I detta betänkande behandlas 15 motionsyrkanden från
allmänna motionstiden år 2000 angående
omhändertagande och slutförvar av använt
kärnbränsle.
Representanter för Svensk Kärnbränslehantering AB
informerade den 16 november 2000 utskottet om valet
av platser för platsundersökningar.
Sammanfattning
I betänkandet behandlas 15 motionsyrkanden från
allmänna motionstiden 2000 om kärnsäkerhet. I
motionerna tas frågor upp om prioritering av
funktionsvillkoren för ett framtida slutförvar av
kärnavfall och om antalet platser för
platsundersökningar. Vidare behandlas frågor om stöd
till de aktuella kommunerna och till
frivilligorganisationer och om informationen från
Svensk Kärnbränslehantering AB. I betänkandet
behandlas också frågor som rör forskningen som
finansieras av Kärnavfallsfonden samt frågor rörande
import och export av kärnavfall.
Motionerna avstyrks med hänvisning bl.a. till den
pågående remissbehandlingen och granskningen av
Svensk Kärnbränslehantering AB:s rapport Samlad
redovisning av metod, platsval och program inför
platsundersökningsskedet.
I betänkandet finns 11 reservationer och 1
särskilt yttrande.
Motioner från allmänna motionstiden
2000
2000/01:MJ787 av Kjell-Erik Karlsson m.fl. (v) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om betydelsen av att
utan dröjsmål fortsätta utvecklingsarbetet för att
omhänderta det använda kärnbränslet.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utöka antalet
platser för platsundersökningar till minst tre
platser i minst tre regioner.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om betydelsen av ett
tydligt stöd till de kommuner som aktivt deltar i
platsundersökningar för ett djupförvar.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av stöd till
frivilligorganisationer för att uppnå en allsidighet
i den nationella och lokala informationen om
kärnavfallet.
5. Riksdagen begär att regeringen redovisar en
policy för hur den avser att använda vetoventilen i
kärnavfallsfrågan för att på så sätt undvika
spekulationer och onödig oro i förstudiekommunerna.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om konsekvenserna av
fri rörlighet för varor och tjänster på
kärnavfallsområdet.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Sverige inte skall exportera eller
importera kärnavfall.
2000/01:MJ836 av Ingegerd Saarinen (mp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att kärnavfallet
skall omhändertas inom landet.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att avbryta den nu
pågående platsvalsprocessen baserad på förstudier
valda utifrån politisk acceptans.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en prioritering
av de motstridiga funktionsvillkoren för ett
framtida slutförvar skall föregå metodval för
slutförvar av kärnavfall.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en strategisk
miljöbedömning skall föregå platsvalsprocessen.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att SKI skall
återuppta Dialogprojektet för att formulera en
legitim beslutsprocess, där den överordnade
ambitionen för beslutsprocessen skall vara att med
störst sannolikhet fastställa det säkraste
metodvalet och ett platsval innebärande "rimligtvis
bästa berg".
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att information till
lokalpolitiker och allmänhet ej skall ingå i SKB:s
uppgifter.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att oberoende
forskare och enskilda organisationer skall kunna
erhålla medel ur Kärnavfallsfonden för ett ökat
kunskapsinhämtande och förbättrad allsidighet i
processen.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att resultat från
forskning finansierad via Kärnavfallsfonden skall
publiceras i vetenskapliga tidskrifter.
Utskottets överväganden
Hanteringen av det svenska
kärnavfallet
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motioner (v, mp) om
prioritering av funktionsvillkoren för ett
framtida slutförvar med hänvisning till det
pågående arbetet med att bedöma Svensk
Kärnbränslehantering AB:s rapport Samlad
redovisning av metod, platsval och program
inför platsundersökningsskedet.
Bakgrund
Enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet
(kärntekniklagen) är en innehavare av tillstånd till
kärnteknisk verksamhet skyldig att svara för att
allt i verksamheten uppkommet kärnavfall och använt
kärnbränsle hanteras och slutförvaras på ett säkert
sätt och att den anläggning i vilken verksamheten
bedrivs avvecklas och rivs på ett säkert sätt sedan
verksamheten har upphört (10 §). Den som har
tillstånd att inneha eller driva en
kärnkraftsreaktor skall i samråd med övriga
reaktorinnehavare upprätta eller låta upprätta ett
program för forsknings- och utvecklingsverksamhet
och de övriga åtgärder som anges i lagen. Programmet
skall dels innehålla en översikt över samtliga
åtgärder som kan bli behövliga, dels närmare ange de
åtgärder som avses bli vidtagna inom en tidrymd om
minst sex år. Programmet skall vart tredje år
insändas till regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer för att granskas och
utvärderas. I samband med granskningen och
utvärderingen får sådana villkor ställas upp som
behövs avseende den fortsatta forsknings- och
utvecklingsverksamheten (12 §).
Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB) presenterade
år 1998 det femte programmet för forskning,
utveckling och demonstration för kärnavfallets
behandling och slutförvaring (FUD-program 98).
Utskottet anförde i mars 2000 (1999/2000:MJU15 s.
11) att regeringen i beslut den 24 januari 2000 har
funnit att 1998 års program för forskning,
utveckling och demonstration för kärnavfallets
behandling och slutförvaring uppfyller de krav som
ställs i kärntekniklagen. När det gäller den
fortsatta forsknings- och utvecklingsverksamheten
skall SKB komplettera analysen av alternativa
systemutformningar. I första hand skall innebörden
av nollalternativet (en beskrivning av att den
planerade åtgärden inte kommer till stånd) belysas.
Vidare skall alternativet djupa borrhål belysas med
inriktning på omfattning och innehåll i det
forsknings- och utvecklingsprogram som behövs för
att denna metod skall kunna jämföras med KBS-3-
metoden på likvärdiga grunder. SKB skall även
redovisa en samlad utvärdering av slutförda
förstudier och övrigt underlag för val av platser
för platsundersökningar samt redovisa ett tydligt
program för platsundersökningar. Vid framtagandet av
dessa underlag skall SKB samråda med berörda
kommuner, länsstyrelser och myndigheter. En
redovisning av detta samråd skall också lämnas.
När det gäller kärnavfallets behandling och
slutförvaring uttalade utskottet följande
(1999/2000:MJU15 s. 11). Det är angeläget att inom
ramen för den kunskap som nu finns söka den bästa
möjliga lösning som kan genomföras inom överskådlig
tid och på en lämplig plats, samtidigt som satsning
på forskning och utveckling fortsätter. Detta ger
även rimliga möjligheter till en omprövning i
framtiden. Som regeringen framhåller i sitt beslut
den 24 januari 2000 framstår någon form av
slutförvaring i berggrunden, utifrån nu föreliggande
material, som den mest ändamålsenliga metoden. Ännu
föreligger dock inte ett fullständigt underlag för
slutligt val av metod. Vidare bör uppmärksammas att
ett slutligt godkännande av viss metod för
slutförvar inte kan ges förrän i samband med
regeringens ställningstaganden till ansökningar om
tillstånd enligt miljöbalken och kärntekniklagen att
uppföra ett slutförvar för använt kärnbränsle. I
detta sammanhang bör även erinras om kraven på
alternativa redovisningar vad gäller bl.a.
verksamhetens utformning i den
miljökonsekvensbeskrivning som skall ingå i kommande
underlag.
Utskottets ställningstagande
Den 13 december 2000 lämnade SKB en redovisning till
Statens kärnkraftinspektion (SKI) i enlighet med
regeringens beslut den 24 januari 2000. SKB föreslår
följande i sin rapport Samlad redovisning av metod,
platsval och program inför platsundersökningsskedet
(s. 11). Platsundersökningar genomförs i Oskarshamn
och Norduppland. I Oskarshamn inleds
platsundersökningar vid Simpevarp. Där vill SKB
inleda platsundersökningar med provborrningar. För
inkapslingsanläggningen vill SKB fortsätta att
utreda en förläggning vid Centralt mellanlager för
använt kärnbränsle, CLAB. I Norduppland planerar SKB
att utreda två lokaliseringsalternativ för
djupförvaret. Det ena är Forsmark i Östhammars
kommun, där SKB vill inleda en platsundersökning med
provborrningar. Det andra är Tierp norra/Skutskär
där SKB har för avsikt att starta provborrningar i
ett område norr om Tierp. Först behöver dock ett
lämpligt borrområde och möjliga transportlösningar
preciseras. En lokalisering av
inkapslingsanläggningen till Norduppland kommer
också att utredas. För Nyköpings kommun planerar SKB
en förnyad säkerhetsanalys för Fjällvedenområdet.
SKB anför i rapporten (s. 11) vidare att målet för
platsundersökningsskedet är att erhålla alla
tillstånd som behövs för att få bygga de planerade
anläggningarna. Det beräknas ta sju eller åtta år
att ta fram erforderligt lokaliseringsunderlag,
genomföra samråd, utarbeta lokaliseringsansökningar
samt erhålla myndigheternas prövning av dessa.
Utskottet har inhämtat att SKB planerar att inleda
platsundersökningar för djupförvar under år 2002.
Enligt rapporten (s. 69) fokuseras jämförelsen av
system för geologisk förvaring på alternativa
metoder att utforma ett förvar. De tekniska
lösningar för ett förvar i kristallint berg som
studerats i Sverige är bl.a. KBS-3, mycket långa
tunnlar och djupa borrhål. KBS-3 innebär att
avfallet deponeras i ett system av kortare tunnlar
på ca 500 meters djup. Alternativet mycket långa
tunnlar innebär att avfallet deponeras i ett fåtal
parallella flera kilometer långa tunnlar. Djupa
borrhål innebär att avfallet deponeras i flera tusen
meter djupa borrhål.
Beträffande forsknings- och utvecklingsprogram för
djupa borrhål anför SKB följande (s. 79-80).
Utredningen innehåller en systematisk jämförelse av
kunskaps- och teknikläget för djupa hål och KBS-3.
Den visar enligt SKB att det för KBS-3 i de flesta
avseenden finns känd och beprövad teknik medan det
för alternativet djupa borrhål i de flesta avseenden
saknas kunskap eller teknik. Utredningen visar
enligt SKB att det skulle ta ca 30 år att genomföra
programmet. Kostnaden har beräknats till ca 4
miljarder kronor. SKB anför att väsentliga
osäkerheter måste klarläggas för att en deponering i
djupa borrhål skulle kunna jämföras med KBS-3 på
likvärdig grund. Den jämförande analysen visar
enligt SKB att det sammantaget inte finns något som
talar för att ett förvar i djupa borrhål, om det kan
visas leva upp till alla krav, skulle öka säkerheten
eller minska kostnaden för att slutförvara det
använda kärnbränslet. SKB planerar därför inte att
genomföra FUD-programmet för djupa borrhål utan
koncentrerar resurserna på att i en relativt nära
framtid realisera ett förvar baserat på KBS-3-
metoden. SKB kommer även i fortsättningen att följa
den internationella utvecklingen på området.
Utskottet har inhämtat att redovisningen för
närvarande är föremål för en bred remissbehandling
och granskning av SKI, som i juni 2001 avser att
avge ett granskningsyttrande till regeringen.
Därefter kan regeringen fatta nödvändiga beslut.
Utskottet föreslår i avvaktan på den fortsatta
behandlingen av SKB:s redovisning att motion MJ787
(v) yrkande 1 om motstridiga krav på kärnavfallets
svåråtkomlighet respektive återtagbarhet och motion
MJ836 (mp) yrkande 3 om motstridiga funktionsvillkor
för ett framtida slutförvar lämnas utan vidare
åtgärd.
Utskottet har inhämtat att det s.k.
Dialogprojektet, som omtalas i motion MJ836 yrkande
2, pågick i början av 1990-talet och att tre
rapporter sammanställts om projektet, SKI 93:34-36.
Utskottet föreslår att även motion MJ836 (mp)
yrkande 2 om att avbryta den pågående
platsvalsprocessen baserad på förstudier valda
utifrån politisk acceptans och yrkande 5 om att
återuppta Dialogprojektet för en legitim
beslutsprocess avstyrks i avvaktan på den fortsatta
behandlingen av SKB:s redovisning.
Platsundersökningar
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motioner (v, mp) om
antalet platser för platsundersökningar, om
stöd till de aktuella kommunerna och om
strategisk miljöbedömning. Utskottet hänvisar
till SKB:s rapport om redovisning av metod,
platsval och program inför
platsundersökningsskedet och till den
fortsatta beredningen av rapporten.
Utskottets ställningstagande
När det gäller antalet platser för
platsundersökningar har regeringen i beslut den 19
december 1996 hänvisat till att platsundersökningar
bör ske på minst två platser (SKB bör "innan
platsundersökningar på minst två platser påbörjas
samråda med SKI och Statens strålskyddsinstitut,
SSI, om de förutsättningar som bör gälla för
undersökningsarbetet").
SKB anför i rapporten Samlad redovisning av metod,
platsval och program inför platsundersökningsskedet
(s. 16) att förstudier har genomförts i åtta
kommuner och att dessa har värderats med avseende på
krav och önskemål om berggrund, industrietablering
och samhälle. SKB konstaterar (s. 18) att Forsmark
och Simpevarp har tydliga fördelar ur etablerings-
och samhällssynpunkt. För att programmet skall vara
robust anser SKB att de fortsatta
lokaliseringsstudierna bör inkludera fler
alternativ. Alternativen Tierp norra/Skutskär och
Skavsta/Fjällveden kan bidra till större bredd på
det geologiska underlaget. Tierp norra ger,
tillsammans med Skutskär, goda industriella
etableringsmöjligheter. SKB bedömer detta alternativ
som fullt realistiskt ur alla aspekter. För
Skavsta/Fjällveden finns en större grad av osäkerhet
vad beträffar genomförbarheten.
SKB föreslår därför Forsmark, Simpevarp och Tierp
norra för provborrningar. SKB anför att
platsundersökningar med provborrningar i Forsmark
och Simpevarp bör kunna inledas kort efter beslut.
För Tierp norra/Skutskär bör insatserna
inledningsvis inriktas mot att precisera ett
prioriterat delområde för fortsatta undersökningar
samt att utreda en lämplig utformning av
djupförvarets ovanjordanläggningar och
transportsystem. Därefter har SKB enligt rapporten
för avsikt att inleda provborrningar inom det
prioriterade delområdet. Detta alternativ kräver
fortsatt medverkan av både Tierps och Älvkarleby
kommuner.
För Skavsta/Fjällveden i Nyköpings kommun är de
största osäkerheterna knutna till
industrietableringen och transporterna. SKB planerar
därför i första hand att gå vidare med utredningar
om dessa frågor för att klarlägga alternativets
genomförbarhet.
Enligt utskottets uppfattning är motion MJ787 (v)
yrkande 2 om att antalet platser för
platsundersökningar bör utökas till minst tre
platser i minst tre regioner huvudsakligen
tillgodosedd genom förslagen i SKB:s rapport. SKB:s
redovisning granskas av SKI och är föremål för en
bred remissbehandling. Utskottet har som tidigare
nämnts inhämtat att SKI i juni 2001 avser att avge
ett granskningsyttrande till regeringen. Därefter
kan regeringen fatta nödvändiga beslut. Motionen
avstyrks i den mån den inte tillgodosetts med vad
som anförts.
Utskottet har ingen annan uppfattning än
motionärerna i motion MJ787 (v) yrkande 3 om
betydelsen av ett tydligt stöd till de kommuner som
aktivt deltar i platsundersökningar för ett
djupförvar. Enligt 7 § förordningen (1981:671) om
finansiering av framtida utgifter för använt
kärnbränsle m.m. får SKI bestämma ersättning för
informationskostnader till högst 2 miljoner kronor
per kommun och kalenderår i kommuner där
undersökningar pågår eller har pågått som avser
lokalisering av slutförvar för använt kärnbränsle.
Härutöver har flera kommuner (Älvkarleby,
Oskarshamn, Hultsfred och
Tierp) fått ytterligare medel efter beslut av
regeringen (regeringsbeslut 2000-11-16). SKI och SSI
har också fått särskilda medel ur Kärnavfallsfonden
för att driva ett informationsprojekt riktat mot
förstudiekommunerna (regeringsbeslut 1996-06-19).
Även länsstyrelserna har, såsom uttalats i
regeringens beslut den 18 maj 1995, en betydelsefull
uppgift att stödja länets berörda kommuner. Det
anförda innebär att syftet med motion MJ787 (v)
yrkande 3 i allt väsentligt kommer att bli
tillgodosett utan något särskilt riksdagens
uttalande i frågan.
Enligt motion MJ836 (mp) yrkande 4 bör en
strategisk miljöbedömning föregå platsvalsprocessen,
och motionärerna hänvisar till Esbokonventionen.
Enligt artikel 2 p. 7 i konventionen skall
miljökonsekvensbedömningar som ett minimikrav
utföras när den föreslagna verksamheten är på
projektnivån. Vidare skall parterna i skälig
utsträckning sträva efter att tillämpa principerna
om miljökonsekvensbedömningar även på politiska
riktlinjer, planer och program (prop. 1991/92:5,
bilaga s. 11, bet. 1991/92:BoU5).
Inom EU har ett direktivförslag från EG-
kommissionen om bedömning av vissa planers och
programs miljöpåverkan varit föremål för
förlikningsförhandlingar. Den 16 mars 2001 träffades
förlikning och den slutliga texten kommer under
våren 2001 att kunna godkännas av rådet och EU-
parlamentet. Direktivet träder i kraft när det har
kungjorts i Europeiska gemenskapernas officiella
tidning. Medlemsstaterna har därefter tre år på sig
att införliva direktivet i nationell lagstiftning.
Regeringen hänvisar i sitt beslut den 24 januari
2000 till ett uttalande av SKI att inledandet av
platsundersökningar bör ses som ett första steg i
SKB:s förberedande av en ansökan om tillstånd enligt
kärntekniklagen och miljöbalken för ett slutförvar.
Därefter bör enligt inspektionen ett utökat samråd
enligt 6 kap. 4 och 5 §§ miljöbalken inledas.
Såsom SKI anfört i sitt yttrande den 8 april 1999
till regeringen över FUD-program 98 är syftet med
det återkommande granskningsprogrammet att
säkerställa att ett tillräckligt allsidigt och väl
underbyggt beslutsunderlag föreligger. Utskottet
konstaterar att SKB:s forsknings- och
utvecklingsprogram genomgår en bred remissbehandling
och att det därefter granskas av SKI. Utskottet
instämmer i vad regeringen har anfört i sitt beslut
den 24 januari 2000 att frågan om tolkning av
bestämmelserna om miljökonsekvensbeskrivningar och
annat beslutsunderlag i 6 kap. miljöbalken ankommer
på vederbörande myndighet. I likhet med regeringen
utgår utskottet från att berörda myndigheter, i
samband med sin granskning av de
miljökonsekvensbeskrivningar som SKB kommer att
upprätta, beaktar möjligheten av en fristående
internationell granskning. Med hänvisning till det
anförda och i avvaktan på den fortsatta behandlingen
av SKB:s redovisning föreslår utskottet att motion
MJ836 (mp) yrkande 4 lämnas utan vidare åtgärd.
Informationsfrågor
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motioner (v, mp) om stöd
till frivilligorganisationer och om att SKB
inte bör informera lokalpolitiker och
allmänhet. Utskottet hänvisar till att
frågorna är under övervägande.
Utskottets ställningstagande
Utskottet instämmer i vad som anförs i motion MJ787
(v) yrkande 4 om att det är viktigt att
informationen om kärnavfallsfrågan är allsidig.
Såsom anförs i regeringens beslut den 24 januari
2000 är det viktigt att allmänheten får tillgång
till saklig och allsidig information om
kärnavfallsfrågan. Informationsinsatser ingår i
SKB:s uppgifter. Regeringen har, vilket nämnts ovan,
ställt särskilda medel ur Kärnavfallsfonden till
förfogande för Kärnkraftinspektionen och
Strålskyddsinstitutet. Med stöd av 7 § förordningen
(1981:671) om finansiering av framtida utgifter för
använt kärnbränsle m.m. kan Kärnkraftinspektionen,
vilket tidigare har redovisats, lämna bidrag med
högst 2 miljoner kronor per år till kommuner som
berörs av SKB:s arbete. Dessa bidrag är bl.a.
avsedda att täcka berörda kommuners kostnader för
information till allmänheten i hithörande frågor. I
regeringens beslut anges vidare att såväl
Kärnkraftinspektionen som Statens råd för
kärnavfallsfrågor har tagit upp frågan om särskilt
stöd till frivilligorganisationer
(miljöorganisationer) på nationell nivå för att
underlätta dessas deltagande i olika former av
samråd. I beslutet anges att regeringen överväger
frågan om särskilt stöd bör ges till
frivilligorganisationer. Utskottet har inhämtat att
frågan om stöd till frivilligorganisationer
fortfarande övervägs inom Regeringskansliet. Den
fråga som tas upp i motion MJ787 (v) yrkande 4 om
stöd till frivilligorganisationer är således föremål
för regeringens uppmärksamhet och lämnas i avvaktan
på fortsatta överväganden utan vidare åtgärd.
Enligt motion MJ836 (mp) yrkande 6 bör information
till lokalpolitiker och allmänhet inte ingå i SKB:s
uppgifter. SKB är enligt motionären inte en statlig
myndighet och har inte ett eget intresse av att
verka för en allsidig information. Det bör i stället
vara myndigheter, kommuner och enskilda
organisationer som informerar allmänheten.
Utskottet konstaterar att Kärnavfallsfonden,
enligt 4 § lagen (1992:1537) om finansiering av
framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m., skall
täcka de kostnader som reaktorinnehavarna, staten
eller kommunerna har för information till
allmänheten i frågor som rör hantering och
slutförvaring av använt kärnbränsle och kärnavfall.
SKB har sålunda enligt lag ett ansvar för att
informera om den verksamhet som företaget har i
uppgift att lokalisera till en lämplig plats i
Sverige. Även staten och kommunerna har ett sådant
ansvar. Enligt utskottets bedömning bör kravet på
allsidig information och objektivitet därmed vara
tillgodosett. Utskottet har ovan redovisat att SKI
och SSI sedan 1997 driver ett särskilt
informationsprojekt om kärnavfall med medel ur
Kärnavfallsfonden för att bidra till en allsidig
information (regeringsbeslut 1996-06-19). Enligt
utskottets bedömning är syftet med motion MJ836 (mp)
yrkande 6 med det anförda i allt väsentligt
tillgodosett. Yrkandet påkallar ingen riksdagens
vidare åtgärd.
Forskning finansierad av Kärnavfallsfonden
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsyrkanden (mp) om
att oberoende forskare och enskilda
organisationer skall kunna erhålla medel ur
Kärnavfallsfonden och att resultat från
forskning finansierad via Kärnavfallsfonden
skall publiceras i vetenskapliga tidskrifter.
Utskottet hänvisar till att en stor del av
SKB:s forskningsprogram finansierar forskning
vid universitets- och högskoleinstitutioner.
Forskningen redovisas därmed i artiklar och
akademiska avhandlingar.
Utskottets ställningstagande
När det gäller motion MJ836 (mp) yrkande 7 om att
oberoende forskare och enskilda organisationer skall
kunna erhålla medel ur Kärnavfallsfonden konstaterar
utskottet att den forskning som krävs för att på ett
säkert sätt slutförvara använt kärnbränsle och
kärnavfall enligt 11 § kärntekniklagen skall
bedrivas av reaktorinnehavarna. Finansieringen av
denna forskning sker via Kärnavfallsfonden. SKB:s
forsknings- och utredningsprogram (12 §
kärntekniklagen) genomgår, vilket utskottet tidigare
har redovisat, en regelbunden och omfattande
granskning som omfattar yttranden från universitet,
högskolor och andra institutioner.
Även SKI har i uppdrag att finansiera
kärnsäkerhetsforskning (prop. 2000/2001:1 utg.omr.
20 s. 40). Det framgår av SKI:s årsredovisning för
år 2000 (s. 33) att SKI har ett eget
forskningsprogram rörande kärnavfallssäkerhet som
för detta år omfattade 19 miljoner kronor.
Forskningsprogrammet säkerställer att myndigheten
har tillgång till erforderlig kompetens för att
granska och bedöma SKB:s verksamhet. En stor del av
dessa medel finansierar forskning vid universitets-
och högskoleinstitutioner.
Utskottet har inhämtat att en stor del av SKB:s
forskning som finansieras av Kärnavfallsfonden är
utlagd på universitets- och högskoleinstitutioner
och redovisas i artiklar publicerade i vetenskapliga
tidskrifter och akademiska avhandlingar. I SKB:s
FUD-program 98 (s. 156) anförs att ca 30 licentiat-
och doktorsavhandlingar under de senaste tio åren
har producerats inom ramen för SKB:s verksamhet. Med
det anförda får motion MJ836 (mp) yrkande 7 i allt
väsentligt anses tillgodosedd. Yrkandet påkallar
ingen vidare riksdagens åtgärd.
En del av SKB:s arbete är inriktat på
teknikutveckling för vilken det inte finnas några
etablerade akademiska tidskrifter eller liknande. På
dessa områden är SKB således hänvisat till
publicering i egna rapportserier. För att erhålla en
bred genomlysning kan i vissa fall fristående
internationella expertgranskningar genomföras. Till
exempel administrerade SKI en fristående granskning
av SKB:s senaste säkerhetsanalys av ett slutförvar
för använt kärnbränsle, SR 97. Den lagstadgade,
regelbundna granskningen som SKI genomför av SKB:s
forsknings- och utvecklingsprogram har som ett syfte
att bidra till en kritisk granskning från såväl
vetenskapssamhället som en bredare allmänhet.
Utskottet föreslår att motion MJ836 (mp) yrkande 8
om att resultat från forskning finansierad via
Kärnavfallsfonden skall publiceras i vetenskapliga
tidskrifter lämnas utan vidare åtgärd i den mån den
inte tillgodosetts med det anförda.
Vetorätt
Utskottets förslag
Utskottet föreslår att riksdagen avslår en
motion (v) om att upprätta en policy för hur
den s.k. vetoventilen i kärnavfallsfrågan
skall användas. Utskottet hänvisar till
tidigare uttalanden om värdet i att
lokaliseringen av slutförvaret bygger på
frivilligt deltagande.
Utskottets ställningstagande
Enligt motion MJ787 (v) yrkande 5 bör regeringen
upprätta en policy över hur vetoventilen i
kärnavfallsfrågan skall användas.
I regeringsbeslut den 24 januari 2000 om SKB:s
FUD-program 98 anges att bestämmelsen i 17 kap. 6 §
miljöbalken innebär att regeringen, i vissa
undantagsfall, får tillåta en verksamhet utan att
kommunfullmäktige har tillstyrkt detta. Det framgår
av lagens förarbeten att denna möjlighet för
regeringen måste användas ytterst restriktivt
(bestämmelsen har hittills aldrig tillämpats).
Regeringen erinrar om att frågor om det kommunala
vetot har behandlats i miljöbalkspropositionen
(prop. 1997/98:45 del 1 s. 451 f. och del 2 s. 221).
Bostadsutskottet har nyligen behandlat ett
liknande motionsyrkande och hänvisade
(2000/2001:BoU6 s. 12) till att det kommunala vetot
är ett uttryck för grundtanken att kommunerna skall
utöva ett starkt inflytande på den kommunala
självbestämmanderätten i de markpolitiska frågorna
liksom i kommunen. I speciella undantagssituationer
måste det finnas möjlighet att även mot en kommuns
vilja fatta beslut om lokalisering av vissa
anläggningar av stor nationell betydelse. Utskottet
betonade vikten av att stor restriktivitet iakttas
vid regeringens prövning om undantag från vetorätten
och att samförståndslösningar i första hand bör
eftersträvas.
Beträffande platsvalet anförde utskottet i mars
2000 (1999/2000:MJU15 s. 13) följande. För den plats
som slutligen väljs krävs, förutom att det går att
visa att miljö- och säkerhetskraven uppfylls, att
man uppnår lokal förståelse och acceptans för
djupförvarsetableringen, dvs. den bör inte
genomföras mot en kommuns vilja. Härvidlag vill
utskottet framhålla värdet av att arbetet med
lokaliseringen av slutförvaret bygger på frivilligt
deltagande från ett antal kommuners sida. Det är
viktigt att dessa kommuner uppmuntras i sitt
förstudiearbete. Deras deltagande innebär att några
få kommuner tar ett konkret ansvar för att lösa ett
nationellt problem. Vidare bör uppmärksammas att en
ansökan om att få bygga ett djupförvar, enligt
gällande lagstiftning, skall kompletteras med en
miljökonsekvensbeskrivning. Denna skall belysa
djupförvarets konsekvenser för människa och miljö
samt redovisa alternativ till den föreslagna
lösningen. Vad människor i den berörda kommunen
tycker om en sådan etablering är en del av en sådan
miljökonsekvensbeskrivning. Det formella
samrådsförfarandet enligt miljöbalken påbörjas i
samband med platsundersökningen. Men redan nu pågår
ett informellt samrådsförfarande mellan SKB, berörda
kommuner, säkerhetsmyndigheter och länsstyrelser.
Syftet med detta samrådsförfarande är att utbyta
kunskap och synpunkter om hur en
miljökonsekvensbeskrivning bäst tas fram i
framtiden. Med det anförda föreslår utskottet att
motion MJ787 (v) yrkande 5 lämnas utan någon vidare
riksdagens åtgärd.
Import och export av kärnavfall m.m.
Utskottets förslag
Utskottet avstyrker motioner (v, mp) om att
kärnavfall skall omhändertas inom landet, om
konsekvenserna av fri rörlighet på kärn-
avfallsområdet och om export och import av
kärnavfall. Utskottet hänvisar till att
principen att varje land skall ta fullt
ansvar för det kärnavfall som uppkommer i
landet har fastslagits av riksdagen som
grundläggande princip för Sveriges agerande.
Utskottets ställningstagande
Enligt konventionen om säkerheten vid hantering av
använt kärnbränsle och om säkerheten vid hantering
av radioaktivt avfall bör radioaktivt avfall,
förutsatt att det är förenligt med säkerheten,
slutförvaras i den stat i vilken det uppstod (prop.
1997/98:145 s. 377, bet. 1998/99:MJU6).
Att varje land skall ta fullt ansvar för det
kärnavfall som uppkommer i landet har flera gånger
av riksdagen fastslagits som en grundläggande
princip för Sveriges agerande. Av detta följer att
slutförvaring av kärnavfall från kärnteknisk
verksamhet i utlandet inte skall förekomma i Sverige
(prop. 1992/93:98 s. 29, bet. 1992/93:NU11 s. 5).
Enligt 5 a § kärntekniklagen är det förbjudet att
utan särskilt tillstånd här i riket slutförvara
använt kärnbränsle eller kärnavfall från en
kärnteknisk anläggning eller en annan kärnteknisk
verksamhet i ett annat land. Enligt förarbetena till
bestämmelsen (prop. 1992/93:98 s. 32, bet.
1992/93:NU11 s. 5) utgör varken närmandet till EG
eller Sveriges internationella åtaganden i övrigt
något hinder mot ett förbud mot slutförvaring i
Sverige av utländskt använt kärnbränsle och
kärnavfall. Om synnerliga skäl föreligger får medges
undantag från förbudet. I motiven anförs att det är
en annan sak om t.ex. utländskt kärnämne eller
kärnavfall under en begränsad period skulle finnas i
Sverige för undersökning eller som ett led i en
behandlingsprocess. Det avfall som behandlas i
Sverige skall snarast efter behandlingen återställas
till leverantören. Tillstånd till införsel av använt
kärnbränsle eller kärnavfall från en kärnteknisk
anläggning eller en annan kärnteknisk verksamhet i
ett annat land får enligt 24 b § förordningen
(1984:14) om kärnteknisk verksamhet ges endast om
det är klarlagt att materialet kommer att föras ut
ur landet inom en viss tid eller om tillstånd till
slutförvaring har lämnats enligt 5 a § lagen
(1984:3) om kärnteknisk verksamhet.
Utskottet instämmer i den uppfattning som framförs
i motion MJ836 (mp) yrkande 1 om att kärnavfallet
skall omhändertas inom landet, att frågan har
nationell karaktär och att en demokratisk
beslutprocess bör utarbetas. Genom regeringsbeslut
den 15 maj 1996 och den 6 maj 1999 förordnades en
nationell samordnare respektive en särskild
rådgivare på kärnavfallsområdet. Uppdraget innebär
att nära följa pågående arbete med att finna en
plats i landet lämplig för djupförvaring av använt
kärnbränsle och långlivat radioaktivt avfall.
Uppdraget innebär vidare att man skall främja
samordningen av informations- och utredningsinsatser
mellan de centrala och regionala statliga
myndigheter som berörs av platsvalsarbetet.
Utskottet har också tidigare understrukit
(1999/2000:MJU15 s. 13) att även om processen till
stor del sker på lokal nivå så har riksdag och
regering ett särskilt ansvar för att besluten
föregås av en så bred demokratisk förankring som
möjligt, även på nationell nivå. Syftet med motionen
kan med det anförda i allt väsentligt anses
tillgodosett. Yrkandet påkallar således ingen
ytterligare riksdagens åtgärd.
Motion MJ787 (v) yrkande 6 om konsekvenserna av
fri rörlighet på kärnavfallsområdet och yrkande 7 om
att Sverige inte skall exportera eller importera
kärnavfall avstyrks i den mån den inte tillgodosetts
med det anförda.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Med hänvisning till de motiveringar som framförs
under Utskottets överväganden föreslår utskottet att
riksdagen fattar följande beslut:
1. Prioritering av funktionsvillkor för ett
framtida slutförvar
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ787
yrkande 1 och 2000/01:MJ836 yrkande 3.
Reservation 1 (v, mp)
2. Avbrytande av platsvalsprocessen
Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ836 yrkande
2.
Reservation 2 (mp)
3. Återupptagande av Dialogprojektet
Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ836 yrkande
5.
Reservation 3 (mp)
4. Utökning av antalet platser för
platsundersökningar
Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ787 yrkande
2.
Reservation 4 (v)
5. Stöd till kommuner som deltar i
platsundersökningar
Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ787 yrkande
3.
6. Behov av en strategisk miljöbedömning
Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ836 yrkande
4.
Reservation 5 ( mp)
7. Stöd till frivilligorganisationer
Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ787 yrkande
4.
Reservation 6 (v)
8. Information till lokalpolitiker och
allmänhet från Svensk Kärnbränslehantering
AB
Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ836 yrkande
6.
Reservation 7 (mp)
9. Medel ur Kärnavfallsfonden till
oberoende forskare och enskilda
organisationer
Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ836 yrkande
7.
10. Publicering av forskningsresultat
Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ836 yrkande
8.
11. Policy för användning av den s.k.
vetoventilen för kärnavfall
Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ787 yrkande
5.
Reservation 8 (v)
12. Omhändertagande av kärnavfall inom
landet
Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ836 yrkande
1.
Reservation 9 (mp)
13. Konsekvenserna av fri rörlighet på
kärnavfallsområdet
Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ787 yrkande
6.
Reservation 10 (v)
14. Export och import av kärnavfall
Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ787 yrkande
7.
Reservation 11 (v)
Stockholm den 19 april 2001
På miljö- och jordbruksutskottets vägnar
Ulf Björklund
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ulf
Björklund (kd), Sinikka Bohlin (s), Göte Jonsson
(m), Kaj Larsson (s), Jonas Ringqvist (v), Ingvar
Eriksson (m), Alf Eriksson (s), Ingemar Josefsson
(s), Kjell-Erik Karlsson (v), Catharina Elmsäter-
Svärd (m), Gudrun Lindvall (mp), Harald Nordlund
(fp), Michael Hagberg (s), Lars Lindblad (m), Carina
Ohlsson (s), Ester Lindstedt-Staaf (kd) och Åke
Sandström (c).
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.
1. Prioritering av funktionsvillkor för ett
framtida slutförvar (punkt 1)
av Jonas Ringqvist (v), Kjell-Erik Karlsson (v)
och Gudrun Lindvall (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 1. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2000/01:MJ787 yrkande 1 och
2000/01:MJ836 yrkande 3.
Ställningstagande
Metodvalet förutsätter att man först redovisar de
funktionsvillkor som man önskar att ett slutförvar
skall klara. Hittills har tre funktionsvillkor
framkommit. Det första, villkor 1, innebär att
förvaret inte skall kräva övervakning eller
underhåll för att fungera. Enligt villkor 2 skall
förvaret utformas så att avfallet kan återtas om
framtida generationer skulle vilja reparera eller
förbättra förvaret. Det tredje villkoret innebär att
förvaret skall utformas så att möjligheten till
återtagande av avfallet snabbt skall kunna brytas om
framtida generationer finner att risker med
återtagbarheten är större än fördelen därav. Det
finns en motsättning mellan kraven på kärnavfallets
svåråtkomlighet respektive återtagbarhet. Det tredje
funktionsvillkoret baseras på ett säkerhetstänkande
som föreskriver att man längre fram snabbt skall
kunna göra kärnavfallet oåtkomligt, exempelvis för
att skydda sig mot hotande terroristaktioner.
KBS-3-metoden, som innebär att det använda
kärnbränslet kommer att förvaras i kapslar av koppar
och järn ca 500 m ner i berggrunden, kan endast
konkurrera med förvaring i djupa borrhål om och när
återtagande prioriteras före funktionsvillkoren 1
och 3.
Det är viktigt att en prioritering av de olika
funktionsvillkoren föregår platsvalsprocessen.
Funktionsvillkoren kommer att vara vägledande då det
gäller metodvalet, och metodvalet är i sin tur
vägledande då det gäller faktorer som förvarsdjup
och bergartsval. Det är av vikt för allsidighet och
förtroende att det finns mer än en metod framtagen
samt att relevant forskning satsas på mer än en
metod.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi nu har anfört.
Därmed bifaller riksdagen motionerna MJ787 (v)
yrkande 1 och MJ836 (mp) yrkande 3.
2. Avbrytande av platsvalsprocessen (punkt 2)
av Gudrun Lindvall (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 2. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:MJ836 yrkande 2.
Ställningstagande
I början av 1990-talet bedrev SKI det s.k.
Dialogprojektet. Syftet med projektet var att
etablera en beslutsprocess i kärnavfallsfrågan för
vilken alla huvudaktörer hade förtroende. Ett
flertal aktörer, myndigheter, nationella
miljöorganisationer och kommunföreträdare deltog i
projektet. SKB valde dock att inte delta. Projektet
ledde fram till ett konsensusdokument där ett
flertal rekommendationer framfördes för den
fortsatta beslutsprocessen, både beträffande
metodval och platsval (SKI rapport 93:34).
I Dialogprojektet diskuterades svårigheten att
klara ambitionsnivån "bästa berg". Man betonade
vikten av en successiv elimineringsprocess, där
kriterierna för uteslutning är kända i förväg. I
denna process skulle en stor del av landet kunna
uteslutas och därefter skulle en lämplig plats kunna
identifieras.
Parallellt med att Dialogprojektet pågick,
formulerade SKB sin platsvalsprocess utgående från
förstudier, vilket sedermera blev den gällande
lokaliseringsstrategin. SKB:s strategi bygger på en
process, där det främsta kriteriet är politisk
acceptans.
Dagens förstudieprocess använder sålunda politisk
acceptans som urvalskriterium, inte
förstudiekommunens fysiska förutsättningar för att
kunna bygga ett slutförvar för kärnavfall. Därför
måste dagens förstudieprocess avbrytas för att
återupptas först då det är klart i metodfrågan om
hur kärnavfallet skall förvaras.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad jag nu har anfört.
Därmed bifaller riksdagen motion MJ836 (mp) yrkande
2.
3. Återupptagande av Dialogprojektet (punkt 3)
av Gudrun Lindvall (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 3. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:MJ836 yrkande 5.
Ställningstagande
I Dialogprojektet sammanställdes ett antal krav på
den framtida beslutsprocessen, som både myndigheter,
kommunföreträdare och nationella miljöorganisationer
ställde sig bakom. Ansvariga myndigheter och
regering valde dock att inte agera för
Dialogprojektets intentioner när SKB år 1992
presenterade sin lokaliseringsmodell med förstudier.
Dialogprojektets slutsatser erbjuder en grund för
den fortsatta processen. Inom dess ram kan
beslutsprocessen om funktionsvillkor, metodval och
platsval formuleras. Det skulle också innebära att
det skapades ett forum för kärnavfallsfrågan på
nationell nivå. Detta skulle innebära en mer
strukturerad genomlysning av problematiken än vad
förstudieprocessen innebär, då det i dag helt avgörs
av vilka initiativ som tas i de enskilda
förstudiekommunerna.
SKI bör därför återuppta Dialogprojektet. Syftet
är att formulera en legitim beslutsprocess, där den
överordnade ambitionen för beslutprocessen skall
vara att med störst sannolikhet fastställa det
säkraste metodvalet och ett platsval innebärande
"rimligtvis bästa berg".
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad jag nu har anfört.
Därmed bifaller riksdagen motion MJ836 (mp) yrkande
5.
4. Utökning av antalet platser för
platsundersökningar (punkt 4)
av Jonas Ringqvist (v) och Kjell-Erik Karlsson
(v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 4. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:MJ787 yrkande 2.
Ställningstagande
Vänsterpartiet föreslår att platsundersökning skall
ske på minst tre platser fördelade på tre regioner.
Om det skulle visa sig vid provborrningarna eller
vid den fördjupade studien av miljöpåverkan att en
av platserna i någon av de tre regionerna inte har
förutsättningar för att kunna klara ett säkert
slutförvar på platsen skall det finnas alternativ
när man går vidare, vilket innebär att regeringen
inte behöver köra över ett kommunalt veto.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi nu har anfört.
Därmed bifaller riksdagen motion MJ787 (v) yrkande
2.
5. Behov av en strategisk miljöbedömning
(punkt 6)
av Gudrun Lindvall (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 5. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:MJ836 yrkande 4.
Ställningstagande
Esbokonventionen förespråkar att en miljöbedömning
skall utföras i planeringsstadiet, s.k. strategisk
miljöbedömning. En sådan syftar till att kunna
bedöma stora enskilda projekt av nationell karaktär
och ger en möjlighet för en metodprövning fristående
från platsvalet. Naturvårdsverket och Boverket är de
myndigheter som konventionen refererar till i
Sverige. Båda dessa myndigheter påpekade i sina
utlåtanden över SKB:s senaste FoU-program, FUD 98,
behovet av en sådan strategisk miljöbedömning. Den
strategiska miljöbedömningen bör vara
färdigbehandlad före platsvalet och bör på så sätt
utgöra förutsättning för en återupptagen
platsvalsprocess.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad jag nu har anfört.
Därmed bifaller riksdagen motion MJ836 (mp) yrkande
4.
6. Stöd till frivilligorganisationer (punkt 7)
av Jonas Ringqvist (v) och Kjell-Erik Karlsson
(v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 6. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:MJ787 yrkande 4.
Ställningstagande
I regeringens beslut den 24 januari 2000 om FUD-
programmet 98 sägs att regeringen överväger att
särskilt stöd bör ges till frivilligorganisationer.
Det är dags för ett positivt beslut i den frågan -
ett beslut som kan skapa en förändrad lokal process
för att en allsidighet i informationen skall uppnås.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi nu har anfört.
Därmed bifaller riksdagen motion MJ787 (v) yrkande
4.
7. Information till lokalpolitiker och
allmänhet från Svensk Kärnbränslehantering
AB (punkt 8)
av Gudrun Lindvall (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 7. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:MJ836 yrkande 6.
Ställningstagande
SKB är inte en statlig myndighet och kommer därför
aldrig att ha ett eget intresse av att verka för en
allsidig information. Det är därför tveksamt om
informationsinsatser över huvud taget skall ligga på
deras ansvar. I stället bör myndigheter, kommuner
och enskilda organisationer i högre grad vara de
aktörer som informerar allmänheten.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad jag nu har anfört.
Därmed bifaller riksdagen motion MJ836 (mp) yrkande
6.
8. Policy för användning av den s.k.
vetoventilen för kärnavfall (punkt 11)
av Jonas Ringqvist (v) och Kjell-Erik Karlsson
(v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 8. Därmed bifaller
riksdagen motion MJ787 yrkande 5.
Ställningstagande
Det kommunala vetot enligt 17 kap. 6 § miljöbalken
innebär att kommunfullmäktige i en kommun som är
aktuell för slutförvar måste tillstyrka verksamheten
för att regeringen skall kunna ge tillstånd till
slutförvar enligt 17 kap. 1 § miljöbalken. Det
kommunala vetot är dock försett med ett förbehåll då
det gäller slutförvar för kärnavfall, enligt den
s.k. vetoventilen i 17 kap. 6 § tredje stycket
miljöbalken, som innebär att regeringen har rätt att
köra över kommunens veto. Det råder i dag otydlighet
om förutsättningarna för att utnyttja vetoventilen.
I många kommuner framförs ståndpunkten att
regeringen aldrig kommer att utnyttja den. I SKI:s
skrift "Frågor och svar" framkommer dock att
regeringen har rätt att gå emot ett
fullmäktigebeslut under förutsättning att "noggranna
undersökningar har gjorts på minst två platser".
SKI:s tolkning av vetoventilen är alltså att
regeringen har rätt att använda den efter
provborrningarna.
Det är inte ansvarsfullt gentemot de kommuner som
ingår i den nuvarande platsvalsprocessen att det
finns olika tolkningar av vad vetoventilen innebär.
Regeringen bör därför förtydliga under vilka
förutsättningar man avser att utnyttja vetoventilen.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi nu har anfört.
Därmed bifaller riksdagen motion MJ787 (v) yrkande
5.
9. Omhändertagande av kärnavfall inom landet
(punkt 12)
av Gudrun Lindvall (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 12
borde ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager
för regeringen som sin mening vad som framförs i
reservation 9. Därmed bifaller riksdagen motion
MJ836 yrkande 1.
Ställningstagande
Det råder i dag stor enighet om att kärnavfallet
från de svenska kärnkraftsreaktorerna skall
omhändertas inom landet. Kärnavfallsfrågan har
nationell karaktär, men genom sin platsbundenhet
kommer det främsta ansvarstagandet att krävas av de
närboende, både i dag levande och framtida
generationer. Dessa har rätt att kräva att både
metodval och platsval baseras på en öppen process
där den långsiktiga säkerheten är överordnad.
Samhällets skyldighet är därför att utarbeta en
demokratisk beslutprocess, baserad på insyn,
delaktighet och logik, som har de bästa
förutsättningar att nå denna ambitionsnivå.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad som nu har anförts.
Därmed bifaller riksdagen motion MJ836 (mp) yrkande
1.
10. Konsekvenserna av fri rörlighet på
kärnavfallsområdet (punkt 13)
av Jonas Ringqvist (v) och Kjell-Erik Karlsson
(v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 10. Därmed bifaller
riksdagen motion MJ787 yrkande 6.
Ställningstagande
Det framgår av lagen (1984:3) om kärnteknisk
verksamhet att det här i riket är förbjudet att utan
särskilt tillstånd slutförvara använt kärnbränsle
eller kärnavfall från annat land. Den nu påbörjade
kommersialiseringen och ökade internationaliseringen
av kraftproduktionen leder till många olika ägare i
bolagen samt ett korsvis ägande. Det samarbetsbolag
(f.n. SKB) som skall hantera kärnavfallet får därmed
en internationell ägarkrets av kraftbolag. För dessa
bolag skulle det innebära en stor ekonomisk vinst om
de kunde samordna avfallshanteringen till ett
befintligt slutförvar. För att detta skall bli
möjligt räcker det med en enkel lagändring, eftersom
det inte finns några EU-regler som hindrar
medlemsländerna att exportera kärnavfallet mellan
sig. Här kommer EU:s tre friheter in, nämligen för
kapital, varor och tjänster.
Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att redovisa
konsekvenserna av vad fri rörlighet för varor och
tjänster innebär för Sveriges del när det gäller
kärnavfall.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi nu har anfört.
Därmed bifaller riksdagen motion MJ787 (v) yrkande
6.
11. Export och import av kärnavfall (punkt 14)
av Jonas Ringqvist (v) och Kjell-Erik Karlsson
(v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 11. Därmed bifaller
riksdagen motion MJ787 yrkande 7.
Ställningstagande
Det finns inte några EU-regler som hindrar
medlemsländerna att exportera kärnavfallet mellan
sig. Är det då troligt att SKB kan garantera att
utländskt kärnbränsle inte kommer att importeras för
lagring i Sverige? Vad händer om SKB:s störste
ägare, Vattenfall, vill ta hem avfall från de
reaktorer man deläger i Tyskland? Sverige bör inte
exportera eller importera kärnavfall.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi nu har anfört.
Därmed bifaller riksdagen motion MJ787 (v) yrkande
7.
Särskilda yttranden
Kärnsäkerhet
av Åke Sandström (c).
Energiproduktion med hjälp av kärnkraft medför
väsentliga risker för framtida generationer. Detta
gäller såväl den direkta produktionen av el med
kärnbränsle men även det avfall som uppkommer vid
sådan produktion. Det finns i dag ingen säker metod,
eller identifierad plats, för hur och var detta
kärnavfall skall förvaras för en längre tid.
Inte heller finns det någon enighet för hur den av
SKB föreslagna förvaringsmetoden, KBS-3, skall anses
utgöra ett slutförvar eller vara avsett som ett
djupförvar där möjligheterna för återtagning av
kärnavfallet skall vara möjlig. Detta framgår i
utskottets betänkande och tidigare fattade
regeringsbeslut, vilket stärker Centerpartiets
uppfattning i frågan.
För Centerpartiet är det viktigt att begränsa
tillkomsten av ytterligare radioaktivt restavfall
från kärnkraftsproducerad el. Centerpartiet anser
därför att kärnkraften snarast bör avvecklas.
Centerpartiet har aktivt deltagit i beslut som
medfört att detta arbete har påbörjats. Detta arbete
kommer att fortgå med oförminskad kraft.
Centerpartiet värnar det kommunala självstyret och
vill hävda att det kommunala vetot för att förhindra
ett framtida förvar av kärnavfall bör kvarstå. Det
är viktigt att ett eventuellt kommunalt beslut i
frågan ges möjlighet att genomgå folkets prövning i
form av en beslutande kommunal folkomröstning om
medborgarna så önskar.
Information om risker och möjligheter med
förvaring av kärnbränsle, oavsett i vilken form, bör
komma folket till del på ett objektivt sätt. Det är
därför av vikt att resurser för att informera
kommunmedborgarna om detta ställs till såväl
kommuners som frivilligorganisationers förfogande.