I detta betänkande behandlas 15 motioner från
allmänna motionstiden om frågor med anknytning till
EU. Det gäller regionalpolitiska frågor,
energipolitiska frågor och utrikeshandelspolitiska
frågor m.m.
Upplysningar i ärendet har inför utskottet lämnats
av statsrådet Leif Pagrotsky i samband med
information om ordförandeskapet i EU rörande frågor
om inre marknaden och utrikeshandeln. En delegation
från utskottet har vidare informerat sig om
handelsfrågor i samband med en studieresa till
Världshandelsorganisationen (World Trade
Organization, WTO) i Genève i mars 2001. Information
om strukturfondsfrågor m.m. har inhämtats vid
delegationsresor till Norrbottens respektive
Jönköpings län.
Sammanfattning
I betänkandet behandlas ett 20-tal motionsyrkanden
om olika EU-frågor. Utskottet avstyrker
motionsyrkanden om olika regionalpolitiska frågor,
bl.a. om regelverket inom strukturfondssystemet.
Enligt utskottets uppfattning kommer en samlad
bedömning av de berörda frågorna att aktualiseras i
samband med riksdagens behandling av den till hösten
2001 aviserade propositionen om regionalpolitik. I
en reservation (v) begärs att regeringen återkommer
till riksdagen med förslag till en samlad nationell
målsättning för hur strukturfonderna skall användas
och hur en effektiv kontroll och utvärdering skall
ske.
Vidare avstyrker utskottet motionsyrkanden
angående EU och energipolitiska frågor, bl.a. med
hänvisning till en kommande proposition om
klimatpolitiken. Enligt en reservation (kd) bör
regeringen i EU arbeta för att vissa biobränslen
inte skall klassificeras som avfall utan som
bränsle. Samtidigt bör en översyn göras av reglerna
så att det blir naturligt att biobränslet utnyttjas
där det produceras.
Även motionsyrkanden om olika
utrikeshandelspolitiska frågor m.m. i samband med EU
avstyrks av utskottet, som understryker att behovet
av regelförenkling - såväl inom EU som nationellt -
alltid och i alla sammanhang måste övervägas.
Utskottet anser att målet bör vara en fri och
rättvis handel och en närmare dialog mellan
Världshandelsorganisationen (WTO) och
Internationella arbetsorganisationen (ILO). Enligt
en reservation (m, kd, fp) kan en fri handel bidra
till ekonomisk utveckling och förbättrade sociala
villkor. I reservationen begärs en översyn av
ansvarsfrågor mellan EU och medlemsländerna. I en
annan reservation (mp) anförs att en ny WTO-runda
bör vänta till dess att ordentliga analyser har
gjorts av hur ägandekoncentrationer och
inkomstklyftor påverkas av den ökande handeln.
Vidare måste EU:s statsstödsregler bli mer flexibla,
anförs det.
Motioner från allmänna
motionstiden
2000/01:U509 av Göran Lennmarker m.fl. (m)
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att EU:s
restriktioner för import av teko- och
jordbruksprodukter samt antidumpningsåtgärder bör
avskaffas.
2000/01:U511 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp)
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att en
prioriterad fråga för Sverige skall vara att inom EU
driva att EU:s protektionism mot omvärlden minskar,
dock med starka sociala och miljömässiga
skyddsklausuler mot frihandelns skadeverkningar.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att en
prioriterad fråga för Sverige skall vara att inom EU
driva att den inre marknadens mål och fri rörlighet
för varor och ohämmad ekonomisk tillväxt ersätts med
sociala och miljömässiga mål.
2000/01:U512 av Alf Svensson m.fl. (kd)
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att inom EU verka
för en gemensam energipolitik.
2000/01:U513 av Bo Lundgren m.fl. (m)
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige inom EU
bör verka för en regelrevision.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av att
undanröja de kvarvarande hindren som leder till
inskränkningar i den inre marknadens funktionssätt.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att reformera om
EU:s regionalpolitik.
2000/01:MJ762 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp)
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att inom EU
verka för att utvidga de existerande projekten
Altener, Joule, Save och Thermie.
2000/01:N206 av Per-Olof Svensson och Raimo
Pärssinen (s)
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om regelverk för statliga bidrag och
EU-bidrag.
2000/01:N241 av Margareta Andersson och Gunnel
Wallin (c)
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
ta initiativ till att handläggningstiderna för EU-
bidrag förkortas.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
göra mer för att medborgare, organisationer och
företag i större utsträckning ansöker om EU-bidrag
till viktiga projekt.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om värderingen av egna
arbetsinsatser vid delfinansiering av projekt med
EU-stöd.
2000/01:N254 av Willy Söderdahl m.fl. (v)
1. Riksdagen begär att regeringen återkommer till
riksdagen med en samlad nationell målsättning för
hur strukturfonderna skall användas och hur effektiv
kontroll och utvärdering skall ske.
2. Riksdagen begär att regeringen gör en samlad
utvärdering av strukturfondernas effekter på:
jämställdhet, långsiktigt hållbar utveckling,
sysselsättning, regional obalans och
kostnadseffektivitet.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att den i sin årliga skrivelse om
verksamheten i Europeiska unionen redovisar hur
mycket resurser som anslagits och utbetalats från
EU, staten, landstingen, kommunerna och näringslivet
samt i vilken utsträckning det påverkat den
ordinarie verksamheten.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att den skall identifiera de förhållanden där
olikheter i Sveriges och EU:s förvaltningskultur
blir ett hinder för regional utveckling.
2000/01:N262 av Inger Strömbom m.fl. (kd)
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening behovet av att regeringen i EU arbetar för
regler som gör att biobränsle inte klassas som
avfall och som stimulerar till att biobränsle i
första hand utnyttjas regionalt där de produceras.
2000/01:N285 av Kerstin Kristiansson Karlstedt m.fl.
(s)
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om översyn av de svenska reglerna
vid medfinansiering av EU-projekt från
strukturfonderna.
2000/01:N310 av Carina Hägg (s)
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av statistik och kännedom
om pornografiexport från EU.
2000/01:N322 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp)
2. Riksdagen begär att regeringen arbetar för att EU:s
konkurrensregler eller deras tolkning skall
förändras i enlighet med det som anförs i motionen.
2000/01:N325 av Runar Patriksson (fp)
26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om stödområdena och
EU:s regionalpolitiska stöd.
2000/01:N341 av Berndt Ekholm och Kent Härstedt (s)
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om behovet av en gemensam
energipolitik inom EU.
2000/01:N376 av Berit Andnor och Rune Berglund (s)
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om förtidsbetalningar till EU-
projekt.
Utskottets överväganden
Regionalpolitiska frågor
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om
regionalpolitiska frågor. Enligt utskottets
uppfattning bör den aviserade propositionen
om regionalpolitik inväntas. Jämför
reservation 1 (v).
Motionerna
I motion 2000/01:N206 (s) framförs förslag angående
regelverket för stöd till företag. Motionärerna
anser att ett företag som en gång erhållit stöd inte
skall kunna få förnyat stöd om det flyttar. Såväl
inom Sverige som inom EU bör åtgärder vidtas.
I motion 2000/01:N285 (s) föreslås en översyn av
de svenska reglerna vid medfinansiering av EU-
projekt från strukturfonderna. Sveriges kommuner är
ofta medfinansiärer till beviljade
strukturfondsprojekt. Motionärerna anför att
systemet kan innebära en stor likviditetsförsämring
för en liten kommun, eftersom EU-bidraget betalas ut
i efterskott mot specificerad redovisning. Beviljade
medel bör tillföras kommunerna tidigare i processen.
I motion 2000/01:N376 (s) betonas vikten av att
upprätthålla en effektiv administration av
strukturfondsprojekten, såväl när det gäller
ansökningar som vid utbetalningar. Samtidigt måste
onödiga tidsfördröjningar minimeras. Motionärerna
förordar därför att mindre förtidsutbetalningar till
projektägarna skall möjliggöras. Nya riktlinjer bör
utarbetas för att säkerställa nödvändiga krav på
kontroll och regelefterlevnad.
I motion 2000/01:N254 (v) tar motionärerna upp
behovet av utvärdering av olika slag inom ramen för
EU:s strukturfondsarbete. De efterlyser en samlad
nationell målsättning för hur strukturfonderna skall
användas och hur en effektiv kontroll och
utvärdering skall ske. Det anförs att
hittillsvarande utvärderingar ger bristfällig
information om effekterna av strukturfondsprojekten
vad gäller jämställdhet, långsiktigt hållbar
utveckling, regional obalans m.m. I fortsättningen
bör sådana effekter ingå i en samlad utvärdering.
EU:s regelverk och svensk förvaltningstradition
stämmer inte alltid överens, konstateras det. Ett
exempel är formerna för beslutsfattande i
strukturfondsdelegationerna, dvs. konsensusbeslut.
Motionärerna anser att regeringen bör identifiera de
förhållanden där olikheter mellan Sveriges och EU:s
förvaltningskultur kan hämma den regionala
utvecklingen. Vidare menar motionärerna att det i en
sammanhållen analys av strukturfonderna tydligt
måste framgå om nedskärningar i ordinarie offentlig
verksamhet har fått betala medfinansiering av
tidsbegränsade EU-projekt. Därför bör regeringen i
sin årliga skrivelse om verksamheten i Europeiska
unionen ange hur mycket resurser som anslagits och
utbetalats från EU:s strukturfonder, staten,
landstingen, kommunerna och näringslivet samt i
vilken utsträckning som dessa resurser påverkat den
ordinarie verksamheten.
Enligt vad som anförs i motion 2000/01:N241 (c)
bör regeringen initiera en översyn av
handläggningstiderna för utbetalning av EU-bidragen.
Vidare bör regeringen besluta om en kampanj för att
göra EU-bidragen kända av medborgarna och informera
om hur bidragen kan användas. Värderingen av egna
arbetsinsatser som ekonomisk insats vid projekt med
EU-stöd bör bli mer generös och inte vara beroende
av ideella insatser, anför motionärerna.
För att EU:s regionalpolitiska stöd skall kunna
utnyttjas effektivt krävs det att staten tar sitt
ansvar och ställer upp som medfinansiär till
strukturfondsprojekten, är budskapet i motion
2000/01:N325 (fp). Administrationen i samband med
EU:s strukturfondsstöd måste förenklas; bland annat
måste projektägarna få hjälp med ansökan och
redovisning.
Vissa kompletterande uppgifter
Förskott och administration
Inför programperioden 2000-2006 ändrades
organisationen av strukturfondsprogrammen; inom mål
1 och 2 samt gemenskapsinitiativet Interreg har sex
länsstyrelser utsetts till ansvariga myndigheter,
s.k. förvaltningsmyndigheter. De ansvarar både för
beslut och utbetalning, vilket syftar till att
förenkla hanteringen av strukturfonderna.
Förvaltningsmyndigheterna tillsammans med övriga
länsstyrelser skall tillhandahålla hjälp vid ansökan
och redovisning.
Medfinansiering av EU-projekt sker med medel från
stat, kommun och landsting samt med privat
finansiering. Av de nationella offentliga medlen
stod staten för 70 % av finansieringen under förra
programperioden.
Efter ett regeringsbeslut i december 2000 är det
möjligt att betala ut förskott till ideella
föreningar, lokala kooperativ eller allmännyttig
stiftelse inom mål 1, 2 och 3. Förskottet får
löpande uppgå till högst 10 % av
strukturfondsstödet, dock högst 100 000 kr. Syftet
med regeringens beslut är att möjliggöra för mindre
projektägare att driva EU-projekt. Kommissionen har
utfärdat en förordning om förvaltnings- och
kontrollsystem med olika regler inom
kontrollområdet. De utpekade
förvaltningsmyndigheterna är ansvariga för att i
detalj utforma förskottshanteringen för att
säkerställa kontroll och regelefterlevnad.
Kommuner är ofta medfinansiärer i EU-projekt. EU-
medel betalas ut först efter redovisning av
kostnader, men det är dock möjligt att rekvirera
medel flera gånger under projekttiden. Flera
översyner visar att kommuner ofta dröjer med att
rekvirera medel, vilket gör att de tappar likviditet
i onödan.
Frågor rörande företag som - efter att ha erhållit
stöd - flyttar och begär förnyat stöd har utskottet
utförligt behandlat i sitt betänkande 1999/2000:NU2
(s. 30). Utskottet ansåg att reglerna för
regionalpolitiskt stöd är sådana att risken för
dubbelt stöd kan bedömas vara mycket liten. Däremot
menade utskottet att det är en viktig uppgift att
närmare undersöka konsekvenserna av att företag som
flyttar mellan olika länder kan få stöd av olika
slag. Utskottet såg därför positivt på att den
frågan har tagits upp av EG-kommissionen.
Utvärdering
För programperioden 2000-2006 gäller en ny ordning
för strukturfonderna. Det finns färre
strukturfondsprogram och därmed underlättas
överblicken och utvärderingarna. Verket för
näringslivsutveckling (NUTEK) är inte längre en
utbetalande myndighet, som ansvarar för finansiell
kontroll. NUTEK:s uppgifter är numera att svara för
samverkan mellan myndigheter och
genomförandeorganisationer, information, utveckling
av metoder vad gäller utvärdering samt att vara
sekretariat åt övervakningskommittéer. Vad
strukturfondsmedlen kan användas till bestäms i de
samlade programdokumenten som arbetats fram på
regional nivå och beslutats av EG-kommissionen. Till
ett program knyts ett s.k. programkomplement där
urvalskriterier finns med som skall användas vid val
mellan olika projekt. Programkomplementet fastställs
av Övervakningskommittén där Näringsdepartementet är
ordförande och kommissionen rådgivare.
Inför den nuvarande programperioden har det
utvecklats indikatorer för att bättre kunna mäta
resultat och effekter av programmen. Lika
möjligheter för kvinnor och män liksom hållbar
utveckling är genomgående teman i strukturfonderna,
vilket betyder att de skall genomsyra alla projekt.
Detta kommer att följas upp genom såväl kvantitativa
som kvalitativa indikatorer. För de sven-ska mål 1-
programmen skall mätningar göras på följande
områden:
- Finansiell förvaltning. Mätningen skall visa
andelen medel som utbetalats till slutlig
stödmottagare. Bedömningen kommer att grunda sig på
beslut fattade under de två första åren, dvs. åren
2000 och 2001. Målet är att 80 % av de beviljade
medlen skall vara utbetalade i juni 2003.
- Förvaltning. Mätningen skall belysa den
administrativa kvaliteten genom att visa att
projekten finns dokumenterade i NUTEK:s
informationsdatabas, STINS. Målet är att samtliga
beslut t.o.m. år 2002 skall finnas inrapporterade i
databasen i juni 2003. Det skall också säkerställas
att halvtidsutvärderingen är genomförd.
- Resultatet av verksamheten. Detta kommer att
mätas för tre indikatorer, nämligen antal nya
företag, antal nya arbetstillfällen och antal timmar
för kompetensutveckling. Den kvantitativa
målsättningen för respektive indikator kommer att
fastställas av Övervakningskommittén och redovisas i
programkomplementet.
Även på åtgärdsnivå skall resultatindikatorerna vara
kvantifierbara och registreras i STINS. De
fastställs av Övervakningskommittén och möjliggör en
löpande uppföljning av genomförandet. Resultaten
kommer enligt Näringsdepartementet även att
redovisas i årliga rapporter.
För varje strukturfondsprogram skall en
slututvärdering göras. En mätning av effekterna
kommer för ett flertal program från den förra
programperioden att genomföras först år 2001 eller
år 2002 eftersom de sista besluten togs i december
1999. Mittutvärderingen för den förra
programperioden genomfördes efter endast ett års
genomförande av strukturfondsprogrammen, vilket
medförde att inga effekter kunde redovisas.
I budgetpropositionen för år 2001 redovisas
fördelningen av den nationella offentliga
medfinansieringen (prop. 2000/01:1 utg.omr. 19, s.
37). Enligt redovisningen kommer 25 % från statliga
regionalpolitiska anslag, 7 % från landstingen, 28 %
från kommuner samt 40 % från övriga statliga anslag.
Kommuner och landsting driver projekt i många fall
och får då mellan 30 och 50 % av projektets
kostnader täckta av EU-medel. Detta gör att kommuner
m.fl. kan genomföra mer projektverksamhet än
tidigare.
Vad gäller frågan om att besluten i
Strukturfondsdelegationen skall fattas i konsensus
så är detta inget krav enligt EU:s regelverk, utan
ett svenskt ställningstagande.
Utskottets ställningstagande
Den förra programperioden, 1995-1999, kan enligt
utskottets uppfattning ses som en läro- och
anpassningsperiod till gemenskapens
strukturfondssystem. Ett antal organisatoriska och
administrativa problem upptäcktes under denna period
i den svenska hanteringen av strukturfondssystemet.
Bland annat ansågs regelsystemet byråkratiskt och
krångligt och därmed mindre effektivt. Efter
utredningsarbete m.m. har reglerna för
strukturfondssystemets tillämpning och
administration inklusive utvärdering förbättrats
väsentligt inför den nuvarande programperioden,
2000-2006. Utskottet har ovan beskrivit olika
förändringar, vilka innebär uppstramning,
förtydligande och förenklingar. Utskottet noterar
att regeringen har tagit steg i rätt riktning i
frågan om förskott, men att reglerna fortfarande
uppfattas som oklara. När det gäller regelförenkling
anser utskottet att mer kan göras. I övrigt menar
utskottet att en samlad bedömning av här berörda
frågor kommer att aktualiseras i samband med
riksdagens behandling av den till hösten 2001
aviserade propositionen om regionalpolitik.
Utskottet vill i detta sammanhang även beröra en
ånyo aktuell fråga om strukturfondsstöd och
mervärdesskatt (moms). I utskottets yttrande
1998/99: NU1y till utrikesutskottet över 1998 års
berättelse om verksamheten i EU nämndes problemet
att de lokala skatteförvaltningarna gjorde olika
tolkning av frågan huruvida ett bidrag från
strukturfonderna skall anses utgöra momspliktig
intäkt för ett projekt. Denna fråga har nyligen
behandlats av skatteutskottet (bet. 2000/01:SkU15 s.
30). Enligt skatteutskottets uppfattning är det bra
att Riksskatteverket nu med en skrivelse har skapat
ökad klarhet om hur de aktuella EU-bidragen skall
hanteras i mervärdesskattehänseende. Härigenom ökar
förutsättningarna att få till stånd en enhetlig
praxis i hela landet, menar skatteutskottet, som
också betonar vikten av information om reglerna till
projektägare. Mot denna bakgrund förutsätter
skatteutskottet att de tidigare redovisade problemen
kan lösas på detta sätt.
Med hänvisning till vad som anförts avstyrker
näringsutskottet samtliga här aktuella
motionsyrkanden.
Energipolitiska frågor
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om
energipolitiska frågor bl.a. med hänvisning
till en kommande proposition om
klimatpolitiken. Jämför reservation 2 (kd).
Motionerna
Motionärerna bakom motion 2000/01:N341 (s) påtalar
ett behov av en gemensam energipolitik inom EU,
särskilt när EU utvidgas med nya länder i öst.
Försörjningstryggheten men i än högre grad
miljökraven motiverar en samordnad politik, anser
motionärerna. Med hänsyn till kravet på EU-insatser
inom klimatpolitiken och utvidgningen är frågan
brådskande enligt motionärerna. Regeringen bör
därför driva på för att EU skall få en sammanhållen
energipolitik.
Kristdemokraterna anser i motion 2000/01:U512 att
EU:s kompetensområde bör utvidgas så att det finns
en rättslig grund för en gemensam energipolitik. EU
bör ta initiativ till en ny dialog med Förenta
staterna om överenskommelser på energiområdet, sägs
det i motionen. Strategin inom EU bör vara att vid
all offentlig upphandling skall energieffektiviteten
premieras.
I motion 2000/01:N262 (kd) anförs att utvecklingen
av biobränslen har gått snabbare än förväntat, till
stor del beroende på en betydande import. Mellan 35
och 40 % av tillförseln av biobränslen till
fjärrvärmeverken importeras till priser som ligger
lägre än de på den inhemska marknaden. I
ursprungslandet är alternativvärdet på biobränslet
ofta mycket lågt eller negativt eftersom bränslet
klassificeras som avfall och då beläggs med
deponiavgifter. Motionärerna anser att både miljö
och ekonomisk utveckling skulle gynnas om
biobränslena i huvudsak används där de produceras.
Regeringen bör därför i EU arbeta för regler som gör
att biobränsle inte klassificeras som avfall och som
stimulerar till att biobränsle i första hand
utnyttjas regionalt där det produceras, anförs det i
motionen.
I motion 2000/01:MJ762 (mp) tas den långsiktiga
klimatfrågan upp. Enligt motionärerna måste såväl
enskilda länder som internationella organisationer
och unioner skapa strategier för att få till stånd
en grön och hållbar klimatpolitik. I motionen läggs
olika förslag fram, bl.a. att regeringen bör verka
för att de existerande projekten Altener, Joule,
Save och Thermie utökas.
Vissa kompletterande uppgifter
Den långsiktiga klimatfrågan
Den parlamentariska klimatkommittén har i april 2000
presenterat förslag om nationella och
internationella åtgärder som syftar till att minska
utsläppen av klimatgaser i sitt betänkande Förslag
till svensk klimatstrategi (SOU 2000:23). Förslagen
bereds för närvarande i Regeringskansliet, och
avsikten är att en proposition skall läggas fram
under hösten 2001. Eventuellt kommer en arbetsgrupp
att tillsättas inom Regeringskansliet med uppgift
att utarbeta förslag till åtgärder för en
effektivare energianvändning. Arbetsgruppen kommer
bl.a. att se på projekten inom energiområdet.
Riksdagen har i december 2000 ställt sig bakom
regeringens bedömning att de villkor som riksdagen
satt upp för stängning av den andra reaktorn i
Barsebäcksverket inte är uppfyllda (bet.
2000/01:NU3). I samband härmed framhölls bl.a. att
en stängning inte får - enligt de villkor som
riksdagen satte upp år 1997 - medföra negativa
effekter för elpriset, tillgången på el för
industrin, effektbalansen eller för miljön och
klimatet.
Miljö- och jordbruksutskottet anförde i sitt
betänkande 2000/01:MJU10 (s. 29) att det delar
regeringens uppfattning (skr. 2000/01:15) att
Sverige i de internationella klimatförhandlingarna
skall arbeta för att de utestående frågorna i
Kyotoprotokollet skall kunna lösas så att
protokollet skall kunna träda i kraft så snart som
möjligt. För att nå målen på klimatområdet behövs
omfattande åtgärder globalt. Sverige måste därför
även i fortsättningen aktivt medverka i det
internationella samarbetet för att där driva de
frågor som bedöms vara viktigast samt förmedla
svenska erfarenheter av åtgärder och resultat för
att minska utsläppen av växthusgaser. I detta
sammanhang bör även regeringens kommande förslag om
en samlad svensk klimatstrategi uppmärksammas.
Enligt miljö- och jordbruksutskottets mening kan en
sådan samlad strategi få stor betydelse även för
Sveriges möjligheter att vara pådrivande i de
fortsatta internationella klimatförhandlingarna.
Näringsminister Björn Rosengren besvarade i
februari 2001 en fråga (2000/01:583) av Willy
Söderdahl (v) om infrastruktursatsningar och utsläpp
av växthusgaser. Enligt näringsministern bör det av
riksdagen fastställda etappmålet för utsläppen av
koldioxid från transporter i Sverige år 2010 ha
stabiliserats på 1990 års nivå. Transportsektorn är
i dag starkt beroende av fossila bränslen. I många
EU- och OECD-länder är denna sektor den dominerande
källan till koldioxidutsläpp. Utan kraftfulla
åtgärder kan man räkna med att energikonsumtionen
och koldioxidutsläppen från vägtrafiken kommer att
fortsätta att öka kraftigt. Uppgiften att minska
klimatpåverkan från transportsektorn är en av de
största utmaningarna när det gäller att gå mot ett
långsiktigt hållbart transportsystem, ansåg
näringsministern. Vidare informerade han om att
regeringen förbereder propositioner om
klimatpolitiken samt om inriktningen av
infrastrukturåtgärder.
Inom EU arbetar kommissionen med en övergripande
klimatpolitisk strategi (European Climate Change
Programme, ECCP), som innefattar såväl
energieffektivisering som förnybara energislag. I de
internationella klimatförhandlingarna verkar EU och
Sverige för att åtaganden inom dessa områden skall
ha förtur inom ramen för Kyotoprotokollets
internationella samarbete.
Energiprogrammen Altener, Joule, Save och
Thermie
Altener och Save är delprogram i ett större
energiramprogram som drivs av direktoratet för
energi och transport. Programmens främsta mål är att
bidra till minskade koldioxidemissioner genom ökad
användning av förnybara energikällor (Altener) och
effektivare energianvändning (Save). Det finns även
ett delprogram för renare utnyttjande av fasta
fossila bränslen (Carnot) och ett delprogram för att
främja internationellt samarbete inom ovannämnda
områden (Synergy). Budgeten uppgår till 70 miljoner
euro till Altener och lite mindre för Save för
perioden 1998-2002. Dessa belopp innebär en
väsentlig ökning jämfört med tidigare budget.
Joule och Thermie var delprogram för energi inom
det fjärde ramprogrammet för forskning och
utveckling, vilket avslutades år 1998. För
närvarande pågår det femte ramprogrammet
(1998-2002), där energidelen har en annan struktur
och heter Energie. Stöd ges till forskning,
utveckling, demonstration och horisontella
aktiviteter som t.ex. speciella satsningar för små
och medelstora företag och resultatspridning.
Budgeten för Energie för hela perioden 1998-2002
uppgår till 1 042 miljoner euro, vilket ungefär är
samma budget som tidigare för Joule och Thermie
tillsammans.
Enligt information från Statens energimyndighet
har det allmänt sett funnits stort intresse i
Sverige att söka medel på energiområdet inom de
olika ramprogrammen. Vad avser Altener och Save har
intresset varit mindre. Problemet är att konceptet
med dessa program är "luddigt" och svårt att
förmedla till potentiella sökande enligt handläggare
på Energimyndigheten. Inom området förnybar energi
är aktörerna oftast små och de har inte de
nödvändiga utlandskontakterna. Dessutom är dessa EU-
projekt förknippade med mycket administration.
En gemensam energipolitik inom EU
Energi är inget gemensamt politikområde i EU, och
EG-fördraget har inte något specifikt avsnitt som
behandlar energi.
Sverige har tidigare avvisat att energiområdet
blir ett särskilt politikområde. Motivet för detta
ställningstagande är att energi är ett politikområde
som kännetecknas av nationella politiska beslut och
intressen. Sverige anser också att kraven på
enhällighet skall ligga fast när det gäller åtgärder
som avser fysisk planering, markanvändning (med
vissa undantag), förvaltning av vattenresurser,
åtgärder som väsentligt påverkar en medlemsstats val
mellan olika energikällor och den allmänna
strukturen hos dess energiförsörjning. Sverige är
dock positivt till ökat samarbete på energiområdet,
t.ex. när det gäller energirelaterade miljöproblem
inom ramen för befintlig fördragstext.
En grönbok om en europeisk strategi för trygg
energiförsörjning (KOM 2000/769) har tagits fram av
kommissionen och har i Sverige skickats ut på
remiss. För närvarande arbetar en rådsarbetsgrupp
med dessa frågor inför ett möte med ministerrådet
den 14 maj 2001.
Förhandlingar pågår mellan EU och Förenta staterna
rörande energimärkningsprogrammet Energy Star,
vilket syftar till att märka kontorsutrustning som
är energieffektiv.
Klassificering av biobränslen
I EU:s ramdirektiv (75/442) om avfall definieras
begreppet avfall. Definitionen av avfall är mycket
vid och inbegriper restprodukter som skall
bortskaffas respektive återvinnas.
Avfallsförbränning med energiutnyttjande
klassificeras som återvinning. Många biobränslen är
att betrakta som avfall enligt ramdirektivet.
I december 2000 antogs inom EU ett
avfallsförbränningsdirektiv (2000/76), vilket skall
vara infört i medlemsstaternas lagar och regler
senast den 28 december 2002. Syftet med direktivet
är att förhindra eller begränsa negativ inverkan på
miljön från förbränning av avfall och samförbränning
av avfall och biobränsle. Anläggningar som endast
behandlar rena träavfall är dock undantagna från
tillämpning av direktivet. I Sverige kommer det
enligt uppgift från Miljödepartementet att krävas
vissa förändringar i förordningar och föreskrifter
för att uppfylla direktivets krav.
Importen av biobränsle till Sverige sker bl.a. i
form av rena biobränslen från länder utan skatter på
fossila bränslen (skogsflis från Baltikum och s.k.
pellets från Kanada är exempel). En mindre del av
importen avser material som är returträ eller andra
återvunna bränslen. Dessa är klassificerade som
biobränsle i Sverige och eldas upp, vilket
resulterar i låga kostnader utan att miljön
riskeras. I t.ex. Danmark utgår skatt på användning
av returträ som bränsle. Denna typ av bränsle
importeras därför till svenska värmeverk till ett
mycket lågt pris som styrs av olikheterna i
regelverk och skatter.
Utskottets ställningstagande
Medvetenheten - både inom Sverige och EU - om de
långsiktiga klimatfrågorna har medfört att
framtagande av underlagsmaterial på detta område har
prioriterats. Som redovisas ovan har en svensk
utredning presenterat förslag som syftar till att
minska utsläppen av klimatgaser. Inom EU pågår
insatser för att främja såväl energieffektivisering
som ökad användning av förnybara energislag. Vidare
har budgetramarna för EU:s energiprogram Altener och
Save utökats jämfört med tidigare, medan Energie
inom det femte ramprogrammet för forskning och
utveckling har ungefär samma budget som tidigare
delprogram för energi.
Regeringen förbereder för närvarande en
proposition om klimatpolitiken. Enligt utskottets
uppfattning bör ställningstagande till
klimatpolitiken äga rum i samband med riksdagens
behandling av den aviserade propositionen.
Som tidigare påpekats är energi inte ett gemensamt
politikområde inom EU. Energiområdet kännetecknas i
hög utsträckning av nationella politiska beslut och
intressen och länderna har själva ordnat sin
energiförsörjning. Någon gemensam politik på
energiområdet har därför inte varit aktuell. Enligt
EG-fördragets artikel nr 3 innefattar gemenskapens
verksamhet däremot åtgärder inom energiområdet.
Sådana åtgärder gäller bl.a. främjande av
utvecklingen av förnybara energikällor, integrering
av EU:s energimarknader samt samarbete med tredje
land. Även forskning och utveckling inom
energiteknikområdet hör till dessa åtgärder. Vidare
kan skatteregler användas i samordnande syften.
Utskottet vill i detta sammanhang peka på
angelägenheten av ett ökat samarbete - inom ramen
för befintlig fördragstext - inom energiområdet,
bl.a. när det gäller energirelaterade miljöproblem.
Den tidigare nämnda grönboken om
försörjningstrygghet på energiområdet med kopplingar
till kravet på en inre marknad och miljö- och
klimatpolitiken syftar till att initiera en bred
debatt, också när det gäller behovet av en gemensam
energipolitik. I samband med det svenska
ordförandeskapet har det inför ministermötet den 14
och 15 maj 2001 kunnat konstateras att det finns en
samsyn om ett antal åtgärder som samtliga
medlemsstater är positiva till, t.ex. öppnandet och
integreringen av energimarknaderna, utvecklandet av
producent- och konsumentdialogen, åtgärder för
energieffektivisering och främjande av förnybara
energikällor. Samtidigt har medlemsstaterna olika
syn på om det ökade beroendet av importerad energi
ställer krav på ytterligare åtgärder nationellt och
på gemenskapsnivå. Enligt utskottets uppfattning är
det positivt med en öppen diskussion om dessa
frågor.
När det gäller motionskravet att regeringen i EU
bör arbeta för regler som medför att vissa
biobränslen inte klassificeras som avfall och att
biobränslen i första hand bör användas där de
produceras anser utskottet att det måste accepteras
att olika länder har skilda regelsystem. Som
motionärerna påpekar kan utnyttjande av skillnaden i
regelsystem och priser mellan olika länder leda till
att biobränslen transporteras till ett annat land.
Enligt utskottets uppfattning är det dock - under
förutsättning av att miljökraven tillgodoses -
orimligt att förbjuda sådana transporter.
Med hänvisning till vad som anförts avstyrker
utskottet de här aktuella motionsyrkandena.
Utrikeshandelspolitiska frågor m.m.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om
utrikeshandelspolitiska frågor m.m. Enligt
utskottets uppfattning finns det inte skäl
till initiativ av riksdagen i frågan. Jämför
reservation 3 (m, kd, fp) och reservation 4
(mp).
Motionerna
Inom EU finns det länder som exporterar
pornografiskt material till utvecklingsländer, sägs
det i motion 2000/01:N310 (s). Det innebär stora
svårigheter att afrikanska länder som tagit krafttag
mot aids samtidigt ser den pornografiska marknaden
växa. Inom EU saknas det kännedom om frågan om
export av grov pornografi; den frågan bör
kartläggas, anser motionären.
Moderata samlingspartiet hävdar i motion
2000/01:U513 att EU har utvecklat ett alltför
omfattande regelverk. Därför behövs det enligt
motionärernas mening en regelrevision i syfte att
avskaffa onödiga regler. De anser vidare att EU
under Sveriges ordförandeskap tillsammans med
Förenta staternas nyvalda administration bör ta
initiativ till att avveckla i-ländernas tullar på
industri och råvaror. Därmed kan processen i WTO få
en ny start, vilket är av särskilt stor betydelse
för u-länderna. EU:s bidragssystem måste reformeras,
framhålls det vidare i motionen. I stället för att
ge riktade bidrag till svaga regioner i
medlemsländer bör det ske en avräkning på
medlemsavgiften för länder som ligger väsentligt
under genomsnittet av EU:s medelinkomst.
Medlemsländerna kan själva utforma sin egen
regionalpolitik, hävdas det. Däremot bör EU kunna ge
stöd till regionalt samarbete över nationsgränserna,
anser motionärerna.
I motion 2000/01:U509 (m) anförs att EU:s
återstående handelshinder inklusive
antidumpningsåtgärder, särskilt vad gäller stål och
tekoprodukter, bör avvecklas. Motionärerna anser att
det är orimligt att EU å ena sidan bedriver
omfattande stödprogram för att stödja den ekonomiska
utvecklingen i olika länder, samtidigt som EU å
andra sidan inte ger länderna fullt
marknadstillträde.
I motion 2000/01:U511 (mp) begär motionärerna att
Sverige aktivt och offensivt driver att EU:s
protektionism mot omvärlden skall minska, dock med
starka sociala och miljömässiga skyddsklausuler mot
frihandelns skadeverkningar. Enligt motionärerna är
inte handeln fri inom den inre marknaden med hänsyn
till att varuutbudet standardiseras för att
underlätta konkurrensen. Detta leder till att
mångfalden reduceras, vilket är allvarligt när det
gäller exempelvis fröhandel. EU:s detaljreglering av
varor bör därför motverkas. Målen inom EU om
tillväxt och fri rörlighet för varor bör ersättas
med sociala och miljömässiga mål.
I motion 2000/01:N322 (mp) anförs att EU:s
statsstödsregler eller tolkningen av dessa regler i
fråga om stöd till företag måste ses över. När den
nationella rätten och EG-rätten inte överensstämmer
bör mer av subsidiaritetsprincipen tillämpas, anser
motionärerna. EU-reglerna kan bli en hämsko på den
nationella politiken. Ett exempel är att om en ny
stödåtgärd inom regionalpolitiken inte anmäls till
kommissionen, så är stödåtgärden olaglig. Det finns
därför enligt motionärerna anledning att göra
reglerna för statsstöd mer flexibla så att
medlemsstaterna kan genomföra regionala stödåtgärder
som kompletterar strukturfonderna.
Vissa kompletterande uppgifter
EU och WTO
Utskottet har nyligen behandlat motioner om
utrikeshandelspolitik i sitt betänkande 2000/01:NU9.
I detta betänkande, till vilket hänvisas, informeras
om bakgrunden och om de olika förslag som lagts fram
angående rivande av EU:s tullmurar gentemot de
fattigaste u-länderna.
Den 26 februari 2001 beslutade Allmänna rådet att
avskaffa tullar och kvoter för alla varor utom vapen
för de 49 fattigaste länderna i världen. För den
stora mängden varor inträdde tullfriheten redan den
5 mars 2001, medan socker, ris och bananer kommer
att åtnjuta tullfrihet först efter en övergångs-
period. För bananer reduceras tullsatsen årligen med
20 % under perioden 2002-2006. För ris och socker
skall tullfriheten vara helt införd under år 2009.
För att kompensera de berörda u-länderna för den
fördröjda övergångs- perioden erbjuder EU omedelbart
marknadstillträde för socker och ris upp till vissa
kvantiteter. Processen kommer att övervakas av
kommissionen, som också skall avge rapport till
ministerrådet år 2005 angående konsekvenserna av det
nya systemet såväl för EU-länderna som för de
fattiga länderna. Genom beslutet har EU visat sin
goda vilja gentemot de fattigaste länderna, vilket
är en viktig signal inför kommande WTO-
förhandlingar. Förhoppningen från EU:s sida är att
andra i-länder skall följa efter.
Export av pornografi
Frågan om export av grov pornografi har tidigare
tagits upp i riksdagen. Som svar på en fråga
(1999/2000:624) om export av pornografiskt material,
ställd av Carina Hägg (s), konstaterade statsrådet
Britta Lejon att Sverige inte har något generellt
förbud mot pornografi och att regeringen inte heller
avsåg att föreslå något sådant. Därmed ansåg
statsrådet att det skulle te sig underligt om
Sverige på EU-nivå skulle agera för ett exportförbud
för sådana skildringar som är tillåtna i Sverige.
Viss pornografi är emellertid kriminaliserad, vilket
statsrådet redogjorde för i sitt svar. Mot den
redovisade bakgrunden ansåg statsrådet att det
varken är meningsfullt eller lämpligt att som en
exportfråga inom EU ta upp de problem som
spridningen av grov pornografi kan föra med sig.
Från riksdagens utredningstjänst har konstaterats
att någon statistik rörande export av pornografi
från Europa inte föreligger.
EU:s regelverk och bidragssystem
Kommissionen gjorde år 1996 en första utvärdering av
hur den inre marknaden fungerat och vad som kunde
bli bättre. Man ansåg att den inre marknaden medfört
flera positiva effekter för näringslivet.
Konkurrensen mellan företag hade blivit hårdare,
vilket i många fall lett till lägre priser för
konsumenterna. Kommissionen konstaterade vidare att
utbudet av tjänster ökat på den inre marknaden samt
att handeln mellan länderna blivit smidigare tack
vare de avskaffade gränskontrollerna. Den inre
marknaden hade också lett till fler utländska
investeringar i EU.
Kommissionen ansåg i utvärderingen att
medlemsländerna måste bli bättre på att leva upp
till de gemensamma reglerna. En förutsättning för
att den inre marknaden skall fungera är att
medlemsländerna tillämpar EG-rätten på samma sätt.
För att underlätta tillämpningen slog kommissionen
fast att reglerna för den inre marknaden måste bli
enklare och färre. Under våren 1997 inleddes därför
ett projekt för regelförenkling - SLIM (Simpler
Legislation for the Internal Market). SLIM-projektet
innebär bl.a. att experter från medlemsländernas
förvaltningar och näringsliv skall delta i det
gemensamma lagstiftningsarbetet i större
utsträckning än vad de gjort tidigare.
En handlingsplan för den inre marknaden, vars
övergripande målsättning var att förbättra den inre
marknadens effektivitet, antogs vid Europeiska rådet
i juni 1997. I enlighet med handlingsplanen har
kommissionen sammanställt en särskild resultattavla
för den inre marknaden som visar hur
medlemsländerna, ministerrådet, kommissionen och
Europaparlamentet uppfyller sina skyldigheter.
Enligt kommissionens revidering av resultattavlan
från november 2000 var det ungefär en åttondel av
alla direktiv på den inre marknaden som inte var
genomförda i alla medlemsländer. Sverige har
genomfört nästan alla regler och är därmed ett av de
länder som ligger bäst till enligt resultattavlan.
EU:s budget för budgetåret 2001 omfattar 92 570
miljoner euro (ca 817 miljarder kronor), vilket kan
jämföras med Sveriges budget där utgifterna uppgår
till 714 miljarder kronor för budgetåret 2001.
Största utgiftsområdet är den gemensamma
jordbrukspolitiken (47 %) följt av strukturstöd (34
%). I sin senaste prognos beräknade
Ekonomistyrningsverket (ESV) Sveriges medlemsavgift
för år 2001 till ca 24 miljarder kronor. Sveriges
direkta bidrag från EU under år 2001 beräknas bli ca
10 miljarder kronor.
EU:s allmänna budget skall hantera samtliga
inkomster som EU enligt EG-fördraget har eller kan
ha inom Europeiska gemenskapen. Från EU:s budget
finansieras huvudsakligen åtgärder inom den första
pelaren samt merkostnaden för EU:s institutioner att
administrera arbetet inom andra och tredje pelarna.
Taket för EU:s budget växer realt enligt den
långtidsbudget, de s.k. finansiella perspektiven,
som Europeiska rådet fastställde år 1999 för
perioden 2000-2006. Taket är fastställt till 1,27 %
av ländernas samlade bruttonationalinkomst (BNI).
Beträffande EU:s utvidgningsprocess, vilken inleddes
år 1998, är grundprincipen för förhandlingarna att
alla kandidatländerna måste acceptera EU:s regelverk
och anpassa sin lagstiftning till detta.
För att få en helhetsbild av alla
medlemskapseffekter för den svenska statsbudgeten
måste hänsyn tas till att det förekommer utgifter
föranledda av EU-medlemskapet under andra anslag på
statsbudgeten, t.ex. olika myndigheters och
departements ordinarie förvaltningsanslag. Vidare
redovisas en del av återflödet till Sverige inte på
statsbudgeten. Det gäller t.ex. forskningsstöd inom
ramprogrammet för forskning och utveckling.
Indirekta effekter av medlemskapet för såväl
inkomster som utgifter tillkommer också.
EU:s statsstödsregler
I enlighet med EG-fördragets bestämmelser är det EG-
kommissionen som har till uppgift att granska
medlemsstaternas utnyttjande av statligt stöd. Av
artikel 88.3 i EG-fördraget följer att statligt stöd
måste anmälas till och godkännas av kommissionen
innan det verkställs. Bestämmelsen utgör en hörnsten
i gemenskapens politik för att säkerställa en
fungerande inre marknad utan inslag av snedvridande
företagssubventioner.
I enlighet med en rådsförordning (EG/994/98) har
kommissionen möjlighet att besluta om undantag från
den annars tvingande anmälningsskyldigheten enligt
fördragets artikel 88.3. I syfte att förenkla
hanteringen av statligt stöd har medlemsstaterna
utan kommissionens godkännande kunnat lämna s.k.
försumbart stöd, dvs. stöd som beloppsmässigt är
begränsat till 100 000 euro per företag under en
treårsperiod. Sådant stöd har enligt praxis
uppfattats som beloppsmässigt alltför litet för att
kunna ha någon påverkan på samhandeln inom EU.
Därutöver har nyligen ytterligare en
decentralisering av befogenheterna att införa stöd
utan godkännande av kommissionen beslutats
(kommissionens förordningar 68/2001, 69/2001 och
70/2001). De nya förordningarna, vilka gäller från
februari 2001 t.o.m. december 2006, avser
tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget
i fråga om stöd till utbildning, försumbart stöd
respektive stöd till små och medelstora företag.
Bestämmelserna kan tillämpas nationellt utan
föregående godkännande av kommissionen och med krav
på endast ett enkelt informationsförfarande.
Förordningarna preciserar de närmare villkoren för
de aktuella stöden. Utrymme ges för företagsstöd som
avser hårda och mjuka investeringar, konsulthjälp,
insatser för såväl allmän som specifik utbildning
m.m.
Den ordning som nu inletts är enligt uppgift från
Näringsdepartementet ett led i en medveten strategi
där den centraliserade förhandskontrollen via
kommissionen överges till förmån för ett system med
ökat nationellt ansvarstagande. I framtiden kan i
princip även bestämmelser om regionalt stöd, FoU-
stöd, miljöstöd m.m. komma att inkluderas i den nya
ordningen. Huvudsyftet med förändringen är att
förenkla och snabba upp procedurhanteringen och att
ge kommissionen ökat utrymme att fokusera på
stödärenden som från konkurrensperspektiv har
relativt sett större betydelse. Sverige liksom
övriga medlemsstater har ställt sig positiva till
denna nyordning.
Utskottets ställningstagande
Som nämnts ovan har utskottet nyligen tagit
ställning till motioner inom utrikeshandelspolitiken
(bet. 2000/01:NU9). Bland annat påtalades särskilt
vikten av att frågan om regelförenkling när det
gäller handelsprocedurerna hålls aktuell och att
Sverige även fortsättningsvis bör prioritera denna
fråga inom EU. Om reglerna blir enklare och färre
kommer EG-rätten att kunna tillämpas på ett mer
likartat sätt, vilket kommer att gynna den inre
marknaden. Utskottet vill här ytterligare
understryka att behovet av regelförenkling - såväl
inom EU som nationellt - alltid och i alla
sammanhang måste övervägas.
När det gäller EU:s bidragssystem kan det förutses
att utvidgningen kommer att innebära en översyn av
det finansiella systemet. Även i detta sammanhang
vill utskottet framhålla betydelsen av att de
nödvändiga förändringarna åtföljs av en diskussion
om regelförenkling.
Motionsönskemålen angående avveckling av i-
ländernas tullar på industri och råvaror har - som
relaterats ovan - tillgodosetts i ett första steg.
Sverige har aktivt drivit frågorna om att u-länderna
skall få fullständig tullfrihet till EU-länderna.
Utskottet vill emellertid betona att det nu uppnådda
resultatet endast bör ses som ett etappresultat,
vilket bör följas av ytterligare liberaliseringar av
världshandeln. En fri handel är en motor för
tillväxt i alla länder men innebär särskilt för de
fattigare länderna en möjlighet att förändra sin
position.
Utskottet anser att målet bör vara en fri och
rättvis handel och en närmare dialog mellan WTO och
Internationella arbetsorganisationen (International
Labour Organization, ILO). Däremot kan utskottet
inte ställa sig bakom uppfattningen att den fria
rörligheten för varor bör ersättas med sociala och
miljömässiga mål. Genom Amsterdamfördraget betonas
att miljöhänsyn skall integreras i alla gemenskapens
politikområden för att en hållbar utveckling skall
kunna uppnås. Utskottet anser liksom tidigare att
det är utomordentligt viktigt att försöka uppnå en
balans mellan de olika intresseområden som finns för
att därmed kunna utveckla och effektivisera den inre
marknaden till gagn för Europas befolkning och
kommande generationer.
När det gäller export av pornografi instämmer
utskottet i uppfattningen att det varken är
meningsfullt eller lämpligt att som en exportfråga
inom EU ta upp de problem som spridningen av grov
pornografi kan föra med sig. Denna fråga bör
hanteras i ett annat sammanhang.
EU:s statsstödsregler eller tolkningen av dessa
måste ses över för att medlemsstaterna lättare skall
kunna införa nya stöd, anförs det i motion 2000/01:
N322 (mp). Ett sådant översynsarbete har ägt rum
under de senaste åren och i januari 2001 resulterat
i nya kommissionsförordningar som innebär att
medlemsstaterna själva får initiera vissa stöd utan
förhandsgodkännande av kommissionen. Dock skall
kommissionen informeras inom viss tid efter det att
stödåtgärden vidtagits. Förändringarna innebär
emellertid inte materiellt utökade möjligheter att
utforma företagsstöd, och ett antal förutsättningar
måste vara uppfyllda för att de nya reglerna skall
kunna tillämpas. Utskottet välkomnar för sin del en
utveckling som både säkerställer en hög grad av
likabehandling vad gäller utrymmet för riktade
företagssubventioner och samtidigt innebär ett ökat
nationellt ansvarstagande, inom fastställda ramar,
för tillämpningen av statsstödsreglerna.
Med hänsyn till vad som anförts avstyrker
utskottet samtliga här behandlade motionsyrkanden.
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:U509
yrkande 3, 2000/01:U511 yrkandena 5 och 6,
2000/01:U513 yrkandena 8, 9 och 13, 2000/01:N310
och 2000/01:N322 yrkande 2.
Reservation 3 (m, kd, fp)
Reservation 4 (mp)
Stockholm den 24 april 2001
På näringsutskottets vägnar
Barbro Andersson Öhrn
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Barbro
Andersson Öhrn (s), Reynoldh Furustrand (s), Sylvia
Lindgren (s), Lennart Beijer (v), Karin Falkmer (m),
Nils-Göran Holmqvist (s), Karl Gustav Abramsson (s),
Gunilla Wahlén (v), Inger Strömbom (kd), Ola Sundell
(m), Ingegerd Saarinen (mp), Åke Sandström (c), Eva
Flyborg (fp), Anne Ludvigsson (s), Stefan Hagfeldt
(m) och Harald Bergström (kd) och Mikael Odenberg
(m).
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.
1. Regionalpolitiska frågor (punkt 1)
av Lennart Beijer och Gunilla Wahlén (båda v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförts i reservation 1. Därmed
bifaller riksdagen motion 2000/01:N254 och avslår
motionerna 2000/01:N206, 2000/01:N241, 2000/01:N285,
2000/01:N325 yrkande 26 och 2000/01:N376.
Ställningstagande
Den förra programperioden, 1995-1999, kan enligt
utskottets uppfattning ses som en läro- och
anpassningsperiod till gemenskapens
strukturfondssystem. Ett antal organisatoriska och
administrativa problem upptäcktes under denna period
i den svenska hanteringen av strukturfondssystemet.
Bland annat ansågs regelsystemet byråkratiskt och
krångligt och därmed mindre effektivt. Efter
utredningsarbete m.m. har vissa regelförbättringar
skett inför den nuvarande programperioden,
2000-2006.
När det gäller utvärdering återstår dock mycket
att göra. I likhet med vad som sägs i motion
2000/01:N254 (v) anser vi att regeringen bör
ta ett helhetsgrepp på frågan och återkomma
med förslag om en samlad nationell
målsättning för hur strukturfonderna skall
användas och hur en effektiv kontroll och
utvärdering skall ske. Självklart skall en
sådan utvärdering inkludera effekter på
jämställdhet, långsiktigt hållbar
utveckling, sysselsättning, regional obalans
och kostnadseffektivitet. Eftersom EU:s
regelverk till stora delar är överordnat det
nationella regelverket är det också viktigt
att identifiera de förhållanden där
olikheter mellan Sveriges och EU:s
förvaltningskulturer kan leda till hinder
för den regionala utvecklingen. För att ge
en rättvisande bild av strukturfondsstödet
anser vi att regeringen i sin årliga
skrivelse om verksamheten i Europeiska
unionen bör ange hur mycket resurser som
anslagits och utbetalats från
strukturfondsmedlen respektive från staten,
landstingen, kommunerna och näringslivet
samt i vilken utsträckning dessa resurser
påverkat den ordinarie verksamheten.
2. Energipolitiska frågor (punkt 2)
av Inger Strömbom och Harald Bergström (båda kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförts i reservation 2. Därmed
bifaller riksdagen motion 2000/01:N262 yrkande 7 och
avslår motionerna 2000/01:U512 yrkande 4,
2000/01:MJ762 yrkande 4 och 2000/01:N341.
Ställningstagande
När det gäller motionskravet att regeringen i EU bör
arbeta för regler som medför att vissa biobränslen
inte klassificeras som avfall och att de i första
hand bör användas där de produceras anser vi att
miljö och ekonomisk utveckling skulle ha mycket att
vinna på en samordning av reglerna. I begreppet
biobränslen bör inräknas avfall med biologiskt
ursprung, torv, halm, salix och energigräs, ved,
grot (grenar och toppar), spån och bark samt
avlutar. All form av biobränsle bör således
klassificeras som bränsle i samtliga EU-länder.
Samtidigt bör en översyn göras av de ekonomiska
incitamenten inom EU, så att det blir naturligt att
biobränsle utnyttjas där det produceras i stället
för att transporteras mellan olika länder i Europa.
Enligt vår mening bör regeringen ta initiativ i
denna riktning. Motion 2000/01:N262 (kd) tillstyrks
därför i berörd del.
Vad beträffar övriga motionsyrkanden ansluter vi
oss till utskottets ställningstagande. Dessa
yrkanden bör således avslås av riksdagen.
3. Utrikeshandelspolitiska frågor m.m.
(punkt 3)
av Karin Falkmer (m), Inger Strömbom (kd), Ola
Sundell (m), Eva Flyborg (fp), Stefan Hagfeldt
(m), Harald Bergström (kd) och Mikael Odenberg
(m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförts i reservation 3. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2000/01:U509 yrkande 3
och 2000/01:U513 yrkandena 8, 9 och 13 och avslår
motionerna 2000/01: U511 yrkandena 5 och 6,
2000/01:N310 och 2000/01:N322 yrkande 2.
Ställningstagande
Utskottet har nyligen tagit ställning till motioner
inom utrikeshandelspolitiken (bet. 2000/01:NU9).
Bland annat påtalades särskilt vikten av att frågan
om regelförenkling när det gäller
handelsprocedurerna hålls aktuell och att Sverige
även fortsättningsvis bör prioritera denna fråga
inom EU. Om reglerna blir enklare och färre kommer
EG-rätten att kunna tillämpas på ett mer likartat
sätt, vilket kommer att gynna den inre marknaden. Vi
vill här ytterligare understryka att behovet av
regelförenkling - såväl inom EU som nationellt -
alltid och i alla sammanhang måste övervägas.
I likhet med uppfattningen i motion 2000/01:U513
(m) anser vi att EU:s regionalpolitiska system bör
reformeras. Medlemsländerna själva är bättre på att
utforma sin egen regionalpolitik. En förutsättning
är att det sker i överensstämmelse med
konkurrensreglerna på den inre marknaden. EU-stöd är
däremot värdefullt när det gäller regionalt
samarbete över nationsgränserna. Vi vill således att
ett översynsarbete med denna inriktning skall
initieras.
Kravet angående avveckling av i-ländernas tullar
på industri och råvaror i motion 2000/01:U513 (m)
har tillgodosetts i ett första steg. Vi vill
emellertid framhålla att det nu uppnådda resultatet
endast bör ses som ett etappresultat, vilket bör
följas av ytterligare liberaliseringar av
världshandeln. En fri handel är en motor för
tillväxt i alla länder men innebär särskilt för de
fattigare länderna en möjlighet att förändra sin
position.
Vi anser vidare att en fri handel kan bidra till
ekonomisk utveckling och förbättrade sociala villkor
för det berörda landets medborgare. Samarbetet
mellan länder på det handelspolitiska området kan
även utgöra en hävstång för förbättrade
arbetsvillkor. En förutsättning för att inte
industriländernas krav på förbättrade arbetsvillkor
i utvecklingsländerna skall upplevas som en form av
protektionism är en närmare dialog mellan WTO och
Internationella arbetsorganisationen (ILO). Sverige
bör därför enligt vår uppfattning verka för att en
sådan dialog kommer till stånd.
Uppfattningen att den fria rörligheten för varor
bör ersättas med sociala och miljömässiga mål
avvisar vi med kraft. I Amsterdamfördraget betonas
att miljöhänsyn skall integreras i alla gemenskapens
politikområden för att en hållbar utveckling skall
uppnås.
Riksdagen bör genom ett uttalande ställa sig bakom
vad vi har anfört rörande utrikeshandelspolitiska
frågor m.m. Därmed tillstyrks motionerna
2000/01:U509 (m) och 2000/01:U513 (m) i berörda
delar. Övriga motioner avstyrks i motsvarande delar.
4. Utrikeshandelspolitiska frågor m.m.
(punkt 3)
av Ingegerd Saarinen (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförts i reservation 4. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2000/01:U511 yrkandena
5 och 6 och 2000/01:N322 yrkande 2 och avslår
motionerna 2000/01: U509 yrkande 3, 2000/01:U513
yrkandena 8, 9 och 13 och 2000/01:N310.
Ställningstagande
Motionsönskemålen angående avveckling av i-ländernas
tullar på industri och råvaror har tillgodosetts i
ett första steg. Sverige har aktivt drivit frågorna
om att u-länderna skall få fullständig tullfrihet
till EU-länderna. Jag vill emellertid understryka
att det nu uppnådda resultatet endast bör ses som
ett etappresultat.
Klyftorna mellan de rikaste och de fattigaste
människorna i världens länder ökar. I vilken mån
handeln och WTO:s regler påverkar denna utveckling
är oklart. En ny runda i WTO bör därför vänta till
dess att ordentliga analyser har gjorts av hur
ägandekoncentrationer och inkomstklyftor påverkas av
den ökande handeln. Det finns tecken på att länder
som genomgått en snabb liberalisering samtidigt
drabbas av ökade inkomstskillnader, en ohållbar
användning av naturresurserna och tilltagande
miljöförstöring. WTO saknar tillräckliga instrument
för att motverka en sådan utveckling.
På lång sikt anser jag att EU:s regionalpolitiska
system bör reformeras. Medlemsländerna själva är
bättre på att utforma sin egen regionalpolitik. En
förutsättning är att det sker i överensstämmelse med
konkurrensreglerna på den inre marknaden. EU-stöd är
däremot värdefullt när det gäller regionalt
samarbete över nationsgränserna. Jag vill således
att ett översynsarbete med denna inriktning skall
initieras.
Jag menar härutöver att EU:s detaljreglering av
livsmedel och fröer måste upphöra. Resultatet av
detaljregleringen är exempelvis att fröer som
uppskattas och används av många försvinner ur
marknaden för att registreringskostnaden blir för
hög.
Vidare instämmer jag med uppfattningen i motion
2000/01:N322 (mp) om att EU:s statsstödsregler måste
bli mer flexibla. Ett översynsarbete har ägt rum
under de senaste åren och i januari 2001 resulterat
i nya kommissionsförordningar som innebär att
medlemsstaterna själva får initiera vissa stöd utan
förhandsgodkännande av kommissionen. Dock skall
kommissionen informeras inom viss tid efter det att
stödåtgärden vidtagits. Förändringarna innebär
emellertid inte materiellt utökade möjligheter att
utforma företagsstöd, och ett antal förutsättningar
måste också vara uppfyllda för att de nya reglerna
skall kunna tillämpas. Jag välkomnar förändringar
med en inriktning mot ett ökat nationellt
ansvarstagande.
Riksdagen bör genom ett uttalande ställa sig bakom
vad jag har anfört rörande utrikeshandelspolitiska
frågor m.m. Därmed tillstyrks motionerna
2000/01:U511 (mp) och 2000/01:N322 (mp) i berörda
delar. Övriga motioner avstyrks i motsvarande delar.