I proposition 2000/01:111 föreslår regeringen att
riksdagen antar förslagen till ändringar i
miljöbalken m.fl. lagar som lagts fram i
propositionen. Förslagen har utformats i samarbete
med Miljöpartiet och Vänsterpartiet och återges i
bilaga 1. Lagförslagen återges i bilaga 2.
Med anledning av propositionen har tre motioner
med totalt nio yrkanden väckts. Förslagen i
motionerna återges i bilaga 1.
Bakgrund
I och med Sveriges medlemskap i EU blev rådets
direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande
av livsmiljöer samt vilda djur och växter (art- och
habitatdirektivet) och rådets direktiv 79/409/EEG av
den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar
(fågeldirektivet) bindande för landet. Enligt dessa
direktiv skall livsmiljöer och djur- och växtarter
skyddas bl.a. genom skapandet av ett europeiskt
nätverk av skyddade områden - Natura 2000. Nätverket
är EU:s bidrag till förverkligandet av intentionerna
i bl.a. Bernkonventionen och konventionen om
biologisk mångfald och skall vara klart år 2004.
Direktiven innebär dels ett områdesskydd, dels ett
artskydd. Syftet är framför allt att bibehålla eller
återställa en gynnsam status för bevarande av vissa
typer av livsmiljöer och för populationer av vissa
arter av vilda djur och växter.
Natura 2000, sådant det beskrivs i art- och
habitatdirektivet, byggs upp i tre etapper. I etapp
1 skall medlemsländerna till EG-kommissionen föreslå
ett antal naturområden där de berörda arterna eller
naturtyperna förekommer. Tillsammans skall dessa
områden rymma en så stor del av arternas eller
naturtypernas totala utbredning att ett gynnsamt
tillstånd för dem kan bibehållas, alternativt
återställas, när områdena skyddas. I etapp 2 antar
kommissionen en lista över områden av
gemenskapsintresse, efter samråd med respektive
medlemsland. Under den avslutande etapp 3 skall
respektive land, efter det att kommissionen har
antagit listan över områden av gemenskapsintresse,
vidta de åtgärder som behövs för att bevara de
naturtyper och arter som nämns i bilagor till art-
och habitatdirektivet och som förekommer i dessa
områden. Åtgärderna skall svara mot naturtypernas
och arternas ekologiska behov. När etapp 3 är
avslutad är Natura 2000 i direktivets mening
genomfört.
Bestämmelser som gör det möjligt att uppfylla
direktivens krav fanns i den svenska lagstiftningen
redan före medlemskapet i EU. Bestämmelserna finns
nu huvudsakligen i miljöbalken och jaktlagen
(1987:259) samt i förordningen (1998:1252) om
områdesskydd enligt miljöbalken m.m.,
artskyddsförordningen (1998:179) och
jaktförordningen (1987:905). EG-kommissionen har
emellertid funnit att direktiven inte är korrekt
genomförda i den svenska lagstiftningen. Regeringen
å sin sida har ansett att det befintliga regelverket
är tillräckligt för att direktivens krav skall
tillgodoses, men att de svenska bestämmelserna inte
alltid är lika detaljerade som direktiven.
I propositionen redovisas förslag till de
lagändringar som behövs för att det inte skall råda
någon tvekan om att art- och habitatdirektivet och
fågeldirektivet genomförs korrekt i den svenska
lagstiftningen.
Propositionens huvudsakliga innehåll
För att genomföra vissa krav i art- och
habitatdirektivet (direktiv 92/43/EEG) och
fågeldirektivet (direktiv 79/409/EEG) föreslås
lagändringar. I huvudsak syftar ändringarna till att
med ett tillståndsförfarande göra det nödvändigt att
på det sätt som direktiven kräver bedöma
verksamheter och åtgärder som kan äventyra skyddet
för vissa djur- och växtarter och deras livsmiljöer.
Det rör sig om arter och livsmiljöer som gemenskapen
har intresse av att skydda och som ingår i ett
europeiskt ekologiskt sammanhängande nät av områden
(Natura 2000).
Ändringarna innebär att verksamheter får påbörjas
och åtgärder får vidtas först efter det att man har
förvissat sig om att bevarandet av arterna och
livsmiljöerna inte äventyras. Om en verksamhet eller
åtgärd kan antas på ett betydande sätt påverka
miljön i ett särskilt skydds- eller bevarandeområde,
måste tillstånd sökas. Tillstånd får lämnas, om
bevarandet av den berörda arten eller livsmiljön
inte skadas eller störs på ett sätt som strider mot
direktivens syfte. Under vissa angivna
förutsättningar får en sådan verksamhet eller åtgärd
ändå tillåtas. I så fall krävs att regeringen prövar
frågan.
De ändringar och förtydliganden som föreslås berör
såväl miljöbalken som andra lagar enligt vilka
verksamheter och planer för verksamheter prövas.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli
2001.
Sammanfattning
I det s.k. art- och habitatdirektivet samt i
fågeldirektivet ställs vissa krav på medlemsländerna
när det gäller kontrollen av verksamheter och
åtgärder som kan äventyra skyddet för vissa djur-
och växtarter samt deras livsmiljöer. I detta
betänkande behandlas regeringens proposition
2000/01:111 med förslag till de ändringar och
förtydliganden i miljöbalken och en rad andra lagar
som behövs för att det inte skall råda någon tvekan
om att dessa direktiv genomförs korrekt i den
svenska lagstiftningen. Tre följdmotioner har väckts
med anledning av propositionen. Utskottet
tillstyrker regeringens förslag och föreslår att
samtliga motionsyrkanden avslås.
I betänkandet finns sex reservationer.
Propositionen
Regeringen (Miljödepartementet) föreslår i
proposition 2000/01:111 att riksdagen antar
regeringens förslag till
1. lag om ändring i miljöbalken,
2. lag om ändring i lagen (1966:314) om
kontinentalsockeln,
3. lag om ändring i rennäringslagen (1971:437),
4. lag om ändring i ledningsrättslagen
(1973:1144),
5. lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149),
6. lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429),
7. lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk
verksamhet,
8. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),
9. lag om ändring i jaktlagen (1987:259),
10. lag om ändring i minerallagen (1991:45),
11. lag om ändring i fiskelagen (1993:787),
12. lag om ändring i lagen (1998:812) med
särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.
Följdmotioner
I detta sammanhang behandlar utskottet nedan
uppräknade motioner i vilka föreslås att riksdagen
fattar följande beslut.
2000/01:MJ34 av Harald Nordlund (fp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av att
antalet Natura 2000-områden utökas.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av ändringar
i skyddsreglerna.
3. Riksdagen beslutar om ändring i 4 kap. 1 §, 7
kap. 28 b §, 8 kap. 1 §, enligt vad i motionen
anförs.
2000/01:MJ35 av Göte Jonsson m.fl. (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det måste finnas
väldokumenterad grund för inrättande av Natura 2000-
områden.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att bevisbördan
skall ligga på myndigheterna att visa att ett tänkt
Natura 2000-område behöver skyddas och inte omvänt
att markägarna måste bevisa att normal
markanvändning inte leder till negativ
miljöpåverkan.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att markägarna skall
kompenseras med intrångsersättning motsvarande den
ekonomiska förlust markägaren lider vid införande av
restriktioner i markanvändningen.
2000/01:MJ36 av Eskil Erlandsson m.fl. (c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om samråd mellan
myndigheter och markägare.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att markägare måste
ges skälig ersättning i form av mark eller
ekonomiska medel för miljöinsatser vid bildandet av
olika typer av reservat.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ansvarsfrågan
för skador på mark och skog som angränsar till
reservat måste lösas.
Utskottets överväganden
Skyddet för särskilda skydds- och
bevarandeområden
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker förslagen i regeringens
proposition. Vidare avstyrker utskottet ett
motionsyrkande (m) om att beslutande
myndighet skall ange vilka restriktioner som
skall gälla för ett Natura 2000-område då det
inrättas och ett motionsyrkande (fp) om
behovet av ändring av bl.a. skyddsreglerna i
miljöbalken.
Gällande bestämmelser
Enligt gällande bestämmelser får regeringen förklara
ett naturområde som särskilt skyddsområde, om
området enligt fågeldirektivet är särskilt
betydelsefullt för skyddet av vilda fåglar. Ett
område som av kommissionen pekats ut som ett område
av intresse för gemenskapen skall regeringen
förklara utgöra ett särskilt bevarandeområde enligt
art- och habitatdirektivet. I lagtexten kallas dessa
områden för särskilda skyddsområden och särskilda
bevarandeområden.
Propositionen
Det skall krävas tillstånd för att bedriva en
verksamhet eller vidta en åtgärd som på ett
betydande sätt kan påverka miljön i sådana
naturområden som omfattas av art- och
habitatdirektivet och fågeldirektivet. Tillstånd får
lämnas endast om verksamheten eller åtgärden ensam
eller tillsammans med andra pågående eller planerade
verksamheter eller åtgärder inte kan skada de
livsmiljöer eller befaras på ett betydande sätt
störa bevarandet av de arter i områdena som skyddet
avser. Tillstånd behövs inte för verksamheter eller
åtgärder som direkt hänger samman med eller är
nödvändiga för skötseln av områdena.
Tillstånd för en verksamhet eller åtgärd får
lämnas trots att den skadar eller orsakar en
störning av betydelse för miljön i området, om det
saknas alternativa lösningar och verksamheten eller
åtgärden behövs av tvingande orsaker som har ett
väsentligt allmänintresse. För tillstånd krävs också
att förlorade miljövärden kompenseras.
Hushållningsbestämmelserna i 4 kap. miljöbalken
kompletteras med en bestämmelse om att användning av
mark och vatten inte får komma till stånd, om den
omfattar verksamheter eller åtgärder som skulle
strida mot reglerna om särskilda skydds- och
bevarandeområden. Därmed blir direktivens skyddskrav
gällande också i samband med den prövning av
markanvändningsfrågor som sker enligt en rad andra
lagar än miljöbalken.
Av övergångsbestämmelser till lagen framgår att
lagändringarna inte innebär att varje verksamhet som
påbörjats innan ändringarna träder i kraft måste
underkastas en ny tillståndsprövning.
Naturområden som bör beredas skydd enligt art- och
habitatdirektivet och fågeldirektivet skall
förtecknas enligt 7 kap. 27 § miljöbalken och därmed
skyddas på samma sätt som de särskilda skydds- och
bevarandeområdena.
Motioner
Att införa ett generellt krav på markägarna att söka
tillstånd för verksamheter som potentiellt kan
påverka miljön förskjuter beviskravet från myndighet
till markägare hävdas det i motion MJ35 (m) yrkande
2. Det blir markägaren som i alla lägen måste kunna
visa att tänkta verksamheter och åtgärder inte
påtagligt påverkar miljön. Med det föreslagna
systemet blir det för markägaren ett stort
osäkerhetsmoment om vilka restriktioner som gäller.
Enligt motionen bör myndigheten klart ange de
restriktioner som skall gälla för området, och
bevisbördan bör därför läggas på myndigheterna att
visa att ett tänkt Natura 2000-område behöver
skyddas.
Motion MJ34 (fp) uppställer krav på förbud mot att
bedriva verksamhet eller vidta åtgärder som kan leda
till skadliga effekter på ett särskilt skydds- eller
bevarandeområde. Det bör sakna betydelse om en
verksamhet eller åtgärd förekommer på själva området
eller utanför. Vad som skall förbjudas är
verksamheter och åtgärder som långsiktigt kan
befaras leda till varaktig skada på områdets natur-
och kulturvärden (yrkande 2 delvis). Vidare
framställs yrkande om lagändringar (yrkande 3). I
enlighet härmed anser motionären att möjligheterna
till undantag i vissa fall från
hushållningsbestämmelserna i 4 kap. 1 § andra
stycket miljöbalken bör begränsas så att de skall
gälla endast under förutsättning att de inte strider
mot EG-förordning eller direktiv eller mot
riksintresse. Vad därefter avser reglerna i 7 kap.
28 b § första stycket 2 miljöbalken om
förutsättningarna för tillstånd anser motionären att
det i lagtexten skall anges att med begreppet
störning särskilt avses habitatfragmentering.
Slutligen anser motionären att sådana föreskrifter
som meddelas med stöd av 8 kap. 1 § första stycket
miljöbalken om förbud mot att bl.a. döda vilt
levande djur inte skall hindra sådant dödande,
fångande m.m. som sker för att fastställa artens
skyddsbehov.
Utskottets ställningstagande
Som framhålls i propositionen skall de krav som
ställs i art- och habitatdirektivet återspeglas i
den svenska lagstiftningen. I enlighet härmed
stadgas i den föreslagna lydelsen av 7 kap. 27 §
miljöbalken således att det av förteckningen över de
naturområden som bör beredas skydd enligt direktiven
skall framgå vad som föranlett att området har
tagits upp och enligt vilket direktiv detta har
skett. Markägaren torde därmed få en klar
uppfattning om vad som föranlett skyddet. Om det
finns en sannolikhet för att en verksamhet eller
åtgärd skulle kunna få betydande konsekvenser till
nackdel för miljön i ett särskilt skydds- eller
bevarandeområde, blir således den som avser att
utöva verksamheten eller vidta åtgärden skyldig att
se till att den nödvändiga bedömningen görs och att
få den prövad. Prövningsmyndigheten får tillåta
verksamheten eller åtgärden först efter att ha
förvissat sig om att den är förenlig med direktivet.
Detta innebär inte att varje fysisk påverkan på
området eller varje störning som påverkar området
kommer att medföra krav på tillstånd, men genom
förslaget kommer den som planerar en verksamhet
eller en åtgärd att behöva göra de bedömningar som
avses i art- och habitatdirektivet och redogöra för
detta i sina ansökningar om tillstånd. Utskottet
instämmer i regeringens förslag till regler om ett
tillståndsförfarande för markanvändningen i
särskilda skydds- och bevarandeområden och avstyrker
motion MJ35 (m) yrkande 2 i den mån den inte kan
anses tillgodosedd med det anförda.
De i motion MJ34 (fp) yrkande 3 föreslagna
lagändringarna är inte närmare motiverade men
huvudsyftet synes vara att säkerställa att de
aktuella EG-direktiven genomförs på ett korrekt sätt
i svensk lagstiftning. Såvitt utskottet kan bedöma
är syftet med motionen i huvudsak tillgodosett genom
regeringens förslag om tillståndsprövning av vissa
verksamheter och om kriterierna för denna prövning.
Det i motionen framlagda förslaget till lydelse av
berörda paragrafer kräver dessutom i vissa delar
ytterligare lagteknisk bearbetning för att kunna
läggas till grund för ett beslut av riksdagen. I den
del motionsyrkandet avser 7 kap. 28 b § och 8 kap. 1
§ miljöbalken konstaterar utskottet dessutom att den
av regeringen föreslagna lagtexten jämte
motivuttalanden fullt ut torde medge en tillämpning
som motsvarar motionärens önskemål.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag i nu
aktuella delar och avstyrker motion MJ34 (fp)
yrkande 2 delvis och yrkande 3.
Prövningen av frågor om tillstånd
Utskottets förslag i korthet
Utskottet instämmer i regeringens
överväganden om reglerna för
tillståndsprövningen och avstyrker en motion
(fp) om att det i vissa fall skall krävas en
utökad miljökonsekvensbeskrivning.
Propositionen
Enligt en ny paragraf, 7 kap. 29 b § miljöbalken,
skall frågor om tillstånd som avses i 7 kap. 28 a §
prövas av länsstyrelsen i det län där det berörda
naturområdet finns. Om tillstånd för verksamheten
eller åtgärden prövas enligt andra bestämmelser i
miljöbalken, skall den tillståndsmyndigheten också
pröva enligt 7 kap. 28 b §. Samråd skall då ske med
länsstyrelsen i det län där naturområdet finns.
I bestämmelserna om tillståndsprövning av
miljöfarliga verksamheter, vattenverksamheter samt
täkter, jordbruk och andra verksamheter skall
hänvisas till skyddet för skydds- och
bevarandeområdena. Detta skall göras i balkens
prövningsbestämmelser.
Miljöbalkens bestämmelser om
miljökonsekvensbeskrivningar kompletteras så att det
klart framgår att en sådan beskrivning skall ingå i
en ansökan om tillstånd enligt bestämmelserna om
särskilda skydds- och bevarandeområden. Vidare görs
tydligt att en miljökonsekvensbeskrivning alltid
skall innehålla de uppgifter som behövs för
prövningen enligt bestämmelserna om särskilda
skydds- och bevarandeområden. En
miljökonsekvensbeskrivning som upprättats enbart för
prövningen enligt de särskilda bestämmelserna om
skydds- och bevarandeområden behöver endast
innehålla de uppgifter som behövs för den
prövningen. I sådana fall behöver
kungörelsebestämmelserna endast tillämpas i den
utsträckning som behövs för prövningen eller om det
annars är lämpligt.
Miljöbalkens bestämmelser om förfarandet vid
tillståndsprövning skall kompletteras med angivande
att tillståndsmyndigheten med eget yttrande skall
överlämna frågan om tillåtligheten till regeringens
avgörande. Överlämnande skall ske om tillstånd för
en verksamhet eller åtgärd inte kan meddelas till
följd av bestämmelserna i 7 kap. 28 b § och
myndigheten bedömer att det finns skäl att få frågan
om tillstånd prövad enligt 7 kap. 29 §.
En hänvisning till skyddet för skydds- och
bevarandeområdena görs i bestämmelser om
tillståndsprövning och förutsättningar för tillstånd
i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln,
rennäringslagen (1971:437), ledningsrättslagen
(1973:1144), anläggningslagen (1973:1149),
skogsvårdslagen (1979:429), lagen (1984:3) om
kärnteknisk verksamhet, jaktlagen (1987:259),
minerallagen (1991:45), fiskelagen (1993:787) och
lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om
vattenverksamhet.
Motionen
I motion MJ34 (fp) yrkande 2 delvis anförs att
Folkpartiet är positivt till
miljökonsekvensbeskrivningar och att sådana måste
föregå alla beslut som kan få inverkan på miljön,
men att det i vissa fall inte är tillräckligt med en
miljökonsekvensbeskrivning. Det gäller i de fall ett
beslut i hög grad kan komma att påverka ett särskilt
skydds- eller bevarandeområde. I de fallen måste det
enligt motionen föreskrivas att en utökad
miljökonsekvensbeskrivning skall företas.
Utskottets ställningstagande
Det är i motionen inte närmare angivet vilka
ytterligare uppgifter en utökad
miljökonsekvensbeskrivning skall innehålla.
Utskottet konstaterar emellertid att regeringens
förslag i denna del innebär att en
miljökonsekvensbeskrivning skall göras i ärenden om
tillstånd för en verksamhet eller åtgärd som kan
antas komma att påverka miljön i ett särskilt
skydds- eller bevarandeområde och att en sådan
miljökonsekvensbeskrivning alltid skall innehålla de
uppgifter som behövs för att pröva ansökningen om
tillstånd utifrån de förutsättningar som gäller för
de särskilda skydds- och bevarandeområdena. Såvitt
utskottet kan bedöma är därmed syftet med motion
MJ34 (fp) i behandlad del tillgodosett genom
regeringens förslag.
Kompensationsåtgärder, artskyddet
m.m.
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om
att den tillståndssökande i vissa fall skall
bekosta kompensationsåtgärder och att kom-
plettera bestämmelserna om bemyndigande att
meddela föreskrifter för artskyddet. Detta
innebär bl.a. att om tillstånd beviljas för
en verksamhet eller en åtgärd som skadar den
skyddade livsmiljön eller på ett betydande
sätt stör bevarandet av den skyddade arten,
skall sökanden vara skyldig att bekosta de
kompensationsåtgärder som behövs om det inte
kan anses orimligt. Vidare innebär det att
bemyndigandet i 8 kap. 1 § miljöbalken att
meddela föreskrifter om skydd för djur- och
växtarter kompletteras så att det också
omfattar föreskrifter om förbud att störa
vilt levande djur och att skada eller
förstöra sådana djurs fortplantningsområden
och viloplatser samt att bestämmelserna i 5 §
jaktlagen (1987:259) kompletteras med ett
bemyndigande att meddela närmare föreskrifter
om förbudet att ofreda viltet och om
villkoren för att trots förbudet vidta
åtgärder i syfte att motverka skador av vilt.
Ersättning på grund av
skyddsåtgärder
Utskottets förslag i korthet
Utskottet instämmer i vad regeringen anfört
om ersättning vid ingripanden av det allmänna
och avstyrker två motionsyrkanden (m och c)
om intrångsersättning m.m. samt ett
motionsyrkande (c) som berör ansvarsfrågan
vid skador på skog och mark som angränsar
till ett reservat.
Propositionen
Bestämmelserna i 31 kap. miljöbalken om ersättning
vid ingripanden av det allmänna skall kompletteras
med angivandet att en fastighetsägare har rätt till
ersättning på grund av beslut som innebär att mark
tas i anspråk eller att pågående markanvändning inom
berörd del av en fastighet avsevärt försvåras.
Ersättning skall betalas endast om tillstånd för en
verksamhet eller åtgärd har vägrats eller förenats
med särskilda villkor.
En följdändring görs i bestämmelserna om
ackumulerad skada i 14 kap. 8 § plan- och bygglagen
(1987:10).
Motioner
Enligt motion MJ35 (m) yrkande 3 bör ett Natura
2000-område inte inrättas förrän den beslutande
myndigheten tydligt anger vilken restriktion som
kommer att gälla för markanvändningen. Restriktionen
i användningen skall sedan medföra rätt till
ersättning för markägaren motsvarande den ekonomiska
förlust han lider. I motion MJ36 (c) hävdas att när
staten pekar ut vissa områden som särskilt
bevarandevärda måste markägaren ges skälig
ersättning för de miljöinsatser som han gör. Detta
kan ske genom ekonomisk kompensation eller genom att
ersättningsmark erbjuds (yrkande 2). Risken för
angrepp från exempelvis insekter och vattenskador
till följd av annorlunda utdikning är större i
reservat än i skog som används i näringsverksamhet.
Det är viktigt att det klart och tydligt framgår vem
som har ansvar för de skador som kan uppstå (yrkande
3).
Utskottets ställningstagande
I samband med 1991 års miljöpolitiska proposition
uttalade sig utskottet och riksdagen om principerna
för ansvaret vid bevarandet av skyddsvärda områden
m.m. (1990/91:JoU30 s. 255). Regeringen kom därefter
att hänvisa till dessa principer i motiven till
miljöbalken (prop. 1997/98:45, bet. 1997/98:JoU20).
Uttalandet innebär i korthet att ansvaret för att
säkerställa den biologiska mångfalden inte får
begränsas till att bli en fråga om statens
ekonomiska resurser för intrångs- och
inlösenersättningar. En princip, parallellt med
Polluter Pays Principle, borde utformas där
förvaltande av naturen och den biologiska mångfalden
blir ett normalt inslag i verksamheten och som inte
förutsätter statliga bidrag. Utskottet ansåg att
alla har ett ansvar för att bevara biologisk
mångfald och att också det ekonomiska ansvaret bör
delas av alla. Med detta synsätt fordrades enligt
utskottet alltså regler, enligt vilka samhället till
en viss grad kompenserar markägare och andra
rättighetsinnehavare, som grundas på bl.a.
naturvårdsskäl. Miljöbalken kom i enlighet med
uttalandena att i korthet innebära att rätt till
ersättning föreligger vid beslut om nationalpark,
naturreservat, kulturreservat, biotopskyddsområde,
vattenskyddsområde samt föreläggande och förbud
enligt den s.k. samrådsparagrafen (12 kap. 6 §).
Innebär ett sådant beslut att mark tas i anspråk
eller att pågående markanvändning inom berörd del av
en fastighet avsevärt försvåras betalas ersättning
för intrånget. Ersättning betalas också vid vissa
undersökningar och vid föreläggande om
stängselgenombrott m.m. En eventuell ersättning
skall emellertid alltid minskas med ett belopp som
motsvarar vad fastighetsägaren är skyldig att tåla
utan ersättning.
De av regeringen i förevarande proposition
presenterade förslagen är som inledningsvis
framhållits föranledda av behovet av att tydliggöra
bestämmelserna i det svenska regelverket.
Lagändringarna är inte ägnade att öka det allmännas
möjligheter att försvåra markanvändning. Såsom också
påpekas i propositionen har de nya bestämmelserna
inga andra direkta rättsverkningar för markägare än
att den som planerar att på sin mark driva en
verksamhet eller vidta en åtgärd måste göra en
bedömning av konsekvenserna för bevarandet i området
av de skyddade djur- och växtarterna eller deras
livsmiljöer. Den i 31 kap. miljöbalken föreslagna
följdändringen i ersättningsbestämmelserna innebär
att till de ovan redovisade fallen då ersättning kan
komma i fråga läggs rätten till ersättning om
inskränkningen i markanvändningen grundas på
bestämmelserna om särskilt skydds- och
bevarandeområde. Sådana inskränkningar görs inom
ramen för en tillståndsprövning, och ersättning
utgår därvid om tillstånd vägrats eller förenats med
särskilda villkor. De nu aktuella motionerna synes
inte innehålla några preciserade motförslag till de
ersättningsbestämmelser som propositionen
innefattar. Utskottet avstyrker motionerna MJ35 (m)
yrkande 3 och MJ36 (c) yrkande 2.
När det gäller kravet i motion MJ36 (c) yrkande 3
vill utskottet därutöver hänvisa till att de
statliga bidragen för åtgärder mot skogsskador m.m.
avskaffades i samband med 1993 års skogspolitiska
beslut, i likhet med övriga bidrag som finansierades
med skogsvårdsavgiftsmedel. Utskottet anser inte att
motionen i berörd del bör föranleda något riksdagens
uttalande.
Straffbestämmelser
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om
ändring i straffbestämmelserna i miljöbalken.
Detta innebär att om en verksamhet eller
åtgärd påbörjas eller vidtas i enlighet med
tillstånd eller dispens som har lämnats till
följd av bestämmelserna i 9 eller 11-15 kap.
miljöbalken, skall det inte dömas till ansvar
för brott mot det särskilda tillståndskravet
i 7 kap. 28 a §.
Övriga frågor
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsyrkanden dels om
behovet av fler Natura 2000-områden (fp),
dels om processen vid inrättande av sådana
områden (m och c).
Motioner
I motion MJ34 (fp) yrkande 1 hävdas att antalet
Natura 2000-områden bör utökas och att särskild
tonvikt bör läggas vid att säkerställa
rekreationsmarker i och kring tätorter.
Krav på att det skall finnas en väldokumenterad
grund för att inrätta ett Natura 2000-område
framställs i motion MJ35 (m) yrkande 1. Processen
med att identifiera sådana områden har enligt
motionen varit kort, och ansvariga myndigheter har
inte haft möjlighet att förankra besluten hos
markägarna. Myndigheternas arbete måste enligt
motionen därför skötas på ett bättre sätt och få ta
längre tid så att det blir möjligt att föra en
dialog mellan myndigheter och markägare. Liknande
synpunkter framförs i motion MJ36 (c) yrkande 1.
Utskottets ställningstagande
De områden som hittills har kommit att ingå i det
europeiska ekologiska nätverket Natura 2000 framgår
av bilaga 3 till förordningen (1998:1252) om
områdesskydd enligt miljöbalken m.m. Vid
utvärderingsmöten som EG-kommissionen höll i april
1999 och mars 2000 konstaterades emellertid brister
i Sveriges hittillsvarande bidrag till Natura 2000.
Sverige hade inte föreslagit ett tillräckligt antal
områden avseende vissa naturtyper och arter.
Kommissionen kommer att hålla ett ytterligare
utvärderingsmöte under hösten 2001. Naturvårdsverket
har med anledning härav erhållit regeringens uppdrag
att tillsammans med länsstyrelserna föreslå
ytterligare områden till Natura 2000. Arbetet skall
vara klart till sommaren 2001.
Av bilagor till art- och habitatdirektivet och
fågeldirektivet framgår de naturtyper och arter som
skall ingå i Natura 2000. Inventeringarna
administreras av länsstyrelserna i respektive län,
och länsstyrelserna utnyttjar därvid de kunskaper
som skogsvårdsstyrelserna, Svenska
Naturskyddsföreningen, Världsnaturfonden, m.fl.
organisationer och myndigheter besitter. I augusti
2000 hölls ett nationellt utvärderingsmöte med
företrädare för samtliga länsstyrelser,
ArtDatabanken, miljöorganisationer samt
vetenskapssamhället. Slutsatserna från detta möte
utgör en viktig utgångspunkt för slutförandet av det
svenska urvalet till Natura 2000. Enligt vad
utskottet erfarit tar länsstyrelserna i samtliga
fall någon form av markägarkontakt i samband med att
områden inventeras.
Utskottet har inhämtat att det för Sveriges del
t.o.m juli månad 2000 har föreslagits totalt ca
2 450 områden med en sammanlagd yta på ca 5 080 000
hektar som s.k. SCI-områden (Sites of Community
Importance) i enlighet med art- och
habitatdirektivets bestämmelser. Till detta kan
läggas ca 12 000 km vattendrag. Totalt ca 395
områden med en sammanlagd yta på ca 2 460 000 hektar
har utpekats som s.k. SPA-områden (Special
Protection Areas) i enlighet med fågeldirektivets
bestämmelser. Dessa senare områden ingår redan i
Natura 2000. Vissa områden är överlappande, och
sammantaget hör ca 2 550 områden med en yta på ca
5 170 000 hektar till endera av dessa kategorier.
Detta motsvarar drygt 10 % av Sveriges sammanlagda
areal.
Utskottet konstaterar att urvalet av områden till
Natura 2000 sker i enlighet med intentionerna i
direktiven och genom en bred dialog mellan EU:s
ansvariga institutioner och svenska sakkunniga
myndigheter och organisationer m.m. Mot bakgrund
härav finner utskottet inte skäl att föreslå några
åtgärder med anledning av motionerna MJ34 (fp)
yrkande 1, MJ35 (m) yrkande 1 och MJ36 (c) yrkande
1.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Med hänvisning till de motiveringar som framförs
under Utskottets överväganden föreslår utskottet att
riksdagen fattar följande beslut:
1. Principerna för inrättande av
skyddsområden m.m.
3. Särskilda bestämmelser för
hushållning med mark och vatten för vissa
områden i landet
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i miljöbalken såvitt avser 4 kap. 1 § och
avslår därmed motion 2000/01:MJ34 yrkande 3
delvis.
Reservation 2 (fp) - delvis
4. Förutsättningar för tillstånd
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i miljöbalken såvitt avser 7 kap. 28 b §
och avslår därmed motion 2000/01:MJ34 yrkande 3
delvis.
Reservation 2 (fp) - delvis
5. Föreskrifter om förbud m.m.
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i miljöbalken såvitt avser 8 kap. 1 § och
avslår därmed motion 2000/01:MJ34 yrkande 3
delvis.
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i miljöbalken i de delar det inte
omfattas av utskottets förslag ovan.
11. Övriga lagförslag
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1966:314) om
kontinentalsockeln,
2. lag om ändring i rennäringslagen (1971:437),
3. lag om ändring i ledningsrättslagen
(1973:1144),
4. lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149),
5. lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429),
6. lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk
verksamhet,
7. lag om ändring i plan- och bygglagen
(1987:10),
8. lag om ändring i jaktlagen (1987:259),
9. lag om ändring i minerallagen (1991:45),
10. lag om ändring i fiskelagen (1993:787),
11. lag om ändring i lagen (1998:812) med
särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.
Stockholm den 15 maj 2001
På miljö- och jordbruksutskottets vägnar
Ulf Björklund
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ulf
Björklund (kd), Sinikka Bohlin (s), Inge Carlsson
(s), Kaj Larsson (s), Ingvar Eriksson (m), Alf
Eriksson (s), Carl G Nilsson (m), Ann-Kristine
Johansson (s), Kjell-Erik Karlsson (v), Catharina
Elmsäter-Svärd (m), Gudrun Lindvall (mp), Eskil
Erlandsson (c), Harald Nordlund (fp), Michael
Hagberg (s), Maggi Mikaelsson (v), Ester Lindstedt-
Staaf (kd) och Anders G Högmark (m).
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.
1. Principerna för inrättande av skyddsområden
m.m. (punkt 1)
av Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m),
Catharina Elmsäter-Svärd (m) och Anders G Högmark
(m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 1. Därmed
bifaller riksdagen motion 2000/01:MJ35 yrkande 2.
Ställningstagande
Det är naturligtvis viktigt att de särskilda skydds-
och bevarandeområdena (Natura 2000-områdena)
hanteras på ett sådant sätt att de miljöer och arter
som skall skyddas verkligen får det skydd de
behöver. Självklart är det också viktigt att Sverige
genomför de aktuella direktiven på ett korrekt sätt
i lagstiftningen. Problemet med att knyta skyddet
till ett tillståndsförfarande är emellertid att
perioden med osäkerhet för markägaren riskerar att
bli lång. Dessutom innebär det att det blir
markägaren som får visa att verksamheter och
åtgärder inte påverkar miljön negativt. För att
komma till rätta med dessa problem bör det av
beslutet att inrätta ett Natura 2000-område tydligt
framgå vilka restriktioner som kommer att gälla för
den framtida markanvändningen. Vi föreslår därför
att riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs ovan.
2. Ändringar i skyddsreglerna m.m., Särskilda
bestämmelser för hushållning med mark och
vatten för vissa områden i landet,
Förutsättningar för tillstånd och
Föreskrifter om förbud m.m.
(punkterna 2, 3, 4 och 5)
av Harald Nordlund (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkterna 2,
3, 4 och 5 borde ha följande lydelse:
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 2. Därmed
bifaller riksdagen motion 2000/01:MJ34 yrkande 2
delvis.
3. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i miljöbalken såvitt avser 4 kap. 1 § och
tillkännager för regeringen som sin mening vad som
framförs i reservation 2. Därmed bifaller riksdagen
delvis motion 2000/01:MJ34 yrkande 3 delvis.
4. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i miljöbalken såvitt avser 7 kap. 28 b § och
tillkännager för regeringen som sin mening vad som
framförs i reservation 2. Därmed bifaller riksdagen
delvis motion 2000/01:MJ34 yrkande 3 delvis.
5. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i miljöbalken såvitt avser 8 kap. 1 § och
tillkännager för regeringen som sin mening vad som
framförs i reservation 2. Därmed bifaller riksdagen
delvis motion 2000/01:MJ34 yrkande 3 delvis.
Ställningstagande
Det bör i miljöbalken införas ett principiellt
förbud mot att bedriva verksamheter eller vidta
åtgärder som kan leda till skadliga effekter på ett
särskilt skydds- eller bevarandeområde. Det bör
sakna betydelse om verksamheten eller åtgärden
förekommer inom eller utanför det skyddade området.
Vad som skall förbjudas är verksamheter och
åtgärder som långsiktigt kan befaras leda till
varaktig skada på områdets natur- och kulturvärden.
Jag anser inte att propositionens förslag till
ändringar i miljöbalken fullt ut tillgodoser dessa
krav. Regeringen bör därför till riksdagen återkomma
med förslag till ändringar i miljöbalken i enlighet
med vad som framförs i motion 2000/01:MJ34 (fp)
yrkandena 2 delvis och 3.
3. Ersättningsreglerna (punkt 7)
av Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m),
Catharina Elmsäter-Svärd (m) och Anders G Högmark
(m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 3. Därmed
bifaller riksdagen motion 2000/01:MJ35 yrkande 3 och
avslår motion 2000/01:MJ36 yrkandena 2 och 3.
Ställningstagande
Det är viktigt att rättigheter och skyldigheter
fördelas på ett rimligt sätt mellan myndigheter och
enskilda markägare. Myndigheten bör i samband med
att ett Natura 2000-område inrättas ange vilka
restriktioner i markanvändningen som skall råda.
Omfattningen av de angivna restriktionerna skall i
sin tur avgöra hur stor ersättning markägaren skall
erhålla. Denne skall således vara berättigad till
full ersättning för de inskränkningar i brukande-
och äganderätten som restriktionerna innebär för
honom. Detta bör ges regeringen till känna.
4. Ersättningsreglerna (punkt 7)
av Ulf Björklund (kd), Eskil Erlandsson (c) och
Ester Lindstedt-Staaf (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 4. Därmed
bifaller riksdagen motion 2000/01:MJ36 yrkandena 2
och 3 och avslår motion 2000/01:MJ35 yrkande 3.
Ställningstagande
När staten pekar ut vissa områden som särskilt
bevarandevärda är det viktigt att markägaren inte
drabbas negativt och att han ges skälig ersättning
för de miljöinsatser som han gör i samband med att
området pekas ut. Detta kan ske genom att markägaren
erbjuds en ekonomisk kompensation eller
ersättningsmark.
Skog inom naturreservat sköts annorlunda än annan
skog. Risken för angrepp från exempelvis insekter
och vattenskador till följd av annorlunda utdikning
är därför större i reservat än i skog som används i
näringsverksamhet. Det är viktigt att det klart och
tydligt framgår vem som har ansvar för de skador som
kan uppstå på angränsande skog.
Riksdagen bör ge regeringen till känna vad som
anförs dels om ersättning till markägaren, dels om
att ansvaret för eventuella skador måste lösas
skyndsamt.
5. Utökning av antalet Natura 2000-områden
(punkt 8)
av Harald Nordlund (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 5. Därmed
bifaller riksdagen motion 2000/01:MJ34 yrkande 1.
Ställningstagande
Fler områden bör ges kvalificerat skydd. Fler
nationalparker och natur- och kulturreservat behövs
för att skydda exklusiva natur- och kulturlandskap.
I linje med detta bör antalet Natura 2000-områden
utökas. Särskild tonvikt bör läggas vid att
säkerställa rekreationsmarker i och kring tätorter.
Naturhänsynen där måste vara större än i t.ex.
vanlig produktionsskog. Detta bör riksdagen ge
regeringen till känna.
6. Samrådet mellan myndigheter och markägare
m.m. (punkt 9)
av Ulf Björklund (kd), Ingvar Eriksson (m), Carl
G Nilsson (m), Catharina Elmsäter-Svärd (m),
Eskil Erlandsson (c), Ester Lindstedt-Staaf (kd)
och Anders G Högmark (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 6. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2000/01:MJ35 yrkande 1
och 2000/01:MJ36 yrkande 1.
Ställningstagande
Det pågår för närvarande ett intensivt arbete med
att inventera nya Natura 2000-områden. Det är
viktigt att myndigheter och berörda markägare för en
öppen och bred dialog vid dessa inventeringar.
Arbetet har emellertid skyndats på och många
markägare kan vittna om att myndighetsföreträdare
utfört inventeringar utan att markägarna varit
medvetna om det. Detta måste motverkas och processen
måste få ta tid. Utan en öppen och bred dialog
mellan myndigheter och markägare blir det svårt att
nå förståelse för arbetet med att skydda
markområden. Detta bör riksdagen ge regeringen till
känna.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
1 Förslag till lag om ändring i
miljöbalken
1
Förslag till lag om ändring i lagen (1966:314)
om kontinentalsockeln
2
3
Förslag till lag om ändring i rennäringslagen
(1971:437)
4
5
Förslag till lag om ändring i
ledningsrättslagen (1973:1144)
6
7
Förslag till lag om ändring i anläggningslagen
(1973:1149)
8
9
Förslag till lag om ändring i skogsvårdslagen
(1979:429)
10
11
Förslag till lag om ändring i lagen (1984:3) om
kärnteknisk verksamhet
12
13
Förslag till lag om ändring i plan- och
bygglagen (1987:10)
14
15
Förslag till lag om ändring i jaktlagen
(1987:259)
16
17
Förslag till lag om ändring i minerallagen
(1991:45)
18
19
Förslag till lag om ändring i fiskelagen
(1993:787)
20
Härigenom föreskrivs att 3 § fiskelagen (1993:787)
skall ha följande lydelse.
Förslag till lag om ändring i lagen (1998:812) med
särskilda bestämmelser om vattenverksamhet