I betänkandet behandlas 58 motionsyrkanden från
allmänna motionstiden 2000 om miljölagstiftningen
och vissa övriga frågor. Utskottet avstyrker
motionerna om miljölagstiftningen m.m. och hänvisar
bl.a. till att Miljö-balkskommittén har i uppdrag
att se över miljöbalken i flera viktiga avseenden.
I anslutning till behandlingen av ett antal
motioner (s, m, v, kd, c, fp, mp) om
miljöklassningen av vissa fordonsbränslen har
utskottet anordnat en utfrågning med representanter
för Naturvårdsverket och Oroboros AB. Utskottet
föreslår i denna del ett tillkännagivande som i
korthet innebär att regeringen bör se över
miljöklassningen av bensin och dieselolja så att
utvecklingen av alternativa bränslen inte
missgynnas.
I betänkandet finns 9 reservationer och 4
särskilda yttranden.
Utskottets överväganden
Ärendet och dess beredning
I anslutning till vissa motioner om miljöklassningen
av drivmedel m.m. har utskottet anordnat en
utfrågning med representanter för Naturvårdsverket
och Oroboros AB. Oroboros AB är ett företag som
tillverkar drivmedel och finkemikalier ur förnybara
råvaror.
Regeringen har den 4 maj 2001 framlagt
propositionen Svenska miljömål - delmål och
åtgärdsstrategier. Utskottet planerar att påbörja
behandlingen av propositionen under hösten 2001. I
det betänkande som nu framläggs finns vissa
hänvisningar till regeringens förslag i den mån
propositionen innehåller sakinformation eller
överväganden som utskottet ansett vara relevanta för
behandlingen av de aktuella motionerna.
Miljöbalkens mål, tillstånds- och
hänsynsregler m.m.
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motioner om ändring eller
översyn av miljöbalken m.m. och hänvisar
främst till det arbete som pågår i
Miljöbalkskommittén. Huvuddelen av de frågor
som tas upp i motionerna har särskilt
understrukits i direktiven till kommittén.
Utskottets ställningstagande
Motion T208 (mp) yrkande 1 tar upp problemen med
bristande genomslag på den kommunala och regionala
nivån av vissa miljömål. I motiveringen berörs bl.a.
koldioxidutsläppen och trafiken. När kommuner och
län inte klarar av att följa lagstiftningen, så som
skett i Stockholms stad och län, borde det enligt
motionen leda till någon form av straffsanktion.
Utskottets kommentarer till motionen utgår från
antagandet att motionärerna förordar någon form av
straffrättsligt ansvar för kommuner och län när
riksdagens beslut om allmänna miljömål eller
miljökvalitetsmål inte fullföljs genom adekvata och
verkningsfulla åtgärder på kommunal och regional
nivå. Det framgår dock inte om ansvaret skulle gälla
för juridiska personer eller fysiska personer (t.ex.
enskilda kommunpolitiker) eller möjligen bådadera.
Det bör först understrykas att politiska mål och
liknande beslut av riktlinjekaraktär inte kan
användas för att ställa direkta rättsliga krav mot
olika aktörer. Dessutom gäller inom straffrätten, av
hänsyn främst till medborgarnas rättssäkerhet, en
s.k. legalitetsprincip som innebär att en viss
gärning (eller underlåtenhet) måste i lag definieras
som ett brott för att någon skall kunna lagföras.
Vidare finns en allmän princip i svensk rätt att
endast fysiska personer, ej juridiska personer, kan
fällas till ansvar för brott. Bestämmelserna om
företagsbot kan möjligen ses som ett undantag från
denna princip, men dessa bestämmelser avser bara
vissa, i lag definierade, brott i utövningen av
näringsverksamhet.
Det finns givetvis andra - och enligt utskottets
mening bättre - vägar än de rent straffrättsliga att
säkerställa att miljökvalitetsmålen ger mätbara
effekter. Ett sätt är att bryta ned och konkretisera
de allmänt hållna miljökvalitetsmålen genom att
t.ex. sätta gränser för föroreningsnivåer eller
störningsnivåer i form av miljökvalitetsnormer
enligt 5 kap. miljöbalken. Ett överskridande av
sådana normer har flera olika typer av
rättsverkningar, och det åligger både myndigheter
och kommuner att säkerställa att normerna uppfylls.
Även EG:s rättsakter på miljöområdet kan innefatta
en förpliktelse att vidta verkningsfulla åtgärder
mot vissa miljöproblem. Förordningar med
miljöbestämmelser är direkt gällande i
medlemsländerna, och även direktiven är ibland så
utformade att de har s.k. direkt effekt och skall
genomföras enligt ordalydelsen.
Med det anförda avstyrker utskottet motion T208
yrkande 1 (mp).
Enligt motion MJ720 (m) yrkande 1 bör miljöbalken
ändras så att "den allmänna hänsynsregeln" samt
stoppregeln och lokaliseringsregeln inte tillämpas
på jord- och skogsbruk inom ramen för pågående
markanvändning. Samma yrkande framförs i motion
MJ764 (m) yrkande 6. I motion MJ827 (m) anförs att
försiktighetsprincipen bör omprövas. Enligt motionen
bör man i fråga om ingripanden mot olika produkter
på marknaden undvika överdrifter och förhastade
slutsatser. Eventuella inskränkningar måste ha ett
fullgott vetenskapligt underlag. Enligt motion MJ837
(kd) yrkande 5 bör värnet av den biologiska
mångfalden ingå i miljöbalkens hänsynsregler.
Utskottet erinrar om att den s.k. stoppregeln i
miljöbalken 2 kap. 9 och 10 §§ innebär förbud mot en
verksamhet eller åtgärd som medför risk för att ett
stort antal människor får sina levnadsförhållanden
väsentligt försämrade eller miljön försämras
avsevärt. Om verksamheten eller åtgärden kan befaras
försämra det allmänna hälsotillståndet är förbudet
undantagslöst enligt miljöbalken. Inte ens
regeringen får tillåta en sådan verksamhet.
Utskottet anser det närmast vara en självklarhet att
en regel som är avsedd att ge ett skydd mot mycket
allvarliga miljö- och hälsoeffekter måste omfatta
alla typer av verksamheter. Det bör dock tilläggas
att det i praktiken torde vara utomordentligt
sällsynt att ett lantbruksföretag har en sådan
omfattning eller når upp till sådana skadenivåer att
stoppregeln skulle bli tillämplig.
När det gäller lokaliseringsregeln enligt 2 kap. 4
§ miljöbalken vill utskottet erinra om den allmänna
skälighetsregeln i 2 kap. 7 § som innebär att de
krav på hänsyn som ställs inte får vara orimliga.
Detta torde utgöra ett skydd för den enskilde i
näringsverksamheten. Med det anförda avstyrker
utskottet motionerna MJ720 (m) yrkande 1 och MJ764
(m) yrkande 6.
Synpunkterna i motion MJ827 (m) på
försiktighetsprincipen enligt 2 kap. 3 § miljöbalken
är närmast av den karaktären att de framstår som
motivuttalanden till paragrafen. Sådana uttalanden
bör endast göras i samband med lagstiftning.
Utskottet hänvisar härvidlag till de utförliga
författningskommentarerna i proposition 1997/98:45,
bilaga 2 s. 14-19. En bärande princip i paragrafen
är att försiktighetsmått skall vidtas redan om det
finns en risk för att skada eller olägenhet för
människors hälsa eller miljön kan uppkomma. Motionen
avstyrks.
Som framgår av utskottets betänkande 1997/98:JoU20
(s. 41) skall miljöbalken tillämpas så att de
allmänna målen enligt 1 kap. 1 § uppfylls.
Målbeskrivningen omfattar bl.a. skydd och vård av
värdefulla natur- och kulturmiljöer och bevarande av
den biologiska mångfalden. Därmed är yrkandet i
motion MJ837 (kd) yrkande 5 tillgodosett.
Ett antal motioner för fram mer allmän kritik mot
miljöbalken i olika avseenden och innehåller bl.a.
yrkanden om att lagstiftningen bör ses över. Det
gäller t.ex. hänsynsreglerna, sanktionsavgifterna,
prövnings- och tillsynsavgifterna, kravet på
tillstånd för ändring av anläggningar, m.m. Sådana
synpunkter framförs i motionerna MJ717 (m), MJ720
(m) yrkande 3, MJ751 (m), MJ764 (m) yrkande 8,
MJ768 (m, kd, c, fp) och MJ802 (kd). I flera
motioner anförs att miljöbalken borde granskas ur
ett småföretagarperspektiv och att systemet med höga
sanktionsavgifter i vissa fall fått orimliga
effekter. Enligt motionerna MJ764 (m) yrkande 5 och
N385 (m) yrkande 16 strider miljöbalken mot
grundlagen när det gäller skyddet för äganderätten,
och balken måste omarbetas i detta avseende.
Utskottet vill i anslutning till dessa motioner
främst hänvisa till att Miljöbalkskommittén nu
genomför en omfattande översyn av miljöbalken.
Enligt direktiven (1999:109) skall särskilt intresse
ägnas åt sanktionssystemet, hänsynsreglerna,
prövningsordningen och avgiftssystemet, dvs. i
huvudsak de frågor som tas upp i de angivna
motionerna. Kommittén skall i ett mer samlat
betänkande senast den 1 juli 2002 lägga fram de
förslag till mer omfattande lagändringar som
uppdraget kan medföra. Kommittén skall i ett
slutbetänkande senast den 31 december 2003 redovisa
en fullständigare bild av hur miljöbalken fått
genomslag i den praktiska tillämpningen m.m. Enligt
utskottets bedömning innebär detta att de aktuella
motionerna i alla väsentliga avseenden kommer att få
en närmare belysning av Miljöbalkskommittén. Det
finns därför ingen anledning att nu föregripa det
fortsatta utredningsarbetet genom någon form av
uttalande från riksdagens sida. Utskottet föreslår
att motionerna MJ717 (m), MJ720 (m) yrkande 3, MJ751
(m), MJ764 (m) yrkande 8, MJ768 (m, kd, c, fp) och
MJ802 (kd) lämnas utan vidare åtgärd med det
anförda. I anslutning till motion MJ802, som avser
återbetalning av prövningsavgift i vissa fall, vill
utskottet dessutom erinra om att redan nuvarande
bestämmelser ger möjlighet för t.ex. Miljödomstolen
att i det enskilda fallet sätta ned eller
efterskänka avgift. Närmare bestämmelser härom finns
i 9 kap. 3 § förordningen (1998:940) om avgifter för
prövning och tillsyn enligt miljöbalken. Det bör
också påpekas att tillståndskravet för ändring av
verksamhet, som tas upp i motion MJ717, inte är
absolut. Enligt 5 § förordningen (1998:899) om
miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd krävs ej
tillstånd om ändringen är mindre och ej innebär att
en olägenhet av betydelse för människors hälsa och
miljön kan uppkomma.
När det gäller förhållandet mellan miljöbalkens
ersättnings- och intrångsregler och regeringsformen
erinrar utskottet om att riksdagen våren 1998 beslöt
om ett tillkännagivande i enlighet med
konstitutionsutskottets betänkande 1997/98:KU30
(rskr. 1997/98:280). I betänkandet anfördes bl.a.
att det var otillfredsställande att ordalydelsen av
regeringsformen 2 kap. 18 § var sådan att tolkningen
kunde bli föremål för en sådan diskussion som
förevarit. Det fanns därför enligt KU anledning att
se över dess lydelse. Därefter har
Författningsutredningen på regeringens uppdrag
utrett vissa grundlagsfrågor, däribland
regeringsformens egendomsskydd. Utredningen har
nyligen framlagt ett betänkande, SOU 2001:19 Vissa
grundlagsfrågor. I fråga om regeringsformens
egendomsskydd har dock utredningen ej lyckats uppnå
den eftersträvade parlamentariska förankringen och
avstår från att lägga fram konkreta förslag.
Utskottet utgår från att regeringen nu överväger
vilka åtgärder som behövs för att tillgodose
riksdagens beslut. Därmed avstyrker utskottet
motionerna MJ764 (m) yrkande 5 och N385 (m) yrkande
16.
Enligt motion MJ720 (m) yrkande 2 bör
lagstiftningen ändras så att markägaren kan säga nej
till kommersiellt utnyttjande av allemansrätten,
utifrån äganderättens intresse. Utskottet hänvisar i
denna fråga till den utförliga diskussionen i
betänkande 1997/98:JoU20 (s. 70 f.) om
allemansrättens reglering i miljöbalken. Vissa
närliggande yrkanden om allemansrätten har nyligen
behandlats i betänkande 2000/01:MJU3 (s. 34). Den
verksamhet som avses i motionen omfattas normalt av
bestämmelserna i 12 kap. 6 § miljöbalken om anmälan
för samråd. Utskottet avstyrker motionsyrkandet.
Enligt motion N265 (c) yrkandena 2 och 3 bör
vindkraftsanläggningar befrias från
miljötillsynsavgifter, och vindkraften bör ej
omfattas av den obligatoriska
miljöskadeförsäkringen.
Utskottet erinrar om att bestämmelserna om
avgifter för prövning och tillsyn m.m. är beroende
av miljöbalkens definitioner av miljöfarlig
verksamhet. Närmare bestämmelser om benämning m.m.
av miljöfarlig verksamhet som skall tillståndsprövas
eller anmälas finns i förordningen (1998:899) om
miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Bestämmelser
om avgifter finns i förordningen (1998:940) om
avgifter för prövning och tillsyn enligt
miljöbalken. Enligt utskottets mening finns det inga
bärande skäl att särbehandla vindkraftsanläggningar
i de avseenden som motionärerna anger. Utskottet
avstyrker motion N265 (c) yrkandena 2 och 3.
Motion N327 (c) yrkande 2 är tillgodosedd genom
att regeringen i mars 2001 gett Miljöbalkskommittén
i uppdrag att gå igenom alla vattendomar som kan ha
betydelse för risken för översvämningar.
Skydd av områden, ersättningsregler
m.m.
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motioner om utvidgning av
strandskyddet och om vissa ersättningsfrågor
i samband med inrättande av
naturskyddsområden m.m. Regeringen har
nyligen gett Naturvårdsverket i uppdrag att
göra en kartläggning av tillämpningen av
strandskyddsbestämmelserna.
Utskottets ställningstagande
Enligt motion MJ711 (c) yrkandena 24 och 26 bör
markägare ges skälig ersättning vid bildande av
olika typer av reservat. Det är viktigt att samråd
sker mellan myndigheter och markägare vid
inventering av markområden. Liknande synpunkter på
behovet av samråd framförs i motion MJ752 (m). I
motion MJ735 (c) yrkande 2 anförs att det måste
finnas beredskap hos berörda myndigheter att lösa
uppkomna ersättningsanspråk utan dröjsmål. I motion
MJ306 (m) yrkande 5 anförs att den administrativa
hanteringen av ärenden om s.k. nyckelbiotoper bör
bli mer flexibel och rättssäker. I motion MJ713 (c)
förordas frivilliga avtal som alternativ till
miljöbalkens regler om områdesskydd (yrkande 1).
Enligt yrkande 2 i motionen bör markägare ges skälig
ersättning vid olika typer av ingrepp.
Utskottet har relativt nyligen behandlat vissa
ersättningsfrågor, främst med inriktning på
skogsbruket, i betänkande 2000/01:MJU5. De nu
aktuella motionerna innehåller ganska allmänt
formulerade krav på att ersättningen till markägare
vid ingripanden av det allmänna skall vara skälig.
Som utskottet tidigare påpekat innebär den rättsliga
regleringen i miljöbalken att fastighetsägaren har
rätt till ersättning för vissa typer av ingripanden
om beslutet innebär att mark tas i anspråk eller
pågående markanvändning inom berörd del av en
fastighet avsevärt försvåras. Närmare bestämmelser
finns i 31 kap. miljöbalken. Enligt de bestämmelser
som gällde före miljöbalken betalades ersättning för
hela den skada som en fastighetsägare lider när den
s.k. kvalifikationsgränsen var överskriden. I
miljöbalken 31 kap. 6 § har efter förebild i plan-
och bygglagen införts en bestämmelse som innebär att
ersättningen skall minskas med ett belopp som
motsvarar vad fastighetsägaren är skyldig att tåla
utan ersättning. De nu aktuella motionerna om nivå
på ersättningen m.m. torde inte kunna fullt ut
tillgodoses på annat sätt än genom ändring av berörd
lagstiftning. Utskottet är inte berett att ta något
initiativ i den riktningen och avstyrker motionerna
MJ711 (c) yrkande 24 och MJ713 (c) yrkande 2.
Det finns enligt utskottets bedömning ganska klara
förvaltningsrättsliga bestämmelser om samråd i
åtminstone de fall som avses i motion MJ752 (m).
Enligt förordningen (1998:1252) om områdesskydd
enligt miljöbalken m.m. skall kommun eller
länsstyrelse ge ägare och innehavare av särskild
rätt till mark tillfälle att avge yttrande innan
beslut fattas om olika former av områdesskydd enligt
miljöbalken. Tiden får ej sättas kortare än en
månad. Utskottet gör i övrigt den allmänna
bedömningen att det givetvis är angeläget att
myndigheterna informerar och samråder med berörda
markägare i all verksamhet som kan leda till beslut
om restriktioner i brukandet av marken. Med det
anförda bör motionerna MJ711 (c) yrkande 26 och
MJ752 (m) anses i huvudsak tillgodosedda.
Utskottet har ingen annan mening än den som
framförs i MJ306 (m) yrkande 5, nämligen att den
administrativa hanteringen i fråga om nyckelbiotoper
bör vara flexibel och tillgodose rättssäkerhetens
krav. En enkel, snabb och rättssäker handläggning
bör givetvis eftersträvas i alla typer av
förvaltningsärenden. Det kan tilläggas att
länsstyrelserna i statsbudgeten för år 2001 erhöll
vissa resursförstärkningar för arbetet med
skyddsvärda områden (se 2000/01:MJU1 s. 19).
Motionsyrkandet föranleder i övrigt inget uttalande
från utskottets sida. Utskottet gör samma bedömning
i anslutning till motion MJ735 (c) yrkande 2.
Utskottet har givetvis ingen annan mening än
motionärerna, nämligen att berörda myndigheter bör
ha en beredskap att reglera uppkomna
ersättningsanspråk utan dröjsmål.
I anslutning till motion MJ713 (c) yrkande 1 vill
utskottet framhålla att det råder stor politisk
enighet om att frivilliga avtal med markägare som
alternativ till offentligrättsliga ingripanden
enligt miljöbalken är en mycket viktig del i
bevarandearbetet. Över huvud taget bygger svensk
naturvård i stor utsträckning på frivilliga insatser
och på avtal mellan markägare och statliga
myndigheter. Syftet med motionen kan således
tillgodoses utan något särskilt uttalande från
riksdagens sida.
Två motioner syftar till en skärpning av gällande
bestämmelser om strandskydd, nämligen MJ729 (mp) och
MJ731 (mp). Motion MJ729 tar främst upp problemen
med bostadsbyggande alltför nära vattendrag som
riskerar att översvämmas. Övriga motioner berör
främst naturvårdsaspekterna och den enligt uppgift
ökade dispensgivningen på bl.a. kommunal nivå när
det gäller strandskyddet. Enligt motion MJ731 har
från januari 1997 kommuner och länsstyrelser skickat
in ca 10 500 dispenser till Naturvårdsverket. I
endast 37 fall har verket överklagat. Det är enligt
motionen nödvändigt att en översyn görs om inte
alltfler stränder skall privatiseras och ännu fler
arter skall se sin livsmiljö förstöras. I motion
MJ833 (s) föreslås att beslutsordningen för
dispenser från strandskyddet ändras. Det är enligt
motionen nödvändigt att centrala myndigheter,
framför allt Naturvårdsverket, får ett större
inflytande över besluten om dispenser och kan komma
in tidigare i beslutsprocessen. I motion MJ809 (s)
understryks att strandskyddet har stor betydelse för
allemansrätten. Det är av stor vikt att
strandskyddet inte urholkas. Åtgärder måste enligt
motionen vidtas omgående för större restriktivitet
vid dispensgivning. Det är också viktigt att få till
stånd en samlad bild över hur utvecklingen ser ut
längs landets stränder.
Utskottet får anföra följande. Enligt bestämmelser
i 7 kap. miljöbalken omfattar strandskyddet normalt
land- och vattenområdet intill 100 meter från
strandlinjen. Området får av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer utvidgas till
högst 300 meter från strandlinjen, om det behövs för
att tillgodose något av strandskyddets syften.
Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får förordna att ett strandområde som
uppenbart saknar betydelse för att tillgodose
strandskyddets syften inte skall vara omfattat av
strandskydd. Om det finns särskilda skäl får
motsvarande beslut fattas beträffande
strandskyddsområde som avses ingå i en detaljplan
eller omfattas av områdesbestämmelser enligt plan-
och bygglagen (1987:10).
Dispens i enskilda fall från
strandskyddsbestämmelserna kan lämnas enligt 7 kap.
18 § miljöbalken av länsstyrelsen, om det finns
särskilda skäl. Enligt 31 § kan regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer förordna att en
kommun i stället för länsstyrelsen skall ha denna
befogenhet. I förordningen (1998:1252) om
områdesskydd enligt miljöbalken m.m. anges att
länsstyrelsen får delegera rätten att besluta om
dispenser till kommunen. Ett sådant förordnande får
dock inte avse byggande av försvarsanläggning eller
allmän väg.
Utskottet vill i fråga om förutsättningarna för
enskilda dispenser främst hänvisa till de utförliga
motivuttalandena till 7 kap. 18 § miljöbalken (prop.
1997/98:45 del 2 s. 88 f.). Enligt utskottets mening
ger dessa uttalanden uttryck för en restriktiv
grundsyn i detta avseende. Regeringen framhåller
bl.a. att de överväganden som gjordes i proposition
1993/94:229 om ett differentierat strandskydd inte
tog tillräcklig hänsyn till behovet av att skydda
friluftslivet och naturmiljön. Övervägandena i denna
proposition skall därför inte tjäna till ledning vid
prövning av dispenser enligt miljöbalken. Det
framhålls vidare att områdets betydelse inte bara i
dag utan även i framtiden skall bedömas. Om ett
strandskyddsområde är av särskild betydelse för
naturvården eller friluftslivet bör normalt aldrig
dispens medges. Även omgivningen är av intresse.
Finns det i närheten endast ett fåtal andra
strandområden som är tillgängliga för allmänheten
bör inte dispens medges. Stor vikt bör även läggas
vid de hushållningsbestämmelser som finns i 4 kap.
miljöbalken.
Utskottet har emellertid noterat att det på senare
tid i olika sammanhang ifrågasatts om tillämpningen
av dispensbestämmelsen i miljöbalken står i
överensstämmelse med de motivuttalanden som gjorts.
Bland annat med anledning härav har regeringen den
26 april 2001 beslutat om ett uppdrag till
Naturvårdsverket om kartläggning av
strandskyddsbestämmelserna. I uppdraget ingår bl.a.
att undersöka i vilken utsträckning länsstyrelserna
delegerat beslutsbefogenheter och tillsynsansvar
till kommunerna, hur länsstyrelserna tillämpat
bestämmelserna om utvidgning respektive undantag
från strandskyddsbestämmelserna av vissa områden
samt hur länsstyrelser och kommuner tillämpat
bestämmelserna i 7 kap. miljöbalken om
dispensärenden, komplementbyggnader samt tillsynen.
I avvaktan på resultatet av denna kartläggning
föreslår utskottet att motionerna MJ729 (mp), MJ731
(mp), MJ809 (s) och MJ833 (s) nu lämnas utan vidare
åtgärd. I anslutning främst till motion MJ729 vill
utskottet tillägga att de aspekter på byggande av
bostäder nära översvämningshotade vattendrag som tas
upp i motionen i princip ej beaktas i miljöbalken
utan i plan- och bygglagen. Enligt 2 kap. 3 § PBL
skall bebyggelse lokaliseras till mark som är lämpad
för ändamålet med hänsyn till jord-, berg- och
vattenförhållandena. Utskottet utgår från att t.ex.
risken för översvämningar beaktas i
bygglovsprövningen enligt PBL.
I motion MJ823 (s) anförs att skyddsformen
regionala naturparker förekommer i stor utsträckning
i ett antal europeiska länder. Ofta täcker parkerna
stora arealer och omfattar inte bara skog och
jordbruksmark utan även tätorter. Motionärerna anser
att flera områden i Sverige, bl.a. i skärgården och
på Gotland, skulle kunna ingå i en regional
naturpark. Det behövs en acceptans och någon form av
insyn och stöd från statligt håll för att
skyddsformen skall kunna utvecklas i vårt land.
Utskottet erinrar om att Miljöbalksutredningen
hade som mål att det inte skulle finnas fler
skyddsformer i miljöbalken än som motiveras av
skyddsbehovet. Denna bedömning har delats av
regeringen och riksdagen. Utskottet är för
närvarande inte berett att föreslå att det inrättas
fler skyddsformer än de som anges i miljöbalken. Det
bör tilläggas att motionärernas synpunkter delvis
ligger i linje med regeringens överväganden i
budgetpropositionen för år 2001 om förnyelse av
naturvårdspolitiken (se utg.omr. 20 s. 14 och 26).
Enligt regeringen bör nya decentraliserade
förvaltningsmodeller prövas i syfte att skapa
folklig förankring och medborgerligt engagemang i
naturvårdspolitiken. I fråga om reservatsbildningen
anförs att arbetet i första hand bör inriktas mot
större naturskogsområden, sammansatta ekosystem och
koncentrerade insatser mot områden med särskilda
ekologiska skyddsvärden. Utskottet anser att
motionärernas synpunkter bör beaktas inom ramen för
dessa överväganden och föreslår att motion MJ823 (s)
lämnas utan vidare åtgärd.
Enligt motion MJ715 (kd) bör gällande regler för
nedgrävning av bredbandskablar ses över utifrån
miljöhänsyn.
Utskottet erinrar om att bestämmelser om
televerksamhet och kabeldragning finns i bl.a.
telelagen (1993:597) och i ledningsrättslagen
(1973:1144). Enligt ledningsrättslagen får
ledningsrätt för kabeldragning ej upplåtas om
ändamålet lämpligen bör tillgodoses på annat sätt
eller olägenheterna från allmän eller enskild
synpunkt överväger fördelarna. Gäller
naturvårdsföreskrifter eller andra särskilda
bestämmelser i övrigt för marks bebyggande eller
användning skall ledningsrätt upplåtas så att syftet
med bestämmelserna inte motverkas. Utskottet vill
särskilt framhålla att det är en bärande princip i
miljöbalken att balkens materiella krav skall vara
miniminivå även när verksamheten regleras i annan
lagstiftning (se bl.a. prop. 1997/98:90 s. 147 f.).
I den verksamhet som motionärerna tar upp gäller
således att verksamhetsutövaren är skyldig att
iaktta t.ex. de allmänna hänsynsreglerna i
miljöbalken. Utskottet föreslår med det anförda att
motion MJ715 (kd) lämnas utan vidare åtgärd.
Miljömålsarbetet,
organisationsfrågor m.m.
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motioner om
ansvarsfördelningen mellan enskilda,
organisationer, kommuner m.fl. i
miljöarbetet. Som framgår av utskottets
uttalanden råder stor enighet om att ett
brett deltagande från samhällets alla aktörer
är en viktig förutsättning för ett
framgångsrikt miljöarbete.
Utskottets ställningstagande
I motion MJ764 (m) anförs i fråga om
miljömålsarbetet att tidsmålet är svårt att uppnå
och att målarbetet tyder på en betydande naivitet
(yrkande 1). Motionen är således ganska allmänt
hållen och innehåller inga preciserade motförslag
till de mål och riktlinjer som tidigare godkänts av
riksdagen i detta avseende. I övrigt utgår utskottet
från att det kommer att finnas anledning att närmare
överväga dessa frågor när utskottet behandlar den
nyligen framlagda propositionen om svenska miljömål
- delmål och åtgärdsstrategier (prop. 2000/01:130).
Utskottet avstyrker motionsyrkandet i avvaktan på
denna behandling.
Enligt motion MJ708 (kd) bör kommunerna ges
möjlighet till statliga stimulansåtgärder för att
införa miljöledningssystem. I motion MJ718 (kd)
förordas att arenor skapas där företag, skolor och
även enskilda kan ta del av den utveckling som pågår
på miljöområdet. Regeringen bör verka för att
miljöpedagogiska centrum inrättas i kommunerna
(yrkandena 1 och 2).
Utskottet kan i huvudsak instämma i det allmänna
syftet med dessa motioner. Kommunernas roll och
ansvar i miljöarbetet diskuteras utförligt av
Miljömålskommittén (SOU 2000:52 s. 831 f.). Många
kommuner arbetar i dag med att införa
miljöledningssystem. Detta sker ofta i samarbete
mellan kommunerna inbördes eller med regionala och
centrala myndigheter eller landsting. Frågan berörs
också i den nyligen framlagda propositionen Svenska
miljömål - delmål och åtgärdsstrategier under
rubriken Det nya miljöarbetet (prop. 2000/01:130 s.
17 f.). Frågan om statliga bidrag för denna
verksamhet är i första hand en resurs- och
budgetfråga, och utskottet är inte berett att
tillstyrka motion MJ708 (kd) i detta sammanhang.
I anslutning till motion MJ718 (kd) vill utskottet
framhålla att det i många olika sammanhang har
understrukits att ett brett deltagande från
samhällets alla aktörer är en förutsättning för ett
framgångsrikt miljöarbete. Det råder allmän enighet
om att miljöhänsyn och resurshushållning måste
integreras i beslutsfattandet inom alla verksamheter
och sektorer i samhället. Detta kräver ett vidgat
perspektiv där såväl ekologiska som ekonomiska och
sociala
aspekter integreras i beslutsprocesser inom
myndigheter, företag och organisationer. Regeringen
avser att fortsätta den dialog med näringslivet och
övriga aktörer som påbörjats för att det breda
ansvarstagande som behövs skall komma till stånd.
Vidare bör nämnas att Miljövårdsberedningen nyligen
avgett ett betänkande om dialog och samverkan för
hållbar utveckling (SOU 2001:20). Diskussionen i
detta ämne torde återupptas i samband med utskottets
behandling av propositionen om de svenska
miljömålen. Med det anförda föreslår utskottet att
motion MJ718 (kd) yrkandena 1 och 2 lämnas utan
vidare åtgärd.
Vad utskottet anfört ovan är också ägnat att
tillgodose motion MJ764 (m) yrkande 2 om
utgångspunkter för det fortsatta miljöarbetet.
Enligt motionärerna bör man fullt ut använda
marknadskrafterna och de marknadsekonomiska
verktygen samt enskilda människors engagemang.
Enligt utskottets mening ligger dessa synpunkter väl
i linje med de uttalanden m.m. som redovisats.
Motionen kan tillgodoses utan något särskilt
uttalande från riksdagens sida.
Mer preciserade förslag om ansvarsfördelning m.m.
läggs fram i motionerna MJ750 (v) yrkande 4, MJ790
(fp) och MJ821 (s). Enligt den förstnämnda motionen
behövs det en förenklad och klarare
myndighetsutövning när det gäller avvecklingen av
kvicksilver. I motion MJ790 anförs att ett antal
ärenden borde delegeras till den kommunala nivån,
t.ex. inrättande av skoterleder, vandringsleder,
beslut om strandskydd m.m.
Utskottet erinrar om att det av regeringen
beslutade uppdraget avseende avveckling av
kvicksilver omfattar två huvudansvariga myndigheter,
nämligen Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen.
I proposition 2000/01:65 En kemikaliestrategi för
giftfri miljö berörs även vissa myndighetsfrågor
(prop. s. 59). Det framgår att Kemikalieutredningen
redovisat ett tilläggsuppdrag om ansvarsfördelningen
mellan centrala, regionala och lokala myndigheter
(SOU 2001:4). Förslag framförs bl.a. om en
förstärkning av Kemikalieinspektionen, och
regeringen avser att återkomma i frågan. I avvaktan
på de fortsätta övervägandena i denna fråga föreslår
utskottet att riksdagen avslår motion MJ750 (v)
yrkande 4.
I anslutning till motion MJ790 erinrar utskottet
om att kommunerna enligt miljöbalken har befogenhet
att fatta beslut på åtskilliga områden, antingen med
stöd av direkta bestämmelser i balken eller på grund
av att en tillsynsmyndighet i särskild ordning
beslutat överlåta tillsynsansvaret på en kommun.
Närmare bestämmelser härom finns bl.a. i 7 kap.
miljöbalken och i förordningen (1998:900) om tillsyn
enligt miljöbalken. När det gäller inrättande av
skoterleder ankommer det på länsstyrelsen att
besluta om allmän skoterled inom vissa fjällområden,
vilka anges i 1 § andra stycket terrängkörningslagen
(1975:1313). Inom övriga områden har både
länsstyrelsen och kommunen beslutanderätt. Vad
gäller vandringsleder finns det såvitt utskottet kan
bedöma inga preciserade bestämmelser om själva
inrättandet av sådana leder i berörd lagstiftning.
Däremot kan kommunen enligt 7 kap. 6 § miljöbalken
förplikta en fastighetsägare att tåla att det
inrättas t.ex. vandringsleder inom ett
naturreservat. Med det anförda avstyrks motion MJ790
(fp). Som framgår av redovisningen ingår huvuddelen
av de frågor som anges i motionen redan i
kommunernas kompetensområde.
Möjligheten att överlåta tillsynsansvar till
kommunen omfattar även vissa miljöfarliga
verksamheter. Med hänvisning härtill avstyrks även
motion MJ821 (s).
Vissa internationella frågor
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motioner om bl.a. ett
utökat internationellt samarbete på
miljöområdet. Enligt utskottets mening råder
det inte några delade meningar om att det
internationella samarbetet på miljöområdet är
av mycket stor betydelse.
Utskottets ställningstagande
I två motioner understryks, i tämligen allmänna
ordalag, betydelsen av det internationella
samarbetet på miljöområdet. Regeringen bör enligt
motion MJ718 (kd) yrkande 3 verka för ett offensivt
och utökat internationellt samarbete. Liknande
synpunkter framförs i motion MJ764 (m) yrkande 3.
Utskottet har ingen annan mening än motionärerna i
detta avseende. Det har i många olika sammanhang
understrukits att ett framgångsrikt miljöarbete är i
hög grad beroende av det internationella samarbetet,
både inom EU och i globala sammanhang. Samspelet
mellan det nationella och internationella
miljöarbetet berörs även i proposition 2000/01:130
om svenska miljömål (s. 28 f.). Motionerna bör kunna
tillgodoses utan någon särskild åtgärd från
riksdagens sida.
Enligt motion MJ711 (c) yrkande 41 bör regeringen
ta initiativ till en internationell
fosforkonvention. Utskottet hänvisar i denna fråga
till den positiva bedömningen som gjordes i
utskottets betänkande 1999/2000:MJU7 s. 29.
Utskottet instämde till stora delar i den bedömning
som gjordes i den då aktuella centermotionen MJ718
om att fosfor i internationella sammanhang borde
uppmärksammas som en kritisk resurs. Vidare bör
uppmärksammas att de internationella konventionerna
rörande skyddet av Östersjön och västerhavet även
omfattar fosforutsläppen. I EU:s strategier för
hållbar utveckling ingår hushållning med bl.a.
fosfor som en viktig del. Utskottet har för
närvarande svårt att bedöma om en internationell
konvention som enbart inriktas på fosfor är den mest
ändamålsenliga metoden att driva arbetet vidare.
Denna bedömning bör främst göras av regeringen.
Utskottet avstyrker motionsyrkandet.
Miljöklassning av drivmedel m.m.
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår med anledning av motioner
(m, v, fp, mp) ett tillkännagivande att
regeringen utan dröjsmål ser över gällande
bestämmelser om miljöklassningen av vissa
drivmedel. Kriterierna för miljöklassning bör
enligt utskottet utformas så att de ej
missgynnar mer miljövänliga bränslen. Övriga
motioner avstyrks med hänvisning bl.a. till
regeringens arbete med att utarbeta en
strategi för utveckling och introduktion av
alternativa bränslen på kort och lång sikt.
Utskottets ställningstagande
Flera motioner innehåller yrkanden om den allmänna
inriktningen i svensk energi- och miljöpolitik när
det gäller att utveckla alternativa bränslen och ny
teknik. Vidare framförs yrkanden med inriktning på
Auto/Oil-direktivet, miljöklassningen av bränslen
och tillgängligheten av alternativa bränslen på
bensinstationerna.
Enligt motion MJ845 (kd) yrkandena 2 och 3 behövs
det långsiktiga mål för att utveckla nya bränslen
och ny teknik. Det är viktigt att det ställs krav på
biltillverkarna för att minska bränsleförbrukningen
och de skadliga utsläppen från fordon. De
miljövänliga alternativen bör premieras. Enligt
motion T231 (c) yrkande 22 bör ett tioårsprogram
utarbetas för att introducera miljöriktiga bränslen.
Programmet bör systematiskt introducera alternativa
bränslen på den svenska marknaden, och Sverige bör
driva på frågan på EU-nivå. Målet bör vara att på 10
år halvera användningen av fossila bränslen. Yrkande
23 i samma motion går ut på att det bör slås fast
tydliga krav på drivmedelsförsäljare att
tillhandahålla biodrivmedel på samtliga större
försäljningsställen till år 2005. I motion MJ830 (v,
c, fp) förordas att minst 10 % av de fordon som
nytillverkas i Sverige skall vara
nollemissionsfordon som drivs med förnybart bränsle
senast år 2005. Biobränslen skall tillhandahållas på
bensinmackar senast samma år. I motion MJ772 (m)
efterlyses nya regler för försäljning av etanol och
andra förnybara bränslen. I motion Sk1027 (m)
yrkande 2 yrkas att miljöklassningen av diesel
utreds och justeras så att inte de alternativa
drivmedlen stängs ute. Liknande yrkanden framförs i
motionerna MJ714 (mp), MJ727 (fp) och Sk776 (v)
yrkande 2. I den sistnämnda motionen understryks att
miljöklassningen har fokuserat på tekniska
egenskaper i stället för de egenskaper och
parametrar som har betydelse från miljösynpunkt.
Enligt yrkande 3 i motion Sk776 behövs det en tydlig
policy för pilotprojektdispenser för förnybara
drivmedel. Företag som satsar på teknikutveckling
och pilotprojekt bör i god tid kunna bedöma om deras
projekt har förutsättningar att få dispens (dvs.
skattebefrielse eller skattenedsättning) enligt
bestämmelserna i det s.k. mineraloljedirektivet.
Enligt motion MJ725 (c) bör miljöklassindelningen av
alkylatbensin ändras så att detta drivmedel får ett
erkännande från miljöskattesynpunkt.
I motion MJ711 (c) yrkande 31 anförs att Sverige
bör söka dispens från Auto/Oil-direktivet i de delar
som rör inblandning av
ersättningsbränslekomponenter. Motionärerna
kritiserar främst den del av direktivet som
förbjuder högre inblandning än 5 % etanol i
drivmedel. Liknande synpunkter framförs i motion
MJ839 (mp) yrkande 1. Det måste enligt motionen vara
ett prioriterat område för Sverige att i EU i varje
förhandlingssituation föra fram kravet på en
förändring av direktivet. Enligt yrkande 3 i samma
motion bör riksdagen t.ex. lagstifta om inblandning
av 5 % etanol i bensin för att introducera
bioalkoholer som fordonsbränslen. Inom några år
borde det vara möjligt att lansera en fossilfriare
bensin med förslagsvis 10 % inblandning.
Utskottet vill inledningsvis hänvisa till att
regeringen vidtagit och planerar att vidta åtgärder
på ett flertal områden för att minska användningen
av fossila bränslen och motverka problemen med
föroreningar från transporter och drivmedel. Det
framgår t.ex. av ett interpellationssvar av
miljöministern den 25 januari 2001 att regeringen
avser att utarbeta en strategi för utveckling och
introduktion av alternativa bränslen på kort och
lång sikt. Regeringen har ingått ett avtal om ett
sexårigt samverkansprogram med bilindustrin om
forskning och utveckling av miljövänligare bilar. I
skattelagstiftningen underlättas introduktionen av
el- och hybridbilar genom en femårig befrielse från
fordonsskatt. Biogas är skattebefriat genom att
Sverige erhållit ett s.k. 8.4-undantag från
mineraloljedirektivet (direktiv 92/81/EEG). I en
interpellationsdebatt den 24 april 2001 underströk
miljöministern att det finns ett stort behov av
forskning, utveckling och demonstration för att
sänka kostnaderna för alternativa drivmedel och för
att öka effektiviteten i tillverkningsprocesserna.
Detta görs bl.a. inom ramen för det energipolitiska
programmet. Målet är att före programperiodens slut
år 2004 demonstrera etanolframställning från
cellulosaråvara i pilotskala. Av
interpellationssvaren framgår också att regeringen
aktivt driver frågor om mer miljövänliga drivmedel
inom EU - bl.a. inriktas arbetet på att nästa
revidering av det s.k. Auto/Oil-direktivet (direktiv
98/70/EG) skall innebära möjligheter till högre
inblandning av etanol i bensin, inom ramen för vad
som är tekniskt acceptabelt. I proposition
2000/01:65 om en kemikaliestrategi för giftfri miljö
anförs att regeringen inom EU kommer att verka för
fortsatta förändringar av sammansättningen av
bränslen. Regeringen avser att uppdra åt
Naturvårdsverket att tillsammans med
Kemikalieinspektionen och Energimyndigheten utreda
frågan om förändringar av användningen och
sammansättningen av petroleumbaserade bränslen i
syfte att få fram underlag för fortsatt agerande
inom EU och nationellt.
Det bör tilläggas att regeringen i
vårpropositionen föreslår eller aviserar en rad
åtgärder för att öka takten i den ekologiska
omställningen. Bland annat anförs att omställningen
av energisystemet intensifieras genom prioriterade
satsningar på ny teknik, t.ex. i form av nya
samverkansprogram med näringslivet avseende
vindkraft för elproduktion och biogas för
fordonsdrift (prop. 2000/01:100 s. 34). I avsnitt 7
Skattefrågor anförs att regeringen avser att till
sommaren 2001 fastlägga en strategi för hur
skattenedsättning för alternativa drivmedel, dvs.
andra drivmedel än bensin och diesel, skall ske.
Strategin skall bygga på i förväg särskilt
uppställda kriterier, såsom att de aktuella
projekten skall avse teknologisk utveckling och
resultera i processer eller produkter som är
miljövänliga alternativ till konventionella
drivmedel (a. prop. s. 142).
I proposition 2000/01:130 Svenska miljömål -
delmål och åtgärdsstrategier redovisar regeringen
vissa överväganden som är av intresse även i detta
sammanhang. Det gäller t.ex. förslagen om delmål för
miljökvalitetsmålet Frisk luft (s. 38 f.) och Bara
naturlig försurning (s. 48 f.). En strategi för
effektivare energianvändning och transporter
redovisas på s. 198 f.
Utskottet instämmer till stora delar i de allmänna
synpunkter som framförs i motionerna MJ845 (kd)
yrkandena 2 och 3, T231 (c) yrkande 22 samt MJ830
(v, c, fp) yrkande 1 om det angelägna i att mer
miljövänliga bränslen kan introduceras i Sverige.
Motionerna bör dock i huvudsak anses tillgodosedda
genom utskottets redovisning ovan. När det gäller
yrkandena om distribution och tillgänglighet av
alternativa bränslen vill utskottet nämna att
drivmedel som t.ex. etanol, biogas och
rapsmetylester är tillgängliga på ett stort antal
bensinstationer, i några fall med ganska jämn
spridning över hela landet. Om riksdagen genom t.ex.
lagstiftning skulle ålägga de berörda företagen att
tillhandahålla biobränslen på ett antal
försäljningsställen i landet måste det enligt
utskottets mening också innebära att riksdagen ger
anvisningar om vilken typ av biobränslen som skall
finnas tillgänglig och i vilken utsträckning detta
skall ske. För närvarande saknas tillräckligt
underlag för sådana ställningstaganden. Utskottet
hänvisar härvidlag till vad som anförts ovan om
regeringens arbete med en strategi för alternativa
bränslen.
Därmed avstyrks motionerna T231 (c) yrkande 23
och MJ830 (v, c, fp) yrkande 2.
I anslutning till motionerna om förändringar av
eller dispens från Auto/Oil-direktivets bestämmelser
om etanolinblandning m.m. hänvisar utskottet till
redovisningen ovan och avstyrker motionerna MJ711
(c) yrkande 31, MJ772 (m), MJ810 (s) och MJ839 (mp)
yrkandena 1 och 3. Såvitt utskottet kan bedöma ger
direktivet ingen möjlighet till dispens från de
bestämmelser som nu är aktuella, utan frågan får
föras framåt genom att regeringen verkar för
förändringar i direktivet.
Enligt mineraloljedirektivet får medlemsstater i
vissa fall tillämpa regler om skattebefrielse eller
nedsatta skattesatser. Det finns två alternativa
vägar att medge skattenedsättning. Det första
alternativet är att använda sig av
mineraloljedirektivets bestämmelser om pilotprojekt
som återfinns i lagen om skatt på energi. Det andra
är möjligheten till s.k. 8.4-undantag enligt samma
EG-direktiv. Enligt vad utskottet erfarit har dessa
bestämmelser utnyttjats i mycket liten utsträckning
av Sverige. I vårpropositionen (prop. 2000/01:100 s.
142) anförs bl.a. att den fortsatta analysen får
visa vilket förfarande som kan anses vara mest
lämpligt att använda för beviljandet av
skattenedsättning för alternativa drivmedel.
Från Miljödepartementet har upplysts att man i
Regeringskansliet har börjat utarbeta en strategi
för beviljande av sådana s.k. pilotprojektdispenser.
Därmed utgår utskottet från att syftet med motion
Sk776 (v) yrkande 3 kan tillgodoses utan någon
särskild åtgärd från riksdagens sida.
Utskottet tar avslutningsvis upp de motioner som
berör gällande bestämmelser i bilagorna 1 och 2 till
miljöbalken såvitt avser miljöklasser för bensin och
dieselolja. I detta avseende har utskottet inhämtat
uppgifter i samband med en utfrågning med
representanter för Naturvårdsverket och Oroboros AB.
Det kan konstateras att kravspecifikationerna för
t.ex. dieselolja i olika miljöklasser innehåller ett
antal krav som har en tydligt miljömässig relevans.
Det har däremot ifrågasatts om vissa andra
specifikationer har sådan relevans, t.ex. de som
avser kokpunktsintervall och densitet. Utskottet
föreslår att regeringen utan dröjsmål genomför en
översyn av miljöklassningen av bensin och dieselolja
och kriterierna för de olika miljöklasserna.
Översynen bör inriktas på ett system som ej
missgynnar utvecklingen av alternativa eller mer
miljövänliga drivmedel. I den mån gällande
bestämmelser inom EU motverkar en sådan utveckling
förutsätter utskottet att regeringen verkar för en
förändring av detta regelverk. Vad utskottet anfört
bör riksdagen med anledning av motionerna MJ714
(mp), MJ727 (fp), Sk776 (v) yrkande 2 och Sk1027 (m)
yrkande 2 som sin mening ge regeringen till känna.
Motion MJ725 (c) om miljöklassning av
alkylatbensin får anses delvis tillgodosedd genom
att detta drivmedel inordnats i en egen miljöklass
enligt bilaga 1 till miljöbalken (SFS 1999:1325).
När det gäller energibeskattningen av alkylatbensin
hänvisar utskottet till redovisningen ovan angående
den av regeringen aviserade strategin för
skattenedsättning för alternativa drivmedel.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Straffrättsligt ansvar för kommuner och
län
Riksdagen avslår motion 2000/01:T208 yrkande 1.
2. Hänsynsreglernas tillämpning på jord-
och skogsbruk
28. Ökad inblandning av etanol m.m. inom EU
och nationellt
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ711
yrkande 31, 2000/01:
MJ772, 2000/01:MJ810 samt 2000/01:MJ839 yrkandena
1 och 3.
29. Dispenser för pilotprojekt enligt
mineraloljedirektivet
Riksdagen avslår motion 2000/01:Sk776 yrkande
3.
30. Översyn av miljöklassningen av vissa
bränslen
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad utskottet anfört om en översyn av
miljöklassningen av vissa bränslen. Därmed
bifaller riksdagen delvis motionerna
2000/01:MJ714, 2000/01:MJ727, 2000/01:Sk776
yrkande 2 samt 2000/01:Sk1027 yrkande 2.
31. Miljöklassning av alkylatbensin
Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ725.
Stockholm den 15 maj 2001
På miljö- och jordbruksutskottets vägnar
Ulf Björklund
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ulf
Björklund (kd), Sinikka Bohlin (s), Inge Carlsson
(s), Kaj Larsson (s), Ingvar Eriksson (m), Alf
Eriksson (s), Carl G Nilsson (m), Ann-Kristine
Johansson (s), Kjell-Erik Karlsson (v), Catharina
Elmsäter-Svärd (m), Gudrun Lindvall (mp), Eskil
Erlandsson (c), Harald Nordlund (fp), Michael
Hagberg (s), Maggi Mikaelsson (v), Ester Lindstedt-
Staaf (kd) och Anders G Högmark (m).
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.
1. Översyn av miljöbalken (punkt 5)
av Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m),
Catharina Elmsäter-Svärd (m) och Anders G Högmark
(m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 1. Därmed
bifaller riksdagen delvis motionerna 2000/01:MJ717,
2000/01:MJ720 yrkande 3, 2000/01:MJ764 yrkande 8 och
2000/01:MJ768.
Ställningstagande
Som framgår av de aktuella motionerna (m, kd, c, fp)
har miljöbalken förorsakat en hel del problem i den
praktiska tillämpningen. Särskilt när det gäller
lantbruksföretag och vissa andra företagstyper har
regelverket fått effekter som knappast torde ha
varit avsedda. Ett exempel (som närmare utvecklas i
den moderata motionen MJ717) är att fiskodlingar och
andra mindre företag drabbats av en omfattande
byråkrati i samband med tillståndsprövningen eller i
samband med ändringar av den tillståndsprövade
anläggningen. När det gäller systemet med
tillsynsavgifter kan konstateras att ett
grundläggande syfte med miljöbalken, dvs.
samordningen av olika regelverk, har förfelats i
viktiga avseenden. Detta utvecklas närmare i den
borgerliga fyrpartimotionen MJ768. Det kan t.ex.
förekomma att ett jordbruksföretag får betala
tillsynsavgifter enligt såväl miljöbalken som
djurskyddslagen och livsmedelslagen. I de moderata
motionerna MJ751 och MJ764 tas främst problemen med
höga sanktionsavgifter upp. Vi delar motionärernas
uppfattning att systemet med miljösanktionsavgifter
i vissa fall fått effekter som måste betecknas som
orimliga. Ett aktuellt exempel är fallet med en
lantbrukare som drabbades av att ladugården brann
ned och därefter byggde upp en ny modern anläggning
som tillgodoser alla byggnads- och djurskyddskrav. I
detta fall utdömdes en sanktionsavgift på 150 000 kr
enbart på grund av att vissa ansökningshandlingar
inlämnades för sent. Vi anser att regeringen måste
vidta kraftfulla och skyndsamma åtgärder för att
åstadkomma ändringar i miljöbalken i de avseenden
som motionärerna tar upp. Miljöbalken måste bl.a.
granskas i ett företagarperspektiv. Det bör ankomma
på regeringen att bedöma huruvida ändringarna skall
åstadkommas genom tilläggsdirektiv till
Miljöbalkskommittén eller i annan ordning. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
2. Miljöbalken och äganderättsskyddet (punkt 7)
av Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m),
Catharina Elmsäter-Svärd (m) och Anders G Högmark
(m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 2. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2000/01:MJ764 yrkande
5 och 2000/01:N385 yrkande 16.
Ställningstagande
Som anförs i motion MJ764 (m) är det privata ägandet
en viktig hörnsten i det demokratiska systemet.
Därför krävs ett starkare juridiskt skydd för detta
ägande. I samband med miljöbalksarbetet var frågan
om det grundlagsfästa skyddet för äganderätten
aktuell. Trots att Lagrådet påtalade att förslaget
till miljöbalk kunde framstå som oförenligt med
regeringsformens grundlagsskydd antog riksdagens
majoritet förslaget i denna del. Detta är inte en
acceptabel ordning. Konflikten mellan
äganderättsskyddet och miljöbalken berör i stor
utsträckning de areella näringarna, med ett urholkat
äganderättsskydd som följd. Till detta kommer att
tillämpningen av de allmänna hänsynsreglerna kan
medföra intrång i pågående markanvändning utan att
rätt till ersättning föreligger. Mot angivna
bakgrund instämmer vi i yrkandena i motionerna MJ764
(m) och N385 (m) att miljöbalken måste omarbetas så
att det står fullständigt klart att den ej strider
mot grundlagens bestämmelser om äganderätten. Detta
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
3. Markägarens intressen och allemansrätten
(punkt 8)
av Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m),
Catharina Elmsäter-Svärd (m) och Anders G Högmark
(m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 3. Därmed
bifaller riksdagen motion 2000/01:MJ720 yrkande 2.
Ställningstagande
Som anförs i motion MJ720 (m) leder miljöbalken till
problem från äganderättssynpunkt - inte bara i
samband med offentligrättsliga ingripanden utan
också vid utövning av allemansrätten. Det är en stor
brist i lagstiftningen att den inte anger några
klara gränser för utövandet av allemansrätten, inte
ens när det gäller anordnande av kommersiell eller
liknande verksamhet på annans mark. Enligt vår
mening är lagen orimlig i detta avseende. Den
innebär att länsstyrelsen skall pröva verksamheten
från natur- och miljösynpunkt, men markägaren har
inte möjlighet att motsätta sig den aktuella
verksamheten från äganderättssynpunkt. Lagen måste
ändras så att markägaren ges rätt att säga nej till
verksamheten utifrån äganderättens intresse. Detta
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
4. Ersättning till markägare (punkt 11)
av Ulf Björklund (kd), Ingvar Eriksson (m), Carl
G Nilsson (m), Catharina Elmsäter-Svärd (m),
Eskil Erlandsson (c), Harald Nordlund (fp), Ester
Lindstedt-Staaf (kd) och Anders G Högmark (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde
ha följande lydelse:
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 4. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2000/01:MJ711 yrkande
24 och 2000/01:MJ713 yrkande 2.
Ställningstagande
Som anförs i motionerna MJ711 (c) och MJ713 (c)
måste markägare ges skälig ersättning för de
miljöinsatser som görs och för de intrång som blir
aktuella i samband med inrättandet av olika former
av reservat. Detta kan ske genom ekonomisk
kompensation eller genom att ersättningsmark
erbjuds. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
5. Den administrativa hanteringen av vissa
naturskyddsärenden (punkt 12)
av Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m),
Catharina Elmsäter-Svärd (m), Eskil Erlandsson
(c) och Anders G Högmark (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde
ha följande lydelse:
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 5. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2000/01:MJ306 yrkande
5 och 2000/01:MJ735 yrkande 2.
Ställningstagande
Som framgår av motionerna MJ306 (m) och MJ735 (c)
finns det en hel del brister i den praktiska
tillämpningen av bestämmelserna om inrättande av
olika skyddsområden, t.ex. biotopskyddsområden i
skogsmark. Myndigheterna måste i dessa ärenden
förbättra sin information till och samråd med
berörda markägare. Ofta leder myndighetsplaneringen
till interimistiska avverkningsförbud under långa
väntetider i avvaktan på ärendets slutgiltiga
prövning, med åtföljande intäktsbortfall. Den
administrativa hanteringen i dessa ärenden måste bli
mer flexibel och rättssäker. Åtgärder måste vidtas
så att ovissheten och väntetiderna för berörda
markägare minskar. Detta bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
6. Samråd med markägare m.m. (punkt 13)
av Ulf Björklund (kd), Ingvar Eriksson (m), Carl
G Nilsson (m), Catharina Elmsäter-Svärd (m),
Eskil Erlandsson (c), Ester Lindstedt-Staaf (kd)
och Anders G Högmark (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde
ha följande lydelse:
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 6. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2000/01:MJ711 yrkande
26 och 2000/01:MJ752.
Ställningstagande
I motionerna MJ711 (c) och MJ752 (m) tas upp vissa
problem i samband med inventeringar av markområden
som avses ingå i Natura 2000 eller av annan
anledning anses skyddsvärda. Ofta består de
skyddsvärda områdena av mycket värdefull skog. När
Skogsstyrelsen inventerar områdena är det av största
vikt att kontakt tas med markägaren. Utan en öppen
och bred dialog mellan myndigheter och markägare
blir det svårt att uppnå förståelse för
skyddsbehoven. Vi vill understryka värdet av dialog
och samråd mellan myndigheter och markägare. Detta
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
7. Skärpning av strandskyddsbestämmelserna m.m.
(punkt 15)
av Gudrun Lindvall (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 15
borde ha följande lydelse:
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 7. Därmed
bifaller riksdagen motion 2000/01:MJ729 och avslår
motionerna 2000/01:MJ731 och 2000/01:MJ809.
Ställningstagande
Som framgår av motion MJ729 (mp) finns det en aspekt
på byggande inom strandskyddsområde som inte
beaktats i tillräcklig utsträckning. Under den
gångna sommarens översvämningar i norra Sverige
framgick det med stor tydlighet att alltför många
hus byggts i så låga lägen att översvämningar kunde
förväntas även vid en relativt blygsam höjning av
vattenståndet i älvar och andra vattendrag.
Uppenbarligen räcker inte dagens strandskydd till
för att motverka denna typ av problem. Att
översvämningarna kan antas påverkade av
klimatförändringar och därmed blir allt vanligare i
framtiden måste också tas med i beräkningen. En
förändring av strandskyddet är naturligtvis mest
angelägen vid de älvar där risken för översvämningar
bedöms som störst. Att komplettera 7 kap. 14 §
miljöbalken med bestämmelser om minsta höjd för
nybyggnation ovan normalvattenståndet skulle kunna
vara en möjlig lösning. Detta bör regeringen se
över, i enlighet med de synpunkter som framförs i
motion MJ729. Översynen kan lämpligen göras i
samband med den kartläggning av strandskyddet som
Naturvårdsverket fått i uppdrag att utföra.
8. Bestämmelser om bredbandskablar (punkt 18)
av Ulf Björklund (kd) och Ester Lindstedt-Staaf
(kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde
ha följande lydelse:
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 8. Därmed
bifaller riksdagen motion 2000/01:MJ715.
Ställningstagande
Den bredbandsutbyggnad som sker i Sverige kan komma
att innebära stora möjligheter för många grupper i
samhället. Men det är, som framhålls i motion MJ715
(kd), också viktigt att samhället har kontroll över
det som grävs ner i våra marker. I gällande
lagstiftning finns inga heltäckande regler om
miljöprövning e.d. av bredbandskablar. Detta kan på
sikt bli ett miljöproblem, särskilt om för miljön
skadliga material används. En översyn och samordning
av gällande regler för nedgrävning av
bredbandskablar bör genomföras för att förhindra
allvarliga skador på miljön. Detta bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
9. En internationell konvention om fosfor
(punkt 25)
av Gudrun Lindvall (mp) och Eskil Erlandsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 25 borde
ha följande lydelse:
25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 9. Därmed
bifaller riksdagen motion 2000/01:MJ711 yrkande 41.
Ställningstagande
I motion MJ711 (c) redovisas utförligt alla de skäl
som talar för att fosfor måste uppmärksammas som en
ändlig och icke förnybar resurs. I diskussionen om
en långsiktigt hållbar utveckling intar
hushållningen med fosfor en viktig roll. En
fosforanvändning där fosfor förs med livsmedel till
städerna och sedan går till spillo genom att den
släpps ut med avloppsvattnet eller läggs på
avfallsdeponi är inte uthållig. Fosforflödet måste
slutas och fosforn återföras till odlingsmarken. Ett
absolut villkor för uthållighet är dock att
återföringen kan ske på ett sådant sätt att man inte
irreversibelt skadar åkermarken med metaller,
hormonförändrande ämnen eller långlivade,
naturfrämmande föreningar. Riksdagen bör ge
regeringen i uppdrag att ta initiativ till en
internationell konvention om fosfor för att
uppmärksamma fosfor som en kritisk resurs.
Särskilda yttranden
Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.
1. Strandskydd (punkt 15)
Ulf Björklund (kd), Ingvar Eriksson (m), Carl G
Nilsson (m), Catharina Elmsäter-Svärd (m), Eskil
Erlandsson (c), Ester Lindstedt-Staaf (kd) och
Anders G Högmark (m) anför:
Regeringen har tillsatt en utredning som skall se
över möjligheterna att stärka strandskyddet i
områden med starkt bebyggelsetryck. Vi anser inte
att strandskyddet skall stärkas ytterligare.
Strandskyddet utgör i många fall ett hinder mot
expansion och planering av bostadsområden.
Möjligheterna att bättre utnyttja strandnära områden
för bebyggelse skall i stället ökas. Strandnära
bebyggelse kan dessutom vara ett fördelaktigt
konkurrensmedel för vissa glesbygdskommuner med
dåligt befolkningsunderlag. I områden med långa sjö-
och kuststräckor skulle nya, attraktiva
bostadsområden kunna byggas.
Utgångspunkten för lagstiftningen skall vara den
motsatta mot i dag. Vi anser att det skall finnas en
generell rätt att bygga på mark nära stränder och
vattendrag. En kommun skall dock kunna begränsa
denna rätt, men endast där så kan motiveras med
hänsyn till känsligt djur- och växtliv eller för att
garantera allmänhetens tillgång till bad- och
friluftsliv. Detta skall då ske genom antagande av
detaljplan. Då ges de bästa förutsättningarna för en
god sammanvägning av olika intressen.
2. Kommunala miljöledningssystem (punkt 19)
Ulf Björklund (kd) och Ester Lindstedt-Staaf (kd)
anför:
Miljöledningsarbete pågår i många kommuner.
Engagemang och kvalitet kan variera.
Miljövårdsprogram och liknande har utarbetats. I en
del fall hamnar dessa program bara i en pärm på
grund av bristande resurser. Denna insamlade
information om miljöförbättringar i den egna
kommunens verksamhet skulle dock vara en god grund
för arbetet med ett miljöledningssystem. Det kan
behövas stimulans och hjälp för att gå vidare.
Många kommuner har i dag svårt att få ekonomin att
gå ihop och prioriterar då ibland andra områden än
miljöledning.
Kommuner kan liksom företag ISO- och EMAS-
certifiera verksamhet. Men en ISO- eller EMAS-
registrering kostar mycket.
När det gäller små och medelstora företag finns
program med statlig finansiering eller
delfinansiering. Regeringen borde också ge kommuner
möjlighet att ta del av statliga stimulansåtgärder
för införande av miljöledningssystem.
3. Långsiktiga mål för miljövänliga bränslen
(punkt 26)
Ulf Björklund (kd) och Ester Lindstedt-Staaf (kd)
anför:
Vi kristdemokrater har under hela vår riksdagstid
motionerat om långsiktiga mål, när det gäller nya
bränslen och ny teknik. Regeringen utlovar nu sådana
förslag. Dels aviseras en proposition i sommar om
fordonsdrivmedel, dels aviseras klimatpropositionen
till hösten. Även miljömålspropositionen kommer med
en del förslag. Regeringen har också ett
samverkansavtal med bilindustrin om forskning och
utveckling av miljövänligare bilar. Inom denna
samverkan borde man ha ett beting på att ta fram
avgasfria bilar, såsom Kristdemokraterna föreslagit.
Under överskådlig tid torde det inte räcka med
åtgärder bara mot bilarna. Fossila bränslen måste
fasas ut och icke-fossila bränslen fasas in.
Miljöklassning och ekonomiska styrmedel är hjälp på
den vägen.
4. Miljövänliga bränslen m.m. (punkterna 26-28
och 31)
Eskil Erlandsson (c) anför:
Att komma till rätta med trafikens ökande utsläpp är
en för Centerpartiet prioriterad fråga. Vi har under
en följd av år föreslagit en mängd åtgärder och
strategier som skulle kunna hjälpa till att skapa
ett grönare transportsystem och därmed minska
trafikens negativa miljöpåverkan. Tyvärr har vi inte
fått stöd hos riksdagens vänstermajoritet för dessa
krav och förslag till strategier vilket vi beklagar.
Det är dock glädjande att utskottet i alla fall tar
ett steg framåt även om vi anser att det borde ha
varit flera steg framåt. Detta i och med
tillkännagivandet till regeringen om en översyn av
miljöklassningen av vissa bränslen. Centerpartiet
ser detta som en liten seger.
Centerpartiet avstår i nuläget från att reservera
sig i de frågor som rör skapandet av ett grönare
transportsystem. Jag vill dock med detta särskilda
yttrande påpeka att riksdagen såväl som regeringen
måste flytta fram positionerna vad gäller att skapa
möjligheter att fasa in miljöriktigare bränslen än
de fossila på den svenska marknaden. Denna infasning
kan med fördel ske genom att befria alternativen
från skatt, att sätta upp långsiktiga och
kvantifierbara mål samt att ställa krav på
återförsäljarna av drivmedel att tillhandahålla de
alternativa drivmedlen.
Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Motioner från allmänna motionstiden
2000
I betänkandet behandlar utskottet nedan uppräknade
motionsyrkanden i vilka föreslås att riksdagen
fattar följande beslut.
2000/01:MJ306 av Ingvar Eriksson m.fl. (m):
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om nyckelbiotoper.
2000/01:MJ708 av Kjell Eldensjö (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att även ge kommuner
möjlighet att ta del av de statliga
stimulansåtgärderna för införande av
miljöledningssystem.
2000/01:MJ711 av Lennart Daléus m.fl. (c):
24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att markägare
måste ges skälig ersättning för de miljöinsatser
som görs vid bildandet av olika typer av reservat.
26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om samråd mellan
myndigheter och markägare vid inventering av
markområden.
31. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att söka dispens
från Auto/Oil-direktivet i de delar som rör
inblandning av ersättningsbränslekomponenter.
41. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ta initiativ
till en internationell fosforkonvention för att
uppmärksamma fosfor som en kritisk resurs.
2000/01:MJ713 av Kenneth Johansson (c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att frivilliga
avtal utnyttjas som ett alternativ till
miljöbalkens bestämmelser om områdesskydd.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ersättning till
markägare.
2000/01:MJ714 av Ingegerd Saarinen (mp):
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till en utredning om vad som i motionen anförs om
att justera miljöklassningen av diesel.
2000/01:MJ715 av Caroline Hagström (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att utifrån miljöhänsyn
genomföra en översyn av gällande regler för
nedgrävning av bredbandskablar.
2000/01:MJ717 av Ola Karlsson och Lars Björkman (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en översyn av miljöbalken.
2000/01:MJ718 av Margareta Viklund (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen
skall verka för att arenor skapas där företag,
skolor och även enskilda kan ta del av den
utveckling som pågår inom miljöområdet.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen
skall verka för att miljöpedagogiska centrum skall
inrättas i kommunerna.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen
skall verka för ett utökat och offensivt
internationellt samarbete inom miljöområdet.
2000/01:MJ720 av Catharina Elmsäter-Svärd (m):
1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till sådan ändring av miljöbalken att den
allmänna hänsynsregeln, stoppregeln och
lokaliseringsregeln inte tillämpas på jord- och
skogsbruket inom ramen för pågående
markanvändning.
2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till sådan ändring av lagstiftningen att
markägaren får rätt att säga nej till verksamheten
utifrån äganderättens intresse.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att reglerna för
rätten att ta ut miljösanktionsavgift måste ses
över.
2000/01:MJ725 av Åke Sandström (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av en ändrad
miljöklassindelning av alkylatbensin.
2000/01:MJ727 av Harald Nordlund (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om vikten av en översyn av
miljöklassningen av diesel.
2000/01:MJ729 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp):
Riksdagen begär att regeringen utreder möjligheten
att utöka strandskyddet vid älvar och vattendrag.
2000/01:MJ731 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp):
Riksdagen begär att regeringen återkommer till
riksdagen med förslag på skärpning av strandskyddet
och bestämmelserna runt dispenser.
2000/01:MJ735 av Åke Sandström (c):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av
beredskap och beredvillighet hos berörda
myndigheter att lösa uppkomna ersättningsanspråk
utan dröjsmål.
2000/01:MJ750 av Willy Söderdahl m.fl. (v):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förenklad och
klarare myndighetsutövning beträffande
avvecklingen av kvicksilverhanteringen.
2000/01:MJ751 av Per-Samuel Nisser och Ingvar
Eriksson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om miljösanktionsavgifter med
anledning av miljöbalken.
2000/01:MJ752 av Per-Samuel Nisser och Ingvar
Eriksson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om skyddsvärda områden i
skogen och äganderätten.
2000/01:MJ764 av Bo Lundgren m.fl. (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om miljömålsarbetet.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utgångspunkter för
det fortsatta miljöarbetet.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av ökat
internationellt samarbete på miljöområdet.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om äganderätten och
miljöbalken.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om allmänna
hänsynsregeln, stoppregeln och lokaliseringsregeln
inom ramen för pågående markanvändning.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
miljösanktionsavgifter.
2000/01:MJ768 av Åke Sandström m.fl. (c, m, kd, fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om miljöbalkens effekter.
2000/01:MJ772 av Anders G Högmark och Elizabeth
Nyström (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om regler för försäljning av
etanol och andra förnybara bränslen.
2000/01:MJ790 av Runar Patriksson (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om decentralisering av vissa
ärenden till kommunal nivå.
2000/01:MJ802 av Margareta Viklund m.fl. (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att utreda möjligheter om
återbetalning av prövningsavgift vid miljöprövning
hos Miljödomstolen för projekt som inte godkänns.
2000/01:MJ809 av Marie Granlund (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om strandskyddets betydelse
för allemansrätten.
2000/01:MJ810 av Catherine Persson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om lagstiftning avseende
inblandning av koldioxidneutrala biobränslen i
bensin.
2000/01:MJ821 av Lars U Granberg (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om vikten av att
decentralisera miljöbalkskontrollen av tyngre
enheter, som exempelvis basindustrin, till den
kommunala nivån.
2000/01:MJ823 av Lilian Virgin och Eva Johansson
(s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om regionala naturparker i
Sverige.
2000/01:MJ827 av Jan Backman (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av att ompröva
försiktighetsprincipen.
2000/01:MJ830 av Sven Bergström m.fl. (c, v, fp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att minst 10 % av
de fordon som nytillverkas i Sverige skall vara
nollemissionsfordon som drivs med förnybart
bränsle senast 2005.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att biobränslen
skall tillhandahållas på bensinmackar i Sverige
senast 2005.
2000/01:MJ833 av Eva Arvidsson och Tommy Waidelich
(s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ändringar av
beslutsordningen för dispenser från regeln om
strandskydd.
2000/01:MJ837 av Alf Svensson m.fl. (kd):
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att värnet av
biologisk mångfald bör innefattas i miljöbalkens
hänsynsregler.
2000/01:MJ839 av Kerstin-Maria Stalin (mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om betydelsen av en
förändring av EU:s Auto/Oil-direktiv.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om metoden för
introduktion av bioalkoholer som fordonsbränslen.
2000/01:MJ845 av Lars Gustafsson m.fl. (kd):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om långsiktiga mål
vad gäller nya bränslen och ny teknik.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att premiera
miljövänliga alternativ.
2000/01:N265 av Marianne Andersson (c):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att vindkraften
befrias från miljötillsynsavgifter.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att vindkraften
inte skall omfattas av den obligatoriska
miljöskadeförsäkringen.
2000/01:N327 av Sven Bergström m.fl. (c):
2. Riksdagen begär att regeringen ger
Miljöbalkskommittén (M 1999:03) i uppdrag att se
över vattendomarna.
2000/01:N385 av Bo Lundgren m.fl. (m):
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om skyddet för
äganderätten.
2000/01:Sk776 av Gudrun Schyman m.fl. (v):
2. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning om ny utformning av kriterierna i
miljöklassningen som inte är
konkurrenssnedvridande mellan fossila och
förnybara drivmedel.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en tydlig policy
för pilotprojektdispenserna för förnybara
drivmedel.
2000/01:Sk1027 av Catharina Elmsäter-Svärd (m):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utreda och
justera miljöklassningen av diesel.
2000/01:T208 av Ewa Larsson och Lars Ångström (mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att eventuella
straffsanktioner kopplade till brott mot
miljöbalken klargörs.
2000/01:T231 av Sven Bergström m.fl. (c):
22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett tioårsprogram
för att introducera miljöriktiga bränslen.
23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att slå fast tydliga
krav på drivmedelsförsäljare att kunna
tillhandahålla biodrivmedel på samtliga större
försäljningsställen till år 2005.