Regeringen lämnar i skrivelsen en redogörelse för
åtgärder som vidtagits mot rasism,
främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering på
grund av etnisk tillhörighet och sexuell läggning
samt för gällande lagstiftning på området. Vidare
redovisar regeringen en nationell handlingsplan. I
handlingsplanen identifieras olika nyckelområden för
och brister som bör tillgodoses i det fortsatta
arbetet mot rasism, främlingsfientlighet, homofobi
och diskriminering. Handlingsplanen innehåller också
ett antal nya konkreta initiativ. Skrivelsen återges
i bilaga 1.
Med anledning av skrivelsen har åtta motioner
väckts. Yrkanden som rör grundlagsfrågor har
överlämnats till konstitutionsutskottet. I
betänkandet behandlar socialförsäkringsutskottet
även tre motionsyrkanden från den allmänna
motionstiden 2000. De av socialförsäkringsutskottet
behandlade förslagen återges i bilaga 1.
Konstitutionsutskottet har yttrat sig över de
delar av ärendet som rör ombudsmännen och en samlad
lagstiftning mot diskriminering, utmönstrandet av
ordet ras ur all lagstiftning, kriminalisering av
hets mot homosexuella m.fl. samt om
informationsinsatser. Konstitutionsutskottets
yttrande återges i bilaga 2.
Sammanfattning
Utskottet behandlar i betänkandet regeringens
skrivelse 2000/01:59, En nationell handlingsplan mot
rasism, främlingsfientlighet, homofobi och
diskriminering, och motioner som väckts med
anledning av skrivelsen. I betänkandet behandlas
även motionsyrkanden från allmänna motionstiden
2000, som har anknytning till de frågor som tas upp
i skrivelsen.
I skrivelsen lämnar regeringen en redogörelse för
åtgärder som vidtagits mot rasism,
främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering på
grund av etnisk tillhörighet och sexuell läggning
samt för gällande lagstiftning på området. Vidare
redovisar regeringen en nationell handlingsplan. I
handlingsplanen identifieras olika nyckelområden för
och brister som bör tillgodoses i det fortsatta
arbetet mot rasism, främlingsfientlighet, homofobi
och diskriminering. Handlingsplanen innehåller också
ett antal nya konkreta initiativ.
Samtliga motioner avstyrks. Utskottet föreslår
också att riksdagen lägger regeringens skrivelse
till handlingarna.
Till betänkandet har fogats 31 reservationer och
två särskilda yttranden.
Följdmotioner
2000/01:Sf18 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som i sin
mening vad i motionen anförs om kriminalisering av
hets mot homosexuella.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som i sin
mening vad i motionen anförs om lika behandling av
alla individer och grupper i samhället.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som i sin
mening vad i motionen anförs om lika behandling på
arbetsmarknaden oavsett kön, ålder, etnicitet,
hudfärg, sexuell läggning, politisk eller religiös
övertygelse.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som i sin
mening vad i motionen anförs om sammanslagning av de
fem ombudsmannafunktionerna, då underställda
riksdagen.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som i sin
mening vad i motionen anförs om nolltolerans av
mobbning och våld i skolorna.
2000/01:Sf19 av Monica Green och Carina Adolfsson
Elgestam (s) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om barn- och
ungdomsorganisationernas betydelse i arbetet mot
rasism, främlingsfientlighet, homofobi och
diskriminering.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om betydelsen av att
barn- och ungdomsorganisationernas verksamhet
tillvaratas i arbetet med den nationella
handlingsplanen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om betydelsen av att
stimulera kommunerna att genomföra satsningar mot
rasism, främlingsfientlighet, homofobi och
diskriminering tillsammans med barn- och
ungdomsorganisationerna.
2000/01:Sf20 av Margit Gennser m.fl. (m) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att de nuvarande
ombudsmännen mot diskriminering slås samman till en
myndighet.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
diskrimineringslagstiftningen samordnas.
2000/01:Sf21 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av
samhälleliga informationsinsatser om alla olika
genom historien och i nutid förekommande
odemokratiska samhällen och samhällssystem.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om olika former av
sanktioner eller andra ingripande åtgärder från det
allmänna.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ombudsmännen bör
vara underställda riksdagen i stället för
regeringen.
2000/01:Sf22 av Kalle Larsson m.fl. (v) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att statens roll i handlingsplanen mot rasism
måste förändras enligt vad i motionen anförs.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att flyktingpolitiken ger viktiga signaler
vad gäller människors lika värde och att Sverige
därför skall verka kraftfullt i EU för en solidarisk
och human flyktingpolitik.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att könsperspektivet måste få ett större
genomslag i frågor som rör rasism,
främlingsfientlighet och homofobi.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att även bisexuella och transpersoner bör
omfattas av handlingsplanen mot rasism,
främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att lagen om hets mot folkgrupp skall
utvidgas så att den även omfattar hets på grund av
sexuell läggning.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att riksdagen avvisar satsningen på en
stiftelse som skall inrättas under namnet Artister
mot nazister.
2000/01:Sf23 av Bo Könberg m.fl. (fp) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om en
decentraliserad antidiskrimineringspolitik som
öppnar arenor för underifrån kommande initiativ och
arbetssätt.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att inkludera
brott inspirerade av kommunismen i arbetet med
Levande historia och Forum mot intolerans.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om arbetet med
etiska frågor och bekämpning av mobbning i skolan.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om uppdraget till
AMS och om köp av kunskapstjänster från minoriteters
och diskriminerade gruppers experter och konsulter.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om
Integrationsverkets uppdrag.
2000/01:Sf24 av Kerstin-Maria Stalin och Yvonne
Ruwaida (mp) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en gemensam
diskrimineringslag.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
antidiskrimineringsklausuler inte utgör
handelshinder.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ge
antidiskrimineringsorganisationer resurser så att de
kan delta i FN:s väldskonferens mot rasism.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ratificera The
International Convention on the Protection of the
Rights of All Migrant Workers and Members of Their
Families.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om Schengenavtalets
risker.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att genomföra
beslutet om att ta bort ordet ras från svensk
författningstext.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vilken sorts instans
som skall ha tillsyn över högskolorna och
universiteten när det gäller
diskrimineringslagstiftningen.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om polisernas
utbildning.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förbättrad
utbildning för ordningsvakter och väktare.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att inrätta en
granskningsinstans för anmälningar mot
ordningsvakter med polisiära befogenheter.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om mångfaldsplaner.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att satsa resurser
på forskning och utbildningsprojekt som belyser både
kolonialismens konsekvenser och aktuella folkmord.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att införa ett nytt
kärnämne i skolan.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att NGO:er får i
uppdrag att driva ett antirasistiskt center och
fond.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att anordna en
årligt återkommande konferens mot diskriminering.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
antidiskrimineringsklausuler vid offentlig
upphandling.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om indragning av
utskänkningstillstånd.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om lokala
diskrimineringsombudsmän.
2000/01:Sf25 av Magda Ayoub m.fl. (kd) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en personalistisk
människosyn och värdegrund.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om familjens centrala
roll i rättssamhällets uppbyggnad.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att värdegrunden
skall kopplas till ett etiskt synsätt som bygger på
den kristna traditionen.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en nollvision som
mål i arbetet för att motverka mobbning.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en nationell kampanj
mot mobbning.
6. Riksdagen begär att regeringen ger Statens
skolverk i uppdrag att vidta åtgärder och göra
riktade insatser mot "mobbning på grund av
trosbekännelser".
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om museernas betydelse
i arbetet för att motverka främlingsfientlighet och
rasism.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att avvägningen
mellan å ena sidan religions- och yttrandefriheten
och å andra sidan behovet av skydd för minoriteter
görs med omsorg i samband med kommande lagstiftning.
11. Riksdagen beslutar att Ombudsmannen mot
diskriminering ges ett speciellt ansvar i
opinionsbildningen mot diskriminering,
främlingsfientlighet och rasism.
12. Riksdagen beslutar att Ombudsmannen mot
diskriminering skall vara en myndighet underställd
riksdagen.
Motioner från allmänna motionstiden
2000/01:Sf611 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder för att
motverka segregationen i samhället.
2000/01:Sf635 av Kent Härstedt m.fl. (s) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i motionen om stöd till kommuner i
arbete mot främlingsfientlighet och rasism.
2000/01:Sf645 av Magda Ayoub m.fl. (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av en
gemensam etisk grund för ett levande mångkulturellt
samhälle.
Utskottets överväganden
En nationell handlingsplan mot
rasism, främlingsfientlighet,
homofobi och diskriminering
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen lägger regeringens skrivelse
2000/01:59 till handlingarna.
Skrivelsen
I skrivelsen lämnar regeringen en redogörelse för
åtgärder som vidtagits mot rasism,
främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering på
grund av etnisk tillhörighet och sexuell läggning
samt för gällande lagstiftning på området. Vidare
redovisar regeringen en nationell handlingsplan. I
handlingsplanen identifieras olika nyckelområden för
och brister som bör tillgodoses i det fortsatta
arbetet mot rasism, främlingsfientlighet, homofobi
och diskriminering. Handlingsplanen innehåller också
ett antal nya konkreta initiativ.
Enligt vad som anges i skrivelsen utgör den
allmänna politiken en grund för det nationella
arbetet mot rasism, främlingsfientlighet, homofobi
och diskriminering. Det uttalas även att
handlingsplanen inte skall ses som en isolerad
företeelse utan som ett led i en pågående process.
Vidare lyfts det fram att skolan är en institution
med en unik möjlighet att hos barn och ungdomar
skapa förståelse för demokratins villkor och den i
ett samhälle så nödvändiga respekten för
medmänniskorna. Här betonas arbetet med den s.k.
värdegrunden.
Av de nya konkreta initiativen aviseras bl.a. en
utredning av möjligheterna till en generell lag-
stiftning mot diskriminering som omfattar alla eller
flertalet diskrimineringsgrunder och
samhällsområden. Detta utredningsarbete skall även
omfatta frågan om olika ombudsmäns uppgifter och
ansvarsområden samt frågan om en sammanslagning av
några eller samtliga ombudsmän.
Vidare aviseras i handlingsplanen att regeringen
kommer att arbeta med inriktning mot att verkligen
utnyttja de möjligheter att använda anti-
diskrimineringsklausuler vid offentlig upphandling
som kan finnas. I anslutning härtill aviseras ett
utredningsarbete angående möjligheterna att förena
statliga stödåtgärder med krav relaterade till icke-
diskriminering.
I skrivelsen presenteras eller aviseras också ett
antal uppdrag till olika strategiska myndigheter,
t.ex. rättsvårdande myndigheter och Skolverket
respektive Arbetsmarknadsstyrelsen.
Viktiga delar av handlingsplanen rör formerna för
samverkan mellan regeringen och andra aktörer, inte
minst frivilligorganisationerna. Det gäller t.ex.
Integrationsverkets fortsatta arbete med uppdraget
om samråd och dialog, gemenskapsinitiativet Equal
inom vilket arbete mot diskriminering i arbetslivet
skall bedrivas i "utvecklingspartnerskap" samt ett
uppdrag till Rådet för europeiska socialfonden i
Sverige att sprida information om, och bistå
frivilligorganisationer och andra som vill ansöka om
ekonomiskt stöd från kommissionen inom ramen för
EU:s handlingsprogram mot diskriminering.
Enligt skrivelsen är det regeringens förhoppning
att handlingsplanen skall bidra till att mobilisera
hela samhället - statliga myndigheter, kommuner och
landsting, fackliga organisationer,
arbetsgivarorganisationer, företag och före-
tagarföreningar, frivilligorganisationer och
allmänhet - i kampen för ett Sverige där varje
individ respekteras oavsett hudfärg, etniskt eller
nationellt ursprung, trosbekännelse eller sexuell
läggning.
Utskottets ställningstagande
Utskottet välkomnar initiativet till en nationell
handlingsplan mot rasism, främlingsfientlighet,
homofobi och diskriminering. Såväl den kartläggning
som görs som de initiativ som tas upp i
handlingsplanen är viktiga steg för att motverka
rasism, främlingsfientlighet, homofobi och
diskriminering. Genom medvetna åtgärder för att
bryta fördomar och värna demokratins grund kan
arbetet nå framgång. Utskottet ställer sig till
fullo bakom detta arbete. I detta sammanhang anser
utskottet att det även är viktigt att framhålla att
handlingsplanen inte skall ses som en isolerad
företeelse utan som ett led i en ständigt pågående
process.
I den fortsatta texten återkommer utskottet till
de frågor som aktualiserats av motioner, väckta i
samband med skrivelsen eller under den allmänna
motionstiden. Utskottet föreslår att riksdagen
lägger regeringens skrivelse till handlingarna.
Stadgande mot diskriminering återfinns dels i
regeringsformen, dels i brottsbalken och dels i den
civilrättsliga lagstiftningen.
I 16 kap. 9 § brottsbalken återfinns bestämmelser
om olaga diskriminering. Den brottsliga gärningen
består i att någon i näringsverksamhet eller vid
anordnandet av allmän sammankomst eller offentlig
tillställning diskriminerar annan på grund av ras,
hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung,
trosbekännelse eller homosexuell läggning.
Bestämmelsen gäller också den som är anställd i
allmän tjänst eller innehar ett allmänt uppdrag.
Straffet är böter eller fängelse i högst ett år.
Tre lagar om diskriminering i arbetslivet trädde i
kraft den 1 maj 1999. De två som berör de här
behandlade frågorna är lagen (1999:130) om åtgärder
mot etnisk diskriminering i arbetslivet och lagen
(1999:133) om förbud mot diskriminering i
arbetslivet på grund av sexuell läggning. De
rättsliga påföljderna vid en överträdelse av
diskrimineringsförbuden i arbetslivet är skadestånd
och ogiltighet. En arbetsgivare som överträder
diskrimineringsförbuden är skyldig att utge allmänt
skadestånd. Om en arbetsgivare diskriminerar en
redan anställd person är arbetsgivaren i de flesta
situationerna också skyldig att utge ekonomiskt
skadestånd.
Vidare är arbetsgivaren skyldig att bedriva ett
målinriktat arbete för att aktivt främja etnisk
mångfald i arbetslivet. Arbetsgivaren skall bl.a.
verka för att personer med olika etnisk tillhörighet
ges möjlighet att söka lediga anställningar.
Ombudsmännen på de här aktuella områdena är
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO) och
Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell
läggning (HomO), vilka är myndigheter som lyder
under regeringen. DO:s och HomO:s verksamheter
regleras i grundläggande hänseende i lagen
(1999:131) om Ombudsmannen mot etnisk diskriminering
respektive lagen (1999:133) om förbud mot
diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell
läggning, till vilka förordningar med instruktion
för respektive ombudsman är knutna. Som ombudsmän
under regeringen finns förutom de nyss nämnda även
Jämställdhetsombudsmannen (JämO),
Handikappombudsmannen (HO) och Barnombudsmannen
(BO).
Ombudsmännens uppgift kan närmast sägas vara att
implementera viss lagstiftning, genom t.ex.
rådgivning och upplysningsverksamhet, och att främja
utvecklingen på området, både nationellt och
internationellt.
Motionerna
Frågan om en generell diskrimineringslagstiftning
behandlas i två motionsyrkanden. I motion
2000/01:Sf20 av Margit Gennser m.fl. (m) yrkande 2
anförs att diskrimineringslagstiftningen bör
samordnas och ett tillkännagivande begärs härom. I
motion 2000/01:Sf24 av Kerstin-Maria Stalin och
Yvonne Ruwaida (mp) yrkande 1 anförs att alla
diskrimineringsgrunder, även könsdiskriminering, bör
omfattas vid en generell lagstiftning mot
diskriminering.
Frågan om en sammanslagning av de olika
ombudsmännen mot diskriminering behandlas i fyra
olika yrkanden. I motion 2000/01:Sf18 av Birgitta
Carlsson m.fl. (c) yrkande 4 anförs att det i
samband med att en sammanslagning av de fem
ombudsmannafunktionerna ses över även bör övervägas
möjligheten att ombudsmännen underställs riksdagen.
I motion 2000/01:Sf20 av Margit Gennser m.fl. (m)
yrkande 1 anser motionärerna att de nuvarande
ombudsmännen mot diskriminering bör slås samman till
en myndighet. Motionärerna lyfter särskilt fram att
denna sammanslagning även bör omfatta
Jämställdhetsombudsmannen. Marietta de Pourbaix-
Lundin (m) anför i en enskild motion, 2000/01:Sf21
yrkande 3, att samtliga ombudsmän bör underställas
riksdagen. Tilläggsdirektiven till den utredning (N
2001:01) som bl.a. skall överväga en sammanslagning
av ombudsmännen bör därför även innehålla uppgiften
att föreslå att ombudsmännen underställs riksdagen i
stället för regeringen. Slutligen föreslås i motion
2000/01:Sf25 av Magda Ayoub m.fl. (kd) yrkande 12
att riksdagen beslutar att DO skall vara en
myndighet underställd riksdagen. Något som enligt
motionären bör behandlas av den utredning som bl.a.
skall utreda en sammanslagning av ombudsmännen.
I yrkande 11 i samma motion anför motionärerna att
DO bör ges ett speciellt ansvar i opinionsbildningen
mot diskriminering, främlingsfientlighet och rasism.
Detta för att kunna fungera som en motor i arbetet
mot rasism.
I motion 2000/01:Sf24 av Kerstin-Maria Stalin och
Yvonne Ruwaida (mp) yrkande 7 tar motionärerna upp
frågan om vilken instans som skall ha tillsyn över
högskolorna och universiteten när det gäller
diskriminering. I motionen anförs att ombudsmännen,
och inte Högskoleverket, bör ha ansvar för
tillsynen.
Utskottets ställningstagande
En effektiv och heltäckande lagstiftning är en
nödvändig förutsättning för att vi i Sverige skall
kunna bekämpa handlingar och andra yttringar som
direkt eller indirekt kränker principen om alla
människors lika värde. Mot denna bakgrund är det
angeläget att lagstiftningen fortlöpande ses över.
Som framgår av skrivelsen finns i dag en
förhållandevis heltäckande lagstiftning. Men det
finns områden som behöver ses över. Det gäller inte
minst diskrimineringslagstiftningen på andra
samhällsområden än arbetslivet.
Utskottet noterar att arbetsmarknadsutskottet,
redan i samband med riksdagsbehandlingen av lagen om
åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet,
lagen om förbud mot diskriminering i arbetslivet av
personer med funktionshinder och lagen om förbud mot
diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell
läggning, uttalade (bet. 1998/99:AU4) att en sam-
ordning av i första hand lagstiftningen mot etnisk
diskriminering, diskriminering på grund av
funktionshinder och på grund av sexuell läggning
borde övervägas. Arbetsmarknadsutskottet kunde även
tänka sig att man i det sammanhanget övervägde för-
och nackdelar med att låta jämställdhetslagstift-
ningen ingå i en sådan samordning.
Arbetsmarknadsutskottet uttalade vidare nyligen
(bet. 2000/01:AU3) att det, i den mån EG-direktiven,
2000/43/EG (genomförandet av principen om
likabehandling av personer oavsett deras ras eller
etniska ursprung) och 2000/78/EG (inrättande av en
allmän ram för likabehandling i arbetslivet),
föranleder revideringar av gällande rätt, finns
anledning att göra en översyn av frågan om en
eventuell samordning av diskrimineringslagarna.
I skrivelsen aviseras att regeringen avser att
genom ett tilläggsdirektiv ge utredningen som har
till uppgift att utreda ett utvidgat skydd mot
diskriminering (N 2001:01) i uppdrag att utreda
möjligheterna till en generell lagstiftning mot
diskriminering som omfattar alla eller flertalet
diskrimineringsgrunder och samhällsområden.
I konstitutionsutskottets yttrande framhålls att
en rad motionsyrkanden som gällde de skilda
ombudsmännen behandlades under hösten 2000 (bet.
2000/01:KU3). Med anledning av motionsyrkandena
ansåg konstitutionsutskottet när det gäller frågan
om att föra ihop de ombudsmän som är underställda
regeringen till en ombudsmannaorganisation att tiden
nu var mogen att utreda frågan. Enligt
konstitutionsutskottet borde således en utredning
tillsättas med uppgift att undersöka om det finns
förutsättningar att slå samman några eller samtliga
av dessa ombudsmannainstitutioner till en
institution. Frågan om huvudmannaskapet för dessa
ombudsmän måste enligt konstitutionsutskottet ses i
ljuset av de uppgifter ombudsmännen tilldelas.
Enligt konstitutionsutskottet borde riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna vad utskottet
anfört. Riksdagen ställde sig bakom utskottets
förslag (rskr. 2000/01:3).
I sitt yttrande påpekar konstitutionsutskottet att
de tilläggsdirektiv till utredningen med uppgift att
utreda ett utvidgat skydd mot diskriminering som
aviseras i skrivelsen bl.a. grundar sig på detta
ställningstagande. Konstitutionsutskottet vidhåller
sin bedömning att huvudmannaskapet för ombudsmännen
i fråga bör ses i ljuset av de uppgifter
ombudsmännen tilldelas. Enligt utskottets mening bör
resultatet av utredningens arbete avvaktas.
Socialförsäkringsutskottet instämmer i
konstitutionsutskottets bedömning av denna fråga och
avstyrker sålunda motionerna 2000/01:Sf18 yrkande 4,
2000/01:Sf20 yrkandena 1 och 2, 2000/01:Sf21 yrkande
3 och 2000/01:Sf25 yrkande 12.
Socialförsäkringsutskottet menar vidare att den
ovan nämnda utredningens arbete bör avvaktas även
vad gäller de frågor som tas upp i motionerna
2000/01:Sf24 yrkande 1 och 2000/01:Sf25 yrkande 11.
Utskottet avstyrker dessa yrkanden.
Angående frågan om tillsyn över högskolorna och
universiteten när det gäller diskriminering vill
utskottet hänvisa till den pågående beredningen av
departementspromemorian Åtgärder mot diskriminering
i högskolan (Ds 2000:71). I den föreslås en lag om
likabehandling i högskolan som skall ha till ändamål
att främja lika rättigheter och att motverka
diskriminering i högskolan på grund av
könstillhörighet, etnisk tillhörighet, sexuell
läggning och funktionshinder. Högskoleverket skall
enligt förslaget utöva tillsyn över lagens
efterlevnad. Skadestånd och ogiltighet är de
rättsliga påföljderna vid en överträdelse av
diskrimineringsförbudet. Inte heller i denna fråga
anser utskottet det motiverat att föregripa en
pågående beredning. Sålunda avstyrker utskottet
motion 2000/01:Sf24 yrkande 7.
Hets mot homosexuella
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om
hets mot homosexuella.
Jämför reservationerna 6 (v, c, mp) och 7
(kd).
Gällande rätt
Det finns inte i lagstiftningen någon bestämmelse om
hets mot homosexuella som direkt motsvarar den om
hets mot folkgrupp.
Inte heller i grundlagarna finns några
bestämmelser som direkt tar sikte på homosexuella,
homosexualitet eller sexuell läggning över huvud
taget. Däremot har homosexuella, liksom andra
grupper i samhället, ett indirekt skydd genom bl.a.
stadgandet i 1 kap. 2 § regeringsformen som anger
att den offentliga makten skall utövas med respekt
för alla människors lika värde och för den enskilda
människans frihet och värdighet.
Brottsbalken (BrB) innehåller ett fåtal
bestämmelser som direkt tar sikte på att ge ett
särskilt skydd åt personer med homosexuell läggning.
Den som smädar annan genom kränkande tillmäle eller
beskyllning eller genom annat skymfligt beteende mot
honom döms för förolämpning (5 kap. 3 § BrB). I
princip får förolämpning inte åtalas av annan än
målsägande. Sedan år 1987 gäller emellertid att
förolämpning med anspelning på homosexuell läggning
får åtalas av åklagare om målsäganden angett brottet
till åtal och åtal av särskilda skäl anses påkallat
ur allmän synpunkt (5 kap. 5 § BrB). I förarbetena
till bestämmelsen uttalades att avsikten med regeln
var att markera att samhället tydligt tar avstånd
från olika slag av fördomsfullt uppträdande mot
homosexuella. Det skall tilläggas att förolämpning
kan utgöra såväl tryckfrihets- som
yttrandefrihetsbrott.
Att bland allmänheten uppmana till våld eller
andra brottsliga gärningar mot homosexuella kan
också vara straffbart som uppvigling enligt 16 kap.
5 § BrB. Uppvigling kan vara straffbar också som
tryckfrihets- eller yttrandefrihetsbrott.
Enligt 16 kap. 9 § BrB döms en näringsidkare som i
sin verksamhet diskriminerar någon på grund av hans
eller hennes ras, hudfärg, nationella eller etniska
ursprung, trosbekännelse eller homosexuella läggning
genom att inte gå honom eller henne till handa på de
villkor näringsidkaren i sin verksamhet tillämpar i
förhållande till andra för olaga diskriminering.
Bestämmelsen gäller även för vad som brukar kallas
den offentliga servicesektorn, dvs. huvudsakligen
anställda hos stat, kommun och landsting.
Bestämmelsen i 29 kap. 2 § 7 BrB om
diskriminerande motiv som straffskärpningsgrund
skall också nämnas. Bestämmelsen innebär att
domstolarna vid påföljdsbestämningen skall ta hänsyn
till om motivet för brottet varit att kränka en
person, en folkgrupp eller annan sådan grupp av
personer på grund av ras, hudfärg, nationellt eller
etniskt ursprung, trosbekännelse eller annan
liknande omständighet. Enligt förarbetena omfattar
bestämmelsen fall där ett motiv för brottet varit
att kränka någon på grund av dennes sexuella
läggning.
Den 1 maj 1999 trädde en lag (1999:133) om förbud
mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell
läggning i kraft. Det redogörs ovan för denna lag
(avsnittet Ombudsmännen samt
diskrimineringslagstiftningen). Genom den nya lagen
infördes även ett nytt ombudsmannainstitut,
Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell
läggning (HomO).
Motioner
Motionärerna bakom motion 2000/01:Sf18 av Birgitta
Carlsson m.fl. (c) anser att det finns starka skäl
som talar för en kriminalisering av hets mot
homosexuella (yrkande 1). Bland annat anförs att
människor bör göras medvetna om att det förekommer
hets och diskriminering mot homosexuella.
I motion 2000/01:Sf22 av Kalle Larsson m.fl. (v)
yrkande 6 anförs att lagen om hets mot folkgrupp bör
utvidgas så att den även omfattar hets mot någon
person på grund av dennes sexuella läggning.
Motionärerna pekar på att en kommande lag bör vara
så utformad att den också inkluderar bisexuella.
I motion 2000/01:Sf25 av Magda Ayoub m.fl. (kd)
yrkande 10 anförs, när det gäller frågan om
kriminalisering av hets mot homosexuella, att
avvägningen mellan å ena sidan religions- och
yttrandefriheten och å andra sidan behovet av
skydd för minoriteter görs med omsorg i samband
med kommande lagstiftning. Lagstiftningen får
inte utformas så att det inte blir möjligt att
offentligt diskutera olika livsstilar och
livsåskådningar, menar motionärerna.
Utskottets ställningstagande
I sitt yttrande lyfter konstitutionsutskottet fram
att det i december 2000 i ett betänkande om
yttrande- och tryckfrihetsfrågor behandlade ett
antal motioner som gällde frågan om förbud mot hets
mot homosexuella m.fl. (bet. 2000/01:KU9).
Konstitutionsutskottet redovisade att Kommittén om
straff-ansvar för organiserad brottslighet, m.m. i
sitt betänkande Organiserad brottslighet, hets mot
folkgrupp, hets mot homosexuella, m.m. (SOU 2000:88)
som avlämnades i oktober 2000 föreslagit att hets
mot homosexuella kriminaliseras. Kommittén hade
bl.a. hänvisat till att 1999 års
diskrimineringsutredning har i uppdrag att behandla
frågan om användningen av begreppet sexuell läggning
i lagstiftningen. Utskottet anförde mot bakgrund av
att begreppet sexuell läggning diskuterats i
kommittébetänkandet att det på goda grunder kunde
antas att frågan om huruvida kriminaliseringen borde
avse andra sexuella läggningar skulle komma att
behandlas under beredningsarbetet avseende
betänkandet. Motionerna avstyrktes. Riksdagen godtog
utskottets bedömning (prot. 2000/01:55).
Konstitutionsutskottet gör inte nu någon annan
bedömning. Ett tillkännagivande till regeringen i
fråga om lagstiftning mot hets mot homosexuella
eller hets på grund av någons sexuella läggning är
således enligt konstitutionsutskottets mening inte
påkallat.
Socialförsäkringsutskottet ser ingen anledning att
göra någon annan bedömning än
konstitutionsutskottet, och motionerna 2000/01:Sf18
yrkande 1 och 2000/01:Sf22 yrkande 6 avstyrks.
Vidare förutsätter utskottet att avvägningar av
den typ som påtalas i motion 2000/01:Sf25 yrkande 10
kommer att uppmärksammas vid den pågående
beredningen och finner därför ingen anledning till
ett tillkännagivande. Motionsyrkandet avstyrks.
Begreppet ras
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkande om
- begreppet ras.
Jämför reservation 8 (mp).
Motion
I motion 2000/01:Sf24 av Kerstin-Maria Stalin
och Yvonne Ruwaida (mp) yrkande 6 anförs att
Miljöpartiets motion Begreppet ras i
lagstiftningen, 1996/97:K535, om att
omdefiniera de delar av författningen där ordet
ras förekommer bifölls, men har ännu inte
genomförts. Det finns inte någon vetenskaplig
grund för att dela upp människor i skilda raser
och därför ingen anledning att använda
begreppet ras i författningstexter.
Motionärerna begär ett tillkännagivande för
regeringen om att genomföra beslutet att ta
bort ordet ras från svensk författningstext.
Utskottets ställningstagande
Våren 1998 behandlade konstitutionsutskottet ett
motionsyrkande om att ordet ras borde utmönstras ur
all lagstiftning (bet. 1997/98:KU29).
Konstitutionsutskottet påpekar i sitt yttrande att
man då konstaterade att ordet ras förekommer på
flera håll i svensk lagstiftning men att detta så
gott som uteslutande gäller författningar som
grundas på internationella konventioner eller
författningar som grundas på EG-direktiv. Det var
därför inte möjligt för riksdagen att, som
motionärerna begärt, då besluta att utmönstra ordet
ras ur all lagstiftning. Konstitutionsutskottet
delade emellertid motionärernas uppfattning att
användningen av ordet ras i författningstexter
riskerade att underblåsa fördomar. Regeringen borde
därför i internationella sammanhang verka för att
ordet ras, använt om människor, i så stor
utsträckning som möjligt undviks i officiella
texter, i likhet med vad som också förordats i en
resolution av Europaparlamentet från år 1996.
Regeringen borde också göra en genomgång av i vilken
utsträckning begreppet ras förekommer i svenska
författningar, som inte grundas på internationella
texter, och där så är möjligt föreslå en annan
definition. Vad konstitutionsutskottet anfört gav
riksdagen som sin mening regeringen till känna
(rskr. 1997/98:185).
Regeringen beslutade den 17 juni 1999 att
tillkalla en särskild utredare att göra en översyn
av lagstiftningen om olaga diskriminering m.m. (dir.
1999:49). I uppdraget ingick en översyn av frågan om
hur termen ras används i lagstiftningen. Utredningen
skall enligt tilläggsdirektiv (dir. 2001:14) inte
längre ha till uppgift att lämna konkreta förslag
till författningsändringar eller andra åtgärder.
Utredningen skall i stället övergripande redovisa
sina resultat och ställningstaganden i de frågor
uppdraget nu omfattar samt lämna förslag till
inriktning på det fortsatta arbetet i dessa frågor.
Uppdraget skall redovisas senast den 8 juni 2001.
Anledningen till begränsningen av uppdraget är
enligt direktiven att regeringen avser att ge
utredningen som har att utreda ett utvidgat skydd
mot diskriminering (N 2001:01) i uppdrag att studera
möjligheterna till en mer generell lagstiftning mot
diskriminering som omfattar alla eller flertalet
samhällsområden eller diskrimineringsgrunder. I
denna översyn skall 1999 års
diskrimineringsutrednings ställningstaganden ingå
som ett underlag.
Enligt regeringens skrivelse år 2000 (skr.
1999/2000:75) med redogörelse för behandlingen av
riksdagens skrivelser till regeringen har Sverige
även i internationella sammanhang, bl.a. i
Europarådet, framfört synpunkten att termen ras bör
utmönstras. Regeringen förklarade i skrivelsen sin
avsikt att även framdeles verka för en utmönstring
av termen i internationella sammanhang.
I detta sammanhang kan nämnas att 1999 års
författningsutredning i betänkandet Vissa
grundlagsfrågor (SOU 2001:19) valt i sitt förslag
till ny lydelse av 1 kap. 2 § regeringsformen att
inte använda begreppet ras, bl.a. med hänsyn till
att begreppet numera inte kan anses vetenskapligt
förankrat. I stället används orden "hudfärg,
nationellt eller etniskt ursprung".
Med hänsyn till de åtgärder som vidtagits och till
det pågående och aviserade utredningsarbetet är
enligt konstitutionsutskottets mening ett nytt
tillkännagivande till regeringen om en utmönstring
av ordet ras ur all lagstiftning inte påkallat.
Socialförsäkringsutskottet delar denna bedömning
och avstyrker följaktligen motion 2000/01:Sf24
yrkande 6.
Övriga frågor om diskriminering i
arbetslivet
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkande om
övriga frågor om diskriminering i
arbetslivet.
Jämför reservationerna 9 (c), 10 (fp) och 11
(mp).
Motionerna
I två yrkanden i motion 2000/01:Sf18 av Birgitta
Carlsson m.fl. (c) behandlas frågan om lika
behandling av alla individer och grupper i
samhället, och framför allt på det
arbetsmarknadspolitiska området (yrkandena 2 och 3).
Bland annat anförs att flera åtgärder bör vidtas för
att arbetsgivare skall lära känna den kompetens som
utomnordiska medborgare besitter.
I motion 2000/01:Sf23 av Bo Könberg m.fl. (fp)
yrkande 4, delvis, tar motionärerna upp frågan om
utbildningssatsningar riktade till arbetsförmedlare
och annan personal vid AMV. Motionärerna finner
uppdragets utformning otillfredsställande. De anser
att åtgärder och program behövs så att myndigheterna
tar del av erfarenheter från den diskriminerades
vardag.
I motion 2000/01:Sf24 av Kerstin-Maria Stalin
och Yvonne Ruwaida (mp) yrkande 11 anförs att
ett krav på att arbetsplatser med fler än tio
anställda skall ta fram mångfaldsplaner bör
införas i lagstiftningen.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att arbetet med att motverka och
förebygga rasism, främlingsfientlighet, homofobi och
diskriminering är av yttersta vikt och bör bedrivas
i alla delar av samhället. Grunden för detta arbete
utgörs av den allmänna politiken. Den nationella
handlingsplanen som presenteras i regeringens
skrivelse är ett steg i detta arbete.
I dag förbjuds diskriminering i arbetslivet i
flera olika lagar (jfr avsnittet Ombudsmännen samt
diskrimineringslagstiftningen ovan). De olika
ombudsmännen mot diskriminering verkar som
tillsynsmyndighet vad gäller lagarnas efterlevnad.
Arbetsgivaren har också en skyldighet att bedriva
ett målinriktat arbete för att aktivt främja etnisk
mångfald i arbetslivet. Med etnisk mångfald i
arbetslivet menas i lagen lika rättigheter och lika
möjligheter i fråga om arbete, anställningsvillkor
samt utvecklingsmöjligheter i arbetet oavsett etnisk
tillhörighet. DO har rätt att vid vite förelägga en
arbetsgivare att lämna uppgifter för att DO skall
kunna bedöma om arbetsgivaren följer lagen. Vidare
kan DO hos Nämnden mot diskriminering begära
vitesföreläggande för en arbetsgivare att fullgöra
sina skyldigheter att vidta aktiva åtgärder. De
fackliga organisationerna har nyligen fått
motsvarande befogenheter om DO väljer att inte göra
någon vitesframställan. Med hänsyn till de vidtagna
åtgärderna finner utskottet ingen anledning till ett
tillkännagivande i frågan och avstyrker motion
2000/01:Sf18 yrkandena 2 och 3.
Angående s.k. mångfaldsplaner har utskottet
tidigare vid beredning av ett liknande yrkande
uttalat att arbetsgivare i offentlig sektor bör vara
föredömen vad gäller strävan att nå ökad mångfald på
arbetsplatserna. I detta sammanhang redovisade även
utskottet att regeringen 1999 uppdrog åt samtliga
statliga myndigheter som lyder omedelbart under
regeringen att upprätta handlingsplaner för att
främja mångfald bland de anställda (bet.
1999/2000:SfU10). Det bör även noteras att det i
skrivelsen aviseras, vilket utskottet tagit upp
tidigare i betänkandet, att den utredning som har
till uppgift att utreda ett utvidgat skydd mot
diskriminering (N 2001:01) bl.a. kommer att få i
uppdrag att se över möjligheterna till en generell
diskrimineringslagstiftning, ombudsmännens
ansvarsområde samt en eventuell sammanslagning av
några eller samtliga av ombudsmännen. Utskottet
förutsätter att i den mån en förändring av
lagstiftningen mot diskriminering i arbetslivet kan
bli aktuell kommer detta att framkomma i
utredningen. Med det avstyrker utskottet motion
2000/01:Sf24 yrkande 11.
Enligt skrivelsen skall regeringen under våren
2001 ge AMS ett särskilt uppdrag om bl.a.
utbildningssatsningar riktade mot arbetsförmedlare
och annan personal inom AMV rörande såväl
mekanismerna bakom diskriminering som de gällande
reglerna på området. Genomförandet av uppdraget
skall samordnas med pågående aktiviteter inom ramen
för DO:s utbildningssamarbete med AMS. Utskottet
förutsätter att de berörda gruppernas perspektiv och
erfarenheter kommer att tas till vara i detta
uppdrag och finner inga skäl till ett
tillkännagivande i frågan. Utskottet avstyrker
motion 2000/01:Sf23 yrkande 4 delvis.
Könsperspektiv
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkande om
könsperspektiv.
Jämför reservation 12 (v).
Motion
I motion 2000/01:Sf22 av Kalle Larsson m.fl. (v)
yrkande 3 anförs att könsperspektivet måste få ett
större genomslag i frågor som rör rasism,
främlingsfientlighet och homofobi. Framför allt är
detta angeläget i det kommande arbetet. Motionärerna
menar att könsperspektivet saknas i redogörelsen i
skrivelsen.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att det är viktigt att på olika vis
beakta könsperspektivet i arbetet mot rasism,
främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering.
Uttryck för rasism eller homofobi, liksom
diskriminering, kan drabba kvinnor och män i olika
utsträckning och på olika vis. Detta är ett
perspektiv som också finns med i regeringens
skrivelse. I den uttalas bl.a: "Samtidigt är det
viktigt att påpeka att könsperspektivet måste
genomsyra det integrationspolitiska arbetet och
åtgärder mot rasism, homofobi m.m. i betydligt
större utsträckning än vad som hittills varit
fallet." Huvudsyftet med motion 2000/01:Sf22 yrkande
3 synes således redan vara uppfyllt, och utskottet
avstyrker därför yrkandet.
Bisexuella, transsexuella och
transvestiter
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkande om
bisexuella, transsexuella och
transvestiter.
Jämför reservation 13 (v).
Motion
Motionärerna bakom motion 2000/01:Sf22 av Kalle
Larsson m.fl. (v) yrkande 4 anser att även
bisexuella och transpersoner bör omfattas av den
nationella handlingsplanen mot rasism,
främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering.
De menar att det är viktigt att inte osynliggöra
bisexuella och transpersoner som också drabbas av
fördomar och diskriminering.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att arbetet med att motverka
diskriminering t.ex. på grund av sexuell läggning
bör ske genom en rad olika insatser på olika nivåer
och inom en rad olika delar av samhället. Detta är
också den syn som genomsyrar handlingsplanen.
Vad det gäller den fråga om bisexuella som tas upp
i motionen, vill utskottet erinra om att de frågor
som skrivelsen är inriktad på är ".rasism,
främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering på
grund av etnisk tillhörighet och sexuell läggning".
Bisexualitet är en sexuell läggning och bisexuella
omfattas sålunda av handlingsplanen.
Angående transpersoner är utskottets uppfattning
att vissa distinktioner först måste göras. I detta
sammanhang vill utskottet skilja på transsexualitet
och transvestism.
Transsexualitet har inget med personens sexuella
läggning att göra, utan berör könsidentiteten. En
transsexuell person har en könsidentitet som är
motsatt det kroppsliga kön som han eller hon är född
till. Den transsexuella personen kan t.ex. vara
heterosexuell, homosexuell, bisexuell eller asexuell
(utan sexuell lust). Det kan vara värt att
understryka att det är en fråga om identitet - om
t.ex. ett könsbyte är genomfört eller inte spelar
ingen roll. Eftersom detta sålunda är fråga om
könstillhörighet är diskriminering på grund av
transsexualitet att betrakta som könsdiskriminering
och faller, givet de avgränsningar som gjorts i
skrivelsen, utanför handlingsplanen. Det kan nämnas
att Ombudsmannen mot diskriminering på grund av
sexuell läggning (HomO) anser att: "Transsexualitet
anses inte vara en fråga om sexuell läggning utan om
könstillhörighet och faller därför under
Jämställdhetsombudsmannens (JämO) ansvar och inte
under HomO:s".
Transvestism är i sin tur ett sexuellt beteende.
Transvestiten får en positiv upplevelse av att klä
sig i det motsatta könets kläder. Men personens
könsidentitet är ändock med det kroppsliga kön han
eller hon är född till.
Avgränsningar av olika typer är alltid nödvändiga
och vissa frågor hamnar utanför den här behandlade
handlingsplanen. Utskottet vill emellertid
understryka att det inte ser mindre allvarligt på
dessa frågor. Utskottet noterar i detta sammanhang
att statsrådet vid överlämnandet av handlingsplanen
till riksdagen yttrade att handlingsplanen inte är
en "slutprodukt" och att man skulle återkomma bl.a.
till frågan om transsexuella.
Med det ovan sagda avstyrker utskottet motion
2000/01:Sf22 yrkande 4.
Informationssatsningar och evenemang
mot rasism, främlingsfientlighet,
homofobi och diskriminering
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om
- informationssatsningar m.m.
Jämför reservationerna 14 (v), 15 (fp) och 16 (mp).
Motioner
I motion 2000/01:Sf21 av Marietta de Pourbaix-Lundin
(m) yrkande 1 anser motionären att det finns ett
behov av samhälleliga informationsinsatser om alla
olika genom historien och i nutid förekommande
odemokratiska samhällen och samhällssystem.
Motionären nämner särskilt en samlad
informationsinsats om de brott mot mänskliga
rättigheter som begåtts i den kommunistiska
ideologins namn. Denna fråga tas även upp i motion
2000/01:Sf23 av Bo Könberg m.fl. (fp) yrkande 2.
Motionärerna anser i detta yrkande att brott
inspirerade av kommunismen bör inkluderas i arbetet
med Levande historia och Forum mot intolerans.
Motionärerna bakom motion 2000/01:Sf22 av Kalle
Larsson m.fl. (v) yrkande 1 anser att statens roll
i arbetet med de frågor som tas upp i
handlingsplanen måste förändras. De eftersträvar en
tydlig uppdelning mellan vad som är statens uppgift
och vad som är partiers, frivilligorganisationers
med fleras uppgifter. Motionärerna framhåller att
staten inte bör ha en roll som opinionsbildare.
Detta bör i stället ligga på bl.a. partier och
frivilligorganisationer. Statens uppgift bör i
stället vara att motverka orsakerna till uppkomsten
av rasism, främlingsfientlighet och homofobi.
I yrkande 7 i samma motion anför motionärerna att
satsningen på en stiftelse som skall inrättas under
namnet Artister mot nazister bör avvisas. Deras
uppfattning är att det inte är verkningsfullt att
driva arbetet mot bl.a. rasism i form av kampanjer
eller jippon.
I motion 2000/01:Sf24 av Kerstin-Maria Stalin och
Yvonne Ruwaida (mp) yrkande 12 anser motionärerna
att en tydlig eurocentrism genomsyrar skrivelsen.
Varken kolonialismens illgärningar eller aktuella
folkmord, t.ex. i Rwanda, uppmärksammas.
Motionärerna föreslår en satsning på forskning och
utbildningsprojekt som belyser kolonialismens
konsekvenser och aktuella folkmord.
Motionärerna anför även i yrkande 14 i samma
motion att s.k. NGO:er, non-governmental
organizations, bör få i uppdrag att driva ett
antirasistiskt center och fond, och i yrkande
15 i samma motion att en årligen återkommande
konferens mot rasism och diskriminering bör
anordnas.
Utskottets ställningstagande
I sitt yttrande framhåller konstitutionsutskottet
att utskottet under hösten 1999 behandlade ett par
motionsyrkanden om att regeringen skulle ta
initiativ till en omfattande nationell
informationsinsats om kommunismens illdåd (bet.
1999/2000:KU2). Motionärerna hänvisade bl.a. till
skriften Om detta må ni berätta om nazismens offer.
Konstitutionsutskottet redovisade att olika
politiska initiativ under hösten 1998 tagits för ett
projekt liknande Levande historia som skulle ge
upplysning om förbrytelser som begåtts av
kommunistiska regimer. Under en frågestund i
riksdagen i början av december 1998 gav
statsministern beskedet att frågan bereddes i
Regeringskansliet i avvaktan på planerade
partiledaröverläggningar i början av år 1999. Dessa
överläggningar som genomfördes under februari 1999
ledde emellertid inte till någon överenskommelse
mellan de politiska partierna.
Konstitutionsutskottet hänvisade vidare till att
Skolverket fått i uppdrag att stödja och stimulera
undervisningen i nutidshistoria och att vidta
stödåtgärder för att stimulera utveckling av
undervisning i nutidshistoria med särskild
tyngdpunkt på demokrati och mänskliga rättigheter
samt de brott som begåtts av totalitära regimer.
Vidare hänvisades till att Stiftelsen Upplysning om
kommunismens brott mot mänskligheten bildats i mars
1999 och till att Socialdemokraterna beslutat
avsätta pengar till en egen upplysningsinsats i
samarbete med ABF och Olof Palmes internationella
centrum. Slutligen redovisades att statsminister
Göran Persson i ett svar under en frågestund i
riksdagen den 20 maj 1999 hänvisat till de nämnda
partiledaröverläggningarna där man funnit att det
saknades stöd för att med hjälp av staten bedriva en
kampanj i den aktuella frågan. Att sprida upplysning
om och ta avstånd från kommunismens brott var enligt
statsministern en uppgift för förtroendevalda och de
politiska partierna.
Konstitutionsutskottet hänvisade i sin bedömning
till dessa initiativ som var ägnade att i olika
avseenden sprida kännedom om förbrytelser som
begåtts av kommunistiska och andra totalitära
regimer. Enligt utskottets mening fanns det mot
denna bakgrund ingen anledning för utskottet att
föreslå någon åtgärd från riksdagens sida i
överensstämmelse med motionerna. Motionerna
avstyrktes.
Konstitutionsutskottet gör inte nu någon annan
bedömning. Utskottet är således fortfarande inte
berett att föreslå någon åtgärd med anledning av
motionsyrkandena om informationsinsatser om brott
som begåtts av kommunistiska och totalitära regimer.
Socialförsäkringsutskottet instämmer i detta och
motionerna 2000/01:Sf21 yrkande 1 och 2000/01:Sf23
yrkande 2 avstyrks.
Konstitutionsutskottet säger vidare i sitt
yttrande att staten enligt regeringsformen har ett
ansvar för att verka för att demokratins idéer blir
vägledande inom samhällets alla områden. Detta kan
bl.a. ske genom stöd till t.ex. partier och
frivilligorganisationer. För att förändra de
värderingar som utgör grund för rasism,
främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering
behövs insatser från många håll.
Konstitutionsutskottet delar regeringens uppfattning
att det är angeläget att åtgärder vidtas för att
främja och utveckla frivilligorganisationernas
arbete och skapa förutsättningar för kontinuitet i
deras verksamhet. I likhet med regeringen anser
konstitutionsutskottet att det bör avvaktas vilka
former och vilken inriktning ett framtida forum för
Levande historia kommer att ha samt i vad mån andra
centrala aktörer kan tillgodose de angelägna behov
som finns för att arbetet mot rasism,
främlingsfientlighet och homofobi skall bli så
effektivt som möjligt. Konstitutionsutskottet anser
mot denna bakgrund inte att ett tillkännagivande
till regeringen om ett uppdrag till den
antirasistiska rörelsen att driva ett antirasistiskt
center med årlig konferens eller om statens roll i
handlingsplanen är påkallat.
Socialförsäkringsutskottet har ingen anledning att
göra någon annan bedömning än
konstitutionsutskottet. Motionerna 2000/01:Sf22
yrkande 1 och 2000/01:Sf24 yrkandena 14 och 15
avstyrks.
Vidare måste de i motion 2000/01:Sf24 yrkande 12
angivna illgärningarna naturligtvis uppmärksammas, i
olika sammanhang. Utskottet finner dock inget skäl
att ett tillkännagivande härom bör göras i detta
sammanhang och avstyrker motionsyrkandet.
I arbetet mot rasism, främlingsfientlighet,
homofobi och diskriminering är aktiva insatser från
folkrörelser och frivilligorganisationer oumbärliga.
Det bidrag till stiftelsen Artister mot nazister som
aviseras i skrivelsen är en del i ett sådant arbete.
Fonden skall årligen ge ekonomiskt stöd till grupper
eller individer som aktivt arbetar för att bekämpa
rasism och nazism.
Utskottet anser att regeringen bör avgöra om
bidrag till stiftelsen skall ges, och utskottet
avstyrker motion 2000/01:Sf22 yrkande 7.
Organisationernas roll i arbetet mot
rasism, främlingsfientlighet,
homofobi och diskriminering
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om
organisationernas m.fl. roll.
Jämför reservationerna 17 (fp) och 18 (mp).
Motionerna
I tre yrkanden i motion 2000/01:Sf19 av Monica Green
och Carina Adolfsson Elgestam (s) behandlas frågan
om barn- och ungdomsorganisationernas relation till
arbetet mot rasism, främlingsfientlighet och
homofobi. Dels betonas vikten av att barn- och
ungdomsorganisationerna involveras i arbetet mot
rasism, främlingsfientlighet, homofobi och
diskriminering (yrkande 1), dels att deras
verksamhet bör tillvaratas i arbetet med den
nationella handlingsplanen (yrkande 2) och dels att
kommunerna bör stimuleras till att genomföra
satsningar mot rasism, främlingsfientlighet,
homofobi och diskriminering tillsammans med barn-
och ungdomsorganisationerna (yrkande 3).
I motion 2000/01:Sf23 av Bo Könberg m.fl. (fp)
yrkande 1 anser motionärerna att
antidiskrimineringspolitiken bör decentraliseras.
Motionärerna menar att små och nya aktörer måste ges
chansen att få del av finansieringen av
antidiskrimineringsprojekt.
I yrkande 5 i samma motion anser motionärerna att
det finns för lite medel för tilldelning till
invandrarorganisationerna om man jämför t.ex. med
Storstadssatsningen eller med AMS medel, och de är
skeptiska till den strategiska roll som
Integrationsverket tilldelas i handlingsplanen.
Motionärerna anser att hela funktionen som
Integrationsverket tilldelats i handlingsplanen ter
sig tvivelaktig när medel inte finns hos verket för
att på ett effektivt sätt öppna samhällets arenor
för människor som lever i segregation och drabbas av
diskriminering.
Kerstin-Maria Stalin och Yvonne Ruwaida (mp)
anför i motion 2000/01:Sf24 yrkande 3 att
antidiskrimineringsorganisationerna bör
tillföras resurser så att de kan delta i FN:s
världskonferens mot rasism.
Utskottets ställningstagande
Aktiva insatser från folkrörelser och
frivilligorganisationer av olika slag är oumbärliga
i arbetet mot rasism, främlingsfientlighet, homofobi
och diskriminering. Frivilligorganisationer, liksom
individer, som drabbas av våld eller andra
kränkningar med rasistiska förtecken eller
diskriminering har erfarenhet och sakkunskap som
måste utnyttjas.
Utskottet anser att åtgärder bör vidtas för att
främja och utveckla frivilligorganisationernas
arbete, enskilt och tillsammans, och skapa
förutsättningar för kontinuitet i deras verksamhet.
Ett stort antal sådana åtgärder presenteras också i
den nationella handlingsplanen.
Flera insatser görs för att underlätta bl.a.
frivilligorganisationernas arbete mot rasism,
främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering. I
skrivelsen sägs t.ex. att regeringen skall ge
Svenska ESF-rådet i uppdrag att sprida information
om, och bistå frivilligorganisationer och andra som
vill ansöka om ekonomiskt stöd från kommissionen
inom ramen för EU:s handlingsprogram mot
diskriminering. Vidare kan nämnas att inom ramen för
gemenskaps-initiativet Equal kommer under perioden
2001-2006 drygt 86 miljoner euro från Europeiska
socialfonden, jämte nationell medfinansiering till
motsvarande belopp, att satsas på projekt med syfte
att motverka diskriminering i arbetslivet.
Verksamheten skall bedrivas i form av
utvecklingsprojekt som omfattar ett flertal aktörer,
såsom myndigheter, arbetsmarknadens organisationer,
företag och frivilligorganisationer.
Integrationsverket har även en strategisk roll i
arbetet mot rasism, främlingsfientlighet och etnisk
diskriminering. Under våren 2000 gav regeringen
verket ett antal uppdrag som ett första steg i
handlingsplanen. Bland annat skall en nationell
kunskapsbank om arbetet mot rasism,
främlingsfientlighet och etnisk diskriminering
upprättas. Vidare har verket i uppdrag att föra en
dialog med organisationer, kommuner och andra
aktörer som är verksamma inom området.
Med det ovan sagda avstyrker utskottet motionerna
2000/01:Sf23 yrkandena 1 och 5 samt 2000/01:Sf24
yrkande 3.
I skrivelsen nämns särskilt vikten av att ett
barn- och ungdomsperspektiv finns med i arbetet mot
rasism, främlingsfientlighet, homofobi och
diskriminering. Flera initiativ med denna inriktning
presenteras i skrivelsen. Bland dessa kan nämnas att
regeringen avser att under perioden 2001-2003
avsätta 30 miljoner kronor ur Allmänna arvsfonden
för att utveckla ungdomsföreningars lokala arbete
mot rasism, främlingsfientlighet och diskriminering.
Regeringen har nyligen också förtydligat att de
aktuella medlen skall kunna användas för att stödja
lokalt arbete mot homofobi. Det kan också nämnas att
en arbetsgrupp, Arm i arm - 4:e initiativet,
tillsattes hösten 2000 för att bistå regeringen och
Arvsfondsdelegationen i detta arbete. Enligt vad som
anges i skrivelsen kommer arbetsgruppen att
prioritera projekt som har initierats och genomförs
av ungdomar, innebär utveckling av nya metoder i
arbetet mot rasism m.m., bedöms ge långsiktiga
effekter och innebär samarbete mellan olika
föreningar och skolan eller kommunen. Utskottet
avstyrker med det motion 2000/01:Sf19 yrkandena 1-3.
Kommunernas roll i arbetet mot
rasism, främlingsfientlighet,
homofobi och diskriminering
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om
kommunernas roll.
Jämför reservationerna 19 (fp) och 20 (mp).
Motionerna
I motion 2000/01:Sf635 av Kent Härstedt m.fl. (s)
anförs att regeringen bör se över formerna för hur
kommunerna kan få stöd i arbetet mot
främlingsfientlighet och rasism. Motionärerna anser
att det inte räcker bara med vägledning utan att det
även kräver reellt stöd.
I motion 2000/01:Sf23 av Bo Könberg m.fl. (fp)
yrkande 4, delvis, anför motionärerna att när det
gäller bl.a. rådgivning och stöd till kommunerna och
lokalt brottsförebyggande arbete är dialogen med
minoriteterna oerhört värdefull. Motionärerna lyfter
fram att köp av konsulttjänster om
antidiskriminering direkt från de berörda gruppernas
experter och konsulter är viktigt i detta
sammanhang.
I motion 2000/01:Sf24 av Kerstin-Maria Stalin och
Yvonne Ruwaida (mp) yrkande 18 föreslås att s.k.
lokala diskrimineringsombudsmän bör inrättas.
Utskottets ställningstagande
Det konkreta arbetet mot rasism,
främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering
bedrivs i stor utsträckning på lokal nivå. Utskottet
anser att det är viktigt att genom stöd och
rådgivning underlätta och främja detta lokala
arbete. Flera initiativ till ett sådant stöd tas upp
i skrivelsen. Bland dessa kan nämnas den
kunskapsbank som byggs upp och som utskottet tog upp
ovan (jfr föregående avsnitt). I detta sammanhang
kan påpekas att ett nätverk av experter och
resurspersoner inom detta område skall bildas för
att bistå kommunerna. Vidare kan nämnas att
Integrationsverket har fått i uppdrag att
tillsammans med Svenska Kommunförbundet utveckla en
rådgivande och stödjande verksamhet till vilken
kommuner som har problem med rasistiska och
främlingsfientliga strömningar kan vända sig. Ett
brett samråd med kommuner har inletts i detta syfte
och kommer att fortgå under 2001. Med dessa åtgärder
i åtanke finner utskottet det inte påkallat med det
tillkännagivande som föreslås motion 2000/01:Sf635.
Motionen avstyrks.
Angående frågan om rådgivning och stöd till
kommunerna förutsätter utskottet att dessa uppdrag
kommer att gå till dem som är lämpligast härför. Här
torde exempelvis konsulter från de berörda grupperna
kunna komma i fråga. Utskottet anser härmed motion
2000/01:Sf23 yrkande 4 delvis i huvudsak
tillgodosedd och avstyrker den sålunda.
Angående frågan om lokala diskrimineringsombudsmän
har riksdagen tidigare vid två tillfällen avslagit
liknande yrkanden bl.a. med motiveringen att inget
hindrar kommunerna att själva inrätta funktioner
liknande DO på lokal nivå (bet. 1997/98:SfU6, rskr.
1997/98:68 och bet. 1999/2000:SfU10, rskr.
1999/2000:188). Utskottet står fast vid denna
bedömning. Utskottet noterar i detta sammanhang även
att det i skrivelsen aviseras ett antal projekt för
att stärka det lokala arbetet mot diskriminering.
Bland annat sägs att regeringen ser mycket positivt
på arbetet med s.k. antidiskrimineringsbyråer. DO
och Integrationsverket avser, enligt skrivelsen,
under året att stimulera uppbyggnaden av ett nätverk
mellan de olika antidiskrimineringsbyråerna. Med
detta avstyrker utskottet motion 2000/01:Sf24
yrkande 18.
Antidiskrimineringsklausul vid
offentlig upphandling
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om
antidiskrimineringsklausul vid
offentlig upphandling.
Jämför reservationerna 21 (m) och 22 (mp).
Motionerna
I motion 2000/01:Sf24 av Kerstin-Maria Stalin och
Yvonne Ruwaida (mp) yrkande 2 anser motionärerna att
regeringen inför FN:s världskongress mot rasism 2001
bör uttala att antidiskrimineringsklausuler inte
utgör handelshinder och verka för att det skrivs in
i konferensens slutdokument.
I yrkande 16 i samma motion anser motionärerna att
antidiskrimineringsklausuler vid offentlig
upphandling bör användas. De menar att det är ett
viktigt verktyg för att motverka diskriminering.
I motion 2000/01:Sf21 av Marietta de Pourbaix-
Lundin (m) yrkande 2 anför motionären att det finns
stora risker med olika former av sanktioner eller
andra ingripande åtgärder från det allmänna.
Motionären anser att det inte är acceptabelt med ett
system som kan dubbelbestraffa. Alla sanktioner från
samhällets sida bör ha ett otvetydigt stöd i
lagstiftningen, så att de t.ex. kan överklagas.
Utskottets ställningstagande
Den parlamentariska Upphandlingskommittén har genom
tilläggsdirektiv (dir. 1999:34) bl.a. i uppdrag att
analysera möjligheterna för den offentliga sektorn
att ta in s.k. antidiskrimineringsklausuler i
upphandlingsavtal. I mars 2001 skall kommittén lämna
sitt slutbetänkande.
Regeringen aviserar även i skrivelsen ett
utredningsarbete om möjligheterna att förena olika
statliga stödåtgärder med krav relaterade till icke-
diskriminering. En grundtanke bakom de krav som
ställts på användningen av anti-
diskrimineringsklausuler vid offentlig upphandling
är att offentliga medel inte skall gå till
verksamheter inom ramen för vilka grundläggande
mänskliga rättigheter kränks. Det kan ifrågasättas i
vad mån samma synsätt borde kunna gälla även vad
gäller olika statliga stödåtgärder. Det skulle
exempelvis kunna handla om vissa bidrag,
subventioner och stöd till företag och
organisationer.
Utskottet anser att det inte finns någon anledning
att föregripa Upphandlingskommitténs slutsatser
eller det i skrivelsen aviserade utredningsarbetet
om möjligheterna att förena olika statliga
stödåtgärder. Utskottet förutsätter att även de
synpunkter som förs fram i motion 2000/01:Sf21
kommer att övervägas vid ärendets beredning.
Utskottet avstyrker motionerna 2000/01:Sf21 yrkande
2 och 2000/01:Sf24 yrkande 16. Vidare anser inte
utskottet att riksdagen i detta sammanhang bör göra
något uttalande i den fråga som tas upp i motion
2000/01:Sf24 yrkande 2.
Värdegrunden
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om
I motion 2000/01:Sf24 av Kerstin-Maria Stalin och
Yvonne Ruwaida (mp) yrkande 13 anförs att ett nytt
kärnämne bör införas i skolan. Syftet med ämnet är
att skapa ett forum där eleverna kan diskutera
existentiella frågor samt frågor om demokrati och
demokratiska grundvärderingar etc.
I motion 2000/01:Sf25 av Magda Ayoub m.fl. (kd)
yrkande 1 anför motionärerna att en s.k.
personalistisk människosyn bör ligga till grund för
demokratin. Personalism är enligt vad som anförs i
motionen en helhetssyn på människan, utifrån vilken
man bör värna alla människors liv, frihet och
värdighet.
I yrkande 3 i samma motion samt i motion
2000/01:Sf645 av Magda Ayoub m.fl. (kd) yrkande 1
tas frågan om en värdegrund som bygger på den
kristna traditionen upp. Motionärerna anser att en
kristen människosyn och värdegrund ger skäl för
respekt för olika åsikter, empati och solidaritet,
för ett engagemang och ansvar som sträcker sig
utöver egenintresse, familjeband, kön, etnicitet,
religion m.m.
I motion 2000/01:Sf25 av Magda Ayoub m.fl. (kd)
yrkande 7 anför motionärerna att museerna har en
stor betydelse i arbetet för att motverka
främlingsfientlighet och rasism. Att ha en god
kännedom om sitt eget kulturarv är både en
förutsättning för att bygga upp sin egen identitet
och för att kunna respektera andras kulturer och
värden, anför motionärerna.
I samma motion yrkande 2 pekar motionärerna på
familjens centrala roll i rättssamhällets
uppbyggnad. Varje bärande värdesystem i ett
rättssamhälle bygger på en process av införlivande
av värden, värderingar och normer. Här har familjen
en mycket viktig roll att spela, enligt vad som
anförs i motionen.
I motion 2000/01:Sf611 av Lennart Daléus m.fl. (c)
yrkande 1 anförs att åtgärder för att motverka
segregationen i samhället måste vidtas.
Diskriminering måste motverkas på alla plan och i
alla sammanhang. Motionärerna pekar i detta
sammanhang även på att skolan har ett ansvar som
förmedlare av humanistiska värden.
Utskottets ställningstagande
Rasistiska och andra uppfattningar och värderingar,
som står i strid med principen om alla människors
lika värde, utgör ytterst en utmaning mot hela den
värdegrund som bär upp demokratin. Ett långsiktigt
och kontinuerligt arbete för att stärka de
demokratiska institutionerna och öka den
demokratiska medvetenheten hos medborgarna är därför
nödvändigt. Skolan utgör en nyckelinstitution i det
långsiktiga främjandet av demokratiska värden. Att
ytterligare utveckla skolans arbete med värde-
grundsfrågorna är därför viktigt. Inom skolan måste
dessutom kompetens och resurser finnas för att kunna
identifiera och konfrontera direkta uttryck för
rasism, homofobi och andra former av intolerans
liksom diskriminering, såväl från elevers och
lärares sida som från det omgivande samhället. I
gränslandet mellan utbildningssatsningar och
kulturpolitik finns möjligheter att vidta åtgärder
för att på lång sikt öka engagemanget för, och
insikten om, demokratins villkor.
Flera satsningar görs för att stärka
värdegrundsarbetet. Enligt vad som anges i
skrivelsen avser regeringen bl.a. att satsa
sammanlagt 12 miljoner kronor under de tre närmaste
åren för att inom värdegrundsområdet bredda och höja
skolväsendets vetenskapliga kunskapsbas och
kompetens samt göra forskningen mer tillgänglig.
Vidare pågår ett utvecklingsarbete för folkstyret,
bl.a. avser regeringen att avsätta ytterligare
projektmedel till lokal demokratiutveckling för
perioden t.o.m. 2002. Ett förslag till en nationell
handlingsplan för de mänskliga rättigheterna skall
presenteras hösten 2001. En interdepartemental
arbetsgrupp som har i uppgift att utarbeta ett
förslag till en nationell handlingsplan för de
mänskliga rättigheterna och ett första steg i
arbetet med en nationell handlingsplan för de
mänskliga rättigheterna har tagits i och med den
nyligen presenterade departementspromemorian
Mänskliga rättigheter i Sverige - en kartläggning
(Ds 2001:10).
Utskottet noterar även att skolministern
proklamerade 1999 som ett värdegrundsår och att ett
värdegrundsprojekt då initierades inom
Utbildningsdepartementet. Värdegrundsprojektet
konstaterade bl.a. att det behövdes tydligare
skrivningar om värdegrunden i läroplanerna.
Undersökningar har visat att bristen på tydliga mål
i läroplanerna försvårar för skolorna att vägleda
och påverka barns och ungas värdeutveckling. Hösten
2000 tillsatte regeringen en arbetsgrupp (U 2000:E)
för att se över läroplanerna som styrdokument. Den
har som huvuduppgift att ge förslag till hur de
övergripande målen i läroplanerna kan få större
genomslag i relation till andra styrdokument som
kursplaner och betygskriterier. Arbetsgruppen skall
avrapportera sitt arbete senast den 31 maj 2001.
Mot bakgrund av de åtgärder som vidtagits anser
utskottet inte att skäl finns för ett
tillkännagivande på värdegrundsområdet. Utskottet
avstyrker motionerna 2000/01:Sf25 yrkandena 1-3,
2000/01:Sf611 yrkande 1 samt 2000/01:Sf645 yrkande
1.
Angående ett nytt kärnämne vill utskottet påpeka
att en arbetsgrupp inom Utbildningsdepartementet
utrett förutsättningarna för en ändrad utformning av
vissa kärnämneskurser i gymnasieskolan.
Arbetsgruppen redovisade i januari 2001 sitt uppdrag
i promemorian En utveckling av gymnasieskolans
kärnämnen och överlämnade den till Gymnasiekommittén
2000 (dir. 2000:35) för vidare behandling. Utskottet
vill inte föregripa den fortsatta beredningen och
avstyrker sålunda motion 2000/01:Sf24 yrkande 13.
Vad gäller frågan om museernas roll för att
motverka främlingsfientlighet och rasism kan nämnas
att det i de kulturpolitiska målen i dag som ett mål
bl.a. anges att "det är ett kulturpolitiskt ansvar
att motverka försök att utnyttja kulturarvet i
diskriminerande syften" (prop. 1996/97:3, bet.
1996/97:KrU1, rskr. 1996/97:129). Det kan även
nämnas att det i regleringsbreven för de centrala
statliga museerna anges som ett mål att de skall
bidra till minskad diskriminering,
främlingsfientlighet och rasism. I detta sammanhang
bör även projektet Levande historia nämnas (jfr
avsnittet Informationssatsning och evenemang mot
rasism, främlingsfientlighet, homofobi och
diskriminering). Huvudsyftet med motion 2000/01:Sf25
yrkande 7 synes således redan tillgodosett, och
utskottet avstyrker sålunda yrkandet.
Mobbning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om
nollvision vid arbetet mot mobbning.
övriga frågor om mobbning.
Jämför reservationerna 27 (kd, c) och 28 (m,
kd, c, fp)
Motionerna
Frågan om nolltolerans mot mobbning tas upp i två
motioner, dels i motion 2000/01:Sf18 av Birgitta
Carlsson m.fl. (c) yrkande 5, dels i motion
2000/01:Sf25 av Magda Ayoub m.fl. (kd) yrkande 4.
I motion 2000/01:Sf23 av Bo Könberg m.fl. (fp)
yrkande 3 tar motionärerna upp frågan om mobbning.
Motionärerna föreslår ett antal åtgärder mot
mobbning. Bl.a. bör alla skolor ha åtgärdsplaner mot
mobbning och föräldrarna till både dem som mobbar
och blir mobbade bör informeras.
I motion 2000/01:Sf25 av Magda Ayoub m.fl. (kd)
yrkande 5 pekar motionärerna på behovet av en
nationell kampanj mot mobbning.
I yrkande 6 i samma motion pekar motionärerna
på att Statens skolverk, enligt skrivelsen,
fått i uppdrag att vidta åtgärder och göra
riktade insatser mot främlingsfientlighet,
rasism och homofobi samt etniskt och sexuellt
relaterad mobbning. Motionärerna anser att
"mobbning på grund av trosbekännelser" bör
läggas till.
Utskottets ställningstagande
Att förebygga och motverka alla former av rasism,
homofobi och sexuella trakasserier liksom all slags
diskriminering är en ytterst angelägen uppgift. I
skrivelsen nämns särskilt att Statens skolverk har
fått i uppdrag att vidta åtgärder och göra riktade
insatser för att komma till rätta med eventuella
missförhållanden i skolan när det gäller
främlingsfientlighet, rasism och homofobi samt
etniskt och sexuellt relaterad mobbning. I
skrivelsen sägs också att åtgärder kommer att vidtas
för att ytterligare utveckla
kvalitetsredovisningarna som ett effektivt
instrument i uppföljningen av i vad mån skolorna når
uppsatta mål, t.ex. när det gäller arbetet mot
kränkande behandling.
Riksdagen har tidigare behandlat frågor om
nollvision som mål i arbetet för att motverka
mobbning. Riksdagen har avslagit dessa yrkanden
bl.a. med motiveringen att tydliga föreskrifter mot
mobbning och annan kränkande behandling i dag finns
i skolans styrdokument såsom skollag och läroplaner
(bet. 1999/2000:UbU15).
Vidare tillsattes 1999 Skollagskommittén (dir.
1999:15) för att göra en översyn av
skollagstiftningen. Kommittén skall enligt
direktivet bl.a. göra en översyn och vid behov
föreslå förändringar för att stärka barns, ungdomars
och vuxnas säkerhet, skydd och trygghet i
barnomsorgs- och skolverksamheten. I direktivet
pekas särskilt frågor om kränkande behandling ut.
Kommittén kommer att lämna sina förslag i september
2001.
Med anledning av det ovan angivna och då utskottet
inte vill föregripa Skollagskommitténs förslag
avstyrker utskottet motionerna 2000/01:Sf18 yrkande
5, 2000/01:Sf23 yrkande 3 samt 2000/01:Sf25
yrkandena 4 och 5. Vidare förutsätter utskottet att
man inom skolvärlden uppmärksammar all mobbning,
således även på grund av trosbekännelse. Motion
2000/01:Sf25 yrkande 6 avstyrks.
Arbetets koppling till
migrationspolitiken
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om
- kopplingar till migrationspolitiken.
Jämför reservation 29 (v, mp).
Motionerna
I motion 2000/01:Sf22 av Kalle Larsson m.fl. (v)
yrkande 2 anför motionärerna att flyktingpolitiken
ger viktiga signaler vad gäller människors lika
värde och anser därför att Sverige skall verka
kraftfullt i EU för en solidarisk och human
flyktingpolitik. Arbetet mot rasism,
främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering
kräver en generös flyktingpolitik, anser
motionärerna.
I motion 2000/01:Sf24 av Kerstin-Maria Stalin och
Yvonne Ruwaida (mp) yrkande 4 anser motionärerna att
Sverige bör ratificera ILO-konventionen The
International Convention on the Protection of the
Rights of All Migrant Workers and Members of Their
Families.
I samma motions yrkande 5 anför motionärerna att
det finns risker för kränkning av de mänskliga
rättigheterna i och med Schengenavtalet.
Motionärerna framhåller att Sverige på ett
konsekvent sätt måste följa de konventioner som har
undertecknats.
Utskottets ställningstagande
Flera avgränsningar görs i skrivelsen, vilket
utskottet har full förståelse för. Bl.a. faller
migrationspolitiken utanför de områden som behandlas
här. I skrivelsen sägs emellertid även att det finns
samband och kopplingar av olika slag mellan å ena
sidan asyl- och invandringspolitikens utformning, å
andra sidan attityder och förhållningssätt i Sverige
som är relaterade till förekomsten av rasism,
främlingsfientlighet och etnisk diskriminering.
Utskottet anser att asyl- och invandringspolitiken
bör präglas av humanitet och respekt för principen
om alla människors lika värde. Utskottet anser
vidare att regeringen verkar för en human och
solidarisk flyktingpolitik i EU och kan i detta
sammanhang inte se något skäl för riksdagen att
särskilt uttala detta. Vidare förutsätter utskottet
att Sverige följer de konventioner man anslutit sig
till samt att nya relevanta konventioner
uppmärksammas. Med detta avstyrker utskottet
motionerna 2000/01:Sf22 yrkande 2 och 2000/01: Sf24
yrkandena 4 och 5.
Utskänkningstillstånd
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkande om
utskänkningstillstånd.
Jämför reservation 30 (mp).
Motionen
I motion 2000/01:Sf24 av Kerstin-Maria Stalin och
Yvonne Ruwaida (mp) yrkande 17 tar motionärerna upp
indragning av utskänkningstillstånd vid olaga
diskriminering. De anser att det skulle vara
positivt om det ställdes som ett tillståndsvillkor
att tillståndsinnehavaren följde
antidiskrimineringslagarna.
Utskottets ställningstagande
Enligt alkohollagen får serveringstillstånd endast
meddelas den som visar att han eller hon med hänsyn
till sina personliga och ekonomiska förhållanden och
omständigheter i övrigt är lämplig att utöva
verksamheten. Vid tillståndsprövningen skall
särskild hänsyn tas till om sökanden är laglydig och
benägen att fullgöra sina skyldigheter mot det
allmänna (lämplighetsprövning). Om en
tillståndsinnehavare i sin restaurangverksamhet,
eller anställda i verksamheten, fälls för brottet
olaga diskriminering innebär det att
serveringstillståndet kan ifrågasättas. Detta är ett
brott som har anknytning till restaurangrörelsen och
måste bedömas som allvarligt.
I skrivelsen nämns att berörda tillståndsgivande
myndigheter och näringsidkare inom
restaurangbranschen skall uppmärksammas på att
bestämmelserna i alkohollagen innebär att
serveringstillståndet kan dras in om en
tillståndsinnehavare i sin restaurangverksamhet,
eller anställda i verksamheten, fälls för brottet
olaga diskriminering. Med detta avstyrks motion
2000/01:Sf24 yrkande 17.
Utbildning och granskning av polis
och väktare
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om
utbildning och granskning av polis
och väktare.
Jämför reservation 31 (mp).
Motion
Frågan om utbildning och granskning av polis och
väktare tas upp i tre yrkanden i motion 2000/01:Sf24
av Kerstin-Maria Stalin och Yvonne Ruwaida (mp).
Dels anser motionärerna att större satsningar för
att öka medvetenheten om fördomar och diskriminering
måste göras vid utbildningen av polisen (yrkande 8).
Dels anser motionärerna att utbildningen av
ordningsvakter och väktare bör förbättras och
utformas så att diskriminering o.d. motverkas
(yrkande 9). Slutligen anser motionärerna att en
granskningsinstans för anmälningar mot
ordningsvakter med polisiära befogenheter bör
inrättas (yrkande 10).
Utskottets ställningstagande
I juni 2000 presenterade Rikspolisstyrelsen en
strategi för polisens arbete med frågor som har
anknytning till rasism och främlingsfientlighet samt
homofobiska brott. Syftet är att de polisanställda
skall ha god kunskap om grunden för denna typ av
brott och om situationen för de grupper som utsätts
för dem. Strategin definierar några nyckelområden
där polisväsendet behöver vidta åtgärder. Det
betonas också att en framgångsrik brottsbekämpning
inom området förutsätter ett system av heltäckande
åtgärder på både central och lokal nivå.
Rikspolisstyrelsen har också gett polismyndigheterna
direktiv för hanteringen av brott med aktuella
motiv. I sina reviderade planeringsförutsättningar
för 2001-2003 anför Rikspolisstyrelsen att det inom
området rasistiska, främlingsfientliga,
antisemitiska och homofobiska brott är angeläget att
polismyndigheterna organiserar arbetet och skapar
rutiner som gör att sådana brott kan upptäckas redan
när brottsanmälan tas upp. Alla brott där det kan
finnas sådana motiv skall, enligt skrivelsen, tas
fram och behandlas med förtur.
Angående frågan om väktare och ordningsvakter
pågår för närvarande inom Justitiedepartementet en
övergripande översyn av användningen av
ordningsvakter och väktare, deras arbetsuppgifter
och befogenheter.
Med hänsyn till de åtgärder som vidtagits och den
pågående översynen avstyrker utskottet motion
2000/01:Sf24 yrkandena 8-10.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Med hänvisning till de motiveringar som framförs
under Utskottets överväganden föreslår utskottet att
riksdagen fattar följande beslut:
1. Skrivelsen
Riksdagen lägger regeringens skrivelse
2000/01:59 till handlingarna.
2. Diskrimineringslagstiftningen
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf20
yrkande 2 och 2000/01:Sf24 yrkande 1.
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Berit
Andnor (s), Bo Könberg (fp), Margit Gennser (m),
Maud Björnemalm (s), Anita Jönsson (s), Ulla
Hoffmann (v), Rose-Marie Frebran (kd), Gustaf von
Essen (m), Mariann Ytterberg (s), Göran Lindblad
(m), Lennart Klockare (s), Ronny Olander (s),
Cecilia Magnusson (m), Kerstin-Maria Stalin (mp),
Birgitta Carlsson (c), Magda Ayoub (kd) och Kalle
Larsson (v).
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.
1. Diskrimineringslagstiftningen (punkt 2)
av Margit Gennser, Gustaf von Essen, Göran
Lindblad och Cecilia Magnusson (alla m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 1. Därmed
bifaller riksdagen motion 2000/01:Sf20 yrkande 2 och
avslår motion 2000/01:Sf24 yrkande 1.
Ställningstagande
I dagsläget råder det dessvärre inte någon tvekan om
att diskriminering utgör ett problem i det svenska
samhället. Möjligheterna att påverka mänskligt
beteende med politiskt beslutsfattande är samtidigt
begränsade. Icke desto mindre är det en grundval för
ett humanistiskt och demokratiskt samhälle att varje
människa bemöts med respekt för det han eller hon
är.
Vår slutsats blir därför att lagstiftning kan vara
befogad för att hävda den enskildes rätt och
okränkbarhet. Vi anser att
diskrimineringslagstiftningen bör samordnas. Det är
därför med tillfredsställelse som vi noterar att
regeringen börjat tänka i dessa banor. Vi anser att
förslaget om en samordning av
diskrimineringslagstiftningen inte får stanna vid
tanken, utan att den bör omsättas i praktisk
handling.
2. Diskrimineringslagstiftningen (punkt 2)
av Kerstin-Maria Stalin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 2. Därmed
bifaller riksdagen motion 2000/01:Sf24 yrkande 1 och
avslår motion 2000/01:Sf20 yrkande 2.
Ställningstagande
Regeringen avser att låta utreda möjligheterna till
en generell lagstiftning mot diskriminering som
omfattar alla eller flertalet diskrimineringsgrunder
och samhällsområden. Vår ståndpunkt är att alla
diskrimineringsgrunder skall omfattas. Det är
viktigt att undvika att könsdiskriminering ännu en
gång hålls utanför en förbättring av lagarna mot
diskriminering.
3. Ombudsmännen (punkt 3)
av Margit Gennser (m), Rose-Marie Frebran (kd),
Gustaf von Essen (m), Göran Lindblad (m), Cecilia
Magnusson (m), Birgitta Carlsson (c) och Magda
Ayoub (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 3. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2000/01:Sf18 yrkande
4, 2000/01:Sf20 yrkande 1, 2000/01:Sf21 yrkande 3
och 2000/01:Sf25 yrkande 12.
Ställningstagande
I skrivelsen redovisas bl.a. att regeringen avser
att ge tilläggsdirektiv till den utredning som ha
till uppgift att utreda ett utvidgat skydd mot
diskriminering (N 2001:01) om att också överväga
frågan om en sammanslagning av några eller samtliga
ombudsmän som är underställda regeringen. Vi anser
att ombudsmännen skall slås ihop till en gemensam
myndighet. Vi vill understryka att en sammanslagning
även bör omfatta jämställdhetsfrågorna.
Vi anser vidare att möjligheten att ombudsmännen
underställs riksdagen, i stället för som i dag
regeringen, borde ses över. Om ombudsmän
underställdes riksdagen skulle ombudsmännens roller
kraftigt förstärkas och förtroendet för dem hos
allmänheten öka. Detta bör behandlas av den
utredning som nu utreder en sammanslagning av
ombudsmännen.
4. DO:s ansvar för opinionsbildning (punkt 4)
av Rose-Marie Frebran och Magda Ayoub (båda kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 4. Därmed
bifaller riksdagen motion 2000/01:Sf25 yrkande 11.
Ställningstagande
Vår grundsyn om alla människors lika och absoluta
värde innebär en skyldighet att ständigt och i alla
sammanhang ta avstånd från och motverka
diskriminering, främlingsfientlighet och rasism. Vi
anser att Ombudsmannen mot etnisk diskriminering bör
ha ett speciellt ansvar och fungera som motor i
opinionsbildningen mot dessa företeelser.
5. Tillsyn över högskolan (punkt 5)
av Kerstin-Maria Stalin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 5. Därmed
bifaller riksdagen motion 2000/01:Sf24 yrkande 7.
Ställningstagande
Enligt skrivelsen är det Högskoleverket som i
framtiden skall utöva tillsyn över huruvida
högskolorna och universiteten lever upp till
diskrimineringslagarna. Studenternas rättsskydd
kommer inte att kunna stärkas på så vis. Vi föreslår
därför att tillsynen även här skall utövas av de
ombudsmän (eller den samlade ombudsmannen) som finns
till för att motverka diskriminering. Vi anser att
det vore märkligt om ombudsmännen skulle utöva
tillsyn över allt förutom högskolan.
6. Hets mot homosexuella (punkt 6)
av Ulla Hoffmann (v), Kerstin-Maria Stalin (mp),
Birgitta Carlsson (c) och Kalle Larsson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 6. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2000/01:Sf18 yrkande 1
och 2000/01:Sf22 yrkande 6 och avslår motion
2000/01:Sf25 yrkande 10.
Ställningstagande
Vi välkomnar att regeringen i skrivelsen öppnar för
möjligheten att också homosexuella skall inbegripas
i lagen om hets mot folkgrupp. Det finns starka skäl
som talar för kriminalisering av hets mot
homosexuella. Det gäller bl.a. att göra människor
medvetna om att det förekommer diskriminering och
hets mot homosexuella. Lagen om hets mot folkgrupp
har gjort att anmälningarna mot dessa typer av brott
har ökat. En kriminalisering av hets mot
homosexuella skulle sannolikt ha samma funktion.
Vi menar dock att regeringens initiativ inte är
tillräckligt, utan vill komplettera lagen om hets
mot folkgrupp genom ytterligare vidgning för att
gälla också bisexuella. Vi anser därför att
regeringen i pågående beredning av ny lagstiftning
bör utgå från att lagen skall utvidgas på ett sådant
sätt att lagen om hets mot folkgrupp skall gälla
hets mot personer på grund av deras sexuella
läggning.
7. Hets mot homosexuella (punkt 6)
av Rose-Marie Frebran och Magda Ayoub (båda kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 7. Därmed
bifaller riksdagen motion 2000/01:Sf25 yrkande 10
och avslår motionerna 2000/01:Sf18 yrkande 1 och
2000/01:Sf22 yrkande 6.
Ställningstagande
Eftersom det i dag inte är straffbart att uttrycka
hot eller missaktning mot homosexuella som grupp,
anser regeringen att det finns skäl som talar för en
kriminalisering av hets mot homosexuella som grupp.
Vi har krävt ett starkare skydd för de mänskliga
fri- och rättigheterna och därmed ett tydligt
diskrimineringsskydd för människans integritet
oberoende bl.a. av sexuell identitet. Vi delar
sålunda regeringens uppfattning att det är viktigt
att skydda homosexuella, som alla andra medborgare,
mot våld och hets.
Vi anser vidare att det är angeläget att
avvägningen mellan å ena sidan religionsfriheten och
yttrandefriheten och å andra sidan behovet av skydd
för minoriteter görs med omsorg. Det måste vara
möjligt att offentligt diskutera olika livsstilar
eller livsåskådningar. Vi anser att det därför är
viktigt att inte genom lagstiftning träda
religionsfriheten förnär.
8. Begreppet ras (punkt 7)
av Kerstin-Maria Stalin (mp).
Jag anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 8. Därmed
bifaller riksdagen motion 2000/01:Sf24 yrkande 6.
Ställningstagande
Miljöpartiets motion Begreppet ras i lagstiftningen,
1996/97:K535, om att omdefiniera de delar i vår
författning där ordet ras förekommer bifölls, men
har ännu inte genomförts. Det finns inte någon
vetenskaplig grund för att dela upp människor i
skilda raser och därför ingen anledning att använda
begreppet ras i författningstexter. Ideologier som
bygger på en sådan tro delar upp människor efter
ytliga egenskaper som t.ex. hudfärg. Vi anser att
beslutet om att ta bort ordet ras ur lagstiftningen
bör genomföras.
9. Övriga frågor om diskriminering i
arbetslivet (punkt 8)
av Birgitta Carlsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 9. Därmed
bifaller riksdagen motion 2000/01:Sf18 yrkandena 2
och 3 och avslår motionerna 2000/01:Sf23 yrkande 4 i
denna del och 2000/01:Sf24 yrkande 11.
Ställningstagande
Historiskt sett har arbetslinjens tillämpning inom
svensk politik varit vägledande. Yrkesrollen eller
den position som man haft på sin arbetsplats har
varit grunden för individers möjligheter att påverka
sin vardag och därigenom även möjligheterna att
förverkliga sitt livsprojekt.
En av de viktigaste åtgärderna för att minska
segregeringen i samhället är att öka
förutsättningarna för deltagande i arbetslivet.
Detta kan ske genom att invandrade personer direkt
vid mottagandet erhåller en arbetspraktik och i
kombination med denna praktik ges möjlighet att
studera svenska språket. Samhället kan vidare
genomföra en validering (utvärdering och jämförelse)
mellan kompetensen och utbildningsnivåerna hos
enskilda utomnordiska medborgare och det svenska
utbildningssystemet. En annan åtgärd som bör vidtas
är att införa s.k. övergångsarbetsmarknader där
arbetslösa som befinner sig i eller riskerar att
hamna i långtidsarbetslöshet ges tillgång till
arbetsmarknaden genom att arbetsgivare under en
övergångsperiod får nedsatta arbetsgivaravgifter.
Detta skulle öka möjligheterna främst rörande
osäkerhet kring den arbetssökandes kompetens på
grund av en utbildning i ett utomnordiskt land och
statistisk diskriminering där hela grupper av
utomnordiska medborgare tillskrivs egenskaper och
kunskaper på grund av att en majoritet besitter
dessa. Här finns möjlighet för arbetsgivaren att
lära känna den kompetens som enskilda utomnordiska
medborgare besitter.
Vi anser att principen om lika behandling på
arbetsmarknaden oavsett kön, ålder, etnicitet,
hudfärg, sexuell läggning, politisk eller religiös
övertygelse bör vara vägledande.
10. Övriga frågor om diskriminering i
arbetslivet (punkt 8)
av Bo Könberg (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 10. Därmed
bifaller riksdagen motion 2000/01:Sf23 yrkande 4 i
denna del och avslår motionerna 2000/01:Sf18
yrkandena 2 och 3 och 2000/01:Sf24 yrkande 11.
Ställningstagande
Regeringen vill ge AMS ett särskilt uppdrag om bl.a.
utbildningssatsningar riktade till arbetsförmedlare
och annan personal inom AMV rörande såväl
mekanismerna bakom diskriminering som de gällande
reglerna på området.
Vi anser att uppdragets omfång och innehåll är
klart otillfredsställande. Flera rapporter och
undersökningar (Riksdagens revisorer, Institutet för
arbetsmarknadspolitisk utvärdering IFAU, utredningen
om brandkatastrofen i Göteborg) har beskrivit den
känsla av frustration, missnöje och ibland intensiv
misstänksamhet som har spritt sig i
invandrarbefolkningen när det gäller kontakterna med
myndigheterna, och då oftast relationerna med
arbetsförmedlingar.
I ljuset av dessa dystra beskrivningar menar vi
som socialliberaler att radikala grepp behövs för en
ändring av attityderna. Det gäller t.ex. uppmaningar
riktade till AMS, länsarbetsnämnder och
arbetsförmedlingar att etablera kontinuerliga
kontakter med invandrarorganisationer i trakten.
Studiedagar, konferenser och seminarier i vilka
invandrarna får rollen av lärare och samtalsledare
medan arbetsförmedlare och andra tjänstemän intar
positionen av elever skulle väsentligt förbättra
kommunikationen mellan de berörda. För att en gång
för alla göra slut på fördomarna som automatiskt gör
invandraren till passivt objekt för åtgärder och
program behöver myndigheterna själva börja ta del av
de erfarenheter som fyller den diskriminerades
vardag.
11. Övriga frågor om diskriminering i
arbetslivet (punkt 8)
av Kerstin-Maria Stalin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 11. Därmed
bifaller riksdagen motion 2000/01:Sf24 yrkande 11
och avslår motionerna 2000/01:Sf18 yrkandena 2 och 3
och 2000/01:Sf23 yrkande 4 i denna del.
Ställningstagande
Statliga myndigheter skall sedan förra året upprätta
handlingsplaner för att främja etnisk mångfald på
arbetsplatsen samt motverka alla former av
diskriminering. Tyvärr framgår det inte i
regeringens skrivelse hur arbetet skall följas upp
och utvärderas.
I likhet med jämställdhetsplaner bör arbetsplatser
med fler än tio anställda ta fram mångfaldsplaner.
Krav om detta bör införas i lagen.
12. Könsperspektiv (punkt 9)
av Ulla Hoffmann och Kalle Larsson (båda v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 3. Därmed
bifaller riksdagen motion 2000/01:Sf22 yrkande 3.
Ställningstagande
Skrivelsen avgränsas till att inte behandla
diskriminering på grund av kön, vilket vi anser vara
rimligt. Men det är inte samma sak som könsblindhet.
Att blunda för att kvinnor och män med annan
etnicitet än majoritetssamhället drabbas olika av
rasism och främlingsfientlighet leder till
ytterligare förtryck av invandrade kvinnor. Att
blunda för manliga respektive kvinnliga
homosexuellas ofta olika situation vad gäller
homofobi leder bara till ett osynliggörande. Att
inte se att kvinnor och män i de rasistiska och
främlingsfientliga organisationerna har olika roller
är att inte kunna hitta utvägar för alla ur dessa
miljöer. Framför allt är detta angeläget när det
gäller det kommande arbetet; vi menar att det i
redogörelsen saknas förslag till åtgärder. Vi anser
att det är viktigt att lyfta fram det faktum att
det, även vad gäller rasism, främlingsfientlighet
och homofobi, finns ett könsperspektiv och inte
bara att nämna det i förbifarten.
13. Bisexuella, transsexuella och transvestiter
(punkt 10)
av Ulla Hoffmann och Kalle Larsson (båda v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde
ha följande lydelse:
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 13. Därmed
bifaller riksdagen motion 2000/01:Sf22 yrkande 4.
Ställningstagande
Regeringen anger på flera ställen i skrivelsen att
homofobi skall bekämpas, vilket vi ser som utmärkt.
Vi menar dock att det är viktigt att inte
osynliggöra bisexuella och transpersoner som också
de drabbas av fördomar och diskriminering. Därför
bör också dessa grupper ingå i de diskussioner som
förs inom ramen för värdegrunden i skolan, i
prioriteringen inom rättsväsendet och i utbildningen
av nyckelpersoner som anges i handlingsplanen.
14. Informationssatsningar m.m. (punkt 11)
av Ulla Hoffmann och Kalle Larsson (båda v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde
ha följande lydelse:
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 14. Därmed
bifaller riksdagen motion 2000/01:Sf22 yrkandena 1
och 7 och avslår motionerna 2000/01:Sf21 yrkande 1,
2000/01:Sf23 yrkande 2 och 2000/01:Sf24 yrkandena
12, 14 och 15.
Ställningstagande
En bodelning bör göras mellan vad som är statens
uppgift och vad som är partiers,
frivilligorganisationers och enskildas uppgift i det
kommande arbetet. Det bör tydligt anges att staten
genom sina myndigheter direkt skall motarbeta
diskriminering dvs. handlandet att diskriminera
någon annan människa. När det gäller rasism och
främlingsfientlighet handlar det om åsikter och
människosyn, varför det är principiellt
problematiskt och sällan särskilt effektivt att
staten på ett direkt sätt arbetar mot dessa.
Vidare är det vår uppfattning att det inte är
verkningsfullt och ibland kontraproduktivt att
driva dessa angelägna frågor i form av kampanjer
eller jippon. Vi vill med detta säga att vi
visserligen inte motsätter oss manifestationer och
musikgalor för att ge det etablerade samhället och
människor i allmänhet forum att visa sin tro på
människors lika värde, men att vi inte anser det
vara en angelägen uppgift för staten att bistå med
riktade bidrag. Satsningen på en stiftelse som skall
inrättas under namnet Artister mot nazister bör
därför avvisas.
15. Informationssatsningar m.m. (punkt 11)
av Bo Könberg (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 11
borde ha följande lydelse:
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 15. Därmed
bifaller riksdagen motion 2000/01:Sf23 yrkande 2 och
avslår motionerna 2000/01:Sf21 yrkande 1,
2000/01:Sf22 yrkandena 1 och 7 och 2000/01:Sf24
yrkandena 12, 14 och 15.
Ställningstagande
Som framkommer av skrivelsen pågår i dag ett viktigt
arbete med analys och uppvärdering av etiska
ställningstaganden på samhällets offentliga arenor,
i de institutioner, myndigheter och organisationer
som ger struktur till vardagens samtal och
handlingar. I detta sammanhang vill vi påpeka att
stora brister förekommer i diskussionen om den
mycket grymma intolerans som har sina rötter i
kommunismen. Det räcker inte med de hänvisningar
till stalinismen som skrivelsen innehåller.
Trots Berlinmurens fall har politiska
ställningstaganden som försöker ursäkta kommunismens
brott mot mänskliga rättigheter fortfarande stor
spridning i hela världen. I kampanjen Levande
historia och i de svensk initierade konferenserna om
intoleransen bör vänsterrevisionismen bli objekt för
ständiga analyser och allt djupare avslöjanden.
16. Informationssatsningar m.m. (punkt 11)
av Kerstin-Maria Stalin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 11
borde ha följande lydelse:
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 16. Därmed
bifaller riksdagen motion 2000/01:Sf24 yrkandena 12,
14 och 15 och avslår motionerna 2000/01:Sf21 yrkande
1, 2000/01:Sf22 yrkandena 1 och 7 och 2000/01:Sf23
yrkande 2.
Ställningstagande
En tydlig eurocentrism genomsyrar regeringens
skrivelse. De folkmord som har ägt rum i de delar av
världen varifrån många svenskar med
invandrarbakgrund kommer uppmärksammas dåligt.
Kolonialismens illgärningar och aktuella folkmord
som förra decenniets folkmord i Rwanda och i före
detta Jugoslavien glöms bort. Det behövs en satsning
på forskning och utbildningsprojekt som tar upp,
belyser och analyserar orsakerna och konsekvenserna
av kolonialismen och de ovannämnda folkmorden.
Vidare anser vi att det arbete som Forum för
levande historia förväntas driva är vällovligt men
långt ifrån tillräckligt. Den antirasistiska
rörelsen bör få i uppdrag att driva ett nationellt
antirasistiskt center. Medel bör tilldelas så att
centret kan bildas och drivas samt för att öppna en
fond för konkreta aktiviteter som syftar till att
motverka diskriminering.
Vi anser också att en årlig återkommande nationell
konferens mot rasism och diskriminering behövs. Den
kan organiseras inom ramen för ett antirasistiskt
center.
17. Organisationernas roll (punkt 12)
av Bo Könberg (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 12
borde ha följande lydelse:
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 17. Därmed
bifaller riksdagen motion 2000/01:Sf23 yrkandena 1
och 5 och avslår motionerna 2000/01:Sf19 och
2000/01:Sf24 yrkande 3.
Ställningstagande
På flera punkter föreligger det skillnader mellan
regeringens och vår uppfattning om arbetet med
aktuella frågor om intolerans. Den viktigaste
skiljelinjen återfinns i relationen mellan det
offentliga Sverige och de grupper och individer som
kan och vill agera mot alla former av intolerans. Vi
tror på ställningstaganden och aktioner utformade
och genomförda underifrån och upp, med utgångspunkt
i initiativ och handlingar som den enskilde
invånaren och små lokala grupper står för.
De delar i regeringens skrivelse som avser den
vardagliga dialogen och samverkan mellan å ena sidan
beslutande och verkställande instanser och å andra
sidan invånare är oftast för svagt formulerade. En
decentralisering av antidiskrimineringspolitiken är
nödvändig. Arenor för egen makt och generös
finansiering av underifrån kommande initiativ och
aktioner bör ge bättre resultat än kostsamma
centraliserade och hierarkiskt anordnade satsningar.
Vidare har regeringen under år 2000 gett
Integrationsverket flera uppdrag med syfte att
intensifiera verkets förebyggande arbete mot
intolerans.
De bästa aktörerna i kampen mot alla former av
diskriminering är de berörda människorna själva.
Integrationsverket kan antagligen vinna en helt
berättigad position i en "Empowerment"-process först
när denna myndighet skapar arenor på vilka de
diskriminerade kan spela en huvudroll. Ett sådant
verk skulle snarare vara en katalysator, en medlare
och förmedlare av kunskap och kontakter än en
myndighet som uppifrån verkställer färdigt
formulerade planer och program. För att kunna spela
denna roll behöver verket en helt annan ekonomi än
det har nu. Hela beloppet som Integrationsverket
årligen kan dela till landets alla
invandrarorganisationer ligger på en mycket låg
nivå, ca 20 miljoner kronor.
18. Organisationernas roll (punkt 12)
av Kerstin-Maria Stalin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 12
borde ha följande lydelse:
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 18. Därmed
bifaller riksdagen motion 2000/01:Sf24 yrkande 3 och
avslår motionerna 2000/01:Sf19 och 2000/01:Sf23
yrkandena 1 och 5.
Ställningstagande
NGO:er som arbetar med diskrimineringsfrågor bör få
en rimlig chans att delta i FN:s världskonferens mot
rasism i Sydafrika hösten 2001 (WCAR). Vi anser att
resurser bör tilldelas specifikt till dessa
organisationer så att deras deltagande kan bli
möjligt.
19. Kommunernas roll (punkt 13)
av Bo Könberg (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 13
borde ha följande lydelse:
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 19. Därmed
bifaller riksdagen motion 2000/01:Sf23 yrkande 4 i
denna del och avslår motionerna 2000/01:Sf24 yrkande
18 och 2000/01:Sf635.
Ställningstagande
När det gäller stöd för lokalt arbete, stöd till
brottsoffer, rådgivning och stöd till kommuner och
lokalt brottsförebyggande arbete är dialogen med
minoriteterna oerhört värdefull. Att köpa
kunskapstjänster om antidiskriminering direkt från
de berörda gruppernas experter och konsulter är ett
sätt att i praktiken försvåra diskrimineringen.
Detta är ett sätt att bryta den roll av passiv
mottagare av åtgärder som minoriteterna ofta får.
Här får i stället personer från minoritetsgrupperna
en aktiv roll som lärare och kunskapsförmedlare.
20. Kommunernas roll (punkt 13)
av Kerstin-Maria Stalin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 13
borde ha följande lydelse:
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 20. Därmed
bifaller riksdagen motion 2000/01:Sf24 yrkande 18
och avslår motionerna 2000/01:Sf23 yrkande 4 i denna
del och 2000/01:Sf635.
Ställningstagande
Vi delar regeringens positiva syn på
diskrimineringsbyråernas verksamhet. Men vi vill
dessutom föreslå lokala diskrimineringsombudsmän,
som kan cementera de olika ombudsmännens roll och
verkan.
21. Antidiskrimineringsklausul (punkt 14)
av Margit Gennser, Gustaf von Essen, Göran
Lindblad och Cecilia Magnusson (alla m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde
ha följande lydelse:
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 21. Därmed
bifaller riksdagen motion 2000/01:Sf21 yrkande 2 och
avslår motion 2000/01:Sf24 yrkandena 2 och 16.
Ställningstagande
I skrivelsen redovisar regeringen t.ex.
antidiskrimineringsklausuler vid offentlig
upphandling som instrument som mer aktivt bör kunna
användas i arbetet för att motverka diskriminering.
Det är enligt vår uppfattning inte acceptabelt
att man i Sverige bygger upp system som innehåller
dubbla eller tredubbla påföljder eller
sanktionsmöjligheter. Det är framför allt inte
acceptabelt om detta leder till att man skapar ett
eget rättsväsende vid sidan av det domstolsväsende
som finns för att tillämpa av Sveriges riksdag
antagna lagar. Detta vore ett brott mot
grundläggande demokratiska principer och skulle i
förlängningen kunna leda till att politiker och
politiska organ i ökande utsträckning får
rättsvårdande uppgifter. Detta vore synnerligen
allvarligt.
Det är av avgörande betydelse att alla typer av
sanktionsåtgärder eller andra ingripande åtgärder
från samhällets sida har ett otvetydigt stöd i
lagstiftningen och att de kan bli föremål för
rättslig prövning genom t.ex. överklagande.
22. Antidiskrimineringsklausul (punkt 14)
av Kerstin-Maria Stalin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 14
borde ha följande lydelse:
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 22. Därmed
bifaller riksdagen motion 2000/01:Sf24 yrkandena 2
och 16 och avslår motion 2000/01:Sf21 yrkande 2.
Ställningstagande
Vi anser att regeringen bör, inför FN:s
världskonferens mot rasism i Sydafrika hösten 2001
(WCAR), uttala att antidiskrimineringsklausuler inte
utgör handelshinder och verka för att det skrivs in
i konferensens slutdokument. Sverige har ratificerat
FN:s konventioner mot diskriminering. Det blir
därmed fel att i efterhand påstå att ett aktivt
arbete mot diskriminering utgör handelshinder.
Vidare anser vi att antidiskrimineringsklausuler
vid offentlig upphandling kan och bör användas. Det
är ett viktigt verktyg för att motverka
diskriminering. Sådana klausuler har prövats i till
exempel Storbritannien, USA och Kanada. Enligt EG-
kommissionens meddelande (KOM [98] 143) är en sådan
klausul förenlig med gällande EG-rätt. Statens alla
upphandlingar bör innehålla en klausul där
leverantören åtar sig att inte bryta mot någon av de
gällande diskrimineringslagarna. Därutöver bör
klausulen klarlägga att staten förbehåller sig
rätten att häva avtalet med en leverantör som
överträder förbuden.
23. Värdegrunden (punkt 15)
av Margit Gennser (m), Rose-Marie Frebran (kd),
Gustaf von Essen (m), Göran Lindblad (m), Cecilia
Magnusson (m) och Magda Ayoub (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde
ha följande lydelse:
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 23. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2000/01:Sf25 yrkandena
1-3 och 2000/01:Sf645 yrkande 1 och avslår
motionerna 2000/01:Sf24 yrkande 13 och 2000/01:Sf611
yrkande 1.
Ställningstagande
Vår politik tar sin utgångspunkt i en helhetssyn på
människan som innebär att alla människor har samma
absoluta och okränkbara värde oavsett kön, ålder,
social position, etnisk tillhörighet eller sexuell
identitet. Vi vill solidarisera oss med de svaga och
förtryckta samt ansvarigt värna och förvalta djur,
växter och jordens resurser. Vi vill bygga
demokratin på denna människosyn och värdegrund.
Denna värdegrund bör även prägla beteendet
medborgare emellan. Människosynen och värdegrunden
är grunden för tolerans. En kristen människosyn och
värdegrund ger skäl för respekt för olika åsikter,
empati och solidaritet, för ett engagemang och
ansvar som sträcker sig utöver egenintresse,
familjeband, kön, etnicitet, religion, osv.
Samtidigt måste samhället vara vaksamt mot
tendenser till intolerans och ta dessa på allvar. I
en rättsstat får aldrig hot, hets, psykiskt och
fysiskt våld eller förföljelse accepteras, inte mot
någon av något som helst skäl. Extremistiska
gruppers hat och trakasserier exempelvis mot
invandrare är tyvärr verklighet i Sverige. Samhället
är redan i dag vaksamt mot grupper med rasistiska
och främlingsfientliga drag genom lagen om hets mot
folkgrupp. Riksdagen har i detta fall gjort en
avvägning mellan yttrandefrihetsintresset och olika
gruppers behov av skydd.
Vidare är det så att ett rättssamhälles uppbyggnad
är en långsiktig process som förutsätter
allmänhetens delaktighet och deltagande. Varje
bärande värdesystem i ett rättssamhälle bygger på en
process av införlivande av värden, värderingar och
normer. Familjens centrala roll innebär att en i sin
helhet god familjepolitik är en grundläggande
förutsättning för detta viktiga arbete. Detta sker
bäst genom att barn får växa upp i trygga familjer
som kan föra över normer och hjälpa barnen att bygga
upp en inre kontroll som gör det lättare att stå
emot frestelsen att bryta mot de regler som bygger
upp samhället.
24. Värdegrunden (punkt 15)
av Birgitta Carlsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 15
borde ha följande lydelse:
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 24. Därmed
bifaller riksdagen motion 2000/01:Sf611 yrkande 1
och avslår motionerna 2000/01:Sf24 yrkande 13,
2000/01:Sf25 yrkandena 1-3 och 2000/01:Sf645 yrkande
1.
Ställningstagande
Segregationen mellan familjer i skilda stadsmiljöer,
mellan rika och fattiga, mellan högutbildade och
lågutbildade och mellan människor boende i stad och
på landsbygd är ett stort samhällsproblem oavsett om
den har etnisk eller kulturell grund.
Delade städer och segregerade bostadsområden är
ett demokratiskt, ekonomiskt och socialt stort
problem. Det är en form av diskriminering om
segregation uppkommer därför att
majoritetsbefolkningen valt bort människor med lägre
inkomster, annan etnisk eller kulturell bakgrund och
om det fått till följd att minoriteten ofrivilligt
måste bosätta sig i ett visst område.
För att motverka segregation krävs att människor
är medvetna om sina rättigheter och skyldigheter.
Alla enskilda människor har ett ansvar, och det
krävs statliga, kommunala och lokala insatser för
att klara detta. Skolan har ett ansvar som
förmedlare av vad humanistiska värden innebär. Den
grundläggande åtgärden för att komma till rätta med
segregeringen är att på alla plan och i alla
sammanhang motverka diskriminering.
25. Värdegrunden (punkt 15)
av Kerstin-Maria Stalin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 15
borde ha följande lydelse:
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 25. Därmed
bifaller riksdagen motion 2000/01:Sf24 yrkande 13
och avslår motionerna 2000/01:Sf25 yrkandena 1-3,
2000/01:Sf611 yrkande 1 och 2000/01:Sf645 yrkande 1.
Ställningstagande
Ett av de viktigaste målen i skolan är att förankra
grundläggande demokratiska värderingar som
människors lika värde. Men skolan fokuserar ofta mer
på läroplanens konkreta mål, som till exempel
ämneskunskaperna, än på de övergripande målen.
Anledningen är att det är svårt att konkret arbeta
med demokratifrågor. Projektet om värdegrunden som
Utbildningsdepartementet drivit har just visat på
denna svårighet. Diskussionerna blir väldigt
abstrakta, och värdeförankringen hos eleverna
misslyckas. Det är därför nödvändigt att införa ett
nytt kärnämne i skolan, som kan kallas till exempel
Livsviktigt. Syftet är att skapa ett forum där
eleverna kan ställa svåra existentiella frågor.
Demokrati är ett värde som hela tiden måste
försvaras och utvecklas. För att lyckas med detta
måste vi återkomma till frågan: Varför är demokrati
det bästa styrelsesättet? Man måste skapa ett forum
inom skolan för detta. Dessutom skulle ett särskilt
ämne möjliggöra den välbehövliga utvecklingen av
värdegrunden.
26. Museernas roll (punkt 16)
av Rose-Marie Frebran och Magda Ayoub (båda kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde
ha följande lydelse:
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 26. Därmed
bifaller riksdagen motion 2000/01:Sf25 yrkande 7.
Ställningstagande
Att ha god kännedom om sitt eget kulturarv är både
en förutsättning för att bygga upp sin egen
identitet och för att kunna respektera andras kultur
och värden. I mötet mellan kulturer krävs
förståelsen för att kulturarvet inte är givet en
gång för alla, utan ständigt berikas av nya
upplevelser, erfarenheter och kontakter med och
inflytande från andra länder och kulturer. Att värna
och värdera sin egen kultur och samtidigt bejaka
mångfald och värdesätta andra kulturer är
förutsättningen för en positiv integration.
Museerna är en naturlig plats för diskussion om
människans förutsättningar, livsfrågor och
värderingar under olika tidsepoker både i Sverige
och i andra delar av världen. Museernas arbete för
att motverka främlingsfientlighet och rasism kan
därför inte nog poängteras. De skulle i ännu högre
utsträckning än i dag kunna bidra till att skapa
fördjupad respekt för de värden som är en
förutsättning för demokratin. Detta arbete är i hög
grad förknippat med historia och känsla för
kulturarvet i vid mening.
27. Nollvision vid arbetet mot mobbning
(punkt 17)
av Rose-Marie Frebran (kd), Birgitta Carlsson (c)
och Magda Ayoub (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde
ha följande lydelse:
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 27. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2000/01:Sf18 yrkande 5
och 2000/01:Sf25 yrkande 4.
Ställningstagande
Vi anser att samhället har ett ovillkorligt ansvar
för att barn och unga skyddas från övergrepp och för
att de får växa upp i en trygg, utvecklande och
värdig miljö. Målet kan därför inte bara vara att
minska mobbningen, utan måste vara att inte något
barn eller någon ung människa skall utsättas för
mobbning.
Vad som helst kan utlösa mobbning: utseende,
religion eller fel intressen. Poängen är att det
inte är den som är mobbad som är avvikande det är
den som mobbar. Skulden får aldrig läggas på den som
mobbas och vuxenvärlden måste här ta sitt ansvar.
Detta ansvar innebär att vi måste lyssna, ha
ögonen öppna och reagera om vi ser att något är fel.
Det kraftfullaste sättet att komma åt mobbning och
våld är att omedelbart införa nolltolerans i
skolorna. Att slippa mobbning är en rättighet för
varje ung människa.
28. Övriga frågor om mobbning (punkt 18)
av Bo Könberg (fp), Margit Gennser (m), Rose-
Marie Frebran (kd), Gustaf von Essen (m), Göran
Lindblad (m), Cecilia Magnusson (m), Birgitta
Carlsson (c) och Magda Ayoub (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde
ha följande lydelse:
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 28. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2000/01:Sf23 yrkande 3
och 2000/01:Sf25 yrkandena 5 och 6.
Ställningstagande
Rasförtryck, förföljelser av minoriteter,
trakasserier och misshandel av homosexuella har
mycket svårt att uppkomma om barn och ungdomar
vistas i miljöer fria från våld och nedlåtande sätt
att tala.
Vi tycker att skrivelsens uttalanden om skolans
roll i bekämpning av intolerans och om
värdegrundsfrågor vilket är ett onödigt komplicerat
sätt att tala om uppförande, etik och moral är
långt ifrån tillfredsställande. Om skolan ska kunna
stoppa hatpropagandans spridning bland ungdomar
behöver skolan agera, dvs. göra mycket mer än att
tala om värdegrunden utan att ange vilken värdegrund
man avser.
Mobbning, våld och sexuella trakasserier skall
inte tillåtas i skolans arbetsmiljö. Flera åtgärder
bör vidtas. Bland annat några av de viktigaste
åtgärderna är att varje skola skall ha en
åtgärdsplan mot mobbning och att föräldrar till barn
som mobbar eller mobbas informeras. Vi anser vidare
att elever som gjort sig skyldiga till grova
förseelser som mobbning och våld måste kunna skiljas
från skolan under en längre tid.
I Skolverkets nationella kvalitetsgranskning från
1999 av skolors arbete mot mobbning och annan
kränkande behandling ifrågasätts om bestämmelserna i
skolformsförordningarna ger skolor rätt stöd för
sina myndighetsbeslut. Vi anser att denna fråga bör
ses över så att skolor får det lagstöd de behöver
för att arbeta mot mobbning på ett effektivt sätt.
Vi anser även att en nationell kampanj mot
mobbning är behövlig, och skolministern har utlovat
en sådan. I regeringens skrivelse nämns dock aldrig
denna kampanj. Vi upprepar således tidigare ställda
krav på en rikskampanj och nationell samling mot
mobbning.
Vi vill i detta sammanhang också påminna om att de
utländska lärarnas frånvaro eller i bästa fall
sällsynta närvaro i den svenska skolan inte främjar
förståelsen för andra kulturer. Skolan kan inte på
ett trovärdigt sätt tala mot intolerans så länge
lärarkåren innehåller mycket få av minoriteternas
akademiker.
Vidare har Statens skolverk, enligt skrivelsen,
"fått i uppdrag att vidta åtgärder och göra riktade
insatser för att komma till rätta med eventuella
missförhållanden i skolan när det gäller
främlingsfientlighet, rasism och homofobi samt
etniskt och sexuellt relaterad mobbning". Vi anser
att man i detta sammanhang även bör lägga till
"mobbning på grund av trosbekännelser".
29. Kopplingar till migrationspolitiken
(punkt 19)
av Ulla Hoffmann (v), Kerstin-Maria Stalin (mp)
och Kalle Larsson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde
ha följande lydelse:
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 29. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2000/01:Sf22 yrkande 2
och 2000/01:Sf24 yrkande 5.
Ställningstagande
Vi har förståelse för att flyktingpolitiken inte
behandlas i sak i den för riksdagen framlagda
skrivelsen. Vi tycker dock att det är viktigt att
det klart framgår att t.ex. flyktingpolitiken ger
viktiga signaler vad gäller människors lika värde.
Det är viktigt att påpeka att om alla människors
lika värde skall kunna hävdas och diskriminering
kunna motarbetas och orsakerna till rasism,
främlingsfientlighet och homofobi skall kunna
bekämpas måste en generös flyktingpolitik bedrivas.
Den solidaritet som medborgarna förväntas känna med
varandra måste motsvaras av en liknande solidaritet
i synen på dem som flyr från sitt land och söker en
tillflykt i Sverige. Den förda migrationspolitiken
förs i dag, i Sverige såväl som inom EU, i en helt
annan anda en anda av intolerans, inhumanitet och
bristande solidaritet. Detta har vi vid ett flertal
tillfällen påpekat.
Denna situation innebär att det blir ett rent
dubbelspel att samtidigt tala om kampen för alla
människors lika värde på hemmaplan och det ger
rasistiska organisationer argument och grogrund för
sin propaganda. Vi menar därför att det är på sin
plats att riksdagen än en gång uttalar det som
angavs vid inträdet i EU: "Sverige skall i EU
kraftfullt verka för en solidarisk och human
flyktingpolitik."
Vidare vill vi understryka att Schengensamarbetet
kommer att kräva stora förändringar. Ett exempel är
planerna på att förstärka transportörernas ansvar.
Det innebär att transportbolagen får betala höga
böter om deras resenärer har falska pass eller
visum, och eftersom 75 % av alla asylsökande i
Sverige saknar identitetshandlingar eller har falska
sådana kommer asylansökningarna att minska i
motsvarande omfattning. Människor som har rätt att
söka asyl kommer på så vis att förhindras att
använda sin rätt och därmed att diskrimineras.
Dessutom innebär rörelsefriheten för EU-medborgare
en strängare kontroll av dem som kommer från länder
utanför EU. När restriktionerna för asylsökande att
ta sig in i EU på legal väg hårdnar ökar den
illegala och inhumana människosmugglingen.
Vi anser att det finns risk för kränkning av de
mänskliga rättigheterna i och med Schengenavtalet.
Sverige måste på ett konsekvent sätt följa de
internationella konventionerna som har
undertecknats.
30. Utskänkningstillstånd (punkt 21)
av Kerstin-Maria Stalin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 21
borde ha följande lydelse:
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 30. Därmed
bifaller riksdagen motion 2000/01:Sf24 yrkande 17.
Ställningstagande
Regeringen antar att ett utskänkningstillstånd kan
dras in när en restaurangägare har gjort sig skyldig
till olaga diskriminering. Men detta har ännu inte
prövats lagmässigt. Vi tror att en lagprövning
skulle kunna leda till att utskänkningstillståndet
dras in. Men betydligt större verkan gör ett
villkorat avtal. Ingen kommun har, ännu, ställt ett
tillståndsvillkor om att näringsidkare inom
restaurangbranschen skall följa antidiskriminerings-
lagarna. Dessutom kan man leva upp till
diskrimineringslagarna på ett bättre sätt när man
skriver in i tillståndet att restaurangägarna måste
respektera dessa lagar. Varje restaurangägare känner
till det som står i vederbörandes ut-
skänkningstillstånd.
31. Utbildning och granskning av polis och
väktare (punkt 22)
av Kerstin-Maria Stalin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 22
borde ha följande lydelse:
22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 31. Därmed
bifaller riksdagen motion 2000/01:Sf24 yrkandena 8-
10.
Ställningstagande
Det måste finnas fler kreativa förslag för att
motverka diskriminering på polisområdet än att
rekrytera personer med invandrarbakgrund till
polisutbildningen. Alla människor, även personer med
invandrarbakgrund, bär på fördomar.
Polisen borde därför satsa ordentligt på
utbildning för att öka medvetenheten om fördomar och
diskriminering och för att motverka mobbning som
förekommer inom polisen. Polisen bör även ha
återkommande diskussionsmöten samt fortbildning där
teman som människors lika värde tas upp.
Rekryteringen av poliser måste utgå från ett säkert
system där personer med bakgrund i
främlingsfientliga sammanhang och organisationer
inte tas in. Det har i praktiken funnits ett
ointresse från polisens sida att prioritera
hatbrott. Orsaken är förmodligen att förståelsen för
sådana brott är för liten i proportion till brottets
betydelse. I Köpenhamn har polisen i ett projekt
samarbetat med invandrarföreningar och
antidiskrimineringsorganisationer. Projektet har
lyckats väldigt bra. Sverige skulle kunna lära sig
av liknande projekt som det danska.
Vidare anser vi att alltför många ordningsvakter
och väktare har misstänkts för att ha varit
inblandade i brott med rasistiska förtecken. Det är
viktigt att man tar itu med utbildningen av väktare
och ordningsvakter så att ett fördomsfullt agerande
motverkas. Konflikthantering borde ingå som en
självklar del. Dessutom måste anmälningar mot
ordningsvakter med polisiära befogenheter granskas
av en oberoende instans.
Särskilda yttranden
1. Gemenskapsinitiativet Equal
Ulla Hoffmann och Kalle Larsson (båda v) anför:
I den nationella handlingsplanen mot rasism,
främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering
framhåller regeringen att Europeiska socialfonden
kommer att satsa drygt 86 miljoner Euro inom ramen
för gemenskapsinitiativet Equal under perioden
2001-2006. Pengarna skall användas till projekt som
syftar till att utveckla metoder för hur man
förändrar diskriminerande attityder och
uppfattningar. Verksamheten skall bedrivas i
utvecklingspartnerskap och omfatta aktörer som
kommun, företagare, fackliga organisationer,
ungdomsorganisationer m.fl. Equal kräver nationell
medfinansiering till motsvarande belopp.
I det operativa programmet för Equal betonas att
det är viktigt att små föreningar och organisationer
kan vara partner i utvecklingspartnerskapen som
skall driva Equal. Samtidigt anges att partnerna
själva skall ordna medfinansieringen. Det går säkert
bra om stora företag och länsarbetsnämnden går
samman i ett mångfaldsprojekt, men det blir svårare
för invandrarföreningen i Höganäs, homosexuella
kulturarbetare och Momsteatern i Malmö med
förståndshandikappade skådespelare. Vem ställer då
upp med svensk nationell medfinansiering?
Vänsterpartiet anser därför att det är nödvändigt
att svenska ESF-rådet får förfoga över medel för
nationell medfinansiering för dem som har bra
projekt men svårt att hitta finansiärer.
2. Värdegrunden
Bo Könberg (fp) anför:
Folkpartiet liberalerna befinner sig i en politisk
filosofisk tradition som förenar motstånd mot
förtryck med tolerans. Målet är en jämlik behandling
av alla människor. Som liberaler försvarar vi en
etik som utgår från den enskilde människans
möjligheter att ta självständiga beslut över sin
egen vardag och sitt eget liv. Den målsättningen
uppnås bäst i en demokratisk kultur med respekt för
grundläggande mänskliga fri - och rättigheter och en
stat som tilltror människor grundläggande sociala
resurser som möjliggör frihet för den enskilde.
Människors samverkan med varandra frodas bäst i en
kultur av grundläggande respekt för varandras
olikhet och där valet att samverka inte grundar sig
på tvång eller förtryckande traditioner eller
könsroller. Liberalismens etiska värden är de som
utmärker det öppna samhället. Mänskliga rättigheter
och respekten för varandras olikhet. Det är den
liberala värdegrunden.
Hoten mot det öppna samhället måste ständigt
bekämpas. Individualismen måste ständigt värnas.
Skolan såväl som många andra samhällssektorer har
här en avgörande roll att fylla.
I detta sammanhang vill vi understryka betydelsen
av våra ställningstaganden om mobbning i skolan.
Mobbning, aggressivitet och muntliga förolämpningar
kan direkt kopplas till intoleransens sociala
klimat. Rasism, förföljelser av minoriteter och
trakasserier och misshandel av homosexuella frodas
inte i miljöer där ungdomar lever befriade från våld
och kränkande sätt att tala. Om skolan skall kunna
stoppa hatpropagandans spridning bland ungdomar
måste skolan inte bara tala om "värdegrunder", utan
handla för att i tid stoppa våldets alla yttringar.
Det är även viktigt att uppmärksamma de rörelser
och totalitära traditioner som hotar det öppna
samhället och människors frihet och välfärd. Mot
fascism och rasism arbetar man målmedvetet på många
ställen, men den allmänna debatten ägnar betydligt
mindre uppmärksamhet åt de brott mot de mänskliga
rättigheter som har rötter i marxism-leninismen.
Trots Berlinmurens fall har politiska
ställningstaganden som försöker ursäkta kommunismens
brott mot mänskliga rättigheter fortfarande stor
spridning. Oftast hämtar dessa strömningar sin
styrka ur det som bör kallas för vänsterns
revisionism - den historieförfalskning som syftar
till att antingen förminska eller helt bortförklara
kommunismens fasansfulla konsekvenser för människor
runt om vår planet. I kampanjen Levande historia och
i de svenskt initierade konferenserna om
intoleransen bör även vänsterrevisionismen blir
objekt för ständiga analyser och allt djupare
avslöjanden. Historieundervisningen bör få en
betydligt starkare ställning än i dag i grundskolor
och gymnasier, på högskolor och universitet.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Skrivelse 2000/01:59
Regeringen har till riksdagen överlämnat skrivelse
2000/01:59 En nationell handlingsplan mot rasism,
främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering.
Bilaga 2
Yttrande från annat utskott
Konstitutionsutskottets yttrande
2000/01:KU11y
En nationell handlingsplan mot
rasism, främlingsfientlighet,
homofobi och diskriminering
Till socialförsäkringsutskottet
Socialförsäkringsutskottet har den 6 mars 2001
beslutat bereda konstitutionsutskottet tillfälle att
yttra sig över regeringens skrivelse 2000/01:59 En
nationell handlingsplan mot rasism,
främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering
samt de motionsyrkanden som väckts med anledning av
skrivelsen.
Utskottet begränsar sitt yttrande till att gälla
frågor om
- ombudsmännen och en samlad lagstiftning mot
diskriminering
- utmönstrande av ordet ras ur all lagstiftning
- kriminalisering av hets mot homosexuella m.fl.
- informationsinsatser.
I flera motionsyrkanden från den allmänna
motionstiden, vilka hänvisats till
konstitutionsutskottet, har tagits upp frågor
liknande dem som väckts med anledning av skrivelsen.
Det gäller frågan om en samlad lagstiftning mot
diskriminering och frågan om kriminalisering av hets
mot homosexuella m.fl. Utskottet avser att under
hösten 2001 behandla dessa motionsyrkanden från den
allmänna motionstiden.
Utskottets överväganden
Skrivelsens huvudsakliga innehåll
Regeringen lämnar i skrivelsen en redogörelse för
åtgärder som vidtagits mot rasism,
främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering på
grund av etnisk tillhörighet och sexuell läggning
samt för gällande lagstiftning på området. Vidare
redovisar regeringen en nationell handlingsplan. I
handlingsplanen identifieras olika nyckelområden för
och brister som bör tillgodoses i det fortsatta
arbetet mot rasism, främlingsfientlighet, homofobi
och diskriminering. Handlingsplanen innehåller också
ett antal nya konkreta initiativ. Det fortsatta
arbetet med inriktning mot inrättandet av ett Forum
för Levande historia redovisas liksom
Integrationsverkets fortsatta arbete med bl.a.
uppbyggnaden av en nationell kunskapsbank och en
rådgivande och stödjande verksamhet för kommuner.
Viktiga delar av handlingsplanen rör formerna för
samverkan mellan regeringen och andra aktörer, inte
minst frivilligorganisationerna.
En utredning om möjligheterna till en generell
lagstiftning mot diskriminering som omfattar alla
eller flertalet diskrimineringsgrunder och
samhällsområden aviseras. Detta utredningsarbete
skall även omfatta frågan om olika ombudsmäns
uppgifter och ansvarsområden samt frågan om en
sammanslagning av några eller samtliga ombudsmän som
är underställda regeringen.
Ombudsmännen
Skrivelsen
I EG-direktivet om likabehandling oavsett ras eller
etniskt ursprung uppställs krav på att det i varje
medlemsstat skall finnas ett eller flera organ som
på ett oberoende sätt bl.a. skall kunna driva
klagomål om diskriminering. På arbetslivsområdet får
DO enligt skrivelsen anses uppfylla de krav som
ställs upp i direktivet på ett sådant organ. När det
gäller andra områden finns det enligt skrivelsen
skäl att analysera hur gällande rätt förhåller sig
till direktivet. Det är enligt regeringens mening
naturligt att i det sammanhanget även överväga om
ombudsmännens uppgifter inte borde vara lika
utformade och därmed ge samma möjligheter att
motverka diskriminering oavsett diskrimineringsgrund
och samhällsområde.
I skrivelsen framhålls att frågan om en samordning
av några eller samtliga ombudsmän under regeringen
har diskuterats i olika sammanhang. I samband därmed
har det bl.a. framförts farhågor för att många olika
specialiserade ombudsmän kan undergräva den
auktoritet som ligger i ombudsmannainstitutionen som
sådan samt medföra risker för att vissa grupper kan
falla mellan ombudsmännens ansvarsområden.
Regeringen redovisar sin avsikt att i
tilläggsdirektiv ge utredningen som har till uppgift
att utreda ett utvidgat skydd mot diskriminering
(N2001:1) i uppdrag att utreda möjligheterna till en
generell lagstiftning mot diskriminering som
omfattar alla eller flertalet diskrimineringsgrunder
och samhällsområden samt att överväga frågan om en
sammanslagning av några eller samtliga ombudsmän
underställda regeringen.
Det finns enligt regeringen starka skäl för att
behandla alla diskrimineringsgrunder lika i
lagstiftningen, något som bl.a. flera av
ombudsmännen har framfört. En samlad lagstiftning
har lättare att få genomslag i det allmänna
rättsmedvetandet och skulle därmed kunna utgöra ett
effektivare skydd mot diskriminering. Översynen
skall också gälla om ombudsmännen bör ges
ytterligare uppgifter utanför arbetslivet. Om den
lagstiftning som styr ombudsmännens verksamhet
kommer att samordnas finns det enligt regeringen
skäl att även överväga en sammanslagning av
ombudsmännen. Det är enligt regeringen lämpligt att
låta utredningen överväga möjligheterna att slå
samman några eller samtliga ombudsmän som är
underställda regeringen till en institution. Det är
dock angeläget att i sammanhanget beakta de
särskilda förutsättningar som gäller för de olika
ombudsmännens verksamhet.
Motionerna
I flera motioner understryks vikten av att de
nuvarande ombudsmännen mot diskriminering sammanslås
till en myndighet. Margit Gennser m.fl. (alla m)
begär i motion 2000/01:Sf20 tillkännagivanden till
regeringen om att de nuvarande ombudsmännen mot
diskriminering slås samman till en myndighet
(yrkande 1) och om samordnad
diskrimineringslagstiftning (yrkande 2).
Motionärerna anger att den nya sammanslagna
myndigheten skulle kunna kallas Ombudsmannen mot
diskriminering och understryker att den även bör
omfatta Jämställdhetsombudsmannen. Motionärerna
utgår från att förslaget om samordning av
diskrimineringslagstiftningen inte stannar vid en
tanke utan omsätts i praktisk handling. Enligt
motionärerna riskerar regeringens förslag att
motverka sitt syfte genom att entydigt peka ut vilka
grupper som drabbas av diskriminering i stället för
att anlägga ett individperspektiv på den
diskriminering som förekommer i samhället. Till
exempel bör diskriminering på grundval av sexuell
läggning förbjudas och inte inrikta sig enbart mot
diskriminering av homosexuella. Motionärerna anser
att diskriminering föreligger när hänsyn tas till en
människas sexuella läggning i ett sammanhang då
detta är irrelevant.
Marietta de Pourbaix-Lundin (m) begär i motion
2000/01:Sf21 ett tillkännagivande till regeringen om
att ombudsmännen bör vara underställda riksdagen i
stället för regeringen (yrkande 3). Motionären anser
att det är utomordentligt viktigt att ombudsmännen
underställs riksdagen i stället för regeringen för
att kunna bedriva sitt arbete fristående från
regeringen och Regeringskansliet. Det skulle
kraftigt förstärka deras roller och förtroendet för
dem hos allmänheten. Mot den bakgrunden bör
tilläggsdirektiven också innehålla uppgiften att
föreslå ett överförande av
ombudsmannainstitutionerna till riksdagen.
Också i motion 2000/01:Sf18 av Birgitta Carlsson
m.fl. (c) begärs bl.a. ett tillkännagivande till
regeringen om samordning av de fem
ombudsmannafunktionerna, då underställda riksdagen.
Motionärerna framhåller att en sammanhållen
lagstiftning som gäller utanför arbetslivet gör det
möjligt att ställa krav på en större del av
samhällslivet som även omfattar
åldersdiskriminering. Vidare framhålls att
möjligheterna att låta ombudsmännen bli underställda
riksdagen borde ses över. Ombudsmännen borde då
verka inom en organisation på samma sätt som JO i
dag och därigenom bli ett kraftfullare redskap. Till
sitt stöd bör ombudsmännen ha en samlad
diskrimineringslagstiftning som omfattar hela livet
och inte bara arbetslivet (yrkande 4).
I motion 1999/2000:25 av Magda Ayoub m.fl. (kd)
begärs ett tillkännagivande till regeringen om att
Ombudsmannen mot diskriminering skall vara
underställd riksdagen och att denna fråga bör
behandlas av den utredning som utreder en
sammanslagning av rättighetsombudsmännen.
Motionärerna anser att Ombudsmannen mot etnisk
diskriminering bör ha ett speciellt ansvar och
fungera som motor i opinionsbildningen mot
diskriminering, främlingsfientlighet och rasism
(yrkande 12).
Konstitutionsutskottets ställningstagande
Konstitutionsutskottet behandlade under hösten 2000
en rad motionsyrkanden som gällde de skilda
ombudsmännen (bet. 2000/01:KU3). Med anledning av
motionsyrkandena ansåg utskottet när det gäller
frågan om att föra ihop de ombudsmän som är
underställda regeringen till en
ombudsmannaorganisation att tiden nu var mogen att
utreda frågan. Enligt utskottet borde således en
utredning tillsättas med uppgift att undersöka om
det finns förutsättningar att slå samman några eller
samtliga av dessa ombudsmannainstitutioner till en
institution. Frågan om huvudmannaskapet för dessa
ombudsmän måste enligt utskottet ses i ljuset av de
uppgifter ombudsmännen tilldelas. Enligt utskottet
borde riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna vad utskottet anfört. Riksdagen ställde sig
bakom utskottsmajoritetens förslag (rskr.
2000/01:35).
De tilläggsdirektiv till utredningen med uppgift
att utreda ett utvidgat skydd mot diskriminering som
aviseras i skrivelsen grundar sig bl.a. på detta
ställningstagande. Konstitutionsutskottet vidhåller
sin bedömning att huvudmannaskapet för ombudsmännen
i fråga bör ses i ljuset av de uppgifter
ombudsmännen tilldelas. Enligt utskottets mening bör
resultatet av utredningens arbete avvaktas.
Motionerna SF18 yrkande 4 (c), Sf20 yrkandena 1 och
2 (m), Sf21 yrkande 3 (m) och Sf25 yrkande 12 (kd)
avstyrks.
Utmönstrande av ordet ras ur all
lagstiftning
Motionen
Kerstin-Maria Stalin och Yvonne Ruwaida (båda mp)
begär i motion 2000/01:Sf24 ett tillkännagivande
till regeringen om att ordet ras tas bort från
svensk författningstext (yrkande 6).
Konstitutionsutskottets ställningstagande
Våren 1998 behandlade konstitutionsutskottet ett
motionsyrkande om att ordet ras borde utmönstras ur
all lagstiftning (bet. 1997/98:KU29). Motionen
remitterades till Svenska språknämnden, Kungl.
Vetenskapsakademien samt till samordnaren för svensk
översättning vid Europeiska kommissionen,
översättaren fil.dr. Kenneth Larsson.
Konstitutionsutskottet konstaterade att ordet ras
förekommer på flera håll i svensk lagstiftning men
att detta så gott som uteslutande gäller
författningar som grundas på internationella
konventioner eller författningar som genomför EG-
direktiv. Det var därför inte möjligt för riksdagen,
att som motionärerna begärt, då besluta att
utmönstra ordet ras ur all lagstiftning. Utskottet
delade emellertid motionärernas uppfattning att
användningen av ordet ras i författningstexter
riskerade att underblåsa fördomar. Regeringen borde
därför i internationella sammanhang verka för att
ordet ras, använt om människor, i så stor
utsträckning som möjligt undviks i officiella
texter, i likhet med vad som också förordats i en
resolution av Europaparlamentet från år 1996.
Regeringen borde också göra en genomgång av i vilken
utsträckning begreppet ras förekommer i svenska
författningar som inte grundas på internationella
texter och, där så är möjligt, föreslå en annan
definition. Vad utskottet anfört gav riksdagen som
sin mening regeringen till känna (rskr.
1997/98:185).
Regeringen beslutade den 17 juni 1999 att
tillkalla en särskild utredare för att göra en
översyn av lagstiftningen om olaga diskriminering
m.m. (dir. 1999:49). I uppdraget ingår frågan om hur
termen ras används i lagstiftningen. Utredningen
skall enligt tilläggsdirektiv (dir. 2001:14) inte
längre ha till uppgift att lämna konkreta förslag
till författningsändringar eller andra åtgärder.
Utredningen skall i stället övergripande redovisa
sina resultat och ställningstaganden i de frågor
uppdraget nu omfattar samt lämna förslag till
inriktning på det fortsatta arbetet i dessa frågor.
Uppdraget skall enligt uppgift redovisas senast den
8 juni 2001. Anledningen till begränsningen av
uppdraget är enligt direktiven att regeringen avser
att ge utredningen som har att utreda ett utvidgat
skydd mot diskriminering (N2001:01) i uppdrag att
studera möjligheterna till en mer generell
lagstiftning mot diskriminering som omfattar alla
eller flertalet samhällsområden eller
diskrimineringsgrunder. I denna översyn skall 1999
års diskrimineringsutrednings ställningstaganden
ingå som ett underlag.
Enligt regeringens skrivelse år 2000 med
redogörelse för behandlingen av riksdagens
skrivelser till regeringen har även Sverige i
internationella sammanhang, bl.a. i Europarådet,
framfört synpunkten att termen ras bör utmönstras.
Regeringen förklarade i skrivelsen sin avsikt att
även framdeles verka för en utmönstring av termen i
internationella sammanhang.
I detta sammanhang kan nämnas att 1999 års
författningsutredning i betänkandet Vissa
grundlagsfrågor (SOU 2001:19) valt att i sitt
förslag till ny lydelse av 1 kap. 2 §
regeringsformen inte använda begreppet ras, bl.a.
med hänsyn till att begreppet numera inte kan anses
vetenskapligt förankrat. I stället används orden
"hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung".
Med hänsyn till de åtgärder som vidtagits och till
det pågående och aviserade utredningsarbetet är
enligt konstitutionsutskottets mening ett nytt
tillkännagivande till regeringen om en utmönstring
av ordet ras ur all lagstiftning inte påkallat.
Utskottet avstyrker följaktligen motion Sf24 yrkande
6 (mp).
Kriminalisering av hets mot
homosexuella
Skrivelsen
Regeringen anser att det finns skäl som talar för en
kriminalisering av hets mot homosexuella som grupp.
En parlamentariskt sammansatt kommitté har nyligen i
ett betänkande lämnat förslag med en sådan
inriktning. Betänkandet remissbehandlas för
närvarande och kommer därefter att beredas vidare
inom Justitiedepartementet med inriktning på en
proposition under senhösten 2001.
Motionerna
Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion
2000/01:Sf18 ett tillkännagivande till regeringen om
kriminalisering av hets mot homosexuella.
Motionärerna framhåller att hets mot homosexuella
kan förekomma var som helst och ta sig olika
uttryck. För att motverka detta kräver motionärerna
ett genomgripande arbete på såväl individ-, grupp-
som samhällsnivå. Ordet integration nämns ofta i
relation till utomnordiskt födda personer.
Motionärerna vill poängtera vikten av integrering av
andra grupper än utomnordiskt födda personer, såsom
homosexuella (yrkande 1).
I motion 2000/01:Sf22 av Kalle Larsson m.fl. (v)
begärs ett tillkännagivande till regeringen om att
den av regeringen aviserade utvidgningen av lagen om
hets mot folkgrupp skall gälla hets på grund av
sexuell läggning (yrkande 6).
Konstitutionsutskottets ställningstagande
Konstitutionsutskottet behandlade i december 2000 i
ett betänkande om yttrande- och tryckfrihetsfrågor
ett antal motioner som gällde frågan om förbud mot
hets mot homosexuella m.fl. (bet. 2000/01:KU9).
Utskottet redovisade att Kommittén om straffansvar
för organiserad brottslighet, m.m. i sitt betänkande
Organiserad brottslighet, hets mot folkgrupp, hets
mot homosexuella, m.m. (SOU 2000:88), som avlämnades
i oktober 2000 föreslagit att hets mot homosexuella
kriminaliseras. Kommittén hade bl.a. hänvisat till
att 1999 års diskrimineringsutredning har i uppdrag
att behandla frågan om användningen av termen
sexuell läggning i lagstiftningen. Utskottet anförde
mot bakgrund av att begreppet sexuell läggning
diskuterats i kommittébetänkandet att det på goda
grunder kunde antas att frågan om huruvida
kriminaliseringen borde avse andra sexuella
läggningar skulle komma att behandlas under
beredningsarbetet avseende betänkandet. Motionerna
avstyrktes. Riksdagen godtog utskottets bedömning
(prot. 2000/01:55).
Utskottet gör inte nu någon annan bedömning. Ett
tillkännagivande till regeringen i fråga om
lagstiftning mot hets mot homosexuella eller hets på
grund av någons sexuella läggning är således enligt
utskottets mening inte påkallat. Motionerna Sf18
yrkande 1 (c) och Sf22 yrkande 6 (v) avstyrks.
Informationsinsatser
Skrivelsen
I skrivelsen framhålls att det i gränslandet mellan
utbildningssatsningar och kulturpolitik finns
möjlighet att vidta åtgärder för att på lång sikt
öka engagemanget för och insikten om demokratins
villkor. Erfarenheterna från regeringens
informationssatsning Levande historia måste tas till
vara och vidareutvecklas. Efter remissbehandling av
betänkandet från Kommittén Forum för Levande
historia avser regeringen att ta ställning till
formerna för och inriktningen på ett framtida forums
verksamhet. En ny kommitté har tillsatts för att
under 2001 och 2002, fram till dess att forumet
inleder sin verksamhet, leda och bedriva en sådan
utåtriktad verksamhet som hittills bedrivits inom
ramen för projektet Levande historia och Kommittén
Forum för Levande historia. Forumet har behandlat
frågor som rör demokrati, tolerans och mänskliga
rättigheter med utgångspunkt i Förintelsen.
Regeringen har beviljat Statens historiska museum
särskilda medel för fortsatt arbete mot rasism och
främlingsfientlighet under 2001. Skolverket kommer
under 2001 att arbeta vidare med frågor kring
undervisningen i nutidshistoria. Ett material skall
tas fram som koncentreras kring utvecklingslinjer,
fördjupningar och källor i nutidshistorien, där
bl.a. stalinismens brott och andra övergrepp skall
ingå som en integrerad del. Skolverkets
arbetsstipendier för läromedelsförfattare kommer
2001 att reserveras för att utveckla idéer och
läromedel med denna inriktning.
Frivilligorganisationernas särskilda roll betonas.
Aktiva insatser från folkrörelser och
frivilligorganisationer av olika slag är enligt
skrivelsen oumbärliga i arbetet mot rasism,
främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering.
Åtgärder bör därför vidtas för att främja och
utveckla dessa organisationers arbete och skapa
förutsättningar för kontinuitet i deras verksamhet.
Regeringen utesluter inte att det kan finnas behov
av förändringar när det gäller centrala aktörer i
arbetet mot rasism, främlingsfientlighet och
homofobi framöver. Regeringen menar att det är
nödvändigt att först avvakta vilka former och vilken
inriktning ett framtida Forum för Levande historia
kommer att ha samt i vad mån andra aktörer kan
tillgodose de angelägna behov som finns för arbetet
mot rasism, främlingsfientlighet och homofobi skall
bli så effektivt som möjligt.
Motionerna
I motion 2000/01:Sf22 av Kalle Larsson m.fl. (v)
begärs bl.a. ett tillkännagivande till regeringen om
statens roll i handlingsplanen (yrkande 1).
Motionärerna framhåller det principiellt
problematiska i att staten direkt arbetar mot
åsikter och människosyn. Det kan enligt motionen
knappast vara statens uppgift att påverka människors
åsikter och uppfattningar. I stället bör statens
uppgift vara att motverka orsakerna till uppkomsten
av rasism, främlingsfientlighet och homofobi, och på
sin höjd sprida kunskap om verkliga fakta - men inte
att försöka påverka människors åsikter på ett direkt
sätt. Denna uppgift bör staten snarare ge partier,
frivilligorganisationer och enskilda goda
förutsättningar att sköta. Denna insikt bör enligt
motionärerna få betydelse för uppläggningen av det
kommande arbete som föreslås i handlingsplanen.
Marietta de Pourbaix-Lundin (m) begär i motion
2000/01:Sf21 ett tillkännagivande till regeringen om
behovet av samhälleliga informationsinsatser om alla
olika genom historien och i nutid förekommande
odemokratiska samhällen och samhällssystem (yrkande
1). Det är enligt motionären viktigt att den
nationella handlingsplanens insatser för det
långsiktiga främjandet av demokratin och
demokratiska värderingar också innehåller aktiva
samhälleliga informationsinsatser om alla olika
genom historien och i nutid förekommande
odemokratiska samhällen och samhällssystem, vilket
innebär att det som en viktig del bör ingå en samlad
informationsinsats om de brott mot mänskliga
rättigheter som begåtts i den kommunistiska
ideologins namn.
Bo Könberg m.fl. (fp) begär i motion 2000/01:Sf23
ett tillkännagivande till regeringen om att brott
inspirerade av kommunismen bör inkluderas i arbetet
med Levande historia och Forum mot intolerans
(yrkande 2). Enligt motionärerna räcker det inte med
de hänvisningar till stalinismens historia som
skrivelsen innehåller. Det behövs en analys av den
långvariga och blodiga politiska praktik som verkade
för att överföra kommunismens principer i handling.
Denna art av intolerans har gett upphov till
oändligt många våldsamma konflikter, terror och
massmord av astronomisk omfattning. I kampanjen
Levande historia och i de svenskinitierade
konferenserna om intoleransen bör den systematiskt
historieförvrängande vänsterrevisionismen bli objekt
för ständiga analyser och allt djupare avslöjanden.
Också andra typer av intolerans, som religiös
fanatism som inte respekterar andras
livsuppfattningar, bör bemötas aktivt och
systematiskt.
Kerstin-Maria Stalin och Yvonne Ruwaida (mp)
framhåller i motion 2000/01:Sf24 att det arbete som
Forum för Levande historia förväntas driva är
vällovligt men långt i från tillräckligt (yrkande
14). Den antirasistiska rörelsen bör få i uppdrag
att driva ett antirasistiskt center. En årlig
återkommande nationell konferens mot rasism och
diskriminering behövs. Den kan organiseras inom
ramen för ett antirasistiskt center (yrkande 15).
Konstitutionsutskottets ställningstagande
Hösten 1999 behandlade konstitutionsutskottet ett
par motionsyrkanden om att regeringen skulle ta
initiativ till en omfattande nationell
informationsinsats om kommunismens illdåd (bet.
1999/2000:KU2). Motionärerna hänvisade bl.a. till
skriften Om detta må ni berätta om nazismens offer.
Konstitutionsutskottet redovisade att olika
politiska initiativ under hösten 1998 tagits för ett
projekt liknande Levande historia som skulle ge
upplysning om förbrytelser som begåtts av
kommunistiska regimer. Under en frågestund i
riksdagen i början av december 1998 gav
statsministern beskedet att frågan bereddes i
Regeringskansliet i avvaktan på planerade
partiledaröverläggningar i början av år 1999. Dessa
överläggningar, som genomfördes under februari 1999,
ledde emellertid inte till någon överenskommelse
mellan de politiska partierna.
Konstitutionsutskottet hänvisade vidare till att
Skolverket fått i uppdrag att stödja och stimulera
undervisningen i nutidshistoria och att vidta
stödåtgärder för att stimulera utveckling av
undervisningen i nutidshistoria med särskild
tyngdpunkt på demokrati och mänskliga rättigheter
samt de brott som begåtts av totalitära regimer.
Vidare hänvisades till att Stiftelsen Upplysning om
kommunismens brott mot mänskligheten bildats i mars
1999 och till att Socialdemokraterna beslutat
avsätta pengar till en egen upplysningsinsats i
samarbete med ABF och Olof Palmes internationella
centrum. Slutligen redovisades att statsminister
Göran Persson i ett svar under en frågestund i
riksdagen den 20 maj 1999 hänvisat till de nämnda
partiledaröverläggningarna där man funnit att det
saknades stöd för att med hjälp av staten bedriva en
kampanj i den aktuella frågan. Att sprida upplysning
om och ta avstånd från kommunismens brott var enligt
statsministern en uppgift för förtroendevalda och de
politiska partierna.
Konstitutionsutskottet hänvisade i sin bedömning
till dessa initiativ som var ägnade att i olika
avseenden sprida kännedom om förbrytelser som
begåtts av kommunistiska och andra totalitära
regimer. Enligt utskottets mening fanns det mot
denna bakgrund ingen anledning för utskottet att
föreslå någon åtgärd från riksdagens sida i
överensstämmelse med motionerna. Motionerna
avstyrktes.
Konstitutionsutskottet gör inte nu någon annan
bedömning. Utskottet är således fortfarande inte
berett att föreslå någon åtgärd med anledning av
motionsyrkandena om informationsinsatser om brott
som begåtts av kommunistiska och totalitära regimer.
Staten har enligt regeringsformen ett ansvar för
verka för att demokratins idéer blir vägledande inom
samhällets alla områden. Detta kan bl.a. ske genom
stöd till t.ex. partier och frivilligorganisationer.
För att förändra de värderingar som utgör grund för
rasism, främlingsfientlighet, homofobi och
diskriminering behövs insatser från många håll.
Konstitutionsutskottet delar regeringens uppfattning
att det är angeläget att åtgärder vidtas för att
främja och utveckla frivilligorganisationernas
arbete och skapa förutsättningar för kontinuitet i
deras verksamhet. I likhet med regeringen anser
konstitutionsutskottet att det bör avvaktas vilka
former och vilken inriktning ett framtida Forum för
Levande historia kommer att ha samt i vad mån andra
centrala aktörer kan tillgodose de angelägna behov
som finns för arbetet mot rasism,
främlingsfientlighet och homofobi skall bli så
effektivt som möjligt. Konstitutionsutskottet anser
mot denna bakgrund inte att ett tillkännagivande
till regeringen om ett uppdrag till den
antirasistiska rörelsen att driva ett antirasistiskt
center med årlig konferens eller om statens roll i
handlingsplanen är påkallat.