I detta betänkande behandlas nio motioner från
allmänna motionstiden om vissa
utrikeshandelspolitiska frågor, främst frågor med
anknytning till Världshandelsorganisationen (World
Trade Organization, WTO).
Upplysningar i ärendet har inför utskottet lämnats
av statsrådet Leif Pagrotsky i samband med
information om ordförandeskapet i EU rörande frågor
om inre marknaden och utrikeshandeln. En delegation
från utskottet har vidare informerat sig om
handelsfrågor i samband med en studieresa till WTO i
Genève i mars 2001.
Sammanfattning
I betänkandet behandlas ca 40 motionsyrkanden om
olika utrikeshandelspolitiska frågor. Utskottet
föreslår ett tillkännagivande till regeringen
angående WTO-systemet med innebörd att det är ett
svenskt intresse att värna frihandelns principer och
att frihandel är en stark välståndsskapande kraft
för såväl de utvecklade länderna som världens
fattigaste länder. Därutöver förespråkas ytterligare
avregleringar till fördel för utrikeshandeln och en
översyn av frågan om det finns behov av regelmässiga
uppföljningsstudier av WTO-avtalen. I en reservation
(s) är grundinställningen densamma; däremot ser
reservanterna inte behov av ytterligare
utvärderingar av WTO-avtalen. I en annan reservation
(mp) begärs reformer när det gäller WTO:s
funktionssätt.
I frågor om handel, u-länder och jordbruk
uttrycker utskottet stor tillfredsställelse över att
beslutsprocessen inom EU har lett fram till att de
fattigaste länderna kommer att få fullständig
tullfrihet till EU-länderna. I en reservation (mp)
beklagas att det s.k. Marrakechavtalet om
kompensation till de minst utvecklade länderna ännu
inte efterlevs fullt ut.
Beträffande handel och immaterialrätt anser
utskottet att det material som nu successivt tas
fram kommer att ge ett tillförlitligt underlag vid
bedömning av eventuella behov av förändringar i det
s.k. TRIPS-avtalet. I en reservation (v, mp)
ifrågasätts möjligheten att ta patent på livsformer;
detta är en etisk fråga och inte en handelsfråga,
anför reservanterna.
Utskottets syn på frågor om handel och miljö
respektive handel och arbetarskydd är att en fri
handel kan bidra till ekonomisk utveckling och
förbättrade sociala villkor och att Sverige bör
verka för att en närmare dialog mellan WTO och ILO
(Internationella arbetsorganisationen) kommer till
stånd. I en motivreservation (s) framhålls att målet
bör vara en fri och rättvis handel med hänsyn till
grundläggande ILO-konventioner. I en reservation (v)
anförs att det snarare är en rättvis än en fri
handel som bör eftersträvas samt att WTO-systemet
bör utgå från grundläggande ILO-konventioner. Det
finns starka skäl att införa sociala och
miljömässiga minimikrav i WTO-systemet framförs i en
reservation (mp).
Utskottets överväganden
Bakgrund
I samband med Sveriges EU-inträde år 1995 ändrades
spelreglerna för svensk handelspolitik. Utvecklandet
av en gemensam handelspolitik är ett grundläggande
mål enligt EU:s fördrag. Det betyder att alla tullar
mellan medlemsländerna är avskaffade och att
tullarna mot länder utanför EU är gemensamma.
Tullunionen och den gemensamma handelspolitiken är
också viktiga förutsättningar för att den inre
marknaden skall fungera. Efter det att Sverige
blivit medlem i EU arbetar Sverige således genom
gemenskapen för att reformera det globala
handelssystemet. I WTO (World Trade Organization)
talar gemenskapen, genom EG-kommissionen, med en
röst.
Förhandlingarna inom WTO i Seattle, Förenta
staterna, i slutet av år 1999 misslyckades när det
gällde att få till stånd en överenskommelse om en
slutdeklaration rörande en ny multilateral
förhandlingsrunda. Inom ramen för den inbyggda
agendan fortsätter dock WTO-diskussionerna om
jordbruk och tjänster. Under våren 2000 återupptogs
långsamt arbetet för att få till stånd en ny WTO-
runda. EU deklarerade i ett tidigt skede att dess
position var densamma som inför
Seattleförhandlingarna, inklusive ansatsen med en
bred dagordning för en ny runda. Förenta staterna
har dock inte intresse av en bred WTO-runda utan
vill begränsa en ny runda till tjänste- och
jordbrukshandel samt frågor om marknadstillträde
(t.ex. tullar och kvoter) för andra varor. Därutöver
är Förenta staternas representanter, liksom EU:s,
angelägna att diskutera frågor rörande WTO:s interna
och externa öppenhet. Samarbetet mellan EU och
Förenta staterna i WTO-frågor har vidare försvårats
av tvister om bananer och hormoner m.m. Många u-
länder betvivlar att en ny runda kommer att leda
till fördelar för dem och de vill därför främst
diskutera undantag och ändringar i existerande avtal
samt ökat tekniskt bistånd. I-länderna å sin sida
strävar efter att skapa förtroende gentemot u-
länderna utan att börja omförhandla substansen i
existerande avtal annat än inom ramen för en ny
runda.
Marknadstillträdesförhandlingar inom jordbruks-
och tjänstehandel kan förväntas komma att inledas
inom kort, då länderna lägger fram sina önskemål i
fråga om kommande förhandlingar. Förenta staterna
presenterade i juli 2000 ett förslag till hur
förhandlingarna om tjänster borde läggas upp. I
förslaget ingår bl.a. en bortre tidsgräns för
förhandlingarna (december 2002), vilket enligt
Utrikesdepartementet föranlett farhågor hos flera
EU-länder som har framhållit förslagets oförenlighet
med tankarna på en bred runda i WTO. Inom
jordbruksförhandlingarna har få förslag lagts fram
hittills. EU avser enligt Utrikesdepartementet att
lägga fram ett sammanfattande dokument som täcker
alla aspekter i förhandlingarna, inklusive
hänsynstagande till u-ländernas situation.
Nästa WTO-ministermöte kommer att hållas i Qatar i
november 2001. För närvarande pågår WTO-arbete till
förmån för en ny runda på olika plan, bl.a. när det
gäller ökat marknadstillträde för de minst
utvecklade länderna, det tekniska biståndet till dem
och frågor om WTO:s reguljära budget. Också frågan
om WTO:s öppenhet och funktionssätt är föremål för
diskussioner. Många u-länder känner dock skepsis
inför kraven på ökad extern transparens i WTO och
vill kunna diskutera detta utanför en ny runda.
WTO-systemet
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör - med anledning av berörda
motionsyrkanden - till-kännage för regeringen
att det är ett svenskt intresse att värna
frihandeln och att en översyn bör göras av
frågan om det finns behov av regelmässiga
uppföljningsstudier av WTO-avtalen. Jämför
reservation 1 (s, v) och reservation 2 (mp).
Motionerna
I Moderata samlingspartiets motion 2000/01:U623
beskrivs frihandelns välståndsskapande effekter för
såväl utvecklingsländer som mer utvecklade länder.
Genom att institutionellt binda de flesta av jordens
länder i förpliktigande överenskommelser skyddas
frihandeln från kortsiktig politisk protektionism
enligt motionärernas mening. Vidare är det mycket
viktigt att stärka WTO som institution och förbättra
dess konfliktlösning, sägs det i motionen. Med
anledning av det s.k. banankriget mellan EU och WTO
måste reglerna skärpas för att förhindra långdragna
processer. Såväl EU:s som Förenta staternas
uppträdande har enligt motionärerna visat att
tvistlösningsmekanismen inte fungerar väl.
Vidare uppmärksammas av motionärerna att en allt
större del av förädlingsvärdet utgörs av
tjänsteproduktion som, inte minst när det gäller
elektronisk handel, har stor utvecklingspotential.
Liberaliseringar av handeln inom tjänstesektorn
medför konkurrensutsättningar som kommer att medföra
kvalitetshöjningar för konsumenterna. Tjänster som
varit skyddade av offentliga regleringar blir
verksamheter med låg service och konkurreras ut,
menar motionärerna.
Vänsterpartiet hävdar i motion 2000/01:N329 att de
rika länderna bör öppna sina marknader ytterligare,
så att de fattiga länderna får tillträde till dem.
WTO fungerar dock inte som en resurs för de små och
svaga länderna på grund av bristen på transparens.
Sverige bör därför i internationella forum verka för
att det nuvarande WTO-systemet ersätts med
förhandlingar som präglas av öppenhet, transparens
och folkligt deltagande. Med hänsyn till att u-
länderna utgör en klar majoritet av WTO:s
medlemsländer borde de ha möjligheter att påverka
förhandlingar och regler, anför motionärerna.
Eftersom många u-länder saknar resurser för att
kunna delta i förhandlingar på samma villkor som
rika västländer bör de ges utredningshjälp samt
personellt och finansiellt förhandlingsstöd för att
det skall råda rättvisa villkor.
Kristdemokraterna anser i motion 2000/01:U512 att
ett globalt perspektiv måste ligga till grund för
EU:s verksamhet exempelvis när det gäller
handelspolitik. EU bör fortsätta att verka för ökad
frihandel i världen. Det är enligt motionärerna
oacceptabelt att EU genom inrikes- eller
handelspolitik motverkar den solidaritet med
utvecklingsländerna som man säger sig eftersträva.
Framför allt måste jordbruksprotektionismen minska
bland i-länderna, sägs det i motionen. EU bör gå i
spetsen för att öka öppenheten inom WTO.
Centerpartiet framhåller i motion 2000/01:N328 att
handelspolitiken skall skapa förutsättningar för
ökad handel och syfta till marknadsekonomier med
sociala och miljömässiga hänsyn. Strävan att
ytterligare liberalisera världshandeln kan enligt
motionärerna inte isoleras från ambitionerna att
fördjupa det globala samarbetet. WTO-reglerna måste
vara förenliga med ansträngningarna inom FN för att
säkerställa fred och främja hållbar utveckling.
Motionärerna påtalar att det i dag saknas
mekanismer i WTO-systemet för att systematiskt
utvärdera och följa upp i vilken mån WTO:s avtal
faktiskt bidrar till eller motverkar en rättvis och
hållbar utveckling och ökad sysselsättning. En sådan
mekanism bör därför införas, anser motionärerna.
Sveriges roll borde enligt Centerpartiet vara att
verka för att EU:s handelspolitik utgår från ett
globalt och långsiktigt synsätt. Inom EU behövs en
ökad samstämmighet mellan handelspolitiken och
övriga politikområden såsom exempelvis bistånds-,
jordbruks- och utrikespolitiken.
WTO:s legitimitet måste förbättras internt och
externt, anför motionärerna. Alla medlemmar måste ha
reella möjligheter att delta i beslutsprocessen.
Öppenheten i arbetet skulle kunna öka om
medlemsländerna utsåg ett parlamentariskt forum med
delegater från alla medlemsländer. WTO måste också
möta intresserade medborgares krav på insyn och
öppenhet. Möjligheterna att skapa en NGO-
ackreditering liknande den som finns hos vissa FN-
organ bör utredas enligt motionärernas uppfattning.
(NGO = Non-Governmental Organization.)
I motion 2000/01:N384 (mp) tar motionärerna upp
regelsystemet inom WTO. Det finns enligt
motionärerna indikationer på att det vore förhastat
att besluta om ett nytt förhandlingsforum och nya
förhandlingar innan en ordentlig analys och
utvärdering har gjorts av MAI-diskussionen. (MAI =
Multilateral Agreement on Investment.) Motionärerna
anför att det är uppenbart att det alltsedan WTO:s
tillkomst år 1995 finns en grundläggande och seriös
kritik mot WTO, såväl från frivilligorganisationer
som från utvecklingsländernas regeringar. Kritiken
gäller bl.a. avsaknad av politiska, etiska och
sociala mål för WTO, bristande öppenhet och avsaknad
av reellt inflytande från u-länderna samt bristande
flexibilitet både när det gäller den ojämna
maktpositionen och i fråga om livsmedelssäkerhet,
naturresurser och miljöproblem.
I motionen efterlyses mål och delmål med tydlig
politisk, social och etisk inriktning för WTO:s
framtida arbete. Det är enligt motionärernas mening
nödvändigt att göra en utvärdering av WTO-arbetet
och effekterna av u-ländernas export - inte minst
när det gäller jordbruksavtalet och TRIPS (se senare
avsnitt) - innan nuvarande WTO-mandat fördjupas
eller ersätts av nytt mandat.
Motionärerna menar att globala konventioner för en
hållbar utveckling förlorar sin ställning då de
konfronteras med WTO:s regler. Det är av stor vikt,
hävdar motionärerna, att relationen mellan WTO-
avtalen och FN:s konventioner regleras. När det
gäller WTO och investeringar anför motionärerna att
flera utvecklingsländer har uttalat sin tveksamhet
till att investeringsfrågor tas upp i WTO. Enligt
motionärerna bör Sverige verka för att initiera och
driva vidare diskussioner och eventuella
förhandlingar om ett multilateralt investeringsavtal
baserat på FN:s konventioner.
Det finns ett grundläggande behov av ökad öppenhet
och delaktighet i WTO. Ett nytt regelverk med
offentlighet som huvudregel är en nödvändighet,
anförs det i motionen.
Enligt motionärerna förutsätter en friare
utrikeshandel att företagen i olika länder ges
likartade förutsättningar vad gäller subventioner
och stöd av olika slag. Vidare framhålls vikten av
att den svenska regeringen i såväl EU som i det
fortsatta WTO-arbetet tar initiativ till och aktivt
arbetar för en avreglering av snedvridande
subventioner.
Vissa kompletterande uppgifter
WTO och FN
Både FN och WTO är mellanstatliga organisationer, i
vilka besluten fattas av medlemsstaternas
regeringar. I båda organisationerna ingår en
majoritet av världens stater. Medlemskap är inte
obligatorisk i någondera. WTO:s medlemsantal växer
snabbt eftersom många nya länder, särskilt u-länder,
vill ansluta sig. För närvarande (mars 2001) har WTO
140 medlemsländer. Det är regeringarnas ansvar att
se till att besluten som fattas i FN respektive WTO
inte är motstridiga.
WTO och EU
Handelspolitiken är gemensam för hela EU, vilket
innebär att enhetliga regler gäller inom hela
unionen. Det handelspolitiska ramverket innebär
gemensam tulltaxa och gemensamma tull- och
handelsavtal i förhållande till länder utanför EU.
Normalt finns det inte nationella särregler inom EU;
sådana kan dock finnas när det gäller sanitära
och/eller hygieniska krav.
WTO:s huvuduppgift och mål
WTO:s huvuduppgift är att skapa stabila spelregler
för den globala handeln. De avtal som WTO:s
medlemsländer förhandlar fram syftar även till att
avveckla handelshinder och motverka protektionism.
WTO-avtalet lägger fast följande mål:
- högre levnadsstandard,
- full sysselsättning,
- ökad handel och produktion i enlighet med
målsättningen om en hållbar utveckling och på ett
sätt som är förenligt med medlemmarnas respektive
behov på skilda nivåer av ekonomisk utveckling.
WTO:s tvistlösningssystem och den s.k.
banantvisten
I utskottets betänkande 1999/2000:NU16 beskrevs
WTO:s tvistlösningssy-stem och dess administrativa
hantering inom WTO. En översyn av
tvistlösningssystemet inleddes år 1998 och
avslutades formellt år 1999. Medlemsländerna hade
inte kunnat enas om några ändringar i systemet.
Vidare redovisades i det nämnda betänkandet den
långdragna WTO-tvisten om bananimporten.
Före EU-medlemskapet hade Sverige enligt uppgift
från Kommerskollegium inga importregleringar för
bananer eller apelsiner. EU-medlemskapet förde med
sig att EU-reglerna, vilka är ganska omfattande för
dessa produkter, skulle gälla. Skälet är att vissa
europeiska länder vill skydda den europeiska
marknaden från konkurrerande import utifrån.
EG:s nuvarande importsystem för bananer utgörs av
ett system med olika tull för olika kategorier av
ursprungsländer samt krav på importlicenser, vilket
gör systemet svåröverskådligt. Nuvarande system
favoriserar de f.d. britt-iska och franska
kolonierna i Afrika, Karibien och Stilla havet (de
s.k. AVS-länderna) på bekostnad av de
latinamerikanska länderna, vilket har lett till en
tvist inom WTO.
Den panel som upprättades i enlighet med WTO:s
tvistlösningssystem visade att EG:s importsystem för
bananer, den s.k. bananregimen, var WTO-stridigt.
Enligt tvistlösningsavtalet har den vinnande parten
(i banantvisten Förenta staterna m.fl. länder) rätt
att i första hand kräva kompensation och i andra
hand upphäva medgivanden eller införa strafftullar
när en förlorande part (i banantvisten EG) inte
implementerar panelutslagen i tid. Sverige menade
att EG snarast borde ändra importsystemet för
bananer. Emellertid im-plementerade inte EG
panelutslaget och Förenta staterna tilläts därför
att införa strafftullar på ett antal EG-varor.
I riksdagen har Eva Flyborg (fp) ställt en fråga
(1999/2000:764) till statsrådet Leif Pagrotsky om
regeringens inställning till frihandel beträffande
bananer från Ecuador. Enligt statsrådets svar har
Sverige konsekvent hävdat konsumentintresset i
banantvisten. Sverige har länge förordat en ren
tullösning såsom en WTO-förenlig och
handelspolitiskt långsiktigt hållbar lösning av
banantvisten.
Inom EU har inriktningen varit att arbeta fram ett
förslag till nytt system som skulle kunna vara
förenligt med WTO-reglerna och acceptabelt för alla
exportländer. Vid Europeiska rådets möte i juli 2000
lade kommissionen fram ett meddelande om de
fortsatta överläggningarna för att lösa
banantvisten. I detta dokument redogjorde
kommissionen ingående för sina försök att nå en
kompromiss och att detta dittills misslyckats.
Kommissionen ville därför fortsätta sitt arbete
enligt en annan metod, den s.k. först till kvarn-
metoden, och samtidigt samråda med berörd tredje
part för att hitta ett sätt att lösa de
administrativa och tekniska svårigheterna. På rådets
begäran har kommissionen därefter undersökt denna
metod och under hösten 2000 lagt fram ett förslag.
Sammanfattningsvis innebär förslaget att ett system
med enbart tullar skall införas senast den 1 januari
2006. Under övergångstiden dessförinnan är avsikten
att använda först till kvarn-metoden för förvaltning
av de nuvarande tullkvoterna (i stället för den
tidigare metoden med registrering i förväg). Denna
metod anses allmänt vara förenlig med WTO:s regler.
Förslaget avser vidare att tillgodose att AVS-
leverantörerna får ett rimligt skydd. EG:s
jordbruksråd beslutade den 29 januari 2001 om
införande av en ny importregim för bananer i
enlighet med först till kvarn-metoden.
WTO:s arbetsformer
Efter Seattlemötet har i WTO förts en intern
diskussion om ökad öppenhet. Enligt uppgift från
Utrikesdepartementet pågår för närvarande
diskussioner om WTO:s öppenhet och funktionssätt.
Vissa praktiska åtgärder som rör WTO:s interna
transparens har redan överenskommits och
diskussioner om ytterligare åtgärder fortsätter.
Ändringarna har skett genom pragmatisk anpassning av
rutinerna utan att bli föremål för formella beslut.
Medlemsländerna har bl.a. inbjudits att komma med
förslag om hur WTO i den interna processen kan bli
mer transparent. Många olika förslag togs emot från
såväl enskilda som grupper av länder och har utgjort
underlag för diskussioner om dessa frågor. I en
diskussionspromemoria från WTO:s ledning
konstaterades att medlemsländerna i allmänhet inte
såg något behov av en radikal omstrukturering av
WTO, att de stödde basprinciperna om ett
multilateralt handelssystem inklusive metoden med
konsensusbeslut och att också informella
konsultationer - under förutsättning av vissa
förbättringar - kunde vara ett verksamt instrument.
Med hänsyn till det stora medlemsantalet - 140
länder - har generaldirektören emellanåt
sammankallat en begränsad krets, t.ex. 20-30
tongivande länder, för att diskutera svåra frågor i
det s.k. Gröna Rummet. Beslut fattas däremot inte i
denna grupp, eftersom alla WTO-beslut kräver
konsensus mellan samtliga medlemsländer. Det faktum
att många länder, bl.a. de allra fattigaste u-
länderna, inte har direkt insyn i diskussionerna i
Gröna Rummet har dock kritiserats, varför möjliga
åtgärder diskuteras inom ramen för ett arbete med
att förbättra den interna öppenheten.
Några medlemsländer har vidare vid ett informellt
möte i november 2000 fört fram frågan om att ha
ministermöte varje år i stället för den nuvarande
policyn med möte vartannat år för att få en
möjlighet att diskutera handelsfrågorna med större
regelbundenhet.
När det gäller den externa transparensen har
resultaten enligt Utrikesdepartementet ännu så länge
varit små trots att EU och Förenta staterna vill öka
öppenheten. Ett stort antal u-länder har motsatt sig
i-ländernas förslag att minska hemligstämplandet av
dokument eller ökande av kontakterna mellan WTO och
enskilda organisationer. Många u-länder är således
skeptiska till kraven på ökad extern transparens
inom WTO.
WTO och u-länder
På grund av bristande administrativa resurser kan
fattiga länder ibland ha problem att utnyttja de
möjligheter som WTO erbjuder. För att överbrygga
resursproblemet ger i-länderna tekniskt bistånd till
u-länder som finns representerade i WTO. EU bidrar
t.ex. med drygt en miljon euro under de närmaste fem
åren för att finansiera en bättre koordinering av
AVS-ländernas WTO-arbete. Ett annat initiativ som
bl.a. Sverige står bakom är upprättandet av ett
centrum för rådgivning m.m. (Advisory Centre on WTO
Law, ACWL). Detta centrum, som invigdes vid WTO:s
ministermöte i Seattle år 1999, skall bistå u-länder
som är inblandade i en tvist med rättshjälp för att
på så sätt utjämna spelplanen vid handelstvister.
WTO-sekretariatet kan erbjuda visst stöd men har
mycket liten egen budget. Ett arbete pågår därför
för att stärka samordningen mellan WTO, där
handelspolitisk kompetens finns, och Världsbanken,
FN:s utvecklingsprogram (UNDP), Valutafonden m.fl.,
som har stora finansiella resurser. Detta samarbete
kallas för Integrerade Ramverket (Integrated
Framework).
Generaldirektören i WTO Mike Moore har också tagit
initiativ att förbättra situationen för de länder
som inte har en permanent representation i Genève.
Bland annat har det utsetts en sekretariatsanställd
för att hålla kontakten med dessa medlemsländer.
Vidare anordnas veckolånga seminarier med
föreläsningar i Genève för att representanter för
dessa länder skall få möjlighet att bättre lära
känna WTO och dess verksamhet m.m.
WTO-avtal och utvärderingar
WTO-avtalen utvärderas kontinuerligt av forskare. De
flesta studierna pekar på att WTO-avtalens effekter
på världsekonomin och på den svenska ekonomin har
varit mycket positiva. Forskarnas resultat tyder
också på att u-länderna gynnats av WTO-arbetet för
en friare världshandel. Exempelvis har u-ländernas
andel av den internationella handeln ökat (från 17 %
år 1987 till 24 % år 1997). Vidare har studier
gjorts för att försöka uppskatta miljöeffekterna av
sådana avtal. Inom WTO sker bevakning och
utvärdering av frågor med anknytning till hållbar
utveckling bl.a. i kommittén för handel och miljö.
Den handelspolitiska granskningen sker inom ramen
för en särskild mekanism (The Trade Policy Review
Mechanism, TPRM). Frågor om bl.a. mål-uppföljning
behandlas framför allt i WTO:s högsta beslutande
organ, Allmänna rådet.
När det gäller utvärdering av WTO-avtalen har
enligt uppgift regeringen inte föreslagit någon
sådan med hänsyn till de många oberoende studier som
utförts och utförs.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill - liksom tidigare - framhålla att det
i högsta grad är ett svenskt intresse att värna
frihandelns principer och ständigt ge akt på
protektionistiska inslag i det internationella
handelsutbytet. Frihandel är en stark
välståndsskapande kraft såväl för de utvecklade
länderna som för världens fattigaste länder. Alla
konsumenter - både enskilda och företag - gynnas av
de positiva effekterna av lägre priser, större utbud
av varor och tjänster samt bättre kvalitet. Vidare
innebär frihandel snabb spridning av information,
vilket kan bidra till omvandling av slutna samhällen
till större öppenhet mot omvärlden. Sverige bör
enligt utskottets mening även fortsättningsvis delta
aktivt i arbetet med att befästa och stärka
förtroendet för det multilaterala handelssystemet.
Miljömässig och social hänsyn är viktigt samtidigt
som dessa krav inte får användas emot de länder som
ännu inte - trots ansträngningar - kan uppfylla
kraven.
Inte minst inom EU är det väsentligt att Sverige
förespråkar en linje som innebär ytterligare
avregleringar, vilket kommer att gynna såväl
utvecklingsländernas export till den europeiska
marknaden som konsumenterna i Europa. Sverige bör
exempelvis inom EU verka för att handeln med
tjänster liberaliseras i enlighet med vad som
förordas i motion 2000/01:U623 (m). Inte minst
elektronisk handel har en stor utvecklingspotential,
som även kan komma utvecklingsländerna till del.
Den nuvarande svenska linjen att inriktningen bör
vara ökad öppenhet inom WTO stöder utskottet.
Samtidigt måste det finnas respekt för att enskilda
länder i vissa fall inte vill röja sina
förhandlingspositioner. Utskottets synpunkter på
NGO:ers ställning i WTO-sammanhang kan inkluderas i
frågan om en ökad öppenhet.
Vidare finns det ett behov av att se över och
förbättra WTO:s regelverk. Utskottet vill särskilt
påtala vikten av att frågan om regelförenkling när
det gäller handelsprocedurerna drivs framåt. Ett
sådant krav framfördes bl.a. i motion 1999/2000:N243
(fp) föregående år (se vidare bet. 1999/2000:NU16).
Sverige bör därför prioritera denna fråga inom EU,
som arbetar aktivt med att få in detta område i
nästa förhandlingsrunda. Bland annat måste ett antal
utvecklingsländer övertygas om att förenklade
handelsprocedurer även ligger i deras intresse.
Behovet av översyn gäller också frågor om hur WTO
skall bistå utvecklingsländer, som har problem att
uppfylla WTO-reglerna.
Inte minst viktigt är det att förbättra
tvistlösningsmekanismen, som uppvisat påtagliga
svagheter under det s.k. banankriget. Det nuvarande
regelsy-stemet ger enligt utskottets uppfattning
upphov till risker för ökad protektionism därigenom
att länder ensidigt vidtar straffåtgärder. Reglerna
måste således skärpas så att långdragna processer
förhindras i framtiden.
När det gäller frågan om u-ländernas
marknadstillträde beskrivs i ett kommande avsnitt
att en överenskommelse har kunnat nås mellan EU:s
medlemsstater att införa tullfrihet för de 49
fattigaste länderna i världen i fråga om alla varor
utom vapen. Förhoppningen från EU:s sida är att
andra i-länder skall följa efter. I detta sammanhang
vill utskottet i likhet med motion 2000/01:U512 (kd)
lägga fast att det är ett grundläggande krav att EU
genom sin handelspolitik inte motverkar den
solidaritet med utvecklingsländerna som i andra
sammanhang eftersträvas.
Frågor om handel och miljö respektive handel och
arbetsvillkor tas särskilt upp längre fram i
betänkandet.
Utskottet har noterat att WTO-avtalen
kontinuerligt utvärderas och att resultaten bl.a.
tyder på att såväl i-länder som u-länder gynnats av
inriktningen mot en friare världshandel. Sådana
studier är värdefulla, och det bör prövas om det
finns behov av regelmässiga uppföljningsstudier i
enlighet med vad som påtalas i motion 2000/01:N328
(c).
Riksdagen bör ställa sig bakom vad som här har
anförts beträffande WTO-systemet. Därmed tillstyrks
de nämnda motionerna i berörda delar. Motionerna
2000/01:N329 (v) och 2000/01:N384 (mp) avstyrks
däremot i motsvarande delar.
Handel, u-länder och jordbruk m.m.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om
handel, u-länder och jordbruk bl.a. med
hänvisning till den utveckling som pågår med
ökad tullfrihet för de fattigaste
utvecklingsländernas export till EU. Jämför
reservation 3 (mp).
Motionerna
Relationen mellan WTO och u-länderna tas upp i
Moderata samlingspartiets motion 2000/01:U623. U-
världens problem är att länderna har för få
direktinvesteringar, framhåller motionärerna. Ett
avtal inom ramen för WTO om att utländska
investeringar skall behandlas på samma sätt som
inhemska kan reducera osäkerheten och underlätta
kapitalöverföring och samtidigt också
kunskapsöverföring till utvecklingsländerna. I en ny
WTO-runda bör EU sätta upp målet att avskaffa alla
tullar till i-länderna. Vidare bör EU, som den
största aktören i WTO med betydande subventioner,
lägga fram en bindande plan för hur den europeiska
jordbrukspolitiken skall integreras med
världsmarknaden, hävdas det i samma motion. På sikt
måste målet vara att låta marknaden fungera utan
kvoter och interventioner. En sådan politik är också
önskvärd med hänsyn till EU:s utvidgning österut.
Ett multilateralt handelssystem, som är
regelbaserat och icke-diskriminerande, medför
fördelar för alla länder, särskilt u-länderna, sägs
det i Centerpartiets motion 2000/01:N328. En ny
världshandelsrunda måste garantera att systemet
främjar alla länders integration i världsekonomin,
framhåller motionärerna. Handel måste ta hänsyn till
och främja rättvisa, solidaritet och jämlikhet samt
respekt för mänskliga rättigheter.
Hittills har det s.k. Marrakechbeslutet från år
1994 om kompensation till de minst utvecklade
länderna och till de nettoimporterande länderna inte
genomförts, påpekas det i motion 2000/01:N384 (mp).
Motionärerna anser att nästa förhandlingsrunda bör
bli en runda där hänsyn tas till
utvecklingsländernas krav och behov.
Vissa kompletterande uppgifter
När det gäller u-ländernas position i WTO är det ett
faktum att gruppen uppvisar stora skillnader
sinsemellan. Vissa länder såsom Sydafrika, några
asiatiska och latinamerikanska u-länder ingår i den
grupp av jordbruksexportörer som förespråkar friare
jordbrukshandel utan exportsubventioner. Andra u-
länder i t.ex. Afrika är livsmedelsimportörer och
uppskattar att världsmarknadspriserna sänks till
följd av exportsubventioner på jordbruksexport från
främst EU. Många u-länder i Fjärran östern vill se
mer frihandel i fråga om varuhandel, tjänster, e-
handel etc. och intar därför positioner som liknar
i-ländernas, medan andra u-länder motsätter sig
detta.
I rapporten (2000:19) Jordbruksstöden och u-
länderna från Statens jordbruksverk, vilken
presenterades i slutet av år 2000, redovisas en
bakgrund till hur jordbruksfrågorna tas upp inom
WTO. Nedan följer en sammanfattning av vissa avsnitt
i denna rapport.
- Med WTO:s jordbruksavtal påbörjades en
långsiktig reformprocess i riktning mot en
liberaliserad handel med jordbruksprodukter.
Efterhand som avtalet tillämpats har obalanser
uppmärksammats vad avser såväl avtalsvillkoren som
vissa tillämpningar av avtalet. Eftersom EU och
Förenta staterna var de tongivande
förhandlingsparterna i Uruguayrundan kom avtalet
främst att spegla i-ländernas jordbruksintressen och
i mindre utsträckning behoven hos de förhållandevis
få u-landsmedlemmarna, som deltog i förhandlingarna.
Sedan år 1995 har emellertid ytterligare ett 60-tal
u-länder blivit medlemmar i WTO och u-länderna utgör
nu drygt två tredjedelar av medlemskretsen.
Tyngdpunkten i förhandlingarna har därmed
förskjutits till förmån för u-landsaspekterna.
- Medlemsländernas stöd- och skyddsnivåer baseras
på historiska förhållanden under basperioden
1986-1988. Eftersom denna period kännetecknades av
låga världsmarknadspriser och höga stödnivåer i i-
ländernas jordbruk kom de tillåtna stödnivåerna och
tullskydden att bindas på en hög nivå. Möjlighet att
tillämpa skyddsåtgärder mot lågprisimport
begränsades till de länder som tarifferat sitt
tullskydd, vilket i hög grad var i-länderna.
- Jordbruket betyder mer för u-ländernas ekonomier
än för i-ländernas, eftersom jordbrukets bidrag till
bruttonationalprodukten uppgår till 3 % i i-länderna
och till 26 % i u-länderna. Än större betydelse har
jordbruket för de minst utvecklade länderna (MUL),
där i vissa fall över 80 % av befolkningen är
beroende av jordbruket för sin försörjning.
- Stödet per jordbrukare i i-länderna uppgår till
ca 100 000 kronor per jordbrukare jämfört med u-
ländernas nästan obefintliga nivå. Priset för
störningarna av världshandeln betalas dels av
jordbruksbefolkningen i u-länderna, dels av
konsumenter och skattebetalare i länder med höga
stöd samt av ekonomierna i stort genom en
felallokering av resurserna. Den välfärdsförlust för
de fattiga länderna, som orsakas av handelshindren
på jordbruksprodukter i EU och andra
höginkomstländer, motsvarar 20 miljarder dollar per
år.
- Det råder även en stor obalans när det gäller
stöden till olika produkter. Högt subventionerade
sektorer i i-länder är bl.a. mejeri, socker, ris och
spannmål. Detta motverkar produktion av just dessa
varor i u-länder oavsett om dessa har komparativa
fördelar att producera produkterna eller ej.
I rapporten redovisas olika förslag för att en
liberalisering skall ge så bra effekter som möjligt.
Bland annat påpekas att i-ländernas tullar och andra
jordbruksstöd bara är ett av hindren mot en ökad
export från u-länderna.
EG-kommissionen antog hösten 2000 en plan för att
riva tullmurarna gent-emot de 48 minst utvecklade
länderna (MUL) på alla områden utom när det gäller
vapen. Av de 48 (numera 49) länderna återfinns de
allra flesta i Afrika, Västindien och Stilla
havsområdet (AVS-länderna). Övriga länder återfinns
främst i Asien. Förslaget var tänkt att träda i
kraft så snart som det godkänts av rådet. För tre
produkter (bananer, socker och ris) innebar
förslaget en stegvis implementering under en period
av tre år. Den för handelsfrågor ansvariga
kommissionären, Pascal Lamy, uttalade i samband med
förslaget att tullfrihet inte är en tillräcklig
åtgärd för att hjälpa de fattigaste länderna att dra
fördelar av en friare handel; det är också
nödvändigt att hjälpa dessa länder att bygga upp en
kapacitet att producera varor för export.
Kommissionen kommer därför att fortsätta att ge
tekniskt och finansiellt bistånd i detta syfte,
enligt kommissionären.
Det presenterade förslaget om rivande av
tullmurarna gentemot de fattigaste länderna vann
dock inte gehör hos majoriteten av EU-länderna som
på grund av hänsyn till starka jordbruksintressen
inom respektive land fick processen att sakta av.
Bland annat krävde dessa länder att få ytterligare
belysning av konsekvenserna av förslaget. Sverige,
såsom ett traditionellt frihandelsvänligt land, vill
enligt Utrikesdepartementet se liberala lösningar,
men har som ordförandeland för EU också att ta
hänsyn till hela unionens synpunkter.
Statsrådet Leif Pagrotsky informerade
näringsutskottet den 6 februari 2001 om den senaste
utvecklingen på området. Socker var den enskilda
produkt som beredde kommissionen de allvarligaste
problemen, eftersom vissa europeiska jordbruksländer
var rädda för att sockerproducenterna inom den egna
kretsen inte längre skulle få avsättning för sitt
socker, om u-länderna fritt fick exportera socker
till EU-länderna. Enligt statsrådets mening skulle
de angivna u-länderna dock inte kunna förse hela den
europeiska marknaden med socker. Producentintressena
väger ofta tyngre än konsumentintressena inom
ministerrådet, konstaterades det.
Den ansvariga kommissionären Pascal Lamy fick den
7 februari 2001 kommissionens tillstånd att till
ministerrådet lägga fram ett modifierat förslag med
tullfrihet på allt utom vapen för de numera 49 minst
utvecklade länderna.
Den 26 februari 2001 beslutade Allmänna rådet att
avskaffa tullar och kvoter för alla varor utom vapen
för de 49 fattigaste länderna i världen. För den
stora mängden varor inträder tullfriheten redan den
5 mars 2001, medan socker, ris och bananer kommer
att åtnjuta tullfrihet först efter en övergångs-
period. För bananer reduceras tullsatsen årligen med
20 % under perioden 2002-2006. För ris och socker
skall tullfriheten vara helt införd under år 2009.
För att kompensera de berörda u-länderna för den
fördröjda övergångs-perioden erbjuder EU omedelbart
marknadstillträde för socker och ris upp till vissa
kvantiteter. Processen kommer att övervakas av
kommissionen, som också skall avge rapport till
ministerrådet år 2005 angående konsekvenserna av det
nya systemet för såväl EU-länderna som för de
fattiga länderna.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill uttrycka stor tillfredsställelse över
att den ovan beskrivna processen inom EU har lett
till resultatet att de fattigaste länderna kommer
att få fullständig tullfrihet till EU-länderna. Som
framgår av den refererade rapporten från Statens
jordbruksverk innebar EU:s handelshinder på
jordbruksområdet mycket höga kostnader för
jordbruksbefolkningen i u-länderna men också för
konsumenter och skattebetalare i länder som
tillämpar höga stödnivåer.
Utskottet vill understryka att det nu uppnådda
resultatet endast bör ses som ett etappresultat,
vilket bör följas av ytterligare liberaliseringar av
världshandeln. En fri handel är en motor för
tillväxt i alla länder men innebär särskilt för de
fattigare länderna en möjlighet att förändra sin
position.
Vissa utvecklingsländers avvaktande hållning till
en ny WTO-runda har visat att gemenskapen på olika
sätt måste skapa förtroende och ta mera hänsyn till
utvecklingsländernas krav och behov. Genom beslutet
har EU visat sin goda vilja gentemot de fattigaste
länderna, vilket är en viktig signal inför kommande
WTO-förhandlingar. Eftersom utvecklingsländerna är i
majoritet inom WTO bör stor hänsyn kunna tas till
deras intressen. När det gäller den i motion
2000/01:N384 (mp) upptagna frågan om genomförande av
åtgärder i enlighet med ministermötet i Marrakech,
dvs. kompensation till de minst utvecklade länderna
och till de nettoimporterande länderna, kan erinras
om att ministerbeslutet regelbundet skall ses över
av ministerkonferensen och dessutom övervakas av
jordbrukskommittén inom WTO.
När det gäller frågan om ett regelverk för
investeringar i andra länder, var det Sveriges och
övriga EU-länders mål vid förhandlingarna i Seattle
att denna fråga skulle bli föremål för
förhandlingar. Som tidigare nämnts ledde inte
ministermötet i Seattle till resultat. Utskottet
vill liksom tidigare framhålla att det från svensk
utgångspunkt är önskvärt med regler som stimulerar
till öppnare marknader och minskade risker att
investerare utsätts för diskriminerande och
godtycklig behandling, såväl när det gäller en
investeringsetablering som fortsatt verksamhet.
Vidare är det viktigt att förhandlingarna sker under
öppenhet och att hänsyn tas till
utvecklingsländernas behov. Ett avtal som bygger på
principen om icke-diskriminering får enligt
utskottets uppfattning inte innebära att enskilda
länder förhindras att driva en självständig politik
inom områden som reglerar t.ex. hälso- och
miljöskydd.
Med hänvisning till det anförda anser utskottet
att det inte är påkallat med något uttalande i
riksdagen i frågan och avstyrker därmed de här
aktuella motionsyrkandena.
Handel och immaterialrätt inom
miljö- och jordbruksområdet
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om
handel och immaterialrätt inom miljö- och
jordbruksområdet med hänvisning till att
ytterligare material som tas fram kommer att
ge ett tillförlitligt underlag vid bedömning
av eventuella behov av förändringar i TRIPS-
avtalet. Jämför reservation 4 (v, mp).
Motionen
I motion 2000/01:MJ218 av Vänsterpartiet beskrivs
att staterna och deras befolkningar garanteras
suverän rättighet till sina genetiska resurser
enligt konventionen om biologisk mångfald. Ingen
lagstiftning kring intellektuell äganderätt som står
i konflikt med uthållig användning av genetiska
resurser får införas enligt konventionen. Vidare
syftar konventionen, säger motionärerna, till att
åstadkomma en rättvis fördelning av vinster från
produkter framtagna på basis av biologisk mångfald
mellan länder i nord och syd. Därmed kommer
konventionen om biologisk mångfald på kollisionskurs
med TRIPS-avtalets krav på patent på liv. TRIPS är
det avtal inom WTO som reglerar patenträtt. TRIPS-
avtalets artikel 27.3 (b) om patent på
mikroorganismer m.m. var enligt motionärerna
kontroversiell redan vid sin tillkomst. För att
garantera en säker livsmedelsförsörjning anser
motionärerna att det är angeläget att konventionen
om biologisk mångfald uppfylls och överordnas WTO:s
regler.
Vissa kompletterande uppgifter
TRIPS-avtalet och biotekniska uppfinningar
I och utanför WTO förs en debatt om
immaterialrättsliga frågor i samband med avtalet om
handelsrelaterade aspekter av immaterialrättigheter,
det s.k. TRIPS-avtalet (Trade-Related Aspects of
Intellectual Property Rights). Samtliga 140 WTO-
länder är anslutna till avtalet, vilket av i-
länderna tillämpas sedan den 1 januari 1996. U-
länderna fick i förhandlingarna långa övergångstider
för sina åtaganden (fem, tio resp. elva år).
Avtalet stadgar att varje WTO-medlem skall skydda
patent, upphovsrätt, varumärken och mönster i sin
nationella lagstiftning och ha domstolar med förmåga
att avgöra fall rörande intrång i de
immaterialrättigheter som omfattas av avtalet.
Reglerna innebär att patent skall kunna erhållas för
produkter och processer på alla teknikområden under
de vanliga förutsättningarna om nyhet,
uppfinningshöjd och industriell användbarhet. Enligt
en särskild bestämmelse, artikel 27.3 (b), kan vissa
biotekniska uppfinningar undantas från kravet på
patenterbarhet, det s.k. bioteknikundantaget.
Möjligheten till undantag gäller dels växter och
djur med undantag för mikroorganismer, dels
väsentligen biologiska processer för framställning
av växter och djur, dock inte icke-biologiska och
mikrobiologiska processer.
I utvecklingsländerna har det funnits farhågor för
att patent skulle kunna hindra småbönder från att
använda sina vanliga utsäden. Farhågorna torde bero
på en missuppfattning av innebörden av patent. En
patenterbar uppfinning som gäller genetiskt material
kan exempelvis avse en gensekvens från en växt som
isolerats från sin naturliga omgivning och givits en
tillämpning. Skyddsomfånget för ett sådant patent
begränsar sig till användning av uppfinningen och
kan inte hindra användning av den växt som det
genetiska materialet har hämtats från. Teknik som
varit allmänt och fritt tillgänglig vid dagen för
patentansökan fortsätter att vara fri att använda.
Vidare hävdar många u-länder att TRIPS-avtalet
borde skydda traditionell kunskap i deras länder.
Detta argument har enligt Utrikesdepartementet mött
stor förståelse men det är ett problem att definiera
begreppet traditionell kunskap. För att kunna
skyddas får den traditionella kunskapen inte vara
allmänt känd. Frågan är om det finns andra sätt att
skydda traditionell kunskap.
Flera u-länder har begärt förlängd övergångstid i
samband med tillämpning av TRIPS-avtalet, t.ex.
förlängd övergångstid innan deras plikt att skydda
växtsorter inträder. EU har i praktiken visat
öppenhet för att medge förlängd övergångstid efter
bedömning från fall till fall.
Inom EU antogs i juli 1998 direktivet om rättsligt
skydd för biotekniska uppfinningar (98/44/EG).
Utgångspunkten i direktivet är att biotekniska
uppfinningar skall kunna skyddas på samma sätt som
andra uppfinningar. I direktivet slås inledningsvis
fast att bioteknik och genteknik spelar en allt
viktigare roll och att skyddet för biotekniska
uppfinningar med säkerhet kommer att vara av
grundläggande betydelse för gemenskapens
industriella utveckling. På genteknikområdet är de
investeringar som måste göras i forskning och
utveckling särskilt kostsamma och riskfyllda och
möjligheten att göra dem lönsamma förutsätter ett
lämpligt rättsligt skydd. Vidare anförs att
bioteknikens utvecklingsmöjligheter för miljön och
särskilt dess användning för att utveckla
odlingsmetoder som är mindre förorenande och mer
skonsamma för jordarna bör beaktas. Därutöver sägs
att den biotekniska utvecklingen är viktig för
utvecklingsländerna såväl på hälsoområdet som i
kampen mot stora epidemier och i kampen mot svälten
i världen samt att det är lämpligt att genom
patentsystemet uppmuntra forskning i dessa
avseenden.
I direktivet ställs upp olika principer för
biotekniska uppfinningars patenterbarhet. Direktivet
slår fast att uppfinningar som är nya, har
uppfinningshöjd och kan användas industriellt är
patenterbara även om de avser en produkt som
innehåller biologiskt material eller ett förfarande
genom vilket biologiskt material används. Vidare
stadgas att biologiskt material, som isolerats från
sin naturliga miljö eller framställs genom ett
tekniskt förfaringssätt, kan vara föremål för en
uppfinning även om det redan förekom i naturen.
Biologiskt material är enligt direktivet material
som innehåller genetisk information och som kan
reproducera sig självt eller kan reproduceras i ett
biologiskt system. Uppfinningar, som avser växter
eller djur, är enligt direktivet patenterbara om
uppfinningens patenterbarhet inte är tekniskt
begränsad till en viss växtsort eller djurras.
Exempelvis kan en uppfinning som består i att sätta
in en gen i existerande växtsorter för att göra dem
resistenta mot kemikalier vara patenterbar.
Mikrobiologiska förfaringssätt, andra tekniska
förfaringssätt och produkter framställda genom
sådana förfaringssätt är vidare patenterbara enligt
direktivet. Växtsorter och djurraser samt
väsentligen biologiska förfaringssätt för
framställning av växter och djur, såsom korsning
eller urval, undantas i direktivet från
patenterbarhet. Vidare anges vissa etiskt betingade
undantag som innebär att patent exempelvis inte kan
komma i fråga för kloning av människor, användning
av mänskliga embryon för industriella eller
kommersiella ändamål m.m. Patentskyddet skall också
omfatta sådant biologiskt material, som framställs
genom förökning av det skyddade materialet, om de
egenskaper som är ett resultat av uppfinningen finns
med också i den nya generationen. Trots detta är det
tillåtet för jordbrukare att använda sin egen skörd
som utsäde utan patenthavarens samtycke (s.k.
farmer's privilege). Enligt direktivet skall
medlemsstaterna senast den 30 juli 2000 ha genomfört
de författningsändringar som direktivet ger
anledning till.
Riksdagens lagutskott har nyligen tagit ställning
till ett antal motionskrav i frågor rörande TRIPS-
avtalets krav på patenterbarhet i sitt betänkande
2000/01:LU8 från den 16 januari 2001. I detta
betänkande konstaterar lagutskottet att EG-
direktivet om rättsligt skydd för biotekniska
uppfinningar synes stå i god samklang med gällande
svensk patenträtt, att vissa ändringar av svensk
lagstiftning ändå erfordras och att det inom
Regeringskansliet pågår ett arbete med att förbereda
förslag till de författningsändringar som direktivet
ger anledning till. Några bärande skäl för att
motverka ett genomförande av direktivet har
lagutskottet inte ansett föreligga.
Lagutskottet ser inte någon anledning att
föregripa det arbete som för närvarande pågår såväl
i Sverige som internationellt när det gäller den
närmare utformningen av ett ur etisk synpunkt
lämpligt och i övrigt väl fungerande skydd för
biotekniska uppfinningar. Därutöver vill
lagutskottet framhålla att utvecklingen av
biotekniska produkter kräver stora investeringar i
forskning och utveckling och att det
immaterialrättsliga skyddet mot denna bakgrund är av
avgörande betydelse för verksamheten. Från
exempelvis läkemedelsindustrins sida har gjorts
gällande att möjligheterna till patent på
biotekniska uppfinningar är en av de viktigaste
förutsättningarna för investeringar i forskning och
utveckling, skriver lagutskottet.
I en reservation (v, kd, c) hävdas att den fria
tillgången till forskningsresultat på
bioteknikområdet måste värnas. Reservanterna anser
att det är angeläget med en internationell
konvention som förbjuder patent på livsformer och
att Sverige aktivt bör medverka till åtgärder som
bringar TRIPS-avtalets bestämmelser i harmoni med
FN-konventionen om biologisk mångfald. Vid
riksdagsbehandlingen den 31 januari 2001 biföll
riksdagen lagutskottets förslag.
Direktivet är ännu inte genomfört i Sverige.
Enligt uppgift från Justitiedepartementet kommer ett
betänkande på detta område att redovisas under våren
2001.
Det kan vidare nämnas att världens länder i slutet
av januari 2000 anslöt sig till ett globalt avtal
(protokoll) under konventionen om biologisk
mångfald. Protokollet reglerar handeln med s.k.
genetiskt modifierade organismer (GMO) i bl.a.
livsmedel, utsäde och djurfoder. I sitt anförande i
kammaren den 3 februari 2000 med anledning av
avtalet (prot. 1999/2000:60) konstaterade
miljöminister Kjell Larsson att protokollet klart
och tydligt uttrycker att internationella miljöavtal
och det globala handelssystemet skall och kan
samverka för att nå en hållbar utveckling. Enligt
protokollstexten skall internationella avtal vara
ömsesidigt stödjande och inte oförenliga med
varandra. Vidare skall protokollet inte underordnas
andra internationella avtal men inte heller direkt
påverka rättigheter och skyldigheter i andra
internationella avtal. Därmed, konstaterade
miljöministern, har protokollet starka kopplingar
till det internationella regelverket på handelns
område. Enligt miljöministern torde detta
förhållande undanröja riskerna för att de initiativ
som har tagits inom WTO skall leda till att
miljöriskerna med den moderna biotekniken
undervärderas. Avslutningsvis framhöll
miljöministern bl.a. att protokollet ger skydd åt
miljön samtidigt som det fungerar som stöd för och i
samstämmighet med Sveriges åtaganden under
frihandelsavtalet.
Pågående översyner
De här relaterade frågorna är för närvarande föremål
för översyn, såväl inom FN-systemet och WTO som inom
EU och Sverige.
Nationell lagstiftning på immaterialrättsområdet
är i stor utsträckning baserad på internationella
åtaganden. Immaterialrätter är territoriellt
begränsade, men det finns ett stort behov av att
underlätta möjligheterna till skydd i flera länder
samtidigt. De internationella konventionerna på
området utarbetas och administreras inom ramen för
en FN-organisation (World Intellectual Property
Organization, WIPO). Det enda undantaget är TRIPS-
avtalet som följer med medlemskapet i WTO. En
mellanstatlig kommitté som skall behandla de
immaterialrättsliga aspekterna av frågor om
genetiska resurser, traditionell kunskap och
folklore har nyligen upprättats inom WIPO. Enligt
uppgift från Justitiedepartementet skall kommittén
hålla sitt första möte under våren 2001. Inom WIPO
pågår också arbete om förhållandet mellan
intellektuell äganderätt och mänskliga rättigheter.
Inom WTO:s ram påbörjades en översyn av
bestämmelserna i artikel 27.3 (b) av TRIPS-rådet
redan år 1999. Alla WTO-länder är medlemmar i TRIPS-
rådet, som enligt uppgift har möten inplanerade i
april och juni 2001. Sverige representeras av EU,
som ännu inte lagt fram sin position inför dessa
möten. EU:s position före Seattlemötet var att
förändringar av TRIPS-avtalet kunde göras under
samtidigt upprätthållande av balansen mellan de
olika ländernas intressen liksom även mellan
användare och rättighetsinnehavare.
En av EG-kommissionen beställd konsultstudie om
förhållandet mellan TRIPS och frågorna rörande
biologisk mångfald redovisades i september 2000. För
Sveriges del har Kommerskollegium givits i uppdrag
av Utrikesdepartementet att kommentera denna studien
(Study on the relationship between the agreement on
TRIPS and biodiversity related issues). Kollegiet
har med anledning av uppdraget bett relevanta
myndigheter, Utrikesdepartementets referensgrupp för
WTO-frågor samt delar av näringslivet att inkomma
med synpunkter. Förutom Sverige kommer även vissa
andra länder att kommentera studien, varefter
kommissionen eventuellt kan agera.
I studien analyseras relationen mellan TRIPS och
konventionen om biologisk mångfald ur juridiskt och
politiskt perspektiv och speglar de olika synpunkter
som diverse intressenter har fört fram. Enligt
rapporten finns det ingen juridisk oförenlighet
mellan TRIPS och konventionen. Dock kan det uppstå
problem av politisk natur vid tillämpningen av de
båda avtalen. Vidare redovisas ett urval av det
tekniska och finansiella bistånd som kommissionen
och medlemsstaterna erbjuder u-länderna på området
samt rekommendationer och förslag till
handlingslinjer. Rekommendationerna går bl.a. ut på
att öka transparensen om EU:s och medlemsstaternas
arbete på området samt att öka samstämmigheten
mellan olika policybeslut.
I huvudfrågan ansluter sig Kommerskollegium till
rapportens slutsats, dvs. att de båda avtalen är
förenliga ur juridiskt perspektiv men att det
uppstår problem av politisk natur vid deras
genomförande. Det är också EU:s och Sveriges
ståndpunkt att TRIPS och konventionen skall vara
ömsesidigt stödjande. Enligt kollegiet bör Sverige
stödja förslaget om att kommissionen skall ordna en
extern s.k. workshop med alla relevanta intressenter
från medlemsstaterna samt även från u-länder och
enskilda organisationer som engagerat sig i dessa
frågor.
Vid sidan av det arbete som pågår inom
Regeringskansliet för att förbereda förslag till de
författningsändringar som EG-direktivet föranleder
kan det nämnas att utredningsbetänkandet Att spränga
gränser, Bioteknikens möjligheter och risker (SOU
2000:103) nyligen lades fram. I detta betänkande
relateras bioteknikutvecklingen inom näringslivet,
hälso- och sjukvården, livsmedelsområdet m.fl.
områden. Bland annat tar utredningen upp lagar och
andra regler på bioteknikområdet. Enligt uppgift
från Utbildningsdepartementet är betänkandet
remitterat till berörda organ; remisstiden går ut
den 6 april 2001. På vilket sätt förslagen kommer
att hanteras bereds för närvarande inom
Regeringskansliet.
Det skall slutligen nämnas att förhållandet mellan
internationella avtals inbördes förhållande berörs i
Wienkonventionen från år 1969. Bland annat
föreskrivs att om två internationella avtal är
oförenliga är regeln den att det sista avtalet blir
giltigt mellan de länder som skrivit under båda
avtalen. Skiljedomstolen i Haag kan i princip avgöra
frågor som rör både FN-konventioner och WTO-avtal,
men tillämpbarheten minskas av att denna domstol
bara kan avgöra mål när de berörda parterna
accepterat domstolens jurisdiktion. Enligt
Utrikesdepartementets bedömning föreligger
emellertid inte några problem i det här aktuella
fallet rörande konventionen om biologisk mångfald
och TRIPS-avtalet.
Utskottets ställningstagande
Det är en prioriterad fråga för såväl Sverige som EG
att avtalet om handelsrelaterade aspekter av
immaterialrättigheter, TRIPS-avtalet, skall anpassas
till nya tekniska framsteg på dataområdet, bl.a. den
snabba framväxten av Internet och den elektroniska
handeln. Ett väl fungerande internationellt skydd
för immateriella rättigheter blir allt viktigare för
att tekniska innovationer och konstnärliga
prestationer skall kunna skyddas mot andras olovliga
tillgrepp. Allmänt sett instämmer utskottet i
lagutskottets uppfattning att utvecklingen av
biotekniska produkter kräver stora investeringar i
forskning och utveckling och att det
immaterialrättsliga skyddet mot denna bakgrund är av
avgörande betydelse för verksamheten.
För utvecklingsländer gäller TRIPS-avtalet fr.o.m.
den 1 januari 2000 och för de minst utvecklade
länderna fr.o.m. den 1 januari 2006. Sverige har
påpekat vikten av att EG generöst prövar begäran om
förlängda över-gångsperioder för individuella
utvecklingsländer som har problem med att genomföra
avtalet i tid. Som nämnts ovan har EU i praktiken
visat öppenhet för att medge förlängd övergångstid
efter en bedömning från fall till fall. Sverige har
också pekat på behovet av en strategi för hur
utvecklingsländer med implementeringsproblem skall
kunna bistås.
Beträffande den fråga som tas upp i motion
2000/01:MJ218 (v) om att TRIPS-avtalets krav på
patent inom det biologiska området är på
kollisionskurs med konventionen om biologisk
mångfald, kan konstateras att det såväl inom FN-
systemet och WTO som inom EU och Sverige pågår stora
ansträngningar för att belysa reglerna för
intellektuell äganderätt ur olika synvinklar.
Särskilt bör nämnas att artikeln 27.3 (b) i TRIPS-
avtalet ses över inom WTO:s ram samt att EG-
kommissionen låtit utreda och analysera relationen
mellan TRIPS-avtalet och konventionen om biologisk
mångfald. Som nämnts har Kommerskollegium anslutit
sig till slutsatsen i EG-kommissionens rapport, dvs.
att de båda avtalen är förenliga ur juridiskt
perspektiv men att det uppstår problem av politisk
natur vid avtalens genomförande. Utskottet utgår
från att det material som nu successivt tas fram
kommer att ge ett tillförlitligt underlag vid
bedömning av eventuella behov av förändringar i
TRIPS-avtalet.
Utskottet avstyrker därmed det aktuella
motionsyrkandet.
Handel och livsmedelssäkerhet m.m.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om handel
och livsmedelssäkerhet m.m. Enligt utskottets
uppfattning finns det inte skäl till
initiativ av riksdagen i frågan. Jämför
reservation 5 (mp).
Motionerna
I motion 2000/01:MJ243 framhåller Kristdemokraterna
att EU och Sverige inför en kommande WTO-runda måste
framföra mer bestämda krav utifrån de miljö- och
djurskyddskrav som ställs på svenskt och europeiskt
jordbruk.
Enligt Centerpartiets mening i motion 2000/01:N328
bör Sverige tydligare driva frågor om
livsmedelskvalitet och livsmedelssäkerhet inför en
ny WTO-runda. Försiktighetsprincipen bör bli ett
reellt instrument i WTO-reglerna. Vidare bör Sverige
verka för att EU i WTO-förhandlingarna driver kravet
på ursprungsmärkning av livsmedelsprodukter som ett
medel för att stärka konsumenternas makt.
Motionärerna bakom motion 2000/01:N384 (mp) anser
att målet för den framtida livsmedelssäkerheten -
ett hållbart jordbruk som tar hänsyn till sociala,
miljömässiga och ekonomiska aspekter - inte får
motverkas av reglerna i WTO:s jordbruksavtal.
Livsmedelssäkerheten bör ges en överordnad roll i
avtalet.
Vissa kompletterande uppgifter
Miljö- och djurskyddskrav
EU:s position i WTO på jordbruksområdet har
integrerat önskemål om miljö- och djurskyddskrav
utifrån de krav som ställs inom europeiskt jordbruk.
Eftersom flertalet WTO-länder är u-länder med lägre
förmåga att genomföra och övervaka krav på
miljövänlighet och djurskydd, innebär EU:s önskemål
på u-länderna en lägre nivå än de krav som ställs
internt inom gemenskapen. Trots detta betraktar
flera u-länder EU:s krav på miljö- och
djurskyddshänsyn i jordbruket som svepskäl för
fortsatt skydd av den inre marknaden från billig
import från samma u-länder.
I miljö- och jordbruksutskottets betänkande
2000/01:MJU8 om djurskydd från januari 2001
redovisas att det finns ett stort antal bestämmelser
i olika rättsakter om djurskydd m.m. som beslutats
inom EU. I några fall rör det sig om EU-regler som
är totalharmoniserade, vilket innebär att det inte
finns något utrymme för vare sig strängare eller
mildare nationella regler. Samtidigt som berörda
motionsyrkanden avstyrks förutsätter miljö- och
jordbruksutskottet att regeringen och svenska
myndigheter även i fortsättningen aktivt verkar för
ett förbättrat djurskydd nationellt och inom EU.
Livsmedelssäkerhet och livsmedelsmärkning
Frågor om livsmedelssäkerhet och livsmedelsmärkning
är viktiga frågor för Sverige och EU.
Livsmedelssäkerhet m.m. bör enligt
Utrikesdepartementet ingå inom ramen för WTO-
förhandlingar men inte tillåtas stå i vägen för
frågor om en ökad liberalisering av
jordbrukshandeln.
Det övergripande målet för Sverige är att det
skall råda en helhetssyn på livsmedelskedjan och att
produktionen skall vara säker, hållbar och etisk.
För en närmare belysning av hithörande frågor
hänvisas till miljö- och jordbruksutskottets
betänkande 2000/01:MJU12 om livsmedelskontroll och
genteknik från februari 2001.
EU:s lagstiftning på livsmedelsområdet är till
övervägande delen harmoniseringsregler, vilket
innebär att det inte är tillåtet för ett medlemsland
att ha vare sig strängare eller liberalare
bestämmelser.
När det gäller märkning av livsmedel regleras
bl.a. ingrediensförteckningar, kvantitet,
ursprungsbeteckningar och märkning av nötkött. Det
s.k. märkningsdirektivet (00/13/EG) innehåller
regler om vilka uppgifter som skall finnas på
livsmedelsförpackningar, presentation, reklam samt
vilka förpackningar som kan undantas från reglerna.
Sedan 14 augusti 2000 är handeln med produkter som
inte överensstämmer med märkningsdirektivet
förbjuden, om det inte rör sig om produkter som
märkts före detta datum. Varje land får avgöra på
vilket språk märkningen skall ske. Märkningen i
Sverige skall vara förståelig för en konsument med
svenska som modersmål. De svenska bestämmelser som
skall uppfylla EU:s regler återfinns i
Livsmedelsverkets föreskrifter.
I fråga om märkning av nötkött antogs inom EU nya
obligatoriska regler (förordning 1760/2000/EG) i
juli 2000, vilka skulle ersätta det tidigare
frivilliga systemet. Reglerna innebär att det för
allt nötkött som säljs i butik från september 2000
måste anges var och när djuret är slaktat och
styckat samt vissa kontrollnummer. Från och med år
2002 skall det dessutom anges i vilket land djuret
är fött och var det har vuxit upp. Det skall gå att
spåra köttet ned till gårdsnivå. Statens
livsmedelsverk har lämnat in en ansökan till
kommissionen om att få införa de tvingande reglerna
i Sverige tidigare än vad förordningen föreskriver.
Sverige har ändå föregått tidpunkten för EU-
reglernas införande och föreskrivit att från den 15
september 2000 skall nötkött som kommer från djur
som fötts, vuxit upp och slaktats i Sverige märkas.
Vidare finns ett kommissionsförslag från september
2000 om obligatoriska regler för märkning av ägg,
som säljs i handeln. Förslaget skall nu behandlas av
ministerrådet och Europaparlamentet.
Inom EU finns också ett förslag om att till år
2002 inrätta en europeisk livsmedelsmyndighet med
uppgift främst att samla in fakta och bedöma risker.
Enligt Regeringskansliet är det för Sverige som
ordförandeland viktigt att en sådan myndighet
skapas. Sverige stöder förslaget att den nya
livsmedels-myndigheten lokaliseras till Helsingfors.
Statsrådet Leif Pagrotsky informerade utskottet i
början av februari 2001 att om myndigheten - såsom
planerat - skall kunna vara i drift den 1 januari
2002 bör Sverige under ordförande-skapsperioden
svara för förberedelsesarbete vad gäller
myndighetens uppgifter och bemanning. När det gäller
myndighetens uppgifter är det enligt statsrådet
viktigt att starkt föra fram konsumentintresset.
Utskottets ställningstagande
När det gäller de här aktualiserade motionsyrkandena
om miljö- och djurskyddskrav respektive
livsmedelssäkerhet instämmer utskottet i vikten av
att dessa frågor tas upp vid en kommande WTO-runda.
Det gäller dock att finna en balans så att en ökad
allmän liberalisering av jordbrukshandeln kan gå
hand i hand med höga krav på dessa områden. Såväl
livsmedelsproduktion och märkning av livsmedel som
frågor om djurens hälsa tillhör de områden som står
på agendan under det svenska ordförandeskapet.
Detaljerade krav inom miljö- och djurskyddsområdet
respektive livsmedelssäkerhet och livsmedelsmärkning
hör dock till miljö- och jordbruksutskottets
beredningsområde och bör hanteras där enligt
utskottets mening.
Därmed avstyrker utskottet de här aktuella
motionerna i berörda delar.
Handel och miljö respektive handel
och arbetarskydd
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om handel
och miljö respektive handel och arbetarskydd.
Utskottet anser att en fri handel kan bidra
till ekonomisk utveckling och förbättrade
sociala villkor och att Sverige bör verka för
att en närmare dialog mellan WTO och ILO
kommer till stånd. Jämför motivreservation 6
(s), reservation 7 (v) och reservation 8
(mp).
Motionerna
Vänsterpartiet hävdar i motion 2000/01:N329 att
utgångspunkten snarare bör vara rättvis handel än
fri handel. På miljöområdet bör tre krav stå i
centrum. Dels bör WTO skriva in i sina regler att
organisationen accepterar nationella miljöregler,
som baseras på försiktighetsprincipen. Dels bör
internationella miljöavtal och FN-konventioner
utgöra utgångspunkten för förhandlingar inom WTO-
systemet. Dels bör miljömärkning av produkter
stödjas av WTO:s regelsystem. Enligt motionärerna
befarar fattiga länder att tal om arbetarskydd m.m.
kommer att användas som ett hinder för ländernas
tillträde till världsmarknaden. Å andra sidan är det
oacceptabelt om frihandeln innebär att
arbetstidslagstiftning, fackliga rättigheter och
arbetsmiljöregler ifrågasätts. Därför bör
förhandlingar inom WTO-systemet utgå från
grundläggande ILO-konventioner när det gäller
avtalsrätten m.m.
Kristdemokraterna framhåller i motion 2000/01:U512
vikten av att frihandel kombineras med regelsystem
som integrerar hänsyn till miljömässiga och sociala
förhållanden i världsekonomin.
Försiktighetsprincipen måste få en starkare
ställning. Nya förhandlingsrundor måste präglas av
ett hållbarhets-perspektiv.
I motion 2000/01:U217 (kd) uttalar motionärerna
sitt stöd för frihandel och en social
marknadsekonomi. Svensk handelspolitik måste, via
EU, ta hänsyn till de mål som finns om global
hållbar utveckling. Den nya ekonomin, baserad på
högteknologiska kommunikationer, gör det svårt för
u-länder att ta sig in på den globala marknaden.
Denna utveckling måste kompenseras och vändas. WTO
måste enligt motionärernas mening reformeras. Bland
annat bör arbetet inriktas på en balans mellan det
ekonomiska frihandelsmålet, hållbar utveckling och
social rättvisa. Vidare bör WTO bli en mer öppen
organisation, vilket skulle leda till större
rättvisa för de u-länder som i dag inte har resurser
att delta fullt ut i förhandlingsarbetet. WTO måste
också göra klart att en integrering av social och
ekologisk hänsyn inte är en maskerad protektionism
riktad mot u-länderna. Motionärerna menar att dagens
handelsregler innehåller små möjligheter att stänga
ute import av varor som producerats utan
hänsynstagande till miljön. Sverige bör därför inom
EU verka för att en bestämmelse införs i WTO-avtalet
om att internationella miljöregler inte får
underordnas principen om frihandel.
Centerpartiet anser att arbetet i WTO skall bidra
till tillväxt och sysselsättning, hållbar
utveckling, ekonomisk utveckling i fattiga länder
samt demokrati och säkerhet. I motion 2000/01:N328
(c) uttrycker motionärerna därför stöd till
ambitionen att en ny förhandlingsrunda inom
Världshandelsorganisationen skall bli bred och
omfatta även frågor rörande handel och miljö
respektive handel och arbetsvillkor. Internationella
miljöavtal får aldrig betraktas som handelshinder,
anför motionärerna och framhåller betydelsen av
klara regler för hur brott mot gemensamma
miljööverenskommelser skall hanteras inom ramen för
WTO. Vidare betonas särskilt vikten av att
frågeställningarna om handel och miljö belyses i den
kommande WTO-rundan.
Enligt vad som sägs i motion 2000/01:N384 (mp) är
hänsyn till miljön ett andrahandsintresse för EU.
Handeln omfattas i dag inte av miljökrav.
Utgångspunkten måste, enligt vad som sägs i
motionen, vara att en liberalisering av
världshandeln inte skall få negativa konsekvenser
för miljön. Det är angeläget att regeringen
systematiskt arbetar för att få till stånd social-
och miljöklausuler i WTO-avtalen. Enligt
motionärerna bör internationella handelsavtal
innehålla regler som innebär att det ekologiska
systemet skyddas. Ekologiska intressen bör väga
minst lika tungt som de ekonomiska.
Vissa kompletterande uppgifter
Handel och miljö
WTO:s medlemsländer har rätt att begränsa handeln om
den utgör ett hot mot t.ex. "uttömliga
naturresurser" eller "människors, djurs eller
växters, liv eller hälsa". Det är dock oklart i
vilken utsträckning den regeln omfattar
restriktioner som riktar sig mot andra länders
produktionsmetoder. WTO:s regler lägger inte några
hinder i vägen för en miljöpolitik som är mer
ambitiös än omvärldens. Om en regering t.ex. vill
höja skatter på miljöfarliga produkter eller införa
hårdare miljökrav på viss produktion finns det
ingenting som hindrar att de nya reglerna gäller för
alla företag, inhemska såväl som utländska. Det
finns inte heller några exempel på att WTO-avtalen
har försvårat infriandet av målsättningarna i
multilaterala miljökonventioner.
WTO:s kommitté för handel och miljö bedriver ett
omfattande arbete om miljörelaterade handelsfrågor.
Kommittén har bl.a. utrett marknadstillträdesfrågor
för u-länderna och deras effekter på miljön samt hur
handels- och miljöpolitiken kan stödja varandra.
Frågor om handel och miljö i WTO-sammanhang har
karakteriserats av motsättningar mellan
industriländer och utvecklingsländer. Bland de
senare finns en misstänksamhet mot att miljöhänsyn
skall användas i protektionistiska syften av
industriländerna.
I årsboken om EU för år 1999 (skr. 1999/2000:60)
anför regeringen att handel och miljö är ett
prioriterat område för Sverige i WTO-arbetet och att
Sverige har verkat aktivt för att miljöfrågorna
skall utgöra en del av en ny runda. Den övergripande
målsättningen vad avser miljöperspektivet har varit
och är alltjämt att få ett förhandlingsresultat i
vilket man kan identifiera miljökonsekvenser inom
alla relevanta områden. Sverige kommer enligt
regeringen att fortsätta att driva miljöfrågorna
aktivt i WTO. Även inom gemenskapen är åsikten att
relationen mellan internationella avtal på handels-
res-pektive miljöområdena bör hanteras i en ny WTO-
runda. Såväl EU som Sverige anser att
försiktighetsprincipens tillämpning på
handelsområdet bör bli föremål för klargörande i
samband med en ny WTO-runda.
Miljömärkning av produkter är redan i dag tillåten
enligt WTO-reglerna så länge de inte leder till
handelshinder och/eller används på ett sätt så att
de diskriminerar mellan inhemska och utländska
företag. Om miljömärkning skulle föreslås vara
obligatorisk på alla importerade varor måste först
ett internationellt harmoniserat system för
miljökraven komma till stånd. Troligen skulle vissa
u-länder, vars komparativa fördelar ligger i låga
priser och som skulle ha problem att leva upp till
miljömässiga krav, motsätta sig obligatorisk
miljömärkning och/eller se till att kraven sattes på
en långt lägre nivå än vad som gäller t.ex. inom EU.
Uppfattningen inom EU är att olika typer av
märkning, bl.a. miljömärkning, kan och bör hanteras
inom ramen för en ny WTO-runda.
Det kan tilläggas att EG-kommissionen arbetar med
en hållbarhetsanalys av en ny WTO-runda, vilken
skall komplettera den ekonomiska analys som redan
visat på stora vinster i form av ekonomisk tillväxt
av en ny runda. Tillvägagångssättet är att
kommissionen har listat ett antal faktorer som utgör
måttstockar på ekonomisk, social och miljömässig
utveckling. Därefter analyseras konsekvenserna av en
tänkt runda, som har gått EU:s förhandlingsönskemål
till mötes. Ännu finns dock inga resultat av
hållbarhetsanalysen.
På senare tid har det förts en diskussion om att
handelssystemet bättre borde bidra till att främja
respekten för mänskliga rättigheter i arbetslivet.
Frågan är emellertid kontroversiell, inte minst med
hänsyn till att u-länderna befarar att i-länderna
använder argumentet om mänskliga rättigheter i
arbetslivet för att skydda sin egen inhemska
industri och för att stänga ute billig import från
u-länderna.
Sverige har inom EU verkat för att WTO skall
utveckla en dialog om förhållandet mellan handel och
arbetsvillkor. EU:s position i dag är att EU vill
upprätta en dialog om handel och social utveckling,
där inte bara Internationella arbetsorganisationen
(International Labour Organization, ILO) och WTO
deltar utan även andra internationella
organisationer som exempelvis FN:s konferens om
handel och utveckling (UNCTAD). Förenta staterna
eftersträvar att diskutera miljö- och
arbetsrättsliga standarder inom ramen för WTO.
Flertalet u-länder är dock motståndare till en sådan
uppläggning eftersom de fruktar att en sådan
diskussion inom kort skulle leda till krav på
handelssanktioner mot de u-länder som ej respekterar
vissa krav. Förenta staterna har i Seattle indikerat
att man kan tänka sig sådana sanktioner medan EU har
avfärdat tanken.
Vidare kan redovisas att regeringen har åtagit sig
att följa OECD:s skärpta riktlinjer för
multinationella företag. Sådana riktlinjer finns
sedan år 1976, men har reviderats av de 30 länderna
i OECD och tre observatörsländer, nämligen
Argentina, Brasilien och Chile. 85 % av världens
multinationella företag finns i de länder som har
förbundit sig att främja riktlinjernas användning.
De nya riktlinjerna antogs i juni 2000 vid ett
ministermöte i OECD. Regeringarna har därvid åtagit
sig att:
- rekommendera företagen i respektive länder att
följa riktlinjerna,
- med vissa undantag jämställa investeringar från
andra OECD-länder med inhemska investeringar i lagar
och regler,
- samarbeta med andra regeringar i syfte att
undvika oförenliga krav på multinationella företag,
- begränsa användandet av subventioner och
skatteundantag för att konkurrera om utländska
investeringar.
Riktlinjerna är frivilliga för företagen.
Sammanfattningsvis rekommenderas företagen att
respektera mänskliga och fackliga rättigheter samt
samarbeta med de anställdas representanter.
Barnarbete skall motarbetas. Företagen skall
utvärdera och kontrollera miljörisker, etablera
rutiner för att lösa konsument-tvister, sträva efter
att överföra teknik och kunskap till värdlandet,
inte samarbeta så att konkurrensen begränsas, betala
sin skatter i tid m.m. De skärpningar som skett i
texten gäller miljöfrågor, korruption, barnarbete
och mänskliga rättigheter. OECD:s regeringar har
åtagit sig att främja riktlinjernas användande genom
att upprätta en s.k. nationell kontaktpunkt, vilken
i Sverige består av representanter för regering,
näringsliv och fackliga organisationer.
Kontaktpunkten är ett forum för diskussion av
riktlinjerna. Hittills i Sverige har två tvister
lösts i enlighet med de procedurer som riktlinjerna
anger. Information om riktlinjerna återfinns i en
handbok som nyligen getts ut av Utrikesdepartementet
med titeln OECD:s riktlinjer för multinationella
företag.
Utskottets ställningstagande
Utskottet är medvetet om att frågan om handel och
miljö är känslig i förhållandet mellan
industriländer och utvecklingsländer och att det
föreligger svårigheter att hitta en balanserad
lösning. Därför bör det i framtida förhandlingar
likaväl som hittills vara ett övergripande svenskt
mål att så långt möjligt undanröja risken för
konflikt mellan miljö- och handelspolitiska beslut.
Med den utgångspunkten förefaller det rimligt att
Sverige verkar för att en allmän liberalisering av
handeln kopplas till en minskad miljöbelastning till
förmån för en hållbar utveckling. Ur miljösynpunkt
är ytterligare liberaliseringar av internationell
handel av godo, eftersom sådana kan bidra till en
effektivare resursanvändning. En förutsättning för
denna positiva effekt är emellertid att handeln
åtföljs av en effektiv nationell miljöpolitik.
Många utvecklingsländer ser dock de krav som reses
från industriländernas sida beträffande miljöhänsyn
mer som förtäckta protektionistiska strävanden än
som verklig omsorg om miljövärdena. En viktig
uppgift vid framtida förhandlingar blir därför att
undanröja den atmosfär av misstänksamhet som nu
omgärdar detta område. Ökade allmänna kunskaper i
fråga om handelsreglerna är enligt utskottets
uppfattning positivt.
Utvecklingsländernas möjlighet att arbeta sig upp
ur fattigdom till ett större välstånd är en viktig
fråga. En fri handel kan bidra till ekonomisk
utveckling och förbättrade sociala villkor för det
berörda landets medborgare. Samarbetet mellan länder
på det handelspolitiska området kan även utgöra en
hävstång för förbättrade arbetsvillkor. En
förutsättning för att inte industriländernas krav på
förbättrade arbetsvillkor även i utvecklingsländerna
skall upplevas som en form av protektionism är en
närmare dialog mellan WTO och ILO. Sverige bör
därför verka för att en sådan dialog kommer till
stånd. Vidare bör det uppmärksammas att
konsumentkraven i industriländerna kan fungera som
ett instrument för att driva fram bättre
arbetsvillkor i de multinationella företag som har
verksamhet i utvecklingsländerna.
Utskottet vill i detta sammanhang uttala sin
tillfredsställelse över den genomförda revisionen av
OECD:s riktlinjer för multinationella företag.
Riktlinjerna har en uppföljningsmekanism och är
brett geografiskt sanktionerade. Enligt utskottets
mening betyder revisionen att målen om hållbar
ekonomisk, social och miljömässig utveckling,
mänskliga rättigheter i arbetslivet, konsumentskydd
samt bekämpande av mutor nu har fått en starkare
ställning, vilket innebär steg i rätt riktning.
Med hänvisning till vad som anförts anser inte
utskottet att det finns behov av något initiativ
från riksdagens sida med anledning av de här
aktuella motionsyrkandena.
Korruption
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå en motion med förslag om
åtgärder mot korruption med hänvisning till
pågående insatser.
Motionen
Enligt vad som sägs i motion 2000/01:N335 (s) anses
korruption vara ett av de största hindren för
demokrati, framåtskridande och utveckling. Det är
enligt motionären angeläget att näringslivets
organisationer samt privata och statliga organ med
ansvar för exportfrågor ägnar ökad uppmärksamhet åt
det oerhört stora problemet med korruption.
Vissa kompletterande uppgifter
Flera olika departement är engagerade i arbetet på
korruptionsområdet. Ett antal enheter inom
Utrikesdepartementet, Justitiedepartementet,
Finansdepartementet och Näringsdepartementet har
ansvar i frågan.
I regeringens skrivelse till riksdagen om öppen
handel - rättvisa spelregler (skr. 1998/99:59)
konstateras att korruptionen utgör ett allvarligt
handelshinder i många länder - inte minst i u-länder
och tidigare statshandelsländer.
Inför WTO:s ministerkonferens i Singapore år 1996
gjordes försök att föra upp handel och korruption på
WTO:s dagordning. Motståndet var dock så stort att
försöken gavs upp. Därefter har den offentliga
upphandlingen särskilt uppmärksammats, eftersom
korruptionsproblemen anses särskilt uttalade inom
denna sektor. EG (och Sverige) vill se ett WTO-avtal
om transparens inom offentlig upphandling och kommer
även fortsättningsvis att agera för detta.
Även i WTO:s arbetsgrupp om samband mellan handel
och investeringar diskuteras transparens. Det finns
en föreställning att öppnare, tydligare regler för
utländska direktinvesteringar minskar korruption.
Förenkling av handelsprocedurer är ett annat område
som indirekt kan bidra till minskad korruption.
Mindre byråkrati vad gäller t.ex. tillstånd för att
importera varor i ett land begränsar utrymmet för
korruption. Sverige har under hösten 2000 försökt få
EU att hårdare driva denna fråga. Enligt
Utrikesdepartementet bör Sverige i WTO verka för att
- frågan om handel och korruption kommer upp på
dagordningen,
- ett avtal om transparens i offentlig upphandling
kommer till stånd,
- frågan om transparens i nationella
investeringsregler förs framåt med sikt på att
inkluderas i ett framtida avtal om investeringar.
OECD:s handelskommitté har under våren 2000 på
Sveriges initiativ tagit fram en studie av
existerande WTO-reglers effekt på korruption. Av en
rapport som redovisades sommaren 2000 (Potential
anti-corruption effects of WTO disciplines) framgår
att de internationella handelsreglerna kan ha en
hämmande inverkan på korruption genom att reglerna
föreskriver öppenhet på en rad områden. I kommunikén
från ministermötet 2000 fastslås att arbetet skall
fortsätta. Enligt regeringen bör studien drivas
vidare med ytterligare analys.
Frågan om korruption har också diskuterats i
Handelskommitténs arbetsgrupp för exportkrediter och
förslag har lagts fram som innebär att företag i
samband med att de söker om statsstödd
exportfinansiering skall försäkra att ingen
korruption förekommit i den affär för vilken man
söker exportfinansiering. Flera länder har
emellertid framfört betänkligheter mot förslaget som
inte anses passa in i deras respektive legala
system. Samtidigt har några framhållit att de
överväger att på annat sätt vidta åtgärder.
Den svenska regeringen har beslutat att
Exportkreditnämnden (EKN) skall skärpa sina regler
för att motverka korruption i samband med affärer
där EKN lämnar exportkreditgaranti. Bland annat dras
garantin tillbaka om korruption bevisas. Från svensk
sida kommer insatserna i OECD-arbetet att aktiveras
för att en internationell överenskommelse om skärpta
regler skall kunna uppnås.
Utskottets ställningstagande
Utskottet instämmer med uppfattningen i motion
2000/01:N335 (s) att korruption är ett svårt hinder
för demokrati, framåtskridande och utveckling. Som
har redovisats ovan pågår det också stora
ansträngningar inom olika organisationer och på
olika nivåer för att bekämpa problemet. Även sådana
åtgärder som förenkling av handelsprocedurer, som
har berörts tidigare, är ett sätt att minska
förekomsten av korruption. Utskottet vill för sin
del uttala starkt stöd för den svenska linjen att
driva denna fråga såväl inom EU-samarbetet och WTO
som inom OECD.
Med hänvisning till vad som anförts anser inte
utskottet att det finns behov av något initiativ
från riksdagens sida med anledning av den här
aktuella motionen.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. WTO-systemet
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad utskottet anfört med anledning av
motionerna 2000/01:U512 yrkande 1, 2000/01: U623
yrkandena 1 och 3, 2000/01:N328 yrkandena 3, 5,
11, 14 och 15 och med avslag på motionerna
2000/01:N329 yrkandena 1 och 2 och 2000/01:N384
yrkandena 4-6, 9-11 och 13.
Reservation 1 (s, v)
Reservation 2 (mp)
2. Handel, u-länder och jordbruk m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:U623
yrkandena 2 och 5, 2000/01: N328 yrkandena 6 och
9 och 2000/01:N384 yrkande 7.
Reservation 3 (mp)
3. Handel och immaterialrätt inom miljö-
och jordbruksområdet
Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ218 yrkande
9.
Reservation 4 (v, mp)
4. Handel och livsmedelssäkerhet m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ243
yrkande 12, 2000/01:N328 yrkandena 19 och 20 och
2000/01:N384 yrkande 14.
Reservation 5 (mp)
5. Handel och miljö respektive handel och
arbetarskydd
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:U217
yrkandena 8, 9 och 12, 2000/01:U512 yrkande 2,
2000/01:N328 yrkandena 12, 17 och 18,
2000/01:N329 yrkandena 3-6 och 2000/01:N384
yrkandena 8 och 12.
Reservation 6 (s) - motiv.
Reservation 7 (v)
Reservation 8 (mp)
6. Korruption
Riksdagen avslår motion 2000/01:N335.
Stockholm den 5 april 2001
På näringsutskottets vägnar
Per Westerberg
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Per
Westerberg (m), Barbro Andersson Öhrn (s), Reynoldh
Furustrand (s), Lennart Beijer (v), Göran Hägglund
(kd), Nils-Göran Holmqvist (s), Ola Karlsson (m),
Karl Gustav Abramsson (s), Inger Strömbom (kd), Ola
Sundell (m), Ingegerd Saarinen (mp), Åke Sandström
(c), Anne Ludvigsson (s), Stefan Hagfeldt (m),
Christina Pettersson (s), Lennart Värmby (v) och
Mikael Oscarsson (kd).
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.
1. WTO-systemet (punkt 1)
av Barbro Andersson Öhrn (s), Reynoldh Furustrand
(s), Lennart Beijer (v), Nils-Göran Holmqvist
(s), Karl Gustav Abramsson (s), Anne Ludvigsson
(s), Christina Pettersson (s) och Lennart Värmby
(v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
1. Riksdagen avslår motionerna 2000/01:U512 yrkande
1, 2000/01:U623 yrkandena 1 och 3, 2000/01:N328
yrkandena 3, 5, 11, 14 och 15, 2000/01: N329
yrkandena 1 och 2 och 2000/01:N384 yrkandena 4-6,
9-11 och 13.
Ställningstagande
Vi vill framhålla att det i högsta grad är ett
svenskt intresse att värna frihandelns principer och
ständigt ge akt på protektionistiska inslag i det
internationella handelsutbytet. Frihandel är en
stark välståndsskapande kraft såväl för de
utvecklade länderna som för världens fattigaste
länder. Alla konsumenter - både enskilda och företag
- gynnas av de positiva effekterna av lägre priser,
större utbud av varor och tjänster samt bättre
kvalitet. Vidare innebär frihandel snabb spridning
av information, vilket kan bidra till omvandling av
slutna samhällen till större öppenhet mot omvärlden.
Sverige bör enligt vår mening även fortsättningsvis
delta aktivt i arbetet med att befästa och stärka
förtroendet för det multilaterala handelssystemet.
Det är viktigt att Sverige, såsom en föregångare
på avregleringsområdet, också inom EU verkar för att
den inledda avregleringsprocessen fullföljs. Detta
kommer att gynna såväl utvecklingsländernas export
till den europeiska marknaden som konsumenterna i
Europa.
Den nuvarande svenska linjen att inriktningen bör
vara ökad öppenhet inom WTO stöder vi. Samtidigt
måste det finnas respekt för att enskilda länder i
vissa fall inte vill röja sina
förhandlingspositioner. Våra synpunkter på NGO:ers
ställning i WTO-sammanhang kan inkluderas i frågan
om en ökad öppenhet.
Vidare finns det ett behov av att se över och
förbättra WTO:s regelverk. Vi vill särskilt påtala
vikten av att frågan om regelförenkling när det
gäller handelsprocedurerna hålls aktuell. Sverige
bör även fortsättningsvis prioritera denna fråga
inom EU, som arbetar aktivt med att få in detta
område i nästa förhandlingsrunda. Behovet av översyn
gäller också frågor om hur WTO skall bistå
utvecklingsländer, som har problem att uppfylla WTO-
reglerna. Vi har noterat att WTO-avtalen
kontinuerligt utvärderas och att resultaten bl.a.
tyder på att såväl i-länder som u-länder gynnats av
inriktningen mot en friare världshandel. Sådana
studier är värdefulla. Några insatser för att få
till stånd ytterligare utvärderingar av WTO-avtalen
ser vi däremot inte behov av.
Beträffande den i motion 2000/01:U623 (m) upptagna
frågan om tvistlösningssystemet kan konstateras att
även om det har tagit lång tid att lösa den s.k.
banantvisten så finns det en fungerande mekanism för
tillvägagångssättet.
När det gäller frågan om u-ländernas
marknadstillträde beskrivs i ett kommande avsnitt i
betänkandet att en överenskommelse har kunnat nås
mellan EU:s medlemsstater att införa tullfrihet för
de 49 fattigaste länderna i världen i fråga om alla
varor utom vapen. Förhoppningen från EU:s sida är
att andra i-länder skall följa efter.
Frågor om handel och miljö respektive handel och
arbetsvillkor tas särskilt upp längre fram i
betänkandet.
Vi kan konstatera att många av de
motionssynpunkter som framförs om frihandel och
liberalisering av handeln, WTO:s
tvistlösningsmekanism, öppenhet, arbetsformer,
utvecklingsländernas handelsfrågor m.m. i stora
delar synes stå i överensstämmelse med de
uppfattningar som uttrycktes av regeringen våren
1999 i en skrivelse om öppen handel och rättvisa
spelregler (skr. 1998/99:59). Även utskottet har
framfört motsvarande uppfattningar, senast i
betänkande 1999/2000:NU16 (med en reservation från
Miljöpartiets företrädare när det gäller WTO-
frågorna).
Utan att gå in på samtliga de spörsmål som tas upp
i motionerna anser vi inte att det finns behov av
något initiativ från riksdagens sida med anledning
av de nu aktuella motionsyrkandena.
2. WTO-systemet (punkt 1)
av Ingegerd Saarinen (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförts i reservation 2. Därmed
bifaller riksdagen motion 2000/01:N384 yrkandena
4-6, 9-11 och 13 och avslår motionerna 2000/01:U512
yrkande 1, 2000/01:U623 yrkandena 1 och 3,
2000/01:N328 yrkandena 3, 5, 11, 14 och 15 och
2000/01:N329 yrkandena 1 och 2.
Ställningstagande
Det kan konstateras att klyftorna mellan de rikaste
och de fattigaste länderna i världen ökar. I vilken
mån WTO påverkar denna utveckling är oklart. Jag
menar att nya förhandlingar om ytterligare
liberaliseringar därför måste vänta till dess att
ordentliga analyser gjorts av hur
ägandekoncentrationer ökat på grund av
marknadsliberaliseringar och hur detta har påverkat
resursfördelningen i världen.
Den grundläggande och seriösa kritik mot WTO som
förs fram såväl från frivilligorganisationer som
från utvecklingsländernas regeringar har noterats.
Kritiken gäller bl.a. avsaknad av politiska, etiska
och sociala mål för WTO, bristande öppenhet och
avsaknad av reellt inflytande för
utvecklingsländerna. Jag anser att det finns många
tecken på att länder som genomgått en snabb
liberalisering också fått ökade inkomstskillnader,
en ohållbar användning av naturresurserna och
tilltagande miljöförstöring. Även om WTO har höjd
levnadsstandard, full sysselsättning och ökad
produktion i samklang med naturen som viktiga mål
finns det i dag inga instrument för att nå dessa
mål. Enligt min mening är det en viktig uppgift för
Sverige att arbeta för att dessa mål kan efterlevas
och att FN:s stadga för mänskliga rättigheter
genomsyrar handels- och investeringsfrågor inom WTO.
Vidare finns det ett grundläggande behov av ökad
öppenhet och delaktighet i WTO. Dagens arbetsformer
där en begränsad krets av länder, nämligen 20-30
länder, träffas i det s.k. Gröna Rummet för att
diskutera, är inte tillfredsställande. Även om inga
formella beslut fattas i dessa sammanhang bidrar
arbetsformen till att dela in WTO:s 140
medlemsländer i ett A- och ett B-lag, där den stora
majoriteten av medlemsländer inte har möjlighet att
fullt ut delta i överläggningarna. Enligt min mening
bör det vara en prioriterad uppgift för Sverige att
arbeta för att arbetsformerna inte diskriminerar
vissa länder och att öppenheten inom WTO ökar, bl.a.
genom direkt dialog med frivilligorganisationer.
Riksdagen bör ställa sig bakom vad som här har
anförts beträffande WTO-systemet. Därmed tillstyrks
motion 2000/01:N384 (mp) i berörda delar. Övriga
motioner avstyrks i motsvarande delar.
3. Handel, u-länder och jordbruk m.m. (punkt 2)
av Ingegerd Saarinen (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförts i reservation 3. Därmed
bifaller riksdagen motion 2000/01:N384 yrkande 7 och
avslår motionerna 2000/01:U623 yrkandena 2 och 5 och
2000/01:N328 yrkandena 6 och 9.
Ställningstagande
Jag beklagar att det s.k. Marrakechavtalet om
kompensation till de minst utvecklade länderna ännu
inte efterlevs fullt ut. Marrakechavtalet är
centralt för att ökad frihandel inte skall leda till
ökade klyftor mellan de fattigaste och de rikaste
länderna. De fattigaste länderna har helt enkelt
inte teknisk och administrativ kapacitet för att få
systemet att fungera till sin fördel. Därför bör
vikten framhållas av att Sveriges regering arbetar
för avtalets efterlevnad och inte går med på
ytterligare liberaliseringar till dess att så är
fallet. Mötet i Qatar i november 2001 måste inriktas
på att finna möjligheter att stärka de fattigaste
ländernas situation. Vidare anser jag att EU skall
ta fasta på Uruguayrundans uppmaning till
medlemmarna att minska exportsubventionerna till
jordbruket. EU har världens högsta
exportsubventioner till jordbruket, vilket gör att
unionen via skattsedeln upprätthåller ett system som
är till u-ländernas nackdel.
Frågan om att underlätta för direktinvesteringar i
u-länder genom investeringsavtal som garanterar att
utländska investerare behandlas på samma sätt som
inhemska har åter väckts. Jag anser att denna fråga
inte skall behandlas inom WTO och att Sverige i
stället skall verka för att eventuella förhandlingar
om multilaterala investeringsavtal äger rum inom
ramen för FN. Skälet är att flera utvecklingsländer
och även sektorer inom industriländerna har uttalat
sin tveksamhet till att investeringsfrågor tas upp
inom WTO. På grund av att WTO-förhandlingarna
utmynnar i paketlösningar finns det en överhängande
risk för att utvecklingsländerna tvingas att gå med
på avtal som innebär stora långsiktiga strukturella
förändringar i utbyte mot kortsiktiga tullfördelar.
I den mån investeringsavtal ändå tas upp inom ramen
för WTO bör Sverige verka för att avtalen inkluderar
frågor om miljö och rättvisa för befolkningen i det
land där investeringen äger rum.
Motion 2000/01:N384 (mp) tillstyrks därför i här
berörd del. Övriga motionsyrkanden avstyrks.
4. Handel och immaterialrätt inom miljö- och
jordbruksområdet (punkt 3)
av Lennart Beijer (v), Ingegerd Saarinen (mp) och
Lennart Värmby (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförts i reservation 4. Därmed
bifaller riksdagen motion 2000/01:MJ218 yrkande 9.
Ställningstagande
Det är en prioriterad fråga för såväl Sverige som EG
att avtalet om handelsrelaterade aspekter av
immaterialrättigheter, TRIPS-avtalet, skall anpassas
till nya tekniska framsteg på dataområdet, bl.a. den
snabba framväxten av Internet och den elektroniska
handeln. Ett väl fungerande internationellt skydd
för immateriella rättigheter blir allt viktigare för
att tekniska innovationer och konstnärliga
prestationer skall kunna skyddas mot andras olovliga
tillgrepp. Allmänt sett instämmer utskottet i
lagutskottets uppfattning att utvecklingen av
biotekniska produkter kräver stora investeringar i
forskning och utveckling och att det
immaterialrättsliga skyddet mot denna bakgrund är av
avgörande betydelse för verksamheten.
Vi ifrågasätter dock att det skall vara möjligt
att ta patent på och äga livsformer. Det är inte
bara den enskilde bondens rättigheter som inskränks
vid patent på t.ex. utsäde; även den biologiska
mångfalden hotas då variationsrika lokalt anpassade
sorter riskerar att slås ut av de stora företagens
enhetliga sorter. När småbönder tvingas skuldsätta
sig och lämna sina gårdar försvinner mångfalden och
deras kulturer för gott.
Konventionen om biologisk mångfald syftar till att
säkra förutsättningarna för en rik biologisk
mångfald på jorden samt till att åstadkomma en
rättvis fördelning av vinster från produkter
framtagna på basis av biologisk mångfald mellan
länder i nord och i syd. Därmed kommer konventionen
om biologisk mångfald på kollisionskurs med TRIPS-
avtalets krav på att kunna ta patent på liv. För
närvarande är det regeringarnas ansvar att se till
att besluten de fattar i FN respektive i WTO inte är
motstridiga. Men i takt med att regeringar byts ut
saknas långsiktiga garantier mot motstridighet. Vi
menar därför att det är av stor vikt att relationen
mellan WTO-avtalen och FN-konventioner och övriga
internationella överenskommelser regleras. För att
garantera en säker livsmedelsförsörjning och ett
bevarande av biologisk mångfald är det - såsom
framhålls i motion 2000/01:MJ218 (v) - angeläget att
konventionen om biologisk mångfald överordnas WTO:s
regler.
Vidare anser vi att frågan om patent på gener från
människor, högre djur och växter, som är resultat av
biotekniska processer, är en etisk fråga och inte en
handelsfråga. Enskilda länder måste därför kunna ha
särregler.
Det sagda innebär att motion 2000/01:MJ218 (v)
tillstyrks i aktuell del.
5. Handel och livsmedelssäkerhet m.m. (punkt 4)
av Ingegerd Saarinen (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförts i reservation 5. Därmed
bifaller riksdagen motion 2000/01:N384 yrkande 14
och avslår motionerna 2000/01:MJ243 yrkande 12 och
2000/01:N328 yrkandena 19 och 20.
Ställningstagande
Jag anser att livsmedelssäkerhet inte bara skall
ingå inom ramen för WTO-förhandlingar utan också
tillåtas stå i vägen för ökad liberalisering av
jordbrukshandel. Livsmedel är inte en vara vilken
som helst; varje land måste kunna stoppa livsmedel
av tvivelaktig kvalitet för att motverka sjukdomar
bland människor och djur. Jag anser därför att
livsmedelssäkerhet inte är en förhandlingsfråga
(non-trade issue).
Riksdagen bör ställa sig bakom vad som här har
anförts beträffande livsmedelssäkerhet. Därmed
tillstyrks motion 2000/01:N384 (mp) i berörd del.
Övriga motionsyrkanden avstyrks.
6. Handel och miljö respektive handel och
arbetarskydd (punkt 5, motiveringen)
av Barbro Andersson Öhrn, Reynoldh Furustrand,
Nils-Göran Holmqvist, Karl Gustav Abramsson, Anne
Ludvigsson och Christina Pettersson (alla s).
Ställningstagande
Vi är medvetna om att frågan om handel och miljö är
känslig i förhållandet mellan industriländer och
utvecklingsländer och att det föreligger svårigheter
att hitta en balanserad lösning. Därför bör det i
framtida förhandlingar likaväl som hittills vara ett
övergripande svenskt mål att så långt möjligt
undanröja risken för konflikt mellan miljö- och
handelspolitiska beslut. Med den utgångspunkten
förefaller det rimligt att Sverige verkar för att en
allmän liberalisering av handeln kopplas till en
minskad miljöbelastning till förmån för en hållbar
utveckling. Ur miljösynpunkt är ytterligare
liberaliseringar av internationell handel av godo,
eftersom sådana kan bidra till en effektivare
resursanvändning. En förutsättning för denna
positiva effekt är emellertid att handeln åtföljs av
en effektiv miljöpolitik.
Vi inser dock svårigheterna som föreligger att
hantera dessa frågor. Många utvecklingsländer ser de
krav som reses från industriländernas sida
beträffande miljöhänsyn mer som förtäckta
protektionistiska strävanden än som verklig omsorg
om miljövärdena. En viktig uppgift vid framtida
förhandlingar blir därför att undanröja den atmosfär
av misstänksamhet som nu omgärdar detta område.
Ökade allmänna kunskaper i fråga om handelsreglerna
är enligt vår uppfattning positivt.
En fri handel kan vidare bidra till ekonomisk
utveckling och förbättrade sociala villkor för det
berörda landets medborgare. Samarbetet mellan länder
på det handelspolitiska området kan även utgöra en
hävstång för förbättrade arbetsvillkor.
Utvecklingsländernas möjlighet att arbeta sig upp ur
fattigdom till ett större välstånd är en viktig
fråga. Det är emellertid problematiskt att
industriländernas krav på förbättrade arbetsvillkor
även i utvecklingsländerna för med sig att
utvecklingsländerna kan misstänka att kraven i
själva verket är en form av protektionism. Vidare
bör det uppmärksammas att konsumentkraven i
industriländerna kan fungera som ett instrument för
att driva fram bättre arbetsvillkor i de
multinationella företag som har verksamhet i
utvecklingsländerna. Målet bör vara en fri och
rättvis handel med hänsyn till grundläggande ILO-
konventioner.
Vi vill i detta sammanhang uttala vår
tillfredsställelse över den genomförda revisionen av
OECD:s riktlinjer för multinationella företag.
Riktlinjerna har en uppföljningsmekanism och är
brett geografiskt sanktionerade. Enligt vår mening
betyder revisionen att målen om hållbar ekonomisk,
social och miljömässig utveckling, mänskliga
rättigheter i arbetslivet, konsumentskydd samt
bekämpande av mutor nu har fått en starkare
ställning, vilket innebär steg i rätt riktning.
Med hänvisning till vad som anförts anser vi inte
att det finns behov av något initiativ från
riksdagens sida med anledning av de här aktuella
motionerna.
7. Handel och miljö respektive handel och
arbetarskydd (punkt 5)
av Lennart Beijer och Lennart Värmby (båda v)
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförts i reservation 7. Därmed
bifaller riksdagen motion 2000/01:N329 yrkandena 3-6
och avslår motionerna 2000/01:U217 yrkandena 8, 9
och 12, 2000/01:U512 yrkande 2, 2000/01:N328
yrkandena 12, 17 och 18 och 2000/01:N384 yrkandena 8
och 12.
Ställningstagande
Vi anser att WTO-systemet måste reformeras i en
sådan riktning att handeln tar hänsyn till u-
ländernas behov, till ekologisk hållbarhet och till
grundläggande mänskliga rättigheter. I annat fall
föreligger risken att WTO-systemet bryter samman och
att länderna sluter sig inåt och bygger upp nya
handelshinder. Detta skulle vara mycket olyckligt
eftersom det lämnar utrymme för de rika länderna och
de multinationella företagen att diktera villkoren
på världsmarknaden. Som framhålls i motion
2000/01:N329 (v) är det snarare rättvis än fri
handel som bör eftersträvas.
På miljöområdet anser vi att följande krav bör
ställas. För det första bör WTO skriva in i sina
regler att nationella miljöregler som baseras på
försiktighetsprincipen skall accepteras. För det
andra skall internationella miljöavtal och FN-
konventioner utgöra utgångspunkten för
förhandlingarna inom WTO. För det tredje bör WTO:s
regelsystem stödja miljömärkning av produkter.
När det gäller avtalsrätten, organisationsfriheten
och rätten att vidta stridsåtgärder på
arbetsmarknaden bör WTO-systemet utgå från
grundläggande ILO-konventioner.
Vi föreslår därmed att riksdagen ställer sig bakom
motion 2000/01:N329 (v) i berörda delar.
8. Handel och miljö respektive handel och
arbetarskydd (punkt 5)
av Ingegerd Saarinen (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförts i reservation 8. Därmed
bifaller riksdagen motion 2000/01:N384 yrkandena 8
och 12 och avslår motionerna 2000/01:U217 yrkandena
8, 9 och 12, 2000/01:U512 yrkande 2, 2000/01:N328
yrkandena 12, 17 och 18 och 2000/01:N329 yrkandena
3-6.
Ställningstagande
Problematiken att vissa länder kan försöka vinna
konkurrensfördelar genom att ha en obefintlig eller
dålig lagstiftning för miljöskydd och arbetarskydd
har uppmärksammats. Inte minst kan svaga
statsbildningar och demokratier släppa fram en
brutal utsugning av människor och miljö. Barnarbete,
extremt låga löner, förbud mot facklig organisering
m.m. är inte ovanliga företeelser. Jag anser därför
att det finns mycket starka skäl att införa sociala
och miljömässiga minimikrav i WTO-systemet. Det kan
noteras att socialklausuler (minimum/core labour
standards) bl.a. finns i det nordamerikanska NAFTA-
avtalet. Vidare har FN-organet ILO utarbetat förslag
på hur sådana socialklausuler skulle kunna se ut på
global nivå. Det är angeläget att regeringen arbetar
systematiskt och pådrivande för sådana
socialklausuler i WTO-systemet och andra
handelsavtal. Regelsystemet måste utformas från den
utgångspunkten att det är en självklar rättighet att
skydda miljö och hälsa och att det inte får
uppfattas som handelshinder.
Jag menar vidare att miljökostnader måste vara en
del av handeln. Regeringen måste därför arbeta för
gemensamma internationella miljöåtgärder, exempelvis
i form av en gemensam miniminivå för beskattning av
koldioxidutsläpp. Det bör slås fast att
miljötänkandet inte får vara ett andrahandsintresse;
tvärtom måste vårt utnyttjande av naturresurser
underställas vad som är ekologiskt hållbart. Den
ökande tillväxten är i detta avseende problematisk.
Till exempel har en tredjedel av världens biologiska
mångfald försvunnit under de senaste 20 åren,
samtidigt som bruttonationalprodukten under samma
tidsperiod har fördubblats.
Riksdagen bör genom ett uttalande ställa sig bakom
vad jag har anfört rörande handel och miljö
respektive handel och arbetarskydd. Därmed
tillstyrks motion 2000/01:N384 (mp) i berörda delar.
Övriga motioner avstyrks i motsvarande delar.
Särskilt yttrande
Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttrande. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.
Handel och miljö respektive handel och
arbetarskydd (punkt 5)
av Lennart Beijer och Lennart Värmby (båda v).
I den händelse att vårt förslag till
ställningstagande i frågan om handel och miljö
respektive handel och arbetarskydd (reservation 7)
avvisas i den förberedande voteringen i kammaren
vill vi deklarera vår avsikt att i den sista
röstningsomgången stödja det alternativ som förordas
av företrädarna för Socialdemokraterna.
Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Motioner från allmänna motionstiden
2000/01
2000/01:U217 av Holger Gustafsson m.fl. (kd)
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
utvecklingsländerna måste få tillträde till den
globala marknaden.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att WTO måste
reformeras.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige inom
ramen för EU bör verka för att en bestämmelse införs
i WTO-avtalet om att internationella miljöregler
inte får underordnas principen om frihandel.
2000/01:U512 av Alf Svensson m.fl. (kd)
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att inom EU och WTO
verka för en mer generös handelspolitik gentemot u-
länder, i synnerhet vad gäller jordbruksprodukter.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att inom EU verka
för reformer av WTO syftande till en bättre balans
mellan handelsöverenskommelser och miljö- och
socialpolitiska överenskommelser.
2000/01:U623 av Bo Lundgren m.fl. (m)
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om stärkandet av WTO:s
tvistlösningsmekanism.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att EU:s
förhandlingsbud inför millenierundan bör vara att
avskaffa industritullarna till i-länderna och anta
en bindande plan för övergången till en fri marknad
för jordbruksprodukter.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en liberaliserad
handel med tjänster.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige skall
verka för ett avtal rörande utländska
direktinvesteringar inom ramen för WTO.
2000/01:MJ218 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
9. Riksdagen begär att regeringen skall verka för
att konventionen om biologisk mångfald överordnas
WTO:s regler.
2000/01:MJ243 av Alf Svensson m.fl. (kd)
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om svensk hållning i
WTO-förhandlingarna.
2000/01:N328 av Lennart Daléus m.fl. (c)
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att WTO-regler måste
vara koherenta med ansträngningar inom FN.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att införa en
mekanism för att systematiskt kunna utvärdera och
följa upp WTO:s avtal.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en ny
världshandelsrunda måste garantera ett
multilateralt, icke-diskriminerande handelssystem
som främjar alla länders integration i världs-
ekonomin.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att handel måste ta
hänsyn till och främja rättvisa, solidaritet,
jämlikhet och respekt för mänskliga rättigheter.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av en ökad
samstämmighet inom EU mellan handelspolitiken och
övriga politikområden såsom bistånds-, jordbruks-,
utrikes- och säkerhetspolitiken, migrationspolitiken
etc.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att arbetet i WTO
skall bidra till tillväxt och sysselsättning,
hållbar utveckling, ekonomisk utveckling i fattiga
länder samt demokrati och säkerhet.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att inrätta ett
parlamentariskt forum för att öka den folkliga
förankringen av WTO.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utreda
möjligheterna att skapa en NGO-ackreditering hos
WTO.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om betydelsen av klara
regler för hur brott mot gemensamma
miljööverenskommelser skall hanteras inom ramen för
WTO.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av att
frågeställningen om handel och miljö belyses i den
kommande WTO-rundan.
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige bör
driva frågor om livsmedelskvalitet och
livsmedelssäkerhet.
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige bör
verka för att EU i WTO-förhandlingarna driver kravet
på ursprungsmärkning av livsmedelsprodukter.
2000/01:N329 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige i
internationella forum bör verka för att WTO-systemet
ersätts med förhandlingar som präglas av öppenhet,
transparens och folkligt deltagande.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att den i
internationella forum bör verka för att
förhandlingar i WTO skall kunna bedrivas på rättvisa
villkor genom att u-länderna ges utredningshjälp
samt personellt och finansiellt förhandlingsstöd.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs som att den bör verka
för att WTO i sina regler skall skriva in att man
accepterar nationella miljöregler som baseras på
försiktighetsprincipen.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att den bör verka
för att internationella miljöavtal och FN-
konventioner skall utgöra utgångspunkter vid
förhandlingar om WTO-systemet.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att den bör verka
för att miljömärkning av produkter skall stödjas av
WTO:s regelsystem.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att den skall verka
för att förhandlingar inom WTO-systemet skall utgå
från grundläggande ILO-konventioner när det gäller
avtalsrätten, stridsrätten och
organisationsfriheten.
2000/01:N335 av Carina Hägg (s)
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om insatser mot
korruption.
2000/01:N384 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp)
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om handel och
regelsystemet inom WTO.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om WTO efter Seattle.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om politiska och etiska
mål för WTO.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om WTO - på vems
villkor.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om WTO och miljön.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om WTO och FN-
konventioner.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om WTO och
investeringar.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om demokratisering och
öppenhet.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om social- och
miljöklausuler.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om snedvridande och
miljövidriga subventioner.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om WTO och
livsmedelssäkerhet.