Näringsutskottets betänkande
2000/01:NU07

Vissa näringspolitiska frågor

Innehåll

2000/01


NU7




Redogörelse för ärendet






I detta betänkande behandlas


dels   en   motion   från   allmänna  motionstiden
1999/2000,


dels   68  motioner  från  allmänna   motionstiden
2000/01,


dels tre  motioner  som  väckts  med  anledning av
regeringens  skrivelse  1999/2000:120  med 2000  års
redogörelse för företag med statligt ägande.


Upplysningar  och  synpunkter  i  ärendet har  inför
utskottet  lämnats  av  företrädare för  Verket  för
innovationssystem   (VINNOVA),   Stiftelsen   Svensk
Industridesign och Svenska  Riksförbundet Nationellt
resurscentrum för kvinnor. Utskottet  har  också vid
ett   besök  hos  Verket  för  näringslivsutveckling
(NUTEK) fått upplysningar i ärendet.


Sammanfattning
Utskottet    behandlar    i   betänkandet   ca   150
motionsyrkanden  om  olika näringspolitiska  frågor.
Samtliga yrkanden avstyrks.  Utskottet redovisar sin
syn på hur näringspolitiken allmänt bör inriktas och
utformas.   I  en  reservation  (m,   kd,   c,   fp)
presenteras dessa  partiers gemensamma uppfattning i
frågan. Utskottet avstyrker också ett antal motioner
om statliga företag  rörande  försäljning, angivande
av   mål  och  inrättande  av  folkstämmor.   I   en
reservation  (m,  kd,  c,  fp)  begärs  en  plan för
försäljning av statliga bolag och en redovisning  av
syftet  med  det  statliga  ägandet  för  respektive
företag.  Frågan  om  försäljning av Vin & Sprit  AB
behandlas separat, varvid  utskottet  noterar att en
försäljning  inte  är aktuell för närvarande.  I  en
reservation (m, kd, c) föreslås att regeringen skall
anmodas att tillse att  en  försäljning  kommer till
stånd,  och  i  en  annan  reservation (fp) förordas
samma  sak men att en del av  försäljningsintäkterna
skall användas  för insatser mot alkoholmissbruk och
narkotikaanvändning bland unga.


Andra yrkanden  som  avstyrks  av  utskottet avser
frågor  om  kompetensutveckling och rådgivning  till
företagare,     kapitalförsörjning,     industriella
utvecklingscentrum,  design,  kvinnors  företagande,
kooperativa  frågor och so- cial ekonomi,  utländska
investeringar  i  Sverige,  Östersjömiljarderna  och
jäm-ställdhet    samt    regionala    tillväxtavtal;
utskottet  hänvisar  till  pågående beredningsarbete
och i vissa fall till aktuellt  utredningsarbete.  I
reservationer  (m,  kd,  c,  fp)  presenteras  dessa
partiers     gemensamma     uppfattning     avseende
kompetensutveckling  och rådgivning till företagare,
kapitalförsörjning   och    kvinnors    företagande.
Beträffande  kooperativa frågor och social  ekonomi,
Östersjömiljarderna    och    jämställdheten    samt
regionala  tillväxtavtal finns reservationer (m, kd,
fp) och i den förstnämnda frågan även en reservation
(c).


Utskottet   avstyrker  vidare  motionsyrkanden  om
turistnäringen  med hänvisning till av statsmakterna
vidtagna åtgärder  och  till  pågående  arbete. I en
reservation   (m,   kd,   c,   fp)  redovisas  andra
bedömningar av behovet av åtgärder.  Några  yrkanden
om  särskilda  branschfrågor  -  vidareförädling  av
skogsråvara, varvsindustrin och försvarsindustrin  -
avstyrks  också  av  utskottet.  I  den  förstnämnda
frågan  begärs  i  en reservation (v) att regeringen
skall anmodas att vidta åtgärder för att öka andelen
trä i det offentliga byggandet.






Utskottets överväganden
Näringspolitikens inriktning




Utskottets förslag i korthet


Riksdagen   bör   avslå   motionsyrkanden  om
näringspolitikens    inriktning.    Utskottet
redovisar  sin  syn  på hur  näringspolitiken
allmänt  bör  inriktas och  utformas.  Jämför
reservation 1 (m, kd, c, fp).


Motionerna




Riksdagen bör göra  tillkännagivanden  om betydelsen
av ett bättre svenskt klimat för arbete, företagande
och   fritid,  om  vikten  av  att  möta  framtidens
utmaningar  och  om  behoven  av  en näringspolitisk
reform,  anförs det i partimotion 2000/01:N266  (m).
Sverige behöver  en  ny  politik för kreativitet och
företagsamhet,   sägs  det.  Denna   politik   berör
skatterna och företagandet, arbetsmarknaden, skolan,
den högre utbildningen  och  forskningen,  kulturen,
sjukvården,  rättsväsendet, m.m. Sveriges framgångar
på  flera  områden   beror   till  stor  del  på  de
avregleringar inom bl.a. teleområdet som genomfördes
av den borgerliga regeringen,  hävdar  motionärerna.
De   anser   att   det   framöver  krävs  ordentliga
strukturförändringar,  t.ex.   avseende   en  bättre
konkurrenssi-tuation, mindre regelkrångel,  tryggare
energiförsörjning,      rörligare     arbetsmarknad,
skapandet av flera fria universitet  och  högskolor,
utbyggd  yrkesutbildning,  sänkta skatter, kulturell
mångfald,  utbyggd infrastruktur,  bättre  sjukvård,
förändrad bostadsmarknad  och  minskad brottslighet.
Det   behövs   en   politik  som  förstår   de   nya
förutsättningarna och  skapar  ett  Sverige  som  är
attraktivt att bo och verka i, anför motionärerna. I
motionen  redovisas  den näringspolitik som förordas
under följande fem rubriker:


- Sälj statsföretagen,


- Mindre regelkrångel,


- Bättre konkurrensverktyg,


- Trygga energiförsörjningen,


- Gå in i EMU:s tredje steg.


Många konstnärer är egenföretagare,  konstateras det
i  motion  2000/01:Kr230 (m). Det är därför  viktigt
att regler som kringgärdar småföretagandet förenklas
och avskaffas,  anför motionärerna och anser att det
arbete för bättre och enklare regler som inleddes av
den borgerliga regeringen under åren 1991-1994 måste
drivas vidare. Alla  personer som begär F-skattsedel
skall tilldelas en sådan,  om  det inte framstår som
uppenbart   att   det   angivna  företagssyftet   är
oseriöst, föreslår motionärerna.


Regeringen  måste  underlätta  för  företagen  och
skapa  ett positivt företags-klimat,  anförs  det  i
motion 2000/01:N205  (m). Det är av största vikt för
Sveriges möjligheter att  minska  arbetslösheten att
det  skapas  ett  positivt  klimat  för   företag  i
allmänhet   och  nyföretagande  i  synnerhet,  säger
motionären. Han påstår att företagare upplever många
regler kring  företagandet  som  onödiga och alltför
byråkratiska.  Det  är också av stor  betydelse  att
företagandet ekonomiskt  ges bättre förutsättningar,
anför   motionären.   Han  hävdar   att   ekonomiskt
framgångsrika företagare  ofta  ifrågasätts och inte
sällan  anses  närmast  suspekta.  Sådana  attityder
måste förändras, anser motionären.


I motion 2000/01:N208 (m) föreslås  att  riksdagen
skall  anmoda  regeringen att tillsätta en utredning
med uppgift att  redovisa  vilka  näringsgrenar  som
erhåller statligt stöd och en plan för avveckling av
dessa  stöd.  Nyligen  har en utredning lämnats till
regeringen med innebörd  att  det nuvarande bidraget
till   svensk   sjöfart  skall  dras   in,   erinrar
motionärerna  om.   De   anser   att  konkurrerande,
inhemska   transportgrenar   i  så  fall   bör   ges
motsvarande  besked. Den starkaste  konkurrenten  om
svenskt tonnage  inom  Sverige är Statens järnvägar,
som erhåller stora bidrag till sin verksamhet, säger
motionärerna. De menar att  en utredning bör ge svar
på frågor rörande kostnader,  t.ex. hamnavgifter och
prisnivån på Sjöfartsverkets tjänster,  och redovisa
en plan för och konsekvensbeskrivning av utmönstring
av bidrag från staten till alla näringar i Sverige.


I Sverige finns ca 800 000 företag, varav  70 % är
s.k.   enmansföretag,   konstateras   det  i  motion
2000/01:N247 (m). Dessa enmansföretag måste  värnas,
anför motionärerna. De säger att lagar, försäkringar
och   regelsystem   har   en  sådan  utformning  att
enmansföretagaren   ofta   hamnar    utanför   olika
skyddsnät. I den svenska lagstiftningen  finns ingen
företagsform  utan  krav  på  kapitalinsats men  där
ägarna   slipper  det  personliga  ansvaret,   säger
motionärerna   och  framhåller  att  det  i  Förenta
staterna finns en  sådan  företagsform  under namnet
Limited  Liability Company. I motionen berörs  också
systemet med tilldelning av F-skattsedel.


Även  i  motion   2000/01:N248   (m)   begärs  ett
tillkännagivande    om    vikten    av   att   värna
småföretagen. Det är viktigt att entreprenörer vågar
satsa  och att det ges möjligheter för  arbetstagare
att   genom   ökade   arbetsinsatser   påverka   sin
ekonomiska  situation,  anför motionärerna. De anser
att ett sänkt skattetryck  genom  lägre  arbetsskatt
och   lägre   ägarbeskattning   är   de   viktigaste
åtgärderna  för en stabil och långsiktig tillväxt  i
ekonomin. De  regler  som  finns  är  för krångliga,
säger   motionärerna   vidare   och  hänvisar   till
Småföretagsdelegationens rapport.


I    motion    2000/01:N344    (m)   begärs    ett
tillkännagivande   om  statens  arbetsplatsinriktade
tillsynsverksamhet och  att  regeringen  skall lägga
fram     förslag    om    minskning    av    antalet
tillsynsmyndigheter.  Begreppet  tillsyn användes år
1994  i  mer  än  500  lagar,  och  därutöver  fanns
bestämmelser  om  tillsyn  i  ett  betydande   antal
förordningar och föreskrifter, säger motionärerna. I
en   rapport   från   Expertgruppen  för  studier  i
offentlig ekonomi - ESO - (Ds 1998:50) konstaterades
att regeringens styrning  av  myndigheterna  skiljer
sig påtagligt åt. För det enskilda företaget är  det
till  stor  nackdel  att  en  och  samma arbetsplats
inspekteras   av  flera  olika  myndigheter,   anser
motionärerna. De  noterar  att flera myndigheter har
tagit efter Yrkesinspektionens  systemtillsyn,  dvs.
tillsynen  inriktas mer mot företagens egenkontroll,
men  hävdar att  kontrollen  fortfarande  är  mycket
långtgående   på  många  tillsynsområden.  Ett  gott
näringsklimat  förutsätter   att   den   offentliga,
arbetsplatsinriktade  tillsynen  samordnas betydligt
bättre  än  för  närvarande, menar motionärerna  och
föreslår  att  antalet   tillsynsmyndigheter   skall
minskas.    Ökad    tyngdpunkt    bör   läggas   vid
systemtillsyn, anför motionärerna avslutningsvis.


Också  i  motion  2000/01:N355 (m) tas  frågor  om
tillsyn  upp,  och  tillkännagivanden  krävs  i  tre
avseenden, nämligen om  principer  för  avgiftsuttag
vid    tillsynsverksamhet,    om    samordning    av
tillsynsverksamhet  och om certifierade företag. När
det  offentliga  debiterar  medborgare  och  företag
avgifter måste dessa  avgifter, enligt motionärernas
uppfattning,  grundas  på   en  utförd  service,  en
kontroll  eller  annat utbyte från  det  offentligas
sida.  Olika lagar  och  bestämmelser  som  antagits
under senare  år  har medfört krav på tillsyn, säger
motionärerna  och  exemplifierar   med  miljöbalken.
Alltfler näringsidkare blir föremål  för tillsyn och
kontroller  från flera olika myndigheter  under  ett
år, och varje myndighet har rätt att ta ut en avgift
för sin tillsyn,  anför  motionärerna och hävdar att
en  samordning  borde  vara möjlig  för  att  minska
kostnaderna. Motionärerna  anser  att  reglerna  för
tillsynsmyndigheternas rätt att ta ut avgifter måste
klarläggas  och  att regeringen skall återkomma till
riksdagen    med    förslag     till    övergripande
avgiftsregler för tillsyn enligt följande principer:
En tillsynsmyndighet skall aldrig  ha rätt att ta ut
avgift  utan  att  ha utfört en konkret  prestation;
avgift skall inte utgå för den näringsidkare som vid
kontroll fullföljt sina  åligganden  så att det inte
finns något att anmärka.


Det  behövs  ett  förbättrat svenskt näringsklimat
och förändrade attityder  till småföretagare, anförs
det  i  motion  2000/01:N381 (m,  kd,  c,  fp).  Det
nationella  näringsklimatet   måste  formas  så  att
Sverige   klarar   av   att   tävla  med   de   mest
konkurrenskraftiga  delarna av världen  i  fråga  om
goda  villkor  för  företagande  och  investeringar,
säger motionärerna. De  menar  att  det är förödande
att  klamra  sig  fast  vid  stela modeller,  rigida
arbetsmarknadsregler     och     världens     högsta
skattetryck. Tillkomsten av jobb på lång sikt bygger
på   en   tillväxt   bland  de  små  och  medelstora
företagen,  anser  motionärerna.   De   hävdar   att
villkoren  för  företagande  helt har anpassats till
storföretagen,   vilket  lett  till   en   bristande
mångfald av medelstora  växande  företag jämfört med
vad som finns i många andra länder.  Framväxt av nya
företag  inom  tjänste-  och  servicesektorerna  har
hindrats  genom  den  offentliga  sektorns  kraftiga
utbyggnad och monopol, anför motionärerna.  De pekar
på  att  den arbetsintensiva privata tjänstesektorn,
som fungerat  som  sysselsättningsmotor i exempelvis
Förenta   staterna,   har    utvecklats    betydligt
långsammare   i  Sverige.  Sverige  behöver  en  god
företagarpolitik,   vilket   innefattar   en   mängd
förändringar  inom  områdena skatter, arbetsmarknad,
konkurrens,  regelförenkling  och  Europaengagemang,
sägs  det.  Framför   allt  anses  det  viktigt  att
attityderna  till  företagande  och  entreprenörskap
förändras.  För  att Sverige  skall  få  en  växande
företagsamhet måste  entreprenörskap och företagande
löna sig bättre än det  gör  för  närvarande,  anför
motionärerna avslutningsvis.


Statens  roll  i  samhällsekonomin  skall vara att
sätta ramar och övervaka spelreglerna på  marknaden,
ansvara för samhällsplanering och infrastruktur samt
skapa   förutsättningar   för  långsiktig  tillväxt,
anförs  det  i  partimotion 2000/01:N324  (kd).  När
staten agerar såväl  domare som spelare på marknaden
är risken stor att konkurrensen  snedvrids  och  att
investeringar  inte  görs  på ett optimalt sätt i de
företag  som  har de bästa förutsättningarna,  anser
motionärerna. En  av statens viktigaste uppgifter är
vidare att bedriva  en ansvarsfull finanspolitik som
ger förutsättningar för  stabila  statsfinanser, låg
inflation  och  minskande  statsskuld,   sägs   det.
Kristdemokraterna  anser att Sverige bör ansluta sig
till EMU:s tredje steg,  vilket  skulle  betyda  att
transaktionskostnaderna  sjunker  vid affärer med de
vanligaste  exportländerna. Den politiska  attityden
till företagare  och  företagande  är viktig för att
fler  skall  känna  att det är lönt att  starta  och
vidareutveckla  företagsidéer   eller  verksamheter,
anför  motionärerna.  De hävdar att  attityden  inte
sällan har varit att de  flesta  företagare  nog  är
skattesmitare  som behöver hållas efter med fler och
hårdare  regler,   vilket  har  lett  till  ständigt
växande antal regler  och ständigt växande kontroll-
och uppgiftslämnarsystem. Om Sverige skall klara den
framtida välfärden krävs  det  fler  och nya företag
som   vågar  anställa  och  vidareutvecklas,   anför
motionärerna.


Det behövs ytterligare avregleringar för att skapa
nya  tillväxtmarknader,  anförs  det  i  partimotion
2000/01:N267  (c). Utvecklingen i samhället sker med
tekniska språng  som för med sig nya möjligheter för
människan, men även  vissa  hot mot samhällsformer i
stort, säger motionärerna. Det  senaste  språnget är
den  tekniska utveckling som mikroprocessorn  medför
och där  ett av resultaten är att Internet har vuxit
fram. Sverige  har stora möjligheter att vara ett av
de ledande länderna  inom  denna  utveckling,  anser
motionärerna.  De  menar emellertid att det då krävs
förändringar   av   olika    slag    -   ytterligare
avregleringar     bör     genomföras     och     nya
organisationsformer inom företagande bör stimuleras.
Sverige  har  genom  den  lyckade  avregleringen  av
telekommunikationsmarknaden  i  början av 1990-talet
skapat  sig  ett  försprång  gentemot   många  andra
länder,  vilket har medfört att många företag  söker
sig till Sverige  för  att  kunna  dra  nytta  av de
kunskaper  och  den teknikutveckling som sker. Detta
bör   i  sin  tur  föranleda   regeringen   att   ta
ytterligare   steg   i  arbetet  med  att  genomföra
avregleringar för att  skapa  nya tillväxtmarknader,
anför motionärerna.


I      motion     2000/01:N323     (fp)     begärs
tillkännagivanden   av  riksdagen  om  en  successiv
avveckling av de selektiva  företagsstöden och om en
avveckling av etableringshinder  för  småföretagare.
Statens främsta uppgift inom näringspolitiken är att
ange ramar och spelregler för företagens verksamhet,
anför motionärerna. De anser att selektiva  stöd bör
undvikas  och  att  små  företag  generellt sett har
svårare   att   hantera   effekterna   av  selektiva
subventioner. Utvecklingen mot en allt högre grad av
företagskoncentration  i  Sverige  har pågått  under
flera årtionden, säger motionärerna  och  ser  denna
som    en    följd    av    den   socialdemokratiska
näringspolitiken.       Den       socialdemokratiska
skattepolitiken,         kreditpolitiken         och
näringspolitiken     har     systematiskt     gynnat
storföretagen   på   de   små   och  nya  företagens
bekostnad,  hävdar motionärerna. De  anser  att  nya
företagsetableringar  inom många branscher motverkas
av olika slags regleringar och etableringskontroller
och  anger  som  exempel  långväga   busstrafik  och
kommunernas  möjligheter  att  stoppa lågprisbutiker
genom förändringar i plan- och bygglagen (1987:10).


Folkpartiet har en rad förslag  för  att förbättra
för företagen och företagsamheten, sägs det i motion
2000/01:N268  (fp).  Det  handlar  främst om  sänkta
skatter,  men  det måste också bli mindre  krångligt
att starta och driva  företag. Småföretagen tyngs av
skatter, krångel, byråkrati  och en lagstiftning som
är illa anpassad till deras verksamhetsformer, säger
motionärerna.


Nyföretagandet   och   de   små  företagen   måste
stimuleras vad avser regler och  riskkapital, så att
den  s.k.  svarta arbetsmarknaden motverkas,  anförs
det  i  motion   2000/01:N225   (fp).  Inom  området
hushållsnära   tjänster,   där   det   råder    stor
efterfrågan, har flera företag startats och är trots
ogynnsamma  förutsättningar  snabbt  växande,  säger
motionärerna.  De  som  är engagerade i denna typ av
verksamhet  -  och  som  ofta  tillhör  gruppen  nya
svenskar eller medborgare  som  har  en allmänt svag
ställning på arbetsmarknaden - får en måttlig "svart
betalning"  och  saknar  sociala  förmåner,  noterar
motionärerna.  De anser att regeringen  snarast  bör
lägga  fram  förslag   som   möjliggör  att  köp  av
hushålls-nära tjänster kan ske lagligt.


I      motion     2000/01:N295     (fp)     begärs
tillkännagivanden  i  två avseenden, nämligen om att
näringslivet bör utformas så att det leder till fler
nya  och växande företag  och  om  att  den  del  av
näringslivet  som  inriktas  på s.k. närstyrning - i
stället   för   fjärrstyrning   -   särskilt   skall
stimuleras.   I   Sverige  saknas  i  alltför   stor
utsträckning nya företag  eller små företag som vill
växa, säger motionärerna. De  förordar  åtgärder  på
olika  områden - ändrade villkor på kreditområdet så
att    riskkapital     blir    mer    lättåtkomligt,
modernisering  av regelsystemet  i  arbetslivet,  en
förstärkning av tjänstesektorn som arbetsmarknad och
ett      allmänt     gynnsammare      näringsklimat.
Globaliseringen av ekonomin innebär att företag inte
är  bundna   till   ett   visst   land   -  en  s.k.
fjärrstyrning uppstår, säger motionärerna.  De anser
att   erfarenheterna  har  visat  att  det  är  stor
skillnad om ägaren finns i omedelbar närhet, jämfört
med om  företagsledning  och styrelseledamöter finns
långt borta från den berörda verksamheten.


Den s.k. soloföretagaren  är föremål för yrkande i
motion  2000/01:N317  (fp, m, kd,  c).  Motionärerna
föreslår att regeringen ger Statistiska centralbyrån
(SCB) i uppdrag att undersöka  hur  soloföretagandet
kan  belysas  bättre  i  den officiella statistiken.
Lagstiftning och regelverk  som  är  anpassade  till
soloföretagare fungerar i normalfallet också bra för
andra  företag, medan det omvända inte gäller, säger
motionärerna.   De   framhåller  att  politiker  och
lagstiftare,  genom  att  skapa  ett  bra  och  fast
regelverk, kan bidra till  goda  förutsättningar för
alla företagare.


I    partimotionerna    2000/01:N383   (mp)    och
2000/01:N388   (mp)   begärs   -    med    likartade
motiveringar  -  tillkännagivanden  om  behovet   av
ytterligare  stimulanser  för  näringslivets nätverk
och  om  åtgärder  för  att  främja  tillkomsten  av
företagskluster   (med   kluster  avses  geografiska
anhopningar  av  företag som  arbetar  i  relaterade
branscher).  Forskning   inom   OECD  visar,  enligt
motionärerna,  att det är i samspelet  mellan  olika
aktörer   som   kompetens   utvecklas.   Strategiska
allianser  mellan  likasinnade,  s.k.  nätverk,  har
blivit allt  vanligare  och  skapar en god grund för
informationsutbyte, ekonomisk-tekniskt samarbete och
lärande mellan företag, säger motionärerna. De anser
att stimulering av sådana nätverk  är  en viktig del
av näringspolitiken. Den geografiska närheten mellan
företag är väsentlig, och det finns kostnadsfördelar
för både företagen och den aktuella kommunen med att
företag  förlägger  verksamhet  nära  andra,  varför
tillkomsten  av  företagskluster  bör  understödjas,
anför  motionärerna. Eftersom det finns trögheter  i
systemet  -  en  sorts  marknadsimperfektion  -  kan
regionala     och    kommunala    myndigheter    och
organisationer spela en viktig roll för utvecklingen
genom  att  tillföra   information  och  rådgivning,
energi,   organisationsförmåga   och   en   del   av
finansieringen, anser motionärerna.


Det behövs en hållbar strategi för näringspolitisk
och regionalpolitisk utveckling, anförs det i motion
2000/01:N389  (mp). Arbetet med kretsloppsanpassning
går alldeles för  långsamt,  vilket  är allvarligt -
inte bara för Sverige utan också med hänsyn till den
globala utvecklingen, säger motionärerna.  De  anser
att alla ekonomisk-politiska insatser bör ingå i  en
långsiktig,   hållbar   strategi,   som   inte  bara
befrämjar  en  ekologiskt hållbar utveckling  i  den
egna regionen eller i Sverige utan också i resten av
världen.




Vissa kompletterande uppgifter




Utskottet  behandlade   -  kortfattat  -  frågan  om
näringspolitikens inriktning  senast i december 2000
i   betänkande   2000/01:NU1  om  utgiftsområde   24
Näringsliv.  I  en  reservation   (m,   kd,  c,  fp)
redovisades  dessa partiers syn på näringspolitikens
inriktning.  Riksdagen   följde   utskottet.  I  det
näringspolitiska  betänkandet  1999/2000:NU13  våren
2000 behandlades också - mer utförligt  -  frågan om
näringspolitikens inriktning, med en reservation (m,
kd, c, fp). Frågan om regelförenkling behandlades  i
det   förstnämnda   betänkandet,  med  anledning  av
regeringens skrivelse  1999/2000:148 med redogörelse
för regelförenklingsarbetet  med särskild inriktning
på  små  företag  samt ett stort  antal  motioner  -
reservation (m, kd, c, fp).


Den     nya    myndighetsstrukturen     på     det
näringspolitiska   området  trädde  i  kraft  den  1
januari    2001    (prop.     1999/2000:71,     bet.
1999/2000:NU17;     prop.     1999/2000:81,     bet.
1999/2000:UbU6  och  prop.  2000/01:1, bet. 2000/01:
NU1). Härigenom bildades de tre myndigheterna Verket
för   näringslivsutveckling  (NUTEK),   Verket   för
innovationssystem   (VINNOVA)   och  Institutet  för
tillväxtpolitiska           studier          (ITPS).
Generaldirektörerna Per Eriksson,  VINNOVA, och Per-
Ola  Eriksson,  NUTEK,  har lämnat information  till
utskottet om de nya myndigheterna och deras arbete.


Näringsminister Björn Rosengren  besvarade nyligen
en interpellation (2000/01:181) av Karin Falkmer (m)
om  vilka  åtgärder  han ämnar vidta för  att  värna
rättssäkerheten  och  underlätta   verksamheten  för
småföretagare som efter bästa förmåga  försöker  att
uppfylla sina skyldigheter. Han framhöll allmänt hur
viktigt  det är att företagare bemöts med en positiv
attityd i  sina  kontakter  med  myndigheter och att
reglerna  är rättvisa och tillämpas  med  förståelse
för företagens  villkor.  En  sådan attityd påverkar
företagsklimatet  positivt.  Inom  Regeringskansliet
sker  arbeten  på  flera  sätt  för   att  förbättra
företagsklimatet så att fler stimuleras  att  starta
och  driva  företag  eller  låta  befintliga företag
växa, sade näringsministern. Arbetet  är  till  stor
del  inriktat  på olika insatser som skall leda till
förenklingar  för  företagen  och  förbättringar  av
myndigheternas    service   och   information   till
företagare. Även inom EU-arbetet prioriterar Sverige
regelförenklingsarbetet. Han nämnde några exempel på
åtgärder som har beslutats  och  som syftar till att
minska det administrativa arbetet  för  företagare i
deras     kontakter     med    olika    myndigheter.
NUTEK, som har till uppgift  att  främja företagande
genom   rådgivning,  finansiering  och   stöd   till
näringslivsutvecklande  program, skall särskilt utgå
från företagarnas behov i  sin  verksamhet. Den s.k.
Simplexförordningen       innebär      att      alla
regelförändringar som övervägs  av  myndigheter  och
som  kan ha betydelse för små företags villkor måste
analyseras med avseende på konsekvenserna för dessa.
I  Näringsdepartementet  finns  en  särskild  enhet,
Simplexenheten, som skall bevaka och ge kunskaper om
hur  denna granskning ur små företags perspektiv bör
ske. Konsekvensanalyserna  ger  viktiga underlag för
riksdagens  beslutsfattande  och  redovisas  i  alla
propositioner som omfattar lagförslag  med betydelse
för     företagen.     Under    år    2001    kommer
Näringsdepartementet att  arbeta mer aktivt med stöd
och råd till myndigheterna.


För  att  få  direktkontakt   med   ett  urval  av
småföretagare har näringsministern en rådgivargrupp,
Referensgruppen      för      entreprenörs-      och
näringslivsutveckling.  Gruppen  kommer  att träffas
cirka  fyra  gånger  per  år  och skall fungera  som
bollplank   i  olika  frågor.  Den  skall   förmedla
kunskaper   om   företagarnas   vardag.   Några   av
medlemmarna  i  referensgruppen  skall  ingå  i  den
arbetsgrupp    som    kommer    att    arbeta    med
regelförenkling  ur  de  små  företagens perspektiv.
Mycket  har  hänt  de senaste åren  när  det  gäller
företagsklimatet, och  Sverige har kunnat glädja sig
åt  ökande framtidstro och  ökat  företagande,  sade
näringsministern.   Den   positiva  utvecklingen  av
näringslivsklimatet har också  bekräftats  av  flera
internationella bedömare. Sverige ligger mycket  bra
till på flera områden, t.ex. rankar investmentbanken
Merrill  Lynch i en rapport Sverige som det land som
har högst  tillväxtpotential. Samtidigt konstaterade
näringsministern att mycket återstår att göra, bl.a.
inom    regelförenklingsområdet.    Att    förbättra
förutsättningarna  för  ett växande näringsliv är en
långsiktig    och    kontinuerlig    process,    och
departementet kommer att  arbeta  vidare  med  dessa
frågor, uppgav näringsministern.




Utskottets ställningstagande




Utskottets   syn   på  näringspolitikens  inriktning
överensstämmer   med   den    som    redovisades   i
budgetpropositionen   för  år  2001  och  som   hade
föregåtts  av  överläggningar   mellan   regeringen,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet.


Inledningsvis   konstaterar   utskottet  att   den
svenska ekonomin har utvecklats väl.  De  offentliga
finanserna   är   sanerade,   och   inflationen  och
räntenivån  är historiskt låga. Arbetsmarknaden  har
utvecklats  gynnsamt.  Efterfrågan  på  arbetskraft,
avspeglad   i   nyanmälda    lediga    platser   vid
arbetsförmedlingarna, var i januari 2001  den högsta
på   tio   år.   Sysselsättningen   har  stigit  och
arbetslösheten  sjunkit.  Antalet sysselsatta  ökade
med  ca  127 000 personer mellan  januari  2000  och
januari 2001,  motsvarande 3,2 %. Regeringens mål är
att   80 % av befolkningen  i  åldern 20-64 år skall
vara sysselsatt på den reguljära  arbetsmarknaden år
2004. I januari 2001 var denna andel  77,1 %, vilket
är 1,7 procentenheter högre än motsvarande  månad år
2000.  Den  öppna  arbetslösheten  uppgick i januari
2001  till  4,4  % av arbetskraften, vilket  är  1,3
procent-enheter lägre  än motsvarande månad år 2000.
Industriproduktionen ökade  med  nästan  9  % mellan
åren  1999  och  2000.  Antalet  nystartade  företag
uppgick  år  1999  till  35  000,  vilket innebar en
uppgång med 3 % jämfört med år 1998,  då motsvarande
antal var 34 040. Under den senaste tiden  har  dock
tecken  på  en  allmän  avmattning  i världsekonomin
kunnat noteras. En sådan avmattning får  självfallet
återverkningar också på den svenska ekonomin.


Utskottet    anser    att   vägledande   för   den
näringspolitik som bör bedrivas  är  att  den  skall
bidra  till  att skapa förutsättningar för tillväxt,
sysselsättning  och  välfärd  i hela Sverige. Det är
viktigt  att understryka att tillväxten  skall  vara
ekonomiskt, ekologiskt och socialt hållbar.


Utskottet  vill också erinra om att Sverige ligger
i framkant på  IT-området. I en undersökning - World
Times   Survey   2000   -   av   en   internationell
dataorganisation,   International  Data  Corporation
(IDC), jämfördes 55 länder  avseende 23 variabler på
IT-området,    t.ex.    pc-infrastruktur,     social
infrastruktur,         Internetanvändning        och
utbildningsnivå. I denna  jämförelse  placerade  sig
Sverige   först,   följt  av  Förenta  staterna  och
Finland. Den nedgång i börsvärdet för IT-företag som
den  senaste tiden kunnat  noteras  är  ett  globalt
fenomen och gäller inte enbart svenska företag.


Sveriges  ledande  position  på IT-området framgår
också     av     en     benchmarkingrapport      som
Näringsdepartementet    presenterade   våren   2000.
Sverige  låg  vidare väl till  i  en  internationell
jämförelse när  det  gäller  sådant som arbetsmiljö,
vidareutbildning  och  enkelhet  vid  företagsstart.
Näringsdepartementet avser  enligt  uppgift att inom
kort      presentera      en      uppföljning     av
benchmarkingrapporten.


Enligt utskottets mening har Sverige  ett  modernt
och  bra  företagsklimat,  som  dock kan bli bättre,
speciellt för de små företagen. Sverige  skall  inte
konkurrera med låga löner och okvalificerade arbeten
utan  med  kunnande, kompetens och ett högt tekniskt
innehåll  i tjänste-  och  varuproduktionen.  I  den
näringspolitik  som  krävs för framtiden ingår olika
delar  som  berörs  i  vissa   av  de  här  aktuella
motionerna.   Ett   område   är   förenklingar   för
småföretagen, och ett annat avser olika åtgärder för
att främja förnyelse av näringslivet. Det rör sig om
teknikspridning,       kompetensutveckling       och
innovationsfrämjande    åtgärder.    Vidare    måste
lönsamheten för investeringar  i företag ligga på en
rimlig  nivå  och  hinder  för en tillfredsställande
kapitalförsörjning till framför  allt  små,  växande
företag undanröjas. En effektiv konkurrens är  också
av  stor  betydelse,  såväl för de små företagen som
för  konsumenterna.  Utskottet   återkommer   i  det
följande till flera av de nämnda områdena.


I  motionerna  2000/01:N383  (mp) och 2000/01:N388
(mp)   efterlyses   åtgärder   för   att   stimulera
framväxten  av  regionala  och lokala nätverk  eller
kluster.   Detta  är  områden  som   ingår   i   den
näringspolitik  som utskottet förordar. Industriella
utvecklingscentrum,  som utskottet återkommer till i
ett  senare  avsnitt,  är   exempel   på   en  sorts
nätverksbyggande   som   formas  utifrån  de  lokala
förutsättningarna  och ur ett  underifrånperspektiv.
Ett annat exempel är  verksamheten inom ramen för de
regionala  tillväxtavtalen,  som  har  som  mål  att
utifrån de regionala  förutsättningarna stimulera en
hållbar    ekonomisk    tillväxt.    Tillväxtavtalen
behandlas i ett senare avsnitt. Utskottet vill också
erinra  om  den  regionalpolitiska  proposition  som
regeringen har aviserat  till  hösten  2001.  I  det
sammanhanget  kan  frågor  om  regionala nätverk och
kluster förväntas bli aktualiserade.  När det gäller
den fråga som tas upp i motion 2000/01:N389 (mp) och
som rör hållbar utveckling vill utskottet  erinra om
vad som sades inledningsvis, nämligen att tillväxten
enligt  utskottets  mening  skall  vara  ekonomiskt,
ekologiskt och socialt hållbar.


Med  det anförda avstyrker utskottet samtliga  här
aktuella motioner i berörda delar.




Statliga företag




Utskottets förslag i korthet


Riksdagen   bör   avslå   motionsyrkanden  om
statliga  företag. I vissa yrkanden  förordas
en ökad försäljning  av statliga företag, och
i andra föreslås att syftet  med det statliga
ägandet av varje enskilt bolag  skall  anges.
Den ordning som för närvarande gäller och som
innebär  att  regeringen  lägger fram förslag
till riksdagen om aktuell försäljning,  menar
utskottet  är  ändamålsenlig. Utskottet anser
vidare att det vore  värdefullt om regeringen
ytterligare   kunde   utveckla   den   årliga
redogörelsen för statliga  företag så att mål
för det statliga ägandet av  respektive bolag
kan redovisas. Jämför reservation  2  (m, kd,
c, fp).


Riksdagen bör även avslå motionsyrkanden  om försäljning
av  Vin & Sprit AB. Utan att närmare gå in på
frågan  noterar  utskottet  att  någon  sådan
försäljning  inte  är aktuell för närvarande.
Jämför reservationerna  3  (m,  kd,  c) och 4
(fp).


Motionerna




I  partimotion  2000/01:N210  (m) föreslås  att  ett
trettiotal statligt ägda bolag  skall  privatiseras.
Vidare krävs att staten för varje bolag  där statlig
ägarinblandning föreligger skall motivera  varför så
är  fallet  och  att de företag vars statliga ägande
inte  kan  motiveras   skall   ingå  i  den  begärda
privatiseringsplanen.   Slutligen    föreslås    att
regeringen   snarast   skall   lämna   förslag  till
riksdagen    om    att    avveckla    den   typ   av
konkurrenssnedvridande   verksamhet   som   en   rad
myndigheter   sägs   bedriva   på  konkurrensutsatta
marknader.


Statens  främsta uppgift inom näringspolitiken  är
att skapa ramar och regler för företagens verksamhet
och bidra till  att  skapa gynnsamma förutsättningar
för   långsiktig  tillväxt,   fler   företag,   fler
arbetstillfällen    och    god   konkurrens,   anför
motionärerna. De anser att en  privatisering  av  de
statliga   företagen   skulle  åstadkomma  följande:
renodla statens roll som lagstiftare och normgivare,
stärka de privatiserade  företagen, sprida intresset
för sparande i aktier till  nya  grupper  och bredda
riskkapitalmarknaden  samt  ge staten inkomster  som
kan  användas  till  andra, mer  angelägna  ändamål.
Staten redovisar sällan  några  skäl  till ägandet i
enskilda  företag,  anför  motionärerna  vidare.  De
anser  att  regeringen  för varje bolag med statligt
ägande  skall  presentera  motiveringar  till  detta
ägande.  En  ny syn på statligt  företagsägande  har
vuxit fram, med innebörd att privatiseringar mer ses
som en praktisk  än  som  en ideologisk fråga, säger
motionärerna och redovisar följande skäl till detta:
starkare  krav  på  tydliga  och   aktiva   ägare  i
företagen,  ansträngda  statsfinanser  och  krav  på
högre effektivitet.


Moderata  samlingspartiet anser att i första  hand
ett trettiotal  statliga  företag  bör  privatiseras
helt eller delvis. Privatiseringarna kan  delas in i
följande  tre  grupper: breda aktiespridningar  över
börsen,   direktförsäljningar   samt   bolag   eller
verksamheter under någon form av strukturering eller
med behov av omstrukturering där ägarbreddning eller
försäljning  kan  bli  aktuell.  I  motionen  lämnas
särskilda  kommentarer  till  vissa  av de förordade
försäljningarna.   Redovisningen   upptar   följande
bolag:   Apoteket   AB,   Arlanda   och  Landvetters
flygplatser,  Assi Domän AB, Lernia AB,  Luossavaara
Kiirunavaara AB (LKAB), Nordic Baltic Holding AB, OM
Gruppen AB, Posten  AB,  Samhall AB, SAS Sverige AB,
Statens    Bostadsfinansieringsaktiebolag    (SBAB),
Statens   järnvägar,    Sveaskog   AB,   AB   Svensk
Bilprovning,  Svenska Lagerhus-aktiebolaget  (SLAB),
Svenska rymdaktiebolaget,  Svenska  skogsplantor AB,
AB  Svenska  Spel, Svensk-Danska Broförbindelsen  AB
(Svedab), Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut
AB,  Sveriges Rese-  och  Turistråd  AB,  Telia  AB,
Teracom  AB,  Vasakronan  AB,  Vattenfall  AB, Vin &
Sprit  AB  och  Vägverket  Produktion.  De förordade
privatiseringarna  bör  genomföras  på ett sätt  som
bidrar      till      att     långsiktigt     bredda
riskkapitalmarknaden. Detta  bör  främst åstadkommas
genom   följande   tre   huvudtyper   av   åtgärder:
reformering    av   skattesystemet,   främjande   av
intresset hos allmänheten för att äga svenska aktier
samt förbättring  av möjligheterna för anställda att
äga aktier i de företag där de arbetar.


I   motionen   hänvisas   till   en   rapport   av
Statskontoret,  Staten   som   kommersiell  aktör  -
omfattning och konkurrenseffekter (2000:1), i vilken
Statskontoret  på regeringens uppdrag  kartlagt  och
analyserat den verksamhet  som  statliga myndigheter
och bolag bedriver i konkurrens med privata företag.
I de fall där det saknas motiv för  statliga aktörer
att bedriva kommersiell, konkurrensutsatt verksamhet
föreslår Statskontoret att verksamheten  förbjuds. I
de  fall där det finns motiv för staten att  bedriva
kommersiell    verksamhet   föreslår   Statskontoret
följande   tre   åtgärder:    definiera    begreppet
uppdragsverksamhet    i    lag    och    specificera
uppdragsverksamheten    närmare    i    myndigheters
instruktioner; reglera ett krav på särredovisning av
"avgiftsintäkter    i    konkurrens";   inrätta   en
tillsynsfunktion  för  offentlig   kommersiell   och
konkurrensutsatt  verksamhet. Motionärerna anser att
myndigheter inte skall  syssla  med  verksamhet  som
snedvrider    konkurrensen    och    som   inte   är
myndighetsutövning.


I motion 2000/01:N3 (m), som väckts  med anledning
av    regeringens    skrivelse   1999/2000:120   med
redogörelse  för  företag   med   statligt   ägande,
framläggs    likartade    yrkanden   med   likartade
motiveringar som de nyssnämnda i motion 2000/01:N210
(m). Av regeringens skrivelse framgår att regeringen
inte har någon plan eller strategi för hur stort det
statliga  ägandet  i  framtiden  skall  vara,  säger
motionärerna.  De anser  att  skrivelsen  innehåller
endast  luddiga  formuleringar  angående  vikten  av
statligt ägande, vilket  de  finner  oacceptabelt. I
motionen hänvisas till partimotion 2000/01:N210 (m).


En plan för börsintroduktion av samtliga  statligt
ägda  företag begärs också i motion 2000/01:N1  (m),
som även  den väckts med anledning av den nyssnämnda
regeringsskrivelsen.   Statligt   ägda  företag  med
verksamhet inom den konkurrensutsatta  marknaden bör
prioriteras vid utförsäljningen, anför motionären.


Ett    återupptagande    av    det   program   för
privatisering  av  statliga  företag  som  startades
under  den  borgerliga regeringsperioden  1991-1994,
föreslås i motion  2000/01:N207  (m). Staten är inte
en  kompetent ägare av kommersiella  företag,  anför
motionären  och  betecknar  regeringens hantering av
Telia AB som en praktillustration till varför staten
inte skall äga företag. Det måste nu komma en tydlig
signal om att staten skall gå ur bolaget helt, anser
motionären   och   föreslår  att  regeringen   skall
bemyndigas att helt avveckla statens ägande i Telia.


Hänvisning till den tidigare nämnda rapporten från
Statskontoret görs också  i motion 2000/01:N290 (m),
i vilken begärs tillkännagivanden  av  riksdagen  om
problemen  med  staten  som kommersiell aktör och om
åtgärder  för  att  minska  dessa   problem.  Enligt
motionärernas   uppfattning   bör   de   flesta   av
Statskontorets  förslag - som tidigare redovisats  -
snarast genomföras  för  att  minska  problemen  med
statlig uppdragsverksamhet.


Konkurrensen bör stärkas genom att statligt ägande
inom  konkurrensutsatt  verksamhet avvecklas, anförs
det  i  motion  2000/01:N381  (m,  kd,  c,  fp).  En
privatisering av  de  statliga  företagen  tydliggör
statens  roll  som lagstiftare och normgivare,  ökar
statskassans inkomster, breddar riskkapitalmarknaden
till  nya  grupper   och  stärker  företagen,  säger
motionärerna. De föreslår  att  regeringen  omgående
skall  presentera  en  plan  för privatiseringar  av
statliga bolag och anser att staten,  kommunerna och
landstingen    skall    inrikta    sig    på    sina
kärnverksamheter.


En  utredning  bör  tillsättas  med uppgift att se
över möjligheten att inrätta folkstämmor som ett led
i  att  öppna de statliga företagen,  anförs  det  i
motion 2000/01:N330 (v). I de företag som är helägda
av det offentliga - staten, landsting eller kommun -
är ägaren representerad av en person med fullmakt på
bolagsstämman,  konstaterar  motionärerna  och anser
att  denna företagssektor i praktiken är mer  sluten
än många privata företag. I börsnoterade företag kan
man genom  att  köpa en enda aktie få tillträde till
bolagsstämman  och   därmed   rätt  att  lägga  fram
förslag,  föreslå ledamöter till  styrelsen,  ställa
frågor och kräva svar, och de stora bolagens stämmor
bevakas    dessutom     av    massmedierna,    säger
motionärerna.  De  finner  det   paradoxalt  att  de
offentligt ägda företagen på sätt och vis lever i en
mer  sluten  värld  än  de börsnoterade,  privatägda
företagen. I motionen skisseras  en  möjlighet  till
insyn  för  allmänheten  i  offentligt  ägda företag
genom  att dessa skulle åläggas att hålla  en  extra
stämma - en folkstämma - i vilken berörda medborgare
skulle ha  rätt  att  delta.  För  statliga  företag
skulle  en sådan rätt ges till alla röstberättigade.
I  den föreslagna  utredningen  om  folkstämmor  vid
offentligt   ägda   företag   bör   möjligheten   av
försöksverksamhet övervägas för att utröna intresse,
praktiska  svårigheter och andra relevanta faktorer,
anför motionärerna.


Riksdagen   bör   göra   ett   uttalande  om  ökad
ägarspridning   genom  utförsäljning   av   statliga
företag, anförs det i partimotion 2000/01:N324 (kd).
Statens främsta uppgift inom näringspolitiken är att
skapa  ramar och regler  för  företagens  verksamhet
samt att  bidra  till  gynnsamma förutsättningar för
långsiktig   tillväxt   och   värdeskapande,   säger
motionärerna. De anser att  eftersom  det  är staten
som  sätter  spelreglerna inom näringspolitiken  bör
staten inte själv äga företag, utom i undantagsfall.
Staten är en mycket  stor  aktie-  och företagsägare
och    omsätter    betydande   belopp,   konstaterar
motionärerna. De menar  att  det statliga ägandet är
till   nackdel  för  ekonomins  funktionssätt,   för
företagen  och deras anställda, och att det dessutom
innebär   en   olämplig    inlåsning    av   statens
förmögenhet.  Ett  skäl  för försäljning av  statens
aktier  i  företag  är,  enligt   motionärerna,  att
renodla statens roll. Ett annat skäl  är att ägandet
bör  spridas. Ett tredje skäl är att det  förbättrar
förutsättningarna för de berörda företagen.


Försäljningen  av  statliga företag skall ske till
marknadsmässiga priser  och i den takt som är möjlig
med    hänsyn    till   andra   introduktioner    på
aktiemarknaden, säger  motionärerna.  De  anser dock
inte att alla företag skall säljas, t.ex. bör staten
inte  avhända sig inflytandet över och ansvaret  för
Systembolaget.  En minskning av det statliga ägandet
av företag bör i  princip ske enligt det program som
antogs av riksdagen hösten 1991, menar motionärerna.
De  föreslår att - utöver  de  företag  som  då  var
aktuella  -  bl.a.  följande företag bör bli föremål
för försäljning: Civitas Holding AB, resterade delar
av Telia AB, Nordic Baltic Holding AB och Assi Domän
AB. De företag som är  aktuella  är  sådana  som  är
verksamma  inom  konkurrensutsatt  verksamhet, anför
motionärerna. De anser att monopolföretag  inte  kan
säljas   innan   omstrukturering   skett   och   att
allmänheten och de anställda i företagen bör vara en
viktig målgrupp vid en utförsäljning.


Riksdagen bör uttala sig för att en försäljning av
det  statliga  företaget  Vin & Sprit AB skall komma
till  stånd, anförs det i partimotion  2000/01:So547
(fp). Att  sälja  vodka  kan  rimligen  inte vara en
angelägen uppgift för staten, säger motionärerna och
hävdar  att  Vin & Sprit inte på många år har  tagit
något  socialpolitiskt  ansvar.  En  försäljning  av
företaget  beräknas  tillföra  statskassan  runt  30
miljarder  kronor,  varav en del skall användas till
en  satsning  på  att  minska   alkoholmissbruk  och
narkotikaanvändning  bland  unga. Att  sälja  Vin  &
Sprit innebär ingen alkoholpolitisk  nackdel,  anför
motionärerna som anser att statsmakterna förlorar  i
trovärdighet när man å ena sidan argumenterar för en
restriktiv   alkoholpolitik  och  å  andra  sidan  -
samtidigt - tjänar pengar på spritförsäljning.


Det  bör ske  en  systematisk  försäljning  av  de
statligt   ägda   företagen,  anförs  det  i  motion
2000/01:N2  (fp),  som   väckts   med  anledning  av
regeringens  skrivelse med redogörelse  för  företag
med  statligt ägande.  Motionärerna  menar  att  den
grundläggande  frågan varför staten över huvud taget
skall  driva företag  inte  besvaras  i  regeringens
skrivelse.  Folkpartiet anser att staten inte, annat
än i ett fåtal  undantagsfall,  skall driva företag.
Skälen för detta är följande:


- Staten skall inte vara både domare  och  spelare
på marknaden.


- Marknadsekonomi förutsätter privata ägare.


-  Andra företag diskrimineras, genom att statligt
och   kommunalt   ägande   av   företag   snedvrider
konkurrensen.


- Effektivitet  kräver  tydlig rollfördelning, men
med statligt ägande kommer  andra  mål  in i bilden,
såsom nationell kontroll, sysselsättning, osv.


-  Den  demokratiska  styrningen  av  Sverige  bör
skiljas från lönsamhetsstyrning av företagen.


-  Regering  och  riksdag har viktigare saker  att
syssla med, nämligen  att  erbjuda  en god vård, ett
bra  utbildningssystem,  ett väl fungerande  försvar
och en generell politik för  att främja tillväxt och
sysselsättning.


Försäljning motsvarande ett marknadsvärde  om ca 300
miljarder        kronor       förordas,       varvid
försäljningsintäkterna skall användas för att minska
statsskulden.  Motionärerna  förordar  en  successiv
försäljning  och   nämner   följande   företag   som
förstahandskandidater:   Telia   AB,  Nordic  Baltic
Holding  AB, Civitas Holding AB (bl.a.  Vasakronan),
Vin & Sprit,  Assi  Domän  AB,  SBAB, Vattenfall AB,
LKAB,    SAS   Sverige   AB,   SJ,   Apoteket    AB,
Luftfartsverket och Teracom AB.


Det  bör   ske  en  successiv  försäljning  av  de
statliga  bolagen,   anförs   det   också  i  motion
2000/01:N323  (fp).  Att  omvandla  offentligt  ägda
företag till privata och att medvetet  sträva  efter
att   hitta   privata   alternativ  till  offentligt
producerade tjänster är en  åtgärd som snabbt skulle
ge   en   mycket  stor  mängd  nya  företag,   säger
motionärerna.  Det är inte övergången från offentlig
till privat drift  i  sig  som  anses betydelsefull,
utan   det   faktum   att   helt   nya  arenor   för
nyföretagande skulle öppnas, vilket  skulle  medföra
att  företagandet som livsform kan spridas till  nya
grupper.   Folkpartiet  är  hårda  motståndare  till
statliga och  kommunala  bolag, och skattebetalarnas
pengar  bör  gå till kärnverksamheterna  vården  och
skolan, säger motionärerna.


Statens ägarandel  i  Telia  bör avvecklas, anförs
det   i   motion   2000/01:T718  (fp).   Folkpartiet
förespråkade att regeringen  redan  under våren 2000
skulle  ha  givits  ett  bemyndigande  att  inom  18
månader avveckla majoritetsägandet i Telia  och  att
inom  fyra  år  helt  avveckla det statliga ägandet,
erinrar motionärerna om.  Partiet framhöll den stora
risken  med  att företagets börsvärde  kan  påverkas
negativt  av  det   statliga   ägandet  -  den  s.k.
politikerrabatten.   Hanteringen  av   TeliaTelenor-
affären talade sitt tydliga  språk  om vilka problem
statligt ägande för med sig, säger motionärerna.  De
anser att det bästa stöd som regeringen kan ge Telia
är  att  så snabbt som möjligt avveckla det statliga
ägandet. Telia måste få den större rörelsefrihet som
ett helt privat  ägande  ger,  så  att företaget kan
göra    nödvändiga    strukturförändringar,     ingå
eventuella  allianser  och finansiera förändringarna
på marknaden, anför motionärerna.


Riksdagen bör begära att  regeringen  skall  lägga
fram  ett  förslag  om  försäljning  av Vin & Sprit,
varvid    köpeskillingen    skall    användas   till
avskrivning   på  statsskulden  och  socialpolitiska
insatser, anförs  det  i  motion  2000/01:N307 (fp).
Efter Sveriges inträde i EU år 1995  arbetar V & S i
konkurrens med ett stort antal sprittillverkare  och
importörer  av  sprit,  vin  och  starköl i Sverige,
konstaterar motionärerna. De anser  att  det fordras
särskilda  skäl  för att staten skall fortsätta  att
äga företag som arbetar under konkurrens och att ett
sådant  skäl i detta  fall  skulle  kunna  vara  att
staten som  en  stor  aktör på den svenska marknaden
skulle    kunna   verka   för    hög    etik    inom
alkoholbranschen  och  särskild  återhållsamhet  med
marknadsföringen    i    linje   med   den   svenska
alkoholpolitiken.  Erfarenheten   av  Vin  &  Sprits
agerande under fem år visar dock att  företaget inte
har  fyllt någon sådan funktion, menar motionärerna.
De ser  det som dubbelmoral att svenska staten å ena
sidan driver  en  restriktiv  alkoholpolitik  och  å
andra sidan driver ett spritföretag.


I    partimotion    2000/01:N388    (mp)    begärs
riksdagsuttalanden om statliga bolag. Det rör sig om
att  kvalitetsmål  och verksamhetsmål bör formuleras
och  om  utformning av  reglering  och  kontroll  av
företagens   produktion   på  marknader  där  staten
producerar  eller har producerat  samhällsåtaganden.
Trots att staten helt eller delvis har avyttrat sitt
ägande  i  en  rad   företag   under  1990-talet  är
nettoeffekten  att  antalet majoritetsägda  statliga
bolag för närvarande  är  ungefär lika stort som för
tio år sedan, noterar motionärerna. De anser att det
i vissa fall är befogat med statligt ägande, t.ex. i
lägen där det samhälleliga  värdet  av en producerad
tjänst   är   större  än  värdet  för  den  enskilde
konsumenten  eller  där  privata  aktörer  inte  bör
släppas in av  säkerhetsskäl. Vid årsskiftet 1997/98
arbetade mer än  hälften av de statliga bolagen inte
på    någon    konkurrensutsatt    marknad,    säger
motionärerna och anser att frågan bör ställas om det
är befogat att staten  fortsätter att driva bolag på
sådana marknader eller om  det  i  vissa fall skulle
vara bättre att öppna för konkurrens  eller sälja en
del   bolag   och  sedan  reglera  produktionen   på
marknaden i enlighet  med  hållbara kvalitetsmål och
styrregler. För att kunna reglera  företagen  på  en
viss  marknad,  t.ex.  bilprovning, måste styrningen
och  kontrollen  förbättras,  liksom  måldokumenten,
anför motionärerna  och hänvisar till att Riksdagens
revisorer tidigare har  påpekat  brister  på det här
området.     Motionärerna    efterlyser    tydligare
syftesbeskrivningar     och     fler     preciserade
verksamhetsmål, s.k. kvalitetsmål, för i första hand
de bolag som helt eller delvis har andra mål än rent
kommersiella.   Det   anses   särskilt  viktigt  att
formulera sådana för de verksamheter  som  bedrivs i
lagstadgade monopol.




Vissa kompletterande uppgifter




Riksdagen avslog våren 2000 motioner med förslag  om
utförsäljning  av  statliga företag, liknande de här
aktuella (bet. 1999/2000:NU13). I en reservation (m,
kd, c, fp) presenterades  dessa  partiers syn på det
statliga  ägandet. Hösten 2000 behandlade  riksdagen
regeringens  skrivelse 1999/2000:120 med redogörelse
för företag med  statligt ägande (bet. 2000/01:NU5).
I en motivreservation  (m,  kd,  c, fp) erinrades om
tidigare    framförda    uppfattningar   beträffande
statliga företag.


Riksdagen  beslöt  våren 1996  om  riktlinjer  för
statens  företagsägande   (prop.  1995/96:141,  bet.
1995/96:NU26), enligt vilka  följande huvudprinciper
skall gälla för förvaltningen av statliga företag:


- Statligt ägda företag skall arbeta under krav på
effektivitet,  avkastning på det  kapital  företaget
representerar och strukturanpassning.


- Den som utövar förvaltningen av ett statligt ägt
företag   skall   med    utgångspunkt    i   uppsatt
verksamhetsmål  aktivt  följa  företagets utveckling
och vidta erforderliga åtgärder  för  att  företaget
skall  uppfylla  kraven  på effektivitet, avkastning
och strukturanpassning.


Härutöver beslöt riksdagen  att bemyndiga regeringen
att - med vissa givna restriktioner  -  kunna minska
statens ägande i åtta angivna företag, nämligen Assi
Domän AB, Celsius AB, Enator AB, Pharmacia  & Upjohn
Inc.,  SAQ Kontroll AB, AB Svensk Exportkredit,  SBL
Vaccin AB och Lantbrukskredit AB. Detta bemyndigande
ersatte  det  bemyndigande  som  riksdagen lämnat år
1991    (prop.   1991/92:69,   bet.   1991/92:NU10).
Samtidigt  angavs  att av riksdagen tidigare lämnade
bemyndiganden avseende  Nordbanken,  Securum  AB och
Svenska Skogsplantor AB skulle fortsätta att gälla.


Våren  1998  behandlade utskottet ett förslag från
Riksdagens     revisorer      (1997/98:RR9,     bet.
1997/98:NU15) om statens roll som  ägare  av  bolag.
Förslaget  avstyrktes  med  hänvisning till pågående
utvecklingsarbete  inom  Regeringskansliet.   I   en
reservation  (m,  fp,  kd)  tillstyrktes  förslaget.
Utskottet  avstyrkte  också  motionsyrkanden om  att
regeringen skulle presentera en  plan  för riksdagen
angående   försäljning   av   statliga  bolag,   med
hänvisning  till  att  inga nya omständigheter  hade
framkommit     som     motiverade      en     ändrad
grundinställning. I reservationer (m, fp, kd; c; mp)
redovisades respektive partiers uppfattning i frågan
om försäljning av statliga företag. Riksdagen följde
utskottet.


Riksdagen   beslöt   våren  1999,  på  regeringens
förslag, att godkänna ett  samgående  mellan svenska
Telia  och  norska  Telenor (prop. 1998/99:99,  bet.
1998/99:NU14).   Sammanslagningen    sågs   som   en
väsentlig  förutsättning  för  att företagen  skulle
kunna    hävda    sig    i    den    allt    hårdare
konkurrenssituationen  i  Europa.  Företrädarna  för
Moderata   samlingspartiet   och   Kristdemokraterna
accepterade  sammanslagningen av Telia  och  Telenor
under förutsättning  att det skedde en omförhandling
av   aktieägaravtalet;  i   annat   fall   avvisades
propositionen.    I   en   annan   reservation   (c)
tillstyrktes sammanslagningen  av  Telia och Telenor
på villkor att riksdagen uttalade att  en  utbyggnad
av  digital  infrastruktur  skulle komma till stånd,
med den finansiering som förordades i reservationen.
Folkpartiets  representant  avstyrkte  propositionen
och  förordade  i  stället  att  hela  Telia  skulle
privatiseras. I december 1999 meddelade  de  svenska
och  norska  regeringarna  att fusionen mellan Telia
och Telenor skulle avbrytas.


Företrädarna    för   Moderata    samlingspartiet,
Kristdemokraterna,   Centerpartiet  och  Folkpartiet
väckte  i  januari  2000   frågan  om  initiativ  av
utskottet  i  ärendet  om Telia,  med  innebörd  att
riksdagen skulle ge regeringen  fullmakt  att  sälja
Telia.    Företrädarna    för    Socialdemokraterna,
Vänsterpartiet   och  Miljöpartiet  avvisade   detta
förslag, varefter  företrädarna  för  de övriga fyra
partierna  reserverade sig mot beslutet  och  menade
att utskottet borde ha tagit ett sådant initiativ.


Riksdagen  beslöt  våren  2000  att  ge regeringen
bemyndigande att minska statens ägande i  Telia till
lägst  51  % av samtliga aktier (prop. 1999/2000:84,
bet. 1999/2000:NU18).  Utskottet anförde att bolaget
genom    en    börsintroduktion    får    likvärdiga
verksamhetsförutsättningar  som  konkurrenterna  och
möjligheter  att fortsätta utvecklas på ett positivt
sätt. Med ett  minskat  statligt  ägande, i enlighet
med  regeringens  förslag,  kommer Telia  att  kunna
delta i den utveckling som pågår bland de europeiska
telekommunikationsoperatörerna,  sade  utskottet.  I
flera   motioner   från   företrädare  för  Moderata
samlingspartiet,  Kristdemokraterna,   Centerpartiet
och  Folkpartiet  förordades  att regeringen  skulle
bemyndigas  att  sälja hela Telia.  Utskottet  ansåg
emellertid  att det  är  en  fördel  att  staten  nu
behåller ett  majoritetsägande i bolaget. Ett sådant
ägande kan fungera  som  en  spärr  mot den risk för
fientliga uppköp som ofta kan följa av  förändringar
i    ägarstrukturen,   anförde   utskottet.   I   en
reservation  (m,  kd,  c,  fp)  förordades  att  det
aktuella bemyndigandet inte skulle begränsas till 49
% av aktierna, utan avse hela det statliga ägandet i
Telia.  Statsmakterna borde klargöra att den inledda
privatiseringen  inte  skall  innebära  ett fortsatt
statligt  majoritetsägande,  utan  att  det statliga
ägandet  skall  minskas  till  under  50 % så  snart
marknadsförutsättningarna    medger   det,   anförde
reservanterna. Vidare borde klargöras  att  avsikten
därefter  är  att  snarast möjligt sälja hela Telia,
sades det.


Riksdagen beslöt i februari 2000 att ge regeringen
bemyndigande att sälja  statens  samtliga A-aktier i
Celsius  AB  (prop.  1999/2000:29,  bet.  1999/2000:
NU9). Utskottet delade regeringens bedömning att ett
samgående mellan Saab AB och Celsius är industriellt
riktigt.


I  vissa  motioner  refereras till en  rapport  av
Statskontoret,  Staten  som   kommersiell   aktör  -
omfattning   och  konkurrenseffekter  (2000:16).   I
rapporten redovisade  Statskontoret,  på  uppdrag av
regeringen,    en   kartläggning   och   analys   av
konkurrensutsatt  verksamhet i den statliga sektorn.
Rapporten ingick som  en  del av underlaget till den
konkurrenspolitiska  propositionen   som   riksdagen
beslöt  om  hösten  2000 (prop. 1999/2000:140,  bet.
2000/01:NU4).


Näringsminister Björn  Rosengren besvarade nyligen
en fråga (2000/01: 465) av Ingegerd Saarinen (mp) om
när  och  i  vilket  sammanhang   regeringen   skall
redovisa  syftet med ägandet för vart och ett av  de
statliga  företagen.  Näringsministern  konstaterade
inledningsvis   att   omvärlden  för  företagen  med
statligt  ägande  har  förändrats   kraftigt   sedan
avregleringarna  påbörjades  i slutet av 1980-talet.
Nästan  samtliga  av  de  tidigare   monopolen   och
affärsverken  arbetar  nu på fullt konkurrensutsatta
marknader  och  har  således   värdemaximering   som
övergripande mål. De få verksamheter som fortfarande
arbetar inom monopol har särskilda samhällsintressen
att  uppfylla.  Cirka 85 % av företagen med statligt
ägande  arbetar  i   en   avreglerad  värld,  uppgav
näringsministern.   För   dessa    företag   innebär
globaliseringen   och   internationaliseringen   att
konkurrensen   skärps  ytterligare   med   än   fler
internationella etableringar i Sverige.


För  att  möta  denna   förändrade   omvärld   har
regeringen  sedan  hösten 1998 ytterligare ökat sina
resurser inom ägarförvaltningen  och  har  förstärkt
det   aktiva  ägandet,  sade  näringsministern.  Han
meddelade  att  det nu är dags för regeringen att ta
ännu ett steg för att ytterligare stärka ägandet och
nämnde som exempel  att  värdeskapandet  skall mätas
bättre  och  med  större  regelbundenhet. Regeringen
skall också förbättra utvärderingen  av  de enskilda
företagen i den årliga redogörelsen.


Staten  är  en mycket stor aktör på de finansiella
marknaderna via AP-fonderna och de noterade aktierna
i   den  statliga   bolagsportföljen,   konstaterade
näringsministern      vidare.      Den      statliga
bolagsportföljen med hel- och delägda företag  utgör
25 % av det inhemska näringslivet. Det är därför ett
stort  ansvar  som åligger regeringen att med omsorg
och skicklighet  utöva förvaltningen av den statliga
portföljen,    eftersom    detta    får    betydande
konsekvenser inte bara för de enskilda företagen och
kapitalmarknaden,   utan   för   hela   den  svenska
ekonomin. Detta fordrar att regeringen ger företagen
med  statligt  ägande  bästa möjliga förutsättningar
att fortsätta utvecklas i positiv riktning och på så
sätt skapa värdefulla jobb.


Vad  beträffar  syftena  med  statligt  ägande  så
framgår dessa av de  enskilda  riksdagsbesluten  för
respektive      bolag,     sade     näringsministern
avslutningsvis. Skulle  det  i  enskilda fall finnas
anledning  att  ändra  på  detta på grund  av  t.ex.
kapitalbehov   eller  strukturlösningar   så   avser
regeringen  att återkomma  med  begäran  om  ändrade
bemyndiganden.


När det gäller  förslaget  i några motioner om att
sälja Vin & Sprit kan nämnas att statsminister Göran
Persson vid en frågestund i riksdagen i oktober 2000
besvarade en fråga av Bo Könberg  (fp)  om  huruvida
statsministern var beredd att stödja ett förslag  av
Folkpartiet  om  att  sälja  Vin & Sprit och använda
delar  av  räntevinsten  på detta  för  att  bekämpa
missbruket av alkohol och  narkotika,  satsa  mer på
polis  och  tull  och  nå  bättre  resultat  på  den
punkten. Statsministern svarade att han inte var det
av  det  enkla  skälet  att  han hade hört förslaget
förut. Skulle regeringen då ha följt rådet att sälja
Vin   &  Sprit,  skulle  statskassan   ha   förlorat
åtskilliga   miljarder   kronor.   Det   handlar  om
ansvarstagande   för   statliga   tillgångar,   sade
statsministern,  som  ansåg  att  avkastningen  från
bolaget  mycket  väl kan användas för att bedriva en
politik i den riktning  som  Bo  Könberg efterlyste,
men  att  staten  inte  skall  slarva med  gemensamt
uppbyggd  egendom. Statsministern  sade  vidare  att
skulle det  gälla  att  nu  börja  med  den  berörda
verksamheten,  skulle  han inte tillråda en entré  i
den sektorn, men att det rörde sig om ett historiskt
skapat företag. Han konstaterade  att  om regeringen
hade  följt  råden om att sälja vid den tidpunkt  då
han var finansminister  hade staten inte nu haft ett
bolag värt 45 miljarder kronor,  utan det hade varit
sålt  för  10  miljarder  kronor. Det  fanns  alltså
35 000 miljoner goda skäl att  vänta  med  att följa
det   folkpartistiska   rådet,  sade  statsministern
avslutningsvis.


Finansminister Bosse Ringholm  uttalade i november
2000 i medierna att regeringen inte  har  några  som
helst planer på att sälja Vin & Sprit.


Beträffande förslaget i motion 2000/01:N330 (v) om
folkstämmor  kan  noteras  att riksdagsledamöter har
rätt  att  närvara  vid  bolagsstämmor   i  statliga
företag.  Detta  sker  dock, enligt uppgift,  mycket
sällan.  Ett  antal av de  större  statliga  bolagen
avser att under  våren 2001 ha offentliga stämmor, i
en   del  fall  kombinerat   med   möjligheter   för
analytiker  på  kapitalmarknaden  att ställa frågor.
Näringsdepartementets linje är att bolagsstämmorna i
möjligaste mån skall vara öppna och offentliga.




Utskottets ställningstagande




Inledning




Utskottet behandlar först den övergripande frågan om
statliga  företag  och  därefter separat  frågan  om
statligt ägande av Vin & Sprit AB.




Allmänt om statliga företag




Statliga företag bidrar av  flera  skäl  till en hög
servicenivå och likvärdighet över hela landet, anser
utskottet. Ett statligt ägande är motiverat av bl.a.
sysselsättnings-  och  regionalpolitiska  skäl   och
behövs    därutöver   för   att   bevaka   viktigare
naturtillgångar  som skogen och malmen. Dessutom kan
statliga företag ha andra funktioner att fylla.


I  vissa  fall  kan   det   vara   motiverat   med
försäljning  av  del  av  eller  hela  det  statliga
ägandet  i  ett  bolag. Exempel på sådana bolag  som
varit aktuella inom  utskottets  ansvarsområde under
föregående  riksmöte  är  Telia  och  Celsius,   där
riksdagen     under    våren    2000    beslöt    om
aktieförsäljning.  Den  ordning  som  för närvarande
gäller och som innebär att regeringen -  i  det fall
den  inte  redan har beslutsmöjlighet - lägger  fram
ett förslag  till  riksdagen  om  försäljning, anser
utskottet vara ändamålsenlig.


Likaså menar utskottet att de krav  som  ställs på
förvaltningen  av  statliga  företag,  dvs. krav  på
effektivitet,  avkastning  på det kapital  företaget
representerar och strukturanpassning,  är  utformade
med     utgångspunkt     i    att    det    statliga
företagskapitalet  skall  bevaras   och   utvecklas.
Regeringen  har avsevärt höjt ambitionen vad  gäller
förvaltningen  av  företag  med statligt ägande. Ett
led   i   detta   är  att  förvaltningen   i   högre
utsträckning skiljs från regleraransvaret.


Regeringen  lämnar,   som   nämnts,   årligen   en
redogörelse  till  riksdagen om företag med statligt
ägande. Utskottet ser positivt på den fördjupning av
informationen om den  statliga  företagssektorn  som
lämnades  i  den senaste redogörelsen sommaren 2000.
Härigenom   ges    bättre   upplysningar   både   om
företagssektorn som  helhet  och om verksamheten hos
enskilda  företag.  Utskottet  välkomnar  också  att
regeringen ger ut en mer lättillgänglig  version  av
skrivelsen.


Utskottet  anser  emellertid,  i linje med vad som
anförs  i motion 2000/01: N388 (mp),  att  det  vore
värdefullt  om regeringen ytterligare kunde utveckla
redogörelsen  så att mål för det statliga ägandet av
respektive bolag  kan redovisas. Särskilt viktigt är
att det formuleras  mål  i  fråga om de verksamheter
som bedrivs i lagstadgade monopol.


En annan fråga som tas upp i en av de här aktuella
motionerna - 2000/01: N330 (v)  -  och som utskottet
känner stor sympati för är frågan om  inrättande  av
folkstämmor.  Utskottet  anser  att den öppenhet som
generellt  sett  präglar  offentlig   verksamhet   i
Sverige  är  mycket  värdefull.  I  linje  med detta
skulle  utskottet välkomna en möjlighet till  större
insyn i de  statliga  bolagens  verksamhet.  I detta
sammanhang    vill   utskottet   plädera   för   att
riksdagsledamöter  i  större utsträckning än vad som
gäller för närvarande utnyttjar sin rätt att delta i
bolagsstämmor  i  statliga  företag.  Det  är  också
positivt  att  vissa  statliga  bolag,  som  nämnts,
planerar att ha offentliga stämmor under våren 2001.
Utskottet  avser  att  följa  utvecklingen  när  det
gäller öppenhet  och möjlighet till insyn i statliga
bolagsstämmor. För  närvarande  finns det dock inget
behov av ett riksdagsuttalande i frågan.


I några motioner berörs - bl.a. utifrån en rapport
från  Statskontoret  -  frågan om konkurrens  mellan
offentlig och privat sektor. En bärande princip inom
den näringspolitik som utskottet  står  bakom är att
likvärdiga villkor skall gälla för olika  aktörer på
marknaden. I det fall att offentliga aktörer  agerar
på  konkurrensmarknader  innebär  detta att det inte
får   ske  på  ett  sådant  sätt  att  det   privata
företagandet     hämmas.     Vidare    gäller    att
myndighetsuppgifter   skall   hållas    isär    från
kommersiell    verksamhet.   Utskottet   anser   att
regeringen i sitt  arbete  visar  en  klar vilja att
uppnå och upprätthålla konkurrensneutralitet  mellan
offentlig och privat verksamhet.


Beträffande  Telia konstaterar utskottet i korthet
att bolaget nu är börsnoterat.


Med  hänvisning   till   det   anförda   avstyrker
utskottet  samtliga  här aktuella motioner i berörda
delar.


Statligt ägande av Vin & Sprit AB




I fyra motioner (m; fp)  föreslås  en försäljning av
Vin  & Sprit AB. Utan att närmare gå  in  på  frågan
noterar  utskottet  att någon sådan försäljning inte
är aktuell för närvarande och avstyrker motionerna i
berörda delar.








Kompetensutveckling och rådgivning
till företagare




Utskottets förslag i korthet


Riksdagen   bör   avslå  motionsyrkanden   om
ändrade  regler  och   ökade   insatser   för
kompetensutveckling   och   rådgivning   till
företagare   med   hänvisning  till  vidtagna
åtgärder   och   pågående   beredningsarbete.
Jämför reservation 5 (m, kd, c, fp).


Motionerna




Det behövs ändrade  regler  för  att möjliggöra stöd
för  kompetensutveckling av ensamföretagare,  anförs
det i  motion  2000/01:N286  (s). Det är viktigt att
den utvecklingskraft som finns  hos småföretagen tas
till  vara  och  att  tillkomsten  av   nya  företag
stimuleras,  säger motionärerna. De konstaterar  att
under en lågkonjunktur  är olika utbildningsinsatser
ett  vanligt  medel  för  anställda,   men  att  den
möjligheten inte finns för en företagare  med mindre
än  att företaget försätts i konkurs och upphör  och
företagaren  blir  arbetslös.  För att möjliggöra en
övervintring    av    företaget,    samtidigt    som
kompetensutveckling  och tekniköversyn  kommer  till
stånd, bör reglerna ändras  för  att möjliggöra stöd
för  kompetensutveckling  av ensamföretagare,  anför
motionärerna.


Innovationer tas inte tillräckligt  väl  om hand i
Sverige, sägs det i partimotion 2000/01:N324 (kd). I
flera    konkurrentländer   stöder   staten   aktivt
utvecklingen  av  nya idéer, medan patent som skulle
kunna  tas  till  vara   av  den  svenska  industrin
exporteras till andra länder, anför motionärerna. De
föreslår att möjligheter för  anställda att utveckla
egna  idéer  på  arbetsplatsen med  rätt  till  eget
patent skall utredas,  varvid  avtal  om delad vinst
skulle kunna vara en form för samverkan. De förordar
också att royalty på patenterade uppfinningar  skall
vara  skattefri  i  två  år. Vidare föreslås en ökad
satsning  på  innovativ teknikupphandling  till  små
företag och uppfinnare.  Nya  rön inom FoU bör göras
mer   lättillgängliga   för   småföretagen,    säger
motionärerna.  De  anser  slutligen att immateriella
rättigheter bör ges ett bättre skydd; lagstiftningen
på   detta   område  bör  stärkas   och   ägare   av
immateriella rättigheter  bör  ges bättre ekonomiska
möjligheter att försvara sin rätt  till  patent  och
varumärke   genom  ett  bättre  försäkringsskydd.  I
motionen  begärs   också   ett  tillkännagivande  om
utbildning och kompetensutveckling med inriktning på
företagande  och  entreprenörskap.   Den  viktigaste
konkurrensfördelen  i  framtiden  kommer   att  vara
kunskap, säger motionärerna. De anser att skolan kan
spela  en viktig roll för att ge eleverna förståelse
för  företagandet   och   att   den  eftergymnasiala
utbildningen   kan   innebära  ett  mer   omfattande
samarbete mellan näringsliv  och utbildningsväsende.
Även  på  universitets-  och  högskolenivå   är  det
viktigt  med  kurser och utbildningar inriktade  mot
företagande och entreprenörskap, anför motionärerna.
De  menar att utbytet  mellan  högskolor/universitet
och näringsliv  måste  förbättras  för att stimulera
kommersialiseringen av forskningen.


I  de  två partimotionerna 2000/01:N383  (mp)  och
2000/01:N388  (mp)  begärs  tillkännagivanden om den
speciella företagsrådgivningen  till  invandrare och
om  överföring av statliga medel till regional  nivå
för att bygga ut företagsrådgivningen. Den nuvarande
företagsrådgivningen  sköts  av  en  mångfald  olika
institutioner  på  nationell  och  lokal nivå, säger
motionärerna.  De föreslår att det i  stället  skall
skapas     regionala      företagsutvecklingscentrum
anpassade till regionernas  behov  och  förhållanden
och  att  respektive länsorgan skall ges möjligheter
att organisera  sin  egen  företagsrådgivning. Detta
skulle innebära att en stor del av de statliga medel
som    centrala    myndigheter    för     närvarande
tillhandahåller  skulle  överföras  till regionerna.
Vissa   regioner   kan   då  t.ex.  välja  att   öka
samordningen eller samverkan  mellan  olika aktörer,
medan      andra     kan     välja     att     skapa
företagsutvecklingscentrum  med  olika  inriktning -
förnyelse av den offentliga sektorn, rådgivning  för
invandrare,   heta  tillväxtbranscher,  etc.,  säger
motionärerna.


I    partimotion    2000/01:N388    (mp)    begärs
riksdagsuttalanden   i  ytterligare  två  avseenden,
nämligen om förstärkta  möjligheter  till  praktik i
näringslivet för invandrare och om stöd till projekt
och  organisationer  som  arbetar för att underlätta
möjligheterna för invandrarföretagande. Motionärerna
vill   förstärka  möjligheterna   till   praktik   i
näringslivet    för    invandrare   och   underlätta
invandrarnas introduktion  i  näringslivet. Kommuner
som ännu inte gjort det bör utveckla yrkesanpassade,
individualiserade,        behovsanpassade        och
näringslivsrelaterade  språkundervisningsprogram  av
hög  kvalitet  med  tillhörande  praktik  i  privata
företag  eller  offentlig   sektor,   anförs  det  i
motionen.  Det  görs  för  litet  för  att stimulera
invandrare    att    bli    egenföretagare,    menar
motionärerna   och   förespråkar   en   utökning  av
företagsrådgivning  till  invandrande företagare,  i
form  av speciella kontaktpersoner  eller  regionala
företagsrådgivningscentrum.     Denna     typ     av
företagsrådgivning  bör  utgöra en integrerad del av
den  allmänna,  statliga företagsrådgivningen,  sägs
det.




Vissa kompletterande uppgifter




Riksdagen    avslog    våren    2000    ett    antal
motionsyrkanden   liknande  de  här  aktuella  (bet.
1999/2000:NU13).  Utskottet   hänvisade   till   det
utrednings-  och beredningsarbete som då pågick inom
Näringsdepartementet  inför  propositionen  om vissa
organisationsfrågor    inom    näringspolitiken.   I
reservationer (m, kd, c, fp) följdes  de då aktuella
motionerna upp.


När  det gäller frågan om kompetensutveckling  för
företagare  som tas upp i några motioner kan noteras
att Näringsdepartementet  har uppdragit åt NUTEK att
genomföra ett nationellt program  för  att  höja IT-
kompetensen i småföretag. I budgetpropositionen  för
år   2001   (prop.  2000/01:1,  bet.  2000/01:  TU1)
avsattes 30 miljoner  kronor  under  en tvåårsperiod
för att öka IT-kompetensen i småföretag.  Programmet
som NUTEK kommer att genomföra syftar till att skapa
förutsättningar    för    utveckling    och   stärkt
konkurrenskraft bland småföretagen genom att visa på
informationsteknikens   möjligheter   och   motivera
småföretag att höja sin IT-kompetens.


Kommittén   för   individuellt   kompetenssparande
(särskild utredare: direktör Lil Ljunggren Lönnberg)
avlämnade  i december 2000 sitt slutbetänkande  (SOU
2000:51).   I   betänkandet   föreslås   bl.a.   att
arbetsgivare   ges  möjlighet  till  nedsättning  av
arbetsgivaravgifterna  med  10 procentenheter på det
belopp de avsätter till en anställds kompetenskonto.
För att egenföretagare och delägare  i  handelsbolag
skall ha samma villkor har utredningen föreslagit en
motsvarande  nedsättning  av egenavgifterna,  vilket
innebär    att    egenföretagare     kan    utnyttja
nedsättningen på hela det insatta beloppet, dvs. upp
till   ett   helt   inkomstbasbelopp.   Frågan    om
individuella  kompetenskonton  bereds för närvarande
inom Näringsdepartementet.


Utöver de båda nämnda förslagen  som  nu  bereds i
Näringsdepartementet    kan    noteras    att   ALMI
Företagspartner    AB   bedriver   information   och
rådgivning  runt  om  i   landet   när   det  gäller
kompetensutveckling  för egenföretagare. Vidare  kan
nämnas  att  NUTEK i regleringsbrevet  för  år  2001
getts  i  uppdrag   att  utarbeta  ett  program  för
samordning och genomförande  av kompetensutvecklande
åtgärder  riktade till underleverantörsföretag  inom
globalt konkurrensutsatta  branscher  såsom fordons-
och elektronikindustri samt övrig verkstadsindustri.
Programmet    skall    genomföras   under   perioden
2001-2003, med möjlighet  till  två  års förlängning
efter utvärdering.


När det gäller frågan om stöd till invandrare  som
vill   starta   företag   kan  nämnas  att  NUTEK  i
regleringsbrevet för år 2001 har fått i uppdrag att,
tillsammans med ALMI, göra  en samlad redovisning av
erfarenheter och möjligheter  för  särskilda grupper
av   småföretagare   att   utnyttja  de  finansiella
lånesystem som finns för närvarande.  Speciellt  bör
belysas    kvinnors,   ungdomars   och   invandrares
möjligheter   att   få  lån  till  företagande  inom
särskilt tjänstesektorn.  Den  samlade redovisningen
bör  belysa  de  olika lånesystemens  betydelse  för
gruppernas möjligheter att starta och driva företag,
liksom erfarenheter och resultat av olika låneformer
som utnyttjas av dessa  grupper. Redovisningen skall
också  omfatta  en  analys  av   om   attityder  och
hantering   i   samband   med   låneansökan  innebär
särskilda svårigheter för någon eller  några  av  de
berörda  grupperna.  Om  den  samlade  redovisningen
skulle  visa  att  problem  existerar, skall  verket
lämna  förslag  till  åtgärder  för   en  förbättrad
långivning och insatser för att förbättra  attityden
i    lånehanteringen   för   berörda   grupper.   En
slutrapport  skall  lämnas  till  regeringen  den 30
september 2001.


NUTEK  skall  vidare  -  som ett led i regeringens
riktade  insatser för att öka  sysselsättning  bland
invandrare    -    genomföra   metodutveckling   och
utvärdering   av   befintlig   rådgivningsverksamhet
riktad  till invandrare  som  startar  eller  driver
småföretag. Verket skall redovisa vad som framkommit
av utvärderingen  samt vad som är gjort på området i
fråga  om metodutveckling.  Av  redovisningen  skall
framgå  hur   medlen   har   disponerats   samt   om
utvärderingen  lett  fram  till behov av ytterligare
åtgärder  för  att  underlätta   företagande   bland
invandrare. En delredovisning skall göras senast den
3 augusti 2001 och en slutredovisning i samband  med
årsredovisningen.


I  regleringsbrevet  för  år  2001  för NUTEK sägs
under   anslagspost   (2)  Information,  rådgivning,
mötesplatser    och    nätverk     under    anslaget
Näringslivsutveckling (38:2) att 2,5 miljoner kronor
skall   användas   för   att  täcka  kostnader   för
utvärdering av pågående rådgivningsinsatser som görs
på   olika   platser  i  landet   för   att   stödja
invandrarföretagare samt utveckla och sprida metoder
i samarbete med  andra  myndigheter  och aktörer för
att  stärka  rådgivning  riktad  till  personer  med
invandrarbakgrund.


Det    kan    också    noteras    att   det   inom
Näringsdepartementet  har bedrivits ett  projekt  om
produktiv   mångfald   i   näringslivet    och    på
arbetsmarknaden,    med    riksdagsledamoten   Marie
Granlund (s) som projektledare (departementsbeslut i
maj 1999). Arbetet har haft  som  syfte  att ta fram
ett  nationellt  program  för  en produktiv mångfald
inom  arbetsmarknad och näringsliv,  ökad  tillväxt,
ökad  jämställdhet  mellan  kvinnor  och  män,  ökad
jämlikhet  och social rättvisa. Arbetsgruppen skulle
i detta syfte  särskilt  uppmärksamma frågor rörande
företagandets villkor för  olika  grupper,  behov av
att  bryta  segregerade  mönster  på arbetsmarknaden
samt    diskriminering    i    arbetsliv   och    på
arbetsmarknad. Gruppen har haft  i  uppdrag att göra
följande:  a) kartlägga och beskriva hur  aspekterna
kön,  ålder,  klass,  etnisk  tillhörighet,  sexuell
läggning  och  funktionshinder  påverkar en individs
möjligheter  i  näringsliv och på arbetsmarknad;  b)
göra en genomgång  av vad myndigheter och regeringen
beslutat  eller  redan   genomfört   gällande  dessa
frågor;  c)  vid  behov initiera studier  och  andra
verksamheter för att  få  en  allsidig  belysning av
problematiken;   d)  ta  till  vara  internationella
erfarenheter, särskilt  inom EU, i fråga om mångfald
i  näringslivet och på arbetsmarknaden;  e)  föreslå
lämpliga   åtgärder  för  de  problem,  brister  och
möjligheter   som  uppmärksammas.  I  december  2000
avlämnades slutbetänkandet  Alla  är  lika  olika  -
mångfald i arbetslivet (Ds 2000:69).


I rapporten lämnas ett antal förslag till åtgärder
för  att  främja mångfalden i arbetslivet. Förslagen
är en blandning  av  större  och mindre åtgärder och
berör flera politikområden. Fokus ligger på åtgärder
för   att   stärka  skyddet  mot  diskriminering   i
arbetslivet.   Förslag   framläggs   under  följande
rubriker:   Stärka   skyddet   mot   diskriminering;
Offentlig upphandling och offentliga bidrag;  Staten
som  arbetsgivare;  Åtgärder för övriga arbetslivet.
Under  den sistnämnda  rubriken  sägs  att  mångfald
bland nya  företagare  är  mycket  viktigt.  Det nya
Verket   för  näringslivsutveckling  bör  prioritera
mångfalden bland nya företagare och bl.a. prioritera
kvinnor, personer  med  utländsk  bakgrund och äldre
vid sina rådgivnings- och informationsinsatser, sägs
det i rapporten.


Utredningen   om  företagande  för  personer   med
utländsk bakgrund  (särskild  utredare: landshövding
Björn Eriksson) avlämnade i april  1999  betänkandet
Invandrare  som företagare (SOU 1999:49). Huvudtesen
i  betänkandet   är   att   arbetet   med  nyanlända
flyktingar  bör  förändras  från socialpolitik  till
tillväxtpolitik. Utredningen  pekade  på strukturell
särbehandling   av   invandrare   från  banker   och
myndigheter och föreslog åtgärder för att komma till
rätta    med   detta.   Utredningsbetänkandet    har
remissbehandlats,    och    beredning    sker   inom
Regeringskansliet.


Frågan om teknikupphandling, som tas upp  i motion
2000/01:N324   (kd),   har  tidigare  behandlats  av
utskottet, senast våren 2000 (bet. 1999/2000: NU13),
varvid motionen följdes upp i en reservation (m, kd,
c,      fp).      Utskottet      hänvisade      till
Teknikupphandlingsutredningens            betänkande
Upphandling   för   utveckling  (SOU  1997:88),  som
avlämnades sommaren 1997. Enligt en undersökning som
utredningen  gjorde  används   teknikupphandling   i
begränsad  omfattning  i  andra  länder och i första
hand för upphandling av stora komplexa  system  inom
försvaret    och   kollektivtrafiken.   Utredningens
slutsats var att  teknikupphandling  har en roll att
fylla även i framtiden, i första hand  i samband med
upphandling av stora komplexa system inom försvars-,
bygg-   och   kollektivtransportområdena.  Offentlig
teknikupphandling ansågs också ha en viktig roll att
fylla  när det gäller  att  driva  på  den  tekniska
utvecklingen  inom områden där samhället har viktiga
intressen att främja,  såsom  energisparande,  miljö
och   trafiksäkerhet.   Utrymmet   för  att  använda
teknikupphandling ansågs emellertid  ha minskat till
följd  av  ändrade  villkor  för  produktutveckling.
Utrednings- och remissmaterialet föranleder,  enligt
uppgift   från  Näringsdepartementet,  inga  direkta
åtgärder, utan  materialet  kommer  att  användas  i
eventuella  framtida  tvärprojekt  på  t.ex.  miljö-
eller   energiområdet.   Beträffande   noteringen  i
motionen  om  kanalisering  av  1  %  av all statlig
teknikupphandling  till  små och medelstora  företag
kan nämnas att i Sverige skulle  detta  stå  i strid
med lagen (1992:1317) om offentlig upphandling.


I   motion   2000/01:N324   (kd)   tas  också  det
immaterialrättsliga  området  upp, och det  föreslås
att  ägare  av  immateriella rättigheter  skall  ges
bättre ekonomiska  möjligheter att försvara sin rätt
till   patent  och  varumärke   genom   ett   bättre
försäkringsskydd.  Regeringen  aviserade  i 1999 års
ekonomiska  vårproposition  (prop. 1998/99:100)  att
möjligheterna att införa en patentintrångsförsäkring
skall  undersökas.  Frågan  är  under   beredning  i
Regeringskansliet  och  har också uppmärksammats  på
EU-nivå.




Utskottets ställningstagande




Enligt  utskottets  mening   är  en  viktig  del  av
näringspolitiken att på olika  sätt främja bildandet
av   nya  företag  och  tillväxten  hos   befintliga
småföretag.   Därvid   är   kompetensutveckling  och
rådgivning  till  företagare viktiga  beståndsdelar.
Utskottet kan således  instämma  i mycket av det som
anförs i de här aktuella motionerna.  Samtidigt  kan
konstateras   att   statsmakterna   vidtagit   olika
åtgärder  och  att  beredning  avseende  ytterligare
insatser pågår.


När  det  gäller åtgärder för att bistå invandrare
som vill starta  företag  anser utskottet - i likhet
med  vad  som påpekas i några  av  de  här  aktuella
motionerna  -  att  detta  är  ett  mycket angeläget
område.  Här  har  NUTEK, som nyss nämnts,  ett  par
uppdrag som skall redovisas till sommaren och hösten
2001.


Beträffande  kompetensutveckling   vill  utskottet
hänvisa  dels  till  den  verksamhet  som redan  för
närvarande  bedrivs  av  NUTEK  och ALMI, dels  till
pågående beredningsarbete inom Regeringskansliet och
NUTEK.


Det  immaterialrättsliga  området  tas  upp  i  en
motion.  Utskottet hänvisar i  detta  avseende  till
arbete  beträffande   patentintrångsförsäkring  inom
Regeringskansliet och inom EU.


Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet de
här aktuella motionerna i berörda delar.




Kapitalförsörjning




Utskottets förslag i korthet


Riksdagen bör avslå motionsyrkanden  om olika
insatser       för       att       underlätta
kapitalförsörjningen    för    framför   allt
småföretag  samt  uppfinnare  och innovatörer
med hänvisning till pågående utrednings-  och
beredningsarbete.  Jämför  reservation  6 (m,
kd, c, fp).


Motionerna




Frågan   om   införande   av  s.k.  inkubatorer  bör
tillföras          utredningsdirektiven          för
Finansdepartementets  utredning  om  en  översyn  av
lagstiftningen  om  värdepappersfonder, anförs det i
motion  2000/01:N245 (m).  Motionärerna  erinrar  om
riksdagsbehandlingen      våren      2000      (bet.
1999/2000:NU13)  av  sin likartade motion. Utskottet
avstyrkte  denna  med  hänvisning   till  bl.a.  den
nyssnämnda  utredningen.  Motionärerna  noterar  att
Finansdepartementet räknat med att utredningsarbetet
påbörjas  först under hösten  2000  och  uppger  att
utredningen,  enligt vad de erfarit, inte kommer att
behandla den typ  av  fonder som tas upp i motionen.
Det   slags  nyföretagarstöd   för   högteknologiska
företag  som förordas i motionen har som förebild en
modell  som   tillämpas   i   Israel.  Detta  system
inrättades  i  början  av  1990-talet   för  att  ge
möjlighet  till  utveckling  av  spetskompetens  hos
invandrare. För närvarande finns ett  nätverk  av 26
självständiga  inkubatorer, där hälften av platserna
är vikta för nya invandrare. Rapporter pekar på goda
resultat av verksamheten,  sägs det i motionen. I en
tillämpning  av den israeliska  modellen  i  Sverige
föreslås staten  och näringslivet avsätta medel till
en fond med uppgift  att  reducera  risken  för s.k.
groddinvesterare.  Fonden, som skall vara oberoende,
skall ges i uppdrag  att  samverka  med teknologiska
inkubatorer   vilka   hjälper   till   att  utveckla
entreprenörers  innovationsidéer. Medel från  fonden
återbetalas  av  de   företag   som   överlever  med
royaltyer på omsättningen.


I motion 2000/01:N233 (v) begärs tillkännagivanden
i  tre  avseenden,  nämligen  om  inrättande  av  en
kunskapsbank,   om   riskkapital   och   de   större
företagens   roll  och  om  tillväxt  genom  kunnigt
kapital. Investmentbanken  Merrill  Lynch har rankat
Sverige som det bästa tillväxtlandet  i världen, men
när  det  gäller  tillgång  på  riskkapital   hamnar
Sverige först på 13:e plats, säger motionärerna.  De
pekar på att riskkapitalet är ojämnt fördelat mellan
olika  delar  av  landet och mellan olika branscher.
Motionärerna framhåller goda exempel, såsom områdena
Gnosjö och Emilien  i Italien samt musikverksamheten
Rockparty i Hultsfred,  som har tagit initiativ till
en ny typ av kreditgarantiförening,  vilken skall gå
i borgen för småföretagare på orten som  inte  anses
solventa  av de traditionella finansinstituten. Även
staten bör hjälpa till med att skapa plattformar för
nyföretagare    utanför    de    befintliga,   anför
motionärerna och framför följande förslag: spridande
av erfarenheter från Emilien och Gnosjö,  inrättande
av  en  kunskapsbank, upptagande av diskussioner  på
såväl lokal som statlig nivå med de större företagen
om  bidrag   med   riskkapital  till  otraditionella
satsningar samt genomförande  av förslag framlagda i
Riksrevisionsverkets rapport Tillväxt  genom kunnigt
kapital  (RRV 2000:18) om hur staten kan  bidra  med
rådgivning   och   stöd   genom  samarbete  med  små
riskkapitalbolag  och genom  en  ökning  av  antalet
sådana bolag.


En  utredning  bör   tillsättas  med  uppdrag  att
föreslå inrättande av ett  uppfinnarkreditiv, anförs
det i motion 2000/01:N236 (kd).  En  rapport från EU
har  visat  att  Sverige  är mest innovationsvänligt
inom  unionen  -  i 12 av 16 studerade  faktorer  är
Sverige  ca  20  %  bättre   än   övriga  EU-länder,
konstaterar motionären. Han anser dock  att  det bör
bli    lättare   för   svenska   entreprenörer   och
innovatörer att få tillgång till riskvilligt kapital
genom   införande    av    en    möjlighet   att   i
utvecklingsfasen     av    en    uppfinning,     ett
tjänsteprojekt eller en innovativ verksamhet få låna
riskvilligt kapital mot  en  statlig borgen. Om idén
kommer  fram  till  exploatering,  tillverkning  och
marknadsföring  skall   kreditivet   lyftas  av  mot
finansiering   i   lämpligt  kreditinstitut,   anför
motionären.   Det   förordade    uppfinnarkreditivet
jämställs med ett byggnadskreditiv.


I     partimotion    2000/01:N267    (c)    begärs
tillkännagivanden   i  tre  avseenden,  nämligen  om
skapande av fonder och bolag för medel till produkt-
och företagsutveckling,  om utveckling av fonder och
modeller   för   riskkapitalförsörjning    och    om
förbättrad   utformning   av  stödet  vid  start  av
företag.   Staten  bör  tillföra   medel   till   de
föreslagna fonderna och bolagen, bl.a. genom kapital
som frigörs  vid  försäljning  av  statliga företag,
anför  motionärerna. Insatser som bör  ges  stöd  är
rådgivning   kring  patent  och  företagsbildningar,
försäljning   av    patent,    företagskuvöser   och
riskkapitalförsörjning för mikroföretag. I de nämnda
fonderna och bolagen skall även enskilda och företag
kunna  placera  pengar  på skattemässigt  förmånliga
villkor.  Bolagen  och fonderna,  som  skall  styras
regionalt, är avsedda  att  ersätta  en  del  av den
berörda  nuvarande  näringspolitiken. Tillgången  på
riskkapital i Sverige  är  för  närvarande  god  för
större  företag  och i tätortsområden, men problemen
är  stora  för  småföretagare   på  landsbygden  som
behöver såddkapital, speciellt för kvinnor, ungdomar
och  invandrare,  säger motionärerna.  Centerpartiet
anser   att   tillgången    på   riskkapital   måste
förbättras,   speciellt   inom   de   regioner   och
affärsområden där det för närvarande  är  svårt  att
finna   kapital.   Förutom   fonder   som  -  enligt
Centerpartiet - bör skapas genom avsättning av delar
av  vinsterna  från  vattenkraften  bör  ytterligare
riskkapitalförsörjning stimuleras, t.ex. genom olika
modeller  för  lokalt  riskkapital,  lokala  fonder,
nätverksbanker    och   kreditgarantiföreningar.   I
motionen  föreslås  också  att  starta-eget-bidraget
skall utformas så att en större del betalas ut i ett
tidigt skede för att  sedan  fasas  ut när företaget
börjar  generera inkomster som kan täcka  en  större
del av kostnaderna.


I motionerna  2000/01:Sf617  (fp) och 2000/01:A217
(fp) begärs att mikrolån för blivande  småföretagare
skall införas. Det krävs lättnader för småföretagare
om den höga och långvariga arbetslöshet  som drabbar
invandrarbefolkningen  skall kunna avskaffas,  anför
motionärerna. Brist på kapital  är  ett  hinder inte
bara  för långvarigt arbetslösa människor utan  egna
besparingar,  utan  också  för  aktiva  och relativt
välbeställda individer, säger motionärerna och anger
som  exempel att svenska uppfinnare ofta påstår  att
de måste  sälja  sina  patent utomlands, eftersom de
inom Sverige inte finner  finansiering  för prov och
marknadsföring.


Riksdagen   bör   ge   regeringen  i  uppdrag  att
stimulera inrättandet av lokala  börser,  banker och
kreditgarantiföreningar,      anförs      det      i
partimotionerna  2000/01:N383  (mp) och 2000/01:N388
(mp).  Riskkapitalets  fördelning   uppvisar   stora
regionala obalanser, säger motionärerna. För företag
i heta tillväxtbranscher och börsnoterade företag  i
storstäderna   är  kapitalförsörjningen  inte  något
större  problem,   men   för   dem  i  traditionella
branscher, i skogslänens inland  och  för de små och
medelstora företagen förhåller det sig  tvärtom. För
de  sistnämnda  är  det,  enligt  motionärerna,  tre
omständigheter  som  är  av  betydelse.  Den  första
handlar om att den privata kapitalmarknaden  inte är
särskilt   benägen   att   ta   risker,  särskilt  i
företagens     tidiga    utvecklingsskeden,     före
kommersialisering.  Den andra är att små företag har
lägre soliditet än större, och den tredje handlar om
bristande  konkurrens  i  banksektorn.  Motionärerna
hänvisar till  olika  modeller  för  lokala  börser,
banker  och  kreditgarantiför-eningar  i Australien,
Frankrike och Italien.




Vissa kompletterande uppgifter




Riksdagen avslog våren 2000 motioner som  behandlade
frågor om kapitalförsörjning, likartade vissa  av de
här   aktuella   (bet.   1999/2000:NU13).  Utskottet
framhöll   att  frågan  om  kapitalförsörjning   för
småföretag   intar   en   central   ställning   inom
näringspolitiken.  Utskottet förutsatte att flera av
de aktuella frågorna  skulle  komma  att bli föremål
för     behandling    i    det    utrednings-    och
beredningsarbete     som     då     bedrevs     inom
Näringsdepartementet.  Vidare  hänvisades  till  ett
utredningsarbete  inom  Finansdepartementet  rörande
värdepappersfonder  och  andra  företag som erbjuder
möjlighet     till     kollektiva     investeringar.
Företrädarna     för    Moderata    samlingspartiet,
Kristdemokraterna,   Centerpartiet  och  Folkpartiet
framförde i en reservation sina synpunkter i frågan.


Det finns ett stort  utbud  av  lån  och stöd till
företag  som  administreras av statliga myndigheter,
bolag och stiftelser.  I utredningsrapporten Statens
åtgärder   för   fler   och   växande   företag   av
direktörerna  Elisabet  Annell  och   Peter  Nygårds
behandlades riskkapitalförsörjningen för småföretag.
Där  sägs  (s.  67) att staten under senare  år  har
vidtagit  i huvudsak  två  slags  åtgärder  för  att
underlätta  för  småföretag  att  få  tillgång  till
externt  ägarkapital.  Staten  har vidtagit åtgärder
för att mer allmänt förbättra förhållandena  för  de
aktörer   som   tillhandahåller   riskkapital   inom
småföretagssektorn,    genom    att   t.ex.   stödja
utvecklingen av regionala aktiemarknader  och införa
lättnader  i  dubbelbeskattningen av aktier.  Vidare
har staten genomfört direkt riktade insatser för att
komplettera den privata marknaden.


I den nyssnämnda utredningsrapporten redovisades -
baserat   på  Företagsstödsutredningens   betänkande
Kompetens  och  kapital  (SOU  1996:69)  -  följande
förteckning  över  olika organisationer som har till
uppgift att tillhandahålla  kapital, ge service till
och  i  övrigt  främja  utvecklingen   av   små  och
medelstora   företag   (helt  eller  delvis  statlig
organisation anges med ett S inom parentes):


Centrala  aktörer: NUTEK  och  VINNOVA  efter  den
nyligen beslutade nya organisationsstrukturen på det
näringspolitiska  området  (S),  Exportkreditnämnden
(S),  Sveriges  exportråd (S), Glesbygdsverket  (S),
Invest    in    Sweden    Agency    -    ISA    (S),
Arbetsmarknadsstyrelsen   -   AMS   (S),  Stiftelsen
Sveriges  teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet  -
STATT (S),  Stiftelsen  Svensk  Industridesign  (S),
Industriforskningsinstitut  (S),  ALMI  (S), 6:e AP-
fonden  (S),  Forskningsstiftelserna (S), Stiftelsen
Industrifonden   (S),   EU:s   ramprogram  för  FoU,
Europeiska    investeringsbanken   och    Europeiska
investeringsfonden, Nordiska investeringsbanken (S),
Stiftelsen     Innovationscentrum,      Svensk-Norsk
Industrifond (S) och Connect Sverige.


Regionala   aktörer:   ALMI:s   dotterbolag   (S),
länsarbetsnämnderna    (S),    exportcentrum    (S),
industriella utvecklingscentrum, länsstyrelserna och
självstyrelseorganen  (S),  landstingen, produktråd,
Norrlandsfonden (S), universitet  och högskolor (S),
Euro  Info  Centres  (S),  EU:s  strukturfonder  och
gemenskapsinitiativ,            teknikbrostiftelser,
teknikparker, lokala kooperativa  utvecklingscentrum
(LKU),   Business  and  Innovation  Centres   (BIC),
Innovation  Relay  Centres (IRC), Handelskammare och
Connect - Stockholm, Skåne, Väst.


Lokala    aktörer:    Arbetsförmedlingarna    (S),
kommunala näringslivsorgan, lokala sammanslutningar,
Nyföretagarcentrum och Jobs & Society.


Dessutom    tillkommer    banker,     finansbolag,
revisionsbyråer etc.


NUTEK    har,    som    tidigare   beskrivits,   i
regleringsbrevet för år 2001  fått  i  uppdrag  att,
tillsammans med ALMI, göra en samlad redovisning  av
erfarenheter  och  möjligheter för särskilda grupper
av  småföretagare  att   utnyttja   de   finansiella
lånesystem  som finns för närvarande. Speciellt  bör
belysas   kvinnors,    ungdomars   och   invandrares
möjligheter  att  få  lån  till   företagande   inom
särskilt  tjänstesektorn.  Den samlade redovisningen
bör  belysa  de  olika lånesystemens  betydelse  för
gruppernas möjligheter att starta och driva företag,
liksom erfarenheter och resultat av olika låneformer
som utnyttjas av dessa  grupper. Redovisningen skall
också omfatta en analys av  huruvida  attityder  och
hantering   i   samband   med   låneansökan  innebär
särskilda svårigheter för någon eller  några  av  de
berörda  grupperna.  Om  den  samlade  redovisningen
skulle  visa  att  problem  existerar, skall  verket
lämna  förslag  till  åtgärder  för   en  förbättrad
långivning och insatser för att förbättra  attityden
i    lånehanteringen   för   berörda   grupper.   En
slutrapport  skall  lämnas  till  regeringen  den 30
september 2001.


NUTEK har därutöver fått i uppdrag att tillsammans
med   ALMI   och   i   nära  samråd  med  Stiftelsen
Industrifonden komma med  förslag till hur samverkan
mellan  NUTEK  och stiftelsen  skall  utvecklas.  En
redovisning skall  lämnas  till Näringsdepartementet
senast den 30 juni 2001. Ett motsvarande uppdrag har
lämnats avseende Stiftelsen Innovationscentrum.


I  regleringsbrevet  för år  2001  för  NUTEK  har
vidare  under anslaget Näringslivsutveckling  (38:2)
tagits upp  73  miljoner  kronor  under  en särskild
anslagspost  (1)  för  s.k. såddfinansiering.  Medel
från denna anslagspost får  användas  för  att täcka
såddfinansiering i enlighet med förordningen  (1995:
1254)  om  statligt  stöd  till  teknisk  forskning,
industriellt          utvecklingsarbete          och
uppfinnarverksamhet.


Institutet  för  tillväxtpolitiska  studier  har i
regleringsbrevet  för  år  2001  fått  i uppdrag att
studera      hur      andra      länder      stödjer
kapitalförsörjningen  i  småföretag.  Studien  skall
utmynna  i  en  kartläggning  och  en beskrivning av
exempel  på  effektiva  åtgärder.  Sådan   åtgärders
förhållande   till  EG:s  statsstödsregler  och  hur
problemen kring  gränsdragningen mellan finansiering
på marknadsmässiga  grunder  respektive finansiering
med subventionsinslag har lösts i olika länder skall
därvid  också  belysas.  Uppdraget  skall  redovisas
senast den 20 december 2001.


Frågor om kapitalförsörjning  till  företag kommer
också  att  aktualiseras inom ramen för arbetet  med
den regionalpolitiska propositionen. Denna avses bli
avlämnad till riksdagen under hösten 2001.


Några   motioner    behandlar   frågan   om   s.k.
mikrokrediter. Ett antal  av  de  aktuella lånen och
stöden  kan  ges  med  relativt  små belopp.  ALMI:s
nyföretagarlån kan beviljas med som lägst 50 000 kr,
och  de  särskilda  kvinnolånen  och lån  till  unga
företagare kan beviljas med lånebelopp  ned  till 25
000 kr.


I  några  motioner  tas  upp  frågor  om  statligt
engagemang   i   regionala  och  lokala  fonder  för
småföretagsutveckling          och         speciella
värdepappersfonder som investerar i företag i mycket
tidiga skeden (s.k. entreprenörsfonder).  NUTEK  och
Sveriges  Industriförbund  presenterade under hösten
1998 rapporten Entreprenörsfonder - riskkapital till
växande  småföretag  (N1999/4291/NL).   I  rapporten
föreslås  att  regler om s.k. slutna, tidsbegränsade
värdepappersfonder   skall   införas   i  syfte  att
underlätta riskkapitalinvesteringar i tidiga skeden.
Regeringen  beslöt i december 1999 att tillkalla  en
särskild utredare  (lagman  Anders  Nordström) - med
uppdrag  (dir.  1999:108)  att  göra  en översyn  av
lagstiftningen   om  värdepappersfonder  och   andra
företag  som  erbjuder   möjlighet  till  kollektiva
investeringar. I uppdraget  ingår  att  analysera om
det   finns   behov   av   att   skapa   ytterligare
förutsättningar för etablering av slutna fondföretag
- i synnerhet för investeringar i riskkapital  - och
i  förekommande  fall  ge  förslag till lagstiftning
samt   i   detta   sammanhang  även   analysera   de
institutionella   förutsättningarna    vad    gäller
schablonbeskattning    av    värdepappersfonder.   I
utredningsdirektiven nämns särskilt  förslaget  från
NUTEK   och  Industriförbundet.  En  väl  fungerande
riskkapitalförsörjning  är enligt regeringens mening
av stor betydelse för att  främja  nyföretagande och
tillväxt i små och medelstora företag,  sägs  det  i
direktiven.  Den  särskilde  utredaren  utsågs först
under  hösten 2000, varför avrapporteringstidpunkten
- som i  direktiven  angavs  till den 30 juni 2001 -
har skjutits fram ett år till den 30 juni 2002.


Beträffande förslaget i motion 2000/01:N245 (m) om
en utveckling av inkubatorer enligt israelisk modell
kan   noteras  att  den  nyssnämnda   översynen   av
lagstiftningen om värdepappersfonder syftar till att
generellt      förbättra      de     institutionella
förutsättningarna för etablering  och  uppbyggnad av
fonder,  vilket  bör  underlätta  privata satsningar
inom  detta  område.  Det  finns för närvarande  ett
antal  privata företag som bedriver  verksamhet  som
liknar den som beskrivs i motionerna.




Utskottets ställningstagande




Frågan om kapitalförsörjning för småföretag intar en
central   ställning  inom  näringspolitiken.  Enligt
utskottets  bedömning  kan  det  för närvarande inte
sägas föreligga någon generell brist  på kapital för
start eller tillväxt av företag. Däremot kan problem
uppstå  för  olika  grupper  och  i  vissa delar  av
landet.


Som   redovisats   pågår  olika  aktiviteter   med
relevans för frågan om kapitalförsörjning. NUTEK har
sålunda getts i uppdrag  att,  tillsammans med ALMI,
belysa  och  analysera  olika gruppers  -  kvinnors,
ungdomars och invandrares  -  möjligheter att få lån
till företagande. Om det bedöms  erforderligt  skall
förslag   till   åtgärder  lämnas.  Uppdraget  skall
redovisas hösten 2001.  Även frågan om samverkan med
stiftelserna Industrifonden  och  Innovationscentrum
omfattas  av regeringsuppdrag till NUTEK  och  ALMI.
Institutet  för  tillväxtpolitiska  studier  har ett
uppdrag   att   studera   hur  andra  länder  stöder
kapitalförsörjningen i småföretag.


När  det gäller frågan om  inrättande  av  fonder,
riskkapitalbolag  och  kreditgarantiföreningar  vill
utskottet  hänvisa till den utredning som regeringen
tillsatt  med   uppdrag   att  göra  en  översyn  av
lagstiftningen  om  värdepappersfonder   och   andra
företag   som  erbjuder  möjlighet  till  kollektiva
investeringar.  På  grund  av  att  tillsättandet av
utredningsman  skedde  först under hösten  2000  har
tidsplanen   för   utredningen    förskjutits,   och
avrapportering skall nu ske sommaren 2002.


Utskottet vill också framhålla att  frågor rörande
kapitalförsörjning   för   småföretag   kommer   att
aktualiseras i den regionalpolitiska proposition som
planeras till hösten 2001.


Med   hänvisning   till   det   anförda  avstyrker
utskottet  de  här  aktuella  motionerna  i  berörda
delar.




Industriella utvecklingscentrum




Utskottets förslag i korthet


Riksdagen  bör  avslå  två  motioner  rörande
industriella      utvecklingscentrum      med
hänvisning till pågående beredningsarbete.


Motionerna




Möjligheterna      att     inrätta      industriella
utvecklingscentrum (IUC) i nya branscher bör utökas,
anförs det i motion  2000/01:N292  (s).  IUC  är  en
satsning som tillvaratar en speciell kompetens på en
ort, som medverkar till forskning och utveckling och
som  kan stödja utvecklingen inom nya och befintliga
företag  inom vissa sektorer, säger motionärerna. De
anser att  det  därför  är av stor betydelse att IUC
tilldelas resurser, men också att IUC etableras inom
fler     områden    utanför    den     traditionella
verkstadsindustrin. Detta sker för närvarande i viss
omfattning,  t.ex. inom områdena musik, mat, idrott,
etc. För att påskynda  denna utveckling kan det vara
motiverat med en regeländring för IUC för att bättre
anpassa   modellen   till   tjänsteföretag,    anför
motionärerna.


IUC-bolagen bör ges möjligheter att fortsätta  och
vidareutveckla  det s.k. UPA-uppdraget (UPA står för
uppsökande, produktutveckling  och avknoppning), som
hittills  skett  i  avtal  med Näringsdepartementet,
anförs det i motion 2000/01:N301  (s).  Motionärerna
redovisar sifferuppgifter avseende IUC-bolagen under
perioden  1997-2000  och  betecknar  satsningen  som
framgångsrik. Sammantaget sägs utformningen  av UPA-
uppdraget  kunna  bilda  stommen  i ett nytt svenskt
initiativ    inom   näringspolitiken.   Motionärerna
framhåller att  nätverksstrukturen ger varje enskilt
IUC-bolag möjlighet  att  åta sig utvecklingsuppdrag
där regional förankring och  nationell  spridning är
en  förutsättning  för  resultat samt möjlighet  att
hålla kostnaderna på en låg nivå.




Vissa kompletterande uppgifter




Utskottet  behandlade  frågan   om   IUC   senast  i
anslagsbetänkandet  2000/01:  NU1 i anslutning  till
anslaget   Näringslivsutveckling    (s.    62)   och
redovisade  följande.  IUC  är fristående aktiebolag
med näringslivet som majoritetsägare, varvid små och
medelstora  företag utgör merparten.  Fackföreningar
och kommuner  finns  ofta  också  med i ägarkretsen.
Verksamheten   är   fokuserad  på  industriell   och
regional      tillväxt      genom      affärsmässiga
utvecklingsprojekt    inom    områdena    kompetens,
produkter,  processer  och teknik.  IUC-verksamheten
är, framhöll utskottet,  en  typ  av näringspolitisk
åtgärd som förefaller vara väl avpassad till de krav
som   de   berörda   småföretagen   ställer.   Varje
framgångsrik IUC-etablering vilar, enligt konceptet,
på initiativ och engagemang underifrån,  dvs.  såväl
analysarbetet  som  själva  bildandet av ett IUC har
drivits av de berörda företagen själva.


Utskottet ansåg att det är viktigt att staten även
framöver på olika sätt kan stödja den verksamhet som
IUC bedriver. Utskottet hade  erfarit att Verket för
näringslivsutveckling skulle komma  att få i uppgift
att  vara  samordnare  på  nationell  nivå   av  den
statliga  upphandlingen  av  vissa  verksamheter vid
IUC.  Vidare  betonade  utskottet  att  den  typ  av
underifrån  och  regionalt initierad verksamhet  som
IUC  representerar   är   ett  värdefullt  inslag  i
näringspolitiken. Riksdagen följde utskottet.


NUTEK  skall  enligt  sin instruktion  (1999:1178)
vara samordnare på nationell  nivå  av  den statliga
upphandlingen   av   vissa   verksamheter  vid  IUC.
Myndigheten skall överta ansvaret  för  att beställa
tjänster inom ramen för det s.k. UPA-uppdraget  från
IUC-nätverken   och,   enligt   vad   som   sades  i
budgetpropositionen  för  år  2001  bör det vara  en
uppgift   även   för   VINNOVA   att   medverka    i
finansieringen.  Enligt regleringsbrevet för år 2001
för NUTEK skall verket och ALMI tillsammans med IUC-
nätverken, i samråd med andra aktörer, lämna förslag
på  hur  verksamheten  med  IUC  kan  samordnas  och
utvecklas.   Utvecklingen   av  detta  arbete  skall
redovisas till Näringsdepartementet  senast  den  31
mars  och  den 30 juni 2001. I regleringsbrevet sägs
att  medel  från   anslagsposten   (2)  Information,
rådgivning, mötesplatser och nätverk  under anslaget
Näringslivsutveckling (38:2) får användas  till  IUC
för  finansiering av UPA-uppdraget. De orter/nätverk
som startade  under år 2000 garanteras därvid för år
2001 totalbeloppet  30 miljoner kronor, vilket skall
fördelas  i  proportion   till   de   av  regeringen
beviljade bidragen för år 2000. Övriga  IUC  kommer,
enligt uppgift från Näringsdepartementet, att  under
det  halvår  som  utredningen  om  samordning  pågår
erhålla UPA-medel.


Näringsminister   Björn   Rosengren   besvarade  i
januari 2001 en fråga (2000/01:487) av Lars  Hjertén
(m) om vilka åtgärder han avser att vidta för att de
företag som drivs med hjälp av lån som förmedlats av
IUC   skall   kunna   fortleva.  I  sitt  svar  sade
näringsministern att IUC-verksamheten  har visat sig
vara    ett    efterfrågat   och   kostnadseffektivt
instrument för att stödja småföretagsutveckling. Han
erinrade om de många positiva följdeffekter som IUC-
verksamheten  genererat  utanför  UPA-uppdraget  och
nämnde som exempel  den  omfattande  utbildning  som
IUC-nätverken  skapat och som riktar sig direkt till
småföretagen. Han  meddelade att regeringen inte har
beslutat  stoppa  utbetalningar   av   IUC-lån   och
redogjorde  för  det ansvar som NUTEK har på området
och som här nyss redovisats.  Han  betonade  att den
typ av underifrån och regionalt initierad verksamhet
som  IUC  representerar  är ett värdefullt inslag  i
näringspolitiken.  Det är viktigt  att  staten  även
framöver på olika sätt kan stödja den verksamhet som
IUC bedriver, varför  det blir en viktig uppgift för
den   nya   myndigheten  att   vidareutveckla   IUC-
verksamheten  på  de sätt och villkor som regeringen
banat väg för, sade näringsministern avslutningsvis.


I  februari 2001 besvarade  näringsminister  Björn
Rosengren  vidare en interpellation (2000/01:213) av
Maria Larsson  (kd) om framtiden för IUC. Svaret var
likartat med det  nyss redovisade frågesvaret. I den
efterföljande   debatten   gjorde   näringsministern
följande fyra konstateranden:


- Försöksverksamheten  med  IUC  har  upphört, och
UPA-uppdragen  kommer  framgent  att  upphandlas  av
NUTEK.  Det  rörde  sig  om  ett projekt som  skulle
drivas under en tid och sedan  inte  fortsätta, utan
verksamheten skulle bära sina egna kostnader.


- De IUC som bildades under år 2000  garanteras 30
miljoner kronor för år 2001.


- Näringsministern uppgav att staten från tidigare
bildade  IUC  under första halvåret 2001 kommer  att
upphandla  verksamhet   på  i  storleksordningen  ca
35 miljoner kronor.


- Samtalen mellan NUTEK,  ALMI  och IUC kommer att
bidra till en långsiktig lösning av finansiering för
IUC.  Följande  frågor  skall  därvid besvaras:  Hur
skall man ta till vara lärdomar  och  kompetens från
IUC-projektet?   Vilka  förändringar  får  göras   i
villkorsavtalet?   Är    det   lämpligt   att   göra
omviktningar  inom  UPA, som  står  för  uppsökande,
produktutveckling och  avknoppning?  (Det  har lagts
ned mycket resurser på den uppsökande delen, och det
är   möjligt   att  mer  resurser  skall  läggas  på
avknoppning.) Skall  den  nuvarande  fördelningen på
industri     och    upplevelse    vara    oförändrad
fortsättningsvis?  Vad  kan verket upphandla av IUC-
nätverket?   Är  verkets  uppdrag   att   höja   IT-
kompetensen i småföretagen lämpligt? Hur kan NUTEK:s
befintliga såddlån  förmedlas av IUC? Hur kan vidare
ALMI:s befintliga risklån förmedlas av IUC?




Utskottets ställningstagande




Utskottet vill inledningsvis  betona  att den typ av
underifrån  och  regionalt initierad verksamhet  som
IUC  representerar   är   ett  värdefullt  inslag  i
näringspolitiken.   IUC-verksamheten    är,   enligt
utskottets mening, en typ av näringspolitisk  åtgärd
som  är  väl  avpassad  till  de krav som de berörda
småföretagen  ställer. IUC är fristående  aktiebolag
med näringslivet som majoritetsägare, varvid små och
medelstora företag  utgör  merparten. Fackföreningar
och  kommuner finns ofta också  med  i  ägarkretsen.
Verksamheten   är   fokuserad   på  industriell  och
regional      tillväxt      genom      affärsmässiga
utvecklingsprojekt    inom    områdena    kompetens,
produkter,  processer och teknik. Varje framgångsrik
IUC-etablering vilar, enligt konceptet, på initiativ
och engagemang  underifrån, dvs. såväl analysarbetet
som själva bildandet  av  ett  IUC har drivits av de
berörda företagen själva.


Utskottet anser att det är viktigt att staten även
framöver på olika sätt kan stödja den verksamhet som
IUC-konceptet innebär. Det är också  positivt om IUC
kan  etableras  inom  flera  branscher  utanför  den
traditionella industrisektorn. Så har, som noteras i
en  av  motionerna,  redan skett i viss utsträckning
inom områdena musik, mat  och idrott. Som redovisats
har  NUTEK getts i uppgift att  vara  samordnare  på
nationell  nivå  av  den  statliga  upphandlingen av
vissa  verksamheter  vid  IUC.  NUTEK  skall  vidare
tillsammans  med  ALMI  och  IUC  under  våren   och
sommaren  2001 lämna förslag på hur verksamheten med
IUC  kan samordnas  och  utvecklas.  Näringsminister
Björn     Rosengren     har     nyligen     i     en
interpellationsdebatt  redogjort  för  det  statliga
stöd  som  IUC kan påräkna under den tid som NUTEK:s
uppdrag pågår.


Med hänvisning  till  det  anförda anser utskottet
att  det  inte  är påkallat med något  uttalande  av
riksdagen i frågan  och avstyrker därmed de båda här
aktuella motionerna.




Design




Utskottets förslag i korthet


Riksdagen  bör avslå två  motioner  om  ökade
insatser på designområdet med hänvisning till
pågående beredning  av  en utvärdering och en
utredning i frågan.


Motionerna




Det  behövs en markering till  centrala  myndigheter
inom det näringspolitiska området att inom ramen för
tillgängliga   medel  återskapa  möjligheterna  till
designcheckar, anförs det i motion 2000/01:N230 (s).
Checkarna   förmedlades    av   regionkontoren   hos
Stiftelsen  Svensk  Industridesign  och  utgick  med
högst 50 % och högst 25 000 kronor av en företagares
utgift   för  designinsatsen.   ALMI   svarade   för
finansieringen, som uppgick till 3,3 miljoner kronor
per år. Erfarenheterna  av designcheckarna är mycket
goda,  säger  motionärerna   och   konstaterar   med
beklagande  att  de  trots detta avvecklades år 2000
efter beslut av ALMI:s styrelse. Motionärerna finner
det  beklagligt  att en  näringspolitiskt  angelägen
verksamhet  avvecklades   utan   politisk  prövning.
Designcheckarna har givit företagare,  som  tidigare
varit  främmande  för  att  arbeta  tillsammans  med
designer,  möjligheter  till  samarbete och bidragit
till  att  kompetensen  i företagen  stärkts,  säger
motionärerna. De anser att de insatser som görs från
statligt håll för att främja svensk design är mycket
begränsade  och  jämför  med   länder  som  Finland,
Tyskland,   Danmark  och  Storbritannien.   Det   är
praktiskt  möjligt   att   återuppta   arbetet   med
checkarna,  genom  Svensk  Industridesigns regionala
organisation, anför motionärerna avslutningsvis.


Det  behövs ytterligare insatser  för  att  stärka
designens  och  formgivningens roll för att utveckla
företagsamheten,  anförs  det  i motion 2000/01:N374
(s).   Motionärerna   finner   det   glädjande   att
regeringen har satt ökad fokus på dessa  frågor;  år
1998  antog  riksdagen  ett  program för arkitektur,
formgivning och design, och en  utredning om statens
ansvar   för   formgivning  och  design   har   just
avslutats. Motionärerna  anser  dock  att detta inte
räcker  och att inte minst de små företagen  behöver
stöd. Det  behövs  en  bättre samverkan mellan olika
sektorer, såsom utbildning,  kultur och företagande,
både nationellt och lokalt, anför  motionärerna.  De
anser   att   ansvaret   för  detta  bör  ligga  hos
Näringsdepartementet.




Vissa kompletterande uppgifter




Riksdagen   avslog   våren   2000   en   motion   om
designcheckar,  liknande  en  av   de  här  aktuella
motionerna       (bet.      1999/2000:FiU20).      I
näringsutskottets   yttrande   till  finansutskottet
(1999/2000:NU6y)   hänvisade   utskottet   till   en
utvärdering  av  Stiftelsen  Svensk   Industridesign
(SVID)  som  Näringsdepartementet  då  avsåg   fatta
beslut  om  och  som skulle rapporteras under hösten
2000.


Staten stöder designfrämjande  verksamhet i främst
små  och medelstora företag via SVID.  Denna  har  i
uppgift  att  främja,  generera och förmedla kunskap
och kompetens inom industriell  design som ett medel
för  att  öka konkurrensförmågan och  lönsamheten  i
svenskt näringsliv. I regleringsbrevet för NUTEK för
år  2001 tas  under  anslaget  Näringslivsutveckling
(38:2)  10  miljoner  kronor  upp  för  bidrag  till
stiftelsen.  I  regleringsbrevet  sägs  att  små och
medelstora   företag   särskilt  bör  uppmärksammas.
Vidare sägs att arbetssättet  för industriell design
bör  inriktas  mot ytterligare regionalisering,  och
att  rådgivningen   även   bör  inriktas  mot  andra
designkomponenter. Stiftelsen  arbetar  rikstäckande
inom   två   insatsområden,  nämligen  kontakt   och
rådgivning  samt  kunskap  och  kompetensutveckling.
Kontakt-  och  rådgivningsverksamheten  bedrivs  vid
fyra regionkontor.


Den    nämnda     utvärderingen     utfördes    av
konsultföretaget  BDO  Consulting  Group.  Uppdraget
bestod av följande:


- utvärdering av huruvida SVID:s insatser har lett
till att målen för verksamheten har  uppfyllts  samt
vilka medel som har använts för att så skall ske,


-  utvärdering  av  vilka  effekter  SVID:s  olika
insatser  har haft för företagen, särskilt på längre
sikt,


- utvärdering  av  hur  systemet med designcheckar
har fungerat,


-   kartläggning  av  vilka  andra   privata   och
offentliga  aktörer  som arbetar med liknande typ av
verksamhet inriktad på industriell design,


- analys av och förslag till hur SVID:s verksamhet
på lämpligaste sätt skall  kopplas till den framtida
organisationen inom näringspolitiken.


Konsultföretaget avlämnade sin  rapport, Utvärdering
av   Stiftelsen  Svensk  Industridesign   (SVID)   i
november  2000.  Slutsatserna och rekommendationerna
sammanfattades i följande tio punkter:


-   Öka   tydligheten    beträffande   form-   och
designfrågornas roll och hemvist.


-      Förtydliga      målen      och      klargör
ansvarsfördelningen.


- Minska komplexiteten och öka samordningen.


- Förbättra regeringens styrning av SVID.


- Förbättra uppföljning och utvärdering.


-   Öka   långsiktigheten   och   den  finansiella
uthålligheten.


- Ge utrymme för finansiellt stöd till industriell
design.


- Öka synligheten och förstärk varumärket.


-   Utvidga   samarbetet   med   universitet   och
högskolor.


- Stöd och utnyttjande av ny teknik.


Den    intervjuundersökning   som   konsultföretaget
genomförde  gav  stöd  för  att  designcheckarna har
varit ett värdefullt instrument för att öppna dörren
för företag som tidigare inte haft erfarenhet av att
arbeta med industridesigner. Konsultföretaget drar i
rapporten slutsatsen att man bör förfoga  över olika
verktyg   för  att  underlätta  för  företagare  att
integrera  designaspekter   i  utvecklingen  av  sin
verksamhet.


Rapporten     bereds    för    närvarande     inom
Näringsdepartementet.   Beredningen   samordnas  med
beredningen av den till Kulturdepartementet  hörande
Form-   och  designutredningens  betänkande  Statens
insatser  för  form  och  design  (SOU 2000:75), som
nyligen  har  varit föremål för remissbehandling.  I
samråd med Svensk  Industridesign  undersöks hur man
kan  gå  vidare med förslag som ytterligare  främjar
användandet av industridesign som konkurrensmedel.


Näringsminister   Björn   Rosengren   besvarade  i
februari  2001  en  interpellation (2000/01:204)  av
Inger Lundberg (s) om  designinsatser i företag. Han
inledde  med  att  säga  att   han   -   i  den  nya
kunskapsekonomin,  där såväl kostnader som  kvalitet
utjämnas  alltmer  mellan   olika   nationer   -  är
övertygad  om att andra värdeskapande faktorer såsom
design   blir   en   allt   viktigare   faktor   för
näringslivets konkurrenskraft. Han redogjorde för de
insatser som  görs  via  Svensk  Industridesign  och
nämnde  att  Näringsdepartementet har stött det s.k.
Ekodesignprojektet,     som    drivs    av    Svensk
Industridesign. Ekodesign  ingår i ett NUTEK-projekt
om miljöanpassad produktutveckling  som  syftar till
att  främja  en  hållbar utveckling. Regeringen  har
sammanlagt  satsat   drygt    1   miljon   kronor  i
Ekodesignprojektet.  Näringsministern nämnde  vidare
att    Näringsdepartementet     medverkar    i    en
interdepartemental  arbetsgrupp,  med   uppgift  att
verka  för  ett  samordnat,  statligt agerande  inom
områdena arkitektur, formgivning och design.


Näringsministern      noterade     att      Svensk
Industridesign  tidigare förfogat  över  ytterligare
ett  instrument  för   att   främja  industridesign,
nämligen  designcheckar.  Han  redogjorde   för  den
nämnda  utvärderingen  av Svensk Industridesign  och
erinrade  också  om  Form-   och  designutredningens
betänkande.   Näringsdepartementet    bereder    för
närvarande        frågan       tillsammans       med
Kulturdepartementet  i syfte att ta fram förslag som
ytterligare  främjar användandet  av  industridesign
som konkurrensmedel.


Avslutningsvis   sade   näringsministern  när  det
gäller designcheckar att tanken  med helhetssynen på
designfrågorna har varit att man inte skall bryta ut
något,   utan   allt   skall   ligga  som  delar   i
produktutveckling och utformning.  Han  noterade att
regeringen inte har avvisat tanken på designcheckar,
men    att   den   vill   bereda   frågan   ur   ett
helhetsperspektiv.  Han  uppgav att regeringen under
våren    2001    skall    återkomma     i    frågan.
Näringsministern     delade     uppfattningen    att
designcheckar  kan  spela  en viktig  roll  när  det
gäller småföretag och även i regionalpolitiken.


Svensk   Industridesign   har    inför   utskottet
informerat om sin verksamhet.




Utskottets ställningstagande




Den   designfrämjande   verksamheten   har,   enligt
utskottets    mening,    en    given    plats   inom
näringspolitiken. En produkts design kan  ofta  vara
den  avgörande  faktorn  för framgång på marknaden -
såväl på hemmamarknaden som på exportmarknaden.


Frågan om den framtida utformningen av de statliga
insatserna  för  att främja  design  är  som  nämnts
föremål för beredning  inom  Regeringskansliet,  med
anledning    av   dels   utvärderingen   av   Svensk
Industridesign,  dels  Form-  och designutredningens
betänkande.  Näringsminister  Björn   Rosengren  har
nyligen  i  en  interpellationsdebatt  utlovat   att
regeringen   under  våren  2001  skall  återkomma  i
frågan. Mot denna  bakgrund  kan  utskottet  inte se
något  behov  av  ett  riksdagsuttalande i saken och
avstyrker därmed motionen.




Kvinnors företagande




Utskottets förslag i korthet


Riksdagen bör avslå motionsyrkanden  om ökade
insatser  för att främja kvinnors företagande
med hänvisning  till  vidtagna  åtgärder  och
pågående arbete. Jämför reservation 7 (m, kd,
c, fp).


Motionerna




Ett     riksdagsuttalande    om    ett    förbättrat
företagsklimat,    med    inriktning   på   kvinnors
företagande, begärs i motion  2000/01:A806  (m). Ett
stort problem för kvinnors företagande i Sverige  är
att de områden där många kvinnor skulle vilja starta
eget   är  föremål  för  statliga  och  i  synnerhet
kommunala   monopol,   t.ex.  barnomsorg,  sjukvård,
äldreomsorg och undervisning, anför motionärerna. De
anser att ett annat problem för kvinnors företagande
är osund, kommunal konkurrens som ofta slår hårt mot
just kvinnors företagsområden. Staten och kommunerna
bör  på  områden  där det finns  en  privat  marknad
upphandla     berörda     tjänster     efter     ett
anbudsförfarande i fri konkurrens  på  lika villkor,
sägs  det.  Moderata samlingspartiet vill  göra  det
möjligt för svenska  kvinnor att bli egna företagare
genom  följande  åtgärder:  skatten  på  arbete  och
företagande   bör   sänkas;    arbetsmarknaden   bör
avregleras och moderniseras; etableringsfriheten bör
stärkas  inom  sektorer  som är offentliga  monopol;
avknoppningar  från offentligt  bedriven  verksamhet
bör uppmuntras;  marknaden  för hemnära tjänster bör
öppnas genom införande av en skattereduktion.


Kvinnors företagande bör uppmuntras  och  stödjas,
anförs det i partimotion 2000/01:N324 (kd). Kvinnors
företagande  har en stor potential, men kvinnor  har
inte samma tradition  som  män att driva företag och
därmed inte lika många förebilder.  Det  är  framför
allt    män    som    byggt   upp   de   existerande
företagartraditionerna                           och
företagarorganisationerna, konstaterar motionärerna.
De  anser  att en ökning av kvinnors företagande kan
ge näringslivet förnyelse och ökad mångfald.


Ett ökat kvinnligt  deltagande  i IT-branschen bör
stimuleras,  anförs  det i partimotion  2000/01:N267
(c). Det är viktigt att alla ges förutsättningar att
delta   i   den   nya  tidens   företagande,   säger
motionärerna och refererar  till nyligen presenterad
statistik  från Jämställdhetsrådet  för  transporter
och    IT,    enligt    vilken    män    är    klart
överrepresenterade   inom   såväl   utbildning   som
företagande  inom  IT-området.  Motionärerna  finner
detta olyckligt och menar att en grundlig analys bör
göras i syfte att öka det kvinnliga deltagandet inom
såväl utbildningar som företagande inom IT.


Tillkännagivanden  i två avseenden begärs i motion
2000/01:N295  (fp),  nämligen   om  möjligheten  att
starta  företag inom sektorer där  kvinnor  haft  en
dominerande  andel  av  arbetsmarknaden  och  om att
aktivt  riskkapital  lättare bör kunna komma i fråga
för  små företag och samhällstjänster  där  kvinnors
företagande  kan  förväntas  vara frekvent. Åtgärder
och  stöd  som  lämnas  till kvinnor  som  vill  bli
företagare   måste   utformas    utifrån    kvinnors
förutsättningar  och  krav,  anför motionärerna.  De
anser  att  insatser  för  nya  företagare  ofta  är
utformade  utifrån  ett  manligt  tänkande   och  en
mansinriktad  arbetsmarknad.  Om  kvinnor inom vård,
omsorg,  utbildning och service inte  ges  möjlighet
att förverkliga  sina  idéer  utanför  de offentliga
monopolen hämmas mycken kvinnlig skaparkraft,  menar
motionärerna.  De  förespråkar också skatteändringar
för  att ett rikt utbud  av  hushållstjänster  skall
möjliggöras.


I   partimotionerna    2000/01:N383    (mp)    och
2000/01:N388  (mp)  föreslås  att  det  skall finnas
statligt            finansierade           kvinnliga
affärsrådgivningscentrum  i  varje  kommun,  att den
s.k.  mainstreamingen på NUTEK skall förbättras  och
att  villkoren   för   ALMI:s   lån  till  kvinnliga
företagare skall ses över. Av de företag som startas
årligen   ägs   endast   23  %  av  kvinnor,   säger
motionärerna. De noterar att  många  av de kvinnliga
företagarna har valt att starta företag  inom  vård-
och  omsorgssektorn.  Motionärerna anser att det bör
finnas  en bättre beredskap  i  kommunerna  för  att
mobilisera   kvinnors  vilja  att  starta  eget  och
konstaterar att  det  för närvarande finns kvinnliga
affärsrådgivare i ett hundraåttiotal  kommuner.  Med
hänvisning   till   att   flera   enheter   drivs  i
projektform  och att den framtida finansieringen  är
osäker,  föreslår   motionärerna  att  staten  skall
finansiera en utbyggnad  av verksamheten, så att det
finns kvinnliga affärsrådgivare i varje kommun.


När   det   gäller   mainstreaming    inom   NUTEK
konstaterar  motionärerna  att  projektet Nationellt
resurscentrum för kvinnor (NRC) vid  NUTEK har lagts
ned.  För  att  säkerställa  fortsatt  mainstreaming
föreslår  motionärerna  följande åtgärder:  personer
inom varje enhet bör ges ett särskilt ansvar för det
arbete som NRC tidigare gjort; personalen inom varje
enhet bör kontinuerligt utbildas;  en grupp särskilt
kunniga  och  erfarna  personer bör utses  under  en
övergångsperiod,  t.ex. från  Svenska  Riksförbundet
Nationellt resurscentrum  för  kvinnor; de regionala
tillväxtavtalen bör revideras; RRV och personer från
riksförbundet bör kontinuerligt  utvärdera och följa
upp   hur   arbetet   inom  NUTEK  utvecklas.   ALMI
administrerar företagarlån till kvinnor, konstaterar
motionärerna vidare. Dessa  lån tillkom för att möta
andra   behov   än  de  som  kunde  lösas   med   de
traditionella  nyföretagarlånen   och   innebar  att
mindre  summor  kunde lånas, och att företagen  inte
behövde drivas som  aktiebolag. ALMI har senare lagt
till  ett  krav  på  att   lånesökanden   skall  var
intresserad   av   tillväxt   i   företaget,  vilket
motionärerna anser står i strid med  de ursprungliga
intentionerna  med  lånen. Därför bör villkoren  för
ALMI:s lån ses över, anför motionärerna.




Vissa kompletterande uppgifter




Riksdagen avslog våren  2000 motioner med förslag om
att  på  olika  sätt  främja  kvinnors  företagande,
liknande  de  här  aktuella  (bet.  1999/2000:NU13).
Utskottet  hänvisade  till  de  olika  åtgärder  som
statsmakterna  vidtagit. I en reservation (m, kd, c,
fp) framfördes dessa partiers ståndpunkter i frågan.


I  anslagsbetänkandet  2000/01:NU1  uppmärksammade
utskottet     i     anslutning     till     anslaget
Näringslivsutveckling  frågan  om vilket stöd Verket
för näringslivsutveckling framöver  skall lämna till
den verksamhet som bedrivs vid regionala  och lokala
resurscentrum   för   kvinnor   runt  om  i  landet.
Utskottet  hänvisades  till  vad som  tidigare  hade
anförts  i  anslagsbetänkande  1999/2000:   NU1  där
utskottet   speciellt   hade   behandlat  frågan  om
Nationellt resurscentrum för kvinnor  (NRC),  vilket
tidigare bedrivits i projektform vid NUTEK. Från och
med  år 2000 integrerades denna verksamhet i NUTEK:s
ordinarie   verksamhet,  och  NUTEK  tillfördes  2,5
miljoner kronor  för ändamålet. Utskottet förutsatte
att  detta  inte skulle  försvaga  arbetet  med  att
främja kvinnors  företagande  och  menade att det på
ett  tydligt  sätt  borde framgå av regleringsbrevet
att den verksamhet som  bedrivits inom ramen för NRC
skulle fortsätta inom NUTEK:s  ordinarie verksamhet.
Utskottet  hade erfarit att avsikten  från  det  nya
verkets sida är att stöd även fortsättningsvis skall
ges till de regionala och lokala resurscentrumen och
att en inom  verket  central  grupp  med  ansvar för
jämställdhetsfrågor   skall  följa  arbetet,  vilket
skulle   komma  att  framgå   av   regleringsbrevet.
Utskottet  framhöll  betydelsen  av  att det viktiga
arbete som resurscentrumen bedriver inte  skall  ges
sämre förutsättningar än för närvarande.


Frågan  om  konkurrens  i  offentlig  sektor,  som
berörs  i  några  motioner, behandlades av utskottet
hösten 2000 i anslutning  till  behandlingen  av ett
antal  motioner  som  väckts  med  anledning  av den
konkurrenspolitiska       propositionen       (prop.
1999/2000:140,  bet. 2000/01:NU4). Utskottet anförde
att regeringens arbete  -  som utskottet ställde sig
bakom  -  styrs  av  en  klar vilja  att  uppnå  och
upprätthålla konkurrensneutralitet  mellan offentlig
och privat verksamhet. I en reservation  (m,  kd,  c
fp)  krävdes  kraftfulla  åtgärder  från regeringens
sida  för att driva på avregleringsarbetet  i  syfte
att skapa  utrymme  för privata initiativ i kommuner
och landsting.


Verket för näringslivsutveckling  skall enligt sin
instruktion inom sitt verksamhetsområde bl.a. främja
jämställdhet. Enligt regleringsbrevet  för  år  2001
har  NUTEK, som tidigare nämnts, fått i uppdrag att,
tillsammans  med ALMI, göra en samlad redovisning av
erfarenheter och  möjligheter  för särskilda grupper
av   småföretagare   att  utnyttja  de   finansiella
lånesystem som finns för  närvarande.  Speciellt bör
belysas    kvinnors,   ungdomars   och   invandrares
möjligheter   att   få  lån  till  företagande  inom
särskilt tjänstesektorn.  Den  samlade redovisningen
bör  belysa  de  olika lånesystemens  betydelse  för
gruppernas möjligheter att starta och driva företag,
liksom erfarenheter och resultat av olika låneformer
som utnyttjas av dessa  grupper. Redovisningen skall
också omfatta en analys av  huruvida  attityder  och
hantering   i   samband   med   låneansökan  innebär
särskilda svårigheter för någon eller  några  av  de
berörda  grupperna.  Om  den  samlade  redovisningen
skulle  visa  att  problem  existerar, skall  verket
lämna  förslag  till  åtgärder  för   en  förbättrad
långivning och insatser för att förbättra  attityden
i    lånehanteringen   för   berörda   grupper.   En
slutrapport  skall  lämnas  till  regeringen  den 30
september 2001.


Under  rubriken Regionalpolitik i regleringsbrevet
sägs att Verket  för  näringslivsutveckling  övertar
det uppdrag som Närings- och teknikutvecklingsverket
fick i regleringsbrevet för år 2000 vilket bl.a. var
att  projektet  Nationellt resurscentrum för kvinnor
skall bli en del  av  NUTEK:s  ordinarie verksamhet.
Det    råd/referensgrupp   som   är   knutet    till
verksamheten  skall bibehållas. Verket skall förutom
uppdraget särskilt  följa  upp  den  verksamhet  som
bedrivs  vid  regionala och lokala resurscentrum för
kvinnor. Det gäller  bl.a.  anslagna medel och andra
resurser     för     basverksamheten      respektive
projektverksamheten, uppdelade på finansiärer, t.ex.
länsstyrelser,     regionala     självstyrelseorgan,
kommuner,      landsting      och     Verket     för
näringslivsutveckling. En redovisning av de resurser
som  därmed  ställts  till  centrumens   förfogande,
uppdelade  på  beslutsfattare  och  län, för vardera
åren      1997-2000     skall     redovisas     till
Näringsdepartementet   senast  den  30  april  2001.
Verket  skall  även  redovisa   hur  den  förväntade
finansieringen     av     verksamheten    (inklusive
basfinansieringen)   vid   regionala    och   lokala
resurscentrum  för  kvinnor  beräknas  för år  2001.
Verket   skall   samtidigt  redovisa  insatser   och
resultat av denna  inte-grering. Verket skall vidare
även i årsredovisningen  för  år  2001 redovisa dels
insatser och resultat av denna integrering,  dels de
resurser  som ställts till centrumens förfogande  år
2001  fördelade   på   typer  av  projekt,  län  och
beslutsfattare.


Under anslagsposten (2)  Information,  rådgivning,
mötesplatser     och    nätverk    under    anslaget
Näringslivsutveckling (38:2) sägs i regleringsbrevet
att NUTEK:s verksamhet  på  området  skall innefatta
stöd   till  kvinnliga  affärsrådgivare  och   annan
rådgivningsverksamhet,          spridning         av
forskningsinsatser och annan kunskap  kring kvinnors
företagande samt internationellt arbete.


I   regleringsbrevet  för  år  2001  för  anslaget
Allmänna  regionalpolitiska  åtgärder  (33:1)  under
utgiftsområde  19  Regional utjämning och utveckling
anges under anslagspost 22:1 att NUTEK skall avsätta
lägst 26 miljoner kronor för bidrag till projekt vid
regionala och lokala  resurscentrum  för  kvinnor  i
främst     nationella     stödområden    och    EG:s
strukturfondsområden.   Bidrag    skall   ges   till
tillväxtorienterade   projekt   med  inriktning   på
näringslivsutveckling   och   sysselsättning    samt
projekt  med  syfte  att  utveckla  och implementera
kunskap om kvinnors företagande. Medlen får användas
till    att    dels   starta   nya   projekt,   dels
vidareutveckla tidigare  projekt  för att tillvarata
erfarenheter, kontaktnät och kunskaper som vunnits i
dessa.


Kvinnors  företagande  har  varit ett  prioriterat
område inom ALMI. Finansiering,  t.ex.  företagarlån
för  kvinnor,  eller rådgivning i främst strategiska
frågor har kunnat erhållas från ALMI. Företagarlånet
för kvinnor infördes  i  augusti 1994. Lånet kan ges
till  både  kvinnor  som startar  företag  och  till
kvinnor som redan driver  företag.  Lånen  kan uppgå
till  högst 150 000 kr och lägst 25 000 kr och  avse
maximalt  50  %  av lånebehovet. De flesta regionala
ALMI-bolagen har en  särskild  person med ansvar för
kvinnors  företagande.  De  samarbetar   med   andra
instanser   som  arbetar  inom  samma  område  såsom
kommuner, länsstyrelser,  resurscentrum för kvinnor,
lokala        kooperativa        utvecklingscentrum,
nyföretagarcentrum m.fl. ALMI genomför  också  sedan
flera år riktade insatser och specifika projekt  för
att   stödja,   utveckla   och  synliggöra  kvinnors
företagande.  Sedan  några  år  finns  dessutom  ett
kompetens-centrum för kvinnors företagande, placerat
hos ALMI:s regionala bolag i Södermanland.


I den ekonomiska vårpropositionen 1997 avsattes 10
miljoner kronor per år under en treårsperiod för att
främja  kvinnors  företagande (prop.  1996/97:  150,
bet. FiU20). Under  åren  1998,  1999  och  2000 har
medlen  fördelats på ALMI med 4 miljoner kronor,  på
NUTEK med  4  miljoner  kronor  och  på forskning om
kvinnors företagande med 2 miljoner kronor. ALMI har
i    huvudsak   bedrivit   egna   projekt   avseende
information  och  rådgivning  riktade  mot kvinnliga
företagare  samt  utvärdering  och  uppföljning   av
kvinnolån.  NUTEK  har  använt  sina medel dels till
affärsrådgivare  för  kvinnor, dels  till  särskilda
projektmedel.    Vid    Stiftelsen     Forum     för
Småföretagsforskning     drivs     ett     fyraårigt
forskningsprogram om kvinnors företagande, som stöds
av regeringen.


I   det   tidigare   nämnda  slutbetänkandet  från
Mångfaldsgruppen  (Ds 2000:  69)  lämnas  ett  antal
förslag till åtgärder  för  att  främja mångfalden i
arbetslivet.  Bland  förslagen  ingår  att  det  nya
Verket  för  näringslivsutveckling   bör  prioritera
mångfalden  bland  nya  företagare och därvid  bl.a.
prioritera kvinnor, personer  med  utländsk bakgrund
och     äldre     vid    sina    rådgivnings-    och
informationsinsatser.


Företrädare   för   NRC,   Svenska   Riksförbundet
Nationellt resurscentrum för kvinnor, har informerat
utskottet om sina synpunkter  på  hur  det fortsatta
arbetet    med    att   skapa   lika   villkor   och
förutsättningar för  kvinnor och män i Sverige skall
bedrivas.




Utskottets ställningstagande




Utskottet   anser  att  en   viktig   uppgift   inom
näringspolitiken  är  att  särskilt  stödja kvinnors
företagande.  Det finns en stor utvecklingspotential
bland kvinnliga företagare. Enligt utskottets mening
är det angeläget  att  fler kvinnor blir företagare.
Att  identifiera  vilka  omständigheter   som  utgör
hinder  för  kvinnor  att  starta  företag och vidta
åtgärder för att eliminera dessa är,  vill utskottet
betona,  en angelägen uppgift inom näringspolitiken.
Generellt   gäller   att  s.k.  mainstreaming,  dvs.
beaktande    av   jämställdhetsaspekter    i    alla
sammanhang,   bör    prägla    de   näringspolitiska
insatserna för att främja tillkomst  av  nya företag
och tillväxt av befintliga företag.


Som  framgått  av  den  nyss lämnade redovisningen
bedrivs en rad aktiviteter  för  att  på  olika sätt
underlätta  och  främja  kvinnors  företagande.  Det
pågår vidare arbete på området inom  ramen för olika
uppdrag som NUTEK erhållit i regleringsbrevet för år
2001.  NUTEK  skall sålunda, tillsammans  med  ALMI,
belysa och analysera olika gruppers - bl.a. kvinnors
- möjligheter att  få  lån  till företagande. Om det
bedöms  erforderligt  skall  förslag  till  åtgärder
lämnas. Uppdraget skall redovisas hösten 2001. NUTEK
har också i uppdrag att integrera den verksamhet som
tidigare bedrevs inom projektet  Nationellt  resurs-
centrum  för  kvinnor i verkets ordinarie verksamhet
och att följa upp  den  verksamhet  som  bedrivs vid
regionala  och lokala resurscentrum för kvinnor  och
finansieringen av dessa centrum. Detta uppdrag skall
redovisas under våren 2001.


Beträffande  de  ökade  möjligheter  för  kvinnors
företagande som en uppbrytning av offentliga monopol
ibland  sägs  kunna medföra vill utskottet framhålla
det positiva i  att  det  bildas personalkooperativa
företag. Samtidigt vill utskottet  peka  på  att det
förekommer att personalkooperativa företag, t.ex. på
äldreomsorgsområdet,  "köps  upp"  av stora, privata
företag. Att ett offentligt monopol  ersätts  av ett
privat  anser  utskottet  inte är positivt, vare sig
för näringslivet i stort eller för möjligheterna för
kvinnor  att driva företag.  Utvecklingen  på  detta
område bör  noga följas av regering och riksdag. När
det gäller konkurrens  mellan  offentlig  och privat
verksamhet,   som  berörs  i  några  motioner,  vill
utskottet  framhålla   att   det   är   viktigt  att
konkurrensneutralitet  kan  uppnås och upprätthållas
mellan dessa båda sektorer.


Med  det  anförda  avstyrker  utskottet   de   här
aktuella motionerna i berörda delar.




Kooperativa frågor och social
ekonomi




Utskottets förslag i korthet


Riksdagen  bör avslå motionsyrkanden om ökade
insatser beträffande  kooperativa företag och
social ekonomi med hänvisning  till  vidtagna
åtgärder    och   pågående   arbete.   Jämför
reservationerna 8 (m, kd, fp) och 9 (c).


Motionerna




Det behövs ytterligare  utredning av hur den sociala
ekonomin kan användas för  att lösa olika ekonomiska
och  samhälleliga  problem,  anförs   det  i  motion
2000/01:N348 (s). Motionärerna anser att  regeringen
inom  ramen  för  sitt  arbete  med  social  ekonomi
allsidigt  bör  diskutera  de  möjligheter  som  den
sociala  ekonomin kan erbjuda. Den sociala ekonomins
instrument  kräver  tre  grupper av förutsättningar,
säger motionärerna. Den första  gäller det politiska
systemet,  som i attityd och handling  måste  ställa
sig    positivt,     t.ex.    genom    lagstiftning,
institutionell infrastruktur  och utbildningssystem.
Det finns stora brister i fråga  om  officiella data
och  statistik  över  den sociala ekonomin,  påpekar
motionärerna.  Den  andra   förutsättningen   gäller
behovet av ett väl utvecklat rådgivningssystem.  Den
tredje    förutsättningen   gäller   tillgång   till
finansiella  instrument.  Särskilda, för den sociala
ekonomin  anpassade, finansiella  instrument  saknas
helt,           och          de           befintliga
kapitalförsörjningsinstituten    beaktar   inte   de
speciella  krav som ställs av den sociala  ekonomins
organisationer, anför motionärerna.


I Sverige  saknas  -  till  skillnad  från i många
andra  länder - särskilda finansieringsinstrument  i
form av  institut  o.dyl.  för  kooperativa företag,
sägs  det  i  motion 2000/01:N373 (s).  En  grundlig
utredning     av     möjligheterna      till     nya
finansieringslösningar för kooperativa och  liknande
företagsformer  bör företas, anför motionärerna.  De
anser att framför  allt  möjligheten att använda det
pensionskapital som kommer att finnas i det framtida
premiereservsystemet bör undersökas.


Uppdraget för det nationella institutet för social
ekonomi (SISE) bör tydliggöras  och  institutet  bör
ges  förutsättningar  till en långsiktig utveckling,
anförs  det  i  motion  2000/01:N377  (s).  År  1993
beviljade  den  dåvarande  regeringen   anslag   för
bildande av institutet, som är ett nätverk bestående
av   statliga   och   regionala   myndigheter,   med
Mitthögskolan     som    samlande    kraft,    säger
motionärerna. Institutet har arbetat med information
och  forskning  kring  frågor  rörande  den  sociala
ekonomin i Sverige  och  deltagit  i  olika  projekt
tillsammans  med  medlemsländer  i  EU. Motionärerna
påpekar  att  Arbetslivsinstitutet är den  myndighet
som har störst  kunskap  om  och intresse för social
ekonomi och att tyngdpunkten i  SISE:s verksamhet är
förlagd där för närvarande.


Arbetet  med  avregleringar  som ger  utrymme  och
skapar förutsättningar för den sociala  ekonomin att
växa  bör  intensifieras,  anförs  det i partimotion
2000/01:N267  (c).  Verksamheter  inom  den  sociala
ekonomin tillhör någon av följande  fyra kategorier:
kooperativa   företag;   föreningar   med  ekonomisk
verksamhet;   stiftelser   med  allmännyttiga   mål;
ömsesidiga   försäkringskassor,   och   verksamheten
kännetecknas    av    följande    fyra    kriterier:
medlemsnytta/samhällsmål;  demokrati;  människan går
före    målet;    solidaritet    som   kitt,   säger
motionärerna. Kunskapen om den sociala  ekonomin  är
dålig inom den offentliga förvaltningen, vilket ofta
leder  till  att  företagare  inom  området möts med
skepsis, hävdar motionärerna. Vidare sägs det finnas
en  mängd  regleringar som förhindrar denna  typ  av
företagande att utvecklas. Motionärerna menar därför
att det är önskvärt  att  en  bredare kunskap om den
sociala ekonomin förs ut till offentlig förvaltning.


Staten,  landstingen,  regionerna  och  kommunerna
måste  utveckla  strategier   för   att  stärka  och
utveckla den sociala ekonomin, anförs  det  i motion
2000/01:   N380   (c).   I  slutrapporten  från  den
interdepartementala arbetsgruppen för social ekonomi
finns förslag till åtgärder som utan tidsutdräkt kan
bli  föremål  för beslut av  riksdag  och  regering,
säger  motionärerna.   Det  gäller  t.ex.  följande:
möjlighet  till  stöd  ur  EU:s  strukturfonder  för
förprojektering/tekniskt bistånd och hur bidrag till
små projekt administrativt organiseras;  former  och
innehåll för regeringens dialog med folkrörelser och
den   sociala  ekonomin;  rätten  till  a-kassa  för
arbetslösa  som är styrelseledamot och/eller tecknar
firma i en ekonomisk  förening.  Inom  dessa områden
bör   regeringen   skyndsamt   fatta   beslut  eller
framlägga   förslag   till   riksdagsbeslut,   anför
motionärerna.


I    partimotion    2000/01:N388    (mp)    begärs
tillkännagivanden    om    företagsrådgivning    för
kooperativ,  förnyelse av den offentliga sektorn och
företagsformer  inom den sociala ekonomin och om den
sociala ekonomins  betydelse.  I  motionen föreslås,
som tidigare nämnts, att det skall  skapas regionala
företagsutvecklingscentrum      anpassade       till
regionernas   behov   och   förhållanden   och   att
länsorganen skall ges möjligheter att organisera sin
egen  företagsrådgivning.  Det skall t.ex. finnas en
fristående   organisation   för    information   och
rådgivning för kooperativt företagande, förnyelse av
den offentliga sektorn och företagsformer  inom  den
sociala ekonomin, sägs det. Människors engagemang  i
otraditionella  och ideella verksamheter kan vara en
god investering och  ibland  en inkörsport till eget
företagande, anför motionärerna.  De hänvisar vidare
till   den  tidigare  nämnda  rapporten   från   den
interdepartementala    arbetsgruppen,    i    vilken
konstateras    att    den   sociala   ekonomin   har
förutsättningar att bidra  med nya arbetstillfällen,
speciellt    för   grupper   som   är    svaga    på
arbetsmarknaden.  Den sociala ekonomin kan också öka
samhällets service,  t.ex.  genom nya lösningar inom
vård och omsorg, säger motionärerna.  De  anser  att
satsningar  på  den sociala ekonomin kan få avsevärd
betydelse för den ekonomiska tillväxten, särskilt på
landsbygden.




Vissa kompletterande uppgifter




Riksdagen avslog  våren  2000  motioner likartade de
här   aktuella   (bet.  1999/2000:NU13).   Utskottet
anförde att de kooperativa företagen intar en viktig
roll  inom  småföretagsamheten  och  hänvisade  till
vidtagna  åtgärder   och  pågående  utrednings-  och
beredningsarbete. En reservation  (m,  kd, fp) avsåg
motiveringen  för  avstyrkande,  och i en annan  (c)
krävdes   åtgärder   för   att  ge  det  kooperativa
företagandet bättre möjligheter att utvecklas.


NUTEK skall enligt sin instruktion lämna stöd till
lokala kooperativa utvecklingscentrum  (LKU). Enligt
regleringsbrevet för år 2001 för verket  skall  från
anslagsposten     (2)    Information,    rådgivning,
mötesplatser    och    nätverk     under    anslaget
Näringslivsutveckling  (38:2) täckas  kostnader  för
bidrag   till  LKU  för  lämnande   av   kostnadsfri
rådgivning   och   information  enligt  förordningen
(1998:1633)   om   statsbidrag    till    kooperativ
utveckling med ett belopp om 18 miljoner kronor.


Under   hösten  1999  och  första  kvartalet  2000
genomfördes    en    informationssatsning   om   den
kooperativa    företagsformen    -    Starta    eget
tillsammans.  Enligt  regleringsbrevet  skall  NUTEK
senast den 31 maj  2001  lämna en slutrapport med en
utvärdering av denna satsning. I uppdraget ingår att
redovisa   bidragens  användning   och   satsningens
måluppfyllelse  och  att  lämna rekommendationer för
fortsatt informationsarbete. I uppdraget ingår också
att redovisa förändringar i  kunskap  och  attityder
till  kooperativt  företagande  i  förhållande  till
resultaten    i   Företagskooperativa   utredningens
betänkande Attityder  och  lagstiftning  i samverkan
(SOU 1996:31) och i möjligaste mån analysera  Starta
eget        tillsammans-satsningens       eventuella
attitydförändringar.


Enligt regleringsbrevet  skall  NUTEK vidare under
våren  2001  redovisa  en  utvärdering  av  samtliga
insatser  inom  kompetensutvecklingsprogrammet   för
rådgivare vid LKU.


Regeringen  tillsatte  hösten  1997 en arbetsgrupp
med uppgift att kartlägga villkoren  för den sociala
ekonomin samt belysa den sociala ekonomins betydelse
i  samhället. Med social ekonomi avses  enligt  EU:s
terminologi  verksamhet  som  tjänar medlemmarna och
kollektivet före vinstintressen  samt  att människan
och  arbetet  skall  ha  förtur framför kapital  när
verksamhetens  resurser  fördelas.   Kärnan   i  den
sociala  ekonomin  består  av  kooperativa  företag,
ömsesidiga försäkringskassor, ideella föreningar som
också  bedriver ekonomisk verksamhet och stiftelser.
Arbetsgruppen lade sommaren 1998 fram en delrapport,
Social ekonomi  i  EU-landet Sverige - tradition och
förnyelse   i  samma  begrepp   (Ds   1998:48).   En
slutrapport från  arbetsgruppen, Social ekonomi - en
tredje sektor för välfärd,  demokrati och tillväxt?,
avlämnades  i  januari  2000. I  rapporten  beskrivs
begreppet social ekonomi på följande sätt:


Med    social    ekonomi    avses    organiserade
verksamheter   som   primärt   har   samhälleliga
ändamål, bygger på demokratiska  värderingar  och
är organisatoriskt fristående från den offentliga
sektorn.    Dessa    sociala    och    ekonomiska
verksamheter  bedrivs huvudsakligen i föreningar,
kooperativ,     stiftelser      och      liknande
sammanslutningar.  Verksamheter  inom den sociala
ekonomin  har allmännytta och medlemsnytta,  inte
vinstintresse, som främsta drivkraft.




Rapporten innehåller dels en belysning av betydelsen
för det svenska  samhället av verksamhet som bedrivs
i föreningar, kooperativ,  allmännyttiga  stiftelser
och  liknande sammanslutningar, dels en kartläggning
av  villkoren   för  verksamheterna.  Utifrån  denna
kartläggning formuleras  ett  antal  områden där det
behövs  vidare utredning och dialog samt  ett  antal
frågeställningar som bedöms ha stor betydelse för de
berörda           verksamheternas           framtida
utvecklingsmöjligheter.


Social ekonomi berörs i budgetpropositionen för år
2001   under  utgiftsområde   17   Kultur,   medier,
trossamfund  och  fritid.  Målet  för politikområdet
Folkrörelsepolitiken är att människor skall ha bästa
möjliga förutsättningar att bilda och  delta i olika
typer av folkrörelser och föreningar. Social ekonomi
utvecklas i hög grad i glesbygden och på landsbygden
med stor betydelse för byars och bygders  överlevnad
och utveckling, sägs det. En förutsättning  för  att
såväl den sociala ekonomin som den lokala demokratin
skall kunna utvecklas och stärkas är att det erbjuds
goda  möjligheter för människor att sluta sig samman
och  mötas   i  lokala  föreningar  och  grupper.  I
propositionen  sägs  också  att  regeringen genom en
aktiv folkrörelsepolitik vill bidra  till att stärka
den  sociala  ekonomin  i  samhället  och  till  att
utveckla,  fördjupa  och bredda demokratin. Ansvaret
för frågor om social ekonomi  har  nu  flyttats över
från  Kulturdepartementet till Näringsdepartementet,
där Ulrica  Messing är ansvarigt statsråd. Samtidigt
har  ansvaret  för  folkrörelsepolitiken  lagts  hos
statsrådet Britta Lejon, Justitiedepartementet.


I en  motion  tas bristen på statistik rörande den
sociala ekonomin  upp. Inom Statistiska centralbyrån
(SCB) pågår för närvarande  ett  arbete kring detta.
Sommaren 1999 uppdrog regeringen åt  SCB att göra en
förstudie  kring  möjligheterna  att  bygga  upp  en
databas   kring   den  s.k.  tredje  sektorn/sociala
ekonomin  i  Sverige.   Till   förstudien  knöts  en
referensgrupp     med    statistikanvändare     inom
organisationer,  forskning   samt   departement  och
myndigheter. Under år 2000 har förstudien  omformats
och   utvidgats.   Sverige   deltar   nu  genom  SCB
tillsammans  med  Storbritannien  och  Italien   som
europeiska   "pilotländer"   i  ett  internationellt
statistikprojekt.   FN:s   statistikdivision,   John
Hopkins-universitetet i Baltimore  och London School
of Economics samarbetar i projektet  om  att  -  med
anknytning till det nya nationalräkenskapssystemet -
utveckla  statistik  över "nonprofit-sektorn". Detta
har i Sverige utvidgats  till  att  gälla den tredje
sektorn  och den sociala ekonomin. SCB:s  deltagande
finansieras  förutom  av  regeringen  också  av  fem
berörda  statliga  myndigheter.  SCB  genomför också
under   åren  2000  och  2001,  på  beställning   av
regeringen,    en    kartläggning   av   svenskarnas
engagemang  i  ideella  och  ekonomiska  föreningar.
Undersökningen   rör  bl.a.   medlemskap,   typ   av
aktiviteter, förtroendeuppdrag,  ideellt arbete samt
bildande av nya föreningar och kooperativ.


Inom  ramen  för  det  nya svenska programmet  för
europeiska socialfondens mål  3  finns  ett särskilt
insatsområde   för   social   ekonomi.   Enligt  ett
regeringsbeslut i december 2000 kan aktörer inom den
sociala ekonomin beviljas förskott på projektmedel.


I  den  forskningspolitiska  propositionen  hösten
2000   aviserade  regeringen  en  kartläggning   och
utvärdering  av  folkrörelseforskningen  och  stödet
till denna (prop. 2000/01:3, s. 234). Häri inbegrips
forskning  om  verksamhet  som  kan  räknas till den
sociala ekonomin. Den kan bl.a. ge underlag  till en
prövning  av  institutet  för  social  ekonomi,  som
efterlyses i en motion.


Regeringen  avser  att under våren 2001 inrätta en
interdepartemental tjänstemannagrupp  för  frågor om
föreningar,       kooperation      och      liknande
verksamhetsformer  samt  om  frågor  under  rubriken
social    ekonomi.   Gruppen    skall    bestå    av
representanter   för   berörda  enheter  inom  olika
departement.  Den skall bl.a.  vara  ett  forum  för
samråd i aktuella  frågor,  ge  underlag till en mer
samlad  politik  och  till  regeringens  dialog  med
organisationer  inom  sektorn,  själv  samverka  med
sådana  organisationer  samt  organisera  och  följa
vissa gemensamma insatser inom området. Frågor kring
statistik, forskning och  relationerna  till EU inom
området skall ingå i gruppens uppgifter.


Regeringen förbereder för närvarande - i samarbete
med svenska och europeiska organisationer  inom  den
sociala ekonomin - den sjunde europeiska konferensen
om  social ekonomi som skall äga rum i Gävle den 7-9
juni  2001. En nationalkommitté med uppgift att vara
samordnande  organ  för  arbetet  har  inrättats.  I
kommittén   ingår   statsrådet  Ulrica  Messing  som
ordförande  och  ett  tjugotal   representanter  för
kooperativa och ideella organisationer.  Konferensen
föregås av omfattande lokala aktiviteter runt  om  i
landet  och  ett  femtontal  förkonferenser på olika
teman. Nationalkommittén kommer  i  sin  slutrapport
till  regeringen i september 2001 att dra slutsatser
och erfarenheter  från  konferensen samt föreslå hur
dessa  skall  följas upp på  nationell  nivå.  Under
hösten  2001  planeras  någon  form  av  samrådsmöte
mellan regeringen  och  folkrörelseorganisationer  i
vid  mening, dvs. den sociala ekonomins aktörer, att
äga rum.


Inom  Justitiedepartementet övervägs en översyn av
de ideella föreningarnas rättsliga situation.


Riksdagen  beslöt  våren  2000  om registrering av
medlemsfrämjande  föreningar  (prop.   1999/2000:88,
bet.  1999/2000:LU24).  Medlemsfrämjande  föreningar
driver   inte  själva  affärsverksamhet,  men  deras
medlemmar  kan  leverera  till, eller handla hos, en
annan  ekonomisk förening som  den  medlemsfrämjande
föreningen  själv  är  medlem  i.  Riksdagens beslut
innebär bl.a. att en medlemsfrämjande  förening  kan
registreras  som  ekonomisk  förening,  vilket  inte
tidigare  var  möjligt.  Möjligheten  att registrera
medlemsfrämjande   föreningar  ansågs  främja   både
medlemsnyttan och en ökad konkurrens på marknaden.




Utskottets ställningstagande




Kooperativa företag intar, enligt utskottets mening,
en viktig roll inom  småföretagsamheten. NUTEK skall
under innevarande budgetår,  som  nämnts, avsätta 18
miljoner   kronor   för   bidrag   till  de   lokala
kooperativa utvecklingscentrumen - LKU.


Utskottet ser mycket positivt på sådan  verksamhet
som  bedrivs  inom ramen för det som benämns  social
ekonomi. Dessa  verksamheter,  som  har  allmännytta
eller  samhällsnytta  och  inte  vinstintresse   som
främsta   drivkraft,   kan  mobilisera  medborgarnas
engagemang  och  arbetsinsatser  i  sådant  som  har
direkt koppling till människors vardag. Verksamheter
inom den sociala ekonomin  kan  både  ha  en positiv
effekt på den ekonomiska utvecklingen - särskilt  på
landsbygden  -  och  innebära nya lösningar på vård-
och omsorgsområdet. Social  ekonomi bygger på en typ
av underifrånperspektiv som utskottet  anser  i ökad
utsträckning       bör       känneteckna       olika
samhällsaktiviteter.


Som  redovisats  pågår  en  rad  olika aktiviteter
rörande   social   ekonomi  inom  Regeringskansliet,
myndigheter  och  EU-arbetet.   Sålunda   avses   en
interdepartemental   tjänstemannagrupp   inrättas  i
Regeringskansliet  för  frågor  om  kooperation  och
social  ekonomi.  Den  skall fungera som  forum  för
samråd i aktuella frågor,  ge  underlag  till en mer
samlad  politik  och  till  regeringens  dialog  med
organisationer  inom  sektorn,  själv  samverka  med
sådana  organisationer  samt  organisera  och  följa
vissa gemensamma insatser inom området. Frågor kring
statistik, forskning och relationerna till  EU  inom
området  skall  ingå  i  gruppens uppgifter. När det
gäller statistik på området  pågår,  som nämnts, ett
arbete  inom  SCB, och forskning om verksamhet  inom
den    sociala    ekonomin    aviserades    i    den
forskningspolitiska  propositionen.  Utskottet anser
att det är viktigt att öka kunskapen om  den sociala
ekonomin.


Senare   under  våren  2001  skall,  som  tidigare
påpekats,  den   sjunde  europeiska  konferensen  om
social ekonomi äga  rum i Gävle. Konferensen föregås
av olika aktiviteter  både  i Sverige och i Bryssel.
Den  nationalkommitté, under ledning  av  statsrådet
Ulrica   Messing,   som  har  bildats  kommer  i  en
slutrapport  hösten  2001  att  dra  slutsatser  och
redovisa erfarenheter  från konferensen samt föreslå
hur dessa skall följas upp på nationell nivå.


Utskottet utgår också  från  att  frågor om social
ekonomi    kommer    att    aktualiseras    i    den
regionalpolitiska  proposition  som  regeringen  har
aviserat till hösten 2001.


När  det gäller frågor rörande finansieringsformer
och konkurrensneutralitet  för  kooperativa företag,
som  tas  upp  i  några  motioner,  vill   utskottet
understryka  vikten av att personer som vill  starta
kooperativa företag  får  likvärdigt  stöd som andra
företag  från  olika  näringspolitiska aktörer.  Den
särbehandling  av  kooperativa   företag   som   kan
förekomma  beror  ofta  på okunskap. Därför är olika
informationssatsningar,  såsom   t.ex.  den  nyligen
genomförda   satsningen  Starta  eget   tillsammans,
angelägna.


Mot bakgrund  av  de åtgärder som vidtagits och de
aktiviteter   som  pågår   beträffande   kooperativa
företag och social  ekonomi  kan  utskottet  inte se
något  behov  av ett riksdagsuttalande i frågan.  De
här aktuella motionerna  avstyrks  därmed  i berörda
delar.




Turism




Utskottets förslag i korthet


Riksdagen   bör   avslå   motionsyrkanden  om
turistnäringen med hänvisning  till  vidtagna
åtgärder   och  pågående  arbete  inom  bl.a.
Framtidsgruppen.  Jämför  reservation  10 (m,
kd, c, fp).


Motionerna




Staten bör initiera en studie i marin turism för att
undersöka hur marknadsföringen av denna  skall  ske,
anförs det i motion 2000/01:N232 (s). Sverige är  en
halvö   med   en   mycket   lång   kuststräcka,  och
vattensport  och  andra  aktiviteter med  anknytning
till hav och sjöar har alltid  varit  populära bland
både   svenskar   och   utländska   turister,  säger
motionärerna. De anser dock att denna  tillgång inte
används tillräckligt i den marknadsföring  som  görs
av Sverige i utlandet.


Regeringen  bör  ta  initiativ till samtal i syfte
att     medverka     till     att     hotell     och
konferensanläggningar  görs  fria  från  pornografi,
anförs  det i motion 2000/01: N356 (s). Motionärerna
anser  det   angeläget  att  regering,  riksdag  och
myndigheter har  möjlighet  att hålla konferenser på
hotell som är fria från pornografi.  Företrädare för
näringslivet  har  framfört  att det inte  ligger  i
deras eller deras anställdas intresse  att det finns
pornografi  på  de hotell- och konferensanläggningar
de  använder,  medan   hotell-  och  konferensägarna
hänvisar till kundernas önskemål, säger motionärerna
och menar att det också  är  angeläget  för personal
vid dessa anläggningar att deras arbetsplatser  görs
fria    från    pornografi.    Regeringen    bör   i
upphandlingsregler och policydokument ha krav på att
de  hotell  och  anläggningar  som utnyttjas är fria
från pornografi, anser motionärerna.


En strategi för att bättre samordna resurserna för
att öka turismen i Sverige är nödvändig,  anförs det
i   motion   2000/01:N358   (s).  Sverige  har  goda
förutsättningar att bli ett attraktivt  turistland -
fin  miljö,  naturområden  med stora skönhetsvärden,
attraktiva storstäder, kultur,  musik,  m.m.,  säger
motionärerna,    men    konstaterar    att   Sverige
fortfarande är ett litet turistland i jämförelse med
Europa i övrigt. Turismens andel av BNP är i Sverige
ca 3 %, jämfört med ett genomsnitt för Europa  på ca
6  %,  och  underskottet  i det svenska turistnettot
uppgår för närvarande till  28  miljarder kronor. En
satsning  på  att göra Sverige till  ett  attraktivt
turistland skulle  skapa många nya arbetstillfällen,
bl.a.   för   invandrare    och    ungdomar,   anför
motionärerna.


Staten    har    ett    övergripande    mål    för
marknadsföringen  av  Sverige  utomlands och måste -
genom omfördelning inom den aktuella  utgiftsramen -
öka  satsningarna  på  denna,  anförs  det i  motion
2000/01:Sk732  (m).  Turismen är viktig för  landets
alla delar, men särskilt för glesbygden, där en stor
del av sysselsättningsproblemen  skulle  kunna lösas
om regeringen utformade en ny politik för branschen,
säger  motionärerna.  De anser att höga skatter  och
avgifter,       krångliga       system,        olika
mervärdesskattesatser   och   stelbenta   regler  på
arbetsmarknaden   är   några   hinder  som  gör  att
turistbranschen inte växer.


Det  behövs  åtgärder  av  olika  slag   för   att
turistbranschen  skall  kunna  växa,  anförs  det  i
motion   2000/01:N202   (m).   Motionären   förordar
följande  åtgärder:  sänkning  av arbetsgivaragifter
och    sociala    kostnader   för   turistföretagen;
klassificering    av    fastigheter     och    andra
investeringar      inom      turistbranschen     som
produktionsfaktor; ersättning  av investeringsbidrag
och   sysselsättningsstöd   med   en   sänkning   av
arbetsgivaravgiften för turistbranschen;  reducering
av   mervärdesskatten   på   restaurangtjänster  och
skidliftar;  åtgärder  mot  den osunda  konkurrensen
från "svart delar" inom turistbranschen; tilldelning
till kommunerna av de skatteintäkter som genereras i
respektive kommun; införande  av  samma  villkor för
turistbranschen  rörande  elskatt  som  gäller   för
industrin;  en  generell  höjning av vinstnivån inom
turistbranschen.


I  motion 2000/01:N211 (m)  begärs  att  riksdagen
skall  besluta  att  avskaffa  lagen  (1966:742)  om
hotell-  och  pensionatsrörelse.  Yrkandet motiveras
med följande två ord: Myndigförklara medborgarna.


Villkoren för turismen i Sverige måste förbättras,
anförs  det  i  motion 2000/01:N259 (m).  Motionären
framlägger följande  förslag till åtgärder: sänkning
av skatten på arbete,  eftersom  turistindustrin  är
personalintensiv;    anpassning   av   reglerna   på
arbetsmarknaden till turismens karaktär; sänkning av
mervärdesskatten  på transport-  och  hotelltjänster
till  åtminstone  europeisk   nivå;   avveckling  av
kommunala  engagemang på turismens område,  eftersom
konkurrensen  inte  sker på lika villkor; anpassning
av  regler  och  förordningar  till  turistnäringens
verksamhet med hänvisning  till  att  turismen är en
servicenäring; minskning av byråkratiskt krångel när
olika tillstånd skall sökas av turistföretag.


Regeringen  bör  i den planerade regionalpolitiska
propositionen uppvärdera  turismen  som  näringsgren
till     samma    nivå    som    de    traditionella
näringsgrenarna,  anförs  det  i motion 2000/01:N336
(v).  Insatser  vad gäller samordnad  marknadsföring
bör  då komma till  stånd,  anser  motionärerna.  De
menar  att  svensk  turism  går att utveckla till en
tillväxtbransch. För närvarande  investerar  Sverige
bara  en  fjärdedel av vad de nordiska grannländerna
gör per capita på att marknadsföra landet utomlands,
säger motionärerna och framhåller att Sverige mellan
åren 1989 och 1999 hade en tillväxt på turistområdet
med 1,9 %,  medan Norge hade 4,4 % och Island 5,1 %.
Dessutom har den inhemska turismen minskat kraftigt,
varvid 60 miljoner  övernattningar försvunnit mellan
åren  1989  och 1999, motsvarande  en  tredjedel  av
hemmamarknaden, säger motionärerna.


I     motion    2000/01:N243     (kd)     föreslås
tillkännagivanden   i  följande  sex  avseenden:  om
turismen som en nationell  angelägenhet;  om statens
uppgift    som   marknadsförare   av   Sverige;   om
tillväxtpotentialen   inom   evenemangsturismen  och
konferensturismen;       om      den      småskaliga
landsbygdsturismens       och       fjäll-       och
skärgårdsturismens betydelse; om behovet  av minskad
byråkrati, myndighetskontroll och regelförenklingar;
om    turistnäringens   behov   av   tillgång   till
riskkapital.


Sverige  har  goda  förutsättningar för en växande
turistnäring, men det krävs  förändringar inom många
politikområden,         bl.a.        näringspolitik,
regionalpolitik, infrastruktur,  utbildning, skatter
och  forskning,  säger motionärerna.  De  anser  att
turism  inte bör ligga  inom  EU:s  kompetensområde,
utan politik  på  området  bör i allt väsentligt ske
nationellt,  regionalt och lokalt.  Eftersom  turism
kan ha en negativ  inverkan på miljön, bör det dock,
enligt  motionärerna,  finnas  en  EU-strategi  inom
ramen för  miljöpolitiken  för  att  motverka sådana
miljöeffekter. Staten bör bära huvudansvaret för att
sälja  Sverige  som  turistland, medan näringen  har
ansvaret   för  att  sälja   turistprodukterna   och
resorna,   säger    motionärerna.   De   anser   att
ambassader, turistråd  och exportråd i samarbete med
t.ex. handelskammare och  organisationer  bättre  än
för närvarande bör kunna sprida budskapet om Sverige
som turist- och konferensland.


Evenemangssatsningarna   har   haft   en   kraftig
tillväxt   under  den  senaste  tioårsperioden,  och
konferensturismen  är  den del av turistnäringen som
omsätter   mest   pengar   per    besökare,    säger
motionärerna.  De  menar  att  för att Sverige skall
kunna  hävda sig i den internationella  konkurrensen
om stora  kongresser,  måste  vissa  förutsättningar
finnas.   Det   gäller  -  förutom  en  harmoniserad
skattenivå på turism  - bl.a. infrastruktur, hotell,
restauranger och konferenslokaler. Turismen är en av
de viktigaste framtida  näringarna  för landsbygden,
anför  motionärerna vidare. De menar att  i  strävan
att   utveckla    turism    på   landsbygden   skall
målsättningen vara att skapa  förutsättningar för en
ekologiskt  uthållig  näring.  I  en  internationell
jämförelse  besitter  Sverige stora möjligheter  att
utveckla turistnäringen  inom  relativt  nya områden
samt   att   bredda   sig   inom   de  traditionella
turistområdena,  heter det vidare. Fjällturismen  är
sedan länge etablerad,  och  fisketurism  utgör  ett
relativt  nytt turistområde, där Sverige kan bli ett
ledande sportfiskeland, säger motionärerna. De anser
att med rätt marknadsföring och samordning kan många
turistområden    utvecklas    och   få   en   större
internationell genomslagskraft.


Turistnäringen  och  regeringen   bör   träffa  en
överenskommelse  om  övergripande,  mätbara mål  och
delmål för utveckling och sysselsättning inom svensk
industri, anför motionärerna vidare.  De anser också
att    utvecklingen   inom   turismen   måste   vara
långsiktigt   hållbar.   Turistnäringen   består  av
företag med mycket olika behov av riskkapital, t.ex.
stora    hotellanläggningar   med   skidliftar   och
fiskearrangörer,  konstaterar  motionärerna.  En god
service   är  ofta  den  största  tillgången  i  ett
turistföretag,  men  banker  och andra vågar inte ge
lån utan säkerhet i fasta tillgångar,  vilket enligt
motionärerna   måste   uppmärksammas  och  åtgärdas.
Krångliga och till synes  onödiga  regler  får  inte
stjälpa   företagandet  inom  turistnäringen,  säger
motionärerna  och  anser  att  det  finns  ett antal
regler  som  bör  förbättras  och förenklas. Det  är
orimligt  att  samma lagstiftning  gäller  för  alla
företag   oavsett   inriktning,   lokalisering   och
storlek, menar  motionärerna.  De  hävdar  också att
turistföretagen  ofta  måste  betala dubbla avgifter
för  myndighetskontroll - för t.ex.  kylanläggningar
krävs    att    ett   auktoriserat   företag   utför
besiktningen,  och   därefter  sker  en  ytterligare
kontroll av den ansvariga myndigheten. Myndigheterna
bör   generellt   sett   minimera    kontrollen   av
anläggningar som fungerat utan anmärkning  under  en
längre  tid  och i stället fokusera resurserna på de
anläggningar som har problem, anser motionärerna.


Ökade  marknadsföringsinsatser   behövs   för  att
stimulera turismen, anförs det i motion 2000/01:N279
(kd). Sakkunniga menar att en fördubbling av antalet
turister  i  Sverige - utan dyrbara investeringar  -
skulle kunna ge Sverige upp till 40 miljarder kronor
i exportintäkter,  säger  motionären.  Hon anser att
nationella,  konkreta mål behövs för turistpolitiken
och att de senaste  årens arbete, bl.a. de regionala
tillväxtavtalen,    har     visat    att    Sveriges
turiststrategi behöver utvecklas.


En parlamentarisk utredning  med uppdrag att skapa
en  nationell  strategi  för  upplevelseturism   bör
tillsättas,  begärs  det  i partimotion 2000/01:N267
(c).  Den svenska upplevelsenäringen  har  under  de
senaste  åren  vuxit kraftigt och har stor potential
att utvecklas ytterligare,  säger  motionärerna  och
anser  att  denna  utveckling  kan  påskyndas om den
förordade utredningen tillsätts.


I      motion     2000/01:N294     (fp)     begärs
riksdagsuttalanden  i  följande  sju  avseenden:  om
behovet    av    att    utvärdera   verksamheten   i
Turistdelegationen;  om  behovet   av   att  granska
verksamheten  i  Sveriges  Rese-  och  Turistråd  AB
(TuristRådet);   om   de  möjligheter  till  en   ny
strategisk inriktning av TuristRådets verksamhet som
Internetutvecklingen möjliggör;  om  behovet  av att
undersöka  om  effektivitetsvinster  kan uppnås dels
genom  en  sammanslagning av Turistdelegationen  och
TuristRådet,  dels  genom  att överföra TuristRådets
informationsverksamhet till Utrikesdepartementet; om
behovet av att bedöma om statens mål för turismen är
rimligt  i  förhållande  till  anslagna   medel;  om
behovet av att ersätta de strategiska riktlinjerna i
Turistdelegationens handlingsprogram med en generell
politik         avseende        arbetskraftsintensiv
tjänsteproduktion;         om        turistnäringens
konkurrensförhållanden  i  relation  till  offentlig
näringsverksamhet.


Det mål staten har formulerat för turistnäringen -
"Sverige  skall  ha  en  hög  attraktionskraft   som
turistland   och  en  långsiktigt  konkurrenskraftig
turistnäring"   -   ligger   i  stort  sett  utanför
turistpolitiken, säger motionärerna och finner denna
åtskillnad  mellan  mål  och  medel   olämplig.   De
statligt  finansierade organen på området har heller
inga möjligheter  att  nå  det angivna målet oavsett
anslagsnivå,   varför   det  bör   omprövas,   anför
motionärerna. De anser att  följande  formulering av
målet  skulle  vara  mer  realistisk: "Staten  skall
genom generella åtgärder förbättra förutsättningarna
för export av svenska turisttjänster",  men  påpekar
att  detta på sikt skulle kräva en annan anslagsnivå
än  den  nuvarande.  Ett  annat  alternativ  skulle,
enligt motionärerna, vara att betrakta informationen
om  Sverige   som   turistland   som   en   del   av
utrikespolitiken,   och   att  målet  därmed  skulle
formuleras på följande sätt:  "Utländska  medborgare
skall  lätt  kunna  få  information  om Sverige  som
turistland."  Detta  alternativ implicerar  ett  mer
passivt förhållningssätt till utländska marknader än
den offensiva och aktivt  uppsökande marknadsföring,
som   i   princip   förknippas   med    TuristRådets
verksamhet, säger motionärerna. De anser  att  i  så
fall  bör den turistfrämjande verksamheten överföras
till      utrikesförvaltningen      och      möjliga
samordningsfördelar   och   effektivitetsvinster  av
detta utredas.


Verksamheten   i   både   Turistdelegationen   och
TuristRådet inger betänkligheter i flera hänseenden,
anför    motionärerna   vidare.   De    anser    att
verksamheten,  bl.a.  mot  bakgrund  av  att den har
bedrivits i sex år, bör granskas och utvärderas  för
att   utröna   om   statsmakternas  intentioner  med
verksamheten har förverkligats.  Motionärerna  delar
inte  regeringens  uppfattning  att  de  strategiska
riktlinjer  som  lagts  fram  i  Turistdelegationens
handlingsprogram även fortsättningsvis bör utgöra en
grund  för  arbetet  med  att utveckla  den  svenska
turistnäringen. Handlingsprogrammet  bör  i  stället
ersättas   av   en   generell   politik   för   hela
tjänstesektorn,  som  syftar  till  att  pressa  ned
kostnaderna  för  tjänsteproduktion.  Frågan  om hur
anslagen   till   TuristRådet  disponerats  och  hur
riksdagens  beslut  förverkligats   bör  utredas  av
Riksdagens revisorer för att utröna dels  om  staten
bör  lösa  in  det  näringsägda  bolagets  aktier  i
TuristRådet,  dels om kravet på medfinansiering från
näringen bör ersättas  med  ett förbud mot att sådan
tas   in   i   former   som  gör  det  möjligt   för
finansiärerna att påverka  verksamhetens inriktning,
anför motionärerna. Revisorerna  bör också bedöma om
effektivitetsvinster    kan    uppnås    genom    en
sammanslagning        av       TuristRådet       och
Turistdelegationen. Frågan om huruvida en överföring
av    TuristRådets    informationsverksamhet    till
Utrikesdepartementet   skulle   kunna   skapa   ökad
effektivitet   bör   också  bli   föremål   för   en
utvärdering,  anser  motionärerna   och   menar  att
TuristRådets verksamhet under alla förhållanden  bör
ges  en  ny  strategisk  inriktning  till  följd  av
utvecklingen av Internet.


Ett      stort     antal     kommuner     bedriver
näringsverksamhet  inom ramen för sina turistbyråer,
i kommunala stiftelser  och  i  hel-  eller  delägda
bolag,  och  även  annan offentlig näringsverksamhet
förekommer,  framför   allt   i   form   av  turist-
anläggningar     av    olika    slag,    konstaterar
motionärerna. De hävdar  att  kommuner,  i strid med
kommunallagen,    i   flera   fall   lyckats   uppnå
marknadsdominerande  ställning, vilket har försvårat
uppkomsten  av  livsdugliga,  privata  verksamheter.
Turistnäringens  konkurrensförhållanden  i  relation
till offentlig verksamhet,  liksom  utvecklingen när
det gäller eventuella snedvridande effekter av olika
regionalpolitiska  stöd, måste kontinuerligt  följas
upp, säger motionärerna avslutningsvis.


För  närvarande  är   mervärdesskatten   12  %  på
rumsuthyrning    i    hotellrörelse   och   liknande
verksamhet,  på  upplåtelse  av  campingplatser,  på
personbefordran och på skidliftar, konstateras det i
motion 2000/01:N268  (fp).  De möjligheter som finns
inom       EU:s       regelverk       att      sänka
mervärdesskattesatserna   på  olika  tjänster   inom
turistnäringen bör utnyttjas, anför motionärerna.


Regeringen   bör  utarbeta  nya   strategier   för
turistnäringen,    anförs    det    i    partimotion
2000/01:N383  (mp).  Turism är världens största  och
mest  expansiva  näring,   säger   motionärerna.  De
påpekar att de utländska besöken svarar  för  endast
26  %  av  turismen  i Sverige, vilket är hälften så
mycket  som  i flera andra  EU-länder.  Motionärerna
anser att Sverige  har  mycket  att  lära  av  andra
länder vad gäller turiststrategier. En ökande turism
får  dock  inte innebära att natur- och kulturvärden
exploateras  ovarsamt, utan måste gå hand i hand med
ett bevarande  av  natur-  och  kulturmiljöer, anför
motionärerna.   De   anser   att  det  finns   stora
möjligheter    att    utveckla    ekoturismen    och
äventyrsturismen.




Vissa kompletterande uppgifter




Riksdagen  anvisade  i december 2000  80,6  miljoner
kronor  till  turistfrämjande  för  år  2001  (prop.
2000/01:1, bet. 2000/01:NU1). De statliga insatserna
inom     turistområdet     genomförs     dels     av
Turistdelegationen,   dels  av  det  av  staten  och
turistnäringen gemensamt ägda bolaget Sveriges Rese-
och  Turistråd  AB  (TuristRådet).  Under  riksmötet
1999/2000   behandlade    utskottet    motioner   på
turistområdet,  liknande  vissa  av de här  aktuella
(bet. 1999/2000:NU1 och 1999/2000:NU13).  Motionerna
avstyrktes  med  hänvisning  till  av  statsmakterna
vidtagna  åtgärder  och  till  pågående  arbete.   I
reservationer  (m,  kd,  c, fp) redovisades en annan
bedömning av behovet av åtgärder.  Riksdagen  följde
utskottet.


Effektmålen för verksamheten inom turistområdet är
följande:


-   att  utifrån  de  regionala  förutsättningarna
stimulera  en  hållbar  ekonomisk  tillväxt  som kan
bidra till fler och växande företag och därmed  ökad
sysselsättning för både kvinnor och män,


-  att förbättra förutsättningarna för företagande
och entreprenörskap och att stärka drivkrafterna för
ökad tillväxt och sysselsättning,


- att öka kunskapen och kompetensen i näringslivet
för att stimulera tillväxt och förnyelse,


- att konsumenterna skall ha en stark ställning på
marknaden  samt sådana konsumtionsmönster som bidrar
till   en  långsiktigt   hållbar   utveckling,   att
hushållen  skall  ha  goda  möjligheter att utnyttja
sina  ekonomiska och andra resurser  effektivt,  att
konsumenternas   hälsa  och  säkerhet  skyddas,  att
sådana konsumtions- och produktionsmönster utvecklas
som minskar påfrestningarna  på  miljön  och  bidrar
till en långsiktigt hållbar utveckling.


Turistdelegationens   del   av  dessa  effektmål  är
följande:


- att Sverige skall ha en hög attraktionskraft som
turistland,


-    att   Sverige   skall   ha   en   långsiktigt
konkurrenskraftig turistnäring,


- att  turismens utveckling sker på ett för miljön
och naturen hållbart sätt,


- att åtgärder  inom turistsektorn skall stimulera
en hållbar ekonomisk  tillväxt  som  kan  bidra till
fler   och   växande   företag   och   därmed   ökad
sysselsättning för både kvinnor och män.


Av  anslaget  till  turistfrämjande  avsätts  enligt
regleringsbrevet  för  budgetåret  2001  68 miljoner
kronor till verksamheten i TuristRådet. Rådet svarar
för   övergripande  marknadsföring  och  information
utomlands  av  Sverige  som  turistland.  Enligt det
omförhandlade aktieägaravtalet från maj 1999  mellan
staten och Sveriges Rese- och Turistråd Intressenter
AB finansierar staten bolagets basverksamhet och den
övergripande  marknadsföringen,  dvs.  av varumärket
Sverige.  Med basverksamhet avses bl.a. huvudkontor,
utlandskontoren, grundläggande konsumentbearbetning,
datautveckling  och  mediekontakter.  Näringen skall
finansiera       riktade      aktiviteter,      dvs.
produktmarknadsföringen  i  anslutning till bolagets
verksamhet.   Målet   är  att  båda   parter   skall
tillskjuta  lika mycket.  En  strukturförändring  av
TuristRådet har påbörjats i riktning mot färre fasta
kontor och en  mer  flexibel  organisation  genom en
ökad  användning av informationsteknik. Detta  avses
möjliggöra   en  bredare  och  mer  kostnadseffektiv
representation  utomlands och att medel frigörs till
marknadsföringsaktiviteter.


Förutom via det  nämnda  anslaget har staten under
senare år ställt medel till  förfogande för insatser
på turistområdet enligt följande:


-   90   miljoner  kronor  till  TuristRådet   för
internationell   marknadsföring   av   Sverige   som
turistland inom ramen för småföretagsprogrammet,


-  11  miljoner  kronor  till  turismforskning vid
ETOUR (European Tourism Research Institute),


-  21,6 miljoner kronor till fyra  olika  projekt,
bl.a. marknadsföring av Sverige som turistland genom
IT,


-   20    miljoner    kronor    för   att   främja
teknikutveckling   inom   främst  små  turistföretag
(budgetåret 1995/96),


-   5   miljoner  kronor  till   TuristRådet   för
inrättande av ett s.k. call center i Sollefteå,


- 1,5 miljoner  kronor  till  TuristRådet  för ett
projekt för varaktig svensk turistexport till  Polen
(från Östersjömiljarden),


-  1  miljon  kronor  till  främjande  av turism i
Öresundsregionen  genom  tillfällig överföring  från
anslaget   Avgifter   till   vissa   internationella
organisationer     (prop.     1999/2000:1,      bet.
1999/2000:NU1),


-  5  miljoner  kronor  till  en  fortsättning  av
projektet  Kortsemester  i norra Europa (11 miljoner
kronor anvisades till projektet i juni 1998),


- 18,5 miljoner kronor till projektet Visit Sweden
i Sollefteå (oktober 2000),


-  10 miljoner kronor till  TuristRådet  under  år
2001 för  att  stärka  turistnäringens  utveckling i
regionalpolitiskt prioriterade områden.


Vidare kommer medel turistområdet till del  via EU:s
strukturfonder,   Stiftelsen   för   kunskaps-   och
kompetensutveckling (KK-stiftelsen) och de regionala
tillväxtavtalen.


Turistdelegationen   har  på  regeringens  uppdrag
genomfört riktade studier  av  förutsättningarna för
utveckling av svensk turism. Uppdraget redovisades i
maj 1998. Riksantikvarieämbetet har haft regeringens
uppdrag att utarbeta förslag till kvalitetskriterier
och metoder för kvalitetssäkring  av  kulturturismen
inom sitt ansvarsområde.


Turistdelegationens  instruktion  ändrades   våren
1997  så att det bland delegationens uppgifter ingår
att verka  för  att turismens utveckling sker på ett
för    miljön    och    naturen    hållbart    sätt.
Turistdelegationen har också tillsatt en arbetsgrupp
för  hållbar  utveckling av  turism,  som  redovisat
resultaten av sitt  arbete  i  en  rapport,  Hållbar
utveckling i svensk turistnäring. I regleringsbrevet
för   år  2001  sägs  att  Turistdelegationen  skall
redovisa  omfattningen och resultatet av arbetet med
en hållbar  utveckling av turismen. Naturvårdsverket
har  på  regeringens  uppdrag  lämnat  förslag  till
sektorsmål  för  friluftsliv  och  naturturism  i en
rapport med samma namn och med följande förslag till
mål:      Landets      främsta      områden      för
friluftsliv/naturturism  i  fjäll och skog, kust och
hav,  sjöar och vattendrag och  de  för  friluftsliv
lämpade  tätortsnära  områdena  skall  till  år 2010
bevaras, vårdas och utvecklas på sådant sätt att  de
kan  nyttjas  för  dessa  ändamål  inom ramen för en
hållbar samhällsutveckling. Miljömålskommittén,  som
har  haft  i  uppgift  att göra en samlad översyn av
vilka delmål som behövs  för att Sveriges nationella
miljökvalitetsmål   skall   kunna    nås   inom   en
generation,  har  haft  Naturvårdsverkets   förslag,
liksom  förslag  från  olika  myndigheter  på  andra
områden,  som  underlag  för  sitt arbete med att ta
fram  förslag  om  delmål  och åtgärdsstrategier.  I
kommitténs slutbetänkande Framtidens  miljö  - allas
vårt  ansvar  (SOU 2000:52) redovisas dessa förslag.
Betänkandet är  för närvarande föremål för beredning
inom Miljödepartementet.


Beträffande s.k.  landsbygdsturism  kan nämnas att
Glesbygdsverket  i  samarbete med Turistdelegationen
hösten  1997  tog  fram   ett  handlingsprogram  för
småskalig landsbygdsturism  med  rubriken  En lönsam
näring     med     en    hållbar    utveckling.    I
handlingsprogrammet  föreslås  en  rad  åtgärder  på
olika  områden. Utvecklingsarbetet måste bygga på de
lokala resurser  som  finns  i ett område, sägs det.
Strukturfondsmedel från EU samt landsbygdsstödet kan
täcka  stora  delar  av  de  åtgärder  som  omfattar
företagsutveckling         och        kompetensstöd.
Glesbygdsverket  har  ett  nationellt   ansvar   att
förankra  programmets  intentioner  och ta initiativ
till  samverkan och ett tvärsektoriellt  arbetssätt,
som    är     grunden    för    ett    framgångsrikt
utvecklingsarbete,  heter  det  vidare.  I  alla  de
regionala  tillväxtavtalen utom ett (Stockholms län)
finns turistfrågorna med.


Fiskeriverket  och Turistdelegationen presenterade
i  juni 1999 rapporten  Fisketurism  -  en  naturlig
näring!   (Fiskeriverket   information   1999:5).  I
rapporten  behandlas förutsättningar och möjligheter
för utveckling  av  svensk fisketurism. Förslag till
åtgärder   lämnas   inom   följande   tre   områden:
regelverket;   fiskevård   inklusive   tillsyn   och
forskning   rörande    den    biologiska   resursen;
utbildning och information.


Beträffande  fisketurism  kan  också  noteras  att
regeringen  i  december 2000 beslutat  tillkalla  en
särskild utredare  (landshövding  Anita Bråkenhielm)
med uppdrag att utreda konsekvenserna  av  det  fria
handredskapsfisket.  I uppdraget ingår att kartlägga
utnyttjandet av fiskeresurserna  och att jämföra det
fria handredskapsfisket i berörda  delar  av  landet
med fritidsfisket i andra delar av landet. Utredaren
skall  vidare lämna förslag till sådana förändringar
som bidrar  till att lösa det motsatsförhållande som
kan   finnas   mellan    reglerna   för   det   fria
handredskapsfisket       och       reglerna       om
fiskevårdsområden.  Vidare  skall  utredaren  belysa
möjligheterna  till  finansiering  av  fiskevårdande
åtgärder så att goda förutsättningar för  fiske  kan
upprätthållas.  I  direktiven  sägs att när det fria
handredskapsfisket    infördes    förutsågs     inte
fisketurismens     utveckling    som    näringsgren.
Sportfisket har på senare år ökat kraftigt och är nu
av stor omfattning både  bland lokalbefolkningen och
bland  de  turister  som  besöker   de  områden  som
omfattas av det fria handredskapsfisket. Områdena är
mycket attraktiva för sportfiskare och  det finns en
stor   potential  att  utveckla  fisketurismen.   En
fortsatt    positiv   utveckling   av   allmänhetens
möjligheter till  rekre- ation i form av fisketurism
och    sportfiske    är    önskvärd.     Det    fria
handredskapsfisket       har      inneburit      att
fiskeintresserade i större  utsträckning än tidigare
fått tillgång till ett rikt och  varierat  utbud  av
fritidsfiskemöjligheter,  heter  det  i  direktiven.
Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast  den  1
oktober 2001.


Turistdelegationen presenterade i november 1999 en
skrift,  Sundare  förnuft,  som är en uppdatering av
skriften  Sunt  förnuft  som publicerades  år  1997.
Skriften  har  tagits  fram  efter   kontakter   med
företagare    från    olika   delar   av   näringen,
intresseorganisationer,  myndigheter,  regionala och
lokala  turistorganisationer, konsulter,  högskolor,
universitet, m.fl. Skriften är avsedd att användas i
följande tre sammanhang:


-  Regeringen  skall  bättre  kunna  se  turismens
perspektiv  i näringspolitiken, där de små företagen
får allt större betydelse.


-   Myndigheterna    skall    bättre    kunna   se
konsekvenserna     av     reglers    effekter    för
turistföretagens villkor och  därmed  kunna  utforma
bestämmelser  och  beslut  med  större  beaktande av
dessa företags utveckling.


-  Företagen  skall  få bättre insikt i offentliga
regelverk och andra externa  produktionsvillkor  som
de är beroende av i sin verksamhet.


I   skriften   tas   upp   frågor   om  beskattning,
konkurrensfrågor,      infrastrukturella     hinder,
säsongsproblematik,   frågor    rörande   tillstånd,
tillsyn  och avgifter samt frågor  om  tolkning  och
tillämpning av lagstiftningen.


Statsrådet  Mona  Sahlin inrättade i december 1999
en s.k. framtidsgrupp  för  att  stärka tillväxten i
den svenska rese- och turistindustrin.  Gruppen leds
av        statssekreterare       Jan       Grönlund,
Näringsdepartementet,  och består av företrädare för
näringen och berörda myndigheter och organisationer.
Syftet  med  gruppens arbete  är  att  analysera  de
faktorer  som  kan  främja  tillväxt  samt  ta  fram
underlag för en  nationell  strategi för den svenska
turistnäringen.    Olika    frågor     som     berör
turistnäringens    utveckling    diskuteras,   t.ex.
regionala       tillväxtavtal,       näringspolitik,
kompetensutveckling,    skatter,    forskning    och
utbildning.    En    annan    viktig   uppgift   för
arbetsgruppen  är  att  beakta  turismen  under  det
pågående svenska ordförandeskapet i EU.


Framtidsgruppen   har  organiserat   sig   i   tre
undergrupper - en strategigrupp,  en analysgrupp och
en målgrupp. Strategigruppen har i  uppdrag dels att
identifiera  styrkor  och  svagheter i de  nuvarande
strategierna  och  visa  på såväl  goda  som  dåliga
exempel,  dels  att redovisa  prioriterade  åtgärder
till    förbättringar.    Sju    delgrupper    under
strategigruppen    arbetar    inom   specialområdena
privatresor,     affärsresor,     evenemang,     IT,
finansiering    och    skatter,    varumärken    och
kompetensutveckling.


Analysgruppen    har   i   uppdrag   att   värdera
omvärldsfaktorer, värdera underliggande faktorer som
kan stimulera tillväxt,  jämföra  med utvecklingen i
utvalda   konkurrentländer,  redovisa   förslag   på
förändringar samt att ta fram en nulägesbeskrivning.
Sju  delgrupper  under  analysgruppen  arbetar  inom
specialområdena       tillväxtfaktorer,       fysisk
infrastruktur,  hållbar  turism,  entreprenörskap  i
nätverk,       samverkan       mellan      näringar,
upplevelseindustrin och internationalisering.


Målgruppen  arbetar  med  att  formulera   mätbara
målsättningar för turismens utveckling.


En   hearing   ägde   rum   i  december  2000  med
Framtidsgruppen  och  samtliga undergrupper  för  en
lägesrapport. Framtidsgruppen skall lämna ett samlat
förslag till åtgärder till sommaren 2001.


Statsrådet Ulrica Messing, som inom regeringen har
övertagit ansvaret för  turistfrågorna,  besvarade i
januari  2001  en  interpellation  (2000/01:110)  av
Viviann Gerdin (c) om turistnäringens  framtid,  med
särskild  inriktning  på turistnäringen i de svensk-
norska  gränstrakterna.   I  sitt  svar  poängterade
statsrådet    inledningsvis   att    turistnäringens
utveckling   påverkas    av    beslut   inom   många
politikområden           -          skattepolitiken,
småföretagspolitiken,             regionalpolitiken,
infrastruktur,  natur-  och kulturmiljö,  utbildning
och  forskning.  Hon nämnde  att  t.ex.  den  sänkta
mervärdesskatten på kollektivtrafik från 12 % till 6
%   som   nyligen   beslutats    av   riksdagen   är
betydelsefull  för turismen. Hon redogjorde  för  de
insatser som regeringen  vidtagit  på turistområdet,
bl.a.   arbetet  inom  Framtidsgruppen.   Statsrådet
konstaterade   vidare   att   turistnäringen  är  en
utpräglad småföretagsbransch med  stor betydelse för
sysselsättningen  i många regioner.  Turistföretagen
har likartade problem och möjligheter som småföretag
har  i  andra  näringar.   De   olika  åtgärder  som
regeringen  vidtar för att underlätta  och  förenkla
för     småföretagen     gäller     således     även
turistföretagen.    Det    arbete    med   regionala
tillväxtavtal som pågår runtom i landet syftar t.ex.
till  att  på  ett  bättre  sätt ta till vara  varje
regions  specifika  förutsättningar   för  tillväxt.
Turistsektorn  är  i  detta  sammanhang  ett  mycket
väsentligt område som av flera regioner ses  som  en
betydelsefull  källa till nya arbetstillfällen, sade
statsrådet.


Inom  ramen  för  EU  pågår  ett  arbete  med  att
förbättra turismens  sysselsättningspotential. En av
EG-kommissionen   och   medlemsstaterna    gemensamt
tillsatt    s.k.   högnivågrupp   för   turism   och
sysselsättning   presenterade  sina  slutsatser  och
rekommendationer i en rapport i oktober 1998, vilken
resulterade i ett meddelande från kommissionen. Inre
marknadsrådet antog i juni 1999 slutsatser, grundade
på gruppens rapport  och  kommissionens  meddelande,
med    syfte   att   öka   turismens   bidrag   till
sysselsättningen.  Fem  arbetsgrupper  har  därefter
tillsatts med experter från medlemsländerna för  att
genomföra     rådsslutsatserna     inom     områdena
information,    IT,    utbildning,    kvalitet   och
hållbarhet.    Samordning   sker   i   kommissionens
rådgivande   kommitté   för   turism.   Kommissionen
presenterade en lägesrapport under hösten 2000. Från
svensk sida deltar  TuristRådet  i  de  grupper  som
arbetar     med     information     och    kvalitet,
Turistdelegationen i gruppen för hållbar utveckling,
Svenska       Rese-       och       Turistindustrins
Samarbetsorganisation i gruppen för utbildning  samt
ETOUR  i  IT-gruppen.  Arbetet  fortsätter  under år
2001, och en slutrapport planeras till hösten 2001.


När det gäller frågan om att TV-utbudet på  hotell
och   konferensanläggningar   bör  vara  fritt  från
pornografi, som tas upp i motion  2000/01:N356  (s),
har       enligt       uppgift      den      berörda
branschorganisationen,    Sveriges    Hotell-    och
Restaurangföretagare  (SHR),  inte  utarbetat  något
särskilt    policydokument.    Inställningen    från
organisationen   är   att  ingen  hotellgäst  av  en
händelse skall behöva drabbas  av  pornografifilmer,
utan  det  skall  krävas ett eget, aktivt  val  från
hotellgästens sida, t.ex. genom att betalning krävs.
Enligt uppgift har  en del hotell helt tagit bort de
aktuella kanalerna. I  sammanhanget  kan noteras att
kulturminister  Marita  Ulvskog  sommaren  2000  gav
hovrättslagman  Mats  Melin i uppdrag  att  göra  en
översyn av 4 § lagen (1990:886)  om  granskning  och
kontroll  av  filmer  och  videogram.  Uppdraget har
nyligen  avrapporterats  -  Förråande  pornografiska
filmer  (Ds 2001:5). Beredning kommer att  ske  inom
Kulturdepartementet.


Utskottets    grupp    för    uppföljnings-    och
utvärderingsfrågor,   NUR,   har   låtit  Riksdagens
utredningstjänst  göra  en förstudie om  staten  och
turistfrågorna  (PM  2000-11-17).   Förstudien   har
anmälts inför utskottet i januari 2001.




Utskottets ställningstagande




Turistnäringen  är  sysselsättningsintensiv  och har
stor  betydelse  i  många  regioner,  inte  minst  i
glesbygden.  Näringen  spelar  en  viktig roll i det
arbete med att stärka den regionala utvecklingen som
regeringen  bedriver och som utskottet  ställer  sig
bakom. Turistnäringen  är  också  en av de branscher
som  växer  snabbast i Sverige, och där  potentialen
för  fortsatt   tillväxt  är  god.  Konkurrensen  är
emellertid  mycket   hård  och  marknadsföringen  av
Sverige som turistland är, enligt utskottets mening,
viktig.


Av  det reguljära anslaget  till  turistfrämjande,
som innevarande  budgetår  uppgår till 80,6 miljoner
kronor, avsätts huvuddelen eller  68 miljoner kronor
till marknadsförings- och informationsinsatser  m.m.
Vidare  har  en  strukturförändring  av  TuristRådet
påbörjats i riktning mot färre fasta kontor  och  en
mer  flexibel  organisation, vilket avses möjliggöra
en bredare och mer  kostnadseffektiv  representation
utomlands     och    att    medel    frigörs    till
marknadsföringsaktiviteter.    Engångsvisa    medel,
uppgående  till  totalt  ca 184 miljoner kronor, har
också  anvisats  under senare  år  för  insatser  på
turistområdet. Till  detta  kommer  medel som ställs
till förfogande via EU:s strukturfonder,  Stiftelsen
för    kunskaps-    och   kompetensutveckling   (KK-
stiftelsen) och de regionala tillväxtavtalen.


Den av regeringen tillsatta  Framtidsgruppen  har,
som    redovisats,   ett   brett   uppdrag   rörande
turistsektorn.     Frågor     av    betydelse    för
turistnäringens           utveckling,          såsom
kompetensutveckling, forskning,  utbildning, skatter
och   regionala  tillväxtavtal,  skall   analyseras.
Mätbara  målsättningar  skall  formuleras. Utskottet
vill   särskilt   framhålla  det  positiva   i   att
turistnäringen   och    berörda    myndigheter   och
organisationer      arbetar      tillsammans     med
Näringsdepartementet för att utforma  mål och medel.
Det  är helt avgörande för en gynnsam utveckling  av
turistnäringen  att  kunskaper  och erfarenheter hos
företag och personer som är verksamma  inom näringen
tas  till  vara.  Framtidsgruppen  skall  lämna  ett
förslag  till  åtgärder  till  sommaren  2001. Efter
beredning inom regeringen kan riksdagen komma att få
ta ställning i de aktuella frågorna. Även  i  den av
regeringen aviserade regionalpolitiska propositionen
kan   frågor   om   turistnäringen   förväntas   bli
aktualiserade.   Allmänt   sett   behövs   det   ett
sektorsövergripande  arbetssätt,  där  alla  berörda
instanser  på lokal och regional nivå samverkar  för
att   skapa   förutsättningar    för    en    lönsam
turistnäring.  Ett  område  där en bättre samordning
skulle  behövas  gäller  regler   för  kontroll  och
tillsyn        inom       turistområdet.       Vissa
myndighetskontroller       som      inte      kräver
specialkompetens  skulle  sålunda  kunna  samordnas.
Inspektionstätheten  bör  också   anpassas  till  om
problem har uppstått eller inte. Något  behov av att
riksdagen   nu   skulle  göra  något  uttalande   om
målformulering  eller   utvärdering   av  genomförda
insatser - vilket efterfrågas i några motioner - kan
utskottet mot den redovisade bakgrunden inte se.


Beträffande olika specifika områden av  turism som
tas   upp   i   några   motioner   -   kulturturism,
naturturism,      fisketurism,     landsbygdsturism,
skärgårdsturism      och      evenemangs-      eller
konferensturism - pågår,  som  nyss  redogjorts för,
olika aktiviteter. Något initiativ av  riksdagen  på
dessa  områden  är därför inte erforderligt. När det
gäller landsbygds-, fjäll- och skärgårdsturism är en
väl  fungerande infrastruktur  en  av  grundpelarna.
Utskottet  vill  framhålla  att  utveckling av olika
typer    av    turism   alltid   måste   ske   under
hänsynstagande till  att  natur-  och  kulturmiljöer
skall bevaras.


När det gäller frågan om att TV-utbudet  på hotell
och   konferensanläggningar   bör  vara  fritt  från
pornografi som tas upp i en motion  anser  utskottet
att   detta  är  en  fråga  främst  för  de  berörda
företagen.  Samtidigt  vill  utskottet  peka  på den
möjlighet  som riksdagen, regeringen och myndigheter
har att föregå med gott exempel och välja hotell och
konferensanläggningar som inte har pornografi i sitt
TV-utbud.


Med det anförda  avstyrker  utskottet samtliga här
aktuella motioner i berörda delar.




Utländska investeringar i Sverige




Utskottets förslag i korthet


Riksdagen bör avslå en motion om kartläggning
av  problem  vid  utländska  investeringar  i
Sverige  med hänvisning till pågående  arbete
inom EU.


Motionen




En kartläggning  av  problem  vid utländska företags
etablering i Sverige bör genomföras,  anförs  det  i
motion  2000/01:N220  (s), varvid också erfarenheter
från andra länder bör analyseras.  Det  är  positivt
för  Sverige  att  utländska  företag vill investera
här, säger motionären. Hon anser dock att ett sällan
uppmärksammat  problem är de kulturkrockar  som  kan
bli  följden när  svenska  företag  går  samman  med
utländska,  bl.a. amerikanska. Utländska företag som
investerar i  Sverige  måste respektera de lagar och
avtal som har införts för  att  stärka de anställdas
ställning, framhåller motionären.  Hon  påpekar  att
fackföreningsrörelsen      nationellt      och     i
internationellt samarbete självklart har en  central
roll, men anser att frågan måste uppmärksammas också
på politisk nivå.




Vissa kompletterande uppgifter




Inom     EU     pågår,     enligt    uppgift    från
Näringsdepartementet, arbete  med  relevans  för  de
frågor som tas upp i motionen. Det finns vissa redan
gällande  direktiv beträffande arbetstagarinflytande
inom EU, och  det  bedrivs  ett  arbete  att ta fram
kompletterande direktiv.




Gällande direktiv:


-  Rådets  direktiv (75/129/EEG) om tillnärmningen
av  medlemsstaternas   lagstiftning   om  kollektiva
uppsägningar  ger  en  rätt  till  information   och
överläggning    vid   uppsägningar   på   grund   av
arbetsbrist.  Arbetsgivaren  skall  även  underrätta
behörig myndighet  om den tilltänkta åtgärden. Vissa
trösklar   finns   för  att   reglerna   skall   bli
tillämpliga.


- Rådets direktiv  (77/187/EEG)  om tillnärmningen
av  medlemsstaternas  lagstiftning  om   skydd   för
arbetstagares   rättigheter   vid   överlåtelse   av
företag,  verksamheter  eller  delar av verksamheter
skyddar primärt anställningen genom  att förvärvaren
av en verksamhet är skyldig att ta över personal som
är   sysselsatt   i   den   övertagna  verksamheten.
Direktivet föreskriver även en rätt till förhandling
i frågan.


- Rådets direktiv (94/45/EG) om inrättandet av ett
europeiskt  företagsråd  eller   ett   förfarande  i
gemenskapsföretag  och  grupper av gemenskapsföretag
för  information till och  samråd  med  arbetstagare
innebär  att  om  en koncern bedriver verksamhet med
bolag i flera olika  medlemsstater skall under vissa
förutsättningar ett system för arbetstagarinflytande
i  bolag  som  har  en  gränsöverskridande  karaktär
finnas.  Den  närmare  ordningen   för   inflytandet
(information  och  samråd) skall primärt fastställas
genom förhandlingar  där arbetstagarna representeras
i   ett   särskilt   förhandlingsorgan.   Om   någon
överenskommelse inte kommer  till stånd gäller vissa
miniminormer.  Senast den        22  september  1999
skulle kommissionen i samråd med medlemsstaterna och
arbetsmarknadens  parter  på  Europanivå ha granskat
direktivets  tillämning  och  vid  behov  föreslagit
förändringar i direktivet.


Pågående arbete:




I slutet av det franska ordförandeskapet  i  EU  andra halvåret
2000  träffades en politisk överenskommelse angående
arbetstagarinflytande   i   s.k.   Europabolag.  Ett
direktiv   härom  förväntas,  enligt  uppgift   från
Näringsdepartementet, formellt kunna antas under det
svenska ordförandeskapet. Det kan nämnas att förutom
Europabolag   finns  det  ytterligare  förslag  till
europeiska      associationsformer,       Europeiska
kooperativ, ömsesidiga bolag och ideella föreningar.
Det   svenska   ordförandeskapet   prioriterar   ett
fortsatt  arbete  med  dessa  associationsformer och
arbetstagarinflytande i dessa. Europeiska kooperativ
är den associationsform som är aktuell just nu.


För närvarande pågår även ett  arbete  med  att ta
fram ett direktiv om information till och samråd med
arbetstagare  på  nationell nivå. Till skillnad från
t.ex. direktivet om europeiska företagsråd finns det
inget gränsöverskridande moment i detta.


En översyn av det  tidigare  nämnda  direktivet om
europeiska        företagsråd       är,       enligt
Näringsdepartementet, aktuell i en nära framtid.


Mycket      av     det     arbete      beträffande
arbetstagarinflytande   som  bedrivs  på  Europanivå
kännetecknas,  enligt Näringsdepartementet,  av  den
gränsöverskridande   aspekten.   En   effekt  av  en
harmonisering  på  detta  område  är  att eventuellt
negativa   effekter   på   attraktionskraften    för
utländska   investeringar   i   olika  medlemsstater
neutraliseras.  Det  kan  ofta  vara  svårt  för  en
enskild  medlemsstat att enskilt införa  regler  som
utifrån  en  utländsk  investerares  perspektiv  kan
uppfattas som negativa.


Frågan om  ökat utlandsägande i svenskt näringsliv
har behandlats  i  en  rapport  från  det ekonomiska
rådet vid Invest in Sweden Agency (ISA)  i maj 1998,
Spelar  det  någon  roll? - Om ökat utlandsägande  i
svenskt näringsliv. I  rapporten  konstateras  bl.a.
att  ökade  utlandsinvesteringar  kan  medföra  både
positiva  och  negativa  effekter  för  Sverige. Att
förklara utvecklingen i en företagsenhet  i  Sverige
med att den är utlandsägd är alltför förenklat, sägs
det   i   rapporten.   Ägandet   spelar   oftast  en
underordnad     roll    för    hur    svenskbaserade
företagsenheter utvecklas.




Utskottets ställningstagande




Utskottet delar motionärens  uppfattning  att det är
positivt  med  utländska  företags  investeringar  i
Sverige.  Utskottet finner det också självklart  att
utländska företag  skall  respektera  de  lagar  och
bestämmelser  som gäller på olika områden. Vidare är
det   viktigt   att    -    så   långt   möjligt   -
konkurrensneutrala  villkor  gäller   för  utländska
företags  investeringar  i  olika länder.  Utskottet
noterar därför med tillfredsställelse det arbete med
direktiv   beträffande   arbetstagarinflytande   som
bedrivs inom EU och som nyss redogjorts för. Det får
inte vara så att ett land  inom  EU,  på  andra  EU-
länders bekostnad, försöker tillskansa sig utländska
investeringar  genom  att  i  olika  avseenden  göra
avkall  på  lagstadgade  rättigheter. Något behov av
ett  riksdagsuttalande i saken  kan  utskottet  dock
inte se och avstyrker därmed den aktuella motionen.




Östersjömiljarderna och
jämställdheten




Utskottets förslag i korthet


Riksdagen   bör   avslå   en  motion  rörande
Östersjömiljarderna  och  jämställdheten  med
hänvisning   till   pågående   arbete    inom
Regeringskansliet.  Jämför reservation 11 (m,
kd, fp).


Motionen




Ett  riksdagsuttalande   om   Östersjömiljarden  och
jämställdheten  begärs i motion  2000/01:N231  (kd).
Sveriges Östersjömiljardsatsning  tycks gå kvinnorna
förbi, säger motionärerna och uppger  att  det råder
orättvisa vid den ekonomiska fördelningen till idéer
utformade  av  kvinnor,  trots att direktiven lägger
särskild  vikt  vid  små  och   medelstora  företag.
Näringsdepartementet     måste     ta    fram     en
sammanställning över kontakterna runt Östersjön, och
nätverk måste stimuleras för att synliggöra kvinnors
kompetens, anför motionärerna. De anser  att  det är
viktigt att uppmuntra kvinnor till aktivt deltagande
i  demokratiprocessen  och att uppmärksamma kvinnors
företagande  som  en betydelsefull  faktor  i  detta
arbete.  Kvinnors  företagande   måste  tydliggöras,
värderas  och  uppmuntras  också i handelsprocessen,
heter   det.  Motionärerna  tar   som   exempel   en
tilldelning  till  Sveriges Exportråd på 80 miljoner
kronor   ur   Östersjömiljard   II   för   att   öka
näringslivskontakterna i Östersjöregionen och uppger
att det ännu inte  finns någon inriktning på kvinnor
inom ramen för dessa projekt. Individuellt stöd till
de   baltiska   länderna,    Polen,    m.fl.    samt
affärskontakter   och   upprättande  av  partnerskap
mellan kvinnor är exempel  på  hur  Sverige kan visa
sig som föregångsland under ordförandeskapet  för EU
första halvåret 2001, anför motionärerna.




Vissa kompletterande uppgifter




Statsrådet  Leif  Pagrotsky besvarade våren 2000  en
fråga (1999/2000:746) av Ulla-Britt Hagström (kd) om
vilka åtgärder som  regeringen  avser  att vidta för
att      säkra      jämställdhetsaspekterna      för
Östersjömiljard  II. I sitt svar framhöll statsrådet
att arbetet med jämställdhetsfrågor  vägleds  av att
jämställdhets-perspektivet   skall   genomsyra  alla
delar av regeringens politik och att varje  minister
skall ta ansvar för jämställdheten inom sitt område,
dvs.    s.k.   mainstreaming   tillämpas.   Ett   av
kriterierna för statlig medverkan i finansiering och
genomförande   av  regionala  tillväxtavtal  är  att
könsperspektivet  beaktas  i  avtalets  olika delar,
sade statsrådet.


Vad gäller övriga insatser med Östersjömiljard  II
delegeras  medlen  i  allt  väsentligt till statliga
myndigheter eller organ för stöd till satsningar som
skall främja det svenska näringslivets  verksamhet i
Östersjöregionen, uppgav statsrådet. Varje myndighet
eller organ som får ett sådant uppdrag av regeringen
skall  tillse  att  jämställdhetsaspekten beaktas  i
arbetet och de insatser  som  genomförs,  i enlighet
med   den  gällande  verksförordningen  (1995:1322).
Härutöver    övervägs    att    inom    ramen    för
Östersjömiljard  II utforma särskilda stödinstrument
med inriktning på  kvinnors  företagande,  meddelade
statsrådet.


I    programmet    för   Näringslivsutveckling   i
Östersjöregionen som NUTEK  ansvarar  för  framhålls
att insatserna skall beakta könsperspektivet.  Bland
kriterierna  för  urvalet  finns  med  "projekt  som
främjar  jämställdheten".  För  samtliga  uppställda
indikatorer  anges  att  de  skall redovisas med  en
uppdelning    på    män    och    kvinnor.     Bland
projektansökningarna  som  inkom  i  första omgången
finns, enligt uppgift från Utrikesdepartementet, tre
som  särskilt  vänder sig till kvinnor.  De  tillhör
området  Affärs-   och  marknadsutveckling  och  har
beteckningarna Plattform  Östersjön,  Uppbyggnad  av
affärskontakter   och   skapande  av  samriskföretag
mellan kvinnliga entreprenörer  i  Sverige  och  St.
Petersburg   samt   WERAN   -   Women's  Enterprises
Relations    (in    business),   Achievements    and
Networking. NUTEK har ännu inte beslutat kring dessa
projekt.


NUTEK överväger också,  enligt uppgift, att sprida
sin information via andra kanaler än de som hittills
använts, i syfte att åstadkomma en ökning av antalet
ansökningar från kvinnliga företagare.


Exportrådets program Marknadsplats  Östersjön, som
finansieras  via Östersjömiljard II, erbjuder  olika
tjänster  till   alla  svenska  små  och  medelstora
företag oberoende  av  om det är kvinnor eller män i
ledningen.  Programmet  erbjuder   information   och
rådgivning  om marknadsmöjligheter och ger operativt
stöd vid marknadssatsningar.  De företag som erbjuds
delta  väljs ut utifrån företagets  möjligheter  att
lyckas med  marknadssatsningen,  dvs. efterfrågan på
företagets tjänster eller produkter  och  företagets
egna  resurser  för  satsningen.  Programmet  bidrar
härigenom  till  att uppfylla det övergripande målet
med  Östersjömiljard   II,  nämligen  att  förbättra
svenska företags position i Östersjöregionen. Enligt
Utrikesdepartementet sorteras  företag  bort  om  de
skulle  ha  som  affärsidé  -  eller  där affärsidén
skulle innebära - att jämställdhet aktivt motverkas.


Enligt uppgift övervägs fortfarande - i likhet med
vad som uppgavs av statsrådet Mona Sahlin våren 2000
-  att  inom  ramen  för Östersjömiljard II  utforma
särskilda stödinstrument  med inriktning på kvinnors
företagande.




Utskottets ställningstagande




Utskottets  principiella grundinställning  till  den
verksamhet    som    bedrivs    inom    ramen    för
Östersjömiljarderna   är   positiv.   Den   aktuella
verksamheten   präglas,  enligt  utskottets  mening,
såväl av solidaritet med Östersjöländerna som av ett
intresse att främja företagsamhet och sysselsättning
i Sverige. Utskottet  ser verksamheten som en del av
de svenska insatserna för  att  stödja  utvecklingen
mot  ett demokratiskt system och mot marknadsekonomi
i   de  berörda   länderna.   Enligt   uppgift   har
företrädare   för  det  svenska  näringslivet  varit
mycket positiva till insatserna.


Utskottet  fick   hösten   2000  en  rapport  över
pågående projekt inom ramen för  Östersjömiljarderna
av       statssekreterare      Sven-Eric      Söder,
Utrikesdepartementet.    Hösten    1999   underströk
utskottet, i ett yttrande till finansutskottet  över
förslag  i  tilläggsbudgeten  för  år  1999  rörande
Östersjömiljarderna    (1999/2000:NU1y)    och   mot
bakgrund   av   en   kartläggning   som   riksdagens
utredningstjänst  gjort  på  uppdrag  av  utskottet,
vikten  av  att  en  grundlig  utvärdering  görs  av
verksamheten  och att en sådan utvärdering bör  avse
såväl en sedvanlig  utvärdering  projekt för projekt
som en utvärdering av arbetsmetoden  som  sådan. Det
sistnämnda ansågs kunna ske först när programmet  är
avslutat,  medan  utskottet  beträffande den löpande
uppföljningen av de olika projekten ansåg att det är
en   praktisk   och   ändamålsenlig    ordning   att
företrädare  för  Utrikesdepartementet redovisar  en
sådan till utskottet årligen.


När det gäller frågan  om  jämställdhetsaspekter i
verksamheten med Östersjömiljarderna,  som tas upp i
den  här aktuella motionen 2000/01:N231 (kd),  anser
utskottet    att    jämställdhetsperspektiv    skall
genomsyra  alla  delar  av  statlig  verksamhet. Det
gäller självfallet också verksamhet som  finansieras
via  Östersjömiljarderna.  Motsvarande  gäller  även
verksamhet    inom    ramen    för    de   regionala
tillväxtavtalen, där projekt finansierade  med medel
från     Östersjömiljarderna     förekommer.     Som
motionärerna  anför finns det emellertid brister när
det gäller kvinnors  deltagande.  Enligt  utskottets
mening   måste   regeringen  aktivt  verka  för  att
avhjälpa dessa och  tillse  att  ökat fokus sätts på
kvinnors företagande. Som redovisats  har regeringen
också  uppmärksammat  frågan.  Utskottet kan  därför
inte   se  något  behov  av  tillkännagivande   från
riksdagen och avstyrker den nämnda motionen.




Regionala tillväxtavtal




Utskottets förslag i korthet


Riksdagen   bör   avslå   motionsyrkanden  om
innehåll  i  och utformning av  de  regionala
tillväxtavtalen  med hänvisning till pågående
utvärderings- och uppföljningsarbete avseende
de nu gällande avtalen  och  planeringsarbete
inför nästa omgång av avtalen  efter år 2002.
Jämför reservation 12 (m, kd, fp).


Motionerna




Användningen  av tillväxtkapitalet  bör  avregleras,
regeringen bör lämna klara direktiv för verksamheten
med   de   regionala    tillväxtavtalen,    och   en
genomförandedelegation bör tillsättas, anförs  det i
motion  2000/01:N204 (kd). Motionären refererar till
en rapport  (Nordregio WP 2000:6) om en processtudie
av förhandlingarna  i  sju län, utförd på uppdrag av
regeringen. Rapporten innehöll  också  en  studie av
den  centrala  nivån i syfte att ge uppslag till  en
bättre organisering  inför  kommande  års  avtal. Om
tillväxtavtalen  skall tjäna som ett gott instrument
i  det  fortsatta arbetet  i  regionerna  måste  det
lokala inflytandet  öka, anser motionären. Hon menar
att  om tillväxtavtalen  skall  få  legitimitet  och
kunna   uppbåda   intresse   utanför   den   berörda
tjänstemannakåren,  måste  man på regional basis  få
pröva  alternativa  verksamheter   och   få  använda
tillgängligt kapital på ett friare sätt. Som exempel
på  detta  nämns  arbetsmarknadspolitiska medel  som
anses  kunna  användas  mer  experimentellt  utifrån
regionala förutsättningar. Vidare måste strategi och
ledning analyseras  och  få  en annan lösning då den
hittillsvarande   varit   helt   undermålig   enligt
utvärderingsrapporten, säger motionären.  Hon  anser
att     departementen     inte     bör    stå    för
genomförandeprocessen.


De regionala tillväxtavtalen måste  utvärderas och
statens  roll  i avtalen förtydligas, anförs  det  i
motionerna 2000/01:N268  (fp) och 2000/01:N325 (fp).
Folkpartiet  anser att de regionala  tillväxtavtalen
kan vara värda  att  pröva, men att de inte löser de
regionalpolitiska problemen.  Liknande avtal finns i
andra   länder  -  i  Frankrike  finns   det   t.ex.
tillväxtavtal av en annan modell med statlig garanti
om tillväxtmedel  som kan vara värd att pröva även i
Sverige, påpekar motionärerna. De framhåller att det
är viktigt att ett  underifrånperspektiv  anläggs om
avtalen skall fungera.


Kommunerna  bör  stimuleras  att  vara aktivare  i
arbetet  kring tillväxtavtalens skrivningar,  anförs
det   i  partimotionerna   2000/01:N383   (mp)   och
2000/01:N388   (mp).  Det  rådande  företagsklimatet
bestäms   av   en  rad   sociala,   kulturella   och
institutionella faktorer, och vissa delar av Sverige
lämpar sig bättre än andra för vissa näringar, säger
motionärerna.  De   nämner   som   exempel  Ronneby-
Karlskrona  som  har  blivit  ett  nytt centrum  för
företag   inom   telekomsektorn,   Arvidsjaur    som
bilföretagens   testcentrum,   Kiruna  som  Sveriges
rymdstad, osv. Kommunerna bör genom  rådgivning  och
information   stimuleras   att   vara  aktivare  vid
skrivningarna   av  tillväxtavtalen  och   på   eget
initiativ   hitta   möjliga    lösningar    på   hur
näringslivsutvecklingen  och  miljöutvecklingen  kan
stimuleras, anför motionärerna.


I en annan partimotion från Miljöpartiet  - motion
2000/01:Kr701  (mp)  -  sägs att kulturaspekten  bör
utgöra  ett centralt inslag  vid  utveckling  av  de
regionala   tillväxtavtalen.   Det  är  viktigt  att
regeringen  noga  följer upp hur kulturen  tas  till
vara i de regionala  tillväxtavtalen  och hjälper de
län som ännu inte förstått kulturens betydelse i det
regionala  navet, anför motionärerna. De  anser  att
under arbetet  med  att skriva tillväxtavtalen våren
2000 försummades bl.a.  kulturfrågorna. Miljöpartiet
menar att det krävs en kulturell  mobilisering  över
hela landet för att budskapet att kulturindustrin är
en  expansiv  sektor  som  ger  många nya jobb skall
tränga igenom. En förutsättning för tillväxt på lång
sikt  är  visionen  om att ett långsiktigt  hållbart
samhälle förverkligas,  varvid  kulturaspekterna  är
centrala, anför motionärerna.


I  motion  2000/01:N389 (mp) begärs - med koppling
till tillväxtavtalen - riksdagsuttalanden i följande
fyra avseenden: om kompetensuppbyggnad, om regionala
och  lokala  kunskapscentrum,   om  kompetensnätverk
kring hållbar utveckling samt om statliga riktlinjer
och  ekonomiskt  stöd till kommuner  och  länsorgan.
Tillväxtavtalen lever  inte upp till de vackra orden
om  hållbar  utveckling,  och   inga   tillväxtavtal
föreslår  några  hållbara  strategier  för en  sådan
omställning,  säger motionärerna. De anser  att  det
krävs olika åtgärder  för  att åstadkomma en hållbar
utveckling  och  förordar  samarbete  mellan  lokala
företag,    t.ex.    i    nätverksform    eller    i
företagscentrum. Ett sätt att stimulera utvecklingen
är  att bygga upp ett rikstäckande  kompetensnätverk
kring  hållbar,  lokal  utveckling,  med  lokala och
regionala kompetenscentrum, sägs det. De frågor  som
kommunerna först bör utreda är, enligt motionärerna,
om  det  finns  lokala  eller  regionala  råvaror  i
tillräcklig  utsträckning  för  en lokal produktion,
och om produktionen i övrigt passar  in i den lokala
näringslivsstrukturen. Motionärerna föreslår att den
förordade   modellen   används   för   att  upprätta
bärkraftiga  näringslivsstrategier  i  kommuner  och
län.  Genomförandestrategin  bygger  på  att  staten
förmedlar     riktlinjer     och    direktiv    till
länsstyrelserna och att lokala  initiativ  ges stöd,
säger motionärerna. De föreslår att kommunerna skall
stimuleras att ta initiativ genom ett regional-  och
glesbygdspolitiskt  stödpaket,  med  innebörd att de
kommuner     som    upprättar    egna    bärkraftiga
näringslivsstrategier också skall få förfoga över en
viss mängd statliga  medel för genomförandet och att
särskilda  lokala näringslivsfonder  skall  inrättas
för detta ändamål.




Vissa kompletterande uppgifter




Regeringen tog  år  1998  initiativ till en regional
näringspolitik med de regionala  tillväxtavtalen som
det huvudsakliga instrumentet för  dess genomförande
(prop. 1997/98:62, bet. 1997/98:AU11).  Avsikten var
att  bättre kunna ta till vara den tillväxtpotential
som  finns  runt  om  i  landet  genom  att  anpassa
verksamheter  inom  politikområden  till  lokala och
regionala förutsättningar. Några nya statliga pengar
har  inte  satsats på tillväxtavtalen. Syftet  är  i
stället att använda nuvarande statliga anslag på ett
mer  kreativt   och   effektivt   sätt.   De  första
tillväxtavtalen  avser  åren  2000-2002. Avtalen  är
inte juridiskt bindande.


Inom  Regeringskansliet arbetar  Tvärdelegationen,
Tvärsekretariatet    och    en    interdepartemental
arbetsgrupp  med  tillväxtavtalen.  Tvärdelegationen
har   det   övergripande   ansvaret   för   arbetet.
Delegationen leds av Näringsdepartementet och består
huvudsakligen  av  statssekreterare  från  Närings-,
Utbildnings-, Kultur-, Miljö-, Finans-, Social-  och
Jordbruksdepartementen. Även Statsrådsberedningen är
representerad. Den interdepartementala arbetsgruppen
(IDA)  fungerar  som  en  länk  mellan den politiska
ledningen  och det praktiska arbetet.  Arbetsgruppen
består av tjänstemän  från  de  åtta departement som
ingår   i  Tvärdelegationen.  Tvärsekretariatet   är
placerat   på  Näringsdepartementet  och  utför  det
praktiska arbetet  inom Regeringskansliet vad gäller
tillväxtavtalen.    Sekretariatet    ansvarar    för
kontakter       med      länsstyrelserna       eller
självstyrelseorganen  och  andra aktörer som arbetar
med tillväxtavtalen.


Det   övergripande   målet   för   den   regionala
näringspolitiken    är    följande:   "Utifrån    de
förutsättningar som finns i  varje  region stimulera
en  hållbar  ekonomisk tillväxt som kan  bidra  till
fler   och   växande   företag   och   därmed   ökad
sysselsättning för både kvinnor och män." Tillväxten
skall  vara  hållbar  också  i  ett  ekologiskt  och
socialt  perspektiv.  De  regionala  tillväxtavtalen
syftar   till    effektivare    samordning    mellan
politikområden och sektorer som främjar tillväxt och
sysselsättning.   Utgångspunkter   för  arbetet  med
avtalen  är  att  det  regionala  inflytandet   över
näringspolitiken  skall  öka  och  att  tillgängliga
resurser skall användas mer flexibelt. Avtalen skall
ta  hänsyn  till  skillnader  i lokala och regionala
förutsättningar för näringslivsutveckling.


I budgetpropositionen för år 2001 (prop. 2000/01:1
utg.omr. 24 Näringsliv) behandlades tillväxtavtalen.
Där sades bl.a. (s. 22) följande:


Regeringen bedömer att det finns  goda  skäl  att
fortsätta   vidareutveckling   av   de  regionala
tillväxtavtalen  och  att nödvändiga förändringar
skall  vara  genomförda i  god  tid  innan  nästa
programperiod  inleds  år  2003. Regeringen anser
det särskilt angeläget att se över och förtydliga
villkoren  för  den  statliga delen  av  avtalens
finansiering. Målformuleringar  samt  metoder och
rapporteringssystem  för  en  tydligare  och  mer
sammanhållen uppföljning av statliga insatser som
syftar    till    att    främja    tillväxt   och
sysselsättning           bör           utvecklas.
Resultatredovisningar  och  beslutsunderlag   för
regering  och  riksdag  blir därigenom bättre. En
stor  del  av  detta  utvecklingsarbete   sker  i
anslutning   till   den   pågående  översynen  av
organisation och statens roll  på  den  regionala
nivån. Regeringen avser att återkomma med förslag
under    år    2001.    Beträffande    de   olika
myndigheternas  medverkan i avtalsarbetet  inleds
en fördjupad dialog  med flertalet av dessa under
hösten 2000.




I anslagsbetänkandet 2000/01:NU1 om utgiftsområde 24
Näringsliv    berördes    tillväxtavtalen     endast
kortfattat  i  ett  inledande  avsnitt  om  mål  och
resultat.  Eftersom tillväxtavtalen inte är kopplade
till något specifikt  anslag  och  inga  motioner om
tillväxtavtal   behandlades   i   anslagsbetänkandet
innehöll   betänkandet   i  övrigt  inga   explicita
ställningstaganden rörande tillväxtavtalen.


Våren 1999 avslog riksdagen  ett antal motioner om
tillväxtavtalen  (bet.  1999/2000:NU13).   Utskottet
anförde att arbetet med regionala tillväxtavtal  har
goda   möjligheter  att  bli  ett  lyckat  inslag  i
näringspolitiken.  Utskottet  ansåg  att  det  finns
olika omständigheter som gör att tillväxtavtalen  är
en   lämplig   modell  för  den  framtida  regionala
näringspolitiken.   Eftersom  förutsättningarna  för
tillväxt och sysselsättning  ser  olika  ut  i olika
delar  av  landet  måste  politikens verktyg för att
stödja  en  god utveckling anpassas  till  de  olika
regionernas    skiftande    förutsättningar,    sade
utskottet. Vidare  måste  politiken bättre stimulera
samverkan  och samarbete mellan  olika  aktörer  och
samordning av  resurser  för  att åtgärder skall bli
mer    välriktade   och   effektiva.   Näringslivets
tillväxtmöjligheter  är också till stor del beroende
av  hur  det  omgivande samhället  fungerar,  varför
politikens  insatser  på  de  lokala  och  regionala
nivåerna måste  bli  kraftfullare  för  att  en  god
utveckling  i  näringslivet skall uppnås, sades det.
Utskottet   underströk    vidare   vikten   av   att
miljöfrågorna  lyfts  fram  som   en  drivkraft  för
utveckling och tillväxt i det fortsatta  arbetet med
tillväxtavtalen.    Arbetet    med   den   regionala
näringspolitiken och tillväxt-avtalen handlar om att
ge  alla delar av landet möjligheter  att  utvecklas
utifrån   sina  egna  förutsättningar  och  på  egna
villkor, anförde  utskottet.  Utgångspunkten  är att
besluten   skall  fattas  av  dem  som  berörs,  att
ansvaret skall  tas  lokalt och regionalt och att så
många   människor  som  möjligt   skall   engageras.
Utskottet   hade   särskilt   noterat   det   starka
engagemang  som näringslivet på många håll har visat
för arbetet med tillväxtavtalen. Utskottet uttryckte
förståelse för  farhågor  som fördes fram i vissa då
aktuella  motioner  rörande  kvinnors  deltagande  i
arbetet     med     tillväxtavtalen.     Av      den
utvärderingsrapport,  Tillväxt  i  hela  Sverige (Ds
2000:7),  som då nyligen hade presenterats  framgick
att jämställdhetsperspektiv  nästan  helt saknades i
tillväxtavtalen; ett faktum som utskottet  fann helt
oacceptabelt.  Utskottet  utgick från att regeringen
skulle  komma  att  tillse  att  jämställdhetsfrågan
lyfts  fram på ett mer påtagligt  sätt  än  vad  som
dittills  varit fallet. I en reservation (m, kd, fp)
krävdes  ett   riksdagsuttalande  dels  avseende  en
avvaktande  hållning   till   tillväxtavtalen,  dels
avseende att frågan om kvinnors deltagande i arbetet
med avtalen borde lyftas fram på  ett  mer påtagligt
sätt än vad som dittills varit fallet.


I den nyssnämnda utvärderingsrapporten  redovisade
en  tjänstemannagrupp  inom  Regeringskansliet   och
berörda   myndigheter   följande   iakttagelser  och
slutsatser  efter  en  genomförd  granskning  av  de
regionala tillväxtavtalen:


-  Alla  län  har gått framåt i arbetet  med  sina
regionala  tillväxtavtal   och  vill  fortsätta  den
process som avtalsarbetet startat.  Arbetet  bör  gå
vidare och utvecklas mot bakgrund av de erfarenheter
som  är  gjorda  hittills. Områdena jämställdhet och
ekologiskt hållbar  utveckling  samt uppföljning och
utvärdering är viktiga i det fortsatta arbetet.


- Näringslivets efterfrågan på offentliga tjänster
berör fler politikområden än den  s.k. traditionella
näringspolitiken.  De  lokala förutsättningarna  har
stor   betydelse   för   hur   näringslivets   behov
formuleras.


- Parterna i avtalsarbetet önskar  kunna diskutera
tillväxtfrågor i ett sammanhang, även om olika slags
åtgärder     kan    behöva    hanteras    i    olika
planeringsprocesser.


-  Utbildnings-   och   kompetensfrågor   är  högt
prioriterade  i tillväxtavtalen. De hanteras av  ett
stort  antal  aktörer  inom  både  utbildnings-  och
arbetsmarknadspolitikens  områden.  Analysen  av hur
olika  intressen skall balanseras och hur utbud  och
behov skall kunna matchas bättre bör fortsätta.


- Livsmiljön  har  i flertalet län framhållits som
en   viktig  tillväxtfaktor,   och   betydelsen   av
kulturutbudet  samt  natur-  och  kulturmiljön har i
detta sammanhang ofta betonats. Livsmiljöns roll som
tillväxtfaktor i ett långsiktigt perspektiv  behöver
dock preciseras.


-   De   regionala   parterna   upplever  att  det
arbetsmarknadspolitiska    målet    att    nedbringa
arbetslösheten och den detaljreglering som finns för
de   arbetsmarknadspolitiska   åtgärderna  begränsar
arbetsmarknadsorganisationens möjligheter  att delta
som  en aktiv part i den regionala näringspolitiken,
vars  tyngdpunkt   ligger   på   tillväxt   och  mer
långsiktigt ökad sysselsättning.


-  De regionala parterna anser att tvärsektoriella
förhandlingar   om   samfinansiering   av   åtgärder
underlättas om de förhandlande parterna har tillgång
till  flexibla  medel. De anser att regeringen  ännu
inte  har  fullföljt   sina   intentioner   för  att
förverkliga den regionala näringspolitiken.


-  Den  statliga  budgetprocessen är endast delvis
anpassad     för     att    hantera     långsiktiga,
tvärsektoriella    program    som    de    regionala
tillväxtavtalen.


- Tvärsektoriella  uppföljningar och utvärderingar
kan endast utföras i mycket begränsad omfattning.


-     Den     statliga     budgetprocessen     och
utvärderingssystemen bör analyseras  för  att utröna
hur de bättre skall kunna svara mot tillväxtavtalens
idé.


-  Det behövs tydligare information till länen  om
vad  som   sker   med   de   olika   förslagen  till
regeländringar som de har lämnat.


- Regelförslagen behöver ofta förtydligas.  En idé
är  att den regionala nivån görs djupare delaktig  i
regelarbetet,  t.ex.  genom  att svara för regionala
konsekvensstudier.


Beträffande       jämställdhetsperspektivet        i
tillväxtavtalen sägs i rapporten att det på det hela
taget  saknas ett sådant perspektiv även i den andra
versionen    av    avtalen.    Könsfördelningen    i
partnerskapet  är  mycket ojämn i de flesta län. Det
gäller  både  i  fråga   om  enskilda  personer  och
representanter   för   deltagande    organisationer.
Avtalen  behöver alltså bli mycket bättre  på  detta
område i alla  län,  sägs det i rapporten. Några län
har  dock hunnit något  längre  än  övriga  -  t.ex.
Jämtlands,     Västerbottens,     Norrbottens    och
Östergötlands län. Flera län är starkt  medvetna  om
bristerna  i  sina  avtal, sägs det. De anger att de
kommer   att   använda   särskilda    metoder    för
jämställdhetsanalyser och bedömningar av projekt och
har också intensifierat arbetet på detta område.


Jämställdhet och hållbar utveckling berörs i vissa
av  motionerna.  I  tillväxt-avtalen  skall  de  två
horisontella   målen   jämställdhet   och  ekologisk
hållbar  utveckling  integreras.  Ett av kriterierna
för  statlig  medverkan  i tillväxtavtalen  är,  som
nämnts,  att  könsperspektivet   skall   beaktas   i
avtalets   samtliga   delar.   Tillväxtavtalen   har
utvärderats  vid  två  tillfällen  med  avseende  på
jämställdhetsperspektiven.       Sommaren       1999
presenterade   Nordregio   som  nämnts  en  rapport,
Regionala    tillväxtavtal    -    utvärdering    av
förhandlingsprocessen i sju län och på central nivå,
och  i  februari  2000  har aspekten belysts  i  den
tidigare    nämnda    rapporten     (Ds     2000:7).
Utvärderingarna har visat att bristerna är stora när
det    gäller    jämställdhetsaspekterna   och   att
könsfördelningen i  partnerskapen  är mycket ojämn i
de  flesta län. Regeringen utsåg därför  i  februari
2000  Blekinge,  Jämtland  och  Västra Götaland till
pilotlän  för  ökad jämställdhet i  tillväxtavtalen.
Länen har fått i  uppdrag  att  utveckla metoder för
hur  jämställdhetsperspektivet skall  kunna  stärkas
och  införlivas  i  tillväxtavtalen.  Erfarenheterna
från pilotverksamheten  skall  spridas  till  övriga
län. Någon ytterligare revidering av tillväxtavtalen
i   detta   avseende   anses,  enligt  uppgift  från
Näringsdepartementet, inte vara nödvändig just nu.


För att understryka hur  viktigt  det är att lyfta
fram  miljöfrågorna som en drivkraft för  utveckling
och tillväxt  har regeringen utsett tre pilotlän för
att  utveckla  dessa  frågor  inom  tillväxtavtalen.
Dalarna, Västerbotten  och  Skåne skall, tillsammans
med Naturvårdsverket, utveckla  metoder  för hur det
ekologiska  hållbarhetsperspektivet  kan  införlivas
dels  i  processen  med tillväxtavtalen, dels  i  de
olika åtgärdsprogrammen.  Erfarenheterna  av arbetet
skall spridas till övriga län. Det långsiktiga målet
med  pilotlänen  är att skapa ett större lokalt  och
regionalt engagemang  för  hur  en  hållbar tillväxt
skall    formas.    Det    kortsiktiga   målet   med
pilotverksamheten       är       att       förbättra
miljöintegrationen      i      nästa     generations
tillväxtavtal.  Projektet  skall vara  klart  den  1
oktober 2001.


Beträffande  synpunkten  i  en   motion   om   att
regeringen  skall  följa  upp  hur kulturen tas till
vara i tillväxtavtalen kan noteras att grundtanken i
tillväxtav-talen är att regionerna  själva  har  den
bästa  kunskapen  om sina specifika förutsättningar.
Många   av   länen   har,    enligt   uppgift   från
Näringsdepartementet, framhållit  kulturen  som  ett
viktigt område för att nå regional utveckling.


Statsrådet Ulrica Messing besvarade i oktober 2000
en  interpellation (2000/01:8) av Maria Larsson (kd)
om kritik  mot  tillväxtavtalen,  med  ett  innehåll
liknande  den  här  aktuella  motionen  2000/01:N204
(kd).  I sitt svar uppgav statsrådet att regeringens
sammanvägda bedömning är att det finns goda skäl att
vidareutveckla  de regionala tillväxtavtalen och att
nödvändiga förändringar  skall vara genomförda i god
tid  innan  nästa  programperiod   inleds  år  2003.
Regeringen anser det särskilt angeläget  att se över
och förtydliga villkoren för den statliga  delen  av
avtalens  finansiering.  Detta utvecklingsarbete bör
ske i nära anslutning till den pågående översynen av
den  regionala näringspolitiska  organisationen  och
statens   roll   på   den   regionala   nivån.   Den
regionalpolitiska  utredningens slutbetänkande utgör
också  ett viktigt underlag.  Regeringen  avser  att
återkomma   med   förslag   under  år  2001,  uppgav
statsrådet.


Vidare  framhöll  statsrådet  Ulrica  Messing  att
förutsättningarna för  näringslivets medverkan också
måste förbättras. Det finns platser där det fungerar
bra, och de kan tjäna som  goda  exempel  för andra.
Den  offentliga  sektorn bör också överväga i  vilka
skeden   som  näringslivets   deltagande   är   mest
väsentligt  och där den ömsesidiga nyttan är störst.
Statsrådet hänvisade  till  att  det  i den tidigare
nämnda rapporten från Nordregio pekades på att stora
framsteg har gjorts på mycket kort tid. Utvärderarna
konstaterade  att  regeringen genom initiativet  med
tillväxtavtalen på mindre än två år har introducerat
ett     nytt    sätt    att    bedriva     regionalt
utvecklingsarbete  i  hela Sverige. De anser att ett
bra samarbetsklimat har utvecklats och att det finns
ett mycket stort engagemang  hos många människor för
den egna regionens utveckling.  Processen  har också
lett till att det numera finns ett uttalat stöd  för
att arbeta med tillväxtfrågor som tar utgångspunkt i
näringslivets   förutsättningar   och   behov,  sade
statsrådet.  Konsulterna  konstaterar också  att  de
regionala partnerskapen utgör  ett  fungerande forum
för informationsutbyte mellan myndigheter,  kommuner
och   näringsliv.  Statsrådet  delade  utvärderarnas
uppfattning  att  det  finns  flera  brister och att
dessa på olika sätt måste åtgärdas. En förutsättning
för att komma till rätta med några av de brister som
rapporten pekar på är att få till stånd  ett  bättre
sektorsövergripande samarbete, uppgav statsrådet och
erinrade  om  ett  möte  i  september  2000  som det
dåvarande ansvariga statsrådet Mona Sahlin hade  med
cheferna     för    nationella    myndigheter    och
organisationer  som  ansvarar  för att genomföra den
tillväxt-  och  sysselsättningsfrämjande  politiken.
Syftet  var  att  få   en   redogörelse   av   deras
erfarenheter och syn på arbetet med tillväxtavtalen.
Vid  mötet  framkom  att  några av myndigheterna har
anpassat såväl organisation  som  inriktning  av sin
verksamhet   med   anledning   av   tillväxtavtalen.
Majoriteten ansåg att det går att göra betydligt mer
för  att åstadkomma ett bättre samarbete  med  andra
nationella  myndigheter och med den regionala nivån.
Under hösten  genomfördes inom regeringen en översyn
av  de instruktioner  och  regleringsbrev  som  styr
verksamheterna vid de aktuella myndigheterna.


Enligt  regleringsbrevet  för NUTEK är ett mål för
verket att effektivisera och utveckla arbetet med de
regionala  tillväxtavtalen  genom   att   successivt
stärka  sin roll som metodutvecklare, samverkanspart
och medfinansiär.  Beträffande återrapportering sägs
att verket översiktligt  skall  redovisa  hur verket
har  medverkat  till  att  utveckla  arbetet med  de
regionala tillväxtavtalen. Vidare skall  NUTEK  i en
särskild  redovisning  senast  den  22 februari 2002
rapportera  sitt engagemang i form av  insatser  och
åtgärder inom  ramen för regionala tillväxtavtal. Av
sammanställningen   skall   bl.a.  framgå  vilka  de
samverkande  parterna  är,  vilket  eller  vilka  av
myndigheternas  anslag  som  kommer   i  fråga  samt
belopp.


Näringsdepartementet presenterade i februari  2001
en  rapport om tillväxt-avtalen (Ds 2001:15), vilken
är den  första i de uppföljningar som framöver avses
ske årligen.  Inledningsvis  säger statsrådet Ulrica
Messing  att  förhoppningen är att  rapporten  skall
stimulera till  debatt  och  diskussion kring frågor
som  är  centrala  för  den regionala  utvecklingen.
Rapporten kommer också att  utgöra  ett underlag för
utformningen   av   den  fortsatta  politiken   inom
området,  inte  minst  avseende  hur  processen  med
tillväxtavtal skall se ut  efter  det att den första
omgången av tillväxtavtalen är till  ända  år  2002,
sägs det


Utskottets    grupp    för    uppföljnings-    och
utvärderingsfrågor,   NUR,   har   låtit  Riksdagens
utredningstjänst  göra  en  förstudie  om  regionala
tillväxtavtal   (PM  2000-11-13,  rev.  2001-01-17).
Förstudien har anmälts  inför  utskottet  i  januari
2001.




Utskottets ställningstagande




Utskottet  anser  att  de  regionala tillväxtavtalen
utgör   ett  positivt  inslag  i   näringspolitiken.
Arbetet  med   den  regionala  näringspolitiken  och
tillväxtavtalen  handlar  om  att  ge  alla delar av
landet möjligheter att utvecklas utifrån  sina  egna
förutsättningar  och på egna villkor. Utgångspunkten
är att besluten skall  fattas av dem som berörs, att
ansvaret skall tas lokalt  och  regionalt och att så
många   människor   som  möjligt  skall   engageras.
Utskottet har särskilt noterat det starka engagemang
som näringslivet på många håll har visat för arbetet
med tillväxtavtalen. Tillväxtavtalen präglas således
av det underifrånperspektiv  och den anpassning till
regionala och lokala förhållanden  som efterfrågas i
några av de här aktuella motionerna.


Som  redovisats  inleds  nästa  programperiod  för
tillväxtavtalen år 2003. Statsrådet  Ulrica  Messing
har   i   en   interpellationsdebatt   uppgett   att
regeringen  ser det som väsentligt att villkoren för
den  statliga   delen   av   avtalens   finansiering
dessförinnan ses över och att tillväxtavtalen  skall
vidareutvecklas   i   olika   avseenden.   I   detta
sammanhang  vill utskottet beröra frågan om kvinnors
deltagande  i   arbetet   med   tillväxtavtalen.  Av
rapporten  om tillväxtavtalen framgår,  som  nämnts,
att  jämställdhetsperspektiv   nästan  helt  saknas.
Detta är helt oacceptabelt. Utskottet utgår från att
regeringen  till  nästa  programperiod   kommer  att
tillse att jämställdhetsfrågan lyfts fram på ett mer
påtagligt sätt än vad som hittills varit fallet.


Utskottet  vill vidare understryka vikten  av  att
miljöfrågorna   lyfts  fram  som  en  drivkraft  för
utveckling och tillväxt  i det fortsatta arbetet med
de  regionala  tillväxtavtalen.   Av   rapporten  om
tillväxtavtalen  framgår  att  det  finns brister  i
detta  hänseende.  Likaså  bör  kultur ses  som  ett
viktigt område i tillväxtavtalen.


Med   det   anförda   avstyrks  de  här   aktuella
motionerna i berörda delar.




Särskilda branscher




Vidareförädling av skogsråvara




Utskottets förslag i korthet


Riksdagen bör avslå motionsyrkanden  om ökade
insatser för att främja en vidareförädling av
skogsråvaran  med  hänvisning  till  vidtagna
åtgärder    och   pågående   arbete.   Jämför
reservation 13 (v).


Motionerna




Det   krävs   ökade    insatser   för   att   främja
vidareförädling av skogsråvaran, anförs det i motion
2000/01:N275  (s).  Det  rör  sig  om  insatser  för
marknadsföring av materialet  trä  för att det skall
bli    ett   miljömässigt   och   kretsloppsanpassat
förstahandsval  och  om  stöd  till  olika former av
forskningsprojekt    för    att    ta    fram    nya
användningsområden   för   träet   och  koppla  ihop
designer och arkitekter med träbranschen. Det behövs
ett  sammanhållet  program  inom  träbranschen   som
inriktar  sig  på att koppla ihop branschen, svenska
designer, formgivare och olika utbildningsanordnare,
säger motionärerna.  De  anser  också att det behövs
regionala kunskapscentrum, där nätverk och samverkan
kan främjas inom branschen.


Ett  nationellt program för ökad  träanvändning  i
offentligt byggande bör införas, anförs det i motion
2000/01:N296  (s).  Byggandet  av offentliga lokaler
och flervåningshus i Sverige uppvisar en extremt låg
träandel  vid  en  internationell jämförelse,  säger
motionärerna.  De  föreslår  följande  mål  med  ett
nationellt    program    för    träbyggande:    ökad
vidareförädling;  säkrad  och  ökad  sysselsättning;
säkrad avsättning för svensk  skog;  värdesäkring av
skogstillgångarna;     förbättrad     internationell
konkurrensförmåga;  minskade  negativa miljöeffekter
från   byggsektorn.   I   programmet   bör,   enligt
motionärerna, följande ingå: framtagande av direktiv
och rutiner för offentlig upphandling;  utredning av
möjligheten  att  använda trä i offentliga  projekt;
bedrivande  av  pilotprojekt   inom  den  offentliga
sektorn;  uppbyggnad  av  kunskap  om   skogs-   och
träråvarors egenskaper och möjlighet till användning
i       byggandet       inom      högskole-      och
universitetsutbildningar;    utarbetande    av   ett
kvantifierat  mål  för  ökad  träanvändning i svensk
byggsektor.  Verket för innovationssystem  (VINNOVA)
bör  ges i uppdrag  att  sprida  teknik  såväl  till
industrin  som  till  brukare  och kunder, inklusive
information  om  träkunskap och träprodukter,  anför
motionärerna.


Det  skall vara en  prioriterad  uppgift  för  den
statliga  näringspolitiken att understödja effektiva
lösningar inom  logistiken  för träindustriföretagen
för  att  underlätta  små  och  medelstora  företags
tillträde  till  marknaden,  anförs   det  i  motion
2000/01:N252   (v).   En  ökad  vidareförädling   av
skogsråvaran kan skapa många nya jobb i träindustrin
och  därmed  få en mycket  positiv  regionalpolitisk
påverkan, säger  motionärerna.  De påpekar att det i
en ökad internationell konkurrens  är  angeläget att
industriföretagen,   särskilt   de   små  företagen,
undersöker     möjligheterna     till     gemensamma
transportlösningar. Det är inte tillräckligt med god
tillgång  till  en  bra råvara, goda yrkeskunskaper,
bra   design   och   traditioner    för    att   öka
vidareförädlingen  i  svensk  industri, utan de  små
träindustriföretagen måste också nå marknaden, säger
motionärerna.  De menar att drivkraften  till  denna
utveckling   av   logistiken    måste   finnas   hos
träindustriföretagen själva, men  att  staten  genom
sina  näringslivsorgan bör bidra till att skynda  på
utvecklingen.


I motion  2000/01:N253  (v)  begärs - i likhet med
den tidigare nämnda motion 2000/01:N296  (s)  -  att
ett  nationellt  program  för ökad träanvändning vid
offentligt byggande skall införas.  Trä  är det enda
förnybara  byggmaterialet, och en ökad träkonsumtion
har   inga   negativa    miljökonsekvenser,    anför
motionärerna.    Dessutom   är   trä   ett   extremt
energisnålt  byggmaterial,  sägs  det.  Den  svenska
träbaserade industrin  har  goda förutsättningar att
stärka sin position på den internationella marknaden
för  byggprodukter, menar motionärerna.  De  påpekar
att   byggandet    av    offentliga    lokaler   och
flervåningshus  i  Sverige  uppvisar  en mycket  låg
träandel vid en internationell jämförelse. I Sverige
finns dock ett kunnande vad gäller stora byggnader i
trä,  och dessutom har träbroar utvecklats  som  ett
nytt  användningsområde   för   limträ.  De  svenska
statliga  beställarna Banverket och  Vägverket  har,
enligt   motionärerna,    intagit    en   kallsinnig
inställning  till  träbroar,  medan  motståndet  mot
stora  byggnader  i  trä har minskat på den  privata
byggmarknaden. Träkonstruktion  bör  alltid vara ett
alternativ  när nya offentliga byggnader  och  andra
konstruktioner   skall  byggas,  anför  motionärerna
avslutningsvis.


Tre tillkännagivanden begärs i motion 2000/01:N273
(v),  nämligen om möjligheterna  att  expandera  den
träbaserade    skivindustrin,    om    att    svensk
skivindustri måste tillförsäkras sin träråvara  till
ett sådant pris att konkurrensneutralitet uppnås med
motsvarande  industri  i de nordiska länderna och om
att öka efterfrågan på avverkningsavfall (grot) i de
svenska   skogarna.  Konsumtionen   av   träbaserade
skivmaterial  ökar  kraftigt i Europa och i Sverige,
säger motionärerna, men  påpekar  att  det  krävs en
ökad  produktionsvolym för att den svenska industrin
skall kunna  täcka  en  större  del  av den inhemska
konsumtionen av träskivor och samtidigt förse möbel-
och snickeriindustrierna med lämpliga skivprodukter.
Beslut  om  nyinvesteringar uppskjuts emellertid  på
grund av att  skivindustrin  inte  kan tillförsäkras
konkurrensneutral träråvara, hävdar motionärerna. De
anser   att  skivindustrin  hamnar  i  en   ohållbar
situation visavi värmeverken, vars betalningsförmåga
ökar i takt  med  miljömotiverade oljeprishöjningar.
De  föreslår  att  regeringen  snarast  skall  finna
lösningar på den rådande situationen som medfört att
den   svenska   industrins   träråvarukostnader   är
väsentligt högre  än  för  motsvarande industri i de
nordiska grannländerna. Det  är vidare angeläget att
uttaget av grenar och toppar efter  slutavverkningar
och gallringar i skogen ökas; en verksamhet  som för
närvarande  inte är lönsam för vare sig skogsägaren,
flisföretaget eller värmeverket, säger motionärerna.
De anser att  det  är av intresse för skivindustrin,
den  enskilde  skogsägaren   och  flisföretagen  att
värmeverkens efterfrågan av avverkningsavfall - grot
-  ökar.  Dessa  båda  frågor  den  träfiberbaserade
skivindustrins  behov av  konkurrensneutralitet  vad
gäller    råvarukostnaderna     och    ett    bättre
tillvaratagande  av avverkningsresterna   kan  lösas
med samma åtgärd, menar motionärerna.


Västra Götaland  bör  ges  möjligheter  att stärka
skogs-   och   träforskningen   samt  att  vara  ett
designcentrum inom träförädlingsområdet,  anförs det
i   motion  2000/01:MJ308  (kd).  I  jämförelse  med
angränsande    län    är    såväl   gymnasiala   som
postgymnasiala  utbildningsmöjligheter  inom  skogs-
och träområdet små  i  Västra Götaland, och den enda
högskoleutbildningen           finns            inom
byggnadsingenjörsområdet    på   Chalmers   tekniska
högskola  och i Borås, säger motionärerna.  Regionen
ligger dock mycket långt framme inom viss forskning,
bl.a. inom  skogsindustriell  kemiteknik och design.
Motionärerna vill att det skall  skapas  ett nätverk
och  en  mötesplats för kontakter mellan skogs-  och
träforskningen  i  regionen  och skogsnäringen, inte
minst  för  de  små  företagen.  Regionen  har  goda
förutsättningar  att  bli  ett  designcentrum   inom
träförädlingsområdet, anser motionärerna.


Vissa kompletterande uppgifter




Riksdagen    avslog    våren    2000   motioner   om
vidareförädling  av  skogsråvara  liknande   de  här
aktuella  (bet.  1999/2000:NU13).  Utskottet anförde
följande i sitt ställningstagande:




Utskottet intar samma ståndpunkt  nu  i frågan om
vidareförädling   av  skogsråvara  som  utskottet
gjort   vid   tidigare   tillfällen   då   frågan
behandlats.  Skogsindustrin   har   mycket   stor
betydelse   för  den  ekonomiska  utvecklingen  i
Sverige och svarar  för  en  betydande del av det
svenska exportnettot. I de delar  av  landet  där
skogsindustrin finns spelar den en väsentlig roll
för sysselsättningen på de berörda orterna.


För  att  skogsindustrin  även  framgent  skall
kunna  bidra till att upprätthålla välståndet  är
det  viktigt   att   konkurrenskraften  inom  den
svenska  skogsindustrin   kan  utvecklas.  Enligt
utskottets mening borde det  vara möjligt för den
svenska skogsindustrin att förskjuta inriktningen
av exporten från rena råvaror  mot  mer förädlade
produkter. Detta kräver en hög kunskapsnivå  inom
industrin.  Den  samhällsekonomiska  vinst som en
ökad vidareförädling kan innebära framgår  vid en
jämförelse     mellan    sågverksindustrin    och
möbelindustrin av  de  tre  variablerna åtgång av
skogsråvara, sysselsättning och  förädlingsvärde.
Enligt    uppgift   från   forskare   vid   Växjö
universitet   ligger   dessa  tre  variabler  för
sågverksindustrin på ca 15 miljoner m3, ca 15 000
personer  och ca 25 miljarder  kronor  respektive
för möbelindustrin  på  ca  250 000 m3, ca 14 000
personer  och ca 15 miljarder  kronor.  Utskottet
förutsätter  att  regeringen  på  de  sätt som är
möjliga  söker  bidra till att en utveckling  mot
ökad vidareförädling främjas.


Som redovisats pågår en rad program i samverkan
mellan näringslivet  och staten som på olika sätt
syftar    till   att   öka   kunskapsnivån    och
vidareförädlingen  inom skogsindustrin. En del av
dessa  program  har,  som   nämnts,   haft  vissa
svårigheter att komma i gång. Enligt uppgift från
Näringsdepartementet  har  problemen  dock  nu  i
huvudsak lösts. Utskottet vill i detta sammanhang
understryka  vikten  av att de insatser som  görs
utformas  i  samverkan med  industrin.  En  sådan
samverkan   ser    utskottet   som   en   absolut
förutsättning för att ett program skall kunna bli
lyckosamt.


Utskottet  konstaterar  vidare  att  frågan  om
forskning  och  utveckling  inom  skogsindustrins
områden kommer  att  bli föremål för behandling i
samband med de propositioner på forskningsområdet
som regeringen aviserat.


När  det  gäller frågan  om  träskiveindustrins
konkurrenssituation     i     förhållande    till
energisektorn, som tagits upp i en motion (samt i
en  skrivelse  från  Svenska Träskivor),  noterar
utskottet att detta är  ett  reellt  problem  för
träskiveindustrin.  Enligt  utskottets  mening är
likvärdiga  konkurrensvillkor en princip som  bör
gälla  i  alla   delar   av   näringslivet.   Som
redovisats      pågår     överläggningar     inom
Regeringskansliet  om  energiskatternas  framtida
utformning.  I detta sammanhang kommer frågan  om
energi- skattesystemets  eventuellt  snedvridande
konkurrenseffekter att aktualiseras.


Regeringen  utarbetade  hösten 1997 i samarbete  med
Stiftelsen  för  kunskaps-  och  kompetensutveckling
(KK-stiftelsen)  och   Stiftelsen   för   strategisk
forskning    ett    program    för   utveckling   av
skogsnäringen. Programmet består  av  följande  fyra
delar:




-   Ett  utvecklings-  och  teknikspridningsprogram,
vilket  innehåller  satsningar  på bl.a. träbaserade
byggsystem,    nya    trä-    och    fiberprodukter,
kretsloppsanpassning av skogsindustriprodukter  samt
möbelutveckling.     Programmet    avsågs    omfatta
sammanlagt  300 miljoner  kronor,  varav  regeringen
skulle satsa  50  miljoner  kronor  per år i tre år.
Programmet har förlängts till den 30  juni 2001, med
dispositionstid för utbetalningar t.o.m. den 30 juni
2003.   Ett   samarbete  har  nu  etablerats  mellan
byggföretag,     arkitekter,     byggteknikexperter,
trämaterialleverantörer  och  forskare  på  temat En
svensk  plattform  för  ökat  träbyggande  i Europa.
Beslut  har  fattats  om  att  inleda  samarbete med
Finland inom träbyggområdet.




-  Ett  forskningsprogram  på  det skogsindustriella
området,   vars   mål  är  att  långsiktigt   stödja
skogsindustrins  utveckling  och  skapa  och  stärka
forskningsmiljöer vid de nya högskolorna. Programmet
genomförs  i nära samarbete  mellan  NUTEK  och  KK-
stiftelsen,  varvid  staten skulle satsa 90 miljoner
kronor  och KK-stiftelsen  ca  60  miljoner  kronor.
Staten   finansierar    primärt    de   träinriktade
satsningarna    och    KK-stiftelsen   primärt    de
pappersinriktade satsningarna.  Satsningarna sker på
följande områden:




( Växjö universitet - med tyngdpunkt på förädling av
trä mot byggsystem och högförädlade träprodukter.




(  Luleå  tekniska  universitet  - i  ett  samarbete
mellan  Trätekniska  Institutet  i  Skellefteå   och
träbyggforskningen i Luleå.




(  Karlstads universitet - inriktning på bestrykning
av papper.




( Mitthögskolan  -  fyra  delområden inom massa- och
pappersområdena.




(   Ett  nätverksprogram  inom   det   trycktekniska
området,   inkluderande  såväl  etablerade  som  nya
högskolor samt flera institut.




- Ett forskningsprogram  inom träteknikområdet, vars
syfte  är att utveckla konkurrenskraftig  forskning,
kompetens   och   forskarutbildning  vid  etablerade
forskarmiljöer   vid   följande   lärosäten:   Lunds
universitet, Luleå  tekniska  universitet,  Chalmers
tekniska  högskola, Kungliga tekniska högskolan  och
Institutet för träteknisk forskning. Programmet, som
skall pågå  under  minst fem år, hade en budget på 6
miljoner kronor för  år  1998 och avses kunna utökas
till 15 miljoner kronor per år.




-   Nya   utbildningsplatser  och   professurer.   I
budgetpropositionen  för år 1998 föreslogs att Luleå
tekniska    universitet   skulle    tilldelas    600
utbildningsplatser från den 1 juli 1998, varav minst
50 platser för  utbildning  med  inriktning  på  det
trätekniska  området.  Sammantaget  planeras 200 nya
utbildningsplatser på fyra år inom träteknikområdet.




Regeringen uppdrog i juni 2000 åt Statskontoret  att
genomföra   en   utvärdering  av  programsatsningen.
Centrala frågeställningar i denna utvärdering utgörs
av  om  programmet har  förutsättningar  att  få  en
strategisk  betydelse  för den svenska skogsnäringen
samt om programmet har förutsättningar  att uppnå de
mål,  som  regeringen  ställde  upp  vid programmets
start.  Utvärderingen  lämnades  till  regeringen  i
oktober  2000.  Programmet  har  i huvudsak  utförts
enligt   ursprungliga   planer.   Omfattningen   har
minskats  något.  Av de medel som regeringen  skulle
satsa och som låg på  240  miljoner  kronor  har  48
miljoner   kronor   hållits  inne.  Omfattningen  av
näringslivets satsningar saknas det uppgifter om.


I proposition 2000/01:3 om forskning och förnyelse
redogjorde  regeringen   för  sin  forskningspolitik
under  åren  2001-2003.  I  ett   särskilt   avsnitt
redovisas    prioriteringar    inom    skoglig   och
skogsindustriell  forskning (s. 227). Där  sägs  att
skogsbruket och skogsindustrin  har  stor  betydelse
för  svensk  ekonomi.  Som  skogsindustrination  har
Sverige   en   relativt   omfattande   skoglig   och
skogsindustriell    forskning     och    utbildning,
konstateras det. Grundläggande skogsvetenskaper  har
sin  tyngdpunkt  vid  Sveriges  lantbruksuniversitet
(SLU),    medan    grundläggande    skogsindustriell
forskning    huvudsakligen    bedrivs    vid   andra
universitet   och   högskolor.  Skogsindustrin   har
dessutom  egen forskning  inom  företagen  samt  med
staten gemensamt  finansierad forskning vid institut
med   inriktning   mot    skogsbruk    (Skogsbrukets
forskningsinstitut,                      SkogForsk),
träbearbetningsindustri                 (Trätekniska
forskningsinstitutet,  Trätek)  samt  pappers-   och
massaindustrin       (Skogsindustrins       tekniska
forskningsinstitut,   STFI).  Under  1990-talet  har
skogsnäringens  forskningsbehov  varit  föremål  för
flera  utredningar,   erinrar   regeringen  om.  Den
senaste utredningen om skoglig och  skogsindustriell
forskning - PROMIS - beskriver industrins situation,
nuvarande forskning och även forskningens  betydelse
för   den  svenska  skogsnäringens  konkurrenskraft.
Regeringen  ser  positivt  på förslaget att fokusera
medel   till   nationella  nätverk   med   en   bred
sammansättning  av   kompetenser   från   etablerade
forskningsmiljöer.  Det är en angelägen uppgift  för
berörda  myndigheter  att  i  samverkan  med  övriga
aktörer  bidra  till effektivisering  och  förnyelse
inom   områden   där    Sverige    kan   bygga   upp
konkurrenskraftiga  forskningsmiljöer,   heter  det.
Under    det    senaste    decenniet    har    olika
forskningsstiftelser,     såsom    Stiftelsen    för
strategisk forskning (KK-stiftelsen)  och Stiftelsen
för  miljöstrategisk forskning (Mistra),  tillkommit
som viktiga  finansiärer av forskning och utveckling
för   skogsnäringens   behov,   vad   gäller   såväl
grundläggande    som    mer   tillämpad   forskning,
konstaterar  regeringen.  Det  är  viktigt  att  det
statliga  forskningssystemets   insatser   på  detta
område i största möjliga utsträckning samordnas  med
dessa   stiftelsers   insatser,  sägs  det.  Svenska
forskare  inom området trä-  och  fiberforskning  är
ledande. Fortsatt  satsning  inom  detta  område  är
därför väsentlig, anser regeringen.


Insatser inom det här aktuella området ligger till
en del inom ansvarsområdet för VINNOVA. Verket skall
enligt  sitt  regleringsbrev  bl.a.  följa  upp  och
utvärdera  processen Teknisk framsyn. Utskottet fick
vid  ett  besök  hos  Sveriges  Skogsvårdsförbund  i
november 2000  information  om projektet Trämekanisk
framsyn.


Inom   ramen   för   regeringens    satsning    på
industriella  utvecklingscentrum  (IUC)  har  det år
2001  inletts  en  treårig försöksverksamhet med ett
IUC-nätverk   för  träindustrin.   Nätverket   skall
inriktas mot utvecklingsåtgärder  som  bl.a.  skapar
förutsättningar    för    hög    förädlingsgrad   av
produkterna,  ökat  kvalitetsmedvetande  och  stärkt
kompetens.   I  nätverket   ingår   orterna   Kalix,
Lycksele, Östersund,  Borlänge,  Tibro,  Nässjö  och
Älmhult,  där  varje  IUC  har  i  uppgift att verka
regionalt.


Beträffande  design,  som  tas  upp  i   ett   par
motioner,  kan  nämnas den verksamhet som Stiftelsen
Svensk  Industridesign  bedriver  och  som  tidigare
redogjorts för. Regionkontoret Region Norr, med säte
i Umeå, genomförde under år 1999 ett antal projekt i
Västernorrland.


När det  gäller  frågan  om  ökad  träanvändning i
offentligt byggande, som tas upp i ett par motioner,
vill  utskottet  nämna  ett  projekt  på  området  -
Industrikonsortiet   Massivträ.  I  projektet  sätts
fokus  på  följande fyra  delar:  Konkurrenskraftigt
system för byggande  i  massivträ  dokumenterat i en
manual;          lösningar         med         bästa
konkurrensförutsättningar  för närvarande i Sverige,
övriga Norden och i Tyskland;  tekniska  lösningar i
konkreta        byggprojekt;       kostnadseffektiva
systemlösningar.  I projektet deltar företrädare för
skogsindustrin,   forskarsamhället    och    berörda
myndigheter.


Det  kan  också  noteras att regeringen i februari
2001  beviljade Invest  in  Sweden  Agency  (ISA)  6
miljoner  kronor  för  att fortsätta ett projekt för
att under tre år främja  utländska  investeringar  i
regionalpolitiskt    prioriterade    områden    inom
träförädlingsindustrin.  Syftet med projektet är att
medverka  till att öka utvecklingskraften  i  svensk
träförädlingsindustri   genom   att   till   Sverige
attrahera  nya  samarbetspartner  och  ägare som kan
tillföra marknadskompetens och investeringsmedel.


Dåvarande     landshövdingen    Björn    Rosengren
överlämnade   i   januari   1998   en   rapport   om
spånförsörjningen till  svensk träskiveindustri till
dåvarande  näringsministern   Anders   Sundström.  I
rapporten  föreslogs  bl.a. att en begränsad  allmän
energiskatt   skall   införas    på    sågspån   för
energiändamål.  När  det gäller energiskattefrågorna
redovisades i finansplanen i budgetpropositionen för
år  2001  (prop.  2000/01:1)   riktlinjer   för   en
reformering     av     energiskattestrukturen    med
utgångspunkt i Skatteväxlingskommitténs principskiss
(SOU   1997:11).   Ett   successivt   införande   av
kommitténs modell kan skapa en energiskattemiljö som
säkerställer  en  effektiv  miljöstyrning   och   en
offentlig-finansiell  varaktig  finansiering  av  de
sänkta  skatterna  på  arbete, sägs det. För år 2001
föreslogs en rad förändringar som ligger i linje med
en   större  reformering  av   energiskattesystemet.
Arbetet  med  en omstrukturering av energi-skatterna
drivs  vidare inom  Finansdepartementet  enligt  två
linjer.  Dels  pågår arbete med att ta fram direktiv
för en större utredning  beträffande  skatteväxling,
dels      har      en     tjänstemannagrupp     inom
Finansdepartementet  nyligen  lagt  fram en rapport,
Utvärdering        av       Skatteväxlingskommitténs
energiskattemodell (Ds 2000:73).


Utskottets ställningstagande




Utskottet intar samma  ståndpunkt  nu  i  frågan  om
vidareförädling  av  skogsråvara som utskottet gjort
vid  tidigare  tillfällen   då   frågan  behandlats.
Skogsindustrin  har  mycket stor betydelse  för  den
ekonomiska utvecklingen  i Sverige och svarar för en
betydande  del  av det svenska  exportnettot.  I  de
delar av landet där  skogsindustrin finns spelar den
en väsentlig roll för sysselsättningen på de berörda
orterna.


För att skogsindustrin  även  framgent skall kunna
bidra  till  att  upprätthålla  välståndet   är  det
viktigt   att  konkurrenskraften  inom  den  svenska
skogsindu-  strin  kan  utvecklas. Enligt utskottets
mening  borde  det  vara  möjligt  för  den  svenska
skogsindustrin   att   förskjuta   inriktningen   av
exporten  från  rena  råvaror   mot   mer  förädlade
produkter.  Detta  kräver  en hög kunskapsnivå  inom
industrin. Utskottet förutsätter  att  regeringen på
de  sätt  som  är  möjliga söker bidra till  att  en
utveckling mot ökad vidareförädling främjas.


Som redovisats pågår  en  rad  program i samverkan
mellan  näringslivet och staten som  på  olika  sätt
syftar    till    att    öka    kunskapsnivån    och
vidareförädlingen  inom  skogsindustrin.  En  del av
dessa  program har haft vissa igångsättningsproblem.
Utskottet vill i detta sammanhang understryka vikten
av att de insatser som görs utformas i samverkan med
industrin.  En  sådan samverkan ser utskottet som en
absolut förutsättning  för  att  ett  program  skall
kunna bli lyckosamt.


När   det   gäller  frågan  om  träskiveindustrins
konkurrenssituation      i      förhållande     till
energisektorn, som tagits upp i en  motion,  noterar
utskottet  att  detta  är  ett  reellt  problem  för
träskiveindustrin.   Enligt   utskottets  mening  är
likvärdiga  konkurrensvillkor  en  princip  som  bör
gälla i alla delar av näringslivet.  Som  redovisats
pågår     arbete     inom    Regeringskansliet    om
energiskatternas  framtida   utformning.   I   detta
sammanhang  kommer  frågan  om energiskattesystemets
eventuellt   snedvridande   konkurrenseffekter   att
aktualiseras.


Utskottet vill också beröra en betydelsefull fråga
som aktualiseras i motionerna  2000/01:N296  (s) och
2000/01:N253 (v) och som rör ökad träanvändning  vid
byggande,   både   i   offentlig  och  privat  regi.
Utskottet ser en ökad träanvändning  inom  byggandet
som en väg att hitta nya användningsområden för trä,
men också motiverat av miljöskäl för att nå målet om
ett  ekologiskt  uthålligt  samhälle. Som redovisats
pågår det projektarbete på området, och pilotprojekt
med    flervåningshus    i    trä    har    uppvisat
kostnadsbesparingar på    6-12 %. Vid  det besök hos
Sveriges  Skogsvårdsförbund som utskottet  gjorde  i
november 2000  fick  utskottet  information  om  den
positiva  syn  som  byggindustrin  har  på  en  ökad
träanvändning  i  byggandet. Jämfört med de nordiska
grannländerna har Sverige dock inte hittills lyckats
utnyttja trä i byggandet i motsvarande utsträckning.


Regeringen bör på de sätt som är möjliga främja en
ökad träanvändning  i byggandet. Speciellt bör detta
kunna ske i det offentliga byggandet. Det offentliga
byggandet  kan vara den  motor  som  driver  på  och
utvecklar  användningen   av   en   av   vårt  lands
viktigaste naturresurser. Utskottet utgår  från  att
regeringen  agerar  i  överensstämmelse härmed, utan
att  något  särskilt tillkännagivande  av  riksdagen
skall vara erforderligt.


Med  hänvisning   till   det   anförda   avstyrker
utskottet  samtliga  här aktuella motioner i berörda
delar.




Varvsindustrin




Utskottets förslag i korthet


Riksdagen  bör avslå en  motion  om  statligt
stöd till varvsnäringen  med  hänvisning till
att  driftsstöd till varvsindustrin  inte  är
tillåtet enligt en EG-förordning.


Motionen




Regeringen  bör i 2001 års ekonomiska vårproposition
göra en förnyad  prövning av frågan om statligt stöd
till varvsnäringen, anförs det i motion 2000/01:N276
(s). Svensk varvsindustri  har  under  de senaste 20
åren  genomgått en radikal strukturförändring,  från
ett antal  stora  varv  för  civil fartygsbyggnation
till  ett  fåtal  små varv, vilka  alla  kämpar  med
ojämlika  marknadsvillkor   på   en   internationell
marknad,  säger  motionärerna.  Enligt EG-fördragets
varvsstödsregler  kan kontraktsbaserat  stöd  lämnas
med  högst  9  % för större  fartygsbyggnadskontrakt
till   varv   som   utför   nybyggnation   och/eller
ombyggnader, konstaterar motionärerna. De erinrar om
att driftsstödet skulle  komma  att  upphöra  den 31
december  2000 enligt förordningen, men motionärerna
ansåg hösten  2000,  då motionen inlämnades, att det
var troligt att statliga  subsidier skulle komma att
behållas i flera länder ett  antal  år framöver. Mot
bakgrund  av  detta  anser  motionärerna   att   det
föreligger  en stor risk för att Sverige får uppleva
en andra vågens  varvsnedläggelser inom några år, om
inte  den svenska varvsnäringen  får  möjlighet  att
konkurrera på lika villkor.




Vissa kompletterande uppgifter




I Sverige  avskaffades  den  sista  formen av direkt
stöd  till  varvsindustrin  vid årsskiftet  1992/93.
Inom  OECD  slöts  i  juli  1994 en  överenskommelse
mellan  Europeiska  gemenskapen,   Finland,  Förenta
staterna,   Japan,  Sydkorea,  Norge  och   Sverige.
Avtalet  innebär  i  princip  att  allt  direkt  och
indirekt statligt  stöd  till  varvsindustrin skulle
upphöra den 1 januari 1996. Avtalet  har  ännu  inte
trätt  i  kraft på grund av att Förenta staterna som
enda part inte  har ratificerat det. Avtalets förbud
mot  statligt  stöd  skulle  komma  att  bli  direkt
tillämpligt i EU:s  medlemsstater  genom en av rådet
beslutad EG-förordning.


Riksdagen    har   vid   återkommande   tillfällen
behandlat   och   avslagit    motions-yrkanden    om
återinförande  av  stöd till varvsindustrin. Vid det
senaste    tillfället,     hösten     1999     (bet.
1999/2000:NU1),  anförde utskottet att det stod fast
vid de ställningstaganden  som  gjorts  vid tidigare
tillfällen.  Utskottet  ansåg  sålunda  att  det  är
viktigt    att    olika    industrigrenar   erhåller
konkurrensneutralitet i förhållande till motsvarande
industrigrenar i konkurrentländerna.  Vidare  menade
utskottet  att  det  inte  är  en tillfredsställande
ordning att det, till följd av att  Förenta staterna
ännu inte har ratificerat OECD-avtalet,  fortfarande
förekommer subventioner i Sveriges konkurrentländer,
även inom Europa. Regeringen bör med all kraft verka
för att dessa upphör, anförde utskottet.


Utskottet noterade med tillfredsställelse  att  EU
hade  satt  en  tidsgräns  -  den 31 december 2000 -
efter vilken tidpunkt rena driftsstöd inte skulle få
förekomma. De stöd som i framtiden bör få lämnas är,
enligt utskottets mening, stöd  till  forskning  och
utveckling.  Emellertid  har  utvecklingen visat att
angivna tidpunkter för upphörande  av driftsstöd har
förskjutits  framåt,  och  utskottet förutsatte  att
regeringen under år 2000 skulle  följa  utvecklingen
med  största uppmärksamhet. Om det skulle  visa  sig
att OECD-överenskommelsen  inte  blir verklighet och
övriga  länder  inte  avvecklar  varvsstöden  utgick
utskottet från att regeringen skulle göra en förnyad
prövning av frågan.


Rådet beslöt år 1998 om en förordning (1540/98) om
nya   regler  för  stöd  till  varvsindustrin.   Där
konstateras att gemenskapens stödpolitik bibehållits
i stort  sett  oförändrad  sedan  år 1987. Det finns
fyra   typer   av   stöd   särskilt  inriktade   mot
varvsindustrin:    driftsstöd,     nedläggningsstöd,
omstruktureringsstöd och stöd till investeringar för
innovationer. Driftsstödet kan utgå med maximalt 9 %
av      kontraktsvärdet      före     stödet     vid
fartygsbyggnadskontrakt  med ett  kontraktsvärde  på
mer än 10 miljoner ecu och  med  maximalt   4,5  % i
övriga fall. Driftsstödet skulle enligt förordningen
upphöra den 31 december 2000.


Riksdagen  beslöt  våren  1995 om införande av ett
kreditgarantisystem för fartygsfinansiering  i syfte
att  underlätta försäljningen av svenskbyggda fartyg
(prop. 1994/95:100 bil. 13, bet. 1994/95:NU15). Inom
ramen för systemet kan staten garantera dels varvets
finansiering,  dels  redarens  finansiering  för att
förvärva  fartyget. Garantisystemet innehåller  inte
något statligt  stöd, eftersom de premier som tas ut
för   utestående   garantier    långsiktigt   täcker
systemets kostnader. Garantisystemet  är anmält till
EG-kommissionen  som  i  skrivelse  i  oktober  1995
förklarat  att  systemet  inte  utgör statligt  stöd
enligt EG-fördraget. Garantisystemet  har  fram till
februari 2001 aldrig utnyttjats.


Inom EU diskuterades varvsindustrins situation vid
industri-   och  energirådsmötena  i  maj  2000  och
december 2000. Vid det sistnämnda mötet presenterade
EG-kommissionen  den  tredje rapporten till rådet om
situationen inom världens  varvsindustri (Kom (2000(
730   slutlig).   De   två   tidigare    rapporterna
presenterades vid rådsmötena i november 1999 och maj
2000. Den tredje rapporten innehöll en analys av den
senaste utvecklingen inom den globala varvsindustrin
och  dessutom  en  utvärdering  av  de åtgärder  som
vidtagits  på  rådets  initiativ.  I rapporten  sägs
sammanfattningsvis  att  den  globala varvsindustrin
fortfarande    står   inför   allvarliga    problem.
Tillgången är fortfarande  större än efterfrågan och
det finns få tecken som tyder  på att det kommer att
bli   bättre.   Sydkorea  är  nu  världens   största
varvsnation. Dess skeppsvarv svarade för mer än 40 %
av alla nya order  under de första åtta månaderna år
2000 (räknat i kompenserade  bruttoton). Motsvarande
andelar var för Japan 25 %, EU  +  Norge  16  %  och
övriga världen 19 %. Kommissionen har gjort ihärdiga
ansträngningar  för  att  få  bindande  löften  från
Sydkorea   att  inte  ingripa  i  finansieringen  av
varvens verksamhet.


Vid rådsmötet  i  december  2000  antogs  följande
slutsatser:


-  Kommissionen  skall fortsätta att noga övervaka
situationen på marknaden  och  skall  organisera  en
årlig     diskussion     om     varvsfrågorna    med
medlemsstaterna och industrin.


- Kommissionen och medlemsstaterna skall fortsätta
sitt nära samarbete med industrin i konkurrensfrågor
och  rådet  välkomnar  att  kommissionen  undersöker
möjligheten  att främja användningen  av  stöd  till
forskning och utveckling.


- Kommissionen  skall  driva  implementeringen  av
alla  möjliga  åtgärder  mot Sydkorea inom ramen för
procedurer som är godkända av internationella organ,
så att situationen med osund  konkurrens kan fås att
upphöra  så  snart  som  möjligt  och,   om  det  är
lämpligt, undersöka alla möjliga framkomstvägar inom
handelspolitiken.


- Kommissionen skall snabbt undersöka klagomål  om
handelshinder  som  framförts  av europeiska aktörer
för  att  föra det inför Världshandelsorganisationen
(WTO) så snart som möjligt.


- Kommissionen  och  medlemsstaterna  skall  hålla
Internationella  valutafonden (IMF) och Världsbanken
informerade  om utvecklingen,  med  särskild  hänsyn
till handelsklagomål  från  europeiska  aktörer, och
åter  upprepa  deras  önskan om strikt styrning  och
utvärdering  av  Sydkoreas  uppfyllande  av  villkor
enligt vilka landet  har  fått  hjälp  från  IMF och
Världsbanken   i   utbyte   mot  omstrukturering  av
finansiella och industriella  konglomerat,  särskilt
vad gäller varvsindustrin.


- Kommissionen och medlemsstaterna skall fortsätta
ansträngningarna    att   upprätta   en   likvärdig,
internationell  spelplan   för  varvsindustrin  inom
OECD,  särskilt  med avsikt att  förändra  1981  års
regler för exportkrediter till varvsindustrin så att
de anpassas till den rådande situationen och till de
europeiska varvens  krav  och åter ta fram förslagen
som lämnades år 1994 i avsikt att uppdatera dem.


Rådet välkomnade kommissionens beslut att stödja och
anpassa  handelspolitiska åtgärder  mot  den  osunda
konkurrensen  från Sydkorea och bad kommissionen att
göra alla ansträngningar  för  att  rapportera  till
rådet så tidigt som möjligt i april 2001 och i varje
händelse  före  den 1 maj 2001, med inriktningen att
detta fall skall  föras  till  WTO  om  kommissionen
skulle   misslyckas   i   att  med  Sydkorea  nå  en
överenskommelse  som är tillfredsställande  för  EU.
Dessutom noterade rådet kommissionens initiativ att,
om en överenskommelse med Sydkorea inte skulle kunna
uppnås, inrätta en temporär och lämplig mekanism vid
den tidpunkten, avsedd  att  möta  Sydkoreas  osunda
konkurrensbeteende och i avvaktan på proceduren  som
är på gång inför WTO. Im- plementering av den nämnda
proceduren under kommissionens överinseende får inte
resultera i en snedvridning av konkurrensen inom EU.


Sammanfattningsvis  gäller  enligt den svenska EU-
representationen att driftsstödet  nu  är  förbjudet
inom  EU  i enlighet med förordningen från år  1998.
Ett  eventuellt  riktat  driftsstöd,  s.k.  defensiv
mekanism,  kan  bli  aktuellt  först om kommissionen
lägger fram ett förslag om ett sådant,  vilket i sin
tur beror på utvecklingen av problemet med Sydkorea,
och att industrirådet fattar beslut därom.


Utskottets ställningstagande




För   drygt   åtta   år   sedan  avskaffade  Sverige
resterande  del  av  det  direkta  varvsstödet.  Vid
återkommande  tillfällen sedan  dess  har  utskottet
behandlat    och   avstyrkt    motionsyrkanden    om
återinförande  av detta stöd. Motiven har - liksom i
motion 2000/01:N276  (s) - varit ett önskemål om att
tillförsäkra   den   svenska    varvsindustrin    en
internationell konkurrens på lika villkor. Utskottet
har,  vid  varje tillfälle då frågan har behandlats,
framhållit  vikten   av   att  olika  industrigrenar
erhåller konkurrensneutralitet  i  förhållande  till
motsvarande   industrigrenar  i  konkurrentländerna.
Utskottet har också löpande följt hur frågan om stöd
till varvsindustrin har utvecklats inom EU och OECD.


Det är mot denna  bakgrund  ytterst  glädjande för
utskottet att nu kunna konstatera att det  inte  har
skett   någon   förlängning   av  den  aktuella  EG-
förordningen,  som enligt tidigare  beslut  upphörde
att   gälla  vid  årsskiftet   2000/01.   Vid   EU:s
industrirådsmöte   i   december   2000  antogs,  som
redovisats,  ett  antal  slutsatser  i   syfte   att
åstadkomma      och      upprätthålla     likvärdiga
konkurrensvillkor   inom   varvsindustrin   globalt.
Problemen  med  den  osunda  konkurrensen  från  den
sydkoreanska varvsindustrin stod  i fokus. Utskottet
delar till fullo rådets slutsatser och ser fram emot
den  redovisning som kommissionen skall  lämna  till
rådet i april 2001.


Med  det  anförda  - och med en förhoppning om att
utvecklingen   när   det  gäller   driftsstöd   till
varvsindustrin inte skall  bli sådan att ytterligare
motioner skall behöva upplevas  som motiverade under
den allmänna motionstiden hösten  2001  -  avstyrker
utskottet den nämnda motionen.




Försvarsindustrin




Utskottets förslag i korthet


Riksdagen bör avslå en motion om insatser för
att  främja  diversifiering av verksamhet hos
försvarsföretag   med   hänvisning  till  att
näringspolitiken    bör   ha   en    generell
utformning  och  inte  inriktas  på  enskilda
branscher.


Motionen




Regeringen bör anmodas att  genomföra  en  fördjupad
kunskapsöversikt  kring  frågor om diversifiering  i
försvarsföretag, t.ex. genom NUTEK:s försorg, och på
basis   av   en   sådan   översikt    utarbeta   ett
handlingsprogram  för  hur staten i lämpliga  former
bör agera för att främja  och underlätta en önskvärd
diversifiering, anförs det  i  motion 1999/2000:N334
(s). Motionärerna anger tre potentiella  hinder  mot
diversifiering.  Det  första  är  grundat på militär
specialisering i förening med bristande  kunskap  om
civila  produktionskrav. Det andra är förknippat med
motstånd  inom  den  berörda  företagsledningen  mot
omställning.  Det  tredje hindret mot diversifiering
handlar om försvarsföretags  förmåga  att  ställa om
och  behålla  sina anställda under diversifieringen.
Staten kan spela  en  avgörande  roll för att hjälpa
försvarsföretag att komma till rätta med hindren för
diversifiering.  Staten  kan  bidra  med   följande:
finansiellt  stöd till nyföretagande eller till  nya
tekniska    projekt     inom     redan     verksamma
försvarsföretag, införande av ny tillverkningspraxis
i  försvarsföretag  som  är  mindre  hierarkisk  och
innebär   större   delaktighet   för  de  anställda,
erbjudande av arbetsmarknadsstöd åt dem som förlorat
sin  anställning  hos försvarsföretag,  bidrag  till
upprättande av en kultur  präglad av kreativitet och
entreprenörskap samt till inrättande  av  nätverk av
samverkande   försvarsföretag  och  civila  företag,
utbildningsprogram,   hjälp   att   skapa   team   i
diversifierande  svenska  företag  med  ledare  från
tidigare projekt i försvarsföretag, m.m.




Vissa kompletterande uppgifter




Utskottet       behandlade       frågor      rörande
försvarsindustrin    senast    våren   1999    inför
försvarsbeslutet   för  perioden  2002-2004   (prop.
1998/99:74, yttr. 1998/99:  NU2y).  I  sitt yttrande
till  försvarsutskottet framhöll utskottet  att  den
svenska   försvarsindustrins  förmåga  att  leverera
högteknologiska produkter till det svenska försvaret
har  ett  stort   försvars-  och  säkerhetspolitiskt
värde.  Vidare  gäller   att  den  industripolitiska
betydelsen av denna produktion  är  hög  och att ett
kvalificerat  tekniskt  kunnande har frambringats  i
försvarsindustrin.  Spridningseffekter   har  i  ett
flertal fall uppstått i form av civila tillämpningar
av  tekniken  inom  den  övriga industrin och  genom
civil användning i samhället, anförde utskottet. Den
höga tekniska nivån grundar  sig  bl.a.  på  ett väl
fungerande     samspel    mellan    forskning    och
industriproduktion.  Inom delar av försvarsindustrin
är den civila verksamheten  av  större omfattning än
den   rent   militära   verksamheten,   konstaterade
utskottet.


När det svenska försvaret reduceras i storlek  och
ges  en  något  annan inriktning får det självfallet
konsekvenser         för         den         svenska
försvarsmaterielindustrin,     noterade    utskottet
vidare.   Det   blir   inte   längre   möjligt   att
upprätthålla  en  bred  inhemsk  materielförsörjning
inom  de skisserade budgetramarna.  Näringsutskottet
fann   det   naturligt   att   materielförsörjningen
anpassas  till  det nya säkerhetspolitiska läget och
till den nya försvarsorganisationens behov.


Utskottet framhöll vidare, med hänvisning till vad
som  sades  i den aktuella  propositionen,  att  den
framtida   industriella    förmågan    hos    svensk
försvarsindustri i väsentlig omfattning skulle komma
att  baseras  på  ömsesidiga  industriella beroenden
över nationsgränserna och på ett ökat mellanstatligt
samarbete på materielområdet. Utskottet  hade  inget
att  erinra  mot  vad  som  sades i propositionen om
vikten   av   ökat   mellanstatligt   samarbete   på
materielområdet. Utskottet pekade dock på betydelsen
av att den del av den  gemensamma produktion som kan
komma i fråga och som är  grundad  på  svensk teknik
och svenskt kunnande i så hög grad som möjligt  blir
placerad  i  Sverige.  Utan  att  gå in på frågan om
riktlinjer  för  den  svenska krigsmaterielexporten,
som  inte är en fråga för  näringsutskottet  att  ta
ställning   till,   välkomnade   utskottet  vad  som
anfördes i propositionen om att regeringen skulle se
över    om   nuvarande   stöd   till   den   svenska
försvarsindustrins   exportansträngningar  och  till
internationell samverkan  är tillräckligt. Vidare är
det angeläget att svensk försvarsindustri  får delta
på    likvärdiga    villkor    i    den   europeiska
omstruktureringen     på    försvarsmaterielområdet,
anförde utskottet. Med sin höga kompetens inom flera
områden torde den svenska  försvarsindustrin ha goda
möjligheter  att  vara en attraktiv  partner  i  den
förestående    europeiska    omstruktureringen    på
materielområdet, sade utskottet.


Det    är   ofrånkomligt    att    de    minskande
materielbeställningarna  från  det svenska försvaret
kommer  att  medföra  stora  påfrestningar  för  den
svenska försvarsindustrin, anförde utskottet vidare.
Även   om   ansvaret   för   omstruktureringen    av
försvarsindustrin i väsentlig del vilar på företagen
har    staten    som   huvudsaklig   beställare   av
försvarsmateriel ett stort ansvar för att möjliggöra
och underlätta denna  omstrukturering.  I likhet med
regeringen  ansåg näringsutskottet att statsmakterna
under en övergångsperiod genom lämpliga utvecklings-
och anskaffningsuppdrag kan underlätta omställningen
hos sådan industri  som av försvarspolitiska skäl är
av intresse för framtiden. Vidare noterade utskottet
vad  regeringen framhållit  i  1999  års  ekonomiska
vårproposition  om  att  försvarsbeslutet kommer att
innebära påfrestningar på  ett antal orter i Sverige
och  att  en  särskild  arbetsgrupp   tillsatts  med
uppdrag  att förbereda eventuella åtgärder  för  att
dämpa effekterna av denna omställning.


Regeringen  har  i olika sammanhang framhållit att
det allmänt är en uppgift  för försvarsindustrin att
anpassa sig till ändrade förhållanden, på samma sätt
som gäller för annan industri. Regeringen har därvid
koncentrerat   sina   insatser   till    att   skapa
förutsättningar för bibehållande av sådan  kompetens
som  erfordras  av  försvars- och säkerhetspolitiska
skäl. Utvecklingen under  senare  år  visar,  enligt
uppgift   från   Näringsdepartementet,   att  svensk
försvarsindustri   ökat  andelen  civil  produktion.
Några särskilda skäl  för  att från regeringens sida
upprätta planer för en sådan  omställning anses inte
föreligga.  Staten  har  inte heller  möjlighet  att
allmänt stödja övergång till civil produktion, bl.a.
på grund av internationella statsstödsregler.


Regeringen  har  nyligen  lagt   fram  proposition
2000/01:49  om  ett  ramavtal  om åtgärder  för  att
underlätta   omstrukturering   och  drift   av   den
europeiska   försvarsindustrin.   I    propositionen
föreslås  att  riksdagen  skall godkänna ett  sådant
ramavtal mellan Frankrike,  Italien, Storbritannien,
Sverige    och   Tyskland.   Regeringen    välkomnar
sammanfattningsvis      den     försvarsindustriella
förändringsprocess    som    inletts    i    Europa.
Försvarsindustrins   internationalisering    är   en
förutsättning  för  att  Sverige  skall kunna bevara
industrikapacitet    och    säkra    försvarsmaktens
materielförsörjning med bibehållande av den militära
alliansfriheten. Internationellt samarbete ger också
de   bästa   förutsättningarna   för  en  ekonomiskt
effektiv  försvarsindustri,  sägs  det.   Regeringen
bedömer att europeiskt industrisamarbete kommer  att
underlätta   och   påskynda   avvecklingen   av  den
exportdrivande   överkapacitet  som  för  närvarande
föreligger i europeisk  försvarsindustri.  Av  såväl
säkerhetspolitiska       som      försvars-      och
industripolitiska skäl är  det  av  stort  värde att
Sverige  deltar i den omstrukturering som måste  äga
rum  i Europa,  säger  regeringen.  Riksdagen  (bet.
2000/01:UU8)  väntas  fatta  beslut  i  ärendet inom
kort.


Utskottets ställningstagande




Enligt  utskottets  mening är det i första  hand  en
uppgift för de berörda försvarsindustriföretagen att
anpassa sin verksamhet  till  de ändrade villkor som
gäller för dessa företag. Näringspolitiken  bör i så
stor   utsträckning   som  möjligt  ha  en  generell
utformning och inte inriktas  på enskilda branscher.
Olika  existerande aktiviteter och  insatser  på  de
närings-  och  arbetsmarknadspolitiska  områdena för
att  främja  startande av nya företag och utveckling
av  befintliga   småföretag  står  självfallet  till
förfogande  även  för   potentiella  och  befintliga
företag   inom  försvarsindustrin.   Härigenom   kan
försvarsindustriföretags ansträngningar att förändra
sin  verksamhet  i  riktning  mot  civil  produktion
stödjas.    Enligt    uppgift    har   den   svenska
försvarsindustrin ökat sin civila  produktion  under
senare år.


När   det   gäller   försvarsindustrins  fortsatta
produktion  med  inriktning   på   de  traditionella
försvars-  och  säkerhetspolitiska områdena  noterar
utskottet att regeringen  nyligen  har  lagt fram en
proposition  om  ett  ramavtal  om åtgärder för  att
underlätta   omstrukturering   och  drift   av   den
europeiska försvarsindustrin. Utskottet  vill härvid
erinra om tidigare framförda synpunkter på vikten av
att svensk försvarsindustri ges möjlighet  att delta
på    likvärdiga    villkor    i    den   europeiska
omstruktureringen  på  försvarsmaterielområdet.  Med
sin  höga kompetens inom  flera  områden  torde  den
svenska  försvarsindustrin  ha  goda möjligheter att
vara   en   attraktiv   partner   i  den  europeiska
omstruktureringen   på  materielområdet.   Med   det
anförda avstyrks motion 1999/2000:N334 (s).




Auktorisation




Näringslicens




Utskottets förslag i korthet


Riksdagen bör avslå en motion om införande av
näringslicens. Utskottet  anser  inte att ett
generellt ingrepp i näringsfriheten  är  rätt
väg  att  gå för att komma till rätta med den
typ av problem som kan uppstå genom ekonomisk
brottslighet.


Motionen




I    motion   2000/01:N354    (s)    föreslås    att
Branschsaneringsutredningens förslag om införande av
en näringslicens  skall  genomföras. Licensprincipen
bör prövas över ett brett  fält  av  näringar, anser
motionären.  Han  hävdar  att ekonomiska  brott  för
närvarande tillhör vardagen  i Sverige inom näringar
avseende   åkerier,   taxi,  hotell,   restauranger,
fastigheter, torghandel  och  handel  med  begagnade
varor. De vanligaste felen som dessa företagare  gör
är  att  undanhålla  skatt i form av preliminärskatt
för    anställda,   att   underlåta    att    betala
arbetsgivaravgifter       och      att      undandra
mervärdesskatteinbetalningar,  säger motionären. Han
menar att lagstiftningen måste ha  som mål att sätta
stopp för ekobrottslingar men också  att se till att
åstadkomma  ett system som en företagare  kan  känna
sig  förtrogen  med.  Ett  sådant  system  bör  vara
enkelt,  t.ex.  bör  ett fåtal varianter av licenser
förekomma, och dispenser,  nedsättningar,  undantag,
etc.  bör  inte  fungera som en form av staket  runt
systemet, anför motionären.




Vissa kompletterande uppgifter




Den övergripande principen  för  näringsverksamhet i
Sverige är den fria etableringsrätten.  Förekommande
lagstadgade  auktorisationer är i princip  inriktade
på yrkesutövare  av  verksamheter och inte på rätten
att driva näring inom  aktuell  verksamhet.  Således
avser     t.ex.     auktorisation    av    revisorer
utbildningskrav   och   vandelskrav   avseende   den
enskilda auktoriserade revisorn,  medan  ägande  och
ledning av revisionsföretag är oreglerade.


En  lagstadgad  auktorisation tillgrips i huvudsak
endast för att säkerställa  medborgarnas  liv, hälsa
och  säkerhet.  I  vissa  fall  krävs tillstånd  för
näringsverksamhet då stora ekonomiska värden står på
spel,         t.ex.        bankverksamhet        och
försäkringsverksamhet,  och  om  vanskötsel kan leda
till   att   förtroendet   för   vitala   delar   av
samhällssystemet kan störas.


I några fall förekommer krav på tillståndsprövning
för     att     bedriva    aktivitet    inom    viss
näringsverksamhet.  Inom  restaurangverksamhet finns
krav på serveringstillstånd  för att säkerställa att
krav   som   är   förenade   med   utskänkning    av
alkoholhaltiga  drycker  uppfylls  (SFS 1994:1738, 6
kap.).    Detta    är    således    inte    en   för
restaurangverksamhet   generell  tillståndsprövning.
För yrkesmässig trafik finns  en  tillståndsprövning
inriktad  på yrkeskunnande, ekonomiska  förhållanden
och gott anseende. För taxiförare tillkommer krav på
taxiförarlegitimation,  vars  primära  syfte  är att
tillförsäkra  taxikunderna  säkra  transporter  (SFS
1998:779).


För  skydd  av  konsumenter  vid  köp av varor och
tjänster  finns  möjlighet  att  anmäla tvister  med
näringsidkare   hos   Allmänna  reklamationsnämnden.
Nämnden  har möjlighet att  lämna  rekommendationer.
Avgränsningen  av  nämndens ansvarsområde framgår av
förordningen   (1988:1583)   med   instruktion   för
Allmänna reklamationsnämnden.  I  sista  hand  måste
tvister  lösas  genom  civilrättslig  process av den
enskilda  konsumenten. Normalt följer näringsidkarna
nämndens rekommendationer.


Frågan om  tillståndskrav  för etablering av vissa
näringsverksamheter       har       utretts       av
Branschsaneringsutredningen,  som har  avlämnat  två
betänkanden, nämligen Licensavgift - En principskiss
(SOU 1996:172) och Branschsanering och andra metoder
mot  ekobrott  (SOU  1997:111).  Inom  Regeringskan-
sliet    pågår    beredning    av   slutbetänkandet.
Utredningens  huvudinriktning har  varit  frågan  om
bekämpning        av       ekobrott,        särskilt
skatteundandragande.


Utskottets ställningstagande




Utskottet anser att likvärdiga konkurrensvillkor för
företagen  är  en grundläggande  och  mycket  viktig
princip som bör gälla alla delar av näringslivet och
som också bör tillämpas  för företagen inbördes inom
en  enskild  bransch. Att företag  genom  brott  mot
lagar  och bestämmelser  skulle  tillskansa  sig  en
bättre konkurrenssituation  är  oacceptabelt.  Detta
bör på alla sätt beivras.


Utskottet menar dock inte - till skillnad från vad
som   förordas   i   den   här   aktuella   motionen
2000/01:N354  (s)  -  att  ett  generellt ingrepp  i
näringsfriheten  är rätt väg att gå  för  att  komma
till rätta med den  typ  av  problem  som kan uppstå
genom ekonomisk brottslighet. Utskottet  förordar  i
stället  en  effektiv  tillsyn av gällande lagar och
bestämmelser  på  olika områden,  t.ex.  beträffande
skatter, arbetsmiljö  och  arbetstider. Det är också
viktigt  att  information  om  gällande   lagar  och
bestämmelser är lätt åtkomlig för företagen  och att
bestämmelserna  är  klart  och entydigt formulerade.
Regelsystem  bör inte genom sin  komplexitet  utgöra
ett hinder för potentiella nyföretagare.


Med det anförda  avstyrker  utskottet  den  nämnda
motionen.




Auktorisation av teckenspråkstolkar




Utskottets förslag i korthet


Riksdagen   bör   avslå   motionsyrkanden  om
införande      av      auktorisation       av
teckenspråkstolkar  med  hänvisning  till att
regeringen gett Kammarkollegiet i uppdrag att
lämna förslag som möjliggör ett införande  av
en sådan auktorisation.


Motionerna




I  motionerna  2000/01:So540  (kd) och 2000/01:So355
(mp) begärs att auktorisation av  teckenspråkstolkar
skall  införas. Motiveringarna bakom  motionerna  är
likartade.   I   Sverige  finns  sedan  år  1976  en
auktorisation av tolkar  i talade språk, konstaterar
motionärerna.    Kammarkollegiet    är    utfärdande
myndighet. Teckenspråket  har  sedan  år 1981 status
som  officiellt erkänt modersmål i Sverige.  Språket
är  därmed   jämställt  med  andra  språk,  i  vilka
tolkauktorisation   sedan  länge  är  möjlig,  anför
motionärerna och anser  att  det  är  otvetydigt att
teckenspråket är ett eget, självständigt språk.


1989  års handikapputredning föreslog  år  1991  i
sitt  delbetänkande  En  väg  till  delaktighet  och
inflytande:  tolk  för  döva,  dövblinda, vuxendöva,
hörselskadade  och  talskadade  (SOU   1991:97)   en
ändring  i  förordningen (1985:613) om auktorisation
av  tolkar och  översättare  som  skulle  möjliggöra
auktorisation   av   tolkar   även   i  det  svenska
teckenspråket, säger motionärerna. Ändringsförslaget
motiverades  med  att brukarna av teckenspråkstolkar
och olika myndigheter  sedan länge efterfrågat någon
form   av   bevis  på  tolkens   kompetens.   Enligt
motionärerna  vore  det av stort värde om någon form
av auktorisation av tolkar  kunde  komma  till stånd
och  utgöra en kvalitetsgaranti som kan tillförsäkra
brukarna trygghet. Frågan om auktorisation har också
stor betydelse  för tolkarna själva som ett sätt att
värna om yrkesetiken och respekten för den kompetens
som tolkyrket kräver, anser motionärerna.


I en proposition  våren  1993  om stöd och service
till  vissa  funktionshindrade  (prop.  1992/93:159)
instämde dåvarande socialministern  Bengt Westerberg
i  Handikapputredningens  förslag om behovet  av  en
auktorisation,   men   menade   att   formerna   för
auktorisation  behövde  beredas  ytterligare.   Från
olika  håll  har behovet påtalats av att förverkliga
utredningens förslag,  säger  motionärerna. När fler
döva använder teckenspråkstolk  i  fler  sammanhang,
ställs också krav på en kvalitetsgaranti i  form  av
en auktorisation, anför motionärerna.


Vissa kompletterande uppgifter




Riksdagen  avslog  våren  2000  motioner med krav på
införande  av  auktorisation  av  teckenspråkstolkar
liknande  de  här  aktuella  (bet.  1999/2000:NU13).
Utskottet ansåg - i likhet med vad som anfördes i de
då aktuella motionerna - att det förefaller  rimligt
att   auktorisation  av  teckenspråkstolkar  införs.
Utskottet  erinrade om att teckenspråket sedan cirka
tjugo år har  likvärdig  status  med andra språk och
ansåg    det    därmed    följdriktigt    att    den
tolkauktorisation  som gäller för andra språk  också
införs för teckenspråk.  Utskottet  noterade  vidare
att  dåvarande socialministern Bengt Westerberg  för
cirka   tio   år  sedan  hade  instämt  i  1989  års
handikapputrednings  bedömning  att  det  behövs  en
auktorisation, men ansett att frågan behövde beredas
ytterligare.  Utskottet konstaterade också att Tolk-
och  översättarinstitutet  såväl  i  skrivelse  till
regeringen  som  i  budgetunderlag  hade  föreslagit
införande av auktorisation.


Utskottet ansåg att införande av auktorisation  av
teckenspråkstolkar   är  en  viktig  fråga  för  den
berörda gruppen. En auktorisation  är en bekräftelse
på  att  den  som  har  blivit auktoriserad  har  de
nödvändiga  kunskaperna.  Eftersom   kvaliteten   på
kunskaperna  ofta är ojämn, menade utskottet att ett
införande  av  auktorisation   är   angeläget.   Mot
bakgrund  av  att  så  pass lång tid förflutit sedan
frågan   senast   behandlades    i    den   aktuella
propositionen,   ansåg   utskottet   att   det   var
nödvändigt att regeringen agerar i frågan. Utskottet
erinrade  om  att Utbildningsdepartementet planerade
att    tillsätta    en     utredning     beträffande
teckenspråksutbildning    och    att    frågan    om
auktorisation  väntades  komma  upp i den. Utskottet
förutsatte  att  detta arbete skulle  komma  i  gång
skyndsamt  och  att  ytterligare  tidsutdräkt  måste
undvikas. Utskottet  påpekade  också  att  frågan om
auktorisation kan behandlas separat och inte behöver
kopplas  samman med frågan om teckenspråksutbildning
i övrigt.  I  en  reservation (m, kd, c, fp) krävdes
ett  riksdagsuttalande   om  att  regeringen  skulle
anmodas att omedelbart tillse  att  en auktorisation
av teckenspråkstolkar införs.


Regeringen    uppdrog    i   november   2000    åt
Kammarkollegiet    att    utreda    formerna     för
auktorisation  av  tolkar  i  teckenspråk. Kollegiet
skall    även    utreda    förutsättningarna     för
auktorisation  när  det  gäller dövblindtolkning och
vuxendövtolkning.   Kammarkollegiet    skall   lämna
förslag  till sådana författningsändringar  som  kan
vara   erforderliga.   Slutligen   skall   kollegiet
redovisa  vilka  kostnader som kan tillkomma för att
genomföra förslaget.  Kammarkollegiet skall redovisa
uppdraget till Utbildningsdepartementet  senast  den
30 juni 2001.


I      regeringsbeslutets     bakgrundsbeskrivning
redovisas    Handikapputredningens    förslag    och
behandlingen  i  proposition 1992/93:159 om stöd och
service till vissa  funktionshindrade.  Det  erinras
också  om  att  Tolk-  och  översättar-institutet  i
skrivelse   till   regeringen   och   budgetunderlag
hemställt  att Kammarkollegiet skall ges  i  uppdrag
att utreda formerna  för  en auktorisation av tolkar
för  döva,  dövblinda och vuxendöva.  Även  Sveriges
teckenspråkstolkars förening har begärt att en sådan
utredning skall tillsättas.


I bakgrundsbeskrivningen nämns också att frågan om
auktorisation  av  teckenspråkstolkar har behandlats
av näringsutskottet  (bet.  1999/2000:NU13)  och att
utskottet  framhållit  att det är av vikt att frågan
behandlas skyndsamt.


Utskottets ställningstagande




Utskottet   noterar   med   tillfredsställelse   att
regeringen nu har gett Kammarkollegiet i uppdrag att
lämna  förslag  till sådana författningsförändringar
som erfordras för  införande  av en auktorisation av
teckenspråkstolkar. Därmed har  regeringen  hanterat
frågan på i princip det sätt som utskottet förordade
våren    2000,    då    likartade    motionsyrkanden
behandlades. Utskottet uttryckte då sin  uppfattning
att arbetet med införande av en auktorisation  måste
komma   i   gång   skyndsamt   och  att  ytterligare
tidsutdräkt måste undvikas. Även  i  en  då  aktuell
reservation  (m,  kd,  c,  fp),  med  begäran om ett
tillkännagivande,     anfördes    att    ytterligare
tidsutdräkt inte fick uppstå.


Kammarkollegiet skall,  som  nämnts, redovisa sitt
uppdrag  senast  den 30 juni 2001.  Utskottet  utgår
från att regeringen  därefter så snart som möjligt -
utan  ytterligare  fördröjande   beredningsarbete  -
fattar   de   beslut  som  erfordras  för   att   en
auktorisation av  teckenspråkstolkar  skall införas.
Frågan  måste  hanteras så att ytterligare  motioner
inte  skall  behöva  upplevas  som  påkallade  under
allmänna motionstiden 2001.


Med det anförda  avstyrker  utskottet  de båda här
aktuella    motionerna    2000/01:So540   (kd)   och
2000/01:So355 (mp) i berörda delar.




Auktorisation av begravningsentreprenörer




Utskottets förslag i korthet


Riksdagen bör avslå en motion om införande av
auktorisation   av  begravningsentreprenörer.
Utskottet anser att  införande av lagstadgade
auktorisationssystem   bör   ske   endast   i
undantagsfall     då     mycket     speciella
omständigheter kräver det,  medan  frivilliga
auktorisationssystem kan vara till nytta  för
konsumenterna.


Motionen




Det  bör  införas  en  lagstadgad  auktorisation  av
begravningsväsendet,    anförs    det    i    motion
2000/01:N214  (fp).  Motionären  erinrar  om att det
både   inom   offentlig   och  privat  sektor  finns
auktorisationssystem, baserade  på lagstiftning, som
syftar till att garantera konsumenten  hög  kvalitet
på   den   aktuella   varan   eller   tjänsten   och
exemplifierar  med  läkare,  tandläkare, sköterskor,
m.fl.  yrkesgrupper  inom  hälso-   och  sjukvården,
bevakningsföretag      och      revisorer.      Inom
begravningsverksamheten finns endast branschens egna
regler,    utarbetade    av   Fonus   och   Sveriges
Begravningsbyråers    Förbund     (SBF),     noterar
motionären. Begravningsverksamhet och transporter av
avlidna är ett område där höga krav måste ställas på
kompetens, kvalitet, ansvar, vandel och etik,  säger
motionären  och  anser  att  det  är rimligt att det
också    inom   detta   område   införs   lagstadgad
auktorisation.    SBF   och   Fonus   har   utformat
kvalitetssäkringsprogram  som man skulle kunna bygga
vidare  på,  och  Socialstyrelsen  skulle  kunna  ha
ansvar för att begravningsverksamheten  uppfyller de
etiska   krav   som   bör   ställas  på  den,  anför
motionären.




Vissa kompletterande uppgifter




Riksdagen avslog våren 2000 en  motion  med  krav på
införande         av         auktorisation        av
begravningsentreprenörer liknande  den  här aktuella
(bet. 1999/2000: NU13). Utskottet ansåg inte att det
finns  skäl  att införa en lagreglerad auktorisation
på området. Avsteg  från  principen om näringsfrihet
bör ske endast i undantagsfall  då  mycket speciella
omständigheter  kräver  det, anförde utskottet.  Det
system för frivillig auktorisation  som medlemskap i
Sveriges  Begravningsbyråers  Förbund innebär  utgör
ett     exempel    på    en    bra,    egeninitierad
näringslivsauktorisation.  En fördel med systemet är
att     det     ger    konsumenterna    en     sorts
kvalitetsdeklaration för de tjänster som de anslutna
företagen kan erbjuda.  En  god  kvalitet är viktig,
eftersom det rör sig om tjänster som  har  med  etik
och    moral    att   göra.   Att   det   frivilliga
auktorisationssystemet blir känt bör ingå som en del
av  branschorganisationens  marknadsföring,  anförde
utskottet.


Frågan  om  tillståndskrav för etablering av vissa
näringsverksamheter   har,   som   tidigare  nämnts,
utretts av Branschsaneringsutredningen, som avlämnat
två   betänkanden,   nämligen  Licensavgift   -   En
principskiss (SOU 1996:172)  och Branschsanering och
andra  metoder  mot  ekobrott (SOU  1997:111).  Inom
Regeringskansliet pågår  beredning  av  förslagen  i
slutbetänkandet.  Utredningens  huvudinriktning  har
varit  frågan  om  bekämpning  av ekobrott, särskilt
skatteundandragande.
Begravningsentreprenörsbranschen  har  inte tillhört
de branscher som utredningen studerat särskilt.


En frivillig auktorisation finns, som nämnts, inom
ramen för Sveriges Begravningsbyråers Förbund (SBF).
I   den   fastställs  krav  för  auktorisation   och
riktlinjer  för  hur begravningsbyråerna bör agera i
sin  verksamhet.  Även  krav  på  utbildning  anges.
Förbundet    har    en   egen    utbildnings-    och
fortbildningsverksamhet.  Vidare  har  SBF  en  egen
reklamationsnämnd  för  tvister mellan medlemmar och
kunder samt en garantifond  för skadestånd som skall
garantera  att  kunder  går ekonomiskt  och  ideellt
skadefria ur eventuella tvister med medlemsbyråer.


Någon     lagstiftning    som     direkt     avser
begravningsceremonier  finns  inte. Lagstiftning som
berör begravning är begravningslagen (1990:1144) och
begravningsförordningen (1990:1147). Socialstyrelsen
har också föreskrifter som gäller  frågor  i samband
med   dödsfall  -  SOSFS  1996:29  (M).  Vad  gäller
boutredning  finns i ärvdabalken (omtryckt 1981:359)
regler  om vilka  krav  som  ställs  i  samband  med
arvsskifte vid dödsfall samt de krav som kan ställas
på boutredningsman.


Utskottets ställningstagande




Avsteg från  den allmänna principen om näringsfrihet
bör,  enligt  utskottets   mening,   ske   endast  i
undantagsfall  då  mycket  speciella  omständigheter
kräver     det.     Införande     av     lagstadgade
auktorisationssystem   bör   sålunda   ske   ytterst
restriktivt.  Däremot kan olika system för frivillig
auktorisation vara motiverade ur konsumentsynpunkt.


När det gäller  begravningsväsendet  ser utskottet
det   system   för   frivillig   auktorisation   som
medlemskap  i  Sveriges  Begravningsbyråers  Förbund
innebär  som  ett  exempel  på en bra, egeninitierad
näringslivsauktorisation. En  fördel med systemet är
att     det     ger     konsumenterna    en    sorts
kvalitetsdeklaration för de tjänster som de anslutna
företagen kan erbjuda. En  god  kvalitet  är viktig,
eftersom  det  rör sig om tjänster som har med  etik
och   moral   att   göra.    Att    det   frivilliga
auktorisationssystemet blir känt bör ingå som en del
av  branschorganisationens marknadsföring. Utskottet
anser däremot inte att det finns skäl  att införa en
lagreglerad   auktorisation  på  området.  Med   det
anförda  avstyrker   utskottet  motion  2000/01:N214
(fp).


Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Näringspolitikens inriktning


Riksdagen   avslår   motionerna   2000/01:Kr230
yrkande     3,    2000/01:N205,     2000/01:N208,
2000/01:N225     yrkande     4,     2000/01:N247,
2000/01:N248,    2000/01:N266   yrkandena    1-3,
2000/01:N267 yrkande  9, 2000/01:N268 yrkande 18,
2000/01:N295  yrkandena  2  och  4,  2000/01:N317
yrkandena 1 och  3, 2000/01:N323 yrkandena 20 och
21,   2000/01:N324   yrkande   1,   2000/01:N344,
2000/01:N355, 2000/01:N381  yrkandena  1  och  2,
2000/01:N383  yrkandena  7  och  8,  2000/01:N388
yrkandena 10 och 11 och 2000/01:N389 yrkande 1.


Reservation 1 (m, kd, c, fp)


2. Allmänt om statliga företag


Riksdagen    avslår   motionerna   2000/01:T718
yrkande 8, 2000/01:N1,  2000/01:N2  i  denna del,
2000/01:N3,  2000/01:N207, 2000/01:N210 yrkandena
2   i  denna  del,   3   och   4,   2000/01:N290,
2000/01:N323 yrkande 22, 2000/01:N324 yrkande 15,
2000/01:N330,    2000/01:N381   yrkande   9   och
2000/01:N388 yrkandena 26, 27 och 29.


Reservation 2 (m, kd, c, fp)


3. Statligt ägande av Vin & Sprit AB


Riksdagen   avslår   motionerna   2000/01:So547
yrkande 7, 2000/01:N2  i  denna del, 2000/01:N210
yrkande 2 i denna del och 2000/01:N307.


Reservation 3 (m, kd, c)


Reservation 4 (fp)


4. Kompetensutveckling och rådgivning till
företagare


Riksdagen   avslår   motionerna   2000/01:N286,
2000/01:N324 yrkandena 13  och  14,  2000/01:N383
yrkandena  10  och  14 och 2000/01:N388 yrkandena
15, 17, 18 och 22.


Reservation 5 (m, kd, c, fp)


5. Kapitalförsörjning


Riksdagen   avslår   motionerna   2000/01:Sf617
yrkande     5,    2000/01:N233,     2000/01:N236,
2000/01:N245,  2000/01:N267 yrkandena 2, 3 och 6,
2000/01:N383 yrkandena  15  och  16, 2000/01:N388
yrkandena 24 och 25 och 2000/01:A217 yrkande 5.


Reservation 6 (m, kd, c, fp)


6. Industriella utvecklingscentrum


Riksdagen  avslår  motionerna 2000/01:N292  och
2000/01:N301.


7. Design


Riksdagen  avslår motionerna  2000/01:N230  och
2000/01:N374.


8. Kvinnors företagande


Riksdagen   avslår    motionerna   2000/01:N267
yrkande  12,  2000/01:N295  yrkandena  1  och  3,
2000/01:N324 yrkande  8,  2000/01:N383  yrkandena
11-13,    2000/01:N388    yrkandena   19-21   och
2000/01:A806 yrkande 14.


Reservation 7 (m, kd, c, fp)


9 Kooperativa frågor och social ekonomi


Riksdagen   avslår   motionerna    2000/01:N267
yrkande     14,    2000/01:N348,    2000/01:N373,
2000/01:N377,  2000/01:N380 yrkandena 1 och 6 och
2000/01:N388 yrkandena 23 och 28.


Reservation 8 (m, kd, fp) - motiv.


Reservation 9 (c)


10. Turism


Riksdagen   avslår   motionerna   2000/01:Sk732
yrkande     1,    2000/01:N202,     2000/01:N211,
2000/01:N232,  2000/01:N243  yrkandena  1, 2, 5-7
och  10,  2000/01:N259, 2000/01:N267 yrkande  15,
2000/01:N268     yrkande     20,    2000/01:N279,
2000/01:N294,     2000/01:N336,     2000/01:N356,
2000/01: N358 och 2000/01:N383 yrkande 20.


Reservation 10 (m, kd, c, fp)


11. Utländska investeringar i Sverige


Riksdagen avslår motion 2000/01:N220.


12. Östersjömiljarderna och jämställdheten


Riksdagen avslår motion 2000/01:N231.


Reservation 11 (m, kd, fp)


13 Regionala tillväxtavtal


Riksdagen   avslår   motionerna   2000/01:Kr701
yrkande 5, 2000/01:N204, 2000/01:N268 yrkande 21,
2000/01:N325 yrkande 24, 2000/01:N383  yrkande 9,
2000/01:N388    yrkande   12   och   2000/01:N389
yrkandena 7-10.


Reservation 12 (m, kd, fp)


14. Vidareförädling av skogsråvara


Riksdagen   avslår   motionerna   2000/01:MJ308
yrkande     1,    2000/01:N252,     2000/01:N253,
2000/01:N273, 2000/01:N275 och 2000/01:N296.


Reservation 13 (v)


15. Varvsindustrin


Riksdagen avslår motion 2000/01:N276.


16. Försvarsindustrin


Riksdagen avslår motion 1999/2000:N334.


17. Näringslicens


Riksdagen avslår motion 2000/01:N354.


18 Auktorisation av teckenspråkstolkar


Riksdagen  avslår   motionerna  2000/01:  So355
yrkande 1 och 2000/01: So540 yrkande 3.


19. Auktorisation av begravningsentreprenörer


Riksdagen avslår motion 2000/01:N214.




Stockholm den 20 mars 2001




På näringsutskottets vägnar




Per Westerberg




Följande ledamöter har deltagit  i  beslutet:  Per
Westerberg  (m), Barbro Andersson Öhrn (s), Reynoldh
Furustrand (s),  Lennart  Beijer  (v), Karin Falkmer
(m), Sylvia Lindgren (s), Nils-Göran  Holmqvist (s),
Marie Granlund (s), Inger Strömbom (kd), Ola Sundell
(m), Ingegerd Saarinen (mp), Åke Sandström  (c), Eva
Flyborg  (fp),  Anne Ludvigsson (s), Stefan Hagfeldt
(m), Lennart Gustavsson  (v)  och  Mikael  Oscarsson
(kd).


Reservationer
Utskottets   förslag   till    riksdagsbeslut    och
ställningstaganden     har     föranlett    följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till  riksdagsbeslut  som
behandlas i avsnittet.




1  Näringspolitikens inriktning (punkt 1)


2
av  Per  Westerberg (m), Karin Falkmer (m), Inger
Strömbom (kd),  Ola  Sundell  (m),  Åke Sandström
(c),  Eva Flyborg (fp), Stefan Hagfeldt  (m)  och
Mikael Oscarsson (kd).


Förslag till riksdagsbeslut




Vi anser att  utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:


1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  som  anförts  i  reservation  1. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2000/01:Kr230  yrkande
3,  2000/01:N205, 2000/01:N208, 2000/01:N225 yrkande
4,    2000/01:N247,    2000/01:N248,    2000/01:N266
yrkandena  1-3, 2000/01:N267 yrkande 9, 2000/01:N268
yrkande  18,   2000/01:N295   yrkandena   2  och  4,
2000/01:N317   yrkandena   1   och  3,  2000/01:N323
yrkandena  20  och  21,  2000/01:N324   yrkande   1,
2000/01:N344,    2000/01:N355    och    2000/01:N381
yrkandena 1 och 2 och avslår motionerna 2000/01:N383
yrkandena 7 och 8, 2000/01:N388 yrkandena  10 och 11
och 2000/01:N389 yrkande 1.


Ställningstagande




Vår     syn    på    näringspolitikens    inriktning
överensstämmer  med  den  som  redovisas  i  de  här
aktuella  motionerna  från  företrädare för Moderata
samlingspartiet,  Kristdemokraterna,   Centerpartiet
och  Folkpartiet.  Ett framgångsrikt företagande  är
den absolut viktigaste förutsättningen för välstånd.
Globalisering,          liberalisering           och
informationsteknikens   snabba   utveckling   öppnar
enorma möjligheter för dem som förstår att göra  sig
attraktiva   genom  att  skapa  ett  internationellt
konkurrenskraftigt    klimat    för    arbete    och
företagande.  Inte  bara de svenska företagen utan i
högsta grad Sverige som  land  befinner sig därmed i
en knivskarp konkurrenssituation.


Det nationella näringsklimatet måste formas så att
Sverige   klarar   av   att   tävla  med   de   mest
konkurrenskraftiga  delarna av världen  i  fråga  om
goda  villkor  för  företagande  och  investeringar.
Omvärldsförståelse   och   förändringsbenägenhet   i
politiken är helt avgörande  för  Sveriges  framtida
position. Det är i detta perspektiv förödande  att -
som  regeringen  gör  -  klamra  sig  fast vid stela
modeller,  rigida arbetsmarknadsregler och  världens
högsta skattetryck. Tillkomsten av jobb på lång sikt
bygger på en  tillväxt  bland  de små och medelstora
företagen.


Negativa attityder till småföretagande  har  under
lång tid påverkat företagsstrukturen. Villkoren  för
företagande  har  helt anpassats till storföretagen,
vilket  i  förlängningen   lett  till  en  bristande
mångfald av medelstora, växande  företag som finns i
många andra länder. Av Sveriges cirka en halv miljon
företag    är    den    överväldigande   majoriteten
enmansföretag,  och  bara  3   %   har  fler  än  20
anställda.


Framväxt   av   nya  företag  inom  tjänste-   och
servicesektorerna har  effektivt  hindrats genom den
offentliga sektorns kraftiga utbyggnad  och monopol.
Världens   största   offentliga   sektor  har  krävt
världens  högsta  skatter,  vilket  ytterligare  har
bromsat  tillkomst  av  företag  och  tillväxt.  Den
arbetsintensiva privata tjänstesektorn  som fungerat
som   sysselsättningsmotor   i   exempelvis  Förenta
staterna  har  utvecklats  betydligt  långsammare  i
Sverige.


Sverige  behöver  en god företagarpolitik,  vilket
omfattar   en  mängd  förändringar   inom   områdena
skatter, arbetsmarknad,  konkurrens, regelförenkling
och Europaengagemang. Framför  allt  är  det viktigt
att   förändra  attityderna  till  företagande   och
entreprenörskap.   Det   måste   skapas   ett   gott
företagarklimat, så att fler kvinnor och män vill  -
och  vågar  -  starta och driva företag och anställa
medarbetare. För  att  Sverige  skall  få en växande
företagsamhet måste entreprenörskap och  företagande
löna sig bättre än det gör för närvarande.


Det  är  glädjande  att det under en tid har  gått
bättre för den svenska  ekonomin.  Samtidigt noterar
vi att Sverige under de senaste åren bara har hämtat
in  några  få procentenheter av en eftersläpning  på
15-20 % sedan  år  1970  i  förhållande  till  OECD-
länderna. Enligt Världsbankens statistik låg Sverige
år   1998   på  22:a  plats  i  världen  vad  gäller
köpkraftskorrigerad  BNP  per  capita,  efter  bl.a.
Italien  och  Storbritannien.  För att återerövra en
topplats  i  välståndsligan  krävs   många   år   av
överlägsen  tillväxt. Om Sverige skulle lyckas uppnå
en tillväxt som varaktigt ligger 1 procentenhet över
genomsnittet  bland de rika länderna dröjer det ändå
17 år innan Sverige  återtagit en plats bland de tio
rikaste. Under den senaste  tiden  har  det dessutom
kommit tecken på att det pågår en allmän  avmattning
i  världsekonomin  och  därmed  också  i den svenska
ekonomin. Enligt den senaste mätningen från Sveriges
Verkstadsindustrier   i   februari   2001   avseende
orderingång   uppger   55   %   av   företagen  inom
verkstadsindustrin   att   exportorderingången   har
minskat,  och  endast  11 % rapporterar  en  ökning.
Exportorderingången   visar    därmed   den   sämsta
utvecklingen   sedan   årsskiftet   1998/99.    Även
orderingången   för  hemmamarknaden  har  försämrats
kraftigt,    särskilt     för    bilindustrin    och
metallvaruföretagen.


I en undersökning av Invest in Sweden Agency (ISA)
avseende  år  2000  bland 150  utländska  företag  i
Sverige  framhålls  som   svenska   styrkor  en  hög
kompetens       eller      utbildningsnivå,      låg
företagsbeskattning,   en   bra   infrastruktur  och
tillgång på kapital. Bland svagheter  nämns särskilt
skattetrycket,       personbeskattningen,       höga
arbetsgivaravgifter  och  inflexibel  arbetsrätt. De
mest  efterfrågade  åtgärderna  för  ökad vilja  att
expandera  i  Sverige  är  lägre  skattetryck,   mer
flexibel arbetsrätt och lägre arbetsgivaravgifter.


Riksdagen  bör  ställa  sig  bakom vad som här har
anförts  beträffande  den allmänna  inriktningen  av
näringspolitiken.  Därmed   tillstyrks   de   nämnda
motionerna  i berörda delar. Motionerna 2000/01:N383
(mp),  2000/01:N388   (mp)   och  2000/01:N389  (mp)
avstyrks i motsvarande delar.




3  Allmänt om statliga företag (punkt 2)


4
av Per Westerberg (m), Karin  Falkmer  (m), Inger
Strömbom  (kd),  Ola  Sundell  (m), Åke Sandström
(c),  Eva Flyborg (fp), Stefan Hagfeldt  (m)  och
Mikael Oscarsson (kd).


Förslag till riksdagsbeslut




Vi anser att  utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:


2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  som  anförts  i  reservation  2. Därmed
bifaller  riksdagen  motionerna 2000/01:T718 yrkande
8, 2000/01:N1, 2000/01:N2  i  denna del, 2000/01:N3,
2000/01:N207, 2000/01:N210 yrkandena  2 i denna del,
3  och  4,  2000/01:N290,  2000/01:N323 yrkande  22,
2000/01:N324 yrkande 15 och  2000/01:N381  yrkande 9
och  avslår motionerna 2000/01:N330 och 2000/01:N388
yrkandena 26, 27 och 29.


Ställningstagande




När  det   gäller   frågan   om   statliga   företag
överensstämmer  vår  syn  med  den  som  kommer till
uttryck   i   de   här   aktuella   motionerna  från
företrädare     för     Moderata    samlingspartiet,
Kristdemokraterna,  Centerpartiet  och  Folkpartiet.
Statens främsta näringspolitiska uppgift är att ange
ramar och regelsystem  för  näringslivets verksamhet
och bidra till att skapa betingelser  för långsiktig
tillväxt.  Om staten samtidigt uppträder  som  ägare
och  som utformare  av  de  regler  som  gäller  för
näringslivets  verksamhet  uppstår  en  rad problem,
bland   vilka   följande   kan   nämnas:   risk  för
konkurrenssnedvridning,    risk    för    inoptimala
investeringsbeslut  samt  svårigheter  att  tillföra
kapital   till   företag  som  behöver  kapital  för
expansion. Grundprincipen  måste, enligt vår mening,
vara att konkurrensutsatt verksamhet  skall bedrivas
i  privat regi. Dessutom har studier visat  att  det
finns   mycket   övrigt  att  önska  av  staten  som
företagsledare. Exempelvis  har Riksrevisionsverkets
granskningar av statliga bolag  visat  på behovet av
bättre     uppföljning     och    rapportering    av
verksamheterna.


Det arbete som påbörjades under fyrpartiregeringen
i  början  av  1990-talet  med  att  minska  statens
företagsägande    bör,   enligt   vår   uppfattning,
återupptas. Med en privatisering av statliga företag
uppnås  en  tydligare   ägarroll,  kommersiellt  mer
kompetenta  företag  och  en   ökad  aktiespridning.
Sammanlagt inbringade de försäljningar  som  gjordes
under den borgerliga regeringen ett betydande belopp
till    statskassan,    vilket    minskade   statens
upplåningsbehov med motsvarande summa. Försäljningen
ledde  också till en spridning av aktieägandet  till
grupper som inte tidigare innehaft aktier och därmed
till en breddning av riskkapitalmarknaden. Riksdagen
bör således  begära  att  regeringen  lägger fram en
plan för försäljning av statliga företag  i enlighet
med vad som här har angetts.


När det gäller det statliga ägandet av Telia anser
vi  -  i  likhet  med  vad som anförs i flera av  de
nyssnämnda motionerna - att försäljningen av statens
aktier  borde  ha  inletts   för   flera  år  sedan.
Näringsutskottet diskuterade också i  början  av  år
2000  möjligheten  att då ge regeringen bemyndigande
att sälja statens aktier  i  Telia. Företrädarna för
Moderata     samlingspartiet,     Kristdemokraterna,
Centerpartiet  och  Folkpartiet  väckte  nämligen  i
december 1999 frågan om ett initiativ  av utskottet,
med  innebörd  att  riksdagen  skulle  ge regeringen
fullmakt   att   sälja   Telia.   Företrädarna   för
Socialdemokraterna,  Vänsterpartiet och Miljöpartiet
avvisade dock detta förslag,  varefter  företrädarna
för  de  övriga fyra partierna reserverade  sig  mot
beslutet och menade att utskottet borde ha tagit ett
sådant initiativ.  Om  regeringen  då hade getts den
föreslagna fullmakten hade mycket tid vunnits. Telia
är  en  av  de ledande aktörerna på marknaderna  för
telekommunikationstjänster (såväl fasta som mobila),
Internet och  bredband.  Telias framskjutna position
sammanhänger  bl.a.  med  ett   nära  samarbete  med
Telefonaktiebolaget  LM  Ericsson  och   andra  FoU-
intensiva  IT-företag.  För  att  Telia skall  kunna
fortsätta att utvecklas på ett positivt  sätt är det
nödvändigt  att en fortsatt privatisering omedelbart
sker. Statsmakterna bör klargöra att privatiseringen
inte   skall   innebära    ett   fortsatt   statligt
majoritetsägande,  utan  att  det  statliga  ägandet
skall   minskas   till   under   50   %   så   snart
marknadsförutsättningarna  medger  det.  Vidare  bör
klargöras  att  avsikten  därefter  är  att  snarast
möjligt  sälja hela resterande aktieinnehav i Telia.
Ett kvardröjande statligt ägande utgör en hämsko för
Telia, och  risken  är  stor att företagets värde på
börsen påverkas negativt  av  det statliga ägandet -
en  s.k.  politikerrabatt  uppstår.   Riksdagen  bör
således  ge  regeringen  ett bemyndigande  att  helt
avveckla statens ägande i Telia.


Vi vill i detta sammanhang  erinra  om  det  stora
misslyckande  som  regeringens  vilja att slå samman
Telia  och  Telenor  innebar.  Genom   den  spruckna
affären   har  mångmiljardbelopp  förspillts   genom
förlorade kunder,  förlorade  affärer och misslyckat
fusionsarbete. Relationerna mellan Sverige och Norge
har lidit skada, förtroendekapital har förstörts och
smittoeffekterna  till andra områden  är  betydande.
Sammantaget     är     Telia-Telenor-affären     ett
praktexempel   på   varför  statliga   företag   bör
privatiseras. Näringsdepartementets  upphandling  av
konsulttjänster   i   samband  med  denna  affär  är
ytterligare ett belägg  för  att  staten är olämplig
som ägare av företag.


Frågan  om mål med det statliga ägandet  av  bolag
berörs  i de  nämnda  motionerna,  liksom  i  motion
2000/01:N388  (mp). Det är uppenbart - bl.a. framgår
det i regeringens redogörelse för statliga företag -
att regeringen  inte  har  någon plan eller strategi
för  det  statliga  företagsägandet.  Det  bekräftas
också  av att regeringen  till  riksdagen  inte  har
överlämnat   ett   tidigare   aviserat   förslag  om
förändrade riktlinjer för förvaltningen av  statliga
företag.  I  skrivelsen redovisas inte heller syftet
med  det statliga  ägandet  av  respektive  företag.
Enligt  vår  mening  måste  självfallet  detta syfte
kunna  anges  för varje företag, och regeringen  bör
anmodas att formulera syfte med det statliga ägandet
för alla företag med statligt ägande.


I flera av de  här  aktuella  motionerna  berörs -
bl.a. utifrån en rapport från Statskontoret - frågan
om konkurrens mellan offentlig och privat sektor. Vi
anser  att  i  de fall det saknas klara och uttalade
motiv för statliga  aktörer att bedriva kommersiell,
konkurrensutsatt  verksamhet   skall   de   statliga
aktörerna inte tillåtas bedriva sådan verksamhet. Om
det  finns  motiv för staten att bedriva kommersiell
verksamhet, måste  åtgärder vidtas så att detta inte
snedvrider konkurrensen.


Med hänvisning till  det anförda blir samtliga här
aktuella  motioner  från  företrädare  för  Moderata
samlingspartiet,  Kristdemokraterna,   Centerpartiet
och Folkpartiet tillgodosedda och tillstyrks därmed.
Övriga motioner avstyrks i motsvarande delar.




5  Statligt ägande av Vin & Sprit AB (punkt 3)


6
av Per Westerberg (m), Karin Falkmer  (m),  Inger
Strömbom  (kd),  Ola  Sundell  (m), Åke Sandström
(c),  Stefan  Hagfeldt  (m) och Mikael  Oscarsson
(kd).


Förslag till riksdagsbeslut




Vi anser att utskottets förslag  under punkt 3 borde
ha följande lydelse:


3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad som anförts  i  reservation  3. Riksdagen
bifaller därmed motionerna 2000/01:N210 yrkande  2 i
denna  del  och  2000/01:N307 yrkande 1 och bifaller
delvis   motionerna    2000/01:So547    yrkande   7,
2000/01:N2 i denna del och 2000/01:N307 yrkande 2.


Ställningstagande




Ett statligt företag som vi - i likhet med  vad  som
anförs  i  motion 2000/01:N210 (m) - anser lämpa sig
för försäljning  är  Vin  & Sprit AB. Efter Sveriges
inträde i EU har Vin & Sprits  tidigare  monopol  på
alkoholområdet  upphört, och företaget arbetar nu på
en  kommersiell,  konkurrensutsatt  marknad.  I  det
läget  kan vi inte se  något  skäl  för  staten  att
fortsätta  att äga Vin & Sprit. Riksdagen bör därför
ge regeringen  i uppdrag att - med hänsyn tagen till
marknadsförhållanden  för  en  försäljning  -  vidta
åtgärder så att en försäljning kommer till stånd. De
medel  som  försäljningen  ger  upphov  till  bör på
sedvanligt   sätt   användas   för   amortering   av
statsskulden.




7  Med det anförda tillstyrker vi den nämnda
motionen i berörd del. I de tre motionerna
2000/01:N2 (fp), 2000/01:N307 (fp) och
2000/01:So547 (fp) förordas också en
försäljning av Vin & Sprit. I dessa delar
tillstyrker vi motionerna. I de sistnämnda
motionerna föreslås dessutom att de medel
som försäljningen inbringar delvis skall
användas för socialpolitiska insatser för
att minska alkohol- och narkotikabruket.
Detta är ett område där, enligt vår mening,
ytterligare insatser bör övervägas. Dock
anser vi att intäkter från försäljning av
statliga bolag inte skall specialdestineras
till vissa ändamål utan användas för
amortering av statsskulden.


8


9


10


11 Statligt ägande av Vin & Sprit AB (punkt 3)


12
av Eva Flyborg (fp).


Förslag till riksdagsbeslut




Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:


3.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  som  anförts  i reservation  4.  Därmed
bifaller riksdagen motionerna  2000/01:So547 yrkande
7, 2000/01:N2 i denna del, 2000/01:N210  yrkande 2 i
denna del och 2000/01:N307.


Ställningstagande




Ett statligt företag som jag - i likhet med  vad som
anförs  i  motionerna 2000/01:So547 (fp), 2000/01:N2
(fp) och 2000/01:N307  (fp)  -  anser  lämpa sig för
försäljning  är  Vin  &  Sprit  AB.  Efter  Sveriges
inträde  i  EU har Vin & Sprits tidigare monopol  på
alkoholområdet  upphört, och företaget arbetar nu på
en kommersiell, konkurrensutsatt marknad.


Att  sälja  vodka   kan   rimligen  inte  vara  en
angelägen uppgift för staten.  Vin  & Sprit har inte
på många år tagit något socialpolitiskt  ansvar. Jag
föreslår  därför att staten säljer företaget  vilket
beräknas  tillföra   statskassan   ca             30
miljarder  kronor.  En  del av pengarna bör användas
till en stor satsning på  att minska alkoholmissbruk
och narkotikaanvändning bland  unga. Folkpartiet har
gjort en bedömning att ett samlat åtgärdsprogram mot
det växande ungdomsfylleriet och narkotikamissbruket
under  flera  år framöver kan behöva  tillföras  200
miljoner kronor  årligen,  utöver  de  resurser  som
redan finns. En försäljning av Vin & Sprit AB kan ge
de resurser som krävs.


Att    sälja    Vin    &   Sprit   innebär   ingen
alkoholpolitisk  nackdel. Statsmakterna  förlorar  i
trovärdighet när man å ena sidan argumenterar för en
restriktiv alkoholpolitik  och  å andra sidan tjänar
ansenliga belopp på spritförsäljning.  Vin  &  Sprit
värderades  år 1999 till 20 miljarder kronor. Hösten
2000 uppgavs bara varumärket Absolut vara värt 25-35
miljarder kronor. Folkpartiet har i sin budgetkalkyl
hösten 2000 beräknat  hela  företagets värde till 30
miljarder  kronor. Om den summan  används  till  att
betala av på statsskulden uppstår en räntevinst. Med
gällande ränta  och  med  företagets inleveranser av
vinstmedel  fråndragna kan den  årliga  vinsten  för
staten beräknas  till ca 1 miljard kronor. En del av
den vinsten vill Folkpartiet  använda  till  en stor
satsning på att minska alkohol- och narkotikabruket,
i första hand bland unga.


Riksdagen  bör,  mot  bakgrund av det anförda,  ge
regeringen i uppdrag att  -  med  hänsyn  tagen till
marknadsförhållanden  för  en  försäljning  -  vidta
åtgärder  så  att  en försäljning kommer till stånd.
Samtidigt bör regeringen  anmodas  att lämna förslag
till  en  satsning  för  att  minska  alkohol-   och
narkotikabruket i enlighet med vad som nyss angetts.
De  nämnda  motionerna blir därmed tillgodosedda och
tillstyrks. Även  motion  2000/01:N210 (m), i vilken
förordas  en  försäljning  av   Vin  &  Sprit,  blir
tillgodosedd och tillstyrks.




13 Kompetensutveckling och rådgivning till
företagare (punkt 4)


14
av Per Westerberg (m), Karin Falkmer  (m),  Inger
Strömbom  (kd),  Ola  Sundell  (m), Åke Sandström
(c),  Eva Flyborg (fp), Stefan Hagfeldt  (m)  och
Mikael Oscarsson (kd).


Förslag till riksdagsbeslut




Vi anser att  utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:


4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  som  anförts i reservation 5. Riksdagen
bifaller därmed motion 2000/01:N324 yrkandena 13 och
14 och avslår motionerna  2000/01:N286, 2000/01:N383
yrkandena 10 och 14 och 2000/01:N388  yrkandena  15,
17, 18 och 22.


Ställningstagande




Det  är  av avgörande betydelse för Sveriges framtid
att det tillkommer  flera  nya småföretag och att de
befintliga småföretagen växer.  För  att  främja  en
sådan    utveckling    är    ett    generellt   gott
företagsklimat det absolut viktigaste.


En  speciell aspekt av det företagsklimat  som  vi
förordar är de frågor som tas upp i den här aktuella
motionen   2000/01:N324   (kd)   och   som  rör  att
uppfinningar  och innovationer inte tas tillräckligt
väl  om  hand i Sverige.  Ytterligare  åtgärder  bör
således vidtas för att främja kommersialiseringen av
uppfinningar och innovationer. Det är vidare av stor
betydelse   att   tillräckliga  resurser  satsas  på
forskning och utveckling och att åtgärder vidtas för
att underlätta för  småföretag  att  ta del av detta
arbete.  Vidare  bör  möjligheterna  att  i   större
utsträckning  tillämpa  innovativ  teknikupphandling
undersökas. Självfallet skall därvid  de  regler som
ställs   enligt   lagen   om  offentlig  upphandling
iakttas.    Även    olika    åtgärder     på     det
immaterialrättsliga området bör övervägas.


Vidare  bör  större  ansträngningar  göras för att
underlätta  för invandrare som vill starta  företag.
Andelen personer  med  invandrarbakgrund bör således
öka i de organ som har hand om företagsfrågor, t.ex.
hos ALMI och NUTEK. Verksamheten bör också förläggas
dit där människorna finns.


Riksdagen bör anmoda regeringen att vidta åtgärder
i enlighet med det anförda.  Därmed  blir den nämnda
motionen   tillgodosedd   i   berörda   delar    och
tillstyrks. Övriga här aktuella motioner avstyrks  i
motsvarande delar.




15 Kapitalförsörjning (punkt 5)


16
av  Per  Westerberg (m), Karin Falkmer (m), Inger
Strömbom (kd),  Ola  Sundell  (m),  Åke Sandström
(c),  Eva Flyborg (fp), Stefan Hagfeldt  (m)  och
Mikael Oscarsson (kd).


Förslag till riksdagsbeslut




Vi anser att  utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:


5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  som  anförts i reservation 6. Riksdagen
bifaller  därmed  delvis   motionerna  2000/01:Sf617
yrkande 5, 2000/01:N236, 2000/01:N245,  2000/01:N267
yrkandena 2, 3 och 6 och 2000/01:A217 yrkande  5 och
avslår    motionerna    2000/01:N233,   2000/01:N383
yrkandena  15 och 16 och 2000/01:N388  yrkandena  24
och 25.


Ställningstagande




Önskemålet om att komma till rätta med problemen för
nya  och  befintliga   småföretag   -   inte   minst
högteknologiska  -  att få tillgång till riskkapital
ligger bakom de här aktuella motionerna 2000/01:N245
(m),    2000/01:N236   (kd),    2000/01:N267    (c),
2000/01:Sf617  (fp)  och 2000/01:A217 (fp). Vi anser
att riksdagen bör anmoda  regeringen  att tillse att
de  olika  frågor  som  tas  upp  i motionerna  blir
föremål för utredning och beredning,  antingen  inom
ramen   för   pågående   arbete  inom  Närings-  och
Finansdepartementen eller på annat sätt. Därmed blir
de nämnda motionerna i sak tillgodosedda. Övriga här
aktuella  motioner, 2000/01:N233  (v),  2000/01:N383
(mp) och 2000/01:N388  (mp),  avstyrks i motsvarande
delar.




17 Kvinnors företagande (punkt 8)


18
av Per Westerberg (m), Karin  Falkmer  (m), Inger
Strömbom  (kd),  Ola  Sundell  (m), Åke Sandström
(c),  Eva Flyborg (fp), Stefan Hagfeldt  (m)  och
Mikael Oscarsson (kd).


Förslag till riksdagsbeslut




Vi anser att  utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:


8. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  som  anförts  i  reservation  7. Därmed
bifaller  riksdagen  motionerna 2000/01:N267 yrkande
12, 2000/01:N295 yrkandena  1  och  3,  2000/01:N324
yrkande  8  och 2000/01: A806 yrkande 14 och  avslår
motionerna   2000/01:N383    yrkandena   11-13   och
2000/01:N388 yrkandena 19-21.


Ställningstagande




Vi anser - i likhet med vad som  anförs i motionerna
2000/01:A806  (m),  2000/01:N324 (kd),  2000/01:N267
(c) och 2000/01:N295  (fp)  -  att en viktig uppgift
inom   näringspolitiken   är  att  särskilt   stödja
kvinnors    företagande.   Det   finns    en    stor
utvecklingspotential   bland  kvinnliga  företagare.
Enligt vår mening är det  angeläget att fler kvinnor
blir     företagare.    Att    identifiera     vilka
omständigheter  som  utgör  hinder  för  kvinnor att
starta företag och vidta åtgärder för att  eliminera
dessa  är,  enligt  vår mening, en angelägen uppgift
inom näringspolitiken.


Viktiga   åtgärder   för   att   främja   kvinnors
företagande  är, som föreslås  i  några  av  de  här
aktuella motionerna,  att stärka etableringsfriheten
i  den  offentliga  sektorn,   att   upphandling  av
kommunal  verksamhet  sker  i  konkurrens   och  att
avknoppningar  av  offentlig  verksamhet uppmuntras.
Det  är också angeläget att de stöd  som  lämnas  av
offentligt  finansierade  aktörer  är  utformade med
hänsyn till kvinnors förutsättningar och krav.


Vi  vill  vidare  erinra  om  vad  som anfördes  i
särskilda  yttranden  (m;  kd;  c;  fp) i utskottets
anslagsbetänkande hösten 2000 rörande den verksamhet
som    bedrivs    av   de   regionala   och   lokala
resurscentrumen. Där framhölls betydelsen av att det
viktiga arbete som dessa centrum bedriver inte skall
ges sämre förutsättningar än för närvarande.


Riksdagen bör genom ett uttalande ställa sig bakom
vad vi här har anfört  rörande kvinnors företagande.
Därmed blir de nämnda motionerna i sak tillgodosedda
i berörda delar och tillstyrks.  De  två  motionerna
2000/01:N383  (mp) och 2000/01:N388 (mp) avstyrks  i
motsvarande delar.




19 Kooperativa frågor och social ekonomi (punkt
9, motiveringen)


20
av Per Westerberg  (m),  Karin Falkmer (m), Inger
Strömbom (kd), Ola Sundell (m), Eva Flyborg (fp),
Stefan Hagfeldt (m) och Mikael Oscarsson (kd).


Ställningstagande




Vi anser att kooperativa företag  bör  behandlas  på
ett likvärdigt sätt med andra företagsformer. Enligt
vår   mening  bör  över  huvud  taget  en  generellt
verkande   näringspolitik  eftersträvas.  Det  finns
ingen grund för att påstå att kooperativa företag är
missgynnade.  Några  ytterligare  åtgärder  för  att
främja  de  kooperativa  företagen  och  den sociala
ekonomin  anser  vi  inte  erfordras  och  avstyrker
därmed de här aktuella motionerna i berörda delar.




21 Kooperativa frågor och social ekonomi (punkt
9)


22
av Åke Sandström (c).


Förslag till riksdagsbeslut




Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:


9.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening  vad som anförts i reservation  9.  Riksdagen
bifaller  därmed  motionerna 2000/01:N267 yrkande 14
och 2000/01:N380 yrkandena  1 och 6, bifaller delvis
motionerna     2000/01:N348,    2000/01:N377     och
2000/01:N388 yrkandena  23  och 28 och avslår motion
2000/01:N373.


Ställningstagande




Riksdagen bör - enligt min mening  och  i likhet med
vad som anförs i motion 2000/01:N267 (c)  - göra ett
tillkännagivande om att det behövs avregleringar som
ger  utrymme  och  skapar  förutsättningar  för  den
sociala  ekonomin. Den sociala ekonomin, som har  en
snabb tillväxt  både i Sverige och övriga Europa, är
en verksamhet som  blir  allt  vanligare  i  den nya
tidens  ekonomi.  Den  sociala  ekonomin  utgörs  av
demokratiskt   styrda  ekonomiska  verksamheter  som
varken försiggår  inom  den offentliga sektorn eller
har ekonomisk vinst som huvudsyfte för verksamheten.
Den    sociala    ekonomin    utgör    en    tredje,
"medborgarstyrd"   sektor,   vid   sidan    av    de
vinstmaximerande delarna av marknadsekonomin och den
verksamhet som bedrivs inom den offentliga sektorn.


Verksamheter  inom  den  sociala  ekonomin tillhör
någon   av  följande  fyra  kategorier:  kooperativa
företag;   föreningar   med   ekonomisk  verksamhet;
stiftelser   med   allmännyttiga   mål;   ömsesidiga
försäkringskassor.   Verksamheten  kännetecknas   av
följande  fyra kriterier:  medlemsnytta/samhällsmål;
demokrati; människan går före målet; solidaritet som
kitt.


Kunskapen  om  den  sociala ekonomin är dålig inom
den offentliga förvaltningen, vilket ofta leder till
att företagare inom detta  område  möts med skepsis.
Det är därför önskvärt att en bredare kunskap om den
sociala  ekonomins möjligheter och styrkor  förs  ut
till offentlig förvaltning. Samtidigt finns en mängd
regleringar  som förhindrar denna typ av företagande
att    utvecklas     ytterligare.     Arbetet    med
avregleringar,    som   ger   utrymme   och   skapar
förutsättningar för  den  sociala  ekonomin att växa
ytterligare, bör därför intensifieras.


Det  pågår  visserligen,  som  redovisats,   olika
aktiviteter inom Regeringskansliet, myndigheter  och
EU-arbetet,  men  det  behövs  enligt min mening ett
tillkännagivande av riksdagen för att driva på detta
arbete i den riktning som jag här har angett. Därmed
blir  den  nämnda  motionen  helt  tillgodosedd  och
tillstyrks. Detsamma gäller motion 2000/01:N380 (c).
Även  övriga  här aktuella motioner som  rör  social
ekonomi  blir  i  sak  tillgodosedda,  medan  motion
2000/01:N373 (s) avstyrks.




23 Turism (punkt 10)


24
av Per Westerberg  (m),  Karin Falkmer (m), Inger
Strömbom  (kd), Ola Sundell  (m),  Åke  Sandström
(c), Eva Flyborg  (fp),  Stefan  Hagfeldt (m) och
Mikael Oscarsson (kd).


Förslag till riksdagsbeslut




Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde
ha följande lydelse:


10.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  som  anförts  i  reservation 10. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2000/01:Sk732  yrkande
1,  2000/01:N202,  2000/01:N243 yrkandena 1, 2,  5-7
och  10,  2000/01:N259,   2000/01:N267  yrkande  15,
2000/01:N268    yrkande    20,   2000/01:N279    och
2000/01:N294  och  avslår  motionerna  2000/01:N211,
2000/01:N232,      2000/01:N336,       2000/01:N356,
2000/01:N358 och 2000/01:N383 yrkande 20.


Ställningstagande




Turistnäringen  är sysselsättningsintensiv  och  har
stor  betydelse  i  många  regioner,  inte  minst  i
glesbygden. Näringen spelar en viktig roll i arbetet
med  att  komma  till   rätta   med  arbetslösheten.
Turistnäringen är också en av de branscher som växer
snabbast i Sverige, och där potentialen för fortsatt
tillväxt  är  god.  I  flera  av  de  här   aktuella
motionerna  (m;  kd;  c; fp) föreslås olika åtgärder
för  att förbättra situationen  för  turistnäringen,
åtgärder  som  vi  i  huvudsak  ställer  oss  bakom.
Inledningsvis  vill  vi  framhålla  att  det absolut
viktigaste är att det skapas generellt goda  villkor
för  företagandet.  Vidare  är  det  viktigt  att de
regler  som gäller för företagen inom turistnäringen
är långsiktigt  stabila  och  likvärdiga  med  dem i
andra  länder  och  i  andra  näringar.  Det  gäller
skatteregler,  förutsättningar för finansiering  och
insatser     för     marknadsföring.      Likvärdiga
konkurrensförhållanden  bör  också  råda  för  olika
kategorier   av   aktörer.   Kommuner   och  ideella
föreningar  bör inte, genom de speciella regler  och
möjligheter som  gäller  för  dessa båda kategorier,
kunna konkurrera ut privata företag.


Det    behövs    också   ett   sektorsövergripande
arbetssätt, där alla  berörda instanser på lokal och
regional    nivå    samverkar    för    att    skapa
förutsättningar  för  en  lönsam  turistnäring.  Ett
område  där  en  bättre  samordning  skulle  behövas
gäller  regler  för  kontroll   och   tillsyn   inom
turistområdet.  Vissa  myndighetskontroller som inte
kräver   specialkompetens   skulle   sålunda   kunna
samordnas.  Inspektionstätheten  bör  också anpassas
till  om  problem har uppstått eller inte.  När  det
gäller landsbygds-, fjäll- och skärgårdsturism är en
väl fungerande infrastruktur en av grundpelarna.


Vi anser  också  att en utvärdering av de statliga
insatserna på turistområdet  bör  göras. Skälen till
att en utvärdering behövs är flera.  Ett skäl är att
all  statlig  verksamhet bör granskas kontinuerligt.
Den nuvarande organisationen  på  turistområdet  har
varit  i  kraft  i  mer  än  fem  år, vilket gör det
motiverat  med  en  utvärdering. Ett annat  skäl  är
risken    för   konkurrenssnedvridning.    Offentlig
näringsverksamhet  och  bidrag till enskilda företag
riskerar    att    snedvrida    konkurrensen    inom
turistnäringen. Regeringen har visserligen  tillsatt
den  s.k.  Framtidsgruppen,  men den verksamhet  som
gruppen bedriver kan inte jämställas med en objektiv
utvärdering. En sådan bör utföras av en aktör som är
fristående från den verksamhet  som  skall granskas.
Utvärderingen bör också innefatta en översyn  av  de
mål  som  skall  gälla för de statliga insatserna på
området.


Riksdagen bör anmoda regeringen att vidta åtgärder
i enlighet med vad  vi har anfört. Därmed blir flera
av  de  här  aktuella  motionerna   tillgodosedda  i
berörda   delar.   Övriga   motioner   avstyrks    i
motsvarande delar.




25 Östersjömiljarderna och jämställdheten
(punkt 12)


26
av  Per  Westerberg (m), Karin Falkmer (m), Inger
Strömbom (kd), Ola Sundell (m), Eva Flyborg (fp),
Stefan Hagfeldt (m) och Mikael Oscarsson (kd).


Förslag till riksdagsbeslut




Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde
ha följande lydelse:


12. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  som  anförts i reservation  11.  Därmed
bifaller riksdagen motion 2000/01:N231.


Ställningstagande




I likhet med vad vi  tidigare  framhållit  vid olika
tillfällen vill vi markera att vi är mycket kritiska
till     uppläggningen     och     hanteringen    av
Östersjömiljarderna. Denna uppfattning  styrktes  av
en  inom  Utrikesdepartementet hösten 2000 framtagen
lägesrapport   avseende   Östersjömiljard   I,   som
utskottet    tog    del    av,   dock   inte   genom
Utrikesdepartementets   försorg   utan   genom   att
rapporten  hade  sänts  till  Riksdagens  revisorer,
varigenom rapporten blev  offentlig. I de slutsatser
som  formulerades  i rapporten  fanns  en  förödande
kritik av uppläggningen  och  hanteringen,  och  det
sades  att Regeringskansliet var dåligt förberett på
att hantera  Östersjömiljard I. Riksdagens revisorer
beslöt  i  februari   2001,   efter   en   förstudie
(2000/01:14), att genomföra en granskning av hur den
ekonomiska   redovisningen   av  Östersjömiljarderna
fungerar i stort och för enskilda projekt.


I  den  här  aktuella motionen  2000/01:N231  (kd)
berörs  frågan om  hur  kvinnors  företagande  skall
kunna främjas  i  den  verksamhet  som  bedrivs inom
ramen  för  Östersjömiljarderna.  Med det nyssnämnda
förbehållet  till  Östersjömiljarderna   som  sådana
anser  vi  att  det  är  helt  oacceptabelt att  den
verksamhet  som  bedrivs  missgynnar   kvinnor   och
kvinnors  företagande.  Snarare  skall  inriktningen
vara   att   verksamheten   skall   främja  kvinnors
företagande.


Vi  anser att riksdagen genom ett tillkännagivande
skall ställa sig bakom vad vi här har anfört. Därmed
blir den nämnda motionen tillgodosedd.




27 Regionala tillväxtavtal (punkt 13)


28
av Per  Westerberg  (m), Karin Falkmer (m), Inger
Strömbom (kd), Ola Sundell (m), Eva Flyborg (fp),
Stefan Hagfeldt (m) och Mikael Oscarsson (kd).


Förslag till riksdagsbeslut




Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde
ha följande lydelse:


13. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  som  anförts  i  reservation 12. Därmed
bifaller  riksdagen delvis motionerna  2000/01:N204,
2000/01:N268  yrkande 21 och 2000/01:N325 yrkande 24
och  avslår  motionerna   2000/01:Kr701  yrkande  5,
2000/01:N383 yrkande 9, 2000/01:N388  yrkande 12 och
2000/01:N389 yrkandena 7-10.


Ställningstagande




Vi  intar  -  i  likhet  med  vad som gjordes  i  en
reservation   (m,   kd,   fp)  våren  2000   i   det
näringspolitiska betänkandet  2000/01:NU13  och  vad
som   nu   görs   i  motionerna  2000/01:N204  (kd),
2000/01:N268  (fp)  och   2000/01:N325   (fp)  -  en
avvaktande     hållning     till     de    regionala
tillväxtavtalen. För att tillväxt skall  komma  till
stånd  är  det  absolut  viktigaste  att  det skapas
generellt goda villkor för företagandet och  att det
råder  konkurrens  på  lika  villkor.  Det  finns en
inbyggd  risk  i  arbetet  med  tillväxtavtalen  att
särintressen  -  såsom  särskilda företag, branscher
eller regioner - kan komma  att  gynnas på bekostnad
av andra. I så fall hämmas tillväxten  i stället för
att främjas. Vi konstaterar också att inga nya medel
ställs till förfogande för tillväxtavtalen  och  att
grupper   som  det  borde  ha  varit  angeläget  att
engagera i  arbetet  med  tillväxtavtalen  har varit
representerade  i  alltför  liten utsträckning.  Det
gäller t.ex. företagare, kvinnor  och invandrare. Av
rapporten  om tillväxtavtalen framgår,  som  nämnts,
att  jämställdhetsperspektiv   nästan  helt  saknas.
Detta är helt oacceptabelt.


Riksdagen bör genom ett uttalande ställa sig bakom
vad  vi  har anfört rörande tillväxtavtalen.  Därmed
blir   de   nämnda    motionerna   till   viss   del
tillgodosedda i berörda  delar.  Övriga här aktuella
motioner,  2000/01:N383  (mp),  2000/01:N388   (mp),
2000/01:Kr701 (mp) och 2000/01:N389 (mp), avstyrks i
motsvarande delar.




29 Vidareförädling av skogsråvara (punkt 14)


30
av  Lennart  Beijer  och Lennart Gustavsson (båda
v).


Förslag till riksdagsbeslut




Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde
ha följande lydelse:


14. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  som anförts i reservation 13. Riksdagen
bifaller   därmed    motionerna   2000/01:N253   och
2000/01:N296  och  avslår  motionerna  2000/01:MJ308
yrkande   1,   2000/01:   N252,   2000/01:N273   och
2000/01:N275.


Ställningstagande




Vi  vill  beröra  en   fråga   som   aktualiseras  i
motionerna 2000/01:N253 (v) och 2000/01:N296 (s) och
som rör ökad träanvändning vid byggande,  särskilt i
offentligt   byggande.   Den   svenska   träbaserade
industrin  har  goda förutsättningar att stärka  sin
position  på  den  internationella   marknaden   för
byggprodukter.  Sverige  har  gott  om högkvalitativ
råvara och ett högt produktkunnande och ligger långt
framme  vad  gäller  att minimera miljöpåverkan  vid
tillverkning och användning.


Byggandet av offentliga lokaler och flervåningshus
i Sverige uppvisar emellertid en mycket låg träandel
vid  en  internationell   jämförelse.  Byggandet  av
lokaler och flerfamiljshus  domineras fortfarande av
betong   och   stål,   trots  de  miljömässiga   och
samhällsekonomiska fördelar  en  ökad  användning av
träkonstruktioner kan uppvisa. Till och  med  länder
som  är  nettoimportörer  av trävaror, som Frankrike
och Nederländerna, har ett  högre  inslag  av  trä i
sitt   offentliga   byggande.   Nederländerna,   med
försumbara  egna skogstillgångar, har ett nationellt
program med inriktningen  att  under en tioårsperiod
öka byggsektorns träanvändning med 20 %. Finland har
ett nationellt program för träbyggande,  och i Norge
har de offentliga institutionerna en uttalat positiv
attityd till trä och träbaserad industri.


I  Sverige  finns  ett  kunnande vad gäller  stora
byggnader i trä. Dessutom har  träbroar utvecklats i
Sverige, som ett nytt användningsområde  för limträ.
Träbroar  har utvecklats till ett konkurrenskraftigt
alternativ  till konstruktioner i betong eller stål.
Årligen  färdigställs   närmare  ett  femtiotal  nya
vägbroar, cykel- och gångvägar  i  trä.  De  svenska
statliga  beställarna  Banverket  och  Vägverket har
dock   intagit   en   avvaktande   inställning  till
träbroar, vilket hämmat utvecklingen. Motståndet mot
stora  byggnader  i  trä  har  dock minskat  på  den
privata   byggmarknaden   och   det   blir   alltmer
intressant  med  flerfamiljshus  i  trä.  Genomförda
pilotprojekt  med  flervåningshus i trä har uppvisat
kostnadsbesparingar  på  6-12  %,  vilket  enligt en
överslagsberäkning  innebär  en besparing på 500  kr
per kvadratmeter jämfört med motsvarande  byggande i
betong.


Det finns alltså många tungt vägande anledningar att
öka byggandet av lokaler och flerfamiljshus  i  trä.
Träkonstruktionen bör alltid vara ett alternativ när
nya  offentliga  byggnader  och andra konstruktioner
skall  byggas. Riksdagen bör anmoda  regeringen  att
vidta lämpliga  åtgärder  för  att öka andelen trä i
det offentliga byggandet. Därmed  blir de två nämnda
motionerna tillgodosedda och tillstyrks.






Särskilda yttranden






Utskottets   beredning  av  ärendet  har   föranlett
följande särskilda  yttranden. I rubriken anges inom
parentes  vilken punkt  i  utskottets  förslag  till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.




1. Allmänt om statliga företag (punkt 2)


2.
av Ingegerd Saarinen (mp).


Jag  vill  beträffande   frågan   om   innehållet  i
regeringens   redogörelse   för   statliga   företag
framhålla  vikten  av att redogörelsen utvecklas  så
att  syfte  med och mål  för  vart  och  ett  av  de
statliga företagen  klart  framgår. Särskilt viktigt
är  det att syften klart redovisas  i  fråga  om  de
verksamheter som bedrivs i lagstadgade monopol.




3. Statligt ägande av Vin & Sprit AB (punkt 3)


4.
av Ingegerd Saarinen (mp).


Jag  vill  beträffande  Vin  & Sprit AB - där, som
utskottet noterat, någon försäljning  för närvarande
inte är aktuell - peka på att detta företag  tillhör
en  typ  av  statliga  företag som jag anser kan bli
aktuella för en försäljning framöver.


Bilaga




Förteckning över behandlade förslag






Motion från allmänna motionstiden
1999/2000




1999/2000:N334 av Berndt  Ekholm och Carina Hägg (s)
vari yrkas


1.  att riksdagen som sin  mening  ger  regeringen
till känna vad i motionen anförts om det angelägna i
att få  till  stånd  en kunskapsöversikt i frågor om
diversifiering i försvarsföretag,


2. att riksdagen som  sin  mening  ger  regeringen
till  känna  vad  i  motionen  anförts  om  att  ett
handlingsprogram  bör  utarbetas  i syfte att främja
och underlätta diversifiering.




Motioner från allmänna motionstiden
2000/01




2000/01:Sk732  av  Anne-Katrine  Dunker  och  Patrik
Norinder (m)


1. Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening      vad     i     motionen     anförs     om
marknadsföringsinsatser.


2000/01:Sf617 av Ana Maria Narti m.fl. (fp)


5. Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om   införande  av
mikrokrediter för blivande småföretagare.


2000/01:So355   av   Thomas   Julin   och   Marianne
Samuelsson (mp)


1.  Riksdagen tillkännager för regeringen som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  möjlighet till
auktorisering för teckenspråkstolkar.


2000/01:So540 av Ester Lindstedt-Staaf m.fl. (kd)


3.  Riksdagen  begär  att  regeringen lägger  fram
förslag om auktorisation av teckenspråkstolkar.


2000/01:So547 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)


7. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som sin
mening  vad  i motionen anförs om att sälja statliga
Vin & Sprit AB.


2000/01:Kr230 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m)


3. Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs om  konstnärer  som
småföretagare.


2000/01:Kr701 av Matz Hammarström m.fl. (mp)


5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen som sin
mening att kulturaspekten utgör ett  centralt inslag
vid utveckling av lokala tillväxtavtal.


2000/01:T718 av Eva Flyborg m.fl. (fp)


8. Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  avvecklande av
statens ägarandel i Telia.


2000/01:MJ308 av Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd)


1. Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om att Västra Götaland
ges möjligheter  att stärka skog- och träforskningen
samt    att    vara    ett     designcentrum    inom
träförädlingsområdet.


2000/01:N202 av Rolf Gunnarsson (m)


Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om förutsättningar  för
en ökad turism.


2000/01:N204 av Maria Larsson (kd)


1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att  avreglera
användningen av tillväxtkapitalet.


2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen anförs om vikten  av  klara
direktiv   från   central   myndighet,   dvs.   från
regeringens sida.


3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att  tillsätta
genomförandedelegation för RTA.


2000/01:N205 av Sten Andersson (m)


Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om behovet  av  respekt
för och stimulans av företag och nyföretagande.


2000/01:N207 av Sten Tolgfors (m)


1.  Riksdagen tillkännager för regeringen som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om att Telia AB bör
privatiseras i sin helhet.


2.  Riksdagen  beslutar bemyndiga  regeringen  att
avveckla hela det statliga ägandet i Telia AB.


3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om den  borgerliga
regeringens privatiseringsprogram 1991-1994.


2000/01:N208 av Berit Adolfsson och Inger René (m)


Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till   en   utredning   som   visar   vilka  svenska
näringsgrenar som erhåller statligt stöd och en plan
för hur en avveckling av stöden skall ske i enlighet
med vad som anförs i motionen.


2000/01:N210 av Bo Lundgren m.fl. (m)


2.  Riksdagen  begär  att  regeringen lägger  fram
förslag  till  ändring  av  statlig   verksamhet   i
enlighet med vad som anförs i motionen.


3.  Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger fram
motivering  till varför vart och ett av bolagen  med
statlig ägarinblandning även i fortsättningen bör ha
en sådan.


4. Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening  vad i motionen anförs om  en  avveckling  av
sådan    myndighetsverksamhet     som     snedvrider
konkurrensen.


2000/01:N211 av Gunnar Axén (m)




Riksdagen beslutar att avskaffa lagen (1966:742)  om
hotell- och pensionatsrörelse.




2000/01:N214 av Kerstin Heinemann (fp)


Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen   anförs  om  lagstadgad
auktorisation av begravningsväsendet.


2000/01:N220 av Carina Hägg (s)


Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om kartläggning  av
problem vid utländska företags etablering i Sverige.


2000/01:N225 av Elver Jonsson  och  Runar Patriksson
(fp)


4. Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att  stimulera
nyföretagandet   för   särskilt   de  små  företagen
beträffande  regler, riskkapital och  en  förändring
som motverkar den s.k. svarta arbetsmarknaden.


2000/01:N230  av  Inger  Lundberg  och  Ann-Kristine
Johansson (s)


Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om designcheckar.


2000/01:N231  av   Ulla-Britt  Hagström  och  Rosita
Runegrund (kd)


Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad   som    framförs    i    motionen   om
Östersjömiljarden och jämställdheten.


2000/01:N232 av Krister Örnfjäder m.fl. (s)


Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att  en  studie görs
angående marin turism i Sverige.


2000/01:N233 av Lennart Beijer m.fl. (v)


1. Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om en kunskapsbank.


2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen  anförs  om riskkapital och de
större företagens roll.


3. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  tillväxt genom
kunnigt kapital.


2000/01:N236 av Harald Bergström (kd)


Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att en utredning bör
tillsättas som lägger fram förslag  om  att  inrätta
ett uppfinnarkreditiv.


2000/01:N243 av Inger Strömbom m.fl. (kd)


1.  Riksdagen tillkännager för regeringen som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om turismen som en
nationell angelägenhet.


2. Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om statens uppgift som
marknadsförare av Sverige.


5. Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om  tillväxtpotentialen
inom evenemangsturismen och konferensturismen.


6. Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  den småskaliga
landsbygdsturismens       och       fjäll-       och
skärgårdsturismens betydelse.


7.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen  anförs  om behovet av minskad
byråkrati, myndighetskontroll och regelförenklingar.


10. Riksdagen tillkännager för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om turistnäringens
behov av tillgång till riskkapital.


2000/01:N245 av Göran Lindblad och Per Bill (m)


Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om att  frågan  om
införande    av    inkubatorer    bör   införas    i
utredningsdirektivet    för   den   utredning    som
Finansdepartementet skall  göra  om  en  översyn  av
lagstiftningen  om  värdepappersfonder  i  syfte att
förbättra  de institutionella förutsättningarna  för
etablering och uppbyggnad av fonder.


2000/01:N247  av Anne-Katrine Dunker och Anita Sidén
(m)


Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs om vikten av att värna
om enmansföretagen.


2000/01:N248 av Anne-Katrine  Dunker  och Ewa Thalén
Finné (m)


Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om vikten  av att värna
om småföretagen.


2000/01:N252 av Lennart Beijer m.fl. (v)


Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening att det skall vara en prioriterad uppgift för
den   statliga   näringspolitiken   att  understödja
effektiva  logistiska  lösningar för att  underlätta
små och medelstora företags tillträde till marknaden
enligt vad som anförs i motionen.


2000/01:N253 av Lennart Beijer m.fl. (v)


Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen  anförs  om  att  införa  ett
nationellt   program   för  ökad  träanvändning  vid
offentligt byggande.


2000/01:N259 av Ola Sundell (m)


Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs om förbättrade villkor
för turismen i Sverige.


2000/01:N266 av Bo Lundgren m.fl. (m)


1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad i motionen anförs om betydelsen  av  ett
bättre svenskt  klimat  för  arbete, företagande och
fritid.


2. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som sin
mening  vad i motionen anförs om vikten av att  möta
framtidens utmaningar.


3. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  behoven  av en
näringspolitisk reform.




2000/01:N267 av Lennart Daléus m.fl. (c)


2. Riksdagen tillkännager för regeringen vad som i
motionen anförs om skapande av fonder och bolag  för
medel till produkt- och företagsutveckling.


3. Riksdagen tillkännager för regeringen vad som i
motionen  anförs om att utveckla fonder och modeller
för riskkapitalförsörjning.


6. Riksdagen tillkännager för regeringen vad som i
motionen anförs  om  förbättrad utformning av stödet
vid start av företag.


9. Riksdagen tillkännager för regeringen vad som i
motionen anförs om avregleringar  för  att skapa nya
tillväxtmarknader.


12. Riksdagen tillkännager för regeringen  vad som
i   motionen   anförs  om  att  stimulera  ett  ökat
kvinnligt deltagande i IT-branschen.


14. Riksdagen  tillkännager för regeringen vad som
i motionen anförs  om  avregleringar som ger utrymme
och skapar förutsättningar för den sociala ekonomin.


15. Riksdagen tillkännager  för regeringen vad som
i  motionen anförs om utvecklande  av  en  nationell
strategi för upplevelseturism.


2000/01:N268 av Yvonne Ångström m.fl. (fp)


18.  Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad  i motionen anförs om behovet av åtgärder
för att skapa fler jobb genom företag.


20. Riksdagen  tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om turismsektorn.


21. Riksdagen tillkännager  för regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om   de  regionala
tillväxtavtalen.


2000/01:N273 av Lennart Beijer m.fl. (v)


1. Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om möjligheterna att
expandera den träbaserade skivindustrin.


2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen som sin
mening   vad   i  motionen  anförs  om  att   svensk
skivindustri måste  tillförsäkras sin träråvara till
ett sådant pris att konkurrensneutralitet uppnås med
samma industri i de nordiska länderna.


3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att  öka efterfrågan
på avverkningsavfall (grot) i våra skogar.


2000/01:N275 av Ann-Kristine Johansson och Sven-Erik
Österberg (s)


Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om vidareförädling  av
skogsråvaran.


2000/01:N276    av   Anders   Karlsson   och   Bengt
Silfverstrand (s)


Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  stöd  till svensk
varvsnäring.


2000/01:N279 av Ulla-Britt Hagström (kd)




Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad    i    motionen   anförs   om   att   stimulera
marknadsföringsinsatser för turism.




2000/01:N286 av Hans Stenberg m.fl. (s)


Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om behovet av ändrade
regler     för     att     möjliggöra    stöd    för
kompetensutveckling av ensamföretagare.


2000/01:N290 av Ola Karlsson och Tomas Högström (m)


1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad som anförs i motionen om  problemen  med
staten som kommersiell aktör.


2. Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening vad som anförs i motionen om åtgärder för att
minska problemen med staten som kommersiell aktör.


2000/01:N292 av Håkan Juholt m.fl. (s)


Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen   anförs   om  att   öka
möjligheterna att inrätta IUC i nya branscher.


2000/01:N294 av Eva Flyborg m.fl. (fp)


1. Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  behovet av att
utvärdera verksamheten i Turistdelegationen.


2. Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  behovet av att
granska verksamheten i Sveriges rese- och  turistråd
AB.


3.  Riksdagen tillkännager för regeringen som  sin
mening  vad i motionen anförs om de möjligheter till
en   ny  strategisk   inriktning   av   Turistrådets
verksamhet som Internetutvecklingen möjliggör.


4. Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening  vad  i  motionen anförs om  behovet  av  att
undersöka om effektivitetsvinster  kan  uppnås  dels
genom  en  sammanslagning  av Turistdelegationen och
Sveriges  rese-  och  turistråd,   dels   genom  att
överföra  Turistrådets  informationsverksamhet  till
Utrikesdepartementet.


5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs om behovet  av  att
bedöma  om  statens mål för turismen  är  rimligt  i
förhållande till anslagna medel.


6. Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening  vad  i  motionen anförs om  behovet  av  att
ersätta     de    strategiska     riktlinjerna     i
Turistdelegationens handlingsprogram med en generell
politik        avseende         arbetskraftsintensiv
tjänsteproduktion.


7. Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om turistnäringens
konkurrensförhållanden  i  relation  till  offentlig
näringsverksamhet.


2000/01:N295  av Elver Jonsson och Helena  Bargholtz
(fp)


1. Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening  vad  i  motionen anförs om  möjligheten  att
nystarta inom främst  sektorer  där  kvinnor haft en
dominerande andel av arbetsmarknaden.


2. Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  att  särskilt
stimulera den del av näringslivet som inriktas på en
s.k.  närstyrning   och   att   fjärrstyrning   inte
favoriseras.


3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som sin
mening  vad  i  motionen   anförs   om   att  aktiva
riskpengar  lättare  kan  komma  i  fråga för mindre
företag och viktiga samhällstjänster  där  kvinnligt
företagande förväntas vara frekvent.


4.  Riksdagen tillkännager för regeringen som  sin
mening   vad   i  motionen  anförs  om  att  utforma
näringslivet så  att  det  leder  till  fler nya och
växande företag.


2000/01:N296 av Carina Adolfsson Elgestam  och Sven-
Erik Österberg (s)


Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att införa ett
nationellt   program   för   ökad  träanvändning   i
offentligt byggande.


2000/01:N301   av   Raimo   Pärssinen   och   Helena
Zakariasén (s)


Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs   om   industriella
utvecklingscentrum (IUC).


2000/01:N307 av Elver Jonsson (fp)


1.  Riksdagen  begär  att  regeringen lägger  fram
förslag  om  att det statliga bolaget  Vin  &  Sprit
skall säljas i sin helhet.


2. Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om  att  köpeskillingen
skall  användas  till  inhemsk skuldavskrivning  och
socialpolitiska insatser.


2000/01:N317 av Kerstin  Heinemann m.fl. (fp, m, kd,
c)


1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs om soloföretagarens
ställning och betydelse i samhället.


3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad i motionen anförs om att  bättre  belysa
soloföretagandet i den officiella statistiken.


2000/01:N323 av Eva Flyborg m.fl. (fp)


20. Riksdagen  tillkännager för regeringen som sin
mening  vad  i  motionen   anförs  om  en  successiv
avveckling av de selektiva företagsstöden.


21. Riksdagen tillkännager  för regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om   att  avveckla
etableringshinder för småföretagare.


22. Riksdagen tillkännager för regeringen  som sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  en  successiv
försäljning av de statliga bolagen.


2000/01:N324 av Alf Svensson m.fl. (kd)


1. Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening  vad  i  motionen anförs om  statens  roll  i
näringspolitiken.


8. Riksdagen tillkännager  för  regeringen som sin
mening   vad   i   motionen   anförs   om  kvinnligt
företagande.


13. Riksdagen tillkännager för regeringen  som sin
mening   vad   i   motionen   anförs  om  forskning,
utveckling och innovationer.


14. Riksdagen tillkännager för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om utbildning  och
kompetensutveckling  samt behovet av  inriktning  på
företagande och entreprenörskap.


15. Riksdagen tillkännager  för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om  ökad  ägarspridning
genom utförsäljning av statliga företag.


2000/01:N325 av Runar Patriksson (fp)


24. Riksdagen tillkännager för regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  behovet  av en
reformering av de regionala tillväxtavtalen.


2000/01:N330 av Lennart Värmby m.fl. (v)


Riksdagen   begär  att  regeringen  tillsätter  en
utredning med uppgift  att  se  över möjligheten att
inrätta  folkstämmor  som  ett led i  att  öppna  de
statliga företagen enligt vad i motionen anförs.


2000/01:N336 av Claes Stockhaus m.fl. (v)


Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs  om  att  i  kommande
regionalpolitiska       proposition       uppvärdera
turistnäringen till en likvärdig nivå som för övriga
näringsgrenar.


2000/01:N344 av Mikael Odenberg m.fl. (m)


1. Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening    vad   i   motionen   anförs   om   statens
arbetsplatsinriktade tillsynsverksamhet.


2. Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag      till      minskning      av     antalet
tillsynsmyndigheter i enlighet med vad  som anförs i
motionen.


2000/01:N348 av Karin Olsson m.fl. (s)


Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  behovet av att
ytterligare  utreda  hur  den  sociala ekonomin  kan
användas   för   att   lösa  olika  ekonomiska   och
samhälleliga problem.


2000/01:N354 av Lars U Granberg (s)


Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  prov av en licens
inom speciella näringar.


2000/01:N355 av Ingvar Eriksson m.fl. (m)


1. Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  principer  för
avgiftsuttag vid tillsynsverksamhet.


2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  samordning  av
tillsynsverksamhet.


3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen som sin
mening   vad   i  motionen  anförs  om  certifierade
företag.


2000/01:N356 av Carina Hägg m.fl. (s)




Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs  om  behovet av att regeringen
tar initiativ till samtal i  syfte att medverka till
att hotell och konferensanläggningar görs porrfria.




2000/01:N358 av Nikos Papadopoulos m.fl. (s)


Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om bättre  samordning
för att göra Sverige attraktivare som turistland.


2000/01:N373  av   Nils-Erik  Söderqvist  och  Tomas
Eneroth (s)


Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen  anförs  om  behovet  av  att
utreda   nya   finansieringsformer   för   små   och
medelstora kooperativa företag.


2000/01:N374 av Eva Arvidsson och Agneta Ringman (s)


Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om insatser i syfte att
stärka  designens  och  formgivningens  roll för att
utveckla företagsamheten.


2000/01:N377 av Berit Andnor och Rune Berglund (s)


Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  som i motionen anförs om det nationella
institutet för social ekonomi.


2000/01:N380  av  Kenneth  Johansson  och  Margareta
Andersson (c)


1. Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening  vad  som i motionen anförs  om  att  staten,
landsting,  regioner  och  kommuner  måste  utveckla
strategier för  att  stärka och utveckla den sociala
ekonomin.


6. Riksdagen tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  som i motionen anförs om  åtgärder  som
omedelbart kan genomföras för den sociala ekonomin.


2000/01:N381 av Per Westerberg m.fl. (m, kd, c, fp)


1. Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs om  ett  förbättrat
svenskt näringsklimat.


2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förändrade attityder
till småföretagare.


9. Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att konkurrensen bör
stärkas    genom    att    statligt    ägande   inom
konkurrensutsatt verksamhet avvecklas.


2000/01:N383 av Matz Hammarström m.fl. (mp)


7. Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen  anförs  om  ytterligare
stimulanser för näringslivets nätverk.


8. Riksdagen tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om företagskluster.


9. Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att  stimulera
kommunerna   att   vara  aktivare  i  arbetet  kring
tillväxt- avtalens skrivningar.


10. Riksdagen tillkännager  för regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  den  speciella
företagsrådgivningen till invandrare.


11. Riksdagen tillkännager för regeringen  som sin
mening   vad   i   motionen   anförs   om   statligt
finansierade  kvinnliga  affärsrådgivningscentrum  i
varje svensk kommun.


12. Riksdagen tillkännager  för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om  hur mainstreamingen
på NUTEK kan förbättras.


13. Riksdagen tillkännager för regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om ALMI:s lån till
kvinnliga företagare.


14. Riksdagen tillkännager för regeringen  som sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  att  överföra
statliga medel  till  regional nivå för att bygga ut
företagsrådgivningen.


15. Riksdagen tillkännager  för regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att  stimulera
upprättandet av lokala börser/riskkapitalbolag.


16. Riksdagen tillkännager för regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att  stimulera
upprättandet av kreditgarantiföreningar.


20. Riksdagen tillkännager för regeringen  som sin
mening  vad i motionen anförs om nya strategier  för
att stimulera turist- och fritidssektorn.


2000/01:N388 av Matz Hammarström m.fl. (mp)


10. Riksdagen  tillkännager för regeringen som sin
mening  vad  i  motionen   anförs   om   ytterligare
stimulanser av näringslivets nätverk.


11. Riksdagen tillkännager för regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om företagskluster.


12. Riksdagen tillkännager för regeringen som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att  stimulera
kommunerna   att   vara  aktivare  i  arbetet  kring
tillväxt- avtalens skrivningar.


15. Riksdagen tillkännager  för regeringen som sin
mening  vad  som  i  motionen anförs  om  förstärkta
möjligheter   till  praktik   i   näringslivet   för
invandrare.


17. Riksdagen  tillkännager för regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  den  speciella
företagsrådgivningen till invandrare.


18. Riksdagen tillkännager  för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om  stödet till projekt
och  organisationer som arbetar för  att  underlätta
möjligheterna för invandrarföretagande.


19.  Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening   vad   i   motionen   anförs   om   statligt
finansierade  kvinnliga  affärsrådgivningscentrum  i
varje svensk kommun.


20.  Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad  i motionen anförs om hur mainstreamingen
på NUTEK kan förbättras.


21. Riksdagen  tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen  anförs  om  ALMI:s  lån  till
kvinnliga företagare och mikrolånen till kvinnor.


22.  Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening  vad   i  motionen  anförs  om  att  överföra
statliga medel  till  regional nivå för att bygga ut
företagsrådgivningen.


23. Riksdagen tillkännager  för regeringen som sin
mening  vad i motionen anförs om  företagsrådgivning
för kooperativ,  förnyelse av den offentliga sektorn
och företagsformer inom den sociala ekonomin.


24. Riksdagen tillkännager  för regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att  stimulera
upprättandet av lokala börser och riskkapitalbolag.


25. Riksdagen tillkännager för regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att  stimulera
upprättandet av kreditgarantiföreningar.


26. Riksdagen tillkännager för regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs om kvalitetsmål och
verksamhetsmål.


27. Riksdagen tillkännager  för regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  reglering  och
kontroll av företagens produktion på  marknader  där
staten    producerar    och    tidigare   producerat
samhällsåtaganden.


28. Riksdagen tillkännager för  regeringen som sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  den   sociala
ekonomins betydelse.


29. Riksdagen  tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om statliga bolag.


2000/01:N389 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp)


1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  som  i  motionen anförs om  en  hållbar
strategi  för näringspolitisk  och  regionalpolitisk
utveckling.


7. Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening    vad    som    i    motionen   anförs    om
kompetensuppbyggnad.


8. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som sin
mening  vad  som i motionen anförs om regionala  och
lokala kunskapscentrum.


9. Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om kompetensnätverk
kring hållbar utveckling.


10. Riksdagen tillkännager för  regeringen som sin
mening  vad  som  i  motionen  anförs  om   statliga
riktlinjer  och  ekonomiskt  stöd till kommuner  och
länsorgan.


2000/01:A217 av Ana Maria Narti (fp)


5. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  mikrolån  för
blivande småföretagare.


2000/01:A806 av Mikael Odenberg m.fl. (m)


14. Riksdagen  tillkännager för regeringen som sin
mening  vad  i motionen  anförs  om  ett  förbättrat
företagsklimat.




Motioner med anledning av skrivelse
1999/2000:120




2000/01:N1 av Margareta Cederfelt (m)


Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen   anförs   om   fortsatt
börsintroduktion av statligt ägda bolag.


2000/01:N2 av Eva Flyborg m.fl. (fp)




Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening vad i
motionen  anförs om en systematisk försäljning av de
statligt ägda företagen.








2000/01:N3 av Per Westerberg m.fl. (m)


1. Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om konkurrensutsättning
och  försäljning  av  offentligt  ägda  företag  och
verksamheter.


2.  Riksdagen  begär  att regeringen  lägger  fram
förslag  till  ändring  av  statlig   verksamhet   i
enlighet med vad som anförs i motionen.


3.  Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger fram
motivering  till varför vart och ett av bolagen  med
statlig ägarinblandning även i fortsättningen bör ha
en sådan.


4. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen anförs om en avveckling  av
sådan    myndighetsverksamhet     som     snedvrider
konkurrensen.