I proposition 2000/01:96 Sjukersättning och
aktivitetsersättning i stället för förtidspension
föreslår regeringen (Socialdepartementet) att
riksdagen antar förslagen till lag om ändring i
lagen (1962:381) om allmän försäkring och lag om
ändring i socialförsäkringslagen (1999:799) m.fl.
lagar. Regeringens förslag återges i bilaga 1 och
lagförslagen i bilaga 2.
Med anledning av propositionen har sex motioner
väckts. I detta sammanhang behandlar utskottet även
två motionsyrkanden från den allmänna motionstiden
2000 och ett motionsyrkande väckt med anledning av
proposition 2000/01:72 Vuxnas lärande och
utvecklingen av vuxenutbildningen. Förslagen i
motionerna återges i bilaga 1.
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens
proposition 2000/01:96 Sjukersättning och
aktivitetsersättning i stället för förtidspension
jämte motioner som väckts med anledning av
propositionen. Dessutom behandlas några andra
motionsyrkanden, främst från den allmänna
motionstiden 2000.
I propositionen föreslås nya regler för beräkning
av ersättning till personer som drabbats av
långvarig eller varaktig medicinskt grundad
nedsättning av arbetsförmågan. Regeringen föreslår
att förtidspension och sjukbidrag inte som i dag
skall vara en del av den allmänna pensioneringen
utan i stället tillhöra sjukförsäkringssystemet.
Begreppet förtidspension och sjukbidrag utmönstras
och ersättningen vid långvarig eller varaktig
medicinskt grundad arbetsoförmåga benämns
sjukersättning respektive tidsbegränsad
sjukersättning.
Försäkrade som är yngre än 30 år föreslås få
aktivitetsersättning som skall kunna utges tidigast
från den 1 juli det år den försäkrade fyller 19 år
och kunna beviljas för längst tre år i taget.
Försäkringskassan skall vara skyldig att erbjuda den
som beviljats aktivitetsersättning möjlighet att
delta i aktiviteter. Vidare föreslås att försäkrade
med funktionshinder i åldrarna 19-29 år skall ha
rätt till hel aktivitetsersättning utan någon
prövning av arbetsförmågan så länge studier bedrivs
på grundskole- eller gymnasienivå. Den övre
åldersgränsen för rätt till vårdbidrag och den nedre
gränsen för rätt till handikappersättning höjs till
halvårsskiftet det år den unge fyller 19 år.
Sjukersättningssystemet omfattar både en
inkomstrelaterad sjukersättning eller
aktivitetsersättning och ett grundskydd i form av
garantiersättning för dem som inte har haft några
förvärvsinkomster eller haft låga sådana innan
arbetsförmågan blev nedsatt.
Den inkomstrelaterade ersättningen skall beräknas
på basis av en antagandeinkomst. Denna föreslås bli
grundad på genomsnittet av de tre högsta
bruttoårsinkomsterna som intjänats under en given
period, s.k. ramtid, som är mellan fem och åtta år
beroende på den försäkrades ålder. För de försäkrade
som skall uppbära aktivitetsersättning gäller att
antagandeinkomsten - om detta är fördelaktigare -
får grundas på genomsnittet av de två högsta
bruttoårsinkomsterna under en ramtid på tre år. Den
inkomstrelaterade ersättningen skall utgöra 64 % av
antagandeinkomsten.
Sjukersättning och aktivitetsersättning i form av
garantiersättning föreslås vara åldersrelaterad fram
till 30 års ålder. Garantinivån skall vara densamma
för gifta och ogifta och uppgå till 2,10
prisbasbelopp per år för en person som inte fyllt 21
år. Därefter höjs nivån med 0,05 prisbasbelopp för
varje tvåårsintervall upp till 30 års ålder. För
personer i åldrarna 30-64 år skall garantinivån vara
2,40 prisbasbelopp.
Personer, som när sjukersättningssystemet träder i
kraft den 1 januari 2003, uppbär förtidspension
föreslås få denna omvandlad till inkomstrelaterad
sjukersättning respektive garantiersättning genom en
engångsinsats. Den som vid ikraftträdandet uppbär
sjukbidrag skall enligt förslaget få förmånen
omvandlad till en tidsbegränsad sjukersättning.
Däremot skall aktivitetsersättning inte bli aktuell
förrän tiden för den tidsbegränsade sjukersättningen
löpt ut. Efter omvandlingen skall den försäkrade i
princip få oförändrad nettoersättning. Detta sker
genom att ett justeringsbelopp beräknas och sedan
används för att öka eller minska den
bruttoersättning som har beräknats enligt de nya
reglerna. Beräkningen av justeringsbeloppet utgår
från förhållandena under den sista månaden med
ersättning enligt nuvarande regler. Det innebär att
då gällande kommunalskattesats och civilstånd läggs
till grund för beräkningen av justeringsbeloppet,
som därefter fryses, dvs. senare ändringar i dessa
avseenden tillåts inte påverka ersättningens
storlek.
Den utbetalda inkomstrelaterade ersättningen skall
utgöra pensionsgrundande inkomst för ålderspension.
Ålderspensionsrätt skall dock tillgodoräknas på hela
antagandeinkomsten, efter avdrag för ett belopp som
motsvarar allmän pensionsavgift. Mellanskillnaden
tillgodoräknas som pensionsgrundande belopp. Vid
partiell försäkringsförmån beräknas
ålderspensionsrätten på mot-svarande andel av
antagandeinkomsten.
De nya reglerna föreslås träda i kraft den
1 januari 2003. Förmåner som beviljas efter
ikraftträdandet men där den beviljade ersättningen
till någon del avser tid före denna tidpunkt
beräknas enligt äldre bestämmelser.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag och
avstyrker samtliga motioner.
Till betänkandet har fogats femton reservationer
och tre särskilda yttranden.
Utskottets överväganden
Nuvarande bestämmelser om
förtidspension m.m.
Förtidspension utges enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring (AFL) till försäkrad i åldern
16-64 år om hans eller hennes arbetsförmåga på grund
av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska
eller psykiska prestationsförmågan är nedsatt med
minst en fjärdedel och nedsättningen kan anses
varaktig. Kan nedsättningen av arbetsförmågan inte
anses varaktig men kan den antas bli bestående för
avsevärd tid, har den försäkrade rätt till ett
tidsbegränsat sjukbidrag. Förtidspension/sjukbidrag
utges som hel, tre fjärdedels, halv eller en
fjärdedels förmån, allt efter graden av
nedsättningen av arbetsförmågan.
Den medicinska faktor som grundar rätt till
förtidspension eller sjukbidrag kan vara en
kroppslig eller psykisk sjukdom eller ett
följdtillstånd efter sjukdom. Den kan även vara ett
medfött funktionshinder.
I förtidspensionssystemet garanterar oavkortad
folkpension, pensionstillskott och särskilt
grundavdrag (SGA) en nettoersättning på en viss
lägsta nivå.
Förtidspension enligt AFL kan utges från
folkpensioneringen och försäkringen för
tilläggspension (ATP). Till förtidspension kan också
utges särskilda pensionsförmåner såsom
bostadstillägg och pensionstillskott.
Hel förtidspension i form av folkpension utgör 90
% av prisbasbeloppet (2 768 kr per månad 2001) för
ogift pensionär och 72,5 % av prisbasbeloppet (2 229
kr per månad 2001) för en gift pensionär. Den som
har låg eller ingen ATP har rätt till
pensionstillskott med sådant belopp att det
tillsammans med eventuell ATP uppgår till 112,9 % av
prisbasbeloppet (3 472 kr per månad 2001).
ATP utgör 60 % av prisbasbeloppet multiplicerat
med medeltalet av pensionspoängen för de 15 bästa
inkomståren. Såväl inkomst av anställning som
inkomst av annat förvärvsarbete är pensionsgrundande
till den del inkomsten uppgår till minst 27 % av det
för året gällande prisbasbeloppet. Vid beräkningen
bortses från inkomster som överstiger 7,5 gånger det
vid årets ingång gällande inkomstbasbeloppet. Vid
beräkning av pensionsgrundande inkomst skall från
den taxerade inkomsten ett belopp avräknas som
motsvarar den allmänna pensionsavgift (för
närvarande 7 %) som debiteras på inkomst av
anställning och annat förvärvsarbete. Som inkomst
anses även sjukpenning, föräldrapenning m.m. För
full ATP erfordras att pensionsgrundande inkomst
tillgodoräknats för minst 30 år. För den som har
färre än 30 poängår minskar pensionen proportionellt
med 1/30 för varje år som fattas. Som år för vilket
pensionspoäng tillgodoräknats likställs s.k. vårdår.
Vårdår kan tillgodoräknas förälder som under större
delen av året vårdat barn som inte har fyllt tre år.
En förtidspension beräknas i vissa fall även på
s.k. antagandepoäng, för tiden från pensionsfallet
fram till 65-årsåret. Antagandepoängen beräknas
antingen på den genomsnittliga pensionspoängen för
samtliga år fr.o.m. 16 år fram till
pensionstillfället, varvid man bortser från hälften
av dessa år, eller på genomsnittet av de två högsta
pensionspoängen under de fyra åren närmast före det
år då pensionsfallet inträffade. Det för den
försäkrade fördelaktigaste alternativet används.
Vid övergång från sjukbidrag till förtidspension
fastställs inte något nytt pensionsfallsår utan det
är det år som tillämpats vid beräkningen av
sjukbidraget som används även vid beräkningen av
förtidspensionen.
Internationella förhållanden
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen (EU) medför
bl.a. att EU:s regler om samordning av social
trygghet skall tillämpas i Sverige. Enligt
Romfördraget skall rådet besluta om sådana åtgärder
inom den sociala trygghetens område som är
nödvändiga för att genomföra fri rörlighet för
arbetstagare och därvid särskilt införa ett system
som tillförsäkrar migrerande arbetstagare och deras
familjemedlemmar att alla perioder som beaktas
enligt lagstiftningen i de olika länderna läggs
samman för förvärvande och bibehållande av rätten
till förmåner. Sådana bestämmelser finns i rådets
förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av
systemen för social trygghet när anställda,
egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar
inom gemenskapen.
Genom detta regelverk kan personer som flyttar
från ett land till ett annat inom unionen för att
arbeta få eller behålla ett socialförsäkringsskydd.
Avsikten med förordningen är att i största möjliga
utsträckning samordna förmåner från de olika
länderna. Genom samordning kan det undvikas att
personer som har tjänat in rätt till förmåner i ett
land går miste om dessa om de flyttar till ett annat
land. Med samordningsregler går det också att
undvika att personer som flyttar till ett annat
medlemsland får rätt till dubbla förmåner.
Genom EES-avtalet gäller förordningens regler även
Island, Norge och Liechtenstein. Genom ett avtal
mellan EU och Schweiz kommer förordningens regler
även att gälla i förhållande till Schweiz.
En försäkrad som är bosatt i Sverige har rätt till
förtidspension i form av folkpension om han eller
hon antingen har tillgodoräknats ATP-poäng för minst
tre år, s.k. ATP-baserad folkpension, eller om han
eller hon tillgodoräknats bosättningstid i Sverige
för minst tre år, s.k. bosättningsbaserad
folkpension. För rätt till hel förmån krävs 30 år
med ATP-poäng respektive 40 års bosättningstid i
Sverige. Är tiden kortare än 30 respektive 40 år
reduceras pensionen med 1/40 respektive 1/30 för
varje år som fattas.
Såväl vad gäller den ATP-baserade folkpensionen
som den bosättningsbaserade kan för den som omfattas
av förordning (EEG) 1408/71 kravet på minsta
försäkringstid uppfyllas genom sammanläggning med
försäkringstid i annat EU/EES-land. Dock måste ett
år avse Sverige, dvs. minst ett år med ATP-poäng
respektive ett bosättningsår i Sverige krävs.
Motsvarande kan gälla även för personer som omfattas
av en överenskommelse om social trygghet som Sverige
ingått med annan stat.
För andra än EU/EES-medborgare, vilka inte heller
omfattas av en överenskommelse som nyss nämnts,
gäller krav dels på bosättning i Sverige, dels på
att vederbörande tillgodoräknats tre bosättningsår
eller tre år med ATP-poäng.
En svensk medborgare som är bosatt utomlands har
rätt till förtidspension från folkpensioneringen i
förhållande till det antal år för vilka han eller
hon tillgodoräknats ATP-poäng. Det krävs därvid
minst tre år med ATP-poäng.
Den som tillgodoräknats ATP-poäng eller är
försäkrad för arbetsbaserade förmåner är försäkrad
för ATP i form av förtidspension oberoende av var i
världen han eller hon är bosatt.
En EU/EES-medborgare, som tillgodoräknats tre år
med ATP-poäng i Sverige, har rätt att få svensk
folkpension baserad på ATP-poäng vid bosättning i
annat EU/EES-land. Även här gäller att
sammanläggning av försäkringstider kan ske. Dock
måste ett av åren med ATP-poäng avse Sverige.
Folkpension i form av förtidspension utges på
grundval av den bosättningstid som kan
tillgodoräknas den pensionsberättigade t.o.m. året
före pensionsfallet. Som bosättningstid
tillgodoräknas även tiden därefter t.o.m. det år då
han eller hon uppnår 64 år (framtida
bosättningstid). Undantag från regeln att
pensionsfallet måste ha inträffat efter bosättningen
i Sverige gäller om pensionsfallet inträffat före 18
års ålder. För en pensionsberättigad som är utländsk
medborgare gäller detta under förutsättning att han
eller hon är bosatt i Sverige sedan minst fem år.
Vårdbidrag och handikappersättning
En förälder har enligt lagen (1998:703) om
handikappersättning och vårdbidrag rätt till
vårdbidrag för funktionshindrat barn, om barnet är
under 16 år och på grund av sjukdom,
utvecklingsstörning eller annat funktionshinder är i
behov av särskild tillsyn och vård under minst sex
månader eller det på grund av barnets sjukdom eller
funktionshinder uppkommer merkostnader. För barn,
som vistas på institution eller enskilt hem genom
samhällets försorg, kan för den tid barnet vistas
hemma under vissa förutsättningar utbetalas s.k.
ferievårdbidrag. Vårdbidrag utbetalas allt efter
tillsyns- och vårdbehovets omfattning och
merkostnadernas storlek som hel, tre fjärdedels,
halv eller en fjärdedels förmån. Helt vårdbidrag
utgör 2,50 prisbasbelopp. Om behovet av särskild
tillsyn och vård för ett barn grundar rätt till hel
förmån utan att merkostnaderna beaktats kan, om
merkostnaderna uppgår till minst 18 % av
prisbasbeloppet, ersättning dock utgå med högre
belopp. Förmånen är skattepliktig och
pensionsgrundande, men viss del av vårdbidraget kan
fastställas som skattefri ersättning för
merkostnader.
En försäkrad som fyllt 16 år och som före fyllda
65 år för avsevärd tid fått sin funktionsförmåga
nedsatt i sådan omfattning att han eller hon i sin
dagliga livsföring behöver mer tidskrävande hjälp av
annan eller för att kunna förvärvsarbeta behöver
fortlöpande hjälp av annan eller på annat sätt
behöver vidkännas betydande merutgifter på grund av
sitt funktionshinder har rätt till
handikappersättning. Studier som kan berättiga till
studiestöd enligt studie-stödslagen (1973:349)
likställs i detta sammanhang med förvärvsarbete.
Handikappersättning kan begränsas till viss tid
och utges med belopp som för år räknat motsvarar 69,
53 eller 36 % av prisbasbeloppet.
Handikappersättning till blinda, döva eller gravt
hörselskadade utges alltid med en viss garanterad
nivå.
Särskilt grundavdrag för folkpensionärer - SGA
Folkpension, ATP och pensionstillskott utgör
skattepliktig förvärvsinkomst. Vid skatteberäkningen
har den som har haft folkpension under året rätt
till ett särskilt grundavdrag (SGA) som för den med
låga pensionsinkomster leder till lägre skatt än vad
som skulle ha gällt om det vanliga grundavdraget
tillämpats.
En förutsättning för rätt till SGA är att den
skattskyldige har folkpension som uppgår till minst
6 000 kr eller minst 20 % av den sammanlagda
inkomsten. Som folkpension räknas även
pensionstillskott, ATP som föranlett avräkning av
pensionstillskott samt viss utländsk pension. Som
mest kan SGA år 2001 uppgå till 55 900 kr för en
ogift pensionär och 49 500 kr för en gift. Dessa
belopp motsvarar summan av hel folkpension och fullt
pensionstillskott för en ålderspensionär. SGA är
dock i många fall betydligt lägre än det maximala
beloppet då det inte får överstiga folkpensionen och
pensionstillskottet eller ATP-pensionen som
reducerat pensionstillskottet. Däremot påverkas SGA
i regel inte av inkomster av förvärvsarbete.
För den som var folkpensionär vid utgången av året
före beskattningsåret reduceras SGA, om summan av
den skattskyldiges pensionsinkomster och eventuell
arbetsskadelivränta överstiger de ovan angivna
maximala avdragen på 55 900 respektive 49 500 kr.
Vid beräkningen av pensionssumman skall dock inte
pension som utges på grund av annan
pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkringar
eller från pensionssparkonto medräknas.
Försäkringstillhörighet
Enligt socialförsäkringslagen (1999:799), som trädde
i kraft den 1 januari 2001, är rätten till
socialförsäkringsersättning beroende av om en person
är bosatt i Sverige eller förvärvsarbetar här.
Den som arbetar i Sverige omfattas av den
arbetsbaserade försäkringen oberoende av var han
eller hon är bosatt. Med arbete i Sverige avses
förvärvsarbete i verksamhet här i landet. Vissa
undantagsregler finns.
Den arbetsbaserade försäkringen upphör att gälla
tre månader efter den dag då arbetet har upphört av
någon annan anledning än ledighet för semester,
ferier eller motsvarande uppehåll (efterskyddstid).
Försäkringen upphör tidigare om den enskilde
påbörjat arbete i ett annat land och omfattas av
motsvarande försäkring i det landet eller om det
finns andra särskilda skäl.
Om en förmån som omfattas av försäkringen, t.ex.
sjukpenning, utges när försäkringen skall upphöra,
fortsätter försäkringen att gälla under den tid den
förmånen eller någon annan arbetsbaserad förmån
utges. Försäkringen fortsätter också att gälla under
tid då personen bedriver vissa studier eller är
arbetslös och är beredd att anta erbjudet arbete i
en omfattning som svarar mot den fastställda
sjukpenninggrundande inkomsten samt aktivt söker
arbete. Vid förvärvsavbrott på grund av graviditet,
föräldraledighet eller totalförsvarstjänst
fortsätter försäkringen att gälla så länge
skyddsbestämmelserna om beräkning av
sjukpenninggrundande inkomst i 3 kap. 5 § tredje
stycket 1-6 AFL är tillämpliga, s.k. SGI-skyddade
tider. För biståndsarbetare m.fl. gäller särskilda
efterskyddsregler.
Den som är bosatt i Sverige enligt
socialförsäkringslagen är försäkrad för
bosättningsbaserade förmåner. En person skall anses
vara bosatt här om han eller hon har sin egentliga
hemvist här i landet. Den som kommer till Sverige
och kan antas komma att vistas här under längre tid
än ett år skall anses vara bosatt här. Detta gäller
dock inte om särskilda skäl talar emot det. En i
Sverige bosatt person som lämnar landet skall
fortfarande anses bosatt här om utlandsvistelsen kan
antas vara längst ett år. Särskilda regler gäller
för statsanställda, diplomater, biståndsarbetare,
utlandsstuderande m.fl. samt deras familjemedlemmar.
Dessa regler innebär att personer som lämnat Sverige
under vissa förhållanden ändå anses bosatta här.
Har rätten till bosättningsbaserade förmåner
upphört, får förmånen efter ansökan hos
försäkringskassan fortsätta att utges om det med
hänsyn till omständigheterna skulle framstå som
uppenbart oskäligt att dra in förmånen.
Allmänna utgångspunkter för reformen
Utskottets förslag i korthet
Genom reformen kommer ersättning till den som
drabbats av långvarig eller varaktig
medicinskt grundad nedsättning av
arbetsförmågan att ingå som en del av
sjukförsäkringen. Försäkringen skall bygga på
inkomstbortfallsprincipen kompleterat med ett
grundskydd. Riksdagen avslår motionsyrkanden
om dels en socialförsäkringsreform, dels en
socialförsäkring byggd på grundtrygghet, dels
en helhetssyn i sjukersättningssystemet.
Det nya ålderspensionssystemet innebär helt nya
principer för såväl beräkning av förmånerna som
finansieringen av dessa. Det kräver, enligt
regeringen, att reglerna för beräkning av
förtidspension ändras fr.o.m. 2003, eftersom
beräkningen av förtidspension i dag bygger på
bestämmelserna om tilläggspension (ATP) och
folkpension. Förslagen i propositionen rör således i
huvudsak beräkningen av förmånerna i det reformerade
förtidspensionssystemet och hur de befintliga
förtidspensionärernas ersättningar skall beräknas
efter ikraftträdandet.
Av propositionen framgår att förslagen utgår från
de principer för en reformering av
förtidspensionssystemet som riksdagen antog våren
1998 (prop. 1997/98:111, bet. 1997/98:SfU11, rskr.
1997/98:237). Regeringen har dock i tre avseenden
funnit att det föreligger mycket starka skäl att
frångå de antagna principerna. För det första
föreslås att garantiersättningens storlek liksom i
nuvarande grundskydd skall vara beroende av
tillgodoräknad försäkringstid. I princip innebär
detta att gällande regler om minst 40 års
försäkringstid även skall gälla för rätt till
oavkortad garantiersättning. Den andra avvikelsen är
att tidsbegränsad ersättning skall kunna beviljas
även i det reformerade systemet vid långvarigt men
inte varaktigt nedsatt arbetsförmåga. För det tredje
föreslås att garantinivån skall vara oberoende av
den försäkrades civilstånd.
I övrigt bygger regeringens förslag på vad som
angivits i riktlinjepropositionen om att den
reformerade förtidspensionen skall innehålla en väl
avvägd balans mellan målen att ge ekonomisk trygghet
och att stimulera till eget arbete och att systemet
bör innebära möjligheter för förtidspensionärer att
leva ett aktivt liv. Vidare skall ersättningen inte
längre vara en del av pensionssystemet utan ingå i
sjukförsäkringen. Försäkringen skall bygga på
principen om ersättning för inkomstbortfall och
baseras på en uppskattning av den inkomst den
försäkrade skulle ha haft om nedsättningen av
arbetsförmågan inte inträffat. För den som före
försäkringsfallet saknat eller har haft låga
förvärvsinkomster skall den inkomstrelaterade
ersättningen kompletteras med ett grundskydd som
utformas med utgångspunkt i en åldersberoende
garantinivå. Nivån bör säkerställa att alla
försäkrade som drabbas av sjukdom eller
funktionshinder tillförsäkras en rimlig
levnadsstandard. Den inkomstrelaterade ersättningen
skall finansieras genom sjukförsäkringsavgifter och
grundskyddet med allmänna skattemedel.
Av propositionen framgår att regeringen ser mycket
allvarligt på att sjukfrånvaron och
förtidspensioneringen har ökat kraftig under de
senaste åren. En omfattande översyn av orsakerna
till den ökade ohälsan i arbetslivet har därför
inletts och en särskild utredare har fått i uppdrag
att utarbeta förslag till en samlad handlingsplan
för ökad hälsa i arbetslivet. Utgångspunkterna för
arbetet skall bl.a. vara att samhällets insatser
skall genomsyras av arbetslinjen, dvs. arbete skall
löna sig. Senast den 15 december 2001 skall
utredaren redovisa åtgärder på längre sikt.
Mot denna bakgrund föreslår regeringen inte nu
några ändringar av regelverket i övrigt, exempelvis
vad gäller rehabilitering, rätten till ersättning,
ansökan om förmån, anmälnings- och
uppgiftsskyldighet, utgivande av ersättning,
beslutsfattande eller processuella regler. Inte
heller när det gäller bedömningen av arbetsförmågan
föreslår regeringen nu några ändringar.
Beträffande det framtida bostadsstödet för de
personer som kommer att uppbära sjukersättning eller
aktivitetsersättning anger regeringen att en
proposition om det samlade bostadsstödet till
pensionärer m.fl. avses kunna föreläggas riksdagen
före sommaren 2001.
Motioner
Bo Könberg m.fl. (fp) anför i motion 2000/01:Sf33
att det behövs en bred uppgörelse mellan partierna
om en socialförsäkringsreform. Socialförsäkringarna
bör enligt motionärerna utformas som tre riktiga
försäkringar: en allmän pensionsförsäkring (nya
pensionssystemet), en allmän sjukförsäkring
(inklusive förtidspensionen) och en allmän
arbetslöshetsförsäkring.
Alla tre bör vara obligatoriska, men fristående
från statens budget. Systemen skall huvudsakligen
finansieras med egenavgifter. Det skall vara raka
rör mellan avgifter och förmåner, och ändringar av
avgifter och förmåner skall bara kunna ske när det
är försäkringsmässigt motiverat. De
försäkringsmässiga inslagen betalas med avgifter. De
fördelningspolitiska inslagen, såsom garantinivån
och barnåren i pensionsförsäkringen betalas med
statsbidrag till respektive försäkringar.
Taken i försäkringarna, som bör vara detsamma för
förmåner som avgifter, bör sättas så att det stora
flertalet inkomsttagares inkomster ryms.
Försäkringarnas oberoende tryggas genom
buffertfonder. Dessa bör, förutom för
pensionsförsäkringen, pendla runt ett nollresultat.
Placering i aktier skall inte tillåtas och fonderna
skall inte heller användas för näringspolitiska
uppgifter. Finansinspektionen bör kontrollera
försäkringsmässigheten. Var och en av de tre
försäkringarna bör ha en egen styrelse med ansvar
för verksamheten. Riksdagen bör besluta om hur
eventuella underskott eller överskott skall
hanteras.
Försäkringarna bör utformas så att det alltid
finns incitament att återgå till arbete, delta i
rehabilitering etc.
Motionärerna begär dels tillkännagivanden om det
anförda (yrkandena 1 och 2), dels att en utredning
om ett självständigt socialförsäkringssystem med
buffertfonder skall tillsättas (yrkande 3).
I motion 2000/01:Sf32 av Birgitta Carlsson m.fl. (c)
begärs i yrkande 1 ett tillkännagivande om principen
om grundtrygghet i trygghetssystemet. Motionärerna
anser att det, lika för alla människor, bör finnas
en garanterad lägsta ersättningsnivå. Utöver detta
skall det finnas en inkomstrelaterad del, vars
storlek är baserad på vars och ens inkomst.
Motionärerna menar att system som utgår från den
enskildes anställningsförhållande leder till att
grupper som inte lyckats ta sig in på
arbetsmarknaden hamnar utanför den generella
tryggheten. Ingen skall behöva kvalificera sig in i
ett system med grundtrygghet.
Kerstin-Maria Stalin och Barbro Feltzing (mp) begär
i motion 2000/01:Sf35 tillkännagivanden om en
helhetssyn och om att inte centrera på det
medicinska. Motionärerna menar att det i samband med
utformningen av de nya reglerna för beräkning av
ersättning till personer som drabbats av långvarig
eller varaktig medicinskt grundad nedsättning av
arbetsförmågan borde finnas en helhetssyn. Enligt
motionärerna får resonemangen inte bli alltför
medicinskt centrerade. Förslag bör omfatta
funktionsnedsättningens art, hjälpmedel som behövs,
svårigheter i och med handikappet och andra
försörjningsmöjligheter. Enligt motionärerna får en
funktionshindrad person högre levnadsomkostnader,
eftersom han eller hon inte kan välja på samma sätt
som andra. Hänsyn måste tas till att många
funktionsnedsättningar är psykologiska eller sociala
(yrkandena 5, 12 och 13).
Marietta de Pourbaix-Lundin (m) begär i motion
2000/01:Sf30 ett tillkännagivande om behovet av att
garantiersättning och bostadsstöd sammantaget ges
sådana nivåer att ingen funktionshindrad efter
erlagd hyra skall tvingas söka socialbidrag för
uppehället. Motionären anser att den totala
ekonomiska situationen och tryggheten bör kunna
redovisas, bedömas och beslutas i ett sammanhang
(yrkande 3).
Utskottets ställningstagande
Riksdagen antog våren 1998 riktlinjer för ett
reformerat förtidspensionssystem. Förslagen i
propositionen, som bygger på de antagna
riktlinjerna, innebär bl.a. att ersättning till den
som drabbats av långvarig eller varaktig medicinskt
grundad nedsättning av arbetsförmågan skall ingå som
en del av sjukförsäkringen och inte utgöra en del av
pensionssystemet. Härigenom skapas en finansiellt
sammanhållen försäkring som innefattar alla
ersättningsfall på grund av sjukdom och annan
nedsättning av den fysiska eller psykiska
arbetsförmågan, oavsett varaktighet. Utskottet
anser, och som angavs i riktlinjerna, att
försäkringen skall bygga på
inkomstbortfallsprincipen och kompletteras med ett
grundskydd för dem som före försäkringsfallet saknat
förvärvsinkomster eller haft låga sådana.
Utskottet har tidigare och senast i betänkande
2000/01:SfU1 om anslagen inom
socialförsäkringsområdet uttalat att villkoren på
arbetsmarknaden utvecklas och förändras liksom
samhället i övrigt, och trygghetssystemen måste
därför ständigt utvecklas och förnyas. Utskottet
ansåg att socialförsäkringarna måste vara trygga,
rättvisa och effektiva och att detta uppnås genom en
generell offentlig försäkring. Försäkringen skall
dels ge standardtrygghet genom att ersätta
inkomstbortfall upp till en viss nivå, dels ge ett
grundläggande skydd vid varaktig ohälsa för grupper
som inte fått fotfäste på arbetsmarknaden. Utskottet
menade att försäkringssystem som i första hand
ersätter bortfall av inkomst har stora fördelar
framför försäkringar som enbart bygger på en ren
grundtrygghetsprincip. Genom
inkomstbortfallsprincipen garanteras individen en
bestämd standardnivå när han eller hon inte kan
försörja sig själv genom arbete. Förmåner från
socialförsäkringen skall ges på lika villkor för
alla och innehålla ett betydande mått av utjämning
mellan grupper som löper olika risk att drabbas av
sjukdom och skada. Det förhållandet att i princip
alla är med och finansierar försäkringsskyddet
möjliggör omfördelningar mellan olika grupper och
över livet. Utskottet angav vidare att det bör
finnas möjligheter att kontrollera och begränsa
samhällets kostnader för försäkringen och att
arbetslinjen är central. Utskottet vidhåller det
anförda.
Också vad gäller frågan om socialförsäkringen
skall bestå av skilda delar eller av en samlad
försäkring har utskottet i ovan nämnda betänkande
avstyrkt en liknande motion men bl.a. påpekat att de
olika delarna av trygghetssystemet samspelar med
varandra vad gäller såväl finansiering som regelverk
och att inte minst förändringarna på arbetsmarknaden
till följd av lågkonjunkturen i början av 1990-talet
har tydliggjort detta. Kostnaderna för
arbetslöshetsförsäkringen ökade då kraftigt
samtidigt som kostnaderna för sjukförsäkringen
minskade. Vidare uttalde utskottet att de
besparingar som under denna tid var nödvändiga att
göra i systemen visade att ingrepp i en del av
systemen utan samtidig anpassning av regelverket i
andra delar kan medföra överströmningseffekter.
De regler som återfinns i AFL m.fl. lagar och som
rör bedömningen av arbetsförmåga, rehabilitering
m.m. behandlas inte i propositionen.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
Sf32 yrkande 1, Sf33 yrkandena 1-3 och Sf35
yrkandena 5, 12 och 13.
Av propositionen framgår att regeringen avser att
förelägga riksdagen en proposition om det samlade
bostadsstödet till pensionärer m.fl. före sommaren
2001. Av lagrådsremissen om reformerade regler för
bostadstillägg till pensionärer m.fl. framgår att
personer som har sjukersättning eller aktivitets-
ersättning skall vara kvalificerade för det
reformerade bostadstillägget. Regeringen anför i
lagrådsremissen att det särskilda bostadstillägget
till pensionärer i stort fungerar bra, och i princip
förhindrar att pensionärer blir långvarigt
socialbidragsberoende. Regeringen föreslår därför
att det även i det nya bostadstillägget skall finnas
ett särskilt bostadstillägg som fungerar som
utfyllnad upp till en skälig levnadsnivå.
Utskottet anser att den som erhåller
sjukersättning eller aktivitetsersättning på
garantinivå vid en helhetsbedömning skall
tillförsäkras en rimlig levnadsstandard. Utskottet
utgår från att denna nivå i princip inte understiger
socialbidragsnormen. Med det anförda avstyrker
utskottet motion Sf30 yrkande 3.
Den skyddade personkretsen
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bifaller regeringens förslag om att
en person har rätt till sjukersättning eller
aktivitetsersättning om han eller hon är
försäkrad enligt SofL vid tidpunkten för
försäkringsfallet och senare. En
efterskyddstid på ett år skall gälla i dessa
fall.
Riksdagen avslår därmed motionsyrkanden om
att en person inte skall behöva vara
försäkrad vid tiden för försäkringsfallet
samt om förlängd efterskyddstid vid bl.a.
studier.
Jämför reservation 5 (c).
Propositionen
I propositionen föreslås att en person skall ha rätt
till inkomstrelaterad sjukersättning eller
aktivitetsersättning om han eller hon är försäkrad
för sådan förmån enligt socialförsäkringslagen
(1999:799, SofL) vid den tidpunkt då
försäkringsfallet inträffar och senare. Den som
arbetar i Sverige skall vara försäkrad för
inkomstrelaterad sjuk- eller aktivitetsersättning.
Ersättningen till långvarigt sjuka eller
funktionshindrade personer föreslås ingå som en del
av sjukförsäkringssystemet. För att den
inkomstrelaterade sjukersättningen eller
aktivitetsersättningen skall fungera som en
riskförsäkring bör i princip ersättningens storlek
vara oberoende av hur länge en individ varit
ansluten eller betalat avgifter till försäkringen.
Till skillnad från vad som gäller enligt reglerna
för tilläggspension (ATP) med
antagandepoängberäkning, föreslås därför att den
antagna inkomsten, som skall ligga till grund för
den inkomstrelaterade ersättningen, direkt skall
bestämma ersättningens storlek. Enligt förslagen
kommer således rätten till inkomstrelaterad
sjukersättning eller aktivitetsersättning att bli
beroende av aktuell försäkring vid tidpunkten för
försäkringsfallet och inte av tidigare
försäkringstid eller intjänade rättigheter.
För rätt till inkomstrelaterad ersättning krävs
dock att den försäkrade tillgodoräknats minst ett år
med pensionsgrundande inkomst eller
pensionsgrundande belopp av förtidspension under
ramtiden.
Den arbetsbaserade försäkringen enligt SofL upphör
att gälla tre månader efter den dag då arbetet har
upphört av någon annan anledning än ledighet för
semester, ferier eller motsvarande - den generella
efterskyddstiden. Med hänsyn till den
inkomstrelaterade sjuk- eller
aktivitetsersättningens karaktär av långvarig
försörjningskälla föreslår regeringen att
efterskyddstiden för dessa ersättningar skall
förlängas till ett år.
I propositionen föreslås att även den som inte är
försäkrad för arbetsbaserade förmåner vid tidpunkten
för försäkringsfallet, men som då får t.ex.
vårdbidrag som inte enbart avser merkostnader,
dagpenning från arbetslöshetskassa och
utbildningsbidrag för doktorander skall vara
försäkrad för inkomstrelaterad sjuk- eller
aktivitetsersättning. Detta förhållande medför dock
inte att dessa personer omfattas av den förlängda
efterskyddstiden om ett år. Detta skydd föreslås
gälla bara efter det att ett arbete har upphört.
I propositionen anges att inkomstrelaterad
sjukersättning eller aktivitetsersättning skall
bedömas som en arbetsbaserad förmån enligt 3 kap.
4 § SofL. Enligt 3 kap. 7 § SofL gäller den
arbetsbaserade försäkringen så länge som en
arbetsbaserad förmån utges. Av propositionen framgår
att detta medför att en försäkrad som blivit
beviljad den inkomstrelaterade ersättningen har rätt
att uppbära denna förmån oberoende av i vilket land
han eller hon är bosatt.
När det gäller garantiersättningen föreslås att en
person skall ha rätt till sjuk-ersättning eller
aktivitetsersättning i form av garantiersättning om
han eller hon är försäkrad för en sådan förmån
enligt SofL vid den tidpunkt då försäkringsfallet
inträffar och senare. Den som är bosatt i Sverige
skall vara försäkrad för sjukersättning och
aktivitetsersättning i form av garantiersättning.
Eftersom garantiersättning inte föreslås vara
beroende av den försäkrades tidigare förvärvsarbete
eller förvärvsinkomster bör den enligt propositionen
inordnas bland de bosättningsbaserade förmånerna i 3
kap. 1 § SofL. För rätt till garantiersättning krävs
också att han eller hon är försäkrad när
nedsättningen av arbetsförmågan har nått det stadium
i fråga om grad och varaktighet som förutsätts för
rätt till sjukersättning eller aktivitetsersättning.
Det medför att personer som är arbetsoförmögna på
grund av sjukdom eller funktionshinder redan när de
bosätter sig i Sverige inte har rätt till
garantiersättning. Även när en person bosätter sig
utomlands upphör i princip rätten till förmånen.
Gemenskapsrätten inom EU/EES eller avtal som Sverige
ingått med andra stater kan dock medföra undantag
från denna regel.
Enligt en bestämmelse i SofL kan i vissa fall,
bl.a. på grund av hälsoskäl, garantiersättning komma
att uppbäras vid bosättning utomlands.
Regeringen anger att det är angeläget att staten
tar ansvar för försörjningen av de personer som inte
har rätt till sjuk- eller aktivitetsersättning eller
endast en låg sådan på grund av kraven på viss
försäkringstid, men som i övrigt uppfyller
kriterierna för rätt till ersättning. Regeringen
utreder frågan om ersättning till denna grupp och
avser återkomma till riksdagen i frågan.
Motion
I motion 2000/01:Sf32 av Birgitta Carlsson m.fl. (c)
begärs i yrkande 2 ett tillkännagivande om att
garantiersättningen skall inkludera ytterligare
grupper. Enligt motionärerna innebär förslaget om
att en person skall vara försäkrad vid den tidpunkt
då försäkringsfallet inträffar och senare, för att
ha rätt till sjukersättning eller
aktivitetsersättning i form av garantiersättning,
att grupper som kommer till Sverige med en nedsatt
arbetsförmåga utesluts. Motionärerna anser vidare
att det skall vara möjligt att bedriva högre studier
eller kompetensutveckling mer än ett år utan att
falla ur försäkringen. Den som är försäkrad när
studierna påbörjas bör också vara fortsatt försäkrad
anser motionärerna. I yrkande 6 begärs ett
tillkännagivande härom.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att sjukersättning och
aktivitetsersättning skall vara beroende av aktuell
försäkring vid tidpunkten för försäkringsfallet,
dvs. då den försäkrades nedsättning av
arbetsförmågan nått den grad och varaktighet som
krävs för rätt till sjukersättning tills vidare
eller tidsbegränsat eller till aktivitetsersättning.
Utskottet delar regeringens bedömning att ett system
som inte bygger på en sådan grundläggande
försäkringsprincip kan undergräva tilltron till
systemet.
Av propositionen framgår att frågan om ersättning
till de personer som inte har rätt till sjuk- eller
aktivitetsersättning eller endast en låg sådan på
grund av kraven på viss försäkringstid, men som i
övrigt uppfyller kriterierna för rätt till
ersättning, utreds och att regeringen avser
återkomma till riksdagen i frågan. Utskottet anser
att kommande förslag bör avvaktas.
Enligt utskottets mening är det med hänsyn till
sjukersättningens och aktivitetsersättningens
karaktär av långvarig försörjningskälla motiverat
med en relativt lång efterskyddstid. Utskottet anser
att det är en rimlig avvägning att denna för den
inkomstrelaterade sjuk- eller aktivitetsersättningen
omfattar ett år.
Utskottet kan konstatera att den arbetsbaserade
försäkringen gäller även för en rad aktiviteter
eller situationer som ansetts skyddsvärda eller där
den enskilde utan egen förskyllan inte
förvärvsarbetar. Sådana situationer är t.ex. då
sjuk- eller föräldrapenning eller
rehabiliteringsersättning utbetalas, under vissa
förutsättningar då en person studerar eller är
arbetslös och står till arbetsmarknadens förfogande
samt vid förvärvsavbrott på grund av graviditet,
föräldraledighet eller plikttjänst.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens
förslag till lag om ändring i socialförsäkringslagen
och avstyrker motion Sf32 yrkandena 2 och 6.
Inkomstrelaterad sjukersättning
eller aktivitetsersättning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bifaller regeringens förslag om
dels beräkning av antagandeinkomst, dels en
åldersberoende ramtid på fem till åtta år och
dels en ersättningsnivå på 64 %. Riksdagen
avslår samtidigt motionsyrkanden om
ersättningsgrad och ersättningens nivå.
Jämför reservation 6 (kd).
Antagandeinkomst och ramtid
Propositionen
I propositionen föreslås att, till skillnad från vad
som gäller enligt reglerna för tilläggspension (ATP)
med antagandepoängberäkning, den antagna inkomsten,
som skall ligga till grund för den inkomstrelaterade
ersättningen, direkt bör bestämma ersättningens
storlek.
Den inkomstrelaterade ersättningens
antagandeinkomst beräknas som genomsnittet av de tre
högsta bruttoårsinkomster som beräknas för den
försäkrade under en given period, som närmast
föregått det år då försäkringsfallet inträffar, den
s.k. ramtiden.
För rätt till inkomstrelaterad ersättning skall
krävas att det för den försäkrade har fastställts en
pensionsgrundande inkomst för minst ett år under
ramtiden. I förekommande fall kan sådan rätt även
grundas på minst ett år med fastställt
pensionsgrundande belopp av förtidspension.
Regeringen föreslår att antagandeinkomsten skall
baseras på de faktiska inkomster som ingår i
pensionsunderlagen i ålderspensionssystemet, dvs.
pensionsgrundande inkomst enligt 2 kap. lagen om
inkomstgrundad ålderspension i form av lön, inkomst
av näringsverksamhet, sjukpenning,
arbetslöshetsersättning m.m., med tillägg för
debiterade allmänna pensionsavgifter.
Även pensionsgrundande belopp för sjukersättning
eller aktivitetsersättning respektive förtidspension
under de perioder under ramtiden, då sådan
ersättning betalats ut, skall medräknas i
antagandeinkomsten. Vid ett återfall i sjukdom och
arbetsoförmåga en tid efter det att den tidigare
ersättningen dragits in, måste en ny
antagandeinkomst beräknas.
Enligt regeringens förslag bör emellertid de
pensionsgrundande belopp som tillgodoräknas
småbarnsföräldrar, dem som fullgör plikttjänst och
vissa studerande inte ingå i antagandeinkomsten, då
dessa belopp i de flesta fall saknar någon mer
påtaglig anknytning till tidigare förvärvsinkomster.
Det högsta belopp en bruttoårsinkomst kan tas upp
till vid beräkningen av antagandeinkomst föreslås i
propositionen vara 7,5 prisbasbelopp.
Bruttoårsinkomsten för respektive år bör räknas om
med hänsyn till förändringen i prisbasbeloppet till
och med det år när ersättningen skall börja utges.
Kan endast en eller två bruttoårsinkomster
tillgodoräknas under ramtiden skall två respektive
en bruttoårsinkomst upptas till 0 kr.
I propositionen föreslås att vid beräkning av
antagandeinkomst för aktivitetsersättning får, om
det är till fördel för den försäkrade, denna i
stället beräknas på genomsnittet av de två högsta
bruttoårsinkomsterna under viss ramtid. Vidare
föreslås att för det sista av åren under ramtiden
får den pensionsgrundande inkomsten ersättas av den
sjukpenninggrundande inkomst som gällde för den
försäkrade vid tidpunkten för försäkringsfallet. Kan
endast en bruttoårsinkomst tillgodoräknas under
ramtiden skall en bruttoårsinkomst upptas till 0 kr.
Den inledningsvis fastställda antagandeinkomsten
skall tillämpas vid förändring av ersättningsgraden
under pågående ersättningsfall.
I propositionen anges att frågan om hur indexering
av ersättningen skall ske inte är slutligt avgjord.
I avvaktan på beredningen av denna fråga föreslås
därför att bruttoårsinkomsten för respektive år
liksom antagandeinkomsten skall räknas om med hänsyn
till förändringen i prisbasbeloppet till och med det
år när ersättningen skall börja utges.
När det gäller ramtidens längd föreslås i
propositionen att denna skall vara beroende av den
försäkrades ålder det år då försäkringsfallet
inträffar. Inträffar försäkringsfallet det år den
försäkrade uppnår en ålder av 53 år eller högre
föreslås en ramtid på fem år, i åldern 50-52
föreslås ramtiden vara sex år och i åldern 47-49 sju
år. Om försäkringsfallet inträffar det år då den
försäkrade uppnår en ålder av 46 år eller lägre
föreslås en ramtid på åtta år. Ramtiden räknas
t.o.m. året före försäkringsfallsåret.
Vid beräkning av antagandeinkomst för
aktivitetsersättning enligt alternativregeln
föreslås en ramtid på tre år.
Utskottets ställningstagande
De i propositionen föreslagna reglerna för beräkning
av sjukersättning eller aktivitetsersättning utgår
från principen om ersättning för inkomstbortfall.
Ersättningen skall baseras på en uppskattning av den
inkomst den försäkrade skulle ha haft om
nedsättningen av arbetsförmågan inte inträffat.
Utskottet anser att inkomsterna åren närmast före
försäkringsfallet bör ligga till grund för
beräkningen av antagandeinkomsten. Härigenom och
genom den föreslagna ramtidens längd får man en
tydligare anknytning till den försäkrades faktiska
framtida inkomstbortfall.
I yngre åldrar gör många ett uppehåll i eller
tidvis kraftigt reducerar sitt förvärvsarbete av
olika skäl, t.ex. studier, vård av små barn, och
plikttjänstgöring. Utskottet delar regeringens
bedömning att dessa års inkomstförhållanden inte kan
sägas spegla framtida försörjningsförmåga, om inte
arbetsoförmågan inträffat, varför det för dessa
grupper är motiverat med en längre ramtid.
Enligt utskottets mening innebär förslagen med en
åldersberoende ramtid en bra avvägning mellan
intresset av att uppnå ett så stabilt underlag som
möjligt och intresset av att det inte bör ta alltför
lång tid från inträdet på arbetsmarknaden till dess
ett fullgott skydd för inkomsten uppnås.
När det gäller gruppen unga försäkrade delar
utskottet regeringens bedömning att det behövs
alternativregler för att det inte skall ta för lång
tid att upparbeta ett gott försäkringsskydd.
Utskottet tillstyrker lagförslagen i dessa delar.
Ersättningsnivå
Propositionen
Regeringen föreslår att den inkomstrelaterade
sjukersättningen eller aktivi-tetsersättningen skall
beräknas som 64 % av antagandeinkomsten.
Ersättningen skall liksom i dag kunna utges som hel,
tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån.
För att undvika överkompensation föreslås att
invaliditetsförmåner som betalas ut enligt utländsk
lag, såväl inkomstrelaterade förmåner som förmåner
som är att likställa med garantiersättning, skall
avräknas mot den inkomstrelaterade ersättningen.
I propositionen anförs att den inkomstrelaterade
ersättningen bör innebära en rimlig försäkring mot
inkomstbortfall. Ersättningsnivån måste därför vara
så hög att man kan tala om försäkringen som en
inkomstbortfallsförsäkring i egentlig mening. Nivån
bör även relatera till brutto- respektive
nettoutfall vid fortsatt förvärvsarbete på samma
inkomstnivå som antagandeinkomsten beräknats till.
Ytterligare en faktor av betydelse är, enligt
propositionen, avvägningen i förhållande till de
kollektivavtalsreglerade ersättningar som
arbetsmarknadens parter beslutat om. Det är således
rimligt att ersättningsnivån innebär ett visst
utrymme för sådana kompletterande ersättningar.
Motioner
I motion 2000/01:Sf34 av Rose-Marie Frebran m.fl.
(kd) begärs beslut om att de fasta stegen i
sjukersättningen skall tas bort. I stället skall
ersättning kunna utgå enligt vilken procentsats som
helst mellan 25 och 100 % (yrkande 1). Motionärerna
anser att dagens fasta steg varken uppmuntrar till
ökad arbetsinsats eller tillvaratar den individuella
förmågan.
Kerstin-Maria Stalin och Barbro Feltzing (mp) anför
i motion 2000/01:Sf35 att nivån på den
inkomstrelaterade sjukersättningen eller
aktivitetsersättningen, 64 % av antagandeinkomsten,
är alldeles för låg. Även med alternativregeln för
aktivitetsersättning, 64 % av genomsnittet av de två
inkomstmässigt sett bästa åren av tre, blir nivån
för låg. Motionärerna anser att 80 % är en rimligare
nivå. I yrkandena 4 och 10 begärs tillkännagivanden
härom.
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets mening är det viktigt att
ersättningsnivån är så hög att den faktiskt utgör en
försäkring för inkomstbortfall. Vid bestämmandet av
ersättningsnivån bör enligt utskottets mening de
kostnadsramar som gäller för systemet för ersättning
vid varaktig eller långvarig nedsättning av
arbetsförmågan beaktas och fördelningspolitiska
avväganden göras. Brutto- respektive nettoutfallet
vid fortsatt förvärvsarbete på samma inkomstnivå som
antagandeinkomsten beräknats till måste också
beaktas. Ytterligare en faktor av betydelse är
avvägningen i förhållande till de
kollektivavtalsreglerade ersättningar som
arbetsmarknadens parter beslutat om.
Utskottet anser att den i propositionen föreslagna
nivån för inkomstrelaterad sjukersättning eller
aktivitetsersättning innebär en rimlig avvägning av
nämnda faktorer. Inledningsvis gäller en provisorisk
ordning där staten betalar hela avgiften till
ålderspensionssystemet med 18,5 % som en statlig
ålderspensionsavgift för ålderspensionsrätt på
inkomstrelaterad sjuk- och aktivitetsersättning.
Enligt vad som anges i propositionen skall den
enskilde, då en samordning av skatte- och
avgiftssystemet har genomförts, betala allmän
pensionsavgift och kompenseras härför genom en
skattereduktion. Utskottet noterar att den
föreslagna nivån, 64 %, är anpassad även till den
situationen att den enskilde själv betalar allmän
pensionsavgift.
Utskottet tillstyrker propositionen och avstyrker
motion Sf35 yrkandena 4 och 10.
Utskottet kan dela uppfattningen i motion Sf34 att
det är viktigt att uppmuntra till ökad arbetsinsats
även om det sker i begränsad omfattning. Utskottet
kan dock inte ställa sig bakom yrkandet om att
ersättning skall kunna utgå enligt vilken
procentsats som helst mellan 25 och 100 %. En sådan
ordning skulle innebära svårigheter vid själva
bedömningen av graden av nedsättning i
arbetsförmågan och dessutom medföra ett alltför
stort merarbete för försäkringskassan. Utskottet
avstyrker motionens yrkande 1.
Tidsbegränsad aktivitetsersättning
och aktiviteter
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bifaller regeringens förslag om
dels att aktivitetsersättning skall utges för
personer i åldrarna 19-29 år och vara
tidsbegränsad, dels att den som studerar på
grundskole- eller gymnasie- nivå skall ha
rätt till hel sådan ersättning utan att
arbetsförmågan prövas och dels att
försäkringskassan skall undersöka om och ha
ansvar för att den försäkrade kan delta i
aktiviteter. Riksdagen avslår samtidigt
motionsyrkanden om tidsbegränsning, studier
under tid med ersättning, den enskildes och
god mans deltagande vid planeringen av
aktiviteter, de särskilda medlen samt en
övergångspe- riod från aktivitets- till
sjukersättning.
I propositionen föreslås att personer i åldrarna
19-29 år som av medicinska skäl har nedsatt
arbetsförmåga med minst en fjärdedel skall ha rätt
till aktivitetsersättning tidigast fr.o.m. den
1 juli det år 19-årsdagen infaller, om nedsättningen
kan antas bli bestående under minst ett år.
Ersättningen skall kunna betalas ut under högst tre
år i taget, dock längst t.o.m. månaden före den
månad då den försäkrade fyller 30 år.
Vidare föreslås att en försäkrad som på grund av
funktionshinder inte har avslutat sin utbildning på
grundskole- eller gymnasienivå skall ha rätt till
hel aktivitetsersättning under den tid denna
skolgång varar utan att hans eller hennes
arbetsförmåga prövas.
I propositionen anförs att åldersgränsen för
aktivitetsersättningen bör kopplas till den tidpunkt
då förvärvsarbete i praktiken normalt sett
förekommer. Detta är i regel då den grundläggande
skolutbildningen är avslutad, dvs. det år den
försäkrade fyller 19 år. I propositionen anförs att
aktivitetsersättningen skall stimulera till
aktivitet utan att den ekonomiska tryggheten
påverkas. För att i möjligaste mån kunna tillvarata
den unges möjligheter till utveckling och arbete i
ungdomsåren föreslås således att
aktivitetsersättning bör kunna beviljas längst till
dess en försäkrad fyller 30 år och alltid vara
tidsbegränsad till längst tre år.
När det gäller förslaget om rätt till hel
aktivitetsersättning under skolgång anförs i
propositionen att aktivitetsersättningen skall både
stimulera och ge personer med funktionshinder
möjlighet att skaffa sig en grundläggande
utbildning. Utbildningen i specialskolan omfattar
tio år. Till detta kommer att gymnasieskolan för
elever med funktionshinder i regel omfattar minst
fyra år. Aktivitetsersättning bör därför, enligt
propositionen, utan prövning av arbetsförmågan kunna
utges till funktionshindrade personer under hela den
tid som åtgår för att inhämta grundläggande
kunskaper t.o.m. gymnasienivå, oavsett i vilken
skolform dessa kunskaper inhämtas. Ett klart samband
mellan funktionshindret och behovet av förlängda
studier skall krävas.
Av propositionen framgår att ett stort antal
remissinstanser har förordat att
aktivitetsersättning skall kunna utges även vid
eftergymnasiala studier. Regeringen som anges ha
förståelse för dessa synpunkter är dock inte nu
beredd till ett ställningstagande. Frågan kräver
utredning och en samlad bedömning, inte minst mot
bakgrund av att studiestödssystemet har reformerats.
Försäkringskassan skall, enligt förslagen i
propositionen, i samband med att den beslutar om att
bevilja en försäkrad aktivitetsersättning, undersöka
om han eller hon under den tid ersättningen utges
kan delta i aktiviteter som kan antas ha en gynnsam
inverkan på sjukdomstillståndet eller den fysiska
eller psykiska prestationsförmågan.
I propositionen anförs att aktiviteterna har till
syfte att öka förutsättningarna för att förbättra
arbetsförmågan. Många gånger kan det vara fråga om
habilitering eller rehabilitering i vid bemärkelse,
där det inte nödvändigtvis behöver handla om
omedelbart arbetslivsinriktade åtgärder.
Aktiviteterna kan åtminstone inledningsvis avse att
ge stöd för den enskilde att lära sig hantera sin
sjukdom eller funktionshinder i vardagen. Det kan
röra sig om olika typer av medicinska
habiliteringsåtgärder som mer eller mindre är
inriktade på att förbättra det medicinska
tillståndet. Det kan också innefatta att på egen
hand eller på annat sätt utveckla olika förmågor,
kunskaper och färdigheter, t.ex. genom att delta i
föreningsliv, eller att ägna sig åt någon hobby
eller konstnärlig verksamhet. I andra fall kan det
vara fråga om att i första hand ägna sig åt sådant
som kan betraktas som mer direkt arbetslivsinriktat,
exempelvis grundläggande utbildning eller olika slag
av kontakt med arbetslivet.
Om den försäkrade kan delta i aktiviteter, skall
försäkringskassan i samråd med honom eller henne
utarbeta en plan för sådana aktiviteter och därvid i
möjligaste mån tillgodose den försäkrades önskemål.
Försäkringskassan föreslås även ansvara för att dels
de planerade aktiviteterna kommer till stånd, dels
samordna de insatser som behövs och dels se till att
åtgärder vidtas för att underlätta för den
försäkrade att delta i aktiviteterna.
För att aktiviteterna skall ge goda resultat måste
den enskilde vara motiverad att genomföra dessa. I
propositionen föreslås därför att det inte skall
ställas krav på deltagande i aktiviteter för att
kunna bli beviljad aktivitetsersättning.
Försäkringskassan skall i stället vara skyldig att
erbjuda dem som beviljas aktivitetsersättning
möjlighet att delta i aktiviteter. Planeringen av
aktiviteterna skall ske i samråd med den försäkrade.
Ett samråd syftar till att ge aktiviteterna större
möjligheter att bli framgångsrika, men även till att
tillgodose kravet på respekt för individens
integritet och självbestämmande. I propositionen
anförs att t.ex. en god man eller någon annan som
har god inblick i den försäkrades förhållanden kan
behöva delta vid ett sådant samråd.
Särskild ersättning skall kunna utges för kostnader
som uppstår för den försäkrade i anledning av de
aktiviteter som han eller hon deltar i. Närmare
föreskrifter för vilka typer av kostnader som i
detta sammanhang skall anses utgöra kostnad för den
försäkrades deltagande i aktiviteten bör lämpligen
meddelas av regeringen eller Riksförsäkringsverket.
Motioner
I motion 2000/01:Sf35 av Kerstin-Maria Stalin och
Barbro Feltzing (mp) anförs att regeln om att
aktivitetsersättning skall kunna lämnas ut under
längst tre år i taget är krånglig och kränkande för
den funktionshindrade. Vid varje omprövning borde
man i stället för att kontrollera den försäkrade
göra en utvärdering av såväl försäkringstagare som
myndighet. Tillkännagivanden om detta begärs i
yrkandena 7 och 14.
Några motioner tar upp frågan om möjligheten att
studera under tid med sjukersättning eller
aktivitetsersättning.
I motion 2000/01:Sf35 av Kerstin-Maria Stalin och
Barbro Feltzing (mp) anförs att förslaget om att
studieavbrott skall godkännas endast om avbrottet
går att härleda direkt till själva funktionshindret
är alltför snävt. Motionärerna anser att även
sociala eller psykologiska pålagringar bör beaktas.
Vidare anser motionärerna att aktivitetsersättning
bör kunna utges vid högskolestudier. I yrkandena 8
och 9 begärs tillkännagivanden härom.
Ulf Nilsson m.fl. (fp) begär i motion 2000/01:Ub25
yrkande 13 ett tillkännagivande om att
förtidspensionärer skall ges vidgade möjligheter att
studera med bibehållen förtidspension. Motionärerna
anser att studier kan vara en väg tillbaka till ett
aktivt yrkesliv och anför att det i dag inte är
ovanligt att förtidspensionärer, till följd av
regelverket, avstår från vuxenutbildning.
Ett flertal motionsyrkanden gäller frågan om den
enskildes deltagande vid planeringen av aktiviteter
under tid med aktivitetsersättning.
I motion 2000/01:Sf32 av Birgitta Carlsson m.fl.
(c) begärs i yrkande 5 ett tillkännagivande om att
den enskilde bör ges stor delaktighet vid
upprättandet av den individuella plan som skall
utarbetas vid beslut om aktivitetsersättning.
Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) anför i motion
2000/01:Sf34 att det tydligt måste framgå att den
enskilde skall ha ett avgörande inflytande på val av
aktivitet. Motionärerna anser att det är mycket
viktigt att se till varje enskild persons integritet
och rätt till självbestämmande samt personliga
förutsättningar. Vidare anser motionärerna att en
god man, om sådan finns, skall få delta i arbetet
med att samordna aktiviteterna. I yrkandena 2 och 3
begärs tillkännagivanden om det anförda.
I motion 2000/01:Sf35 av Kerstin-Maria Stalin och
Barbro Feltzing (mp) anförs att det inte är
arbetslinjen i sig som är det viktigaste, det är
rätten till ett arbete som passar varje persons
möjligheter och förmågor som är det primära.
Motionärerna anför vidare att det skall vara möjligt
att slippa aktiveringen och få ersättning ändå.
Enligt motionärerna kan det finnas personer som
lider så av att pressas till ett förvärvsarbete att
ersättning utan aktivitet är fullt berättigad.
Vidare anser motionärerna att aktivitetsgarantin
skall utformas som en rättighet till hjälp för den
enskilde och som en skyldighet för
försäkringskassan. Den enskilde skall ha rätt till
aktivitet utifrån egna behov, kunskap och intresse.
I yrkandena 1-3 begärs tillkännagivanden härom.
Margit Gennser m.fl. (m) begär i motion
2000/01:Sf31 ett tillkännagivande om att
aktivitetsgarantin bör utformas på ett sådant sätt
att den enskildes övergång från aktivitetsgaranti
till sjukersättning vid 30 års ålder inte sker
alltför abrupt, utan kan förlängas vid behov. I
motionen anförs att den enskilde och
försäkringskassan bör ha möjlighet att ta hänsyn
till att individuella behov av hjälp till ett
stimulerande liv kan behövas under en längre över-
gångsperiod.
I motion 2000/01:Sf30 av Marietta de Pourbaix-
Lundin (m) anförs att de enskildas inflytande över
val av aktiviteter och de ekonomiska medlen för
deltagande i dessa bör ökas. Motionären anser att
det finns behov av en modell där den enskilde själv
får förfoga över de särskilda medel som erfordras
för deltagande i de aktiviteter som han eller hon
önskar. De valda aktiviteterna och kostnaderna bör
därefter kunna anmälas till kassan. I yrkande 1
begärs ett tillkännagivande om detta.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att det är angeläget att
försäkringen vid långvarigt nedsatt arbetsförmåga
verkar för aktivitet och inte ett passivt
förhållningssätt. Detta gäller inte minst för yngre
personer. Utskottet välkomnar därför förslaget om
aktivitetsersättning, för personer upp till 30 års
ålder, liksom förslaget om att unga personer som
behöver förlängd skolgång på grund av ett fysiskt
eller psykiskt funktionshinder skall få hel
ersättning t.o.m. gymnasienivå, utan att
arbetsförmågan prövas.
För att i möjligaste mån kunna tillvarata den
unges möjligheter till utveckling och arbete i
ungdomsåren, föreslås aktivitetsersättningen bli
tidsbegränsad till längst tre år. Därefter skall en
förnyad prövning av rätten till ersättning i
förekommande fall ske. Eftersom avsikten är att
försäkringskassan skall följa den unge personens
utveckling under perioden med aktivitetsersättning
bör kassan, enligt utskottets mening, när en period
löper ut kunna bedöma i vilken omfattning det krävs
kompletterande uppgifter inför ett nytt beslut om
aktivitetsersättning. I detta sammanhang vill
utskottet understryka att försäkringskassan, vid
varje ny prövning av om rätt till
aktivitetsersättning föreligger, skall grunda sin
bedömning enbart på i vilken grad arbetsförmågan är
nedsatt och därvid inte i onödan skapa oro för den
enskilde inför framtida möjligheter till ersättning.
Detta innebär bl.a. att kassan inte kan grunda sitt
ersättningsbeslut enbart på i vilken omfattning den
enskilde deltagit i aktiviteterna. Utskottet utgår
även från att prövningen sker i god tid före det att
en ersättningsperiod löper ut.
Utskottet tillstyrker propositionen i dessa delar
och avstyrker motion Sf35 yrkandena 7 och 14.
Enligt propositionen skall försäkrade i åldern 19-29
år som till följd av funktionshinder inte har
avslutat sin utbildning på grundskole- och
gymnasienivå, oavsett skolform, ha rätt till hel
aktivitetsersättning utan att arbetsförmågan prövas
i särskild ordning. Utskottet delar regeringens
bedömning att denna ersättning endast bör utges om
det finns ett direkt samband mellan behovet av
förlängda studier och ett klart påvisat
funktionshinder. Utskottet kan inte förorda ett rent
försörjningsstöd som utgår vid förlängd studietid
beroende på andra orsaker, t.ex. sociala problem,
skoltrötthet och liknande.
Beträffande motionsyrkanden om att
aktivitetsersättning skall kunna utges även vid
eftergymnasiala studier delar utskottet regeringens
bedömning att frågan, inte minst mot bakgrund av att
studiestödssystemet nyligen har reformerats, behöver
utredas och en samlad bedömning göras. Vid en sådan
bedömning bör en avvägning göras mellan å ena sidan
möjligheten att finansiera studier inom ramen för
ohälsoförsäkringen och å andra sidan hur övriga
studerande klarar försörjningen under studietiden.
Frågan är också om ett eventuellt ökat ansvar på
försäkringen bör medföra en motsvarande skärpning av
kraven på den enskilde att ställa om sig för att
uppnå egen försörjning genom arbete. I detta
sammanhang kan även nämnas att
rehabiliteringsåtgärder kan innefatta studier, under
vissa förutsättningar. Den arbetslivsinriktade
rehabiliteringen enligt 22 kap. AFL kommer fortsatt
att gälla även för den som har sjuk- eller
aktivitetsersättning. Utskottet förutsätter att
regeringen kommer att bereda frågan vidare och
återkomma med förslag.
Utskottet avstyrker med det anförda motionerna
Sf35 yrkandena 8 och 9 samt Ub25 yrkande 13.
När det gäller aktiviteter under tid med
aktivitetsersättning anser utskottet, i likhet med
regeringen, att försäkringskassan skall ansvara för
att den försäkrade ges möjlighet att delta i
aktiviteter som kan antas ha en gynnsam inverkan på
sjukdomstillståndet eller den fysiska eller psykiska
prestationsförmågan. En plan, som i möjligaste mån
tillgodoser den försäkrades önskemål, skall
upprättas i samråd med den försäkrade. För kostnader
som uppstår på grund av aktiviteterna skall särskild
ersättning kunna utges. Dessa kostnader kan avse,
inte bara resekostnader, kursavgifter eller
kostnader för studiematerial, utan även t.ex.
anmälningsavgifter och kostnader för arbetsmaterial
till den del de inte ersätts inom ramen för andra
ersättningssystem.
Beträffande den försäkrades medverkan till att
klarlägga behovet av eller delta i aktiviteter för
att erhålla eller behålla rätten till
aktivitetsersättning anser utskottet i likhet med
regeringen att sådana krav inte skall ställas. I
stället skall försäkringskassan vara skyldig att
erbjuda dem som beviljas aktivitetsersättning
möjlighet att delta i aktiviteter. Det betyder att
om den försäkrade önskar utnyttja försäkringskassans
erbjudande skall kassan tillsammans med den
försäkrade, utifrån dennes behov, önskemål och
förutsättningar, planera och samordna lämpliga
aktiviteter som personen kan tänka sig att ägna sig
åt.
Utskottet anser att det är rimligt att
försäkringskassan vid slutet av en sista period med
aktivitetsersättning överväger vad en övergång till
sjukersättning kan innebära för den enskilde. En
fungerande aktivitet bör inte avbrytas abrupt. I
vissa fall kanske det är lämpligt att aktiviteten
fortgår även efter 30 års ålder. Den särskilda
ersättningen enligt 7 kap. 6 § AFL utges emellertid
bara för kostnader som uppstår med anledning av
aktiviteter enligt 5 § samma kapitel. Utskottet vill
i detta sammanhang dock peka på att åtgärder i
rehabiliteringssyfte, enligt 22 kap. AFL, och
reglerna för särskilt bidrag härför fortsatt skall
gälla för den som uppbär sjuk- eller
aktivitetsersättning.
Motionerna Sf32 yrkande 5, Sf34 yrkandena 2 och 3,
Sf35 yrkandena 1-3, Sf31 och Sf30 yrkande 1 får
anses i huvudsak tillgodosedda med det anförda.
Utskottet tillstyrker propositionens förslag och
avstyrker motionerna.
Garantiersättning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bifaller regeringens förslag om att
garantiersättningen skall vara beroende av
försäkringstid och att det skall krävas dels
minst tre års försäkringstid för rätt till
ersättning, dels 40 års försäkringstid i
Sverige för rätt till oavkortad ersättning.
Garantinivån skall vara åldersberoende och
densamma för gifta som ogifta. För den som är
30 år och äldre skall garantinivån vara 2,40
prisbasbelopp. Riksdagen avslår därmed
motionsyrkanden om dels en kortare
kvalifikationstid, dels att oavkortad
ersättning skall utgå efter kortare tid än 40
år och dels en höjd garantinivå.
Jämför reservationerna 11 och 12 (c).
Kvalifikationskrav och försäkringstid
Propositionen
I propositionen anförs att garantiersättningen bör
vara beroende av försäkringstid och att det bör
krävas en längre tids anknytning till Sverige för
rätt till oavkortad garantiersättning. De föreslagna
reglerna för garantiersättning kommer därmed att i
huvudsak motsvara vad som nu gäller för folkpension
i form av förtidspension och för garantipension i
ålders- och efterlevandepensionssystemen.
För att garantiersättning inte skall behöva
betalas ut med mycket små belopp, och med hänsyn
till värdet av så enhetliga regler som möjligt för
de olika grundskydden, föreslår regeringen att samma
kvalifikationsregel som gäller för garantipension
även skall gälla för att kvalificera sig för
garantiersättning.
Regeringen föreslår således att det skall krävas
en försäkringstid om minst tre år. Den försäkrade
skall ha rätt till oavkortad garantiersättning om
han eller hon kan tillgodoräknas minst 40 års
försäkringstid i Sverige. Är försäkringstiden
kortare än 40 år skall garantinivån avkortas med
1/40 för varje år som saknas.
När det gäller beräkning av faktisk försäkringstid
föreslås att tiden i Sverige från och med det år den
försäkrade fyller 16 år till och med året före
försäkringsfallsåret skall tillgodoräknas. Den tid
som tillgodoräknas är den under vilken en person
skall anses ha varit bosatt i Sverige enligt 2 kap.
SofL och även tid under vilken en person före
tidpunkten för bosättningen oavbrutet har vistats i
Sverige efter att ha ansökt om uppehållstillstånd.
Därutöver gäller, liksom enligt nuvarande regler,
att flyktingar och övriga skyddsbehövande enligt 3
kap. 2 och 3 §§ utlänningslagen (1989:529) skall,
för tid före ankomsten till Sverige, tillgodoräknas
försäkringstid i hemlandet från och med 16 års ålder
i förhållande till det antal år som de har
tillgodoräknats faktisk försäkringstid i Sverige.
Vid beräkningen skall det bortses från tid för
vilken den försäkrade, vid bosättning i Sverige, har
rätt till sådan invaliditetsersättning från det
andra landet som inte skall ligga till grund för
beräkningen av garantiersättning.
Som försäkringstid skall enligt propositionen även
kunna tillgodoräknas tid från och med det år då
försäkringsfallet inträffade till och med det år då
den försäkrade fyller 64 år, s.k. framtida
försäkringstid. En försäkrad får tillgodoräkna sig
all framtida försäkringstid om han eller hon har
varit bosatt i Sverige minst fyra femtedelar av den
tid som beräknas från och med det år då den
försäkrade fyller 16 år till och med året före
försäkringsfallet. För den som varit bosatt här
kortare tid än fyra femtedelar av den möjliga tiden
skall proportionering göras på visst sätt.
Om försäkringsfallet har inträffat före ingången
av det år den försäkrade fyllde 18 år föreslås att
försäkringstiden i stället skall kunna beräknas på
följande sätt. Svenska medborgare får räkna alla år
mellan 16 och 64 år som försäkringstid. Detta gäller
under förutsättning att den försäkrade inte anses ha
varit bosatt utomlands efter fyllda 16 år fram till
beviljandet av sjuk- eller aktivitetsersättningen.
Om han eller hon har varit bosatt utomlands under
nämnda period bortses från dessa år. För utländska
medborgare skall efter fem års bosättning i Sverige
samma beräkning gälla som för svenska medborgare.
Dessa fem år kan även ligga före 16-årsåret.
Endast hela antal månader med försäkringstid skall
beaktas vid sammanräkningen. Den sammanlagda
försäkringstiden för garantiersättning skall sättas
ned till närmaste hela antal år.
Motioner
I motion 2000/01:Sf32 av Birgitta Carlsson m.fl. (c)
anförs att den föreslagna kvalificeringstiden på tre
år för rätt till garantiersättning inte uppfyller de
krav som bör ställas på ett trygghetssystem, i en
internationaliserad värld med ökad rörlighet. I
yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om en kortare
kvalificeringstid.
Kerstin-Maria Stalin och Barbro Feltzing (mp) anför
i motion 2000/01:Sf35 att kravet på försäkringstid i
Sverige under minst tre år utesluter
funktionshindrade invandrare. Detta förhållande är
enligt motionärerna mycket otillfredsställande,
faktiskt diskriminerande. Motionärerna kritiserar
att det för rätt till garantiersättning skall krävas
minst tre års försäkringstid och att det för rätt
till oavkortad ersättning skall krävas 40 års
försäkringstid. I yrkandena 6 och 11 begärs
tillkännagivanden härom.
Utskottets ställningstagande
Vid utformningen av grundskyddsdelen i det framtida
försörjningsstödet för långvarig eller varaktig
nedsättning av arbetsförmågan har olika modeller
diskuterats. Utskottet delar regeringens bedömning
att ett grundskydd som görs oberoende av
försäkringstid skulle medföra alltför långtgående
ekonomiska åtaganden för Sverige. Enligt utskottets
mening bör därför garantiersättningen, på samma sätt
som grundskyddet i ålderspensionssystemet och för
vuxna efterlevande, göras beroende av
försäkringstiden. Garantiersättningen kommer därmed
att vara exportabel inom EU/EES-området, enligt
förordning 1408/71.
Som utskottet konstaterat tidigare bör för rätt till
garantiersättning krävas att den försäkrade är
bosatt i Sverige vid tidpunkten för
försäkringsfallet och senare. Utskottet delar
regeringens bedömning att det för rätt till
oavkortad garantiersättning skall krävas 40 års
försäkringstid i Sverige. För att undvika att
alltför små belopp betalas ut bör minst tre års
försäkringstid i Sverige krävas för rätt till
garantiersättning. Med stöd av den s.k.
sammanläggnings-principen kan försäkringstid från
annat EU/EES-land tillgodoräknas. Minst ett års
bosättning i Sverige krävs dock. Utskottet vill här
peka på, och som även framgått av tidigare avsnitt,
att regeringen avser att återkomma till riksdagen
med förslag avseende försörjningsstöd till de
grupper som på grund av kravet på försäkringstid i
Sverige inte får någon eller endast en mycket låg
garantiersättning. Detta försörjningsstöd kommer
bl.a. att beröra invandrade personer som fått
uppehållstillstånd av humanitära skäl eller
invandrade personer som har nedsatt arbetsförmåga
redan när de kommer till Sverige.
Med det anförda tillstyrker utskottet
propositionen i dessa delar och avstyrker motionerna
Sf32 yrkande 4 och Sf35 yrkandena 6 och 11.
Garantinivån
Propositionen
I propositionen föreslås att en försäkrad som saknar
eller har låg inkomstrelaterad ersättning skall ha
rätt till garantiersättning upp till en viss
garantinivå, 2,40 prisbasbelopp (motsvarar ett
årsbelopp om 88 560 kronor för 2001). För försäkrade
i åldrarna 19-29 år skall garantinivåns storlek vara
åldersberoende. Denna nivå skall motsvara 2,10
prisbasbelopp per år för den som är under 21 år,
2,15 prisbasbelopp för den som är 21 eller 22 år,
2,20 prisbasbelopp för den som är 23 eller 24 år,
2,25 prisbasbelopp för den som är 25 eller 26 år,
2,30 prisbasbelopp för den som är 27 eller 28 år
samt 2,35 prisbasbelopp för den som har fyllt 29 år.
I propositionen anförs att det är rimligt att
grundskyddet för den som i arbetsför ålder drabbas
av medicinskt orsakad arbetsoförmåga är högre än vad
som gäller för ålderspensionärer. Garantinivån i
sjukersättningssystemet bör därför vara högre än
basnivån i garantipensionen. I propositionen anges
vidare att många av de unga som blir berättigade
till aktivitetsersättning på garantinivå även kommer
att kunna få kompletterande
socialförsäkringsförmåner - inte bara för sina
bostadskostnader - utan även för merkostnader
föranledda av sjukdom eller funktionshinder.
Anställda som beviljas förtidspension omfattas
ofta av kollektivavtalade förmåner som komplement
till den allmänna försäkringen. I propositionen
föreslås att eventuell avtalsersättning inte skall
avräknas mot garantiersättning.
I propositionen föreslås att garantinivån skall
vara densamma för gifta och ogifta personer.
Motion
I motion 2000/01:Sf32 av Birgitta Carlsson m.fl. (c)
begärs i yrkande 3 en höjd garantinivå som på ett
bättre sätt ger förutsättningar för mottagaren att
klara sig utan ytterligare försörjningsstöd.
Utskottets ställningstagande
Yngre personer har, på grund av studier eller den
tid det tar att etablera sig på arbetsmarknaden,
ofta en lägre ekonomisk standard än äldre. Enligt
utskottets mening är det rimligt att garantinivån
anknyter till de inkomstförhållanden och den
levnadsstandard som gäller för personer i
motsvarande ålder som inte har drabbats av
långvarigt nedsatt arbetsförmåga. Utskottet anser
därför att garantinivån i garantiersättningen skall
vara beroende av den försäkrades ålder. Ersättningen
skall vara 2,10 prisbasbelopp upp till 21 års ålder
och därefter öka till 2,40 prisbasbelopp för den som
fyllt 30 år eller är äldre.
En nivå på 2,40 prisbasbelopp ger en garantinivå i
sjukersättningssystemet som är högre än basnivån i
garantipensionen. Enligt utskottets uppfattning är
det rimligt att grundskyddet för den som i arbetsför
ålder drabbas av medicinskt orsakad arbetsoförmåga
är högre än vad som gäller för ålderspensionärer.
Utskottet kan också konstatera att den som är
berättigad till sjuk- eller aktivitetsersättning på
garantinivå även kan få kompletterande
socialförsäkringsförmåner i form av bostadsstöd och
ersättning för merkostnader föranledda av sjukdom
eller funktionshinder. Inte heller skall en
eventuell avtalsförsäkring avräknas mot
garantiersättningen.
Utskottet tillstyrker med det anförda
propositionen i dessa delar och avstyrker motion
Sf32 yrkande 3.
Vilande sjukersättning eller
aktivitetsersättning vid
förvärvsarbete
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bifaller regeringens förslag om att
reglerna om vilande förtidspension skall
gälla på motsvarande sätt för den som uppbär
sjukersättning eller aktivitetsersättning.
För den som uppbär aktivitetsersättning skall
dock ingen prövning av arbetsförmågan göras
under hela den tid som ett beslut om
aktivitetsersättning omfattar. Riksdagen
avslår samtidigt ett motionsyrkande om att
möjligheten till vilande ersättning även
skall omfatta tid med studier.
Jämför reservation 13 (kd).
Propositionen
I propositionen föreslås att nuvarande regler om
vilande förtidspension på motsvarande sätt skall
gälla för sjuk- och aktivitetsersättning.
För en försäkrad som får aktivitetsersättning och
som prövar att förvärvsarbeta föreslås emellertid
gälla, till skillnad från nu gällande regler, att
han eller hon skall kunna få ha
aktivitetsersättningen vilande under återstoden av
den period som den beviljats för, utan att den då
uppvisade arbetsförmågan får läggas till grund för
indragning eller minskning av ersättningen. Denna
tid är annars maximerad till ett år.
Motion
Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) anför i motion
2000/01:Sf34 yrkande 6 att syftet med
vilandereglerna är att den försäkrade skall våga
pröva att arbeta. Motionärerna anser att liknande
regler skulle kunna införas med syftet att den
försäkrade skall våga pröva att studera. I motionen
begärs ett tillkännagivande om att tillsätta en
utredning om vilanderegler vid studier.
Utskottets ställningstagande
Som ett första steg mot ett reformerat system för
ersättning vid medicinskt grundad långvarig
nedsättning av arbetsförmågan infördes från den 1
januari 2000 bestämmelser om vilande förtidspension.
Reglerna syftar till att underlätta för den som är
långvarigt arbetsoförmögen att pröva att åter gå ut
i arbetslivet utan att riskera sin försörjning.
Utskottet delar regeringens bedömning att nuvarande
regler om vilande förtidspension bör gälla på
motsvarande sätt för den som uppbär sjukersättning
eller aktivitetsersättning. För den som uppbär
aktivitetsersättning bör dock ingen prövning av
arbetsförmågan göras under hela den tid som ett
beslut om aktivitetsersättning omfattar. Detta
innebär att ersättningen inte får dras in eller
sättas ned på grund av eventuellt uppvisad
förbättrad arbetsförmåga, under en i vissa fall
längre period än ett år som i övrigt gäller för den
som har sjukersättning. Utskottet tillstyrker
propositionen i dessa delar.
När det gäller studier under tid med
sjukersättning eller aktivitetsersättning kan
utskottet inte förorda en ordning där ersättningen
skall kunna göras vilande under studietiden.
Utskottet vill här peka på att enligt de föreslagna
reglerna om aktivitetsersättning skall hel sådan
ersättning utges vid studier på grundskole- och
gymnasienivå utan att någon prövning av den
försäkrades arbetsförmåga görs. Ersättningen kommer
således i dessa fall att utgöra ett rent
försörjningsstöd för funktionshindrade som genomgår
grundläggande utbildning till och med gymnasienivån.
Utskottet kan också konstatera att det i dag finns
en möjlighet till utbildning/studier som
rehabiliteringsåtgärd med bibehållen ersättning från
försäkringen. Den arbetslivsinriktade
rehabiliteringen siktar till att återge den
försäkrade hans eller hennes möjligheter att åter
klara sin försörjning.
Utskottet avstyrker med det anförda motion Sf34
yrkande 6.
Höjda åldersgränser för vårdbidrag
och handikappersättning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bifaller regeringens förslag om att
rätten till vårdbidrag för föräldrar till
barn upp till 16 års ålder skall utsträckas
till att gälla längst till halvårsskiftet det
år den unge fyller 19 år och att en
motsvarande höjning av den nedre
åldersgränsen för rätt till
handikappersättning görs. Riksdagen avslår
samtidigt ett motionsyrkande om sambandet
mellan assistansersättning och vårdbidrag.
Propositionen
Regeringen föreslår att rätten till vårdbidrag för
föräldrar till barn upp till 16 års ålder skall
utsträckas till att gälla längst till halvårsskiftet
det år den unge fyller 19 år.
I propositionen anförs att en höjning av den övre
åldersgränsen för vårdbidrag kan sägas bättre
anknyta till det särskilda vårdnadsansvar som enligt
föräldrabalkens regler åvilar föräldrarna fram till
dess att barnet blir myndigt vid 18 års ålder och
till den förlängda underhållsskyldigheten vid viss
skolgång.
Av propositionen framgår att för de unga personer
som beviljats assistans-ersättning kan vårdbidraget
till skillnad från förtidspensionen komma att
reduceras eller dras in på grund av reglerna om
omprövning av vårdbidrag vid ändrade förhållanden.
Flyttas åldersgränsen för vårdbidrag fram behövs
en motsvarande höjning av åldersgränsen för rätt
till handikappersättning för att inte dessa två
ersättningsformer skall sammanfalla. Alla de
merkostnader som kan grunda rätt till
handikappersättning bör därför enligt propositionen
kunna ersättas genom vårdbidrag i form av en
skattefri merkostnadsdel eller
merkostnadsersättning. Regeringen föreslår att
åldersgränsen för rätt till handikappersättning
skall höjas i motsvarande mån och därmed inträda
tidigast fr.o.m. andra kalenderhalvåret det år en
person fyller 19 år. Rätt till handikappersättning
skall prövas på nytt i samband med beslut om sjuk-
eller aktivitetsersättning.
Motion
Marietta de Pourbaix-Lundin (m) anför i motion
2000/01:Sf30 yrkande 2 att förslaget innebär en
försämring genom att ett vårdbidrag kan minskas
eller dras in då barn och ungdomar beviljas
personlig assistans. Rätten till personlig assistans
påverkas dock inte enligt motionären av ett beslut
om förtidspension. I motionen begärs ett
tillkännagivande om behovet av att noga följa hur
dessa familjers ekonomi påverkas samt att regeringen
vid behov bör återkomma med förslag till åtgärder.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har i tidigare avsnitt tillstyrkt
förslaget om att den nedre åldersgränsen för
ersättning vid långvarig eller varaktig nedsättning
av arbetsförmågan flyttas fram till halvårsskiftet
det år en försäkrad fyller 19 år, eftersom det är
först i den åldern som det allmänt sett framstår som
sannolikt att en ung person kan försörja sig
långsiktigt genom arbete. Som en följd härav bör
enligt utskottets mening den tid under vilken
vårdbidrag kan utgå till föräldrarna utsträckas till
längst halvårsskiftet det år den unge fyller 19 år.
Vårdbidraget avser ersättning för tillsyns- och
vårdkostnader samt ersättning för merkostnader.
Åldersgränsen för rätt till handikappersättning bör
höjas i motsvarande mån så att dessa två
ersättningar inte sammanfaller. Enligt utskottets
mening bör alla de merkostnader som kan grunda rätt
till handikappersättning kunna ersättas genom
vårdbidrag i form av en skattefri merkostnadsdel
eller merkostnadsersättning.
Utskottet vill här peka på att vårdbidraget, som
med förslaget avser att täcka även eventuella
merkostnader på grund av sjukdomen eller
funktionsnedsättningen, utgår till den unges
föräldrar. Motsvarande ersättning för merkostnader
utgår i dag som handikappersättning till den unge.
Förslagen i propositionen kan således komma att
medföra att en ung person som inte sammanlever med
någon av sina föräldrar, de kanske inte ens är i
livet, inte kan få ersättning för merkostnader till
följd av sitt funktionshinder. Utskottet utgår från
att regeringen beaktar det anförda och att en
acceptabel lösning kan utformas i den fortsatta
tillämpningen av de olika regelsystemen, i dessa
situationer.
Enligt lag (1993:387) om stöd och service till
vissa funktionshindrade skall personer som omfattas
av lagen ha rätt till insatser i form av särskilt
stöd och särskild service om deras behov inte
tillgodoses på annat sätt. Sådant särskilt stöd kan
vara bl.a. biträde av personlig assistent eller
assistansersättning enligt lag (1993:389) om
assistansersättning. Enligt utskottets mening bör de
i propositionen föreslagna höjda åldersgränserna
inte ändra bedömningen av rätten till stöd och
service enligt dessa lagar. En förälder till ett
funktionshindrat barn har enligt lagen om
handikappersättning och vårdbidrag rätt till bl.a.
ersättning för tillsyns- och vårdkostnader i form av
vårdbidrag. Vårdbidraget skall omprövas om ändrade
förhållanden har inträffat som påverkar behovet.
Utskottet utgår från att regeringen följer upp
effekterna av de föreslagna lagändringarna och
återkommer till riksdagen med en utvärdering och
eventuella förslag.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens
förslag till lag om ändring i lagen om
handikappersättning och vårdbidrag och avstyrker
motion Sf30 yrkande 2.
Omvandling av förtidspension till
förmån enligt
sjukersättningssystemet
Omvandling som en engångsinsats och särskilda
regler för försäkrade i åldern 16-29 år
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bifaller regeringens förslag
- att omvandlingen av förtidspension och
sjukbidrag till sjukersättning och
tidsbegränsad sjukersättning skall ske vid
ett tillfälle,
- att en försäkrad i åldern 16-29 år skall få
förtidspensionen eller sjukbidraget
omvandlade till sjukersättning respektive
tidsbegränsad sjukersättning samt
- att tidsbegränsad sjukersättning får
beviljas för en försäkrad som är född 1984
eller senare och som hade rätt till
sjukbidrag för december 2002 även efter
ikraftträdandet, dock inte längre än t.o.m.
juni månad det år då han eller hon fyller 19
år.
Propositionen
De flesta förtidspensioner som utges vid
ikraftträdandet av det nya ersättningssystemet kan
förväntas ha upphört inom en 15-årsperiod.
Emellertid kan det enligt regeringen ändå finnas
personer som har förtidspension vid ikraftträdandet
och som fortfarande har kvar rätt till ersättning
2051. Att under en tidsrymd om nära 50 år hantera
två parallella system för ersättning vid långvarig
eller varaktig arbetsoförmåga får anses vara alltför
betungande från såväl administrativ som
kostnadsmässig synpunkt. Regeringen föreslår därför
att omvandlingen av förtidspensioner och sjukbidrag
till förmåner enligt sjukersättningssystemet skall
ske vid ett tillfälle för varje person. Enligt
riktlinjepropositionen (prop. 1997/98:111) skall
omvandlingen av förtidspensionerna till förmåner
enligt sjukersättningssystemet göras så att den
försäkrades ekonomiska situation behålls i princip
oförändrad.
Regeringen anser att den som har beviljats
förtidspension eller sjukbidrag inte heller i andra
avseenden bör få försämrade villkor på grund av
systemförändringen och föreslår därför att
försäkrade i åldern 16-29 år, som vid utgången av
december 2002 uppbär förtidspension eller
sjukbidrag, skall få förmånen omvandlad till en
sjukersättning eller en tidsbegränsad
sjukersättning.
Förslaget medför att de regler om åldersrelaterad
garantinivå, som gäller för den aktuella
åldersgruppen, inte skall gälla för dem som på detta
sätt får sin förmån omvandlad till sjukersättning.
Förslaget medför även att den som har beviljats
förtidspension i fortsättningen skall ha rätt till
sjukersättning tills vidare, dvs. ersättningstiden
skall inte vara begränsad till som längst tre år.
Inte heller blir reglerna om särskilda aktiviteter
tillämpliga för den som uppbär sjukersättning.
Däremot kommer enligt regeringen den
åldersrelaterade garantinivån att gälla när tiden
för en tidsbegränsad sjukersättning löper ut. Den
antagandeinkomst som bestämts med ledning av det
ursprungliga underlaget kommer dock att vara
densamma så länge förmånen beviljas i oavbruten
följd.
En särskild fråga är vad som skall ske med de
försäkrade som uppbär sjukbidrag och som vid
omvandlingen inte har fyllt 19 år. Det kan inträffa
att den tidsbegränsade sjukersättning han eller hon
har fått vid omvandlingen löper ut före den 1 juli
det år han eller hon fyller 19 år. Utan någon
särskild bestämmelse skulle en sådan försäkrad,
trots att de medicinska förutsättningarna är
uppfyllda, inte ha rätt till aktivitetsersättning på
grund av ålderskravet. En sådan konsekvens är enligt
regeringens mening inte acceptabel. Därför föreslås
en övergångsbestämmelse med innebörd att en sådan
försäkrad efter ikraftträdandet skall kunna beviljas
en ny period av tidsbegränsad sjukersättning. Dock
inte längre än t.o.m. juni månad det år han eller
hon fyller 19 år. Därefter kommer vederbörande att
kunna få aktivitetsersättning.
Utskottets ställningstagande
Utskottet kan konstatera att förslaget om de
särskilda reglerna för personer i åldern 16-29 år
innebär att en ung person, som tidigare inte har
haft några inkomster och som vid ikraftträdandet
uppbär ett tidsbegränsat sjukbidrag, efter
omvandlingen till sjukersättning torde få i princip
oförändrad ersättning så länge den tidsbegränsade
förmånen består. Detta beror på att sjukersättningen
efter omvandlingen baseras på garantinivån 2,40
prisbasbelopp. Om den försäkrade därefter beviljas
fortsatt ersättning enligt de nya
sjukersättningsreglerna, nu i form av
aktivitetsersättning, kan däremot ersättningen bli
lägre. Är personen i fråga t.ex. 19 år när
aktivitetsersättningen börjar utges kommer
ersättningen att motsvara garantinivån 2,10
prisbasbelopp. Först när den försäkrade blir 30 år
utges ersättningen - om förutsättningarna härför i
övrigt är uppfyllda - åter motsvarande 2,40
prisbasbelopp.
Nu redovisad effekt av de nya reglerna beror på
att det är inkomsten vid omvandlingstillfället som
garanteras den försäkrade. Vidare kommer
omvandlingen att ske vid ett tillfälle för den
försäkrade. Så länge den tidsbegränsade förmånen
löper kommer ersättning att utges med i princip
oförändrat belopp, medan de nya bestämmelserna om en
åldersberoende garantinivå träder in när beslut
skall fattas om en ny ersättningsperiod. Den
antagandeinkomst som bestämts med ledning av det
ursprungliga underlaget kommer dock att vara
densamma så länge förmånen beviljas i oavbruten
följd.
Fördelen med den valda metoden för omvandling är
att när väl tidigare förtidspension eller sjukbidrag
har omvandlats till förmåner enligt det nya systemet
kommer samma regler att gälla för såväl de
omvandlade förmånerna som för de förmåner som
beviljas senare. Därmed undviker man en ökad kostnad
men framför allt den administrativa belastning som
det skulle innebära för försäkringskassorna att ha
både gamla och nya regler att tillämpa jämsides.
Som redan nämnts skall personer med
aktivitetsersättning omfattas av de reformerade
reglerna för bostadstillägg till pensionärer m.fl.
Utskottet förutsätter att den som uppbär
aktivitetsersättning tillsammans med
bostadstillägget kommer att få en ersättning som
motsvarar den omvandlade förmånen.
Utskottet tillstyrker med det anförda förslaget
att omvandlingen skall ske vid ett och samma
tillfälle för varje person liksom förslaget om de
särskilda reglerna för försäkrade i åldern 16-29 år.
Beräkning av antagandeinkomst och
inkomstrelaterad sjukersättning m.m.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bifaller regeringens förslag bl.a.
om
- att en försäkrad vid ikraftträdandet av
sjukersättningssystemet skall få
förtidspension eller sjukbidrag i form av ATP
omvandlade till en inkomstrelaterad
sjukersättning,
- att antagandeinkomsten skall utgöra summan
av prisbasbeloppet för 2003 och produkten av
detta basbelopp och medelpensionspoängen för
beräkningen av ATP,
- att den inkomstrelaterade sjukersättningen
skall utgöra 64 % av antagandeinkomsten,
- att antagandeinkomsten skall indexeras
enligt samma regler som skall gälla för
nybeviljade sjuk- och aktivitetsersättningar,
- att garantiersättning skall betalas ut till
den som inte får någon inkomstrelaterad
sjukersättning eller vars inkomstrelaterade
ersättning efter omvandlingen understiger
garantinivån,
- att bruttobeloppet av sjukersättning med
hjälp av ett justeringsbelopp skall anpassas
så att den försäkrades nettoersättning blir i
princip densamma efter som före omvandlingen
samt
- att den som vid omvandlingen är bosatt
utomlands och som är begränsat skattskyldig i
Sverige skall kompenseras för värdet av det
obeskattade förtidspensionsbeloppet.
Propositionen
Beräkning av antagandeinkomst och inkomstrelaterad
sjukersättning
I ATP-systemet beaktas samtliga inkomstår, även år
med antagandepoäng, mellan 16 och 64 år. I det nya
sjukersättningssystemet skall den inkomstrelaterade
ersättningen i stället grundas på de två eller tre
högsta bruttoårsinkomsterna inom en ramtid som
varierar med den försäkrades ålder. Också
grundskyddet i försäkringen ändras - från nuvarande
system med folkpension för samtliga och ett
pensionstillskott för den som saknar eller har låg
ATP - till att utgöra en utfyllnad av den
inkomstrelaterade förmånen upp till en viss nivå.
För den som inte har någon inkomstrelaterad
ersättning utges dock grundskyddet med ersättning
motsvarande garantinivån.
ATP utgör den del av förtidspensionen som är
direkt inkomstrelaterad. Folkpensionen är inte bara
en del av grundskyddet utan utgör också en
kompensation för det första prisbasbeloppet av en
försäkrads inkomster. Medelpensionspoängen ökad med
talet ett och multiplicerad med prisbasbeloppet kan
därför sägas motsvara den genomsnittliga
årsinkomsten för en försäkrad. Mot denna bakgrund
föreslår regeringen att antagandeinkomsten vid
omvandling av förtidspension eller sjukbidrag till
inkomstrelaterad sjukersättning skall utgöra summan
av det för 2003 gällande prisbasbeloppet och
produkten av detta basbelopp och den
medelpensionspoäng som legat till grund för
beräkningen av ATP.
Vidare föreslås att den inkomstrelaterade
ersättningen fastställs genom att antagandeinkomsten
multipliceras med 0,64, vilket är den
kompensationsnivå som föreslås gälla i
sjukersättningssystemet. För partiella förmåner
multipliceras antagandeinkomsten dessutom med
ersättningsgraden som beror på arbetsförmågans
nedsättning.
Beräkning av garantiersättning
Regeringen föreslår att garantiersättningen bestäms
utifrån den föreslagna garantinivån 2,4
prisbasbelopp, enligt samma regler som gäller för
nybeviljad sjukersättning i form av
garantiersättning. För att ersättningen inte skall
sänkas för försäkrade som är yngre än 30 år, skall
som redan nämnts den föreslagna åldersrelaterade
garantinivån inte tillämpas vid omvandlingen av
förtidspensionen eller sjukbidraget för dessa
försäkrade. Den som vid omvandlingen får en
tidsbegränsad sjukersättning skall däremot, när
tiden för denna ersättning löper ut, omfattas av de
nya reglerna om aktivitetsersättning, vilket då kan
innebära en lägre garantinivå.
Beräkning av justeringsbelopp
Utgångspunkten för regeringens överväganden är att
förtidspensionerna, efter omvandling till ersättning
enligt sjukersättningssystemet, skall ge ett i
princip oförändrat nettoutfall jämfört med vad som
är fallet med folkpension, ATP och SGA enligt
nuvarande regler. Med hänsyn till att SGA skall
slopas och förtidspensioner i fortsättningen
beskattas som förvärvsinkomster föreslår regeringen
att den framräknade sjukersättningen justeras med
bruttovärdet av SGA i form av ett justeringsbelopp.
SGA innebär en förmånligare beskattning än det
vanliga grundavdraget vid beskattningen, och
storleken av denna skatteförmån är beroende av den
kommunalskatt som är aktuell för den försäkrade. Den
omvandlingsmodell som regeringen föreslår innebär
att den kommunalskatt som gäller för den enskilde
försäkrade vid omvandlingstidpunkten ingår som en
faktor vid beräkningen av bruttovärdet av SGA vid
omvandlingen. Denna beräkning föreslås dock endast
bli genomförd vid omvandlingstillfället. Förslaget
innebär således att ersättningens storlek inte
förändras om den försäkrade efter omvandlingen
flyttar till en kommun med annan kommunalskatt eller
om skatten i den egna kommunen ändras. Vidare kommer
personer som är gifta respektive bor i en
lågskattekommun vid omvandlingstillfället att
missgynnas jämfört med dagens regler om de senare
flyttar till en kommun med högre kommunalskatt
och/eller skiljer sig. Det motsatta förhållandet
kommer att gälla för den som efter omvandlingen får
lägre kommunalskatt och/eller gifter sig.
I omvandlingen av förtidspension eller sjukbidrag
till sjukersättning ingår ett justeringsbelopp som
skall svara mot den sammantagna effekten av att SGA
slopas och att garantiersättning, till skillnad från
folkpension, till sitt belopp blir oberoende av
civilstånd. Ett justeringsbelopp kan vara antingen
positivt eller negativt. Att det kan bli ett
negativt justeringsbelopp beror på att den
omvandlade ersättningen kan ge ett för högt belopp i
förhållande till värdet av det slopade SGA, eftersom
den nya civilståndsoberoende garantinivån i vissa
fall ger en högre kompensation än tidigare
ersättning vid SGA. Ett positivt justeringsbelopp
skall enligt förslaget anknytas till prisbasbeloppet
och omräknas vid förändringar av detta. De negativa
justeringsbeloppen skall däremot inte indexeras,
vilket medför att de kontinuerligt kommer att
förlora i värde.
SGA reduceras av pensionsinkomster och
kollektivavtalade tilläggsförsäkringar, s.k.
avtalsersättningar. Regeringen föreslår dock att
avtalsersättning inte skall beaktas vid omvandlingen
av förtidspension eller sjukbidrag till
sjukersättning. Förslaget medför att en viss
överkompensation uppkommer för vissa
förtidspensionärer och även en viss ökad kostnad för
staten.
Den metod som valts för beräkning av SGA-
kompensationen, dvs. omvandling av en skatteförmån
till en beskattningsbar bruttoförmån, medför vid hel
sjukersättning eller tidsbegränsad sjukersättning
ett relativt oförändrat nettoutfall (ca +/-20 kr per
månad) i förhållande till folkpension,
pensionstillskott, ATP och SGA och med bortseende
från eventuella avtalsersättningar. Detta gäller
oavsett vilken kommunalskattesats som gäller för den
enskilde.
Kombinationen partiell förtidspension och
arbetsinkomst kan i vissa fall innebära högre
nettoinkomst än helt förvärvsarbete. Detta
sammanhänger med att SGA inte är proportionellt i
förhållande till ersättningsgraden utan är lika
stort vid hel som vid partiell förmån och att det i
regel inte heller påverkas av eventuella
förvärvsinkomster som den som har partiell
ersättning kan ha. Att nettoersättningen så långt
som möjligt skall vara oförändrad efter omvandlingen
av förtidspension till sjukersättning medför dock
att försäkrade med partiell förtidspension kommer
att få tillgodogöra sig effekterna av den nuvarande
förmånliga beskattningen även i
sjukersättningssystemet.
Omvandlingsregler för dem som inte är oinskränkt
skattskyldiga i Sverige
Enligt särskilda beskattningsregler i lagen
(1991:586) om inkomstskatt för utomlands bosatta
(SINK) är förtidspension i form av folkpension och
viss del av pensionstillskottet (52 %) inte
beskattat. Med folkpension avses också den del av
utbetald ATP som medfört minskning av
pensionstillskottet till motsvarande nivå. Den ATP
som inte reducerat pensionstillskottet beskattas med
en särskild inkomstskatt på 25 %.
När tidigare beviljad förtidspension eller
sjukbidrag omvandlas till in-komstrelaterad
sjukersättning och garantiersättning fr.o.m. 2003
blir de nya förmånerna i sin helhet skattepliktiga.
För att inte heller de utomlands boende
förtidspensionärerna skall få sin nettopension
sänkt, när förtidspensionerna omvandlas till
sjukersättning, föreslår regeringen att dessa
kompenseras för den skatteförmån som bortfaller vid
omvandlingen. Någon sådan kompensation blir inte
aktuell för den som på grund av
dubbelbeskattningsavtal inte är skattskyldig i
Sverige.
Utskottets ställningstagande
Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
Omvandling av avkortade och reducerade
förtidspensioner samt samordning med
arbetsskadelivränta
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bifaller regeringens förslag
- att när ATP är avkortad på grund av att den
försäkrade inte har tillgodoräknats
tillräckligt många år med pensionspoäng för
oavkortad förmån, antagandeinkomsten vid
omvandlingen reduceras i motsvarande
omfattning,
- att arbetsskadelivränta, som vid
ikraftträdandet har samordnats med
förtidspensionen, efter omvandlingen betalas
ut med den del som överstiger
sjukersättningen efter korrigering med
justeringsbeloppet, att det därutöver betalas
ett belopp, en bruttoförhöjning, som
motsvarar skillnaden mellan sjukersättningen
och den beräknade förtidspensionen vid
omvandlingstillfället samt att
bruttoförhöjningen anknyts till
prisbasbeloppet och omräknas vid förändringar
av detta.
Propositionen
Förtidspension i form av folkpension kan reduceras
om den försäkrade inte har varit bosatt i Sverige
under tillräckligt antal år för rätt till oavkortad
folkpension eller tillgodoräknats färre år med
pensionspoäng än vad som krävs för oavkortad förmån.
Även förtidspension i form av ATP reduceras om den
försäkrade inte har tillräckligt många år med ATP-
poäng för rätt till oavkortad förmån. Den försäkrade
kan också jämte förtidspension ha en
yrkesskadelivränta enligt lagen (1954:243) om
yrkesskadeförsäkring som enligt särskilda regler
skall minska förtidspensionen.
Regeringen föreslår att de förtidspensionärer som
inte har 30 år med tillgodoräknade pensionspoäng för
ATP även skall få antagandeinkomsten avkortad vid
omvandlingen av förtidspensionen till förmån enligt
sjukersättningssystemet. Den avkortade
antagandeinkomsten multipliceras därefter med 0,64,
på samma sätt som när det gäller oavkortad
antagandeinkomst, för att få fram den
inkomstrelaterade ersättningen.
Som redovisats ovan föreslås att garantiersättning
skall kräva 40 år med tillgodoräknad försäkringstid
för rätt till oavkortad ersättning. Regeringen anser
att även de försäkrade som får sin förtidspension
omvandlad till sjukersättning skall få garantinivån
40-delsberäknad efter omvandlingen. Såväl den 30-
delsberäknade som den 40-delsberäknade folkpensionen
beaktas dock vid beräkningen av justeringsbeloppet.
Detsamma gäller den reducering för
yrkesskadelivränta som gjorts på förtidspensionen
eller sjukbidraget.
Om förtidspension eller sjukbidrag och
arbetsskadelivränta enligt lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring ersätter samma inkomstbortfall
samordnas dessa förmåner. Samordningen innebär att
livräntan i regel endast betalas ut med den del som
överstiger förtidspensionen. Om arbetsskadelivräntan
endast täcker en del av det inkomstbortfall som
ersätts genom förtidspensionen, sker samordning med
en mot inkomstbortfallet svarande andel av
förtidspensionen. Regeringen föreslår att
arbetsskadelivräntan även efter omvandling av
förtidspension eller sjukbidrag till sjukersättning
skall samordnas med den ersättning som kompenserar
för samma inkomstbortfall.
Eftersom sjukersättningen till sitt bruttobelopp
oftast blir högre än den tidigare förtidspensionen,
som en kompensation för att SGA tas bort, innebär
samordningen att livräntan kommer att utbetalas med
ett lägre belopp än tidigare. Det innebär att även
en försäkrad som har en arbetsskadelivränta som
överstiger sjukersättningen berörs av SGA och därför
bör kompenseras för effekterna av att SGA slopas.
Regeringen föreslår därför ett tillägg, en
bruttoförhöjning, till livräntan efter samordningen
motsvarande skillnaden mellan sjukersättningen och
den beräknade förtidspensionen vid
omvandlingstillfället. Vidare föreslås att
bruttoförhöjningen anknyts till prisbasbeloppet och
omräknas vid förändringar av detta.
Utskottets ställningstagande
Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
Förändringar efter omvandlingen
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bifaller regeringens förslag bl.a.
om att den försäkrade i vissa situationer,
t.ex. vid minskning eller ökning av graden av
sjukersättning eller tidsbegränsad
sjukersättning, skall få ersättningen utan
beaktande av justeringsbeloppet eller den
bruttoförhöjning som betalas ut som tillägg
till arbetsskadelivränta.
Propositionen
Förutsättningarna för rätten till sjukersättning
eller tidsbegränsad sjukersättning kan komma att
förändras. Om den försäkrades arbetsförmåga
försämras eller förbättras efter omvandlingen kommer
ersättningsgraden att ändras från t.ex. halv till
hel förmån. Regeringen anser att det är den
ersättning som är knuten till den aktuella
ersättningssituationen vid omvandlingstidpunkten som
bör garanteras den försäkrade. Regeringen föreslår
därför att vid det nya beslutet om ersättning skall
ersättningen i ett sådant fall beräknas utan
justeringsbelopp och att detsamma skall gälla när
tidsbegränsad ersättning upphör och därefter utges
med en annan ersättningsgrad för en ny period. Om
den tidsbegränsade ersättningen däremot avlöses av
ytterligare en period med samma ersättningsgrad
eller om en tidsbegränsad ersättning övergår till
att utges i form av en ersättning tills vidare,
anser regeringen att ersättningssituationen kan
anses vara oförändrad.
Även om en försäkrad, som efter omvandlingen
uppbär sjukersättning eller tidsbegränsad
sjukersättning, får höjd eller sänkt arbetsskade-
eller yrkesskadelivränta, skall enligt förslaget den
tidigare ersättningssituationen anses ha upphört.
Däremot bör vare sig den framräknade
antagandeinkomsten, justeringsbeloppet eller
bruttoförhöjningen räknas om vid senare förändring
av den försäkrades kommunalskatt eller civilstånd.
För person som är bosatt utomlands och av den
anledningen betalar skatt enligt SINK eller inte
alls är skattskyldig i Sverige medför omvandlingen
av förtidspension eller sjukbidrag till
sjukersättning att justeringsbeloppet troligen
oftast blir negativt och inte sällan med tämligen
stort belopp. Regeringen föreslår därför att
sjukersättningen, efter det att en sådan person
blivit oinskränkt skattskyldig i Sverige, skall
beräknas utan justeringsbelopp.
Utskottets ställningstagande
Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
Ålderspensionsrätt
Inledning
Reformeringen av ålderspensionssystemet innebär nya
principer för såväl beräkning som finansiering av
ålderspensionsrätt. I ålderspensionssystemet
tillämpas den s.k. livsinkomstprincipen. Enligt
lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension
(LIP) tillgodoräknas den försäkrade i
ålderspensions-rätt årligen ett belopp som motsvarar
18,5 % av ett pensionsunderlag bestående av den
pensionsgrundande inkomsten och eventuella
pensionsgrundande belopp under året.
I avvaktan på en reformering av
förtidspensionssystemet gäller enligt LIP att en
förtidspensionär tillgodoräknas ålderspensionsrätt
såsom ett särskilt pensionsgrundande belopp,
beräknat med utgångspunkt i den antagandepoäng som
fastställts för den försäkrade vid beräkningen av
förtidspension i form av ATP. Pensionsgrundande
belopp tillgodoräknas endast försäkrade som fyllt
högst 64 år.
På inkomster som är av pensionsgrundande slag
betalar den enskilde allmän pensionsavgift med 7 %,
enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift.
Avgiften tas ut på inkomster upp till 8,07
inkomstbasbelopp (förhöjda prisbasbelopp t.o.m.
2000). Arbetsgivaren betalar arbetsgivaravgift och
egenföretagare betalar egenavgift med 10,21 % enligt
lagen (1981:691) om socialavgifter. För
pensionsgrundande social- och
arbetslöshetsersättningar betalar staten statlig
ålderspensionsavgift med 10,21 % enligt lagen
(1998:676) om statlig ålderspensionsavgift. De
pensionsgrundande beloppen finansieras enbart med
statlig pensionsavgift som tas ut med 18,5 %.
Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst skall
det belopp som utgör allmän pensionsavgift avräknas
från inkomst av anställning och annat
förvärvsarbete. Till grund för avräkningen skall
ligga den slutligt debiterade allmänna
pensionsavgiften, som fastställts med ledning av den
årliga taxeringen till statlig inkomstskatt. Den
pensionsgrundande inkomsten utgör därefter högst 7,5
inkomstbasbelopp.
Ålderspensionsrätt grundad på inkomstrelaterad
sjukersättning och aktivitetsersättning m.m.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bifaller regeringens förslag bl.a.
om
- att den som får hel inkomstrelaterad
sjukersättning eller aktivi-tetsersättning
skall tillgodoräknas ålderspensionsrätt på
hela antagandeinkomsten efter avdrag för ett
belopp som motsvarar allmän pensionsavgift
(reducerad antagandeinkomst),
- att den utbetalda inkomstrelaterade
sjukersättningen eller aktivitetsersättningen
skall utgöra pensionsgrundande inkomst för
ålders-pension,
- att skillnaden mellan den reducerade
antagandeinkomsten och den utbetalade
sjukersättningen eller aktivitetsersättningen
tillgodoräknas som pensionsgrundande belopp
och
- att ålderspensionsrätt beräknad på detta
sätt tillgodoräknas för tid fr.o.m.
ikraftträdandet.
Jämför reservation 14 (m).
Propositionen
Den som drabbas av medicinskt grundad långvarig
eller varaktig arbetsoförmåga bör enligt regeringen
inte komma i vare sig bättre eller sämre läge i
ålderspensionshänseende än vad som skulle bli fallet
om han eller hon hade fortsatt att arbeta.
Inkomstrelaterad sjukersättning eller
aktivitetsersättning bör utgöra en försäkring såväl
mot inkomstbortfallet under den tid den försäkrades
arbetsförmåga är långvarigt eller varaktigt nedsatt
som mot bortfallet av möjligheten att tjäna in
ålderspensionsrätt. Regeringen föreslår därför att
inkomstrelaterad ersättning skall grunda
ålderspensionsrätt inte enbart på den utbetalda
ersättningen utan även på det framtida antagna
inkomstbortfallet (antagandeinkomsten).
Regler om ålderspensionsrätt på den
antagandeinkomst som ligger till grund för
inkomstrelaterad sjukersättning eller
aktivitetsersättning bör, enligt regeringens
uppfattning, ansluta så nära som möjligt till de
regler som gäller för ålderspensionssystemet i
övrigt. Regeringen föreslår därför att utbetald
ersättning skall utgöra pensionsgrundande inkomst.
Som framgår nedan föreslås emellertid att allmän
pensionsavgift på inkomstrelaterad sjukersättning
eller aktivitetsersättning tills vidare inte skall
tas ut. I stället skall, som en provisorisk lösning,
staten betala statlig ålders-pensionsavgift på denna
del av pensionsrätten på förmånerna.
Regeringen anser vidare att hela inkomstbortfallet
bör grunda rätt till ålderspension. Måttet för detta
inkomstbortfall är antagandeinkomsten. För att
efterlikna verkliga förhållanden föreslår regeringen
att antagandeinkomsten minskas med ett belopp som
motsvarar den allmänna pensionsavgiften, dvs. 7 % av
antagandeinkomsten (reducerad antagandeinkomst).
För att hela inkomstbortfallet skall kunna grunda
ålderspensionsrätt föreslås att ett belopp som
motsvarar skillnaden mellan pensionsgrundande
inkomst och den reducerade antagandeinkomsten skall
tillgodoräknas den försäkrade som ett
pensionsgrundande belopp.
Vid partiell sjukersättning eller
aktivitetsersättning skall ålderspensionsrätten
beräknas på motsvarande andel av antagandeinkomsten
efter avdrag för ett belopp som motsvarar allmän
pensionsavgift.
Som nämnts ovan föreslås att den utbetalda sjuk-
och aktivitetsersättningen skall utgöra
pensionsgrundande inkomst. Vid samordning av sådan
förmån med arbetsskadelivränta, som också utgör
pensionsgrundande inkomst, måste därför en
samordning av pensionsrätter göras. Eftersom den
pensionsgrundande inkomsten av sjuk- eller
aktivitetsersättning motsvarar en faktiskt utbetald
ersättning bör pensionsgrundande inkomst av
arbetsskadelivränta, till skillnad från dagens
regler, tillgodoräknas endast till den del som den
betalas ut efter samordning med sådan ersättning.
Enligt nu gällande regler i LIP tillgodoräknas en
försäkrad pensionsgrundande belopp av förtidspension
t.o.m. 64 års ålder. Eftersom inkomstrelaterad
sjukersättning eller aktivitetsersättning kan utges
längst t.o.m. månaden före den månad då den
försäkrade fyller 65 år föreslås att
ålderspensionsrätt som längst skall kunna
tillgodoräknas t.o.m. denna tidpunkt.
Om rätten till inkomstrelaterad sjukersättning
eller aktivitetsersättning inträder eller upphör
under året bör den försäkrade tillgodoräknas
ålderspensionsrätt på en tolftedel av den reducerade
antagandeinkomsten för varje månad som ersättning
betalats ut under året.
Beträffande ålderspensionsrätten för de omvandlade
förtidspensionerna anser regeringen att dessa i så
hög grad som möjligt skall ge ålderspensionsrätt i
en omfattning som kan jämföras med sjukersättning
eller aktivitetsersättning som beviljas med stöd av
de nya reglerna. Medelpensionspoängen i
förtidspensionssystemet grundas på genomsnittet av
den försäkrades tidigare faktiska och framtida
antagna inkomster. Den antagandeinkomst som vid
omvandlingen tagits fram med hjälp av
medelpensionspoängen motsvarar i princip den
antagandeinkomst som kommer att beräknas enligt de
nya reglerna. Regeringen föreslår att
ålderspensionsrätt för en omvandlad inkomstrelaterad
ersättning - i likhet med vad som gäller för
nybeviljad sjukersättning - skall tillgodoräknas den
försäkrade på den reducerade antagandeinkomsten.
Även i övrigt föreslås att vad som i
ålderspensionshänseende gäller för sjuk-ersättning
som beviljats efter ikraftträdandet skall gälla för
sådan sjukersättning som trätt i stället för
förtidspension eller sjukbidrag.
Såvitt gäller ålderspensionsrätt grundad på
garantiersättning anförs i propositionen att frågan
för närvarande bereds inom Regeringskansliet och att
ett ställningstagande beräknas kunna redovisas i
slutet av 2001.
Motion
Kenneth Lantz (kd) begär i motion 2000/01:Sf226
yrkande 1 ett tillkännagivande om intjänandet av
pensionsrätt vid sjukersättning. Motionären
framhåller att den som inte har några andra
pensionsgrundande inkomster än sjukersättning och
inte heller andra pensionsgrundande belopp kan
tillgodoräknas högst 93 % av 7,5 prisbasbelopp. I
praktiken innebär det att taket för intjänande av
pensionsrätt för sjukersättning blir lägre än
annars. I samma motion yrkande 2 begärs förslag om
en utredning av regelverkets riktighet med avseende
på intjänande av pensionsrätt för personer med
sjukersättning.
Utskottets ställningstagande
Propositionens förslag innebär att såväl omvandlade
förtidspensionsförmåner som nybeviljade
sjukersättningar och aktivitetsersättningar skall ge
ålders-pensionsrätt i det reformerade
ålderspensionssystemet.
Som pensionsgrundande inkomst räknas den
utbetalade sjukersättningen eller
aktivitetsersättningen, dvs. 64 % av
antagandeinkomsten. För att hela inkomstbortfallet
skall grunda pensionsrätt skall den försäkrade
dessutom tillgodoräknas ett pensionsgrundande
belopp. Detta beräknas med utgångspunkt i
antagandeinkomsten. Den beräknas i sin tur på
grundval av den försäkrades bruttoårsinkomster,
varmed avses pensionsgrundande inkomst med tillägg
för debiterade allmänna pensionsavgifter jämte
pensionsgrundande belopp av sjukersättning eller
aktivitetsersättning, dock högst 7,5 prisbasbelopp.
Underlaget för ålderspensionsrätt beräknas därefter
på antagandeinkomsten efter avdrag för debiterad
allmän pensionsavgift, s.k. reducerad
antagandeinkomst. Skillnaden mellan reducerad
antagandeinkomst och den pensionsgrundande inkomsten
utgör det pensionsgrundande beloppet.
Utskottet har ovan tillstyrkt att förmåner vid
medicinskt grundad långvarig eller varaktig
arbetsoförmåga skall frikopplas från
pensionssystemet och i stället ingå som en del i
sjukförsäkringen. Det innebär att även underlaget
för beräkning av sjukersättning och
aktivitetsersättning kommer att utgöra högst 7,5
prisbasbelopp. Det kan nämnas att en person som
uppbär hel sjukpenning under ett helt år får en
pensionsgrundande inkomst fastställd på den
utbetalade sjukpenningen, dvs. 80 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten. Den högsta
sjukpenninggrundande inkomsten uppgår till 7,5
prisbasbelopp. Underlaget för pensionsrätten utgörs
i ett sådant fall av den utbetalade sjukpenningen
efter avdrag för allmän pensionsavgift.
När det gäller tillgodoräknande av pensionsrätt på
sjukersättning eller aktivitetersättning skall
utgångspunkten vara den försäkrades verkliga
inkomstförhållanden som förvärvsarbetande, dvs.
bruttoårsinkomsten på vilken han eller hon har att
betala allmän pensionsavgift. Som förvärvsarbetande
erhåller den försäkrade således i praktiken 93 % av
bruttoårsinkomsten. Det är därmed denna andel av
bruttoårsinkomsten som bör läggas till grund för
beräkning av pensionsrätt.
Eftersom inkomstbasbeloppet i fortsättningen skall
löneindexeras torde skillnaden i nuvarande
utformning av förmånstak mellan sjuk- och
pensionssystemen komma att öka. I 2001 års
ekonomiska vårproposition (prop. 2000/01:100)
framhålls dock att alltfler förvärvsarbetande har
inkomster över 7,5 prisbasbelopp. Eftersom det
enligt regeringen är angeläget att bevara och
utveckla den generella välfärden avser regeringen
att se över ersättningsnivåerna i
socialförsäkringssystemet samt återkomma i frågan i
höstens budgetproposition.
Utskottet tillstyrker med det anförda regeringens
förslag och avstyrker motion Sf226 yrkandena 1 och
2.
Ålderspensionsrätt vid vilande ersättning
respektive ersättning vid uttag av
ålderspension
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bifaller regeringens förslag
- att den som har en beviljad sjukersättning
eller aktivitetsersättning som inte betalas
ut därför att förmånen är vilande inte skall
tillgodoräknas ålderspensionsrätt på den
andel av antagandeinkomsten som svarar mot
den vilande ersättningen och
- att den som får sjukersättning skall ha
möjlighet att ta ut ålders-pension fr.o.m. 61
års ålder utan att förlora rätten till
sjukersättning.
Propositionen
De regler som gäller för vilande förtidspension
föreslås i allt väsentligt överföras till
sjukersättningssystemet. Under den tid då ersättning
inte betalas ut efter ett beslut om
vilandeförklaring, ersätter normalt sett en
förvärvsinkomst den tidigare ersättningen.
Förvärvsinkomsten ingår då i den pensionsgrundande
inkomsten. Regeringen föreslår därför att den
försäkrade inte skall tillgodoräknas
pensionsgrundande inkomst på antagandeinkomsten
under tiden som sjukersättningen eller
aktivitetsersättningen är vilande. Detta föreslås
gälla även då förvärvsinkomsten understiger den del
av antagandeinkomsten som svarar mot den vilande
ersättningen.
En försäkrad som uppbär hel ålderspension har inte
rätt till förtidspension enligt AFL. Skälet till
detta är att förtidspensionen beräknas enligt samma
principer som ålderspensionen och att den i
realiteten är en tidigarelagd ål-derspension. En
försäkrad som uppbär tre fjärdedels, halv eller en
fjärdedels ålderspension har inte rätt till mer än
en fjärdedels, halv respektive tre fjärdedels
förtidspension.
Ålderspensionssystemet bygger på
livsinkomstprincipen, varför storleken på
ålderspensionen är beroende av pensionsbehållningen
och delningstalet, dvs. det förväntade antalet
återstående levnadsår för den årskull som den
försäkrade tillhör. Inkomstpension och premiepension
som tas ut vid den tidigast möjliga tidpunkten, dvs.
vid 61 års ålder, innebär en lägre behållning som
skall fördelas på fler år än om den försäkrade har
arbetat i fler år och är äldre vid uttaget.
Garantipension, som får tas ut tidigast från 65 års
ålder, beräknas alltid som om inkomstpension börjat
lyftas först vid 65-årsmånaden. Detta innebär att
den lägre inkomstpension som blir följden av ett
uttag före 65 års ålder inte kompenseras med
garantipension. Regeringen anser att den som uppbär
sjukersättning så långt som möjligt bör likställas
med övriga grupper i samhället och föreslår därför
att det skall vara möjligt, även för en försäkrad
som uppbär sjukersättning, att välja att ta ut
ålderspension fr.o.m. 61 års ålder, utan att han
eller hon går miste om den försörjning som täcks
genom sjukersättningen.
Enligt regeringen torde det inte annat än i
undantagsfall vara förenligt med den enskildes
intresse att börja lyfta ålderspension vid en
tidigare tidpunkt än den då rätten till
sjukersättning upphör, dvs. vid 65 års ålder.
Utskottets ställningstagande
Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
Finansiering av ålderspensionsrätt grundad på
sjukersättning eller aktivitetsersättning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bifaller regeringens förslag att
staten enligt en provisorisk ordning skall
betala hela avgiften till
ålderspensionssystemet genom en statlig
ålderspensionsavgift på 18,5 % beräknad på
underlaget för ålderspensionsrätten.
Propositionen
En grundprincip i ålderspensionssystemet är att den
som har förvärvsinkomster själv skall svara för en
del av avgifterna för sin ålderspension.
I 2000 års budgetproposition anvisades en metod
för att på sikt ge full kompensation för den
allmänna pensionsavgiften. Metoden innebär att den
enskilde krediteras ett belopp motsvarande
beskattningsårets pensionsavgift i form av en
skattereduktion. För 2001 ges den enskilde en
skattereduktion motsvarande 50 % av den allmänna
pensionsavgiften för beskattningsåret.
Den föreslagna ersättningsnivån för sjukersättning
eller aktivitetsersättning är beräknad utifrån
förutsättningen att den försäkrade skall betala
allmän pensionsavgift och samtidigt kompenseras för
denna avgift fullt ut genom en skattereduktion.
I avvaktan på att samordningen av skatte- och
avgiftssystemet är helt genomförd föreslår
regeringen emellertid att staten betalar hela
avgiften med 18,5 % statlig ålderspensionsavgift för
ålderspensionsrätt på inkomstrelaterad sjuk- och
aktivitetsersättning. Den försäkrade betalar enligt
denna provisoriska ordning inte någon allmän
pensionsavgift på den utbetalda ersättningen och
erhåller inte heller något däremot svarande
skatteavdrag.
Utskottets ställningstagande
Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
Samordning av sjukersättning eller
aktivitetsersättning med
arbetsskadelivräntor och
yrkesskadelivräntor
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag
bl.a. om
- att samordning mellan sjukersättning eller
aktivitetsersättning och arbetskadelivräntor
skall ske på motsvarande sätt som samordning
mellan förtidspension och
arbetsskadelivräntor,
- att ersättning i form av inkomstrelaterad
sjukersättning eller aktivitetsersättning
samt sjukersättning i form av
garantiersättning för den som även har
yrkesskadelivränta eller motsvarande skall
minskas med ett belopp som motsvarar tre
fjärdedelar av den yrkesskadelivränta som
överstiger en sjättedels prisbasbelopp, dock
att nämnda minskning inte får leda till att
den sammanlagda sjukersättningen kommer att
understiga 5 % av prisbasbeloppet per månad.
Propositionen
Samordning mellan förtidspension och
arbetsskadelivränta innebär enligt nuvarande regler
att livräntan reduceras av den förtidspension som
utges helt eller delvis i anledning av samma
inkomstförlust. Regeringen föreslår att samordning
mellan sjuk- eller aktivitetsersättning och
arbetsskadelivränta sker på samma sätt som i dag,
nämligen att sjukersättningen eller
aktivitetsersättningen reducerar livräntan i de fall
ersättningarna utges helt eller delvis för samma
inkomstbortfall. Motsvarande kommer då också att
gälla livräntor som utges enligt lagen (1977:265) om
statligt personskadeskydd.
För samordning mellan sjukersättning och
yrkesskadelivränta som utgör egenlivränta föreslås
att tre fjärdedelar av den livränta som överstiger
en sjättedels prisbasbelopp skall reducera i första
hand garantiersättningen och därefter den
inkomstrelaterade sjukersättningen, dock att
sjukersättningen aldrig får minskas i sådan
utsträckning att det återstående sammanlagda
beloppet av garantiersättning och inkomstrelaterad
sjukersättning för en månad till följd av
samordningen kommer att understiga 5 % av
prisbasbeloppet.
Regeringen anser att nu gällande regler om att
samordning skall ske även i de fall en livränta
bytts ut mot ett engångsbelopp bör gälla även i
fråga om sjukersättning. På samma sätt som sker
enligt dagens regler bör vidare sjukersättning
samordnas även med livränta som utges enligt
utländsk lagstiftning om yrkesskadeförsäkring.
Utskottets ställningstagande
Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
Indexering
Regeringens proposition innehåller inte något
slutgiltigt förslag om hur aktivitets- och
sjukersättningen skall anpassas till den ekonomiska
utvecklingen över tiden. Frågan om vilken eller
vilka indexeringsmetoder som kan komma i fråga för
beräkningen av dessa förmåner och andra förmåner
inom det s.k. ohälsoområdet bereds för närvarande
inom Regeringskansliet. Ett förslag är att vänta i
slutet av 2001. I avvaktan härpå har enbart
prisindexering som indexeringsmetod föreslagits.
Förslagens konsekvenser och
ikraftträdande
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bifaller regeringens förslag att de
nya reglerna skall träda i kraft den 1
januari 2003. Förmåner skall beräknas enligt
äldre bestämmelser om förmånen beviljas efter
ikraftträdandet men den beviljade
ersättningen till någon del avser tid före
denna tidpunkt.
Riksdagen avslår motionsyrkanden om
administrativa konsekvenser av regeringens
förslag.
Jämför reservation 15 (kd).
Propositionen
På kort sikt medför omvandlingen av förtidspension
eller sjukbidrag till ersättning enligt det nya
sjukersättningssystemet en viss ökning av
nettobelastningen för statsfinanserna eftersom
reduceringen av SGA mot avtalsersättningar
avskaffas. Denna nettoökning uppskattas till ca 100
miljoner kronor per år inledningsvis för att
därefter avta. I övrigt är omvandlingen
kostnadsneutral för de offentliga finanserna vid
omvandlingstillfället. När antalet personer med
ersättning enligt det gamla systemet minskar blir de
sammanlagda utgifterna för systemet lägre.
De ekonomiska konsekvenserna för de försäkrade som
vid övergången till det reformerade systemet uppbär
förtidspension eller sjukbidrag kommer enligt
propositionen att bli mycket begränsade, dvs.
nettoersättningen kommer att bli i princip
oförändrad.
Trots att bruttoutgifterna ökar innebär förslagen
sammantaget en nettobesparing, bl.a. på grund av att
det reformerade systemet inte till alla delar
övertar de skatteeffekter som SGA ger upphov till i
nuvarande system. Det reformerade systemet saknar
den, i förhållande till hela ersättningar, för
individen gynnsamma beskattningen av partiella
ersättningar samt det skattemässiga gynnandet av
individer med ATP som överstiger nivån för
pensionstillskott.
I propositionen anförs att både effekten av
förslagen och utgiftsutvecklingen för systemet i
allmänhet är i hög grad beroende av utvecklingen av
olika faktorer. För flertalet av dessa faktorer är
den mer långsiktiga utvecklingen mycket svår att
bedöma. Även den kortsiktiga utvecklingen är i vissa
fall vansklig att förutsäga. Detta innebär att
osäkerheten när det gäller de redovisade
beräkningsresultaten är betydande.
Av propositionen framgår att totalt sett innebär de
nya reglerna en sänkning av den genomsnittliga
nettoersättningen för kvinnor respektive män med hel
ersättning med 0,8 % enligt beräkningar baserade på
gruppen nybeviljade förtidspensionärer 1996.
Sänkningen ligger främst på männen betraktade som
grupp medan kvinnorna som grupp i stället får en
genomsnittlig höjning av ersättningen med 2,1 %. I
det nya systemet är endast i tiden relativt
närliggande inkomster grund för beräkningen av
ersättning. Detta påverkar inte utfallet för den
vars nivå på arbetsinkomsterna varit stabil över
tiden fram till försäkringsfallet. I de fall då den
försäkrades inkomster legat högre under tiden före
ramtiden än under denna tid innebär de nya reglerna
en sänkt nivå på ersättningen. Ytterligare en viktig
förändring är enligt propositionen att den s.k. 30-
delsberäkningen av inkomstrelaterad ersättning
slopas. Det innebär framför allt en kraftig
förbättring av ersättningen för dem, främst äldre
kvinnor, som inte kan tillgodoräkna sig 30 år med
pensionspoäng i ATP-systemet.
Nivån för den enhetliga garantinivån som utgör
grundskyddet motsvarar i princip nettoutfallet för
ogifta förtidspensionärer med pensionstillskott. Det
innebär att garantiersättningen enligt de nya
reglerna blir högre för dem som är gifta än vad som
är fallet i nuvarande system, eftersom den högre
nivån för ogifta förtidspensionärer har använts som
måttstock vid fastställande av den generella
garantinivån.
Även för dem med partiell förmån kommer
bruttoersättningen att höjas i förhållande till
nuvarande regler, men ersättningen kommer att
beskattas såsom arbetsinkomst. Detta medför sänkta
ersättningsnivåer vad avser nettoersättningen för de
allra flesta personer med partiell ersättning i
förhållande till vad som skulle ha varit fallet
enligt nuvarande regler.
För dem vars nettoersättning skulle ha sänkts till
följd av reducering av SGA med avtalsförmåner
innebär de nya reglerna en högre ersättning eftersom
reduceringsreglerna avskaffas.
När det gäller de administrativa konsekvenserna
medför förslagen sannolikt att det behöver göras nya
investeringar i Riksförsäkringsverkets IT-stöd.
För försäkringskassornas del torde
administrationskostnaderna för den löpande
handläggningen av ärenden om sjukersättning inte
påverkas på något mer avgörande sätt. Reglerna om
aktivitetsersättning, som skall beviljas för högst
tre år i taget, kommer emellertid att påverka
administrationen. Under det första året, dvs. 2003,
blir det fråga om att utreda rätten till sådan
ersättning för ca 1 600 personer i åldern 16-29 år.
Till detta kommer att nya prövningar av rätten till
ersättning skall göras åtminstone vart tredje år.
Av förslaget följer också att försäkringskassan -
i de fall den försäkrade så önskar - skall planera
och samordna olika aktiviteter så att möjligheterna
till utveckling och arbetsförmåga tas till vara på
bästa sätt. Det innebär även att kassan
kontinuerligt behöver följa utvecklingen för dessa
personer. Denna nya arbetsuppgift kräver att det
finns tillräckliga resurser med hög kompetens,
vilket också framhållits av många remissinstanser. I
propositionen anges att regeringen avser att
återkomma i denna fråga.
I samband med genomförandefasen ökar
administrationskostnaderna som en följd av såväl
nödvändigheten av sedvanliga insatser för utbildning
och information som av ökningen av antalet kontakter
med allmänheten, andra myndigheter och övriga
samarbetspartner.
Bestämmelserna om sjukersättning och
aktivitetsersättning föreslås träda i kraft den
1 januari 2003. Om den beviljade ersättningen till
någon del hänför sig till tid före ikraftträdandet
bör enligt regeringens mening de gamla
bestämmelserna om beräkning av förtidspension
tillämpas, oavsett om ansökan kommit in före eller
strax efter ikraftträdandet. Förmånen kommer
därefter omedelbart att omvandlas till
sjukersättning.
Motion
I motion 2000/01:Sf34 av Rose-Marie Frebran m.fl.
(kd) begärs tillkännagivanden om kompetensutveckling
av försäkringskassans personal och kassans
resursbehov. Motionärerna anser att
försäkringskassans planerings- och samordningsansvar
ställer stora krav på personalen och att
nyanställningar kan behövas. Regeringen bör noga
överväga detta, anser motionärerna (yrkandena 4 och
5).
Utskottets ställningstagande
Av propositionen framgår att stora förändringar görs
inom datasystemen med anledning av det nya
ålderspensionssystemet. Dessa förändringar bör
enligt regeringen även kunna komma det reformerade
förtidspensionssystemet till del. Utskottet kan
konstatera att de nya arbetsuppgifter som kassorna
får till följd av förslagen om bl.a.
aktivitetsersättning kan komma att medföra behov av
ytterligare resurser. De nya arbetsuppgifterna
kommer även att kräva en hög kompetens hos
försäkringskassans personal. Utskottet utgår från
att regeringen, vilket även anges i propositionen,
återkommer i frågan så snart som möjligt. Motion
Sf34 yrkandena 4 och 5 får med det anförda anses
tillgodosedd och avstyrks.
Utskottet tillstyrker propositionen såvitt avser
förslag om ikraftträdande.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Med hänvisning till de motiveringar som framförs
under Utskottets överväganden föreslår utskottet att
riksdagen fattar följande beslut:
1. Principer för
socialförsäkringarna
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf30
yrkande 3, 2000/01:Sf32 yrkande 1, 2000/01:Sf33
samt 2000/01:Sf35 yrkandena 5, 12 och 13.
Reservation 1 (m)
Reservation 2 (c)
Reservation 3 (fp)
Reservation 4 (mp)
2. Den skyddade personkretsen
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i socialförsäkringslagen (1999:799) och
avslår därmed motion 2000/01:Sf32 yrkandena 2 och
6.
Reservation 5 (c)
3. Inkomstrelaterad sjukersättning
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
såvitt avser 7 kap. 2 § samt 8 kap. 9 § och
avslår därmed motionerna 2000/01:Sf34 yrkande 1
samt 2000/01:Sf35 yrkandena 4 och 10.
Reservation 6 (kd)
4. Tidsbegränsad
aktivitetsersättning
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
såvitt avser 7 kap. 1 § och avslår därmed motion
2000/01:Sf35 yrkandena 7 och 14.
Reservation 7 (mp)
5. Studier under tid med sjuk- eller
aktivitetsersättning
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
såvitt avser 7 kap. 7 § och avslår därmed
motionerna 2000/01:Sf35 yrkandena 8 och 9 samt
2000/01:Ub25 yrkande 13.
Reservation 8 (fp)
6. Aktiviteter
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
såvitt avser 7 kap. 5 och 6 §§ och avslår därmed
motionerna 2000/01:Sf30 yrkande 1, 2000/01:Sf31,
2000/01:Sf32 yrkande 5, 2000/01:Sf34 yrkandena 2
och 3 samt 2000/01:Sf35 yrkandena 1-3.
Reservation 9 (m)
Reservation 10 (kd, mp)
7. Garantiersättning och
försäkringstid
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
såvitt avser 9 kap. 10 och 13 §§ och avslår
därmed motionerna 2000/01:Sf32 yrkande 4 och
2000/01:Sf35 yrkandena 6 och 11.
Reservation 11 (c)
8. Garantinivå
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
såvitt avser 9 kap. 8 och 9 §§ och avslår därmed
motion 2000/01:Sf32 yrkande 3.
Reservation 12 (c)
9. Vilande sjuk- eller
aktivitetsersättning vid förvärvsarbete
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
såvitt avser 16 kap. 14-18 §§ och avslår därmed
motion 2000/01:Sf34 yrkande 6.
Reservation 13 (kd)
10. Åldersgränser för vårdbidrag och
handikappersättning
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1998:703) om handikappersättning
och vårdbidrag och avslår därmed motion
2000/01:Sf30 yrkande 2.
11. Ålderspensionsrätt
Riksdagen antar regeringens förslag till
dels lag om ändring i lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension,
dels lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmän
pensionsavgift,
dels lag om ändring i lagen (1998:676) om statlig
ålderspensionsavgift.
Riksdagen avslår därmed motion 2000/01:Sf226
yrkandena 1 och 2.
Reservation 14 (m) - motiv.
12. Administrativa konsekvenser
Riksdagen avslår motion 2000/01:Sf34 yrkandena
4 och 5.
Reservation 15 (kd)
13. Lagförslagen i övrigt
Riksdagen antar regeringens förslag till
dels lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring, till den del det inte omfattas av
punkt 3-9 ovan,
dels lag om ändring i lagen (1998:1755) om
särskilda insatser för personer med tre
fjärdedels förtidspension eller sjukbidrag,
dels lag om ändring i lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring,
dels lag om ändring i lagen (2000:465) om ändring
i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
dels lag om upphävande av lagen (1969:205) om
pensionstillskott.
Stockholm den 15 maj 2001
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Berit Andnor
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Berit
Andnor (s), Bo Könberg (fp), Margit Gennser (m),
Maud Björnemalm (s), Anita Jönsson (s), Ulla
Hoffmann (v), Rose-Marie Frebran (kd), Gustaf von
Essen (m), Mariann Ytterberg (s), Göran Lindblad
(m), Lennart Klockare (s), Cecilia Magnusson (m),
Kerstin-Maria Stalin (mp), Birgitta Carlsson (c),
Göte Wahlström (s), Claes Stockhaus (v) och Magda
Ayoub (kd).
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.
1. Principer för socialförsäkringarna (punkt 1)
av Margit Gennser, Gustaf von Essen, Göran
Lindblad och Cecilia Magnusson (alla m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförts i reservation 1. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:Sf30 yrkande 3 och avslår
motionerna 2000/01:Sf32 yrkande 1, 2000/01:Sf33 och
2000/01:Sf35 yrkandena 5, 12 och 13.
Ställningstagande
Det finns en stor grupp personer som är
funktionshindrade sedan födseln eller barndomen. De
kommer endast att omfattas av garantiersättningen
och bostadsstödet. Mot bakgrund av situationen för
dessa sämst ställda försäkrade borde den totala
ekonomiska situationen och tryggheten för dem
redovisas, bedömas och beslutas i ett sammanhang.
Den funktionshindrades ekonomiska helhet måste
bedömas när ersättningsnivåer, golv och tak
fastställs.
I ett välfärdssamhälle skall den grupp
funktionshindrade som egentligen har de största
behoven, dvs. de som över huvud taget inte kan stå
till arbetsmarknadens förfogande, aldrig bli tvungna
att söka socialbidrag för sitt uppehälle. Målet bör
vara att den enskilde efter erlagd hyra klart och
entydigt hamnar ovanför den nivå som ger rätt till
socialbidrag.
2. Principer för socialförsäkringarna (punkt 1)
av Birgitta Carlsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförts i reservation 2. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:Sf32 yrkande 1 och avslår
motionerna 2000/01:Sf30 yrkande 3, 2000/01:Sf33 och
2000/01:Sf35 yrkandena 5, 12 och 13.
Ställningstagande
Principen om grundtrygghet bör gälla genomgående i
trygghetssystemen. Det bör lika för alla människor
finnas en garanterad lägsta ersättningsnivå. Utöver
detta bör det finnas en inkomstrelaterad del, vars
storlek är baserad på vars och ens inkomst. System
som utgår från den enskildes anställningsförhållande
leder till att grupper som inte lyckats ta sig in på
arbetsmarknaden hamnar utanför den generella
tryggheten. Ingen skall behöva kvalificera sig in i
ett system med grundtrygghet.
3. Principer för socialförsäkringarna (punkt 1)
av Bo Könberg (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförts i reservation 3. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:Sf33 och avslår motionerna
2000/01:Sf30 yrkande 3, 2000/01:Sf32 yrkande 1 och
2000/01:Sf35 yrkandena 5, 12 och 13.
Ställningstagande
Det behövs en bred uppgörelse mellan partierna om en
socialförsäkringsreform. Socialförsäkringarna bör
utformas som tre riktiga försäkringar: en allmän
pensionsförsäkring (nya pensionssystemet), en allmän
sjukförsäkring (inklusive
sjukersättning/aktivitetsersättning) och en allmän
arbetslöshetsförsäkring.
Alla tre bör vara obligatoriska, men fristående
från statens budget. Sy-stemen skall huvudsakligen
finansieras med egenavgifter. Det skall vara raka
rör mellan avgifter och förmåner, och ändringar av
avgifter och förmåner skall bara kunna ske när det
är försäkringsmässigt motiverat. De
försäkringsmässiga inslagen betalas med avgifter. De
fördelningspolitiska inslagen, såsom garantinivån
och barnåren i pensionsförsäkringen, betalas med
statsbidrag till respektive försäkringar.
Taken i försäkringarna, som bör vara desamma för
förmåner som för avgifter, bör sättas så att det
stora flertalet inkomsttagares inkomster ryms inom
taken.
Försäkringarnas oberoende tryggas genom
buffertfonder. Dessa bör, förutom för
pensionsförsäkringen, pendla runt ett nollresultat.
Placering i aktier skall inte tillåtas och fonderna
skall inte heller användas för näringspolitiska
uppgifter. Finansinspektionen bör kontrollera
försäkringsmässigheten. Var och en av de tre
försäkringarna bör ha en egen styrelse med ansvar
för verksamheten. Riksdagen bör besluta om hur
eventuella underskott eller överskott skall
hanteras.
Försäkringarna bör utformas så att det alltid
finns incitament att återgå till arbete, delta i
rehabilitering etc.
4. Principer för socialförsäkringarna (punkt 1)
av Kerstin-Maria Stalin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförts i reservation 4. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:Sf35 yrkandena 5, 12 och 13
och avslår motionerna 2000/01:Sf30 yrkande 3,
2000/01:Sf32 yrkande 1 och 2000/01:Sf33.
Ställningstagande
De nya reglerna för beräkning av ersättning till
personer som drabbats av långvarig eller varaktig
medicinskt grundad nedsättning av arbetsförmågan bör
utformas utifrån en helhetssyn. Resonemangen bör
inte enbart vara medicinskt centrerade. Hänsyn måste
tas till att många funktionsnedsättningar är
psykiska eller sociala. Förslag till nya regler bör
omfatta funktionsnedsättningens art, hjälpmedel som
behövs, svårigheter i och med handikappet och andra
försörjningsmöjligheter. Ofta är det dyrare att leva
för en funktionshindrad person. Han eller hon kan
inte välja på samma sätt som andra och
levnadsomkostnaderna blir därmed högre.
5. Den skyddade personkretsen (punkt 2)
av Birgitta Carlsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i socialförsäkringslagen (1999:799) och
tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförts i reservation 5. Därmed bifaller riksdagen
motion 2000/01:Sf32 yrkandena 2 och 6.
Ställningstagande
Förslaget om att en person skall vara försäkrad vid
den tidpunkt då försäkringsfallet inträffar och
senare, för att ha rätt till sjukersättning eller
aktivitets-ersättning i form av garantiersättning,
medför att grupper som kommer till Sverige med en
nedsatt arbetsförmåga utesluts. Reglerna för
garantiersättningen bör utformas så att ytterligare
grupper inkluderas.
Det bör vara möjligt att bedriva högre studier
eller kompetensutveckling mer än ett år utan att
falla ur försäkringen. Den som är försäkrad när
studierna påbörjas bör också vara fortsatt
försäkrad.
6. Inkomstrelaterad sjukersättning (punkt 3)
av Rose-Marie Frebran och Magda Ayoub (båda kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
såvitt avser 7 kap. 2 § samt 8 kap. 9 § och
tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförts i reservation 6. Därmed bifaller riksdagen
motion 2000/01:Sf34 yrkande 1 samt avslår motion
2000/01:Sf35 yrkandena 4 och 10.
Ställningstagande
Dagens system innebär att man kan få hel, tre
fjärdedels, halv eller en fjärdedels sjukpenning.
Detta medför att en person som i dag arbetar till 50
% inte torde öka arbetsinsatsen till t.ex. 60 %,
även om detta enligt dennes läkare skulle vara
möjligt. Dagens system tillvaratar inte den
individuella förmågan. Systemet uppmuntrar inte
heller till ökad arbetsinsats om det inte ryms inom
ramen för de fasta stegen. Det bör därför vara
möjligt att få ersättning med vilken procentsats som
helst mellan 25 och 100 %. De fasta stegen bör
avskaffas.
7. Tidsbegränsad aktivitetsersättning (punkt 4)
av Kerstin-Maria Stalin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
såvitt avser 7 kap. 1 § och tillkännager för
regeringen som sin mening vad som anförts i
reservation 7. Därmed bifaller riksdagen motion
2000/01:Sf35 yrkandena 7 och 14.
Ställningstagande
Regeln om att aktivitetsersättning skall kunna
lämnas ut under längst tre år i taget är krånglig
och kränkande för den funktionshindrade. Vid varje
omprövning borde man i stället för att kontrollera
den försäkrade göra en utvärdering av såväl
försäkringstagare som myndighet.
8. Studier under tid med sjuk- eller
aktivitetsersättning (punkt 5)
av Bo Könberg (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
såvitt avser 7 kap. 7 § och tillkännager för
regeringen som sin mening vad som anförts i
reservation 8. Därmed bifaller riksdagen motion
2000/01:Ub25 yrkande 13 samt avslår motion
2000/01:Sf35 yrkandena 8 och 9.
Ställningstagande
Det är i dag inte ovanligt att förtidspensionärer
till följd av regelverket avstår från
vuxenutbildning. Studier kan emellertid vara en väg
tillbaka till ett aktivt yrkesliv.
Förtidspensionärer bör därför ges vidgade
möjligheter att studera med bibehållen
förtidspension.
9. Aktiviteter (punkt 6)
av Margit Gennser, Gustaf von Essen, Göran
Lindblad och Cecilia Magnusson (alla m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
såvitt avser 7 kap. 5 och 6 §§ och tillkännager för
regeringen som sin mening vad som anförts i
reservation 9. Därmed bifaller riksdagen motion
2000/01:Sf30 yrkande 1 och avslår motionerna,
2000/01:Sf31, 2000/01:Sf32 yrkande 5, 2000/01:Sf34
yrkandena 2 och 3 samt 2000/01:Sf35 yrkandena 1-3.
Ställningstagande
De enskildas inflytande över val av aktiviteter och
de ekonomiska medlen för deltagande i aktiviteter
bör ökas. Det är viktigt att tydligt markera att det
är de personliga förutsättningarna och önskemålen
som skall tillgodoses vid val av aktiviteter. Det
måste bli fråga om individuella lösningar som inte
standardiseras i form av godkända listor eller
dylikt. För att fullt ut tillgodose de ungas
intressen och förutsättningar bör den enskilde själv
få förfoga över de särskilda medel som erfordras för
deltagande i de aktiviteter han eller hon önskar.
10.Aktiviteter (punkt 6)
av Rose-Marie Frebran (kd), Kerstin-Maria Stalin
(mp) och Magda Ayoub (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
såvitt avser 7 kap. 5 och 6 §§ och tillkännager för
regeringen som sin mening vad som anförts i
reservation 10. Därmed bifaller riksdagen motionerna
2000/01:Sf34 yrkandena 2 och 3 samt 2000/01:Sf35
yrkande 1 och avslår motionerna 2000/01:Sf30 yrkande
1, 2000/01:Sf31, 2000/01: Sf32 yrkande 5 och
2000/01:Sf35 yrkandena 2 och 3.
Ställningstagande
Vid planeringen av aktiviteter under tid med
aktivitetsersättning och vid upprättandet av den
individuella planen bör den enskilde ges stor
delaktighet, och det måste tydligt framgå att det är
den enskilde som skall ha det avgörande inflytandet.
Det är mycket viktigt att se till varje enskild
persons integritet och rätt till självbestämmande.
Om en god man finns, bör han eller hon delta i
arbetet med att planera och samordna aktiviteterna.
Den enskilde skall ha rätt till aktivitet utifrån
egna behov, kunskap, intresse och personliga
förutsättningar. Individens möjligheter och förmågor
är det primära.
11.Garantiersättning och försäkringstid
(punkt 7)
av Birgitta Carlsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
såvitt avser 9 kap. 10 och 13 §§ och tillkännager
för regeringen som sin mening vad som anförts i
reservation 11. Därmed bifaller riksdagen motion
2000/01:Sf32 yrkande 4 samt avslår motion
2000/01:Sf35 yrkandena 6 och 11.
Ställningstagande
Kvalificeringstiden på tre år för rätt till
garantiersättning uppfyller inte de krav som bör
ställas på ett trygghetssystem i en
internationaliserad värld med ökad rörlighet.
Kvalificeringstiden bör vara kortare.
12.Garantinivå (punkt 8)
av Birgitta Carlsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
såvitt avser 9 kap. 8 och 9 §§ och tillkännager för
regeringen som sin mening vad som anförts i
reservation 12. Därmed bifaller riksdagen motion
2000/01:Sf32 yrkande 3.
Ställningstagande
Regeringen bör lägga fram förslag till en höjd
garantinivå som på ett bättre sätt ger
förutsättningar för mottagaren att klara sig utan
ytterligare försörjningsstöd.
13.Vilande sjuk- eller aktivitetsersättning vid
förvärvsarbete (punkt 9)
av Rose-Marie Frebran och Magda Ayoub (båda kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
såvitt avser 16 kap. 14-18 §§ och tillkännager för
regeringen som sin mening vad som anförts i
reservation 13. Därmed bifaller riksdagen motion
2000/01:Sf34 yrkande 6.
Ställningstagande
Syftet med vilandereglerna är att den försäkrade
skall våga pröva att arbeta. Möjligheten att införa
liknande regler med syftet att den försäkrade skall
våga pröva att studera bör utredas.
14.Ålderspensionsrätt (punkt 11, motiveringen)
av Margit Gennser, Gustaf von Essen, Göran
Lindblad och Cecilia Magnusson (alla m).
Ställningstagande
Vi anser att det stycke under rubriken
Ålderspensionsrätt grundad på in-komstrelaterad
sjukersättning och aktivitetsersättning m.m. som
börjar med "Eftersom inkomstbasbeloppet" och slutar
med "höstens budgetproposition" borde ha följande
lydelse:
Förmånstaket i det nya ålderspensionssystemet
kommer i fortsättningen att löneindexeras
medan taket i sjukförsäkringen enligt
nuvarande regler prisindexeras. För att
skapa likformighet mellan systemen bör även
förmånstaket inom sjukförsäkringen
löneindexeras. Frågan om förmånstak bör
emellertid tas upp i samband med att frågan
om indexeringsmetod för beräkning av
förmåner inom det s.k. ohälsoområdet avgörs.
Som framgår av propositionen bereds frågan
om indexeringsmetod för ohälsoområdet för
närvarande inom Regeringskansliet.
15.Administrativa konsekvenser (punkt 12)
av Rose-Marie Frebran och Magda Ayoub (båda kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförts i reservation 15. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:Sf34 yrkandena 4 och 5.
Ställningstagande
De föreslagna nya reglerna om försäkringskassans
planerings- och samordningsansvar ställer stora krav
på kassans personal. Nyanställningar kan också
behövas. Regeringen bör därför noga överväga behovet
av kompetensutveckling av försäkringskassans
personal och kassans resursbehov.
Särskilda yttranden
Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.
1. Principer för socialförsäkringarna (punkt 1)
av Rose-Marie Frebran och Magda Ayoub (båda kd).
Socialförsäkrings- och bidragssystemen är i behov av
en övergripande reform En utredning bör bl.a.
undersöka om principerna om fonderad finansiering
och avskiljande från statsbudgeten kan tillämpas
inom hela socialförsäkringssystemet. På ett mer
övergripande plan bör även undersökas effekterna av
ersättningsnivåer, kvalifikationsregler och krav på
motprestationer. Utredningen, som bör vara
förutsättningslös, bör bereda väg för långsiktigt
stabila välfärdssystem som främjar tillväxt, välfärd
och individuell självständighet.
2. Den skyddade personkretsen (punkt 2)
av Ulla Hoffmann och Claes Stockhaus (båda v).
Kravet inom sjuk- och aktivitetsersättningen på dels
aktuell försäkring vid försäkringsfallet, dels
försäkringstid i Sverige leder till att personer med
utländsk härkomst som inte uppfyller dessa krav inte
kommer att få någon eller endast en mycket låg
garantiersättning. Regeringen avser återkomma med
ett förslag till lösning. Vänsterpartiet vill dock
varna för en utveckling där särskilda behovsprövade
system med låga ersättningsnivåer skapas för
invandrade personer.
Det slutgiltiga utfallet för individen beror på
hur olika regelsystem samverkar. De reformerade
reglerna för bostadstillägg till pensionärer kommer
till exempel att påverka resultatet för dem som
omfattas av sjuk- och aktivitetsersättningen.
Regeringen har tagit fram reformerade regler för
bostadstillägget inom Genomförandegruppen, vilket
innebär att dessa regler varit okända för
Vänsterpartiet under förhandlingarna om systemet för
sjukersättning och aktivitetsersättning.
Vänsterpartiet anser att principen om en allmän
försäkring skall omfatta hela befolkningen. Detta
kan föranleda behov av utökade ekonomiska ramar för
systemet.
3. Inkomstrelaterad sjukersättning m.m.
(punkterna 3, 5 och 7)
av Kerstin-Maria Stalin (mp).
Nivån på den inkomstrelaterade sjukersättningen
eller aktivitetsersättningen, 64 % av
antagandeinkomsten, är alldeles för låg. Även med
alternativregeln för aktivitetsersättning, 64 % av
genomsnittet av de två inkomstmässigt sett bästa
åren av tre, blir nivån för låg. 80 % torde vara en
rimligare nivå.
Kravet på minst tre års försäkringstid i Sverige
för rätt till garantiersättning utesluter bl.a.
invandrade funktionshindrade människor. Detta är
mycket otillfredsställande och diskriminerande. Även
kravet på 40 års försäkringstid för rätt till
oavkortad ersättning försvårar för bl.a. invandrare
att få garantiersättning.
Det bör vara möjligt att göra ett avbrott i
studierna under tid med hel aktivitetsersättning
trots att avbrottet inte går att härleda direkt till
själva funktionshindret. Vid ett avbrott i
grundskole- eller gymnasiestudierna bör även sociala
eller psykiska pålagringar som orsak till avbrottet
beaktas.
Det har i olika sammanhang konstaterats att
ungdomar med funktionshinder är mindre benägna att
gå vidare till högskolestudier. Detta kan bero på
att man är osäker på om man klarar att genomföra en
flerårig högskoleutbildning eller en oro över att
man inte klarar normal studietakt och därmed får
högre studielån. Osäkerhet när det gäller
möjligheten till arbete efter avslutade studier kan
också vara en orsak. Sammantaget finns det således
goda skäl för att kunna ha aktivitetsersättning
medan man studerar på högskola.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
I proposition 2000/01:96 Sjukersättning och
aktivitetsersättning i stället för förtidspension
har regeringen (Socialdepartementet) föreslagit att
riksdagen antar de i propositionen framlagda
förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring,
2. lag om ändring i lagen (1998:1755) om särskilda
insatser för personer med tre fjärdedels
förtidspension eller sjukbidrag,
3. lag om ändring i lagen (1998:703) om
handikappersättning och vårdbidrag,
4. lag om ändring i lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension,
5. lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmän
pensionsavgift,
6. lag om ändring i lagen (1998:676) om statlig
ålderspensionsavgift,
7. lag om ändring i lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring,
8. lag om ändring i lagen (2000:465) om ändring i
lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
9. lag om ändring i socialförsäkringslagen
(1999:799),
10. lag om upphävande av lagen (1969:205) om
pensionstillskott.
Lagförslagen återfinns som bilaga 2.
Följdmotioner
2000/01:Sf30 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av att
utforma en modell där de enskildas inflytande över
val av aktiviteter och de ekonomiska medlen för
deltagande i dessa ökas.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av att
noga följa hur ekonomin påverkas för de familjer
som i dag har barn eller ungdomar med
förtidspension och assistansersättning samt vid
behov återkomma till riksdagen med förslag till
åtgärder.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av att
garantiersättning och bostadsstöd sammantaget ges
sådana nivåer att ingen funktionshindrad efter
erlagd hyra skall tvingas söka socialbidrag för
uppehället.
2000/01:Sf31 av Margit Gennser m.fl. (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
att aktivitetsgarantin utformas på ett sådant sätt
att den enskildes övergång från aktivitetsgaranti
till sjukersättning vid 30 år inte sker alltför
abrupt, utan kan förlängas vid behov i enlighet med
vad som anförs i motionen.
2000/01:Sf32 av Birgitta Carlsson m.fl. (c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om principen om
grundtrygghet i trygghetssystemet.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
garantiersättningen skall inkludera ytterligare
grupper.
3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring om en höjd garantinivå i
enlighet med vad i motionen anförs.
4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om kortare kvalificeringstid.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en individuell
plan utarbetas för vårdtagaren och att den
enskilde ges stor delaktighet vid upprättandet av
denna.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det skall vara
möjligt att bedriva högre studier eller
kompetensutveckling mer än ett år utan att falla
ur försäkringen.
2000/01:Sf33 av Bo Könberg m.fl. (fp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en reformerad
sjukförsäkring inom en socialförsäkringsreform.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om principerna för
den framtida sjukförsäkringen och övriga
socialförsäkringar.
3. Riksdagen begär av regeringen att den tillsätter
en utredning om ett självständigt
socialförsäkringssystem med buffertfonder.
2000/01:Sf34 av tredje vice talman Rose-Marie
Frebran m.fl. (kd):
1. Riksdagen beslutar att de fasta stegen i
sjukersättningen avskaffas och att den i stället
skall kunna lämnas med vilken procentsats som
helst mellan 25 och 100 %.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det tydligt
måste framgå att den enskilde skall ha ett
avgörande inflytande på val av aktivitet.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att god man skall
få delta i arbetet med att samordna aktiviteterna
för den enskilde.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
kompetensutveckling av försäkringskassans
personal.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
försäkringskassornas resursbehov.
6. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning om vilanderegler vid studier.
2000/01:Sf35 av Kerstin-Maria Stalin och Barbro
Feltzing (mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om arbetslinjen
och vad som skall prioriteras.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att man ibland kan
man slippa aktiveringen och få ersättning ändå.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
försäkringskassorna.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om nivån på
ersättning.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om levnadsomkostnader
för funktionshindrade personer.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om funktionshindrade
invandrare.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om snäva regler för
aktivitetsersättning.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om studieavbrott.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om högskolestudier.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om nivån på
sjukersättning.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
garantiersättningen och försäkringstid.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om helhetssynen.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om centreringen på
det medicinska.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av
utvärdering i stället för kontroll.
Motion väckt med anledning av
proposition 2000/01:72 Vuxnas
lärande och utvecklingen av
vuxenutbildningen
2000/01:Ub25 av Ulf Nilsson m.fl. (fp):
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att
förtidspensionärer skall ges vidgade möjligheter
att studera med bibehållen förtidspension.
Motioner från allmänna motionstiden
2000/01:Sf226 av Kenneth Lantz (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om intjänandet av
pensionsrätt vid sjukersättning.
2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om en utredning av regelverkets riktighet
avseende intjänande av pensionsrätt för personer med
sjukersättning.