dels proposition 1999/2000:140 om konkurrenspolitik
för förnyelse och mångfald,
dels proposition 2000/01:1 (budgetpropositionen)
såvitt gäller utgiftsområde 24 Näringsliv moment 1,
dels åtta motioner som väckts med anledning av
proposition 1999/2000: 140,
dels nio motioner från allmänna motionstiden
1999/2000.
Upplysningar och synpunkter i ärendet har lämnats av
företrädare för Näringsdepartementet,
Konkurrensverket, ICA Förbundet, Svenska
Taxiförbundet och Sågverkens Riksförbund. Skrivelser
i olika frågor har också inkommit.
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker den av regeringen förordade
inriktningen av konkurrenspolitiken. En effektiv
konkurrens är en viktig förutsättning för en väl
fungerande samhällsekonomi. Utskottet finner det
viktigt att konkurrensen utvecklas till att gälla i
flera delar av den svenska ekonomin och att den blir
mer effektiv på befintliga konkurrensmarknader.
Likaså är det väsentligt att konkurrensen är verksam
även inom den globala ekonomin. Konkurrenspolitikens
fokus är konsumenten. Konkurrens är inget
självändamål, utan åtgärder för att stärka
konkurrensens effektivitet har till ändamål bl.a.
att ge konsumenten en starkare ställning på
marknaden. I reservationer (m, kd, c, fp) redovisas
dessa partiers gemensamma syn på
konkurrenspolitikens inriktning och efterfrågas
kraftfulla åtgärder från regeringens sida för att
driva på avregleringsarbetet i syfte att skapa
utrymme för privata initiativ i kommuner och
landsting.
De lagändringar som regeringen föreslår i syfte att
ytterligare effektivisera konkurrensövervakningen
tillstyrks av utskottet. Det rör sig bl.a. om att de
svenska konkurrensmyndigheterna ges behörighet att
tillämpa EG:s konkurrensregler. Vidare föreslås en
lagändring beträffande konkurrensskadeavgiften för
att öka möjligheterna att upptäcka och undanröja
konkurrensbegränsningar. Ytterligare ändringar i
konkurrenslagstiftningen skall övervägas av en
särskild utredare, som skall redovisa sitt uppdrag
senast den 30 juni 2001.
Regeringen föreslår också ändringar i
konkurrenslagen vad avser samverkan mellan små
företag i vissa branscher, nämligen taxinäringen och
lantbrukskooperationen. För taxinäringen anser
utskottet - i likhet med regeringen - att det bör
införas ett legalundantag för samverkan i
beställningscentraler i syfte att upprätthålla en
effektiv konkurrens inom taxinäringen, tillgodose
det samhälleliga intresset av tillgång till
taxiservice även i mindre tätbefolkade områden i
Sverige samt ge förutsebarhet för näringen. Enligt
utskottets mening är det emellertid motiverat att
något höja gränsen för antal fordon inom
legalundantaget för att i större utsträckning ge
möjlighet till samverkan i beställningscentraler i
glesbygden. Utskottet föreslår sålunda att riksdagen
skall besluta att samverkan i beställningscentraler
skall tillåtas upp till 40 taxifordon (i stället för
regeringens förslag om 30 fordon). Vidare
förutsätter utskottet att Konkurrensverket när det
gäller individuellt undantag för de taxiföretag vars
samverkan omfattar fler än 40 taxifordon tillmäter
effekterna för konsumenterna och de speciella
förhållanden som gäller i glesbygden stor betydelse.
Även miljöaspekter kan vägas in. I en reservation
(m, kd, c) begärs att regeringen skyndsamt skall
återkomma till riksdagen med förslag till de
ändringar av konkurrenslagen som erfordras för att
samverkan i beställningscentraler skall vara
tillåten. I en annan reservation (fp) förordas
införande av ett legalundantag för taxinäringen, men
med en högre gräns på 100 taxifordon.
För lantbruket innebär ändringen i konkurrenslagen
att en primärförenings prissättning faller utanför
förbudet i lagen när föreningen svarar för
försäljningen av varor som i någon mening är
inlevererade till föreningen. Utskottet utgår från
att regeringen noga följer utvecklingen i frågan om
konkurrensen på virkesmarknaden och på lämpligt sätt
informerar riksdagen när effekterna av
lagändringarna kan bedömas. I en reservation (m)
begärs att regeringen skyndsamt skall återkomma till
riksdagen med ett klargörande av rättsläget med
hänsyn till EG-rätten. I en annan reservation (fp)
begärs en översyn av reglerna för föreningssamverkan
inom jordbruks-, trädgårds- och skogsnäringarna.
Utskottet avstyrker motioner med krav på
bibehållande av det nu gällande gruppundantaget för
kedjor i detaljhandeln. Det nya gruppundantag för
vertikala avtal som regeringen avser införa från den
1 januari 2001, efter modell från EG:s
konkurrensregler, kan beräknas ge likartade
samarbetsmöjligheter för kedjorna som det nuvarande
gruppundantaget. Utskottet utgår från att regeringen
noga följer utvecklingen av rättstillämpningen och
håller riksdagen informerad. I en reservation (m,
kd, c, fp) förordas att det nuvarande
gruppundantaget för kedjor i detaljhandeln skall
fortsätta att gälla.
Proposition 1999/2000:140
I proposition 1999/2000:140 föreslås att riksdagen
dels antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20),
2. lag om ändring i lagen (1994:1845) om
tillämpningen av Europeiska gemenskapernas
konkurrens- och statsstödsregler,
3. lag om ändring i lagen (1970:417) om
marknadsdomstol m.m.,
4. lag om innebörden av begreppen jordbruks-,
trädgårds- och skogsprodukter i konkurrenslagen
(1993:20),
dels godkänner vad regeringen föreslår om
konkurrenspolitikens inriktning (avsnitt 7.1.2).
Lagförslagen återges i bilaga 1.
Proposition 2000/01:1
(budgetpropositionen)
I proposition 2000/01:1 (budgetpropositionen)
utgiftsområde 24 Näringsliv föreslås, såvitt här är
i fråga, att riksdagen antar regeringens förslag
till
1. lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20).
Lagförslaget återges i bilaga 2.
Motionerna
De motioner som väckts med anledning av proposition
1999/2000:140 och som behandlas här är följande:
1999/2000:N44 av Tom Heyman (m) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring
av konkurrenslagstiftningen i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1999/2000:N45 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av konkurrensneutralitet mellan olika
förtagsformer inom detaljhandeln.
1999/2000:N46 av Göran Hägglund m.fl. (kd) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att det bör bli
lättare att få prövat i domstol om kommunal
näringsverksamhet strider mot kommunallagen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att kvarvarande
konkurrenshämmande regleringar i den privata sektorn
bör identifieras och avvecklas,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ökade resurser till
Konkurrensverket,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att lagen om
offentlig upphandling måste göras mer kraftfull i en
sammanhållen översyn i syfte att förverkliga
principerna om affärsmässighet, konkurrens och icke-
diskriminering,
5. att riksdagen avslår regeringens förslag om att
avskaffa gruppundantaget för kedjor i detaljhandel,
6. att riksdagen avslår regeringens förslag om
undantag från förbudet i 6 § konkurrenslagen för
viss taxisamverkan avseende begränsning av antalet
taxifordon.
1999/2000:N47 av Per Westerberg m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om inriktningen av det
konkurrensfrämjande arbetet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om konsumentinflytande,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om mångfald och
utveckling genom ökad konkurrensutsättning av
offentlig sektor inom områdena vård, skola och
omsorg,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om kommunal
näringsverksamhet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att stärka
medborgarnas möjlighet till laglighetsprövning,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ändringar i lagen om
offentlig upphandling,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att avskaffa
allmännyttans hyresledande ställning,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om påskyndandet av
gemensamma byggproduktdirektiv inom EU,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att nuvarande
gruppundantag för detaljhandeln bibehålls,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om avskaffandet av
handelsändamål i detaljplan,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om taxinäringen.
1999/2000:N48 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om tillämpningen av
konkurrenslagen.
1999/2000:N49 av Ingegerd Saarinen (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om tolkningen av
innebörden av uttrycket i sin nuvarande form,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om konkurrens på lika
villkor mellan olika slags kedjor,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om detaljhandeln i
glesbygden,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om taxinäringen utanför
storstäderna.
1999/2000:N50 av Eskil Erlandsson m.fl. (c) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om förlängning av
gruppundantagen för kedjor inom detaljvaruhandeln,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om undantag från 6 §
konkurrenslagen avseende viss taxisamverkan.
1999/2000:N51 av Eva Flyborg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vilka
förutsättningar som är avgörande för en väl
fungerande konkurrens,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av
att tillåta konkurrens inom de områden som i dag är
offentlig produktion,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att tillåta
konkurrens även inom produktionen av
socialförsäkringar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att offentlig
verksamhet i bolagsform i princip bör avvecklas,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om åtgärder för att
upprätthålla en fungerande konkurrens mellan privata
och kvarvarande offentliga bolag,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om åtgärder för att
åstadkomma en bättre fungerande offentlig
upphandling,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att myndigheterna
skall beakta effekterna på konkurrensen vid
stödgivning och ökade möjligheter för företag att få
lagligheten av kommunala stöd prövad,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om skyndsam utredning
av fåmansbolagsreglerna,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utredning av arvs-
och gåvoskatterna ur ett småföretags- och
konkurrensperspektiv,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om avreglering
enligt de riktlinjer som anges i motionen,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om åtgärder för
att underlätta ett tidigt EMU-medlemskap,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om EG:s
konkurrensrätt och om utredningen av
konkurrensskadeavgift för företag som avslöjar
konkurrensbegränsning, begränsning eller hinder för
gemensam styrelserepresentation i konkurrerande
företag samt uppbrytande av företagskoncentrationer,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om EG:s
konkurrenslagstiftning och återverkningarna för små
länder vid omstruktureringar,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om gruppundantag i
detaljhandeln,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om antalet fordon
i beställningscentraler inom taxirörelsen och
Konkurrensverkets uppdrag att följa utvecklingen av
konkurrensen inom taxirörelsen,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att 65-
årsregeln för privata vårdgivare bör avskaffas,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att
remisstvånget bör avskaffas,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
etableringsfrihet för allmänläkare, sjukgymnaster,
geriatriker, barnläkare, gynekologer samt för
barnmorskor,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
konkurrensutsättning av öppenvården,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om förstärkt
kvalitetsgaranti,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om förstärkt
upphandlingskompetens,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om nationella
vårdprogram,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om behovet av ökad
valfrihet i mödravården,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om behovet av ökad
valfrihet i barnhälsovården,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att bryta
Apoteket AB:s försäljningsmonopol,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om utveckling av
referensprissystemet för läkemedel,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om införande av
ett system med franchisetagare inom apoteksväsendet,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om återavskaffande
av de regler i plan- och bygglagen som ger
kommunerna möjlighet att i användningsbestämmelser
för kvartersmark och byggnader särskilja handel med
livsmedel,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om större hänsyn
till lägesfaktorn vid hyressättning,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att utreda
frågan om möjlighet att skjuta upp
realisationsvinstbeskattning vid fondbyte,
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om förnyad översyn
av konkurrensreglerna och undantagen vad gäller
jordbruk, skogsbruk och trädgårdsnäring.
De motioner från allmänna motionstiden som behandlas
här är följande:
1999/2000:K277 av Per Westerberg m.fl. (m) vari
yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att kommunal
näringsverksamhet hotar småföretagen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ändringar i
konkurrenslagen.
1999/2000:Sk692 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om principerna för
konkurrenspolitiken,
14. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
en sådan ändring att man skärper kraven på
konkurrensneutralitet vid offentlig prissättning i
enlighet med vad som anförts i motionen,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om ökad
konkurrensutsättning av statlig och kommunal
verksamhet,
38. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
ändringar i konkurrenslagen i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1999/2000:N214 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari
yrkas
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om kooperativ
verksamhet.
1999/2000:N238 av Inger Strömbom m.fl. (kd) vari
yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om skadlig kommunal
konkurrensverksamhet.
1999/2000:N292 av Eva Flyborg m.fl. (fp) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om turistnäringens
konkurrensförhållanden i relation till offentlig
näringsverksamhet.
1999/2000:N322 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om konkurrensutsättning
och försäljning av kommunala och landstingskommunala
företag och verksamheter.
1999/2000:N384 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om kommunernas roll i
näringspolitiken,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en effektivare
konkurrenspolitik och hos regeringen begär en
översyn av konkurrenslagen.
1999/2000:N386 av Johan Pehrson och Karin Pilsäter
(fp) vari yrkas
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om offentliga
monopol.
1999/2000:N387 av Eskil Erlandsson m.fl. (c) vari
yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av
konkurrens på lika villkor.
Utskottet
Inledning
Konkurrenslagen (1993:20) trädde i kraft den 1 juli
1993 (prop. 1992/93:56, bet. 1992/93:NU17).
Konkurrenslagen (KL) är baserad på den s.k. förbuds-
principen, vilken utgår från att vissa
konkurrensbegränsningar i sig är skadliga och därför
skall vara förbjudna. Efter mönster från EG-rätten
innehåller KL två principiella förbud, nämligen mot
konkurrensbegränsande samarbete mellan företag (6 §)
och mot missbruk från ett eller flera företags sida
av en marknadsdominerande ställning (19 §). Dessa
bestämmelser motsvaras av EG-fördragets artiklar
81.1 (regler beträffande avtal m.m. som har till
syfte eller effekt att hindra, begränsa eller
snedvrida konkurrensen) och 82 (regler beträffande
ett eller flera företags missbruk av dominerande
ställning), vilka ingår i de grundläggande
konkurrensreglerna för den gemensamma marknaden.
Konkurrenspolitikens inriktning
Propositionen
Regeringen begär riksdagens godkännande av vad som
anförs i propositionen om konkurrenspolitikens
inriktning. Konkurrenspolitiken skall aktivt främja
existensen av väl fungerande marknader och vara
grundad på ett konsumentperspektiv. Marknaderna
skall präglas av öppenhet för nya produkter, nya
företag och nya idéer. Som allmän inriktning skall
gälla följande:
- Den svenska marknaden är en del av EU:s inre
marknad - hinder för tillträdet skall avlägsnas och
EU:s regler för konkurrensen skall kunna tillämpas
också i Sverige.
- Karteller och andra konkurrensbegränsningar som
allvarligt skadar konsumentintresset kan inte
accepteras - de medel som staten har att upptäcka
och ingripa när företag sätter konkurrensen ur spel
måste bli effektivare.
- Konsumenternas intresse av effektivt fungerande
konkurrens måste väga tungt när offentliga regler
som påverkar marknadernas funktionssätt utformas.
- Andelen av den samlade ekonomin där konkurrens
råder skall öka. På nya marknader skall strukturer
och regler stödja uppkomsten av en balanserad och
väl fungerande konkurrens.
- När offentliga aktörer agerar på
konkurrensmarknader får det inte ske på sådant sätt
att det privata företagandet hämmas.
Myndighetsuppgifter skall hållas isär från
kommersiell verksamhet.
- Statligt stöd får inte snedvrida konkurrensen -
en policy för det svenska statsstödet skall
understödja Sveriges arbete i EU mot subventioner
som skadar svensk industri.
- Sverige skall aktivt stödja utvecklingen av sunda
konkurrensförhållanden i den globala ekonomin och i
samarbete med andra länder ingripa mot
internationella konkurrensbegränsningar.
Regeringen gör bedömningen att en aktiv
konkurrenspolitik, med klara regler och en effektiv
tillämpning, är nödvändig för att skydda
konkurrensen och öka marknadernas effektivitet.
Viktiga uppgifter för konkurrenspolitiken är att
främja förnyelse i den ekonomiska verksamheten, att
bereda väg för öppenhet och mångfald samt, framför
allt, att säkerställa konsumenternas makt över
produktionen och distributionen. Regeringen uttalar
vidare att konkurrenspolitik och konsumentpolitik
syftar till att med olika medel säkerställa att
produktmarknaderna fungerar till nytta för
konsumenterna. De ansvariga myndigheterna bör
sålunda öka samordningen på områden där detta är
till gagn för konsumentintresset.
Offentliga regler på olika områden kan ha stor
betydelse för hur marknaderna fungerar, heter det
vidare. När nya regler utformas på andra
politikområden avser regeringen att lägga stor vikt
vid konsumenternas intresse av fungerande marknader
och konkurrensens betydelse för tillväxt och
förnyelse. Det gäller även områden som faller under
den gemensamma kompetensen inom EU, t.ex.
handelspolitiken.
Regeringen meddelar att Konkurrensverket skall ges
i uppdrag att genomföra en inventering av fiskala
avgifter som har en sådan nivå och utformning att de
kan antas begränsa konkurrensen. Konkurrensreglerna
kräver en effektiv övervakning, sägs det vidare.
Möjligheterna att skärpa bestämmelserna i
konkurrenslagen i syfte att skapa effektivare
verktyg för att spåra upp och ingripa mot karteller
och andra allvarliga konkurrensbegränsningar samt
tydligare markera ett avståndstagande från
förfaranden som sätter konkurrensen ur spel skall
utredas i särskild ordning. Särskilda bestämmelser
behövs samtidigt i vissa branscher med en stor andel
småföretag. Regeringen avser att återkomma till
riksdagen med förslag om minskad reglering inom
sotningsväsendet.
Motionerna
Det konkurrensfrämjande arbetet bör ha en annan
inriktning än den regeringen anger, anförs det i
motion 1999/2000:N47 (m). I motionen begärs också
ett riksdagsuttalande om betydelsen av
konsumentinflytande. En fungerande marknadsekonomi
förutsätter konkurrens, eftersom det är det enda
sättet att få en optimal prissättning som avspeglar
tillgång och efterfrågan på en produkt, säger
motionärerna. De anser att den i propositionen
angivna inriktningen uttrycker en god förståelse för
den stora samhällsekonomiska betydelsen av en väl
fungerande konkurrens, men att den dock inte innebär
några nya grepp inom näringspolitiken. Moderata
samlingspartiet har länge verkat för en mer effektiv
konkurrenspolitik, t.ex. på el-, tele- och
apoteksområdena, men varje försök att stärka
konkurrensklimatet har tidigare aktivt motverkats av
regeringen, hävdar motionärerna. De anser att
inriktningen bör vara att offentliga aktörer på
konkurrensmarknader inte skall bedriva
näringsverksamhet över huvud taget, utan att den
konkurrensutsatta verksamheten skall privatiseras
eller avvecklas. De menar också att regeringen bör
sätta en tidsplan för sina förslag. En modern
konsumentpolitik måste räkna med människors egen
kraft, anför motionärerna vidare. De anser att en
sund konkurrens på alla marknadsområden är en
förutsättning för gott konsument-inflytande och att
en självständig och kunnig konsument är grunden för
en väl fungerande marknad.
Hela den svenska ekonomin måste fungera i
konkurrens, anförs det i partimotion 1999/2000:Sk692
(m). Konkurrensen bör stärkas genom att statligt
ägande i näringslivet avvecklas, anser motionärerna.
De föreslår att Konkurrensverket skall ges en
starkare ställning och att dess möjlighet att
ingripa med hjälp av konkurrenslagen skall
förbättras.
Kvarvarande konkurrenshämmande regleringar i den
privata sektorn bör identifieras och avvecklas,
anförs det i motion 1999/2000:N46 (kd). En viktig
orsak till att Sverige placerar sig dåligt i den
s.k. välfärdsligan är det höga prisläget, till följd
av bristande konkurrens och delvis omfattande
regleringar, säger motionärerna. De anser att det
behövs ett antal reformer för att öka den inhemska
konkurrensen och sänka det allmänna prisläget. En
hel del viktiga avregleringar har redan gjorts, men
inom en del sektorer är konkurrensen fortfarande
bristfällig, hävdar motionärerna. Det gäller framför
allt de marknader där hushållen är köpare, t.ex.
varudistribution, detaljhandel och tjänsteproduktion
- främst i offentlig sektor.
Småföretagsdelegationens förslag bör snarast
genomföras, anför motionärerna. De föreslår vidare
att Konkurrensverket skall ges ökade resurser och en
mer fristående och framträdande roll än för
närvarande. Nya regeringsförslag bör granskas, inte
bara utifrån ett småföretagsperspektiv, utan också
utifrån ett konkurrensperspektiv, sägs det
slutligen.
I partimotion 1999/2000:N384 (kd) begärs ett
riksdagsuttalande om en effektivare
konkurrenspolitik och en översyn av konkurrenslagen.
Motiveringen bakom yrkandet är likartad med den i
nyssnämnda motion 1999/2000: N46 (kd).
Riksdagen bör göra uttalanden om vilka
förutsättningar som är avgörande för en väl
fungerande konkurrens och om behovet av avreglering,
anförs det i motion 1999/2000:N51 (fp). Fri
konkurrens på lika villkor - inom de ramar som sätts
upp av etiska principer och lagstiftning - är det
bästa verktyget för att tillgodose konsumenternas
efterfrågan och för att hushålla med begränsade
resurser, säger motionärerna. Det avgörande för en
fungerande konkurrens är fritt tillträde till
marknaderna - många offentliga regleringar som
införts för att upprätthålla konkurrens skulle inte
behövas om fritt tillträde till marknaden rådde,
anför motionörerna. De hänvisar till att
Konkurrensverket i sin rapport Konkurrensen i
Sverige under 90-talet - problem och förslag
(2000:1) framhöll att det gällande regelverket är
komplicerat och mycket tids- och kostnadskrävande
för främst småföretagen och pekade på behovet av
förenklingar. Förbättringar kan, enligt
motionärerna, uppnås genom följande: i stort sett
alla Småföretagsdelegationens förslag bör
genomföras; ett enkelt bokförings- och
deklarationspaket för egenföretagare bör införas;
reglerna för att få F-skattsedel bör förenklas;
inbetalningsreglerna för skattekontot bör göras
mindre stränga; en solnedgångsparagraf för
regleringar bör införas; avregleringsarbetet bör ges
en större politisk tyngd genom att stats- och
finansministrarna blir ansvariga;
arbetsmarknadsregleringarna bör ses över.
Vissa kompletterande uppgifter
Vad gäller Konkurrensverkets roll och resurser, som
berörs i vissa av motionerna, kan noteras att i
propositionen lämnas förslag till ökade befogenheter
för verket. Regeringen har vidare nyligen tillkallat
en särskild utredare, justitierådet Severin
Blomstrand, med uppgift att analysera vissa frågor
som rör effektiviteten hos det nuvarande regelverket
för att motverka överträdelser av
konkurrenslagstiftningens förbud mot
konkurrensbegränsande samarbete mellan företag och
mot missbruk av en dominerande ställning (dir.
2000:40). Utredaren skall föreslå de ändringar av
regelsystemet som bedöms motiverade. I uppgiften
ingår att pröva behovet av och förutsättningarna för
regler om följande: nedsättning av
konkurrensskadeavgift för företag som avslöjar
konkurrensbegränsningar; ett stärkt sekretesskydd
för uppgifter om kartellsamarbeten eller andra
konkurrensbegränsningar och om vem som lämnat
information om sådana förhållanden; begränsning av
eller hinder för gemensam styrelserepresentation i
konkurrerande företag; vinnande parts rätt till
ersättning för sina rättegångskostnader från s.k.
tappandepart. Vidare skall följande utredas: om
befintliga regler om uppgiftsskyldighet och
sekretess tillgodoser behovet av ett ändamålsenligt
informationsutbyte mellan Konkurrensverket och
konkurrensmyndigheter i andra länder för en effektiv
konkurrensövervakning; om erfarenheterna i
rättstillämpningen eller andra omständigheter nu
föranleder ett annat ställningstagande än tidigare i
frågan om en kriminalisering av förbudsreglerna i
konkurrenslagen och när det gäller regler om
uppbrytning av företagskoncentrationer; om nuvarande
regler ger små företag som utsätts för andra
företags konkurrensbegränsningar tillräckliga
möjligheter att få överträdelsen att upphöra. Det
skall ingå i uppdraget att behandla uppkommande
frågor med beaktande av deras EG-rättsliga aspekter.
Utredaren kan belysa även andra frågor som kan ha
betydelse för en effektivare bekämpning av
konkurrensbegränsningar. Han skall redovisa sitt
uppdrag senast den 30 juni 2001.
I 2000 års ekonomiska vårproposition aviserade
regeringen att Konkurrensverket årligen skall
tillföras 5 miljoner kronor extra under perioden
2001-2003 för konkurrensfrämjande arbete (prop.
1999/2000:100, bet. 1999/2000:FiU20). I
budgetpropositionen för år 2001 (utgiftsområde 24)
har regeringen sålunda föreslagit att anslaget till
Konkurrensverket för år 2001 skall ökas med 5
miljoner kronor. Utskottet behandlar detta förslag i
anslagsbetänkande 2000/01:NU1 rörande utgiftsområde
24 Näringsliv senare under hösten 2000.
Frågan om genomförande av Småföretagsdelegationens
förslag tas upp i några motioner. I det
näringspolitiska betänkandet våren 2000 (bet.
1999/2000:NU13) redovisades en avstämning av
Småföretagsdelegationens samtliga förslag som
Näringsdepartementet gjort för utskottets räkning.
Regeringens samlade bedömning var, enligt denna, att
åtgärder vidtagits för att undanröja majoriteten av
de hinder som Småföretagsdelegationen uppmärksammat.
Regeringen ansåg att ca 75 % av förslagen är viktiga
och bör genomföras i någon form. Drygt 40 % av
förslagen var helt genomförda eller befann sig i en
genomförandefas, och ytterligare drygt 30 % var
under utredning eller beredning. Det framhölls från
Näringsdepartementet att många av förslagen är av
den karaktären att de aldrig kommer att kunna anses
vara helt slutförda. Det gäller t.ex. myndigheternas
arbete med information och service till företagen
och flera av förenklingsförslagen, såsom lättnader i
uppgiftslämnande för företag och förenkling av
tullprocedurer. Ungefär en fjärdedel av förslagen
föranleder i nuläget inga åtgärder från regeringens
sida; det gällde förslag på områden, där det redan
för närvarande förekommer statliga insatser, t.ex.
kompetensområdet, liksom förslag på områden där det
primära ansvaret inte ligger på staten utan på
kommunerna.
Regeringen lämnade i maj 2000 en skrivelse till
riksdagen (skr. 1999/2000: 148) med en redogörelse
för regelförenklingsarbetet med särskild inriktning
på små företag. Skrivelsen jämte den motion som
väckts med anledning av skrivelsen - motion
1999/2000:N52 (m, kd, c, fp) - kommer att behandlas
senare under hösten 2000 i betänkande 2000/01:NU1 om
utgiftsområde 24 Näringsliv.
Konkurrensverket har nyligen avlämnat en rapport
med rubriken Varför är de svenska priserna så höga?
(2000:2). Priserna i Sverige har, enligt rapporten,
under 1990-talet, legat ca 30 % över genomsnittet
inom OECD och drygt 20 % över nivån inom EU.
Förklaringsfaktorer såsom BNP per capita, skatter,
befolkningstäthet, kostnaden för arbetskraft samt
förändringar i växelkursen och den privata
konsumtionen kan bara förklara drygt hälften av
prisskillnaden mellan Sverige och OECD-genomsnittet
under 1990-talet. Resten av skillnaden beror enligt
rapporten till största delen på bristande konkurrens
på den svenska marknaden, något som leder till högre
priser. En kompletterande analys av situationen inom
EU i slutet av 1990-talet visar att skillnaderna i
företagskoncentrationen förklarar 2-4 procentenheter
av prisskillnaden mellan Sverige och EU i
detaljhandelsledet och 2-3 procent-enheter i
partihandelsledet. Eftersom måttet på koncentration
som använts i analysen är trubbigt finns det
emellertid anledning att förmoda att dessa effekter
är ännu högre och utgör större delen av den
oförklarade prisskillnaden mellan Sverige och andra
länder, sägs det i rapporten.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill inledningsvis framhålla att en
effektiv konkurrens är en viktig förutsättning för
en väl fungerande samhällsekonomi. Konkurrens bidrar
till ett nödvändigt omvandlingstryck och till ett
innovativt företagsklimat som stärker tillväxten och
Sveriges internationella konkurrenskraft. För
konsumenterna betyder detta tillgång till ett brett
utbud av ständigt förbättrade varor och tjänster med
god kvalitet till rimliga priser. Andelen av den
samlade ekonomin där konkurrens råder bör öka,
eftersom en väl fungerande konkurrens stimulerar
nytänkande och bidrar till att utveckla nya
produkter och tjänster till nytta för konsumenterna.
Detta ökar i sin tur produktiviteten och dämpar
prisutvecklingen. Konkurrenspolitiken har därmed en
viktig uppgift att fylla inom ramen för
näringspolitiken och i ett samhällsekonomiskt
perspektiv.
Utskottet anser att den allmänna inriktning av
konkurrenspolitiken som regeringen redovisar i
propositionen - och som den begär riksdagens
godkännande av - ger goda förutsättningar för en
effektiv konkurrens i hela ekonomin. Utskottet
finner det viktigt att konkurrensen utvecklas till
att gälla i flera delar av den svenska ekonomin och
att den blir mer effektiv på befintliga
konkurrensmarknader. Likaså är det väsentligt att
konkurrensen är verksam även inom den globala
ekonomin. För ett litet land som Sverige med ett
stort utlandsberoende är det av yttersta vikt att
sunda konkurrensförhållanden råder på den globala
nivån och att internationella
konkurrensbegränsningar motverkas.
Mycket av det som sägs i de här aktuella motionerna
är en allmän lovsång till värdet av en fri och
effektiv konkurrens. Detta står inte på något sätt i
motsatsställning till den av regeringen föreslagna
inriktningen av konkurrenspolitiken eller till
utskottets ståndpunkt i frågan.
I vissa av motionerna efterfrågas effektivare
verktyg för och ökade resurser till
Konkurrensverket. Utskottet vill framhålla att
regeringen i propositionen just föreslår olika
åtgärder för att effektivisera
konkurrensövervakningen. För att öka möjligheterna
att upptäcka och undanröja konkurrensbegränsningar
föreslås sålunda ett förtydligande tillägg i regeln
om fastställande av konkurrensskadeavgift i
konkurrenslagen. Vidare föreslås de svenska
konkurrensmyndigheterna få nationell behörighet att
tillämpa EG:s konkurrensregler. Dessa förslag
behandlar utskottet i senare avsnitt. När det gäller
ökade resurser till Konkurrensverket vill utskottet
erinra om att regeringen i budgetpropositionen för
år 2001 föreslår att Konkurrensverket skall
tillföras ytterligare 5 miljoner kronor för
konkurrensfrämjande arbete.
Utskottet noterar med tillfredsställelse att
regeringen i propositionen gör bedömningen att det
finns skäl att mer än hittills sätta
konsumentperspektivet i fokus i konkurrenspolitiken.
Konkurrens är inget självändamål. Åtgärder för att
stärka konkurrensens effektivitet har till syfte
bl.a. att ge konsumenten en starkare ställning på
marknaden. Utskottet delar till fullo regeringens
uppfattning att de ansvariga myndigheterna för
konkurrens- och konsumentpolitik bör öka
samordningen i sina insatser.
I några motioner berörs Småföretagsdelegationens
förslag. Som tidigare redovisats har en avstämning
av genomförandet av dessa redovisats i utskottets
näringspolitiska betänkande våren 2000. Utskottet
gjorde då bedömningen att utfallet visade på den
starka vilja som finns hos regeringen att åstadkomma
resultat i regelförenklingsarbetet. Det underströks
att detta arbete aldrig kommer att kunna anses vara
avslutat, utan det får ses som en ständigt pågående
process och att det ligger i sakens natur att varken
de berörda småföretagen eller den politiska
oppositionen kan anse att de vidtagna åtgärderna är
tillräckliga. Regelförenklingsarbetet måste ständigt
inta en framskjuten roll inom näringspolitiken,
anförde utskottet. Utskottet vill nu också erinra om
att frågan om regelförenkling kommer att behandlas
av utskottet senare under hösten 2000 i
anslagsbetänkandet 2000/01:NU1 rörande utgiftsområde
24 Näringsliv, där bl.a. regeringens skrivelse om
regelförenklingsarbetet skall behandlas.
Sammantaget tillstyrker utskottet propositionen i
berörd del och avstyrker motionerna 1999/2000:N47
(m), 1999/2000:Sk692 (m), 1999/2000:N46 (kd),
1999/2000:N384 (kd) och 1999/2000:N51 (fp) i
motsvarande delar.
Konkurrens i offentlig sektor, m.m.
Propositionen
Frågor om konkurrens i offentlig sektor behandlas i
olika avsnitt i propositionen (t.ex. i avsnitten
6.6, 7.3, 7.4 och 7.7). Regeringen redovisar som sin
bedömning att andelen av den samlade ekonomin där
konkurrens råder bör öka. På områden som öppnats för
konkurrens bör regelverk utformas så att de stödjer
utvecklingen mot en effektiv konkurrens med väl
fungerande balans mellan aktörerna.
Om en privatisering övervägs bör det först
säkerställas att en balanserad och väl fungerande
konkurrens har etablerats och att marknaden har
visat sig tillgodose konsumenternas behov, heter det
vidare. Vid bedömningen av frågor om tillgång till
grundläggande funktioner i form av s.k.
infrastruktur, t.ex. anläggningar, ledningar eller
nödvändiga system, i samband med regelreformering
måste en avvägning göras i det enskilda fallet
mellan att stimulera konkurrensen å ena sidan på en
given infrastruktur och å andra sidan mellan
alternativa infrastrukturer, inklusive de som ännu
inte har lanserats. Myndighetsrollen bör renodlas på
transportområdena, exempelvis luftfart och järnväg,
så att konkurrensen inte snedvrids för olika
operatörer som utnyttjar infrastrukturen, sägs det.
Regeringen anser att arbetet med att utveckla
alternativa styr- och driftformer på området
offentliga tjänster bör drivas vidare. Uppgiften att
tillgodose medborgarnas behov av sådana tjänster bör
förenas med kravet på samhällsekonomisk
effektivitet. Vård, skola och omsorg skall vara
gemensamt finansierade, demokratiskt styrda och ges
till alla på likvärdiga villkor, anser regeringen.
Upphandlingsregler och konkurrensregler är viktiga
för att företag som är verksamma på det offentliga
området eller angränsande områden - i synnerhet små
och nyetablerade företag - skall få rimliga
förutsättningar för sin verksamhet.
Arbetet med att undanröja kvarvarande hinder mellan
offentlig och privat sektor bör drivas vidare, säger
regeringen. Ekonomistyrningsverket skall mot
bakgrund av bl.a. Konkurrensrådets arbete och det
s.k. transparensdirektivet i EU analysera och
föreslå närmare regler för statliga myndigheters
avgiftsfinansierade och konkurrensutsatta
verksamhet.
Regeringen gör avslutningsvis beträffande statsstöd
bedömningen att en förtydligad svensk policy för
detta bör ligga till grund för arbetet med
stödrelaterade frågor inom EU, men också för det
internationella arbetet i övrigt. Inriktningen bör
vara att så långt möjligt begränsa användningen av
statligt stöd, och i synnerhet sådant stöd som i
särskild grad snedvrider konkurrensen och som hotar
svenska ekonomiska intressen. För att kunna driva
detta arbete med kraft och trovärdighet bör
ytterligare insatser göras för att också motverka
konkurrenssnedvridande stöd i Sverige, sägs det.
Motionerna
Olika frågor om konkurrens i offentlig sektor tas
upp i tolv motioner. I motion 1999/2000:N47 (m)
föreslås att riksdagen skall göra uttalanden i
följande avseenden: om mångfald och utveckling genom
ökad konkurrensutsättning av offentlig sektor inom
områdena vård, skola och omsorg; om kommunal
näringsverksamhet; om att stärka medborgarnas
möjlighet till laglighetsprövning; om ändringar i
lagen (1992:1558) om offentlig upphandling.
Motionärerna anser att regeringen inte tydligt
skiljer debatten om mångfald i produktionen från
debatten om privat finansiering och att frågan om
möjligheten att kombinera en sådan mångfald med en
offentlig finansiering har givits en alltför
undanskymd roll i propositionen. Offentliga
verksamheter skulle i betydligt större utsträckning
kunna öppnas för privata drift-entreprenader eller
s.k. kundvalsmodeller, menar motionärerna. Genom
utökad upphandling kan kommuner medverka till ett
bättre fungerande, lokalt näringsliv, säger
motionärerna vidare. Enligt deras uppfattning är
bolagsformen främst motiverad som en förberedelse
inför privatisering och i övrigt bör den kommunala
verksamheten bedrivas i förvaltningsform.
Motionärerna anser att staten, kommuner och
landsting skall avveckla den näringsverksamhet de
bedriver eller sälja den till den privata sektorn.
I motionen pekas vidare på olika problem vid
laglighetsprövningen av kommunala beslut, bl.a.
följande: det krävs ett formellt kommunalt beslut
för att kunna överklaga; det krävs att överklagandet
sker inom tre veckor efter beslutets justering;
beslut som fattas av kommunala företag kan normalt
inte överklagas; en kommun kan inte tvingas att
rätta sig efter ett beslut i samband med
laglighetsprövning. Motionärerna anser att
regeringen bör ges i uppdrag att föreslå
förändringar av kommunallagen med följande
utgångspunkter: att stärka medborgarnas möjligheter
till laglighetsprövning av verksamhet som drivs av
kommun, landsting eller kommunala bolag; att göra
det möjligt att överklaga verksamhet oavsett om
verksamheten baseras på ett formellt beslut och
oavsett om verksamheten bedrivs i ett kommunalt
bolag eller i förvaltning; att införa ett
straffrättsligt sanktionssystem för de fall kommunen
inte rättar ett upphävt beslut. Också i lagen om
offentlig upphandling (LOU) föreslås ändring, av
innebörd att offentlig näringsverksamhet är olaglig
om den inte beslutats formellt av riksdag,
kommunfullmäktige eller landstingsfullmäktige. Lagen
bör vidare dels kompletteras så att det införs
lagkrav på att all verksamhet där förutsättningar
finns skall upphandlas i konkurrens och att det
skall gälla krav på att affärsmässighet skall gälla
vid avbrytande av upphandling, dels ändras till att
gälla även vid inköp från verksamhet i egen regi.
Motionärerna anser också att en lag om
konkurrensneutralitet vid offentlig prissättning bör
införas, med krav på att offentlig näringsverksamhet
skall redovisas skild från annan verksamhet. Det
offentliga måste utsätta den egna verksamheten för
konkurrens, innan tjänster får erbjudas den öppna
marknaden, föreslår motionärerna. De anser att
konkurrenslagen bör utvidgas till att gälla även när
myndighetens beslut inte varit ett led i en
företagarroll, t.ex. stödgivning, samt till att
gälla vid interna köp.
I de två partimotionerna 1999/2000:Sk692 (m) och
1999/2000:N322 (m) begärs riksdagsuttalanden om ökad
konkurrensutsättning av statlig och kommunal
verksamhet och om konkurrensutsättning och
försäljning av kommunala och landstingskommunala
företag och verksamheter. I den förstnämnda motionen
begärs också lagförslag som innebär en skärpning av
kraven på konkurrensneutralitet vid offentlig
prissättning. Kommunallagen bör ses över och
reglerna för vad som är tillåten respektive
otillåten kommunal verksamhet preciseras, anför
motionärerna. De förordar att staten, kommunerna och
landstingen skall inrikta sig på kärnverksamheterna
och att all kommunal förvaltningsverksamhet som inte
är myndighetsutövning skall utsättas för konkurrens.
Motionärerna föreslår en lagstadgad rätt för privata
entreprenörer att utmana offentlig näringsverksamhet
samt införande av en lag som stadgar att offentlig
näringsverksamhet skall redovisas skild från annan
verksamhet och att priset skall baseras på en
självkostnadskalkyl på likvärdig grund som enskilda
företag. Lagen om offentlig upphandling föreslås
vidare kompletteras med en regel om att all
offentlig näringsverksamhet måste grundas på
formella beslut av stat, kommun eller landsting. I
flera fall är det omöjligt att överklaga driften av
näringsverksamhet i offentlig regi då verksamheten
inte grundar sig på formella beslut, säger
motionärerna och anser att möjligheten för
medborgare att överklaga kommunal näringsverksamhet
därför måste stärkas.
Den kommunala näringsverksamheten hotar
småföretagen, varför det krävs ändringar i
konkurrenslagen, hävdas det i motion 1999/2000:K277
(m). Kommunerna utgör en väsentlig del av marknaden
för de små lokala företagen, säger motionärerna och
hänvisar till att kommunerna har fått ett större
ansvar för att avhjälpa arbetslöshet, ofta genom att
engagera de arbetslösa i någon form av
serviceverksamhet, t.ex. kaféer, bagerier och
tapetserarverkstäder, vilka ofta konkurrerar med
privata företag. Drygt hälften av alla anmälningar
till Konkurrensverket riktar sig mot kommuner,
landsting och statliga organ, uppger motionärerna.
Konkurrensverkets möjlighet att ingripa med hjälp av
konkurrenslagen är dock närmast obefintlig. Det
finns stora brister i konkurrensneutralitet mellan
offentlig näringsverksamhet och privata bolag,
påstår motionärerna, brister som kan åtgärdas genom
skärpta krav på upphandlingar, redovisningar och
affärsmässighet. Konkurrenslagen bör, enligt
motionärerna, utvidgas till att gälla även när
myndighetens beslut inte varit ett led i en
företagarroll, t.ex stödgivning, samt till att gälla
vid interna köp.
Det bör bli lättare att få prövat i domstol om
kommunal näringsverksamhet strider mot
kommunallagen, anförs det i motion 1999/2000:N46
(kd). Vidare bör lagen om offentlig upphandling
göras mer kraftfull genom en översyn i syfte att
förverkliga principerna om affärsmässighet,
konkurrens och icke-diskriminering, säger
motionärerna. De noterar att det i propositionen
finns dokumenterat hur konkurrens på olika marknader
har kunnat växa fram trots att ett monopolföretag
tidigare varit helt dominerande. Inom vård, skola
och omsorg ser regeringen dock inte dessa
möjligheter, sägs det, varvid bibehållandet av
monopolet inom apoteksverksamheten och motståndet
mot privatdrivna sjukhus påtalas som exempel.
Motionärerna föreslår följande åtgärder: kommunalt
och statligt ägande bör avvecklas på marknader där
privata företag konkurrerar eller skulle kunna
konkurrera och där inte sociala eller hälsomässiga
restriktioner motiverar ett offentligt ägande - vård
och utbildning bör vara de enda generella
undantagen; kommunallagen bör ändras så att det blir
lättare att få prövat i domstol om kommunal
näringsverksamhet strider mot lagen; kommunallagen
bör ses över i syfte att göra det lättare för
företag att överklaga kommunala beslut om stöd i
olika former till företag och besluten bör också
kunna prövas i domstol.
Även i partimotion 1999/2000:N384 (kd) begärs ett
riksdagsuttalande om en ändring av kommunallagen så
att det blir lättare att få prövat i domstol om
kommunal näringsverksamhet strider mot lagen.
Riskerna med skadlig, kommunal konkurrensverksamhet
tas också upp i motion 1999/2000:N238 (kd), i vilken
olika frågor rörande turismen behandlas. Det
kommunala engagemanget på turismens område medför
svårigheter såväl för redan etablerade företag som
för företag som vill komma in på marknaden, anför
motionärerna. De menar att det uppstår en snedvriden
konkurrens när en kommun ger bidrag eller
fördelaktiga lån till ett av företagen på orten
eller ett kommunägt bolag förfogar över strategiskt
viktiga resurser som inte konkurrerande aktörer får
utnyttja på samma villkor.
Riksdagen bör göra ett uttalande om främjande av
kooperativ verksamhet inom vård- och omsorgssektorn,
anförs det i motion 1999/2000:N214 (c). Inom denna
sektor finns en stor sysselsättningspotential, säger
motionärerna och uppger att det har utvecklats många
kooperativ. Kommunerna kan bidra till förbättrad
service och nyföretagande genom att stödja sådan
privatisering, anser motionärerna.
Åtgärder måste vidtas så att kommunallagen följs
för att motverka att offentliga aktörer, såsom t.ex.
kommuner och landsting, bedriver verksamhet på
konkurrensutsatta marknader där det finns privata
företagare, anförs det i motion 1999/2000:N387 (c).
För att fri konkurrens skall råda måste det finnas
en fungerande och sträng konkurrenslagstiftning i
det privata näringslivet, och konkurrensutsättning
medför ökad effektivitet och gynnar konsumenterna,
säger motionärerna. De hävdar att alltfler kommuner
och myndigheter har börjat bedriva näringsverksamhet
på konkurrensutsatta marknader. Finns det fungerande
företag på berört område så är det inte acceptabelt
att de blir utsatta för offentlig konkurrens på
ojämlika villkor, anför motionärerna.
I motion 1999/2000:N51 (fp) begärs
riksdagsuttalanden i följande 18 avseenden: om
nödvändigheten av att tillåta konkurrens inom de
områden som för närvarande är offentlig produktion;
om att tillåta konkurrens även inom produktionen av
socialförsäkringar; om att offentlig verksamhet i
bolagsform i princip bör avvecklas; om åtgärder för
att upprätthålla en fungerande konkurrens mellan
privata och kvarvarande offentliga bolag; om
åtgärder för att åstadkomma en bättre fungerande
offentlig upphandling; om att myndigheterna skall
beakta effekterna på konkurrensen vid stödgivning
och ökade möjligheter för företag att få lagligheten
av kommunala stöd prövad; om att 65-årsregeln för
privata vårdgivare bör avskaffas; om att
remisstvånget bör avskaffas; om etableringsfrihet
för allmänläkare, sjukgymnaster, geriatriker,
barnläkare, gynekologer samt för barnmorskor; om
konkurrensutsättning av öppenvården; om förstärkt
kvalitetsgaranti för all den verksamhet som
upphandlas efter konkurrensutsättningen; om
förstärkt upphandlingskompetens; om nationella
vårdprogram; om behovet av ökad valfrihet i
mödravården; om behovet av ökad valfrihet i
barnhälsovården; om att bryta Apoteket AB:s
försäljningsmonopol; om utveckling av
referensprissystemet för läkemedel; om införande av
ett system med franchisetagare inom apoteksväsendet.
Betydande delar av det som för närvarande inte bara
finansieras offentligt utan även produceras i
offentlig regi skulle kunna produceras av andra än
offentliga monopol, anser motionärerna. I långt
högre grad än vad som för närvarande är fallet bör
offentligt finansierad verksamhet således öppnas för
konkurrens, anför motionärerna. De anser att det
finns skäl att skilja det politiska ansvaret, som
avser finansiering och angivande av ramar för och
krav på verksamheten, från produktionen som bör
utföras av den som är bäst lämpad. Detta gäller även
beträffande transfereringar, där det finns former
för andra producenters deltagande. Folkpartiets
principiella inställning är att det offentliga inte
annat än i undantagsfall bör bedriva verksamhet i
bolagsform. Under en övergångsperiod när den
offentliga bolagssektorn krymper samt för de bolag
som bör stanna i offentlig ägo anser motionärerna
att följande åtgärder bör vidtas: överväg att införa
särskilda bestämmelser i lag som gör det möjligt att
ingripa mot andra slag av konkurrenssnedvridande
förfaranden än de som omfattas av konkurrenslagen;
avskilj organisatoriskt och redovisningsmässigt
myndighetsuppgifter från konkurrensutsatt
verksamhet; ändra kommunallagen så att företag ges
bättre möjligheter att få prövat i domstol om det är
förenligt med lagen att kommunala aktörer börjar
driva näringsverksamhet på konkurrensmarknader; ge
den myndighet som har tillsynen över den offentliga
upphandlingen rätt att föra talan om en
marknadsskadeavgift om en upphandlande enhet brutit
mot lagen om offentlig upphandling; integrera
tillsynen av den offentliga upphandlingen med övriga
myndighetsuppgifter på konkurrensområdet; ersätt
successivt nuvarande form av
inköpssamordning/ramavtal och ej preciserade
inköpsvolymer med frivilligt samarbete myndigheter
emellan om inköp utifrån förutbestämda volymer;
klargör att kommunernas och landstingens inköp från
egna företag omfattas av upphandlingsreglerna;
komplettera upphandlingsreglerna för att komma till
rätta med avbrutna anbudstävlingar; inför
bestämmelser om att myndigheterna skall beakta
effekterna på konkurrensen vid stödgivning och att
företagen skall få bättre möjligheter att få
lagligheten av ett kommunalt stöd prövat.
Frågan om turistnäringens konkurrensförhållanden i
relation till offentlig näringsverksamhet tas upp i
motion 1999/2000:N292 (fp). Det är angeläget att
följa utvecklingen när det gäller eventuella
snedvridande effekter av olika regionalpolitiska
stöd, anför motionärerna. De hänvisar till att även
annan offentlig näringsverksamhet förekommer inom
området, framför allt i form av turistanläggningar
av olika slag, bl.a. campingplatser, hotell och
restauranger, en verksamhet som uppmuntras och stöds
på olika sätt av Turistdelegationen och av Sveriges
Rese- och Turistråd AB. Kommuner har på detta sätt i
flera fall lyckats uppnå marknadsdominerande
ställning, vilket har försvårat nyetableringar och
förhindrat uppkomsten av livsdugliga, privata
verksamheter, hävdar motionärerna.
Inget skulle betyda mer för kvinnors företagande än
om mer offentlig verksamhet, såsom vård och
barnomsorg, lades ut på entreprenad, sägs det i
motion 1999/2000:N386 (fp). Genom att avveckla
kommunala bolag och i stället öppna den offentliga
sektorn för entreprenörer samt utveckla den
offentliga upphandlingen skulle större möjligheter
skapas för små företag att finna utkomst i små orter
genom kombinerad verksamhet, säger motionärerna. De
anser att etableringshinder för småföretagare, såsom
t.ex. sotningsmonopol, apoteksmonopolet och
kommunernas rätt att stoppa lågprisbutiker, bör
avvecklas.
Vissa kompletterande uppgifter
Olika lagar reglerar de offentliga aktörernas
agerande när det offentliga uppträder som antingen
köpare eller säljare - främst lagen (1992:1558) om
offentlig upphandling (LOU), kommunallagen
(1991:900) och konkurrens-lagen. Ansvaret för dessa
tre lagar ligger på tre olika utskott, nämligen
finans-, konstitutions- och näringsutskotten.
Beträffande LOU har den parlamentariska
Upphandlingskommittén (dir. 1998:58 och 1999:34) i
december 1999 lämnat ett delbetänkande, Effektivare
offentlig upphandling (SOU 1999:139). Kommittén
skall avsluta sitt arbete i mars 2001. Regeringen
avlämnade i maj 2000 en proposition om offentlig
upphandling i informationssamhället (prop.
1999/2000:128), baserad på bl.a. det nämnda
delbetänkandet. I propositionen föreslås att
upphandlande enheter skall få möjlighet att tillåta
att anbud och anbudsansökningar lämnas genom
elektronisk överföring eller på annat sätt.
Regeringen föreslår också att telefonitjänster,
oavsett värde, skall omfattas av
upphandlingsreglerna. Vidare föreslås en ny
upphandlingsform för upphandling under
tröskelvärdena - urvalsupphandling - som innebär att
alla leverantörer har rätt att ansöka om att få
lämna anbud och att den upphandlande enheten bjuder
in vissa av de sökande att lämna anbud. Slutligen
föreslås att en enhet som använder förenklad
upphandling - med några begränsade undantag - alltid
skall annonsera upphandlingen i en elektronisk
databas som är allmänt tillgänglig eller annonsera
på annat sätt som leder till effektiv konkurrens.
Vid urvalsupphandling skall enheten alltid annonsera
ansökningsinbjudan i en elektronisk databas som är
allmänt tillgänglig. Ändringarna föreslås träda i
kraft den 1 januari 2001. Finansutskottet skall
behandla propositionen jämte fem motioner (m; kd; c;
fp; mp) under hösten 2000, och riksdagen planeras
fatta beslut i november 2000.
Rådet för konkurrens på lika villkor mellan
offentlig och privat sektor (Konkurrensrådet)
inrättades i december 1997 (dir. 1997:145). I rådet,
vars ordförande är f.d. förhandlingsdirektör Lars
Ahlvarsson, ingår representanter för offentlig och
privat verksamhet. Rådets uppgift är att, med
beaktande av de olika grundförutsättningar som
gäller för privat och offentlig verksamhet, söka
undanröja konkurrenskonflikter som typiskt sett inte
löses inom ramen för särskild lagstiftning eller
prövningsförfaranden. Verksamheten syftar till att
ge vägledning för framtiden om hur
konkurrenssnedvridande förfaranden kan undvikas och
om möjligt att vissa typer av konkurrenskonflikter
kan mönstras ut. Konkurrensrådet, som lämnade en
delrapport i mars 1999, skall senast den 31 december
2000 redovisa sina samlade erfarenheter.
En interdepartemental arbetsgrupp, ledd av
Näringsdepartementet, presenterade i februari 2000
en promemoria om konkurrensproblem när kommunal och
privat näringsverksamhet möts. I promemorian gjordes
en probleminventering med inriktning på frågan om
rättslig prövning och presenterades en preliminär,
teknisk lösning till kompletterande regel i
konkurrenslagen av innebörd att
konkurrenssnedvridande effekter av offentlig
näringsverksamhet skall kunna bli föremål för
rättslig prövning. Mot bakgrund av synpunkter som
lämnats på promemorian och Konkurrensrådets
fortsatta arbete planerar Näringsdepartementet att
under hösten 2000 i en departementspromemoria
presentera ett mer detaljerat underlag i frågan om
rättslig prövning av konkurrenssnedvridande effekter
av offentlig näringsverksamhet. Regeringen avser att
efter remissbehandling av departementspromemorian
och Konkurrensrådets slutrapport ta ställning till
om och i så fall vilka åtgärder som bör vidtas.
Statskontoret har, på regeringens uppdrag, kartlagt
och analyserat den verksamhet som statliga
myndigheter och bolag bedriver i konkurrens med
privata företag. I rapporten Staten som kommersiell
aktör (2000:16) har närmare belysts effekterna av
staten som aktör på konkurrensmarknader. I rapporten
sägs bl.a. att det ofta i styrningen av myndigheter
saknas ett uttalat motiv för varför myndigheterna
bedriver kommersiell verksamhet. Stats- kontoret
pekar vidare i sin rapport på att i den mån
konkurrensutsatt och icke konkurrensutsatt
verksamhet bedrivs inom samma myndighet eller inom
samma bolag eller koncern finns risk för att den
skyddade verksamheten subventionerar den
konkurrensutsatta. Ekonomisk åtskillnad bör alltid
gälla mellan avgiftsbelagd verksamhet och sådan
verksamhet som är finansierad med anslag, sägs det.
För all kommersiell, konkurrensutsatt verksamhet som
bedrivs av statliga aktörer bör dessutom gälla ett
generellt krav på särredovisning, åtminstone om den
kommersiella verksamheten är av en viss omfattning.
I några motioner tas upp frågor i anslutning till
laglighetsprövning av kommunala beslut. En särskild
utredare, regeringsrådet Sigvard Holstad, har haft
regeringens uppdrag att utreda frågan om hur ett
sanktionssystem bör utformas som gör det möjligt att
motverka kommunalt domstolstrots. Utredaren har
nyligen avlämnat sitt betänkande Kommunalt
domstolstrots (Ds 2000:53). Där föreslås bl.a. att
en ändring skall göras i kommunallagen som innebär
att en särskild sanktion införs för att motverka
domstolstrots i form av överträdelse av
verkställighetsförbud och av underlåtenhet att ta
upp frågan om rättelse till behandling. Betänkandet
kommer nu att bli föremål för beredning inom
Justitiedepartementet.
Regeringen redovisar i propositionen, som tidigare
nämnts, sin avsikt att - med utgångspunkt i
erfarenheterna från Konkurrensrådets verksamhet och
slutsatserna i Statskontorets rapport - ge
Ekonomistyrningsverket i uppdrag att analysera hur
krav på särredovisning av kommersiell,
konkurrensutsatt verksamhet kan utformas och vilka
konsekvenser ett sådant förslag kan få för berörda
myndigheter. I uppdraget avses även ingå att närmare
analysera hur konkurrensutsatta verksamheter skall
kunna skiljas ut från andra verksamheter samt att ta
hänsyn till EG-kommissionens ändringsförslag till
transparensdirektiv (80/726/EEG)25 och hur
fördelningen av kostnader och intäkter kan ske på
grundval av konsekventa och sakliga
redovisningsprinciper.
Frågan om eventuella snedvridande effekter av olika
regionalpolitiska stöd tas upp i några motioner. I
den parlamentariska, regionalpolitiska utredningens
uppdrag (dir. 1999:2) har ingått bl.a. att föreslå
vilka medel som kan komma att behövas för att olika
mål för den framtida regionalpolitiken skall kunna
nås. Vad gäller de direkta företagsstöden skulle
kommittén främst lämna principiella förslag till
eventuella förändringar, med beaktande av EG:s
statsstödsregler, som bl.a. begränsar möjligheterna
att lämna stöd som snedvrider konkurrensen. Den
regionalpolitiska utredningen presenterade nyligen
sitt betänkande (SOU 2000:87). Betänkandet kommer nu
att bli föremål för sedvanlig beredning. I
sammanhanget bör också noteras att, enligt
förordningen (2000:279) om regionalt
utvecklingsbidrag, myndigheterna skall beakta
effekterna på konkurrensen vid stödgivning.
I några motioner tas upp frågor som rör vård- och
läkemedelsområdena. På dessa områden, som tillhör
socialutskottets ansvarsområde, pågår arbete inom
regeringen och olika utredningar. Beträffande
sjukvården sägs i propositionen att i den nationella
handlingsplan för utveckling och förnyelse av
sjukvården som regeringen arbetar med kommer att
framhållas betydelsen av en ökad mångfald av
driftformer, med krav på sjukvårdshuvudmännen att i
större utsträckning engagera privata, kooperativa
och ideella operatörer i den öppna vården. Samtidigt
sägs att sjukvården skall vara demokratiskt styrd,
solidariskt finansierad och ges utifrån behov.
Regeringen finner att det för närvarande inte finns
skäl att särskilt reglera driftformerna i den öppna
sjukvården, men att det krävs regler för
sjukhusvården. Regeringen avser inom kort att lägga
fram en proposition om sjukhus med vinstsyfte m.m.
med förslag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen
som innebär att ett landsting inte får överlämna
uppgiften att ansvara för driften av ett akutsjukhus
till den som driver verksamheten med syfte att skapa
vinst åt ägare. Regeringen lade vidare i juni 2000
fram en proposition om nationell handlingsplan för
utveckling av hälso- och sjukvården (prop.
1999/2000:149). Under rubriken Ökad mångfald av
vårdgivare (avsnitt 7.4, s. 47) redovisar regeringen
sin bedömning att det avtal om utvecklingsinsatser
mellan staten, Landstingsförbundet och Svenska
Kommunförbundet som träffades i maj 2000 bör skapa
förutsättningar för en ökad mångfald av vårdgivare i
den öppna vården och omsorgen, genom att fler
privata, kooperativa och ideella vårdgivare ges
möjlighet att sluta avtal med sjukvårdshuvudmännen.
I propositionen sägs vidare att i anslutning till
behandlingen av dels betänkande från Delegationen
för samverkan mellan offentlig och privat hälso- och
sjukvård (SOU 1997:179), dels betänkande från
Utredningen om sjukvårdsupphandling (SOU 1999:149)
under hösten 2000 kommer regeringen att klargöra
förutsättningarna för samverkan mellan offentlig och
privat producerad hälso- och sjukvård. Riksdagen
behandlar båda dessa propositioner under hösten
2000.
Frågor rörande läkemedel berörs i den
konkurrenspolitiska propositionen. Den 1 januari
1997 genomfördes den s.k. läkemedelsreformen, vilken
har som syfte att läkemedel skall betraktas som en
del av hälso- och sjukvården. Som ett led i reformen
skall sjukvårdshuvudmännen ta över kostnadsansvaret
för läkemedel, och förhandlingar om detta pågår för
närvarande. En viktig fråga i anslutning till att
sjukvårdshuvudmännen skall ta över det fulla
kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen är om det
finns skäl att ändra det nuvarande systemet för
direkt priskontroll av produkter inom
läkemedelsförmånen, det s.k. prissättningssystemet,
sägs det. Den 1 juli 1993 trädde en ny läkemedelslag
i kraft. Därmed frigjordes priskontrollen för
läkemedel från produktkontrollen i enlighet med
reglerna inom EU, vilket innebar att prissättningen
i Sverige på läkemedel i princip blev fri. Enligt
gällande regler skall Riksförsäkringsverket (RFV)
fastställa apotekens utförsäljningspris på läkemedel
inom läkemedelsförmånen. RFV skall även fastställa
pris på övriga produkter inom läkemedelsförmånen,
dvs. medel som förskrivs i födelsekontrollerande
syfte och vissa förbrukningsartiklar. Därutöver
skall RFV också besluta om referenspriser. Det s.k.
referensprissystemet infördes den 1 januari 1993 och
innebär att RFV skall besluta om ett högsta,
rabattgrundande pris för läkemedel där det finns
generiskt likvärdiga läkemedel registrerade i
Sverige. Regeringens bedömning är att det kan vara
lämpligt att genomföra vissa förändringar av det
nuvarande prissättningssystemet för läkemedel inom
läkemedelsförmånen för att bättre anpassa det till
de nya förutsättningarna, däribland den förestående
huvudmannaskapsförändringen. Inriktningen är att
regeringen i en proposition under vintern 2000/01
skall lägga fram förslag till förändringar i
prissättningssystemet som kan träda i kraft senast
den 1 juli 2001. Avsikten är att en sådan
proposition även skall behandla frågor som har
anknytning dels till fastställandet av Apoteket AB:s
handelsmarginal, dels till tillämpningen av
referensprissystemet. Läkemedelsförmånen i sin
helhet har vidare varit föremål för en översyn av en
särskild utredare, f.d. överdirektör Olof Edhag
(dir. 1999:35). Utredaren har nyligen redovisat sitt
uppdrag i betänkandet Den nya läkemedelsförmånen
(SOU 2000:86). Betänkandet skall nu remissbehandlas.
Utskottets ställningstagande
Inledning
Utskottet behandlar först frågan om konkurrens i
offentlig sektor mer generellt och därefter frågan
om konkurrens inom vård- och läkemedelsområdena.
Konkurrens i offentlig sektor, m.m.
En bärande princip inom näringspolitiken är att
likvärdiga villkor skall gälla för olika aktörer på
marknaden. I det fall att offentliga aktörer agerar
på konkurrensmarknader innebär detta att det inte
får ske på ett sådant sätt att det privata
företagandet hämmas; myndighetsuppgifter skall
hållas isär från kommersiell verksamhet. Detta är
också en del av den inriktning av
konkurrenspolitiken som regeringen vill ha
riksdagens godkännande av. I riktlinjerna ingår
också, som tidigare nämnts, att andelen av den
samlade ekonomin där konkurrens råder skall öka och
att på nya marknader strukturer och regler skall
stödja uppkomsten av en balanserad och väl
fungerande konkurrens. Vidare sägs att statligt stöd
inte får snedvrida konkurrensen - en policy för det
svenska statsstödet skall stödja Sveriges arbete i
EU mot subventioner som skadar svensk industri.
När det gäller förhållandet mellan småföretag och
den offentliga sektorn vill utskottet framhålla att
en självklar utgångspunkt är att varken kommunal
eller annan offentlig näringsverksamhet får slå ut
jobb eller hindra tillväxtförutsättningarna i
privata företag. Samtidigt vill utskottet betona att
förhållandena i olika kommuner och landsting kan
variera påtagligt. På vissa håll kan det privata
utbudet vara mycket begränsat.
Som redovisats pågår arbete inom regeringen,
utredningsväsendet och myndigheter av betydelse för
de här aktuella frågorna. Näringsdepartementet avser
att senare under hösten 2000 i en
departementspromemoria presentera ett underlag i
frågan om rättslig prövning av
konkurrenssnedvridande effekter av offentlig
näringsverksamhet. Konkurrensrådet skall lämna sin
slutrapport vid årsskiftet 2000/01. Därefter skall
regeringen ta ställning till behovet av åtgärder.
Även det arbete som bedrivits och i en del fall
fortfarande pågår inom Upphandlingskommittén,
Utredningen om kommunalt domstolstrots,
Regionalpolitiska utredningen, Statskontoret och
Ekonomistyrningsverket är av betydelse.
Sammantaget anser utskottet att regeringens arbete
på området styrs av en klar vilja att uppnå och
upprätthålla konkurrensneutralitet mellan offentlig
och privat verksamhet. Arbetet har också hög
prioritet. Mot denna bakgrund finner utskottet att
det saknas behov av något tillkännagivande av
riksdagen av det slag som föreslås i de aktuella
yrkandena. Motionerna 1999/2000:N47 (m),
1999/2000:Sk692 (m), 1999/2000:N322 (m),
1999/2000:K277 (m), 1999/2000:N46 (kd),
1999/2000:N384 (kd), 1999/2000:N238 (kd),
1999/2000:N214 (c), 1999/2000:N387 (c),
1999/2000:N51 (fp), 1999/2000: N292 (fp) och
1999/2000:N386 (fp) avstyrks sålunda i berörda
delar.
Konkurrens inom vård- och läkemedelsområdena
I motion 1999/2000:N51 (fp) finns ett stort antal
yrkanden rörande vård- och läkemedelsområdena. Dessa
områden tillhör socialutskottets beredningsområde,
varför utskottet inte går närmare in på dem. I det
föregående har dock kortfattat redovisats det arbete
som pågår på områdena inom regeringen och
utredningsväsendet. Motionen avstyrks i berörda
delar.
Byggsektorn och boende
Propositionen
I propositionen redovisar regeringen sin bedömning
att det är angeläget att en fungerande europeisk
inre marknad på byggproduktområdet utvecklas.
Regeringen avser därför verka för att EG:s
byggproduktdirektiv utvecklas så att en sådan
marknad snabbt kommer till stånd. Särskilda insatser
behövs för att påverka pris- och
kostnadsmekanismerna i byggmaterialsektorn, sägs
det. Konkurrensverket, Närings- och
teknikutvecklingsverket (NUTEK) och Kommerskollegium
skall analysera orsakerna till pris- och
kostnadsskillnader på byggmaterialområdet mellan
Sverige och övriga Europa. En mer transparent
prissättning bör främjas bl.a. genom ökad
uppmärksamhet i den konkurrensrättsliga prövningen,
t.ex. av olika typer av trohetsrabatter, sägs det
vidare.
Motionerna
Riksdagen bör uttala sig för ett avskaffande av de
allmännyttiga bostadsföretagens hyresledande
ställning och för ett påskyndande av gemensamma
byggproduktdirektiv inom EU, anförs det i motion
1999/2000:N47 (m). Allmännyttan omöjliggör genom sin
hyresledande ställning en rimlig
hyressättningskonkurrens, anser motionärerna. De
menar vidare att EU:s marknad fyller en viktig
funktion för konkurrensutsättningen av byggsektorn,
men konstaterar med beklagande att arbetet med att
utveckla ett gemensamt byggproduktdirektiv ännu inte
gett resultat. Motionärerna stöder regeringens
avsikt att föra en aktiv politik för att påskynda
detta arbete. De anser att detta är viktigt både för
att svenska produkter skall ges likvärdiga
möjligheter att konkurrera på den europeiska
marknaden och för att det skall komma in mer
konkurrens från övriga EU-länder på den svenska
marknaden.
Det bör tas större hänsyn till lägesfaktorn vid
hyressättning, anförs det i motion 1999/2000:N51
(fp). Motionärerna anser att bostadens läge
generellt sett bör få större genomslagskraft vid
hyressättningen, så att denna bättre återspeglar de
boendes preferenser och därigenom ökar dynamiken på
bostadsmarknaden. De menar att regeringen snarare
tycks lägga vikt vid en planerad bomässa i Malmö och
aviserade förslag om bostadsförsörjningsfrågor.
Vissa kompletterande uppgifter
Beträffande synpunkterna i motionerna om
hyressättningssystemet, vilket tillhör
bostadsutskottets beredningsområde, kan noteras att
Utredningen om allmännyttan och bruksvärdet (dir.
1999:32) har haft i uppgift att bl.a. utvärdera
bruksvärdessystemet. Utvärderingen slutredovisades i
april 2000 (SOU 2000:33) och tyder på att
överensstämmelsen mellan hyresgästernas värderingar
och den faktiska hyra som för närvarande utgår i det
allmännyttiga beståndet i olika områden är god, sägs
det i propositionen. Utredningen har
remissbehandlats och bereds nu inom
Finansdepartementet.
När det gäller åtgärder för att komma till rätta
med den bristande konkurrensen på byggproduktområdet
och påskyndandet av arbetet med EG:s
byggproduktdirektiv kan noteras att riksdagen, på
förslag av bostadsutskottet, våren 2000 gjorde ett
tillkännagivande om behovet av åtgärder för att
uppnå en bättre konkurrens på den svenska marknaden
för byggprodukter (bet. 1999/2000:BoU9). Som svar på
detta redovisar regeringen i propositionen, som
nämnts, sin bedömning att det är angeläget att en
fungerande europeisk inre marknad på
byggproduktområdet utvecklas och att risker som kan
finnas för att byggproduktdirektivets utformning
hindrar en sådan utveckling undanröjs. Regeringen
kommer därför i EU att aktivt verka för att
byggproduktdirektivet utvecklas på ett sätt som
leder till att en inre marknad snabbt kommer till
stånd. Särskild uppmärksamhet bör i det arbetet
ägnas åt hinder som föreligger för att en fungerande
inre marknad skall etableras, sägs det. I
propositionen hänvisas också till
Byggkostnadsdelegationens betänkande Från byggsekt
till byggsektor (SOU 2000:44), i vilket behandlas
bl.a. prissättningen på byggprodukter, med
förekommande rabattsystem etc. och en situation där
nettopriset ofta inte är bekant. Synliga priser
riktade direkt till konsument på byggvaror och
tjänster bör enligt delegationen åstadkommas.
Regeringen har, efter remissbehandling, redovisat
sina överväganden med anledning av betänkandet i
proposition 2000/01:26 om bostadsförsörjningsfrågor,
m.m., som nyligen avalämnats.
Utskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar att regeringen inte lägger
fram några förslag beträffande området byggsektorn
och boende. I propositionen behandlas dock bygg-
sektorn, som nämnts, i ett särskilt avsnitt under
rubriken Underlätta tillträdet till marknader. Där
redovisar regeringen sin avsikt att verka för en
fortsatt utveckling av EG:s byggproduktdirektiv.
Detta är, enligt utskottets mening, angeläget för
att öka konkurrensen på byggproduktmarknaden.
Frågor om byggsektorn, liksom frågan om de
allmännyttiga bostadsföretagen, tillhör
bostadsutskottets beredningsområde. Med hänvisning
härtill avstår utskottet från att gå närmare in på
dessa frågor och avstyrker de båda motionerna
1999/2000:N47 (m) och 1999/2000:N51 (fp) i berörda
delar.
Detaljhandeln
Gällande regler, m.m.
Gruppundantag för kedjor i detaljhandeln har funnits
sedan konkurrenslagen trädde i kraft den l juli 1993
(förordning 1993:80). Undantaget, som inte har sin
motsvarighet i EG-rätten, motiverades bl.a. med att
samarbete i frivilliga kedjor i regel bidrar till
att förbättra distributionen och till att detta slag
av samarbete ökar möjligheterna för små och
medelstora företag att möta konkurrensen från större
detaljhandelsföretag. Gruppundantaget innebar vidare
administrativa lättnader för företagen och
Konkurrensverket. Gruppundantaget, som är
tidsbegränsat, har förlängts i olika omgångar och
senast till utgången av juni 2001. Den senaste
förlängningen motiverades med det pågående arbetet i
EU med att ersätta befintliga sektorgruppundantag
med mer generella paraplygruppundantag och
riktlinjer för vertikalt (mellan företag i olika led
i distributionskedjan) och horisontellt (mellan
företag i samma led) samarbete. Kedjor i
detaljhandeln kan, beroende på konstruktion, ha
såväl vertikala som horisontella inslag.
Det svenska kedjegruppundantaget omfattar de
vanligaste samarbetsformerna, såsom inköpssamarbete,
gemensam marknadsföring, samarbete vid bestämmande
av priser i den gemensamma marknadsföringen (härmed
avses rätt att ange cirkapriser vid kampanjer),
kalkyleringsstöd, samarbete om butiksetablering,
finansiella och administrativa tjänster samt
tjänster för butiks- och personalutveckling.
Gruppundantaget omfattar samarbeten inom frivilliga
kedjor med upp till 35 % av tillförseln till den
svenska marknaden. Kedjor med en marknadsandel upp
till 20 % har en mer oinskränkt rätt att samarbeta.
Gruppundantagets utformning har inneburit att
flertalet frivilliga kedjor såväl i
livsmedelshandeln som i övrig handel under vissa
förutsättningar har undantag för sina
samarbetsformer. För franchisekedjor gäller ett
särskilt gruppundantag, både enligt EG:s regelverk
och det svenska regelverket, som medger ungefär
samma samarbeten dock utan marknadsandelsgräns.
I EU har nyligen antagits ett nytt generellt
paraplygruppundantag för vertikalt samarbete (t.ex.
avtal mellan tillverkare och återförsäljare).
Gruppundantaget, som trädde i kraft den 1 juni 2000,
ersätter tre nu gällande gruppundantag, nämligen
gruppundantagen för franchiseavtal,
ensamåterförsäljaravtal och exklusiva inköpsavtal.
Propositionen
Som en följd av arbetet i EU med att ersätta nu
gällande gruppundantag med mer generella regler för
undantag från konkurrensreglernas förbud mot
samverkan mellan företag gör regeringen bedömingen
att de svenska gruppundantagen bör revideras. Det
svenska gruppundantaget för kedjor i detaljhandeln
bör mot den bakgrunden i sin nuvarande form inte
fortsätta att gälla efter det att undantaget löper
ut den 30 juni 2001.
Prisskillnaderna inom detaljhandeln mellan olika
regioner i landet och inom olika regioner är stora,
sägs det i propositionen. Regeringen anser att det
är angeläget att orsakssambanden mellan prisnivåer
och möjligheter till nyetableringar klarläggs.
Konkurrensverket bör därför i sina pågående
konkurrensanalyser på bl.a. lokal nivå uppmärksamma
eventuellt förekommande etableringshinder inom
detaljhandelsområdet och de effekter på konkurrens-
trycket dessa kan medföra.
Motionerna
I sju motioner tas regeringens ställningstagande
beträffande detaljhandeln upp. Det nuvarande
gruppundantaget för detaljhandeln bör bibehållas i
väntan på EU-beslut, sägs det i motion 1999/2000:N47
(m). Ett bra sätt att öka konkurrensen inom
detaljhandeln är att slopa den kommunala möjligheten
att reglera handelsändamål i detaljplan, t.ex.
butiksyta vid en nyetablering, anför motionärerna
vidare. Konsumentprisutvecklingen har under 1990-
talet varit positiv, konstaterar motionärerna och
anser att detta tyder på att den enskilde
konsumenten gynnats av de frivilliga kedjornas
samarbete. Gruppundantag ger i sig inga
extraordinära förmåner, utan frivilliga kedjor är
diskriminerade i förhållande till helägda kedjor av
koncerntyp, anser motionärerna. De menar att
regeringen inte har kunnat anföra några bärande skäl
för att konkurrenstrycket skulle öka genom
upphävande av undantaget. Glesbygden är förlorare om
inte enskilda handlare tillåts samverka i en
kedjeverksamhet, anför motionärerna. De anser att
regeringens förslag kommer att leda till att
enskilda handlare måste samverka ännu mera och att
det i längden är omöjligt att ständigt förhandla med
Konkurrensverket om individuella undantag.
I samband med att gruppundantaget upphör bör
övervägas om inte någon form av köpplikt skall
införas för att garantera marknadstillträdet för små
och oberoende leverantörer, anförs det i motion
1999/2000:N44 (m). Inom handeln finns, enligt
motionären, ett nytt sätt att begränsa konkurrensen,
nämligen köpvägran, med innebörd att de enskilda
handlarna inom en förening träffar en
överenskommelse om att inte köpa från andra
leverantörer än dem som föreningen beslutat.
Föreningsfriheten kommer i konflikt med
konkurrenslagen och åtgärden kan inte juridiskt
prövas, säger motionären. Han menar att de
leverantörer som inte omfattas av det gemensamma
beslutet utestängs från marknaden, vilket inte
gagnar konsumentens valfrihet. Speciellt små, lokala
leverantörer har svårt att göra sig gällande i en
sådan upphandling, anför motionären. Han nämner att
de regler som gäller för Systembolaget möjligen bör
kunna tjäna som förebild.
Regeringen bör inför gruppundantagets upphörande
beakta behovet av lika villkor -
konkurrensneutralitet - inom detaljhandeln, anförs
det i motion 1999/2000:N45 (m). Helägda kedjor
(koncerner) som Hemköp och Konsum berörs inte om
gruppundantaget försvinner, konstaterar motionären.
Hon anser det inte rimligt att enskilda handlare
skall tvingas att organisera sig efter
lagstiftningen för att få lika villkor. Om inte lika
villkor ges inom livsmedelsbranschen finns det en
stor risk att små handlare på glesbygden slås ut,
med negativa konsekvenser för närservicen och en
levande glesbygd, säger motionären. Hon menar att
det borde vara en självklarhet att lagstiftningen
skall ge alla aktörer likartade förutsättningar och
konkurrensneutralitet, oberoende av om
organisationsformen är helägda koncerner eller
frivilliga kedjor.
Riksdagen bör avslå regeringens förslag om att
avskaffa gruppundantaget för kedjor i detaljhandeln,
anförs det i motion 1999/2000:N46 (kd). Om förslaget
blir verklighet kommer butiker att slås ut, framför
allt i glesbygden, säger motionärerna. De uppger att
de enskilda handlarna utgör ca 75 % av
glesbygdsbutikerna och att de utan samverkan skulle
ha svårt att kunna erbjuda sina varor till rimliga
priser. Detta betyder, enligt motionärerna, dock
inte att priset för konsumenten är detsamma i hela
landet, utan ICA-handlarna konkurrerar med varandra.
Motionärerna anser det anmärkningsvärt att om ICA-
handlarna, som har en marknadsandel på knappt 35 %,
i stället hade ingått i en gemensam koncern, så hade
deras samverkan varit acceptabel ur lagstiftarens
synvinkel. Regeringens förslag innebär att ICA-
handlarna diskrimineras i jämförelse med helägda
kedjor som Hemköp och Konsum, anför motionärerna. De
tycker att det förefaller som om regeringen har
förväxlat målet, en levande konkurrens, med medlet,
en skarp lagstiftning. Motionärerna erinrar också om
att konkurrenslagen uttryckligen förbjuder missbruk
av dominerande ställning, vilket innebär att det
finns möjligheter att beivra alla eventuella
överträdelser.
Gruppundantaget för kedjor i detaljhandeln bör
förlängas att gälla även efter den 30 juni 2001,
anförs det i motion 1999/2000:N50 (c). Motionärerna
menar att gruppundantagen inom detaljhandeln har
gynnat småföretag på landsbygden genom att
samordning av upphandling, marknadsföring och
administration kunnat ske. Om gruppundantaget inte
förlängs innebär det en risk för att mångfalden och
konkurrensen minskar, anför motionärerna. De anser
att ett avskaffande av gruppundantagen särskilt
skulle drabba de minsta butikerna, famför allt i
glesbygdsområden, eftersom samverkan med större
butiker i samma kedja ofta är ett överlevnadsvillkor
för dessa butiker.
I motion 1999/2000:N51 (fp) ställs frågan om
huruvida risker från konkurrenssynpunkt med ett
prissamarbete av den typ som frivilliga kedjor
bedriver och som EG-rätten och svensk
konkurrenslagstiftning i princip är emot, uppvägs av
andra fördelar för konsumenten. Från ICA:s sida har
uppgetts att den typ av prispressande verksamhet som
samarbetet ger inte kan fortsätta om undantaget tas
bort, medan detta inte påverkar situationen för
helägda kedjor som Konsum och Hemköp, säger
motionärerna. De anser vidare att en ändring som
omöjliggör nuvarande samarbete skulle riskera att få
betydande negativa konsekvenser för servicen i
glesbygden, eftersom detaljhandeln där är särskilt
beroende av det frivilliga kedjesamarbetet, främst i
fråga om di-stribution och inköp. Det är orimligt
för både konsumenter och företag att osäkerhet skall
råda under ett helt år, anser motionärerna, varför
regeringen bör ges i uppdrag att lägga fram förslag
om de regler som skall gälla efter den 30 juni 2001
med beaktande av vad som sagts i motionen. I denna
föreslås också att de regler i plan- och bygglagen
som ger kommunerna möjlighet att i
användningsbestämmelser för kvartersmark och
byggnader särskilja handel med livsmedel skall
avskaffas. Denna bestämmelse ger, enligt
motionärerna, kommunen möjlighet till
etableringskontroll, något som enligt
Konkurrensverket leder till en högre prisnivå.
Ett klargörande efterlyses i motion 1999/2000:N49
(mp) av vad som avses med formuleringen i
propositionen om att gruppundantaget inte skall
fortsätta att gälla i sin nuvarande form efter det
att undantaget löper ut. Motionärerna tolkar det som
att möjligheterna till samarbete mellan butiker i
frivilligkedjorna skall finnas kvar i någon form,
dvs. frivilligkedjorna skall även i fortsättningen
beviljas någon form av undantag. Den nuvarande
lagstiftningen, som sägs gynna helägda kedjor, leder
till en minskad konkurrens inom detaljhandeln, anför
motionärerna. De menar att frivilligt samverkande
butiker - som konkurrerar sinsemellan - skall ges
samma konkurrensvillkor som helägda kedjor. En
lösning är att låta alla kedjor begränsas i storlek
av konkurrenslagen på samma sätt som
frivilligkedjorna och en annan, men sämre, lösning
är att ge småföretagare i frivilligkedjor jämbördiga
konkurrensvillkor med andra kedjor, anser
motionärerna. De säger att ICA-företagens möjlighet
till samordnade inköp, transportsamarbete m.m. har
gynnat landsortsbefolkningen och anser att
gruppundantagets betydelse för glesbygdshandeln inte
är tillräckligt belyst i propositionen. Det måste
göras en analys av hur olika förändringar av
gruppundantaget påverkar glesbygdens
varuförsörjning, och de framtida reglerna måste
utformas så att glesbygdshandeln inte missgynnas,
anför motionärerna.
Vissa kompletterande uppgifter
Som tidigare nämnts har inom EU nyligen antagits ett
nytt, generellt para-plygruppundantag för vertikalt
samarbete. Vidare pågår arbete med riktlinjer för
horisontella avtal. Delvis samma frågor som nu
återfinns i det svenska gruppundantaget för kedjor i
detaljhandeln kommer att regleras i dessa nya regler
för vertikalt och horisontellt samarbete. Därför har
en arbetsgrupp inom Näringsdepartementet genomfört
ett analysarbete av det svenska
detaljhandelsgruppundantaget i förhållande till de
nya reglerna inom EU. Resultatet av detta har
nyligen presenterats i en promemoria.
Arbetsgruppen föreslår att ett nytt svenskt
gruppundantag för vertikala avtal skall införas den
1 januari 2001. Om förslaget genomförs kommer detta
att i huvudfallen innebära följande. Vertikala avtal
om parternas inköp, försäljning eller
återförsäljning undantas från förbudet under två
huvudförutsättningar. Den ena är att marknadsandelen
i leverantörsledet inte får överstiga 35 % av den
relevanta marknaden. Denna procentgräns innebär en
smärre avvikelse från EG-reglerna som har 30 %. Den
andra förutsättningen är att vissa slag av
avtalsvillkor inte får förekomma om undantaget skall
gälla. Dit hör angivande av fast eller lägsta pris
som återförsäljaren skall ta ut och vissa
begränsningar i fråga om var och till vem som
köparen får sälja. Tillåtna är dock
prisrekommendationer och angivandet av högstpris.
Vissa tidsbegränsningar gäller i fråga om s.k.
konkurrensklausuler, normalt en längsta tid om fem
år. Därutöver finns särskilda villkor och
föreskrifter för speciella situationer.
I promemorian hänvisas också till det
moderniseringsarbete i fråga om
konkurrenstillämpningen som bedrivs inom EU. I den
s.k. vitbok som EG-kommissionen presenterade under
våren 1999 föreslås genomgripande förändringar av
reglerna för tillämpningen av artiklarna 81 och 82.
Enligt förslaget skall systemet för anmälan och
individuellt undantag avskaffas. Systemet är tänkt
att ersättas med att bestämmelsen om undantag enligt
artikel 81.3 genom en rådsförordning förklaras
direkt tillämplig utan föregående beslut av
kommissionen. Detta innebär att kommissionen inte
längre ensam kan tillämpa artikel 81.3 och att denna
artikel därmed i sin helhet blir direkt tillämplig
och kan åberopas av enskilda. De nya regler som kan
bli resultatet av moderniseringsarbetet bedöms kunna
träda i kraft tidigast den 1 januari 2003. När så
blir fallet bortfaller behovet av det aktuella nya
gruppundantaget för vertikala avtal.
Departementspromemorian är nu föremål för
remissbehandling - remisstiden utgår den 27 oktober
2000 - varefter regeringen avser att fatta beslut i
november 2000.
Frågan om reglering av handelsändamål i detaljplan,
som tas upp i några motioner, berörs i propositionen
(s. 162). Där hänvisas till att Konkurrensverket i
sin tidigare nämnda rapport angav att det kan finnas
svårigheter för företag som vill etablera
anläggningar för detaljhandel i vissa områden,
varvid avsågs bl.a. kommunernas möjligheter att
genom sin mark- och planpolitik försvåra sådana
etableringar. Regeringen har genom ett beslut i mars
2000 rörande disposition av anslagssparande medgett
att Konkurrensverket får disponera högst 2 miljoner
kronor för att genom metodutveckling, undersökningar
och analyser på områden som är centrala för
hushållen, såsom bygg-, boende- och
livsmedelsområdena samt finansiella tjänster, m.m.
klarlägga konkurrensförhållanden och genomföra
konkurrensanalyser på bl.a. lokal nivå som underlag
för myndighetens konkurrensfrämjande arbete till
nytta för konsumenterna. Inom ramen för detta
uppdrag kan Konkurrensverket uppmärksamma eventuella
förekommande etableringshinder och de effekter på
konkurrenstrycket som dessa kan medföra.
Utskottets ställningstagande
Inledning
Utskottet behandlar först frågan om gruppundantaget
för kedjor i detaljhandeln och därefter frågan om
etableringshinder för denna handel.
Gruppundantag för kedjor i detaljhandeln
Utskottet anser, som tidigare nämnts, att
konsumentperspektivet bör stå i fokus i
konkurrenspolitiken. Konkurrens är inget
självändamål. Vägledande för ställningstagandet till
frågan om avskaffande av gruppundantaget för kedjor
i detaljhandeln bör således vara en bedömning av
effekterna för konsumenterna. Av särskild vikt är
därvid konsekvenserna för detaljhandeln i
glesbygden.
Inom EU pågår, som redovisats, ett arbete med att
ersätta nu gällande gruppundantag med mer generella
regler för gruppundantag. Sålunda gäller inom EU
sedan den 1 juni 2000 ett nytt generellt
paraplygruppundantag för vertikalt samarbete. En
arbetsgrupp inom Näringsdepartementet har nyligen
föreslagit att ett nytt svenskt gruppundantag för
vertikala avtal skall införas den 1 januari 2001,
efter liknande modell som EU:s gruppundantag. Det
skall gälla om leverantörens marknadsandel inte
överstiger 35 % av den relevanta marknaden. Jämfört
med det nu gällande gruppundantaget för kedjor i
detaljhandeln bedöms det föreslagna nya
gruppundantaget ha något större räckvidd, i och med
att prisrekommendationer och högstpris medges.
Regeringen avser att fatta beslut om förordning i
november 2000.
Ytterligare en omständighet som bör beaktas är att
Konkurrensverket - oberoende av om ett nytt svenskt
gruppundantag för vertikala avtal införs - har
möjlighet att ge individuellt undantag för samarbete
som är till gagn för konsumenterna och som inte
skadar konkurrensen. Vid bedömningen av vad som
gagnar konsumenterna kan hänsyn tas till de
speciella förhållanden som råder i glesbygden. I
likhet med vad som anförs i motion 1999/2000:N49
(mp) anser utskottet att det är angeläget att tillse
att servicen i glesbygden inte försämras till följd
av de regler som gäller på konkurrensområdet.
Att låta det nuvarande gruppundantaget för kedjor i
detaljhandeln fortsätta att gälla - vilket förordas
i några motioner - finner utskottet olämpligt. De
svenska konkurrensreglerna är, som nämnts, uppbyggda
i nära anslutning till EG:s konkurrensrätt. Enligt
utskottets mening är principen om rättslikhet mellan
de svenska reglerna och EG-reglerna viktig att
upprätthålla. Företag och andra aktörer kan då
arbeta med samma regler i sak oavsett vilket
rättssystem som är aktuellt. Detta är en fördel mot
bakgrund av den betydelse utskottet tillmäter klara
och stabila spelregler för företagen.
Utskottet vill också framhålla vikten av att
regeringen noga följer utvecklingen och på lämpligt
sätt håller riksdagen informerad. Det är först vid
den praktiska rättstillämpningen som det kommer att
visa sig om icke önskvärda effekter uppstår. Om så
skulle vara fallet måste regeringen ha en hög
beredskap att ingripa.
Med det anförda avstyrker utskottet samtliga här
aktuella motioner - 1999/2000:N47 (m), 1999/2000:N44
(m), 1999/2000:N45 (m), 1999/2000: N46 (kd),
1999/2000:N50 (c), 1999/2000:N51 (fp) och
1999/2000:N49 (mp) - i berörda delar.
Etableringshinder för detaljhandeln
Frågan om avskaffande av handelsändamål i detaljplan
som tas upp i de två motionerna 1999/2000:N47 (m)
och 1999/2000:N51 (fp) tillhör bostadsutskottets
beredningsområde, varför utskottet avstår från att
gå närmare in på den. Utskottet noterar dock att i
det arbete som Konkurrensverket skall bedriva, med
klarläggande av konkurrensförhållanden och
genomförande av konkurrensanalyser, kan frågan om
eventuella förekommande etableringshinder och de
effekter på konkurrenstrycket som dessa kan medföra
komma att tas upp. Med detta avstyrker utskottet de
båda nyssnämnda motionerna i berörda delar.
EG:s konkurrensregler m.m.
Propositionen
Regeringen föreslår lagändringar som skall göra
Konkurrensverket behörigt att tillämpa EG:s
konkurrensregler. Även Marknadsdomstolen och
Stockholms tingsrätt föreslås få sådan behörighet.
EG:s konkurrensregler har alltmer utvecklats till
ett generellt regelverk för företagens agerande i
alla delar av den inre marknaden. För att öka
effektiviteten i bekämpningen av
konkurrensbegränsningar är det naturligt att låta
den svenska konkurrensmyndigheten tillämpa dessa
regler, anser regeringen.
Sverige bör stödja det pågående arbetet med att
föra över en större del av tillämpningen av EG:s
konkurrensregler med därav följande ansvar på
medlemsstaterna, sägs det i propositionen. Den
fortsatta internationaliseringen inom näringslivet
bör mötas med ökad samverkan på konkurrenspolitikens
område mellan nationella myndigheter.
Regeringens förslag innebär att Konkurrensverket,
Marknadsdomstolen och Stockholms tingsrätt skall få
tillämpa artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget. När
dessa artiklar tillämpas skall reglerna om
undersökningar, sanktioner m.m. i konkurrenslagen
vara tillämpliga. Konkurrensverket skall vara
behörigt att ta upp varje fall där EG:s
konkurrensrätt är tillämplig, och det skall vara
möjligt att tillämpa konkurrenslagens regler och EG-
rätten parallellt på samma ifrågasatta förfarande.
Konkurrensverket skall vara behörigt att utfärda
icke-ingripandebesked när det gäller EG:s
konkurrensrätt, dock endast om avtalet eller
förfarandet har särskild anknytning till Sverige.
Konkurrensverket skall ha behörighet att meddela
undantag främst enligt artikel 84 i förening med
artikel 81.3 i EG-fördraget i de få fall där EG:s
tillämpningsförordningar inte är tillämpliga.
Bestämmelserna i 13 och 14 §§ konkurrenslagen om
automatiska undantag skall tillämpas.
Konkurrensverket skall vara behörigt att återkalla
EG-rättsliga gruppundantag i enskilda fall. Nu
gällande svenska regler om undersökningar och
uppgiftsskyldighet samt om åtgärder mot förbjudna
konkurrensbegränsningar skall tillämpas när en
svensk myndighet ingriper med stöd av EG-rätten.
Konkurrenslagens nuvarande bestämmelser om
konkurrensskadeavgifter och viten samt om
preskription av sådana avgifter och viten skall
tillämpas vid ingripanden med stöd av EG:s
konkurrensrätt.
Regeringen redovisar i propositionen sina
bedömningar i ett antal avseenden. Sålunda sägs att
reglerna om rättegångskostnader som innebär att
vinnande part inte får ersättning från tappande part
för sina rättegångskostnader skall utredas. En
nationell behörighet att tillämpa EG:s
konkurrensregler medför inte att de svenska
sekretessbestämmelserna behöver ändras, sägs det.
Rätten till skadestånd vid överträdelser av EG:s
konkurrensregler bör inte lagregleras nu, och en
möjlighet att få svenska konkurrensrättsliga
avgöranden verkställda utomlands förutsätter nya
internationella överenskommelser, heter det vidare.
Det är teoretiskt möjligt att Konkurrensverket i
undantagsfall skulle kunna tillämpa artikel 81 eller
82 på en företagskoncentration, men någon särskild
svensk reglering i anslutning till EG:s
koncentrationsförordning behöver dock inte
övervägas, anser regeringen.
Regeringen föreslår också en lagändring som skall
möjliggöra att Kronofogdemyndigheten i Stockholm vid
behov skall lämna handräckning så att EG-
kommissionen kan genomföra ett kontrollbesök. En
uttrycklig hänvisning görs till de regler i
utsökningsbalken som gäller för sådan verkställighet
som avses i 16 kap. 10 § samma balk, dock med
begränsningen att det berörda företaget inte skall
underrättas. Regeringen anser att det är regeringen
som bör lämna tillstånd till EG-kommissionen att
genomföra ett kontrollbesök och att den därpå
följande hanteringen i normalfallet bör handhas av
NUTEK.
Motionen
Regeringens förslag om nationell tillämpning av EG:s
konkurrensregler för företag och Konkurrensverkets
behörighet i detta sammanhang samt om att
Konkurrensverket skall vara behörigt att utfärda
icke-ingripandebesked när det gäller EG:s
konkurrensrätt accepteras i motion 1999/2000:N51
(fp). Motionärerna begär dock att riksdagen skall
göra ett uttalande om EG:s konkurrenslagstiftning
och återverkningarna för små länder vid
omstruktureringar. Internationellt verksamma företag
med sin bas i små EU-länder kan komma att missgynnas
av EG:s konkurrenslagstiftning, hävdar motionärerna
och pekar på Volvo-Scania-affären som ett exempel på
denna risk. Även om det negativa beslutet var helt i
enlighet med gällande regler väcker det frågan om
företag med sin bas i små länder missgynnas relativt
företag från stora länder, anför motionärerna.
Internationellt verksamma företag har ofta en stark
ställning på hemmamarknaden. Om denna är liten kan
en strukturaffär som Volvo-Scania vara acceptabel
enligt EG-regler om den sker i ett stort land men
inte i ett litet, säger motionärerna. De menar att
det finns en risk att EG:s konkurrensregler
utformats utan tillräcklig hänsyn till den nya
situation som uppstår i och med euron och att
reglerna därmed i praktiken missgynnar
internationella företag med sin bas i små länder.
Regeringen bör arbeta för att diskussion och analys
av denna aspekt på EG:s konkurrensregler kommer till
stånd mellan EU:s medlemsländer.
Vissa kompletterande uppgifter
I uppdraget för Utredningen om effektivare regler
för bekämpning av konkurrensbegränsningar ingår, som
tidigare nämnts, bl.a. att behandla uppkommande
frågor med beaktande av deras EG-rättsliga aspekter.
Beträffande frågan om EG:s konkurrenslagstiftning
och återverkningarna för små länder vid
omstruktureringar, som tas upp i motionen, kan
noteras att det inom Näringsdepartementet pågår ett
internt arbete med en uppföljning av reglerna med
anledning av EG-kommissionens beslut i Volvo-Scania-
ärendet.
EU:s kommissionär för konkurrensfrågor, Mario
Monti, kommenterade vid en konferens i Stockholm i
september 2000 Volvo-Scania-affären. Att EU:s
konkurrensregler skulle diskriminera stora företag i
små länder höll han inte med om. Volvo och Scania är
båda lysande exempel på att stora bolag i små länder
kan öka sin globala närvaro utan att det sker på
bekostnad av kunder på vissa marknader, sade han
enligt tidningsuppgifter.
Utskottets ställningstagande
Inledning
Utskottet behandlar först frågan om lagförslag
rörande EG:s konkurrensregler och därefter frågan om
tillämpningen av EG:s konkurrensregler för små
länder.
Lagförslag rörande EG:s konkurrensregler
Utskottet anser att en effektiv
konkurrensövervakning är viktig ur samhällsekonomisk
och konsumentpolitisk synpunkt. De lagförslag som
regeringen framlägger i syfte att ge de svenska
konkurrensmyndigheterna nationell behörighet att
tillämpa EG:s konkurrensregler ser utskottet som ett
steg i riktning mot en mer effektiv
konkurrensövervakning. Likaså ser utskottet positivt
på det arbete som pågår med att decentralisera
tillämpningen av EG:s konkurrensregler till
medlemsstaterna. Med detta tillstyrker utskottet de
här aktuella lagförslagen.
EG:s konkurrensregler för små länder
Frågan om huruvida internationellt verksamma företag
med sin bas i små EU-länder kan komma att missgynnas
av EG:s konkurrenslagstiftning tas upp i motion
1999/2000:N51 (fp). Enligt utskottets mening är det
mycket viktigt att konkurrenslagstiftningen är
neutral. En effektiv konkurrens innebär bl.a. att
olika aktörer skall ges likvärdiga
verksamhetsförutsättningar. Något behov av ett
uttalande av den typ som efterfrågas i motionen kan
utskottet emellertid inte se, utan utskottet utgår
från att regeringen på lämpligt sätt för de
diskussioner inom EU som erfordras för att
likvärdiga konkurrensvillkor skall gälla för företag
i alla medlemsländer, oberoende av storleken på
företaget eller landet. Utskottet vill i detta
samanhang erinra om att det inom
Näringsdepartementet pågår ett internt
uppföljningsarbete. Motionen avstyrks därmed i
berörd del.
Konkurrensskadeavgift
Propositionen
Ett företag är enligt konkurrenslagen skyldigt att
betala en särskild avgift (konkurrensskadeavgift) om
företaget eller någon som handlar på företagets
vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet överträder
förbuden mot konkurrensbegränsande samarbete eller
missbruk av dominerande ställning. Avgiften skall
fastställas till lägst 5 000 kr och högst 5 miljoner
kronor eller till ett högre belopp, dock inte
överstigande 10 % av företagets årsomsättning. Det
är Stockholms tingsrätt som, på talan av
Konkurrensverket, får besluta att ett företag skall
betala konkurrensskadeavgift. Tingsrättens dom kan
överklagas hos Marknadsdomstolen.
Regeringen föreslår nu ett förtydligande av
konkurrenslagen med innebörd att det vid
fastställande av konkurrensskadeavgift skall tas
hänsyn till om företaget i väsentlig mån underlättat
utredningen med avseende på den egna överträdelsen
och till andra försvårande eller förmildrande
omständigheter av betydelse. Det är viktigt att
konkurrenslagstiftningen erbjuder effektiva
instrument för att åstadkomma efterlevnad av
reglerna, sägs det.
Utskottet behandlar i detta sammanhang också ett
förslag till ändring av konkurrenslagen rörande
konkurrensskadeavgift i budgetpropositionen för år
2001 (prop. 2000/01:1, utgiftsområde 24 Näringsliv).
I konkurrenslagen saknas bestämmelser om inbetalning
av påförd avgift, konstaterar regeringen. Avsaknaden
av bestämmelser har lett till att ett företag som
har betalat påförd avgift ändå har blivit restfört
för beloppet hos kronofogdemyndigheten. För att
förhindra detta och andra problem föreslår
regeringen att uttryckliga bestämmelser om
inbetalning av avgift skall införas i
konkurrenslagen. Det bör även regleras vad som skall
gälla i de fall betalning inte sker i rätt tid, sägs
det.
Motionen
Förslaget att man vid fastställande av
konkurrensskadeavgift skall ta hänsyn till om
företaget i väsentlig mån underlättat utredningen
kan accepteras, sägs det i motion 1999/2000:N51
(fp). Däremot bör inte regeringen låta utreda
möjligheten att ge företag lättnader i avgiften om
man avslöjar andra företags överträdelser, anser
motionärerna. De erinrar om att Folkpartiet i sitt
rättspolitiska program har föreslagit att s.k.
kronvittnen får användas endast i begränsad
utsträckning - inom strikt angivna ramar och där de
misstänkta biträds av försvarare. Motionärerna vill
redan nu markera att ett system med kronvittnen inte
kan accepteras. De vänder sig vidare mot två andra
delar i utredningsuppdraget, nämligen prövning av
frågan om uppbrytning av företagskoncentration och
prövning av behovet av regler som begränsar eller
förhindrar gemensam styrelserepresentation i
konkurrerande företag. I den förstnämnda frågan
anser motionärerna att det inte är troligt att
regeringen eller statliga myndigheter har sådana
kvalifikationer att bedöma en lämplig
företagsstruktur att man bör ges möjlighet att bryta
sönder en befintlig sådan. Beträffande den andra
frågan anser de att tanken på att reglera
styrelseledamotskap i konkurrerande företag bygger
på en verklighetsfrämmande tilltro till regleringars
effekter.
Vissa kompletterande uppgifter
I uppdraget för Utredningen om effektivare regler
för bekämpning av konkurrensbegränsningar ingår, som
tidigare nämnts, bl.a att pröva behovet av och
förutsättningarna för regler om nedsättning av
konkurrensskadeavgift för företag som avslöjar
konkurrensbegränsningar och för regler om
begränsning av eller hinder för gemensam
styrelserepresentation i konkurrerande företag.
Vidare skall det utredas om erfarenheterna i
rättstillämpningen eller andra omständigheter nu
föranleder ett annat ställningstagande än tidigare i
frågan om en kriminalisering av förbudsreglerna i
konkurrenslagen och när det gäller regler om
uppbrytning av företagskoncentrationer.
Beträffande nedsättning av konkurrensskadeavgift
för företag som avslöjar konkurrensbegränsningar
sägs i uppdraget till utredaren att det är viktigt
att det konkurrensrättsliga systemet är effektivt
och tillhandahåller sanktioner, proportionella medel
och lämpliga incitament för att komma till rätta med
dolda kartellsamarbeten. Genom ökad upptäcktsrisk
minskar vidare företagens benägenhet att gå in i ett
kartellsamarbete eller andra förfaranden som är
oförenliga med konkurrenslagstiftningen. Det står
klart att frågan huruvida ett motsvarande system bör
inrättas i Sverige är principiell och kräver en
djupare analys, heter det vidare. Mot denna bakgrund
skall utredaren göra en allsidig prövning av
förutsättningarna för nedsättning av
konkurrensskadeavgift för företag som avslöjar
konkurrensbegränsningar. Med nedsättning kan även
avses situationen att konkurrensskadeavgift inte
alls åsätts företaget. Utredningen skall göras
förutsättningslöst och innefatta såväl
rättssäkerhets- som effektivitetsaspekter. I
direktiven berörs frågan om s.k. kronvittnen, varvid
redovisas att flera remissinstanser beträffande
Näringsdepartementets promemoria Regler om
nedsättning av konkurrensskadeavgift enligt
konkurrenslagen aktualiserat frågan om
rättssäkerhetsaspekter.
När det gäller kriminalisering och uppbrytning av
företagskoncentrationer i vissa fall hänvisas i
direktiven till Konkurrensverkets rapport, i vilken
ifrågasätts om det nuvarande sanktionssystemet med
vitessanktionerade ålägganden och
konkurrensskadeavgift ger en tillräckligt tydlig
signal om synen på allvarliga överträdelser av
konkurrenslagen. Enligt verket kan det inte heller
uteslutas att företag i vissa situationer medvetet
väger risken för upptäckt och storleken på en
eventuell ekonomisk sanktion mot den förväntade
vinsten. Mot denna bakgrund anser regeringen att det
finns skäl att förutsättningslöst pröva om
erfarenheterna i rättstillämpningen eller andra
omständigheter nu föranleder ett annat
ställningstagande än tidigare i fråga om
kriminalisering av regler i konkurrenslagen.
Utredaren skall därvid beakta de allmänna principer
som enligt statsmakterna bör gälla i fråga om när en
kriminalisering som metod för att söka hindra
överträdelse av olika normer i samhället lämpligen
bör användas. För det fall att utredaren föreslår en
kriminalisering inom konkurrensområdet skall
utredaren även analysera vilka effekter detta kan ge
upphov till om företaget i väsentlig mån underlättat
utredningen av överträdelsen. Frågan om uppbrytning
av företagskoncentration bör prövas på nytt, sägs
det vidare i direktiven. Skäl som anförts för och
mot en sådan ordning bör analyseras. Utredaren skall
uppmärksamma utländska erfarenheter i denna fråga,
liksom den pågående internationaliseringens
betydelse för bedömningen. Vidare skall det utredas
om det finns någon ägarrättslig invändning av
principiell natur att anföra mot en sådan ordning.
Utredaren skall övergripande pröva om de
förutsättningar som de tidigare politiska
ställningstagandena från statsmakternas sida byggde
på har förändrats.
Beträffande gemensam styrelserepresentation i
konkurrerande företag anser regeringen att behovet
av regler som begränsar eller förhindrar en sådan
bör prövas. Till grund för detta skall utredaren
kartlägga förekomsten av gemensam
styrelserepresentation samt analysera vad som kan
anföras till stöd för denna. Utredaren skall också
kartlägga arten och omfattningen av de
konkurrensbegränsande effekter en sådan
representation kan ge upphov till.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser, som tidigare nämnts, att en
effektiv konkurrensövervakning är viktig ur
samhällsekonomisk och konsumentpolitisk synpunkt. De
lagförslag som regeringen lägger fram rörande
konkurrensskadeavgiften ser utskottet som ett steg i
riktning mot en mer effektiv konkurrensövervakning.
Propositionerna tillstyrks därmed i berörda delar.
I motion 1999/2000:N51 (fp) tas upp ett antal
frågor som Utredningen om effektivare regler för
bekämpning av konkurrensbegränsningar har i uppdrag
att utreda. Utskottet ser ingen anledning till
varför riksdagen nu skulle uttala någon ståndpunkt i
dessa frågor. Riksdagen kommer att få möjlighet att
ta ställning till frågorna i det fall att
regeringen, efter utredningsarbete och
remissbehandling, lämnar förslag i de aktuella
avseendena. Motionen avstyrks därmed i berörd del.
Taxisamverkan
Propositionen
Taxiföretagens samarbete prövas för närvarande i
anslutning till det generella förbudet enligt 6 §
konkurrenslagen mot konkurrensbegränsande samarbete
mellan företag och i form av individuella undantag.
Mot bakgrund av förhållandena i mindre tätbefolkade
områden har frågan ställts om det finns behov av
generellt utformade regler för taxiföretagens
samarbete. Enligt regeringen finns det ett behov av
ett sådant regelverk som avses tillgodose flera mål.
Dessa mål är upprätthållandet - så långt det är
möjligt - av en effektiv konkurrens inom
taxinäringen, det samhälleliga intresset av tillgång
till taxiservice även i mindre tätbefolkade områden
i Sverige samt förutsebarhet för näringen.
Regeringen föreslår, mot denna bakgrund, att det
skall införas ett undantag från förbudet i lagen mot
konkurrensbegränsande samarbete mellan företag som
skall gälla vid skriftligt avtal mellan taxiföretag
eller mellan en beställningscentral och taxiföretag
om avtalet uppfyller följande villkor:
1. avser gemensam transportverksamhet genom
samverkan i en beställningscentral eller på annat
sätt i syfte att uppnå effektivitetsvinster eller
andra sådana ekonomiska fördelar,
2. behövs för att tillgodose det samhälleliga
intresset av tillgång till taxi-service,
3. omfattar högst 30 taxifordon.
Undantaget skall inte gälla till den del samarbetet
avser vissa speciella typer av förfaranden eller
villkor, om det är uppenbart att syftet med den
gemensamma transportverksamheten eller intresset av
tillgång till taxiservice kan tillgodoses utan att
samarbetet omfattar ett sådant förfarande eller
villkor.
I propositionen meddelas att regeringen avser att
under hösten 2000 besluta om en förordning om
gruppundantag för avtal om viss taxisamverkan i
huvudsaklig överensstämmelse med vad som föreslagits
i den promemoria från Näringsdepartementet som bl.a.
ligger till grund för propositionen. Avsikten är att
denna förordning skall träda i kraft samtidigt med
lagändringarna den 1 januari 2001. Ett slutligt
ställningstagande i frågan om utformningen av
förordningen skall dock ske först efter
riksdagsbehandlingen. Promemorian innehöll ett
förslag till ett nytt gruppundantag för avtal om
viss taxisamverkan som inte omfattas av det
föreslagna legalundantaget. Förslaget till
gruppundantag innehåller undantag för viss närmare
angiven samverkan mellan taxiföretag eller mellan en
beställningscentral och taxiföretag för i huvudsak
gemensam inköpsverksamhet, skydd av
affärshemligheter, gemensam marknadsföring och
skyldighet för taxiföretagen att göra följande:
utföra köruppdrag; ställa bilar till förfogande;
inte konkurrera med beställningscen-tralen; överlåta
affärsförbindelser inklusive rätten att fastställa
priset till kund, m.m. Undantag skall, enligt
förslaget, gälla för dessa förfaranden om samarbetet
omfattar högst 35 % av den relevanta marknaden. Den
begränsningen gäller dock inte för gemensam
inköpsverksamhet eller skydd av affärshemligheter.
Motionerna
I motion 1999/2000:N48 (s) begärs ett
riksdagsuttalande om tillämpningen av
konkurrenslagen beträffande taxisamverkan. En
avvägning måste ske mellan två motstridiga
samhällsintressen, nämligen behovet av en väl
fungerande konkurrens och behovet av starka
beställningscentraler som kan garantera en bra
taxiservice, anför motionärerna. De anser att de
stora kunderna - dvs. landsting och kommuner som med
sjukresor, skolskjuts, färdtjänst och
kompletteringstrafik i många fall svarar för nästan
90 % av taxiföretagens intäkter - kommer att
påverkas mest av förslaget. Konkurrenslagen måste
tillämpas på ett sådant sätt att taxiservicen kan
fungera också på marknader där det krävs betydligt
större samverkan än 30 bilar för att en god
taxiservice skall kunna upprätthållas, menar
motionärerna och föreslår att Konkurrensverket på
större orter skall tillåta större
beställningscentraler än 30 bilar.
Regeringen bör anmodas att återkomma med ett nytt
förslag, anförs det i motion 1999/2000:N47 (m). Det
föreliggande förslaget innebär att de företag som
genom att bilda en beställningscentral uppnått mer
än 35 % av den relevanta marknaden hotas att slås
sönder eller tvingas att genom krångliga
bolagsbildningar kringgå bestämmelsen, säger
motionärerna. De anser att konkurrenslagens två
generella huvudrekvisit, nämligen förbud mot skadlig
konkurrensbegränsning respektive missbruk av
marknadsdominerande ställning, bör tillämpas och att
ett dominerande företag skall kunna visa att det
inte har högre priser eller sämre kvalitet än på
orter med konkurrerande företag. Detta bör kunna ske
på ett enkelt och okomplicerat sätt utan
rättsprocesser, sägs det.
Regeringens förslag avvisas också i motion
1999/2000:N46 (kd). Om förslaget bifalls blir
sannolikt följden att det blir färre och större
aktörer på taximarknaden och att olyckliga
tröskeleffekter uppstår, befarar motionärerna. De
anser att samverkande taxiföretag i en
beställningscentral inte skall träffas av förbudet
enligt 6 § konkurrenslagen eftersom denna
samverkande central är, och upplevs av kunderna, som
en aktör, ett företag, på marknaden med ett
gemensamt varumärke. Motionärerna påminner om att
konkurrenslagen uttryckligen förbjuder missbruk av
dominerande ställning, vilket innebär att det finns
möjligheter att beivra alla eventuella
överträdelser.
Även i motion 1999/2000:N50 (c) pekas på risken för
tröskeleffekter, som medför att vissa typer av
verksamhet på landsbygden kan bli lidande, t.ex.
skolskjutsar, färdtjänst och sjuktransporter.
Motionärerna anser att ett undantag från
konkurrenslagens 6 § inte bör utgå från antalet
taxifordon som samverkar utan i stället från
beställningscentralens omsättning. Denna utgör ett
bättre underlag och tar större hänsyn till
landsbygdens intressen, anför motionärerna och
förordar att gränsen bör sättas till en omsättning
understigande 2 000 basbelopp.
Regeringens förslag innebär att enskilda företagare
kan undgå förbudet genom att avstå från att vara
företagare och i stället bli anställda, anförs det i
motion 1999/2000:N51 (fp). Dessutom anses det kunna
ge upphov till tröskeleffekter. För att hålla dessa
på en rimlig nivå bör gränsen sättas till 100
fordon, anser motionärerna och förordar att
Konkurrensverket skall ges i uppdrag att särskilt
granska följderna från konkurrenssynpunkt.
Det behövs en mer genomarbetad analys av hur
förslaget påverkar service och priser i orter av
olika storlek och förhållandena i glesbygden, innan
riksdagen fastställer gränsen till 30 fordon, hävdas
det i motion 1999/2000: N49 (mp). Om samverkande
taxiföretag i en glesbygdskommun inte kan ge en
fullgod dygnet-runt-service med 30 fordon, tvingas
företagen antingen söka undantag för att få samverka
med fler fordon eller erbjuda sämre servicetäckning,
säger motionärerna. De menar att det finns en risk
för att det kan bli dyrare att åka taxi i glesbygden
än i storstäderna eller att servicen till
konsumenterna kan försämras. Den nuvarande
konkurrenslagstiftningen är troligen inte rätt
utformad för taxinäringen, men risken är att de nu
föreslagna reglerna missgynnar invånare utanför
storstäderna, anför motionärerna.
Vissa kompletterande uppgifter
Utskottet har inhämtat upplysningar i ärendet från
företrädare för Näringsdepartementet,
Konkurrensverket och Svenska Taxiförbundet.
Näringsdepartementet har nyligen i en promemoria
presenterat förslaget till gruppundantag för avtal
om viss taxisamverkan. Gruppundantaget skall gälla i
den mån inte legalundantaget är tillämpligt, dvs.
enligt regeringens förslag i det fall att de
samverkande taxiföretagen har fler än 30 taxifordon.
Gruppundantaget skall avse gemensam inköpsverksamhet
och skydd av affärshemligheter. Undantaget skall
vidare gälla - under förutsättning att de
samverkande taxiföretagen svarar för högst 35 % av
marknaden - för följande: gemensam marknadsföring;
uppsägningstid för anslutet taxiföretag om tiden
inte överstiger sex månader; skyldighet för
taxiföretag att utföra köruppdrag och ställa bilar
till förfogande; skyldighet att inte konkurrera med
den gemensamma transportverksamheten; skyldighet att
överlåta affärsförbindelser inklusive rätten att
fastställa priset till kund. Gruppundantaget
föreslås träda i kraft den 1 januari 2001.
Promemorian har nu sänts på remiss - remisstiden
utgår den 31 oktober 2000. Regeringen avser att i
november 2000 fatta beslut i frågan.
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets mening finns det behov av
generella regler för taxiföretags samverkan.
Förslaget om legalundantag innebär, som nämnts, att
taxiföretag delvis undantas från förbudet enligt 6 §
konkurrenslagen mot konkurrensbegränsande samarbete.
Undantaget gäller vid avtal mellan taxiföretag eller
mellan en beställningscentral och taxiföretag om
gemensam samverkan i en beställningscentral eller på
annat sätt i syfte att uppnå effektivitetsvinster
eller andra sådana ekonomiska fördelar. Vidare skall
samarbetet behövas för att tillgodose det
samhälleliga intresset av tillgång till taxiservice.
Slutligen får det, enligt regeringens förslag, inte
omfatta fler än 30 taxifordon.
Konkurrenspolitikens fokus är konsumenten. Den
samverkan i beställningscentral som legalundantaget
möjliggör kan bidra till en ökad konsumentnytta.
Särskilt betydelsefullt är det för att servicen i
glesbygden skall kunna upprätthållas. I några
motioner - bl.a motion 1999/2000:N49 (mp) -befaras
att taxiservicen i glesbygden skall komma att
försämras med regeringens förslag, och motionärerna
frågar sig om den föreslagna gränsen för
legalundantaget, 30 taxifordon, bör höjas. Det är
alltid förenat med problem när en gräns skall sättas
och det finns risk för att tröskeleffekter kan
uppkomma. Enligt utskottets mening är det motiverat
att något höja gränsen för antal fordon för att i
större utsträckning ge möjlighet till samverkan i
beställningscentraler i glesbygden. Utskottet
föreslår sålunda att riksdagen skall besluta att
samverkan i beställningscentraler skall tillåtas upp
till 40 taxifordon.
För de taxiföretag vars samverkan omfattar fler än
40 taxifordon finns möjligheten att hos
Konkurrensverket ansöka om individuellt undantag. En
sådan ansökan får prövas på sedvanligt sätt, varvid
effekterna för konsumenterna måste tillmätas stor
betydelse. Därvid förutsätter utskottet att hänsyn
tas till de speciella förhållanden som gäller i
glesbygden. Vidare kan Konkurrensverket i sin
prövning väga in miljöaspekter. Vid långa
transporter kan det ur miljöeffektivitetssynpunkt
vara en vinst om samordning mellan utresa och
återresa kan åstadkommas, t.ex. genom en
beställningscentral. Förekomst av miljöpolicy hos de
berörda taxiföretagen bör också tillmätas stor vikt.
Det bör härutöver erinras om de möjligheter till
samverkan som ges genom det gruppundantag som avses
träda i kraft den 1 januari 2001.
Utskottet vill också peka på den möjlighet som
kommunerna har att vid sin upphandling av
taxitjänster dela upp det aktuella området i
geografiskt sett mindre områden. Därigenom kan även
små beställningscentraler och små taxiföretag ges en
möjlighet att konkurrera med stora aktörer. Detta
kan vara till gagn såväl för de små företagen som
för kommunerna.
En annan omständighet som kan verka
konkurrensfrämjande är de bestämmelser om
prisinformation för taxitrafik som börjar gälla den
1 november 2000. Enligt Vägverkets föreskrifter
(VVFS 1999:177) skall på utsidan på fordonet finnas
redovisning av taxiföretagets samtliga tariffer.
Dessutom skall redovisas ett jämförelsepris avseende
en typresa bestående av 10 km färd som tar 15
minuter, inklusive eventuell grundavgift.
Jämförelsepriset skall anges med svart text mot gul
bakgrund och i tydligt större format än övrig
information. Enligt vad utskottet erfarit kan priset
på den angivna typresan skilja sig mycket mellan
olika beställningscentraler - prisskillnader på upp
till 100 kr har noterats. Angivande av jämförpriser
bör underlätta för konsumenterna och därmed innebära
en ökad konkurrens mellan taxiföretagen.
Utskottet förordar alltså att ett legalundantag
införs för taxinäringen och att gränsen för
samverkan sätts vid 40 taxifordon. Utskottet utgår
från att regeringen noga följer utvecklingen av
rättstillämpningen i denna fråga och på lämpligt
sätt håller riksdagen informerad. Med det anförda
blir motion 1999/2000:N49 (mp) huvudsakligen
tillgodosedd i berörd del. De övriga motionerna,
1999/2000:N48 (s), 1999/2000:N47 (m), 1999/2000:N46
(kd), 1999/2000:N50 (c) och 1999/2000:N51 (fp),
avstyrks av utskottet i aktuella delar.
Samverkan inom lantbruket
Propositionen
Det nu gällande legalundantaget för lantbruket i
konkurrenslagen (jordbruk, trädgårdsnäring och
skogsbruk) infördes den 1 juli 1994 (prop.
1993/94:210, bet. 1993/94:NU23). Legalundantaget
avser viss samverkan inom en primär
lantbruksförening. Andra samarbetsformer inom
lantbrukskooperationen såsom s.k. federativ
samverkan, varmed avses samverkan mellan
primärföreningar, omfattas inte av legalundantaget.
Konkurrensverket har föreslagit att skogsprodukter
skall undantas från legalundantaget. Regeringen
menar emellertid att de skäl för att låta
legalundantaget för lantbruket omfatta skogen som
åberopades när undantaget infördes fortfarande har
tyngd. Någon ändring i detta avseende föreslås
därför inte i propositionen. Definitionerna av vad
som avses med jordbruks-, trädgårds- och
skogsprodukter skall dock enligt regeringens förslag
placeras i en särskild lag.
Det kan på skogsbrukets område förekomma
kooperativa verksamheter av betydande storlek,
konstateras det i propositionen. Beträffande sådan
verksamhet bör legalundantagets skyddsverkan och
därmed betydelse inte överskattas, beroende på att
samhandeln då kan vara berörd och EG-rättens
förbudsregler på konkurrensområdet tillämpliga.
Förslaget att Konkurrensverket skall ges behörighet
att tillämpa EG:s konkurrensregler har därvid
särskild betydelse. För det fall att en
primärförening har en stark marknadsställning och
samarbetet inom föreningen har påverkan på handeln
mellan medlemsstater kan liksom för närvarande en
tillämpning av EG-reglerna komma i fråga, särskilt
om samarbetet exempelvis omfattar prissamarbete. Med
en nationell behörighet att tillämpa EG-reglerna kan
tillämpningen av dessa regler dessutom förväntas bli
vanligare än för närvarande. De nationella reglerna
får inte tillämpas i ett enskilt fall på ett sätt
som strider mot den fulla och enhetliga
tillämpningen av EG-rätten. EG-reglerna saknar
särskilda undantagsregler för samarbete i fråga om
skogsprodukter. En tillämpning av det svenska
legalundantaget kan ske så långt det kan anses
förenligt med EG-rätten. Ytterst skulle detta kunna
komma att prövas av EG-domstolen.
Regeringen redovisar i propositionen
rättsutvecklingen i fråga om en primärförenings rätt
att sätta priset när den svarar för försäljningen.
Mot denna bakgrund anses en ny utformning av
legalundantaget behövas. Sålunda föreslås att en
primärförenings prissättning - när föreningen svarar
för försäljningen av varor som i någon mening är
inlevererade till den - skall falla utanför förbudet
enligt 6 § konkurrenslagen. Den tidigare gällande
tumregeln om att samverkan är tillåten om företagen
svarar för högst 25 % av den relevanta marknaden,
men inte däröver, kommer inte längre att vara
tillämplig. Samtidigt gör regeringen bedömningen att
det alltjämt är sakligt motiverat att förbudet mot
konkurrensbegränsande samarbete gäller föreningens
prissättning när en medlem själv säljer direkt till
tredje man.
Regeringen gör vidare bedömningen att någon
lagändring som undantar federativt samarbete eller
den särskilda form av samverkan som förekommer inom
s.k. förhandlingsorganisationer från förbudet enligt
6 § konkurrenslagen inte bör göras. Inte heller
anses uttryckliga regler om s.k. funktionsskydd på
lantbruksområdet behövas. Det funktionsskydd som
gäller inom EG-rätten innebär i korthet att vissa
begränsningar i t.ex. stadgarna för en ekonomisk
förening inte anses konkurrensbegränsande, om de är
nödvändiga för samarbetet inom föreningen och dess
verksamhet i sig är övervägande positiv för
konkurrensen. Principen om ett sådant skydd följer
av rättspraxis från EG-domstolen. Med den koppling
som finns i förarbetena till konkurrenslagen till
rättsutvecklingen inom EG-rätten, får denna princip
ändå anses tillämplig i förekommande fall vid
tolkningen av de svenska reglerna, sägs det.
Regeringen redovisar slutligen sin bedömning
beträffande frågan om avgränsning mellan
konkurrenslagen och lagen om ekonomiska föreningar
att det är en fråga för rättstillämpningen att i
konkreta fall dra upp de närmare gränserna, med
ledning av de principer som angetts i förarbetena
till konkurrenslagen.
Motionen
Det behövs en förnyad översyn av konkurrensreglerna
och undantagen vad gäller jordbruk, skogsbruk och
trädgårdsnäring, anförs det i motion 1999/2000:N51
(fp). Detta anses rimligt bl.a. mot bakgrund av den
kritik som Sveriges Industriförbund har riktat mot
de nuvarande reglerna. Förbundet anser att något
nytt legalundantag inte bör införas utan att i
stället EG-rättsliga principer om funktionsskydd bör
införas enligt samma teknik som gäller för
gruppundantag. På jordbruksområdet gäller redan en
förordning som undantar jordbrukets primärproduktion
från förbudet mot samarbete, men som inte omfattar
trädgårds- och skogsnäringarna, säger motionärerna.
De konstaterar att den svenska ordningen alltså inte
överensstämmer med vad som gäller inom EU i övrigt
och anser mot denna bakgrund att hela
frågeställningen bör ses över.
Vissa kompletterande uppgifter
Företrädare för Sågverkens Riksförbund har framfört
till utskottet att de anser att regeringens förslag
till fortsatt och utvidgat legalundantag för
skogsnäringen inte bör genomföras, dels eftersom det
avviker från motsvarande EG-reglering, dels eftersom
det anses leda till obalans mellan säljarna och
köparna på virkesmarknaden. Om förslaget genomförs
anser sågverkens företrädare att det krävs dels att
det införs ett gruppundantag som möjliggör även för
köparna att samverka, dels en noggrann övervakning
från Konkurrensverket och Näringsdepartementet av
den fortsatta utvecklingen av
konkurrensförhållandena på virkesmarknaden.
Sågverkens Riksförbund har också, i juni 2000,
inkommit med en skrivelse i frågan till
Näringsdepartementet. Där har man hemställt om att
regeringen skall utfärda en förordning om
gruppundantag från förbudet mot
konkurrensbegränsande samarbete enligt
konkurrenslagens 6 § för sågverkens samarbete om
inköp av sågtimmer. Enligt förbundet blir balansen
på sågtimmermarknaden, där sågverken agerar som
motpart till skogsägarföreningarna, mycket dålig
till följd av regeringens förslag om att
skogsägarföreningarna även fortsättningsvis skall
omfattas av legalundantaget för lantbruket.
Regeringen fattar i dagarna beslut rörande
förbundets skrivelse.
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets mening äger de skäl för ett
särskilt legalundantag för lantbruket som åberopades
när detta infördes fortsatt giltighet. Likaså är det
fortfarande befogat att låta legalundantaget omfatta
skogen. I motion 1999/2000:N51 (fp) ifrågasätts om
legalundantaget behövs och en förnyad översyn
föreslås. Utskottet kan emellertid inte se något
behov av en översyn och avstyrker därmed motionen i
berörd del.
Utskottet tillstyrker de två i propositionen
framlagda förslagen till lagändringar. Det ena rör,
som nämnts, att en primärförenings prissättning -
när föreningen svarar för försäljningen av varor som
i någon mening är inlevererade till den - skall
falla utanför förbudet enligt 6 § konkurrenslagen.
Förslaget innebär en anpassning till
rättsutvecklingen. Det andra förslaget gäller att
definitionerna av vad som avses med jordbruks-,
trädgårds- och skogsprodukter skall placeras i en
särskild lag och är motiverat av att de bestämmelser
som det tidigare hänvisades till nu har upphört.
När det gäller den fråga som företrädare för
Sågverkens Riksförbund har aktualiserat och som kan
sägas gälla frågan om konkurrensneutralitet mellan
de aktörer som omfattas av legalundantaget och de
fristående köpsågverken vill utskottet framhålla att
det är mycket viktigt att det råder neutrala
konkurrensvillkor på olika områden. Gruppundantag är
dock inte lämpat i detta sammanhang för att komma
till rätta med eventuella konkurrensproblem. Denna
typ av undantag är främst avsedda att formalisera en
upparbetad praxis, och någon sådan praxis finns inte
när det gäller sågverkens samarbete.
Utskottet vill emellertid peka på den möjlighet
sågverken har att hos Konkurrensverket söka
individuellt undantag för det aktuella samarbetet.
Verket har då att pröva om förutsättningarna enligt
8 § konkurrenslagen är uppfyllda. Det finns två nya
omständigheter som kan få betydelse vid en sådan
prövning. Den ena är att ändringen av
legalundantaget kan innebära en ny faktor genom att
balansen mellan de olika leden kan ha ändrats. Den
andra omständigheten är EU:s nya riktlinjer för
horisontellt samarbete som beräknas börja gälla från
årsskiftet 2000/01. Dessa har relevans för just den
typ av samarbete som sågverken bedriver.
Riktlinjerna kommer att beaktas i Konkurrensverkets
arbete.
Vidare bör erinras om vad som sägs i propositionen
om tillämpningen av det svenska legalundantaget. Som
tidigare redovisats kan en sådan tillämpning ske så
långt det kan anses förenligt med EG-rätten. Ytterst
skulle detta kunna komma att prövas av EG-domstolen.
Utskottet utgår från att regeringen noga följer
utvecklingen i frågan. Det bör framhållas att många
av de berörda köpsågverken är verksamma på orter där
sågverken svarar för en betydande del av
sysselsättningen. Regeringen bör på lämpligt sätt
informera riksdagen om utvecklingen på
virkesmarknaden när effekterna av lagändringarna kan
bedömas.
Övriga frågor
Motionen
I motion 1999/2000:N51 (fp) begärs
riksdagsuttalanden i vissa övriga frågor, nämligen
om skyndsam utredning av fåmansbolagsreglerna, om
utredning av arvs- och gåvoskatterna ur ett
småföretags- och konkurrensperspektiv, om åtgärder
för att underlätta ett tidigt EMU-medlemskap samt om
att utreda frågan om möjlighet att skjuta upp
realisationsvinstbeskattning vid fondbyte.
Vissa kompletterande uppgifter
Beträffande de tre yrkandena rörande skatter kan
noteras att skatter tillhör skatteutskottets
ansvarsområde. I propositionen behandlas dock
skatter och avgifter något (avsnitt 6.7 Styrmedel
och konkurrens, s. 123). I fråga om
fåmansbolagsreglerna och arvs- och gåvoskatterna
gäller att regeringen hösten 1999 tillkallade en
särskild utredare, regeringsrådet Stig von Bahr, med
uppdrag att göra en översyn av reglerna för
beskattning av ägare i fåmansföretag m.m. - den s.k.
3:12-utredningen. Sedan Stig von Bahr utnämnts till
domare i EG-domstolen i Luxemburg och därmed lämnat
utredningsuppdraget, förordnades
kammarrättslagmannen Per Anders Lindgren i augusti
2000 till ny särskild utredare. Utredaren skall
enligt direktiven (1999:72) se över de regler som
gäller för beskattning av utdelning från och
reavinst vid försäljning av aktier i fåmansföretag
samt de särskilda regler i arvs- och
gåvoskattelagstiftningen som gäller vid arv och gåva
av företag. Utredaren skall också föreslå hur de
skatteregler skall vara utformade som skall
tillämpas när aktiebolag i vissa fall förvärvar
aktier i det egna bolaget. Utredningsuppdraget skall
vara avslutat senast den 31 oktober 2001. Den
särskilde utredaren är dock oförhindrad att
dessförinnan redovisa sitt uppdrag i delbetänkanden
om han finner det lämpligt.
Beträffande förslaget om en utredning av frågan om
möjlighet att skjuta upp
realisationsvinstbeskattning vid fondbyte kan
noteras att den utredning om internationaliseringens
betydelse för svenska skattebaser och Sveriges
framtida skattestruktur som regeringen nyligen
beslutat om kan förväntas komma att behandla den
berörda frågan. Den särskilde utredaren, f.d.
chefsekonom Per-Olof Edin, skall bl.a. bedöma hur
underlagen för enskilda skatter (skattebaserna)
förändras och i vilket tidsperspektiv en ökad
rörlighet kan uppkomma (dir. 2000:51). Utredningens
uppdrag skall vara slutfört senast den 31 mars 2002.
Frågor om EMU tillhör finansutskottets
ansvarsområde.
Utskottets ställningstagande
I motion 1999/2000:51 (fp) tas upp ett antal frågor
där regeringen inte lägger fram några förslag, men
som i vissa fall berörs i allmänna ordalag i
propositionen. Skattefrågor och frågan om EMU
tillhör skatteutskottets respektive finansutskottets
beredningsområden, varför utskottet avstår från att
gå närmare in på dem.
Med det anförda avstyrker utskottet nyssnämnda
motion i berörd del.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande konkurrenspolitikens
inriktning
att riksdagen med bifall till proposition 1999/2000:140 i
denna del och med avslag på motionerna
1999/2000:Sk692 yrkandena 12 och 38,
1999/2000:N46 yrkandena 2 och 3, 1999/2000:N47
yrkandena 1 och 2, 1999/2000:N51 yrkandena 1 och
10 och 1999/2000:N384 yrkande 6 godkänner vad
som föreslås i propositionen om
konkurrenspolitikens inriktning,
res. 1 (m, kd, c, fp)
2. beträffande konkurrens i offentlig
sektor, m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K277 yrkandena 3
och 5, 1999/2000:Sk692 yrkandena 14 och 16,
1999/2000:N46 yrkandena 1 och 4, 1999/2000:N47
yrkandena 3-6, 1999/2000:N51 yrkandena 2-7,
1999/2000:N214 yrkande 19, 1999/2000:N238
yrkande 4, 1999/2000: N292 yrkande 6,
1999/2000:N322 yrkande 1, 1999/2000:N384 yrkande
2, 1999/2000:N386 yrkande 14 och 1999/2000:N387
yrkande 6,
res. 2 (m, kd, c, fp)
3. beträffande konkurrens inom vård- och
läkemedelsområdena
att riksdagen avslår motion 1999/2000:N51 yrkandena 16-27,
res. 3 (m, kd, c, fp)
4. beträffande byggsektorn och boende
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:N47 yrkandena 7
och 8 och 1999/2000:N51 yrkande 29,
res. 4 (m, kd, c, fp)
5. beträffande gruppundantag för kedjor i
detaljhandeln
att riksdagen antar de i proposition 1999/2000:140 framlagda
förslagen till
a) lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20)
såvitt avser 5 §,
b) lag om ändring i lagen (1994:1845) om
tillämpningen av Europeiska gemenskapernas
konkurrens- och statsstödsregler,
c) lag om ändring i lagen (1970:417) om
marknadsdomstol m.m.,
8. beträffande EG:s konkurrensregler för
små länder
att riksdagen avslår motion 1999/2000:N51 yrkandena 12 i
denna del och 13,
res. 7 (m, kd, c, fp)
9. beträffande konkurrensskadeavgift
att riksdagen med avslag på motion 1999/2000:N51 yrkande 12
i denna del
a) antar det i proposition 1999/2000:140
framlagda förslaget till lag om ändring i
konkurrenslagen (1993:20) såvitt avser 28 §,
b) antar det i proposition 2000/01:1
utgiftsområde 24 framlagda förslaget till lag om
ändring i konkurrenslagen (1993:20),
res. 8 (m, kd) - motiv.
res. 9 (fp)
10. beträffande taxisamverkan
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:N49 yrkande
4 och med avslag på motionerna 1999/2000:N46
yrkande 6, 1999/2000:N47 yrkande 11,
1999/2000:N48, 1999/2000:N50 yrkande 2 och
1999/2000:N51 yrkande 15 antar det i proposition
1999/2000:140 framlagda förslaget till lag om
ändring i konkurrenslagen (1993:20) såvitt avser
6, 18 d och 18 e §§, dock med ändrad lydelse av
den sistnämnda paragrafen enligt utskottets
förslag i bilaga 3,
res. 10 (m, kd, c)
res. 11 (fp)
11. beträffande samverkan inom
lantbruket
att riksdagen med avslag på motion 1999/2000:N51 yrkande 32
antar de i proposition 1999/2000:140 framlagda
förslagen till
a) lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20),
i den mån det inte omfattas av utskottets
hemställan i det föregående,
b) lag om innebörden av begreppen jordbruks-,
trädgårds- och skogsprodukter i konkurrenslagen
(1993:20),
res. 12 (m)
res. 13 (fp)
12. beträffande övriga frågor
att riksdagen avslår motion 1999/2000:N51 yrkandena 8, 9, 11
och 30.
res. 14 (m, kd, fp)
Stockholm den 24 oktober 2000
På näringsutskottets vägnar
Per Westerberg
I beslutet har deltagit: Per Westerberg (m), Barbro
Andersson Öhrn (s), Reynoldh Furustrand (s), Lennart
Beijer (v), Göran Hägglund (kd), Karin Falkmer (m),
Sylvia Lindgren (s), Ola Karlsson (m), Nils-Göran
Holmqvist (s), Marie Granlund (s), Gunilla Wahlén
(v), Inger Strömbom (kd), Ola Sundell (m), Ingegerd
Saarinen (mp), Åke Sandström (c), Eva Flyborg (fp)
och Anne Ludvigsson (s).
Reservationer
1. Konkurrenspolitikens inriktning (mom. 1)
Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin
Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Inger Strömbom (kd),
Ola Sundell (m), Åke Sandström (c) och Eva Flyborg
(fp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
konkurrenspolitikens inriktning bort ha följande
lydelse:
Utskottets syn på inriktningen av
konkurrenspolitiken överensstämmer med den som
kommer till uttryck i motionerna 1999/2000:N47 (m),
1999/2000:Sk692 (m), 1999/2000:N46 (kd),
1999/2000:N384 (kd) och 1999/2000:N51 (fp). Liknande
synpunkter framförs också i motion 1999/2000:N387
(c), dock utan direkt yrkande i sak. En vital
konkurrens skärper effektiviteten och ökar
välståndet, varför insatser för att främja
konkurrensen är viktiga inslag i en politik som gör
Sverige mer utvecklingskraftigt. Marknadsekonomin
förutsätter en effektiv konkurrenspolitik, som
förhindrar marknadsdelning och prissamverkan samt
utövar fusionskontroll. En fungerande och sträng
konkurrenslagstiftning är viktig för att en effektiv
konkurrens skall råda i det privata näringslivet.
Konkurrensutsättning medför ökad effektivitet och
gynnar konsumenterna. En sund konkurrens på alla
marknadsområden är en förutsättning för gott
konsumentinflytande. En självständig och kunnig
konsument är grunden för en väl fungerande marknad
och verkligt inflytande.
Fri konkurrens på lika villkor inom de ramar som
sätts upp av etiska principer och lagstiftning är
det bästa verktyget för att tillgodose
konsumenternas efterfrågan och hushålla med
begränsade resurser. En effektiv konkurrens gynnar
alltid i första hand konsumenterna, och konkurrensen
är den kanske viktigaste drivkraften till teknisk
och ekonomisk utveckling. Väl fungerande konkurrens
stimulerar en kontinuerlig förnyelse av
produktionsapparaten och leder därmed till en
effektiv användning av samhällets resurser, dvs.
graden av konkurrens på olika marknader spelar en
central roll för marknadsekonomins funktionssätt och
för den ekonomiska tillväxten. Det avgörande för en
fungerande konkurrens är fritt tillträde till
marknaderna. Många offentliga regleringar som införs
för att upprätthålla konkurrens skulle inte behövas
om det rådde fritt tillträde till marknaden. Det är
fritt tillträde - i kombination med den tekniska och
ekonomiska utvecklingen - som utgör det främsta
botemedlet mot tendenser till
konkurrensbegränsningar och monopol.
En viktig orsak till att Sverige placerar sig
dåligt i den s.k. välfärdsligan är det höga
prisläget, till följd av bristande konkurrens och
delvis omfattande regleringar. En strategi för att
öka det ekonomiska välståndet i Sverige i jämförelse
med andra länder måste innehålla ett antal reformer
för att öka den inhemska konkurrensen samt sänka det
allmänna prisläget, som också i stor utsträckning
beror på höga skatter. En hel del viktiga
avregleringar har redan gjorts i Sverige, men inom
en del sektorer är konkurrensen fortfarande
bristfällig. Det gäller framför allt i fråga om de
marknader där hushållen är köpare, exempelvis
varudistribution, detaljhandel och
tjänsteproduktion, inte minst i offentlig sektor.
Mycket av det som sägs i propositionen om vikten av
konkurrens är bra och visar på en god förståelse för
den stora samhällsekonomiska betydelsen av en väl
fungerande konkurrens. Det räcker dock inte med
vackra ord och till intet förpliktande
deklarationer, utan det krävs konkreta åtgärder på
olika områden. En ökad avreglering bör ske för att
ge utrymme för konkurrens. Samtidigt bör
konkurrenslagen skärpas och övervakningen bli
effektivare. Konkurrensverket bör få ökade resurser
och en mer framträdande roll. Nya regeringsförslag
bör granskas, inte bara utifrån ett
småföretagsperspektiv, utan också utifrån ett
konkurrensperspektiv. Kvarvarande konkurrenshämmande
regleringar i den privata sektorn bör identifieras
och avvecklas. Småföretagsdelegationens förslag bör
snarast genomföras.
Det utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna. Med det sagda
avstyrker utskottet propositionen i berörd del och
tillstyrker motionerna 1999/2000:N47 (m),
1999/2000:Sk692 (m), 1999/2000:N46 (kd),
1999/2000:N384 (kd) och 1999/2000:N51 (fp) i
motsvarande delar.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande konkurrenspolitikens
inriktning
att riksdagen med avslag på proposition 1999/2000:140 i
denna del och med bifall till motionerna
1999/2000:Sk692 yrkandena 12 och 38,
1999/2000:N46 yrkandena 2 och 3, 1999/2000:N47
yrkandena 1 och 2, 1999/2000:N51 yrkandena 1 och
10 och 1999/2000:N384 yrkande 6 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Konkurrens i offentlig sektor, m.m.
(mom. 2)
Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin
Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Inger Strömbom (kd),
Ola Sundell (m), Åke Sandström (c) och Eva Flyborg
(fp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
konkurrens i offentlig sektor, m.m. bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser i likhet med vad som anförs i de
här aktuella motionerna att kraftfulla åtgärder
måste vidtas från regeringens sida för att driva på
avregleringsarbetet i syfte att skapa utrymme för
privata initiativ i kommuner och landsting.
De stora offentliga monopol som för närvarande
svarar för tjänsteproduktionen inom sjukvård, skola,
åldringsvård etc. bör avregleras så att en privat
tjänsteproduktion inom dessa områden skyndsamt kan
utvecklas. Riksdagen bör hos regeringen begära
förslag om ändringar i de lagar som styr den
obligatoriska, kommunala verksamheten vad gäller
sådana bestämmelser som förhindrar uppkomsten av
konkurrerande alternativ till det rådande monopolet
i det allmännas regi. Detta skulle skapa möjligheter
för en mängd småföretagare att utveckla och
expandera egna verksamheter inom tjänstesektorn i
form av kooperativ och egna företag. Inte minst för
de kvinnor som nu till stor del svarar för den
offentliga välfärdsproduktionen vore det positivt
att övergå från att vara anställd till att bli egen
företagare. Om flera aktörer tillåts komma in på
områden som nu är stängda för privata alternativ,
kommer detta att leda till nya arbetstillfällen,
samtidigt som ökad konkurrens innebär en effektivare
användning av skattemedel. Enligt utskottets
uppfattning skulle det dessutom leda till en mer
småskalig företagsamhet, närhet i omsorgen, ökad
valfrihet och en förbättrad välfärd för medborgarna.
Vidare vill utskottet betona betydelsen av att
konkurrensbegränsande förfaranden från olika
kommunala aktörers sida påtalas och åtgärdas. Enligt
utskottets uppfattning har regeringen intagit en
avvaktande hållning. Konkreta åtgärder lyser med sin
frånvaro, medan hänvisning till utredningar och
arbetsgrupper är vanligt förekommande. Inrättandet
av Konkurrensrådet har inte räckt. Rådet har inga
sanktionsmöjligheter till sitt förfogande för att
komma till rätta med missbruk från företrädare för
stat, kommuner och landsting riktat mot privata
entreprenörer i syfte att gynna den egna
produktionen. Utskottet anser att det inte räcker
att genom diskussion och informationsspridning om
goda exempel söka åstadkomma rättelse så att
förfördelade privata entreprenörer tillåts
konkurrera på lika villkor med offentliga
producenter.
Enligt uppgift avser regeringen att, efter
Konkurrensrådets slutrapport vid årsskiftet 2000/01
och en planerad departementspromemoria, ta ställning
till behovet av åtgärder. Denna avvaktande attityd
och brist på handling hos regeringen är förödande.
Riksdagen bör därför anmoda regeringen att
omedelbart vidta åtgärder för att reda upp
konkurrenssituationen mellan offentlig och privat
sektor. Regeringens egen myndighet Konkurrensverket
har i sin rapport föreslagit en rad åtgärder som
utskottet anser omedelbart bör genomföras. Det rör
sig om följande:
- inför särskilda bestämmelser i lag som gör det
möjligt att ingripa mot andra slag av
konkurrenssnedvridande förfaranden än dem som
omfattas av konkurrenslagen;
- avskilj organisatoriskt och redovisningsmässigt
myndighetsuppgifter från konkurrensutsatt
verksamhet;
- ändra kommunallagen så att företag ges bättre
möjligheter att få prövat i domstol om det är
förenligt med lagen att kommunala aktörer börjar
driva näringsverksamhet på konkurrensmarknader;
- ge den myndighet som har tillsynen över den
offentliga upphandlingen rätt att föra talan om en
marknadsskadeavgift om en upphandlande enhet brutit
mot lagen om offentlig upphandling;
- integrera tillsynen av den offentliga
upphandlingen med övriga myndighetsuppgifter på
konkurrensområdet;
- ersätt successivt nuvarande form av
inköpssamordning/ramavtal och ej preciserade
inköpsvolymer med frivilligt samarbete myndigheter
emellan om inköp utifrån förutbestämda volymer;
- klargör att kommunernas och landstingens inköp
från egna företag omfattas av upphandlingsreglerna;
- komplettera upphandlingsreglerna för att komma
till rätta med avbrutna anbudstävlingar;
- inför bestämmelser om att myndigheterna skall
beakta effekterna på konkurrensen vid stödgivning
och att företagen skall få bättre möjligheter att få
lagligheten av ett kommunalt stöd prövat.
Det utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna. Med det sagda
tillstyrker utskottet motionerna 1999/2000:N47 (m),
1999/2000:Sk692 (m), 1999/2000:N322 (m),
1999/2000:K277 (m), 1999/2000:N46 (kd),
1999/2000:N384 (kd), 1999/2000:N238 (kd),
1999/2000:N214 (c), 1999/2000:N387 (c),
1999/2000:N51 (fp), 1999/2000: N292 (fp) och
1999/2000:N386 (fp) i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande konkurrens i offentlig
sektor, m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:K277
yrkandena 3 och 5, 1999/2000:Sk692 yrkandena 14
och 16, 1999/2000:N46 yrkandena 1 och 4,
1999/2000:N47 yrkandena 3-6, 1999/2000:N51
yrkandena 2-7, 1999/2000:N214 yrkande 19,
1999/2000:N238 yrkande 4, 1999/2000:N292 yrkande
6, 1999/2000:N322 yrkande 1, 1999/2000: N384
yrkande 2, 1999/2000:N386 yrkande 14 och
1999/2000:N387 yrkande 6 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Konkurrens inom vård- och
läkemedelsområdena (mom. 3)
Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin
Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Inger Strömbom (kd),
Ola Sundell (m), Åke Sandström (c) och Eva Flyborg
(fp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
konkurrens inom vård- och läkemedelsområdena bort ha
följande lydelse:
I motion 1999/2000:N51 (fp) finns ett stort antal
yrkanden rörande vård- och läkemedelsområdena. Dessa
områden tillhör visserligen socialutskottets
beredningsområde, men konkurrensaspekterna medför,
enligt utskottets uppfattning, att det är motiverat
att i detta sammanhang markera effekterna ur
konkurrenssynpunkt av nuvarande förhållanden.
Liknande synpunkter på behovet av förändringar inom
vård- och läkemedelsområdena som framförts i den
nyssnämnda motionen har också i olika sammanhang
redovisats i motioner från Moderata samlingspartiet,
Kristdemokraterna och Centerpartiet.
De frågor som är aktuella rör sådant som möjlighet
för privata vårdgivare att fortsätta att arbeta
efter 65 års ålder, ändrade regler för det s.k.
remisstvånget, friare etableringsrätt för olika
kategorier inom vården, konkurrensutsättning av
öppenvården, m.m. Vid en ökad konkurrensutsättning
måste självfallet samma kvalitetskrav gälla för den
privata verksamheten som inom landstingens
verksamhet. Beställarfunktionen kan därvid behöva
stärkas, så att brister i upphandlingen förhindras.
Konkurrensverket föreslog i sin rapport att det
nuvarande referenspris-systemet för läkemedel, som
infördes under den borgerliga regeringen och som
medfört stora besparingar för det allmänna, skall
utvecklas vidare. Konkurrensverket föreslog också
att andra än Apoteket AB skall ges möjlighet att
sälja receptfria läkemedel. Alla västeuropeiska
länder har någon form av reglering av
läkemedelsförsäljningen utan att, som i Sverige,
hela detaljhandeln har koncentrerats till ett enda
företag.
Riksdagen bör genom ett uttalande göra regeringen
uppmärksam på de bristande konkurrensförhållandena
inom vård- och läkemedelsområdena i enlighet med vad
utskottet här anfört. Därmed blir motion
1999/2000:N51 (fp) väsentligen tillgodosedd i
berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha
följande lydelse:
3. beträffande konkurrens inom vård- och
läkemedelsområdena
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:N51
yrkandena 16-27 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.
4. Byggsektorn och boende (mom. 4)
Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin
Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Inger Strömbom (kd),
Ola Sundell (m), Åke Sandström (c) och Eva Flyborg
(fp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
byggsektorn och boende bort ha följande lydelse:
Utskottet noterar - i linje med vad som anförs i
motionerna 1999/2000: N47 (m) och 1999/2000:N51 (fp)
- bedömningen från Konkurrensverket att bostadens
läge generellt sett bör få större genomslag vid
hyressättningen, så att denna bättre återspeglar de
boendes preferenser och därigenom ökar dynamiken på
bostadsmarknaden. Detta synes också stämma väl med
de ursprungliga intentionerna bakom
bruksvärdessystemet.
När det gäller konkurrensen på byggproduktmarknaden
anser utskottet att denna skulle främjas om EG:s
byggproduktdirektiv utvecklades så att en fungerande
europeisk inre marknad på byggproduktområdet kommer
till stånd. Utskottet stöder sålunda arbetet för en
fortsatt utveckling av EG:s byggproduktdirektiv och
anser att detta arbete bör påskyndas.
Frågor om byggsektorn, liksom frågan om de
allmännyttiga bostadsföretagen, tillhör
bostadsutskottets beredningsområde. Frågorna är dock
av betydelse för en effektivt fungerande konkurrens
i hela samhällsekonomin. Utan att gå djupare in på
frågorna anser utskottet att riksdagen genom ett
uttalande bör påtala för regeringen betydelsen av
olika åtgärder för att förbättra konkurrensen på
området. Därmed tillstyrks de båda motionerna
1999/2000:N47 (m) och 1999/2000: N51 (fp) i berörda
delar.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha
följande lydelse:
4. beträffande byggsektorn och boende
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:N47
yrkandena 7 och 8 och 1999/2000:N51 yrkande 29
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
5. Gruppundantag för kedjor i detaljhandeln
(mom. 5)
Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin
Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Inger Strömbom (kd),
Ola Sundell (m), Åke Sandström (c) och Eva Flyborg
(fp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
gruppundantag för kedjor i detaljhandeln bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser - i likhet med vad som anförs i
motionerna 1999/2000:N47 (m), 1999/2000:N46 (kd),
1999/2000:N50 (c) och 1999/2000:N51 (fp) - att det
nuvarande gruppundantaget för kedjor i detaljhandeln
bör bibehållas. Det bör erinras om att när detta
undantag infördes skedde det med hänvisning till
konsumentintresset. Regeringen anför inga bärande
skäl för att konkurrens-trycket skulle öka om
gruppundantaget upphör. Risken är snarare att
mångfalden och konkurrensen kommer att minska.
Det nuvarande gruppundantaget har gynnat småföretag
på landsbygden genom att samordning av upphandling,
marknadsföring och administration har varit möjlig.
De enskilda ICA-handlarna utgör ca 75 % av
glesbygdsbutikerna. Utan möjlighet till samverkan
skulle de ha svårt att erbjuda sina varor till
konkurrenskraftiga priser. Denna samverkan innebär
dock ingen försämrad konkurrens, utan ICA-handlarna
konkurrerar med varandra. När gruppundantaget
infördes visade prisjämförelser att ICA-handlarna
hade lägst priser.
Utskottet vill också framhålla att om det samarbete
som nu är möjligt inom ramen för gruppundantaget
skulle försvinna, skulle det innebära att ICA-
handlarna diskrimineras i jämförelse med helägda
kedjor, såsom Hemköp och Konsum. Enligt utskottets
mening borde det vara en självklarhet att
regelsystemet skall ge alla aktörer på en marknad
samma förutsättningar och att konkurrensneutralitet
garanteras.
Som redovisats pågår ett arbete inom regeringen med
att införa ett nytt svenskt gruppundantag för
vertikala avtal avsett att gälla från den 1 januari
2001. Detta arbete befinner sig dock fortfarande på
beredningsstadiet. Hur bestämmelserna slutgiltigt
kommer att se ut är således inte klart. Inte heller
är det möjligt att i förväg uttala sig om hur
rättstillämpningen kommer att utfalla. Enligt
utskottets mening är det därför inte tillräckligt
att förlita sig på ett eventuellt nytt svenskt
gruppundantag för vertikala avtal. Om
glesbygdshandelns behov skall tillgodoses och
konkurrensneutralitet råda bör alltså det nu
gällande gruppundantaget bibehållas.
Ett ytterligare skäl för att förlänga
gruppundantaget är det moderniseringsarbete som
pågår inom EU. Som nämnts är inriktningen att nya
regler skall kunna träda i kraft eventuellt redan
den 1 januari 2003. Då borfaller behovet av det
gruppundantag för vertikala avtal som regeringen
avser införa den 1 januari 2001. Enligt utskottets
mening förefaller det irrationellt att slopa ett
system som har fungerat bra och införa ett nytt där
man inte vet hur det kommer att fungera, särskilt
när det rör sig om en så pass begränsad tid som
cirka två år.
Riksdagen bör sålunda uttala att det nuvarande
gruppundantaget för kedjor i detaljhandeln skall
fortsätta att gälla även efter den 1 juli 2001. Som
utskottet tidigare anfört är det grundläggande
motivet för gruppundantaget konsumentintresset. Om
det skulle visa sig att en fortsatt tillämpning av
gruppundanataget inte skulle gynna detta intresse
måste frågan prövas på nytt. Med ett sådant
uttalande av riksdagen som utskottet förordar blir
de tidigare nämnda motionerna 1999/2000:N47 (m),
1999/2000:N46 (kd), 1999/2000:N50 (c) och
1999/2000:N51 (fp) helt tillgodosedda i berörda
delar och tillstyrks av utskottet. Motionerna
1999/2000:N45 (m) och 1999/2000:N49 (mp) blir också
till en del tillgodosedda. Motion 1999/2000: N44
(m), som berör införande av någon form av köpplikt,
avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha
följande lydelse:
5. beträffande gruppundantag för kedjor i
detaljhandeln
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:N46
yrkande 5, 1999/2000:N47 yrkande 9,
1999/2000:N50 yrkande 1 och 1999/2000: N51
yrkande 14, med anledning av motionerna
1999/2000:N45 och 1999/2000:N49 yrkandena 1-3
och med avslag på motion 1999/2000: N44 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
6. Etableringshinder för detaljhandeln
(mom. 6)
Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin
Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Inger Strömbom (kd),
Ola Sundell (m), Åke Sandström (c) och Eva Flyborg
(fp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
etableringshinder för detaljhandeln bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser - i likhet med vad som anförs i
motionerna 1999/2000:N47 (m) och 1999/2000:N51 (fp)
- att riksdagen bör uttala sig om
konkurrenseffekterna av handelsändamålet i
detaljplan. Detta har i praktiken fungerat som en
kommunal etableringskontroll och ett avskaffande
skulle bidra till ökad konkurrens inom främst
detaljhandelns område. Regeringen tog ett steg i
konkurrenshämmande riktning när den år 1997
återinförde möjligheten för kommunerna att i
användningsbestämmelser för kvartersmark och
byggnader bl.a. särskilja handel med livsmedel.
Denna möjlighet till kommunal etableringskontroll
leder till en högre prisnivå. Utskottet vill också
peka på att plan- och bygglagen (1987:10) ger en
grannkommun möjlighet att formulera krav som i
praktiken kan hindra att nya etableringar och därmed
ökad konkurrens kommer till stånd.
Dessa frågor som rör ändringar i planlagstiftningen
tillhör visserligen bostadsutskottets
beredningsområde men konkurrensaspekterna medför,
enligt utskottets mening, att det är motiverat för
riksdagen att i detta sammanhang markera ett
ställningstagande. Riksdagen bör alltså ställa sig
bakom vad utskottet här har anfört. De båda
motionerna 1999/2000:N47 (m) och 1999/2000:N51 (fp)
tillstyrks därmed i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha
följande lydelse:
6. beträffande etableringshinder för
detaljhandeln
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:N47
yrkande 10 och 1999/2000:N51 yrkande 28 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
7. EG:s konkurrensregler för små länder
(mom. 8)
Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin
Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Inger Strömbom (kd),
Ola Sundell (m), Åke Sandström (c) och Eva Flyborg
(fp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
EG:s konkurrensregler för små länder bort ha
följande lydelse:
Det finns enligt utskottets mening - och i likhet
med vad som anförs i motion 1999/2000:N51 (fp) - en
risk att internationellt verksamma företag med sin
bas i små EU-länder kan komma att missgynnas av EG:s
konkurrenslagstiftning. Generellt sett bör
avgränsningen av en relevant marknad inte
automatiskt sättas lika med de aktuella
nationsgränserna. Oberoende av om det negativa
beslutet i fråga om Volvo-Scania-affären var helt i
enlighet med gällande regler väcker det frågan om
företag med sin bas i små länder missgynnas relativt
företag från stora länder. Internationellt verksamma
företag har ofta en stark ställning på
hemmamarknaden. Om denna då är liten kan en
strukturaffär vara acceptabel enligt EG-regler om
den sker i ett stort land men anses strida mot
konkurrensreglerna om den sker i ett litet land. I
det nyssnämnda konkreta fallet borde den s.k.
tredjepartsaccessen till lastbilsverkstäder också
beaktas.
Det förefaller inte utan vidare rimligt att en
omfattande internationell strukturaffär skall
avgöras av koncentrationsgraden på en mycket liten
del av företagets marknad. Det finns en uppenbar
risk att EG:s konkurrensregler utformats utan
tillräcklig hänsyn till den nya situation som
uppstår i och med euron och att reglerna därmed i
praktiken missgynnar internationella företag med sin
bas och sitt ursprung i små länder. Denna aspekt på
EG:s konkurrensregler bör diskuteras mellan
medlemsländerna. Riksdagen bör anmoda regeringen att
arbeta för att en sådan diskussion och analys kommer
till stånd. Därmed tillstyrks den nämnda motionen i
berörd del.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha
följande lydelse:
8. beträffande EG:s konkurrensregler för
små länder
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:N51 yrkandena
12 i denna del och 13 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
8. Konkurrensskadeavgift (mom. 9,
motiveringen)
Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin
Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Inger Strömbom (kd)
och Ola Sundell (m) anser att utskottets
ställningstagande i avsnittet om
konkurrensskadeavgift bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, som tidigare nämnts, att en
effektiv konkurrensövervakning är viktig ur
samhällsekonomisk och konsumentpolitisk synpunkt.
Det lagförslag som regeringen lägger fram rörande
konkurrensskadeavgiften och som innebär att - vid
fastställande av denna avgift - hänsyn skall tas
till om företaget i väsentlig mån underlättat
utredningen kan utskottet acceptera.
I motion 1999/2000:N51 (fp) lyfts vissa frågor fram
som bör beaktas i det arbete som Utredningen om
effektivare regler för bekämpning av
konkurrensbegränsningar skall bedriva. Det rör
utredning av möjligheten att ge företag lättnader i
konkurrensskadeavgiften om det berörda företaget
avslöjar andra företags överträdelser, möjlighet för
regeringen eller statliga myndigheter att bryta
sönder en befintlig företagsstruktur och rätt att
reglera styrelseledamotskap i konkurrerande företag.
Utskottet känner sympati för tankegångarna i
motionen och vill hänvisa till att hänsyn till
svensk rättstradition måste tas. Utskottet avvaktar
emellertid med ställningstagande i dessa frågor till
dess att regeringen återkommer med eventuella
förslag med anledning av utredningens analyser och
överväganden. Därmed avstyrks den nämnda motionen i
berörd del.
Förslaget i budgetpropositionen om reglering av
inbetalning av konkurrensskadeavgift ser utskottet
som en praktisk hanteringsfråga och tillstyrker det
därmed.
9. Konkurrensskadeavgift (mom. 9)
Eva Flyborg (fp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
konkurrensskadeavgift bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att en effektiv
konkurrensövervakning är viktig ur samhällsekonomisk
och konsumentpolitisk synpunkt. Det lagförslag som
regeringen lägger fram rörande
konkurrensskadeavgiften och som innebär att - vid
fastställande av denna avgift - hänsyn skall tas
till om företaget i väsentlig mån underlättat
utredningen kan utskottet acceptera. Utskottet vill
emellertid - i likhet med vad som anförs i motion
1999/2000: N51 (fp) - samtidigt lyfta fram vissa
frågor som bör beaktas i det arbete som Utredningen
om effektivare regler för bekämpning av
konkurrensbegränsningar skall bedriva.
Enligt utskottets mening är regeringen inne på
farliga vägar när man vill utreda möjligheten att ge
företag lättnader i konkurrensskadeavgiften om det
berörda företaget avslöjar andra företags
överträdelser, således ett slags betalda "tjallare".
Utskottet vill hänvisa till vad som föreslagits i
Folkpartiets rättspolitiska program om att s.k.
kronvittnen endast får användas i begränsad
utsträckning inom strikt angivna ramar och där de
misstänkta biträds av försvarare. Detta är något
helt annat än det angiverisystem som tycks föresväva
regeringen. Utskottet vill redan nu markera att ett
system med kronvittnen inte kan accepteras.
Utskottet bedömer inte heller att regeringen eller
statliga myndigheter har sådana kvalifikationer att
bedöma en lämplig företagsstruktur att dessa bör ges
möjlighet att bryta sönder en befintlig struktur.
Förslaget att reglera styrelseledamotskap i
konkurrerande företag bygger också på en
verklighetsfrämmande tilltro till regleringars
effekter. Även i dessa båda avseenden vill utskottet
redan nu markera sina ställningstaganden, vilka bör
beaktas i utredningsarbetet.
Riksdagen bör anmoda regeringen att genom
tilläggsdirektiv eller på annat sätt ge Utredningen
om effektivare regler för bekämpning av
konkurrensbegränsningar i uppdrag att i sitt arbete
beakta de frågor som utskottet har angett. Med detta
förbehåll tillstyrker utskottet propositionen i
berörd del och motion 1999/2000:N51 (fp) i
motsvarande del.
Förslaget i budgetpropositionen om reglering av
inbetalning av konkurrensskadeavgift ser utskottet
som en praktisk hanteringsfråga och tillstyrker det
därmed.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha
följande lydelse:
9. beträffande konkurrensskadeavgift
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:N51 yrkande
12 i denna del
dels
a) antar det i proposition 1999/2000:140
framlagda förslaget till lag om ändring i
konkurrenslagen (1993:20) såvitt avser 28 §,
b) antar det i proposition 2000/01:1
utgiftsområde 24 framlagda förslaget till lag om
ändring i konkurrenslagen (1993:20),
dels som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.
10. Taxisamverkan (mom. 10)
Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin
Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Inger Strömbom (kd),
Ola Sundell (m) och Åke Sandström (c) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
taxisamverkan bort ha följande lydelse:
Utskottet avvisar - i linje med vad som anförs i
motionerna 1999/2000:
N47 (m), 1999/2000:N46 (kd) och 1999/2000:N50 (c) -
regeringens förslag om införande av ett
legalundantag för taxisamverkan. Förslaget innebär
att de beställningscentraler som har fler än 30
taxifordon hotas att slås sönder och kan förväntas
medföra att det blir färre och större aktörer på
taximarknaden. Utvecklingen kan bli som i Skellefteå
där, efter ett utslag i Marknadsdomstolen, de
tidigare enskilda taxiföretagen gick samman i ett
nytt större företag. Effekten blev alltså att de
berörda taxiägarna övergick från att vara egna
företagare till att bli anställda. För konsumenterna
blev det ingen förändring till det bättre. Att
införa ett legalundantag baserat på antal fordon
leder också till tröskeleffekter, oberoende av
vilken gräns för samverkan som väljs.
Samverkande taxiföretag har, enligt
konkurrenslagen, möjlighet att hos Konkurrensverket
ansöka om individuellt undantag. Vid prövningen i
anslutning till en sådan ansökan måste, enligt
utskottets mening, effekterna för konsumenterna och
de speciella förhållanden som gäller i glesbygden
tillmätas stor betydelse. Det är mycket viktigt att
en god service avseende taxi-tjänster kan
upprätthållas i glesbygden, inte minst när det
gäller sjukresor, skolskjuts, färdtjänst, etc.
Vidare är det angeläget att väga in miljöaspekter.
Vid långa transporter kan det ur
miljöeffektivitetssynpunkt vara en vinst om
samordning mellan utresa och återresa kan
åstadkommas, t.ex. genom en beställningscentral.
När det gäller kommunernas upphandling av
taxitjänster vill utskottet peka på den möjlighet
som dessa har att dela upp det aktuella området i
geografiskt sett mindre områden. Därigenom kan även
små beställningscentraler och små taxiföretag ges en
möjlighet att konkurrera med stora aktörer. Detta
kan vara till gagn såväl för de små företagen som
för kommunerna.
En annan omständighet som kan verka
konkurrensfrämjande är de bestämmelser om
prisinformation för taxitrafik som börjar gälla den
1 november 2000. Enligt Vägverkets föreskrifter
(VVFS 1999:177) skall på utsidan på fordonet finnas
redovisning av taxiföretagets samtliga tariffer.
Dessutom skall redovisas ett jämförelsepris avseende
en typresa bestående av 10 km färd som tar 15
minuter, inklusive eventuell grundavgift.
Jämförelsepriset skall anges med svart text mot gul
bakgrund och i tydligt större format än övrig
information. Enligt vad utskottet erfarit kan priset
på den angivna typresan skilja sig mycket mellan
olika beställningscentraler - prisskillnader på upp
till 100 kr har noterats. Angivande av jämförpriser
bör underlätta för konsumenterna och därmed innebära
en ökad konkurrens mellan taxiföretagen.
Regeringen har, som nämnts, aviserat att den avser
att införa ett gruppundantag från den 1 januari 2001
för de beställningscentraler som har högst 35 %
av den relevanta marknaden.
Generellt sett bör, enligt utskottets mening,
konkurrenslagens två huvudbeståndsdelar - förbud mot
konkurrensbegränsande samarbete mellan företag och
förbud mot missbruk av dominerande ställning - vara
utgångspunkten för att beivra alla eventuella
samverkansformer inom taxinäringen som är skadliga
ur konkurrenssynpunkt. Detta innebär att de berörda
taxiföretagen skall kunna visa att en aktuell
samverkan inte är skadlig eller att - i det fall att
det rör sig om ett dominerande företag - detta inte
uppträder på ett sätt som är skadligt för
konkurrensen och konsumentintresset.
Det har emellertid visat sig att Konkurrensverket i
sin tillämpning inte har ansett sig kunna tillåta
samverkan i beställningscentraler i sådan
utsträckning som, enligt utskottets mening, är
rimlig. Riksdagen bör därför anmoda regeringen att
skyndsamt återkomma till riksdagen med förslag till
de ändringar av konkurrenslagen som erfordras för
att sådan samverkan skall vara tillåten. Därmed blir
motionerna 1999/2000:N47 (m), 1999/2000:N46 (kd) och
1999/2000:N50 (c) tillgodosedda i berörda delar och
tillstyrks av utskottet. Motionerna 1999/2000:N48
(s), 1999/2000:N51 (fp) och 1999/2000:N49 (mp)
avstyrks i motsvarande delar.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha
följande lydelse:
10. beträffande taxisamverkan
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:N46
yrkande 6, 1999/2000:N47 yrkande 11 och
1999/2000:N50 yrkande 2 och med avslag på
motionerna 1999/2000:N48, 1999/2000:N49 yrkande
4 och 1999/2000:N51 yrkande 15
dels avslår det i proposition 1999/2000:140
framlagda förslaget till lag om ändring i
konkurrenslagen (1993:20) såvitt avser 6, 18 d,
och
18 e §§,
dels som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.
11. Taxisamverkan (mom. 10)
Eva Flyborg (fp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
taxisamverkan bort ha följande lydelse:
Utskottet anser - i likhet med vad som anförs i
motion 1999/2000:N51 (fp) - att regeringens förslag
om legalundantag för taxisamverkan har fått en
olycklig utformning. Förslaget innebär att enskilda
företagare kan undgå förbudet genom att avstå från
att vara företagare och i stället bli anställda,
vilket kan förväntas medföra att det blir färre och
större aktörer på taximarknaden. Utvecklingen kan
bli som i Skellefteå där, efter ett utslag i
Marknadsdomstolen, de tidigare enskilda
taxiföretagen gick samman i ett nytt större företag.
Effekten blev alltså att de berörda taxiägarna
övergick från att vara egna företagare till att bli
anställda. För konsumenterna blev det ingen
förändring till det bättre.
En gräns av det slag som regeringen föreslår
innebär vidare besvärande tröskeleffekter. För att
hålla dessa på en, i förhållande till den nuvarande
branschstrukturen, rimlig nivå bör gränsen i stället
sättas till 100 taxifordon.
Konkurrenspolitikens fokus är konsumenten. Den
samverkan i beställningscentral som legalundantaget
möjliggör bidrar till en ökad konsumentnytta.
Särskilt betydelsefullt är det för att servicen i
glesbygden skall kunna upprätthållas. Detta berörs i
några motioner, bl.a. motion 1999/2000:N49 (mp).
Vidare innebär en högre gräns för antal taxifordon
att miljöaspekterna har större möjlighet att bli
tillfredsställande tillgodosedda. Vid långa
transporter kan det ur miljöeffektivitetssynpunkt
vara en vinst om samordning mellan utresa och
återresa kan åstadkommas, t.ex. genom en
beställningscentral.
Utskottet vill vidare peka på den möjlighet som
kommunerna har att vid sin upphandling av
taxitjänster dela upp det aktuella området i
geografiskt sett mindre områden. Därigenom kan även
små beställningscentraler och små taxiföretag ges en
möjlighet att konkurrera med stora aktörer. Detta
kan vara till gagn såväl för de små företagen som
för kommunerna.
En annan omständighet som kan verka
konkurrensfrämjande är de bestämmelser om
prisinformation för taxitrafik som börjar gälla den
1 november 2000. Enligt Vägverkets föreskrifter
(VVFS 1999:177) skall på utsidan på fordonet finnas
redovisning av taxiföretagets samtliga tariffer.
Dessutom skall redovisas ett jämförelsepris avseende
en typresa bestående av 10 km färd som tar 15
minuter, inklusive eventuell grundavgift.
Jämförelsepriset skall anges med svart text mot gul
bakgrund och i tydligt större format än övrig
information. Enligt vad utskottet erfarit kan priset
på den angivna typresan skilja sig mycket mellan
olika beställningscentraler - prisskillnader på upp
till 100 kr har noterats. Angivande av jämförpriser
bör underlätta för konsumenterna och därmed innebära
en ökad konkurrens mellan taxiföretagen.
Utskottet förordar alltså att legalundantagets
räckvidd skall utsträckas till 100 taxifordon.
Regeringen bör noga följa utvecklingen av
rättstillämpningen i denna fråga och på lämpligt
sätt hålla riksdagen informerad. Med det anförda
tillstyrker utskottet motion 1999/2000:N51 (fp) i
berörd del. De övriga motionerna, 1999/2000:N48 (s),
1999/2000:N47 (m), 1999/2000:N46 (kd), 1999/2000:N50
(c) och 1999/2000:N49 (mp), avstyrks i motsvarande
delar.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha
följande lydelse:
10. beträffande taxisamverkan
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:N51 yrkande
15 och med avslag på motionerna 1999/2000:N46
yrkande 6, 1999/2000:N47 yrkande 11,
1999/2000:N48, 1999/2000:N49 yrkande 4 och
1999/2000:N50 yrkande 2
dels antar det i proposition 1999/2000:140
framlagda förslaget till lag om ändring i
konkurrenslagen (1993:20) såvitt avser 6, 18 d
och
18 e §§, dock med ändrad lydelse av den
sistnämnda paragrafen enligt förslag i bilaga 4,
dels som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.
12. Samverkan inom lantbruket (mom. 11)
Per Westerberg, Karin Falkmer, Ola Karlsson och Ola
Sundell (alla m) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
samverkan inom lantbruket bort ha följande lydelse:
De lagändringar som regeringen föreslår beträffande
legalundantaget för lantbruket reser, enligt
utskottets mening, frågor av principiell natur.
Förslaget om att en primärförenings prissättning -
när föreningen svarar för försäljningen av varor som
i någon mening är inlevererade till den - skall
falla utanför förbudet enligt 6 § konkurrenslagen
innebär att den tidigare tillämpade tumregeln på 25
% marknadsandel inte längre skall gälla. Företrädare
för Sågverkens Riksförbund har framfört till
utskottet att detta kan medföra allvarliga
snedvridningar av konkurrensen.
I propositionen sägs beträffande tillämpningen av
det svenska legalundantaget, som tidigare
redovisats, att en sådan tillämpning kan ske så
långt det kan anses förenligt med EG-rätten. Ytterst
skulle detta kunna komma att prövas av EG-domstolen.
Utskottet finner det högst otillfredsställande om
riksdagen med öppna ögon skulle fatta beslut om en
lag som - på goda grunder - kan befaras strida mot
EG-rätten. Sveriges Industriförbund har riktat
kritik mot de nuvarande reglerna. Förbundet anser
principiellt att konkurrenslagens tillämpning på
jordbruksområdet bör regleras i enlighet med
reglerna i den aktuella EG-förordningen (26/62).
Denna förordning undantar jordbrukets
primärproduktion från artikel 81.1, dvs förbud mot
samarbete, men omfattar inte trädgårds- och
skogsnäringarna. Den svenska ordningen står alltså
inte i överensstämmelse med vad som gäller inom EU i
övrigt. Mot denna bakgrund bör hela frågeställningen
ses över. Riksdagen bör anmoda regeringen att
genomföra en sådan översyn.
Riksdagen bör sålunda anmoda regeringen att
skyndsamt återkomma till riksdagen med ett
klargörande av rättsläget. I avvaktan på ett sådant
klargörande avstyrker inte utskottet de båda
lagändringarna i propositionen. Det nyssnämnda
lagförslaget innebär en anpassning till
rättsutvecklingen. Det andra förslaget gäller att
definitionerna av vad som avses med jordbruks-,
trädgårds- och skogsprodukter skall placeras i en
särskild lag och är motiverat av att de bestämmelser
som det tidigare hänvisades till nu har upphört.
När det gäller frågan om konkurrensneutralitet
mellan de aktörer som omfattas av legalundantaget
och de fristående köpsågverken vill utskottet - i
avvaktan på det begärda klargörandet av rättsläget -
peka på den möjlighet sågverken har att hos
Konkurrensverket söka individuellt undantag för det
aktuella samarbetet. Verket har då att pröva om
förutsättningarna enligt 8 § konkurrenslagen är
uppfyllda. Det finns två nya omständigheter som kan
få betydelse vid en sådan prövning. Den ena är att
ändringen av legalundantaget kan innebära en ny
faktor genom att balansen mellan de olika leden kan
ha ändrats. Den andra omständigheten är EU:s nya
riktlinjer för horisontellt samarbete som beräknas
börja gälla från årsskiftet 2000/01. Dessa har
relevans för just den typ av samarbete som sågverken
bedriver. Riktlinjerna kommer att beaktas i
Konkurrensverkets arbete.
Under villkor av ett klarläggande av rättsläget
tillstyrker utskottet propositionen i berörda delar.
Motion 1999/2000:N51 (fp) avstyrks i motsvarande
del.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha
följande lydelse:
11. beträffande samverkan inom
lantbruket
att riksdagen med avslag på motion 1999/2000:N51 yrkande 32
dels antar de i proposition 1999/2000:140
framlagda förslagen till
a) lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20),
i den mån det inte omfattas av utskottets
hemställan i det föregående,
b) lag om innebörden av begreppen jordbruks-,
trädgårds- och skogsprodukter i konkurrenslagen
(1993:20),
dels som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.
13. Samverkan inom lantbruket (mom. 11)
Eva Flyborg (fp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
samverkan inom lantbruket bort ha följande lydelse:
Utskottet anser - i likhet med vad som anförs i
motion 1999/2000:N51 (fp) - att det är befogat med
en översyn av reglerna för föreningssamverkan inom
jordbruks-, trädgårds- och skogsnäringarna, bl.a.
mot bakgrund av den kritik som Sveriges
Industriförbund har riktat mot de nuvarande
reglerna. Förbundet anser principiellt att
konkurrenslagens tillämpning på jordbruksområdet bör
regleras i enlighet med reglerna i den aktuella EG-
förordningen (26/62). Denna förordning undantar
jordbrukets primärproduktion från artikel 81.1, dvs.
förbud mot samarbete, men omfattar inte trädgårds-
och skogsnäringarna. Den svenska ordningen står
alltså inte i överensstämmelse med vad som gäller
inom EU i övrigt. Mot denna bakgrund bör hela
frågeställningen ses över. Riksdagen bör anmoda
regeringen att genomföra en sådan översyn. Utskottet
tillstyrker därmed den nyssnämnda motionen i berörd
del.
I avvaktan på resultat från den begärda översynen
tillstyrker utskottet de två i propositionen
framlagda förslagen till lagändringar. Det ena rör,
som nämnts, att en primärförenings prissättning -
när föreningen svarar för försäljningen av varor som
i någon mening är inlevererade till den - skall
falla utanför förbudet enligt 6 § konkurrenslagen.
Förslaget innebär en anpassning till
rättsutvecklingen. Det andra förslaget gäller att
definitionerna av vad som avses med jordbruks-,
trädgårds- och skogsprodukter skall placeras i en
särskild lag och är motiverat av att de bestämmelser
som det tidigare hänvisades till nu har upphört.
När det gäller den fråga som företrädare för
Sågverkens Riksförbund har aktualiserat och som kan
sägas gälla frågan om konkurrensneutralitet mellan
de aktörer som omfattas av legalundantaget och de
fristående köpsågverken vill utskottet framhålla att
det är mycket viktigt att det råder neutrala
konkurrensvillkor på olika områden. Gruppundantag är
dock inte lämpat i detta sammanhang för att komma
till rätta med eventuella konkurrensproblem. Denna
typ av undantag är främst avsedda att formalisera en
upparbetad praxis, och någon sådan praxis finns inte
när det gäller sågverkens samarbete.
Utskottet vill emellertid peka på den möjlighet
sågverken har att hos Konkurrensverket söka
individuellt undantag för det aktuella samarbetet.
Verket har då att pröva om förutsättningarna enligt
8 § konkurrenslagen är uppfyllda. Det finns två nya
omständigheter som kan få betydelse vid en sådan
prövning. Den ena är att ändringen av
legalundantaget kan innebära en ny faktor genom att
balansen mellan de olika leden kan ha ändrats. Den
andra omständigheten är EU:s nya riktlinjer för
horisontellt samarbete som beräknas börja gälla från
årsskiftet 2000/01. Dessa har relevans för just den
typ av samarbete som sågverken bedriver.
Riktlinjerna kommer att beaktas i Konkurrensverkets
arbete.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha
följande lydelse:
11. beträffande samverkan inom
lantbruket
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:N51 yrkande
32
dels antar de i proposition 1999/2000:140
framlagda förslagen till
a) lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20),
i den mån det inte omfattas av utskottets
hemställan i det föregående,
b) lag om innebörden av begreppen jordbruks-,
trädgårds- och skogsprodukter i konkurrenslagen
(1993:20),
dels som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.
14. Övriga frågor (mom. 12)
Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin
Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Inger Strömbom (kd),
Ola Sundell (m) och Eva Flyborg (fp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
övriga frågor bort ha följande lydelse:
I motion 1999/2000:51 (fp) tas upp ett antal frågor
där regeringen inte lägger fram några förslag, men
som i vissa fall berörs i allmänna ordalag i
propositionen. Skattefrågor och frågan om EMU
tillhör visserligen skatteutskottets respektive
finansutskottets beredningsområden, men
konkurrensaspekterna medför, enligt utskottets
uppfattning, att det är motiverat att i detta
sammanhang markera frågornas betydelse ur
konkurrenssynpunkt. Liknande synpunkter på behovet
av förändringar inom skatteområdet och behovet av
ställningstagande rörande EMU som framförs i den
nyssnämnda motionen har också i olika sammanhang
framförts i motioner från Moderata samlingspartiet
och Kristdemokraterna.
På skatteområdet rör det sig om behovet av
förändringar beträffande de s.k. 3:12-reglerna när
det gäller beskattning av fåmansföretag. Detta är en
fråga som har påtalats av Konkurrensverket och som
är viktig för småföretagen och som brådskar. Ett
annat av Konkurrensverkets förslag rör arvs- och
gåvoskatterna som ett hinder för
generationsväxlingen i småföretag. Med hänsyn till
dessa skatters roll för en väl fungerande konkurrens
bör de, enligt Konkurrensverkets uppfattning,
minskas. Utskottet vill understryka betydelsen av
att arvs- och gåvoskatterna ses utifrån ett
konkurrensperspektiv. Konkurrensverket tog också i
sin rapport upp frågan om möjlighet att vid
fondsparande underlätta fondbyte genom att ge
möjlighet att skjuta upp
realisationsvinstbeskattningen och därigenom
förstärka konkurrensen på området.
Konkurrensverket har vidare pekat på de fördelar
som ett svenskt EMU-medlemskap skulle medföra från
konkurrenssynpunkt. Verket pekar på att en gemensam
valuta skulle medföra att konsumenternas
prisjämförelser underlättas och att
konkurrenstrycket skulle öka i Sverige. Med
regeringens linje i EMU-frågan kan ett svenskt
medlemskap ligga många år fram i tiden.
Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen
markera de nu aktuella frågornas betydelse ur
konkurrenssynpunkt. Därmed blir motion 1999/2000:N51
(fp) i berörda delar väsentligen tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha
följande lydelse:
12. beträffande övriga frågor
att riksdagen med anledning av motion
1999/2000:N51 yrkandena 8, 9 11 och 30 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
Regeringens lagförslag i
proposition 1999/2000:140
1. Förslag till lag om ändring i
konkurrenslagen (1993:20)
2. Förslag till lag om ändring i lagen
(1994:1845) om tillämpningen av Europeiska
gemenskapernas konkurrens- och
statsstödsregler
3. Förslag till lag om ändring i lagen
(1970:417) om marknadsdomstol m.m.
4. Förslag till lag om innebörden av
begreppen jordbruks-, trädgårds- och
skogsprodukter i konkurrenslagen (1993:20)
Regeringens lagförslag i
proposition 2000/01:1
(budgetpropositionen)
Förslag till lag om ändring i
konkurrenslagen (1993:20)
Av utskottet föreslagen ändring i
regeringens förslag till lag om ändring i
konkurrenslagen
-----------------------------------------------------
Regeringens förslag Utskottets förslag
-----------------------------------------------------
18 e §
-----------------------------------------------------
Förbudet i 6 § gäller Förbudet i 6 § gäller
inte för ett skriftligt inte för ett skriftligt
avtal mellan taxiföretag avtal mellan taxiföretag
eller mellan en eller mellan en
betällningscentral och betällningscentral och
taxiföretag om avtalet taxiföretag om avtalet
1. avser gemensam 1. avser gemensam
transportverksamhet genom transportverksamhet genom
samverkan i en samverkan i en
beställningscentral eller beställningscentral eller
på annat sätt i syfte att på annat sätt i syfte att
uppnå uppnå
effektivitetsvinster effektivitetsvinster
eller andra sådana eller andra sådana
ekonomiska fördelar, ekonomiska fördelar,
2. behövs för att 2. behövs för att
tillgodose det tillgodose det
samhälleliga intresset av samhälleliga intresset av
tillgång till tillgång till
taxiservice, och taxiservice, och
3. omfattar högst 30 3. omfattar högst 40
taxifordon. taxifordon.
-----------------------------------------------------
Undantaget enligt första stycket gäller inte
1. till den del samarbetet avser förfarande eller
villkor som innebär eller omfattar
a) fastställande av gemensamma priser,
b) uppdelning av marknader,
c) en uppsägningstid för anslutet taxiföretag som
överstiger sex månader från uppsägningstillfället
eller, i fråga om en ekonomisk förening, villkor att
uppsägning inte får göras förrän tidigast efter sex
månader eller längre tid från inträdet, eller
d) förbud för anslutet taxiföretag att efter
avtalstidens utgång konkurrera med den gemensamma
transportverksamheten, och
2. till den del det är uppenbart att syftet med den
gemensamma transportverksamheten eller intresset av
tillgång till taxiservice enligt första stycket 1
och 2 kan tillgodoses utan att samarbetet omfattar
ett sådant förfarande eller villkor som avses i 1
a-d.
-----------------------------------------------------
I reservation 11 föreslagen ändring
i regeringens förslag till lag om
ändring i konkurrenslagen
-----------------------------------------------------
Regeringens förslag Reservantens förslag
-----------------------------------------------------
18 e §
-----------------------------------------------------
Förbudet i 6 § gäller Förbudet i 6 § gäller
inte för ett skriftligt inte för ett skriftligt
avtal mellan taxiföretag avtal mellan taxiföretag
eller mellan en eller mellan en
betällningscentral och betällningscentral och
taxiföretag om avtalet taxiföretag om avtalet
1. avser gemensam 1. avser gemensam
transportverksamhet genom transportverksamhet genom
samverkan i en samverkan i en
beställningscentral eller beställningscentral eller
på annat sätt i syfte att på annat sätt i syfte att
uppnå uppnå
effektivitetsvinster effektivitetsvinster
eller andra sådana eller andra sådana
ekonomiska fördelar, ekonomiska fördelar,
2. behövs för att 2. behövs för att
tillgodose det tillgodose det
samhälleliga intresset av samhälleliga intresset av
tillgång till tillgång till
taxiservice, och taxiservice, och
3. omfattar högst 30 3. omfattar högst 100
taxifordon. taxifordon.
-----------------------------------------------------
Undantaget enligt första stycket gäller inte
1. till den del samarbetet avser förfarande eller
villkor som innebär eller omfattar
a) fastställande av gemensamma priser,
b) uppdelning av marknader,
c) en uppsägningstid för anslutet taxiföretag som
överstiger sex månader från uppsägningstillfället
eller, i fråga om en ekonomisk förening, villkor att
uppsägning inte får göras förrän tidigast efter sex
månader eller längre tid från inträdet, eller
d) förbud för anslutet taxiföretag att efter
avtalstidens utgång konkurrera med den gemensamma
transportverksamheten, och
2. till den del det är uppenbart att syftet med den
gemensamma transportverksamheten eller intresset av
tillgång till taxiservice enligt första stycket 1
och 2 kan tillgodoses utan att samarbetet omfattar
ett sådant förfarande eller villkor som avses i 1
a-d.