektiva straffrättsliga sanktioner för
att bekämpa människosmuggling.
I direktivförslaget definieras vilka förfaranden
som skall vara förbjudna enligt den nationella
lagstiftningen. Enligt artikel 1.1 a skall det vara
förbjudet att hjälpa eller försöka hjälpa en
tredjelandsmedborgare att resa in i eller transitera
en medlemsstats territorium i strid mot denna stats
lagstiftning om utlänningars inresa. Bestämmelsen
innehåller alltså inte något krav på att gärningen
skall ha utförts i vinstsyfte. Artikel 1.1 b
innehåller däremot ett krav på vinstsyfte. Enligt
bestämmelsen skall det vara förbjudet att, i
vinstsyfte, hjälpa eller försöka hjälpa en
tredjelandsmedborgare att vistas på en medlemsstats
territorium i strid mot denna stats lagstiftning om
utlänningars vistelse. Artikel 1.2 innehåller en
frivillig humanitär klausul som innebär att varje
medlemsstat kan bestämma att artikel 1.1 a inte
skall tillämpas på åtgärder som utförs av humanitära
skäl.
Rambeslutet innehåller bl.a. att hjälp till
olaglig inresa och transitering skall, om de utförs
i vinstsyfte, vara belagda med frihetsberövande
straff, varvid maximistraffet inte får understiga
åtta år om gärningen har begåtts inom ramen för en
kriminell organisation eller med livsfara för de
personer som utsätts för gärningen. Medlemsstaterna
har möjlighet att fastställa ett lägre maximistraff
på sex år om detta är nödvändigt för att inte slå
sönder systematiken i det nationella
påföljdssystemet och straffsatsen motsvarar den för
andra likvärdiga brott.
I rambeslutet anges att det inte skall påverka det
skydd som flyktingar och asylsökande är berättigade
till enligt internationell rätt, särskilt 1951 års
konvention och därtill hörande 1957 års protokoll.
Sveriges inställning till förslaget är dels att
det måste säkerställas att medlemsstaterna har
möjlighet att undanta åtgärder som utförs av
humanitära skäl, dels att rambeslutet lämnar
möjlighet för medlemsstaterna att fastställa ett
minsta gemensamt maximistraff som är förenligt med
deras nationella påföljdssystem.
Europeiska kommissionen har lagt två förslag till
rambeslut om människohandel och sexuell exploatering
av barn (KOM (2000) 854). Förslagen diskuteras nu
inom rådet.
Utskottet anser att riksdagen inte bör göra något
uttalande i de frågor som nu är föremål för
beredning inom Anhörigkommittén respektive
ministerrådet. Utskottet avstyrker därmed motionerna
Sf5 yrkande 7, Sf7 yrkande 4, Sf605 yrkande 2, Sf615
yrkande 5 och Sf641.
Utskottet behandlar under denna rubrik ett antal
motionsyrkanden som rör processen i
utlänningsärenden.
Margit Gennser m.fl. (m) anför i motion Sf5 att
missbruk av rätten att söka asyl måste stävjas. Asyl
skall beviljas dem som har flyktingskäl i enlighet
med Genèvekonventionens bestämmelser. Det ankommer
enligt motionärerna på den som söker asyl att styrka
sin identitet och att förete trovärdiga handlingar
och att i övrigt samarbeta i asylprocessen. Om så
inte sker bör avslagsbeslut meddelas. När
skyddsbehov sannolikt föreligger skall dock i
avvaktan på ett klarläggande av identitet och övriga
förhållanden ett tillfälligt uppehållstillstånd
meddelas (yrkande 4). Vidare anges att den
parlamentariska kommittén, Kommittén om ny instans-
och processordning i utlänningsärenden (NIPU)
föreslagit att förvaltningsdomstolarna skall överta
Utlänningsnämndens uppgifter i utlänningsärenden.
Därefter har frågan ytterligare belysts då
regeringen låtit utreda om utlänningsärendena i
stället skall behandlas i specialdomstol.
Motionärerna avser att återkomma med slutligt
ställningstagande i frågan när remissbehandlingen är
avslutad (yrkande 5).
I motion Sf601 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
begärs förslag från regeringen innebärande att
överklagandemöjligheten i asylärenden utformas så
att reell likhet inför lagen skall gälla inom
rättssystemet. Motionären anför att en asylsökande i
dag kan få ett avvisnings- eller utvisningsbeslut
prövat i princip hur många gånger som helst, låt
vara att nya skäl visserligen skall ha tillkommit.
Enligt motionären innebär detta risker för att
sådana skäl mer eller mindre konstrueras. Ett
alternativ till dagens ordning skulle enligt
motionären kunna vara att överföra prövning av
överklaganden av utvisnings- och avvisningsbeslut
till förvaltningsdomstol.
Hans Stenberg m.fl. (s) anför i motion Sf627 att
om rätten att överklaga asylärenden och rätten att
ge in en ny ansökan begränsas så skulle
handläggningstiderna i asylärenden kunna förkortas.
Ett sådant förfarande bör utredas. Motionärerna
begär ett tillkännagivande om det anförda.
I motion Sf605 yrkande 8 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) begärs ett tillkännagivande om att
asylansökningar skall prövas individuellt. Den
enskilde sökanden är en individ som oavsett etnisk,
nationell, politisk eller religiös hemvist skall
bedömas just som en enskild individ och inte som
medlem i en grupp. I yrkande 22 begär motionärerna
ett tillkännagivande om en tvåpartsprocess i
utlänningsärenden. Det innebär att den asylsökande
och Migrationsverket ställs som jämställda parter
mot varandra i en muntlig förhandling och får sin
sak prövad enligt normala processprinciper. Första
instans skall utgöras av länsrätt och beslut skall
kunna överklagas till kammarrätt utan något krav på
prövningstillstånd. Vidare begär motionärerna i
yrkande 25 ett tillkännagivande om
Utlänningsnämndens underlag som bör ses över i syfte
att säkerställa att underlaget ger en adekvat och
saklig beskrivning av situationen i aktuella länder.
Det skall i synnerhet gälla i de fall då delar av
underlaget inte går att bemöta fullt ut eftersom den
sökande på grund av sekretess inte alltid får
tillgång till hela underlaget. Sistnämnda yrkande
återkommer också i motion U661 yrkande 2 av Ulf
Nilsson m.fl. (fp).
Magda Ayoub m.fl. (kd) anför i motion Sf645 att
UNHCR har riktat allvarlig kritik mot att
asylsökande kan få vänta mellan sex och tolv månader
på att få sin ansökan behandlad då mottagarlandet
sänder förfrågningar enligt Dublinkonventionen till
andra länder. Handläggningstiden i dessa ärenden bör
inte vara mer än tre-sex månader (yrkande 4). Vidare
anser motionärerna att offentligt biträde bör
förordnas i varje ärende som handläggs enligt
Dublinkonventionens regler (yrkande 5). Motionärerna
begär också förslag till en permanent verksamhet med
jourbiträden och hänvisar till ett projekt med
jouradvokater som Migrationsverket med gott resultat
genomfört på Arlanda (yrkande 13). Motionärerna
anför att medlemmar i olika frivilligorganisationer
skulle kunna medverka i asylutredningar som
medborgarvittnen. Direkt-avvisning skall inte kunna
ske om myndighetsrepresentant och vittne har olika
uppfattningar utan då skall ärendet i stället gå
vidare för fortsatt utredning (yrkande 14). I sina
kontakter med de asylsökande måste myndigheterna i
första hand efterfråga auktoriserade tolkar. Den
sökande måste kunna lita på tolkens kunnighet och
integritet (yrkande 15). Asylsökande kvinnor och
barn skall ha rätt att få ett offentligt biträde och
tolk av samma kön (yrkande 16). Om inte
kommunikationen mellan den asylsökande och tolken
eller det offentliga biträdet fungerar
tillfredsställande bör klienten ha rätt byta ut
dessa (yrkande 25). Enligt motionärerna måste det
tas större hänsyn till intyg och utlåtanden från
psykologer och kuratorer. I dag finns enligt
motionärerna en tendens hos Migrationsverket och
Utlänningsnämnden att underskatta dessa intyg
(yrkande 26). Regeringen bör företa en översyn av de
språktester som Migrationsverket i många fall
genomför när en asylsökande saknar handlingar som
kan visa från vilket land han eller hon kommer.
Bedömningarna vid dessa tester kan många gånger bli
felaktiga och besluten kan komma att vila på oriktig
grund. Under tiden den begärda översynen pågår bör
Migrationsverket inte utföra språktester (yrkande
17).
I motion Sf6 yrkande 4 av Kerstin-Maria Stalin
m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande om att såväl
mottagandet som asylprocessen måste präglas av
tolerans och respekt för alla människors lika värde
oavsett om det fattas beslut om avvisning respektive
utvisning eller om asyl.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill inledningsvis framhålla att rätten
att få en ansökan om asyl prövad är ovillkorlig och
att ett beslut om asyl inte kan förses med olika
villkor. Det följer av Sveriges internationella
åtaganden såsom bl.a. flyktingkonventionen. En annan
sak är att de skäl som föranledde beslutet om asyl
senare kan komma att bortfalla.
Europeiska kommissionen har lagt fram förslag till
direktiv om miniminormer för medlemsstaternas
förfaranden för att bevilja eller återkalla
flyktingstatus (KOM (2000) 578). I förslaget
föreslås att medlemsstaterna skall fastställa en
rimlig maximal tid för handläggning av ett
asylärende. I förslaget finns också minimiregler för
hur ärendehanteringen bör pågå dels i det ordinarie
förfarandet, dels i ett s.k. påskyndat förfarande.
Förslaget innehåller ett antal tidsfrister och även
förslag om en treinstansordning. Förslaget
överensstämmer i stora drag med gällande svensk rätt
men bedöms bli föremål för omfattande förhandlingar
och därefter, troligen, förändringar.
NIPU presenterade i februari 1999 betänkandet Ökad
rättssäkerhet i asylärenden (SOU 1999:16). Bland
annat föreslogs att Migrationsverket skulle fatta
beslut i första instans med länsrätt och kammarrätt
som överinstanser. Efter remissbehandling av NIPU:s
betänkande fann regeringen att ekonomiska
beräkningar för den lösning som NIPU föreslagit samt
ett alternativ med specialdomstol skulle utredas
närmare. I juni 2000 redovisade den
interdepartementala arbetsgrupp som tillsatts för
ändamålet sitt arbete, En specialdomstol för
utlänningsärenden (Ds 2000:45). Promemorian har
remissbehandlats och ärendet bereds för närvarande
inom Regeringskansliet.
Rätten till offentligt biträde är en väsentlig del
av en rättssäker asylprocess. Det är därför av vikt
att ett biträde kan förordnas på ett så tidigt
stadium som möjligt och därmed bidra till att
Migrationsverkets asylutredning kan påbörjas och
även avslutas så fort som möjligt. Under år 1998
genomförde Migrationsverket i samråd med Sveriges
advokatsamfund en försöksverksamhet med advokatjour
för avvisningsärenden som tagits upp i samband med
att utlänningar rest in via Arlanda flygplats.
Verksamheten avsåg endast ärenden där det inte varit
fråga om avvisning med omedelbar verkställighet. I
NIPU:s betänkande anges att erfarenheterna av
försöksverksamheten varit goda men att det av olika
skäl inte varit möjligt att dra alltför långtgående
slutsatser av försöksverksamheten. NIPU lägger inte
fram några förslag med avseende på jourbiträden,
inte heller förslag om medborgarvittnen.
Vad gäller medverkan av frivilligorganisationer
eller medborgarvittnen i handläggningen av
asylärenden har också genomförts en
försöksverksamhet på Arlanda under tiden oktober
1998-maj 1999. Organisationernas medverkan avsåg
endast ärenden där det handlar om avvisning till
tredje land och där offentligt biträde inte
förordnas. Någon rapport över denna verksamhet har
inte utgivits.
Att auktoriserade tolkar anlitas i första hand och
att en asylsökande vid behov får en tolk av samma
kön utgår utskottet från.
Utskottet beklagar, inte minst av hänsyn till de
problem med personalomsättning m.m. som
Utlänningsnämnden drabbas av till följd av
myndighetens osäkra situation inför framtiden, att
beredningen av reformförslagen har dragit ut på
tiden. Utskottet har dock förståelse för att det
faktum att reformens omfattning och komplicerade
frågeställningar kräver noggranna analyser medför
att beredningen i Regeringskansliet tar tid. I
avvaktan på resultatet av beredningen bör riksdagen
inte göra några uttalanden i de frågor som tas upp i
motionerna. Utskottet avstyrker motionerna Sf5
yrkandena 4 och 5, Sf6 yrkande 4, Sf601, Sf605
yrkandena 8, 22 och 25, Sf627, Sf645 yrkandena 4, 5,
13-17, 25 och 26 samt U661 yrkande 2.
Barn
Barnkonventionen
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om
barnkonventionen.
Jämför reservationerna 35 (kd), 36 (c, fp)
och 37 (mp)
Den 1 januari 1997 infördes i utlänningslagens 1 kap. 1 § en
s.k. portalparagraf innebärande att i fall som rör
ett barn skall särskilt beaktas vad hänsynen till
barnets hälsa och utveckling samt barnets bästa i
övrigt kräver (prop. 1996/97:25, bet. 1996/97:5,
rskr. 1996/97:80). Bestämmelsen har sin bakgrund i
Sveriges anslutning till FN-konventionen om barnets
rättigheter.
I såväl den nämnda propositionen som i betänkandet
redogörs utförligt för barnkonventionens
bestämmelser och hur dessa kan påverka barns
ställning i utlänningslagen.
Motioner
I motion Sf645 av Magda Ayoub m.fl. (kd) anförs att
Barnombudsmannen (BO) påpekat att den s.k.
portalparagrafen många gånger är verkningslös. BO
har också föreslagit att bestämmelser liknande dem
som finns i föräldrabalken rörande hämtning av barn
vid vårdnads- och umgängestvister bör införas i
utlänningslagen. Motionärerna menar att en sådan
förändring skulle kunna innebära att man vid
verkställighet av avvisnings- eller utvisningsbeslut
av barn i högre grad lever upp till
barnkonventionens intentioner. Vidare framhålls att
barn sällan får komma till tals i asylprocessen,
något som kritiserats av BO. Barn skall ses som
individer med egna rättigheter. I yrkandena 21 och
22 begärs tillkännagivanden om det anförda.
Lars Leijonborg m.fl. (fp) anför i motion Sf605
att barnkonventionen bör inarbetas i
utlänningslagen. Vidare framhåller motionärerna att
det inte är acceptabelt att familjer splittras i
samband med verkställighet av avvisningsbeslut. Om
barnkonventionen inarbetades i utlänningslagen
skulle det bli svårare att fatta avvisningsbeslut
med familjesplittring som följd, och inga barn
skulle behöva gömma sig. Motionärerna menar också
att asylprocessen måste anpassas efter barnens
behov. Barn skall i första hand behandlas som barn
och inte som asylsökande. En alltför lång väntan på
ett beslut skapar otrygghet och lidande. Inget barn
skall behöva vänta mer än tre månader på att få sin
ansökan prövad. Vidare anförs att BO vid en
granskning har funnit att det endast är ett fåtal
barn som kommer till tals och det finns därför
anledning att rikta kritik mot Migrationsverket.
Syftet med att barnen hörs är att öka deras
synlighet i familjen och att de inte skall betraktas
som enbart ett bihang till föräldrarna. Förbättrade
riktlinjer för utbildning, handledning, i vilken
miljö utredningen skall genomföras och hörande av
barn måste utarbetas av Migrationsverket. I
yrkandena 10-12 begärs tillkännagivanden om det
anförda.
Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp) framhåller i
motion Sf6 vikten av att barnkonventionens
bestämmelser följs och att konkreta åtgärder vidtas
för att förbättra de asylsökande barnens villkor,
och motionärerna begär i yrkande 9 ett
tillkännagivande härom.
Utskottets ställningstagande
I betänkande 1996/97:SfU5 anförde utskottet om den
s.k. portalparagrafen bl.a. följande. Utan att
barnets bästa generellt tar över samhällsintresset
att reglera invandringen skall portalbestämmelsen ha
en stark och meningsfull innebörd. Detta gäller
såväl vid en bedömning av om det finns humanitära
skäl för uppehållstillstånd som hela asylprocessen.
I lagen infördes dessutom en särskild bestämmelse om
att, såvida det inte är olämpligt, barnets
inställning vid ansökan om uppehållstillstånd skall
klarläggas. Utskottet framhöll vikten av att
barnkonventionens bestämmelser får genomslag också i
tilllämpningen av utlänningslagen.
Inom Utrikesdepartementet har en arbetsgrupp för
uppföljning av den migrationspolitiska propositionen
i juli 1999 färdigställt en rapport, Uppföljning av
propositionen Svensk migrationspolitik i globalt
perspektiv (UD98/1466/MAP). Beträffande
portalparagrafens genomslag anförs bl.a. följande.
Portalparagrafen bör ses som en anvisning om vad som
skall beaktas vid bedömning och handläggning i
övrigt. Bestämmelsen utgör inte en tillståndsgrund
och anger inte hur frågan om uppehållstillstånd
skall bedömas i sak. Praxisutvecklingen vad gäller
barn har pågått under många år, och myndigheternas
insikter om barns behov har ökat efter hand. Genom
olika markeringar från statsmakterna har betonats
särskilda hänsynstaganden till barn, exempelvis
genom s.k. tidsförordningar och ändrade regler om
återkallelse av permanent uppehållstillstånd. Detta
sammantaget, anförs det i rapporten, gör att
bestämmelsen är svår att utvärdera. Arbetsgruppen
har genomfört intervjuer med handläggare hos
Migrationsverket för att få en uppfattning om hur
portalparagrafen kan ha påverkat handläggningen. De
intervjuade har bl.a. uppgivit att bestämmelsen
gjort dem mer medvetna om att de måste ha ett mer
aktivt förhållningssätt till ärenden med barn. Det
har vidare framförts att en avgörande skillnad
främst märks vid handläggningen av vissa
ärendetyper. En sådan kategori är fall då ett barn
har släktanknytning till Sverige, har ganska lång
vistelsetid här samtidigt som det finns ett visst
mått av humanitära skäl. Även om skälen, vare sig
var för sig eller sammantaget, inte är tillräckliga
kan ändå principen om barnets bästa i sådana
situationer utgöra den tyngd som får vågskålen att
väga över till barnets fördel. Arbetsgruppen pekar
även på andra ärenden där portalparagrafen kan ha
haft en positiv effekt vad gäller
tillståndsprövningen. Som slutsats anför
arbetsgruppen att det kan ifrågasättas om effekten
av bestämmelsen skall beskrivas i kvantitativa
termer, som antalet uppehållstillstånd. Gruppen har
heller inte funnit att införandet av
portalparagrafen i sig inneburit någon förändring
härvidlag. Det vore dock enligt rapporten fel att
hävda att bestämmelsen därför inte haft någon eller
endast en ringa betydelse för beslutsfattandet.
Bestämmelsen har också återverkat på det dagliga
arbetet genom ökad uppmärksamhet på barns behov vid
utredningen av främst asylärenden och på
övervägandena i samband med beslutsfattandet.
I skrivelsen anförs att Migrationsverket bedriver
ett intensivt reformarbete för att utveckla
barnperspektivet i asylprocessen. Arbetet sker inom
ramen för det s.k. barnprojektet som initierades i
samband med utarbetandet av rapporten När barn lever
gömda (SoS-rapport 1999:5). I arbetet med rapporten
identifierade Migrationsverket ett antal områden
inom asylprocessen som är i behov av översyn. Som en
följd härav startade verket under hösten 1999 ett
projekt för att se över och utveckla verkets
samtliga processer som berör barn. Ett av målen för
projektet är att göra en detaljöversyn av
asylprocessen ur ett barnperspektiv.
Samtidigt som portalparagrafen infördes i
utlänningslagen fördes också barnkonventionens
artikel 12 om barnets rätt att få komma till tals i
frågor som rör barnet in i 11 kap. 1 a §
utlänningslagen. Bestämmelsen innebär att barn i
regel skall höras i samband med utredning vid
ansökan om uppehållstillstånd. Barn som är i stånd
att bilda egna åsikter skall ha rätt att fritt
uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet, varvid
barnets åsikter skall tillmätas betydelse i
förhållande till barnets ålder och mognad. Utskottet
vill framhålla att det är av stor vikt att denna
bestämmelse får genomslag så att de asylsökande
barnen verkligen får komma till tals i processen och
så att berörda myndigheter kan klarlägga vad barnet
har att anföra i ärendet. I skrivelsen anges också
att Migrationsverket arbetar med att förbättra
utredningar där barn berörs. Det behövs enligt
skrivelsen höjd kompetens hos handläggarna och en
utveckling av metodiken samt tydligare riktlinjer
för när och hur ett barn skall höras.
Barnkonventionens innehåll bör enligt utskottets
mening alltid stå i blickpunkten för myndigheternas
agerande i olika situationer. Det får anses särskilt
betydelsefullt i asylprocessen, då de barn som
kommer hit som asylsökande på olika sätt kan ha
varit utsatta för svåra trauman och andra
umbäranden. Utskottet kan mot bakgrund av det ovan
anförda konstatera att det pågår ett väl utvecklat
arbete som syftar till att sätta barn och deras
särskilda behov i fokus i asylprocessen. Detta
arbete måste enligt utskottets mening hela tiden
utvecklas så att innehållet i barnkonventionen får
avsedd genomslagskraft.
Utskottet avstyrker mot bakgrund av det anförda
motionerna Sf6 yrkande 9, Sf605 yrkandena 10-12 samt
Sf645 yrkandena 21 och 22.
Ensamkommande barn
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om
- mottagande av ensamkommande barn
-
- riktlinjer för god man för ensamkommande
barn.
-
Jämför reservation 38 (v, kd)
Motioner
I motion Sf274 yrkandena 15 och 16 av Matz
Hammarström m.fl. (mp) begärs tillkännagivanden om
att man bör se över asylprocessen och mottagandet
för de ensamkommande barnen och att de ensamkommande
barnen i stället för tillfälligt uppehållstillstånd
skall beviljas permanent uppehållstillstånd.
Motionärerna anför att barn som kommer ensamma till
Sverige ofta har svåra upplevelser bakom sig från
länder i krig och där förtryck råder. Mottagandet av
barnen är inte anpassat till deras behov och de
riskerar att fara illa i asylprocessen. Då barnen
ofta är i dåligt skick och otrygga kan ett
tillfälligt uppehållstillstånd riskera att kraftigt
försämra deras möjligheter att utvecklas och
integreras i Sverige.
Magda Ayoub m.fl. (kd) anför i motion Sf645
yrkande 23 att det är av vikt att regelverk skapas
för det uppdrag en god man utför beträffande
ensamkommande barn. Nu saknas sådana riktlinjer och
de gode männen arbetar på olika sätt med viss
vägledning av gode män som arbetar med vuxna
personer.
Utskottets ställningstagande
I skrivelsen anförs att den översyn av samtliga
processer som rör barn och som görs med anledning
av rapport 1999:5 även omfattar ensamkommande
barn. En redogörelse för det arbete som pågår
beträffande ensamkommande barn finns i
regeringens skrivelse 1999/2000:137 Barn - här
och nu. Redogörelse för barnpolitiken i Sverige
med utgångspunkt i FN:s konvention om barnets
rättigheter. Under avsnitt 3.8 Asylsökande barn
m.fl. anförs beträffande barn som kommit ensamma
till Sverige följande.
När det gäller barn som har kommit ensamma till
Sverige har Migrationsverket sedan länge väl
utvecklade rutiner för mottagning, handläggning
och utredning. De som handlägger dessa ärenden
har utbildning och erfarenhet som gör dem
särskilt lämpade för att handha utredningar med
barn. Den översyn som pågår när det gäller denna
grupp av barn gäller framför allt gränsdragningen
mellan Migrationsverkets och kommunernas
ansvarsområden. Migrationsverket har i sin
ambition att värna om barnets bästa i praktiken
kommit att överta det ansvar som egentligen
ankommer på kommunerna. Det gäller här att
utarbeta gemensamma riktlinjer för
ansvarsfördelningen mellan Migrationsverket och
berörda huvudmän samt att vidareutveckla den
samverkan som redan finns inom de områden där ett
gemensamt ansvar har identifierats. Målet med
denna översyn är bl.a. att förkorta
handläggningstiderna. Tanken är att dessa barn
efter en tämligen kort tid efter ankomsten till
Sverige skall få ett definitivt besked huruvida
de får stanna här. De barn som inte är i behov av
uppehållstillstånd i Sverige och vars föräldrar
meddelat att de kommer att ta emot barnet i
hemlandet kommer att meddelas avslag på sin
ansökan. Övriga barn skall beviljas permanent
uppehållstillstånd. I dag beviljas många av de
barn vars föräldrar inte kan spåras endast ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd i avvaktan på
att mottagandet i hemlandet skall lösas. Denna
ordning är emellertid inte tillfredsställande
eftersom barnen under tämligen lång tid tvingas
leva i ovisshet om framtiden. Enligt en av
Migrationsverket tänkt ordning skall dessa barn i
stället - såvitt de inte kan återsändas till
föräldrarna, andra anhöriga eller i vissa fall
myndigheterna i hemlandet - omgående beviljas
permanent uppehållstillstånd. Vad sedan gäller
frågan om mottagande i hemlandet skall denna,
enligt den här tänkta modellen, handhas av
kommunerna i stället för av Migrationsverket.
Kommunernas arbete med att spåra föräldrar och få
dem att ta emot barnet, eller i vart fall
återuppta kontakten med barnet, skall baseras på
frivillighet från föräldrarnas sida.
Arbetet med att överföra ansvar till kommunerna
påbörjades under våren 2000 och förväntas vara
slutfört under år 2001.
Utskottet, som utgår från att de intentioner och
riktlinjer som anges i barnskrivelsen blir
genomförda, anser att motion Sf274 yrkandena 15 och
16 får anses tillgodosedd med det anförda.
När det gäller god man för ensamkommande barn
utgår utskottet från att Migrationsverket
uppmärksammar denna typ av frågor. Med detta
avstyrker utskottet motion Sf645 yrkande 23.
Gömda barn
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om gömda
barn.
Jämför reservation 39 (mp)
Motioner
I motion Sf274 yrkande 11 av Matz Hammarström m.fl.
(mp) och i motion Sf616 av Per Lager m.fl. (mp)
begärs tillkännagivanden om att gömda barn skall ges
amnesti. Enligt motionärerna är barn aldrig
ansvariga och skyldiga till den situation de
befinner sig i. Sverige har ett ansvar för att ge
dem trygghet och en human behandling i vårt land.
Utskottets ställningstagande
I den migrationspolitiska propositionen 1996/97:25
anfördes att barn i familjer som håller sig undan
myndigheterna regelmässigt lever i en svår
situation. Detta är fallet även om barnen lever
tillsammans med sina föräldrar. Regeringen ansåg att
insatserna för dessa utsatta barn måste inriktas på
att förhindra sådana situationer där undanhållandet
blir ett led i ansträngningarna att få
uppehållstillstånd. Vidare ansåg regeringen att
förutsägbarhet och konsekvens i rättstillämpningen
har stor betydelse för om en asylsökande, som i
bägge instanser fått avslag på ansökan om
uppehållstillstånd, ändå håller sig kvar i landet i
förhoppning om att senare få ett sådant tillstånd.
Regeringen hänvisade till att ett
uppehållstillstånd efter ny ansökan enligt 2 kap. 5
b § utlänningslagen bara bör kunna ges om en
tidigare inte prövad omständighet berättigar den
sökande till skydd här eller om det skulle strida
mot humanitetens krav att verkställa
avlägsnandebeslutet. Har verkställigheten fördröjts
under avsevärd tid på grund av omständigheter som
utlänningen inte kunnat råda över kan det innebära
att tillräckliga humanitära skäl anses finnas. En
illegal vistelsetid bör å andra sidan enligt
propositionen i princip inte heller i fortsättningen
få tillgodoräknas. Ett bifall måste i så fall
förutsätta att risken bedöms vara synnerligen
betydande för självdestruktiva handlingar av
utomordentligt allvarlig natur från barnets sida,
eller för att barnet allvarligt skadas i sin
psykosociala utveckling om det med tvång skickas
tillbaka till hemlandet eller fortsatt lever under
pressade förhållanden till följd av att det av
föräldrarna hålls undan myndigheterna.
Av den ovan nämnda rapporten SoS 1999:5 framgår
bl.a. att de frågor som utretts är hur många barn
det är som lever gömda, varför de är gömda och hur
de påverkas under den tid de lever gömda på kort och
lång sikt. Enligt rapporten var det vid årsskiftet
1998/99 ca 300 barn med slutligt avlägsnandebeslut
som var efterlysta. Bland dem fanns troligen en del
som lämnat landet utan att polisen fått kännedom om
det. Frivilligorganisationerna kände till 150 barn
som levde gömda. De sammanställningar som gjorts och
annat material som inhämtats av utredningen tyder på
att det innebär stora risker för ett barns
hälsotillstånd att leva gömt. Avgörande för hur
barnen psykiskt klarar tiden som gömda är i vilken
utsträckning deras föräldrar, och då särskilt
mamman, sviktar i sin omsorgsförmåga under denna
tid. Möjligheten att få gå kvar i skolan är också
enligt rapporten av stor betydelse.
Härefter har i enlighet med en överenskommelse
mellan staten och Lands-tingsförbundet regeringen i
mars 2000 beslutat att barn som hålls gömda inför
verkställigheten av ett avvisnings- eller
utvisningsbeslut skall tillförsäkras hälso- och
sjukvård på samma grunder som asylsökande barn.
Inom Migrationsverket pågår arbete med att
förbättra förutsättningarna för att de som får ett
avlägsnandebeslut förstår och accepterar beslutet.
Detta är en viktig del i arbetet med att förhindra
att barnfamiljer gömmer sig. Det avslutade s.k.
språkvårdsprojektet är en viktig del i att förhindra
att barnfamiljer gömmer sig. Vidare anförs att för
att familjerna skall få så tydliga besked som
möjligt om beslutets innehåll, och om nuvarande
praxis, är det viktigt att det offentliga biträdet
deltar när ett avvisnings- eller utvisningsbesked
delges muntligt. Även Migrationsverkets
återvändandearbete skall utvecklas ytterligare. Det
är väsentligt att återvändandeperspektivet hålls
öppet under hela asylprocessen genom att t.ex.
alternativa lösningar för familjens, såväl
föräldrarnas som barnens, framtid diskuteras.
Migrationsverket utvecklar vidare ett s.k. early
warning system för att uppmärksamma och ge stöd till
barnfamiljer som verkar vara i riskzonen för att
gömma sig. Ett nära samarbete mellan
Migrationsverkets mottagnings- och asylenheter, men
också med Utlänningsnämnden, skall därför utvecklas.
Syftet är att få ett underlag för en systematisk
uppföljning av vilka familjer som valt att gömma sig
och vilka omständigheter som förelegat i dessa fall.
Att barn i familjer som saknar tillstånd att
vistas i Sverige och håller sig undan myndigheterna
regelmässigt lever under svåra förhållanden är
givet. Det är därför av stor vikt, såsom anförts
ovan, att olika överväganden görs och att projekt
initieras och utvecklas i syfte att motverka att
barnfamiljer gömmer sig. Utskottet vill också
hänvisa till ett interpellationssvar den 25 april
2000 av statsrådet Maj-Inger Klingvall om amnesti
till gömda flyktingar. Statsrådet anför bl.a.
följande. "Det är inte min uppfattning att de som
håller sig undan sedan ett avvisningsbeslut
meddelats kollektivt bör få uppehållstillstånd. En
noggrann och rättssäker individuell prövning är att
föredra. Amnestier riskerar erfarenhetsmässigt att
skapa nya förväntningar om nya amnestier."
Statsrådet betonade emellertid att hänsynstaganden
sker med tillämpning av utlänningslagen till
humanitära omständigheter även när dessa inte
förelegat under prövningen hos myndigheterna utan
uppstått som en konsekvens av att man inte lämnat
landet utan hållit sig undan. Allmänt kan för
ärenden om uppehållstillstånd sägas att införandet
av portalbestämmelsen om hänsynstagande till barns
bästa lett till att barn på grund av de sammantagna
skälen får tillstånd i större utsträckning än
tidigare. Utskottet delar denna uppfattning.
Utskottet avstyrker mot bakgrund av det anförda
motionerna Sf274 yrkande 11 och Sf616.
Resedokument
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkande om
resedokument.
Gällande ordning
Enligt 3 kap. 7 § utlänningslagen kan
Migrationsverket för flyktingar och statslösa
utfärda en särskild legitimationshandling för resor
utanför Sverige (resedokument) enligt föreskrifter
som regeringen meddelar. Ett resedokument skall
enligt 1 kap. 10 § utlänningsförordningen utfärdas
för viss tid och får, då det utfärdas, förses med
anteckning om att innehavarens identitet inte är
styrkt. Enligt 11 § får Migrationsverket utfärda
främlingspass för en utlänning som saknar handling
som gäller som pass och saknar möjlighet att skaffa
sådan handling. Verket får utfärda främlingspass
även i andra fall, om det finns särskilda skäl. Även
främlingspass kan förses med anteckning om att
identiteten inte är styrkt.
Motion
I motion Sf639 av Tommy Waidelich och Yilmaz Kerimo
(s) begärs ett tillkännagivande om främlingspass.
Enligt motionärerna är själva benämningen
främlingspass ett problem eftersom många upplever
ordet som nedvärderande. Motionärerna anser att man
i stället kan benämna dokumentet resepass.
Utskottets ställningstagande
Utskottet avstyrkte i betänkande 1999/2000:SfU11 ett
likalydande yrkande med motiveringen att uttrycket
främlingspass är ett väl inarbetat begrepp och att
ett byte av benämning skulle kunna vara ägnat att
skapa förvirring. Utskottet hade också erfarit att
det internationellt vedertagna uttrycket är alien´s
passport.
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och
avstyrker motion Sf639. Utskottet vill dock tillägga
att harmonisering av resehandlingar när det gäller
t.ex. utformning skall diskuteras i EU-arbetet.
Återvandring och återvändande
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om
- stöd till återvandring och återvändande
-
- begreppen återvandring och återvändande.
-
Jämför reservationerna 40 (c, fp) och 41 (mp)
Motioner
Margit Gennser m.fl. (m) begär i motion Sf5 yrkande
9 förslag om mer aktiva åtgärder för att möjliggöra
frivillig återvandring. Enligt motionärerna bör
Sverige utveckla en mer aktiv återvandringspolitik
som syftar till att stimulera till återvändande både
genom ökat ekonomiskt stöd och genom att kombinera
återvändande med biståndsinsatser.
Lars Leijonborg m.fl. (fp) anför i motion Sf605
att stöd till återvandring för den som så önskar
alltid måste vara ett viktigt inslag i en human
flyktingpolitik. Det får dock inte vara så att
konjunkturskäl används för att stimulera en ökad
återvandring. I yrkande 29 begärs ett
tillkännagivande om det anförda.
I motion Sf6 yrkande 5 av Kerstin-Maria Stalin
m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande om begreppen
återvandring och återvändande. Enligt motionärerna
använder svenska myndigheter uttrycket återvandring
när det rör personer som har uppehållstillstånd i
Sverige men som väljer att flytta tillbaka till
hemlandet. All annan flytt tillbaka till hemlandet
benämns återvändande oavsett om den är frivillig
eller inte, dvs. även för personer som nekats asyl
eller uppehållstillstånd. Motionärerna vill lyfta
fram och uppmärksamma detta språkbruk.
Migrationsverket har utvecklat former för att i
samarbete med internationella organisationer och
humanitära enskilda organisationer etablera
integrerade program för dem som återvänder
självmant. Motionärerna anser att man måste vara
varsam så att dessa program inte kommer att
innehålla moment av övertalning eller hot. I yrkande
6 begär motionärerna ett tillkännagivande om att
regeringen för berörda myndigheter måste framhålla
vikten av ta reda på vilka förhållanden de berörda
återvänder till.
Utskottets ställningstagande
År 1996 lade riksdagen fast att
återvandringspolitiken är en del av
migrationspolitiken. Regeringen främjar på olika
sätt en mer aktiv återvandringspolitik, bl.a. genom
tilldelning av medel till olika främjandeåtgärder
inför återvandring. Vidare har Migrationsverket
enligt förordningen 1984:890 rätt att besluta om
bidrag till flyktingar som önskar lämna Sverige och
bosätta sig i ett annat land. Förutom resebidrag kan
även ett kontantbelopp betalas ut.
Den 1 januari 1999 tog Migrationsverket över
huvudansvaret för verkställighet av beslut om
avvisning och utvisning. Migrationsverket har under
1999 utvecklat former för att i samarbete med
internationella organisationer och humanitära
enskilda organisationer etablera integrerade program
för dem som återvänder självmant. Planer finns på
samarbete med IOM. Åtgärdsprogrammen kan komma att
innefatta informations- och stödinsatser före, under
och, i vissa fall, även en tid efter utlänningens
ankomst till hemlandet. Dessa program skall ersätta
det återvändandebidrag som infördes i maj 1997. UD
arbetar aktivt med frågan om återtagande och har med
några länder slutit återtagandeavtal. Vissa länder
för dock en medveten strategi och vägrar återta egna
medborgare.
Ekonomiskt stöd och andra insatser för att hjälpa
dem som vill återvända till sina hemländer är enligt
utskottets mening en naturlig del av den svenska
migrationspolitiken. Att olika åtgärder används på
ett grannlaga sätt är också en viktig aspekt på
återvandringspolitiken. Påtryckningar för att förmå
någon att återvända kan inte accepteras. Utskottet
avstyrker motionerna Sf5 yrkande 9 och Sf605 yrkande
29.
Vad gäller begreppen återvandring och återvändande
anser utskottet att grundinställningen måste vara
att den som fått avslag på en ansökan om
uppehållstillstånd skall rätta sig efter detta och
återvända, även om vederbörande tycker att det är
ett felaktigt beslut. Det hindrar ju inte att
återvändandet sker frivilligt. Att tvångsmedel i
vissa fall kan komma att behövas innebär ju också
att vederbörande återvänt, även om man i dessa fall
kan konstatera att det inte skett frivilligt i den
betydelsen att vederbörande självmant och utan
handräckningshjälp stigit på ett flygplan eller
något annat transportmedel. Att de program som
tagits fram för dem som återvänder inte innehåller
hot eller liknande får tas för givet. Utskottet
avstyrker motion Sf6 yrkandena 5 och 6.
Utvisning på grund av brott
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om
- verkställighet av utvisning på grund av
brott
-
- kriterier för utvisning på grund av brott.
-
Jämför reservationerna 42 (m) och 43 (v)
Gällande ordning
Enligt 4 kap. 7 § utlänningslagen får en utlänning
utvisas ur Sverige om han dömts för ett brott som
kan leda till fängelse eller om en domstol
undanröjer en villkorlig dom eller skyddstillsyn som
utlänningen har dömts till. När det rör sig om
mindre allvarliga brott kan dock utlänningen utvisas
endast om brottsligheten är systematisk eller
upprepad och under förutsättning att påföljden
bestäms till ett svårare straff än böter i det mål
där utvisningsfrågan är aktuell. Oberoende av
återfallsrisk kan utvisning ske vid vissa svårare
former av brott. När en domstol överväger om en
utlänning bör utvisas skall den ta hänsyn till
utlänningens anknytning till det svenska samhället.
Därvid skall domstolen särskilt beakta utlänningens
levnadsomständigheter och familjeförhållanden samt
hur länge utlänningen har vistats i Sverige. En
utlänning som vistats i Sverige med permanent
uppehållstillstånd sedan minst fyra år när åtal
väcktes eller som då var bosatt i Sverige sedan
minst fem år får utvisas endast om det finns
synnerliga skäl. Detsamma gäller för en medborgare i
annat nordiskt land som vid angiven tidpunkt hade
varit bosatt här sedan minst två år. För flyktingar
gäller särskilda, mycket starka, begränsningar av
möjligheterna till utvisning. En utlänning som kom
till Sverige innan han fyllde femton år och som när
åtal väcktes hade vistats här minst fem år får över
huvud taget inte utvisas på grund av brott.
Ett beslut om utvisning på grund av brott skall
innehålla förbud för utlänningen att återvända till
Sverige under viss tid eller utan tidsbegränsning.
En domstols beslut om utvisning får inte
verkställas förrän ådömt fängelsestraff avtjänats
eller verkställigheten flyttats över till annat
land. Om domstolen inte funnit att skäl till
utvisning föreligger på grund av brottet och det
samtidigt föreligger ett av Migrationsverket fattat
lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning
finns dock inte något formellt hinder mot att
avvisning eller utvisning sker innan
fängelsestraffet avtjänats.
Motioner
I motion Ju508 yrkande 2 av Ola Karlsson och Ingvar
Eriksson (m) begärs ett tillkännagivande om att
utvisningsbeslut skall verkställas efter det att de
sammanlagda fängelsestraffen avtjänats. I motionen
anförs att strafftiden på grund av tillkommande
brott kan bli så lång att tiden för
utvisningsbeslutet löpt ut. Den dömde kan då efter
avtjänat fängelsestraff fritt vistas i landet.
I motion Ju928 yrkande 20 av Gun Hellsvik m.fl.
(m) begärs ett tillkännagivande om när utvisning på
grund av brott skall ske. Motionärerna framhåller
att det för såväl invandrare och flyktingar som
svenska medborgare är av vikt att det klart markeras
att Sverige inte accepterar ett kriminellt beteende.
Motionärernas uppfattning är att utvisning av
utländska medborgare skall kunna ske om vederbörande
döms för ett brott där fängelse i mer än sex månader
ingår i straffskalan oberoende av om risk för
fortsatt brottslig verksamhet föreligger. Utvisning
skall också kunna ske i de fall en utländsk
medborgare döms för andra gången för ett brott med
fängelse i straffskalan även om påföljden i det
enskilda fallet inte inneburit ett fängelsestraff.
Utvisning skall också kunna ske då en utländsk
medborgare döms för första gången om påföljden är
fängelse. Om det, liksom nu är fallet, kan antas att
risk för fortsatt brottslig verksamhet föreligger
eller att brottet med hänsyn till den skada, fara
eller kränkning som det har inneburit för en enskild
eller ett allmänt intresse är så allvarligt att
utlänningen inte bör få stanna kvar i landet skall
beslut om utvisning meddelas. Utländska medborgare
skall heller inte kunna undgå utvisning enbart på
den grunden att han här haft ett kortvarigt
förhållande med barn som följd. I yrkandena 17-19
och 21 begärs att regeringen återkommer till
riksdagen med förslag i enlighet med det anförda.
Alice Åström m.fl. (v) anför i motion Sf614
yrkandena 1 och 2 att möjligheten att utvisa
personer på grund av att de dömts för brott måste
finnas kvar . De kriterier som styr tillämpningen
skiftar dock i hög grad och det föreligger heller
inte en konsekvent praxis i dessa fall. Det innebär
att det kan finnas ett moment av godtycke i
lagtillämpningen. En översyn av lagstiftningen om
utvisning på grund av brott bör därför ske, varvid
anhörigas, och då främst barns, situation när en
familj splittras särskilt skall beaktas. Utredningen
bör ta sin utgångspunkt i såväl den europeiska
konventionen om mänskliga rättigheter som
barnkonventionen.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har vid flera tillfällen, se senast
betänkande 1999/2000:SfU11, avstyrkt motionsyrkanden
om att utvisningsbeslut skall verkställas efter det
att de sammanlagda fängelsestraffen avtjänats och
därvid anfört följande. När en domstol beslutar om
utvisning på grund av brott skall beslutet innehålla
förbud för utlänningen att återvända till Sverige
under viss tid eller utan tidsbegränsning.
Tidsbegränsning är dock huvudregel och de tider som
kommer i fråga är i allmänhet fem eller tio år. Även
så kort tid som två år förekommer undantagsvis.
Enligt 4 kap. 9 § utlänningslagen får en domstol,
när den enligt 34 kap. brottsbalken beslutar att
förändra en påföljd som en utlänning har dömts till,
också meddela det beslut beträffande utvisningen som
förändringen av påföljd ger anledning till.
Bestämmelsen innebär bl.a. att, om domstolen
beslutar att utlänningen skall utvisas för det nya
brottet, domstolen antingen kan förlänga tiden för
återreseförbudet enligt den tidigare domen eller
också ersätta det tidigare utvisningsbeslutet med
ett nytt som då omfattar även det tidigare beslutet.
Ett sådant beslut förutsätter i och för sig inte
någon ändring av brottspåföljden, eftersom ändringen
beträffande utvisningen i detta fall föranleds av
att den nya brottsligheten i sig anses böra medföra
utvisning. Utskottet pekade också på att en domstols
beslut om utvisning på grund av brott inte är en
påföljd utan en särskild rättsverkan på grund av
brottet. Om det i något enstaka fall inträffar att
tiden för ett återreseförbud gått till ända innan
den dömde avtjänat ett fängelsestraff är det därför
inte rimligt att tiden för förbudet börjar löpa vid
den tidpunkt då straffet är avtjänat.
Utskottet vidhåller sin tidigare intagna
uppfattning och avstyrker motion Ju508 yrkande 2.
Utskottet kan, liksom vid behandlingen av en
liknande motion i betänkande 1998/99:SfU5 (s. 34),
heller inte tillstyrka den skärpning av
bestämmelserna om utvisning på grund av brott som
begärs i motion Ju928 yrkandena 17-21, varför
motionen avstyrks.
Den 1 januari 1997 infördes en bestämmelse i
utlänningslagen om att särskild hänsyn skall tas i
fall där barn berörs. Brottsförebyggande rådet (BRÅ)
har på regeringens uppdrag gjort en utvärdering av
effekterna av sistnämnda bestämmelse, BRÅ-rapport
2000:18 Utvisning på grund av brott - De dömda och
deras barn. Av rapporten framgår bl.a. följande.
Omkring 200 barn berörs årligen av att en förälder
döms till utvisning på grund av brott. Personer med
stark anknytning till Sverige, som exempelvis
folkbokförda med barn, har ett större skydd mot att
dömas till utvisning på grund av brott än övriga
grupper. I förhållande till övriga utvisningsdömda
med barn utvisas de först när de begår grövre brott.
Cirka 40 % av de folkbokförda med barn som utvisats
hade lagförts för våldsbrott. Motsvarande andel
bland samtliga utvisningsbeslut var knappt 20 %.
Skillnaden blir ännu större vid en jämförelse med
tidigare brottsbelastning. Drygt 70 % av de
folkbokförda med barn hade tidigare lagförts för
brott, vilket kan jämföras med 30 % bland samtliga
utvisningsdömda. En förklaring till skillnaden är
att de folkbokförda hade vistats betydligt längre
tid i Sverige, men också att de åtnjuter ett
starkare skydd mot utvisning. Den skärpning av
lagstiftningen om utvisning på grund av brott som
skedde år 1994 har enligt BRÅ inte haft någon
genomgripande effekt vare sig på antalet
utvisningsbeslut eller antalet barn som berörs.
Enligt utskottets mening skall vid tillämpningen
av bestämmelserna om utvisning på grund av brott
även beaktas situationen för berörda barn. Det är
viktigt att regeringen fortsatt följer hur denna
avvägning görs. Utskottet finner dock inte skäl att
förorda en översyn av lagstiftningen om utvisning på
grund av brott och avstyrker därför motion Sf614
yrkandena 1 och 2.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Med hänvisning till de motiveringar som framförs
under Utskottets överväganden föreslår utskottet att
riksdagen fattar följande beslut:
1. Svenska migrationspolitikens mål och
inriktning
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf5 yrkande
4, 2000/01:Sf6 yrkande 4, 2000/01:Sf601,
2000/01:Sf627 och 2000/01:Sf645 yrkandena 4, 5,
13-17, 25 och 26.
Reservation 31 (m)
Reservation 32 (kd, c)
Reservation 33 (v, mp)
28. Instans- och processordningen
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf5 yrkande
5, 2000/01:Sf605 yrkandena 8, 22 och 25 samt
2000/01:U661 yrkande 2.
Reservation 34 (v, kd, c, fp, mp)
29. Barnkonventionen
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf6 yrkande
9, 2000/01:Sf605 yrkandena 10-12 samt
2000/01:Sf645 yrkandena 21 och 22.
Reservation 35 (kd)
Reservation 36 (c, fp)
Reservation 37 (mp)
30. Mottagande av ensamkommande barn
Riksdagen avslår motion 2000/01:Sf274 yrkandena
15 och 16.
31. Riktlinjer för god man för
ensamkommande barn
Riksdagen avslår motion 2000/01:Sf645 yrkande
23.
Reservation 38 (v, kd)
32. Gömda barn
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf274
yrkande 11 och 2000/01: Sf616.
Reservation 39 (mp)
33. Resedokument
Riksdagen avslår motion 2000/01:Sf639.
34. Stöd till återvandring och
återvändande
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf5 yrkande
9 och 2000/01:Sf605 yrkande 29.
Reservation 40 (c, fp)
35. Begreppen återvandring och
återvändande
Riksdagen avslår motion 2000/01:Sf6 yrkandena 5
och 6.
Reservation 41 (mp)
36. Verkställighet av utvisning på grund av
brott
Riksdagen avslår motion 2000/01:Ju508 yrkande
2.
37. Kriterier för utvisning på grund av
brott
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf614 samt
2000/01:Ju928 yrkandena 17-21.
Reservation 42 (m)
Reservation 43 (v)
38. Skrivelsen
Riksdagen lägger regeringens skrivelse 2000/01:4
till handlingarna.
Stockholm den 19 april 2001
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Berit Andnor
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Berit
Andnor (s), Bo Könberg (fp), Maud Björnemalm (s),
Anita Jönsson (s), Rose-Marie Frebran (kd), Gustaf
von Essen (m), Mariann Ytterberg (s), Lennart
Klockare (s), Ronny Olander (s), Sven-Erik Sjöstrand
(v), Fanny Rizell (kd), Cecilia Magnusson (m),
Kerstin-Maria Stalin (mp), Birgitta Carlsson (c),
Margareta Cederfelt (m), Claes Stockhaus (v) och
Magda Ayoub (kd).
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.
1. Svenska migrationspolitikens mål och
inriktning (punkt 1)
av Bo Könberg (fp), Sven-Erik Sjöstrand (v) och
Claes Stockhaus (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 1. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:Sf605 yrkande 7 och avslår
motionerna 2000/01:Sf6 yrkande 1 och 2000/01:Sf610.
Ställningstagande
Det numera använda begreppet migrationspolitik
består i huvudsak av tre delar, nämligen
flyktingpolitiken, reglerna för anhöriginvandring
samt reglering av arbetstillstånd. Det är dock
viktigt att hålla isär begreppen migrationspolitik
och asylrätt, så att inte asylpolitiken ses som en
del av den allmänna invandringspolitiken. Den
begreppssammanblandning som skett blev tydligast när
riksdagen år 1996 beslutade att beteckningen för
svensk flyktingpolitik skulle ändras till
migrationspolitik.
2. Svenska migrationspolitikens mål och
inriktning (punkt 1)
av Kerstin-Maria Stalin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 2. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:Sf6 yrkande 1 och avslår
motionerna 2000/01:Sf605 yrkande 7 och
2000/01:Sf610.
Ställningstagande
När det gäller den inbördes ordningen av målen för
migrationspolitiken så bör det första målet vara att
"verksamheten skall präglas av rättssäkerhet,
humanitet och respekt för individens mänskliga
rättigheter och att asylrätten självklart skall
värnas". Först därefter bör målet vara att migration
skall ske under ordnade former.
3. Ordförandeskapet och flyktingpolitiken
(punkt 2)
av Bo Könberg (fp), Rose-Marie Frebran (kd),
Fanny Rizell (kd), Birgitta Carlsson (c) och
Magda Ayoub (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 3. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2000/01:Sf7 yrkande 1,
2000/01:Sf605 yrkande 6 och 2000/01:K398 yrkandena 3
och 4 samt avslår motionerna 2000/01:Sf6 yrkande 7,
2000/01:Sf615 yrkande 4 och 2000/01:U511 yrkande 9.
Ställningstagande
Under det svenska ordförandeskapet har regeringen
ett betydande inflytande på utvecklingen av den
gemensamma asyl- och flyktingpolitiken som håller på
att ta form inom EU. Sverige bör utnyttja återstoden
av sitt ordförandeskap till att bana väg för en
humanare och mer solidarisk flyktingpolitik och
motverka tendenser som stänger Europa för dem som
behöver skydd här.
4. Ordförandeskapet och flyktingpolitiken
(punkt 2)
av Sven-Erik Sjöstrand (v), Kerstin-Maria Stalin
(mp) och Claes Stockhaus (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 4. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2000/01:Sf6 yrkande 7,
2000/01:Sf615 yrkande 4 och 2000/01:U511 yrkande 9
samt avslår motionerna 2000/01:Sf7 yrkande 1,
2000/01:Sf605 yrkande 6 samt 2000/01:K398 yrkandena
3 och 4.
Ställningstagande
Sverige måste inom EU stoppa alla förslag som
innebär en mer restriktiv asyl- och
invandringspolitik. I EU-samarbetet är det av stor
betydelse att kraven på mänskliga rättigheter följs,
särskilt när det gäller att värna asylrätten och
behandlingen av asylsökande.
Genom att sluta återtagandeavtal med
utomeuropeiska länder, utan några hänvisningar till
flyktingars särskilda belägenhet, sätter EU-länderna
asylrätten ur spel och försöker lägga över
kostnaderna för flyktingmottagande på de fattiga
länder som redan tar emot mångdubbelt fler
flyktingar än EU. Regeringen bör i EU verka för att
de mer än hundra återtagandeavtal som finns
omförhandlas så att klausuler införs som garanterar
att asylrätten respekteras.
5. Asylprotokollet (punkt 3)
av Sven-Erik Sjöstrand (v), Kerstin-Maria Stalin
(mp) och Claes Stockhaus (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 5. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2000/01:Sf615 yrkande 6 och
2000/01:U511 yrkande 8 i denna del.
Ställningstagande
I samband med Amsterdamfördraget antogs även ett
särskilt protokoll som allvarligt inskränker EU-
medborgares asylrätt och i princip hindrar en EU-
medborgare att söka asyl i annat medlemsland. Det
s.k. asylprotokollet strider mot EU-ländernas
åtaganden enligt Genèvekonventionen och innebär
bl.a. att man i efterhand inför en otillåten
geografisk begränsning av konventionens
tillämpningsområde. Regeringen bör därför verka för
att asylprotokollet avlägsnas ur Amsterdamfördraget.
6. Gemensam europeisk flyktingpolitik (punkt 5)
av Gustaf von Essen, Cecilia Magnusson och
Margareta Cederfelt (alla m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 6. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2000/01:Sf5 yrkandena 2 och 3
samt 2000/01:U513 yrkande 6 och avslår motionerna
2000/01:Sf7 yrkande 3, 2000/01:Sf605 yrkandena 1, 27
och 28, 2000/01:Sf645 yrkandena 3 och 18,
2000/01:K398 yrkande 15, 2000/01:U217 yrkandena 15
och 16, 2000/01:U511 yrkande 8 i denna del samt
2000/01:U512 yrkande 7.
Ställningstagande
Sveriges insatser för flyktingar skall mer än i dag
koncentreras på förebyggande insatser och insatser i
närområdena. Om stora flyktingströmmar uppstår skall
Sveriges politik vara inriktad på att ge skydd åt så
många som möjligt med de begränsade medel som står
till buds. Härvidlag är samverkan med EU och andra
aktörer en förutsättning för effektiv hjälp. I
första hand bör ges hjälp och bidrag till arbetet
med att ge skydd inom konfliktlandets gränser. Om
detta inte är möjligt bör flyktingarna kunna erhålla
skydd i grannländer eller i regionen. Om
flyktingströmmarna inte klaras av på något av dessa
sätt bör tillfälligt uppehållstillstånd i tredje
land kunna ges men med den målsättningen att
repatriering skall ske när förutsättning härför
föreligger. I sistnämnda avseende bör en
ansvarsfördelning mellan de olika länderna ske. I
sista hand bör permanenta uppehållstillstånd i
tredje land beviljas men stöd till återvandring
skall också vara ett inslag i politiken.
Den fria rörligheten för medborgare i EU-länder är
av central betydelse. Det är naturligt att
successivt avveckla gränskontrollerna, och i det
perspektivet behöver EU en gemensam invandrings- och
flyktingpolitik. Flyktingpolitiken bör baseras på en
gemensam ansvarsfördelning.
7. Gemensam europeisk flyktingpolitik (punkt 5)
av Bo Könberg (fp), Rose-Marie Frebran (kd),
Fanny Rizell (kd), Birgitta Carlsson (c) och
Magda Ayoub (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 7. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2000/01:Sf7 yrkande 3,
2000/01:Sf605 yrkandena 1, 27 och 28, 2000/01:Sf645
yrkandena 3 och 18, 2000/01:K398 yrkande 15,
2000/01:U217 yrkandena 15 och 16 samt 2000/01:U512
yrkande 7 och avslår motionerna 2000/01:Sf5
yrkandena 2 och 3, 2000/01:U511 yrkande 8 i denna
del samt 2000/01:U513 yrkande 6.
Ställningstagande
Det behövs en gemensam europeisk flyktingpolitik där
rätten till asyl och flyktingkonventionen utgör
grunden. Utgångspunkten måste vara att EU skall
öppnas mot omvärlden, och inte vara inåtvänd. Den
gemensamma politiken måste vara generös och human
och bestå av tydliga minimiregler för hur
behandlingen av asylsökande skall ske för att
garantera mänsklig värdighet och ett rättvist
handläggande.
Flyktingfrågor måste sättas högt upp på den
internationella dagordningen och bryta den
nedåtgående trenden vad gäller politisk vilja att
bistå människor på flykt. Det är av stor vikt att de
finansiella bidragen till olika organisationer ökar
för att hjälpa människor på flykt. Förebyggande
och/eller att undanröja orsaker till flykt och
påtvingad migration måste vara ett viktigt inslag i
Sveriges internationella agerande såväl bilateralt
som multilateralt. Det bör ses som
utvecklingstendenser på lång sikt och i avvaktan
härpå skall insatserna inte ställas mot en generös
mottagning av flyktingar. Stöd i närområdet har
varit eftersatt i den internationella
flyktingpolitiken och att detta arbete måste
intensifieras. Ett sådant ökat stöd får dock inte
vara ett skäl att göra det svårare för den enskilda
att söka asyl.
En gemensam strategi och fördelningsprincip bör
utarbetas inom EU för stora och plötsliga
flyktingströmmar. Ansvaret och de ekonomiska konse-
kvenserna bör fördelas solidariskt mellan
medlemsstaterna.
8. Gemensam europeisk flyktingpolitik (punkt 5)
av Kerstin-Maria Stalin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 8. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2000/01:Sf645 yrkande 18 och
2000/01:U511 yrkande 8 i denna del och avslår
motionerna 2000/01:Sf5 yrkandena 2 och 3,
2000/01:Sf7 yrkande 3, 2000/01:Sf605 yrkandena 1, 27
och 28, 2000/01:Sf645 yrkande 3, 2000/01:K398
yrkande 15, 2000/01:U217 yrkandena 15 och 16,
2000/01:U512 yrkande 7 samt 2000/01:U513 yrkande 6.
Ställningstagande
Det måste vara en prioriterad fråga för Sverige att
återinföra asylpolitiken till en nationell nivå. I
och med Amsterdamfördraget och toppmötet i
Tammerfors hösten 2000 är Sverige förhindrat att
driva en egen asylpolitik.
En gemensam strategi och fördelningsprincip bör
utarbetas inom EU för stora och plötsliga
flyktingströmmar. Ansvaret och de ekonomiska konse-
kvenserna bör fördelas solidariskt mellan
medlemsstaterna.
9. Förföljelse på grund av kön eller sexuell
läggning m.m. (punkt 6)
av Bo Könberg (fp), Sven-Erik Sjöstrand (v),
Kerstin-Maria Stalin (mp), Birgitta Carlsson (c)
och Claes Stockhaus (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 9. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2000/01:Sf6 yrkande 3,
2000/01:Sf605 yrkandena 9, 13 och 14, 2000/01:Ju724
yrkande 28, 2000/01:L459 yrkandena 23 och 24,
2000/01:So450 yrkande 10 och 2000/01:U661 yrkandena
3-6 och avslår motion 2000/01:Sf630.
Ställningstagande
Genèvekonventionen ger inte flyktingstatus åt
personer som känner välgrundad fruktan för
förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning.
Att så inte är fallet torde till stora delar hänga
samman med den bristande insikt om kvinnors
utsatthet och den bristande acceptans för annan
sexuell läggning än den heterosexuella, som präglade
världen då konventionen utarbetades - och som
fortfarande är fallet i alldeles för många
sammanhang. Flera länder har dock gått före och i
enskilda fall givit flyktingstatus åt homosexuella.
Vi anser att Genèvekonventionen bör tolkas så att
förföljelse på grund av sexuell läggning eller kön
utgör flyktingskäl.
Utlänningslagens 3 kap. 3 § punkt 3 om skydd för
den som hyser välgrundad fruktan för förföljelse på
grund av kön eller homosexualitet feltolkas gång på
gång. Endast ett fåtal har hittills fått
uppehållstillstånd med stöd av den paragrafen. Det
skulle innebära en förstärkning om möjligheten fanns
att vidga tolkningen av flyktingbegreppet så att
även förföljelse på grund av kön eller sexuell
läggning innefattades. Förföljelse på grund av kön,
sexuell läggning eller könsidentitet skulle därmed
kunna föras in under 3 kap. 2 §, dvs. inrymmas i
flyktingbegreppet enligt Genèvekonventionen.
10. Hedersmord (punkt 7)
av Bo Könberg (fp), Rose-Marie Frebran (kd),
Sven-Erik Sjöstrand (v), Fanny Rizell (kd),
Kerstin-Maria Stalin (mp), Birgitta Carlsson (c),
Claes Stockhaus (v) och Magda Ayoub (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 10. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:U622 yrkande 3.
Ställningstagande
Svenska myndigheter måste beakta faran för s.k.
hedersmord vid behandling av asylärenden.
Myndigheterna har bristande kunskaper när det gäller
kvinnors situation i olika delar av världen. Den
svenska regeringen bör verka för att svenska
myndigheter beaktar faran för hedersmord vid
behandlingen av asylärenden, där kvinnor söker
uppehållstillstånd i Sverige.
11. Asylsökande judar (punkt 8)
av Bo Könberg (fp), Rose-Marie Frebran (kd),
Fanny Rizell (kd) och Magda Ayoub (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 11. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:K402 yrkande 3.
Ställningstagande
Den svenska behandlingen av asylsökande judar från
före detta Sovjetunionen måste utredas och omprövas.
Enligt vår mening är svenska myndigheter orimligt
kallsinniga inför den förföljelse av judar som
uppenbarligen förekommer i flera f.d.
sovjetrepubliker. Ett huvudproblem tycks vara att
denna förföljelse sällan eller aldrig äger rum på
grund av initiativ från regeringen i respektive
land, utan sker på initiativ av lokal polis och
andra myndigheter som lever kvar i sovjetsystemets
öppet proklamerade judefientlighet.
12. Asylsökande från Iran (punkt 9)
av Bo Könberg (fp), Rose-Marie Frebran (kd),
Sven-Erik Sjöstrand (v), Fanny Rizell (kd),
Kerstin-Maria Stalin (mp), Birgitta Carlsson (c),
Claes Stockhaus (v) och Magda Ayoub (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 12. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:U636 yrkande 7.
Ställningstagande
Vid behandling av iranska flyktingars möjlighet att
få asyl i Sverige bör beaktas de händelser i Iran
under våren 2000 som inneburit en kraftig försämring
när det gäller mänskliga rättigheter. Efter valet
som vanns av reformvänliga strömningar i Iran har de
religiösa ledarnas attityd hårdnat och fått till
följd att exempelvis kvinnor inom den iranska
kvinnorörelsen fängslats.
13. Asylsökande från Kosovo (punkt 10)
av Bo Könberg (fp), Rose-Marie Frebran (kd),
Sven-Erik Sjöstrand (v), Fanny Rizell (kd),
Kerstin-Maria Stalin (mp), Birgitta Carlsson (c),
Claes Stockhaus (v) och Magda Ayoub (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 13. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:Sf645 yrkande 19 och avslår
motion 2000/01:Sf645 yrkande 20.
Ställningstagande
Situationen i Kosovo beskrivs fortfarande som mycket
otillfredsställande. Rättsväsendet har stora
brister, vårdmöjligheterna är mycket begränsade,
brottsligheten växer, våld och anarki råder på många
håll och avsaknaden av bostäder är omfattande. Det
politiska läget i angränsande områden i Serbien och
Makedonien har dessutom blivit mycket instabilt.
Väpnade strider pågår på vissa håll och situationen
kan komma att förvärras.
Oro har uttryckts från olika håll angående den
massiva frivilliga och påtvingade återvandringen
från olika delar av Europa. I en flyktingsituation
skall man i första hand alltid satsa på närområdet.
Det innebär även omvänt att de flyktingar som
befinner sig i Kosovos närområde bör få en chans att
återvända innan de flyktingar som befinner sig i
Sverige återvänder. Dessutom har många av de
flyktingar som nu skall avvisas varit utsatta för
svåra övergrepp i Kosovo, t.ex. våldtäkter eller
varit vittnen till fasansfulla händelser. Bland
dessa vittnen finns många barn. För traumatiserade
personer saknas nödvändiga vårdmöjligheter i Kosovo.
Flyktingar från Kosovo, som befinner sig i
Sverige, bör beviljas fortsatt uppehållstillstånd i
Sverige.
14. Uppehållstillstånd för gömda personer
(punkt 11)
av Bo Könberg (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 11
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 14. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:Sf605 yrkande 26 och avslår
motion 2000/01:Sf8 yrkande 1.
Ställningstagande
I Sverige lever ca 2 000 människor, som fått
avvisningsbeslut från Utlänningsnämnden, gömda för
att undvika att skickas tillbaka till sina
hemländer. Av dessa är några hundra barn.
Många av barnen, som nu lever gömda runt om i
Sverige, har hunnit acklimatisera sig väl i det
svenska samhället. De har lärt sig svenska snabbt,
gått i skola och kanske även fått svenska kamrater.
Efter tre-fyra år blir hemlandet alltmer avlägset
och främmande. När avvisningsbeslutet, efter en lång
väntan, kommer slås hela familjens tillvaro i
spillror och för många känns det som om det inte
finns något annat alternativ än att gå under jorden.
Det finns människor som lever i ständig skräck för
att bli upptäckta och avvisade. Dessa människor
lever på flykt undan polisen trots att de inte har
begått något brott och inte är kriminella. De lever
helt utan det skyddsnät som vi andra har tillgång
till.
När det gäller gömda flyktingar kan konstateras
att utredningarna hos utlänningsmyndigheterna är så
bristfälliga att de som efter ett lagakraftvunnet
avvisningsbeslut gömmer sig bör beviljas
uppehållstillstånd i Sverige. Vissa undantag skall
dock kunna göras som t.ex. när den som hotas av
avvisning begått ett allvarligt brott.
Eftersom vi förutsätter att utlänningsärendena
kommer att föras över till förvaltningsdomstolar och
ett tvåpartsförfarande införas bör rättssäkerheten
förbättras så mycket att detta beslut kan bli en
engångsåtgärd.
15. Dublinkonventionen (punkt 12)
av Sven-Erik Sjöstrand och Claes Stockhaus (båda
v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 15. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:Sf606 och avslår motionerna
2000/01:Sf5 yrkande 6 och 2000/01:Sf6 yrkande 8.
Ställningstagande
När det gäller kriterier för att avgöra vilken
medlemsstat i EU som skall ha ansvaret för att pröva
en asylansökan bör regeringen i EU verka för ett
direktiv som ersätter Dublinkonventionen och som
grundas på principen att det land där en asylansökan
görs skall vara ansvarigt för handläggningen av
ärendet.
16. Dublinkonventionen (punkt 12)
av Kerstin-Maria Stalin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 12
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 16. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:Sf6 yrkande 8 och avslår
motionerna 2000/01:Sf5 yrkande 6 och 2000/01:Sf606.
Ställningstagande
Tillämpningen av Dublinkonventionen har blivit
alltför snäv. Sverige bör mer använda sig av
möjligheten att med den asylsökandes samtycke pröva
ansökan även om prövningen formellt enligt
konventionen inte åligger Sverige.
17. Schengen och fri rörlighet (punkt 13)
av Bo Könberg (fp), Rose-Marie Frebran (kd),
Sven-Erik Sjöstrand (v), Fanny Rizell (kd),
Kerstin-Maria Stalin (mp), Birgitta Carlsson (c),
Claes Stockhaus (v) och Magda Ayoub (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 17. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:Sf645 yrkande 2 och avslår
motion 2000/01:U511 yrkande 7.
Ställningstagande
Schengensamarbetet innebär att det blir nödvändigt
att stärka gränskontrollen i förhållande till
medborgare från tredje land. De villkor som gäller
för inresa till länder inom Schengenområdet får
emellertid inte utnyttjas till att stänga
asylsökande ute.
18. Transportörsansvar (punkt 14)
av Bo Könberg (fp), Rose-Marie Frebran (kd),
Sven-Erik Sjöstrand (v), Fanny Rizell (kd),
Kerstin-Maria Stalin (mp), Birgitta Carlsson (c),
Claes Stockhaus (v) och Magda Ayoub (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 18. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2000/01:Sf605 yrkande 3 och
2000/01:Sf615 yrkande 2.
Ställningstagande
Regeringen bör inom EU verka för att de regler om
transportörsansvar som nu finns inom medlemsstaterna
avvecklas och att ingen ny reglering som skärper
transportörsansvaret införs.
19. Kontroll av resehandlingar (punkt 15)
av Sven-Erik Sjöstrand och Claes Stockhaus (båda
v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 19. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:Sf615 yrkande 3.
Ställningstagande
Systemet med Airline Liaison Officers måste
avvecklas. Systemet innebär att statliga tjänstemän
stationeras vid ambassader och konsulat för att
hjälpa flygbolagens personal med äkthetskontroller
av resehandlingar. Av de handböcker som dessa
tjänstemän använder, liksom av
registreringsrapporter om deras aktiviteter, framgår
att det i dessa inte finns några resonemang om skydd
för flyktingar eller mänskliga rättigheter över
huvud taget.
20. Familjeåterförening (punkt 17)
av Gustaf von Essen, Cecilia Magnusson och
Margareta Cederfelt (alla m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 20. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:Sf5 yrkande 8 och avslår
motionerna 2000/01:Sf605 yrkandena 15 och 16 samt
2000/01:Sf645 yrkandena 6 och 7.
Ställningstagande
Försörjningsansvar vid familjeåterförening bör
utredas. Om ett försörjningsansvar införs kan
reglerna för anhöriginvandring göras mer generösa.
Kommittén för översyn av utlänningslagens
bestämmelser om anhöriginvandring bör därför få
tilläggsdirektiv i detta avseende.
21. Familjeåterförening (punkt 17)
av Rose-Marie Frebran, Fanny Rizell och Magda
Ayoub (alla kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 21. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:Sf645 yrkandena 6 och 7
samt avslår motionerna 2000/01:Sf5 yrkande 8 och
2000/01:Sf605 yrkandena 15 och 16.
Ställningstagande
Den s.k. sista länken-bestämmelsen bör återinföras.
Det är inte nödvändigt att i detta avseende invänta
resultatet av Anhörigkommitténs arbete. Utredningen
bör få tilläggsdirektiv att ta fram tydliga och
klara regler för när anhöriginvandring kan komma i
fråga.
22. Familjeåterförening (punkt 17)
av Bo Könberg (fp) och Birgitta Carlsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 22. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:Sf605 yrkandena 15 och 16
samt avslår motionerna 2000/01:Sf5 yrkande 8 samt
2000/01:Sf645 yrkandena 6 och 7.
Ställningstagande
Det är synnerligen viktigt att det på EU-nivå kommer
till stånd gemensamma minimiregler för rätt till
familjeåterförening. Det är inte hållbart att det
finns ett stort antal olika definitioner av vem som
är att anse som anhörig.
23. Uppehållstillstånd på grund av anknytning
(punkt 18)
av Bo Könberg (fp), Sven-Erik Sjöstrand (v),
Kerstin-Maria Stalin (mp) och Claes Stockhaus
(v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 23. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:A812 yrkande 24 och avslår
motion 2000/01:Sf620 yrkande 1.
Ställningstagande
Varje år gifter sig utländska kvinnor med svenska
män och flyttar till Sverige. De flesta kvinnor får
en bra tillvaro. De kvinnor som blir utsatta för
misshandel har en svår situation eftersom de om de
lämnar mannen riskerar att bli utvisade om de har
vistats kortare tid än två år i Sverige. En prövning
om att få uppehållstillstånd bör för dessa kvinnor
göras utan dröjsmål, och om de så önskar bör de få
ett uppehållstillstånd.
24. Viseringspliktiga länder (punkt 20)
av Bo Könberg (fp), Rose-Marie Frebran (kd),
Sven-Erik Sjöstrand (v), Fanny Rizell (kd), Claes
Stockhaus (v) och Magda Ayoub (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 20 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 24. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2000/01:Sf7 yrkande 5,
2000/01:Sf605 yrkandena 4 och 5, 2000/01:Sf615
yrkande 1, 2000/01:Sf645 yrkande 8 och 2000/01:K398
yrkande 16.
Ställningstagande
Sverige bör inom EU verka för att den förteckning
över tredje länder vars medborgare är skyldiga att
inneha visering när de passerar EU:s yttre gränser
görs kortare. EU:s viseringspolitik bör inte
användas för att hindra skyddsbehövande från att
söka skydd i ett EU-land. Den nuvarande politiken
försvårar för människor som vill söka en fristad i
något av medlemsländerna och kan även få till följd
att människosmugglingen ökar.
25. Visum för släktbesök (punkt 21)
av Bo Könberg (fp), Rose-Marie Frebran (kd),
Sven-Erik Sjöstrand (v), Fanny Rizell (kd),
Kerstin-Maria Stalin (mp), Birgitta Carlsson (c),
Claes Stockhaus (v) och Magda Ayoub (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 21 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 25. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2000/01:Sf605 yrkande 18 och
2000/01:Sf645 yrkandena 9-11.
Ställningstagande
Den svenska viseringspolitiken vad gäller släktbesök
måste göras mer generös. Anhöriga och närstående bör
inte förvägras att besöka sina släktingar. Det är
inte acceptabelt att människor som inte begått brott
inte kan få besök av sina anhöriga i sitt nya
hemland. I många fall avslår Migrationsverket
slentrianmässigt ansökningar bara på den grunden att
det inte kan uteslutas att en besökande kan komma
att ansöka om uppehållstillstånd under vistelsen i
Sverige. Även de olika rutiner ambassaderna har
måste utredas och samma krav ställas på den sökande
oavsett vilket land man söker från.
26. Arbetskraftsinvandring (punkt 23)
av Gustaf von Essen, Cecilia Magnusson och
Margareta Cederfelt (alla m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 23 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 26. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2000/01:Sf5 yrkande 1 och
2000/01:Sf619 yrkande 2 samt avslår motionerna
2000/01:Sf6 yrkande 2, 2000/01:Sf8 yrkandena 2 och
3, 2000/01:Sf605 yrkande 17 och 2000/01: Sf628.
Ställningstagande
Det föds i dag alltför få barn i Sverige som i en
framtid också skall försörja alltfler åldringar. De
demografiska faktorerna medför därför att en viss
arbetskraftsinvandring bör eftersträvas. Sverige
behöver även välutbildade människor från andra
länder för att vårt land i längden skall kunna hävda
sig i en globaliserad värld. Arbetskraftsinvandrare
har tidigare gjort värdefulla insatser i Sverige.
Arbets- och uppehållstillstånd bör kunna beviljas
om en sökande kan visa att ett seriöst
arbetserbjudande föreligger. En översyn av
regelverket beträffande arbetskraftsinvandring bör
snarast genomföras.
27. Arbetskraftsinvandring (punkt 23)
av Bo Könberg (fp) och Birgitta Carlsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 23 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 27. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:Sf605 yrkande 17 och avslår
motionerna 2000/01:Sf5 yrkande 1, 2000/01:Sf6
yrkande 2, 2000/01:Sf8 yrkandena 2 och 3,
2000/01:Sf619 yrkande 2 samt 2000/01: Sf628.
Ställningstagande
Det finns mycket som talar för att Sverige inom en
snar framtid kommer att stå inför en betydande
arbetskraftsbrist. Regeringen bör därför snarast
tillsätta en utredning för att se över möjligheterna
till en modern politik för arbetskraftsinvandring. I
denna bör ingå att utreda möjligheten att på plats i
Sverige ansöka om arbetstillstånd och att ansvaret
för tillstånd flyttas över från Migrationsverket
till Arbetsmarknadsstyrelsen.
28. Arbetskraftsinvandring (punkt 23)
av Kerstin-Maria Stalin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 23
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 28. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:Sf6 yrkande 2 och avslår
motionerna 2000/01:Sf5 yrkande 1, 2000/01:Sf8
yrkandena 2 och 3, 2000/01:Sf605 yrkande 17,
2000/01:Sf619 yrkande 2 samt 2000/01:Sf628.
Ställningstagande
Enligt bedömningar som gjorts av Landstingsförbundet
är det fara å färde med befolkningsutvecklingen. Det
behövs både ökat barnafödande och stigande
invandring.
Mot bakgrund av den demografiska utvecklingen
finns det därför skäl att öka invandringen. Vi måste
snart öppna våra dörrar mycket mera och inbjuda
människor att komma hit. Alla som kommer hit från
andra länder är inte flyktingar. Man kanske vill
komma hit av andra skäl.
29. Utländska bärplockare (punkt 25)
av Sven-Erik Sjöstrand och Claes Stockhaus (båda
v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 25 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 29. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:Sf644 och avslår motionerna
2000/01:Sf602 och 2000/01:Sf626.
Ställningstagande
Skall arbetstillstånd beviljas i
bärplockningsbranschen bör arbetsgivaren erbjuda
villkor som garanterar lön vid anställning. De som
bäst känner till och har det största intresset av
goda arbetsvillkor är de fackliga organisationerna.
Innan tillstånd beviljas bör därför arbetsvillkoren
granskas och godkännas av en facklig organisation.
30. Människosmuggling (punkt 26)
av Bo Könberg (fp), Rose-Marie Frebran (kd),
Sven-Erik Sjöstrand (v), Fanny Rizell (kd),
Kerstin-Maria Stalin (mp), Birgitta Carlsson (c),
Claes Stockhaus (v) och Magda Ayoub (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 26 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 30. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2000/01:Sf7 yrkande 4,
2000/01:Sf605 yrkande 2 och 2000/01:Sf615 yrkande 5
samt avslår motionerna 2000/01:Sf5 yrkande 7 och
2000/01:Sf641.
Ställningstagande
Den alltmer omfattande människosmugglingen har i
flera fall fått mycket tragiska konsekvenser. Den
restriktiva flyktingpolitiken i Europa är den
främsta orsaken härtill. Det är också väsentligt att
fokus riktas på bristerna i EU-ländernas
flyktingpolitik. De ligor som står bakom smugglingen
måste kraftfullt bekämpas. Åtgärder mot
människosmugglare får dock inte användas som ett
instrument för att ytterligare försvåra för
människor på flykt att ta sig till Europa.
Frankrike presenterade under sommaren 2000 ett
förslag om att det bör bli obligatoriskt att införa
stränga straff för den som hjälper en person att på
ett "icke-auktoriserat sätt" komma in i ett EU-land
eller att kvarstanna där utan att rätt därtill
föreligger. Straffbestämmelserna skall också
tillämpas på den som handlat utifrån endast ideella
bevekelsegrunder. Regeringen måste inom EU bestämt
motsätta sig det franska förslaget.
31. Utredningsförfarandet (punkt 27)
av Gustaf von Essen, Cecilia Magnusson och
Margareta Cederfelt (alla m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 27 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 31. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:Sf5 yrkande 4 och bifaller
delvis motion 2000/01:Sf601 samt avslår motionerna
2000/01:Sf6 yrkande 4, 2000/01:Sf627 och
2000/01:Sf645 yrkandena 4, 5, 13-17, 25 och 26.
Ställningstagande
Missbruk av rätten till att söka asyl måste stävjas.
Asyl skall beviljas dem som har flyktingskäl i
enlighet med Genèvekonventionens bestämmelser. Det
ankommer på den som söker asyl att styrka sin
identitet och att förete trovärdiga handlingar och
att i övrigt samarbeta i asylprocessen. Om så inte
sker bör avslagsbeslut meddelas. När skyddsbehov
sannolikt föreligger skall dock i avvaktan på ett
klarläggande av identitet och övriga förhållanden
ett tillfälligt uppehållstillstånd meddelas.
32. Utredningsförfarandet (punkt 27)
av Rose-Marie Frebran (kd), Fanny Rizell (kd),
Birgitta Carlsson (c) och Magda Ayoub (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 27 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 32. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:Sf645 yrkandena 4, 5,
13-17, 25 och 26 samt avslår motionerna 2000/01:Sf5
yrkande 4, 2000/01:Sf6 yrkande 4, 2000/01:Sf601 och
2000/01:Sf627.
Ställningstagande
UNHCR har riktat allvarlig kritik mot att
asylsökande kan få vänta mellan sex och tolv månader
på att få sin ansökan behandlad då mottagarlandet
sänder förfrågningar enligt Dublinkonventionen till
andra länder. Handläggningstiden i dessa ärenden bör
inte vara mer än tre till sex månader.
Ett offentligt biträde bör förordnas i varje
ärende som handläggs enligt Dublinkonventionens
regler. Därutöver bör det finnas en permanent
verksamhet med jourbiträden. På Arlanda har prövats
ett projekt med jouradvokater som Migrationsverket
med gott resultat genomfört. De asylsökande har fått
ett biträde redan i asylprocessens inledning. Det
har inneburit snabba initiala åtgärder för dem som
gått vidare i processen och en större rättssäkerhet
vid avvisningar. Vidare bör medlemmar i olika
frivilligorganisationer kunna medverka i
asylutredningar som medborgarvittnen.
Direktavvisning skall därvid inte kunna ske om en
myndighetsrepresentant och ett vittne har olika
uppfattning, utan då bör ärendet utredas vidare. I
sina kontakter med de asylsökande måste
myndigheterna i första hand efterfråga auktoriserade
tolkar. Den sökande måste kunna lita på tolkens
kunnighet och integritet. Asylsökande kvinnor och
barn skall ha rätt att få ett offentligt biträde och
tolk av samma kön. Om inte kommunikationen mellan
den asylsökande och tolken eller det offentliga
biträdet fungerar tillfredsställande bör klienten ha
rätt att byta ut dessa. Det måste tas större hänsyn
till intyg och utlåtanden från psykologer och
kuratorer. I dag finns en tendens hos
Migrationsverket och Utlänningsnämnden att
underskatta dessa intyg. Regeringen bör företa en
översyn av de språktester som Migrationsverket i
många fall genomför när asylsökande saknar
handlingar som kan visa från vilket land han eller
hon kommer. Bedömningarna vid dessa tester kan många
gånger bli felaktiga och besluten kan komma att vila
på oriktig grund. Under tiden den begärda översynen
pågår bör Migrationsverket inte utföra språktester.
33. Utredningsförfarandet (punkt 27)
av Sven-Erik Sjöstrand (v), Kerstin-Maria Stalin
(mp) och Claes Stockhaus (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 27 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 33. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:Sf645 yrkandena 13, 16, 17,
25 och 26 samt avslår motionerna 2000/01:Sf5 yrkande
4, 2000/01:Sf6 yrkande 4, 2000/01:Sf601,
2000/01:Sf627 och 2000/01:Sf645 yrkandena 4, 5, 14
och 15.
Ställningstagande
En permanent verksamhet med jourbiträden bör införas
enligt den modell som har prövats på Arlanda. De
asylsökande har fått ett biträde redan i
asylprocessens inledning. Det har inneburit snabba
initiala åtgärder för dem som gått vidare i
processen och en större rättssäkerhet vid
avvisningar. Asylsökande kvinnor och barn skall ha
rätt att få ett offentligt biträde och tolk av samma
kön. Om kommunikationen mellan den asylsökande och
tolken eller det offentliga biträdet inte fungerar
tillfredsställande bör klienten ha rätt att byta ut
dessa. Det måste tas större hänsyn till intyg och
utlåtanden från psykologer och kuratorer. I dag
finns en tendens hos Migrationsverket och
Utlänningsnämnden att underskatta dessa intyg.
Regeringen bör företa en översyn av de språktester
som Migrationsverket i många fall genomför när
asylsökande saknar handlingar som kan visa från
vilket land han eller hon kommer. Bedömningarna vid
dessa tester kan många gånger bli felaktiga och
besluten kan komma att vila på oriktig grund. Under
tiden den begärda översynen pågår bör
Migrationsverket inte utföra språktester.
34. Instans- och processordningen (punkt 28)
av Bo Könberg (fp), Rose-Marie Frebran (kd),
Sven-Erik Sjöstrand (v), Fanny Rizell (kd),
Kerstin-Maria Stalin (mp), Birgitta Carlsson (c),
Claes Stockhaus (v) och Magda Ayoub (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 28 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 34. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2000/01:Sf605 yrkandena 8, 22
och 25 samt 2000/01:U661 yrkande 2 och avslår motion
2000/01:Sf5 yrkande 5.
Ställningstagande
Asylansökningar skall prövas individuellt på
sökandens egna meriter. Den enskilde sökanden är en
individ som oavsett etnisk, nationell, politisk
eller religiös hemvist skall bedömas just som en
enskild individ och inte som medlem i en grupp. I
utlänningsärenden bör snarast en tvåpartsprocess
införas. Det innebär att den asylsökande och
Migrationsverket ställs som jämställda parter mot
varandra i en muntlig förhandling och får sin sak
prövad enligt normala processprinciper. Första
instans skall utgöras av länsrätt och beslut skall
kunna överklagas till kammarätt utan något krav på
prövningstillstånd.
Utlänningsnämndens underlag för beslut bör ses
över i syfte att säkerställa att det ger en adekvat
och saklig beskrivning av situationen i aktuella
länder. Det skall i synnerhet gälla i de fall då
delar av underlaget inte går att bemöta fullt ut
eftersom den sökande på grund av sekretess inte
alltid får tillgång till hela underlaget.
35. Barnkonventionen (punkt 29)
av Rose-Marie Frebran, Fanny Rizell och Magda
Ayoub (alla kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 29 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 35. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2000/01:Sf605 yrkande 10 och
2000/01:Sf645 yrkandena 21 och 22 samt avslår
motionerna 2000/01: Sf6 yrkande 9 och 2000/01:Sf605
yrkandena 11 och 12.
Ställningstagande
Barnombudsmannen (BO) har påpekat att den s.k.
portalparagrafen i utlänningslagen många gånger är
verkningslös. BO har också föreslagit att
bestämmelser liknande dem som finns i föräldrabalken
rörande hämtning av barn vid vårdnads- och
umgängestvister bör införas i utlänningslagen. En
sådan förändring skulle kunna innebära att man vid
verkställighet av avvisnings- eller utvisningsbeslut
av barn i högre grad lever upp till
barnkonventionens intentioner. Barn bör ses som
individer med egna rättigheter. Det är olyckligt att
barn alltför sällan får komma till tals i
asylprocessen.
36. Barnkonventionen (punkt 29)
av Bo Könberg (fp) och Birgitta Carlsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 29 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 36. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:Sf605 yrkandena 10-12 samt
avslår motionerna 2000/01:Sf6 yrkande 9 och
2000/01:Sf645 yrkandena 21 och 22.
Ställningstagande
Det är inte acceptabelt att familjer splittras i
samband med verkställighet av avvisningsbeslut.
Barnkonventionens viktigaste stadganden bör
inarbetas i utlänningslagen på samma sätt som
Genèvekonventionen inarbetats i lagen. Därmed skulle
det bli svårare att fatta avvisningsbeslut med
familjesplittring som följd och inga barn skulle
behöva gömma sig. Barnombudsmannen har vid en
granskning funnit att det endast är ett fåtal barn
som kommer till tals i asylprocessen. Hela processen
bör därför i större utsträckning anpassas efter
barnens behov. Syftet med att barnen hörs är att öka
deras synlighet i familjen och att de inte skall
betraktas som enbart ett bihang till föräldrarna. En
alltför lång väntan på ett beslut skapar otrygghet
och lidande. Inget barn skall behöva vänta mer än
tre månader på att få sin ansökan prövad.
Förbättrade riktlinjer för utbildning, handledning,
i vilken miljö utredningen skall genomföras och
hörande av barn bör utarbetas av Migrationsverket.
37. Barnkonventionen (punkt 29)
av Kerstin-Maria Stalin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 29
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 37. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:Sf6 yrkande 9 samt avslår
motionerna 2000/01:Sf605 yrkandena 10-12 och
2000/01:Sf645 yrkandena 21 och 22.
Ställningstagande
Enligt barnkonventionens andra artikel, principen om
icke-diskriminering, skall alla barn inom landet ha
lika rättigheter. Tyvärr är så inte fallet. Barn som
söker asyl, eller vars föräldrar söker asyl, och som
inte är folkbokförda har sämre rätt till sociala
förmåner, förskola och utbildning. Ett tydligt
barnperspektiv måste utvecklas. Arbetet med detta
bör följas upp och konkreta åtgärder vidtas för att
förbättra de asylsökande barnens villkor.
38. Riktlinjer för god man för ensamkommande
barn (punkt 31)
av Rose-Marie Frebran (kd), Sven-Erik Sjöstrand
(v), Fanny Rizell (kd), Claes Stockhaus (v) och
Magda Ayoub (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 31 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 38. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:Sf645 yrkande 23.
Ställningstagande
Det är av stor vikt att ett regelverk skapas för det
uppdrag en god man utför beträffande ensamkommande
barn. Nu saknas sådana riktlinjer och de gode männen
arbetar på olika sätt med viss vägledning av gode
mäns arbete med vuxna personer.
39. Gömda barn (punkt 32)
av Kerstin-Maria Stalin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 32
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 39. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2000/01:Sf274 yrkande 11 och
2000/01:Sf616.
Ställningstagande
Barn är aldrig ansvariga och skyldiga till den
situation de befinner sig i. Sverige har ett ansvar
för att ge dem trygghet och en human behandling i
vårt land. Gömda barn bör därför ges amnesti och få
uppehållstillstånd i Sverige.
40. Stöd till återvandring och återvändande
(punkt 34)
av Bo Könberg (fp) och Birgitta Carlsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 34 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 40. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:Sf605 yrkande 29 och avslår
motion 2000/01:Sf5 yrkande 9.
Ställningstagande
Stöd till återvandring för den som så önskar måste
alltid vara ett viktigt inslag i en human
flyktingpolitik. Det får dock inte vara så att
konjunkturskäl används för att stimulera en ökad
återvandring.
41. Begreppen återvandring och återvändande
(punkt 35)
av Kerstin-Maria Stalin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 35
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 41. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:Sf6 yrkandena 5 och 6.
Ställningstagande
Svenska myndigheter använder uttrycket återvandring
när det rör personer som har uppehållstillstånd i
Sverige men som väljer att flytta tillbaka till
hemlandet. All annan flyttning tillbaka till
hemlandet benämns återvändande oavsett om den är
frivillig eller inte, dvs. även för personer som
nekats asyl eller uppehållstillstånd. Detta
språkbruk bör uppmärksammas och begreppen
definieras.
Migrationsverket har utvecklat former för att i
samarbete med internationella organisationer och
humanitära enskilda organisationer etablera
integrerade program för dem som återvänder
självmant. Stor aktsamhet krävs så att inte dessa
program kommer att innehålla moment av övertalning
eller hot. Det är också mycket viktigt att
regeringen och berörda myndigheter väl känner till
de förhållanden som de berörda personerna återvänder
till.
42. Kriterier för utvisning på grund av brott
(punkt 37)
av Gustaf von Essen, Cecilia Magnusson och
Margareta Cederfelt (alla m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 37 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 42. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:Ju928 yrkandena 17-21 och
avslår motion 2000/01:Sf614.
Ställningstagande
För såväl invandrare och flyktingar som svenska
medborgare är det av vikt att det klart markeras att
Sverige inte accepterar ett kriminellt beteende.
Utvisning skall kunna ske oberoende av risk för
fortsatt brottslig verksamhet, då en icke svensk
medborgare döms för ett brott där fängelse i mer än
sex månader ingår i straffskalan. Utvisning skall
också kunna ske då en icke svensk medborgare döms
andra gången för brott med fängelse i straffskalan.
Dessutom skall utvisning kunna ske vid första
tillfället då en icke svensk medborgare döms för ett
brott med fängelse i straffskalan i det fall den
aktuella domen är fängelse. Utvisningen skall (som i
nuvarande lagstiftning) ske om det kan antas att
utlänningen kommer att göra sig skyldig till
fortsatt brottslig verksamhet här i landet eller att
brottet med hänsyn till den skada, fara eller
kränkning som det har inneburit för enskilda eller
allmänna intressen är så allvarligt att utlänningen
inte bör få stanna kvar. Utländska medborgare skall
heller inte kunna undgå utvisning enbart på den
grunden att han här haft ett kortvarigt förhållande
med barn som följd.
43. Kriterier för utvisning på grund av brott
(punkt 37)
av Sven-Erik Sjöstrand och Claes Stockhaus (båda
v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 37 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 43. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:Sf614 samt avslår motion
2000/01:Ju928 yrkandena 17-21.
Ställningstagande
Möjligheten att utvisa personer på grund av att de
dömts för brott måste finnas kvar. De kriterier som
styr tillämpningen skiftar dock i hög grad och det
föreligger heller inte en konsekvent praxis i dessa
fall. Det innebär att det kan finnas ett moment av
godtycke i lagtillämpningen. En översyn av
lagstiftningen om utvisning på grund av brott bör
därför ske, varvid anhörigas, och då främst barns,
situation när en familj splittras särskilt skall
beaktas. Denna översyn bör ta sin utgångspunkt i
såväl den europeiska konventionen om mänskliga
rättigheter som barnkonventionen.
Särskilda yttranden
1. Asylsökande från Kosovo (punkt 10)
av Bo Könberg (fp), Rose-Marie Frebran (kd),
Sven-Erik Sjöstrand (v), Fanny Rizell (kd),
Kerstin-Maria Stalin (mp), Birgitta Carlsson (c),
Claes Stockhaus (v) och Magda Ayoub (kd).
I samband med utskottsbehandlingen av betänkande
2000/01:SfU9 togs ett initiativ från Vänsterpartiet,
Kristdemokraterna, Centerpartiet, Folkpartiet
liberalerna och Miljöpartiet syftande till att
stoppa avvisningarna av flyktingar från Kosovo som
erhållit tillfälliga uppehållstillstånd i Sverige i
samband med massflykten från Kosovo våren 1999.
Ett förslag om tillkännagivande att regeringen bör
utnyttja bemyndigandet i utlänningslagen 2 kap. 14 §
2 och utfärda föreskrifter om förlängda tillfälliga
uppehållstillstånd för de personer som erhållit
tillfälligt uppehållstillstånd i Sverige i samband
med massflykten från Kosovo våren 1999 och som finns
kvar i landet avvisades av utskottet med knapp
majoritet. Hade utskottets utslag blivit annorlunda
hade syftet med Kristdemokraternas motion
2000/01:Sf645 yrkande 19 i huvudsak tillgodosetts.
2. Arbetskraftsinvandring m.m. (punkterna 11,
23 och 24)
av Margareta Cederfelt (m).
Sverige skall ha en öppen och generös
invandringspolitik där alla som vill skapa sig en
framtid är välkomna. Flyktingar bör erhålla en
generös bedömning vid prövning där den enskildes
rättssäkerhet står i centrum.
Alla som på egen hand kan försörja sig här i
landet bör beviljas arbets- och uppehållstillstånd
och regeringen bör lägga fram förslag om en fri
arbetskraftsinvandring. Det amerikanska systemet med
Green Card har inneburit att hundratusentals
personer fått möjlighet till permanent
uppehållstillstånd. Dessa personer har bidragit till
landets utveckling genom sin kompetens och
erfarenhet. Grunddragen i systemet bör anammas av
Sverige.
Universitet och högskolor bör få möjlighet att på
Migrationsverkets delegation bevilja temporära
uppehållstillstånd för studenter och forskare. En
sådan reform vore angelägen för att undvika onödig
byråkrati vid utbyte av forskare och studenter.
Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Skrivelse 2000/01:4
Regeringen har till riksdagen överlämnat skrivelse
2000/01:4 Migration och asylpolitik.