dels proposition 1999/2000:134 om ekonomiska
förutsättningar för elproduktion från förnybara
energikällor,
dels proposition 2000/01:1 (budgetpropositionen)
såvitt gäller utgiftsområde 21 Energi,
dels skrivelse 2000/01:15 om den fortsatta
omställningen av energisystemet m.m.,
dels 3 motioner väckta med anledning av förstnämnda
proposition,
dels 6 motioner väckta med anledning av skrivelsen,
dels 36 motioner från allmänna motionstiden.
Upplysningar och synpunkter i ärendet har lämnats av
företrädare för Affärsverket svenska kraftnät och
Statens energimyndighet. Vidare har utskottet
informerats av direktör Nils Andersson om arbetet i
utredningen om certifikathandel av el från förnybara
energikällor.
Sammanfattning
Utskottet ställer sig bakom regeringens bedömning
att de villkor som riksdagen satt upp för stängning
av den andra reaktorn i Barsebäcksverket inte är
uppfyllda. Enligt utskottet får inte - enligt de
krav som riksdagen angav år 1997 - en stängning
medföra negativa effekter i fråga om elpriset,
tillgången på el för industrin, effektbalansen eller
miljön och klimatet. Dock konstaterar utskottet att
det inom en rimlig tid torde finnas goda möjligheter
att nå de mål som är uppsatta för att kompensera
kraftbortfallet. Från utskottets sida betonas att
den andra reaktorn i Barsebäck skall stängas så
snart som erforderliga villkor fått genomslag. I
likhet med regeringen bedömer utskottet att detta
blir fallet senast före utgången av år 2003.
Utskottet vill understryka betydelsen av att
regeringen fortlöpande följer upp förutsättningarna
för att de villkor som riksdagen har ställt upp kan
uppfyllas och framhåller att det är riksdagen som
även fortsättningsvis prövar om nämnda villkor är
tillgodosedda inför ett beslut att stänga Barsebäck
2.
I en reservation (m, kd, fp) hävdas att
omställningsprogrammet har misslyckats och att
riksdagen därför måste ta initiativ till att upphäva
dels lagen om kärnkraftens avveckling (den s.k.
avvecklingslagen), dels beslutet att avveckla den
första reaktorn i Barsebäcksverket. Både
företrädarna för Vänsterpartiet och företrädaren för
Centerpartiet anför i sina respektive reservationer
att Barsebäck 2 kan stängas den 1 juli 2002, medan
det i den reservation som företrädaren för
Miljöpartiet står bakom sägs att reaktorn planenligt
kan stängas den 1 juli 2001. I ett särskilt yttrande
deklarerar företrädarna för Vänsterpartiet att de i
den sista röstningsomgången i kammaren - om den egna
reservationen dessförinnan avvisats - har för avsikt
att stödja regeringen när det gäller frågan om
avveckling av Barsebäck 2. Annars skulle, sägs det i
yttrandet med hänvisning till det
majoritetsförhållande som råder i riksdagen, det
alternativ som förespråkas av företrädarna för
Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna och
Folkpartiet och som bl.a. innehåller förslag att
avskaffa avvecklingslagen kunna bli riksdagens
beslut.
I betänkandet behandlas även frågan om ett nytt
samlat system för att främja förnybar elproduktion
baserat på handel med certifikat. Certifikathandel
kombinerad med kvoter i elleveranser eller elinköp
skall på sikt ersätta nu gällande stöd till förnybar
och småskalig elproduktion. Utskottet tillstyrker
införandet av det nya systemet och att detta skall
ske med sikte på ikraftträdande den 1 januari 2003.
I en reservation (m, kd, fp) sägs att förslaget till
ett nytt system är krångligt och svårförståeligt och
därför bör avslås.
Utskottet tillstyrker de av regeringen föreslagna
anslagen - totalt ca 2,3 miljarder kronor - för
budgetåret 2001 inom utgiftsområde 21 Energi. Likaså
tillstyrks övriga här aktuella förslag till
riksdagsbeslut som regeringen framlägger under detta
utgiftsområde. Företrädarna i utskottet för Moderata
samlingspartiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet
deltar inte i beslutet om anslag. De erinrar i
särskilda yttranden om de budgetförslag som
framlagts av respektive parti. I förhållande till
regeringens förslag för utgiftsområdet ville
Moderata samlingspartiet minska utgiftsramen med 849
miljoner kronor, Kristdemokraterna med 225 miljoner
kronor och Folkpartiet med 1 586 miljoner kronor.
Centerpartiet ville höja utgiftsramen med 100
miljoner kronor.
Slutligen tillstyrker utskottet regeringens förslag
om investerings- och finansieringsplan m.m. för
Affärsverket svenska kraftnät. När det gäller
Svenska kraftnäts bidrag till den s.k.
restelektrifieringen menar utskottet att det inte nu
är aktuellt att ändra grunderna för bidragsgivningen
eller att höja den ekonomiska ramen för detta stöd.
Däremot anser utskottet att de grova
prioriteringsgrunder som anges i förordningen om
stöd till viss elektrifiering kan behöva
vidareutvecklas och förtydligas så att tillämpningen
för Svenska kraftnät underlättas.
Propositionerna
Proposition 1999/2000:134
I proposition 1999/2000:134 föreslås att riksdagen
godkänner vad regeringen föreslår om
1. ett samlat system för att främja förnybar
elproduktion (avsnitt 4.3),
2. förlängning av det nuvarande tillfälliga stödet
till småskalig elproduktion (avsnitt 5.2).
Proposition 2000/01:1
I proposition 2000/01:1 föreslås under utgiftsområde
21 Energi att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen godkänner inriktningen för
verksamheten som finansieras från anslag 35:2 Bidrag
för att minska elanvändning under åren 2001 och
2002, vilken beskrivs i avsnitt 5.8.
2. Riksdagen godkänner den delvis förändrade
inriktningen för verksamheten som finansieras från
anslaget 35:3 Bidrag till investeringar i
elproduktion från förnybara energikällor under 2001
och 2002, vilken beskrivs i avsnitt 5.8.
3. Riksdagen bemyndigar regeringen att under år
2001, i fråga om ramanslaget 35:4 Åtgärder för
effektivare energianvändning, besluta om åtgärder
som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på
högst 60 000 000 kr under 2002 (avsnitt 5.8).
4. Riksdagen bemyndigar regeringen att under år
2001, i fråga om ramanslaget 35:5 Energiforskning,
besluta om stöd till forskning och utveckling inom
energiområdet som inklusive tidigare åtaganden
innebär utgifter på högst 1 300 000 000 kr under
2002-2005 (avsnitt 5.8).
5. Riksdagen bemyndigar regeringen att under år
2001, i fråga om ramanslaget 35:6 Energiteknikstöd,
besluta om stöd till utveckling av ny energiteknik i
företag och branscher som inklusive tidigare
åtaganden innebär utgifter på högst 530 000 000 kr
under 2002-2005 (avsnitt 5.8).
6. Riksdagen bemyndigar regeringen att under år
2001, i fråga om ramanslaget 35:7 Introduktion av ny
energiteknik, besluta om stöd till introduktion av
ny energiteknik som inklusive tidigare åtaganden
innebär utgifter på högst 722 000 000 kr under
2002-2004 (avsnitt 5.8).
7. Riksdagen bemyndigar regeringen att under år
2001, i fråga om ramanslaget 35:8 Energipolitiskt
motiverade internationella klimatinsatser, besluta
om åtgärder som inklusive tidigare åtaganden innebär
utgifter på högst 45 000 000 kr under
2002-2004 (avsnitt 5.8).
8. Riksdagen godkänner investerings- och
finansieringsplanen för Affärsverkskoncernen svenska
kraftnät för perioden 2001-2003 (avsnitt 4.4).
9. Riksdagen godkänner omfattning och inriktning av
Affärsverket svenska kraftnäts beredskapsåtgärder
enligt vad som anförs i avsnitt 4
Energimarknadspolitik (avsnitt 4.4).
10. Riksdagen bemyndigar regeringen finansiella
befogenheter för år 2001 rörande Affärsverket
svenska kraftnät i enlighet med vad som förordas i
avsnitt 4 Energimarknadspolitik (avsnitt 4.4).
11. Riksdagen bemyndigar regeringen att för år 2001
låta Affärsverket svenska kraftnät ta upp lån och
placera likvida medel i och utanför
Riksgäldskontoret samt att i övrigt ge Affärsverket
svenska kraftnät finansiella befogenheter i enlighet
med vad som förordas i avsnitt 4 Energimarknadspo-
litik (avsnitt 4.4).
12. Riksdagen godkänner regeringens bedömning i
kap. 6 Vissa övriga frågor, underavsnitt 6.3
Biobränslenas konkurrenskraft vid fjärrleveranser
till industrin, att ett stöd till biobränslen för
fjärrvärmeleveranser till industrin inte införs.
13. Riksdagen anvisar för budgetåret 2001 anslagen
under utgiftsområde 21 Energi enligt uppställning i
bilaga.
Skrivelsen
I regeringens skrivelse 2000/01:15 redovisas
regeringens bedömning av såväl om villkoren för
stängning av den andra reaktorn i Barsebäcksverket
är uppfyllda som hur regeringen avser att bedriva
arbetet med den fortsatta omställningen av
energisystemet. Syftet med skrivelsen är att den
skall utgöra underlag för riksdagens
ställningstagande till om villkoren för stängning av
Barsebäck 2 före den 1 juli 2001 är uppfyllda.
Motionerna
De motioner som väckts med anledning av proposition
1999/2000:134 är följande:
1999/2000:N41 av Inger Strömbom m.fl. (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen begär hos regeringen, med avslag på
regeringens förslag till riktlinjer för framtida
stödsystem till elproduktion från förnybara
energikällor, ett nytt och mer detaljerat förslag.
2. Riksdagen begär hos regeringen förslag om en ny
definition av begreppet småskalig elproduktion som
bättre harmonierar med andra länders definition.
3. Riksdagen begär hos regeringen förslag om en
definition av förnybar elproduktion med stödbehov.
4. Riksdagen beslutar att stödet till småskalig
elproduktion skall höjas till 12 öre per kWh.
1999/2000:N42 av Per Westerberg m.fl. (m) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen beslutar avslå regeringens förslag
till ett samlat system för att främja förnybar
elproduktion i enlighet med vad som anförts i
motionen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförts om ett nytt förslag
till stödsystem för förnybar respektive småskalig
elproduktion.
1999/2000:N43 av Eva Flyborg m.fl. (fp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen begär hos regeringen utredning av
andra metoder att stödja olönsam energiproduktion,
t.ex. genom upphandling på samma sätt som för
närvarande sker för olönsam järnvägstrafik.
2. Riksdagen avslår regeringens förslag om nytt
stöd till småskalig elproduktion till utgången av år
2002.
De motioner från allmänna motionstiden som behandlas
här är följande:
2000/01:Fi211 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
22. (delvis) Riksdagen anvisar för budgetåret 2001
anslagen under utgiftsområde 21 Energi enligt
uppställning i motionen.
2000/01:MJ780 av Matz Hammarström m.fl. (mp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förnybar
elproduktion.
2000/01:MJ841 av Harald Nordlund och Lennart
Kollmats (fp) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:
8. Riksdagen begär hos regeringen förslag på sådan
ändring att 1 § 4 och 9 § förordningen (1998:22)
om statliga bidrag till vissa investeringar inom
energiområdet utgår.
2000/01:N209 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs om ny organisation av
energibesparande och miljöförbättrande
teknikupphandling.
2000/01:N213 av Maria Larsson (kd) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att ompröva
synen på naturgas i företagstäta bygder.
2000/01:N215 av Per Lager m.fl. (mp) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om behovet av ett
initialt stöd för att få i gång massproduktionen av
tunnfilmssolceller.
2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag på hur ett sådant stöd skall utformas.
2000/01:N217 av Mikael Oscarsson (kd) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen beslutar om att tankeförbudparagrafen, 6
§ kärntekniklagen, upphävs.
2000/01:N224 av Christel Anderberg m.fl. (m) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en omprövning av
inställningen till naturgas.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om principer för
energipolitiken.
2000/01:N226 av Dan Kihlström (kd) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om undanröjande av de
hinder som finns för etablering av småskalig
vattenkraft.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att stimulera
satsningen på små vattenkraftverk.
2000/01:N227 av Harald Bergström (kd) och Ulf
Nilsson (fp) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till ändring av lagen om kärnteknisk verksamhet med
innebörden att 6 § tas bort ur lagen.
2000/01:N229 av Magnus Jacobsson (kd) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att upprätta en plan
för fortsatt utbyggnad av vindkraften.
2000/01:N242 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om statens roll i
energiförsörjningen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om långsiktighet i
energipolitiken.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om övergripande mål med
energipolitiken.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om marknadsstyrd
utveckling och avveckling.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om principer för
skatter, subventioner och stöd.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om privatisering av
Vattenfall AB.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förtida avveckling
av kärnkraften.
13. Riksdagen beslutar att riva upp beslutet om en
förtida kärnkraftsavveckling.
14. Riksdagen beslutar att ta bort 6 § i
kärntekniklagen.
15. Riksdagen beslutar att ta bort 5 (a( § i
kärntekniklagen.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att också de
förnybara energikällorna måste klara sig på
kommersiella villkor.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om betydelsen av
avancerad forskning på energiområdet.
2000/01:N255 av Camilla Sköld Jansson och Gunilla
Wahlén (v) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om hanteringen av
stödsystem för landsbygdens elförsörjning.
2000/01:N257 av Ingvar Eriksson och Liselotte Wågö
(m) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut:
1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till en bred miljökonsekvensanalys av vad
den aviserade kärnkraftsavvecklingen innebär för
miljön.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ökade
koldioxidutsläpp vid en kärnkraftsavveckling i
Sverige.
3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om ny folkomröstning kring användandet av de
svenska kärnkraftsreaktorerna.
2000/01:N260 av Lilian Virgin och Agneta Ringman (s)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett långsiktigt mål
för vindkraftsutbyggnaden.
2000/01:N262 av Inger Strömbom m.fl. (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om riktlinjer för
energipolitiken.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om energipolitiska
insatser på klimatområdet, såväl nationella som
internationella.
3. Riksdagen begär att regeringen upptar
förhandlingar med Danmark och andra exportländer så
att kolkraftsproducerad el vid import till Sverige
kan beläggas med miljöavgift.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om inhemska förnybara
energikällor.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om energiforskning och
energiteknisk utveckling.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om energisparåtgärder
och tilläggsisolering.
15. Riksdagen beslutar att för budgetåret 2001
anvisa anslagen under utgiftsområde 21 Energi med
ändringar i förhållande till regeringens förslag
enligt uppställning i motionen.
2000/01:N265 av Marianne Andersson (c) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om avskaffande av 1
500-kW-gränsen för småskalig elproduktion.
2000/01:N298 av Michael Hagberg och Carina Ohlsson
(s) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av åtgärder
för att säkra försörjningstryggheten av el vid
situationer med extremt stor elförbrukning.
2000/01:N303 av Eskil Erlandsson och Birgitta
Carlsson (c) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om de regionala
energikontorens långsiktiga finansiering.
2000/01:N305 av Göran Norlander m.fl. (s) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av att föra
en tydlig och långsiktig energipolitik.
2000/01:N309 av Ola Karlsson och Mikael Odenberg (m)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i motionen om risken för
effektbrist i södra Sverige.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i motionen om att riva upp
beslutet att stänga Barsebäck 1.
3. Riksdagen beslutar att upphäva avvecklingslagen.
2000/01:N311 av Gudrun Lindvall och Ingegerd
Saarinen (mp) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att ompröva ekonomiska bidrag till utbyggnad
av minikraftverk.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om reglerna för att få
bidrag.
2000/01:N320 av Ewa Thalén Finné m.fl. (m) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
2. Riksdagen beslutar att riva upp beslutet om en
förtida kärnkraftsavveckling.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ytterligare
tillförsel av naturgas till Sverige.
2000/01:N331 av Karin Svensson Smith m.fl. (v) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Barsebäck 2
skall tas ur drift senast den 1 juli 2001.
2000/01:N334 av Ronny Olander m.fl. (s) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om naturgasen.
2000/01:N337 av Erik Arthur Egervärn och Åke
Sandström (c) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om fullföljandet av
restelektrifieringen av landsbygden.
2000/01:N350 av Lilian Virgin (s) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att överväga behovet
av ett informationscentrum för vindkraft.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att om utredningen visar ett behov av ett
informationscentrum för vindkraft så bör det knytas
till högskolan på Gotland.
2000/01:N360 av Agneta Lundberg m.fl. (s) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att stimulera om-
och tillbyggnad av fastigheter, byte av fönster och
installation av solfångare i syfte att minska
energiförbrukningen.
2000/01:N361 av Per Westerberg m.fl. (m) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
3. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs
i motionen till utgiftsområde 21 anslag 35:1 Statens
energimyndighet för budgetåret 2001 80 000
000 kr.
4. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs
i motionen till utgiftsområde 21 anslag 35:2 Bidrag
för att minska elanvändningen för budgetåret 2001 0
kr.
5. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs
i motionen till utgiftsområde 21 anslag 35:3 Bidrag
till investeringar i elproduktion från förnybara
energikällor för budgetåret 2001 0 kr.
6. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs
i motionen till utgiftsområde 21 anslag 35:4
Åtgärder för effektivare energianvändning för
budgetåret 2001 0 kr.
7. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs
i motionen till utgiftsområde 21 anslag 35:5
Energiforskning för budgetåret 2001 401 112 000 kr.
8. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs
i motionen till utgiftsområde 21 anslag 35:6
Energiteknikstöd för budgetåret 2001 120 000 000 kr.
9. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs
i motionen till utgiftsområde 21 anslag 35:7
Introduktion av ny energiteknik för budgetåret 2001
210 000 000 kr.
2000/01:N363 av Harald Nordlund (fp) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om hur investeringar i
syfte att spara energi kan stimuleras.
2000/01:N367 av Åke Sandström m.fl. (c) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen anvisar med ändringar i förhållande till
regeringens förslag anslagen under utgiftsområde 21
Energi enligt tabell i motionen.
2000/01:N369 av Runar Patriksson (fp) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om småskaliga
vattenkraftverk.
2000/01:N378 av Rune Berglund och Berit Andnor (s)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen beslutar att fastigheter som fortfarande
saknar elström och som sökt bidrag för s.k.
restelektrifiering ges en prioriteringsordning så
att de som bedriver någon form av näringsverksamhet
och/eller aktivt jordbruk beviljas i första hand.
2000/01:N382 av Viviann Gerdin och Sven Bergström
(c) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förbättrade
förutsättningar för investeringar i småskalig
vattenkraft.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förbättrade
ekonomiska förutsättningar för vindkraften.
2000/01:N386 av Marianne Andersson (c) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om elförsörjningen i
Dalsland.
2000/01:N387 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om energipolitikens
mål.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att fullt risk- och
miljökostnadsansvar införs i energisektorn.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att precisera och
skärpa kärntekniklagen.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utgångspunkter för
kärnkraftsavvecklingen.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ekonomiska styrmedel
för kärnkraftsavvecklingen.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om lagstiftning om
kärnkraftens avveckling.
De motioner som väckts med anledning av skrivelse
2000/01:15 är följande:
2000/01:N4 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att den andra
kärnkraftsreaktorn i Barsebäck skall ställas av
senast den 1 juli 2002.
2000/01:N5 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen beslutar att villkoret för stängningen
av Barsebäck 2 upphävs.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att full
leveranssäkerhet bör vara etablerad på elmarknaden
senast den 1 juli 2001.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Barsebäck 2 skall stängas före den 1 juli
2001.
2000/01:N6 av Eva Flyborg m.fl. (fp) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en årtalsbestämd
avvecklingspolitik ej kan accepteras.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om omfattningen och
inriktningen av omställningsåtgärder för att
möjliggöra en stängning av Barsebäck 2.
2000/01:N7 av Per Westerberg m.fl. (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen beslutar upphäva avvecklingslagen i
enlighet med vad som anförs i motionen.
2. Riksdagen beslutar riva upp beslutet om en
förtida kärnkraftsavveckling i enlighet med vad som
anförs i motionen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
omställningsprogrammet.
2000/01:N8 av Inger Strömbom m.fl. (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder för att
förhindra energibrist.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en
miljökonsekvensanalys och en ekonomisk analys måste
göras innan beslut om stängning av Barsebäck 2
fattas.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av att öka
överföringskapaciteten till södra Sverige.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om energipolitikens
inriktning och resultatet av det energipolitiska
programmet.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om den förnybara
energiproduktionen.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en redovisning av
naturgasens roll för energiförsörjningen.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om energifrågorna i EU
och behovet av att ta in de gemensamma
ståndpunkterna i den nationella energipolitiken.
2000/01:N9 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att den andra
kärnkraftsreaktorn i Barsebäck skall ställas av
senast den 1 juli 2002.
Utskottet
Inledning
Utgiftsområde 21 Energi omfattar politikområde 35
Energipolitik som i sin tur omsluter frågor avseende
tillförsel, distribution och användning av energi.
Myndigheter som ingår i politikområdet är Statens
energimyndighet och Affärsverket svenska kraftnät.
Riksdagen har nyligen fattat beslut om ramar för
de olika utgiftsområdena (prop. 2000/01:1, bet.
2000/01:FiU1). För utgiftsområde 21 Energi innebär
det att utgiftsramen för år 2001 är fastställd till
ca 2 262 miljoner kronor. I Moderata
samlingspartiets partimotion 2000/01:Fi208 föreslogs
en minskad utgiftsram med 849 miljoner kronor i
förhållande till regeringens förslag, medan
Kristdemokraterna i partimotion 2000/01:Fi209
förordade en minskad ram med 225 miljoner kronor. I
Centerpartiets partimotion 2000/01:Fi210 föreslogs
en ökad utgiftsram med 100 miljoner kronor. I
Folkpartiet liberalernas partimotion 2000/01:Fi211
förespråkades en minskad utgiftsram med 1 586
miljoner kronor i förhållande till regeringens
förslag. Dessa förslag följdes upp i
finansutskottets behandling av ärendet i
reservationer av företrädare för respektive parti.
Företrädarna för Vänsterpartiet och Miljöpartiet de
gröna anslöt sig i finansutskottets behandling till
regeringens förslag till utgiftsram för detta
utgiftsområde vad avser budgetåret 2001.
Målen för och inriktningen av
energipolitiken
Övergripande mål för energipolitiken
I budgetpropositionen erinras om att den svenska
energipolitikens mål är att på kort och lång sikt
trygga tillgången på el och annan energi på med
omvärlden konkurrenskraftiga villkor för att främja
en god ekonomisk och social utveckling i Sverige.
Energipolitiken skall skapa villkoren för en
effektiv energianvändning och en kostnadseffektiv
svensk energiförsörjning med låg negativ påverkan på
hälsa, miljö och klimat samt underlätta
omställningen till ett ekologiskt uthålligt
samhälle.
Energipolitiken skall bidra till ett breddat
energi-, miljö- och klimatsamarbete i
Östersjöregionen. Övriga relevanta mål för
energipolitiken framgår av det beslut som riksdagen
fattade i juni 1997 om riktlinjer för
energipolitiken (prop. 1996/97:84, bet.
1996/97:NU12). Indikatorer för resultat av
energipolitiken har tagits fram i den plan för
uppföljning och utvärdering av insatserna för det
energipolitiska programmet som tidigare redovisats
för riksdagen (prop. 1999/2000:1 utgiftsområde 21,
bet. 1999/2000:NU3).
Politikområdet energipolitiken indelas i två
delområden, energimarknadspolitik och politik för
ett uthålligt energisystem. I det senare delområdet
återfinns 1997 års energipolitiska program för
omställning och utveckling av energisystemet.
Programmets huvudinriktning är en långsiktig
satsning på forskning, utveckling och demonstration
av ny energiteknik. Programmet löper över en
sjuårsperiod t.o.m. år 2004.
Enligt riktlinjerna för energipolitiken skulle en
reaktor i Barsebäcksverket ställas av före den 1
juli 1998. Regeringsrätten beslutade emellertid i
maj 1998 att inhibera regeringens beslut om
avställning av den första reaktorn i avvaktan på ett
rättsligt avgörande. I juni 1999 meddelade
Regeringsrätten att regeringens beslut skulle stå
fast. Den 30 november 1999 ställdes den första
reaktorn av, efter det att ett preliminärt avtal om
ersättning till kraftverkets ägare slutits mellan
staten, Vattenfall AB och Sydkraft AB. De åtaganden
som följer av avtalet har godkänts av riksdagen
(prop. 1999/2000:63, bet. 1999/2000:NU11).
Den andra reaktorn i Barsebäck skall enligt
riktlinjerna för energipolitiken ställas av före den
1 juli 2001. Ett villkor för stängningen av den
andra reaktorn i Barsebäck är att bortfallet av
elproduktion kan kompenseras genom tillförsel av ny
elproduktion och minskad användning av el. Denna
fråga behandlar utskottet senare i betänkandet med
anledning av regeringens skrivelse 2000/01:15 om den
fortsatta omställningen av energisystemet m.m.
Mål för energimarknadspolitiken
I budgetpropositionen sägs att målet för
energimarknadspolitiken är att främja en säker
tillgång på el till ett rimligt pris, liksom en
utveckling av el- och gasmarknadsreformerna både
nationellt och internationellt.
Energimarknadspolitiken skall stimulera till ökad
konkurrens och effektivitet på värmemarknaden.
Utskottet kommer under våren 2001 att behandla
motioner om vissa elmarknadsfrågor. Nu tar utskottet
ställning till regeringens förslag i
budgetpropositionen om bl.a. Svenska kraftnäts
investerings- och finansieringsplan och vissa frågor
om försörjningstrygghet av el med anledning av
väckta motioner. Senare i detta betänkande behandlas
som en del av energimarknadspolitiken regeringens
förslag i proposition 1999/2000:134 om införande av
ett samlat system för att främja förnybar
elproduktion.
Målen för ett uthålligt energisystem
Delområdet omfattar, som tidigare nämnts, det
program för omställning och utveckling av
energisystemet som godkändes av riksdagen år 1997
(prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12). Programmet är
indelat i kortsiktiga och långsiktiga åtgärder.
Åtgärder på kort sikt
De kortsiktiga åtgärderna syftar till att under de
närmaste åren ersätta bortfallet av elproduktion
från Barsebäcksverket. Åtgärderna omfattar bidrag
för att minska elanvändningen, bidrag till
investeringar i elproduktion från förnybara
energikällor samt åtgärder för effektivare
energianvändning. Målet är att uppnå en årlig
kompensation för kraftbortfallet uppgående till
totalt 3,0 TWh år 2002. Elanvändningen för
uppvärmning av bostäder och lokaler skall minska med
1,5 TWh och tillförseln av el från förnybara
energikällor skall utökas med 1,5 TWh.
Den totala planeringsramen för det kortsiktiga
programmet för åren 1998-2002 är drygt 3 miljarder
kronor. Åtgärderna innefattar investeringsstöd för
minskad elanvändning och stöd för utbyggnad av
biobränslebaserad kraftvärme, vindkraft och
småskalig vattenkraft. Vidare stimuleras
utvecklingen och användningen av energieffektiv
teknik genom teknikupphandling, information,
rådgivning och utbildning samt provning av varor och
utrustning. Dessutom ges stöd till kommunal
energirådgivning.
Inom tre huvudområden har bl.a. följande mål satts
upp:
Åtgärder för att minska elanvändningen:
Fjärrvärmebidragen skall minska den årliga
elanvändningen med 1,5 TWh.
Åtgärder för att öka tillförseln av el från
förnybara energikällor: Bidragen till investeringar
i biobränslebaserad kraftvärme skall öka den årliga
elproduktionen från biobränsleeldad kraftvärme med
0,75 TWh inom fem år, bidragen till investeringar i
vindkraftverk skall öka den årliga elproduktionen
från landbaserad vindkraft med 0,5 TWh inom fem år,
och bidragen till investeringar i småskalig
vattenkraft skall öka den årliga elproduktionen från
småskalig vattenkraft med 0,25 TWh inom fem år.
Åtgärder för effektivare energianvändning:
Teknikupphandling av energieffektiv teknik skall
bidra till utveckling och marknadsintroduktion av ny
energieffektiv teknik medan provning, märkning och
certifiering av samt information om energikrävande
utrustning skall stimulera till en utveckling av mer
energieffektiv teknik och skapa bättre
förutsättningar för konsumenterna att få kunskap om
el- och annan energikrävande utrustning.
Åtgärder på lång sikt
Målet för satsningen på forskning, utveckling och
demonstration av energiteknik är att under de
närmaste tio till femton åren kraftigt öka el- och
värmeproduktionen från förnybara energikällor och
utveckla kommersiellt lönsam teknik för
energieffektivisering. Energiforskningen skall bidra
till att stabila förutsättningar skapas för ett
konkurrenskraftigt näringsliv och till en förnyelse
och utveckling av den svenska industrin.
Energiforskningen skall också bidra till ett breddat
energi-, miljö- och klimatsamarbete i
Östersjöregionen.
För perioden 1998-2004 anvisas drygt 5 miljarder
kronor för det långsiktiga programmet. I denna del
av programmet ingår stöd till energiforskning,
forskning om energisystemet, forskningssamarbete med
länderna i Östeuropa, stöd till introduktion av ny
energiteknik samt stöd till etanolproduktion från
skogsråvara.
Inom tre områden har bl.a. följande mål satts upp:
Energiforskning: Målet med satsning på forskning,
utveckling och demonstration av ny energiteknik är
att under de närmaste tio till femton åren kraftigt
öka el- och värmeproduktionen från förnybara
energikällor och utveckla kommersiellt lönsam teknik
för energieffektivisering.
Energiteknikstöd: Målet är att stödja forsknings-
och utvecklingsinsatser som är strategiska för
teknikutvecklingen på området.
Energipolitiskt motiverade internationella
klimatinsatser: Målet är att få kunskap om
förutsättningar och kostnadsförhållanden för s.k.
gemensamt genomförande inom ramen för åtaganden
under klimatkonventionen.
Övergripande utvärdering av 1997 års energipolitiska
program
Under våren 2000 fick två konsultföretag i uppdrag
av Näringsdepartementet att göra en utvärdering av
de två första verksamhetsåren inom 1997 års
energipolitiska program. Resultatet av utvärderingen
utgör grund bl.a. för regeringens bedömning av om
villkoren för stängning av den andra reaktorn i
Barsebäcksverket kan uppfyllas.
De båda konsultföretagens uppdrag skilde sig åt i
vissa avseenden. Den ena utvärderingen - genomförd
av danska företaget COWI Rådgivende Ingeniörer AS -
avsåg det energipolitiska programmet i sin helhet,
medan den andra - utförd av KM Miljöteknik AB -
fokuserade strikt på de aspekter som är direkt
kopplade till villkoren för stängning av den andra
Barsebäcksreaktorn, d.v.s. programmets kortsiktiga
del samt den s.k. elpanneskatten.
Därutöver har Statens energimyndighet under år 2000
redovisat en långsiktig strategi för arbetet med
forskning och utveckling, demonstration,
teknikupphandling och marknadsintroduktion inom
energiområdet och i en rapport vidareutvecklat såväl
redovisningen och uppföljningen som strategin för
genomförandet av det långsiktiga programmet.
När det gäller de nyss nämnda utvärderingarna var
den gemensamma slutsatsen från de två
konsultföretagen att de kortsiktiga åtgärderna inte
kommer att kunna nå den samlade ersättning på 3 TWh
som är målet för åtgärderna vid programtidens slut
år 2002. Utskottet återkommer senare till frågan om
förutsättningarna för stängning av den andra
reaktorn i Barsebäcksverket bl.a. mot bakgrund av
den genomförda utvärderingen.
När det gäller bedömningen av åtgärderna på lång
sikt finns det, enligt utvärderingen, ett behov av
att tydliggöra målstrukturen och att utveckla
relevanta resultatmått. I rapporten erinras om att
de uppsatta målen för de långsiktiga åtgärderna har
två huvudinriktningar, dels vad gäller forskning och
kompetensuppbyggnad, dels vad gäller utveckling av
ny och effektivare energiteknik. Utvärderarna
konstaterar att det inte finns några kvantitativa
och tidsbestämda mål uppsatta för de långsiktiga
åtgärderna. Det sägs också att frågan huruvida målen
om att etablera relevant forskning av hög kvalitet
är uppfyllda kommer att kunna bedömas först vid
avslutning av de enskilda forskningsprogrammen och
projekten.
Regeringens bedömning av utvärderingarna av 1997 års
energipolitiska program
I budgetpropositionen meddelar regeringen att
bedömningen av om villkoren för avställning av den
andra reaktorn i Barsebäck är uppfyllda kommer att
redovisas i en särskild skrivelse till riksdagen. I
skrivelsen, sägs det, kommer dessutom regeringen att
redovisa sina ställningstaganden till den fortsatta
omställningen av energisystemet. Skrivelsen
behandlas, som tidigare nämnts, senare av utskottet
i detta betänkande.
Regeringen lämnar i budgetpropositionen ingen
bedömning av resultatredovisningen på
politikområdesnivå med anledning av den genomförda
utvärderingen av 1997 års energipolitiska program.
Däremot gör regeringen vissa överväganden under
enskilda anslag med anledning av specifik
resultatinformation.
Revisionens iakttagelser
Riksrevisionsverket har lämnat en
revisionsberättelse med invändning för Statens
energimyndighet avseende år 1999. Av
revisionsberättelsen framgår att bristande styrning,
analys och kvalitetssäkring sammantaget har medfört
väsentliga fel i årsredovisningen. Regeringen
konstaterar att Statens energimyndighet till följd
av denna kritik har genomfört eller planerar att
genomföra ett flertal åtgärder för att förbättra
kvalitetssäkringen i redovisningen. Regeringen avser
att kontinuerligt följa det arbete som myndigheten
genomför för att förbättra ekonomiadministrationen.
När det gäller revisionens iakttagelser för
Affärsverket svenska kraftnät finns ingen
redovisning från regeringens sida i
budgetpropositionen.
Motionerna
I motion 2000/01:N305 (s) sägs att energipolitiken
spelar en viktig roll för strävan att skapa ett i
miljöhänseende långsiktigt hållbart samhälle. Det är
med en väl avvägd energipolitik som man på bästa
sätt påverkar industrins och samhällets
ansträngningar för att alla skall arbeta mot de mål
som har fastställts i Agenda 21-dokumentet, lyder
budskapet. Men, skriver motionärerna,
energipolitiken måste ha en sådan utformning att den
tar hänsyn till förutsättningarna för den
elintensiva industrin.
De goda erfarenheter som finns från införande av
naturgas i bl.a. Malmö och Göteborg talar för att
göra naturgasen till en större del i den svenska
energiförsörjningen, enligt vad som sägs i motion
2000/01:N334 (s).
Statens roll bör inskränkas till att fastställa de
spelregler som skall gälla på marknaden i allmänhet
och i synnerhet vad gäller miljö, säkerhet och
beredskap, anförs i motion 2000/01:N242 (m).
Regeringens ambitioner att detaljreglera och styra
energimarknaden medför att osäkerheten om de villkor
som skall gälla ökar, heter det. Investeringar som
kräver långsiktighet fördröjs eller uteblir, vilket
inverkar negativt på dynamiken på energimarknaden.
Motionärerna menar att det är marknaden - utifrån de
spelregler som staten anger avseende
säkerhetsaspekter och miljö - som skall styra
energiproduktionens sammansättning. Regeringens
omfattande stöd- och bidragspolitik avseende bland
annat minskad elanvändning, förnybara energikällor
och effektivare elanvändning har, påtalas det i
motionen, i flera utvärderingar visat sig vara
misslyckade. Motionärernas budskap är att den
förtida avvecklingen av kärnkraften leder till
allvarliga, negativa konsekvenser för
samhällsekonomin, miljön och jobben.
Riksdagsbeslutet om en förtida avveckling av
kärnkraften måste därför rivas upp, är slutsatsen. I
motionen berörs också Vattenfall AB:s roll i
energipolitiken. Här anförs att det statliga bolaget
bör bli ett strikt affärsdrivande energiföretag som
på likvärdiga villkor med andra företag offensivt
deltar i den alltmer internationellt integrerade
energimarknaden. Enligt motionärerna kräver detta
att Vattenfall börsintroduceras och privatiseras.
I motion 2000/01:N257 (m) sägs att det finns mycket
starka skäl för att genomföra en bred
miljökonsekvensanalys av kommande effekter för
miljön av en kärnkraftsavveckling i Sverige.
Motionärerna anser att Sverige inte klarar utställda
mål för minskade koldioxidutsläpp vid en avveckling
av kärnkraften. Det föreligger, hävdas det, en klar
opinion hos svenska folket mot en förtida avveckling
av kärnkraften. Mot denna bakgrund menar
motionärerna att det är rimligt att svenska folket i
ny folkomröstning skall få ta ställning till om
befintliga svenska kärnkraftverk skall drivas så
länge de är miljömässigt säkra och det är ekonomiskt
motiverat.
Energipolitiken borde vara ett instrument för att
nå övergripande mål som konkurrenskraft, god miljö
och välfärd, heter det i motion 2000/01:N224 (m).
Motionärerna menar att varje energislag skall
användas där det är mest effektivt, vilket bäst sker
på en fri, konkurrensutsatt energimarknad. Det
uttalas också att Sverige bör ompröva inställningen
till naturgas. Naturgas är, enligt vad som sägs i
motionen, det bränsle som ger allra högst elutbyte i
kraftvärmeproduktion och samtidigt de lägsta
utsläppen av hälsofarliga ämnen.
I motion 2000/01:N320 (m) uttalas att stängningen
av Barsebäck 1 har medfört en import av elektricitet
som produceras i danska kolkraftverk, vilket innebär
att utsläppen av koldioxid ökat med 120 kg per
sekund, eller drygt 10 000 ton mer koldioxid per
dygn. I motionen berörs också konkurrenssituationen
på marknaden för naturgas. Det hänvisas till att det
i dag endast finns en väg för tillförsel av naturgas
till Sverige, vilket motionärerna anser har en
begränsande verkan när naturgasmarknaden håller på
att avregleras. Risken är stor, sägs det i motionen,
att dagens system med rätt för bara ett företag att
importera gasen till Sverige begränsar konkurrensen
på gasmarknaden.
Sveriges energiförsörjning skall tryggas genom en
långsiktig och medveten energipolitik med fasta
spelregler där inhemska förnybara energikällor och
bränslen utgör en växande bas, är temat i motion
2000/01:N262 (kd). Detta innebär, enligt
motionärerna, att investeringar i biobränslebaserad
kraftvärme, vindkraftverk och småskalig vattenkraft
måste stödjas liksom den fortsatta utvecklingen av
solenergi och ny teknik. I motionen sägs att
stängningen av den första reaktorn i Barsebäck har
lett till ökade koldioxidutsläpp. Därför måste
Sverige, enligt motionärernas uppfattning, i EU
driva frågan om en miniminivå på koldioxidavgifter.
På denna punkt hänvisas till att Danmark lägger en
koldioxid- och svavelavgift i konsumtionsledet på
den elektricitet som importeras från Sverige. Dansk
kolkraft kan däremot försäljas till Sverige utan
motsvarande avgifter, vilket ger den ett mycket
förmånligt pris på den svenska energimarknaden.
I motion 2000/01:N213 (kd) begärs att synen på
naturgas i företagstäta bygder skall omprövas.
Motionären anser att Sverige tyvärr haft en tvekande
inställning till naturgas. Detta alternativ har
kommit i skymundan i debatten mellan
kärnkraftsanhängare och biobränsleanhängare, menar
motionären. I industrin är det dock ett annat
energislag - oljan - som främst skall ersättas av
naturgas, heter det.
Den svenska energipolitikens mål bör vara att inom
ramen för en ekologiskt bärkraftig utveckling på
kort och lång sikt skapa förutsättningar för att
förse landet med förnybar energi på ett sätt som
medför att bl.a. näringslivet ges konkurrenskraftiga
villkor och hushåll rimliga totalkostnader, lyder
budskapet i motion 2000/01:N387 (mp). Enligt
motionärerna har aldrig riksdagen klart uttryckt
vilken säkerhetsnivå den kräver av den svenska
kärnkraften. I motionen anges att kärnkraften skall
avvecklas med en kombination av lagreglering
(avvecklingslag) och ekonomiska styrmedel (skatt på
kärnkraftsel). Det gäller vidare, anförs det, att få
reaktorägarna att till fullo betala sina risk- och
miljökostnader.
Vissa kompletterande uppgifter
I utskottets energipolitiska betänkande våren 1997
(bet. 1996/97:NU12 s. 40) underströks vikten av att
de energipolitiska programmen blir föremål för en
kontinuerlig och ingående uppföljning och att
uppnådda resultat ställs mot anvisade resurser och
uppställda mål för åtgärderna. Utskottet anförde
också att resultatredovisningen bör byggas upp kring
ett antal lämpliga s.k. nyckeltal på en för
riksdagen anpassad nivå och att
resultatredovisningen bör göras i samlad form.
Resultatredovisningen bör, menade utskottet, ge
information dels om hur insatta medel har använts,
dels - på sikt - om åtgärdernas effekter.
Hösten 1997 utvecklade utskottet (bet. 1997/98:NU2
s. 12) sina synpunkter på regeringens
resultatredovisning. Då sades att det är viktigt att
riksdagen inledningsvis i det nya
omställningsprogrammet - men även fortsättningsvis -
får del av en relevant uppföljningsinformation som
är uppdelad på berörda verksamhetsområden där t.ex.
antalet beviljade ansökningar, påbörjade
forskningsprogram, beräknade sparnivåer etc. kan
utläsas. Först på längre sikt inställer sig frågan
om vilka effekter som insatserna har medfört.
I budgetpropositionen för år 2000 (prop.
1999/2000:1 utgiftsområde 21, s. 18) nämndes att
dåvarande Närings- och handelsdepartementet i juni
1998 hade tillsatt en arbetsgrupp för att lämna
förslag till en plan för uppföljning och utvärdering
av 1997 års energipolitiska program. Detta uppdrag
redovisades i januari 1999. Arbetsgruppens förslag
utgick bland annat från de beslutssituationer som
resultaten skall användas i. De beslutssituationer
som särskilt uppmärksammades var bland annat den
årliga resultatredovisningen, bedömningar av om
villkoren för avställning av den andra reaktorn i
Barsebäck är uppfyllda, hur framtida avställning av
kärnkraftsreaktorer skall genomföras samt
utvärderingar i efterhand av det energipolitiska
programmet. Planen publicerades i sin helhet våren
2000 i rapporten Plan för uppföljning och
utvärdering av 1997 års energipolitiska program (Ds
2000:14).
Utskottet konstaterade i sin behandling av
regeringens resultatredovisning hösten 1999 (bet.
1999/2000:NU3 s. 10) att i redovisningen var de
uppnådda effekterna av programmet betydligt bättre
belysta än vad fallet varit tidigare. Informationen
var i princip inriktad på en mer ändamålsenlig
verksamhetsindelning, vilket utskottet tidigare hade
framfört önskemål om. I betänkandet behandlades
också en kartläggning av de hittillsvarande
effekterna från 1997 års energipolitiska program
genomförd av en extern konsult - COWI Rådgivende
Ingeniörer AS - samt vissa uppgifter från
Energimyndigheten och Boverket.
Beträffande Vattenfall AB hänvisade näringsminister
Björn Rosengren i ett svar i april 2000 på en
interpellation (1999/2000:377) av Ola Karlsson (m)
till att Vattenfall på ett aktivt sätt deltagit i
den pågående omstruktureringen av energimarknaden
och att företaget stärkt sin position såväl i Norden
som i Europa. Han erinrade om att Vattenfall är det
största svenska elproduktionsföretaget och svarar
för en stor del av såväl den svenska som den
nordiska elproduktionen. Näringsministerns
uppfattning var att bolaget i kraft av sin storlek
och med sin stora tillgång på kompetens är en viktig
nationell resurs på energiområdet. Slutsatsen i
svaret var att Vattenfall skall förbli i statlig
ägo, och näringsministerns bedömning var att
Vattenfall har den ekonomiska styrka som behövs för
att vara en stark aktör och trygga kundernas
tillgång på el till rimligt pris.
Utskottet har vid tidigare tillfällen (bet.
1996/97:NU12 s. 46, bet. 1997/98:
NU2 s. 24 och bet. 1998/99:NU8 s. 27) anfört att det
är av avgörande betydelse att Vattenfall har en
energipolitisk roll när det gäller att aktivt
medverka i omställningen av energisystemet. Vad
beträffar ägarfrågan har utskottet ansett att
Vattenfall bör förbli i statlig ägo. Någon breddning
av ägandet i företaget har därför inte varit
aktuell. Andra uppfattningar om Vattenfall har
framförts i reservationer (senast m, kd, fp; c, mp).
Riksdagen behandlade under våren 2000 regeringens
förslag till en ny naturgaslag (prop. 1999/2000:72,
bet. 1999/2000:NU12). Därvid framhöll utskottet att
huvudmotivet för den nya lagstiftningen är att
förutsättningar skall skapas för en effektiv
konkurrens på naturgasmarknaden. Ett flertal
naturgasföretag som i dag fungerar som distributörer
på den svenska marknaden är bundna av traditionella
och långsiktiga leveransavtal, s.k. take or pay-
kontrakt. Dessa kontrakt innebär att de svenska
distributörerna är skyldiga att köpa en viss mängd
naturgas eller åtminstone betala för gasen under
kontraktstiden. Berörda kontrakt löper ut under åren
2001-2005. En marknadsöppning skulle, enligt den
bedömning som utskottet gjorde vid detta tillfälle,
kunna leda till problem för de företag som
fortfarande är bundna av kontrakten. Det nämndes
också i betänkandet att natur- och gasmarknaden
kommer att öppnas helt för konkurrens år 2006. Den
totala marknadsöppningen år 2006 innebär att
ledningsägare kommer att vara skyldiga att på
skäliga villkor ansluta andras naturgasledningar och
transportera naturgas för samtliga kunders räkning.
I en reservation (m, kd, fp) anfördes att en förtida
avveckling av kärnkraften innebär ökade risker för
att Sverige ånyo tvingas in i nya storskaliga
energisystem som i sin tur skapar ett tryck på
introduktion av naturgas i stor skala. I en annan
reservation (mp) uttalades att användningen av
fossilgas kommer att leda till ökade
koldioxidutsläpp och en risk för att fossilgas
kommer att ersätta biobränslen.
I lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet (den s.k.
kärntekniklagen) anges att den som har tillstånd
till kärnteknisk verksamhet skall svara för att de
åtgärder vidtas som behövs för att på ett säkert
sätt hantera och slutförvara uppkommet kärnavfall
och använt kärnbränsle och att avveckla samt riva
anläggningar. Finansieringen av avveckling och
rivning samt omhändertagande av använt kärnbränsle
och kärnavfall regleras i lagen (1992:1537) om
finansiering av framtida utgifter för använt
kärnbränsle m.m. Kärnkraftsföretagen betalar en
avgift per producerad kilowattimme el (för år 2000
är den genomsnittliga avgiften 1,1 öre per kWh) som
samlas i den statligt kontrollerade
Kärnavfallsfonden. Vid årsskiftet 1999/2000 fanns
drygt 23 miljarder kronor i fonden. För att täcka
oplanerade händelser, som medför kostnader som inte
täcks av Kärnavfallsfonden, skall kraftföretagen
även ställa säkerheter till staten.
Säkerhetsbeloppen granskas och fastställs årligen på
samma sätt som avgifterna. Det ankommer på
Riksgäldskontoret att pröva kraftföretagens
säkerheter, som därefter skall godkännas av
regeringen.
Enligt atomansvarighetslagen (1968:45), som bygger
på två internationella konventioner, ansvarar
innehavare av atomanläggningar för skador som
uppkommer till följd av olyckor i atomanläggningar,
t.ex. kärnkraftsreaktorer och olyckor i samband med
transport av atomsubstanser. Ansvaret är strikt,
dvs. oberoende av vållande, och begränsat till ett
visst belopp per olycka, vilket skall vara täckt av
försäkring. Detta belopp är sedan den 1 juli 1995
bestämt till 175 miljoner s.k. särskilda
dragningsrätter (ca 1 925 miljoner kronor). Om
beloppet inte är tillräckligt för att ersätta
uppkomna skador kan ytterligare ersättning betalas
av statsmedel.
I en nyligen framlagd proposition om ändringar i
atomansvarighetslagen (prop. 2000/01:41) behandlas
frågan om ett utökat skadeståndsansvar för
innehavare av atomanläggningar. Regeringen anser att
skadeståndsansvaret i första hand bör bäras av
kärnkraftsindustrin. Ett obegränsat ansvar bör
därför införas så snart som möjligt. Ett så
långtgående ansvar strider dock mot den nuvarande
lydelsen av Pariskonventionen om skadeståndsansvar
på atomenergins område. I avvaktan på att
Pariskonventionen revideras - ett arbete som pågår -
föreslår regeringen att det högsta belopp som
innehavaren av en atomanläggning i Sverige ansvarar
för skall höjas från 175 till 300 miljoner särskilda
dragningsrätter, vilket motsvarar omkring 3,3
miljarder kronor. Ansvarsbeloppet för innehavare av
en anläggning för framställning, bearbetning och
förvaring av obestrålat uran samt för transport av
sådant uran bör även i fortsättningen vara 10
miljoner särskilda dragningsrätter (ca 110 miljoner
kronor). Regeringen föreslår vidare en ändring av
det särskilda statsansvaret enligt 31 a §
atomansvarighetslagen så att det sammanlagda belopp
som står till förfogande för ersättning enligt
atomansvarighetslagen höjs från tre till sex
miljarder kronor. I propositionen föreslås också att
Sverige skall avge en förklaring i enlighet med en
rekommendation av OECD:s råd. Rekommendationen avser
omfattningen av det s.k. gemensamma statsansvaret,
som regleras av en tilläggskonvention till
Pariskonventionen. De nya reglerna föreslås träda i
kraft den 1 april 2001. I syfte att förbereda
övergången till ett obegränsat ansvar avser
regeringen att ge en särskild utredare i uppdrag att
föreslå hur ett obegränsat ansvar bör genomföras i
atomansvarighetslagen. Förslagen bereds i riksdagen
av lagutskottet.
Utskottets ställningstagande
Inledning
Utskottet behandlar först den redovisning som
lämnats om uppföljning och utvärdering av
energipolitiken. Därefter behandlas frågan om
riktlinjer för energipolitiken.
Bedömning av regeringens resultatredovisning
Utskottet ser med tillfredsställelse på den
omfattande uppföljnings- och utvärderingsverksamhet
som bedrivs på energiområdet. Ett betydande sakligt
underlag för de energipolitiska avgörandena börjar
att växa fram. Ett synligt exempel på detta är den
skrivelse om den fortsatta omställningen av
energisystemet - som utskottet behandlar längre fram
i detta betänkande - där en genomförd utvärdering av
åtgärder på kort sikt inom det energipolitiska
omställningsprogrammet redovisas och på vilken
regeringen bygger ett viktigt ställningstagande.
Utskottet har under senare år framfört flera
positiva synpunkter på regeringens
resultatredovisning på energiområdet. I
budgetbetänkandet hösten 1999 (bet. 1999/2000 s. 10)
uttalade utskottet att uppnådda effekter av
programmet är betydligt bättre belysta än tidigare
och att informationen i princip är inriktad på en
mer ändamålsenlig verksamhetsindelning. Mot denna
bakgrund vill utskottet nu betona att i takt med att
informationsmängderna ökar från den löpande
uppföljningen av programmet stiger också kraven på
pedagogisk och överblickbar information till
riksdagen. Det handlar alltså om att systematisera
den många gånger detaljerade resultatinformationen
till en helhet och på en sådan nivå att den är
anpassad till de ställningstaganden som riksdagen
har att göra när det gäller att bedöma
måluppfyllelsen i det energipolitiska programmet.
Bland de krav som utskottet tidigare ställt när det
gäller resultatinformation från det energipolitiska
omställningsprogrammet har ingått att riksdagen bör
få del av en relevant uppföljningsinformation som är
uppdelad på berörda verksamhetsområden och uppbyggd
kring ett antal lämpliga s.k. nyckeltal på en för
riksdagen anpassad nivå, samt att den skall lämnas i
en samlad form. Utskottet kan konstatera att
regeringen tillgodoser dessa krav i vissa avseenden,
men att det också finns utrymme för förbättringar i
den redovisning som lämnas. Utskottet önskar lämna
följande synpunkter på resultatredovisningen i
budgetpropositionen.
En nyhet i årets budgetproposition är att budgeten
indelas i s.k. politikområden. Politikområdet
Energipolitik består som tidigare redovisats av två
delar, nämligen Energimarknadspolitik och Politik
för ett uthålligt energisystem. Utskottet kan
konstatera att det övergripande målet för
politikområdet Energipolitik har en identisk
formulering som målet för den underordnade delen
Politik för ett uthålligt energisystem. Enligt
utskottets uppfattning bör en mer strikt hierarkisk
ordning föreligga mellan målen; de underordnade
målen bör ha en mer konkret och uppföljningsbar
utformning i förhållande till målet för hela
politikområdet. Vidare finns det, enligt utskottets
uppfattning, ett behov av att inordna
resultatredovisningen inom både
Energimarknadspolitik och Politik för ett uthålligt
energisystem i en mer pedagogisk och distinkt
verksamhetsindelad struktur. Den redovisning som i
dag sker i budgetpropositionen - när det gäller
Politik för ett uthålligt energisystem - under
rubrikerna åtgärder på kort och lång sikt samt på
anslagsnivå leder till upprepningar och borde i
stället kunna utföras på ett mer sammanhållet sätt.
En mer överordnad struktur på resultatredovisningen
blir mindre splittrad och detaljerad och därmed i
högre grad anpassad för riksdagens
informationsbehov. Om en sådan förbättrad
verksamhetsindelning av resultatredovisningen som
utskottet här har efterlyst genomförs kommer också
regeringen att kunna redovisa sin bedömning av
resultatredovisningen på ett bättre och ett för
riksdagen mer anpassat sätt.
De uppfattningar som utskottet nu har framfört om
behovet av en ökad tydlighet i målformuleringarna
synes också stå i överensstämmelse med synpunkterna
i utvärderingen av det energipolitiska programmet,
särskilt när det gäller åtgärderna på lång sikt, och
som tidigare har redovisats i betänkandet. Till
detta kan fogas vikten av att resultaten av de
energipolitiska åtgärderna när det gäller
besparingar och tillförsel redovisas i samma enheter
som de målsatta besparings- och tillförselnivåerna
är uttryckta i.
Utskottet vill till sist påtala betydelsen av att
regeringen noggrant följer upp revisionens
synpunkter på Energimyndighetens årsredovisning.
Energimyndigheten tillhandahåller regering och
riksdag det väsentliga underlaget för att kunna
bedöma utfallet av det energipolitiska programmet.
Revisionens omdöme om bristande kvalitetssäkring hos
myndigheten ter sig i detta perspektiv inte
tillfredsställande.
Riktlinjer för energipolitiken
Den svenska energipolitikens mål är att på kort och
lång sikt trygga tillgången på el och annan energi
på med omvärlden konkurrenskraftiga villkor för att
främja en god ekonomisk och social utveckling i
Sverige. Energipolitiken skall skapa villkoren för
en effektiv energianvändning och en kostnadseffektiv
svensk energiförsörjning med låg negativ påverkan på
hälsa, miljö och klimat samt underlätta
omställningen till ett ekologiskt uthålligt
samhälle. Energipolitiken skall bidra till att
stabila förutsättningar skapas för ett
konkurrenskraftigt näringsliv och till en förnyelse
och utveckling av den svenska industrin.
Mot bakgrund av de ambitioner som ligger bakom 1997
års energipolitiska beslut har det inrättats ett
omfattande energipolitiskt omställningsprogram med
betydande ekonomiska resurser till sitt förfogande.
Omställningsprogrammet är inriktat på tillförsel,
distribution och användning av energi. Åtgärder
sätts således in på ett stort antal områden som
täcker hela kedjan från produktion till konsumtion
av energi. Omställningsprogrammet löper alltså över
en bred front, och effekterna skall sammantaget vara
sådana att de olika delarna i den energipolitiska
målkatalogen uppnås.
Utskottet har vid tidigare tillfällen avvisat
invändningar mot energipolitiken motsvarande de som
Moderata samlingspartiet redovisar i motion
2000/01:N242. De farhågor som framförs i motionen -
men också i motionerna 2000/01:N257 (m),
2000/01:N320 (m) och 2000/01:N262 (kd) - för bl.a.
stora miljöförstöringar i samband med stängningen av
Barsebäck 1 anser utskottet vara kraftigt
överdrivna. I det energipolitiska beslutet framhålls
bl.a. vikten av att omställningsprogrammet inte får
innebära någon avgörande förändring av Sveriges
möjligheter att bidra till att uppnå sådana
långsiktiga mål som kan komma att beslutas om inom
ramen för klimatkonventionen. Enligt utskottets
uppfattning är det av största vikt att
kärnkraftsavvecklingen kan genomföras utan att den
leder till oacceptabla effekter för miljön. Inte
heller får energipolitiken leda till sämre
konkurrensförutsättningar för den svenska industrin
- särskilt den elintensiva industrin som nämns i
motion 2000/01:N305 (s). Sådana hänsynstaganden
ligger i de energipolitiska riktlinjerna, vilket
också visar sig i de ställningstaganden som regering
och riksdag har att göra med anledning av
utvärderingen.
De påståenden som framförs i motion 2000/01:N242
(m) om att regeringen detaljreglerar och styr
energimarknaden finner utskottet i sak vara
felaktiga. Inriktningen på energimarknadspolitiken
visar annorlunda. Några viktiga exempel kan anföras:
avregleringen av el- och naturgasmarknaderna,
införandet av ett marknadsbaserat system för att
främja den småskaliga elproduktionen och uppdraget
till Svenska kraftnät att utveckla
marknadsmekanismer i syfte att säkerställa
effektbalansen i de södra delarna av landet. De
åtgärder som vidtas på energiområdet visar att de
marknadstekniska verktygen har en viktig roll att
spela för utvecklingen inom energiområdet. I detta
sammanhang vill utskottet också erinra om de
utredningsförslag som för närvarande är under
beredning i Regeringskansliet om införandet av
flexibla mekanismer enligt Kyotoprotokollet och ett
system med handel med utsläppsrätter.
I likhet med tidigare år ifrågasätter Moderata
samlingspartiet Vattenfalls strategiska roll i
omställningsarbetet. I motion 2000/01:N242 (m)
anförs att politiseringen av företagets ledning
påverkar Vattenfalls effektivitet och trovärdighet
på marknaden. Enligt motionärerna borde därför
Vattenfall privatiseras och börsintroduceras.
Utskottets uppfattning i denna fråga har kommit till
uttryck ett flertal gånger tidigare. Vattenfall är
en viktig nationell resurs på energiområdet - inte
minst i arbetet med omställningen av energisystemet
- och har en ekonomisk styrka som är av stort värde
inte minst för den svenska industrin som får
tillgång till elektricitet till rimliga priser.
Dessa skäl talar enligt utskottets uppfattning
entydigt för att Vattenfall skall förbli i statlig
ägo.
De riktlinjer för energipolitiken som förordas i
motion 2000/01:N262 (kd) överensstämmer i betydande
utsträckning enligt utskottets uppfattning med den
inriktning som ligger i 1997 års energipolitiska
beslut. När det gäller frågan om olikheter mellan
länder i uttag av miljöskatter kan utskottet
konstatera att frågan för närvarande är under
övervägande i EU-arbetet.
I motionerna 2000/01:N334 (s), 2000/01:N224 (m),
2000/01:N320 (m) och 2000/01:N213 (kd) pläderas för
en mer framträdande roll för naturgasen och
förändrade villkor för marknadstillträde för aktörer
på gasmarknaden. Utskottet har i dessa frågor inga
andra uppfattningar än de som kom till uttryck i
samband med behandlingen av regeringens förslag till
ny naturgaslag våren 2000.
När det gäller vad som sägs i motion 2000/01:N387
(mp) om kärnkraftsavvecklingen står utskottet fast
vid det utskottet uttalade i det energipolitiska
betänkandet våren 2000. Där sades att samtidigt som
det är av vikt att avvecklingen av kärnkraften
inleds är det betydelsefullt att omställningen och
utvecklingen av energisystemet sker under
tillräckligt lång tid så att inte problem uppstår
för sysselsättning, välfärd, konkurrenskraft och
miljö. Därför gäller inte längre, enligt beslutet,
år 2010 som s.k. slutår för kärnkraftsavvecklingen.
Vidare anser utskottet att den marknadsekonomiska
lösning, som motionärerna argumenterar för, i syfte
att fördyra produktionen av elektricitet från
kärnkraftverken med stor sannolikhet skulle medföra
svåra kostnadsproblem för den svenska industrin och
en nästintill utslagning av den elintensiva
industrin. Ett sådant ingrepp i prisbildningen på
marknaden är inte att tillämpa marknadsekonomiska
principer, utan är snarare uttryck för en
chockterapi som leder till en rad oönskade och
okontrollerbara effekter. När det gäller
reaktorägarnas ekonomiska ansvar vill utskottet
hänvisa dels till uppbyggnaden av Kärnavfallsfonden
i Sverige som tidigare beskrivits i betänkandet,
dels till den proposition med ett förslag till
skärpt skadeståndsansvar för innehavare av
atomanläggningar som nyligen framlagts för riksdagen
och som även det har beskrivits tidigare i
betänkandet.
Med det sagda avstyrker utskottet samtliga i detta
avsnitt behandlade motioner i berörda delar.
Frågan om avveckling av Barsebäck 2
Skrivelsen
I skrivelse 2000/01:15 redovisas regeringens
bedömning av om villkoren för stängning av den andra
reaktorn i Barsebäcksverket är uppfyllda. Vidare
redovisar regeringen på vilket sätt arbetet med den
fortsatta omställningen av energisystemet skall
bedrivas. Syftet med skrivelsen är att den skall
utgöra underlag för riksdagens ställningstagande
till frågan om avveckling av Barsebäck 2.
Villkor för stängning av den andra reaktorn i
Barsebäcksverket
Enligt regeringens uppfattning är inte riksdagens
villkor för en stängning av Barsebäck 2 före den 1
juli 2001 uppfyllda. I den utvärdering som
genomförts är slutsatsen att de kortsiktiga
åtgärderna inom programmet som syftar till att
ersätta kraftbortfallet inte kommer att kunna nå den
samlade ersättning på 3 TWh som är målet för
åtgärderna vid programtidens slut år 2002.
Regeringen erinrar om att riksdagen har uttalat att
ett villkor för stängningen av den andra reaktorn är
att bortfallet av elproduktion kan kompenseras genom
tillförsel av ny elproduktion och minskad användning
av el. Kraftbortfallet bedöms inte kunna kompenseras
fullt ut till den 1 juli 2001. Åtgärderna för
tillförsel av el har dock, enligt regeringens
uppfattning, varit framgångsrika, och bedömningen är
att målet om 1,5 TWh per år för ny elproduktion
kommer att klaras. Däremot har kostnaderna för
investeringar i minskad elanvändning inte kunnat
sänkas i den takt som åtgärderna förutsatte;
elvärmen har genom de låga elpriserna varit fortsatt
konkurrenskraftig gentemot fjärrvärme. Skatten på
elpannor bedöms ha haft en marginell effekt. Målet
för minskad årlig elanvändning i elpannor och annan
uppvärmning bedöms därför inte kunna uppfyllas till
år 2002.
En stängning år 2001 bedöms vidare medföra en ökad
risk för effektbrist i Sydsverige och risk för
kraftiga prissvängningar vid extrema
vädersituationer. En sådan risk föreligger även om
reaktorn inte stängs av. Affärsverket svenska
kraftnät har därför regeringens uppdrag att utveckla
marknadsmekanismer som skall ge incitament till att
reducera elförbrukningen och tillhandahålla effekt i
kritiska situationer. Dessa marknadsmekanismer
väntas få fullt genomslag inom 2-3 år. Även de
tekniska åtgärder som planeras för att förstärka
överföringsförmågan till södra Sverige kommer då att
vara genomförda. Regeringen har i
budgetpropositionen redovisat sin bedömning att det
är nödvändigt att Svenska kraftnäts arbete med att
utveckla marknadsmekanismer drivs vidare och att
affärsverket regelbundet bör redovisa till
regeringen hur detta arbete fortskrider. Målet bör
vara att dessa mekanismer introduceras under vintern
2000/2001 för att vara fullt etablerade senast den 1
januari 2002.
Regeringen framhåller också att en stängning år
2001 på kort sikt skulle innebära att en del av
bortfallet av elproduktion med stor sannolikhet
skulle ersättas av import av el som har producerats
under miljömässigt sämre förhållanden. Detta är
enligt regeringens uppfattning inte förenligt med de
energipolitiska riktlinjerna och villkoren för
stängningen.
Riksdagens villkor för stängningen bör stå fast,
menar regeringen. De viktigaste kriterierna för att
kunna säga att villkoren är uppfyllda är, meddelar
regeringen, att stängningen inte medför påtagligt
negativa effekter i fråga om elpriset, tillgången på
el för industrin, effektbalansen eller miljön och
klimatet. I skrivelsen gör regeringen bedömningen
att riksdagens villkor inte kommer att uppfyllas vad
avser kraftbortfallet, effektbalansen samt miljö och
klimat.
Regeringen anser att det finns goda möjligheter att
uppfylla dessa villkor och att en stängning kan
genomföras efter det att erforderliga åtgärder fått
genomslag. Enligt regeringens bedömning kommer
villkoren att vara uppfyllda senast före utgången av
2003. En ytterligare prövning av om villkoren är
uppfyllda skall göras hösten 2001 i anslutning till
budgetpropositionen för år 2002.
Villkoren för den fortsatta omställningen av
energisystemet
När det gäller den fortsatta omställningen av
energisystemet anför regeringen att detta bör bygga
på erfarenheter från stängningen av de båda
reaktorerna i Barsebäcksverket samt i övrigt på
erfarenheter från det energipolitiska programmet som
löper fram till år 2004. Efter avställningen av
Barsebäcksverket skall en uppföljning ske av
utvecklingen av elpriser, investeringar,
miljöpåverkan, sysselsättnings- och
fördelningseffekter samt elmarknadens funktionssätt
m.m. Även erfarenheterna av de insatser för
forskning, utveckling och demonstration av ny teknik
som nu genomförs fram till år 2004 bör, anser
regeringen, ligga till grund för kommande
ställningstaganden vad gäller den fortsatta
omställningen.
Regeringens redogörelse för det fortsatta arbetet
omfattar ett program med kompletterande analyser och
förslag på en rad områden. När det gäller den
nordiska elmarknaden har regeringen för avsikt att
genomföra en samlad utvärdering av hur de ändrade
förutsättningarna på elmarknaden påverkar den
planerade omställningen av energisystemet och
identifiera eventuella behov av kompletterande
åtgärder. Vidare skall de systemansvariga
myndigheterna analysera behovet av gemensamma
nordiska åtgärder för hantering av effektproblem och
effektreserver, inklusive gemensamma riktlinjer för
hur försörjningstryggheten skall säkras i akuta
bristsituationer. I övrigt redovisas i skrivelsen
pågående arbete rörande bl.a. vindkrafts- och
biobränsleområdena, åtgärder för minskad
elanvändning, förnybar elproduktion,
energieffektivisering, ökad miljörelatering av
skattesystemet samt utvärderingsinsatser inom
forskning och utveckling.
Motionerna
I motion 2000/01:N7 (m) sägs att det energipolitiska
omställningsprogrammet är ett misslyckande. Det är,
menar motionärerna, dags att nu ta konse-kvenserna
av detta faktum och kraftigt minska insatserna inom
ramen för programmet. Som ett resultat av
utvärderingarna och det faktum att det finns en bred
politisk insikt om att omställningsprogrammet
misslyckats bör nu den s.k. avvecklingslagen
avskaffas och beslutet om en förtida avveckling av
Barsebäcksverket rivas upp.
Stängningen av den första reaktorn i Barsebäck med
en effekt av 600 MW i ett läge med stora risker för
effektbrist i det sydsvenska elsystemet framstår som
oklokt, lyder budskapet i motion 2000/01:N309 (m).
Att dessutom stänga den andra reaktorn, även den med
effekten 600 MW, skulle vara ansvarslöst, fortsätter
motionärerna. De anser att en förtidsavveckling av
de båda reaktorerna i Barsebäck minskar marginalerna
riskabelt mycket i södra Sverige. I motionen yrkas
att regeringen skall riva upp stängningsbeslutet av
Barsebäck 1, och att avvecklingslagen avskaffas. Det
sägs också att alla de politiska hinder som finns
för en återstart av Barsebäck 1 bör avvecklas.
En motsatt uppfattning redovisas i motion
2000/01:N9 (v). Här sägs att Vänsterpartiet bedömer
att efter de åtgärder som nu vidtas - och som
redovisas i skrivelsen från regeringen - kan
Barsebäck 2 stängas senast den 1 juli 2002.
Motionärerna anser att före innevarande
mandatperiods utgång bör de partier -
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Centerpartiet
- som står bakom 1997 års energiuppgörelse fatta
beslut om riktlinjerna för den fortsatta
energiomställningen. Motionärerna pläderar också för
att en referensgrupp med företrädare för de nämnda
partierna tillsätts med uppgift att följa det
fortsatta omställningsarbetet.
I motion 2000/01:N331 (v) hänvisas till att Statens
energimyndighet bedömer att Barsebäck 2 kan tas ur
drift som planerat senast den 1 juli 2001, en
uppfattning som överensstämmer med yrkandet i
motionen. Motionärerna anser också att Svenska
kraftnäts bedömning att det vid vinterkyla kan
uppstå situationer av effektbrist i södra Sverige
inte har utsatts för kritisk granskning.
Energipolitiken måste gå hand i hand med ekonomisk
politik och miljöpolitik för att bidra till tillväxt
och ett ekologiskt uthålligt Sverige, anförs det i
motion 2000/01:N8 (kd). I motionen kritiseras
regeringens energipolitiska omställningsprogram och
det underlag som bildar grunden för slutsatsen i
skrivelsen att den andra reaktorn i Barsebäcksverket
bedöms kunna stängas av före utgången av år 2003. I
motionen ifrågasätts att detta skulle vara möjligt
vid denna tidpunkt. Ett sådant beslut måste föregås
av en ännu mer omfattande utvärdering än vad som
hittills har genomförts, anför motionärerna och
pekar på att en grundlig miljökonsekvensanalys måste
genomföras omedelbart. De ekonomiska konsekvenserna
för skattebetalarna, näringslivet och det övriga
samhället måste belysas innan ett beslut om
stängning av den andra reaktorn kan fattas, sägs
det. Motionärerna anser vidare att i en sådan analys
måste också infogas frågan om naturgasens roll i det
framtida energisystemet, det pågående arbetet inom
EU och konsekvenserna för Sverige av den
internationella elhandeln.
Centerpartiet gör, till skillnad från regeringen,
bedömningen att ett beslut om stängning av den andra
reaktorn i Barsebäck kan fattas under hösten 2000,
heter det i motion 2000/01:N4 (c). I motionen sägs
att omställningsprogrammet har varit framgångsrikt
och att målen för detta till stora delar har nåtts.
Motionärernas ståndpunkt är att stängningen av
Barsebäcks andra reaktor kan ske senast den 1 juli
2002. En stängning av den andra reaktorn i Barsebäck
den 1 juli 2002 är möjlig ur energisynpunkt och
angelägen för att inför energimarknadens aktörer
understryka vikten av ett fortsatt
omställningsarbete. Det finns, fortsätter
motionärerna, även ett ansvar gentemot våra danska
grannar att ge ett tydligt besked om att en
stängning av Barsebäck 2 kommer att ske under år
2002.
Omställningen av energisystemet måste ske med
hänsyn till Sveriges behov av tillväxt och ökad
sysselsättning, uttalas det i motion 2000/01:N6
(fp). De energipolitiska besluten bör, anförs det,
begränsas till att fastställa övergripande mål och
vilka styrmedel som kan behövas för att nå målen.
Motionärernas uppfattning är att kärnkraften bör
utnyttjas under hela sin tekniska och ekonomiska
livslängd. Budskapet är därför ett nej till en
förtida avstängning av både den första och den nu
aktuella andra reaktorn. I motionen avvisas metoden
att fatta årtalsbestämda beslut om när reaktorer
skall stängas. Först när en kompetent myndighet
konstaterar att de inte längre uppfyller gällande
säkerhets- eller miljökrav kan en stängning
aktualiseras. Motionärerna har också uppfattningen
att omställningsprogrammet har stora svagheter. I
motionen sägs att både Riksdagens revisorer och
Riksrevisionsverket har pekat på svagheter i
programmet och dess ringa bidrag till uppfyllelse av
de nationella målen.
I motion 2000/01:N5 (mp) hävdas att den andra
reaktorn är - i enlighet med Barsebäcksavtalet -
förhållandevis billig att avveckla. Motionärerna
menar att detta skall utnyttjas i syfte att
ytterligare minska miljö- och säkerhetsriskerna till
följd av olönsam kärnkraftsproduktion i södra
Sverige. I motionen sägs att det är ett föråldrat
tänkande som ligger bakom villkoret för stängningen
av Barsebäck 2. Elförsörjningen är inte längre en
nationell angelägenhet som innebär att bortfallet av
el måste kompenseras fullt ut av åtgärder i Sverige.
Motionärerna anser att de kriterier som regeringen
hänvisar till i sitt beslut att som planerat inte
stänga av den andra reaktorn i Barsebäck inte är
beslutade av riksdagen, utan de är regeringens egen
operationalisering av det av riksdagen beslutade
villkoret för denna stängning. När det gäller frågan
om effektbalansen är detta, enligt motionärerna, ett
marknads- och kontraktsproblem, dvs. en fråga om
leveranssäkerhet. Har en elleverantör åtagit sig att
leverera el vid en viss tidpunkt är det dennes
skyldighet att vidta sådana åtgärder att leverans
kan garanteras vid den kontrakterade tidpunkten.
Motionärerna menar att det är fullt rimligt att
införa ett regelverk som tydliggör ett sådant ansvar
från den 1 juli 2001.
Vissa kompletterande uppgifter
Vid behandlingen våren 1997 av proposition
1996/97:84 om en uthållig energiförsörjning
konstaterade utskottet (bet. 1997/98:NU12 s. 39) -
med anledning av förslaget i propositionen att de
två kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck skall stängas
av - att bortfallet av el från reaktorerna i
Barsebäck skall kompenseras genom effektivare
energianvändning, elhushållning, konvertering från
el samt tillförsel av el från andra energikällor.
Enligt den energipolitiska överenskommelsen från år
1997 mellan företrädare för Socialdemokraterna,
Vänsterpartiet och Centerpartiet är ett villkor för
stängningen av den andra reaktorn att bortfallet av
elproduktion kan kompenseras genom tillförsel av ny
elproduktion och minskad användning av el. På denna
punkt framhöll utskottet i det nämnda betänkandet
att innan en stängning av denna reaktor kan
genomföras bör riksdagen - oavsett utformningen av
lagstiftningen - ges möjlighet att pröva att
förutsättningen för stängningen av
kärnkraftsreaktorn är uppfylld.
Enligt lagen (1997:1320) om kärnkraftens avveckling
(avvecklingslagen), som trädde i kraft den 1 januari
1998, får regeringen besluta att rätten att med stöd
av tillstånd enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk
verksamhet driva en kärnkraftsreaktor för att
utvinna kärnenergi skall upphöra att gälla vid en
viss tidpunkt. I lagen sägs (3 §) att regeringens
beslut skall fattas med utgångspunkt i att reaktorn
skall ställas av vid den tidpunkt som bäst gagnar
syftet med omställningen av energisystemet och dess
genomförande. På denna sistnämnda punkt anförs det i
lagen (1 §) att syftet med omställningen är att
åstadkomma en ekologisk och ekonomiskt hållbar
energiförsörjning byggd på förnybara energislag. Det
sägs också att omställningen skall genomföras på ett
sätt som gör det möjligt att tillförsäkra svensk
industri och samhället i övrigt el på
internationellt konkurrenskraftiga villkor. Av lagen
framgår vidare att vid avgörande av när en reaktor
skall tas ur drift skall hänsyn tas till reaktorns
geografiska läge. För varje reaktor skall i övrigt
beaktas andra särskilda förhållanden såsom ålder,
konstruktion och betydelse för energisystemet.
I samband med behandlingen av avvecklingslagen
framhöll utskottet (bet. 1997/98:NU5 s. 19) att ett
villkor för avställningen av den andra reaktorn vid
Barsebäcksverket är att bortfallet av elproduktion
kan kompenseras genom tillförsel av ny elproduktion
och minskad användning av el. Även i detta
betänkande underströk utskottet att innan en
stängning av den reaktorn kan genomföras skall
riksdagen ges möjlighet att pröva om
förutsättningarna för en stängning av reaktorn är
uppfyllda. Utskottet erinrade också om att enligt de
av riksdagen antagna riktlinjerna för
energipolitiken skall vidare ny
elproduktionskapacitet och minskad elanvändning vara
ett villkor också för den fortsatta avställningen av
kärnkraftsreaktorer. Efter avställningen av
Barsebäcksverket skall, anförde utskottet, en
uppföljning ske av utvecklingen av elpriser,
investeringar, miljöpåverkan, sysselsättnings- och
fördelningseffekter samt elmarknadens funktionssätt
m.m. Resultatet av det energipolitiska programmet
skall utvärderas och tillsammans med erfarenheterna
från stängningen av reaktorerna i Barsebäcksverket
utgöra underlag för kommande beslut om hur den
fortsatta omställningen skall genomföras. Utskottet
konstaterade vid detta tillfälle att det nyligen
fattade energipolitiska beslutet - alltså 1997 års
energipolitiska beslut - innebär att det efter en
avställning av den första reaktorn vid
Barsebäcksverket fordras nya ställningstaganden från
riksdagens sida innan ytterligare avställningar av
kärnkraftsreaktorer kan genomföras med stöd av den
nu aktuella lagen. I reservationer (m, fp; kd)
yrkades avslag på regeringens förslag till lag om
kärnkraftens avveckling.
Affärsverket svenska kraftnät har tillsammans med
branschorganisationen Svensk Energi arbetat fram en
övergångslösning för att minska risken för
effektbrist. Resultat av överläggningarna har under
hösten 2000 redovisats i en av Svenska kraftnät
upprättad promemoria. Principerna bygger på att
Svenska kraftnät upphandlar upp till 1 000 MW
produktionskapacitet för tiden fr.o.m. vintern
2000/2001 t.o.m. vintern 2002/2003. Vidare är ett
villkor att produktionsanläggningarna skall vara
utanför den kommersiella marknaden i dag, vara
belägna i södra delen av Sverige samt ha en
installerad effekt om minst 10 MW el. Vid risk för
effektbrist skall kapaciteten från anläggningarna på
uppmaning av Svenska kraftnät bjudas ut på den
fysiska spotmarknaden för elhandel på timbasis (den
s.k. Elspot). Risk för effektbrist definieras i
enlighet med Svenska kraftnäts kriterier. När en
anläggning i effektreserven är i bruk kommer detta
att anges på Svenska kraftnäts och Nord Pools (den
nordiska elbörsen) hemsida.
Det svenska EU-arbetet på energiområdet bedrivs inom
fyra huvudområden som bedöms vara centrala för den
långsiktiga utvecklingen. Det gäller skapandet av en
inre marknad för energi, omställningen till ett
ekologiskt uthålligt energisystem, utvecklingen av
energisystemen runt Östersjön och klimatpolitiken.
Aktuella frågor nu - inför det svenska
ordförandeskapet i EU - är bl.a. liberaliseringen av
energimarknaden där slutsatserna från Europeiska
rådets möte i Lissabon i mars 2000 säger att
liberaliseringen av energimarknaden (el och gas)
skall påskyndas och att framstegen skall utvärderas
vid Europeiska rådets möte i Stockholm i mars 2001.
För närvarande pågår beslutsprocessen
(medbeslutandeförfarande) mellan rådet och
Europaparlamentet om ett direktiv om främjande av el
från förnybara energikällor på den inre marknaden
för el. Vidare utvecklas strategier dels för
integration av miljödimensionen i energipolitiken,
dels för att åstadkomma en ökad
energieffektivisering. Vidare återfinns
energisektorn i den handlingsplan för den nordliga
dimensionen som antogs vid Europeiska rådets möte i
Feira i juni 2000.
Utskottets ställningstagande
Enligt den energiöverenskommelse som slöts i
februari 1997 mellan företrädare för
Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet
- och som ligger till grund för det beslut som
riksdagen fattade i juni samma år - framgår att ett
villkor för stängningen av den andra reaktorn i
Barsebäck är att bortfallet av elproduktion kan
kompenseras genom tillförsel av ny elproduktion och
minskad användning av el. I beslutet anges att
riksdagen bör ges möjlighet att pröva att
förutsättningen för stängningen av
kärnkraftsreaktorn är uppfylld.
Utskottet ställer sig bakom regeringens bedömning
att de villkor som riksdagen satt upp för stängning
av den andra reaktorn i Barsebäcksverket inte är
uppfyllda. Dock kan utskottet konstatera att det
inom en rimlig tid torde finnas goda möjligheter att
nå de mål som är uppsatta för att kompensera
kraftbortfallet. Stängningen av den andra reaktorn
skall genomföras så snart som erforderliga villkor
fått genomslag. I likhet med regeringen bedömer
utskottet att detta blir fallet senast före utgången
av år 2003.
I enlighet med vad utskottet anförde när
riktlinjerna för energipolitiken behandlades är
målbilden i energipolitiken omfattande och uttryck
för ambitiösa åtaganden i förhållande till olika
samhällsintressen. Enligt utskottet får inte -
enligt de villkor som riksdagen satte upp år 1997 -
en stängning medföra negativa effekter i fråga om
elpriset, tillgången på el för industrin,
effektbalansen eller miljön och klimatet. Utskottet
vill understryka betydelsen av att regeringen
fortlöpande följer upp förutsättningarna för att
dessa villkor som riksdagen har ställt upp kan
uppfyllas. Utskottet vill också framhålla att det är
riksdagen som även fortsättningsvis prövar om nämnda
villkor är tillgodosedda inför ett beslut att stänga
den andra reaktorn i Barsebäcksverket.
Med anledning av den bedömning som utskottet nu
gjort bör därutöver följande gälla för det fortsatta
arbetet med omställningen av energisystemet. Det kan
konstateras att förutsättningarna för 1997 års
beslut delvis har förändrats. Av detta skäl
formulerar regeringen i skrivelsen ett omfattande
program för att ta fram kompletterande analyser och
förslag inom ramen för det fortsatta
omställningsarbetet. Utskottet vill uttala ett
starkt stöd för detta arbete; den mångfald av
insatser som programmet innehåller kommer att ge ett
rikhaltigt och delvis nytt material för de
ställningstaganden som regering och riksdag framöver
har att ta i energipolitiken. Av stor betydelse är
fortsatta kraftfulla satsningar på att utveckla de
förnybara energikällorna och ny teknik för
framtidens energisystem. När det gäller naturgasens
roll i det framtida energisystemet är det viktigt
att ta till vara den befintliga kapaciteten; ur
miljösynpunkt är naturgas att föredra framför andra
fossila bränslen. Vidare måste, enligt utskottets
mening, problemen med kapaciteten för överföring av
el till Sydsverige få en lösning.
Utgångspunkten för den långsiktiga strategin för
ett ekologiskt och ekonomiskt uthålligt energisystem
är en målmedveten satsning på forskning, utveckling
och demonstration. Målet skall vara att sänka
kostnaderna för ny energiteknik som grundar sig på
förnybara energislag och att främja
marknadsintroduktion av sådan teknik. Utskottet vill
betona betydelsen av fortlöpande utvärderingar av
dessa insatser i syfte att ge vägledning för hur
fortsatta aktiviteter skall utformas.
Utskottet ser med tillfredsställelse på att
regeringen avser att återkomma till riksdagen hösten
2001 i anslutning till budgetpropositionen för år
2002 med en förnyad bedömning av i vilken
utsträckning villkoren är uppfyllda för att stänga
den andra reaktorn i Barsebäcksverket.
Med det sagda avstyrker utskottet motionerna
2000/01:N4 (c), 2000/01:N5 (mp), 2000/01:N6 (fp),
2000/01:N7 (m), 2000/01:N8 (kd), 2000/01:N9 (v),
2000/01:N309 (m) och 2000/01:N331 (v).
Övriga kärnkraftsfrågor
Motionerna
I motion 2000/01:N242 (m) uttalas att
energipolitiken bör utformas så att de politiska
hindren för fortsatt och utvecklad användning av
kärnenergi tas bort. Riksdagen bör upphäva den
bestämmelse i kärntekniklagen (6 §) som förbjuder
vissa typer av kärnteknisk forskning, den s.k.
tankeförbudsparagrafen. Likaså bör bestämmelsen i
lagen (5 a §) som förbjuder uppförandet av
ytterligare kärnreaktorer upphävas. Med sådana
förändringar blir det säkerheten och ekonomin som
avgör kärnkraftens framtid, heter det.
Ett liknande budskap framförs i motion 2000/01:N262
(kd). Här sägs att den förstnämnda bestämmelsen i
kärntekniklagen - tankeförbudsparagrafen - har
behandlats av riksdagen ett flertal gånger men att
framförda förslag om att bestämmelsen skall slopas
har avvisats. Sannolikt beror detta på, menar
motionärerna, att frågan helt felaktigt har ansetts
kopplad till den vidare frågeställningen om
kärnkraftens ställning i vårt land. Principiell
kritik mot förbudet framförs numera, hävdas det i
motionen, helt oberoende av inställningen till
kärnkraftens nyttjande i Sverige och detta leder
till att paragrafen både kan och bör slopas.
Kärntekniklagen innebär ett förbud mot forskning på
kärnkraftsområdet i syfte att utveckla nya typer av
kärnreaktorer, heter det i motion 2000/01:N217 (kd).
Världens energiförsörjning är en så viktig fråga att
forskning måste få bedrivas på alla fronter. Frågan
är av principiell natur. Skall politiker ta sig
rätten att bestämma vilken typ av kunskap som skall
få tillföras samhället, eller skall forskningen vara
fri, så att vi alla kan ta ställning till eventuella
resultat och avgöra vad som vore värt att satsa på,
frågar sig motionärerna.
Även i motion 2000/01:N217 (kd) sägs att den
aktuella bestämmelsen i kärntekniklagen av många
uppfattas som en markering mot tankefriheten.
Vissa kompletterande uppgifter
Riksdagen har vid ett flertal tillfällen behandlat
och avslagit motioner med krav på avskaffande av
förbudet. I samband med 1997 års energipolitiska
beslut anförde utskottet (bet. 1996/97:NU12 s. 49)
att förbudet i kärntekniklagen (6 §) mot vissa
förberedande åtgärder skall ses som ett komplement
till bestämmelsen i lagen (5 a §) om att tillstånd
att uppföra nya kärnkraftsreaktorer inte får lämnas.
Utskottet menade att bestämmelsen inte inkräktar
vare sig på det tekniska utvecklingsarbetet eller på
möjligheterna till fri opinionsbildning. I det
nämnda betänkandet återfinns en historisk
redogörelse om utskottets ställningstagande i
samband med att de berörda förbudsbestämmelserna
infördes i kärntekniklagen. Senast behandlade
utskottet de nu aktuella bestämmelserna i
kärntekniklagen våren 2000 (bet. 1999/2000:NU15 s.
16) och upprepade där sina tidigare
ställningstaganden. I likhet med tidigare tillfällen
avgavs en reservation (m, fp, kd) i frågan med krav
på att den aktuella bestämmelsen i kärntekniklagen
skall upphävas.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har, som redovisats, vid upprepade
tillfällen behandlat den aktuella bestämmelsen i
kärntekniklagen. Utskottet vidhåller sin uppfattning
att det saknas skäl för riksdagen att ompröva
förbudet i kärntekniklagen mot vissa förberedande
åtgärder och hänvisar till vad utskottet anförde i
det energipolitiska betänkandet våren 2000 (bet.
1999/2000:NU15 s. 18). Utskottet vill understryka
att bestämmelsen inte inkräktar vare sig på det
tekniska utvecklingsarbetet och
forskningsverksamheten eller på möjligheterna till
fri opinionsbildning. Inte heller bör bestämmelsen
om förbud mot uppförande av ytterligare
kärnreaktorer upphävas.
Med det sagda avstyrker utskottet motionerna
2000/01:N242 (m), 2000/01: N217 (kd), 2000/01:N227
(kd), och 2000/01:N262 (kd) i här berörda delar.
Ekonomiska förutsättningar för elproduktion
från förnybara energikällor
Propositionen
I proposition 1999/2000:134 föreslås att ett nytt
system för att främja förnybar elproduktion skall
tas fram med sikte på ikraftträdande den 1 januari
2003. Systemet skall bygga på handel med certifikat
kombinerat med en skyldighet att inkludera en viss
andel förnybar el som uppfyller vissa miljö-
egenskaper i elleveranser eller elinköp.
Certifikatshandel kombinerad med kvoter skall på
sikt ersätta nu gällande stöd till förnybar och
småskalig elproduktion.
Regeringen meddelar i propositionen sin avsikt att
tillkalla en särskild utredare med uppdrag att lämna
närmare förslag till teknisk utformning av ett
system baserat på certifikatshandel kombinerat med
kvoter.
Det nuvarande tillfälliga stödets utformning
Fram till den 1 november 1999 garanterades
ekonomiskt acceptabla villkor för småskalig
elproduktion genom det s.k.
leveranskoncessionssystemet. Inom ramen för detta
system baserades inköpspriset för småskalig
elproduktion på leveranskoncessionshavarens
försäljningspris för hushållskunder och andra mindre
förbrukare med avdrag för skäliga kostnader för
administration och skälig vinst. Prisnivån för den
småskaliga elproduktionen var vid början av år 1999
ca 25 öre per kWh. Svenska kraftnät har haft
regeringens uppdrag att för tiden den 1 november
1999-31 december 2000 (uppdelat på två
anbudsperioder) initiera en upphandlingsprocess som
underlättar för producenterna av småskalig kraft att
på marknadsmässiga grunder få avsättning för sin
kraftproduktion och som tillförsäkrar dem enkla och
tydliga villkor. Anbudsförfrågan gick ut till ca 200
elhandelsföretag. De flesta anbudsgivare har valt
att lämna bud i form av genomsnittspris och anbuden
har omfattat tillräckliga volymer för att garantera
avsättning för den småskaliga produktionen. Det
genomsnittliga anbudspriset beräknat som vägt
medelvärde med hänsyn till volymerna i de vinnande
anbuden uppgick till 13-14 öre per kWh.
I budgetpropositionen för år 2000 (prop.
1999/2000:1 utgiftsområde 21) föreslog regeringen
att inga beslut om den framtida stödnivån för den
småskaliga elproduktionen skulle fattas i avvaktan
på resultatet av Svenska kraftnäts upphandling.
Därför bemyndigade riksdagen - på näringsutskottets
förslag (bet. 1999/2000:NU3) - regeringen att
besluta om ersättningsnivån samt meddela närmare
föreskrifter om stödets utformning när resultatet av
upphandlingen förelåg. I december 1999 anmälde
regeringen det tillfälliga stödet till EG-
kommissionen för godkännande varvid stödnivån
föreslogs uppgå till 9 öre per kWh producerad el
från småskaliga elproduktionsanläggningar. Detta
innebar en genomsnittlig ersättningsnivå på 23 öre
per kWh. Regeringens bedömning var att denna
stödnivå är nödvändig för att ge den småskaliga
elproduktionen rimliga villkor och stimulera till en
fortsatt nyetablering av småskaliga
produktionsanläggningar. Kravet på enkelhet i
hanteringen av stödet talade vidare för en gemensam
stödnivå för de olika kraftslagen.
Det framtida stödsystemet för förnybar elproduktion
Målet med ett nytt stödsystem skall vara att främja
en fortsatt utbyggnad av elproduktion från förnybara
energikällor med vissa miljöegenskaper och samtidigt
stimulera en marknadsdynamik som skapar
förutsättningar för kostnadseffektivitet och
teknikutveckling utan att störningar i elmarknadens
funktion uppstår. Införandet av det nya systemet
skall ske på ett sådant sätt att rimliga
konkurrensvillkor för den förnybara elproduktionen
långsiktigt kan upprätthållas.
Med ett certifikat avses ett dokument som tilldelas
eller utfärdas av en elproducent som producerar el
med hjälp av sol, vind, vatten eller biobränsle.
Produktionsteknik, anläggningsstorlek, bränsle eller
andra miljöegenskaper kan behöva avgränsas så att
endast el som framställts på visst sätt skall kunna
ligga till grund för utfärdandet av certifikat.
Certifikatet är ett bevis på att en viss mängd el
producerats på ett angivet sätt. Certifikaten har
som syfte att vara bärare av det mervärde som el
producerad på ett visst sätt har i förhållande till
annan el. Förnybar elproduktion har oftast högre
produktionskostnader än andra produktionskällor,
vilket innebär att högre intäkter krävs än för annan
el, om elproducenten långsiktigt skall få täckning
för sina produktionskostnader.
Med kvot avses en förpliktelse eller ett åtagande
att leverera eller använda en bestämd mängd el som
faller inom avgränsningen för vad kvotsystemet
ekonomiskt skall stödja. I det fall då kvoten inte
innebär ett frivilligt åtagande bestämmer staten
storleken på kvoten. Utgångspunkten för kvoten är
ett mål för mängden producerad el som skall stödjas
eller dess andel av den totala eltillförseln ett
givet år. Kvoten beräknas således på den summerade
tillförselsidan, men den tillämpas på
användningssidan hos den enskilda aktören som
omfattas av kvotsystemet. Kvoten kan sättas antingen
i absoluta tal, mätt i GWh, eller som ett procenttal
som anger hur stor andel av den totala
elanvändningen som skall härröra från en viss form
av elproduktion. Avsikten är att kvotsystemet skall
vara teknikdrivande och successivt leda till en ökad
andel av den önskvärda elproduktionen på ett alltmer
kostnads-effektivt sätt. Det långsiktiga målet är
att el som produceras av förnybara energikällor och
uppfyller vissa miljökriterier skall kunna säljas
med kostnadstäckning utan stöd på en öppen
elmarknad.
När en efterfrågan på certifikat skapas får
dokumenten ett värde som producenten kan
tillgodogöra sig. Avsikten är att det värdet skall
täcka hela eller delar av den högre
produktionskostnad som är förknippad med den form av
elproduktionen som kvotsystemet är avsett att
stimulera. Den el som produceras i anläggningar
baserade på förnybara energikällor köps och säljs på
samma sätt som annan el, t.ex. genom bilaterala
avtal eller på elbörsen. För att skapa överblick och
enhetlighet förordar regeringen att det föreslagna
systemet med certifikatshandel kombinerat med kvoter
på sikt ersätter nu gällande stöd till förnybar och
småskalig elproduktion samtidigt som införandet av
det nya systemet sker på ett sådant sätt att rimliga
konkurrensvillkor för den förnybara elproduktionen
långsiktigt kan upprätthållas.
Enligt vad som sägs i propositionen överensstämmer
handel med certifikat kombinerad med ett kvotsystem
väl med det krav på marknadsnära system som regering
och riksdag tidigare förordat. Certifikatshandel
kombinerat med kvoter innebär en finansiering via
marknaden, vilket ger en ökad långsiktighet i
stödsystemet. Dessutom skapar modellen
affärsmöjligheter för aktörerna och en
marknadsdynamik som ger förutsättningar för
kostnadseffektivitet och teknikutveckling utan att
störningar i elmarknadens funktion uppstår. Detta är
enligt regeringens mening viktiga mål för ett
framtida stödsystem. Ett färdigt system med denna
utformning bör enligt regeringens mening kunna
utformas med sikte på ikraftträdande den 1 januari
2003.
Övergångslösning för att skydda småskalig
elproduktion
Ett syfte med den upphandling som genomförts av
Svenska kraftnät är att relationen mellan köpare och
säljare av den småskaliga kraften skall vara baserad
på marknadsmekanismer och inte på reglering och
fastprisavtal. Enligt regeringens bedömning är en
positiv utveckling av den småskaliga elproduktionen
beroende av en fortsatt anpassning till mer
marknadsnära förhållanden. Den upphandling som
genomförts under hösten 1999 har varit ett första
steg i denna riktning. Regeringen avser därför att
verka för att någon form av enhetliga avtalsvillkor
för förhållandet mellan producenter och köpare av
den småskaliga kraften tas fram också för åren 2001
och 2002. Samtidigt krävs stabila förhållanden i
gällande stödsystem och övriga regelverk för att
denna marknadsanpassning skall kunna ske parallellt
med en fortsatt utbyggnad av elproduktionen från
förnybara energikällor. Av detta skäl bör, enligt
regeringen, det tillfälliga stödet till småskalig
elproduktion förlängas t.o.m. utgången av år 2002,
och stödnivån på 9 öre per kWh bör ligga fast under
hela perioden.
Kostnaden för den övergångslösning som regeringen
föreslår uppskattas till ca 200 miljoner kronor per
år under åren 2001 och 2002. Eftersom betydande
variationer i såväl vattenkrafts- som
vindkraftsproduktionen förekommer är en exakt
bestämning av medelsbehovet inte möjlig. Ytterligare
utbyggnad av småskalig elproduktion, i enlighet med
det energipolitiska programmets genomförande, kan
därutöver medföra att anspråken på medel ökar något.
Regeringens samlade bedömning av stödbehovet är att
detta kommer att uppgå till i genomsnitt 210
miljoner kronor per år under åren 2001 och 2002.
Utskottet behandlar frågan om anslagets storlek
senare i betänkandet.
Motionerna
Det föreslagna stödsystemet är krångligt och
svårförståeligt, vilket bl.a. innebär att dess
verkliga kostnader döljs eftersom kostnaderna i
huvudsak ligger utanför statsbudgeten, lyder det
kritiska omdömet i motion 1999/2000: N42 (m).
Motionärerna hyser farhågor för att kostnaderna för
systemet i stor utsträckning kommer att vältras över
på elkonsumenterna, samtidigt som det kommer att bli
svårt att utvärdera exakt hur stor merkostnaden för
konsumenterna blir. Detta, sägs det, ökar i sin tur
risken för att stödsystemet permanentas.
I motion 1999/2000:N41 (kd) yrkas att riksdagen
skall avslå regeringens förslag till riktlinjer för
framtida stödsystem till elproduktion från förnybara
energikällor. Argumentet i motionen är att förslaget
är otydligt och att konsekvenserna är omöjliga att
förutse. Regeringens förslag att behålla den
nuvarande stödnivån på 9 öre per kWh fram till den
31 december 2002 avvisas i motionen; i stället bör
stödet ligga högre för att garantera fortsatt drift
av den befintliga och planerade volymen småskalig
elproduktion. Motionärerna menar att den osäkra
period som de småskaliga elproducenterna och
servicebranschen befinner sig i förlängs med
regeringens förslag i ytterligare två år. Vad som
följer därefter är i dagsläget omöjligt att förutse,
heter det.
För att kunna genomföra den kommande storskaliga
utbyggnaden av vindkraftverk i landet, som är så
nödvändig för omställningen till ett ekologiskt
samhälle, är det nödvändigt att effektbegränsningen
på 1 500 kW för småskalig elproduktion tas bort helt
och hållet, är budskapet i motion 2000/01: N265 (c).
Motionärens uppfattning är att den nämnda gränsen är
en kvarleva från gamla regler som inte hör hemma på
dagens fria elmarknad. Konsekvenserna blir enligt
motionären att t.ex. redan uppförda verk med
generator-effekt på 1 650 kW körs på 1 500 kW,
vilket är ett slöseri med ekonomin och mot sunt
förnuft. Mot bakgrund av att det numera i andra
länder finns färdigutvecklade vindkraftverk på 2
000-2 500 kW i generatoreffekt bör gränsen på 1 500
kW tas bort.
Det finns ingen anledning att nu ta ställning till
regeringens förslag om framtida riktlinjer för ett
nytt stödsystem för den småskaliga elproduktionen,
anförs det i motion 1999/2000:N43 (fp). Att redan nu
ta principiell ställning för ett kvotsystem, som
påminner om det gamla inmalningstvånget inom
jordbrukspolitiken, är inte nödvändigt. Enligt
motionärerna är risken med den föreslagna modellen
att den leder till att de extra kostnaderna för
olönsam energiproduktion övervältras på
konsumenterna utan tillfredsställande information. I
motionen erinras om att Folkpartiet sedan tidigare i
princip tagit ställning för att den småskaliga
elproduktionen efter utgången av år 2000 får agera
på elmarknaden på samma villkor som annan
produktion, och därmed avvisas regeringens förslag
till stöd.
Införandet av det nya systemet innebär att
merkostnaden för den dyrare förnybara elektriciteten
i huvudsak kommer att bäras av alla elkunder i
stället för av staten via subventioner, konstateras
i motion 2000/01:MJ780 (mp). Motionärernas
uppfattning är att det nya systemet innebär att
huvuddelen av de nuvarande stödformerna för
produktion av el från förnybara energikällor kan
slopas.
Vissa kompletterande uppgifter
Det nuvarande stödet på 9 öre per kWh producerad el
från småskaliga elproduktionsanläggningar
finansieras genom en särskild avgift på 0,2 öre per
kWh under år 2000. Avgiften tas ut av innehavare av
nätkoncession, vars ledningar är anslutna till
stamnätet. Avgiftsskyldigheten upphör sålunda vid
utgången av år 2000. Avgiftsuttaget regleras i lagen
(1999:1377) om tillfällig avgift för stöd till
småskalig elproduktion. I förordningen om stöd till
småskalig elproduktion (2000:614) lämnas
bestämmelser om den närmare utformningen av stödet.
Stödet godkändes i juni 2000 av EG-kommissionen. Ett
anslag på 250 miljoner kronor är uppfört för
ändamålet på statsbudgeten för år 2000 inom
utgiftsområde 21 (B 9 Skydd för småskalig
elproduktion). Stödet riktar sig till elproduktion
från småskaliga anläggningar med en effekt av högst
1 500 kW. Utbetalningen av stödet går till
elhandelsföretagen och ej direkt till producenterna
av den småskaliga kraften. Stödet bygger på träffade
standardavtal, kompletterade med åtagande från
elhandelsföretaget om ett pristillägg per kWh
levererad el.
I direktiven (dir. 2000:56) för den särskilde
utredare (direktör Nils Andersson) som har fått i
uppdrag att utforma ett nytt stödsystem ingår att
undersöka och klargöra eventuella behov av
komplement till detta system, exempelvis stöd med
samma funktion som investeringsstöd. Behovet av
komplement kan t.ex. bero på skillnader i
produktionskostnader till följd av anläggningars
olika ålder eller skilda förutsättningar för olika
produktionsformer. Utredaren skall också se på
möjligheten att hitta andra avgränsningar för stödet
än den i dag fastlagda gränsen för småskalig
elproduktion på 1 500 kW. Vidare skall beaktas
utvecklingen inom EG-rätten. Häri innefattas bl.a.
systemets förenlighet med EG:s statsstödsregler och
kommissionens framlagda förslag till direktiv om hur
elektricitet från förnybara energikällor skall få
tillträde till den inre marknaden. Det sägs i
uppdraget att begreppet småskalig produktion framför
allt har använts i syfte att definiera vilka
elproducenter som skall vara berättigade till olika
former av stöd. Nu gäller det att se på vilka
energikällor och anläggningar som bör vara
stödberättigade enligt certifikatsystemet och vilka
begränsningar som skall gälla för att omfattas av
det nya systemet. Utredaren skall redovisa sina
överväganden och förslag senast den 31 oktober 2001.
Flera EU-länder har infört eller planerar att
införa stödsystem som baseras på handel med
certifikat. Till dessa länder hör bl.a. Danmark,
Nederländerna, Italien och Belgien. EG-kommissionen
har uttalat sig positivt om denna typ av stödsystem
då dessa system främjar en ökad konkurrenskraft för
de förnybara energikällorna och anses vara förenliga
med en konkurrensutsatt marknad. Nyligen godkändes
det danska systemet för handel med gröna certifikat
av kommissionen.
Utskottets ställningstagande
Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till
ett nytt marknadsnära system för att främja förnybar
elproduktion från förnybara energikällor. Enligt
utskottets uppfattning kommer det nya systemet att
skapa möjligheter för en fortsatt utbyggnad av
elproduktion från förnybara energikällor, samtidigt
som det kommer att stimulera en marknadsdynamik som
främjar kostnadseffektivitet och teknikutveckling.
Utskottet noterar med tillfredsställelse att det i
direktiven till den särskilde utredaren sägs att
systemet med certifikathandel och kvoter för
användningen av el från förnybara energikällor skall
utformas på ett sådant sätt att kontinuerliga
utvärderingar underlättas. Vidare tillstyrker
utskottet regeringens förslag att det tillfälliga
stödet till småskalig elproduktion förlängs t.o.m.
utgången av år 2002 och att den nuvarande stödnivån
på 9 öre per kWh ligger fast under denna period.
I tre av de motioner som väckts i ärendet -
1999/2000:N42 (m), 1999/2000:N41 (kd) och
1999/2000:N43 (fp) - yrkas avslag på regeringens
förslag om principerna för ett nytt stödsystem.
Utskottet finner grunderna för detta avvisande
synsätt svårförklarliga; här handlar det om att
utforma ett marknadsbaserat system för en
certifikathandel som innebär att realistiska mål för
tillförselökningen kan läggas fast och att de
ekonomiska konsekvenserna för konsumenterna blir
rimliga. Förslaget ansluter dessutom i hög grad till
pågående arbete inom EU. Kommissionen har uttalat
att stödsystem som bättre kan utnyttja
marknadskrafternas förmåga att sänka kostnaderna för
produktionen bör prioriteras. Flera av EU:s
medlemsländer har också introducerat
marknadsbaserade stödsystem såsom gröna certifikat,
kvothandel och upphandlingsmodeller. Till dessa
länder hör Danmark, Irland, Italien, Nederländerna
och Storbritannien. Enligt utskottets mening kommer
därmed Sverige att aktivt vara en del i en pågående
utveckling inom en stor del av EU.
När det gäller yrkandena i motionerna 1999/2000:N41
(kd) och 2000/01: N265 (c) om att nuvarande gräns på
1 500 kWh som definierar småskalig elproduktion bör
tas bort konstaterar utskottet att det ingår i
uppdraget för den särskilde utredaren att pröva
denna gräns.
Med det sagda avstyrker utskottet här behandlade
motioner i aktuella delar.
Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi
Inledning
Regeringens förslag i budgetpropositionen till
anslag under utgiftsområde 21 redovisas i bilaga.
Riksdagen har, som tidigare redovisats, fastställt
riktlinjer för energipolitiken (prop. 1996/97:84,
bet. 1996/97:NU12). I samband med beslutet godkände
riksdagen inriktningen och omfattningen av ett i
propositionen redovisat program för omställning av
energisystemet om totalt drygt 9 miljarder kronor.
Under år 1999 genomfördes temporära indragningar för
vart och ett av åren 1999 och 2000, varefter samma
belopp har lagts tillbaka för vart och ett av åren
2001 och 2002. I samband med 1999 års ekonomiska
vårproposition (prop. 1998/99:100) beslöt vidare
riksdagen (bet. 1998/99:FiU:20) om ytterligare en
omfördelning av anslagsbeloppen. Det innebär att det
för utgiftsområdet finns neddragningar på sammanlagt
drygt 420 miljoner kronor för åren 1999 och 2000. De
neddragningar som görs är att betrakta som en
omfördelning av anslagsbeloppen över tiden.
Anslagsbeloppet ökar därför med 210 miljoner kronor
för åren 2001 och 2002 jämfört med de belopp som
fastställts i det energipolitiska programmet. Därmed
kommer i princip allt som förts bort åren 1999 och
2000 att återföras under åren 2001 och 2002 till de
berörda anslagen. I årets budgetproposition föreslår
dock regeringen ytterligare omfördelningar i syfte
att finansiera stödet för den småskaliga
elproduktionen. Denna omfördelning innebär att 150
miljoner kronor förs bort från den beräknade ramen
för anslaget 35:2 Bidrag för att minska
elanvändningen för vart och ett av åren 2001 och
2002 och att 60 miljoner kronor förs bort från den
beräknade ramen för anslaget 35:3 Bidrag till
investeringar i elproduktion från förnybara
energikällor för vart och ett av åren 2001 och 2002.
Regeringen föreslår också att ramen för vindkraft
förstärks med 40 miljoner kronor under anslaget 35:3
Bidrag till investeringar i elproduktion från
förnybara energikällor. Stödet till vindkraften från
detta anslag uppgår därmed till 100 miljoner kronor
år 2001.
I det följande redovisas regeringens förslag till
olika anslag inom utgiftsområdet och motsvarande
förslag i aktuella motioner. Därefter redovisas
utskottets ställningstagande samlat i ett avslutande
avsnitt.
Regeringens förslag till anslag för år 2001 är 120,2
miljoner kronor.
Statens energimyndighet inrättades den 1 januari
1998 för att tydliggöra och förstärka
myndighetsfunktionen inom energiområdet. Myndigheten
ansvarar för merparten av myndighetsfunktionerna på
energiområdet. Statens energimyndighet är
nätmyndighet enligt ellagen (1997:857) och
tillsynsmyndighet enligt naturgaslagen (2000:599).
Myndigheten skall bevaka energimarknadernas och
energisystemets utveckling och analysera sambanden
mellan energiteknik, miljö och ekonomisk tillväxt.
I myndighetens ansvar ingår myndighetsuppgifterna
inom tillförsel- och distributionsområdet,
energiberedskapen och den kommunala
energiplaneringen samt myndighetsuppgifter med
anknytning till naturresursplanering. Myndigheten
har huvudansvaret för att verkställa större delen av
det energipolitiska programmet och ett
samordningsansvar för omställningsåtgärderna.
Myndighetens ansvarsområden och uppgifter i övrigt
har utförligt beskrivits i budgetpropositionerna för
åren 1999 och 2000.
Motionerna
I motion 2000/01:N361 (m) hänvisas till att
motionärerna föreslår omfattande neddragningar av
anslagen kopplade till omställningsprogrammet. Som
en följd av dessa neddragningar kan
Energimyndighetens administrativa kostnader minskas,
sägs det. Förslaget i motionen är därför att
anslaget 35:1 Statens energimyndighet minskas med 40
miljoner kronor jämfört med regeringens förslag.
Ett motsatt budskap framförs i motion 2000/01:N367
(c). Här sägs att Energimyndighetens
förvaltningskostnader bör förstärkas med 10 miljoner
kronor. Skälet är den ökade arbetsbelastning som
följer av att åtgärderna till följd av
omställningsprogrammet skall påbörjas. Motionärerna
föreslår att denna utökning finansieras genom en
motsvarande neddragning på anslaget 35:2 Bidrag för
att minska elanvändningen.
I Folkpartiets ekonomisk-politiska motion
2000/01:Fi211 föreslås att anslaget minskas med 20
miljoner kronor i förhållande till regeringens
förslag. Skälet för besparingen - som också gäller
övriga anslag inom det energipolitiska
omställningsprogrammet - är att partiet anser att
Barsebäck 1 på nytt skall tas i drift. Staten kan då
undgå kostnader för avvecklingen samtidigt som
större delen av åtgärdsprogrammen inom energiområdet
kan slopas. I motionen erinras också om att partiet
önskar att medel avsätts för stöd till
energisäkerhet i Östeuropa.
Bidrag för att minska elanvändning (35:2)
Propositionen
Regeringens förslag till anslag för år 2001 är 325
miljoner kronor.
Anslaget disponeras för stöd till vissa
investeringar för att minska elanvändningen i
bostäder och vissa lokaler samt till investering för
ombyggnad och anslutning av eluppvärmda byggnader
till fjärrvärme och stöd till fjärrvärmenätet. Stöd
lämnas i form av bidrag.
Boverket är ansvarigt för stöd enligt förordningen
(1997:635) om statligt bidrag till vissa
investeringar för att minska elanvändningen i
bostäder och vissa lokaler. Länsstyrelserna har
ansvar för att administrera stödet.
Statens energimyndighet ansvarar för stöd enligt
förordningen (1997:634) om statligt bidrag till
investering för ombyggnad och anslutning av
eluppvärmda byggnader till fjärrvärme.
Länsstyrelserna har ansvar för att administrera
stödet.
Regeringen föreslår att bidrag för minskad
elanvändning återinförs fr.o.m. den 1 januari 2001.
Åtgärden bör omfatta bidrag till utbyggnad av
fjärrvärmenät, anslutning av fastigheter och lokaler
till fjärrvärme, konvertering till individuell
bränsleeldning samt stöd till solvärme i enlighet
med vad som beskrivs ovan. Dessutom föreslår
regeringen att Statens energimyndighet även
fortsättningsvis skall ha möjlighet att ge stöd till
projekt som innebär utveckling av ny teknik och nya
systemlösningar.
Motionerna
I motion 2000/01:N361 (m) anförs att
energieffektiviseringar fortlöpande kan genomföras
på elmarknaden utan statlig inblandning. Mot denna
bakgrund anser motionärerna att inga medel skall
föras upp på anslaget.
I syfte att finansiera den föreslagna
förstärkningen på Energimyndighetens
förvaltningsanslag förordas - som nyss nämnts - i
motion 2000/01:N367 (c) en motsvarande neddragning
på 10 miljoner kronor på detta anslag.
Även i Folkpartiets ekonomisk-politiska motion
2000/01:Fi211 yrkas - av tidigare redovisade skäl -
att inga medel skall föras upp på anslaget.
Bidrag till investeringar i elproduktion från
förnybara energikällor (35:3)
Propositionen
Regeringens förslag till anslag för år 2001 är 305
miljoner kronor.
Anslaget disponeras för bidrag till vissa
investeringar inom energiområdet. Stödet lämnas i
form av bidrag till investeringar i
biobränslebaserad kraftvärme, vindkraftverk och
småskalig vattenkraft samt för utveckling och
provning av ett upphandlingsförfarande för ny teknik
för elproduktion med förnybara energislag.
Investeringarna i småskalig vattenkraft torde i
huvudsak komma att gälla utnyttjande av redan
befintliga regleringar samt förbättrad turbinteknik.
Förordningen (1998:22) om statligt stöd till vissa
investeringar inom energiområdet trädde i kraft i
februari 1998. I förordningen finns bestämmelser om
stöd till investeringar i biobränslebaserad
kraftvärme, vindkraftverk och småskalig vattenkraft.
Vad gäller upphandling av ny elproduktionsteknik
har det förslag till förordning som tidigare anmälts
till EG-kommissionen för granskning enligt
statsstödsreglerna återkallats. Det
metodutvecklingsarbete som för närvarande bedrivs av
Energimyndigheten för detta stöd har tillsammans med
kommissionens arbete med ett direktiv för förnybar
energiproduktion visat på behovet av en
vidareutveckling av stödets utformning. Detta arbete
har under slutet av år 1999 samordnats med det
arbete som genomförts inom den interdepartementala
arbetsgruppen för förnybar elproduktion som
tillsattes av regeringen i december 1999 och vars
arbete legat till grund för regeringens proposition
1999/2000:134 om ekonomiska förutsättningar för
elproduktion från förnybara energikällor.
Av totalt 305 miljoner kronor som skall anvisas för
år 2001 uppgår ramen för biobränsleeldad kraftvärme
till 130 miljoner kronor. Ramen för stöd till
vindkraft år 2001 uppgår - efter förstärkning - till
100 miljoner kronor. Ramen för småskalig vattenkraft
uppgår efter finansiering av anslag 35:10 Skydd för
småskalig elproduktion respektive utökat
investeringsstöd till vindkraft till 47 miljoner
kronor år 2001. Efter finansiering av skydd för
småskalig elproduktion respektive utökat
investeringsstöd till vindkraft uppgår ramen för
upphandlingsförfarande för ny teknik för
elproduktion med förnybara energislag under år 2001
till 28 miljoner kronor. Av totalt 168 miljoner
kronor som regeringen har för avsikt att föreslå för
år 2002 planeras ramen för biobränsleeldad
kraftvärme uppgå 85 miljoner kronor och ramen för
vindkraft till 70 miljoner kronor. Ramen för
småskalig vattenkraft respektive
upphandlingsförfarandet planeras uppgå till 4
respektive 9 miljoner kronor under år 2002.
Motionerna
I motion 2000/01:N260 (s) pläderas för att ett
långsiktigt mål skall läggas fast för vindkraftens
roll i det svenska energisystemet. Ett rimligt
långsiktigt planerings- och produktionsmål för
vindkraftens utbyggnad är, enligt motionärerna, 10
TWh per år.
Moderata samlingspartiet anser att såväl särskilda
produktionsskatter som subventioner bör tas bort,
uttalas i motion 2000/01:N361 (m). Mot denna
bakgrund anser motionärerna att inga medel skall
föras upp på anslaget.
I motion 2000/01:N262 (kd) föreslås inga
anslagsförändringar i förhållande till regeringens
förslag. I motionen sägs att Sveriges
energiförsörjning skall tryggas genom en långsiktig
och medveten energipolitik med fasta spelregler där
inhemska förnybara energikällor och bränslen utgör
en växande bas. Det är den enda i dag kända vägen
mot det ekologiskt uthålliga energisystemet, sägs
det.
Investeringsbidrag för uppförande, upprustning
eller effekthöjning av småskaliga vattenkraftverk
bör, anförs det i motion 2000/01:N226 (kd), öka
kraftigt inom ramen för programmet för
energiomställning. Dock framförs inte något krav på
ökat anslag i motionen.
I motion 2000/01:N229 (kd) omtalas att
vindkraftsbranschen efterlyser en plan från
riksdagen och regeringen om produktionsmål på 10 TWh
per år för vindkraft. Enligt motionärens mening
borde ett vindkraftsprogram omfatta ca 15 000
vindkraftverk på 10 år.
Tillståndsprövningen för små vattenkraftverk måste
bli enklare och billigare, lyder budskapet i motion
2000/01:N382 (c). I lagstiftningen måste, menar
motionärerna, det klargöras att förnybar
energiproduktion är ett riksintresse och en
nationell resurs. Utbyggnad av vattenkraft skall,
efter sedvanlig miljöprövning, vara tillåten på alla
ställen där inte miljölagstiftningen klart säger att
den är förbjuden. I motionen tas också upp villkoren
för vindkraftsproduktionen. Systemet är uppbyggt
kring bidrag, och vindkraftsproducenter klarar sig
inte utan investeringsbidrag, sägs det. För att våga
göra investeringar i mångmiljardklassen, måste
ersättningen läggas fast på en för producenten
acceptabel nivå under minst 20 år utan att sänkas.
Motionärerna pekar dock på att den måste anpassas
till en europeisk prisnivå, eftersom det mer och mer
blir en europeisk elenergimarknad.
I Folkpartiets ekonomisk-politiska motion
2000/01:Fi211 yrkas - av tidigare redovisade skäl -
att inga medel skall föras upp på anslaget.
I motion 2000/01:MJ841 (fp) föreslås att mer
resurser avsätts till investeringar i elproduktion
från förnybara energikällor. Däremot anser
motionärerna att bidrag till så kallad småskalig
vattenkraftsutbyggnad inte bör utgå. I stället bör
regeringen ge Naturvårdsverket i uppdrag att
genomföra en inventering av uppdämda vattendrag som
kan restaureras i syfte att återskapa strömmande
vatten.
I motion 2000/01:N369 (fp) framförs ett motsatt
budskap. Här sägs att småskaliga kraftverk måste ges
möjlighet att utvecklas i mindre vattendrag och att
ansökningsförfarandet för start av småskaliga
vattenkraftverk måste förenklas och tidsminimeras.
Motionären menar att detta är ett led i
kraftförsörjningen och att start av småskaliga
vattenkraftverk kan ge ett positivt bidrag till
glesbygdens överlevnad.
Vissa kompletterande uppgifter
Regeringen har uppdragit åt Statens energimyndighet
att senast den 30 april 2001 redovisa områden med
särskilt goda vindförutsättningar, specificera vilka
kriterier som bör gälla för sådana områden samt med
stöd av denna redovisning lämna förslag till
lämpliga planeringsmål för vindkraften samt till
åtgärder som behövs för att möjliggöra att sådana
planeringsmål uppfylls. Energimyndigheten skall
vidare utreda förutsättningarna för att utföra
kompletterande vindenergikarteringar, utveckla
uppföljningen av den faktiska vindenergiproduktionen
och ta fram underlag för bedömning av behov och
kostnader för nätförstärkningar i olika delar av
landet.
Regeringen beslutade i juli 2000 att tillsätta en
interdepartemental arbetsgrupp med uppgift att
genomföra en studie om de övergripande
förutsättningarna för lokalisering av vindkraftverk
till havs och i fjällområden. Genomförandet av en
sådan kartläggning har föreslagits i betänkandet
Rätt plats för vindkraften (SOU 1999:75). I studien
bör som ett första steg ingå att redovisa förslag på
några områden, främst till havs, vilka kan bedömas
som lämpliga för ett pilotprojekt. Andra förslag som
skall behandlas gäller bl.a. vindkraft i den
kommunala planeringen, harmonisering av
tillståndsprövning för vindkraftverk samt påverkan
och hänsynstaganden i vindkraftens närområde.
Regeringen avser att återkomma till riksdagen med
förslag om ett lämpligt planeringsmål för
vindkraften och förslag för att möjliggöra att ett
sådant planeringsmål uppfylls.
Bestämmelser som rör vattenverksamhet och
vattenanläggningar finns i miljöbalken (1998:808).
Miljödepartementet har ansvaret för en pågående
översyn av miljöbalken. Regeringen planerar en
mindre omfattande proposition våren 2001 samt en
större sådan våren 2003 med ändringar i miljöbalken.
Åtgärder för effektivare energianvändning (35:4)
Propositionen
Regeringens förslag till anslag för år 2001 är 119
miljoner kronor.
Anslaget disponeras för åtgärder för en effektivare
energianvändning i enlighet med riktlinjerna för
1997 års energipolitiska beslut. Anslaget omfattar
teknikupphandling, information, utbildning,
provning, märkning och certifiering samt kommunal
energirådgivning.
Riksdagen godkände hösten 1997 ekonomiska ramar för
anslaget om sammantaget 446 miljoner kronor för
perioden 1998-2002. Anslagsnivån som föreslås för år
2001 och beräknas för år 2002 ligger i linje med den
ekonomiska planeringsramen för dessa åtgärder enligt
1997 års energipolitiska beslut. Regeringen anser
att en omfördelning av ramanslaget över tidsperioden
1999-2002 bör göras. En större del av anslaget bör
användas under senare del av perioden. Det innebar
att anslagsbeloppet under vart och ett av åren 1999
och 2000 minskades med 25 miljoner kronor, jämfört
med de beräknade anslagsbelopp som angavs i
budgetpropositionen för 1998, för att sedan öka med
25 miljoner kronor under vart och ett av åren 2001
och 2002.
I propositionen sägs att det finns ett behov av att
utveckla åtgärderna så att en anpassning såväl till
utvecklingen på marknaden som till den
internationella utvecklingen kan ske. Regeringen
avser därför att tillsätta en arbetsgrupp i
Regeringskansliet med denna uppgift.
I propositionen föreslås också att regeringen skall
få möjlighet att göra åtaganden även efter det
aktuella budgetåret och fördela åtaganden över
femårsperioden. Riksdagen föreslås bemyndiga
regeringen att besluta om sådana åtaganden.
Motionerna
Det är angeläget att stimulera om- och tillbyggnad
av fastigheter, byte av fönster och installation av
solfångare i syfte att minska energiförbrukningen,
framhålls i motion 2000/01:N360 (s).
Enligt förslag i motion 2000/01:N361 (m) skall inga
medel föras upp på anslaget.
I motion 2000/01:N262 (kd) föreslås att anslaget
minskas med 25 miljoner kronor. Motionärerna menar
att det är osannolikt att hela anslaget på 119
miljoner kan nyttjas på ett effektivt och
verkningsfullt sätt. Det uttalas också att
tilläggsisoleringens betydelse inte har fått
tillräcklig uppmärksamhet i det energipolitiska
programmet. I stället bör frågan om
stimulansåtgärder för tilläggsisolering på
motsvarande sätt som gäller för konvertering från
elvärme till annan uppvärmning prövas.
Frågan om de regionalpolitiska energikontorens
långsiktiga finansiering är ämnet i motion
2000/01:N303 (c). Genom att skapa regionala
energikontor vill EU försäkra sig om att regionerna
inte går miste om de möjligheter till företagande,
sysselsättning, inflytande, miljövinster,
komfortförbättringar och stärkt ekonomi som en
långsiktig satsning på energieffektivisering och
förnybara energikällor erbjuder, menar motionärerna.
Föreningen Sveriges regionala energikontor är en
från myndigheter fristående och partipolitiskt
obunden förening som har till uppgift att vara en
nationell och internationell pådrivare i
omställningsarbetet. Föreningen har fått till
uppgift att driva frågan om de svenska
energikontorens fortlevnad som oberoende energiorgan
i enlighet med EU:s direktiv. En statlig uppbackning
av de regionala energikontoren i Sverige skulle
innebära en förstärkning av det pågående arbetet med
att ställa om Sveriges energisystem, samt en
försäkran om att regionerna har en viktig roll i det
arbetet.
I Folkpartiets ekonomisk-politiska motion
2000/01:Fi211 yrkas - av tidigare redovisade skäl -
att inga medel skall föras upp på anslaget.
Den främsta förklaringen till att energisparandet
inte ger önskade effekter torde vara att åtgärder
kräver investeringar, heter det i motion
2000/01:N363 (fp). Kommuner, landsting och andra
anser sig inte kunna prioritera dessa investeringar,
trots att det i många fall är långsiktigt lönsamt.
Motionären menar att statens roll i sammanhanget är
avgörande.
Vissa kompletterande uppgifter
I regeringens skrivelse 2000/01:15 om den fortsatta
omställningen av energisystemet sägs att regeringen
i det fortsatta arbetet med energieffektivisering
skall utgå från vissa rapporter och utredningar som
presenterats under den senaste tiden. Här nämns
Energimyndighetens strategi för rationell
energianvändning samt en plan för ett svenskt SAVE-
program (Specific actions for vigorous energy
efficiency - EU:s program för ett hållbart och
effektivt energiutnyttjande), EG-kommissionens
handlingsplan för effektivare energianvändning samt
betänkandena från Klimatkommittén (SOU 2000:23
Förslag till Svensk Klimatstrategi) och
Miljömålskommittén (SOU 2000:52 Framtidens miljö -
allas vårt ansvar). Det meddelas också att
regeringen avser att inom kort tillsätta en
arbetsgrupp med uppgift att vidareutveckla och
prioritera bland förslagen till åtgärder för att
främja en mer rationell energianvändning. Enligt
uppgift kommer denna arbetsgrupp att ledas av
företrädare för Näringsdepartementet.
Energiforskning (35:5)
Propositionen
Regeringens förslag till anslag för år 2001 är 431,3
miljoner kronor.
Anslaget disponeras för bidrag till stöd för
forskning och utveckling på energiområdet.
Naturvetenskapliga forskningsrådet,
Teknikvetenskapliga forskningsrådet,
Byggforskningsrådet,
Kommunikationsforskningsberedningen och Statens
energimyndighet disponerar delar av anslaget.
Statens energimyndighet ansvarar för redovisningen
av den verksamhet som finansieras över anslaget.
Förordningen (1998:222) om stöd till energiforskning
trädde i kraft den 15 juni 1998. I förordningen
finns bestämmelser om stöd till energiforskning i
enlighet med 1997 års energipolitiska beslut. I
programmet ingår stöd till energiforskning,
forskning om energisystemet, forskningssamarbete med
länderna i Östersjöregionen och etanolproduktion
från skogsråvara.
Under år 1999 har totalt 320 miljoner kronor
fördelats till energiforskning. Anslaget används i
huvudsak till att finansiera forskning vid
universitet och högskolor. Stöd över anslaget täcker
100 % av projektkostnaderna.
Riksdagen har årligen bemyndigat regeringen att i
samband med stöd till energiforskning göra åtaganden
även efter det aktuella budgetåret. Sådana
bemyndiganden behövs även för år 2001 för att
möjliggöra kontinuitet och långsiktighet i
forsknings- och utvecklingsarbetet. Riksdagen
föreslås bemyndiga regeringen att besluta om sådana
åtaganden.
Motionerna
I motion 2000/01:N242 (m) anförs att statens
engagemang och stöd bör begränsas till att omfatta
grundläggande energiforskning samt utveckling och
tillämpning av ny energiteknik. Motionärerna vill
framhålla att regeringens omfattande stöd- och
bidragspolitik avseende bl.a. minskad elanvändning,
förnybara energikällor och effektivare elanvändning
i flera utvärderingar har visat sig vara
misslyckade. Det är dags, heter det, att ta
konsekvenserna av dessa resultat och renodla statens
stöd också på energiområdet till att enbart omfatta
forskning och utveckling av ny teknik.
Energiforskningen skall vara långsiktig och inte
direkt relaterad till regeringens kortsiktiga
energipolitik, meddelas i motion 2000/01:N361 (m).
Skälet är att energiforskningen är viktig och på
sikt bör öka. I motionen pläderas för att
forskningsinsatserna avseende etanolproduktion från
skogsråvara skall lyftas ut ur
energiforskningsprogrammet. Det yrkas också att
anslaget minskas med 30 miljoner kronor jämfört med
regeringens förslag.
Kristdemokraterna stöder principiellt regeringens
satsningar inom energiforskningen, uttalas det i
motion 2000/01:N262 (kd). Motionärerna noterar med
tillfredsställelse att regeringen har insett värdet
av den framstående forskning kring solcellsteknik
som bedrivs i vårt land. Däremot betvivlas behovet
av statliga insatser i forskningsverksamheten vid
General Motors eller Ford. Mot denna bakgrund yrkar
motionärerna att anslaget minskas med 100 miljoner
kronor i förhållande till regeringens förslag.
Även i motion 2000/01:N367 (c) berörs samarbetet
med fordonsindustrin. Här sägs att ett utökat
samarbete med svensk fordonsindustri kring
utveckling av mer miljövänliga och energieffektiva
fordon inte får gå ut över statens anslag till
forskning och utveckling inom energiområdet vid
universitet och högskolor. I syfte att motverka en
sådan nedskärning yrkar motionärerna att 100
miljoner kronor skall tillföras anslaget.
I Folkpartiets ekonomisk-politiska motion
2000/01:Fi211 yrkas - av tidigare redovisade skäl -
att anslaget minskas med 200 miljoner kronor i
förhållande till regeringens förslag.
Energiteknikstöd (35:6)
Propositionen
Regeringens förslag till anslag för år 2001 är 130
miljoner kronor.
Anslaget disponeras för stöd till utveckling av ny
energiteknik i företag och branscher.
Forskningsinsatser som är strategiska för
teknikutvecklingen skall genomföras i samverkan
mellan staten och näringslivet. Förordningen
(1998:653) om statligt stöd till energiteknik trädde
i kraft i juli 1998. I förordningen finns
bestämmelser om stöd till ny energiteknik i enlighet
med 1997 års energipolitiska stöd.
Enligt uppgifter i propositionen har under år 1999
beslut fattats om totalt 236 miljoner kronor från
anslaget. Anslaget används till att finansiera
forskning vid universitet och högskolor samt
tillämpad branschgemensam forskning vid institut och
företag. En nära samverkan med näringslivet har
eftersträvats, och samfinansiering från näringslivet
med 60 % av de totala programkostnaderna är
vanligast förekommande.
Av propositionen framgår också att regionala
tillväxtavtal för åren 2000-2002 omfattar åtgärder
inriktade på energiproduktion och teknikutveckling.
Anslaget får disponeras för att medfinansiera sådana
åtgärder.
För att möjliggöra fortsatt kontinuitet och
långsiktighet i verksamheten är det nödvändigt att
åtaganden kan göras även efter det aktuella
budgetåret. Regeringen föreslår därför att riksdagen
bemyndigar regeringen att besluta om sådana
åtaganden.
Motionerna
I motion 2000/01:N350 (s) påtalas att ett
informationscentrum för vindkraft kan knytas till
Högskolan på Gotland. Högskolan på Gotland har -
enligt motionärerna - unika förutsättningar och
kompetens inom området. Ett informationscentrum för
vindkraft på Gotland kan, sägs det, organisatoriskt
utgöra en del av högskolan och etableras som en
avdelning av högskolans avdelning för samverkan med
näringslivet (Innova).
Regeringen anger i såväl ord som handling att det
är de förnybara energikällorna, framför allt
vindkraft och biobränslebaserad kraftproduktion, som
måste öka, konstateras i motion 2000/01:N242 (m).
Motionärerna håller med om att båda energikällorna
har sina förtjänster i synnerhet när det gäller
deras begränsade miljöpåverkan. Men, sägs det,
förutsättningen måste vara, såväl för dessa som för
andra energislag, att de skall klara
energimarknadens konkurrens utan subventioner. Det
är enligt motionärerna mycket tveksamt om de stöd
som i dag utgår till dessa energislag kan klassas
som forskning och utveckling av ny energiteknik. Det
är snarare fråga om en subvention till en i dag
redan etablerad teknik. Dessa stöd - i synnerhet det
omfattande stödet till el producerad i vindkraftverk
- är, uttalas det, knappast rimliga på en avreglerad
energimarknad. Motionärerna hävdar att det är mycket
svårt att bedöma hur stor potentialen är för dessa
energislag om förutsättningen är att de måste klara
sig på strikt kommersiella villkor.
I motion 2000/01:N361 (m) betraktas utvecklingen av
ny energiteknik som angelägen. Men motionärerna
anser det inte vara rimligt att inom ramen för
energiteknikstödet innefatta verksamheter som är
kopplade till de regionala tillväxtavtalen. Mot
denna bakgrund yrkar motionärerna att anslaget
minskas med 10 miljoner kronor jämfört med
regeringens förslag.
Som tidigare nämnts betvivlas i motion 2000/01:N262
(kd) behovet av statliga insatser i globala
bilkoncerners forskningsverksamhet. Även under detta
anslag är detta ett skäl för motionärerna att yrka
en anslagsminskning med 100 miljoner kronor i
förhållande till regeringens förslag.
I Folkpartiets ekonomisk-politiska motion
2000/01:Fi211 yrkas - av tidigare redovisade skäl -
att inga medel skall föras upp på anslaget.
I motion 2000/01:N209 (mp) argumenteras för att
upphandlingen av energibesparande teknik inom
Statens energimyndighet slås samman med den
arbetsenhet på Närings- och teknikutvecklingsverket
(NUTEK) som går under namnet
Miljöteknikdelegationen. Motionärerna pekar på att
de två enheterna redan har ett visst samarbete kring
upphandling. Enheten bör ges det nya namnet Statlig
katalys av miljöbesparande innovationer. Enligt
motionärernas mening skulle en sådan åtgärd bredda
området för upphandling till att gälla all slags
miljöförbättrande teknik och ge den
miljöförbättrande teknikupphandlingen ny fart.
Tyvärr är det industriella intresset svagt, och
därför finns inte någon stor svensk
solcellstillverkare eller tillverkare av det
fönsterglas som behövs för tunnfilmsprodukten,
påtalas i motion 2000/01:N215 (mp). Av detta skäl
behövs, menar motionärerna, någon form av startstöd
för att få i gång verksamheten. I motionen hävdas
att Tyskland subventionerar solenergi och där har
företaget Siemens presenterat en tunnfilmssolcell.
Av denna anledning krävs en strategi vad gäller
"gröna" lösningar och att få dem i produktion här
hemma. Om kunskapen och tekniken finns, men inte
förmågan eller viljan, finns det anledning för
regeringen att försöka lösa de eventuella problem
som finns i processen - utan att för den delen
åsidosätta rådande konkurrensregler, lyder
budskapet. Syftet med detta är, menar motionären,
att i ett större och längre perspektiv säkra och
utveckla miljövänliga energialternativ, gröna jobb
och en framskjuten forskningsposition.
Introduktion av ny energiteknik (35:7)
Propositionen
Regeringens förslag till anslag för år 2001 är 230
miljoner kronor.
Anslaget disponeras för att främja utvecklingen av
teknik baserad på förnybara energislag och effektiv
energianvändning i industriella processer i försöks-
eller fullskaleanläggningar. Förordningen (1998:654)
om energiteknikbidrag trädde i kraft den 15 juli
1998. I förordningen finns bestämmelser om stöd till
ny energiteknik i enlighet med 1997 års
energipolitiska beslut.
Det finns, enligt regeringen, ett behov av att
utveckla och introducera nya typer av styrmedel som
komplement till lagstiftning, skatter och
subventioner. Regeringen har därför i augusti 2000
beslutat att inom Regeringskansliet tillsätta en
förhandlare (förhandlingschef Hans Christer Olson)
med uppgift att ta fram underlag och förslag till
långsiktiga avtal med den energiintensiva industrin
i syfte att på ett kostnadseffektivt sätt uppnå
effektivare energianvändning och att minska
utsläppen av växthusgaser. Förhandlaren skall till
sitt förfogande ha en expertgrupp bestående av
representanter för berörda departement och
myndigheter.
Under år 1999 har beslut tagits om totalt 138
miljoner kronor. Under perioden 1998-2000 har
hittills beslut fattats om 494 miljoner kronor och
153 miljoner kronor har betalats ut. Medfinansiering
från andra statliga finansiärer och samfinansiering
från näringslivet förekommer.
Av propositionen framgår också att regionala
tillväxtavtal för åren 2000-2002 omfattar åtgärder
inriktade på energiproduktion och teknikutveckling.
Anslaget får disponeras för att medfinansiera sådana
åtgärder.
För att möjliggöra fortsatt kontinuitet och
långsiktighet i verksamheten är det nödvändigt att
åtaganden kan göras även efter det aktuella
budgetåret. Regeringen föreslår därför att riksdagen
bemyndigar regeringen att besluta om sådana
åtaganden.
Motionerna
Även under detta anslag anförs i motion 2000/01:N361
(m) att det inte är rimligt att inom ramen för
energiteknikstödet innefatta verksamheter som är
kopplade till de regionala tillväxtavtalen. Mot
denna bakgrund yrkar motionärerna att anslaget
minskas med 20 miljoner kronor jämfört med
regeringens förslag.
I Folkpartiets ekonomisk-politiska motion
2000/01:Fi211 yrkas - mot bakgrund av tidigare
redovisade skäl - att anslaget minskas med 200
miljoner kronor i förhållande till regeringens
förslag.
Energipolitiskt motiverade klimatinsatser (35:8)
Propositionen
Regeringens förslag till anslag för år 2001 är 50
miljoner kronor.
Anslaget disponeras för energipolitiskt motiverade
internationella klimatinsatser. Sådana insatser
ingår som en viktig del i strategin för minskad
klimatpåverkan från energisektorn. Insatserna skall
huvudsakligen avse s.k. gemensamt genomförande inom
ramen för FN:s klimatkonvention. Med gemensamt
genomförande avses att konventionens parter med höga
åtgärdskostnader för utsläppsminskningar tillsammans
med ett mottagarland med lägre åtgärdskostnader
vidtar åtgärder i detta land och i gengäld erhåller
en kreditering som kan räknas av mot egna utsläpp
vid uppfyllande av åtaganden att minska eller
begränsa utsläpp av växthusgaser.
Under åren 1993-1997 har NUTEK genomfört åtgärder
för att effektivisera energianvändning och
introducera förnybara energislag i Baltikum och
Östeuropa. Syftet är att minska utsläppen av
koldioxid och andra klimat- och miljöpåverkande
ämnen från energisystemen i dessa länder. Sedan år
1998 ansvarar Statens energimyndighet för
motsvarande verksamhet. Sammantaget har regeringen
beviljat 368,4 miljoner kronor för verksamheten
under perioden 1993-1999. Huvuddelen har använts för
långivning till anläggningsägare för att finansiera
investeringar i uppvärmningssektorn. Under perioden
t.o.m. år 1999 omfattade programmet 63 projekt som
var färdigställda och tagna i drift. Sammantaget har
Energimyndigheten beräknat att de hittills
genomförda investeringarna bidragit till en
minskning av utsläppen på 340 000 ton koldioxid per
år jämfört med situationen innan insatserna
genomförts.
För att möjliggöra fortsatt kontinuitet och
långsiktighet i verksamheten är det nödvändigt att
åtaganden kan göras även efter det aktuella
budgetåret. Regeringen föreslår därför också under
detta anslag att riksdagen bemyndigar regeringen att
besluta om sådana åtaganden.
Täckande av förluster i anledning av statliga
garantier inom energiområdet (35:9)
Propositionen
Regeringens förslag till anslag för år 2001 är 5
miljoner kronor.
Anslaget disponeras för utgifter för förluster i
samband med lånegarantier som har lämnats enligt
förordningen (1981:717) om statlig garanti för
utvinning m.m. av olja, naturgas eller kol och
förordningen (1988:805) om statligt stöd ur
Energiteknikfonden, m.m.
Ställda garantier enligt förordningen om statlig
garanti för utvinning m.m. av olja, naturgas eller
kol har avvecklats successivt och avser numera
enbart verksamhet inom naturgasområdet. Dessa
garantier är bundna genom avtal (prop. 1987/88:72,
bet. 1987/88:NU16). Garantiramen uppgår till 1 000
miljoner kronor (prop. 1991/92:100 bil. 13, bet.
1991/92:NU25). Den 31 december 1997 uppgick summan
av utestående garantier till ca 116 miljoner kronor.
Någon avgift för garantin tas inte ut. Motsvarande
belopp belastar i stället anslaget.
Under år 1999 har inga infrianden gjorts under
anslaget. Inga återvinningar och inga avgifter har
inbetalats för garantier hänförliga till
förordningen (1981:717) om statlig garanti för
utvinning av olja, naturgas eller kol. Beräknade
förluster uppgår till 5 miljoner kronor för vart och
ett av åren 2001, 2002 och 2003.
Skydd för småskalig elproduktion (35:10)
Propositionen
Regeringens förslag till anslag för år 2001 är 210
miljoner kronor.
Anslaget disponeras av Energimyndigheten för bidrag
till småskalig elproduktion. Stödet utbetalas med 9
öre per kWh el som produceras i
elproduktionsanläggningar med en effekt om högst 1
500 kW. Stödet godkändes i juni 2000 av EG-
kommissionen. De villkor som gäller för stödet
regleras i förordningen om stöd till småskalig
elproduktion (2000:614) som trädde i kraft den 15
juli 2000.
I enlighet med förslagen i proposition
1999/2000:134 om ekonomiska förutsättningar för
elproduktion från förnybara energikällor föreslår
regeringen att det nuvarande tidsbestämda stödet
förlängs t.o.m. utgången av år 2002. Som tidigare
nämnts föreslår regeringen en finansiering som
innebär att anslaget 35:2 Bidrag för att minska
elanvändning minskas med 150 miljoner kronor för
vart och ett av åren 2001 och 2002 och att anslaget
35:3 Bidrag till investeringar i elproduktion från
förnybara energikällor på motsvarande sätt minskas
med 60 miljoner kronor för vart och ett av åren 2001
och 2002. På så sätt skapas utrymme inom
utgiftsområde 21 Energi på 210 miljoner kronor för
här aktuellt anslag under vart och ett av åren 2001
och 2002.
Motionen
I motion 2000/01:N311 (mp) sägs att namnet
"minikraftverk" kan låta litet och ofarligt. Men
dessa små kraftverk förstör lika mycket, menar
motionärerna, i de små vattendragen som de stora
kraftverken gör i de stora. Vattenflödet regleras
och vattennivån varierar med periodvis torrlagda
stränder som följd. Regeringens produktionsmål för
minikraftverken på 0,25 TWh skulle, enligt
motionärerna, innebära att nästan 200 nya
minikraftverk skulle behöva byggas. Detta skulle
vara totalt förödande för de arter som är beroende
av strömmande vatten, arter som redan är hårt
trängda. Det paradoxala är, anförs det, att hotet
mot de små vattendragen inte skulle finnas alls utan
bidragen, eftersom dagens låga elpris och
konkurrensen från andra energislag gör att
minikraftverk är olönsamma i sig. Utan de statliga
bidragen skulle det knappast byggas något
minikraftverk i Sverige. Motionärerna hävdar att det
är ett politiskt beslut som skapar hotet mot en
redan trängd biologisk mångfald.
Vissa kompletterande uppgifter
Med småskalig vattenkraft avses vattenkraft med en
installerad effekt som är mindre än 1 500 kW. Bidrag
lämnas med 15 % av investeringen i miljövänliga,
småskaliga vattenkraftverk. I samband med 1997 års
energipolitiska beslut gjordes bedömningen att 0,25
TWh årlig elproduktion skulle kunna tillkomma inom
en femårsperiod. Räknat på genomsnittlig produktion
för småskaliga vattenkraftverk motsvarar detta 200
verk. I beslutet sades att investeringarna i
huvudsak torde komma att gälla redan befintliga
anläggningar och utnyttjandet av redan befintliga
regleringar samt förbättrad turbinteknik.
Statens energimyndighet har därefter på regeringens
uppdrag i samråd med Fiskeriverket och
Naturvårdsverket föreskrivit vilka miljökrav ett
vattenkraftverk av aktuell storlek skall uppfylla
för att anses som miljöanpassat. Uppdraget
redovisades den 1 april 1999. Sammanfattningsvis
innebär dessa riktlinjer att i princip bara
effektivisering, ombyggnad eller återuppbyggnad av
befintliga anläggningar kan komma i fråga för
bidrag.
Statens energimyndighet har i årsredovisningen för
år 1999 rapporterat att det totalt har inkommit 25
ansökningar om investeringar i småskalig
vattenkraft. Bidragsansökningarna uppgår till 15,5
miljoner kronor. Åtta ansökningar har beviljats stöd
till ett belopp om 4,2 miljoner kronor. En ansökan
har avslagits och två har återtagits (varav en
tidigare beviljad). Statens energimyndighet bedömer
att det blir svårt att nå målet om en ökad årlig
elproduktion från små vattenkraftverk. Orsakerna
till detta är bl.a. de höga miljökrav som uppställts
och de låga elmarknadspriserna.
Ersättning för vissa kostnader vid avveckling av en
reaktor i Barsebäcksverket (35:11)
Propositionen
Regeringens förslag till anslag för år 2001 är 337
miljoner kronor.
Anslaget skall användas för ersättning till
Barsebäcks Kraft AB (BKAB) för de särskilda
kostnader som uppstår vid singeldrift i
Barsebäcksverket, till följd av avställningen av den
första reaktorn i verket. Vidare skall anslaget
användas för att utbetala ersättning till BKAB för
merkostnader för avställnings- och servicedrift för
den avställda reaktorn.
Den 30 november 1999 slöts ett förslag till
ramavtal om förtida avveckling av en reaktor i
Barsebäcksverket mellan staten, Sydkraft AB och
Vattenfall AB. I samband med att förslaget till
avtal slöts, ställdes Barsebäck 1 av. Riksdagen har
godkänt de åtaganden som följer av avtalet (prop.
1999/2000: 63, bet. 1999/2000:NU11).
Av avtalet framgår att Sydkraft AB har rätt till
ersättning i form av pengar för vissa kostnader som
uppstår till följd av avställningen av Barsebäck 1.
Det rör sig om särskilda kostnader som uppstår till
följd av att enbart en av kraftverkets reaktorer får
drivas för utvinning av kärnenergi, s.k.
singeldrift, samt kostnader för avställnings- och
servicedrift av Barsebäck 1.
Motionen
I Folkpartiets ekonomisk-politiska motion
2000/01:Fi211 yrkas - av tidigare redovisade skäl -
att inga medel skall föras upp på anslaget.
Stöd till kärnsäkerhet i Östeuropa
I Folkpartiets partimotion 2000/01:Fi211 (fp)
föreslås att ett nytt statligt anslag anvisas om 50
miljoner kronor för stöd till kärnsäkerhet i
Östeuropa.
Utskottets ställningstagande
Inledning
Utskottet behandlar först frågan om anslag m.m. inom
utgiftsområde 21 Energi. Därefter behandlas en
särskild fråga om ny organisation för teknik-
upphandling som aktualiserats i en motion.
Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi
Utskottet ansluter sig till de av regeringen
framlagda förslagen till anslag i
budgetpropositionen.
När det gäller partiernas olika förslag till ram på
detta utgiftsområde och den fördelning de vill göra
av denna ram på anslagen framgår att Moderata
samlingspartiet vill göra besparingar på anslagen
35:1-7 med sammanlagt ca 849 miljoner kronor.
Kristdemokraterna föreslår besparingar på 225
miljoner kronor och fördelar dem över anslagen
35:4-6. Centerpartiet pläderar för en utökning av
ramen för utgiftsområdet med 100 miljoner kronor,
och denna förstärkning skall främst komma anslaget
35:5 till godo. Folkpartiet föreslår den största
besparingen av samtliga partier - en ramminskning på
ca 1,6 miljarder kronor - och fördelar
anslagsminskningarna över anslagen 35:1-7 och 10. I
gengäld föreslår Folkpartiet att ett nytt anslag (50
miljoner kronor) inrättas för stöd till kärnsäkerhet
i Östeuropa.
Näringsutskottet har i ett yttrande - i form av ett
protokollsutdrag - till finansutskottet (bet.
2000/01:FiU1 s. 249) tillstyrkt regeringens förslag
till ram för utgiftsområdet. Av protokollsutdraget
framgår att företrädarna för Moderata
samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet
och Folkpartiet tillstyrkte förslagen i respektive
partimotion. Den 22 november 2000 fattade riksdagen
beslut om anslagsramarna för samtliga politikområden
i budgeten. Genom beslutet är ramarna för
statsbudgetens utgiftsområden fastlagda.
Av särskilda yttranden till detta betänkande
framgår att företrädarna för de nämnda partierna
vidhåller sina förslag till ramar för olika
utgiftsområden och att de därför inte deltar i
beslutet om anslagsfördelning för här aktuellt
utgiftsområde.
Utskottet övergår därmed till att kommentera några
av de i detta avsnitt berörda motionerna.
I motionerna 2000/01:N260 (s) och 2000/01:N229 (kd)
begärs att ett långsiktigt mål skall läggas fast för
vindkraftens roll i det svenska energisystemet. Som
framgått tidigare i betänkandet har regeringen för
avsikt att återkomma till riksdagen med förslag om
ett lämpligt planeringsmål för vindkraften och
förslag för att möjliggöra att ett sådant
planeringsmål uppfylls. I detta sammanhang är det
enligt utskottet lämpligt att bedöma den typ av
yrkanden som framförs i motion 2000/01:N350 (s).
I motion 2000/01:N382 (c) berörs behovet av
förbättrade förutsättningar för investeringar i
småskalig vattenkraft och vindkraft. I motionerna
2000/01:N226 (kd) och 2000/01:N369 (fp) argumenteras
för en satsning på den småskaliga vattenkraften.
Utskottet hänvisar i denna del till de
ställningstaganden som utskottet tidigare gjort i
betänkandet om de ekonomiska förutsättningarna för
elproduktion från förnybara energikällor.
När det gäller frågan om de regionala
energikontorens roll i arbetet med
energiomställningen - som har aktualiserats i motion
2000/01:N303 (c) - kommer den enligt uppgift att
ingå som en del i uppgifterna för den särskilda
arbetsgrupp som regeringen skall tillsätta för det
fortsatta arbetet med energieffektiviseringen.
I motionerna 2000/01:MJ841 (fp) och 2000/01:N311
(mp) uttalas att anslagsmedel ej skall utgå för
utbyggnad av den småskaliga vattenkraften. Här vill
utskottet hänvisa till det uppdrag som
Energimyndigheten - tillsammans med Fiskeriverket
och Naturvårdsverket - har haft att utarbeta de
miljökrav som ett vattenkraftverk av aktuell storlek
skall uppfylla för att anses vara miljöanpassat.
Utskottet kan för sin del konstatera att det
föreligger höga miljökrav för den småskaliga
vattenkraften, och att detta varit en av orsakerna
till den låga utbyggnadstakten.
I motion 2000/01:N215 (mp) berörs problemet med
marknadsintroduktion av solcellsteknik. Enligt
uppgift avhölls under våren 2000 ett seminarium på
statsministerns initiativ om framtiden för svensk
solenergi med syftet att diskutera möjligheten att
kommersialisera forskningsresultat. När frågan om
näringslivets engagemang och finansiering lösts kan
det enligt utskottet vara av intresse med ett
statligt stöd inom det energipolitiska programmet
till utvecklings-, demonstrations- och
pilotverksamhet.
Med det anförda tillstyrker utskottet de av
regeringen föreslagna anslagen för budgetåret 2001
inom utgiftsområde 21 (se bilaga). Likaså tillstyrks
de övriga här berörda förslagen till riksdagsbeslut
som lagts fram i budgetpropositionen. Samtliga
aktuella motionsyrkanden avstyrks därmed.
Ny organisation för teknikupphandling
När det gäller yrkandet i motion 2000/01:N209 (mp)
om en ny organisation för energibesparande och
miljöförbättrande teknikupphandling anser utskottet
att denna fråga ligger inom regeringens
kompetensområde och att riksdagen inte har anledning
att närmare pröva denna fråga. Med detta avstyrks
motionen.
Affärsverket svenska kraftnät
Propositionen
Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät)
driver och förvaltar det svenska stamnätet och de
statligt ägda utlandsförbindelserna (prop. 1990/91:
87, bet. 1990/91:NU38). Svenska kraftnät är sedan
den 1 januari 1995 systemansvarig myndighet enligt
ellagen och skall enligt riksdagens riktlinjer
ansvara för driften av stamnätet, den löpande
momentana elbalansen och det svenska kraftsystemets
övergripande driftsäkerhet. Affärsverket skall
främja en öppen svensk och nordisk elmarknad med
konkurrens.
Verksamheten vid Svenska kraftnät finansieras helt
genom intäkterna från verkets affärsverksamhet, med
undantag för elberedskapsverksamheten som
finansieras med anslag på statsbudgeten.
Investeringarna i affärsverkskoncernen har under år
1999 uppgått till totalt 1 381 miljoner kronor. Av
detta belopp stod affärsverket för 283 miljoner
kronor, SwePol Link AB för 948 miljoner kronor och
Svenska Kraftnät Gasturbiner AB för 150 miljoner
kronor. Investeringarna i optofiberförbindelser
uppgick till 41 miljoner kronor.
Under år 1997 bildade Svenska kraftnät tillsammans
med Vattenfall AB och det polska företaget Polish
Power Grid Company (PPGC) bolaget SwePol Link AB.
Bolagets uppgift är att bygga, äga, driva och
underhålla Polenkabeln. Bolaget ägs till 51 % av
Svenska kraftnät, 48 % av Vattenfall och 1 % av
PPGC. Arbetet med Polenkabeln har bedrivits i
huvudsak enligt tidsplanen. I december 1999 kunde de
sista arbetena med återledaren färdigställas. Efter
leveransprovning m.m. togs kabeln i kommersiell
drift den 2 augusti 2000. Kabeln får en effekt på ca
600 MW.
I slutet av år 1999 etablerades dotterbolaget
Svenska Kraftnät Gasturbiner AB. Bolaget bildades
för att Svenska kraftnät långsiktigt skall kunna
säkra resurser för att hantera störningar i
kraftsystemet. I december 1999 köpte bolaget sex
gasturbiner med en total effekt om 400 MW. Svenska
kraftnät har även genom utnyttjandeavtal med
gasturbinägare säkrat tillgången på reservkraft.
Svenska Kraftnät Gasturbiner AB ägs helt av Svenska
kraftnät och hade under år 1999 ingen omsättning.
Svenska kraftnät har också tillskjutit
beredskapsmedel för att garantera en fortsatt drift
av oljekondensblocket Karlshamn 3 (336 MW) samt för
att bibehålla gasturbinen G11 i Halmstad (78 MW).
Svenska kraftnäts förslag till investerings- och
finansieringsplan för åren 2001-2003 för
affärsverkskoncernen bygger på verkets långsiktiga
investeringsplanering för stamnätet inklusive
utlandsförbindelserna och utbyggnaden av det
planerade optofibernätet. De planerade
investeringarna inom affärsverkskoncernen under
perioden beräknas till ca 2 245 miljoner kronor
inklusive optofiberinvesteringar i stamnätet, varav
ca 810 miljoner kronor avser investeringar under år
2001. Investeringarna i stamnätet avser enligt
förslaget dels åtgärder i befintliga anläggningar,
s.k. reinvesteringar, om sammanlagt ca 810 miljoner
kronor, dels nyinvesteringar om sammanlagt ca 1 435
miljoner kronor, inklusive optofiberinvesteringar i
stamnätet. Affärsverkets investeringsverksamhet
skall finansieras med egna medel under den aktuella
treårsperioden.
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner den
redovisade investerings- och finansieringsplanen för
Svenska kraftnäts verksamhetsområde för
treårsperioden 2001-2003, samt omfattning och
inriktning av verkets beredskapsåtgärder.
Regeringen har riksdagens bemyndigande att teckna
borgen för och lämna kreditgarantier till bolag, i
vilka Svenska kraftnät förvaltar statens aktier och
andelar inom ett sammanlagt belopp om 1 500 miljoner
kronor (prop. 1997/98:1, bet. 1997/98:NU2).
Regeringen föreslår att detta bemyndigande kvarstår
oförändrat under år 2001.
Regeringen har vidare av riksdagen bemyndigats att
inom en given ram besluta i frågor som rör förvärv
av aktier eller bildande av bolag inom Svenska
kraftnäts verksamhetsområde. För år 2001 föreslår
regeringen en ram på 200 miljoner kronor för detta
bemyndigande.
Regeringen föreslår härutöver att Svenska kraftnät
under år 2001 får rätt att ta upp lån i och utanför
Riksgäldskontoret inom en sammanlagd ram om 1 500
miljoner kronor, vilket motsvarar nivån på den
nuvarande upplåningen i Riksgäldskontoret.
Regeringen föreslår vidare att Svenska kraftnät
bemyndigas att lämna delägarlån och teckna borgen
för lån till bolag, i vilka Svenska kraftnät
förvaltar statens aktier eller andelar, intill ett
belopp om 10 miljoner kronor per år. Därvid skall
beaktas skälig ersättning för statens risk i samband
med borgensteckning eller långivning.
Regeringen har av riksdagen bemyndigats att ge
Svenska kraftnät rätt att besluta om förvärv och
avyttring av aktier och bildande av bolag inom en
sammanlagd ram av högst 10 miljoner kronor.
Regeringen föreslår att detta bemyndigande kvarstår
oförändrat under år 2001.
Vad gäller placering av likvida medel föreslår
regeringen att riksdagen bemyndigar regeringen att i
likhet med budgetåret 2000 låta Svenska kraftnät år
2001 placera likvida medel i och utanför
Riksgäldskontoret i enlighet med nu gällande
ordning.
Motionerna
I motion 2000/01:N298 (s) erinras om att regeringen
i december 1999 uppdrog åt Svenska kraftnät att
utveckla marknadsinstrument, som kan bidra till att
säkra tillgång på effekt vid särskilt stor
elförbrukning. Motionärerna konstaterar att Svenska
kraftnät i första hand har förlitat sig på att
elkonsumenterna frivilligt minskar sitt uttag så att
balans erhålls. Men motionärerna anser att det
därutöver sannolikt behövs någon form av lagkrav på
fysisk effektreserv - ett krav som måste ställas på
landets alla elsäljare. Handel med fysisk
effektreserv - förbrukningsminskning eller
produktion - kan sedan ske på en marknadsplats. I
motionen sägs att den nuvarande nordiska elbörsen
för energi fungerar i allt väsentligt väl. En
liknande börshandel för effekt borde kunna fungera
lika bra, menar motionärerna. Mot denna bakgrund
yrkas i motionen att regeringen skall ge Svenska
kraftnät i uppdrag att ta fram ett konkret förslag
vad gäller den fysiska effektreserven. Under tiden
bör, anförs det, regeringen ge Svenska kraftnät i
uppdrag att genomföra övergångslösningar, som säkrar
försörjningstryggheten under de närmaste vintrarna.
I tre motioner behandlas frågor om statens stöd -
via Svenska kraftnät - till helårsbebodda
fastigheter i landets glesbygdsområden som i dag
saknar en tillfredsställande tillgång till
elektricitet - s.k. restelektrifiering. I motion
2000/01:N378 (s) påpekas att ett stort antal
ansökningar om bidrag inte hittills har kunnat
avgöras till följd av att det saknas ca 30 miljoner
kronor för att alla ansökningar skall kunna beviljas
bidrag. I motionen yrkas att de fastigheter som
fortfarande saknar elström och som sökt bidrag
prioriteras så att de som bedriver någon form av
näringsverksamhet eller aktivt jordbruk i första
hand skall komma i fråga för stöd.
I motion 2000/01:N255 (v) erinras om att riksdagen
år 1999 beslöt om ett nytt stödsystem för
landsbygdens elförsörjning. Det hänvisas till att
programmet i ett första steg under en femårsperiod
omfattade 10 miljoner kronor per år och att Svenska
kraftnät hittills har utbetalat 20 miljoner kronor.
I motionen nämns att Svenska kraftnät i augusti 2000
redovisat erfarenheter från den hittillsvarande
bidragsgivningen och att affärsverket föreslår att
ytterligare prioriteringsregler införs. Innebörden i
affärsverkets förslag är att ett tak borde införas
för hur stort bidrag en enskild fastighet skall
kunna erhålla. Enligt motionärerna vore detta helt
oacceptabelt, därför att det inte tar hänsyn till
antalet boende och ej heller till om det bedrivs
näringsverksamhet i fastigheten.
Ett liknande budskap framförs i motion 2000/01:N337
(c). Slutsatsen från motionärernas sida är att
stödet till restelektrifiering bör höjas så att alla
rimliga projekt av de resterande 34 ansökningarna
kan få bidrag. Näringsverksamhet i och den
långsiktiga användningen av den enskilda fastigheten
måste tillmätas en mycket större tyngd i
bedömningen, sägs det. Det bör ej heller, anför
motionärerna, införas något tak per fastighet, utan
bidragsbeloppet bör utgå efter individuell prövning.
I motion 2000/01:N386 (c) meddelas att förra årets
upprepade och omfattande strömavbrott till följd av
oväder drabbade Dalsland särskilt hårt och satte
frågan om en säkrad elförsörjning i fokus.
Motionärerna ställer sig frågan hur beredskapen vid
elavbrott är organiserad och hur elförsörjningen kan
säkras. Budskapet i motionen är att dessa händelser
måste följas upp och utvärderas så att elkaoset inte
upprepas. En slutsats bör vara att berörda
myndigheter och företag bör åläggas ett större
ansvar för att upprätthålla denna viktiga
infrastruktur.
Vissa kompletterande uppgifter
Som tidigare nämnts har Affärsverket svenska
kraftnät ett systemansvar enligt ellagen. I detta
ingår att bl.a. utfärda föreskrifter om och utöva
tillsyn över driftsäkerheten i elektriska
anläggningar. I elberedskapslagen (1997:288) - som
dock inte omfattar Affärsverket svenska kraftnät -
sägs att verksamheten skall bedrivas så att
totalförsvarets och det övriga samhällets behov av
elkraft och annan energi kan tillgodoses under höjd
beredskap, men också kunna utnyttjas vid svåra
påfrestningar på samhället i fred samt för
internationella fredsbefrämjande och humanitära
insatser. Ansvarsfördelningen är sådan att det är en
uppgift för företagen inom elförsörjningen att vidta
de åtgärder som krävs i elsystemet för att hålla en
god leveranssäkerhet i fredstid. Den som är ansvarig
för elförsörjningen inom ett visst område är skyldig
att mot ersättning och inom rimliga gränser
tillgodose kundernas önskemål om leveranssäkerhet.
Ansvaret innefattar åtgärder för att förebygga och
förhindra störningar och åtgärder för att snabbt
återställa elförsörjningen vid störningar.
Enligt ellagen är innehavare av nätkoncession
skyldig att på skäliga villkor ansluta en elabonnent
till ledningsnätet. I normala fall är
anslutningskostnaderna inte så stora att de kan
anses vara oskäligt betungande för hushållen. I
glesbygden, inte minst i skogs- och fjällbygderna,
kan dock anslutningskostnaderna i vissa fall bli
oöverstigligt stora för det enskilda hushållet. Det
rör sig ofta om fall där en anslutning kräver
förhållandevis omfattande ledningsdragning i oländig
terräng. Enligt beräkningar som NUTEK gjorde på
regeringens uppdrag hösten 1996 uppgick de vid denna
tidpunkt oelektrifierade helårsbebodda fastigheterna
till 137 stycken. Den genomsnittliga kostnaden per
fastighet beräknades till ca 1,7 miljoner kronor. I
denna kostnadsuppskattning medräknas dock inte de
fastigheter för vilka kostnaderna för anslutning kan
anses ligga inom intervallet för normal
anslutningsavgift, dvs. under ca 20 000 kr. Antalet
sådana fastigheter var enligt NUTEK 21 stycken av de
totalt 137 fastigheterna. Övriga hushåll som kan
komma i fråga för en elektrifiering uppgår alltså
till 116 stycken. Den totala kostnaden för att
ansluta dessa hushåll beräknas uppgå till ca 200
miljoner kronor.
I budgetpropositionen år 1998 (prop. 1998/99:1
utgiftsområde 21, s. 47) föreslogs att ett
tidsbegränsat (femårigt) statligt bidragssystem för
landsbygdens elektrifiering skulle inrättas fr.o.m.
budgetåret 1999. Enligt regeringens förslag var
avsikten att stöd skulle utgå till nyanläggning av
elektriska förbindelser. Ett krav skulle finnas på
minst fem års helårsboende innan frågan om bidrag
kunde komma i fråga. Berörda fastighetsägare skulle
betala en anslutningsavgift motsvarande en normal
anslutningsavgift. Om och på vilket sätt en
elektrifiering skall genomföras, anförde regeringen,
blir beroende av en bedömning i varje enskilt fall
med avseende på kostnaderna och förutsättningarna
för en leveranssäker elförsörjning. Berättigad till
bidrag skulle, enligt regeringen, vara företag,
eller motsvarande, som innehar nätkoncession enligt
ellagen. Bidrag kunde också utgå till anläggningar
för lokala elverk. Stöd skulle inte utgå till
kostnader för drift och underhåll av elnät.
Regeringens bedömning var att bidragsprogrammet i
ett första steg skulle begränsas till att omfatta 10
miljoner kronor per år under en femårsperiod.
Prognosen grundade sig på att alternativa former för
elektrifiering i många fall kan åstadkommas och att
alla fastigheter inte har önskemål om
elektrifiering. I propositionen föreslogs att stödet
skulle finansieras med intäkter som Svenska kraftnät
har i sin verksamhet och att regeringen gavs rätt
att meddela närmare föreskrifter om bidraget.
I utskottets behandling av ärendet (bet.
1998/99:NU3 s. 35) anfördes vissa principiella
betänkligheter mot utformningen av det föreslagna
stödet, bl.a. mot bakgrund av bestämmelserna i lagen
(1996:1059) om statsbudgeten (den s.k. budgetlagen),
i vilken sägs (17 §) att statens utgifter och
inkomster skall göras tydliga och bruttoredovisas i
statsbudgeten. Utskottet godkände regeringens
förslag, men utgick från att det avkastningskrav som
finns uppsatt för Svenska kraftnät minskas
motsvarande den kostnad som bidragssystemet för med
sig, detta för att undvika risken för
sammanblandning av det avkastningskrav som grundas
på affärsmässiga grunder - på vilket
avgiftssättningen bygger - och kostnaden för
stödsystemet vars finansiering utgår från andra
principer. Utskottet ville också betona vikten av
att bestämmelserna för stödprogrammet gavs en
distinkt utformning, så att den utgiftsnivå som
regeringen har förutsatt kan hållas och en noggrann
uppföljning från regeringens och riksdagens sida
blir möjlig. Utskottet förutsatte vidare en årlig
redovisning från regeringen till riksdagen om
stödprogrammet så att en fortlöpande kontroll av
kostnadsutvecklingen kan äga rum.
I en reservation (m, kd, c, fp) framfördes
uppfattningen att det inte är ända-målsenligt att
låta Svenska kraftnäts avgiftsinkomster och den
avkastning som affärsverket skall leverera in till
statsbudgeten tas i anspråk för ett i princip
renodlat regionalpolitiskt ändamål; det bidrag som
Svenska kraftnät skall utbetala av sina
rörelseinkomster i sin affärsdrivande verksamhet
måste betraktas som ett artfrämmande inslag i
verksamheten. I reservationen anfördes också
betänkligheter mot att riksdagen frånhänder sig
kontroll över statens medel på det sätt som
förutsätts i regeringens förslag; innebörden är att
prövningen av bidraget under fem år överlåts till
Svenska kraftnät, där utbetalningen av bidraget är
resultatet av en intern bokföringsmässig
transaktion.
Bidragsgivningen regleras i förordningen (1999:189)
om stöd till viss elektrifiering. För
restelektrifieringen har, som redan nämnts,
budgeterats 10 miljoner kronor per år för en
femårsperiod, dvs. totalt 50 miljoner kronor. Stöd
lämnas antingen till anslutning av en fastighet till
det nationella elsy-stemet (nätutbyggnadsbidrag)
eller till anläggande av en elproduktionsanläggning
för en eller flera fastigheter
(elproduktionsbidrag). Stöd får bara avse
fastigheter som varit oavbrutet permanentbebodda
sedan 1 januari 1994. Faktorer som enligt
förordningen skall beaktas är om den berörda
fastigheten helt saknar elförsörjning, om den
berörda fastigheten har goda förutsättningar för
fortsatt permanentboende på lång sikt och om ett
större antal fastigheter eller personer kan få en
tillfredsställande elförsörjning genom en och samma
elektrifieringsåtgärd. Det sägs också i förordningen
(3 §) att nätutbyggnadsbidrag endast får beviljas om
kostnaden för elektrifieringsåtgärden framstår som
rimlig i förhållande till nyttan med åtgärden.
Enligt uppgift planeras ingen ändring av
förordningen.
Eftersom medlen till restelektrifieringen är
begränsade måste vissa prioriteringar göras vid
behandling av ansökningarna. I en av Svenska
kraftnät nyligen upprättad promemoria framgår - när
det gäller prioritering mellan ansökningarna - att
nästan alla inkomna ansökningar avser fastigheter
som redan har lokal elproduktion; ansökningarna
avser därmed nätutbyggnadsbidrag, och då har Svenska
kraftnät lagt störst vikt vid kostnaderna i
förhållande till antalet fastigheter och antal
boende samt om näringsverksamhet bedrivs på
fastigheten.
För år 2000 har 26 ansökningar beviljats bidrag och
den genomsnittliga kostnaden per fastighet uppgår
till ca 406 100 kr. Bidragsbeloppet för de 34
ansökningar som för närvarande är vilande till nästa
beslutstillfälle uppgår till ca 60,5 miljoner
kronor, eller i genomsnitt 1 780 000 kr per
fastighet.
Utskottets ställningstagande
Inledning
Utskottet behandlar först frågor i anslutning till
regeringens förslag i budgetpropositionen om
verksamhetens inriktning, arbetsuppgifter och
finansiella befogenheter m.m. åren 2001-2003.
Därefter behandlas frågan om Svenska kraftnäts
bidragsverksamhet för restelektrifiering.
Finansiella befogenheter m.m. för Affärsverket
svenska kraftnät
Utskottet tillstyrker regeringens framlagda förslag
rörande verksamheten vid Svenska kraftnät.
När det gäller de framförda yrkandena i motionerna
2000/01:N298 (s) och 2000/01:N386 (c) vill utskottet
anföra följande. Båda motionerna tar sikte på
försörjningstryggheten i elleveranserna till
elkonsumenterna. Först vill utskottet påminna om det
allmänna ansvar som enligt elberedskapslagen ligger
hos företagen inom elförsörjningen att se till att
en god leveranssäkerhet kan upprätthållas i
systemet. Vidare vill utskottet hänvisa till den
beredning som påbörjats i Regeringskansliet om
elnätsföretagen och tillsynen av dessa, bl.a. mot
bakgrund av den nyligen avlämnade utredningen
Elnätsföretag (SOU 2000:90). Utskottet förutsätter
att de frågor som motionärerna pekat på kommer att
beröras i detta sammanhang. Utskottet vill slutligen
också erinra om det fortsatta arbetet inom ramen för
omställningsprogrammet i vilket ingår att analysera
utvecklingen av den nordiska elmarknaden bl.a. vad
gäller försörjningstryggheten och relationen mellan
den samlade nordiska elmarknaden och elsystemen i
angränsande regioner.
Med det anförda avstyrker utskottet nyssnämnda
motioner i berörda delar.
Affärsverket svenska kraftnäts bidrag till
restelektrifiering
Beträffande frågan om de finansiella resurserna för
den s.k. restelektrifieringen vill utskottet anföra
följande. För detta stöd har budgeterats 50 miljoner
kronor fördelat över en femårsperiod (1999-2004),
vilket skall finansieras av Svenska kraftnät.
Utskottets uppfattning är att det inte nu är
aktuellt att ändra grunderna för bidragsgivningen,
eller att höja den ekonomiska ramen för detta stöd.
Enligt uppgift uppgår de ansökningar som nu ligger
inne hos Svenska kraftnät till ca 60 miljoner
kronor, alltså dubbelt så mycket i förhållande till
den ram som återstår efter 1999 års och 2000 års
utbetalningar. Detta innebär att Svenska kraftnät
måste prioritera när ansökningarna behandlas. Enligt
vad som nyss redovisats finns tre
prioriteringsgrunder angivna i den förordning
(1999:189) som reglerar stödet. Utskottet har
erfarit att Svenska kraftnät - efter påpekande från
några länsstyrelser - också som en del av den
bedömningsgrund som anges i förordningen om
förutsättningar för fortsatt permanentboende nu
inbegriper frågan om huruvida näringsverksamhet
bedrivs i fastigheten. Förekomst av
näringsverksamhet anses vara en omständighet som
förstärker uppfyllandet av ett sådant villkor.
Samtidigt kan det inte anses vara rimligt att en
enda ansökan på ett markant sätt tränger undan det
ekonomiska utrymmet för andra ansökningar. Detta
talar för att de grova prioriteringsgrunder som
anges i förordningen kan behöva vidareutvecklas och
förtydligas så att tillämpningen för Svenska
kraftnät underlättas, och förståelsen för Svenska
kraftnäts beslut om bidrag kan öka. Utskottet
förutsätter att Näringsdepartementet tar upp en
dialog med Svenska kraftnät i frågan, inte minst mot
bakgrund av den skrivelse om stödet som Svenska
kraftnät överlämnade till regeringen i augusti 2000.
Utskottet vill avslutningsvis understryka vikten av
att kostnaderna för landsbygdens elektrifiering
redovisas på ett tydligt sätt i budgetpropositionen.
Regeringen skall för riksdagen årligen redovisa
stödprogrammet så att en fortlöpande uppföljning av
kostnadsutvecklingen för detta ändamål kan äga rum.
Utskottet erinrar också om att avkastningskravet på
Svenska kraftnät bör minskas motsvarande den kostnad
som bidragssystemet för med sig - detta för att
undvika risken för sammanblandning av det
avkastningskrav som grundas på affärsmässiga grunder
- på vilket avgiftssättningen bygger - och kostnaden
för stödsystemet vars finansiering utgår från andra
principer.
Med det sagda avstyrks samtliga i denna del nämnda
motioner.
Övrig fråga
Propositionen
Regeringen meddelar att det för närvarande inte
föreligger något problem med biobränslenas
konkurrenskraft i befintliga anläggningar vid
fjärrvärme-leveranser till industrin med nuvarande
koldioxidskatt på 50 % av den allmänna nivån. Detta
gäller även om oljepriserna faller tillbaka till en
lägre nivå. Ett driftsbidrag för att stärka
biobränslenas konkurrenskraft i befintliga
anläggningar är därför enligt regeringens mening
inte motiverat. En diskussion om ett eventuellt stöd
till investeringar i biobränslebaserade anläggningar
för fjärrvärmeleveranser till industrin, utöver vad
som täcks av stödet till de lokala
investeringsprogrammen, bör sättas in i ett större
energi- och klimatpolitiskt sammanhang. Kostnaderna
för och effekterna av ett sådant stöd bör alltså
vägas mot andra åtgärder för att stimulera
användningen av förnybara energikällor. Den mer
generella frågan om biobränslenas konkurrenskraft
bör hanteras inom ramen för diskussionerna om det
framtida energiskattesystemets utformning.
Regeringen hänvisar också till att arbete pågår med
att ta fram nya styrmedel för att främja förnybara
energikällor, såsom certifikatshandel med el från
förnybara energikällor och handel med
utsläppsrätter. Regeringen vill också påminna om att
det redan finns ett investeringsstöd till
biobränslebaserade kraftvärmeanläggningar.
Sammanfattningsvis finner regeringen att ett bidrag
till biobränslen för fjärrvärmeleveranser till
industrin inte är motiverat. Omständigheten att
vissa företag har lönsamhetsproblem utgör inget skäl
för staten att införa ett generellt stöd, och
regeringen avser därför inte att lägga fram något
sådant förslag.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har inget att erinra mot regeringens
förslag som därmed tillstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande bedömning av regeringens
resultatredovisning
att riksdagen godkänner vad utskottet anfört,
2. beträffande riktlinjer för
energipolitiken
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:N213, 2000/01:N224
yrkandena 1 och 2, 2000/01:N242 yrkandena 1-5
och 11-13, 2000/01: N257, 2000/01:N262 yrkandena
1-3, 2000/01:N305, 2000/01:N320 yrkandena 2 och
3, 2000/01:N334 och 2000/01:N387 yrkandena 2-7,
res. 1 (m, fp)
res. 2 (kd)
res. 3 (mp)
3. beträffande frågan om avveckling av
Barsebäck 2
att riksdagen med avslag på motionerna 2000/01:N4,
2000/01:N5, 2000/01:N6, 2000/01:N7, 2000/01:N8,
2000/01:N9, 2000/01:N309 och 2000/01:N331
dels godkänner vad utskottet anfört om villkoren
för avställning av den andra reaktorn i
Barsebäcksverket,
dels lägger regeringens skrivelse 2000/01:15
till handlingarna,
res. 4 (m, kd, fp)
res. 5 (v)
res. 6 (c)
res. 7 (mp)
4. beträffande övriga kärnkraftsfrågor
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:N217, 2000/01:N227,
2000/01:N242 yrkandena 14 och 15 och
2000/01:N262 yrkande 14,
res. 8 (m, kd, fp)
5. beträffande ekonomiska förutsättningar
för elproduktion från förnybara energikällor
att riksdagen med bifall till proposition 1999/2000:134 och
med avslag på motionerna 1999/2000:N41,
1999/2000:N42, 1999/2000:N43, 2000/01:MJ780
yrkande 11 och 2000/01:N265 yrkande 8 godkänner
vad som föreslås i propositionen
dels om ett samlat system för att främja
förnybar elproduktion,
dels om förlängning av det nuvarande tillfälliga
stödet till småskalig elproduktion,
res. 9 (m, kd, fp)
6. beträffande anslag m.m. inom
utgiftsområde 21 Energi
att riksdagen med bifall till proposition 2000/01:1
utgiftsområde 21 momenten 1-7 och 13 och med
avslag på motionerna 2000/01:Fi211 yrkande 22 i
denna del, 2000/01:MJ841 yrkande 8,
2000/01:N215, 2000/01:N226, 2000/01:N229,
2000/01:N242 yrkandena 16 och 17, 2000/01:N260,
2000/01:N262 yrkandena 10, 11, 13 och 15,
2000/01: N303, 2000/01:N311, 2000/01:N350,
2000/01:N360, 2000/01:N361 yrkandena 3-9,
2000/01:N363, 2000/01:N367, 2000/01:N369 och
2000/01:N382 yrkandena 1 och 3
a) godkänner inriktningen för verksamheten som
finansieras från anslaget 35:2 Bidrag för att
minska elanvändning under åren 2001 och 2002
enligt vad som anges i propositionen,
b) godkänner den delvis förändrade
inriktningen för verksamheten som finansieras
från anslaget 35:3 Bidrag till investeringar i
elproduktion från förnybara energikällor under
åren 2001 och 2002 enligt vad som anges i
propositionen,
c) bemyndigar regeringen att under år 2001, i
fråga om ramanslaget 35:4 Åtgärder för
effektivare energianvändning, besluta om
åtgärder som inklusive tidigare åtaganden
innebär utgifter på högst 60 000 000 kr under år
2002,
d) bemyndigar regeringen att under år 2001, i
fråga om ramanslaget 35:5 Energiforskning,
besluta om stöd till forskning och utveckling
inom energiområdet som inklusive tidigare
åtaganden innebär utgifter på högst 1 300 000
000 kr under åren 2002-2005,
e) bemyndigar regeringen att under år 2001, i
fråga om ramanslaget 35:6 Energiteknikstöd,
besluta om stöd till utveckling av ny
energiteknik i företag och branscher som
inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på
högst 530 000 000 kr under åren 2002-2005,
f) bemyndigar regeringen att under år 2001, i
fråga om ramanslaget 35:7 Introduktion av ny
energiteknik, besluta om stöd till introduktion
av ny energiteknik som inklusive tidigare
åtaganden innebär utgifter på högst 722 000 000
kr under åren 2002-2004,
g) bemyndigar regeringen att under år 2001, i
fråga om ramanslaget 35:8 Energipolitiskt
motiverade internationella klimatinsatser,
besluta om åtgärder som inklusive tidigare
åtaganden innebär utgifter på högst 45 000 000
kr under åren 2002-2004,
h) för budgetåret 2001 anvisar anslagen under
utgiftsområde 21 Energi enligt regeringens
förslag i bilaga,
7. beträffande ny organisation för
teknikupphandling
att riksdagen avslår motion 2000/01:N209,
res. 10 (mp)
8. beträffande finansiella befogenheter
m.m. för Affärsverket svenska kraftnät
att riksdagen med bifall till proposition 2000/01:1
utgiftsområde 21 momenten 8-11 och med avslag på
motionerna 2000/01:N298 och 2000/01:N386 yrkande
1
a) godkänner investerings- och
finansieringsplanen för Affärsverks-koncernen
svenska kraftnät för perioden 2001-2003 i
enlighet med vad som anges i propositionen,
b) godkänner omfattning och inriktning av
Affärsverket svenska kraftnäts
beredskapsåtgärder i enlighet med vad som anges
i propositionen,
c) bemyndigar regeringen finansiella
befogenheter för år 2001 rörande Affärsverket
svenska kraftnät i enlighet med vad som anges i
propositionen,
d) bemyndigar regeringen att för år 2001 låta
Affärsverket svenska kraftnät ta upp lån och
placera likvida medel i och utanför
Riksgäldskontoret samt att i övrigt ge
Affärsverket svenska kraftnät finansiella
befogenheter i enlighet med vad som anges i
propositionen,
9. beträffande Affärsverket svenska
kraftnäts bidrag till restelektrifiering
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:N255, 2000/01:N337
och 2000/01:N378,
10. beträffande övrig fråga
att riksdagen med bifall till proposition 2000/01:1
utgiftsområde 21 moment 12 godkänner att ett stöd
till biobränslen för fjärrvärmeleveranser till
industrin inte införs i enlighet med vad som anges i
propositionen.
Stockholm den 30 november 2000
På näringsutskottets vägnar
Per Westerberg
I beslutet har deltagit: Per Westerberg (m)*, Barbro
Andersson Öhrn (s), Reynoldh Furustrand (s), Lennart
Beijer (v), Göran Hägglund (kd)*, Karin Falkmer
(m)*, Ola Karlsson (m)*, Nils-Göran Holmqvist (s),
Marie Granlund (s), Gunilla Wahlén (v), Inger
Strömbom (kd)*, Ola Sundell (m)*, Ingegerd Saarinen
(mp), Åke Sandström (c), Eva Flyborg (fp)*, Anne
Ludvigsson (s) och Karl Gustav Abramsson (s).
* Har avstått från att delta i beslutet under moment
6.
Reservationer
1. Riktlinjer för energipolitiken (mom. 2)
Per Westerberg (m), Karin Falkmer (m), Ola Karlsson
(m), Ola Sundell (m) och Eva Flyborg (fp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
riktlinjer för energipolitiken bort ha följande
lydelse:
I linje med vad som anförs i motionerna
2000/01:N242 (m), 2000/01:N257 (m), 2000/01:N224 (m)
och 2000/01:N320 (m) men också - utan direkt yrkande
i saken - i Folkpartiets partimotion 2000/01:Fi211
anser utskottet att 1997 års energipolitiska beslut
om en förtida kärnkraftsavveckling skall upphävas.
Enligt utskottets mening leder den förtida
avvecklingen av kärnkraften till allvarliga negativa
konsekvenser för samhällsekonomin, sysselsättningen
och miljön. Avvecklingen riskerar att driva upp
kostnadsläget för den svenska industrin, vilket -
som också påpekas i motion 2000/01:N305 (s) - med
särskild kraft kommer att drabba den elintensiva
industrin. Det finns, enligt utskottets mening,
mycket starka skäl för att genomföra en bred
miljökonsekvensbeskrivning av kommande effekter för
miljön av en kärnkraftsavveckling i Sverige. I denna
analys bör ingå att belysa bl.a. konse-kvenserna av
ett ökat beroende av el från exempelvis danska kol-
och oljebaserade elproduktionsenheter.
En ny inriktning på energipolitiken måste nu komma
till stånd. Energipolitiken är ett instrument för
att nå övergripande mål som konkurrenskraft, god
miljö och välfärd. Varje energislag skall användas
där det är mest effektivt, och detta skall ske på en
fri, konkurrensutsatt energimarknad. Enligt
utskottets mening bör därför följande principer vara
vägledande för en förändrad energipolitik.
Statens roll bör inskränkas till att fastställa de
spelregler som skall gälla på marknaden i allmänhet
och i synnerhet vad gäller miljö, säkerhet och
beredskap. Staten skall inte styra över vilken
teknik eller produktionsform som skall utvecklas.
Därför måste spelreglerna vad gäller miljö- och
säkerhetsaspekter vara genomtänkta och så generella
som möjligt. I den utökade fria konkurrens mellan
energislagen som då kommer att gälla vinner de
energislag som klarar miljö- och säkerhetsaspekter
på ett kostnadseffektivt sätt. På så sätt kan
utvecklingen av ny energiteknik gynnas, samtidigt
som de övergripande målen för energipolitiken
uppnås.
När det gäller kärnkraftens roll i en ny
energipolitik så skall principen vara att
kraftföretagen skall få fortsätta att driva
kärnkraftverken så länge de klarar de högt ställda
säkerhetskraven. En eventuell kärnkraftsavveckling
skall styras av när kraftföretagen bedömer att det
inte längre är lönsamt att göra de investeringar som
krävs för att få tillstånd till fortsatt drift.
Vattenfall är en viktig aktör i det svenska
energisystemet. Stora värden har byggts upp inom
bolaget som måste hanteras på ett effektivt sätt.
Ett fortsatt statligt ägande motverkar en sådan
ambition. Ägandet i form av en politiserad styrelse
och en politisk styrning av bolaget påverkar
trovärdigheten och effektiviteten. På den
avreglerade marknaden har en statlig aktör som
Vattenfall en mindre finansiell handlingsfrihet än
medtävlarna. Omstruktureringen av europeiska
kraftbolag pågår nu för fullt, och en framtida
struktur beräknas vara tydlig om ett till två år.
För att inte gå miste om bolagets kompetens och
möjligheter att konkurrera på den internationella
marknaden är det därför av yttersta vikt att
Vattenfall börsintroduceras och privatiseras. Enligt
utskottets mening skall Vattenfall vara ett strikt
affärsmässigt bolag som deltar i konkurrensen på
jämbördiga villkor med andra kraftproducenter.
Det utskottet nu anfört om energipolitikens
inriktning bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Av den redovisning som nyss lämnats är det
utskottets uppfattning att energipolitiken är ett
instrument för att nå övergripande mål som
konkurrenskraft, god miljö och välfärd. Mot denna
bakgrund måste utskottet bestämt avvisa den syn som
uttrycks i motion 2000/01:N387 (mp) om hur
ekonomiska styrmedel skall användas inom
energipolitiken. Att introducera administrativa och
ekonomiska styrmedel av sådan omfattning och verkan
för att åstadkomma en total omställning av
energisystemet till elproduktion med förnybara
energislag och en slutgiltig avveckling till år 2010
är enligt utskottets uppfattning fullständigt
orealistiskt. En sådan energipolitik skulle få
förödande konsekvenser för svenskt näringsliv och
därmed för sysselsättning, välfärd och
konkurrenskraft. Det skulle leda till mycket stora
svårigheter - till följd av ett alltför högt
kostnadsläge - för den svenska industrin att klara
konkurrensen på den globala marknaden och där
konsekvenserna för den elintensiva industrin skulle
innebära nästintill utslagning.
Med det sagda tillstyrks motionerna 2000/01:N242
(m), 2000/01:N224 (m), 2000/01:N257 (m) och
2000/01:N320 (m) här i berörda delar. Det utskottet
nu anfört ligger också delvis i linje med de i detta
avsnitt berörda yrkandena i motionerna 2000/01:N305
(s), 2000/01:N213 (kd) och 2000/01: N262 (kd). Med
hänvisning till den principiella syn som i det
föregående utvecklats gentemot 1997 års
energipolitiska beslut avstyrker utskottet vidare
motionerna 2000/01:N334 (s) och 2000/01:N387 (mp).
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande riktlinjer för
energipolitiken
att riksdagen med bifall till motionerna 2000/01:N224
yrkandena 1 och 2, 2000/01:N242 yrkandena 1-5
och 11-13, 2000/01:N257 och 2000/01:N320
yrkandena 2 och 3, med anledning av motionerna
2000/01:N213, 2000/01:N262 yrkandena 1-3 och
2000/01:N305 och med avslag på motionerna
2000/01:N334 och 2000/01:N387 yrkandena 2-7 som
sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
2. Riktlinjer för energipolitiken (mom. 2)
Göran Hägglund och Inger Strömbom (båda kd) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
riktlinjer för energipolitiken bort ha följande
lydelse:
I likhet med vad som anförs i motion 2000/01:N262
(kd) anser utskottet att målet bör vara att
åstadkomma ett ekologiskt uthålligt energisystem,
där den negativa påverkan på hälsa, klimat och miljö
är så liten som möjligt. Sveriges energiförsörjning
skall tryggas genom en långsiktig och medveten
energipolitik med fasta spelregler där inhemska
förnybara energikällor och bränslen utgör en växande
bas. Investeringar i biobränslebaserad kraftvärme,
vindkraftverk och småskalig vattenkraft måste
stödjas liksom den fortsatta utvecklingen av
solenergi och ny teknik. Utskottet menar att en
fortlöpande eleffektivisering, utveckling och
infasning av förnybar energiproduktion successivt
gör elproduktion från kärnkraft överflödig och så
småningom också de energisystem som bygger på
fossila bränslen. Målet skall vara ett
omställningsarbete som syftar till att bygga ett
ekologiskt uthålligt energisystem utan drastiska
prisförändringar, risk för elbrist och därmed
ytterligare påfrestningar på välfärd och
sysselsättning. Industri och hushåll skall
garanteras säkra elleveranser till fortsatt
konkurrenskraftiga och rimliga priser.
Utskottet kan dock konstatera att regeringens
omställningsarbete av energisystemet inte leder till
de uppsatta målen. Den bristande måluppfyllelsen och
den fortsatt felaktiga inriktningen på politiken
hotar att leda till allvarliga konsekvenser för vårt
land, både miljömässiga och ekonomiska. Stängningen
av den första reaktorn i Barsebäcksverket innebär
att svensk elförsörjning, miljö, ekonomi och svenskt
industriklimat försämras. Utskottet efterlyser en
miljökonsekvensanalys av kärnkraftsavvecklingen; det
visar sig nu att den produktion som ersätter
borfallet av den första reaktorn i Barsebäck främst
baseras på fossilbränsleanvändning, vilket går stick
i stäv med det s.k. Kyotoprotokollets intentioner.
Det utskottet nu anfört om energipolitikens
inriktning bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Av den redovisning som nyss lämnats är det
utskottets uppfattning att energipolitiken är ett
instrument för att nå övergripande mål som
konkurrenskraft, god miljö och välfärd. Mot denna
bakgrund måste utskottet bestämt avvisa den syn som
uttrycks i motion 2000/01:N387 (mp) om hur
ekonomiska styrmedel skall användas inom
energipolitiken. Att introducera administrativa och
ekonomiska styrmedel av sådan omfattning och verkan
för att åstadkomma en total omställning av
energisystemet till elproduktion med förnybara
energislag och en slutgiltig avveckling till år 2010
är enligt utskottets uppfattning fullständigt
orealistiskt. En sådan energipolitik skulle få
förödande konsekvenser för svenskt näringsliv och
därmed för sysselsättning, välfärd och
konkurrenskraft. Det skulle leda till mycket stora
svårigheter - till följd av ett alltför högt
kostnadsläge - för den svenska industrin att klara
konkurrensen på den globala marknaden och där
konsekvenserna för den elintensiva industrin skulle
innebära nästintill utslagning.
Med det sagda tillstyrks motion 2000/01:N262 (kd) i
här aktuell del. Det utskottet nu anfört ligger
också delvis i linje med de i detta avsnitt berörda
yrkandena i motionerna 2000/01:N305 (s),
2000/01:N224 (m), 2000/01: N242 (m), 2000/01:N257
(m) och 2000/01:N320 (m). Med hänvisning till den
principiella syn som i det föregående utvecklats vad
gäller inriktningen att åstadkomma ett ekologiskt
uthålligt energisystem avstyrker utskottet vidare
motionerna 2000/01:N213 (kd), 2000/01:N334 (s) och
2000/01:N387 (mp).
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande riktlinjer för
energipolitiken
att riksdagen med bifall till motion 2000/01:N262 yrkandena
1-3, med anledning av motionerna 2000/01:N224
yrkandena 1 och 2, 2000/01: N242 yrkandena 1-5
och 11-13, 2000/01:N257, 2000/01:N305 och
2000/01:N320 yrkandena 2 och 3 och med avslag på
motionerna 2000/01:N213, 2000/01:N334 och
2000/01:N387 yrkandena 2-7 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Riktlinjer för energipolitiken (mom. 2)
Ingegerd Saarinen (mp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
riktlinjer för energipolitiken bort ha följande
lydelse:
Utskottet vill ansluta sig till den principiella
syn på energipolitikens utformning som uttrycks i
motion 2000/01:N387 (mp). Energisystemet måste
genomgå en total omställning till en elproduktion
med förnybara energislag och en slutgiltig
avveckling av kärnkraften till år 2010. Detta år bör
återinföras som slutår för kärnkraftsavvecklingen.
Under de närmaste fem åren bör minst tre
kärnkraftsreaktorer stängas, samtidigt som
koldioxidutsläppen från energisektorn minskar.
Utskottet anser att den svenska energipolitikens
mål skall vara att inom ramen för en ekologiskt
bärkraftig utveckling på kort och lång sikt skapa
förutsättningar för att förse landet med förnybar
energi på ett sätt som medför att näringslivet ges
konkurrenskraftiga villkor och hushållen får rimliga
totalkostnader. Varje energislag skall långsiktigt
bära sina egna samhällsekonomiska kostnader, även
risk- och miljökostnader. Genom att anpassa
energisystemet till vad som är långsiktigt
ekologiskt hållbart, skapas förutsättningar i
Sverige för såväl en robust ekonomisk utveckling som
en god social utveckling.
Enligt utskottets uppfattning bör
marknadsekonomiska styrmedel utnyttjas för
huvuddelen av kärnkraftsavvecklingen. Principen
skall vara att alla energislag skall betala sina
fulla kostnader. Kärnkraften skall påföras kostnader
för risker när det gäller reaktorolyckor och den
miljöpåverkan som finns i olika delar av
kärnbränslekedjan. Kärnkraftsproducenterna skall
betala sina egna riskkostnader och ta ett fullt
skadeståndsansvar i händelse av en reaktorolycka.
Vidare skall produktionsskatten på elektricitet från
kärnkraften höjas så att kärnkraften betalar
kostnaderna för både de kort- och långsiktiga
miljöeffekterna. Som ett komplement till dessa
verktyg skall en avvecklings-lag utnyttjas.
Utskottet vill dock påpeka att det energipolitiska
målet inte innebär att bortfallet av energi skall
ersättas fullt ut när kärnkraften avvecklas.
Kompensation skall komma från dels minskad
elanvändning genom konvertering från eluppvärmning
och effektivisering, dels en utbyggnad av ny
elproduktion med förnybara energislag.
Med det sagda tillstyrker utskottet de aktuella
yrkandena i motion 2000/01:N387 (mp). Övriga här
behandlade motioner avstyrks i berörda delar. Det
utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande riktlinjer för
energipolitiken
att riksdagen med bifall till motion 2000/01:N387 yrkandena
2-7 och med avslag på motionerna 2000/01:N213,
2000/01:N224 yrkandena 1 och 2, 2000/01:N242
yrkandena 1-5 och 11-13, 2000/01:N257,
2000/01:N262 yrkandena 1-3, 2000/01:N305,
2000/01:N320 yrkandena 2 och 3 och 2000/01:N334
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
4. Frågan om avveckling av Barsebäck 2
(mom. 3)
Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin
Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Inger Strömbom (kd),
Ola Sundell (m) och Eva Flyborg (fp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
frågan om avveckling av Barsebäck 2 bort ha följande
lydelse:
I likhet med vad som sägs i motionerna 2000/01:N7
(m), 2000/01:N309 (m), 2000/01:N8 (kd) och
2000/01:N6 (fp) konstaterar utskottet att
omställningsprogrammet har stora svagheter och i
praktiken har misslyckats. Programmets utformning
har lett till att inget av de villkor som riksdagen
har satt upp för att i förtid avveckla kärnkraften
kunnat uppfyllas. Av skrivelsen framgår att det inte
bara är effektbalansen i södra Sverige som är
allvarligt hotad och att kraftbortfallet inte kan
kompenseras, utan att också en förtida avstängning
av Barsebäcksverkets andra reaktor innebär att
bortfallet av elproduktion med stor sannolikhet
kommer att ersättas av import av el som har
producerats under sämre miljömässiga förhållanden.
Den sistnämnda omständigheten talar enligt
utskottets mening för att en bred
miljökonsekvensanalys nu omedelbart måste
genomföras. Kunskap finns när det gäller de ökade
utsläpp som blivit följden av att Barsebäck 1 inte
längre är i drift. Miljöeffekterna av att ca 3
miljoner ton koldioxid, ca 8 000 ton svaveloxider
och ca 6 000 ton kväveoxider släpps ut måste
värderas. Med ledning av denna analys kan slutsatser
dras om vilka utsläppsmängder och miljökonsekvenser
som kan bli resultatet om även den andra reaktorn i
Barsebäcksverket stängs. De ökade utsläppen måste
också ställas i relation till de internationella
åtaganden som Sverige har gjort, som enskild nation
och som medlem i EU.
Omställningsprogrammets misslyckande innebär,
enligt utskottets bestämda mening, att riksdagen
måste ta initiativ till två viktiga energipolitiska
beslut.
Det ena beslutet gäller avvecklingslagen. Utskottet
föreslår att riksdagen hos regeringen begär att den
snarast lägger fram förslag om upphävande av
avvecklingslagen.
Det andra beslutet tar sikte på det sätt på vilket
omställningen av energisystemet skall ske. De ökade
koldioxidutsläppen med påföljande växthuseffekt är
det enskilt största hotet mot vår livsmiljö.
Stängningen av Barsebäck 1 har inneburit att svensk
elförsörjning, miljö, ekonomi och svenskt
industriklimat försämrats. Den el som ersätter
bortfallet består i huvudsak av el från koleldade
kraftverk i Danmark. Riksdagens beslut om att stänga
den första reaktorn i Barsebäcksverket togs utan att
de ekonomiska effekterna var kända och i total
avsaknad av både miljökonsekvens- och
samhällsekonomiska analyser. Hade Barsebäck 1 fått
fortsätta att producera el hade Sverige kunnat skona
miljön från utsläpp av drygt tre miljoner ton
koldioxid varje år. Utskottet anser att kärnkraften
- med hänsyn tagen till Sveriges behov av tillväxt
och ökad sysselsättning - bör utnyttjas så länge
kärnkraftsanläggningarna uppfyller de villkor som
följer av den säkerhetslagstiftning som finns.
Kärnkraftverk skall stängas av om kompetenta
myndigheter konstaterar att de inte längre uppfyller
gällande säkerhets- eller miljökrav. Mot denna
bakgrund bör riksdagen som ett första steg i
omläggningen av energipolitiken nu anmoda regeringen
att upphäva beslutet om avvecklingen av den första
reaktorn i Barsebäcksverket.
Med det sagda tillstyrker utskottet motionerna
2000/01:N7 (m), 2000/01: N309 (m), 2000/01:N8 (kd)
och 2000/01:N6 (fp) och avstyrker motionerna
2000/01:N9 (v), 2000/01:N331 (v), 2000/01:N4 (c) och
2000/01:N5 (mp).
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha
följande lydelse:
3. beträffande frågan om avveckling av
Barsebäck 2
att riksdagen med bifall till motionerna 2000/01:N6,
2000/01:N7, 2000/01:N8, 2000/01:N309 och med
avslag på motionerna 2000/01: N4, 2000/01:N5,
2000/01:N9 och 2000/01:N331
dels som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
dels lägger regeringens skrivelse 2000/01:15
till handlingarna.
5. Frågan om avveckling av Barsebäck 2
(mom. 3)
Lennart Beijer och Gunilla Wahlén (båda v) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
frågan om avveckling av Barsebäck 2 bort ha följande
lydelse:
I likhet med vad som sägs i motion 2000/01:N9 (v)
anser utskottet att den bedömning som regeringen gör
av förutsättningarna för att klara de villkor som
riksdagen har satt upp för avstängningen av den
andra reaktorn i Barsebäcksverket är alltför
pessimistisk. I skrivelsen redovisas ett omfattande
program för att fullfölja och komplettera de
energipolitiska åtgärder som riksdagen beslutade om
år 1997. Utskottet gör bedömningen - mot bakgrund av
de åtgärder som regeringen har för avsikt att vidta
i det fortsatta omställningsarbetet - att villkoren
för en stängning av Barsebäcksverkets andra reaktor
kommer att vara uppfyllda till den 1 juli 2002. Mot
denna bakgrund föreslår utskottet att riksdagen ger
regeringen till känna att den andra reaktorn i
Barsebäcksverket skall stängas senast den 1 juli
2002.
När det gäller arbetet med den fortsatta
energiomställningen anser utskottet att en
referensgrupp bör tillsättas med de partier som stod
bakom 1997 års energipolitiska beslut i syfte att
följa den fortsatta utvecklingen.
Med det sagda tillstyrks motion 2000/01:N9 (v). Vad
utskottet nu har anfört ligger också i linje med vad
som anförs i motion 2000/01:N4 (c). Utskottet
avstyrker motionerna 2000/01:N7 (m), 2000/01:N309
(m), 2000/01: N331 (v), 2000/01:N8 (kd), 2000/01:N6
(fp) och 2000/01:N5 (mp).
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha
följande lydelse:
3. beträffande frågan om avveckling av
Barsebäck 2
att riksdagen med bifall till motion 2000/01:N9, med
anledning av motion 2000/01:N4 och med avslag på
motionerna 2000/01:N5, 2000/01:N6, 2000/01:N7,
2000/01:N8, 2000/01:N309 och 2000/01: N331
dels som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
dels lägger regeringens skrivelse 2000/01:15
till handlingarna.
6. Frågan om avveckling av Barsebäck 2
(mom. 3)
Åke Sandström (c) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
frågan om avveckling av Barsebäck 2 bort ha följande
lydelse:
I likhet med vad som sägs i motion 2000/01:N4 (c)
anser utskottet att den bedömning som regeringen gör
av förutsättningarna för att klara de villkor som
riksdagen har satt upp för avstängningen av den
andra reaktorn i Barsebäcksverket är alltför
pessimistisk. Enligt utskottets mening har
omställningsprogrammet varit framgångsrikt och målet
har till stora delar uppfyllts. Orsaken till att
alla delar av omställningsprogrammet ännu inte fått
genomslag kan härledas till att förutsättningarna på
elmarknaden, främst gällande priset på el, kraftigt
har förändrats. Att så har skett beror på den
avreglering av elmarknaden som beslutades år 1996
och som inneburit en ökad konkurrens inom Norden och
Nordeuropa.
Mot denna bakgrund gör utskottet bedömningen att
beslut om stängning av den andra reaktorn i
Barsebäck kan fattas under hösten 2000. Stängningen
av Barsebäcks andra reaktor bör ske senast den 1
juli 2002. Ett sådant beslut är möjligt ur
energisynpunkt och angeläget för att inför
energimarknadens aktörer understryka vikten av
omställningen. Utskottet vill härutöver erinra om
att det även finns ett ansvar gentemot Danmark att
ge ett tydligt besked om att en stängning av
Barsebäck 2 kommer att ske senast den 1 juli 2002.
Med det sagda tillstyrks motion 2000/01:N4 (c). Vad
utskottet nu har anfört ligger också i linje med vad
som anförs i motion 2000/01:N9 (v). Utskottet
avstyrker motionerna 2000/01:N7 (m), 2000/01:N309
(m), 2000/01: N331 (v), 2000/01:N8 (kd), 2000/01:N6
(fp) och 2000/01:N5 (mp).
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha
följande lydelse:
3. beträffande frågan om avveckling av
Barsebäck 2
att riksdagen med bifall till motion 2000/01:N4, med
anledning av motion 2000/01:N9 och med avslag på
motionerna 2000/01:N5, 2000/01:N6, 2000/01:N7,
2000/01:N8, 2000/01:N309 och 2000/01: N331
dels som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
dels lägger regeringens skrivelse
2000/01:15 till handlingarna.
7. Frågan om avveckling av Barsebäck 2
(mom. 3)
Ingegerd Saarinen (mp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
frågan om avveckling av Barsebäck bort ha följande
lydelse:
I likhet med vad som sägs i motion 2000/01:N5 (mp)
anser utskottet - i motsats till regeringen - att
det i dag inte finns några hinder för att verkställa
den redan beslutade stängningen av den andra
reaktorn i Barsebäcksverket. Utskottets bedömning är
att Barsebäck 2 kan stängas planenligt den 1 juli
2001. De skäl som regeringen anför i skrivelsen
betraktar utskottet som delvis grundade på felaktiga
förutsättningar. En rad förändringar har inträffat
på energimarknaden som gör att de villkor som
riksdagen satte upp för stängningen måste anses vara
överspelade. En rad felbedömningar har gjorts från
regeringens sida som gör att ställningstagandet att
den andra reaktorn skall stängas först vid utgången
av år 2003 måste avvisas.
Enligt skrivelsen saknas det 0,5-1 TWh år 2002 för
att villkoret vad avser kraftbortfallet skall vara
uppfyllt. Detta motsvarar inte mer än ca 1 % av den
svenska elenergianvändningen. Utskottets bedömning
är att avregleringen av elmarknaden har skapat en
utveckling som gjort 1997 års energipolitiska beslut
föråldrat. Inte bara den nordiska elmarknaden, utan
också övriga elmarknader i EU, har avreglerats och
smälter successivt samman. Det har lett till en
avsevärd överkapacitet och följaktligen till ett
överutbud av elkraft. Den avreglerade elmarknaden
har pressat ned elhandelspriserna. Enligt utskottets
uppfattning klarar marknaden elförsörjningen med
bred marginal. Slutsatsen är att det inte längre är
så att elförsörjningen är en nationell angelägenhet
som innebär att bortfallet av el måste kompenseras
fullt ut av åtgärder i Sverige. Samtidigt innebär
detta, anser utskottet, att de villkor som riksdagen
har satt upp för avvecklingen av den andra reaktorn
i Barsebäcksverket måste förändras.
När det gäller effektbalansen menar utskottet att
detta egentligen inte är en fråga om effekt, utan
att det numera är ett marknads- och
kontraktsproblem, dvs. en fråga om leveranssäkerhet.
Det är kraftleverantörerna som bär ansvaret för att
konsumenterna erhåller de utlovade leveranserna av
el. Dock är detta ansvar inte tillräckligt
tydliggjort i lagstiftningen. Enligt utskottets
mening bör därför bestämmelser om detta infogas i
berörda lagar. I nuvarande situation har frånvaron
av sådana bestämmelser blivit ett argument för att
Barsebäck 2 inte kan avvecklas.
Med det sagda tillstyrker utskottet motionerna
2000/01:N5 (mp) och 2000/01:N331 (v) och avstyrker
motionerna 2000/01:N7 (m), 2000/01:N309 (m),
2000/01:N9 (v), 2000/01:N8 (kd), 2000/01:N4 (c) och
2000/01:N6 (fp).
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha
följande lydelse:
3. beträffande frågan om avveckling av
Barsebäck 2
att riksdagen med bifall till motionerna 2000/01:N5 och
2000/01: N331 och med avslag på motionerna
2000/01:N4, 2000/01:N6, 2000/01:N7, 2000/01:N8,
2000/01:N9 och 2000/01:N309
dels som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
dels lägger regeringens skrivelse 2000/01:15
till handlingarna.
8. Övriga kärnkraftsfrågor (mom. 4)
Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin
Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Inger Strömbom (kd),
Ola Sundell (m) och Eva Flyborg (fp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
övriga kärnkraftsfrågor bort ha följande lydelse:
Som anförs i motionerna 2000/01:N242 (m),
2000/01:N217 (kd), 2000/01: N227 (kd) och
2000/01:N262 (kd) måste enligt utskottets
uppfattning riksdagen upphäva den bestämmelse i
kärntekniklagen (6 §) som förbjuder vissa typer av
kärnteknisk forskning - tankeförbudet. Det handlar
om att förhindra att kvalificerade svenska
kärntekniker och forskare står bredvid och passivt
betraktar en utveckling som kan leda till resultat
av stort intresse även för vårt land. Utskottet
hyser farhågor för att tankeförbudsparagrafen kan få
skadliga effekter genom att - om inte direkt så
indirekt - försvåra forskning kring effektivare
utnyttjande av kärnbränslet, minimering av
avfallsmängder, transmutation av befintligt
kärnavfall m.m. Det är i dag omöjligt att veta hur
forskningen inom kärnteknikområdet kommer att
utveckla sig sett på några decenniers sikt. Den
omständighet - som påtalas i motion 2000/01:N262
(kd) - att principiell kritik mot tankeförbudet
numera framförs helt oberoende av inställningen till
kärnkraftens utnyttjande i Sverige borde tala för
att bestämmelsen blir föremål för omprövning.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag
om upphävande av de aktuella bestämmelserna i
kärntekniklagen. Med det sagda tillstyrker utskottet
här berörda motioner.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha
följande lydelse:
4. beträffande övriga kärnkraftsfrågor
att riksdagen med bifall till motionerna 2000/01:N217,
2000/01:N227, 2000/01:N242 yrkandena 14 och 15
och 2000/01:N262 yrkande 14 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
9. Ekonomiska förutsättningar för
elproduktion från förnybara energikällor
(mom. 5)
Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin
Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Inger Strömbom (kd),
Ola Sundell (m) och Eva Flyborg (fp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
ekonomiska förutsättningar för elproduktion från
förnybara energikällor bort ha följande lydelse:
Utskottet vill i linje med vad som anförs i
motionerna 1999/2000:N42 (m), 1999/2000:N41 (kd) och
1999/2000:N43 (fp) anföra starka betänkligheter mot
innehållet i propositionen om nya ekonomiska
förutsättningar för elproduktion från förnybara
energikällor. Det förslag som regeringen lägger fram
är alltför otydligt och konsekvenserna är omöjliga
att förutse. Det stödsystem som ytterligare skall
utredas, men som regeringen ändå förordar skall
införas den 1 januari 2003, är krångligt och
svårförståeligt. Riksdagen skall inte avkrävas
principiella ställningstaganden till förslag som
ännu inte är färdigutredda. Mot denna bakgrund anser
utskottet att regeringen bör återkomma till
riksdagen med ett nytt förslag till framtida
stödsystem för förnybar respektive småskalig
elproduktion. I detta förslag bör regeringen
redovisa en helhetssyn på hur energiskattesystemet
och det framtida stödsystemet avses fungera
tillsammans samt hur väl detta stämmer med
utvecklingen inom EU. Målsättningen måste vara att
få fram ett marknadsbaserat men tidsbegränsat
stödsystem som är enkelt, överblickbart och med hög
måluppfyllelse.
När det gäller den föreslagna övergångslösningen
för stödet till den småskaliga elproduktionen kan
utskottet ansluta sig till förslaget att det
nuvarande stödet förlängs fram till den sista
december 2002. Inom ramen för nuvarande system kan
regeringen pröva om stödet bör ligga högre än i
dagsläget för att mildra den ekonomiska osäkerhet
som ligger i att de politiskt beslutade spelreglerna
ändras. Regeringen bör i sådant fall återkomma till
riksdagen med ett sådant förslag. Dock är det
viktigt, menar utskottet, att den småskaliga
elproduktionen på sikt kan verka på marknadsmässiga
grunder, dvs. att även denna produktion får agera på
samma villkor som annan produktion på elmarknaden.
Med det sagda tillstyrker utskottet proposition
1999/2000:134 i den del som gäller förslaget att
förlänga nuvarande stödsystem (moment 2) och
avstyrker det förslag (moment 1) i propositionen som
gäller ett nytt system för att främja förnybar
elproduktion. Vidare tillstyrker utskottet
motionerna 1999/2000:N42 (m), 1999/2000:N41 (kd) och
1999/2000:N43 (fp) och avstyrker motionerna
2000/01:MJ780 (mp) och 2000/01:N265 (c).
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha
följande lydelse:
5. beträffande ekonomiska förutsättningar
för elproduktion från förnybara energikällor
att riksdagen med bifall till proposition 1999/2000:134
moment 2 och motionerna 1999/2000:N41,
1999/2000:N42 och 1999/2000:N43, med anledning
av motion 2000/01:N265 yrkande 8 och med avslag
på proposition 1999/2000:134 moment 1 och motion
2000/01:MJ780 yrkande 11
dels godkänner vad som föreslås i propositionen
om en förlängning av det nuvarande tillfälliga
stödet till småskalig elproduktion,
dels som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.
10. Ny organisation för teknikupphandling
(mom. 7)
Ingegerd Saarinen (mp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
ny organisation för teknik-upphandling bort ha
följande lydelse:
I enlighet med vad som sägs i motion 2000/01:N209
(mp) anser utskottet att den svenska staten återigen
kan bli en viktig motor i teknikutvecklingen genom
att initiera förstudier, bilda beställargrupper och
koordinera arbetet med kravspecifikationer. Det
finns teknikutvecklingsprojekt i EU som
kategoriseras som miljöförbättrande arbete. Sådana
projekt tillåter ökad statlig medfinansiering, men
projekten måste ändå genomgå en överprövning innan
EU kan ge sitt godkännande.
Enligt utskottets uppfattning bör den enhet inom
Statens energimyndighet som bereder upphandlingen av
energibesparande teknik slås samman med den
arbetsenhet på Närings- och teknikutvecklingsverket
(NUTEK) som går under namnet
Miljöteknikdelegationen. De två enheterna har redan
ett visst samarbete kring viss upphandling.
Utskottet anser att en sådan åtgärd skulle bredda
området för upphandling till att gälla all slags
miljöförbättrande teknik. Miljöförbättrande
teknikupphandling skulle därmed på nytt kunna sätta
fart. Detta bör ges regeringen till känna.
Med det sagda tillstyrks den nämnda motionen.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha
följande lydelse:
7. beträffande ny organisation för
teknikupphandling
att riksdagen med bifall till motion 2000/01:N209 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
Särskilda yttranden
1. Frågan om avveckling av Barsebäck 2
(mom. 3)
Lennart Beijer och Gunilla Wahlén (båda v) anför:
I den händelse att vårt förslag till
ställningstagande från utskottets sida när det
gäller regeringens skrivelse 2000/01:15 om den
fortsatta omställningen av energisystemet m.m.
(reservation 5) avvisas i den förberedande
voteringen i kammaren vill vi deklarera vår avsikt
att i den sista röstningsomgången stödja det
alternativ som företräds av Socialdemokraterna. Med
hänvisning till det majoritetsförhållande som råder
i riksdagen skulle annars det alternativ som
förespråkas av företrädarna för Moderata
samlingspartiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet
kunna bli riksdagens beslut. I detta alternativ
ligger bl.a. ett förslag att avskaffa den s.k.
avvecklingslagen. För oss och för Vänsterpartiet
skulle ett sådant riksdagsbeslut vara oacceptabelt,
och detta gör att vi i den slutliga
röstningsomgången kommer att stödja
Socialdemokraterna.
2. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi
(mom. 6)
Per Westerberg, Karin Falkmer, Ola Karlsson och Ola
Sundell (alla m) anför:
Den 22 november 2000 beslöt riksdagens majoritet
bestående av socialdemokrater, vänsterpartister och
miljöpartister att fastställa ekonomiska ramar för
de olika utgiftsområdena i den statliga budgeten och
en beräkning av statens inkomster avseende år 2001.
Samtidigt beslutades om preliminära utgiftstak för
åren 2002 och 2003.
Moderata samlingspartiet har i parti- och
kommittémotioner förordat en annan inriktning av den
ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Våra
förslag syftar till att skapa förutsättningar för
ett ekonomiskt, kulturellt och socialt växande
Sverige. Genom en större enskild sektor och ett
starkare civilt samhälle kan både företag och
människor växa. Fler och fler kan komma in på den
ordinarie arbetsmarknaden. Den sociala tryggheten
ökar också i andra bemärkelser genom att hushållen
får en större ekonomisk självständighet. Friheten
att välja bidrar till mångfald, en bättre kvalitet
och en större trygghet. De enskilda människorna får
ett större inflytande över sina liv.
Moderata samlingspartiet har i parti- och
kommittémotioner förordat en ny inriktning av
energipolitiken, så att denna bidrar till att öka
sysselsättningen och främjar välståndet. Vi anser
att staten inte skall detaljplanera och
detaljreglera energisystemets utveckling, utan
fastställa långsiktigt hållbara ramar och villkor.
Vår uppfattning är att energipolitiken skall vara
ett redskap för att nå övergripande mål som
konkurrenskraft, god miljö och välfärd.
Hittillsvarande effekter av det energipolitiska
omställningsprogrammet har nu utvärderats. Enligt
vår uppfattning visar utvärderingarna att det
energipolitiska programmet är ett fullständigt
misslyckande. De farhågor som vi framfört alltsedan
år 1997 beträffande inriktningen på
omställningsprogrammet har visat sig vara
välgrundade.
Våra principiella uppfattningar framgår i våra
reservationer i detta betänkande under momenten
Riktlinjer för energipolitiken och Frågan om
avveckling av Barsebäck 2.
Som tidigare nämnts har riksdagens majoritet en
annan inriktning av politiken än den vi föreslagit.
Vi deltar därför inte i det nu aktuella beslutet om
anslagsfördelningen inom utgiftsområde 21 Energi.
Den anslagsfördelning inom utgiftsområdet som vi
förordar redovisas i motion 2000/01:N361 (m) och i
bilaga. Denna syn på vilka anslag som bör anvisas
för energipolitiska ändamål bygger på de
principiella utgångspunkter som Moderata
samlingspartiet anser bör gälla för energipolitiken
och som framgår av motion 2000/01:N242 (m).
Sammanlagt har vi föreslagit - med anförda
motiveringar under berörda anslag i detta betänkande
- en minskning av ramen för utgiftsområde 21 Energi
med ca 849 miljoner kronor.
3. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi
(mom. 6)
Göran Hägglund och Inger Strömbom (båda kd) anför:
Kristdemokraterna har i parti- och kommittémotioner
förordat en annan inriktning av den ekonomiska
politiken och budgetpolitiken än den regeringen och
dess stödpartier föreslår.
Kristdemokraternas budgetalternativ tar sikte på
att långsiktigt förbättra Sveriges
tillväxtförutsättningar genom strukturella reformer
och strategiska skattesänkningar på arbete och
sparande. Därigenom skapas förutsättningar för att
sysselsättningen skall kunna öka i en sådan
utsträckning att välfärden tryggas för alla. Det
handlar bl.a. om arbetsmarknaden, som måste göras
mer flexibel. Det handlar om skatterna på arbete och
företagande som måste sänkas och på sikt anpassas
till omvärldens betydligt lägre skattetryck. Det
handlar om det svenska konkurrenstrycket som måste
förbättras. Vidare måste den offentliga sektorn
förnyas för att bättre möta konsumenternas/brukarnas
behov och bättre tillvarata personalens kompetens
och idéer. Dessutom måste valfriheten inom
familjepolitiken öka, rättsväsendet återupprättas,
pensionärernas ekonomiska situation stärkas och
infrastrukturen förbättras. Målet med våra reformer
på dessa områden är att skapa förutsättningar för en
uthålligt hög tillväxt, där sysselsättningen kan öka
utan att inflationen tar fart, där den enskildes
valfrihet, personliga ansvar och välfärd kan öka
utan politisk detaljstyrning, där den offentliga
sektorn kan vitaliseras och möta ökande behov utan
att jagas av krympande skattebaser, och där statens
finanser inte kollapsar vid nästa lågkonjunktur.
Eftersom riksdagens majoritet - bestående av
socialdemokrater, vänsterpartister och
miljöpartister - den 22 november 2000 beslutade om
ramar för de olika utgiftsområdena och därmed ställt
sig bakom en annan inriktning av politiken redovisar
vi i detta särskilda yttrande den del av vår politik
som rör utgiftsområde Energi.
Kristdemokraterna instämmer i princip i huvuddragen
i omställningsprogrammet, men vi är starkt kritiska
mot regeringens handläggning av frågan om
kärnkraftsavvecklingen. Vår uppfattning är att den
första kärnkraftsreaktorn borde ha fasats ut när
motsvarande mängd el tillförts eller sparats bort.
Vi anser att Sveriges energiförsörjning skall
tryggas genom en långsiktig och medveten
energipolitik med fasta spelregler där inhemska
förnybara energikällor och bränslen utgör en växande
bas. Vi menar också att de små elproducenterna måste
garanteras långsiktigt rimliga villkor samtidigt som
ny teknik, nya metoder och nya energikällor, såsom
exempelvis solvärme, utvecklas och prövas.
Våra principiella uppfattningar framgår i våra
reservationer i detta betänkande under momenten
Riktlinjer för energipolitiken och Frågan om
avveckling av Barsebäck 2.
Den anslagsfördelning inom utgiftsområdet som vi
förordar redovisas i motion 2000/01:N262 (kd) och i
bilaga. Sammanlagt har vi föreslagit - med anförda
motiveringar under berörda anslag i detta betänkande
- en minskning av ramen för utgiftsområde 21 Energi
med 225 miljoner kronor år 2001.
Då riksdagens majoritet har en annan inriktning av
politiken deltar vi inte i det nu aktuella beslutet
om anslagsfördelning inom utgiftsområde 21 Energi.
4. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi
(mom. 6)
Åke Sandström (c) anför:
Centerpartiet har i kommittémotion 2000/01:N367 (c)
i princip ställt sig positivt till
energiforskningsstödet och det föreslagna samarbetet
med fordonsindustrin. Jag vill dock erinra om vikten
av att ett utökat samarbete med svensk
fordonsindustri kring utveckling av mer miljövänliga
och energieffektiva fordon inte går ut över
forskning och utveckling inom energiområdet vid
universitet och högskolor. Jag vill också betona
vikten av att förvaltningsanslaget för Statens
energimyndighet förstärks. Skälet är den ökade
arbetsbelastning som följer av att åtgärderna till
följd av omställningsprogrammet skall påbörjas, och
därmed en risk för att det uppstår långa väntetider
i handläggningen av projektansökningar ur
energiomställningsprogrammet.
5. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi
(mom. 6)
Eva Flyborg (fp) anför:
God tillgång på energi är en förutsättning för
välstånd. Det svenska energisystemet bör successivt
ställas om till att bli ekologiskt hållbart. Det
långsiktiga målet är att såväl fossilt bränsle som
kärnkraft skall fasas ut ur energisystemet och
ersättas av ekologiskt hållbara energikällor.
Omställningen av energisystemet måste ske med hänsyn
till Sveriges behov av tillväxt och ökad
sysselsättning. Folkpartiet anser därför att
kärnkraften skall utnyttjas under hela sin tekniska
och ekonomiska livslängd. Vi säger därför nej till
regeringens, och dess stödpartiers, förtida
stängning av kärnkraftverket i Barsebäck. Vi oroar
oss över effekterna av att koldioxidutsläppen ökar
som en följd av avställningen av den första reaktorn
i Barsebäcksverket, vilket i sin tur medfört en ökad
import av el från kolbaserad produktion i Danmark.
Det är därför av största vikt att en omfattande
miljökonsekvensbeskrivning av avvecklingen görs, för
att belysa konsekvenserna på såväl kort som lång
sikt.
Mina principiella uppfattningar framgår i mina
reservationer i detta betänkande under momenten
Riktlinjer för energipolitiken och Frågan om
avveckling av Barsebäck 2.
Det är mot denna bakgrund som Folkpartiet i motion
2000/01:Fi211 - med anförda motiveringar under
berörda anslag i detta betänkande - har föreslagit
en sammanlagd minskning av ramen för utgiftsområde
21 Energi med ca 1 580 miljoner kronor år
2001.
Då riksdagens majoritet har en annan inriktning av
politiken deltar vi inte i det nu aktuella beslutet
om anslagsfördelningen inom utgiftsområde 21 Energi.
6. Affärsverket svenska kraftnäts bidrag
till restelektrifiering (mom. 9)
Åke Sandström (c) anför:
Jag anser att Svenska kraftnäts handläggning av
ansökningarna för den s.k. restelektrifieringen
måste förändras. Svenska kraftnäts policy har
hittills varit att prioritera objekt som förorsakar
ett lågt bidrag per fastighet eller anslutna boende.
Detta har för många norrlandslän inneburit att de
projekt som prioriterats högst inte erhållit stöd
medan projekt där man kan förutse endast ett
kortvarigt permanentboende fått stöd. En sådan
prioritering tycker jag inte är acceptabel.
Svenska kraftnät har också under hösten 2000
redovisat erfarenheter från den hittillsvarande
bidragsgivningen och pekar på möjligheten att införa
ett tak för hur stort bidrag som en enskild
fastighet skall kunna erhålla. Jag vill bestämt
avvisa att ett sådant tak införs - det är den
individuella prövningen som skall vara avgörande för
beslut om stöd. Enligt min uppfattning bör vidare
näringsverksamhet och den långsiktiga användningen
av den enskilda fastigheten tillmätas en mycket
större tyngd vid bedömningen än vad hittills varit
fallet.
Regeringens och oppositionspartiernas förslag till anslag för år 2001
inom
utgiftsområde 21 Energi
Utskottets förslag överensstämmer med regeringens förslag till anslagsfördelnin
(kd) och (fp) har
avstått från att delta i beslutet om anslag (se särskilda yttranden 2, 3 och 5)
Belopp i 1000-tal kronor
-------------------------------------------------------------------------------
Anslag Anslags- Regeringens
typ förslag
-------------------------------------------------------------------------------
35:11 Ersättning för vissa
kostnader vid avveckling av
en reaktor i Barsebäcksverket (ram.) 337 000 -
000
-------------------------------------------------------------------------------
35:12 Kärnsäkerhet i Östeuropa (nytt (ram.)
anslag)
-------------------------------------------------------------------------------