I betänkandet behandlas 11 motionsyrkanden från riksmötena 1998/99 och
2000/01 om den svenska biodlingen. Motionerna avstyrks med hänvisning
bl.a. till att en arbetsgrupp inom Statens jordbruksverk för närvarande på
regeringens uppdrag utreder förutsättningarna för biodlingsnäringen i
Sverige. Utskottet har vid en utfrågning den 9 november 2000 med
Jordbruksverket och Sveriges Biodlares Riksförbund fått närmare
information om biodlingens aktuella situation och vilka åtgärder som kan
komma i fråga för att tillvarata näringens utvecklingsmöjligheter. En
sammanfattning av utfrågningen lämnas på s. 2-4 i betänkandet.
Till betänkandet fogas en reservation och ett särskilt yttrande.
Motionerna
Motioner från allmänna motionstiden 1998
1998/99:MJ222 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en ny bikontroll,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att i Sverige klassa bin som djur för att underlätta samarbetet
med EU.
1998/99:MJ249 av Ingvar Eriksson och Ola Sundell (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om binäringen i Sverige.
Motioner från allmänna motionstiden 2000
2000/01:MJ224 av Ingvar Eriksson och Ola Sundell (m) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om den svenska binäringens situation.
2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till verkningsfulla
åtgärder för att rädda den svenska binäringen.
2000/01:MJ241 av Gunnel Wallin och Eskil Erlandsson (c) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om hur binäringen i
Sverige skall återvinna styrka och framtidstro.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att varroaparasiten skall bekämpas i syfte att utrotas.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att varroaparasiten skall jämställas med epizooti och därför
jämlikt intentionerna i gällande lags förarbete skall omhänderhas av
veterinärexpertis.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att aktivt stödja avelsarbetet inom binäringen.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ökad forskning.
2000/01:MJ247 av Marianne Jönsson m.fl. (s) vari föreslås att riksdagen
fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om aktivering och utveckling av svensk
biodling.
Utskottet
Utfrågning
Utskottet har den 9 november 2000 anordnat en utfrågning med
representanter för Statens jordbruksverk och Sveriges Biodlares
Riksförbund. Vid utfrågningen framkom bl.a. följande:
Jordbruksverket har till uppgift att följa bisjukdomarnas uppträdande och
utfärda bestämmelser för att bekämpa dem. På regional nivå samarbetar
verket med länsstyrelserna. Dessa administrerar och sköter kontakterna med
de totalt ca 500 bitillsynsmännen som representerar den lokala
myndigheten. Verket administrerar även EU-stödet till biodlingen, som
under innevarande år omfattar 3,2 miljoner kronor och används bl.a. för
att främja produktion och saluföring av honung.
När det gäller epizootilagstiftningen erinrar verket om att epizootilagen
ytterst handlar om en tryggad livsmedelsförsörjning. Vilka sjukdomar som
omfattas avgörs främst genom ekonomiska avvägningar på grundval av
produktionsbortfall och inte primärt genom sjukdomens dödlighet eller det
lidande den framkallar hos djuren. Härav följer att det finns allvarliga
djursjukdomar som inte omfattas av epizootilagstiftningen. Principen för
de sjukdomar som omfattas är att vi i landet kan anse oss ha sjukdomsfri
status.
I fråga om bikontroll/stöd till avelsarbete uppger Jordbruksverket att en
kontroll för att stödja avelsarbetet tidigare har prövats men att
bikontrollen lades ner efter att verkets rådgivande organ, binämnden,
avslagit ansökningar om ytterligare medel. Ansökningar har kommit in till
verket för att åter starta en bikontroll. Binämnden har avrått verket från
att fördela medel till denna verksamhet, främst av det skälet att
projektet inte är tillräckligt väl förankrat i biodlarnas organisationer
och därför har små utsikter att bli framgångsrikt. Dock har medel avdelats
för att genomföra en förstudie med syfte att klargöra om dagens avel med
stationsparning medför en genetisk utarmning. Verket konstaterar att
förstudien inte visar på en akut risk för genetisk utarmning, och dessutom
är andelen bin som paras på parningsstationer liten i förhållande till
antalet bin i landet.
Jordbruksverket har även redovisat sin strategi och organisationen för att
bekämpa bisjukdomar. Det gäller främst sjukdomarna amerikansk yngelröta
och varroa. Det bedömdes tidigt vara både praktiskt och ekonomiskt
omöjligt att utrota varroakvalstret från landet. Kvalstret är visserligen
en försvårande omständighet, men det utgör i sig inte något hot mot
biodlingen. Biodlare som bekämpar kvalstret, vilket är en lagstadgad
skyldighet, kan alltså fortsätta att bedriva biodling. Som exempel nämns
att varroa första gången påträffades på Gotland år 1987 och i Skåne år
1991 och att storskalig biodling fortfarande bedrivs i dessa regioner.
Jordbruksverkets strategi går ut på att fördröja spridningen genom
flyttningsrestriktioner m.m. och att bekämpa varroa där den påträffas. Det
finns exempel på länder som försökt genomföra massiva utrotningsinsatser
och som misslyckats. Praktiska erfarenheter visar att kvalstret sprids
naturligt från samhälle till samhälle genom överföring från bi till bi. I
Sverige är kvalstrets nuvarande utbredning med största sannolikhet ett
utslag av mänsklig aktivitet genom att bin avsiktligt (t.ex. försäljning)
eller oavsiktligt (t.ex. genom timmertransporter) flyttas runt i landet.
Dessutom finns kvalstret i samtliga europeiska länder. Verket anser att
den valda strategin varit framgångsrik.
Inom ramen för det nationella stödprogrammet bedrivs forskning och försök
kring virus, alternativa bekämpningsmetoder, teknikutveckling, kvalitets-
arbete, vaxanalyser, utbildning i biodling och sjukdomsbekämpning samt
stöd till produktion av informationsmaterial och bitidningar. Det
praktiska avelsarbetet får inget stöd, men indirekt stöds verksamheten
genom bidragen till utbildnings- och informationsinsatser.
Ersättning för förintande av bisamhällen och kostnader i samband med
bitillsynen belastar utgiftsområde 23, anslaget E 5 Bekämpande av
smittsamma husdjurssjukdomar. Under innevarande år har budgeterats 2 150
000 kr för detta arbete, och medlen får användas till ersättning enligt
verkets föreskrifter (SJVFS 2000:64) om ersättning till bitillsynsmän och
ersättning för bisamhälle som förintas enligt bisjukdomsförordningen (SFS
1974:212). Bioldlarna belastas ej med avgifter för bitillsynen, till
skillnad från vad som gäller för övrig kontroll och tillsyn i fråga om
djursjukdomar.
Enligt verkets bedömning är nedgången i antalet bisamhällen inte så
drastisk som det framställs i vissa motioner. Man har visserligen
konstaterat en kraftig nedgång sedan 1980-talet, men på senare tid har den
nedåtgående trenden brutits, och i slutet av statistikperioden har t.o.m.
en viss återhämtning noterats. Verket uppskattar antalet bisamhällen till
ca 110 000 och antalet biodlare till ca 14 000. Orsakerna till den
långsiktiga nedgången är flera; både varroasjukan och de nya
skattereglerna som är oförmånliga för s.k. hobbyodlare har spelat en roll.
Produktionen av honung täcker ungefär hälften av den inhemska efterfrågan,
och avsättningsmöjligheterna för svensk honung är goda. Ett bisamhälle
beräknas ge ca 30 kg honung om året, och producentpriset är ca 30 kr per
kilo. Sysselsättningseffekten av biodlingen är relativt begränsad.
Genomsnittsåldern bland biodlarna är ganska hög, omkring 60 år.
Representanterna för SBR har bl.a. lämnat uppgifter om förbundets
verksamhet och samarbetet med Jordbruksverket. När det gäller strategin
för bekämpning av varroakvalstret delar förbundet Jordbruksverkets
bedömning. Det finns dock enstaka biodlare som har en annan uppfattning.
En av de faktorer som talar emot storskaliga utrotningsinsatser är att
varroan enligt gjorda erfarenheter alltid kommer tillbaka. Den sprids
bl.a. genom sjöfarten. Antalet medlemmar i förbundet sjunker sakta sedan
15 år tillbaka. Av EU-stödet går ca 1,3 miljoner kronor till förbundet,
och huvuddelen avser kostnader för verksamheter som är tillgängliga för
alla, oavsett förbundstillhörighet. Det gäller t.ex. löner till
bisjukdomskonsulenter.
Det finns vissa beräkningar om hur många bisamhällen som behövs för olika
typer av växter med avseende på pollineringen. Forskningen på området är
dock obetydlig. I relation till åkerarealen finns i dag bara i genomsnitt
ett bisamhälle på 36 hektar. Fördelningen är dessutom ojämn i landet. 61 %
av alla bisamhällen finns i Götaland. Enligt vissa uppskattningar kan
biodlingen ge en pollineringseffekt som motsvarar 10-20 % skördeökning.
Biodlingen kan också bidra till bevarandet av vissa växter och till den
biologiska mångfalden. Förbundet ser stora möjligheter i biodlingen, men
man saknar personella och ekonomiska resurser för många önskvärda
verksamheter. Förbundet pekar på några problem som borde lösas, t.ex.
ansvaret för statistikinsamlingen och bristen på forskning inom något
bredare områden av binäringen än vad bisjukdomarna representerar. Enligt
förbundet borde biodlingen definieras tydligare som en del av
jordbrukssektorn. Biodlingen borde användas som en kraft för lokal
utveckling, landsbygdsturism, komplement till jordbruksnäringen m.m.
Bevarandearbetet för de nordiska biraserna borde få ökat stöd.
Motionerna
I motion 1998/99:MJ222 (mp) understryks behovet av en bikontrollverksamhet
i statlig regi. Motionärerna framhåller att det under 1980-talet bedrevs
ett kontrollarbete rörande aveln av bin och olika stammars utveckling av
bikontrollen. Tyvärr lades verksamheten ned på grund av brist på pengar
(yrkande 1). Enligt yrkande 4 i motionen bör "bin klassas som djur" i
Sverige för att underlätta samarbetet med EU.
I motionerna 1998/99:MJ249 (m) och 2000/01:MJ224 (m) diskuteras
binäringens allmänna situation. Enligt motionerna har näringen genomgått
en katastrofal utveckling med en halvering av antalet bisamhällen på
senare år, och det krävs verkningsfulla åtgärder för att rädda den svenska
binäringen. Liknande synpunkter framförs i motionerna 2000/01:MJ241 (c)
och 2000/01:MJ247 (s). Enligt centermotionen bör förslag framläggas som
ger binäringen styrka och framtidstro. I motionerna berörs också problemen
med varroasjukan. Varroaparasiten bör enligt yrkandena 2 och 3 i
centermotionen bekämpas i syfte att utrotas. Sjukdomen bör jämställas med
epizooti och omhänderhas av veterinär expertis. Det krävs aktivt stöd för
avelsarbetet, och det bör ges utrymme för ökad forskning på området.
Enligt motion 2000/01:MJ224 (m) är det på många håll fråga om dålig
uppföljning av gällande bestämmelser angående bekämpning av varroasjukan
och bristande myndighetsansvar. Enligt s-motionen 2000/01:MJ247 bör
regeringen tillsammans med näringen sätta i gång en offensiv
opinionsbildning och skapa intresse för biodling som därmed ökar
möjligheterna att rekrytera nya unga biodlare.
Utskottets överväganden
Sverige deltar sedan år 1998 i ett av EU medfinansierat projekt som stöder
biodlingen inom gemenskapen. Det svenska programmet omfattar för
närvarande 3,2 miljoner kronor, varav hälften finansieras av EU. Som
framgår av ett interpellationssvar den 21 maj 1999 av jordbruksministern
har Statens jordbruksverk fått i uppdrag att redovisa förutsättningarna
för biodlingen i Sverige. Utskottet har vid utfrågningen (se ovan) fått
närmare information om detta arbete, som kommer att redovisas till
regeringen i december 2000. Utskottet delar i huvudsak motionärernas
bedömning angående biodlingens betydelse för växtodlingen och i många
andra avseenden. Enligt utskottets mening finns det också många
synpunkter och förslag från biodlarnas sida som förtjänar att övervägas i
det fortsatta arbetet. De uppgifter som lämnades vid utfrågningen tyder på
att näringen har goda utvecklingsmöjligheter. Utskottet anser dock inte
att riksdagen nu har underlag för något slutgiltigt ställningstagande i
fråga om biodlingens allmänna situation. I detta avseende är det lämpligt
att avvakta resultatet av Jordbruksverkets utredning, som kommer att
presenteras i december 2000.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1998/99:MJ249 (m),
2000/01:MJ224 (m), 2000/01:MJ241 (c) yrkande 1 och 2000/01:MJ247 (s).
Frågor om bekämpning av varroakvalstret och avel av motståndskraftiga
biraser m.m. ingår i det ovan nämnda stödprogrammet. Regelverket för
bekämpning av varroa och andra bisjukdomar finns i huvudsak samlat i
bisjukdomslagen (1974:211) och bisjukdomsförordningen (1974:212). Det
framgår av Jordbruksverkets föreskrifter om smittförklaring med anledning
av amerikansk yngelröta och varroasjuka hos bin att varroasmitta numera
påträffats i 11 län och att därutöver vissa områden förklarats som
skydds- och observationszoner med avseende på varroa (SJVFS 2000:121).
Utskottet behandlade motioner om bekämpning av varroakvalstret senast i
betänkande 1997/98:JoU12 och redovisade då utförligt vilka praktiska och
tekniska svårigheter som möter om statsmakterna skulle besluta om åtgärder
för att helt utrota sjukdomen (se s. 25-27). De uppgifter som
Jordbruksverket och SBR lämnat vid utfrågningen bekräftar enligt
utskottets mening att storskaliga utrotningsinsatser inte är någon lämplig
metod för att bekämpa varroasjukan. Motion 2000/01:MJ241 (c) yrkande 2
avstyrks.
Yrkande 3 i motion 2000/01:MJ241 går ut på att varroasjukan skall
jämställas med epizooti och omhänderhas av veterinär expertis. Utskottet
erinrar om att riksdagen under riksmötet 1998/99 antog en ny epizootilag
och en ny zoonoslag (1998/99:MJU9, SFS 1999:657 resp. 658). Den nya
epizootilagen skall omfatta sådana allmänfarliga djursjukdomar som kan
spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa. Sjukdomen
skall, enligt riksdagens enhälliga bedömning, vara allmänfarlig i den
meningen att den kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs
hälsa eller medföra stora ekonomiska förluster för samhället. Samhällets
åtgärder med anledning av ett sjukdomsutbrott skall syfta till att befria
landet från sjukdomen. Den nya epizootilagen innebar också vissa
inskränkningar i rätten till ersättning för den som drabbas av kostnad
eller förlust genom intrång i näringsverksamhet m.m. i samband med
sjukdomsutbrott. Det skall understrykas att epizootilagstiftningen i många
avseenden till karaktären är en katastroflagstiftning. Redan av detta skäl
anser utskottet det ej motiverat att varroasjukan skulle omfattas av
epizootilagstiftningen. När det gäller möjligheten att besluta om
tvångsåtgärder eller liknande ingrepp för att bekämpa eller hindra
spridning av bisjukdom konstaterar utskottet att bisjukdomslagen
(1974:211) synes innehålla alla de bestämmelser som kan vara nödvändiga
för det angivna syftet. Utskottets hänvisar i denna fråga också till de
synpunkter Jordbruksverket redovisat. När det gäller valet av tillämplig
lagstiftning bör för övrigt beaktas att bitillsynen är kostnadsfri för
biodlarna medan övrig tillsyn och kontroll i fråga om djursjukdomar i stor
utsträckning finansieras med avgifter från djurägarna. Det bör slutligen
framhållas att den veterinärmedicinska utbildningen inte omfattar
sjukdomar hos bin eller liknande frågor. Med det anförda avstyrks motion
2000/01:MJ241 (c) yrkande 3.
Yrkandet i motion 1998/99:MJ222 (mp) att bin skall klassas som djur kan
tolkas som att djurskyddslagen och möjligen också epizootilagstiftningen
skulle göras tillämplig på bin. Utskottet vill framhålla att bin och
andra insekter inte omfattas av t.ex. djurskyddslagen (1988:534), eftersom
det ligger i sakens natur att lagens bestämmelser i allmänhet endast kan
tillämpas på högre stående djur. Denna princip uttalades redan i
förarbetena till 1944 års djurskyddslag (prop. 1944:43 s. 27). Utskottet
avstyrker motion 1998/99:MJ222 såvitt avser yrkande 4. Med hänvisning
till vad Jordbruksverket anfört om den statliga bikontrollen avstyrker
utskottet även yrkande 1 i motionen.
När det gäller forskningen inom området bör nämnas att regeringen i den
forskningspolitiska propositionen understryker att kunskapsbristerna inom
områdena biodling och pollination är stora och att en bred
kunskapsuppbyggnad är angelägen (prop. 2000/01:3 s. 226). I fråga om avel
och liknande frågor fullgör näringens egna organisationer viktiga
funktioner. Utskottet utgår från att dessa frågor, som också lyftes fram
vid utfrågningen, kommer att övervägas i det fortsatta arbetet. Därmed
avstyrks yrkandena 4 och 5 i motion 2000/01:MJ241 (c).
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande stöd till den svenska biodlingen
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ249, 2000/01:MJ224,
2000/01:MJ241 yrkande 1 och 2000/01:MJ247,
2. beträffande varroasjukan
att riksdagen avslår motion 2000/01:MJ241 yrkandena 2 och 3,
3. beträffande stöd till forskning och avelsarbete
att riksdagen avslår motion 2000/01:MJ241 yrkandena 4 och 5,
res. 1 (c)
4. beträffande yrkande att bin skall betecknas som djur
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ222 yrkande 4,
5. beträffande statlig bikontroll
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ222 yrkande 1.
Stockholm den 21 november 2000
På miljö- och jordbruksutskottets vägnar
Sinikka Bohlin
I beslutet har deltagit: Sinikka Bohlin (s), Kaj Larsson (s), Jonas
Ringqvist (v), Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson (s), Carl G Nilsson (m),
Ingemar Josefsson (s), Ann-Kristine Johansson (s), Kjell-Erik Karlsson
(v), Caroline Hagström (kd), Catharina Elmsäter-Svärd (m), Gudrun Lindvall
(mp), Eskil Erlandsson (c), Harald Nordlund (fp), Michael Hagberg (s),
Lars Lindblad (m) och Ester Lindstedt-Staaf (kd).
Reservation
Stöd till forskning och avelsarbete (mom. 3)
Eskil Erlandsson (c) anför:
Som framgår av motion 2000/01:MJ241 (c) finns det många skäl som talar för
att samhället tar ett större ansvar för den svenska biodlingen, som i dag
befinner sig i en mycket allvarlig situation. Det gäller att få fram
åtgärder som ökar intresset för biodling och bidrar till en bättre
spridning av bisamhällena i landet. Det krävs verkningsfulla åtgärder på
många plan, bl.a. när det gäller bekämpningen av bisjukdomar. Stödet till
avelsarbetet är mycket begränsat, för att inte säga obefintligt. Med
hänsyn till det utredningsarbete som pågår i Jordbruksverket vill jag i
detta sammanhang begränsa mig till att särskilt understryka det angelägna
i att forskningen på detta område ökar och att avelsarbetet inom näringen
får ett aktivt stöd.
Jag anser att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande stöd till forskning och avelsarbete
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:MJ241 yrkandena 4 och 5 som
sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
Bilaga
Särskilt yttrande
Biodling
Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m), Caroline Hagström (kd), Catharina
Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m) och Ester Lindstedt-Staaf (kd)
anför:
I betänkandet behandlas motionsyrkanden som avstyrkts med hänvisning till
bl.a. att en arbetsgrupp inom Statens jordbruksverk för närvarande, på
regeringens uppdrag, utreder förutsättningarna för biodlingen i Sverige.
Vi finner det helt uppenbart att brister vad gäller
bitillsynspersonernas verksamhet förekommit och förekommer på vissa håll i
landet. Lika uppenbart är att binäringen åderlåtits kraftigt under de
senaste 10-12 åren, vilket innebär allvarliga konsekvenser inte minst vad
gäller tillgången av bin för pollinering av växter inom jordbruks- och
trädgårdsnäringen. En av orsakerna är varroaparasiten som under 1990-talet
fortsatt att sprida sig upp genom landet.
Vi delar de synpunkter som framförts i reservationen men av hänsyn till
det utredningsarbete som pågår inom Jordbruksverket har vi avstått från
att nu reservera oss. Vi förutsätter att vad utskottet framfört i
betänkandet också skall leda till verkningsfulla åtgärder i syfte att
rädda och utveckla den svenska binäringen.