I betänkandet behandlas skrivelse 1999/2000:114 vari
regeringen redovisar en strategi för en
miljöorienterad produktpolitik och för hur arbetet
bör bedrivas i Sverige, inom EU och globalt. En
följdmotion (c) med sammanlagt nio yrkanden har
väckts med anledning av skrivelsen.
Vidare behandlas sammanlagt 250 motionsyrkanden
från den allmänna motionstiden åren 1999 och 2000.
Motionerna avser bl.a. miljölagstiftning, den
allmänna miljöpolitiken, vatten och luftvård,
kemikaliekontroll, naturvård och miljöarbetet inom
EU. I betänkandet har inarbetats ett 70-tal
motionsyrkanden från allmänna motionstiden 2000 som
utgör upprepningar av motioner från allmänna
motionstiden 1999. Utskottet avstyrker samtliga
motioner bl.a. mot bakgrund av riksdagens tidigare
beslut om de 15 övergripande nationella
miljökvalitetsmålen våren 1999 och med hänvisning
till att regeringen, på anmodan av riksdagen, skall
återkomma till riksdagen med redovisning och förslag
också beträffande de delmål som behövs för det
fortsatta arbetet med att nå miljökvalitetsmålen.
Till betänkandet fogas 32 reservationer och 5
särskilda yttranden.
Skrivelsen
En miljöorienterad produktpolitik syftar till att
förebygga och minska produkters negativa påverkan på
människors hälsa eller på miljön under produkternas
hela livscykel. Alla aktörer har ett ansvar, och
såväl administrativa, ekonomiska och marknadsdrivna
styrmedel som näringslivets och andra aktörers egna
initiativ behövs. I skrivelsen redovisar regeringen
en strategi för en miljöorienterad produktpolitik
och för hur arbetet bör bedrivas i Sverige, inom EU
och globalt. Utgångspunkterna för en miljöorienterad
produktpolitik finns i Amsterdamfördraget och
miljöbalken. Aktiviteter som stödjer en
miljöorienterad produktpolitik, t.ex. arbetet med
omställning till ekologiskt hållbar utveckling och
de nationella miljökvalitetsmålen, redovisas och
exempel på styrmedel som bedöms vara viktiga inslag
i en sådan politik presenteras. Arbetet inom EU bör
säkerställa en miljöorienterad produktpolitik som
skapar förutsättningar för en effektiv inre marknad
med ett starkt skydd för människors hälsa och för
miljön. En sådan politik bör även bidra till en
hållbar utveckling inom det internationella
handelssystemet. EU:s sjätte miljöhandlingsprogram
bör bl.a. innehålla en gemensam princip om
minimering av produkters miljöbelastning och om
producenters ansvar för produkters miljöpåverkan i
ett livscykelperspektiv. Kunskapen om produkters
negativa påverkan på människors hälsa och på miljön
bör förbättras.
Motioner
Motion med anledning av skrivelsen
1999/2000:MJ36 av Eskil Erlandsson m.fl. (c) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att miljöpolitiken
måste utformas med funktionstänkandet som grund,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att avsluta de
lokala investeringsprogrammen och använda de
återstående pengarna på ett för miljön och
sysselsättningen effektivare sätt,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att den bör
återkomma med förslag om en samlad strategi för
miljöexport i linje med vad som presenterats av
Miljöexportutredningen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att återkomma med
förslag om ett generellt producentansvar i linje med
vad som presenterats av Kretsloppsdelegationen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att framarbeta
riktlinjer på vad som är sorterat och osorterat
avfall,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att utreda vilka
konsekvenser en skatt på förbränning av sopor skulle
få för miljön och människors hälsa,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att regeringen och
Miljövårdsberedningen i dialogen med näringslivet om
miljöanpassning driver och uppmuntrar Faktor 4- och
Faktor 10-tänkande,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att anslagen till de
ideella miljöorganisationerna bör räknas upp,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att regeringen bör
ta initiativ till att göra miljö- och
kretsloppsanpassning av varu- och produktflöden samt
funktionstänkande till huvudfrågor vid nästa
regeringskonferens.
Motioner från allmänna motionstiden 1999
1999/2000:MJ239 av Kjell Nordström och Monica Green
(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
omprövning av koncessioner för äldre anläggningar
för omhändertagande och destruktion av riskavfall.
1999/2000:MJ243 av Monica Green m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om det ekologiska
kunskapslyftet.
1999/2000:MJ254 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om upprättandet av ett
klimatpolitiskt handlingsprogram,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om upprättandet av ett
sekretariat för klimatfrågor,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om förhandlingarna om
takdirektiv för gränsöverskridande luftföroreningar,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
Östersjösituationen,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om miljögarantin.
1999/2000:MJ255 av Harald Nordlund och Lennart
Kollmats (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om värnandet av den
biologiska mångfalden,
4. att riksdagen hos regeringen begär att
Naturvårdsverket ges i uppdrag att genomföra en
inventering av uppdämda vattendrag som kan
restaureras i syfte att återskapa strömmande vatten,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om Natura 2000,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vikten av att skydda
och anlägga våtmarker,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om ökade resurser
för att minska oljeutsläppen i Östersjön,
11. att riksdagen hos regeringen begär en
långsiktig plan för att åstadkomma minskning av
utsläpp av miljöföroreningar i Östersjön och för
bevarande av den biologiska mångfalden,
12. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
åtgärder för att minska utsläppen till sjöar och
vattendrag,
15. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
sådan ändring i miljöskyddslagen att åtgärdsprogram
för att uppnå miljökvalitetsnormer blir bindande,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att
utbytesregeln bör omfatta även varor som behandlats
med kemiska produkter.
1999/2000:MJ306 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om reservatsbildande.
1999/2000:MJ309 av Caroline Hagström m.fl. (kd) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av att ändra
miljöbalken i förhållande till skogsvårdslagen.
1999/2000:MJ310 av Harald Nordlund och Lennart
Kollmats (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att arbetet med inrättande av
naturreservat och förstärkt biotopskydd bör
intensifieras.
1999/2000:MJ311 av Eskil Erlandsson m.fl. (c) vari
yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om kommersiellt
missbruk av allemansrätten.
1999/2000:MJ405 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om övergödning.
1999/2000:MJ517 av Lars Elinderson m.fl. (m, kd, c)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
prövning av koncessioner för äldre anläggningar för
omhändertagande och destruktion av riskavfall.
1999/2000:MJ701 av Kenneth Johansson (c) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utredning om
gränsdragning mellan normalt utnyttjande av
allemansrätten och kommersiellt utnyttjande av
densamma.
1999/2000:MJ703 av Elizabeth Nyström och Björn
Leivik (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
samordning av myndighetskulturer.
1999/2000:MJ704 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av att se
över skyddet av myrar.
1999/2000:MJ705 av Per-Samuel Nisser och Ingvar
Eriksson (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att bevara och
förstärka ägande- och brukanderätten till mark,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om tillämpning av
miljöbalken.
1999/2000:MJ708 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av förändringar i miljöbalken.
1999/2000:MJ709 av Ingvar Eriksson och Elizabeth
Nyström (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
enhetliga regler för utplacering av miljöstationer
för fritidsbåtflottan.
1999/2000:MJ710 av Åke Sandström (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en utvärdering av
miljöbalkens effekter.
1999/2000:MJ711 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om den svenska
valfångstpolitiken och det svenska agerandet i IWC,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om Japans vetenskapliga
valfångst i IWC,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om användning av
elektrisk lans,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om stöd till det
australiska förslaget i IWC.
1999/2000:MJ713 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om märkning av
drivmattor på alla nya snöskotrar under en
femårsperiod.
1999/2000:MJ714 av Barbro Feltzing (mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att forskning bör
initieras om riskerna med läderhantering och dess
samband med cancer,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att
substitutionsprincipen bör gälla för användningen av
kemikalier vid lädertillverkning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om s.k. azo-färgämnen
och att en varningstext bör placeras på lädervaror
innehållande sådana färger,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ett totalförbud mot
pentaklorfenoler.
1999/2000:MJ715 av Barbro Feltzing (mp) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att det nu framlagda
förslaget om år 2004 för avvecklingen av de
bromerade flamskyddsmedlen PBB och PBDE verkligen
blir genomfört.
1999/2000:MJ716 av Barbro Feltzing (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att
substitutionsprincipen skall användas för att
snarast ersätta nonylfenol,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om regler vid
tillverkning av ett nytt kemiskt ämne,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ekologiska aspekter
på läkemedel.
1999/2000:MJ717 av Åsa Torstensson (c) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om införande av
statsbidrag för strandstädning i Bohuslän.
1999/2000:MJ718 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari
yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att, inför
beslut om miljökvalitetsmålen, speciellt redovisa
hur barn påverkas,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att
miljökvalitetsnormer även skall omfatta biologisk
mångfald,
8. att riksdagen begär att regeringen återkommer
med förslag om en samlad strategi för miljöexport i
linje med vad som presenterats av
Miljöexportutredningen,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en ny
kemikaliepolitik,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att avlägsna
rekvisitet ringa brott ur miljöbalken,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om höjning av en
högsta miljösanktionsavgift.
1999/2000:MJ719 av Bengt Silfverstrand (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om förbud mot
halmbränning.
1999/2000:MJ720 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om marina
reservat.
1999/2000:MJ721 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vikten av att
snarast initiera ett nytt västerhavsprojekt, i
nordiskt samarbete, och att samtidigt öka insatserna
för att minska belastningen på vårt känsliga och
utsatta kusthav.
1999/2000:MJ722 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen begär att regeringen bestämt tar
avstånd från framtida norska och/eller danska
planerade provborrningar i Skagerrak och Kattegatt i
enlighet med vad i motionen anförts,
2. att riksdagen begär att regeringen i nordiska
sammanhang driver frågan om att skapa en, från
borrningar efter olja och gas, fredad zon i
Skagerrak och Kattegatt.
1999/2000:MJ725 av Bengt Silfverstrand och Anders
Karlsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
en begränsning av uttaget av naturgrus.
1999/2000:MJ727 av Ester Lindstedt-Staaf m.fl. (kd)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behov av ökande
vattenresurshushållning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om
grushushållningsplaner,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om kartläggning av
landets vattentillgångar.
1999/2000:MJ728 av Jeppe Johnsson och Ola Karlsson
(m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär
förslag till ändring av avgiftssystemet i enlighet
med vad som anförts i motionen.
1999/2000:MJ729 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av fortsatt
fältundersökning av sumpskog i syfte att
klassificera densamma,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av en plan
för bevarande av sumpskog.
1999/2000:MJ731 av Kjell-Erik Karlsson m.fl. (v)
vari yrkas
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
kemikaliesamhället,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att likställa
försäljning av produkter som innehåller miljöfarliga
ämnen med att sprida miljöfarliga ämnen direkt i
miljön.
1999/2000:MJ732 av Kjell Eldensjö m.fl. (kd) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utökad möjlighet för
dispens från strandskyddsreglerna vid
bostadsbyggande,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om kommuners möjlighet
att ge dispens.
1999/2000:MJ734 av Bengt Silfverstrand (s) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en riksomfattande
kampanj för en bättre utomhusmiljö,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en kraftig skärpning
av straffskalan vid miljöbrott.
1999/2000:MJ735 av Dan Ericsson (kd) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att överväga om ett
nationellt stöd kan utformas som tillförsäkrar
Kolmårdens djurpark medel för bevarandearbetet.
1999/2000:MJ736 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om miljömålsarbetet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utgångspunkter för
det fortsatta miljöarbetet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om handel med
utsläppsrätter,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om försurning och
övergödning,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om klimatpolitiken,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om äganderätten och
miljöbalken.
1999/2000:MJ737 av Jan Backman (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en översyn av
förordningen (1998:941) så att kallpressad linolja
och liknande produkter kan undantas från
kemikalieavgift.
1999/2000:MJ739 av Jonas Ringqvist m.fl. (v) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att regeringen bör
utveckla samarbetet med kommunerna i klimatarbetet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att kommunernas
klimatarbete skall vara en viktig del i den
nationella strategin för begränsad klimatpåverkan,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att regeringen bör
ta initiativ till att undanröja de hinder som finns
för kommunernas klimatarbete.
1999/2000:MJ740 av Lennart Beijer och Maggi
Mikaelsson (v) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att skydda Emån och dess lax.
1999/2000:MJ741 av Stig Eriksson m.fl. (v) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om förslag till en
åtgärdsplan och skärpt lagstiftning som stärker
havsöringsstammen i de två nordliga länen.
1999/2000:MJ742 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om biologisk mångfald,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om medel för bevarande.
1999/2000:MJ743 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att analysera risk
och nytta vid säkerhetsarbetet på kemikalieområdet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om PVC,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om flamskyddsmedel,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om kemikalier och
komponenter i avfall,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om innehållsdeklaration
i varor,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om
substitutionsprincipen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om
Kemikalieinspektionen avseende avgiftsfinansiering
för små och stora företag,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om Nordsjökonferensen.
1999/2000:MJ744 av Stefan Hagfeldt m.fl. (m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att pröva olika
alternativ för att skydda Ombergs natur.
1999/2000:MJ745 av Lars Wegendal m.fl. (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att låta utreda
möjligheten till en nationell
fågelvaktsorganisation.
1999/2000:MJ746 av Carl G Nilsson och Patrik
Norinder (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om EG:s art- och
habitatdirektiv,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om EG:s fågeldirektiv.
1999/2000:MJ747 av Bertil Persson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en skånsk bubbla.
1999/2000:MJ748 av Ingvar Eriksson och Lars Lindblad
(m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om kostnadseffektivitet
i anläggning av våtmarker för näringsreduktion,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om
vattendragsorganisationernas åtgärdsprogram,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om restaurering av det
sydsvenska landskapet genom anläggande av dammar,
småvatten, våtmarker och skyddszoner,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vikten av
information och kunskapsspridning till markägare vad
avser anläggning av dammar, småvatten, våtmarker och
skyddszoner.
1999/2000:MJ749 av Ewa Thalén Finné (m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en översyn av
miljöbalken.
1999/2000:MJ751 av Johan Pehrson och Ulf Nilsson
(fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
försöksverksamhet med överlåtbara utsläppsrätter.
1999/2000:MJ752 av Karin Svensson Smith m.fl. (v)
vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
verksinstruktion för Naturvårdsverket där verkets
strategiska roll i miljöomställningen framgår
tydligare,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
ett nationellt Agenda 21 samt ett förslag till plan
för upprättandet av regionala agendor,
5. att riksdagen hos regeringen begär att
Miljöbalksutredningen ges tilläggsdirektiv att
föreslå en förändring så att miljö- och
hälsoskyddsfrågorna garanteras en egen förvaltning i
kommunen.
1999/2000:MJ753 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari
yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av fortsatt
fältundersökning av sumpskog i syfte att
klassificera densamma,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av en plan
för bevarande av sumpskog,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av att se
över skyddet av myrar,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om marina reservat,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om vikten av att i
nordiskt samarbete snarast initiera ett nytt
Västerhavsprojekt och samtidigt öka insatserna för
att minska belastningen på vårt känsliga och utsatta
kusthav.
1999/2000:MJ754 av Murad Artin m.fl. (v) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att utvidga
befintliga skogsreservat och nationalparker.
1999/2000:MJ756 av Lisbet Calner m.fl. (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om provborrning i
Skagerrak och Kattegatt.
1999/2000:MJ758 av Berit Andnor och Rune Berglund
(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att
kommuner i glesbygd skall ges rätt att besluta om
strandskydd.
1999/2000:MJ759 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utfasning av
isocyanater och polyuretan.
1999/2000:MJ760 av Yvonne Andersson (kd) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att utreda
förutsättningarna för att Omberg skall bli
nationalpark.
1999/2000:MJ761 av Kerstin Kristiansson m.fl. (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
gällande strandskyddsbestämmelser.
1999/2000:MJ762 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om klorerade fettsyror.
1999/2000:MJ763 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om bevarande av
myskoxen i landet.
1999/2000:MJ765 av Bengt Silfverstrand och Ingvar
Johnsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
miljöskadeförsäkringen.
1999/2000:MJ768 av Elizabeth Nyström och Lars
Björkman (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
vikten av en fortsatt högkvalitativ miljöövervakning
av västerhavet.
1999/2000:MJ770 av Carina Hägg (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att beakta de
skärpta kraven på dricksvattenkvalitet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att tillgången på
grundvatten beaktas vid beräkningar av möjliga
tillgångar på naturgrus.
1999/2000:MJ772 av Lilian Virgin (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av skötsel och
rådgivning i bevarandet av naturvärdena i
nyckelbiotoper.
1999/2000:MJ773 av Willy Söderdahl m.fl. (v) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär en
utredning om ett statligt verk för tillhandahållande
av en fiskeflotta för restaurering av insjöar i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1999/2000:MJ774 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av utökad
kunskap om utbredning, status och
bevarandemöjligheter för landets groddjur,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om insatser för att
befrämja forskning om groddjur,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behov av skydd av
dammar och våtmarker med hotade grodarter särskilt
vad gäller små gårds- och kreatursdammar, jämte
andra småvatten,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av
skyddszoner runt dammar och vattendrag,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om småvattnens stora
betydelse för den biologiska mångfalden och behovet
att skydda och anlägga nya sådana.
1999/2000:MJ777 av Åke Sandström (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en översyn av
strandskyddslagens tillämpning.
1999/2000:MJ778 av Helena Hillar Rosenqvist och
Birger Schlaug (mp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Omberg bör skyddas och förvaltas som
nationalpark.
1999/2000:MJ779 av Per-Olof Svensson m.fl. (s) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär en
utredning av ett differentierat strandskydd.
1999/2000:MJ781 av Elisebeht Markström m.fl. (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att
Ridö/Sundbyholmsarkipelagen i Mälaren inrättas som
nationalpark.
1999/2000:MJ783 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om tillämpningen
av 7 kap. 24 § miljöbalken.
1999/2000:MJ785 av Conny Öhman m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Omberg bör
skyddas och förvaltas som nationalpark.
1999/2000:MJ786 av Viola Furubjelke m.fl. (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om åtgärder för
förbättrad vattenkvalitet i våra skärgårdar.
1999/2000:MJ787 av Berndt Sköldestig och Sonia
Karlsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
en besöksanläggning i Tåkern-Ombergsområdet.
1999/2000:MJ789 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att bekämpningsmedel
inkluderas i miljöövervakningen, även de nya s.k.
lågdospreparaten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att det bör utredas
hur ansvaret för läckage av bekämpningsmedlen skall
utkrävas enligt PPP,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en avvecklingsplan
för bekämpningsmedel,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om EU:s positiva lista.
1999/2000:MJ791 av Caroline Hagström (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av enklare
och mer gynnsamma regler för användandet av mobila
reningsverk,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ett regelverk för
kommunal miljörevision när det gäller miljöfarliga
kemikalier.
1999/2000:MJ793 av Karl-Göran Biörsmark (fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att Omberg bör
skyddas och förvaltas som nationalpark.
1999/2000:MJ794 av Kristina Zakrisson m.fl. (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om tillämpningen
av miljöbalkens bestämmelser om strandskydd.
1999/2000:MJ796 av Åsa Torstensson (c) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att stoppa
oljeutvinning i Skagerrak.
1999/2000:MJ798 av Karin Svensson Smith m.fl. (v)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om hur
skyddet av naturbetesmarker bättre skall kunna
tillgodoses.
1999/2000:MJ800 av Åsa Torstensson (c) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om tillsättandet av ett
nordsjöråd för en samlad miljöpolitik för Nordsjön.
1999/2000:MJ801 av Anders Ygeman (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om hållbar utveckling.
1999/2000:MJ802 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att vidta
åtgärder för skydd av Vätterns vatten.
1999/2000:MJ803 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
miljöövervakning av smågnagare.
1999/2000:MJ804 av Lars Ångström (mp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att göra Lovö till en
nationalpark.
1999/2000:MJ806 av Lena Ek och Margareta Andersson
(c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att
Omberg bör skyddas och förvaltas som nationalpark.
1999/2000:MJ807 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om delmål för att uppnå
det nationella målet innebärande att Sveriges
sammanlagda utsläpp av koldioxid, metan och
dikväveoxid skall minska,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att kommittén för en
översyn av åtgärder inom klimatområdet snarast
kommer med konkreta förslag om hur utsläppen av de
klimatpåverkande gaserna kan minskas,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige bör
utarbeta en strategi för att uppnå ett tiofalt mer
effektivt utnyttjande av naturresurser,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör
utarbeta en strategi för att uppnå ett rättvist
miljöutrymme för alla på lång sikt.
1999/2000:MJ808 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ett amalgamförbud,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att amalgam skall
avvecklas av såväl miljö- som hälsoskäl.
1999/2000:Bo231av Eskil Erlandsson m.fl. (c) vari
yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om biologisk mångfald.
1999/2000:Bo401 av Kenneth Johansson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om förändringar i
strandskyddet.
1999/2000:Bo419 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
ny lagstiftning för strandskydd.
1999/2000:Ju905 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari
yrkas
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om straffvärdet
för brott enligt 29 kap. miljöbalken,
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om ringa-brott-
rekvisitet,
35. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en höjning av
den högsta miljösanktionsavgiften.
1999/2000:N228 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om utformningen av
en offensiv klimatpolitik.
1999/2000:N238 av Inger Strömbom m.fl. (kd) vari
yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av att
allemansrätten i lag skyddas mot kommersialisering.
1999/2000:N277 av Harald Bergström m.fl. (kd) vari
yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om dispensreglerna för
strandskydd.
1999/2000:N279 av Ulf Björklund m.fl. (kd) vari
yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om
strandskyddslagstiftningen.
1999/2000:N390 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp) vari
yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av att
komplettera de 15 miljömålen med 4 systemvillkor.
1999/2000:So226 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari
yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om avgasrening.
1999/2000:T201 av Holger Gustafsson (kd) vari yrkas
3. att riksdagen begär att regeringen i sitt
agerande inom EU söker de ekonomiska medel som
behövs för att rädda Västerhavets vattenmiljö.
1999/2000:T210 av Johnny Gylling m.fl. (kd) vari
yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om lagstiftning för
terrängfordon,
6. att riksdagen hos regeringen begär en utredning
om för- och nackdelar med registreringsnummer i
drivmattan på snöskotrar.
1999/2000:U504 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att arbeta fram
användbara mått för en miljöjusterad
nettonationalprodukt (MNP).
1999/2000:U512 av Marianne Andersson m.fl. (c) vari
yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om skärpta
gemensamma miljöregler.
1999/2000:U513 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) vari
yrkas
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att en
prioriterad fråga för Sverige skall vara att
miljöfrågor alltid görs till minimiregler så att de
länder som så önskar kan införa strängare
miljöregler än de EU lagstiftar om,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att en
prioriterad fråga för Sverige skall vara att inom EU
driva att den så kallade miljögarantin skrivs om så
att den inte inskränks av reglerna för den inre
marknaden,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att en
prioriterad fråga för Sverige skall vara att inom EU
driva frågan om att få bort farliga kemikalier från
marknaden.
1999/2000:U514 av Holger Gustafsson m.fl. (kd) vari
yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om möjligheten att
införa hårdare miljöregler,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om reformering av
lagstiftningen gällande genetiskt modifierade
produkter.
Motioner från allmänna motionstiden 2000
2000/01:MJ405 av Lennart Beijer m.fl. (v, kd, c)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om åtgärder för att säkra
fiskevägarna i Emån.
2000/01:MJ704 av Kenneth Johansson (c) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om förändringar i strandskyddet.
2000/01:MJ709 av Anders G Högmark och Jan-Evert
Rådhström (m) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
en lokal anpassning av strandskyddet.
2000/01:MJ710 av Kenneth Johansson (c) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om utredning om gränsdragning mellan
normalt utnyttjande av allemansrätten och
kommersiellt utnyttjande av densamma.
2000/01:MJ711 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att barnperspektivet
bör finnas med i allt miljöarbete.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om funktionstänkande
och ekoeffektivitet.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att miljöpolitiken
måste formas med funktionstänkandet som grund.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
återkomma till riksdagen med förslag om en samlad
strategi för miljöexport i linje med vad som
presenterats av Miljöexportutredningen.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om handel med
utsläppsrättigheter.
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
miljökvalitetsnormer även skall omfatta biologisk
mångfald.
23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om uppräkning av anslag
till ideella organisationer verksamma inom natur-
och kulturmiljöområdet.
35. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
återkomma med förslag om ett generellt
producentansvar i linje med vad som presenterats av
Kretsloppsdelegationen.
36. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att riktlinjer för
vad som är sorterat och osorterat avfall
framarbetas.
44. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en lokal utformning
av strandskyddet.
2000/01:MJ716 av Eskil Erlandsson och Åsa
Torstensson (c) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
behovet av förändringar i strandskyddet.
2000/01:MJ721 av Inger Strömbom och Rolf Åbjörnsson
(kd) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut: Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om att mark ej får nyttjas för kommersiellt
ändamål utan ägarens tillstånd.
2000/01:MJ726 av Karl-Göran Biörsmark (fp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om Vättern som framtida
vattentäkt.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av stöd och
förebyggande skydd av Vättern.
2000/01:MJ730 av Gudrun Lindvall (mp) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om märkning av
drivmattor på nya snöskotrar.
2000/01:MJ732 av Barbro Feltzing m.fl. (mp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det nu framlagda
förslaget om år 2004 för avvecklingen av de
bromerade flamskyddsmedlen PBB och PBDE verkligen
blir genomfört.
2000/01:MJ734 av Rosita Runegrund och Åke Carnerö
(kd) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om internationellt
samarbete.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om städning av
strandområden.
2000/01:MJ741 av Inger René (m) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om samverkan med andra
europeiska länder.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om stöd till berörda
kommuner.
2000/01:MJ742 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om Sveriges inställning
till valfångst.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige under
sitt treåriga ordförandeskap lägger fram ett förslag
inom IWC om ett permanent och världsomfattande
reservat för alla av IWC listade valarter.
2000/01:MJ745 av Göran Lindblad (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening att
allemansrätten inte skall ge utrymme för kommersiell
verksamhet utan markägarens tillstånd.
2000/01:MJ753 av Per-Samuel Nisser och Jan-Evert
Rådhström (m) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
allemansrätten och dess kommersialisering.
2000/01:MJ757 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utfasning av giftiga
kemikalier.
2000/01:MJ758 av Catharina Elmsäter-Svärd och Lars
Lindblad (m) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
att strandskyddet bör ses över med sikte på att den
enskilde markägaren ges större utrymme att fritt
förfoga över sin egendom.
2000/01:MJ763 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring om amalgamförbud enligt vad i
motionen anförs.
2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring vad i motionen anförs om att
amalgam skall avvecklas av såväl miljö- som
hälsoskäl.
2000/01:MJ764 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om allemansrätten och
kommersiell verksamhet på annans mark.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om handel med
utsläppsrätter.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om klimatpolitiken.
2000/01:MJ774 av Elizabeth Nyström och Lars Björkman
(m) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om lokalt
inflytande över strandskyddsbestämmelserna.
2000/01:MJ777 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om Sveriges politik i IWC och
behovet av ett fortsatt moratorium mot valfångst och
nya valreservat.
2000/01:MJ778 av Kerstin Kristiansson Karlstedt
m.fl. (s) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
strandskyddet.
2000/01:MJ782 av Annelie Enochson m.fl. (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att lagen om strandskydd
bör revideras enligt motionens intentioner.
2000/01:MJ786 av Per-Olof Svensson m.fl. (s) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en utredning av ett
differentierat strandskydd.
2000/01:MJ794 av Rolf Kenneryd (c) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen begär
att regeringen lägger fram förslag om ändring i
strandskyddslagen som syftar till ett större lokalt
inflytande över omfattningen och tillämpningen.
2000/01:MJ795 av Lena Ek och Agne Hansson (c) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en utredning
tillsätts angående lagen om producentansvar.
2000/01:MJ796 av Ingvar Eriksson m.fl. (m) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om övergödning.
2000/01:MJ829 av Harald Nordlund (fp) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om allemansrätten.
2000/01:MJ834 av Berit Andnor och Rune Berglund (s)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att kommuner i glesbygd
skall ges rätt att undanta vissa områden från
strandskyddsregeln.
2000/01:MJ837 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om klimatpolitiskt
handlingsprogram.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
grushushållningsplaner.
2000/01:MJ841 av Harald Nordlund och Lennart
Kollmats (fp) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett system för
handel med utsläppsrätter.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om Natura 2000.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ökade resurser för
att minska oljeutsläppen i Östersjön.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en långsiktig plan
för att åstadkomma minskning av utsläpp av
miljöföroreningar i Östersjön och för bevarande av
den biologiska mångfalden.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder för att
minska utsläppen till sjöar och vattendrag.
16. Riksdagen begär hos regeringen förslag på sådan
lagändring att åtgärdsprogram för att uppnå
miljökvalitetsnormer blir bindande.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en
samhällsekonomisk analys av systemet med producent-
ansvar måste mynna ut i eventuella justeringar i
avgifter och regelverk så att kostnader tydligt
motsvaras av miljövinster.
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utöka
producentansvaret till att omfatta fler produkter.
2000/01:Bo233 av Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
19. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till en omarbetning av strandskyddsreglerna
för att möjliggöra strandnära bebyggelse.
2000/01:Bo508 av Åsa Torstensson (c) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om nationellt
kostnadsansvar för städning av västkustens stränder.
2000/01:Bo514 av Knut Billing m.fl. (m) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
4. Riksdagen beslutar om ändring av lagstiftning
för strandskydd i enlighet med vad som anförs i
motionen.
2000/01:Bo539 av Barbro Feltzing (mp) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning för att klarlägga att byggsektorn klarar
sitt frivilliga producentansvar.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att i ovanstående
utredning också ta upp frågan om lagstiftat
producentansvar för byggsektorn.
2000/01:K398 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om handel med
utsläppsrättigheter.
2000/01:N243 av Inger Strömbom m.fl. (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en översyn av
allemansrättens utformning när det gäller
kommersiell verksamhet på enskild mark.
2000/01:N385 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
strandskyddsreglerna.
2000/01:N389 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att komplettera de
15 miljömålen med 4 systemvillkor.
2000/01:N390 av Eva Arvidsson och Christina
Pettersson (s) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förändringar i
regelverket om producentansvaret.
2000/01:Sk1025 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om strandskyddet.
2000/01:U217 av Holger Gustafsson m.fl. (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att verka för en
omvänd bevisföring för miljögarantin.
2000/01:U511 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en prioriterad
fråga för Sverige skall vara att miljöfrågor alltid
görs till minimiregler så att de länder som så
önskar kan införa strängare miljöregler än de EU
lagstiftar om.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en prioriterad
fråga för Sverige skall vara att inom EU driva att
den s.k. miljögarantin skrivs om så att den inte
inskränks av reglerna för den inre marknaden.
Utskottet
Inledning
I detta betänkande behandlar utskottet dels
skrivelse 1999/2000:114 jämte en följdmotion med nio
yrkanden, dels 181 motionsyrkanden från allmänna
motionstiden 1999 om vissa miljöfrågor. De motioner
som upprepats under allmänna motionstiden 2000 har
också inarbetats i betänkandet.
Av systematiska skäl behandlas de fristående
motionerna under följande rubriker:
Allmän miljöpolitik och miljölagstiftning
Vatten- och luftvård
Kemikaliekontroll
Naturvård och biologisk mångfald
Miljöarbetet inom EU
I anslutning till de fristående motionerna om
miljöpolitiken erinrar utskottet om att riksdagen
under våren 1999 behandlade en omfattande
proposition med förslag om bl.a. 15 övergripande
nationella miljökvalitetsmål. Riksdagen har på
utskottets förslag enhälligt beslutat att regeringen
skall återkomma till riksdagen med redovisning och
förslag också beträffande de delmål som behövs för
det fortsatta arbetet med att nå miljökvalitetsmålen
(1998/99:MJU6, rskr. 183). Utskottet vill
understryka att riksdagens och utskottets
ställningstagande innebär att ytterligare beslut
eller uttalanden angående de miljöpolitiska delmålen
skall anstå till dess att regeringens förslag
presenterats för riksdagen. I konsekvens härmed
föreslår utskottet att de nu aktuella motionerna
lämnas utan vidare åtgärd i avvaktan på riksdagens
slutgiltiga ställningstaganden. Regeringen har
aviserat att en proposition angående delmålen m.m.
skall framläggas för riksdagen under slutet av år
2000. Detta skulle innebära att riksdagsbehandlingen
kan påbörjas under januari eller februari 2001.
Det skall tilläggas att Miljömålskommittén nyligen
presenterat förslag som bl.a. innefattar ett
sjuttiotal miljöpolitiska delmål (SOU 2000:52).
Kommitténs förslag innebär sammanfattningsvis:
- kompletterande preciseringar till
miljökvalitetsmålen som talar om vilken
miljökvalitet som skall vara uppnådd inom en
generation,
- etappmål, oftast för 2010, som visar vad som
behöver uppnås i halvtid för att målen skall kunna
förverkligas,
- åtgärdsstrategier och styrmedel som har syftet att
målen skall nås,
- uppföljningssystem som gör det möjligt att veta
att vi är på rätt väg,
- fördelning av ansvaret mellan de centrala
myndigheterna, länsstyrelserna och kommunerna.
Utskottet vill i övrigt också hänvisa till det
omfattande utredningsarbete som nyligen avslutats
när det gäller t.ex. förslag till svensk
klimatstrategi (SOU 2000:23), möjligheterna att
utnyttja Kyotoprotokollets flexibla mekanismer i
Sverige (SOU 2000:45) samt nya riktlinjer inom
klimatpolitiken (SOU 2000:53).
En miljöorienterad produktpolitik (skr.
1999/2000:114)
Skrivelsen
En gemensam miljöorienterad produktpolitik
Regeringen avser att verka för att en
miljöorienterad produktpolitik formuleras. Denna bör
vara vägledande för utvecklingen av produktområdet,
såväl nationellt som för det svenska agerandet inom
EU och globalt. Målet med en miljöorienterad
produktpolitik är att få fram varor och tjänster som
leder till minsta möjliga negativa påverkan på
människors hälsa eller på miljön i varje led under
produkternas livscykel. Produkter bör vara material-
och energieffektiva, samtidigt som de inte bör
innehålla eller kräva användning av ämnen som kan ge
negativa effekter på människors hälsa eller på
miljön. En internationellt etablerad miljöorienterad
produktpolitik bidrar dessutom till en väl
fungerande inre marknad, konkurrensfördelar för
Europa samt minskade handelshinder globalt.
För att målet med en miljöorienterad produktpolitik
skall nås bör arbetet utgå från ett urval av
nationellt och internationellt fastlagda principer,
t.ex. Amsterdamfördragets och miljöbalkens
grundläggande principer. Som stöd för att nå målet
med en miljöorienterad produktpolitik krävs
fortsatta insatser på en rad områden såsom
vidareutvecklingen av de nationella
miljökvalitetsmålen, integrationsarbetet i enlighet
med Amsterdamfördraget, arbetet för hållbara
konsumtions- och produktionsmönster inom FN:s
kommitté för hållbar utveckling (CSD) och
samarbetet i globala handelsfrågor.
När det gäller samordning med andra strategier och
handlingsprogram framhåller regeringen att fastlagda
riktlinjer för kemikaliepolitiken i fråga om
användning av kemikalier i varor, för
avfallshantering samt för resurseffektivisering bör
ingå i en miljöorienterad produktpolitik. Sverige
bör verka för att detta synsätt skall få genomslag
såväl inom EU som globalt. Regeringen avser att inom
ramen för EU:s sjätte miljöhandlingsprogram verka
för en gemensam princip om minimering av produkters
miljöbelastning och om producenters ansvar för
produkters miljöpåverkan i ett livscykelperspektiv.
Regeringen anser att det är viktigt att i arbetet
med EU:s kommande program för forskning och
utveckling beakta behoven av ökad kunskap för att nå
målet med en miljöorienterad produktpolitik.
En miljöorienterad produktpolitik kräver en
helhetssyn
En produkts negativa påverkan på människors hälsa
och på miljön skall minimeras under produktens hela
livscykel. Det är viktigt att miljö- och
hälsoaspekter, inklusive arbetsmiljöaspekter,
integreras i livscykelns alla led.
När det gäller miljöinformationen framhåller
regeringen att en miljöorienterad produktpolitik bör
innehålla en vägledande princip om aktörernas ansvar
för miljöinformation. Miljömärkning och certifierade
miljövarudeklarationer är viktiga styrmedel som man
bör fortsätta att utveckla. Även för de produkter
där certifiering inte lämpar sig är det viktigt att
näringslivet fortsätter att utveckla
miljövarudeklarationer. Regeringen avser, inom ramen
för det nordiska och det europeiska samarbetet, att
bidra till en samordning mellan gemenskapens
miljömärkningssystem och det nordiska
miljömärkningssystemet Svanen.
Enligt regeringen behöver producentansvaret ses
över. Regeringen har därför tillkallat en särskild
utredare (dir. 2000:28) för att utföra en bred
översyn av producentansvaret. Utredaren skall se
över såväl de miljörelaterade som samhällsekonomiska
effekterna av det införda producentansvaret samt
undersöka om ytterligare varugrupper skulle kunna
omfattas av producentansvar.
Regeringen avser att inom EU verka för att
säkerställa en miljöorienterad produktpolitik som
skapar förutsättningar för en effektiv inre marknad
med ett starkt skydd för människors hälsa och för
miljön. En sådan politik bör även bidra till en
hållbar utveckling inom det internationella
handelssystemet. En internationell miljöanpassning
av produktpolitiken öppnar även möjligheter för
svensk export till länder där annars nationella
särregler är alltför kostsamma för att en enskild
exportör skall kunna modifiera sin produkt. På
motsvarande sätt ökar utbudet för svenska
importörer, vilket ger samhällsekonomiska vinster.
Varje aktör har ett ansvar för en miljöorienterad
produktpolitik
Ansvaret för att förbättra miljön vilar på var och
en av oss. Alla delar av samhället, den offentliga
sektorn, näringslivet, ideella organisationer och
enskilda medborgare måste därför medverka. För att
uppnå ett ekologiskt hållbart samhälle krävs ett
brett engagemang och deltagande i miljöarbetet.
Principen om sektorsansvar och sektorsintegrering
utvecklades första gången i propositionen En god
livsmiljö (prop. 1990/91:90). Det är således ett
gemensamt ansvar för alla och envar att söka uppnå
målen för en ekologiskt hållbar utveckling, de
övergripande miljöpolitiska målen samt de nya
nationella miljökvalitetsmålen. Regeringen har givit
Miljövårdsberedningen i uppdrag (dir. 1998:65) att
medverka i arbetet med att ta fram strategier för
utveckling av ett ekologiskt hållbart näringsliv.
Uppdraget skall redovisas till regeringen i
december 2000.
Regeringen avser att fortsätta att verka för att
avfallsaktörerna omhändertar uttjänta produkter på
ett miljömässigt godtagbart sätt. Regeringen har mot
denna bakgrund vidtagit flera åtgärder för att styra
mot ett bättre omhändertagande av avfallet, t.ex.
genom skatt på det avfall som deponeras och förbud
mot deponering av vissa avfallsslag. Regeringen
anser att avfallsaktörerna genom att omhänderta
uttjänta produkter på ett miljömässigt godtagbart
sätt har en viktig roll inom ramen för en
miljöorienterad produktpolitik.
Motionerna
En gemensam miljöorienterad produktpolitik
Enligt motion MJ36 (c) yrkande 2 bör de lokala
investeringsprogrammen avslutas och de återstående
pengarna användas på ett för miljön och
sysselsättningen effektivare sätt. Vidare anförs att
regeringen bör ta initiativ till att göra miljö- och
kretsloppsanpassning av varu- och produktflöden samt
funktionstänkande till huvudfrågor vid nästa
regeringskonferens (yrkande 9).
En miljöorienterad produktpolitik kräver en
helhetssyn
Enligt motion MJ36 (c) yrkande 1 måste
miljöpolitiken utformas med funktionstänkandet som
grund. Det är inte produkten i sig som efterfrågas
utan det är funktionen som produkten tillhandahåller
som skall efterfrågas. En viktig del av den
miljödrivna utvecklingen är således att på ett
effektivt sätt tillhandahålla funktioner. Vidare
yrkas att riksdagen ger regeringen i uppdrag att
återkomma med förslag om en samlad strategi för
miljöexport i linje med vad som presenterats av
Miljöexportutredningen (yrkande 3). Regeringen bör
dessutom återkomma till riksdagen med förslag om ett
generellt producentansvar i linje med vad som
presenterats av Kretsloppsdelegationen (yrkande 4).
Enligt motion MJ718 (c) yrkande 8 bör regeringen
satsa 25 miljoner kronor år 2000 och därefter 30
miljoner kronor vartdera året 2001 och 2002 för att
underlätta svenska företags export av varor och
tjänster med höga miljöprestanda. Motionärerna anser
att med en sådan satsning kan hela den strategi som
presenterades av Miljöexportutredningen genomföras.
När det gäller kemikalier och komponenter i avfall
framhålls i motion MJ743 (m) att det i dag finns
krav på dokumentation inom många varugrupper.
Däremot finns dessa data inte tillgängliga på ett
samlat och enkelt sätt. Branschorganisationerna bör
därför ta initiativ till att införa system med
databaser där komponenter i olika varor registreras
med enkel åtkomlighet (yrkande 4). För att kunna
bedriva ett effektivt och marknadsanpassat
miljöarbete är innehållsdeklarationer med
information om farliga egenskaper hos en vara av
största betydelse. Förutom denna information behövs
även miljö- och hälsoinformation på varor. En
omfattande världshandel och komplexa
produktionskedjor gör det svårt att få kunskap om
vad varor tillverkade i utlandet innehåller då
merparten av varorna kommer till Sverige genom
import. Arbetet med att få till stånd ett omfattande
system med miljövarudeklarationer för varor måste
därför vila på internationellt samarbete, framför
allt inom EU (yrkande 5). Även i motion
2000/01:MJ711 (c) yrkas att regeringen återkommer
med ett förslag om ett generellt producentansvar i
linje med vad som presenterats av
Kretsloppsdelegationen (yrkande 35). Enligt motion
2000/01:MJ795 (c) yrkande 2 bör producentansvaret
bli föremål för en översyn omfattande
insamlingsmålen, huvudmannaskapet för sopor/åter-
vinningsmaterial och uppdelningen av ansvaret för
papper på flera materialbolag. I motion
2000/01:MJ841 (fp) framhålls att en
samhällsekonomisk analys av systemet med
producentansvar måste mynna ut i eventuella
justeringar av avgifter och regelverk så att
kostnaderna tydligt motsvaras av miljövinster
(yrkande 18). Vidare bör producentansvaret utökas
till att omfatta fler produkter (yrkande 19). Enligt
motion 2000/01:N390 (s) innebär dagens regler för
producentansvaret att man använder procentuella
kvoter av förpackningar som skall samlas in och
återvinnas. För detta ansvarar producenterna.
Eftersom det inte finns några regler om lokala
kvoter väljer vissa insamlingsorganisationer att
uppfylla kvoten i tätorterna, där insamlingen blir
billigast. För skärgården innebär det på vissa
ställen att det över huvud taget inte sker någon
insamling av förpackningar. Enligt motionärerna
måste regeringen se över gällande regelverk så att
denna orättvisa skevhet tas bort (yrkande 3). I
motion 2000/01:Bo539 (mp) yrkas att regeringen
tillsätter en utredning för att klarlägga att
byggsektorn klarar sitt frivilliga producentansvar
(yrkande 1). I utredningen bör också frågan om
lagstiftat producentansvar för byggsektorn tas upp
(yrkande 2).
Varje aktör har ett ansvar för en miljöorienterad
produktpolitik
Enligt motion MJ36 (c) står Sverige inför en stor
utbyggnad av kapaciteten för att bränna avfall. I
stora stycken är det oklart hur denna ökade
förbränning påverkar miljön. En av
grundförutsättningarna för att avfalls- och
sopförbränning inte skall påverka miljön på ett
negativt sätt är att ha klara definitioner på vad
som är att räkna som sorterat och osorterat avfall.
För att skapa långsiktiga regler till gagn för både
miljön och avfallsaktörer måste riktlinjer om vad
som är sorterat och osorterat avfall tas fram
(yrkande 5). Sedan den 1 januari 2000 finns det en
skatt på deponering av avfall. Detta är positivt för
att stimulera en minskning av det avfall som
deponeras. Samtidigt har detta lett till att allt
större mängder avfall går till förbränning som inte
är belagd med skatt. Enligt motionärerna är det
angeläget att utreda vilka konsekvenser en skatt på
förbränning av sopor skulle få för miljön och
människors hälsa (yrkande 6). Vidare anser
motionärerna att regeringen bör erkänna den viktiga
roll de ideella miljöorganisationerna har genom att
ge dem ett berättigat stöd. Anslagen till de ideella
miljöorganisationerna bör räknas upp (yrkande 8).
Utskottets överväganden
En gemensam miljöorienterad produktpolitik
Som framhålls i skrivelsen är den globala
konkurrensen och den ekonomiska och politiska
utvecklingen i andra delar av världen avgörande för
vad som är möjligt att uppnå också i Sverige inom
ramen för hållbar utveckling. Få varor både
tillverkas, används och omhändertas inom landet, och
vår produktion och konsumtion är starkt integrerad
med och beroende av produktion och konsumtion i
andra länder. Globaliseringen av ekonomin medför att
handeln med varor över nationsgränserna
intensifieras och med denna även den diffusa
spridningen av föroreningar via varorna. En
internationell samverkan är också nödvändig för att
inte skapa nya handelshinder och minskad konkurrens.
EU:s inre marknadsregler och internationella
produkt- och materialstandarder är här viktiga
utgångspunkter. Genom att integrera miljöhänsyn i
den politik som rör den inre marknadens funktion kan
den inre marknaden verka för en ökad
miljöanpassning. Huvudinriktningen är därför att
sträva efter en internationell, miljöorienterad
produktpolitik i syfte att nå enhetliga regler och
de gemensamma åtgärder som behöver vidtas för att
minska produkters totala miljöpåverkan. Utskottet
erinrar avslutningsvis om att frågan om en gemensam
miljövarupolicy inom EU behandlades av utskottet
redan i samband med propositionen Svenska miljömål -
Miljöpolitik för ett hållbart Sverige. Utskottet
gjorde därvid samma bedömning som regeringen att en
miljövarupolicy bör arbetas fram inom EU för att
bl.a. klargöra vilka miljökrav som skall gälla för
produkter som släpps ut på marknaden. Skrivelsen om
en miljöorienterad produktpolitik innebär i denna
del ingen förändring i förhållande till tidigare
gjord bedömning. Det anförda tillgodoser i allt
väsentligt syftet med motion MJ36 (c) yrkande 9.
Yrkandet påkallar således ingen ytterligare
riksdagens åtgärd.
Våren 2001 skall de kommuner som beviljats bidrag
för perioden 1998-2000 lämna slutrapporter och
redovisa utfallet av de lokala investeringspro-
grammen. Slutrapporterna ger underlag för en slutlig
bedömning av vilket statsbidrag som kommunerna har
rätt till. Slutrapporterna ger också underlag för
redovisningar och analyser av vilka resultat och
effekter som uppnåtts beträffande miljö,
sysselsättning, teknikutveckling samt för
sammanställning av nya kunskaper och erfarenheter.
Med det anförda avstyrker utskottet motion MJ36 (c)
yrkande 2.
En miljöorienterad produktpolitik kräver en
helhetssyn
Som framhålls i skrivelsen påverkar en produkt
miljön i olika hög grad under de olika faserna i
produktens livscykeln. En produkts negativa påverkan
på människors hälsa och på miljön måste minimeras
under produktens hela livscykel. Därför är det
viktigt att miljö- och hälsoaspekter, inklusive
arbetsmiljöaspekter, integreras i livscykelns alla
led. För att kunna sätta relevanta mål och för att
effektivt kunna prioritera mellan olika åtgärder
inom ramen för en miljöorienterad produktpolitik
krävs en ökad kunskap om olika produkters
miljöbelastning under hela livscykeln.
Livscykelperspektivet kan dessutom vara svårt att
tillämpa för vissa produkter då delkomponenter köps
och säljs av en rad aktörer i andra delar av
världen. Livscykeln kan i sådana fall bli lång och
svår att överblicka. Med det anförda föreslår
utskottet att motion MJ36 (c) yrkande 1 lämnas utan
riksdagens vidare åtgärd.
Framtagningen av produktrelaterad miljöinformation
sker i dag antingen i enlighet med bindande regler
eller på frivillig väg. Bland de lagreglerade
systemen finns bl.a. klassificering och märkning av
kemiska produkter och varuinformationsblad samt
miljörapporter. Miljöbalken innehåller krav på
information om varors och tjänsters miljöpåverkan.
Detta framgår bl.a. av kraven på allmänna
försiktighetsmått och kunskapskravet enligt de
allmänna hänsynsreglerna. Även reglerna om
verksamhetsutövarens egenkontroll anger en
skyldighet för olika aktörer att hålla sig
underrättade om verksamhetens eller åtgärdens
miljöpåverkan. Bland de frivilliga systemen finns
bl.a. miljövarudeklarationer, miljömärkning och
miljöredovisning. Som framhålls i skrivelsen har
leverantörer och tillverkare den största kunskapen
om de material och ämnen som ingår i deras produkter
och därmed den bästa möjligheten att ta fram den
produktrelaterade miljöinformationen. De bör ta ett
gemensamt ansvar för detta och för att informationen
görs målgruppsanpassad och lätt att förstå. Samtliga
aktörer måste engageras och få kunskap om
produkternas egenskaper och deras påverkan på hälsa
och miljö. De behöver denna kunskap för att de skall
kunna fatta välgrundade beslut om sitt eget
agerande. Genom att ställa skärpta krav på
förbättrad miljöinformation från sina leverantörer
har företagen möjlighet att styra miljöbelastningen
från sina produkter och processer. En konsument har
rätt att få kunskap om innehållet i en produkt, hur
den producerats samt produktens kvalitet etc. för
att därmed kunna bedöma konsekvenserna av sitt val.
Som regeringen anför bör en miljöorienterad
produktpolitik därför innehålla en vägledande
princip om aktörernas ansvar för miljöinformation.
Viktiga styrmedel som miljömärkning och certifierade
miljövarudeklarationer bör även fortsättningsvis
utvecklas. Även för de produkter där certifiering
inte lämpar sig är det viktigt att näringslivet
fortsätter att utveckla miljövarudeklarationer. Det
anförda tillgodoser i allt väsentligt syftet med
motion MJ743 (m) yrkandena 4 och 5. Utskottet
föreslår därför att berörda yrkanden lämnas utan
någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.
Regeringen har tillkallat en särskild utredare
(dir. 2000:28) för att utföra en bred översyn av
producentansvaret. Utredaren skall se över såväl de
miljörelaterade som samhällsekonomiska effekterna av
det införda producentansvaret samt undersöka om
ytterligare varugrupper skulle kunna omfattas av
producentansvar. Uppdraget skall redovisas till
regeringen senast den 31 juli 2001. Mot bakgrund av
det anförda föreslår utskottet att motionerna
2000/01:MJ36 (c) yrkande 4, 2000/01:MJ711 (c)
yrkande 35, 2000/01:
MJ795 (c) yrkande 2, 2000/01:MJ841 (fp) yrkandena 18
och 19, 2000/01:
N390 (s) yrkande 3 och 2000/01:Bo539 (mp) yrkandena
1 och 2 lämnas utan vidare åtgärd.
Utskottet har från Regeringskansliet inhämtat att
regeringen från år 1998 under en treårsperiod
avsätter 12 miljoner kronor och under år 2000
ytterligare 9 miljoner kronor till Exportrådet för
att genomföra ett exportprogram för miljöteknik.
Programmet syftar till att bistå mindre
exportföretag med bl.a. kompetens och information.
Till programmet är en referensgrupp knuten med
ledamot bl.a. från Regeringskansliet. Utskottet är
inte berett att utöver detta föreslå något uttalande
från riksdagens sida med anledning av det i
motionerna MJ36 (c) yrkande 3 och MJ718 (c) yrkande
8 framförda förslaget om att utarbeta en samlad
strategi för export av svensk miljöteknik.
Motionerna avstyrks i berörda delar.
Varje aktör har ett ansvar för en miljöorienterad
produktpolitik
I likhet med regeringen anser utskottet att ansvaret
för att förbättra miljön vilar på alla delar av
samhället. Den offentliga sektorn, näringslivet,
ideella organisationer och enskilda medborgare måste
medverka. För att uppnå ett ekologiskt hållbart
samhälle krävs ett brett engagemang och deltagande i
miljöarbetet. När det gäller stöd till ideella
miljöorganisationer anvisades för innevarande
budgetår sammanlagt 5 100 000 kr till deras
verksamhet. I budgetförslaget för år 2001 anvisas
nya medel under anslaget 34:2 Miljöövervakning m.m.
(prop. 2000/01:1, volym 11, utgiftsområde 20, s.
30). Med det anförda föreslås att motion MJ36 (c)
yrkande 8 lämnas utan vidare åtgärd.
Som framhålls i skrivelsen är ett av
avfallspolitikens övergripande mål att minska
avfallets farlighet. Detta förutsätter att de
farliga materialen kan sorteras ut och omhändertas
på ett miljöriktigt sätt. I dag återanvänds eller
återvinns endast en liten del av
konsumtionsavfallet. En stor del av det avfall som i
dag deponeras kan med fördel återvinnas eller
behandlas på ett miljömässigt bättre sätt. Varje
avfallsslag bör behandlas utifrån dess inneboende
egenskaper och användningsmöjligheter. För att
avfallet skall kunna nyttiggöras krävs att det
sorteras och separeras. Genom att även
fortsättningsvis skapa tydliga spelregler och
förutsättningar för avfallsaktörerna underlättas
deras möjligheter att bedriva ett aktivt
miljöarbete. Det anförda tillgodoser i allt
väsentligt syftet med motion MJ36 (c) yrkande 5.
Utskottet föreslår därför att berört motionsyrkande
lämnas utan vidare åtgärd.
Naturvårdsverket har på regeringens uppdrag utrett
frågan om kapaciteten är tillräcklig för att ta hand
om allt utsorterat brännbart avfall år 2002 när
förbud införs att deponera detta och att ta hand om
det organiska avfallet senast år 2005. Industrins
brännbara avfall ingår inte i utredningen.
Naturvårdsverket konstaterar därvid bl.a. att
deponeringen av brännbart avfall kan upphöra utan
att det leder till en ensidig satsning på
förbränning. Mycket av det brännbara, t.ex.
matrester, kan komposteras. Samtidigt bedömer
Naturvårdsverket att varken kapaciteten att
kompostera, återvinna eller förbränna kommer att
räcka till för att klara förbudet mot att deponera
brännbart avfall år 2002. Enligt verket bör
ekonomiska styrmedel övervägas, t.ex. att höja
deponiskatten eller införa en avgift på brännbart
material. Utskottet konstaterar för egen del att en
skatt på avfall nyligen införts och att det är
alltför tidigt att bedöma vilka effekter den fått på
avfallshanteringen Som regeringen framhåller i årets
budgetproposition finns det anledning att
uppmärksamma riskerna med en ökad förbränning av
osorterat avfall, och det är därför angeläget att
följa upp och utvärdera hur systemet med
avfallsbeskattningen fungerar (prop. 2000/01:1,
volym 11, utgiftsområde 20, s. 23). Med det anförda
föreslår utskottet att motion MJ36 (c) yrkande 6
lämnas utan vidare åtgärd.
Miljölagstiftningen
Bakgrund
Den 1 januari 1999 trädde miljöbalken i kraft och
ersatte därmed ett femtontal lagar på miljö-,
hälsoskydds- och naturresursområdet. Regeringen har
därutöver utfärdat en rad förordningar med olika
tillämpningsföreskrifter. Propositionen om
miljöbalken (1997/98:45) behandlades av utskottet i
maj 1998 (bet. 1997/98:JoU20).
Den 22 december 1999 tillsatte regeringen kommittén
Miljöbalken - uppföljning och reformbehov
(Miljöbalkskommittén, dir. 1999:109), med uppgift
att utvärdera tillämpningen av miljöbalken och lämna
förslag till nödvändiga reformer. I uppdraget ligger
bl.a. att ägna intresse åt miljökvalitetsnormernas
betydelse för miljöarbetet, prövningsordningen och
andra regler för mål om tillstånd enligt
miljöbalken, kostnadsmässiga konsekvenser av
miljöbalkens tillämpning, avgiftssystemet,
miljösanktionssystemet, utformningen av
bestämmelserna om miljöbrott m.m. samt behovet av
andra åtgärder för ett effektivt och rättvist
sanktionssystem. Ett delbetänkande skall avges den
31 december 2000, vilket skall innehålla en
redovisning av förslag av mera begränsad, lagteknisk
natur. Ytterligare ett delbetänkande skall avges
senast den 1 juli 2002 med förslag till mer
omfattande ändringar av lagstiftningen. Ett
slutbetänkande skall lämnas senast den 31 december
2003, vari en fullständigare bild av hur miljöbalken
fått genomslag i den praktiska tillämpningen skall
redovisas. Flertalet av de frågor i motionerna som
rör miljöbalken är således föremål för
Miljöbalkskommitténs pågående arbete.
Motionerna
Allmänna frågor
I motion MJ255 (fp) yrkande 15 anförs att de
miljökvalitetsnormer som kan föreskrivas enligt
miljöbalken är tänkta att utgöra den absoluta
miniminivån på livsmiljön. Om dessa normer skulle
överskridas måste enligt motionen detta medföra
vissa rättsverkningar. Enligt miljöbalken skall ett
åtgärdsprogram upprättas, bl.a. om det behövs för
att en miljökvalitetsnorm skall uppfyllas.
Motionärerna föreslår därför att sådana
åtgärdsprogram skall få bindande verkan. I motion
MJ718 (c) yrkande 5 framställs krav på att
miljökvalitetsnormer också skall kunna omfatta
biologisk mångfald. Det bör enligt motionen vara
fullt möjligt att ett visst antal individer, av
t.ex. en särskild djurart, eller ett visst antal
biotoper av något slag inom ett område föreskrivs
som miljökvalitetsnorm.
I motion MJ705 (m) yrkande 2 påpekas att
miljöbalken är en ramlag som regeringen och andra
myndigheter skall precisera innehållet i. Detta
leder enligt motionen till en djungel av regler och
föreskrifter från olika myndigheter med utrymme för
olika tolkningar mellan myndigheterna. Enligt
motionen är det därför viktigt att handläggande
myndigheter på ett tidigt stadium tar kontakt med
berörda markägare. I motionen hävdas vidare att
avgifterna måste stå i proportion till hur stor
nytta de gör för miljön samt att tillstånd och
dispenser inte får bli alltför krångliga. I motionen
framhålls dessutom som viktigt att anslagen för
reservatsbildning och biotopskydd är tillräckliga
och att inventeringar inte görs utan att markägaren
underrättas.
I motion MJ710 (c) efterfrågas en utvärdering av
miljöbalkens effekter. Enligt motionen leder lagen
på flera punkter till invecklade procedurer som
minskar miljöengagemanget. Som exempel anges
omständliga regler för anmälan och tillstånd vid
olika typer av avfallshantering och höga
anmälningsavgifter, höga miljösanktions- och
tillsynsavgifter. Motionären tar också upp
avfallsskatten och hävdar att den är så konstruerad
att skatt utgår även för täckmassor av jord och sand
som körs in på avfallstippar för att öka hållfasthet
och minska genomvattning. Detta leder enligt
motionären till att man kan spara pengar på att
missköta tipparna. I motionen framförs vidare
invändningar mot att reglerna för
miljökonsekvensbeskrivningar är alltför
komplicerade.
Den möjlighet som kommuner och länsstyrelser har
att interimistiskt skydda naturvärden i 7 kap. 24 §
miljöbalken är enligt motion MJ783 (s) viktig.
Emellertid anser motionärerna det angeläget att det
kommer till stånd en utvärdering av hur regeln
tillämpats hittills.
Enligt motion MJ749 (m) måste miljöavgifternas
storlek kunna anpassas till företagens storlek för
att inte slå alltför hårt mot små företag. I
motionen framförs därför krav på en översyn av
miljöbalken i detta avseende. Motion MJ743 (m) anger
att kemikalieavgifterna, som är en stor del av
KEMI:s intäkter, beräknas på kvantitet. Avgiften tas
ut från ett ton till hundratusen ton. Över denna
nivå tas ingen avgift ut. Många mindre företag och
importörer upplever det nuvarande systemet som
orättvist då vikt inte står i relation till värdet
av produkterna. Regeringen bör få i uppdrag att se
över nuvarande avgiftssystem så att större hänsyn
kan tas till de mindre företagen och importörerna
(yrkande 8). Samma uppfattning framförs i motion
MJ728 (m).
Miljöbalkens förhållande till skogsvårdslagen tas
upp i motion MJ309 (kd) yrkande 1. Enligt motionen
är miljöbalkens regler bristfälligt anpassade till
skogs- och lantbrukets förutsättningar. En
skogsägares avverkningsanmälan kan komma att prövas
enligt båda lagarna med olika utgång som följd.
Sådana oklarheter kan komma att drabba skogsbruket
hårt till nackdel för skogsvården och därmed också
svensk ekonomi, menar motionärerna.
I motion MJ765 (s) framförs uppfattningen att
miljöskadeförsäkringen i sin nuvarande form visat
sig vara i det närmaste verkningslös. Motionärerna
anser det angeläget med en skyndsam utvärdering av
bestämmelserna härom.
Allemansrätten, strandskyddet, m.m.
I motionerna MJ311 (c) yrkande 3, MJ701 (c), MJ705
(m) yrkande 1, MJ736 (m) yrkande 7 och N238 (kd)
yrkande 7 behandlas frågan om missbruk av
allemansrätten i kommersiellt syfte. Samtliga
motioner framhåller vikten av att ägaren ges rätt
att neka kommersiellt utnyttjande av marken.
Frågan om strandskyddet tas upp i ett flertal
motioner. I motionerna MJ708 (m) och Bo419 (m)
yrkande 3 framförs uppfattningen att skyddet för
stränderna inte skall vara generellt utan inrättas
först sedan det konstaterats att marken är värd att
bevara. Enligt motionerna N277 (kd) yrkande 5 samt
N279 (kd) yrkande 8 bör i stället möjligheterna till
dispens från strandskyddet öka. Samma uppfattning
uttrycks i motion MJ732 (kd) (yrkande 1) som dock
tillägger att kommunerna borde vara de myndigheter
som bäst kan bedöma frågan om dispens från
strandskyddet (yrkande 2). Motion MJ761 (s)
uttrycker samma uppfattning i dessa hänseenden.
Enligt motionerna Bo401 (c) yrkande 1 och MJ794 (s)
bör dagens regler kompletteras med en möjlighet till
lokal anpassning av strandskyddet. Motionärerna till
motionerna MJ758 (s), MJ777 (c) och MJ779 (s) anser
att lättnader i regelverket borde kunna göras i
glest befolkade områden.
Straff, sanktioner, m.m.
Centerpartiet anser i motion Ju905 (c) yrkande 33
att miljöbalkens straffbestämmelser avviker från
annan straffrättslig lagstiftning genom att
miljöbalken inte skiljer på om brottet begåtts
uppsåtligen eller av oaktsamhet i straffhänseende,
vilket annars är det normala. Av denna anledning
anser Centerpartiet att en översyn bör göras av
reglerna i miljöbalken.
I motion MJ734 (s) yrkande 2 förordas en kraftig
skärpning av bötesbeloppen för nedskräpning enligt
29 kap. 7 § miljöbalken. Motionären anser att syftet
uppnås genom att i straffskalan ange ett minsta
bötesbelopp om 1 000 kr.
Enligt motionerna MJ718 (c) yrkande 18 och Ju905
(c) yrkande 34 utgör rekvisitet ringa brott i 29
kap. 11 § miljöbalken ett hinder mot
miljöbrottsbekämpningen. Om vissa i miljöbalken
uppräknade brott är att anse som ringa döms inte
till ansvar. Eftersom rekvisitet inte är definierat
skapar det osäkerhet om gränsen för vad som är
straffbart. Detta resulterar enligt motionärerna i
att åtal på felaktiga grunder läggs ner. Reglerna i
20 kap. rättegångsbalken om åtalsunderlåtelse torde
enligt motionärerna vara tillräckliga, varför
rekvisitet ringa brott bör utmönstras ur
miljöbalken.
Enligt motionerna MJ718 (c) yrkande 19 och Ju905
(c) yrkande 35 ligger den maximala
miljösanktionsavgiften på en alltför låg nivå. Utan
att ange en högsta nivå anser Centerpartiet att
avgiften skall höjas.
Övriga frågor
I motionerna MJ239 (s) och MJ517 (m, kd, c) framförs
yrkanden om att koncessioner för äldre anläggningar
för omhändertagande och destruktion av riskavfall
skall omprövas vid all förändring av verksamheten.
Enligt motion MJ752 (v) yrkande 5 bör miljö- och
hälsoskyddsfrågorna garanteras en egen förvaltning i
kommunerna. Yrkandet motiveras med att det
visserligen i miljöbalken anges att driften skall
hållas skild från kontrollen men att det inte finns
något uttryckligt förbud mot att ha sammanslagna
organisationer med oklara roller. Det vore enligt
motionen lämpligt att garantera det kommunala
miljöarbetets integritet i samband med översynen av
miljöbalken.
I motion T210 (kd) framställs yrkande om
lagstiftning för terrängfordon (yrkande 5) och om
att för- och nackdelarna med registreringsnummer på
sådana fordons drivmattor skall utredas (yrkande 6).
Enligt motionen skulle det underlätta för polisen
att övervaka de ofta mycket stora områden där
skoteråkning är förbjuden. Möjligheten att
identifiera skotrar skulle dessutom enligt motionen
underlätta räddningstjänstens arbete. Enligt motion
MJ713 (mp) bör märkning av drivmattorna på skotrar
införas på försök. Detta bl.a. för att öka polisens
möjligheter att bekämpa tjuvjakt på rovdjur.
Utskottets överväganden
Allmänna frågor
Enligt 5 kap. miljöbalken får regeringen för vissa
geografiska områden eller för hela landet meddela
föreskrifter om kvaliteten på mark, vatten, luft
eller miljön i övrigt, om det behövs för att
varaktigt skydda människors hälsa eller miljön eller
för att avhjälpa skador på eller olägenheter för
människors hälsa eller miljön
(miljökvalitetsnormer). Ett åtgärdsprogram skall
upprättas bl.a. om det behövs för att en
miljökvalitetsnorm skall uppfyllas. Frågan om ett
åtgärdsprograms rättsverkningar som åsyftas i motion
MJ255 (fp) yrkande 15 behandlades av utskottet redan
i samband med propositionen om införande av
miljöbalken (bet. 1997/98:JoU20 s. 60 f.). Utskottet
anförde då att det av propositionen framgår att
åtgärdsprogrammen är bindande för myndigheter och
kommuner på det sättet att de är skyldiga att
säkerställa att normerna uppfylls och att dessa
myndigheter för övrigt också vanligtvis skall
upprätta åtgärdsprogrammen. Utskottet anförde vidare
att normerna och åtgärdsprogrammen indirekt får en
styrande verkan på verksamhetsutövarna genom de åt-
gärder myndigheter och kommuner vidtar vid
exempelvis tillståndsprövning och tillsyn. Utskottet
delade därför regeringens ståndpunkt att
åtgärdsprogrammen inte bör vara direkt bindande för
enskilda på annat sätt än att de beslut som
myndigheter vid senare tidpunkt fattar utifrån
åtgärdsprogrammen blir bindande. Utskottet vill i
sammanhanget framhålla att det i
Miljöbalkskommitténs uppdrag ligger att följa upp
systemet med miljökvalitetsnormer och analysera dess
genomslagskraft samt vid behov lämna förslag till
förändringar. Mot bakgrund av det anförda anser sig
utskottet inte berett att nu vidta några åtgärder
med anledning av motionen.
Miljökvalitetsnormerna skall enligt miljöbalken
ange de föroreningsnivåer eller störningsnivåer som
människor kan utsättas för utan fara för olägenheter
av betydelse eller som miljön eller naturen kan
belastas med utan fara för påtagliga olägenheter. I
betänkandet över propositionen om miljöbalk påpekade
utskottet (s. 59) att det knappast är möjligt att
verkställa en norm som innebär att t.ex. ett visst
antal exemplar av en vild djurart skall finnas inom
ett visst angivet geografiskt område. Däremot
innebär bestämmelserna att en miljökvalitetsnorm kan
ange den högsta eller lägsta förekomsten av
organismer i yt- och grundvattnet, vilket kan tjäna
till ledning för bedömning av tillståndet i miljön,
s.k. bioindikatorer. Sådana indikatorer kan därför
vara ett värdefullt instrument i miljöarbetet. Det
kan dessutom i en norm anges den högsta eller lägsta
förekomsten i mark, yt- och grundvatten, luft eller
miljön i övrigt av kemiska produkter eller
biotekniska organismer. Det kan exempelvis röra sig
om halten av svavel- och kvävedioxid, syrehalten
eller Ph-värdet. Många av de förutsättningar som
krävs för biologisk mångfald kan således regleras
genom miljökvalitetsnormer. Mot bakgrund av det
anförda och vad som ovan redovisats om
Miljöbalkskommitténs pågående arbete avstyrker
utskottet motion MJ718 (c) yrkande 5.
Såsom inledningsvis anförts ingår i
Miljöbalkskommitténs uppdrag att redovisa de
erfarenheter som gjorts av miljöbalkens
hänsynsregler och hur miljöbalken fått genomslag i
den praktiska tillämpningen liksom andra frågor som
rör uppföljningen av de centrala instrumenten i
balken. I uppdraget ligger dessutom att närmare
studera de kostnadsmässiga konsekvenserna av
miljöbalkens tillämpning för de tillståndssökande
och andra inblandade, avgiftssystemet och
gränsdragningen mellan skatt och avgift vid
myndighetsutövning. Utskottet finner därför att
motionerna MJ705 (m) yrkande 2, MJ710 (c), MJ728
(m), MJ743 (m) yrkande 8, MJ749 (m) och MJ783 (s) i
avvaktan på Miljöbalkskommitténs betänkande inte bör
föranleda något ställningstagande av riksdagen i
själva sakfrågan. Vad avser de motioner som
behandlar miljö- och kemikalieavgifter kan
emellertid tilläggas att dessa avgifter skall täcka
en myndighets kostnader för verksamheten enligt
miljöbalken, den s.k. självkostnadsprincipen (prop.
1997/98:45, del 1 s. 516). Något överskott skall
enligt propositionen däremot inte uppkomma.
Kemikalieutredningen (M1998:09) har fått i
tilläggsuppdrag (dir. 2000:41) att göra en översyn
av kemikalieinspektionens verksamhet och
finansiering. Uppdraget skall redovisas den 31
december 2000.
När det gäller förhållandet mellan miljöbalken och
skogsvårdslagen framgår av propositionen angående
följdlagstiftning till miljöbalken m.m. (1997/98:90)
att båda lagarna skall gälla parallellt i den
bemärkelsen att regler om vad som skall iakttas vid
utövandet av verksamheten kan finnas i både
miljöbalken och i skogsvårdslagen. Miljöbalkens
målparagraf, allmänna hänsynsregler och
miljökvalitetsnormer utfärdade med stöd av
miljöbalken är tillämpliga på skogsmark och
skogsbruk, dvs. inom skogsvårdslagens
tillämpningsområde. Därav följer enligt
propositionen (s. 244) att föreskrifter som meddelas
med stöd av skogsvårdslagen skall vara förenliga med
de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken och
att de skall främja uppfyllandet av miljöbalkens
mål, sådant det kommer till uttryck i 1 kap. 1 §
miljöbalken. Föreskrifterna får emellertid inte
heller motverka att miljökvalitetsnormer som har
utfärdats enligt 5 kap. miljöbalken uppfylls.
Förhållandet att en verksamhet kan omfattas av flera
olika regelverk är inte ovanligt. En
verksamhetsutövare är ofta skyldig att iaktta
reglerna i olika lagstiftningar. När två
bestämmelser som är tillämpliga på samma fråga leder
till olika resultat och bestämmelserna alltså är
oförenliga, måste en bedömning göras av vilken
bestämmelse som skall tillämpas. Utskottet anförde
vid behandlingen av propositionen (bet.
1997/98:JoU25, s. 9 f.) att av allmänna
lagvalsprinciper följer i förevarande fall att de
detaljerade föreskrifterna om miljöhänsyn i
skogsvårdsförfattningarna skall tillämpas. Utskottet
delade därvid regeringens uppfattning såsom den kom
till uttryck i propositionen att någon uttrycklig
reglering inte behövdes, eftersom den valda
metodiken med tillräcklig tydlighet knyter an till
allmänt erkända lagvalsprinciper. Utskottet
avstyrkte därför en motion med innebörden att en
reglering härav skulle ske. I propositionen (s. 245)
anförde regeringen vidare att i likhet med vad som
avsågs gälla för 12 kap. 6 § miljöbalken kommer
Skogsvårdsstyrelsen att vara tillsynsmyndighet inom
det område som regleras i skogsvårdsförfattningarna,
även om ingripandet stöder sig på de allmänna
hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken. Utskottet har
därför framfört uppfattningen att detta bör
underlätta möjligheten att åstadkomma en enhetlighet
i tillämpningen på det skogliga området (bet.
1997/98:JoU20, s. 45). Mot bakgrund av det anförda
och det förhållande att det i Miljöbalkskommitténs
uppdrag ligger att utvärdera hur tillsynen enligt
miljöbalken fungerar, finner utskottet att motion
MJ309 (kd) yrkande 1 inte bör föranleda några
åtgärder från riksdagens sida.
Miljöskadeförsäkringen inrättades år 1989 och är
avsedd att täcka person-och sakskador samt rena
förmögenhetsskador i de fall den skadelidande har
rätt till skadestånd men inte kan få skadeståndet
betalt eller rätten att kräva ut skadeståndet gått
förlorad eller det inte kan utredas vem som är
ansvarig för skadan. Det är således den som är
skadeståndsskyldig som i första hand skall betala
ersättningen. Försäkringen täcker inte skador på
miljön. I och med miljöbalkens införande
kompletterades miljöskadeförsäkringen med en sane-
ringsskadeförsäkring. Enligt vad utskottet inhämtat
stod inledningsvis ett konsortium av svenska försäk-
ringsbolag för miljöskadeförsäkringen. Efter år 1999
är det emellertid ett internationellt försäkringsbo-
lag som står för försäkringen. Eftersom
försäkringsersättning endast utgår då någon ansvarig
för skadan inte kan krävas, torde utbetalning av
ersättning för gamla miljöskador komma att bli
aktuellt allteftersom möjligheten att kräva
skadevållaren preskriberas. Det bör tilläggas att
EG-kommissionen i sin vitbok om ersättning för mil-
jöskador (KOM [2000] 66 slutlig) föreslår ett ramdi-
rektiv med grundläggande minimikrav som i efterhand
kan kompletteras. Direktivet föreslås gälla, utöver
person- och sakskador även betydande miljöskador,
förorenade områden och skador på den biologiska
mångfalden i vissa förutbestämda områden, det s.k.
Natura 2000-nätet. Miljöskador, med undantag för
skador på den biologiska mångfalden, och sak- och
personskador bör leda till ansvar endast om de
förorsakas av en farlig eller potentiellt farlig
verksamhet som regleras i EG-lagstiftningen.
Utskottet finner mot bakgrund av vad som anförts att
det inte för närvarande föreligger skäl för en sådan
utvärdering som efterfrågas i motion MJ765 (s).
Allemansrätten, strandskyddet, m.m.
Frågan om allemansrätten och dess omfattning har
tidigare behandlats av utskottet bl.a. i betänkande
1999/2000:MJU6. Enligt 2 kap. 3 § miljöbalken skall
en verksamhetsutövare eller den som vidtar en åtgärd
också vidta de försiktighetsmått som behövs för att
förebygga, hindra eller motverka att verksamheten
eller åtgärden kan medföra skada eller annan
olägenhet för människors hälsa eller miljön. I
betänkandet hänvisade utskottet till den flera
gånger tidigare framförda uppfattningen att det inte
är aktuellt att generellt reglera allemansrätten,
bl.a. på grund av att det skulle vara förenat med
svårigheter att generellt och exakt ange
allemansrättens innebörd (s. 7). Utskottets
uppfattning kvarstår. Det bör dock i sammanhanget
påpekas att regeringen med stöd av 12 kap. 6 §
miljöbalken kan meddela föreskrifter om
anmälningsplikt för vissa verksamheter - bl.a.
organiserat friluftsliv - som kan påverka na-
turmiljön. Med det anförda avstyrks motionerna MJ311
(c) yrkande 3, MJ701 (c), MJ705 (m) yrkande 1, MJ736
(m) yrkande 7 och N238 (kd) yrkande 7.
Enligt 7 kap. 15 § miljöbalken får regeringen eller
berörd myndighet förordna att ett strandområde, som
uppenbart saknar betydelse för att tillgodose
strandskyddets syften, inte skall vara omfattat av
strandskydd. När det gäller rätten till undantag
från strandskyddsbestämmelserna anförde utskottet i
samband med behandlingen av propositionen om
miljöbalken (1997/98:
JoU20 s. 75 f.) att denna möjlighet borde vara lika
restriktiv som förutsattes vid
strandskyddsbestämmelsernas tillkomst år 1974 (prop.
1974:166 s. 197, JoU 1974:52). De överväganden som
gjordes i proposition 1993/94:229 om ett
differentierat strandskydd ansåg utskottet inte tog
tillräcklig hänsyn till behovet av att skydda
friluftslivet och naturmiljön. Frågan om att bevara
stränder bör ses i ett långsiktigt perspektiv; att
ett område nu är av mindre intresse för något av
strandskyddets syften behöver inte innebära att
området kommer att vara ointressant i framtiden.
Utskottet gör i dag ingen annan bedömning.
Motionerna MJ708 (m), MJ732 (kd) yrkandena 1 och 2,
MJ758 (s), MJ761 (s), MJ777 (c), MJ779 (s), MJ794
(s), Bo401 (c) yrkande 1, Bo419 (m) yrkande 3, N277
(kd) yrkande 5 samt N279 (kd) yrkande 8 avstyrks.
Straff, sanktioner, m.m.
Motionerna MJ734 (s) yrkande 2 och Ju905 (c) yrkande
33 syftar till att skärpa straffen för vissa
miljöbrott. I direktiven till Miljöbalkskommittén
(dir. 1999:109) anges emellertid att kommittén bl.a.
skall uppmärksamma den straffrättsliga regleringen i
miljöbalken. Kommittén skall därvid beakta dels
Riksåklagarens år 1998 avgivna rapport Effektivare
miljöbrottsbekämpning vari anges förslag till
åtgärder, dels riksdagens uppdrag om en nationell
miljöbrottsstrategi (bet. 1997/98:JuU1). I
kommitténs uppdrag ligger dessutom att följa den
straffrättsliga tillämpningen av miljöbalken. I
avvaktan på resultatet av detta arbete anser
utskottet att motionerna bör lämnas utan åtgärd. Med
det anförda lämnas också motionerna MJ718 (c)
yrkande 18 och Ju905 (c) yrkande 34 utan vidare
åtgärd.
I Miljöbalkskommitténs uppdrag ligger också att
utvärdera effektiviteten i systemet med
miljösanktionsavgifter och samspelet mellan
tillsynsreglerna, sanktionsavgifterna och de
straffrättsliga reglerna samt föreslå de ändringar
av regelverket som kan behövas. De yrkanden som
Centerpartiet framfört om en höjning av den högsta
miljösanktionsavgiften i motionerna MJ718 (c)
yrkande 19 och Ju905 (c) yrkande 35 bör därför inte
heller de medföra någon riksdagens åtgärd. Det bör
emellertid i sammanhanget påpekas att vid införandet
av bestämmelserna det högsta beloppet för
miljösanktionsavgiften på riksdagens initiativ
sattes till 1 miljon kronor. Jordbruksutskottet
anförde därvid att om rättelse inte skett inom den
tid som ett första beslut om sanktionsavgift
omfattar, kan tillsynsmyndigheten fatta ytterligare
beslut. Utskottet påpekade dessutom att den som
överträder bestämmelserna i miljöbalken riskerar att
drabbas av såväl miljösanktionsavgift som straff
(bet. 1997/98:JoU20 s. 130).
Övriga frågor
Motionerna MJ239 (s) och MJ517 (m, kd, c) tar båda
sikte på Konvex anläggning i Stenstorp (Falköpings
kommun) som enligt motionerna har permanent
tillstånd att omhänderta och destruera
slakteriavfall. Enligt motionerna skiljer sig
verksamheten från den som avsågs i den ursprungliga
koncessionen, varför krav ställs på att all
förändring av verksamheter som Konvex bör
underställas samma prövning och åläggas samma krav
som vid nyanläggning. Det beslut att avslå
företagets ansökan om tillstånd att få bearbeta
större volymer animaliskt avfall som
Koncessionsnämnden för miljöskydd meddelat är
överklagat till regeringen och bereds för närvarande
av Regeringskansliet (Miljödepartementet). Enligt 11
kap. 7 § regeringsformen får riksdagen inte bestämma
hur förvaltningsmyndighet i särskilt fall skall
besluta i ett ärende. Utskottet yttrar sig därför
inte över den anläggning som motionerna avser. Det
bör emellertid i sammanhanget påpekas att
jordbruksministern i ett interpellationssvar till
riksdagen (prot. 1999/2000:87, 13 §, s. 31 f.)
uttalade att en sådan typ av verksamhet som bedrivs
i Stenstorp skall följa gällande bestämmelser på
området och bedrivas på ett sådant sätt att bl.a.
närboende inte utsätts för allvarliga olägenheter
samt att verksamhetens påverkan på miljön i annat
avseende begränsas till acceptabel nivå.
Jordbruksministern framhöll dessutom som sin
uppfattning att det är nödvändigt att utarbeta en
helhetslösning i fråga om omhändertagande av
animaliskt avfall, som tar hänsyn till såväl
smittskydds- som miljöaspekter. I frågesvar den 4
augusti 2000 (prot. 200/01:1, s.107 f.) uppgav
jordbruksministern att hon träffat företrädare för
berörda myndigheter och animalieproduktionens
organisationer för att diskutera hur hanteringen av
det animaliska avfallet skall tillgå i Sverige under
hänsynstagande till såväl smitt- som
miljöskyddsaspekter. Hon betonade därvid att det
ytterst är de enskilda djuruppfödarnas samt slakte-
rianläggningarnas ansvar att se till att det
animaliska avfallet omhändertas på ett sätt som är i
överensstämmelse med gällande lagstiftning. Enligt
jordbruksministern är näringen införstådd med detta
och har ambitionen att med stöd av berörda
myndigheter lösa de problem som föreligger.
Utskottet föreslår med det anförda att motionerna
lämnas utan vidare åtgärd.
Det är enligt 3 kap. 9 § kommunallagen (1991:900)
kommunfullmäktige som beslutar om nämndernas
organisation och verksamhetsformer utom såvitt avser
kommunstyrelsen som är obligatorisk. Den nuvarande
regleringen lämnar således utrymme för en uppdelning
av ansvarsområdena inom kommunen som kan innebära
att en intressekonflikt kan uppstå i exempelvis ett
tillsynsärende enligt miljöbalken. Det är därför
angeläget att nämndernas organisation och
verksamhetsformer inom en kommun utformas så att
konflikter av den sort som beskrivs i motion MJ752
(v) yrkande 5 inte uppstår. Miljöbalkskommittén har
emellertid i uppdrag att inhämta myndigheters,
organisationers och enskildas erfarenheter av hur
tillsynen fungerar och de allmänna hänsynsreglernas
roll i sammanhanget. De praktiska erfarenheterna av
denna fråga torde därför komma att få sin belysning
inom ramen för kommitténs arbete. Med det anförda
finner utskottet att motionen inte bör föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Bestämmelserna i 1 § terrängkörningslagen
(1975:1313) anger att regeringen får föreskriva att
körning med motordrivet fordon inom fjällområdet
skall vara förbjudet. För tillsyn häröver får
regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer
utse naturvårdsvakter (3 a §). Om körningen inom ett
visst område, vilket även kan omfatta andra delar av
landet, kan medföra olägenhet från naturvårds-
synpunkt får regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer även förbjuda eller meddela
föreskrifter för sådan körning (3 §). Frågan om
införande av krav på märkning av snöskoters
drivmatta har varit föremål för förslag bl.a. i
Rikspolisstyrelsens rapport Projekt för översyn av
skotertrafiken (RPS 1993:5) som lämnades till
Kommunikationsdepartementet i november 1993.
Rapporten lämnades sedermera över till
Miljödepartementet och remissbehandlades tillsammans
med Skoterkörning på jordbruks- och skogsmark -
kartläggning och åtgärdsförslag (SOU 1994:16) och
med rapporten Snöskotern i naturen (Ds 1994:36).
Utarbetade rapporter och betänkanden samt
remissyttranden lämnades över till
Miljövårdsberedningen som i januari 1995 fått
regeringens uppdrag att göra en samlad analys av
miljösituationen i landets fjällområden och lämna
förslag till åtgärder för en hållbar utveckling.
Beredningen lämnade i oktober 1995 betänkandet
Hållbar utveckling i landets fjällområden (SOU
1995:100). Betänkandet låg sedermera till grund för
regeringens proposition Hållbar utveckling i landets
fjällområden (prop. 1995/96:226). Regeringen avstod
emellertid från att i propositionen lämna förslag
till sådan märkning som avses i motionerna MJ713
(mp) och T210 (kd) yrkande 6. Produktionen av
skotrar omfattas av flera internationella fabrikat.
Det torde därför enligt utskottets mening i
praktiken vara förenat med svårigheter att
upprätthålla krav på märkning av drivmattorna. Han-
deln med skotrar omfattas dessutom av EG-rätten, som
anger principen om varors fria rörlighet. Att i
Sverige kräva märkning av importerade skotrar torde
därför kunna komma att bedömas som ett otillåtet
handelshinder. I sammanhanget bör dock påpekas att
länsstyrelserna i Dalarnas, Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län har i uppdrag att årligen till
och med år 2001 till Naturvårdsverket redovisa
åtgärder för reglering av färdseln med terrängfordon
i fjällen, inklusive kommunernas arbete med
inrättande av regleringsområden. Redovisningen skall
utgöra underlag för en samlad utvärdering. Vidare
har Naturvårdsverket enligt regleringsbrev den 22
december 1998, nr 29, i uppdrag att göra en samlad
redovisning och utvärdering av lokalt och regionalt
arbete med regleringen av färdseln med fordon i de
svenska fjällen. Uppdraget skall redovisas senast
den 1 mars 2002. Utskottet avstyrker motionerna
MJ713 (mp) och T210 (kd) yrkande 6. Med det anförda
avstyrks jämväl motion T210 (kd) yrkande 5.
Den allmänna miljöpolitiken
Bakgrund
I maj 1998 lade regeringen fram miljöpropositionen
Svenska miljömål - Miljöpolitik för ett hållbart
Sverige (prop. 1997/98:145). I propositionen
föreslogs bl.a. en ny struktur för arbetet med
miljömål. Propositionen behandlades i utskottet
tillsammans med skrivelsen Hållbara Sverige -
uppföljning och fortsatta åtgärder för en ekologiskt
hållbar utveckling (skr. 1998/99:5) samt en rad
följdmotioner och motioner från den allmänna
motionstiden (1998/99:MJU6). Riksdagen antog därvid
15 nationella miljökvalitetsmål för det fortsatta
miljömålsarbetet.
Regeringen har härutöver presenterat en rad
propositioner med koppling till hållbar utveckling.
Som exempel härpå kan nämnas Hållbart fiske och
jordbruk (prop. 1997/98:2), Uppföljning av
skogspolitiken (prop. 1997/98:
158) och skrivelsen Konsumenterna och miljön - en
handlingsplan för hållbar utveckling (skr.
1997/98:67).
Hur arbetet med att nå en ekologiskt hållbar
utveckling fortskrider redovisas numera årligen.
Senast gjordes detta genom skrivelse 1999/2000:13
Hållbara Sverige - uppföljning av åtgärder för en
ekologiskt hållbar utveckling. Den behandlades av
utskottet i betänkande 1999/2000:MJU6.
Vid behandlingen av miljömålspropositionen (prop.
1997/98:145) uppdrog riksdagen åt regeringen att
lämna förslag till delmålen för de nationella
miljökvalitetsmålen. Regeringen hade redan i samband
med propositionen tillkallat en parlamentarisk
beredning med uppgift att göra en samlad översyn av
vilka delmål som behövs för att de nationella
miljökvalitetsmålen, med undantag för
miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan, skall
kunna nås inom en generation (dir. 1998:45). Denna
kommitté, som antog namnet Miljömålskommittén,
skulle i samverkan med berörda myndigheter kartlägga
och analysera behovet av delmål. Den skulle utgå
från myndigheternas redovisningar av de uppdrag om
delmål och åtgärder som aviseras i propositionen
samt förändringar i samhällsutvecklingen och
kunskapsutvecklingen under utredningstiden.
Regeringen utfärdade den 11 november 1999
tilläggsdirektiv till kommittén (dir. 1999:96).
Enligt tilläggsdirektivet skulle kommittén dessutom
lämna förslag till system för uppföljning och
revidering av delmål och åtgärdsstrategier.
Kommittén skulle också studera det pågående
regionala och lokala miljömålsarbetet och redovisa
behovet av ytterligare åtgärder på området.
Kommitténs samlade arbete redovisades i
slutbetänkande i juni 2000 Framtidens miljö - allas
vårt ansvar (SOU 2000:52). Betänkandet bereds för
närvarande av regeringen, som har aviserat en
miljöpolitisk proposition innefattande bl.a. de
olika delmålen för de nationella miljökvalitetsmålen
under slutet av år 2000.
I april 2000 presenterade Klimatkommittén (M
1998:06) - som fått i uppdrag att lägga förslag
till en samlad svensk strategi och ett
åtgärdsprogram på grundval av resultaten vid
klimatkonventionens tredje partsmöte i Kyoto,
Sveriges ansvar för EU:s gemensamma åtagande och med
utgångspunkt i riksdagens klimat- och
energipolitiska beslut - sitt betänkande Förslag
till svensk klimatstrategi (SOU 2000:23). Samtidigt
presenterade Utredningen om möjligheterna att
utnyttja Kyotoprotokollets flexibla mekanismer i
Sverige (N 1999:05) sitt betänkande Handla för att
uppnå klimatmål (SOU 2000:45). Dessa betänkanden är
också föremål för beredning inom Regeringskansliet.
Motionerna
Målen för ekologisk hållbarhet
Centerpartiet anser i motion MJ718 (c) yrkande 1 att
barnperspektivet bör synliggöras i miljöarbetet på
alla nivåer. Bland annat bör detta ske i arbetet med
miljökvalitetsmålen och Agenda 21.
Enligt motion N390 (mp) yrkande 2 behöver de femton
miljömålen kompletteras med fyra systemvillkor:
Naturen bör inte utsättas för systematisk
koncentrationsökning av ämnen från berggrunden (1)
eller från samhällets produktion (2). Den bör inte
utsättas för systematisk undanträngning genom
överuttag eller manipulation (3). Slutligen bör
hushållningen med resurser vara så effektiv och
rättvis att mänskliga behov tillgodoses överallt
(4).
Arbetet med framtagande av realistiska delmål är
enligt motion MJ736 (m) framtidsinriktat. Enligt
motionen är det olyckligt om arbetet bedrivs under
alltför stor tidspress, varför Miljömålskommitténs
arbete bör förlängas (yrkande 1).
Den offentliga sektorn och miljöarbetet
Enligt motion MJ703 (m) bör staten ta ett mer
heltäckande ansvar för de enskilda kommunernas
arbetssituation. Detta innebär enligt motionen att
det bör införas långtgående krav på samordning av
föreskrifter och allmänna råd och att det bör
utredas om det är möjligt att låta ackrediterade
organisationer sköta vissa kontroller. Moderata
samlingspartiet anser dessutom i motion MJ736 (m)
yrkande 2 att förvaltningen och skötseln av naturen
i ökad utsträckning bör privatiseras. Naturvårdande
uppgifter bör läggas ut på entreprenad och
äganderätten till vattenresurser bli tydligare.
Dessutom bör möjligheten att lösa miljökonflikter
genom juridiska processer öka och miljöbesluten bör
grundas på generella regler i syfte att minska
riskerna för godtycke och konkurrenssnedvridning.
Enligt motionen bör statens uppgifter dessutom
renodlas så att de framför allt handlar om att få
miljöarbetet att fungera så effektivt som möjligt.
Staten skall därför inte i detalj styra det sätt på
vilket ett miljömål skall uppnås utan detta skall
göras inom respektive näring. I motionen betonas
också den ekonomiska tillväxtens avgörande betydelse
för en god miljö; den fria marknaden bör vara en
drivkraft i miljöarbetet. Slutligen framförs åsikten
att Sverige på ett mer aktivt och konsekvent sätt
bör driva de gränsöverskridande miljöfrågorna inom
bl.a. FN och EU.
I motion MJ752 (v) ställs krav på att
Naturvårdsverkets strategiska roll i
miljöomställningen tydligare skall framgå av
verksinstruktionen. Naturvårdsverket bör enligt
motionärerna renodlas som miljöorgan (yrkande 2).
Ekonomiska styrmedel
Sverige behöver på ett bättre sätt göra en samlad
mätning av ekonomi- och miljöutvecklingen enligt
motion U504 (kd) yrkande 3. Därför bör enligt
motionen Statistiska centralbyrån,
Konjunkturinstitutet och Naturvårdsverket få utökade
resurser för att snabbare ta fram användbara mått,
såsom en miljöjusterad nettonationalprodukt.
Enligt Miljöpartiet i motion MJ807 (mp) bör Sverige
utarbeta en strategi för faktor 10 (yrkande 9). I
motionen hävdas också att för att uppnå ett rättvist
miljöutrymme krävs att ett ekologiskt tänkande
integreras i de ekonomiska modellerna och att
Sverige omprövar gamla värderingar och lösningar
(yrkande 10). Motionärerna till motion MJ36 (c)
yrkande 7 anser att regeringen i sitt arbete med att
ta fram strategier för ett ekologiskt hållbart
näringsliv tillsammans med Miljövårdsberedningen i
dialogen med näringslivet bör driva på och uppmuntra
faktor 4- och faktor 10-tänkande.
Enligt motion MJ801 (s) måste arbetet med en
hållbar utveckling gå hand i hand med arbetet för en
rättvis fördelning även internationellt sett.
Förutom kunskapen om vad den enskilde kan åstadkomma
skall även ekonomiska styrmedel gynna miljötekniken.
Kunskap och delaktighet
I motion MJ734 (s) yrkande 1 efterfrågas en
landsomfattande kampanj på temat "Ett renare
Sverige" med Naturvårdsverket som huvudman. En
informationskampanj angående alternativa
energikällor och energiutvinning från avfall m.m.
bör enligt motion MJ243 (s) startas.
Enligt motion MJ752 (v) yrkande 3 saknar många
kommuner ett centralt grepp i Agenda 21-arbetet från
regering och riksdag, och motionärerna anser att det
pågående miljömålsarbetet kan vara en möjlighet att
skapa ett handlingsprogram - en nationell Agenda 21.
Handel med utsläppsrätter
Enligt motion MJ736 (m) yrkande 3 utgör handel med
utsläppsrätter ett kostnadseffektivt miljöverktyg. I
motion MJ747 (m) hävdas att det vore effektivt att
bryta ner ett svenskt utsläppstak (bubbla) till
regionala bubblor. Modellen borde enligt motionären
inledningsvis prövas i Skåne. I motion MJ751 (fp)
framförs åsikten om en försöksverksamhet med handel
med utsläppsrätter.
Utskottets överväganden
Målen för ekologisk hållbarhet
Den i motion MJ718 (c) yrkande 1 efterfrågade
strategin att särskilt beakta barnperspektivet i
miljöarbetet omfattas av det övergripande målet för
miljöpolitiken att skydda människors hälsa. Att
främja en god hälsa innebär att det i livsmiljöerna
skapas förutsättningar för att vi skall uppnå
fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande. Sverige
har en lång tradition av en hög nivå på hälsoskydd
och förebyggande hälsoarbete i samhället.
Miljömålskommittén anför i sitt betänkande
Framtidens miljö - allas vårt ansvar (SOU 2000:52
s. 104 f.) bl.a. att Miljöhälsoutredningen (SOU
1996:124) är Sveriges förslag till ett sådant
handlingsprogram mot hälsorisker i miljön som WHO:s
medlemsländer åtagit sig att upprätta i enlighet med
Declaration on Action on Environment and Health in
Europe (1994). Kommittén betonar särskilt att
Miljöhälsoutredningen skall beaktas vid
genomförandet av miljömålen. Dessutom påpekar
kommittén att i Declaration of the Third Ministerial
Conference on Environment and Health (1999)
preciseras åtgärder inom särskilt prioriterade
områden såsom bl.a. barns hälsa. Slutligen
framhåller kommittén att miljökvalitetsmålen utgår
från att hela befolkningen, dvs. också känsliga
grupper som bl.a. barn, skall skyddas mot negativ
påverkan. Miljömålskommitténs betänkande bereds för
närvarande inom Regeringskansliet. Motionen bör i
avvaktan på regeringens förslag angående de
miljöpolitiska delmålen inte föranleda någon åtgärd
från riksdagens sida.
Som en del i definitionen av ekologisk hållbarhet
ingår bl.a. kravet på att material- och
energianvändningen effektiviseras och de nationella
miljökvalitetsmålen behandlar också sådana frågor
som undanträngning och genmodifiering som tas upp i
motion N390 (mp) yrkande 2. Miljökvalitetsmålen Ett
rikt odlingslandskap och Levande skogar anger såsom
exempel härpå att främmande arter och genetiskt
modifierade organismer som kan hota den biologiska
mångfalden inte skall introduceras (prop.
1997/98:145 s. 36 ff. och 120). Miljömålskommittén
har i sitt betänkande lämnat förslag till en rad
del- och etappmål som tar sikte just på de frågor
motionen behandlar. Som utgångspunkt för arbetet har
legat att grundläggande värden som bl.a. människors
hälsa, den biologiska mångfalden och naturmiljön,
ekosystemets långsiktiga produktionsförmåga och en
god hushållning med naturresurser skall tillgodoses
(s. 101). Motionen bör i avvaktan på regeringens
kommande förslag angående de miljöpolitiska delmålen
inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Miljömålskommittén har lämnat sitt betänkande och
när det gäller det fortsatta arbetet uppmanar
kommittén till en dialog mellan myndigheter och
andra berörda för en fortsatt samverkan i
miljöfrågorna. Kommittén lämnar dessutom förslag på
en rad kompletterande utredningar. Utskottet
avstyrker motion MJ736 (m) yrkande 1.
Den offentliga sektorn och miljöarbetet
Genom miljöbalken har länsstyrelserna fått en förstärkt roll
som regionala tillsynsmyndigheter i miljöhänseende.
Enligt skrivelsen Hållbara Sverige (skr.
1999/2000:13 s. 63) pågår inom Finansdepartementet
arbete med att verka för en helhetssyn i
samhällsplaneringen genom att utveckla samordningen.
Länsstyrelserna har som ett led häri fått i uppdrag
att samordna anpassningen av miljökvalitetsmål och
sektorsmål i sina län och att verka för att målen
får genomslag i den lokala och regionala samhälls-
planeringen. Målen skall inarbetas i STRAM,
länsstyrelsernas strategier för regional miljö.
Länsstyrelserna skall enligt skrivelsen dessutom
fortlöpande ansvara för och samordna uppföljningen
av miljökvalitetsmålen på regional nivå samt stödja
kommunerna med underlag för att formulera lokala mål
och åtgärdsprogram. Arbetet sker i samverkan mellan
centrala verk, regionala myndigheter, kommuner,
m.fl. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet
att motion MJ703 (m) till sitt syfte får anses i
huvudsak tillgodosedd. Motionen bör därför lämnas
utan åtgärd.
Utskottet kan i stor utsträckning instämma i de
synpunkter som framförs i motion MJ736 (m) yrkande 2
om ett spritt ägande och ett personligt
ansvarstagande för naturvården. I ett läge där
statens resurser för naturvård är begränsade är det
viktigt att utnyttja de insatser som kan göras av
enskilda markägare och företagare, liksom av ideella
organisationer. Detta överensstämmer med den
hållning utskottet tidigare intagit till motioner av
liknande innebörd (bet. 1997/98:JoU26 s. 42 f.). Det
bör i sammanhanget dessutom framhållas att genom
miljöbalken får det juridiska ansvaret för
miljöfrågor anses ha gjorts tydligare, bl.a. genom
att möjligheten att lösa konflikter genom juridiska
processer ökat. I enlighet med vad som närmare
utvecklas i avsnittet om miljöarbetet inom EU har
regeringen i Årsboken om EU (skr. 1999/2000:60)
redovisat Sveriges miljöengagemang därstädes.
Sverige har i detta sammanhang varit pådrivande, och
utskottet förutsätter att regeringen vid beredningen
av Miljömålskommitténs betänkande beaktar vad
kommittén anfört om vikten av det internationella
perspektivet i miljöarbetet. Utskottet anser att
motionen, såsom i huvudsak tillgodosedd, bör lämnas
utan vidare åtgärd.
Regeringen har till uppgift att utfärda instruktion
för Naturvårdsverket. I instruktionen (SFS 1988:518,
omtryckt 1992:239, senast ändrad 1999:904)
understryks bl.a. verkets samlande och pådrivande
roll i miljöarbetet. Naturvårdsverket arbetar sedan
den 1 januari 1998 i en ny organisation, och
utskottet har tidigare instämt i att beslutet att
inrätta en miljörättsavdelning och att ge
projektarbetet en starkare ställning utgör viktiga
delar i arbetet för en ekologiskt hållbar utveckling
(bet. 1998/99:MJU2 s. 13). För att samordna landets
olika tillsynsmyndigheter i miljöhänseende har
regeringen dessutom från och med den 1 januari 1999
inrättat ett Tillsyns- och föreskriftsråd vid
Naturvårdsverket. Detta råd skall vara ett
samrådsorgan för myndigheternas arbete i frågor som
rör tillsyn och föreskrifter enligt miljöbalken.
Rådet består av företrädare för myndigheter som har
centralt ansvar för tillsynsvägledning enligt
förordningen om tillsyn enligt miljöbalken,
generalläkaren samt av två företrädare för
kommunerna respektive länsstyrelserna. Det har inom
Naturvårdsverket inrättats ett kansli med uppgift
att biträda rådet. Syftet med motion MJ752 (v)
yrkande 2 får mot bakgrund av det anförda anses i
huvudsak tillgodosett.
Ekonomiska styrmedel
Långtidsutredningen har i sitt huvudbetänkande En
hållbar tillväxt (SOU 2000:7 s. 141 f.) föreslagit
en metod för att mäta utvecklingens hållbarhet.
Förslaget innebär en redovisning av en miljöjusterad
nettonationalprodukt och bygger på ett samarbete
mellan Statistiska centralbyrån, Konjunkturinsti-
tutet och Naturvårdsverket och syftar till att vidga
förståelsen för sambandet mellan ekonomi och miljö
genom att miljöstatistik utformas så att den kan
hänföras till olika verksamheter i enlighet med
nationalräkenskapernas uppbyggnad och genom att
ekonomiska modeller utvidgas till att även inkludera
vissa miljövariabler. Enligt vad utskottet inhämtat
bereds för närvarande inom Finansdepartementet
utredningens arbete. Motion U504 (kd) yrkande 3 är
med det anförda tillgodosedd.
De krav på åtgärdsstrategier för en hållbar
utveckling som efterlyses i motionerna MJ36 (c)
yrkande 7, MJ801 (s) samt MJ807 (mp) yrkandena 9 och
10 utgör sådana frågor som omfattas av riksdagens
enhälliga beslut om redovisning och förslag från
regeringens sida angående de miljöpolitiska
delmålen. I sammanhanget bör emellertid tilläggas
att regeringen i sin årliga redovisning (Hållbara
Sverige - uppföljning och fortsatta åtgärder för en
ekologiskt hållbar utveckling, skr. 1998/99:5 och
Hållbara Sverige - uppföljning av åtgärder för en
ekologiskt hållbar utveckling, skr. 1999/2000:13)
lämnat utförliga redogörelser för arbetet med att
föra Sverige mot en ekologisk hållbarhet, baserad på
de åtgärdsprogram som angavs i regeringens skrivelse
Ekologisk hållbarhet (skr. 1997/98:13, bet.
1997/98:JoU11). Skrivelserna innehåller bl.a.
värdefulla redovisningar av arbetet med de lokala
investeringsprogrammen, liksom några av de initiativ
Sverige har tagit internationellt med inriktningen
att vara en pådrivande kraft och ett föregångsland
för en ekologiskt hållbar utveckling. Som framgår av
skrivelsen Hållbara Sverige (skr. 1999/2000:13 s. 5
f.) bygger en ekologiskt hållbar utveckling på en
helhetssyn på samhällsutvecklingen, där hänsyn till
ekologiska förutsättningar förenas med en god
ekonomisk, social och kulturell utveckling. Av
budgetpropositionen för år 2001 (prop. 2000/01:1)
framgår vidare att regeringen totalt avsätter 7,2
miljarder kronor för perioden 1998-2003 i stöd till
lokala investeringsprogram med syfte att minska
energiförbrukningen, oljeanvändningen och utsläpp i
mark och vatten. I propositionen presenterar
regeringen dessutom en strategi för en successivt
ökad miljörelatering av skattesystemet. På grund av
det anförda och i avvaktan på regeringens förslag
angående de miljöpolitiska delmålen bör motionerna
MJ36 (c) yrkande 7, MJ801 (s) samt MJ807 (mp)
yrkandena 9 och 10 inte föranleda någon åtgärd från
riksdagens sida.
Kunskap och delaktighet
I skrivelsen Hållbara Sverige - uppföljning av
åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling (skr.
1999/2000:13 s. 27 f.) anför regeringen att en
förutsättning för att omställningsarbetet skall vara
framgångsrikt är ett brett deltagande från
samhällets alla aktörer varför det finns behov av
ett långsiktigt folkbildningsarbete i klassisk
mening, där ökade kunskaper leder till engagemang
och förändring av både människors beteende och
samhälleliga beslut. I skrivelsen framhålls också
att folkbildningen, som genom sin verksamhet även
kan nå ut till personer som inte söker sig till
formella utbildningsvägar, har stor betydelse.
Enligt redovisningen har Skolverket lämnat förslag
till nya programmål för gymnasieskolans
utbildningar, och verket arbetar med en översyn av
gällande kursplaner för utbildning i såväl
grundskolan som gymnasieskolan och därmed också för
kommunal gymnasial vuxenutbildning, allt med
avseende på bl.a. miljöfrågor. Ett särskilt stöd
lämnas under perioden 1999-2000 till
kompetensutveckling av lärare i bl.a. miljökunskap.
Utskottet föreslår att motionerna MJ243 (s) och
MJ734 (s) yrkande 1 med det anförda lämnas utan
ytterligare åtgärd.
Regeringen tillsatte i april 1998 en särskild
utredare (M 1998:04) vars huvudsakliga
arbetsuppgifter skulle vara att föra en aktiv dialog
om Agenda 21-arbetet med lokala Agenda 21-
kommittéer, företag och andra lokala aktörer, sprida
erfarenheter och information om metoder och
arbetssätt bl. a. genom ett forum för ekologisk
omställning, förmedla förslag till förändringar till
de myndigheter som ansvarar för den nationella
samordningen av Agenda 21. Delrapport skulle ha
lämnats våren 2000. Emellertid tillkallades i juni
2000 en nationalkommitté för att ytterligare
förankra, samordna och utveckla arbetet med Sveriges
åtaganden inom Agenda 21 och Habitatagendan.
Uppdraget innebär att nationalkommittén övertar
samordnarens uppgifter. Nationalkommittén skall
samordna det svenska arbetet med dels Agenda 21 och
hållbar utveckling, dels de åtaganden som ryms inom
Habitatagendan. I uppdraget ingår att lämna underlag
till redovisningen vid FN:s uppföljningsmöten om
Habitatagendan år 2001 och om Agenda 21 år 2002. I
uppdraget ingår också att följa och stimulera det
fortsatta Habitat- och Agenda 21-arbetet och därvid
på lämpligt sätt samarbeta med berörda myndigheter,
kommuner, ideella organisationer och med
näringslivet. Vidare ingår att ta del av relevanta
delar av de lokala investeringsprogrammen, de lokala
utvecklingsavtalen, de regionala tillväxtavtalen
samt arbetet inom Agenda 21 för Östersjöområdet -
Baltic 21 och av det arbete inom EU som rör hållbar
stadsutveckling. Därutöver skall biståndets roll för
hållbar utveckling tas i beaktande. Kommittén
lämnade i oktober 2000 till regeringen en
lägesredovisning av sin arbetsplanering. Slutligen
skall en samlad slutrapport med förslag och
riktlinjer för fortsatt arbete lämnas senast den 1
oktober 2002. Utskottet anser att motion MJ752 (v)
yrkande 3 i avvaktan på Nationalkommitténs arbete
bör lämnas utan vidare åtgärd.
Handel med utsläppsrätter
Sverige godkände år 1993 den ramkonvention om
klimatförändringar som undertecknades under FN:s
konferens om utveckling och miljö i Rio de Janeiro
år 1992 (prop. 1992/93:179, bet. 1992/93:JoU19,
rskr. 1992/93:361). Vid den tredje partskonferensen
i Kyoto år 1997 antogs ett protokoll med en
överenskommelse om industriländernas utsläpp av
växthusgaser under perioden 2008-2012, det s.k.
Kyotoprotokollet. Detta innehåller tre mekanismer
som innebär att länder kan göra investeringar
utomlands och under vissa omständigheter få räkna
sig utsläppsreduktionerna till godo. En av dessa
mekanismer är handel med utsläppsrätter. Frågor om
utformningen och omfattningen av dessa mekanismer
behandlades vid klimatkonventionens fjärde partsmöte
i Buenos Aires i slutet av år 1998. Den av
regeringen tillsatta utredningen om möjligheterna
att utnyttja Kyotoprotokollets flexibla mekanismer
lade fram sitt slutbetänkande i mars 2000, Handla
för att uppnå klimatmål (SOU 2000:45). Utredaren
föreslår att Sverige genast bör inleda förberedelser
för att utveckla ett handelssystem med andra länder
inom EU, ansökarländer och EES-länder. Systemet är
tänkt att starta från år 2005 dvs. före Kyotoproto-
kollets första åtagandeperiod (s. 23 f.). Sedan EU
presenterat en grönbok om handel med utsläppsrätter
för växthusgaser inom EU (KOM (00) 87), vars avsikt
är att inleda en diskussion om handeln med
utsläppsrätter, fick utredningen uppdrag att även
analysera denna grönbok (dir. 2000:22). Den i maj
1998 tillkallade Klimatkommittén anför i sitt
slutbetänkande Förslag till svensk klimatstrategi
(SOU 2000:23 s. 77 och 79) att Sverige inom EU skall
vara pådrivande för att en europeisk handel med ut-
släppsrätter för växthusgaser skall införas i ett
successivt allt vidare tillämpningsområde vad gäller
utsläppskällor och att ett system skall kunna
införas tidigare än år 2005. Vidare föreslår
kommittén att ett nationellt system för handel bör
utredas för att användas om ett EU-system dröjer.
Betänkandena bereds för närvarande inom
Regeringskansliet och utskottet anser att motionerna
MJ736 (m) yrkande 3, MJ747 (m) och MJ751 (fp) i
avvaktan på resultatet härav inte bör föranleda
något riksdagens uttalande i själva sakfrågan.
Vatten- och luftvård
Motionerna
I motion MJ254 (kd) yrkande 10 tas upp olika
aspekter på miljösituationen i Östersjön.
Motionärerna förordar utökat internationellt
samarbete, skärpt lagstiftning, samordning av
avfallssystemen vid hamnarna, stärkt kustbevakning
m.m. Liknande frågor tas upp i motion MJ255 (fp) där
man förordar ökade resurser för att minska
oljeutsläppen i Östersjön och en långsiktig plan för
minskade utsläpp av miljöföroreningar i Östersjön
och bevarandet av den biologiska mångfalden. Arbetet
för att minska utsläppen till sjöar och vattendrag i
allmänhet bör intensifieras (yrkandena 10-12).
I motion MJ405 (m) yrkande 1 uppmärksammas
problemen med övergödning i bl.a. Östersjön. Det
internationella samarbetet bör intensifieras, och
det är särskilt viktigt att få med de forna
östländerna i EU-arbetet. I motion MJ736 (m) yrkande
5 framförs i en omfattande motivtext synpunkter på
problemen med försurning och övergödning och
föreslås åtgärder inom ett flertal sektorer som
t.ex. minskad användning av fossila bränslen inom
energisektorn, minskade utsläpp från
kommunikationssektorn, minskad kvävetillförsel från
mark och reningsverk, köp- och säljbara
utsläppsrätter, anläggning av våtmarker, ökad
skogskalkning m.m. I motion MJ709 (m) förordas
enhetliga regler för miljöstationer för
fritidsbåtar. I motion MJ786 (s) föreslås åtgärder
för en förbättrad vattenkvalitet i våra skärgårdar.
Enligt motion MJ800 (c) bör det tillsättas ett
Nordsjöråd med uppgift att utarbeta en samlad
miljöpolitik för Nordsjön.
I motionerna MJ721 (mp) och MJ753 (mp) yrkande 10
anförs att ett nytt västerhavsprojekt i nordisk regi
är nödvändigt. Regeringen bör ta till sig forskarnas
resultat och öka satsningen på att rädda de marina
ekosystemen. Enligt motion MJ768 (m) är det
nödvändigt med en fortsatt och högkvalitativ
miljöövervakning av västerhavet.
Enligt motion MJ773 (v) bör regeringen utreda
frågan om att inrätta ett statligt verk som
tillhandahåller en fiskeflotta för restaurering av
insjöar.
Frågan om de norska och danska provborrningarna
efter olja i Skagerrak och Kattegatt tas upp i
motionerna MJ722 (mp), MJ756 (s) och MJ796 (c).
Motionerna innebär i huvudsak att den svenska
regeringen bör agera för att stoppa
provborrningarna.
Tillgångarna på dricksvatten och grundvatten
behandlas i motion MJ770 (s). Motionärerna
efterlyser skärpta krav på dricksvattenkvalitet som
bl.a. syftar till att spara grusförekomster som
vattenmagasin. Vid beräkning av möjliga
grustillgångar bör tillgången på grundvatten
beaktas. Liknande frågor tas upp i motion MJ727 (kd)
yrkandena 2 och 3. Motionärerna anser att
grushushållningsplaner bör upprättas och att landets
vattentillgångar bör kartläggas. Kartläggningen bör
redovisa kommunernas nuvarande och framtida behov av
vattenförsörjning.
Ett övergripande klimatpolitiskt handlingsprogram
förordas i motion MJ254 (kd) yrkande 1. Enligt
yrkande 2 bör ett sekretariat för klimatfrågor
upprättas. Regeringen bör snarast redovisa
förhandlingarna om det s.k. takdirektivet och verka
för så låga utsläppsnivåer som möjligt (yrkande 3).
I motion MJ736 (m) yrkande 6 anförs kritiska
synpunkter angående Sveriges agerande i
klimatarbetet. Det behövs enligt motionen en mer
genomtänkt svensk politik i klimatfrågorna. Liknande
synpunkter framförs i motion N228 (m) yrkande 17.
Enligt motion MJ739 (v) bör regeringen utveckla
samarbetet med kommunerna i klimatpolitiken.
Kommunernas klimatarbete skall vara en viktig del i
den nationella strategin. De hinder som finns för
kommunernas klimatarbete bör undanröjas.
I motion MJ807 (mp) anförs att Sverige bör agera
kraftfullt för att minska bidraget till
växthuseffekten i fråga om utsläppen av koldioxid,
metan och dikväveoxid. Tidigare riksdagsbeslut måste
gälla. Klimatkommittén bör snarast avge konkreta
förslag om hur utsläppen av klimatpåverkande gaser
kan minska (yrkandena 1 och 2).
I motion MJ719 (s) föreslås ett tillkännagivande
angående förbud mot halmbränning.
I motion So226 (fp) yrkande 8 understryks i
tämligen allmänna ordalag att en fortsatt utveckling
av bilarnas avgasreningssystem och övergång till
renare drivmedel är av betydelse för den framtida
hälsoutvecklingen.
Utskottets överväganden
Utskottet har i det föregående redovisat riksdagens
beslut angående de miljöpolitiska målen och delmålen
enligt betänkande 1998/99:MJU6. Enligt utskottets
mening omfattas huvuddelen av motionerna om vatten-
och luftvård av riksdagens enhälliga beslut angående
förslag och redovisning från regeringens sida
beträffande delmålen. Dessa motioner bör därför
inte nu föranleda något ställningstagande av
riksdagen i själva sakfrågan. I övrigt föranleder
motionerna följande kommentarer.
Frågor om miljösituationen i våra hav, sjöar och
vattendrag omfattas i första hand av de fyra
nationella miljökvalitetsmålen Ingen övergödning,
Grundvatten av god kvalitet, Levande sjöar och
vattendrag och Hav i balans samt levande kust och
skärgård. Förslag om delmål och etappmål samt om
nödvändiga åtgärder för att nå målen har framlagts
av Miljömålskommittén (SOU 2000:52). Vidare har
riksdagen nyligen behandlat en proposition,
1999/2000:133, om genomförande av Östersjöstrategin
(2000/01:TU5). Beslutet innebär bl.a. lagändringar
som gör det möjligt att genomföra Östersjöstrategin
för mottagningsanordningar för fartygsgenererat
avfall och tillhörande frågor, som arbetats fram
inom ramen för Helsingforskonventionen. Syftet med
strategin är att skydda miljön i Östersjöområdet
från skadlig påverkan från fartyg. Detta skall
åstadkommas genom ett antal åtgärder såsom t.ex.
obligatorisk avfallslämning från fartyg till
mottagningsanordningar i land och ett enhetligt
avgiftssystem för mottagningen av avfall. När det
gäller vattenkvaliteten i skärgårdarna kan nämnas
att Miljövårdsberedningen tar upp frågan om
vattenmiljön i skärgårdarna i sitt nyligen framlagda
betänkande Levande skärgård (SOU 2000:67).
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet
motionerna MJ254 (kd) yrkande 10, MJ255 (fp)
yrkandena 10-12, MJ405 (m) yrkande 1, MJ709 (m),
MJ721 (mp), MJ736 (m) yrkande 5, MJ753 (mp) yrkande
10, MJ768 (m) och MJ786 (s).
När det gäller danska och norska provborrningar
efter olja i Skagerrak och Kattegatt hänvisar
utskottet till sina uttalanden i betänkande
1998/99:MJU6 (s. 48) och till miljöministerns
frågesvar senast den 10 november 1999. Utskottet
utgår liksom tidigare från att regeringen noga
följer dessa frågor och även i fortsättningen aktivt
verkar för att skydda den marina miljön. Motionerna
MJ722 (mp), MJ756 (s) och MJ796 (c) påkallar i
övrigt ingen åtgärd från riksdagens sida.
Frågor om bildande av ett nordsjöråd eller en
nordsjökommission har behandlats av utskottet vid
ett flertal tillfällen (bl.a. 1998/99:MJU6 s. 49).
Inom Oslo/Paris-konventionen (OSPAR) finns två fasta
kommittéer och ett antal fasta arbetsgrupper som bör
kunna fylla de funktioner som avses i motionen.
Utskottet har ej ändrad uppfattning i denna
huvudsakligen administrativa fråga och avstyrker
motion MJ800 (c).
Som framhålls i några motioner (s, kd) är landets
grusförekomster av stor betydelse när det gäller
tillgången på dricksvatten m.m. Detta framgår inte
minst av SGU:s miljömålsrapport om miljömålet
Grundvatten av god kvalitet och Miljömålskommitténs
överväganden. I kommitténs betänkande SOU 2000:52
redovisas utförligt de styrmedel som finns för att
skydda viktiga vattenförsörjningsområden (s. 375
f.). Frågan om inventering och kartläggning av
vattenbehov och tillgången på lämpliga
vattenresurser ägnas stor uppmärksamhet. Med
hänvisning härtill avstyrks motionerna MJ770 (s) och
MJ727 (kd) yrkandena 2 och 3.
Utskottet är inte övertygat om att inrättandet av
ett nytt statligt verk med uppgifter enligt motion
MJ773 (v) är det bästa sättet att utnyttja de
begränsade ekonomiska resurserna för miljöarbetet.
Givetvis är det viktigt att förbättra
miljösituationen i våra insjöar. De miljöpolitiska
medlen för detta arbete omfattas av det pågående
arbetet med delmålen. Det bör också framhållas att
EG:s ramdirektiv för vatten bl.a. omfattar frågor om
förvaltning och administration när det gäller vården
av yt- och grundvatten. Utskottet avstyrker motionen
och hänvisar i övrigt till Miljömålskommitténs
överväganden om regionala och lokala mål och
åtgärder samt ansvarsfördelningen mellan berörda
organ och myndigheter under miljömålet Levande sjöar
och vattendrag (bet. s. 422 f.).
Frågor om luftvård (klimatpåverkande gaser,
försurning, avgaser m.m.) omfattas i första hand av
de fyra nationella miljökvalitetsmålen Begränsad
klimatpåverkan, Frisk luft, Bara naturlig försurning
och Skyddande ozonskikt. I Miljömålskommitténs
betänkande SOU 2000:52 redovisas även
Klimatkommitténs förslag enligt betänkande SOU
2000:23. Utskottet avstyrker motionerna MJ254 (kd)
yrkandena 1-3, MJ736 (m) yrkande 6, N228 (m) yrkande
17, MJ739 (v), MJ807 (mp) yrkandena 1 och 2 och
So226 (fp) yrkande 8. Samtliga motioner tar upp
frågor som på ett självklart sätt ingår i det
pågående arbetet med miljömålen och vilka styrmedel
som kan komma i fråga.
Motion MJ719 (s) avstyrks.
Kemikaliekontroll
Motionerna
Nya arbetssätt i kemikaliepolitiken
Enligt motion MJ718 (c) har Kemikalieinspektionen
(KEMI) när det gäller målet Giftfri miljö, på
uppdrag av regeringen, gjort en utredning om delmål
och handlingsvägar för att nå generationsmålet. De
delmål som KEMI föreslår i sin utredning är helt
otillräckliga för att nå det beslutade
generationsmålet. I förslaget finns en tydlig
strävan efter att förskjuta tyngdpunkten i
generationsmålet från nolltolerans för farliga ämnen
till traditionell gränsvärdesfilosofi. Enligt
motionärerna kan detta inte accepteras (yrkande 10).
Enligt motion MJ731 (v) bör användningen av stabila
naturfrämmande ämnen upphöra. Man bör även sluta att
använda lätt nedbrytbara ämnen om inte tillverkaren
kan bevisa att de är ofarliga för människa och
miljö. Användningen av farliga naturliga ämnen måste
begränsas så att nivåerna av dessa återgår till vad
som är naturligt förekommande (yrkande 11). Enligt
motion MJ743 (m) måste man analysera risk och nytta
vid säkerhetsarbetet på kemikalieområdet. Det gäller
att finna en lämplig strategi för hur risker
förknippade med kemiska produkter skall balanseras
mot nyttan med produkterna. Att väga olika
hälsorisker mot miljö- och säkerhetsrisker är inte
alltid enkelt. I en risk/nyttaanalys måste kriterier
för såväl kvalitet som kvantitet och kostnader
beaktas (yrkande 1). Enligt motionärerna innebär
Esbjergdeklarationen att alla utsläpp av ämnen eller
grupper av organiska ämnen som är persistenta,
bioackumulerbara och toxiska skall upphöra inom en
generation (25 år). Sverige arbetar för närvarande
för att kriteriet toxiska skall negligeras och att
alla ämnen som är persistenta och bioackumulerbara,
oavsett giftighet, skall fasas ut eller förbjudas.
Förutom det toxiska kriteriet släpper man nu också
kravet att det skall handla om ämnen i havsmiljön. I
stället framhålls att kravet skall omfatta all
användning av sådana ämnen, även om de inte
förekommer eller släpps ut till havsmiljön. Enligt
motionärerna skall Sverige först klara av att
uppfylla Esbjergdeklarationens krav innan vi går
vidare med arbetet att fasa ut enbart persistenta
och bioackumulerbara ämnen. Detta arbete bör
dessutom bedrivas internationellt och samordnat
(yrkande 9).
Enligt motion MJ255 (fp) yrkande 16 bör
utbytesregeln omfatta även varor som behandlats med
kemiska produkter. Enligt motion MJ714 (mp) bör
substitutionsprincipen gälla för användningen av
kemikalier vid lädertillverkning. Det finns en lång
tradition av en helt annan tillverkning med
användning av naturliga, mer ofarliga ämnen (yrkande
3). Behovet av regler vid tillverkning av ett nytt
kemiskt ämne uppmärksammas i motion MJ716 (mp).
Försiktighet och framförhållning bör gälla vid
framtagning av nya kemiska ämnen. Ett kemiskt ämne
har många gånger visat sig ha långt fler
biverkningar än vad man från början har insett. En
bra regel vore då att ett kemiskt ämne inte skulle
få tillverkas om det inte var nödvändigt för
samhället och endast om tillverkaren kunde bevisa
att det var ofarligt. Nu måste i stället samhället
bevisa dess skadlighet (yrkande 2). Enligt motion
MJ743 (m) inrymmer produktvalsregeln nyanser och
tolkningsvariationer som kan skapa osäkerhet och i
vissa fall problem. Graden av farlighet och riskens
storlek måste på ett nyanserat sätt styra produktval
och produktbyte. Dessa bör baseras på riskanalys och
dokumenterad kunskap. En viss risknivå måste kunna
accepteras utan att produktvalsregeln aktualiseras.
Svårigheter kommer alltid att uppstå vid avvägningar
när substitutionsprincipen skall tillämpas.
Marginella riskreduktioner till stora kostnader
måste anses som mindre meningsfulla. En avvägning
bör ske så att insatta åtgärder gör den största
nyttan och alternativa ämnen är likvärdigt utredda
så att de kan bedömas och jämföras med avseende på
riskerna (yrkande 6). Enligt motion 2000/01:MJ757
(mp) yrkande 1 bör Sverige återgå till det tidigare
använda sättet att fasa ut giftiga kemikalier, dvs.
genom att utfärda förbud som driver på utvecklingen.
Avvecklingen av vissa skadliga ämnen
Enligt motion MJ714 (mp) bör en varningstext
placeras på lädervaror innehållande s.k. azo-
färgämnen. Dessa ämnen är klassade som cancerogena
(yrkande 4). I motionen framhålls vidare att
konserveringsmedel används för att förhindra att
bl.a. läderprodukter möglar. Användningen anses
nödvändig på grund av de långa transporterna. Ett
sådant konserveringsmedel är pentaklorfenol. Detta
ämne är förbjudet som träimpregneringsmedel men
tillåtet i skor. Enligt motionären måste ett
totalförbud mot pentaklorfenoler komma till stånd
(yrkande 5).
I motion MJ715 (mp) framhålls att det nu framlagda
förslaget om år 2004 som slutdatum för avvecklingen
av de bromerade flamskyddsmedlen PBB (polybromerade
bifenyler) och PBDE (polybromerade difenyletrar)
verkligen måste bli genomfört. Det räcker inte
längre med frivilliga insatser för att genomföra en
avveckling. I dag finns ersättning för bromerade
flamskyddsmedel i de allra flesta tillämpningar,
vilket inte minst visas av att några företag nu
fasar ut dem. Det behövs dock fortfarande mer
forskning på området. Sverige bör även medverka till
att EU inför ett förbud. Enligt motion MJ743 (m)
yrkande 3 har PBDE och PBB uppmärksammats
internationellt. Inom OECD har branschorganisationer
gjort frivilliga överenskommelser för PBDE och PBB.
EU har regler om att PBB inte får användas i
textilier med hudkontakt. Inom EU:s program för
existerande ämnen pågår utvärdering av risker för
hälsan och miljön med PBDE. Enligt motionärerna är
det viktigt att Sverige här avvaktar resultaten av
det gemensamma kemikaliearbetet som pågår inom EU
och inte tar egna initiativ. Skulle Sverige ta egna
initiativ utanför samarbetet skulle detta uppfattas
som att vi inte godkände det europeiska
kemikalieprogrammet och det skulle få allvarliga
konsekvenser för ett fortsatt samarbete. Om de
aktuella bromerade flamskyddsmedlen visar sig ha
sådana egenskaper och medföra sådana risker att
användningen bör begränsas, måste det ske på en nivå
över den nationella, dvs. på EU-nivå eller ännu
hellre med global omfattning.
Enligt motion MJ716 (mp) har man under lång tid
känt till att nonylfenol är ett bioackumulerande
miljögift. Ämnets verkan som miljögift är således
känd och ändå har det inte blivit förbjudet.
Nonylfenol finns inte bara i avloppsvatten utan
återfinns i hela vattensystemet, i sjöar och i
dricksvatten. Enligt motionären kan den s.k.
substitutionsprincipen (utbytesregeln) användas för
att snarast ta bort nonylfenol ur produktionen
(yrkande 1).
När det gäller PVC har det enligt motion MJ743 (m)
förts en osaklig kampanj för ett förbud mot all
användning av PVC i Sverige. En samlad expertis har
inget att invända mot PVC i sig. Effekter på hälsa
och miljö är väl dokumenterade och motiverar inte
ett totalförbud. Detta utesluter inte att för
människa och miljö farliga tillsatser i PVC skall
fasas ut och ersättas av ämnen som är anpassade till
en för miljön långsiktigt hållbar utveckling. Inom
PVC-branschen och i olika medlemsländer inom EU
pågår ett intensivt arbete med PVC-problematiken.
Resultatet av detta arbete bör avvaktas innan något
eller några nationella beslut fattas (yrkande 2).
Enligt motion MJ759 (mp) är isocyanater föreningar
som används bl.a. som utgångsmaterial vid
framställning av polyuretan (PUR). Ämnet finns även
i skumplaster, gummimaterial, lacker, limmer, färger
och vävbeläggningar. Då en produkt innehållande PUR
upphettas till temperaturer på 150200 grader frigörs
isocyanater liksom vid härdning av limmer.
Isocyanater är mycket allergiframkallande. Det är
angeläget att starta en avveckling för att så
småningom få bort isocyanatproblemen. När det gäller
limmer, där alternativ redan finns, borde
isocyanatprodukterna fasas ut. För andra produkter
med isocyanat och polyuretan är det angeläget med en
plan för utfasning.
I motion MJ762 (mp) uppmärksammas de klorerade
fettsyrorna. Dessa binds i kroppens fettvävnad och i
cellernas väggar (membran). Cellmembranens uppgifter
för cellfunktionen skulle kunna störas av för höga
halter klorerade fettsyror. Enligt forskare kan det
misstänkas att klorerade fettsyror ger störningar i
förmågan att fortplanta sig. Kroppen känner igen dem
som hormoner, men de fungerar inte. På samma sätt
har man visat att nonylfenoler fungerar. Det är
angeläget att snarast ta fram förslag för att komma
till rätta med problemet med klorerade fettsyror.
I motion MJ789 (mp) yrkas att bekämpningsmedel
inkluderas i miljöövervakningen, även de nya s.k.
lågdospreparaten (yrkande 1). Vidare bör frågan om
hur ansvaret för läckage av bekämpningsmedlen skall
utkrävas enligt PPP-principen bli föremål för en
särskild utredning (yrkande 2). Dessutom bör en
avvecklingsplan för bekämpningsmedel utarbetas
(yrkande 3). Den pågående översynen inom EU
beträffande vilka bekämpningsmedel som skall vara
godkända innebär enligt motionären att inget
medlemsland skall gå före. Att få tillbaka tidigare
förbjudna substanser vore detsamma som att flytta
miljöpolitiken 30 år tillbaka i tiden (yrkande 4).
Enligt motion MJ808 (mp) var beslutet att avskaffa
subventionerna för amalgamfyllningar en viktig
signal om att det är dags att upphöra att sätta in
kvicksilverhaltiga material i människokroppen.
Riksdagen bör dock gå ett steg längre och fattar
beslut om ett omedelbart amalgamförbud. Det skall
avvecklas av både miljö- och hälsoskäl (yrkandena 1
och 2).
Övriga frågor
Enligt motion MJ714 (mp) yrkande 2 bör forskning
initieras om riskerna med läderhantering och dess
samband med cancer.
När det gäller ekologiska aspekter på läkemedel
framhålls i motion MJ716 (mp) att långvariga utsläpp
av bl.a. läkemedel ger stora effekter på miljön. En
framförhållning av vilka skador som kan uppstå och
att utnyttja försiktighetsprincipen måste utgöra en
förutsättning vid alla introduktioner av nya ämnen.
Vid tillverkning av läkemedel bör hänsyn tas till de
ekologiska effekter som användningen kan resultera i
(yrkande 3).
Enligt motion MJ731 (v) yrkande 13 bör försäljning
av produkter som innehåller miljöfarliga ämnen
likställas med att sprida de miljöfarliga ämnena
direkt i miljön. Ett utökat ansvar för försäljning
av miljöfarliga produkter bör införas för att
påskynda omställningen.
I motion MJ737 (m) framförs krav på en översyn av
förordningen (1998:941) om kemiska produkter och
biotekniska organismer så att bl.a. kallpressad
linolja och liknande produkter kan undantas från
kemikalieavgift. Förädling av linolja har utvecklats
under de senaste tio åren. Starka skäl talar för att
KEMI bör få i uppdrag att se över bilagan till
förordningen som innehåller de anmälningspliktiga
och därmed avgiftsbelagda varorna. I andra hand
kunde KEMI överväga att för vissa av de uppräknade
produkterna överväga en högre viktgräns. Möjligheten
att särskilja kallpressade oljor från kokade eller
processade på annat sätt bör också övervägas. Detta
gäller även rapsolja.
I motion MJ791 (kd) uppmärksammas behovet av
enklare och mer gynnsamma regler för användandet av
mobila reningsverk. Ny teknik för elektrolytisk
rening gör det möjligt att med mobila reningsverk
rena ca 90 % av alla förorenade vätskor. Den nya
tekniken medför dessutom att det farliga avfallet
blir väldigt komprimerat, vilket minskar
belastningen på reningsverken och behovet av
transporter. Problemet är dock att de svenska
reglerna gällande tillstånd för sådan verksamhet är
tillkrånglade och att behandlingstiden är alltför
lång. Enligt motionärerna bör regeringen snarast ta
initiativ till en förändring inom området, så att
tillståndsgivningen för dylika reningsverk kan ske
snabbare och enklare (yrkande 1). Vidare framhålls
att lokala myndigheter bör ges i uppdrag att
kontrollera företagens inköp och användning av
miljöfarliga kemikalier. Det görs genom att varje
företag åläggs att redovisa inköpta kvantiteter och
användningsområden, vilka sedan kontrolleras mot
kvitton på omhändertagande av kemikalierna. På så
sätt kan man få en bättre överblick över
kemikaliernas väg från inköp till rening/förvaring.
Ett sådant regelverk för kommunal miljörevision
beträffande miljöfarliga kemikalier ger en helt
annan möjlighet att ta ett helhetsgrepp på
kemikaliehanteringen i vårt land (yrkande 2).
Utskottets överväganden
Nya arbetssätt i kemikaliepolitiken
Frågor om den framtida kemikaliepolitiken omfattas i
första hand av det nationella miljökvalitetsmålet
Giftfri miljö. Miljökvalitetsmålet innebär att
halterna av ämnen som förekommer naturligt i miljön
är nära bakgrundsnivåerna och att halterna av
naturfrämmande ämnen i miljön är nära noll. I
samband med det ovan redovisade riksdagsbeslutet
angående de miljöpolitiska besluten framhölls bl.a.
att det framtida kemikaliesäkerhetsarbetet bör utgå
från riskvärderingar. Dagens arbetsmetoder
kompletteras med ett mer generellt angreppssätt som
riktas mot kemiska ämnen med dokumenterat
hälsofarliga egenskaper samt mot organiska, av
människan framställda, ämnen som är bioackumulerande
och långlivade. I det fortsatta arbetet med att nå
delmålet bör följande riktlinjer gälla.
Nyproducerade varor som introduceras på marknaden är
i huvudsak fria från organiska, av människan
framställda, ämnen som är långlivade och
bioackumulerbara samt ämnen som ger upphov till
dessa ämnen och fria från av människan framställda
ämnen som är cancerframkallande, arvsmassepåverkande
och hormonstörande inklusive fortplantningsstörande.
Vidare är nyproducerade varor som introduceras på
marknaden i huvudsak fria från kvicksilver, kadmium,
bly och deras föreningar och metaller används i
sådana tillämpningar att metallerna inte kommer ut i
miljön i en omfattning som kan medföra att miljö och
människors hälsa kan komma till skada. Organiska, av
människan framställda, ämnen som är långlivade och
bioackumulerbara förekommer i produktionsprocesser
endast om företaget kan visa att hälsa eller miljö
inte kommer till skada. Kemikalieutredningen har
haft i uppdrag att föreslå hur de nya riktlinjerna
inom kemikaliepolitiken skall genomföras.
Utredningen har nyligen avslutat sitt arbete i denna
del och redovisat sina förslag i betänkandet Varor
utan faror (SOU 2000:53). Utredningen lämnar förslag
om bl.a. närmare definitioner i form av gränser m.m.
för de egenskaper och effekter som avses i de
tidigare föreslagna riktlinjerna. Vidare föreslås
gränser som anger när ett ämne är så långlivat och
bioackumulerande att det skall omfattas av kravet på
utfasning. Utredningen har vidare analyserat behovet
av och lämnat förslag till ytterligare styrmedel för
att åstadkomma en skärpt kontroll av ämnen som
omfattas av riktlinjerna. Förslagen lämnas med
beaktande av EU:s regelverk. I detta sammanhang bör
även uppmärksammas att kommissionen har för avsikt
att före utgången av år 2000 presentera en vitbok
med förslag till en gemenskapsstrategi när det
gäller kemiska ämnen. Vid rådets möte (miljö) den 22
juni innevarande år informerade kommissionen om
utgångspunkterna för arbetet med vitboken. Bl.a.
framhölls behovet av en hög skyddsnivå för nuvarande
och kommande generationers hälsa och miljö.
Försiktighetsprincipen, substitutionsprincipen och
principen om att förorenaren skall betala är också
viktiga förutsättningar. Harmonisering är ett annat
ledord i kommissionens arbete. Industrin måste ta
sitt ansvar genom att bl.a. tillhandahålla nödvändig
information och göra riskbedömningar. Behovet av att
begränsa användningsområdet för nya ämnen bör
analyseras. För kemikalier som redan finns på
marknaden är det angeläget att få fram mer kunskap.
En tidtabell skall upprättas för industrin när det
gäller att tillhandahålla information om existerande
ämnen. Kommissionen uppmanade de länder som tagit
fram nationella strategier för kemikalier att dela
med sig av dessa. Med hänvisning till det anförda
avstyrker utskottet motionerna MJ718 (c) yrkande 10,
MJ731 (v) yrkande 11, MJ743 (m) yrkande 9 och
2000/01:
MJ757 (mp) yrkande 1.
Regeringen har också för avsikt att år 2003
genomföra en översyn och utvärdering av de
kemikaliepolitiska målen och styrmedlen. Översynen
skall inte bara gälla hur riktlinjerna efterlevs
utan också innefatta en analys av konsekvenser för
miljö samt ekonomi och samhällsutveckling (se prop.
1997/98:145). Med hänvisning härtill avstyrks motion
MJ743 (m) yrkande 1.
Enligt miljöbalken skall alla som bedriver eller
avser att bedriva en verksamhet eller vidta en
åtgärd undvika att använda eller sälja sådana
kemiska produkter eller biotekniska organismer som
kan befaras medföra risker för människors hälsa
eller miljön, om de kan ersättas med sådana
produkter eller organismer som kan antas vara
mindre farliga. Motsvarande krav gäller i fråga om
varor som innehåller eller har behandlats med en
kemisk produkt eller bioteknisk organism (2 kap.
6 §). Produktvalsprincipen har införts i miljöbalken
som en central allmän hänsynsregel och avser både
kemiska produkter och biotekniska organismer.
Produktvalsprincipens syfte är att tillgodose
miljöbalkens mål genom att ett miljömässigt val
skall göras av kemiska ämnen och beredningar som kan
befaras medföra risker för människors hälsa eller
miljön eller varor som innehåller eller har
behandlats med sådana. Det är i första hand vid
användning av en kemisk produkt, vara eller
bioteknisk organism som föreskrivet produktval kan
göras. Därutöver gäller produktvalsprincipen även
vid försäljning. I förslaget till miljöbalk
framhölls bl.a. att produktvalsprincipen inte är att
se som en förbudsregel annat än för användning och
försäljning i vissa fall. Det är en hänsynsregel som
alla skall iaktta, ett förhållningssätt och inte ett
förbud mot försäljning och användning av vissa
kemikalier (se prop. 1997/98: 45 s. 227 f.). Med det
anförda föreslår utskottet att motionerna MJ255 (fp)
yrkande 16, MJ714 (mp) yrkande 3, MJ716 (mp) yrkande
2 och MJ743 (m) yrkande 6 lämnas utan någon
riksdagens vidare åtgärd.
Avvecklingen av vissa skadliga ämnen
Det är inte tillåtet att använda pentaklorfenol i
Sverige. Det finns däremot inget förbud mot
förekomst i importerade produkter. Sverige hade fram
till den 31 december 1998 övergångsregler när det
gällde begränsningar för bl.a. pentaklorfenol. I maj
1999 antog kommissionen ett tilläggsdirektiv till
begränsningsdirektivet som påverkade användningen av
bl.a. pentaklorfenol. Tilläggsdirektivet innebär att
all användning av pentaklorfenol i princip är
förbjuden i hela gemenskapen. Frankrike, Irland,
Portugal, Spanien och Storbritannien har dock
medgivits undantag från förbudet fram t.o.m. år
2008. Frågan om ett förbud mot förekomsten av
pentaklorfenol i textilier och lädervaror har
aktualiserats av Kemikalieinspektionen (KEMI) som
haft regeringens uppdrag att se över gällande
regelverk på detta område. Eftersom
tilläggsdirektivet inte omfattar förekomsten av
pentaklorfenol i importerade varor skulle ett
nationellt förbud kunna aktualiseras. Enligt
utskottets mening får det dock i första hand ankomma
på regeringen att pröva frågan om ett nationellt
förbud mot förekomsten av pentaklorfenol i
produkter. Utskottet föreslår därför att motion
MJ714 (mp) yrkande 5 lämnas utan riksdagens vidare
åtgärd.
Bromerade flamskyddsmedel är en stor grupp ämnen
som tillsätts material för att förändra deras
brandegenskaper. Kemikalieinspektionen (KEMI) har
identifierat nära 250 bromerade föreningar som
används som flamskyddsmedel. I samband med 1991 års
miljöpolitiska beslut (prop. 1990/91:90, bet.
1990/91:JoU30, rskr. 1990/91:338) sattes målet upp
om en begränsning av användningen av bromerade
flamskyddsmedel och om en snabb avveckling av de
ämnen inom ämnesgruppen som är mest skadliga för
miljön. Mot den bakgrunden har KEMI, på regeringens
uppdrag, utarbetat ett förslag till en snar
avveckling av PBB och PBDE inklusive eventuella
förbud. Förslaget innebär att Sverige inför ett
förbud mot att saluhålla, överlåta eller
yrkesmässigt använda PBDE och PBB. Det blir även
förbjudet att saluhålla eller överlåta varor som
innehåller ämnena. För att berörda leverantörer
skall hinna att ta fram nya produkter, som uppfyller
de nya kraven, har KEMI föreslagit att förbudet
skall träda i kraft först fem år efter det att
förslaget notifierats hos EG-kommissionen. Bromerade
flamskyddsmedel har sedan år 1988 ingått i OECD:s
riskbegränsningsprogram, International Program on
Chemical Safety (IPCS), som har gett ut ett antal
rekommendationer. I Esbjergdeklarationen år 1995
enades miljöministrarna om att bromerade
flamskyddsmedel skall ersättas med mindre farliga
ämnen där det finns alternativ. Sverige driver även
frågan om bromerade flamskyddsmedel inom Oslo- och
Pariskonventionen. Inom EU är vissa bromerade
flamskyddsmedel reglerade i begränsningsdirektivet
(76/769/EEG). Användning av PBB och tris(2,3)-
dibrompropylfosfat i textilier med hudkontakt har
förbjudits. Fem bromerade ämnen ingår i en pågående
riskbedömning inom EU:s program för existerande
ämnen. Vid miljörådet den 30 mars innevarande år
uppgav kommissionen att riskbedömning har gjorts
för pentaBDPE, som behandlats av den vetenskapliga
kommittén i fråga om miljöeffekter. Kommittén skall
också yttra sig om hälsoaspekterna. OctaPBDE och
decaPBDE kommer att behandlas på motsvarande sätt
under året. Utbyte av ämnen enligt
försiktighetsprincipen kommer också att ingå i det
kommande förslaget om elektronikprodukter. Enligt
ansvarig kommissionär behövs skräddarsydda
förfaranden för att få en effektiv riskhantering.
Som utskottet tidigare anfört (se 1998/99:MJU6)
innebär den föreslagna avvecklingen av PBB och PBDE
en fortsättning av det arbete som har påbörjats av
den svenska industrin i syfte att minska risken för
dessa ämnens skadliga effekter i miljön. Behovet av
ökade kunskaper ligger i linje med den
utredningsskyldighet som vilar på tillverkare och
importörer av kemiska produkter i Sverige. Bromerade
flamskyddsmedel omfattas, utöver nu beskrivna
åtgärder, även av den utfasning som följer av ovan
nämnda riktlinjer om de innehar sådana egenskaper
eller ger upphov till sådana effekter som
riktlinjerna avser. KEMI har fått i uppdrag att
senast den 31 december 2000 till regeringen redovisa
en lägesbeskrivning avseende avvecklingsarbetet med
bl.a. bromerade flamskyddsmedel. Mot bakgrund av det
anförda föreslår utskottet att motionerna MJ715 (mp)
och MJ743 (m) yrkande 3 nu lämnas utan vidare
åtgärd.
I samband med 1991 års miljöpolitiska beslut
uttalades att minst 90 % av användningen av
nonylfenoletoxylater (NFE) bör ha upphört till år
2000 genom frivilliga åtgärder inom berörda
branscher. Efter denna tidpunkt bör NFE endast
användas om risken för spridning till miljön är
mycket liten. Det uppsatta målet har i stort sett
uppnåtts, och utskottet anförde våren 1999, i
samband med riksdagens behandling av propositionen
om de övergripande nationella miljökvalitetsmålen,
att det positiva resultatet från avvecklingsarbetet
innebär att även den fortsatta avvecklingen kan ske
på frivillig väg. Detta innebär att resterande
användning av NFE, som leder till direkta utsläpp,
skall fasas ut snarast eller senast år 2000. På sikt
bör all användning av NFE ersättas med mindre
miljöskadliga alternativ (1998/99:MJU6 s. 115). KEMI
har fått i uppdrag att senast den 31 december 2000
till regeringen redovisa en lägesbeskrivning
avseende avvecklingsarbetet med bl.a. nonyl-
fenoletoxilater. Enligt utskottets mening ankommer
det på KEMI och Naturvårdsverket som centrala
tillsynsmyndigheter att följa avvecklingen av NFE
och deras nedbrytningsprodukter. Ytterligare
åtgärder bör även kunna föreslås utifrån resultatet
av EU:s riskutvärdering. Motion MJ716 (mp) yrkande 1
påkallar i övrigt ingen åtgärd från riksdagens sida.
I samband med riksdagens behandling av ovan nämnda
proposition om de övergripande nationella
miljökvalitetsmålen konstaterade utskottet att
Sverige är en liten marknad internationellt sett och
att det därför kan vara svårt att införa svenska
särkrav riktade mot produkter som i dag tillverkas
av PVC. Svensk industri har dock visat att det på
frivillig väg är möjligt att i vissa produktgrupper
ersätta farliga tillsatser i PVC och i andra
produktgrupper byta ut PVC mot andra material.
Utskottet framhöll samtidigt betydelsen av att
tillverkare och importörer fortsätter att verka för
att minska miljöbelastningen från PVC, utveckla
bättre PVC och ersätta PVC med andra material där
användningen av PVC-material misstänks skada miljön
och människors hälsa (1998/99:MJU6). När det gäller
avvecklingen av skadliga och misstänkt skadliga
mjukgörare i PVC har KEMI regeringens uppdrag att
följa utvecklingen beträffande tidigare redovisade
avvecklingsplaner. Vidare skall KEMI se till att
tillverkare och importörer fortsätter att verka för
att minska miljöbelastningen från PVC, utveckla
bättre PVC och ersätta PVC med andra material där
användningen av PVC misstänks skada miljön och
människors hälsa. KEMI skall återkomma till
regeringen med förslag till åtgärder om avvecklingen
inte kommer till stånd på frivillig väg. Senast den
31 december 2000 skall en lägesbeskrivning avseende
avvecklingsarbetet redovisas. Mot bakgrund av det
anförda är utskottet inte berett att föreslå något
uttalande från riksdagens sida med anledning av
motion MJ743 (m) yrkande 2. Motionen avstyrks i
berörd del.
Isocyanathantering innebär ett svårt
arbetsmiljöproblem. Hälsoriskerna är kända sedan
länge. På senare tid har särskilt uppmärksammats
risker som uppkommer vid sönderdelning av
polyuretanplast (PUR) och produkter som innehåller
vissa bindemedel, t.ex. mineralull. Det är
emellertid enligt utskottets mening i första hand
Arbetarskyddsstyrelsen (ASS), Yrkesinspektionen (YI)
och arbetsmarknadens organisationer som måste
bevaka dessa frågor. I föreskrifter från ASS finns
särskilda krav för arbete som innebär risk för
exponering för isocyanater. I ett frågesvar den 14
december 1999 (se prot. 1999/2000:46) konstaterade
det ansvariga statsrådet att det sedan några år
pågår ett intensivt arbete med att motverka
isocyanatskadorna och att den forskning som finns
beaktas. Regeringen kommer att uppmärksamt följa
utvecklingen i frågan. I detta sammanhang bör även
uppmärksammas att KEMI under år 1999 utförde en
informations- och kontrollinsats, riktad mot företag
som anmält kemiska produkter innehållande
isocyanater till produktregistret. Syftet med
insatsen var att informera om och kontrollera de
strängare märkningsregler som gäller sedan 1999 för
denna produktgrupp. Vidare kan konstateras att en
stor del av de produkter som innehåller isocyanater
importeras till Sverige, och det är därför
nödvändigt att åtgärder vidtas på minst EU-nivå. Med
det anförda föreslår utskottet att motion MJ759 (mp)
lämnas utan riksdagens vidare åtgärd.
Som framhållits ovan skall som riktlinje i
strävandena att nå delmålet Giftfri miljö bl.a.
gälla att nyproducerade varor som introduceras på
marknaden i huvudsak är fria från av människan
framställda ämnen som är hormonstörande inklusive
fortplantningsstörande. I dag pågår viss forskning
om klorerade fettsyror. För att ytterligare
förstärka miljöforskningen har Naturvårdsverket fått
ett nytt anslag för forskning på 50 miljoner kronor
för år 2000. Anslaget beräknas till 100 miljoner
kronor för vartdera året 2001 och 2002. Från dessa
anslag skulle det kunna bli aktuellt att avsätta
medel för ytterligare forskning om dessa ämnens och
andra klorerade ämnens effekter och förekomst. Hur
dessa medel skall fördelas beslutas av
Naturvårdsverkets forskningsnämnd. Härutöver bör
framhållas att kommissionen har presenterat sitt
meddelande om Gemenskapens strategi för
hormonstörande ämnen. Kommissionen föreslår i sitt
meddelande åtgärder på kort, medellång och lång
sikt. På kort sikt skall en lista upprättas över
ämnen som behöver utvärderas med avseende på
hormonstörande ämnen. Allmänheten bör också få ta
del av en tydlig information. Samarbete och
samordning på internationell nivå är ett nyckelkrav
i arbetet. På medellång sikt är det enligt
kommissionen bl.a. viktigt att den tillsammans med
medlemsländerna ser till att tillräckliga resurser
avsätts för vedertagna testmetoder. På lång sikt
säger man att det är viktigt att föreslå en
anpassning eller ändring av lagstiftningen så att
hormonstörande verkningar tas om hand i relevanta
instrument. Med anledning härav antogs rådslutsatser
enhälligt vid miljörådet den 30 mars 2000. Med det
anförda avstyrker utskottet motion MJ762 (mp) i den
mån den inte kan anses tillgodosedd.
I Jordbruksverkets och KEMI:s rapport Förslag till
handlingsprogram för att minska hälso- och
miljöriskerna vid användning av bekämpningsmedel
till år 2001 (JV 1996:2) föreslås att ansvaret för
bekämpningsmedelsundersökningar flyttas från
länsstyrelsen till Naturvårdsverket.
Undersökningarna föreslås avse bekämpningsmedel i
ytvatten, sediment, nederbörd och grundvatten.
Vidare föreslås att dessa genomförs inom ramen för
det nationella miljöövervakningsprogrammet. För att
myndigheterna skall kunna driva en sådan
miljöövervakning föreslås att ytterligare 5 miljoner
kronor per år tilldelas den nationella
miljöövervakningen. Miljöövervakningsnämnden tog ett
beslut i mars 1999 om att revidera programmet för
miljöövervakning som innebar en förstärkning av samt
ytterligare resurser till miljöövervakning. Av årets
ekonomiska vårproposition framgår att regeringen
avser att skjuta till ytterligare resurser till
miljöövervakning (prop. 1999/2000:100, s. 187).
Enligt utskottets bedömning är syftet med motion
MJ789 (mp) yrkande 1 med det anförda i allt
väsentligt tillgodosett. Yrkandet påkallar således
ingen ytterligare riksdagens åtgärd.
Inom ramen för det existerande direktivet
91/414/EEG som avser bekämpningsmedel inom
jordbruket och trädgårdsodlingen finns ett
tioårsprogram för utvärdering av alla verksamma
ämnen som i dag används i bekämpningsmedlen. Inom EG
har hittills totalt 107 verksamma ämnen samt tre
biologiska organismer utvärderats. Avsikten är att
de ämnen som motsvarar kraven skall föras upp på en
lista över tillåtna verksamma ämnen som får ingå i
bekämpningsmedel. Godkända bekämpningsmedel skall i
princip kunna marknadsföras inom hela unionen.
Direktivet innehåller även en möjlighet att beakta
nationella aspekter vid godkännande av bekämpnings-
medel i varje medlemsstat. Under perioden 1997-1999
fattades beslut för totalt sex respektive åtta
verksamma ämnen. Av de verksamma ämnen som
förbjudits har tre förbjudits på grund av hälso- och
miljörisker. Det slutliga beslutet om
biociddirektivet (98/8/EG) togs i maj 1998 och
direktivet trädde i kraft i maj innevarande år.
Kommissionen kommer att inrätta ett program för
biocider för genomgång och bedömning av de verksamma
ämnen som används. Ett motsvarande program finns för
växtskyddsmedel. Jämfört med nuvarande svenska
regler innebär biociddirektivet bl.a. att en del nya
produkttyper, t.ex. desinfektionsmedel och
konserveringsmedel, måste förhandsgranskas innan de
saluförs. När det gäller allmänkemikalier som
används som biocider tillämpas förenklade
prövningssystem. Utskottet konstaterar
avslutningsvis att Sverige är en av de mer
inflytelserika medlemsstaterna i arbetsgrupperna
inom växtskyddsdirektivet där KEMI har arbetat
ihärdigt för en hög skyddsnivå och för att
effektivisera arbetet. Det svenska agerandet har
varit betydelsefullt för den utveckling som lett
till att flera ämnen kan komma att tas bort från den
europeiska marknaden men också till att processerna
förenklas. Med det anförda föreslår utskottet att
motion MJ789 (mp) yrkandena 2, 3 och 4 lämnas utan
vidare åtgärd.
Som en följd av regeringens förslag om reformerat
tandvårdsstöd (prop. 1997/98:112), som godkänts av
riksdagen, slopades tandvårdsersättning för
amalgamfyllningar fr.o.m. år 1999 som ett led i
strävan att avveckla dessa fyllningar. I både denna
proposition och i regeringens miljömålsproposition
(prop. 1997/98:145) betonar regeringen att det är
angeläget att användningen av amalgam inom
tandvården snarast upphör. Enligt vad utskottet
erfarit undersöker Miljödepartementet för närvarande
möjligheterna att reglera kvicksilver i amalgam i
det s.k. begränsningsdirektivet. Kommissionen
planerar att ta upp kvicksilver inom ramen för detta
direktiv. I det sammanhanget kan Sverige verka för
att amalgamet tas med. Motion MJ808 (mp) yrkandena 1
och 2 bör med det anförda lämnas utan vidare åtgärd.
KEMI har på regeringens uppdrag föreslagit ett
förbud mot s.k. azo-färgämnen i textilier och
lädervaror. Ett förbud mot dessa färgämnen behandlas
för närvarande även inom EU-systemet. Mot bakgrund
av det anförda föreslår utskottet att motion MJ714
(mp) yrkande 4 lämnas utan vidare åtgärd.
Övriga frågor
Specificerade forsknings- och
resursfördelningsfrågor har behandlats av utskottet
vid ett flertal tillfällen (senast 1998/99:MJU6, s.
106). Utskottet har därvid konstaterat att dessa
frågor delegerats till berörda högskoleorgan och
till de forskningsfinansierande organen. Mot
bakgrund av det anförda föreslår utskottet att
motion MJ714 (mp) yrkande 2 lämnas utan vidare
åtgärd.
I regeringens miljömålsproposition (prop.
1997/98:145) aviserades en utredning om den
miljöpåverkan som användningen av läkemedel (såväl
human- som veterinärmedicinska) medför. Enligt vad
utskottet erfarit har utredningen ännu inte
igångsatts på grund av resursbrist. Utskottet anser
det lämpligt att avvakta resultatet av den fortsatta
beredningen i denna fråga och föreslår att motion
MJ716 (mp) yrkande 3 lämnas utan någon riksdagens
vidare åtgärd.
Utskottet har tidigare tagit ställning till frågan
om att likställa försäljning av produkter som
innehåller miljöfarliga ämnen med att sprida dessa
ämnen direkt i miljön och därvid framhållit bl.a.
följande. Den rättsliga innebörden torde vara att
försäljning av miljö- och hälsofarliga produkter
skall definieras som miljöfarlig verksamhet enligt 9
kap. miljöbalken. En sådan ändring i miljöbalkens
systematik skulle få omfattande och svåröverskådliga
konsekvenser för bl.a. prövningen av mål och ärenden
enligt 16-23 kap. miljöbalken. Utskottet vill i
stället hänvisa till det väl utvecklade
regelsystemet i 14 kap. och tillhörande
tillämpningsförfattningar angående hantering
(inklusive försäljning) av kemiska produkter. I
detta regelsystem finns utförliga skydds- och
kontrollbestämmelser angående hanteringen av hälso-
och miljöfarliga produkter (1999/2000:MJU7, s. 27).
Motion MJ731 (v) yrkande 13 bör med det anförda
lämnas utan vidare åtgärd.
När det gäller de i motion MJ737 framförda
synpunkterna beträffande kallpressad linolja och
kravet på en översyn av förordningen (1998:941) om
kemiska produkter och biotekniska organismer vill
utskottet anföra följande. KEMI har i rapporten Att
finna farliga flöden (rapport 5036/99) anfört att
man avser att inom ramen för sitt löpande arbete ge
förslag till hur förordningen 1998:941 och
föreskrifterna om anmälan till produktregistret bör
förändras. KEMI beräknar att förslaget kommer att
presenteras under år 2000. Utskottet föreslår mot
bakgrund av det anförda att motion MJ737 (m) lämnas
utan vidare åtgärd.
Hantering och omhändertagande av farligt avfall
måste ske på ett miljömässigt godtagbart sätt. Dessa
frågor regleras därför i förordningen (1996:971) om
farligt avfall. Förordningen reglerar bl.a.
tillstånds- eller anmälningsplikt för yrkesmässig
transport, mellanlagring, återvinning eller
bortskaffande. Detta måste också vara en
grundläggande förutsättning när det gäller
användningen av mobila reningsverk. Som framhålls i
motion MJ791 är det inte bra när lagstiftningen är
alltför omständlig så att den hindrar eller
motverkar en önskvärd teknikutveckling på ett visst
område. Samtidigt måste man dock beakta de risker
som är förknippade med hanteringen av farligt avfall
och som utgör ett starkt motiv för att bibehålla
tillståndskravet. Utskottet utgår från att ansvariga
myndigheter är medvetna om de i motionen
aktualiserade problemen och att tillståndsgivningen
så långt möjligt hanteras på ett sådant sätt att
användningen av ny teknik inte motverkas. Motion
MJ791 (kd) yrkande 1 påkallar i övrigt ingen åtgärd
från riksdagens sida.
Med anledning av de i motion MJ791 (kd) yrkande 2
framförda synpunkterna beträffande behovet av en
kommunal miljörevision vill utskottet framhålla
bl.a. följande. Miljöbalken innehåller allmänna
hänsynsregler för att skydda människors hälsa och
miljön mot skada eller olägenhet som gäller alla som
bedriver eller avser att bedriva en verksamhet och
för alla som avser att vidta en åtgärd (2 kap.). I
förordningen (1998:901) om verksamhetsutövares
egenkontroll finns ytterligare regler. Förordningen
ställer bl.a. upp krav på en förteckning av de
kemiska produkter som hanteras inom verksamheten och
som kan innebära risker från hälso- eller
miljösynpunkt. I enlighet med miljöbalken 14 kap.
skall kemiska produkter som yrkesmässigt tillverkas
i eller förs in till Sverige registreras i ett
produktregister. Förordningen (1998:941) om kemiska
produkter och biotekniska organismer innehåller mer
detaljerade krav på anmälningsskyldighet. Som
utskottet redovisat i det föregående gäller
förordningen (1996:971) om farligt avfall
beträffande hantering och omhändertagande av farligt
avfall. Förordningen reglerar bl.a. tillstånds-
eller anmälningsplikt, yrkesmässig transport,
mellanlagring, återvinning och bortskaffande.
Ytterligare instrument är miljöcertifiering av
företag enligt EMAS och ISO 14001. Det anförda
tillgodoser enligt utskottets mening i allt
väsentligt syftet med motion MJ791 (kd) yrkande 2.
Motionen bör därför lämnas utan vidare åtgärd i
berörd del.
Naturvård och biologisk mångfald
Motionerna
Levande sjöar och vattendrag
I motion MJ255 (fp) begärs att Naturvårdsverket ges
i uppdrag att genomföra en inventering av uppdämda
vattendrag som kan restaureras i syfte att återskapa
strömmande vatten (yrkande 4). Skyddet av Emån och
dess lax behandlas i motion MJ740 (v). Behovet av
bättre hushållning med vattenresurserna påtalas i
motion MJ727 (kd) yrkande 1. Åtgärder för skydd av
Vätterns vatten efterlyses i motion MJ802 (c).
Myllrande våtmarker
Vikten av att skydda och anlägga våtmarker betonas i motion
MJ255 (fp). Det är enligt motionärerna angeläget att
restaurera och nyanlägga våtmarker, särskilt
våtmarker på s.k. Ramsarområden (yrkande 6). Behovet
av en översyn av skyddet av myrar påtalas i
motionerna MJ704 (mp) och MJ753 (mp) yrkande 8.
Hav i balans samt levande kust och skärgård
Enligt motionerna MJ720 (mp) och MJ753 (mp) yrkande
9 bör arbetet med marina reservat fördjupas,
konkretiseras och påskyndas. I motion MJ741 (v)
begärs förslag till en åtgärdsplan och skärpt
lagstiftning som stärker havsöringsstammen i de två
nordliga länen. Enligt motion MJ717 (c) bör
statsbidrag införas för strandstädning i Bohuslän.
Levande skogar
Enligt motion MJ255 (fp) måste mer skog skyddas i reservat
(yrkande 1). Frågan om reservatsbildande tas upp
även i motion MJ306 (m). Eventuella storreservat bör
så långt möjligt förläggas till statlig mark.
Motionärerna varnar för att på riksnivå utarbeta
hela uppsättningar av kvantifierade delmål, framför
allt på miljösidan. Inom vissa ramar bör
näringsutövarna ges frihet att finna lösningar som
är lokalt anpassade och kostnadseffektiva (yrkande
9). I motion MJ310 (fp) framhålls att arbetet med
inrättande av naturreservat och förstärkt
biotopskydd bör intensifieras. Enligt motion MJ754
(v) bör befintliga skogsreservat och nationalparker
utvidgas (yrkande 3). Behovet av fortsatt
fältundersökning av sumpskog i syfte att
klassificera densamma påtalas i motion MJ729 (mp)
yrkande 1 liksom av en plan för bevarande av
sumpskog (yrkande 2). Identiska yrkanden återfinns i
motion MJ753 yrkandena 6 respektive 7 från samma
parti. I motion MJ772 (s) uppmärksammas behovet av
skötsel och rådgivning i bevarandet av naturvärdena
i nyckelbiotoper. Det framhålls som angeläget att
undanta skogsmark från framtida skogsbruk.
Skogsvårdsorganisationerna skall kunna ge markägare
skötselråd och skapa intresse för vården av
nyckelbiotoper. Direktstödet till skogsägarna bör
stärkas, t.ex. genom ökade anslag till NOKÅS, dvs.
natur- och kulturmiljövårdsåtgärder i skogen.
Ett rikt odlingslandskap
Enligt motion MJ748 (m) bör kostnadseffektivitet prägla
anläggandet av våtmarker för näringsreduktion
(yrkande 1). De västskånska
vattendragsorganisationerna bör erhålla statlig
medfinansiering i sitt arbete med åtgärdsprogram
(yrkande 2). Statens ansvar för restaureringen av
det sydsvenska landskapet genom anläggande av
dammar, småvatten, våtmarker och skyddszoner påtalas
(yrkande 3). Vikten av information och
kunskapsspridning till markägare vad avser
anläggning av dammar, småvatten, våtmarker och
skyddszoner betonas (yrkande 5). Behovet av utökad
kunskap om utbredning, status och
bevarandemöjligheter för landets groddjur tas upp i
motion MJ774 (mp) yrkande 1. Vidare betonas behovet
av insatser för att befrämja forskningen om groddjur
(yrkande 2), av skydd av dammar och våtmarker med
hotade grodarter särskilt vad gäller små gårds- och
kreatursdammar jämte andra småvatten (yrkande 3) och
av skyddszoner runt dammar och vattendrag (yrkande
4). Slutligen framhålls småvattnens stora betydelse
för den biologiska mångfalden och behovet att skydda
och anlägga nya sådana (yrkande 7). Ett flertal
förslag för förstärkt skydd av naturbetesmarker förs
fram i motion MJ798 (v).
God bebyggd miljö
Frågan om den biologiska mångfalden i våra
stadsmiljöer tas upp i motion Bo231 (c).
Motionärerna anser att grönytornas skötsel och
utbredning bör ses som en integrerad del av en god
stadsmiljö (yrkande 6). Enligt motion MJ725 (s)
måste uttaget av naturgrus begränsas.
Biologisk mångfald
Enligt motion MJ255 (fp) bör direktiven till Natura 2000
vidgas till att passa även nordeuropeisk natur.
Regeringen bör agera mer kraftfullt för att få
svenska naturområden klassade på EU:s lista (yrkande
5). I motion MJ742 (m) framläggs ett flertal förslag
som syftar till att förstärka skyddet för den
biologiska mångfalden. Bland annat bör
miljöprogrammet revideras och våtmarker bevaras och
utvecklas genom bl.a. kommunala reningsverk med
kvävefällor och kalkning av sjöar och vattendrag.
Forskningsinsatserna för bevarande av biologisk
mångfald bör stärkas. Nationalparker skall ägas av
staten och naturreservat av enskilda,
organisationer, företag eller kommuner. Privata
markägare skall ha ersättning för det intrång i
äganderätten som bevarandeåtgärder medför. En samlad
bedömning bör göras av frågor som rör renskötsel,
turism och annan verksamhet som negativt kan påverka
naturen i fjällområdena. Regeringen bör arbeta mer
aktivt för gemensamma lösningar på miljöproblemen i
Östersjön och Västerhavet (yrkande 1.) Genom
försäljning av statens Assi Domän-aktier kan
ytterligare värdefulla naturmiljöer säkras. Av
försäljningssumman bör en miljard kronor avsättas
till en fond för bevarande av biologisk mångfald
(yrkande 2).
Motionärerna i motion MJ746 (m) anser att EU:s art-
och habitatdirektiv ändras så att skyddsklassen
sänks för de svenska och finska bestånden av björn
och lodjur (yrkande 1). Efter 20 år behövs en
genomgripande översyn av EG:s fågeldirektiv och dess
tillämpning (yrkande 2).
I motion MJ745 (s) begärs en utredning om
möjligheterna till en nationell
fågelvaktsorganisation. Åtgärder för bevarande av
myskoxen efterlyses i motion MJ763 (mp) och i motion
MJ803 (mp) betonas fördelen av miljöövervakning av
smågnagare. Enligt motion MJ735 (kd) bör regeringen
överväga utformandet av ett nationellt stöd som
tillförsäkrar Kolmårdens djurpark medel för
bevarandearbetet.
Den svenska valfångstpolitiken och det svenska
agerandet i IWC (International Whaling Commission)
behandlas i motion MJ711 (mp). Sverige bör stödja en
restriktiv valfångstpolitik (yrkande 1). Vidare bör
Sverige snarast fördöma Japans vetenskapliga
valfångst (yrkande 2) och användningen av elektrisk
lans vid valjakt (yrkande 3) samt stödja det
australiska förslaget om inrättande av ett globalt
reservat för valar (yrkande 4).
Nationalparker, naturreservat m.m.
I motion MJ744 (m) begärs att olika alternativ prövas för att
skydda Ombergs natur.
Enligt ett flertal motioner - MJ760 (kd), MJ778
(mp), MJ785 (s), MJ793 (fp) och MJ806 (c) - bör
Omberg skyddas och förvaltas som nationalpark. En
besöksanläggning bör enligt motion MJ787 (s)
uppföras i Tåkern-Ombergsområdet. I motion MJ781 (s)
begärs att Ridö/Sundbyholmsarkipe-lagen i Mälaren
inrättas som nationalpark och enligt motion MJ804
(mp) bör Lovö inrättas som nationalpark.
Utskottets överväganden
Som utskottet redovisat ovan har riksdagen fattat
beslut om 15 övergripande nationella
miljökvalitetsmål. Riksdagens beslut innebar
dessutom att regeringen skall återkomma till
riksdagen med redovisning och förslag om de delmål
som behövs för att miljökvalitetsmålen skall kunna
uppnås (prop. 1997/98:145, bet. 1998/99:MJU6).
Enligt utskottets mening omfattas en stor del av
motionerna om naturvård och biologisk mångfald av
riksdagens enhälliga beslut om förslag och
redovisning från regeringens sida beträffande
delmålen. Dessa motioner bör därför inte i detta
sammanhang medföra något ställningstagande av
riksdagen i själva sakfrågan. I övrigt vill
utskottet anföra följande.
Levande sjöar och vattendrag
De frågor som tas upp i motion MJ255 (fp) yrkande 4
omfattas i första hand av miljökvalitetsmål 3
Levande sjöar och vattendrag. Förslag om delmål,
etappmål och om de åtgärder som bedöms nödvändiga
för att nå målen har lagts fram av
Miljömålskommittén (SOU 2000:52). Kommitténs uppdrag
har även omfattat överväganden om hur vattendrag som
är skadade av vattenkraftsutbyggnad delvis kan
restaureras så att vandringsfisk och andra
vattenorganismer kan överleva och fortleva i
livskraftiga bestånd på fler ställen än vad som är
fallet i dag. Frågan om inventering av dämda
vattendrag kommer även att aktualiseras i samband
med ett svenskt genomförande av det nyligen antagna
ramdirektivet för vatten. Direktivet innebär att
medlemsländerna till år 2003 skall redovisa vilka
administrativa arrangemang som valts för upprättande
av s.k. behöriga myndigheter för de olika
vattendistrikten, hur dessa distrikt avgränsas
geografiskt samt hur direktivet genomförts i den
nationella lagstiftningen. Åtgärdsprogram och
förvaltningsplaner skall vara upprättade senast år
2009. Enligt regeringen har direktivets slutliga
utformning i många delar fått en utformning som
motsvarar svenska intressen. Direktivens inriktning
mot uppnående av vissa specificerade miljömål
stämmer väl överens med Miljömålskommitténs förslag.
I dessa delar stämmer dessutom direktivet väl
överens med miljöbalkens utformning, eftersom balken
innehåller de juridiska instrumenten
miljökvalitetsnormer liksom åtgärdsprogram och
åtgärdsplaner för att uppnå dessa mål. Även i andra
delar har ett svenskt arbetssätt enligt regeringen
fått genomslag i direktivets utformning. När det
gäller kraven på karaktärisering av vatten- och
avrinningsdistrikt och i kraven på miljöövervakning
är regeringens uppfattning att direktivets krav är
mer anpassade till de specifika förhållanden som
råder i de skandinaviska länderna med deras stora
mångfald av sjöar och vattendrag (prop. 2000/01:1,
utg.omr. 20). Ett antal pilotprojekt i
vattenavrinningsområden har inletts för att få
erfarenheter av administrativ samordning mellan
berörda myndigheter och samverkan mellan lokala
aktörer och sakägare. Tillsammans med berörda
myndigheter arbetar Naturvårdsverket med ett
vattenprojekt i syfte att utforma anvisningar för
det praktiska genomförande av skyldigheterna enligt
direktivet. Med hänvisning till det anförda bör
motion MJ255 (fp) i denna del inte medföra någon
riksdagens vidare åtgärd.
Enligt vad utskottet inhämtat pågår sedan ca fem år
arbete med restaurering av Emåns hela
avrinningsområde. Arbetet finansieras med medel från
EU, Fiskeriverket, Naturvårdsverket, länsstyrelsen
och berörda kommuner. Arbetet kan ses som ett
exempel inför genomförandet av ramdirektivet för
vatten. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet
motion MJ740 (v) om skydd av Emån och dess lax i den
mån motionen inte kan anses tillgodosedd.
Som utskottet tidigare anfört kommer
miljökvalitetsmål 3 att kompletteras med delmål
avseende bl.a. användning av sjöar och vattendrag
som dricksvattentäkt (prop. 1997/98:145, bet.
1998/99:MJU6). Även under miljökvalitetsmål 11 God
bebyggd miljö kommer riksdagen att ta ställning till
förslag om delmål och åtgärder som syftar till att
utvinningen av naturgrus med stor betydelse för
dricksvattenförsörjningen skall upphöra helt. Frågor
om hushållning med våra vattenresurser kommer
dessutom att bli aktuella i samband med det svenska
genomförandet av ramdirektivet för vatten. Det
anförda innebär att motionerna MJ727 (kd) yrkande 1
och MJ802 (c) inte bör medföra någon ytterligare
åtgärd från riksdagens sida.
Myllrande våtmarker
Under miljökvalitetsmål 4 Myllrande våtmarker kommer
riksdagen att under detta riksmöte ta ställning till
regeringens aviserade förslag om delmål och åtgärder
för bevarande av alla naturligt förekommande
våtmarkstyper i hela landet. När det gäller det nya
landsbygdsprogrammet för jordbruket har riksdagen
hösten 1999 anslutit sig till regeringens förslag om
en uppdelning på två insatsområden. Under
insatsområde 1, Åtgärder för ett ekologiskt hållbart
jordbruk, har ersättningen för anläggande av
våtmarker och småvatten delats upp i dels ersättning
för anläggningskostnad, dels skötselersättning,
vilket ger möjlighet till bättre anpassning till de
verkliga kostnaderna. Regeringen har också valt att
inte begränsa möjligheten till restaurering och
nyanläggning till utpekade, särskilt värdefulla
områden. Programmet är nu öppet för markägare i
områden med intensivt läckage (skr. 1999/2000:14,
bet. 1999/2000:MJU2). Härutöver vill utskottet
erinra om att Naturvårdsverket har lämnat förslag om
ytterligare 21 områden för skydd enligt
Ramsarkonventionen. Förslaget bereds i
Regeringskansliet. Områden för skydd enligt
konventionen är utvalda i sin egenskap av oförstörda
områden. Det är därför sällan aktuellt att nyanlägga
våtmarker eller restaurera våtmarker inom dessa
områden. Det anförda innebär att utskottet finner
syftet med motion MJ255 (fp) yrkande 6 i allt
väsentligt tillgodosett.
Miljömålskommittén har i sitt betänkande (SOU
2000:52) framlagt förslag om etappmål för skyddet av
myrar. Riksdagen kommer därmed att ta ställning till
frågan sedan regeringen, vilket aviserats, i slutet
av år 2000 kommer att lägga fram en proposition med
förslag till delmål under miljökvalitetsmålet.
Härutöver har utskottet inhämtat att skyddsarbete
pågår i enlighet med myrskyddsplanen. Norrbottens
län, med ca 40 % av landets myrar, är det enda län
där kartläggningen inte är avslutad. Ytterligare två
års arbete beräknas kvarstå. Med det anförda
avstyrker utskottet motionerna MJ704 (mp) och MJ753
(mp) yrkande 8 i den mån motionerna inte kan anses
tillgodosedda.
Hav i balans samt levande kust och skärgård
Miljökvalitetsmål 5 Hav i balans samt levande kust
och skärgård innebär bl.a. att unika marina biotoper
skall skyddas (prop. 1997/98:145, bet.
1998/99:MJU6). Som regeringen anför i
budgetpropositionen för år 2001, utg.omr. 20, är
inrättande av skyddade områden i marin miljö i
skyddsvärda kust- och havsområden längs Sveriges
kust en viktig del av de nationella åtaganden som
internationella överenskommelser innebär. Regeringen
anser det därför angeläget att Naturvårdsverket,
Fiskeriverket och länsstyrelserna intensifierar sin
samverkan för att utveckla former för bevarandet av
den biologiska mångfalden i havsmiljö, inte minst
för att Sverige skall kunna leva upp till
internationella överenskommelser i bl.a.
Helsingforskonventionen. Utskottet förutsätter att
riksdagen kommer att ges tillfälle att ta ställning
till förslag till delmål och åtgärder i samband med
den proposition om delmål för att uppnå
miljökvalitetsmålen som aviserats av regeringen.
Utskottet, som i stort delar de synpunkter som
framförs i motionerna MJ720 (mp) och MJ753 (mp)
yrkande 9, finner därmed att syftet med motionerna i
allt väsentligt kommer att bli tillgodosett utan
något särskilt riksdagsuttalande i frågan.
Enligt vad utskottet erfarit samarbetar
Fiskeriverket med den finska fiskerimyndigheten med
en kartläggning av havsöringen vad avser
beståndsstorlek, fisketryck m.m. Rapporten beräknas
framläggas före årsskiftet 2000/01. I samband med
genomförandet av ramdirektivet för vatten kommer
dessutom möjlighet ges att upprätta åtgärdsprogram
för att skydda och bevara specifika arter. Härutöver
vill utskottet hänvisa till den utförliga
redogörelse av fiskets effekter på marina arter i
Östersjön som lämnades hösten 1999 i betänkande
1999/2000:MJU8. Med det anförda avstyrker utskottet
motion MJ741 (v) i den mån motionen inte kan anses
tillgodosedd.
Frågan om statlig ersättning för strandstädning på
västkusten har vid ett flertal tillfällen varit
föremål för utskottets ställningstagande. Så sent
som våren 2000 hänvisade miljöministern i två
frågesvar till Sveriges arbete inom ramen för bl.a.
Londonkonventionen, OSPAR-konventionen och HELCOM
för att förhindra dumpning av avfall till havs.
Enligt miljöministern är det dock kommunerna som har
det huvudsakliga ansvaret för renhållningen, och det
är kommunernas uppgift att genom samarbete
säkerställa strandstädningen som en permanent
verksamhet (frågesvar 1999/2000:756 och 775, prot.
1999/2000:95). I ett interpellationssvar den 16 maj
2000 (9 §, prot. 1999/2000:110) utvecklade
miljöministern ytterligare sin redogörelse för det
internationella arbetet och erinrade om
förhandlingarna om ett EG-direktiv om
mottagningsanläggningar för avfall från fartyg.
Förslaget till direktiv innehåller krav i linje med
dem som återfinns i Östersjöstrategin.
Miljöministern upprepade sin inställning att det
huvudsakliga ansvaret för renhållning vilar på
kommunerna men framhöll att möjligheter till
kompletterande långsiktiga lösningar måste
undersökas. En möjlighet som han pekade på är
regeringens förslag till s.k. aktivitetsgaranti som
lades fram i vårpropositionen år 2000 och i
propositionen Förnyad arbetsmarknadspolitik för
delaktighet och tillväxt (prop. 1999/2000:98, bet.
1999/2000:AU7). Enligt den sistnämnda propositionen
skall personer som är 20 år eller äldre och som
söker arbete genom den offentliga arbetsförmedlingen
och som är eller löper risk att bli
långtidssjukskrivna kunna erbjudas åtgärden.
Aktivitetsgarantin trädde i kraft den 1 augusti
2000. Med det anförda avstyrker utskottet motion
MJ717 (c) i den mån motionen inte kan anses
tillgodosedd.
Levande skogar
Våren 1999 godkände utskottet regeringens förslag
till miljökvalitetsmål 8 Levande skogar vilket bl.a.
innebär att skogsekosystemens naturliga funktioner
och processer upprätthålls, att inhemska växt- och
djurarter fortlever under naturliga betingelser och
att hotade arter och naturtyper skyddas (prop.
1997/98:145, bet. 1998/99:MJU6). Utskottet anförde
vidare att miljökvalitetsmålet bör kompletteras med
delmål för hotade arter och skydd av skogsmark.
Utskottet framhöll som särskilt angeläget att
mätbara mål och parametrar för bevarande av skogens
biologiska mångfald vidareutvecklas. I likhet med
regeringen ansåg utskottet att de viktigaste
insatserna för att uppnå miljökvalitetsmålet utgörs
dels av den ökade ambitionsnivån när det gäller
skyddet av särskilt värdefulla skogsområden, dels av
ett fortsatt arbete med att förbättra
naturvårdshänsynen i skogsbruket samt av en
ekologisk planering i ett landskapsperspektiv på de
marker där ägarstrukturen tillåter detta. Vidare
uttalade utskottet att informationen om skogens
natur- och kulturmiljövärden bör fortsätta. Nästa
uppföljning av skogspolitiken skall redovisas av
Skogsstyrelsen före utgången av år 2001. I
budgetpropositionen för år 2001, utg.omr. 23,
uttalar regeringen sin avsikt att år 2002 för
riksdagen redovisa denna uppföljning och de förslag
till åtgärder som den kan föranleda.
När det gäller medel för ändamålet vill utskottet
erinra om att den förstärkning som föreslogs i 1998
års ekonomiska vårproposition och
budgetpropositionen för år 1999 om 370 miljoner
kronor har i budgetpropositionen för år 2000
förlängts till att omfatta år 2002. Samtidigt
anförde regeringen att de kraftigt ökade statliga
insatserna för att bevara den biologiska mångfalden
inriktar sig på långsiktigt bevarande i hela
skogslandskapet. Att permanent undanta skogsmark
från framtida skogsbruk är enligt regeringen en
angelägen insats. Av årets budgetproposition (prop.
2000/2001:1, utg.omr. 23) framgår att vid utgången
av år 1999 uppgick de områden som skyddats genom
naturvårdsavtal och biotopskydd till 10 290
respektive 3 132 hektar, varav 7 865 respektive 804
hektar tillkom under år 1999. Den största delen av
biotoparealen var urskogsartade objekt. Det kan
tilläggas att skogsbruket under år 1999 på eget
initiativ har miljöcertifierat sin verksamhet i stor
utsträckning. Cirka 9 miljoner hektar, i huvudsak
storskogsbrukets marker, har certifierats enligt den
s.k. FSC-standarden. Cirka 800 000 hektar mark
tillhörande småskogsbruket har certifierats genom
skogsägareföreningarna enligt den s.k. PEFC-
standarden.
Av årets budgetproposition framgår vidare att
regeringen, som en följd av behovet av
resursförstärkning till länsstyrelserna för den
prioriterade uppgift som skyddet av naturskogarna
innebär, har beräknat en höjning av anslaget till
länsstyrelserna med 25 miljoner kronor per år under
åren 2001, 2002 och 2003 (utg.omr. 18).
Hösten 1999 anförde utskottet, som delade
regeringens uppfattning i frågan, att det nu är
viktigt att Skogsvårdsorganisationen effektivt
arbetar för den inriktning av skogspolitiken som
beslutades i november 1998. Detta innebär aktiva
insatser i form av information, rådgivning och
tillsyn på produktions- och miljöområdena. I det
sammanhanget är kampanjen Grönare skog ett effektivt
inslag som ger förutsättningar för en god balans
mellan de båda skogspolitiska målen för och arbetet
med att nå dem. Kampanjen inleddes i september 1999.
Vid beräkning av anslaget till
Skogsvårdsorganisationen för år 2000 togs också
hänsyn till den förstärkta rådgivning som
redovisades närmare i propositionen Uppföljning av
skogspolitiken (prop. 1997/98:158, bet.
1998/99:MJU3, prop. 1999/2000:1, utg.omr. 23, bet.
1999/2000:MJU2). För budgetåret 1999 har sålunda
beräknats en förstärkning med ytterligare 7 miljoner
kronor i förhållande till budgetåret 1999, och för
budgetåret 2001 har beräknats en ytterligare
förstärkning med 5 miljoner kronor. Därmed kommer
sammanlagt 34 miljoner kronor att satsas på extra
rådgivning under perioden 1999-2001. Slutligen vill
utskottet erinra om att enligt 7 kap. 4 §
miljöbalken inrättande av naturreservat ankommer på
länsstyrelse eller kommun.
Det ovan anförda innebär att utskottet avstyrker
motionerna MJ255 (fp) yrkande 1, MJ306 (m) yrkande
9, MJ310 (fp), MJ754 (v) yrkande 3, MJ729 (mp),
MJ753 (mp) yrkandena 6 och 7 och MJ772 (s).
Med anledning av den del av motion MJ772 (s) som
begär ökat direktstöd till NOKÅS (natur- och
kulturvårdande åtgärder i skogsbruket) vill
utskottet tillägga att medel för ändamålet anvisas
över anslaget H 2 Insatser för skogsbruket, utg.omr.
23.
Ett rikt odlingslandskap
Miljökvalitetsmål 9 Ett rikt odlingslandskap innebär
att odlingslandskapets värde för biologisk
produktion och livsmedelsproduktion skall skyddas
samtidigt som den biologiska mångfalden och
kulturmiljövärdena bevaras och stärks. Detta innebär
bl.a. att odlingslandskapet brukas på ett sådant
sätt att negativa miljöeffekter minimeras, att den
biologiska mångfalden gynnas och att hotade arter
och naturtyper samt kulturmiljöer bevaras. Våren
1999 behandlade utskottet en motion överensstämmande
med motion MJ748 (m) om restaurering av
vattenhållande landskap (prop. 1997/98:145, bet.
1998/99:MJU6). Utskottet, som i allt väsentligt
delade motionärernas synpunkter, redogjorde då
utförligt för tidigare beslut och åtgärder på
området. Härutöver vill utskottet erinra om
miljöprogrammet inom ramen för det nya
landsbygdsprogrammet där delprogram 1 huvudsakligen
syftar till att uppnå miljökvalitetsmålet Ett rikt
odlingslandskap. Vid sin behandling av regeringens
skrivelse om ett nytt landsbygdsprogram anförde
utskottet att anläggning av våtmarker är den åtgärd
inom miljöprogrammet som är mest kostnadseffektiv.
Utskottet anslöt sig till regeringens bedömning att
Miljöprogramutredningens förslag att dela upp
ersättningen till anläggning av våtmarker och
småvatten i en ersättning för anläggningskostnader
och en ersättning för skötsel bör genomföras. Enligt
utskottets mening förbättrar en uppdelning
jordbrukarnas möjligheter att anlägga våtmarker och
småvatten men möjliggör även en bra avvägning mellan
ersättning och de verkliga initialkostnaderna (skr.
1999/2000:14, bet. 1999/2000:MJU2). Med det anförda
finner utskottet syftet med motion MJ748 (m)
yrkandena 1-3 och 5 i allt väsentligt tillgodosett.
Motionsyrkandena bör inte medföra någon ytterligare
åtgärd från riksdagens sida.
Även en motion som i allt väsentligt överensstämmer
med motion MJ774 (mp) om skydd för landets groddjur
behandlades av utskottet våren 1999 (1998/99:MJU6).
Som utskottet anförde innehöll den då aktuella
propositionen ett flertal förslag till
miljökvalitetsmål som syftar till att bevara den
biologiska mångfalden och främja arternas
möjligheter att sprida sig inom ramen för sina
naturliga spridningsområden. Frågan om delmålens
närmare utformning kommer utskottet att kunna ta
ställning till i samband med regeringens proposition
härom. När det gäller redan genomförda åtgärder och
det arbete som i övrigt pågår med rödlistade arter
hänvisar utskottet till sitt uttalande våren 1999
(bet. 1998/99:MJU6). Det kan tilläggas att
Naturvårdsverket inom kort kommer att avsluta sitt
arbete med utveckling av aktionsplaner för sex av de
sju hotade groddjuren i Sverige. Inventeringen av
det sjunde groddjuret, långbensgrodan, pågår.
Härmed, och med vad utskottet anfört ovan om
miljöprogrammet, finner utskottet att de krav som
framförs i motion MJ774 (mp) yrkandena 1-4 och 7 kan
anses tillgodosedda.
Som regeringen framhöll i propositionen Svenska
miljömål (1997/98:145) har betesmarker och framför
allt naturbetesmarkerna stort värde för natur- och
kulturmiljövården. Denna uppfattning kom även till
uttryck vid utformningen av miljöprogrammet, där
ersättningarna för slåttermarker utvidgades till att
omfatta även betesmarker samtidigt som regelverket
förenklades (skr. 1999/2000:14, bet.
1999/2000:MJU2). Enligt vad utskottet har inhämtat
är miljöprogrammet för jordbruket beräknat för att
kunna ge ersättning till de 450 000 hektar
betesmarker som Jordbruksverket bedömer fortfarande
är i drift. Därutöver finns möjligheter till en viss
restaureringsverksamhet. Det utvärderingsprogram som
Jordbruksverket genomför tillsammans med
Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet kommer
att särskilt utvärdera situationen för slåtter- och
betesmarker år 2002. Länsstyrelserna upprättar för
närvarande skötselplaner för alla särskilt
värdefulla naturbetesmarker med målet att dessa
skall kunna delta i tilläggsersättningsprogrammet
redan år 2001. Med det anförda finner utskottet att
syftet med motion MJ798 (v) i allt väsentligt kan
anses tillgodosett.
God bebyggd miljö
Redan våren 1991 tog riksdagen ställning för att
behovet av grönområden skall tillgodoses i den
kommunala planeringen (prop. 1990/91:90, bet.
1990/91:JoU30). Det av riksdagen våren 1999 antagna
miljökvalitetsmål 11 God bebyggd miljö innebär bl.a.
att de parker och naturområden som finns i och i
anslutning till landets större städer är en mycket
värdefull resurs för rekreation, natur- och
kulturupplevelser, lokalklimat m.m. Målet innebär
också att den biologiska mångfalden och det
kulturhistoriska arbetet som är knutet till parker
och naturområden bevaras och utvecklas (prop.
1997/98:145, bet. 1998/99:MJU6). Utskottet gjorde
samma bedömning som regeringen att det är angeläget
att fastställa delmål för bevarande av sådana
områden samt deras natur- och kulturvärden i samband
med miljökvalitetsmålet. Ett viktigt led i denna
strävan kan enligt regeringen utgöras av att program
och planer tas fram för bevarande av parker och
naturområden i landets större städer och tätorter.
Som utskottet anfört ovan kan en proposition om
delmål under miljökvalitetsmålen väntas före
årsskiftet 2000/01. Utskottet vill även hänvisa till
den nationalkommitté som regeringen tillkallade i
juni 2000 för att ytterligare förankra, samordna och
utveckla arbetet med Sveriges åtaganden inom Agenda
21 och Habitatagendan (dir. 2000:48). En samlad
redovisning som skall utgöra underlag för den
rapport som Sverige skall lämna till FN vid 2001 års
uppföljning av Riokonferensen skall lämnas senast
den 1 april 2002 och en slutrapport skall lämnas
senast den 1 oktober 2002. Slutligen vill utskottet
hänvisa till årets budgetproposition (prop.
2000/01:1, utg.omr. 20), där regeringen anför att de
tätortsnära natur- och rekreationsområdena bör
bevaras och utvecklas. Med det anförda finner
utskottet syftet med motion Bo231 (c) yrkande 6 i
allt väsentligt tillgodosett.
Enligt 12 kap. miljöbalken har tillståndsplikten
för bl.a. grustäkt skärpts betydligt och omfattar
numera även husbehovstäkter i områden som behöver
ges bättre skydd. Tillståndsplikten omfattar inte
bara området som sådant utan även det täktmaterial
som bör skyddas, vilket vanligen torde vara
naturgrus (1997/98:JoU20 s. 87 f.). Under
miljökvalitetsmålet En god bebyggd miljö anför
regeringen att användningen av naturgrus bör
minimeras och utnyttjas endast när
ersättningsmaterial inte kan komma i fråga. En
proposition om delmål under miljökvalitetsmålen kan
väntas före årsskiftet 2000/01. Med hänvisning till
det anförda avstyrker utskottet motion MJ725 (s) i
den mån motionen inte kan anses tillgodosedd.
Biologisk mångfald
Med anledning av synpunkterna i motion MJ255 (fp) om
ändringar i Natura 2000 - ett EU-projekt som syftar
till att bidra till bevarandet av biologisk mångfald
samt skydda och bevara arter och naturtyper som tas
upp i EG:s naturvårdsdirektiv - vill utskottet
anföra följande. I medlemskapsförhandlingarna
accepterades i princip sådana arter och naturtyper
som inte förekom i någon av de dåvarande
medlemsstaterna. Under förhandlingarna tillkom dock
ett antal arter och naturtyper för Finland och
Sverige som ensamma i Europa företräder det s.k.
boreala växtgeografiska området. Naturvårdsverket
lämnade den 15 november 1999 en delredovisning och
den 14 april 2000 en slutredovisning av ett
regeringsuppdrag med förslag om ytterligare områden
enligt Natura 2000. Enligt vad utskottet erfarit
torde, tillsammans med de av Finland föreslagna
finska områdena, förslagen täcka den nordiska
naturen i nätverken, som innehåller flera exempel på
unika nordiska arter och naturtyper. Den svenska
modellen innebär emellertid en tidskrävande
samrådsprocess. Naturvårdsverket genomför
regeringens uppdrag i samarbete med länsstyrelserna
och i samråd med Jordbruksverket, Skogsstyrelsen och
Fiskeriverket. Därefter kommer Naturvårdsverket att
redovisa sitt uppdrag till regeringen som kommer att
lägga fram förslag om aktuella områden för
kommissionen. Nästa planerade utvärdering av alpin
region sker i september 2000, av boreal region i
mars 2001 och av kontinental region hösten 2001.
Utskottet har erfarit att frågan om komplettering av
direktivet kan bli aktuell i samband med EU:s
utvidgning. Enligt kommissionen saknas emellertid
förutsättningar för en total översyn eftersom
gällande direktiv ännu inte uppfyllts av samtliga
medlemsländer. Av årets budgetproposition framgår
att länsstyrelserna och Naturvårdsverket under
hösten 1999 och våren 2000 har redovisat
ytterligare förslag till områden som lämpar sig att
ingå i nätverket. Under våren och sommaren 2000 har
regeringens föreslagit att ytterligare sammanlagt
565 områden bör föreslås för Natura 2000 enligt
habitatdirektivet (92/43/EEG). Samtidigt anmäldes 98
områden enligt fågeldirektivet (79/409/EEG). Därmed
har Sverige föreslagit sammanlagt 2 453 särskilt
värdefulla naturområden som kandidater till
nätverket. De 391 områden som klassas som särskilda
skyddsområden enligt fågeldirektivet ingår redan i
dag i nätverket. I budgetpropositionen ger
regeringen arbetet med genomförande av Natura 2000
fortsatt hög prioritet och konstaterar att det
fortfarande finns brister i den svenska delen av
Natura 2000. Enligt regeringen är det av stor vikt
att arbetet med att komplettera den nationella
listan över områden avslutas senast under år 2001 så
att Sverige kan uppfylla sina åtaganden enligt
direktiven. Naturvårdsverket har därför fått
regeringens uppdrag att i samarbete och samråd med
länsstyrelserna slutföra den nationella listan med
förslag till områden. Slutredovisningen skall ske
under år 2001. Med det anförda avstyrker utskottet
motion MJ255 (fp) yrkande 5 i den mån motionen i
denna del inte kan anses tillgodosedd.
Flertalet av de förslag till principer för skyddet
av biologisk mångfald som förs fram i motion MJ742
(m) yrkande 1 behandlades ingående av utskottet
våren 1999 i samband med propositionen om nationella
miljökvalitetsmål (prop. 1997/98:145, bet.
1998/99:MJU6). Härutöver vill utskottet erinra om
det nya miljöprogrammet för jordbruket, där
åtgärderna inom ramen för delprogram 1, förutom
förenklingar av ansökningsförfarandet och övrig
administration, huvudsakligen syftar till att uppnå
miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap (bet.
1999/2000:MJU2). När det gäller frågan om
forskningsinsatser för bevarande av biologisk
mångfald hänvisar utskottet till riksdagens
budgetbeslut hösten 1999, vilket bl.a. innebar att
ett nytt anslag för miljöforskning inrättades och
att ett forskningsråd för miljö, areella näringar
och samhällsbyggande skall bildas från och med år
2001. Av den i budgetpropositionen för år 2000
aviserad ökningen på 50 miljoner kronor, förs år
2001 45 miljoner kronor till det nya
forskningsrådet. I enlighet med vad som aviserades i
den ekonomiska vårpropositionen för år 2000
beräknade regeringen att anslaget förstärks med 20
miljoner kronor år 2003. I vårpropositionen anförde
regeringen vidare att naturvårdens sociala och
etiska dimensioner behöver utvecklas liksom
friluftsliv, ekoturism och möjligheterna till lokal
förvaltning. Regeringen ansåg att det därför bör
beredas möjligheter för pilotprojekt för lokal
förvaltning av naturreservat m.m. (prop.
1999/2000:100, utg.omr. 20). Utskottet utgår från
att regeringen närmare kommer att utveckla dessa
synpunkter i samband med den aviserade propositionen
om delmål under miljökvalitetsmålen. Med det anförda
avstyrker utskottet motion MJ742 (m) yrkande 1 i den
mån motionsyrkandet inte kan anses tillgodosett.
Med anledning av motion MJ742 (m) yrkande 2 med
förslag om finansiering av säkerställandet av
värdefulla naturmiljöer genom försäljning av statens
aktier i Assi Domän AB vill utskottet erinra om
riksdagens beslut våren 2000 att avslå en motion (m)
om en plan för privatisering av statlig verksamhet,
bl.a. Assi Domän AB (bet. 1999/2000:NU13). Med
hänvisning härtill avstyrks motionen i denna del.
Enligt vad utskottet erfarit föreligger samsyn
mellan Sverige och Finland i frågor som rör ändring
av skyddsklassen för de svenska och finska bestånden
av björn och lodjur. Utskottet har inhämtat att
diskussioner har inletts mellan ländernas respektive
myndigheter om lämpligt tillvägagångssätt för att
åstadkomma de ändringar som efterlyses i motion
MJ746 (m) yrkande 1. När det gäller kravet i yrkande
2 på en översyn av EU:s fågeldirektiv har utskottet
erfarit att frågan om komplettering av direktivet
kommer att bli aktuell i anslutning till EU:s
utvidgning. Kommissionen är emellertid av den
uppfattningen att förutsättningar saknas för en
total översyn eftersom gällande direktiv ännu inte
uppfyllts av samtliga medlemsländer. Med det anförda
avstyrker utskottet motionen i den mån den inte kan
anses tillgodosedd.
Utskottet kan i allt väsentligt instämma i
synpunkterna i motion MJ745 (s) när det gäller det
hot mot våra utrotningshotade djur och växter som
den illegala handeln med dessa arter utgör. Som
anförs i motionen är det en angelägen uppgift att
förhindra denna typ av kriminalitet. Utskottet är
emellertid inte berett att tillmötesgå motionärernas
förslag om en nationell fågelvaktsorganisation och
avstyrker motionen.
Enligt vad utskottet inhämtat lade Naturvårdsverket
i augusti 2000 fram ett program med förlag om
åtgärder för att stärka den svenska myskoxestammen.
Syftet med motion MJ763 (mp) kommer således att bli
tillgodosett utan någon vidare åtgärd från
riksdagens sida.
Våren 1999 behandlade utskottet en motion om
svampar som miljöindikatorer (1998/99:MJU6).
Motionen avstyrktes bl.a. med hänvisning till det
olämpliga i att riksdagen i ett tillkännagivande och
utan krav på preciserade åtgärder uttalar sig till
förmån för en speciell metod inom miljöforskningen.
Med anledning av den nu aktuella motionen om
miljöövervakning av smågnagare vill utskottet
åberopa dels sitt tidigare uttalande, dels ett svar
på en interpellation om bl.a. sork och
miljöövervakning (prot. 1999/2000:31 15 §).
Miljöministern hänvisade i sitt svar till
Miljöövervakningsnämnden vid Naturvårdsverket vilken
är ansvarig för användningen av anslaget för
miljöövervakning för att upprätta program för
miljöövervakning samt för att prioritera insatserna
på området. I februari 1999 antog
Miljöövervakningsnämnden ett nytt utökat program för
miljöövervakning som bl.a. är mer anpassat att följa
de miljökvalitetsmål som har antagits av riksdagen.
Nämnden tillsätts av regeringen och har en bred
kompetens. Representanter för myndigheter som
Naturvårdsverket, Socialstyrelsen,
Kemikalieinspektionen och Skogsstyrelsen ingår i
nämnden. Som miljöministern anförde ankommer det på
nämnden att bedöma hur miljöövervakningen skall
bedrivas och vilka insatser som skall prioriteras.
Ett riksdagsuttalande som framhäver just det
angelägna i att miljöövervakningen koncentreras på
eller särskilt beaktar smågnagare skulle enligt
utskottets mening lätt kunna uppfattas som att
riksdagen anser att andra hävdvunna och beprövade
forskningsmetoder skulle vara av mindre vikt.
Utskottet avstyrker därför motion MJ803 (mp).
Tillsammans med andra djurparker och friluftsmuseer
gör Kolmårdens djurpark en betydelsefull insats för
att bevara bl.a. hotade svenska tamdjur,
kulturväxter och vissa vilda arter. Deras
folkbildande insatser är omfattande. Med anledning
av några motioner, varav en av samme motionär som
den nu aktuella motion MJ735 (kd), har riksdagen
våren 2000 beslutat uppdra åt regeringen att lägga
fram ett förslag om en sänkning av mervärdesskatten
för djurparker från 25 till 6 % fr.o.m. årsskiftet
2000/01 (bet. 1999/2000:
SkU21). Kolmårdens djurpark är en av de djurparker
som omfattas av ställningstagandet. Regeringen har
nyligen lagt fram en proposition i enlighet med
riksdagens beslut (prop. 2000/01:23, bet.
2000/01:SkU7). Det kan tilläggas att i den aviserade
propositionen om delmål under miljökvalitetsmålen
kan förväntas ytterligare förslag om insatser för
bevarande av hotade djurarter. Med det anförda
avstyrker utskottet motionen i den mån den inte kan
anses tillgodosedd.
I dag gäller ett moratorium för all valfångst med
undantag av vissa ursprungsbefolkningars
traditionella jakt. När det gäller fångstmetoder
stöder Sverige sedan länge IWC:s (International
Whaling Commission) ståndpunkt att de fångstmetoder
skall användas som är mest effektiva och för djuret
mest skonsamma. Detta innebär att Sverige anser att
Japan bör upphöra med fångst med elektrisk lans. I
ett frågesvar i mars i år (prot. 1999/2000:79)
betonade miljöministern vikten av att Sverige inte
skulle stödja de norska och japanska förslagen på
CITES partsmöte i april angående nedlistning av de
fyra grå- och vikvalspopulationerna. Enligt
miljöministern skulle en nedlistning av dessa valar
försvåra möjligheten att åstadkomma ett
internationellt acceptabelt förvaltningssystem och
en helhetslösning på valfångstfrågan inom ramen för
IWC. I ytterligare ett frågesvar från juli i år
(Svar på fråga 1999/2000:1188) redogjorde
miljöministern för IWC:s nyligen avslutade möte i
Australien och anförde att Sverige stödde
Australiens förslag om ett reservat för samtliga
arter av val. Förslaget vann emellertid inte
erforderligt stöd. Genom att Sveriges representant i
IWC vid mötet valdes till ordförande i kommissionen
för de närmaste tre åren kommer Sverige att få en
ledande roll i det fortsatta arbetet med att bevara
valarterna. Miljöministern betonade i frågesvaret
att Sverige intar och kommer att även
fortsättningsvis inta en restriktiv hållning i
frågor om valfångst. Med det anförda finner
utskottet syftet med motion MJ711 (mp) tillgodosett.
Motionen bör inte medföra någon ytterligare åtgärd
från riksdagens sida.
Nationalparker, naturreservat m.m.
Som utskottet vid flera tidigare tillfällen anfört
är inrättande av nationalparker ett långsiktigt
arbete som grundar sig på den nationalparksplan som
år 1989 presenterades av Naturvårdsverket. Planen
bygger på ett urval av särskilt skyddsvärda områden
som bör bli nationalparker. Varken Omberg,
Ridö/Sundbyholmsarkipelagen eller Lovö finns med i
nationalparksplanen. När det gäller andra
skyddsformer vill utskottet erinra om att, enligt 7
kap. 4 § miljöbalken, inrättande av naturreservat
ankommer på länsstyrelse eller kommun. Det anförda
innebär att utskottet avstyrker motionerna MJ744
(m), MJ760 (kd), MJ778 (mp), MJ781 (s), MJ785 (s),
MJ793 (fp), MJ804 (mp) och MJ806 (c).
Med anledning av motion MJ787 (s) om en
besöksanläggning i Tåkern-Ombergsområdet vill
utskottet upprepa sitt tidigare ställningstagande
att inget hindrar berörda myndigheter att ta
initiativ till en anläggning av det slag motionen
avser (bet. 1995/96:JoU1). Motionen avstyrks.
Miljöarbetet inom EU
Bakgrund
Regeringen lämnar till riksdagen årlig rapport över
miljöarbetet inom EU. Senast skedde detta i mars
2000 i Årsboken om EU - Berättelse om verksamheten i
Europeiska unionen under 1999 (skr. 1999/2000:60).
Skrivelsen har behandlats av utrikesutskottet (bet.
1999/2000:UU10).
Motionerna
Bestämmelserna om miljögarantin behandlas i flera
motioner. Enligt motion U513 (mp) bör Sverige verka
för att miljögarantin utformas så att den inte
inskränks av reglerna för den inre marknaden
(yrkande 18). Sverige bör därför aktivt och
offensivt verka för att miljöfrågorna inom EU alltid
skall vara minimiregler som möjliggör för det
enskilda medlemslandet att besluta om strängare
regler (yrkande 17). Enligt motion MJ254 (kd)
yrkande 11 bör Sverige verka för en stärkt
miljögaranti på så sätt att bevisbördan blir omvänd,
ekologisk skatteväxling genomförs och en ny
energistadga antas. I motion U514 (kd) yrkande 3
hävdas att Sverige bör verka för möjligheten att
enskilda medlemsländer av miljöskäl, och inte av
protektionistiska skäl, skall kunna införa hårdare
miljöregler. Också i motion U512 (c) yrkande 10
framställs krav på att enskilda medlemsländer skall
kunna behålla och införa strängare miljöregler än
EU:s. I motionen framförs dessutom krav på att
Sveriges skall verka för en uppgörelse om
miniminivåer för miljöbeskattning och att beslut om
gemensamma miniminivåer för ekonomiska styrmedel
skall kunna fattas utan vetorätt. Vidare anser
motionärerna att Sverige skall verka för en ordning
inom EU som innebär att principen om varors fria
rörlighet inte skall få snedvrida konkurrensen och
pressa ambitiösa medlemsländer att sänka sina
skyddsnivåer. Slutligen efterlyses att EG-
bestämmelserna om offentlig upphandling ändras så
att de i högre grad beaktar miljöfaktorer samt att
EU påtar sig rollen som pådrivare för avvecklingen
av kärnkraften.
Enligt motion U513 (mp) yrkande 19 har svensk
kemikaliepolitik försvagats i och med medlemskapet i
EU. I motionen anförs att denna tendens måste brytas
och att Sverige under ordförandeskapet bör verka för
att få bort farliga kemikalier från marknaden.
I motion U514 (kd) yrkande 10 framförs åsikten att
Sverige bör verka för att det kommande EG-direktivet
om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade
organismer i miljön utformas på ett kraftfullt sätt
med försiktighetsprincipen som grund. I motionen
framförs också åsikten att samma princip bör gälla
för EU:s agerande inom WTO
(Världshandelsorganisationen, World Trade
Organization).
Enligt motion T201 (kd) yrkande 3 bör Västerhavets
miljöfrågor lyftas fram för gemensamma åtgärder inom
EU. Regeringen bör därför enligt motionen inom
unionen söka de ekonomiska medel som behövs för att
rädda Västerhavets miljö.
Utskottets överväganden
I Årsboken om EU framhålls att genom
Amsterdamfördraget, som trädde i kraft den 1 maj
1999, har målet om hållbar utveckling skrivits in i
EG- och unionsfördragen och att detta inneburit en
viktig utveckling av de grundläggande principerna
för skyddet av miljön. Hållbar utveckling slås fast
som ett övergripande mål för alla politikområden i
EU, och på svenskt initiativ vid Europeiska rådets
möte i Luxemburg 1997 beslöts att man skulle
utarbeta en strategi för att integrera miljöhänsyn.
Såsom utskottet tidigare framhållit (bet.
1998/99:MJU6 s. 136 f.) innebär Amsterdamfördraget
en viktig utveckling av de grundläggande principerna
för skyddet av miljön. Fördraget innebär att
kommissionen i sina förslag om bl.a. miljöskydd
skall utgå från en hög skyddsnivå och särskilt
beakta ny utveckling som grundas på vetenskapliga
fakta. Också parlamentet och rådet skall sträva
efter detta. Även om den nya lydelsen inte innebär
en absolut förpliktelse för rådet eller parlamentet
att regler som antas skall ligga på en hög
skyddsnivå, är det en viktig bekräftelse på att
samma ambitionsnivå skall gälla för miljöregler på
den inre marknaden som för miljöregler som grundas
på miljöartiklarna. Utskottet anförde därvid att den
viktigaste målsättningen bör vara att säkerställa
att de gemensamma regler som beslutas ligger på en
hög skyddsnivå. Härutöver pekade utskottet även på
möjligheten att använda andra styrmedel än bindande
krav om de gemensamma reglerna ligger på en för låg
nivå. Ett framgångsrikt svenskt exempel är
skattedifferentieringen för fordonsbränslen, som i
praktiken lett till att EU:s kravnivåer saknar
betydelse i fråga om dieselbränsle.
Av Årsboken om EU framgår vidare att Europeiska
rådet har antagit ett antal slutsatser med syfte att
stärka principerna om hållbar utveckling och att
viktigare policyförslag från kommissionen skall
åtföljas av en bedömning av förslagens
miljöeffekter. Regeringen anför vidare: I
Helsingfors avrapporterade sex rådskonstellationer -
transport, energi, jordbruk, industri, inre
marknaden och bistånd - om dels miljömål, dels en
tidsplan för att rapportera om integrationen av
miljön. Nya sektorer är Ekofin-rådet, allmänna rådet
och fiskerådet. Stats- och regeringscheferna antog i
Helsingfors slutsatser om de nio sektorsrådens
rapportering som skall ske på det planerade
toppmötet i Göteborg i juni 2001 och uppmanade rådet
att slutföra arbetet med indikatorer och
tidsplanering. I slutsatserna föreslogs också bl.a.
att kommissionen skall presentera ett förslag till
en övergripande EG-strategi för hållbar utveckling
till toppmötet i Göteborg samt lägga fram ett
förslag till ett sjätte miljöhandlingsprogram under
år 2000. Det framfördes önskemål av bl.a. Sverige
att det i syfte att övervaka framstegen bör
utvecklas indikatorer för miljötillståndet,
sektorsintegration och hållbar utveckling. Sverige
har varit pådrivande för att få dessa slutsatser
antagna (s. 163 f.).
Såsom utrikesutskottet påpekade i betänkandet över
årsboken innebär utkastet till program för det
svenska ordförandeskapet, som presenterades för
riksdagen i februari år 2000, att den svenska
ordförandeskapsperioden kommer att präglas av en hög
ambitionsnivå vad gäller hållbar utveckling och
arbetet för en bättre miljö. I utkastet framhålls
bl.a. följande: EU-samarbetet innebär ett betydande
mervärde när det gäller att värna miljön och främja
en hållbar utveckling. Samarbetet prioriteras högt
av det svenska ordförandeskapet, som kommer att
driva utvecklandet av en strategi för en hållbar
utveckling där de miljömässiga, ekonomiska och
sociala aspekterna balanseras mot varandra. Vid
Europeiska rådets möte i Göteborg skall riktlinjerna
för en sådan strategi diskuteras med utgångspunkt i
ett av kommissionen presenterat förslag. Sverige
kommer också att fortsätta arbetet med att integrera
miljöhänsyn i EU:s olika politikområden i enlighet
med kommissionens rapport "From Cardiff to Helsinki
and beyond" och slutsatserna från Europeiska rådets
möte i Helsingfors. Andra angelägna frågor är
arbetet med att förverkliga en ny kemikaliestrategi
och en integrerad, miljöanpassad, produktpolitik
samt att föra arbetet framåt med ett nytt, 6:e,
miljöhandlingsprogram med utgångspunkt i det förslag
som kommissionen skall förbereda till slutet av år
2000. EU är en viktig partner i det internationella
miljösamarbetet. Det svenska ordförandeskapet kommer
bl.a. att följa upp besluten vid klimatkonventionens
sjätte partskonferens inklusive den samordning som
krävs för att uppfylla EU-gemensamma åtgärder för
ratifikationsprocessen.
Mot bakgrund av det anförda och i avvaktan på
resultatet av det pågående arbetet anser utskottet
att motionerna MJ254 (kd) yrkande 11, U512 (c)
yrkande 10 delvis, U513 (mp) yrkandena 17 och 18
samt U514 (kd) yrkande 3 inte bör föranleda någon
åtgärd.
Miljömålskommittén anför i sitt slutbetänkande
Framtidens miljö - allas vårt ansvar (SOU 2000:52) i
anslutning till miljömålet om en säker strålmiljö
som ett etappmål att halterna av radioaktiva ämnen
som släpps ut i miljön från alla verksamheter år
2010 skall vara så låga att människors hälsa och den
biologiska mångfalden skyddas. För att uppnå detta
etappmål föreslår kommittén att insatser, som för
närvarande uppgår till ca 50 miljoner kronor per år,
måste göras för att minska risken för olyckor i
kärnkraften i öst. Enligt kommittén behöver ny
teknik vid östeuropeiska kärnkraftverk införas för
att höja säkerhetsnivån och insatser göras för att
påskynda nedläggning av reaktorer som inte kan nå
erforderlig säkerhetsnivå. Internationell samverkan
via EU och IAEA (International Atomic Energy Agency)
är väsentlig för att ge en tyngd och hög utväxling
på insatta medel enligt kommittén (s. 357). I
Årsboken om EU anger regeringen dessutom att WENRA
(Western European Nuclear Regulators´ Association,
ett fristående samarbetsorgan för kärnsäker-
hetsmyndigheterna i bl.a. Sverige, vars syfte är att
tillföra EU oberoende analyser av
kärnsäkerhetsrelaterade frågor i kandidatländerna)
har lämnat en rapport om statusen när det gäller
kärnsäkerheten i sju ansökarländer. Rapporten har
överlämnats till parlamentet, rådet och kommissionen
(s. 174). I avvaktan på resultatet av det pågående
arbetet avstyrker utskottet motion U512 (c) yrkande
10 delvis om att Sverige skall verka för att EU
påtar sig rollen som pådrivande för kärnkraftens
avveckling.
Enligt regeringens redovisning (Årsboken om EU, s.
171 f.) har, mot bakgrund av den i många fall
långsamma takten i arbetet på kemikalieområdet inom
EU, kraven på ett nytt angreppssätt växt sig allt
starkare. Vid miljörådets sammanträde i juni 1999
antog rådet slutsatser som är avsedda att tjäna som
vägledning för kommissionen i dess arbete med en
kemikaliestrategi. Enligt vad som framkom vid
miljörådets möte i Bryssel den 22 juni 2000 avser
kommissionen att före utgången av år 2000 presentera
en vitbok med förslag till kemikaliestrategi inom
EU. Enligt redovisningen från mötet är
utgångspunkten för arbetet med vitboken en hög
skyddsnivå för nuvarande och kommande generationers
hälsa och miljö. Försiktighetsprincipen,
substitutionsprincipen och principen om att
förorenaren skall betala är viktiga förutsättningar.
Harmonisering är ett annat ledord i kommissionens
arbete. Industrin måste ta sitt ansvar genom att
bl.a. tillhandahålla nödvändig information och göra
riskbedömningar. Behovet av att begränsa
användningsområdet för nya ämnen bör analyseras. För
kemikalier som redan finns på marknaden är det
angeläget att få fram mer kunskap. En tidtabell
skall upprättas för industrin när det gäller att
tillhandahålla information om existerande ämnen.
Kommissionen uppmanade de länder som tagit fram
nationella strategier för kemikalier att dela med
sig av dessa.
I betänkandet Varor utan faror (SOU 2000:53) som
presenterades av utredningen Genomförande av nya
riktlinjer inom kemikaliepolitiken (dir. 1998:91) i
juni 2000 framläggs bl.a. en omfattande utredning
med förslag till förändringar av och tillägg till
EU:s regelverk. Utredningen understryker vikten av
att det tas fram en gemensam miljövarupolicy inom
EU, där bl.a. kemikaliefrågor integreras i övriga
politikområden. Också Miljömåls-kommittén framhåller
i sitt betänkande Framtidens miljö - allas vårt
ansvar (SOU 2000:52) vikten av en offensiv satsning
på området med ett gemensamt regelverk inom EU som
en betydelsefull del. Utskottet förutsätter att
regeringen i arbetet med dessa frågor bl.a. under
Sveriges ordförandeskap beaktar vad som anförts i
dessa utredningar. Mot bakgrund av det anförda bör
motion U513 (mp) yrkande 19 inte föranleda något
initiativ från riksdagens sida.
Utskottet har under innevarande mandatperiod vid
flera tillfällen behandlat frågan om genteknik inom
EU och internationellt (bet. 1999/2000:MJU12 och
1999/2000:MJU14). Inom EU pågår arbete med nya
bestämmelser vad avser avsiktlig utsättning av
genetiskt modifierade organismer i miljön. I
direktivförslaget slås fast att
försiktighetsprincipen skall vara grundläggande för
tillämpningen. Sverige har haft en framskjuten
position i arbetet med genteknik både inom EU och
internationellt. Sverige har också varit pådrivande
vid översynen av bestämmelserna om genmodifiering.
Utskottet konstaterar att det ändrade förslaget till
direktiv innefattar en mängd förbättringar såsom
bl.a. krav på märkning av produkter innehållande
genmodifierade organismer, obligatorisk övervakning
av marknadsgodkända produkter, tidsbegränsade
tillstånd och ökad öppenhet i beslutsprocessen.
Därutöver vill utskottet betona att Sverige också
var ett av de tongivande länderna i förhandlingarna
om biosäkerhet, vilka ledde fram till Cartagenapro-
tokollet om biosäkerhet. Avtalet reglerar handeln
med genmodifierade organismer i livsmedel, utsäde
och djurfoder och innebär att en säker hantering av
genmodifierade organismer stärks på global nivå.
Syftet med motion U514 (kd) yrkande 10 får därmed
anses i huvudsak tillgodosett.
I Årsboken om EU (s. 178) redovisas också det
pågående samarbetet för bekämpning av utsläpp till
sjöss. Således antog rådet i slutet av december 1999
gemensam ståndpunkt om ett sjuårigt ramprogram för
samarbete om oavsiktlig eller avsiktlig förorening
av havet. Därigenom har man i en rättsakt integrerat
de informationssystem och åtgärdsprogram som redan
är i drift. Dessutom tilläts gemenskapsfinansiering.
Syftet med ramprogrammet är att förbättra
medlemsstaternas förmåga att skapa förutsättningar
för ett förbättrat samarbete länderna emellan. I
Europa finns fyra samarbetsorgan för
utsläppsbekämpning och miljöräddning, varav ett
omfattar Östersjön och Nordsjön. Dessa hel- eller
delfinansieras från EG:s budget. Enligt regeringen
skulle Sverige normalt inte ha haft ekonomiska
möjligheter att genomföra insatserna på egen hand.
Utskottet finner med det anförda att motion T201
(kd) yrkande 3 därmed i huvudsak är tillgodosedd.
Motioner från allmänna motionstiden 2000
Utskottet har funnit att ett 70-tal motionsyrkanden
från allmänna motionstiden 2000 i huvudsak utgör
upprepningar av de motioner från år 1999 som
behandlas i detta betänkande. I några motioner
återkommer yrkanden som ursprungligen framfördes med
anledning av skrivelse 1999/2000:114 om en
miljöorienterad produktpolitik. De nya motionerna
föranleder ingen ändring av utskottets bedömningar
och ställningstaganden under de olika ämnesru-
brikerna i det föregående. Motionerna redovisas på
s. 15 f. i detta betänkande och inarbetas i de
moment i utskottets hemställan där motsvarande
motioner från år 1999 och följdmotionen till
skrivelsen behandlas.
Hemställan
Utskottet hemställer
En miljöorienterad produktpolitik (skr.
1999/2000:114)
1. beträffande en gemensam miljövarupolicy
inom EU
att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ36 yrkande 9,
2. beträffande lokala
investeringsprogram
att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ36 yrkande 2,
res. 1 (kd, m, c)
3. beträffande produkters miljöpåverkan i
ett livscykelperspektiv
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ36 yrkande 1
och 2000/01:MJ711 yrkande 4,
res. 2 (c)
4. beträffande produktrelaterad
miljöinformation
att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ743 yrkandena 4 och
5,
5. beträffande en översyn av
producentansvaret m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ36 yrkande 4,
2000/01:
MJ711 yrkande 35, 2000/01:MJ795 yrkande 2,
2000/01:MJ841 yrkandena 18 och 19, 2000/01:N390
yrkande 3 och 2000/01:Bo539 yrkandena 1 och 2,
res. 3 (mp)
res. 4 (c)
6. beträffande en strategi för export av
svensk miljöteknik
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ36 yrkande 3,
1999/2000:MJ718 yrkande 8 och 2000/01:MJ711
yrkande 6,
res. 5 (c)
7. beträffande ekonomiskt stöd till
ideella miljöorganisationer
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ36 yrkande 8
och 2000/01:MJ711 yrkande 23,
8. beträffande riktlinjer för hanteringen
av avfall
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ36 yrkande 5
och 2000/01:MJ711 yrkande 36,
9. beträffande förbränning av sopor
att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ36 yrkande 6,
10. beträffande skrivelsen
att riksdagen lägger skrivelse 1999/2000:114 till
handlingarna,
Miljölagstiftningen
11. beträffande bindande åtgärdsprogram
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ255 yrkande 15
och 2000/01:MJ841 yrkande 16,
12. beträffande miljökvalitetsnormer för
biologisk mångfald
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ718 yrkande 5
och 2000/01:MJ711 yrkande 21,
13. beträffande tillämpningen av
miljöbalken
att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ705 (m) yrkande 2,
14. beträffande utvärdering och översyn av
miljöbalken
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ710 och
1999/2000:
MJ783,
15. beträffande miljöbalkens
avgiftssystem
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ728, 1999/2000:
MJ743 yrkande 8 och 1999/2000:MJ749,
16. beträffande miljöbalkens förhållande
till skogsvårdslagen
att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ309 yrkande 1,
res. 6 (kd, m, c)
17. beträffande utvärdering av
miljöskadeförsäkringen
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ254 yrkandena
1-3, 1999/2000:M736 yrkande 6, 1999/2000:N228
yrkande 17, 2000/01:MJ764 yrkande 16 och
2000/01:MJ837 yrkande 1,
53. beträffande kommunernas klimatarbete
att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ739,
54. beträffande nationella utsläppsmål för
klimatpåverkande gaser m.m.
att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ807 yrkandena 1 och
2,
55. beträffande avgasrening
att riksdagen avslår motion 1999/2000:So226 yrkande 8,
56. beträffande förbud mot halmbränning
att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ719,
Kemikaliekontroll m.m.
57. beträffande nya arbetssätt i
kemikaliepolitiken
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ718 yrkande 10,
1999/2000:MJ731 yrkande 11, 1999/2000:MJ743
yrkande 9 och 2000/01:MJ757 yrkande 1,
res. 20 (mp)
58. beträffande säkerhetsarbetet på
kemikalieområdet
att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ743 yrkande 1,
res. 21 (m)
59. beträffande produktvalsprincipen
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ255 yrkande 16,
1999/2000:MJ714 yrkande 3, 1999/2000:MJ716
yrkande 2 och 1999/2000:MJ743 yrkande 6,
res. 22 (m)
res. 23 (mp)
60. beträffande pentaklorfenoler
att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ714 yrkande 5,
61. beträffande bromerade flamskyddsmedel
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ715,
1999/2000:MJ743 yrkande 3 och 2000/01:MJ732
yrkande 3,
62. beträffande nonylfenoletoxylater
att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ716 yrkande 1,
63. beträffande PVC
att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ743 yrkande 2,
64. beträffande isocyanater
att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ759,
65. beträffande klorerade fettsyror
att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ762,
66. beträffande miljöövervakningens
omfattning
att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ789 yrkande 1,
67. beträffande bekämpningsmedel
att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ789 yrkandena 2-4,
68. beträffande amalgamförbud m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ808 yrkandena 1
och 2 samt 2000/01:MJ763 yrkandena 1 och 2,
69. beträffande azo-färgämnen
att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ714 yrkande 4,
70. beträffande forskning om
läderhanteringens risker
att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ714 yrkande 2,
71. beträffande ekologiska aspekter på
läkemedel
att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ716 yrkande 3,
res. 24 (mp)
72. beträffande försäljning av
miljöfarliga produkter
att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ731 yrkande 13,
73. beträffande kallpressad linolja
att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ737,
74. beträffande mobila reningsverk
att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ791 yrkande 1,
res. 25 (kd)
75. beträffande kommunal miljörevision
att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ791 yrkande 2,
Naturvård och biologisk mångfald
76. beträffande inventering av uppdämda
vattendrag
att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ255 yrkande 4,
res. 26 (fp)
77. beträffande skydd av Emån
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ740 och 2000/01:
MJ405,
78. beträffande hushållning med
vattenresurser m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ727 yrkande 1,
1999/2000:MJ802 och 2000/01:MJ726 yrkandena 1
och 2,
79. beträffande skydd av våtmarker
att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ255 yrkande 6,
80. beträffande skydd av myrar
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ704 och
1999/2000:
MJ753 yrkande 8,
81. beträffande marina reservat
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ720 och
1999/2000:
MJ753 yrkande 9,
82. beträffande havsöringsstammen
att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ741,
res. 27 (v)
83. beträffande strandstädning
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ717,
2000/01:MJ734, 2000/01:MJ741 och 2000/01:Bo508
yrkande 5,
84. beträffande skydd av skogsmark m.m.
att riksdagen avslår
motionerna 1999/2000:MJ255
yrkande 1, 1999/2000:MJ306
yrkande 9, 1999/2000:MJ310,
1999/2000:MJ754 yrkande 3
och 1999/2000:MJ772,
res. 28 (m, c)
85. beträffande skydd av sumpskog
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ729 och
1999/2000:
MJ753 yrkandena 6 och 7,
86. beträffande våtmarker m.m.
att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ748 yrkandena 1-3
och 5,
87. beträffande skydd av biotoper med
groddjur
att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ774 yrkandena 1-4
och 7,
88. beträffande naturbetesmarker
att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ798,
89. beträffande grönytor i bebyggd miljö
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Bo231 yrkande 6,
90. beträffande användningen av
naturgrus
att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ725,
91. beträffande Natura 2000
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ255 yrkande 5
och 2000/01:MJ841 yrkande 10,
92. beträffande principer för bevarande
och utvecklande av biologisk mångfald m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ742 och
1999/2000:
MJ746,
93. beträffande en nationell
fågelvaktsorganisation
att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ745,
94. beträffande bevarande av myskoxen
att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ763,
95. beträffande miljöövervakning av
smågnagare
att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ803,
96. beträffande Kolmårdens djurpark
att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ735,
97. beträffande svensk valfångstpolitik
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ711,
2000/01:MJ742 och 2000/01:MJ777,
res. 29 (mp, fp)
98. beträffande skydd av Omberg m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ744, 1999/2000:
MJ760, 1999/2000:MJ778, 1999/2000:MJ785,
1999/2000:MJ787 (s), 1999/2000:MJ793 och
1999/2000:MJ806,
res. 30 (mp, fp)
99. beträffande
Ridö/Sundbyholmsarkipelagen
att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ781,
100. beträffande Lovö
att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ804 (mp),
res. 31 (mp)
Miljöarbetet inom EU
101. beträffande möjligheten att införa
strängare miljöregler
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:U512 yrkande 10,
1999/2000:U513 yrkande 17, 1999/2000:U514
yrkande 3 och 2000/01:U511 yrkande12,
102. beträffande miljögarantin
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ254 yrkande 11,
1999/2000:U513 yrkande 18, 2000/01:U217 yrkande
14 och 2000/01:U511 yrkande 13,
103. beträffande farliga kemikalier
att riksdagen avslår motion 1999/2000:U513 yrkande 19,
104. beträffande reformering av
lagstiftningen gällande genetiskt modifierade
produkter
att riksdagen avslår motion 1999/2000:U514 yrkande 10,
res. 32 (kd, mp)
105. beträffande ekonomiska medel för att
rädda Västerhavets vattenmiljö
att riksdagen avslår motion 1999/2000:T201 yrkande 3.
Stockholm den 9 november 2000
På miljö- och jordbruksutskottets vägnar
Ulf Björklund
I beslutet har deltagit: Ulf Björklund (kd), Kaj
Larsson (s), Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson (s),
Carl G Nilsson (m), Ingemar Josefsson (s), Ann-
Kristine Johansson (s), Catharina Elmsäter-Svärd
(m), Gudrun Lindvall (mp), Eskil Erlandsson (c),
Harald Nordlund (fp), Michael Hagberg (s), Lars
Lindblad (m), Carina Ohlsson (s), Maggi Mikaelsson
(v), Ester Lindstedt-Staaf (kd) och Karin Svensson
Smith (v).
Reservationer
1. Lokala investeringsprogram (mom. 2)
Ulf Björklund (kd), Ingvar Eriksson (m), Carl G
Nilsson (m), Catharina Elmsäter-Svärd (m), Eskil
Erlandsson (c), Lars Lindblad (m) och Ester
Lindstedt-Staaf (kd) anför:
Samtidigt som marknaden för miljöteknik och den
förväntade tillväxten för denna marknad inrymmer en
enorm potential väljer regeringen att satsa på
lokala investeringsprogram. Enligt vår mening ger
dessa program alldeles för små miljömässiga och
arbetsmarknadsmässiga resultat i relation till de
satsade pengarna. Det är enkelt att konstatera att
vägen till ett ekologiskt uthålligt samhälle inte
går genom de lokala investeringsprogrammen. Att
underlätta svensk miljöteknikexport är effektivare
både från miljö- och arbetsmarknadssynpunkt. Detta
tillsammans med en satsning på det lokala arbetet,
bland annat Agenda 21, ger en större miljönytta då
både företag och privatpersoner ändrar beteende.
Ingångna avtal om lokala investeringsprogram bör
fullföljas. I övrigt bör de lokala
investeringsprogrammen avslutas och de återstående
pengarna användas på ett för miljön och
sysselsättningen effektivare sätt.
Vi anser att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande lokala investeringsprogram
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:MJ36 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts,
2. Produkters miljöpåverkan i ett
livscykelperspektiv (mom. 3)
Eskil Erlandsson (c) anför:
Regeringen framhåller betydelsen av en helhetssyn på
miljöpolitiken men utelämnar funktionstänkandet helt
och hållet. Centerpartiet anser att det är
nödvändigt att tänka i funktioner. Det är inte
produkten i sig som skall efterfrågas utan det är
funktionen som produkten tillhandahåller som skall
efterfrågas. Funktionstänkandet gör att nya och
kanske okonventionella lösningar kommer att
utvecklas. En viktig del av den miljödrivna
utvecklingen är således att på ett effektivt sätt
tillhandahålla funktioner. Att regeringen bortser
från detta är olyckligt. Det är att missa kärnan i
miljöpolitiken när man bara nämner funktioner och
funktionstänkande i förbigående.
Jag anser att utskottets hemställan under 3 bort ha
följande lydelse:
3. beträffande produkters miljöpåverkan i ett
livscykelperspektiv
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:MJ36
yrkande 1 och 2000/01:MJ711 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,
3. En översyn av producentansvaret m.m.
(mom. 5)
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Inom byggsektorn finns inget lagstadgat
producentansvar. Byggsektorn har dock inrättat ett
kretsloppsråd. Rådet framhåller att byggindustrin
inte kan behandlas på samma sätt som t.ex.
förpackningsindustrin eller däckbranschen. Inom
byggsektorn är det inte möjligt att finna en
producentansvarig eller att lägga ansvaret på endast
en part. Det finns flera aktörer som ofta delar på
ansvaret för om material m.m. är miljöanpassat. I
dag har det blivit ett säljande argument att kunna
peka på att företaget tar miljöhänsyn och kanske är
anslutet till EMAS eller ISO 14 000. Detta är bra
men samtidigt måste sådana åtgärder vidtas som
garanterar att företaget orkar fortsätta på den
inslagna vägen. Miljöpartiet anser att regeringen
bör utvärdera byggsektorns åtagande och återkomma
med förslag om hur ansvarsdelen skall utformas.
Viktigt är att normera vilka material som kommer in
i byggnationen från början och att de deltagande
entreprenörernas miljöpolicy finns klart uttalade. I
utredningen bör också frågan om lagstiftat
producentansvar för byggsektorn tas upp.
Jag anser att utskottets hemställan under 5 bort ha
följande lydelse:
5. beträffande en översyn av producentansvaret
m.m.
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:Bo539 yrkandena
1 och 2 samt med avslag på motionerna
1999/2000:MJ36 yrkande 4, 2000/01:MJ711 yrkande
35, 2000/01:MJ795 yrkande 2, 2000/01:
MJ841 yrkandena 18 och 19 samt 2000/01:N390
yrkande 3 som sin mening ger regeringen till
känna vad ovan anförts,
4. En översyn av producentansvaret m.m.
(mom. 5)
Eskil Erlandsson (c) anför:
Lagen om producentansvar har på ett verkningsfullt
sätt drivit på återvinningen fram till i dag. Nu
behöver den ses över som en följd av
riksdagsbesluten om deponiskatt, deponiförbud för
brännbart material år 2002 och deponiförbud för
komposterbart material år 2005. Dessa beslut leder
rimligen till ett ökat tryck på källsorteringen.
Därför föreslår Centerpartiet att en utredning
tillsätts som omfattar insamlingsmålen,
huvudmannaskapet för sopor/återvinningsmaterial och
uppdelningen av ansvaret för papper på flera
materialbolag. Regeringen bör dessutom återkomma
till riksdagen med förslag om ett generellt
producentansvar i linje med vad som presenterats av
Kretsloppsdelegationen.
Jag anser att utskottets hemställan under 5 bort ha
följande lydelse:
5. beträffande en översyn av producentansvaret
m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:MJ36
yrkande 4, 2000/01:MJ711 yrkande 35,
2000/01:MJ795 yrkande 2 och med avslag på
motionerna 2000/01:MJ841 yrkandena 18 och 19,
2000/01:
N390 yrkande 3 och 2000/01:Bo539 yrkandena 1 och
2 som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts,
5. En strategi för export av svensk
miljöteknik (mom. 6)
Eskil Erlandsson (c) anför:
Svenska miljöteknikföretag har genom bl.a.
miljölagstiftning och kundkrav haft ett försprång
gentemot sina utländska konkurrenter, och Sverige är
i dag nettoimportör av renodlad miljöteknik. Mot
denna bakgrund anser Centerpartiet att delar av de
medel som avsatts för lokala investeringsprogram bör
nyttjas för att genomföra den samlade strategi som
presenterades av Miljöexportutredningen i
"Sustainable Sweden - a SUCCESS story" (SOU
1998:118). Detta skulle kunna säkerställa ett jämt
tillflöde av nya miljöanpassade företag, lösningar
och teknologier. Effekterna för miljön,
sysselsättningen och näringslivet av ett
genomförande av ovanstående skulle vara många
gånger större än de lokala investeringsprogrammen,
dessutom till en mycket lägre kostnad vilket gör
att medel frigörs till andra angelägna
miljösatsningar.
Jag anser att utskottets hemställan under 6 bort ha
följande lydelse:
6. beträffande en strategi för export av
svensk miljöteknik
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:MJ36
yrkande 3, 1999/2000:MJ718 yrkande 8 och
2000/01:MJ711 yrkande 6 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts,
6. Miljöbalkens förhållande till
skogsvårdslagen (mom. 16)
Ulf Björklund (kd), Ingvar Eriksson (m), Carl G
Nilsson (m), Catharina Elmsäter-Svärd (m), Eskil
Erlandsson (c), Lars Lindblad (m) och Ester
Lindstedt-Staaf (kd) anför:
Skogsvårdslagen, där miljö- och produktionsmål
jämställs, bygger på förvaltarskapstanken, ansvaret
gentemot kommande generationer. Lagen skall ge skydd
åt den biologiska mångfalden samtidigt som
virkesförsörjningen skall vara säkrad för den
svenska skogsindustrin. Lagstiftningen har bara
gällt några år vilket är en kort tid i skogens
omloppstid. Miljöbalkens regler däremot är
bristfälligt anpassade till skogs- och lantbrukets
förutsättningar. Oklarheterna kan därmed komma att
drabba skogsbruket hårt till nackdel för skogsvården
och därmed också för svensk ekonomi. Exempelvis
gäller för en skogsägare som gör en
avverkningsanmälan att anmälan kan komma att prövas
av två myndigheter utifrån skilda lagar med olika
effekter. Detta förhållande bör rättas till.
Vi anser att utskottets hemställan under 16 bort ha
följande lydelse:
16. beträffande miljöbalkens förhållande till
skogsvårdslagen
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:MJ309 yrkande
1 som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts,
7. Allemansrätten (mom. 18)
Ulf Björklund (kd), Ingvar Eriksson (m), Carl G
Nilsson (m), Catharina Elmsäter-Svärd (m), Eskil
Erlandsson (c), Lars Lindblad (m) och Ester
Lindstedt-Staaf (kd) anför:
Det är viktigt att värna allemansrätten och det är
avgörande att den inte missbrukas. Det är därför
stötande att det är möjligt att organisera
kommersiell verksamhet på annans mark utan att
fastighetsägaren behöver informeras eller ge sin
tillåtelse till verksamheten. Lagstiftningen bör
ändras så att det klart framgår att kommersiellt
organiserade former av verksamhet i princip inte får
ske utan den berörda markägarens medgivande. En
förutsättning för organiserat friluftsliv i
kommersiellt syfte skall således vara att ett avtal
har slutits med markägaren. Regeringen bör återkomma
till riksdagen med förslag härom.
Vi anser att utskottets hemställan under 18 bort ha
följande lydelse:
18. beträffande allemansrätten
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:MJ311
yrkande 3, 1999/2000:MJ701, 1999/2000:MJ705
yrkande 1, 1999/2000:
MJ736 yrkande 7, 1999/2000:N238 yrkande 7,
2000/01:MJ710, 2000/01:MJ721, 2000/01:MJ745,
2000/01:MJ753, 2000/01:MJ764 yrkande 7,
2000/01:MJ829 och 2000/01:N243 yrkande 11 som
sin mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,
8. Bestämmelserna om strandskydd (mom. 19)
Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m), Catharina
Elmsäter-Svärd (m) och Lars Lindblad (m) anför:
Ägare av strandnära mark måste kunna ges möjlighet
att nyttja sin egen mark på det sätt som de själva
väljer. Om staten, i motsats till den generella
bestämmelsen om strandskydd som gäller i dag,
tvingades ange vilka stränder som var skyddsvärda
skulle övriga stränder kunna utvecklas och anpassas
till förmån för bofasta och det lokala näringslivet.
Att bygga och bo i strandnära lägen bör därför
generellt tillåtas och endast i undantagsfall
förbjudas om stranden anses vara särskilt
skyddsvärd. Regeringen bör därför se över
bestämmelserna om strandskydd och återkomma till
riksdagen med förslag som syftar till att skydda
skyddsvärda stränder i stället för att hindra all
utveckling.
Vi anser att utskottets hemställan under 19 bort ha
följande lydelse:
19. beträffande bestämmelserna om strandskydd
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:MJ708,
1999/2000:Bo419 yrkande 3, 2000/01:MJ709,
2000/01:MJ758, 2000/01:MJ774, 2000/01:Bo514
yrkande 4, 2000/01:N385 yrkande 15 och
2000/01:Sk1025 yrkande 8 och med avslag på
motionerna 1999/2000:MJ732 yrkandena 1 och 2,
1999/2000:MJ758, 1999/2000:
MJ761, 1999/2000:MJ777, 1999/2000:MJ779,
1999/2000:MJ794, 1999/2000:Bo401 yrkande 1,
1999/2000:N277 yrkande 5, 1999/2000:
N279 yrkande 8, 2000/01:MJ704, 2000/01:MJ711
yrkande 44, 2000/01:MJ716, 2000/01:MJ778,
2000/01:MJ782, 2000/01:MJ786, 2000/01:MJ794,
2000/01:MJ834 och 2000/01:Bo233 yrkande 19 som
sin mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,
Strandskyddet syftar till att stränder inte skall få
tas i anspråk på sådant sätt att allmänheten hindras
eller avhålls från att beträda dem. Det syftar också
till att bevara goda livsvillkor på land och i
vatten för djur- och växtliv. Förhållandet mellan
boende och friluftsliv är väsentligt olika i olika
delar av landet. Den generella tillämpningen av
lagstiftningen kan av den anledningen få oönskade
konsekvenser för enskilda medborgare och för den
kommunala fysiska planeringen i typiska
glesbygdskommuner.
Strandskyddet är generellt vilket fortsatt bör vara
grundprincipen. Lagen borde emellertid lämna utrymme
för en regional anpassning av strandskyddet vid
kommunernas översiktsplanering.
Vi anser att utskottets hemställan under 19 bort ha
följande lydelse:
19. beträffande bestämmelserna om strandskydd
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:MJ732
yrkandena 1 och 2, 1999/2000:MJ758,
1999/2000:MJ761, 1999/2000:
MJ777, 1999/2000:MJ779, 1999/2000:MJ794,
1999/2000:Bo401 yrkande 1, 1999/2000:N277
yrkande 5, 1999/2000:N279 yrkande 8,
2000/01:MJ704, 2000/01:MJ711 yrkande 44,
2000/01:MJ716, 2000/01:MJ778, 2000/01:MJ782,
2000/01:MJ786, 2000/01:MJ794, 2000/01:MJ834,
2000/01:Bo233 yrkande 19 och med avslag på
motionerna 1999/2000:MJ708, 1999/2000:Bo419
yrkande 3, 2000/01:MJ709, 2000/01:MJ758,
2000/01:MJ774, 2000/01:Bo514 yrkande 4,
2000/01:N385 yrkande 15 och 2000/01:Sk1025
yrkande 8 som sin mening ger regeringen till
känna vad ovan anförts,
10. Hänsyn till barn i miljöarbetet
(mom. 28)
Eskil Erlandsson (c) anför:
Omfattande kunskap finns om människans hälsa och
vilka faktorer inklusive miljöfaktorer som påverkar
denna. Mallen utgörs emellertid av vuxna män.
Specifik forskning om barn och miljö är ännu i sin
linda trots att det är känt att barn i allmänhet är
mer känsliga för föroreningar än vuxna. Barn har
känsligare kroppsfunktioner; immunförsvaret och
olika organ utvecklas successivt. Hållbar utveckling
handlar om respekt för kommande generationers behov
och möjligheter till utveckling. Strategin bör vara
att få in barnhänsyn i miljöarbetet på alla nivåer.
Jag anser att utskottets hemställan under 28 bort ha
följande lydelse:
28. beträffande hänsyn till barn i
miljöarbetet
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:MJ718
yrkande 1 och 2000/01:MJ711 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,
11. Utgångspunkter för det fortsatta
miljöarbetet (mom. 32)
Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m), Catharina
Elmsäter-Svärd (m) och Lars Lindblad (m) anför:
Människan har ett speciellt förvaltarskapsansvar för
naturen och miljön. Den enskilda människans ansvar
måste således vara utgångspunkten för
miljöpolitiken. Skötseln och förvaltandet av naturen
kan förbättras om fler uppgifter privatiseras.
Naturvårdande uppgifter bör läggas ut på
entreprenad. Naturresurser bör i första hand skapas
genom att skötselkontrakt upprättas och inte genom
att marken övergår i offentlig ägo. Äganderätten av
vattenresurser bör bli tydligare för att
effektivisera hushållningen. Med denna inriktning
kan staten koncentrera sina resurser till
miljöproblem som inte kan lösas av enskilda
människor själva.
Arbetet med att öka antalet privata initiativ i
miljöarbetet och miljöbevarandet måste
intensifieras. Möjligheten att lösa miljökonflikter
genom juridiska processer bör öka. Det juridiska
ansvaret bör tydliggöras så att man på ett bättre
sätt än i dag kan tillämpa principen om att
förorenaren skall betala de kostnader föroreningen
ger upphov till. En inriktning där det blir lättare
att utkräva ett juridiskt ansvar skapar incitament
och drivkrafter att i högre grad än i dag förebygga
miljöproblem. En stark och väl definierad äganderätt
är en förutsättning för att uppnå en effektiv
hushållning med naturens resurser.
Ett annat viktigt krav är att miljöbesluten grundas
på generella regler i syfte att minska risken för
godtycke och konkurrenssnedvridning. I den rika
delen av världen har miljöintresset och omsorgen om
miljön vuxit i snabb takt. Detta har starkt påverkat
det konkurrensutsatta näringslivet. Man talar i dag
om en affärsmässig miljöutveckling. Den fria
marknaden är en viktig drivkraft i miljöarbetet.
Sverige behöver dessutom på ett mer aktivt och
konsekvent sätt driva de gränsöverskridande
miljöfrågorna såväl inom FN som EU. Inom FN:s ram är
det viktigt att Sverige trycker på för att få till
stånd begränsningar av koldioxidutsläppen och för
att få till stånd marknadsekonomiska reformer i
tredje världen.
Vi anser att utskottets hemställan under 32 bort ha
följande lydelse:
32. beträffande utgångspunkter för det
fortsatta miljöarbetet
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:MJ736 yrkande
2 som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts,
12. Naturvårdsverkets instruktion (mom. 33)
Maggi Mikaelsson (v) och Karin Svensson Smith (v)
anför:
Enligt de bestämmelser som gäller för bl.a.
Naturvårdsverket skall verket innan det beslutar om
föreskrifter eller allmänna råd bl.a. utreda
föreskrifternas eller de allmänna rådens
kostnadsmässiga konsekvenser och dokumentera dessa
samt ge myndigheter och andra som berörs av dessa
tillfälle att yttra sig i frågan. Om en föreskrift
leder till inte oväsentligt ökade kostnader för dem
som berörs, skall Naturvårdsverket begära
regeringens medgivande att besluta om föreskriften.
Verket skall även se till att de kostnadsmässiga
konsekvenserna begränsas när det begär in uppgifter
eller utövar tillsyn. Bestämmelserna innebär en risk
att verkningsfulla förslag till lösningar av
miljöproblem av kostnadsskäl aldrig blir utarbetade.
Det som leder till en långsiktigt hållbar utveckling
måste vara överordnat andra aspekter som
Naturvårdsverket skall väga in i sina beslut. Verket
skall ha en strategisk roll i det pågående
miljömålsarbetet. Bestämmelserna för
Naturvårdsverket bör därför omarbetas så att verkets
uppgift renodlas.
Vi anser att utskottets hemställan under 33 bort ha
följande lydelse:
33. beträffande Naturvårdsverkets instruktion
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:MJ752 yrkande
2 om sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts,
13. Strategi för effektivare utnyttjande av
resurser, m.m. (mom. 35)
Eskil Erlandsson (c) anför:
Våra resurser måste utnyttjas effektivare. Ökad
resurseffektivitet minskar belastningen på miljön.
Teknikutveckling måste uppmuntras och användas på
ett sådant sätt att belastningen på miljön minskar.
Faktor 4 och Faktor 10 är de första stegen i
utvecklingen och utgör viktiga instrument för att nå
ett ekologiskt hållbart samhälle. Regeringen och
Miljövårdsberedningen bör i sin dialog med
näringslivet om miljöanpassning driva på och
uppmuntra Faktor 4- och Faktor 10-tänkande.
Jag anser att utskottets hemställan under 35 bort ha
följande lydelse:
35. beträffande strategi för effektivare
utnyttjande av resurser, m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:MJ36
yrkande 7, 2000/01:MJ711 yrkande 3 och med
avslag på motion 1999/2000:MJ807 yrkandena 9 och
10 som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts,
14. Strategi för effektivare utnyttjande av
resurser, m.m. (mom. 35)
Gudrun Lindvall (mp) anför:
En förutsättning för att människan skall kunna leva
i en hållbar materiell välfärd är att energi och
andra naturresurser används på ett effektivare sätt.
Om alla skall kunna leva med den standard som
västvärlden har måste resursförbrukningen per capita
i västvärlden minska med 90 %. Det brukar kallas
Faktor 10 och anges ofta som ett krav för
långsiktigt hållbar utveckling på jorden. Det kräver
radikalt förändrade tankemönster och ny teknik.
Sverige bör därför utarbeta en strategi för att
uppnå ett tiofalt mer effektivt utnyttjande av
naturresurser, dvs. en strategi för Faktor 10, detta
kombinerat med en ny syn på välfärd där kultur, fri
tid, delaktighet och sociala kvaliteter växer på
bekostnad av traditionell materiell tillväxt. Det
krävs förändringar som ger oss en bättre
livskvalitet och långsiktig hållbarhet i framtiden
och en möjlighet till ett rättvist miljöutrymme för
alla.
Jag anser att utskottets hemställan under 35 bort ha
följande lydelse:
35. beträffande strategi för effektivare
utnyttjande av resurser, m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:MJ807
yrkandena 9 och 10 samt med avslag på motionerna
1999/2000:MJ36 yrkande 7 och 2000/01:MJ711
yrkande 3 som sin mening ger regeringen till
känna vad ovan anförts,
15. Agenda 21, m.m. (mom. 38)
Maggi Mikaelsson (v) och Karin Svensson Smith (v)
anför:
Vid FN:s uppföljningskonferens till Riokonferensen
år 1997 konstaterades att det lokala Agenda 21-
arbetet behövde kompletteras med ett motsvarande
arbete på nationell nivå för att bli tillräckligt
verkningsfullt. Utvärderingar i Sverige visar också
att många kommuner saknar en effektiv styrning från
regering och riksdag i Agenda 21-arbetet. Det är
angeläget att Sverige uppfyller sina internationella
förpliktelser. Miljömålsarbetet kan vara ett led i
att skapa ett handlingsprogram för det nya
århundradet - en nationell Agenda 21. Därför bör
regeringen återkomma till riksdagen med ett förslag
till en nationell Agenda 21 samt regionala agendor.
Vi anser att utskottets hemställan under 38 bort ha
följande lydelse:
38. beträffande Agenda 21, m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:MJ752 yrkande
3 som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts,
16. Handel med utsläppsrätter (mom. 39)
Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m), Catharina
Elmsäter-Svärd (m), Harald Nordlund (fp) och Lars
Lindblad (m) anför:
Det behövs nya grepp i genomförandet av
miljöpolitiken. Om målet med miljöpolitiken skall
vara att uppnå en långsiktigt hållbar livsmiljö är
det dags att ompröva kriterierna för hur gränsvärden
och reningskrav sätts. På vissa områden skulle det
vara lämpligt att vid fastställande av reningskrav
och utsläppsmängder utgå från de nivåer som
människan och omgivningen tål. En sådan modell, som
skulle innebära en ambitionshöjning i miljöarbetet,
är överlåtelsebara utsläppsrätter, som på ett
dynamiskt sätt använder sig av marknadsekonomins
möjligheter att kombinera hög måluppfyllelse med
överlägsen kostnadseffektivitet.
Det är viktigt att utnyttja systemet med
utsläppsrätter inom såväl Sverige som EU. Lämpliga
områden att börja med på EU-nivå skulle vara
växthusgaser och försurande utsläpp. På global nivå
eller inom Östersjösamarbetet skulle man kunna
använda systemet för att på ett kostnadseffektivt
sätt begränsa utsläppen av närsalter till Östersjön.
Det är dags att regeringen tar tag i frågan om
utsläppsrätter och konkretiserar de tankegångar som
finns. Detta får inte endast handla om koldioxid
utan även om svaveldioxid, kväveoxider m.m.
Regeringen bör ta ett initiativ i EU för denna
riktning.
Vi anser att utskottets hemställan under 39 bort ha
följande lydelse:
39. beträffande handel med utsläppsrätter
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:MJ736
yrkande 3, 1999/2000:MJ751, 2000/01:MJ764
yrkande 9, 2000/01:
MJ841 yrkande 2 och 2000/01:K398 yrkande 21 och
med avslag på motion 2000/01:MJ711 yrkande 7 som
sin mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,
17. Handel med utsläppsrätter (mom. 39)
Eskil Erlandsson (c) anför:
Handel med utsläppsrätter kan vara ett effektivt
instrument för att med marknadsmekanismer minska
utsläppen av växthusgaser. Centerpartiet ser flera
fördelar med ett sådant system. Den främsta fördelen
är att systemet förenar ekonomi och miljötänkande.
Fördelningen av utsläppsrätterna sker efter en
bedömning av hur mycket utsläpp en viss recipient
tål. Det finns i huvudsak två metoder: den mjuka
metoden, som innebär tilldelning till dem som
reducerar sina utsläpp till en viss nivå, och den
hårda metoden, som innebär försäljning av
rättigheten till förorenaren vid ett eller flera
återkommande tillfällen. Systemet kan medföra att
reningen av miljöskadliga ämnen sker där det kostar
minst. I ett system med handel av utsläppsrätter
skall det även finnas inbyggt att den totala mängden
utsläpp skall minska med tiden. En väl fungerande
marknad med låga transaktionskostnader är en
förutsättning för en fungerande handel. Sverige
måste vara pådrivande för att inrätta ett system för
handel med utsläppsrätter.
Jag anser att utskottets hemställan under 39 bort ha
följande lydelse:
39. beträffande handel med utsläppsrätter
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:MJ711 yrkande 7
och med avslag på motionerna 1999/2000:MJ736
yrkande 3, 1999/2000:
MJ751, 2000/01:MJ764 yrkande 9, 2000/01:MJ841
yrkande 2 och 2000/01:K398 yrkande 21 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,
18. Ett Nordsjöråd (mom. 46)
Eskil Erlandsson (c) anför:
Som framgår av centermotionen 1999/2000:MJ800
hanteras Nordsjön fortfarande som en gigantisk
soptipp utan något samlat internationellt
miljöansvar eller samlat internationellt intresse.
Trots att det finns både synliga effekter och
mätbara resultat vid och kring Sveriges västkust ges
inte Nordsjön det miljöpolitiska intresse och
engagemang i Sverige som krävs för att kunna
åstadkomma långsiktiga förändringar och en
ekologiskt hållbar miljö. Resultatet av den dåliga
miljöpolitiken för Nordsjöns del finner vi
återkommande synliga bevis för längs den svenska
västkusten, och därtill kommer ständigt
återkommande varningssignaler från både yrkesfisket
och forskare. Som motionären anfört krävs ett
politiskt mandat som anger inriktningen för att nå
en samlad internationell överenskommelse om de
gemensamma problemen och miljöförstörande utsläppen
i Västerhavet. Därtill behövs en internationell
arbetsplan för att nå resultat. Det är dags att
Nordsjöns miljötillstånd får samma uppmärksamhet som
Östersjön hittills har erhållit från den svenska
regeringens sida. Det bör därför på regeringens
initiativ tillsättas ett Nordsjöråd som har till
uppgift att ta ett samlat grepp om miljösituationen
i Nordsjön. Samtliga nationer kring Nordsjön bör
inbjudas att medverka i rådet.
Jag anser att utskottets hemställan under 46 bort ha
följande lydelse:
46. beträffande ett Nordsjöråd
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:MJ800 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,
19. Provborrningar i Skagerrak och
Kattegatt (mom. 47)
Gudrun Lindvall (mp), Eskil Erlandsson (c), Maggi
Mikaelsson (v) och Karin Svensson Smith (v) anför:
Vi delar de farhågor som framförs i motioner från s,
mp och c angående planerade eller förväntade
provborrningar efter olja och gas i Skagerrak och
Kattegatt. Dessa havsområden är av utomordentligt
stort värde med hänsyn till den unika artrikedom och
rika näringskälla för fisket som de representerar.
De utgör också ett fantastiskt rekreationsområde för
kustbefolkning, sommargäster, bad- och båtturister.
Redan i dag utsätts områdena för betydande och
allvarliga miljöstörningar av olika slag.
Ytterligare föroreningar i form av t.ex. oljeutsläpp
från oljeutvinning skulle få oöverskådliga
ekologiska och ekonomiska konsekvenser. Mot denna
bakgrund anser vi att Sverige och den svenska
regeringen måste agera kraftfullt i nationella och
internationella sammanhang för att stoppa alla
planer på utvinning av olja eller gas i Skagerrak
och Kattegatt.
Vi anser att utskottets hemställan under 47 bort ha
följande lydelse:
47. beträffande provborrningar i Skagerrak och
Kattegatt
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:MJ722,
1999/2000:MJ756 och 1999/2000:MJ796 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,
20. Nya arbetssätt i kemikaliepolitiken
(mom. 57)
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Det är mycket bra att båtbottenfärgerna med tenn nu
fasats ut. Detta visar också att ett förbud mot en
viss kemikalie driver på utvecklingen eftersom man
då vet var den bortre parentesen är. I 2 kap.
miljöbalken finns både försiktighetsprincipen och
produktvalsprincipen inskrivna. Att göra som i
fallet med utfasningen av bottenfärger borde prövas
i flera fall oavsett gällande EU-regler. Detta
sätter en positiv press på utvecklingen av
alternativ. I bästa fall skapar det också svenska
framgångar med patent och arbetstillfällen.
Miljöpartiet anser att Sverige bör återgå till detta
sätt att arbeta för att fasa ut kemikalier.
Jag anser att utskottets hemställan under 57 bort ha
följande lydelse:
57. beträffande nya arbetssätt i
kemikaliepolitiken
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:MJ757 yrkande 1
och med avslag på motionerna 1999/2000:MJ718
yrkande 10, 1999/2000:
MJ731 yrkande 11 och 1999/2000:MJ743 yrkande 9
som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts,
21. Säkerhetsarbetet på kemikalieområdet
(mom. 58)
Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m), Catharina
Elmsäter-Svärd (m) och Lars Lindblad (m) anför:
Enligt vår mening måste man analysera risk och nytta
vid säkerhetsarbetet på kemikalieområdet Det gäller
att finna en lämplig strategi för hur risker
förknippade med kemiska produkter skall balanseras
mot nyttan med produkterna. Att väga olika
hälsorisker mot miljö och säkerhetsrisker är inte
alltid enkelt. I en risk/nytta-analys måste
kriterier för såväl kvalitet som kvantitet och
kostnader beaktas.
Vi anser att utskottets hemställan under 58 bort ha
följande lydelse:
58. beträffande säkerhetsarbetet på
kemikalieområdet
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:MJ743 yrkande
1 som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts,
22. Produktvalsprincipen (mom. 59)
Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m), Catharina
Elmsäter-Svärd (m) och Lars Lindblad (m) anför:
Produktvalsregeln inrymmer nyanser och
tolkningsvariationer som kan skapa osäkerhet och i
vissa fall problem. Graden av farlighet och riskens
storlek måste på ett nyanserat sätt styra produktval
och produktbyte. Dessa bör baseras på riskanalys och
dokumenterad kunskap. En viss risknivå måste kunna
accepteras utan att produktvalsregeln aktualiseras.
Svårigheter kommer alltid att uppstå vid avvägningar
när substitutionsprincipen skall tillämpas.
Marginella riskreduktioner till stora kostnader
måste anses som mindre meningsfulla. Enligt vår
mening bör en avvägning ske så att insatta åtgärder
gör den största nyttan och alternativa ämnen är
likvärdigt utredda så att de kan bedömas och
jämföras med avseende på riskerna.
Vi anser att utskottets hemställan under 59 bort ha
följande lydelse:
59. beträffande produktvalsprincipen
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:MJ743 yrkande
6 och med avslag på motionerna 1999/2000:MJ255
yrkande 16, 1999/2000:MJ714 yrkande 3 och
1999/2000:MJ716 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts,
23. Produktvalsprincipen (mom. 59)
Gudrun Lindvall (mp) anför:
När det gäller regler för framtagning av nya kemiska
ämnen bör försiktighet och framförhållning gälla.
Ett kemiskt ämne har många gånger visat sig ha långt
fler biverkningar än vad man från början har insett.
En bra regel vore då att ett kemiskt ämne inte
skulle få tillverkas om det inte är nödvändigt för
samhället och endast om tillverkaren kan bevisa att
det är ofarligt. Nu måste i stället samhället bevisa
dess skadlighet. Vidare bör beträffande
läderhanteringen framhållas att det finns en lång
tradition av en annan tillverkning, som skiljer sig
från dagens tillverkning, med användning av
naturliga, mer ofarliga ämnen.
Substitutionsprincipen bör därför gälla för
användningen av kemikalier vid lädertillverkning.
Jag anser att utskottets hemställan under 59 bort ha
följande lydelse:
59. beträffande produktvalsprincipen
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:MJ714
yrkande 3 och 1999/2000:MJ716 yrkande 2 samt med
avslag på motionerna 1999/2000:MJ255 yrkande 16
och 1999/2000:MJ743 yrkande 6 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts,
24. Ekologiska aspekter på läkemedel
(mom. 71)
Gudrun Lindvall (mp) anför:
En framförhållning beträffande vilka skador som kan
uppstå och att utnyttja försiktighetsprincipen måste
utgöra en förutsättning vid all introduktion av nya
ämnen. När det gäller ekologiska aspekter på
läkemedel bör uppmärksammas att långvariga utsläpp
av bl.a. läkemedel ger stora effekter på miljön. Som
exempel kan nämnas hormonliknande ämnen, som
påverkat könsutvecklingen hos fisk. Många typer av
maskmedel för djur bryts inte ner i mag-tarmkanalen
och har visat sig döda djur i miljön. Antibiotika,
som inte bryts ner i kroppen, kan påverka bakterier
i miljön och i värsta fall skapa resistenta stammar.
Miljöpartiet anser därför att man vid tillverkning
av läkemedel bör ta hänsyn till de ekologiska
effekter som användningen kan resultera i.
Jag anser att utskottets hemställan under 71 bort
ha följande lydelse:
71. beträffande ekologiska aspekter på
läkemedel
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:MJ716 yrkande
3 som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts,
25. Mobila reningsverk (mom. 74)
Ulf Björklund (kd) och Ester Lindstedt-Staaf (kd)
anför:
Ny teknik för elektrolytisk rening gör det möjligt
att med mobila reningsverk rena ca 90 % av alla
förorenade vätskor. Den nya tekniken medför dessutom
att det farliga avfallet blir väldigt komprimerat,
vilket minskar belastningen på reningsverken och
behovet av transporter. Problemet är dock att de
svenska reglerna gällande tillstånd för sådan
verksamhet är tillkrånglade och att behandlingstiden
är alltför lång. Enligt vår mening bör regeringen
snarast ta initiativ till en förändring inom
området, så att tillståndsgivningen för dylika
reningsverk kan ske snabbare och enklare.
Vi anser att utskottets hemställan under 74 bort ha
följande lydelse:
74. beträffande mobila reningsverk
att riksdagen med anledning av motion
1999/2000:MJ791 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad ovan anförts,
26. Inventering av uppdämda vattendrag
(mom. 76)
Harald Nordlund (fp) anför:
Under flera decennier har Folkpartiet liberalerna
drivit kravet på ett starkt lagstadgat skydd för
Sveriges orörda älvar och vattendrag. Trots
framgångar på området är enligt vår mening skyddet
fortfarande alltför svagt. Genom regeringens avsikt
att snabbavveckla kärnkraftsreaktorer trots att mer
miljövänliga alternativ för närvarande saknas ökar
hotet mot värdefulla vattenområden dramatiskt.
Teknikutveckling och effektivisering av
kraftutvinning är givetvis välkomna åtgärder, men
all vattenkraftsutbyggnad som förutsätter reglering
av vattendrag skadar naturvärden. I annat sammanhang
har vi begärt att 1 § punkt 4 och 9 § förordningen
(1998:22) om statliga bidrag till vissa
investeringar inom energiområdet avskaffas. I
stället bör regeringen ge Naturvårdsverket i uppdrag
att genomföra en inventering av uppdämda vattendrag
som kan restaureras i syfte att återskapa strömmande
vatten.
Jag anser att utskottets hemställan under 76 bort ha
följande lydelse:
76. beträffande inventering av uppdämda
vattendrag
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:MJ255 yrkande
4 som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts,
27. Havsöringsstammen (mom. 82)
Maggi Mikaelsson (v) och Karin Svensson Smith (v)
anför:
Flera samverkande faktorer bidrar till att
havsöringen i de två nordligaste länen har minskat
kraftigt. Skogsbruket genom flottningsrensningar,
stora kalhyggen, dikningar och kanske framför allt
avverkning längs vattendragen har negativt påverkat
reproduktionen och uppväxtområdet. Kusterna med sina
många vikar, skär, holmar och grundområden gör
fritidsfisket efter havsöring lättåtkomligt. Även
yrkesfisket till havs efter öring utgör en negativ
faktor. För att stärka stammen av havsöring krävs en
kraftfull åtgärdsplan med viss skärpning av
lagstiftningen. När det gäller fritidsfisket längs
kusterna kan det enligt vår mening finnas behov av
begränsning av det fria fisket eller införande av en
fångstkvot, en s.k. bag limit. I lagstiftningen bör
vidare införas en regel att den som orsakar sådan
fiskdöd att allmänna intressen skadas skall ersätta
skadan. I detta fall bör utdömda böter tillfalla
fiskevården.
Vi anser att utskottets hemställan under 82 bort ha
följande lydelse:
82. beträffande havsöringsstammen
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:MJ741 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,
28. Skydd av skogsmark m.m. (mom. 84)
Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m), Catharina
Elmsäter-Svärd (m), Eskil Erlandsson (c) och Lars
Lindblad (m) anför:
När det gäller bildande av skogsreservat bör enligt
vår mening eventuella storreservat så långt möjligt
förläggas till statlig mark. Vid avsättande av nya
reservat i södra och mellersta Sverige är det av
vikt att Naturvårdsverket stöder en utveckling av
arbetsmodeller där avsättningarna kombineras med
andra metoder för att bevara natur- och kulturvärden
som medför så litet intrång i boende och brukande
som möjligt. Vi vill också varna för en utveckling
som innebär att hela uppsättningar av kvantifierade
delmål, framför allt på miljösidan, utarbetas på
riksnivå. Grundtanken för målstyrningen inom
skogspolitiken bör vara att staten och
näringsutövarna, inom vissa ramar, ges frihet att
finna lösningar som är lokalt anpassade och
kostnadseffektiva.
Vi anser att utskottets hemställan under 84 bort ha
följande lydelse:
84. beträffande skydd av skogsmark m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:MJ306 yrkande
9 och med avslag på motionerna 1999/2000:MJ255
yrkande 1, 1999/2000:MJ310, 1999/2000:MJ754
yrkande 3 och 1999/2000:
MJ772 som sin mening ger regeringen till känna
vad ovan anförts,
29. Svensk valfångstpolitik (mom. 97)
Gudrun Lindvall (mp) och Harald Nordlund (fp) anför:
Sverige var ett av de länder som vid FN:s
miljökonferens år 1972 föreslog att världens hav
borde omfattas av en skyddszon mot kommersiell
valfångst. Enligt vår mening är vägen från denna
restriktiva inställning till Sveriges nuvarande
position kantad av ett antal reträtter. Sverige bör
inom IWC återgå till en restriktiv valfångstpolitik
och upphöra med sitt stöd till de krafter inom IWC
som vill införa reglerad kommersiell valfångst.
Detta innebär bl.a. att regeringen snarast bör
fördöma Japans vetenskapliga valfångst liksom
användningen av elektrisk lans vid valjakt. Vidare
bör det australiska förslaget om inrättande av ett
globalt reservat för valar stödjas liksom ett
fortsatt moratorium mot valfångst.
Vi anser att utskottets hemställan under 97 bort ha
följande lydelse:
97. beträffande svensk valfångstpolitik
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:MJ711,
2000/01:MJ742 och 2000/01:MJ777 som sin mening
ger regeringen till känna vad ovan anförts,
30. Skydd av Omberg m.m. (mom. 98)
Gudrun Lindvall (mp) och Harald Nordlund (fp) anför:
Hela Tåkern-Omberg-området är klassat som
riksintresse för natur, kultur och fritid och är ett
av Sveriges mest välbesökta naturområden med ca
300 000 besökare varje år. Trakten innehåller en
stor koncentration av natur- och kulturvärden av
internationell betydelse. Tåkern finns upptagen på
den s.k. CW-listan över internationellt skyddsvärda
våtmarker, liksom på WWF:s lista över jordens
viktigaste naturområden. Trots detta är området, med
undantag av några mindre naturreservat, rättsligt
oskyddat. Enligt vår mening uppfyller Ombergsområdet
mer än väl de kriterier som i såväl nationella som
internationella sammanhang ställs på en nationalpark
vad gäller storlek, vetenskapliga värden,
upplevelsevärden, kulturella värden, skönhet och
storslagenhet. Omberg i sig rymmer även i huvudsak
orörda naturtyper i sina brantområden. Genom
avsättande som nationalpark erhåller området det
skydd och den förvaltning som garanterar en
inriktning mot orördhet och hög biologisk mångfald.
Detta bör ges regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under 98 bort ha
följande lydelse:
98. beträffande skydd av Omberg m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:MJ760,
1999/2000:MJ778, 1999/2000:MJ785,
1999/2000:MJ793 och 1999/2000:MJ806 och med
avslag på motionerna 1999/2000:MJ744 och
1999/2000:MJ787 som sin mening ger regeringen
till känna vad ovan anförts,
31. Lovö (mom. 100)
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Av Storstockholms många värdefulla naturområden
intar enligt min mening Lovö en särställning. Genom
att ön har förskonats från mer omfattande
exploatering och genom sitt rika kulturhistoriska
arv har ön en unik betydelse för hela
Stockholmsregionen. Som exempel på Lovös särart kan
nämnas följande: Området runt Drottningsholms slott
är upptaget på FN:s världsarvslista. En av Sveriges
första bosättningar återfinns på ön, som är oerhört
rik på fornlämningar. Lovö kyrka är en av Sveriges
äldsta kyrkobyggnader. Drottningholmsmalmen utgör
ett strövområde för arkitektoniskt intresserade
svenskar och utlänningar, och ön är en grön lunga i
storstadens närhet och en av de gröna kilar som gör
Stockholm till en av världens vackraste huvudstäder.
En ö av denna karaktär i anslutning till en storstad
ger också naturliga spridningsmöjligheter för växt-
och djurlivet i regionen.
Enligt min mening är det av riksintresse att Lovö
skyddas som i första hand nationalpark, i andra hand
som naturreservat.
Jag anser att utskottets hemställan under 100 bort
ha följande lydelse:
100. beträffande Lovö
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:MJ804 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,
32. Reformering av lagstiftningen gällande
genetiskt modifierade produkter (mom. 104)
Sverige bör verka för att det kommande EG-direktivet
om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade
organismer i miljön utformas på ett kraftfullt sätt
med försiktighetsprincipen som grund. Detta gäller
också andra centrala direktiv för reglering av
frågor om genmodifiering, däribland det s.k.
patentdirektivet. Det måste noggrant utredas vilka
konsekvenser genmodifierade organismer kan få för de
ekologiska system de befinner sig i och vilka
hälsorisker de kan utgöra. Dessa frågor berör
emellertid inte bara Europa utan även resten av
världshandeln. Vi anser därför att Sverige och EU
måste kämpa för att regler på området införs även
inom ramen för WTO.
Vi anser att utskottets hemställan under 104 bort ha
följande lydelse:
104. beträffande reformering av lagstiftningen
gällande genetiskt modifierade produkter
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:U514 yrkande
10 som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts,
Särskilda yttranden
1. Vänsterpartiet
Maggi Mikaelsson (v) och Karin Svensson Smith (v)
anför:
I detta betänkande behandlas ett stort antal
motioner som berör de under året avslutade
utredningarna om nya miljömål och klimatpolitiken.
Då propositioner i dessa frågor kommer att
presenteras under året har vi valt att i detta
betänkande inte reservera oss till förmån för
motionsyrkanden som berör miljö- respektive
klimatmål. Vi vill dock redovisa vår inställning i
nedanstående frågor:
Förvaltningen av miljö och hälsoskyddsfrågorna
Erfarenheten från sammanslagningarna av miljö- och
hälsoskyddskontor med stadsbyggnadskontor är att de
naturvetenskapliga synpunkterna kommer i bakgrunden.
Bristande samsyn leder ofta till att miljö- och
hälsoskyddsfrågorna får vika för ekonomiska
planförutsättningar.
Våren 1999 hade bara fyra av tio kommuner en
renodlad miljö- och hälsoskyddsförvaltning. Det står
i miljöbalken att drift skall hållas isär från
kontroll av densamma. Men det finns inget
uttryckligt förbud mot att ha sammanslagna
organisationer med oklara roller. En översyn av
miljöbalken genomförs för närvarande.
Vi förutsätter att detta problem tas upp i det
sammanhanget och anser att miljö- och
hälsoskyddsfrågorna skall garanteras en egen
förvaltning i kommunen.
Restaurering av insjöar
I Sverige finns ett stort antal övergödda insjöar
som innebär att fiske, bad och rekreation försämras
allvarligt. På sikt kan också dricksvattnet
försämras. Det finns ett stort behov av att
restaurera dessa sjöar. Det finns behov av olika
åtgärder. Det viktigaste är att se till att
näringsläckaget inte fortsätter. En rad olika
metoder för detta har prövats och varit
framgångsrika. I flertalet eutrofa sjöar räcker det
inte med att stoppa näringstillförseln. De måste
också biomanipuleras, vilket betyder att man fiskar
upp största delen av karpfisken. En kombination av
minskad näringstillförsel och biomanipulation har
visat mycket goda resultat och ger stöd för att
utfiskning av karpfisk skulle kunna användas i
betydligt större omfattning än som nu är fallet.
I Sverige har vi en överkapacitet i fiskeflottan
och även kunnigt folk som kan sköta utfiskningen av
karpfisk i en sjö som skall restaureras. Detta
arbete behöver samordnas för att bli effektivt.
Lämplig myndighet skulle kunna vara Naturvårdsverket
eller Fiskeriverket.
Kommunernas klimatarbete
Klimatfrågan är en av vår tids största ödesfrågor.
Utan radikala och framåtsyftande åtgärder kommer vi
inte att nå någon lösning. Ett föredöme när det
handlar om klimatarbete är Utmanarkommunerna. Det är
fem kommuner (Lund, Säffle, Uppsala, Växjö och
Övertorneå) som, i ett avtal med
Naturskyddsföreningen, har åtagit sig att arbeta
lokalt med klimatfrågan. Dessa kommuner har valt att
gå före i utvecklingen för att ställa om sina
samhällen så att de använder så lite som möjligt av
fossila bränslen, först och främst i den kommunala
verksamheten men i förlängningen även i kommunerna
som geografisk enhet. Det lokala arbetet för att nå
riksdagens miljömål om begränsad klimatpåverkan bör
ses som en resurs i den nationella klimatpolitiken.
Vi anser att Utmanarkommunerna bör ses som ett
föredöme, och regeringen bör med sin politik sträva
efter och underlätta att fler kommuner följer efter
för att bredda det lokala arbetet med att nå målet
om en begränsad klimatpåverkan.
Kemikalier och miljöfarliga produkter
Stabila naturfrämmande kemikalier sprids nu till
jordens mest avlägsna hörn såsom Arktis och
djuphaven och de upptäcks allt oftare i djur, växter
och människor. Vi kan se hur en ny generation av
miljögifter, som bromerade flamskyddsmedel eller
luktämnen (myskföreningar) från tvätt- och
sköljmedel, dyker upp i fisk, isbjörnar, sälar och
musslor. Fynden visar att ämnena sprids i större
omfattning än både myndigheter och allmänhet
tidigare trott.
I dag finns över 100 000 kemikalier registrerade
inom EU. Endast 20 % av dem har undersökts
ordentligt med avseende på deras hälso- och
miljöeffekter. Många av dem är direkt hälso- och
miljöskadliga, men myndigheterna ingriper inte på
grund av ett föråldrat regelsystem. Merparten av den
globala föroreningen sker i dag via kemikalier som
finns i vardagsprodukter. Kemikalierna hamnar sedan
i våra avlopp, på soptippar m.m. varifrån de sprids
globalt. Enligt Statistiska centralbyrån (1998:11)
är ca 5 300 olika produkter på den svenska marknaden
klassade som kroniskt hälsoskadliga, varav 75 % är
allergiframkallande produkter. Mängden
cancerklassade produkter motsvarar fyra ton per
person och år. Gifterna finns inbakade i de
produkter vi använder dagligen: golv, mattor, bilar,
plastflaskor, datorer, mat osv. Spridningen av dessa
kemikalier anses av många forskare kunna vara
orsaken till att vissa cancerformer och allergier
ökar dramatiskt. De anses också kunna orsaka
reproduktions- och utvecklingsdefekter, förändring
av immunförsvar och neurologiska effekter.
I dag finns omkring 70 000 konstgjorda ämnen i
omlopp i samhället. Praktiskt taget inga av dem är
ordentligt kontrollerade för hälso- eller
miljöeffekter; ändå får de användas i produkter
eller tillverkningsprocesser. Många av dem anses
vara mer eller mindre farliga. Varje år testas inom
EU och OECD ca 50 av dessa 70 000 ämnen - men varje
år tillkommer också ett par tusen nya, otestade
ämnen. Målet bör vara att vi skall sluta använda
stabila naturfrämmande ämnen, sluta använda även
lätt nedbrytbara naturfrämmande ämnen om inte
tillverkaren kan bevisa att de är ofarliga för
människa och miljö samt att vi skall begränsa
användningen av farliga naturliga ämnen.
Skydd av Emån
Emån bildar ett av Sveriges artrikaste åsystem med
sina 33 fiskarter, och åns vattensystem omfattar ca
80 mil vattendrag. I Emån finns havslax och världens
mest storväxta havsöring. Den näst intill
utrotningshotade malen, som finns endast på
ytterligare ett par platser i Sverige, har sitt
största reproduktionsområde där. I Emån finns också
många värdefulla lokala öringstammar. Även Sveriges
sydligaste sjö med naturlig föryngring av röding är
belägen i Emåsystemet.
Ett problem som Emån har gemensamt med många
andra åar och älvar är att den är reglerad av
kraftverksdammar och andra uppdämningar till
magasin. Detta innebär att havslaxen och Emåns
världsberömda havsöring inte kan vandra längre upp i
ån än ett par mil. Emåns lax och havsöring bör
därför snarast möjligt få tillgång till lekplatser
som är mindre utsatta för miljöstörningar, dvs.
belägna längre upp i systemet.
Det är av nationellt intresse att Emålaxen kan
utvecklas och på sikt fiskas i hela sitt
vattenområde.
Skydd av skogsmark
Fortfarande avverkas oersättliga skogar i Sverige.
Samtidigt hotas och missgynnas flera djur- och
växtarter av skogsbruket. Staten har ett ansvar för
att de sista naturskogarna skyddas. Staten måste
också arbeta för ett skogsbruk som inte utarmar
ekosystem och biologisk mångfald. I Jokkmokk har
Svenska naturskyddsföreningen funnit rester av
avverkade tallar som är mer än 550 år gamla.
Avverkningen är utförd år 1998 på mark som förvaltas
av Statens fastighetsverk (SFV). Skogsvårdsstyrelsen
har inte haft något att invända mot avverkningen.
Denna typ av gammelskog finns nästan inte alls kvar
i Europa, och Sverige har ett internationellt ansvar
att bevara den. Staten borde vara föregångare vad
gäller naturvård i skogen men i realiteten har SFV
lägre ambitioner än många skogsbolag. Agerandet står
i bjärt kontrast till miljöministerns uttalande om
att SFV skall vara ett föredöme på området.
Vi anser också att det behövs ett starkare skydd
för gamla träd. Gamla träd äldre än 200 år skall
inte avverkas. Även enstaka gamla träd kan vara
ytterst värdefulla som biotop åt en mängd andra
arter, främst insekter. Enligt forskare vid
Skogsvetenskapliga fakulteten i Umeå har Sveriges
boreala skogar aldrig haft så lite gammal skog, så
få grova träd och så få döda träd som på 1900-talet.
Ur nationalekonomiskt perspektiv är de orörda
skogar som finns kvar i södra Sverige mer värdefulla
än omkringliggande produktionsskogar. Förutom
inrättande fler reservat är det därför viktigt att
det bedrivs ett arbete för att utvidga befintliga
reservat och nationalparker, särskilt i södra
Sverige.
Naturbetesmarker
Vid FN:s miljökonferens i Rio de Janeiro tillkom
konventionen om biologisk mångfald. Konventionen har
inneburit en förändring av den naturbevarande
strategin. Jord- och skogsbruk måste nu bedrivas på
ett sådant sätt att antalet arter av växter och djur
inte minskar. Den tidigare skyddade arealen behövs,
men den räcker inte för att förhindra att den
biologiska mångfalden utarmas. Även produktiv
verksamhet måste utformas så att den biologiska
mångfalden inte påverkas negativt. Av den
anledningen är det angeläget med en tydlig
definition av mål och åtgärder för att förhindra en
fortsatt utarmning.
En stor del av den biologiska mångfalden är knuten
till odlingslandskapet. Många av de hotade arterna
är knutna till traditionella ängs- och hagmarker.
Slåtterängen är en försvinnande naturtyp som är
beroende av kontinuerlig hävd; upphör hävden,
försvinner snart en stor del av mångfalden av växter
och insekter. En del av de forna slåtterängarna
hävdas i dag som naturbetesmark. De återstående
naturbetesmarkerna har avgörande betydelse för
skyddet av den biologiska mångfalden i
jordbrukslandskapet; det är fråga om rödlistade
(hotade) svampar, kärlväxter, insekter, grodor,
fåglar och andra organismer. Många av de rödlistade
arterna är knutna till trädbärande naturbetesmarker.
Träden ger skugga och påverkar därför betingelserna
för växterna. Ofta har träden i hagmarkerna uppnått
en ansenlig ålder och spelar en viktig roll som
miljö för insekter och fåglar. När igenväxningen
medför att växtligheten sluter sig kring
betesmarkens solitära träd försvinner många av dessa
insekter och fåglar.
Det finns för närvarande 450 000 hektar betesmark i
Sverige. Sett ur natursynpunkt vore det önskvärt om
hela denna areal bevarades. I avvaktan på att det
kommer att bli lönsamt att hålla markerna öppna
behövs ett juridiskt stöd för att inte ytterligare
areal naturbetesmark skall försvinna. Genom ängs-
och hagmarksinventeringen finns vid länsstyrelserna
kunskap om vilka naturbetesmarker som är särskilt
skyddsvärda. Nämnda arealer skulle kunna få status
som naturvårdsområde men det krävs ytterligare
underlag för att ett sådant skydd skall bli
verkningsfullt. Länsstyrelserna måste träffa fler
avtal med de djurhållare som behövs för att markerna
skall fortsätta att betas. Lantbrukaren kunde
exempelvis få hjälp med stängslingen mot att han
eller hon åtog sig att låta sina djur beta på den
överenskomna marken.
2. Kristdemokraterna
Ulf Björklund (kd) och Ester Lindstedt-Staaf (kd)
anför:
Miljöjusterad nettonationalprodukt
Endast genom avsevärt effektivare användning av
befintliga resurser går det att uppnå hållbar
tillväxt och ökad välfärd. Sverige behöver därför
instrument för att på ett samlat sätt mäta ekonomi-
och miljöutvecklingen. Arbetet med de svenska
miljöräkenskaperna - en miljöjusterad
nettonationalprodukt (MNP) - har enligt utskottets
redovisning påbörjats i enlighet med vad
Kristdemokraterna tidigare motionerat om. MNP tar
hänsyn till förändringen av kapital i form av vårt
naturkapital som skog, fisk osv. men beaktar också
det kapital, som är skapat av människan. Vi avser
att följa frågan även i fortsättningen.
Miljösituationen i Östersjön
Östersjöns miljösituation försämras alltmer.
Fortfarande sker årligen ca 400 oljeutsläpp i havet.
Risken för upptäckt är för liten för att vara
avskräckande. Kustbevakningen måste få resurser till
bättre bevakning. Drygt ett trettiotal fartyg
sammanlagt har upptäckts i samband med oljeutsläpp,
varav bara några få lett till straff. Möjligheterna
för bevisföring och lagföring måste öka. Regeringen
har här varit saktfärdig.
Genom EU-arbete införs den 1 januari 2001 en lag om
obligatoriskt avlämnande i hamnarna av fartygens
avfall. Detta inbegriper även oljehaltigt avfall.
Svenska hamnar har kapacitet att ta emot avfall. I
baltstaterna och Polen är inte verksamheten utbyggd.
Sverige bör driva på utbyggnaden, bl.a. genom
bistånd.
Internationellt samarbete kring Östersjön behövs
för att minska övergödning av Östersjön och utsläpp
av i övrigt miljöstörande ämnen. Behovet av
skyndsamma åtgärder är stort.
Klimatpolitiskt handlingsprogram
Klimatfrågan är vårt mest svårhanterade
miljöproblem. Klimatåtgärder ger effekt om två
generationer och kräver därför en genomtänkt
strategi. I avsaknad av sådan strategi har åtgärder
vidtagits, som inte varit effektiva. En del åtgärder
har varit direkt motstridiga. Till exempel har
regeringen undvikit att stimulera användning av
alternativa drivmedel inom transportsektorn. Det är
dyrare för konsumenten att använda sig av
miljövänliga alternativ. En kärnkraftsreaktor har
regeringen stängt men utan att motsvarande
engergibesparing gjorts, eller alternativ energi
fanns att tillgå. I stället köps billig energi från
grannländer, producerad med fossila bränslen.
Ett kraftfullt handlingsprogram måste upprättas och
genomföras. Varken energi- eller transportsektorn
kan tillåtas ökade utsläpp. Ändock ökar utsläppen
för närvarande av koldioxid. Till råga på allt vet
vi inte hur stora utsläppen är, eftersom
beräkningarna visat sig vara felaktiga. Det handlar
om utfasning av fossilbränslen i såväl
energiproduktionen som i transportsektorn,
begränsning av metanavgång, åtgärder för att öka
kolbindningen samt återvinning och om möjligt
lagring av koldioxid. Ett antal politikområden
berörs. Det handlar bl.a. om energisystem,
kommunikationer, jord- och skogsbruk och inte minst
om hur skatter och avgifter utformas som
arbetsredskap för att styra bort från
fossilbränsleanvändning.
Regeringen har äntligen inrättat en avdelning, som
skall arbeta med dessa frågor. Klimatkommittén
avslutade sitt arbete i april 2000. Regeringen bör
snarast komma med en proposition i ämnet, så att ett
handlingspolitiskt program kan antas av riksdagen.
3. Centerpartiet
Eskil Erlandsson (c) anför:
En miljöorienterad produktpolitik
Det är olyckligt att regeringen endast förmår peta
lite här och där när det gäller miljöpolitiken.
Regeringens miljöpolitik kännetecknas därmed av
avsaknaden på framtida strategi. En sammanhållen och
offensiv miljöpolitik är ett måste för att komma
till rätta med gårdagens, dagens och morgondagens
miljöproblem. Alla delar av samhället måste se
miljön som en strategisk fråga och ambitionerna på
miljöområdet måste höjas. Regeringen är fast i gamla
tankar trots att den är medveten om problemen och
att dessa inte löses med gamla tankar. Att leverera
skrivelser till riksdagen är inte nog.
Det är angeläget att konsekvenserna av den kommande
utbyggnaden av kapaciteten för att förbränna sopor
tydliggörs. En viktig förutsättning för att inleda
detta arbete är att ha klara definitioner på vad som
är att räkna som sorterat respektive osorterat
avfall. Precis som det är viktigt med definitioner
på vad som är sorterat och osorterat avfall behöver
konsekvenserna av en skatt på förbränning av avfall
utredas. Långsiktiga regler är ett måste för att nå
en hållbar produktpolitik och på detta område måste
riksdag och regering ta sitt politiska ansvar.
Det är nödvändigt att EU:s inre marknad utvecklas i
miljövänligare riktning. På sikt måste
funktionstänkandet dominera medan det första steget
i arbetet är att miljö- och kretsloppsanpassa varu-
och produktflödena. Här måste Sverige vara
pådrivande.
4. Folkpartiet liberalerna
Harald Nordlund (fp) anför:
Miljösituationen i Östersjön
Östersjön är ett hotat hav. Dock kan Östersjön
räddas från att bli ett dött hav. Överenskommelser
om gemensam strategi måste följas av konkreta
åtgärder. Samarbetet mellan länderna måste ta sikte
på att lämna diskussionerna om formerna för
samarbetet och inriktas på åtgärder.
Kraven på sjöfarten måste enligt min mening
skärpas. Ett absolut krav måste vara att ett fartyg
inte tillåts lämna hamn innan rengöring genomförts.
När det gäller utsläpp från jordbruk och industrier
är dessa lika höga i dag som för tio år sedan. Om vi
skall kunna rädda Östersjön måste jordbruket minska
sina utsläpp. Stödsystemet för jordbruket måste
ändras så att man inte premierar ett
kemikalieberoende jordbruk.
Sverige bör gå före i strävandena. Initiativ bör
tas inom ramen för Östersjösamarbetet för att
åstadkomma hårdare krav på sjöfarten och för att
omläggningen av jordbruksstöden inom EU påskyndas.
En av Sveriges största insatser för att sprida
kunskaper inom detta område är att samordna
Östersjöuniversitetet (Baltic University Programme)
som är ett nätverk för drygt 160 universitet och
högskolor runt Östersjön. Genom kurser organiserade
av Östersjöuniversitetet har ett mycket stort antal
studenter inom exempelvis biologi, teknik,
statsvetenskap, ekonomi och lärarutbildningar fått
kunskap om frågor som rör Östersjöns miljö ur
biologiskt, ekonomiskt och politiskt perspektiv.
Östersjöuniversitetet är beroende av finansiellt
stöd från andra källor än den akademiska världen,
och dess största finansiär, Sida, tänker upphöra med
stödet av verksamheten. Därför borde Sverige ta sitt
utlovade ansvar för Östersjöns natur och miljö och
fortsätta att administrera Östersjöuniversitetet,
även om det sker på annat sätt än genom Sida.
Det som saknas är en långsiktig plan för bevarandet
av den biologiska mångfalden i och kring Östersjön.
Minskade utsläpp i sjöar och vattendrag
Bevarandet av den biologiska mångfalden är en av de
stora utmaningar vi står inför.
Försurning utgör ett av hoten mot den biologiska
mångfalden. Problemet är orsakat av svavel- och
kväveutsläpp i atmosfären; utsläpp från i första
hand biltrafik och annan förbränning. De åtgärder vi
vidtar för att motverka försurning måste syfta till
att minska utsläpp av kväveoxider. För närvarande är
vi enligt min och Folkpartiets mening alltför
inriktade på att "lappa och laga", dvs. betrakta
kalkning som en lösning av problemet. Kalkningen kan
i sig vara ett hot.
Tydligare inriktning på användning av ekonomiska
och andra styrmedel är nödvändig för att åstadkomma
en långsiktig lösning.
Skydd av våtmarker
Våtmarkerna utgör en av de boreala områdenas
viktigaste grupper av ekosystem. Genom århundradena
har de betraktats som oändligt stora och till stor
del fungerat som bas för lantbruket. Tiderna har
förändrats och det som förr betraktades som onyttiga
och "vattensjuka" områden är nu naturresurser för
framtida överlevnad.
Skyddet av våra våtmarker, särskilt i
Ramsarområden, dvs. områden som skall skyddas enligt
den internationella våtmarkskonventionen, måste
främjas. Det är därför dags att börja återskapa
våtmarker. Våtmarkerna är världens bästa
vattenreservoarer. De förhindrar översvämningar och
ger en jämn och fin vattenavrinning; torven håller
som bekant vatten flera gånger sin egen vikt. På
köpet får vi fina små bäckar som bara de riktigt
gamla minns från sin barndoms dagar. För att inte
tala om vattenkvaliteten; myrarna är riktiga
vattenreningsverk. Den svenska Ramsarlistan bör i
Skåne kompletteras med Lundåkrabukten, där området
bör utökas till att omfatta även vattenområdena
söder om Barsebäck. Området kring Barsebäcksverket,
Skälderviken och Helgeån bör utökas norrut till att
omfatta Gunnarstorpssjön, som är häckningsplats för
svarttärna. Vidare bör listan omfatta området
Åhus-Norje-Valje och i Södermanland sjön Båven samt
de centrala delarna av Mälaren med Sörfjärden och
Asköviken. Andra områden, samtliga välkända, som
borde vara aktuella för att tas med på listan är
Ainettivuoma i Norrbotten och landhöjningskuster i
Norrbottens skärgård, Blaikfjället i Västerbotten,
Nordupplandskusten med bl.a. kalkrika våtmarker,
Ledskärsviken i Uppland, Klarälven i Värmland med
tillhörande näs, meandrande älv,
kortskottsvegetation, bl.a. ävjepilört, och
strandskogar av stort värde för många rödlistade
arter. Listan bör även kompletteras med Tysslingen i
Örebro län, Alsterån och Algunnen i Kalmar län med
föga påverkade vattenekosystem och naturliga
översvämningar, svämskogar och stora älvmader med
hög koncentration av rödlistade arter som sjötåtel,
safsa, lavar, hårklomossa, mollusker, utter samt i
strandskogarna vitryggig hackspett och läderbagge.
Åtgärder för att skydda värdefulla våtmarksområden
i våra grannländer runt Östersjön måste initieras
från svensk sida. Econetprojektet Rospuda i Polen
kan tjäna som exempel på våtmarker av internationell
ekologisk betydelse som är hotade av utdikningar och
vägbyggen. Via Baltica, som är en väg för stora
lastfordon till och från de baltiska länderna, går
genom centrum av den polska staden Augustow med
30 000 innevånare. För att lindra trycket på
citykärnan har föreslagits en trafikled runt staden.
Denna led skulle emellertid skära rakt genom
Rospudas våtmarker. Dessa våtmarker har samma
ekologiska värde som den närbelägna Biebrza National
Park. Om vägbygget genomförs skulle området
avvattnas och som följd därav skulle doftyxne
utrotas. Arten återfinns i Polen endast i Rospudas
våtmarker. Därutöver finns den bara på några få
lokaler i andra europeiska länder.
Restaurering och skötsel av våtmarker och
vattendrag måste initieras och planeras ur ett
större perspektiv än bara det lokala. Många svenska
kommuner har startat projekt "vattenriken" och i
översiktsplaner har halvhjärtade försök gjorts för
att skriva in områdesskydd m.m. Ekologisk planering
och skötsel av strandängar och våtmarker i svenska
parker har gett gott resultat. Våtmarker sköts genom
bete och andra hävdformer. Erfarenheter från
Tysslingen och Kvismare visar tillfredsställande
ekonomiskt utbyte.
Men hur vidmakthålls restaurerade områden? Hur
kommer grönling och nissöga att klara sig i
framtiden? Hur styr man vattenregimen i restaurerade
eller anlagda våtmarker? Hur reglerar man stora
bestånd av ruda? Hur påverkar fiskutsättning
ekosystemen? Här kan skötseln av Nationalstadsparken
i Stockholm tjäna som förebild. En rikare biologisk
mångfald har skapats genom aktiva
restaureringsåtgärder av Lillsjön, Isbladskärret och
Lappkärret. Det senare hyser flera rödlistade
våtmarksfågelarter som smådopping, rörhöna,
vattenrall m.fl. Spegeldammen är ett anlagt vatten
som bl.a. hyser smådopping och större
vattensalamander och som utnyttjas av snok. Lillsjön
är en restaurerad strandäng, "Stockholms enda
hävdade sötvattensstrandäng" med bl.a. häckande
tofsvipa och buskskvätta. Fältförsök i syfte att
gynna den rödlistade fiskarten grönling har gjorts i
Igelbäcken. Groddammar har nyanlagts med mycket
lyckade resultat.
5. Miljöpartiet de gröna
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Eftersom många av de motioner som behandlas i detta
betänkande kommer att påverkas av de propositioner
som kommer att läggas fram under riksdagsåret väljer
jag att endast lägga ett särskilt yttrande nu och
avser att återkomma i annat sammanhang. Följande
frågor finner dock Miljöpartiet särskilt viktiga och
vill poängtera.
Västerhavet
Situationen i Kattegatts och Skagerraks havsområden
är alarmerande och har förvärrats. Under de senaste
10-20 åren har halterna av kväve och fosfor bara
ökat. Stora mängder kväve transporteras in från
södra Nordsjön. Övergödningen påverkar ekosystemen
genom ökad produktion av plankton, som i sin tur
orsakar syrgasbrist vid bottnarna. När
vattenföringen i de tyska och holländska floderna
har varit särskilt hög har det märkts en klar
ökning av syrgasbristen.
30 miljoner ton partiklar och gifter uppskattas
följa strömmarna in från södra Nordsjön till
Skagerrak och norra Kattegatt för att främst
ackumuleras i djuphålorna. Utöver dessa giftupplag
har lokala utsläpp av gifter i höga koncentrationer
sedimenterats utmed kusten. Radioaktiva ämnen, som
teknetium, följer med strömmarna från
upparbetningsanläggningen Sellafield på den engelska
västkusten in mot den svenska västkusten och
radioaktiviteten stiger i bl.a. tång och räka.
Dumpningar av avfall från fartyg i Nordsjön
uppskattas till 50 000-70 000 kubikmeter/år, varav
en stor del når svenska vatten och stränder.
Ett nytt Västerhavsprojekt i nordisk regi är
nödvändigt
Regeringen bör ta till sig forskarnas resultat och
öka satsningen på att försöka rädda de marina
ekosystemen, våra kanske viktigaste framtida
"skafferier". Vi förutsätter att situationen i
Västerhavet och åtgärder för att komma till rätta
med problemen presenteras i den proposition om
uppföljning av miljömålen som aviserats, eftersom
Hav i balans är ett av de övergripande målen.
Kemikalier
I flera motioner uppmärksammar Miljöpartiet enskilda
ämnen som vi anser bör fasas ut eftersom de inte hör
hemma i ett ekologiskt hållbart samhälle. Det gäller
nonylfenoletoxylater, isocyanater, bekämpningsmedel,
amalgam och azofärgämnen. Vi anser att Sverige måste
gå före och förbjuda dessa ämnen. En del av dem, som
exempelvis nonylfenoletoxylater, liknar hormoner och
påverkar arter i miljön. Andra har hög giftverkan
och är såväl mutangena som cancerogena. Biociderna
riskerar att förstöra vårt viktigaste livsmedel
vattnet, och vissa, som isocyanater, bör fasas ut av
arbetsmiljöskäl. Amalgam påverkar människors hälsa
mycket redan i dag.
I de miljömål som beslutats finns målet Giftfri
miljö. Vi reserverar oss inte i detta betänkande,
utan förutsätter att den aviserade propositionen om
strategier för att nå de beslutade miljömålen kommer
att behandla dessa och andra liknande kemikalier.
Miljöpartiets uppfattning är att Sverige skall gå
före och införa strängare regler än vad andra länder
i EU har. Det är viktigt och absolut nödvändigt att
visa att det går att skapa ett gott samhälle i
ekologisk balans.
Naturvård
Flera av de övergripande miljökvalitetsmålen är
tillämpliga på de motioner som Miljöpartiet har lagt
fram, och frågorna lär återkomma i samband med den
aviserade propositionen med förslag om de delmål som
behövs för att uppnå miljökvalitetsmålen. Det gäller
bl.a. frågan om marina reservat, som vi anser måste
prioriteras eftersom såväl Östersjön som Västerhavet
är starkt påverkade av mänsklig aktivitet. Även
beträffande sumpskog, en unik biotop, som nyligen
inventerats, är behovet av skydd nödvändigt liksom
skyddet av andra våtmarker. För groddjur och
myskoxe, som behandlas i separata motioner, finns i
dag åtgärdsprogram. Det är enligt vår uppfattning av
stor vikt att dessa program omsätts i praktisk
handling för att ett skydd av dessa arter skall
kunna åstadkommas.