Under hösten 1998 uppmärksammades i medierna några
fall där lagfart hade beviljats på grundval av
förfalskade köpehandlingar. Problemet aktualiserades
därefter i riksdagen bl.a. genom ett antal motioner
som väcktes under den allmänna motionstiden 1998.
Vid riksdagsbehandlingen av motionerna våren 1999
framhöll lagutskottet att det var angeläget att
åtgärder snarast kom till stånd i syfte att skapa en
säkrare hantering i inskrivningsärenden. Regeringen
borde, anförde utskottet, i lämpligt sammanhang för
riksdagen redovisa vilka åtgärder som sålunda
vidtagits (bet. 1998/99:LU9). Vad utskottet anfört
med anledning av motionerna gav riksdagen som sin
mening regeringen till känna (rskr. 1998/99: 126).
Den 10 maj 1999 överlämnade Domstolsverket till
Justitiedepartementet promemorian Förfalskade
överlåtelsehandlingar vid ansökan om lagfart -
övervägande av åtgärder (dnr Ju1999/2353).
Promemorian har remissbehandlats och ligger till
grund för regeringens nu aktuella proposition
2000/01:61 Förfalskade fångeshandlingar vid ansökan
om lagfart.
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens
proposition 2000/01:61 och en med anledning av
propositionen väckt motion.
Propositionen innehåller förslag till en ny
bestämmelse i jordabalken avseende den situation då
lagfart beviljats med stöd av en fångeshandling som
är förfalskad. Bestämmelsen innebär att fastighetens
rätte ägare i sådana situationer skall ha rätt till
ersättning av staten för sina kostnader för att få
tillbaka lagfarten. Lagändringen föreslås träda i
kraft den 1 juli 2001.
Utskottet tillstyrker regeringens lagförslag och
avstyrker bifall till motionen.
Propositionen
I proposition 2000/01:61 föreslår regeringen
(Justitiedepartementet) - efter hörande av Lagrådet
- att riksdagen antar det i propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i jordabalken.
Lagförslaget finns i bilaga 2 till betänkandet.
Följdmotion
2000/01:L7 av Krister Örnfjäder
(s) vari föreslås att riksdagen
fattar följande beslut:
Riksdagen begär att regeringen
nogsamt följer utvecklingen och
vid behov återkommer med
förslag till åtgärder för att
förhindra en ökning av
förfalskade fångeshandlingar.
BILAGA 2
Regeringens lagförslag
Förslag till lag om ändring i jordabalken
Utskottets överväganden
Förfalskade fångeshandlingar vid
ansökan om lagfart
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen antar
regeringens förslag till lag om ändring i
jordabalken. Vidare föreslår utskottet att
riksdagen avslår den med anledning av
propositionen väckta motionen.
Allmän bakgrund
Regler som rör fastighetsöverlåtelse finns i
jordabalken. Vid köp av fast egendom måste vissa
formkrav iakttas för att köpet skall vara giltigt.
Enligt 4 kap. 1 § jordabalken skall sålunda köpet
ske genom en skriftlig köpehandling som underskrivs
av både säljaren och köparen och som innehåller en
förklaring av säljaren att egendomen överlåts på
köparen. I paragrafen föreskrivs också att
handlingen skall innehålla en uppgift om
köpeskillingen. Motsvarande formkrav gäller vid byte
och gåva (4 kap. 28 § och 29 §).
Den som med äganderätt förvärvat fast egendom är
skyldig att söka inskrivning av förvärvet (lagfart)
inom viss tid. Regler om lagfart finns i 20 kap.
jordabalken. Den som söker lagfart skall ge in den
handling på vilken förvärvet grundas
(fångeshandling) och övriga handlingar som fordras
till styrkande av förvärvet till
inskrivningsmyndigheten. Lagfarten ger behörighet
att ansöka om inteckning och andra inskrivningar.
Lagfartsbeslutet har inte någon sakrättslig
verkan. Det ger inte heller upphov till någon
rättighet för den som lagfarten gäller. Om förvärvet
av någon anledning är ogiltigt kan den rätte ägaren
åberopa ogiltigheten mot förvärvaren trots att
lagfart har beviljats. Någon övergång av
äganderätten sker alltså inte genom att lagfart
beviljas.
I 18 kap. jordabalken finns regler om
godtrosförvärv av fast egendom på grund av
inskrivning. Huvudregeln om godtrosförvärv finns i 1
§. Av bestämmelserna i 18 kap. följer bl.a. att om
den rätte ägaren har förlorat lagfarten till sin
fastighet därför att någon har förfalskat en
överlåtelsehandling och fått lagfart på den, är det
inte möjligt för en senare förvärvare att göra något
godtrosförvärv (18 kap. 3 § 1). Det är enligt denna
bestämmelse inte heller möjligt att göra ett
godtrosförvärv om den rätte ägaren förlorat
fastigheten genom att överlåtelsehandlingen
upprättats på hans eller hennes vägnar av någon som
inte var behörig till det eller om den rätte ägaren
har överlåtit fastigheten genom en handling som har
tillkommit under grovt tvång. Godtrosförvärv är
också uteslutet om den rätte ägaren var i konkurs,
omyndig, handlade under påverkan av en psykisk
störning eller inte hade rådighet över fastigheten
därför att en förvaltare enligt föräldrabalken var
förordnad för honom eller henne (18 kap. 3 § 2).
Detsamma gäller om förvärvet är ogiltigt enligt lag
därför att det inte skett i föreskriven form eller
med iakttagande av andra föreskrivna villkor eller
med samtycke av någon vars rätt berörs eller med
stöd av tillstånd eller annan åtgärd av domstol
eller annan myndighet (18 kap. 3 § 3).
Kommer ett godtrosförvärv att gälla mot rätte
ägaren har denne rätt till ersättning för sin
förlust (18 kap. 4 § första stycket). Även den som
till följd av 3 § nämnda kapitel inte kan göra
gällande ett förvärv mot den rätte ägaren har rätt
till ersättning för sin förlust om det är fråga om
ett förvärv som skett i god tro (4 § andra stycket).
Frågor om ersättning av detta slag handläggs av
Kammarkollegiet.
Om lagfart har beviljats trots att något giltigt
förvärv aldrig har gjorts och den rätte ägaren inte
kan få lagfartsbeslutet undanröjt genom
överklagande, kan han eller hon väcka talan om
bättre rätt till fast egendom och begära att
beslutet undanröjs. En sådan talan handläggs som ett
vanligt tvistemål.
Sedan jordabalken trädde i kraft den 1 januari
1972 har Kammarkollegiet handlagt tre ärenden om
ersättning med anledning av att lagfart har
beviljats med stöd av förfalskade
överlåtelsehandlingar. Den utbetalda ersättningen
har avsett förlust av fastighet och förlust av
panträtt i fastigheten. Någon ersättning för
rättegångskostnader har inte betalats ut.
Propositionen
I propositionen anför regeringen att det, utöver de
ärenden som har handlagts av Kammarkollegiet,
naturligtvis kan ha förekommit fall där ersättning
enligt 18 kap. jordabalken inte har varit aktuell
och kollegiet därför inte har fått kännedom om
händelsen. Någon statistik som visar hur vanligt det
är att lagfart beviljas på grundval av förfalskade
överlåtelsehandlingar finns, utöver vad
Kammarkollegiet redovisat, inte. Det finns dock,
enligt regeringen, anledning att anta att sådana
händelser är utomordentligt ovanliga.
I propositionen konstateras att antalet fall där
lagfart har beviljats på grundval av förfalskade
fångeshandlingar är mycket litet i förhållande till
det stora antalet förvärv varje år. Enligt
Statistiska centralbyrån uppgick antalet beviljade
lagfarter för åren 1997, 1998 och 1999 till
sammanlagt 150 058, 131 795 respektive 146 126.
Därtill kommer enligt regeringen att jordabalken
innehåller ett antal regler till skydd för rätte
ägaren. Ändå är, anför regeringen, det givetvis
kännbart för den rätte ägaren om lagfart beviljas
för en annan person med stöd av en förfalskad
fångeshandling. Förutom den oro för sin egendom som
ägaren känner måste han eller hon överklaga
lagfartsbeslutet eller ansöka om stämning och kan,
innan lagfartsbeslutet har undanröjts, inte förfoga
rättsligt över sin fastighet, t.ex. belåna den.
Mot denna bakgrund är det enligt regeringens
mening befogat att överväga författningsändringar
som ger den rätte ägaren ett ännu bättre skydd.
I propositionen föreslås genom en ny 4 a § i 18
kap. jordabalken att fastighetens rätte ägare, om
lagfart beviljats med stöd av en förfalskad
fångeshandling, skall ha rätt till skälig ersättning
av staten för sina kostnader för att få
lagfartsbeslutet undanröjt. Detsamma skall enligt
förslaget gälla om lagfart har beviljats trots att
den rätte ägaren, när han eller hon utfärdade den
handling på vilken äganderätten grundas, inte hade
rådighet över den fasta egendomen på grund av att en
förvaltare enligt föräldrabalken var förordnad för
honom eller henne. Även en godtroende förvärvare,
som i ett mål om bättre rätt till en fastighet har
förpliktats att betala ersättning för
rättegångskostnader till fastighetens rätte ägare,
skall enligt propositionen ha rätt till skälig
ersättning för detta av staten.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli
2001.
Regeringen har i propositionen också övervägt
vilka andra möjligheter det finns att ytterligare
stärka skyddet för fastighetsägare mot
förfalskningar. Regeringen gör dock bedömningen att
de skyddsregler som redan finns är tillräckliga.
Motionen
I motion L7 av Krister Örnfjäder (s) anförs att för
den som drabbas av att någon okänd person fått
lagfart på den egna fastigheten innebär det stora
konsekvenser både ekonomiskt och känslomässigt.
Förutom att det tar tid att reda ut situationen så
kan fastighetens rätte ägare inte under
utredningstiden använda sin fastighet t.ex. för
belåning och hindras därmed oförskyllt i utövandet
av sina rättigheter. Motionären framhåller att det
måste vara en grundprincip i lagstiftningen att se
till att möjligheterna att orättfärdigt tillskansa
sig en lagfart över en fastighet minimeras. I
motionen yrkas att riksdagen skall begära att
regeringen noggrant följer utvecklingen och vid
behov återkommer med förslag till åtgärder för att
förhindra en ökning av förfalskade fångeshandlingar.
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar regeringens bedömning att det är
befogat med författningsändringar som ger den rätte
ägaren ett bättre skydd mot förfalskade
fångeshandlingar vid ansökan om lagfart och ser med
tillfredsställelse på att regeringen så snart efter
riksdagens begäran våren 1999 framlägger förslag
till lagstiftning i detta syfte. Enligt utskottets
mening är det framlagda förslaget ändamålsenligt,
och utskottet har för närvarande inte någon
anledning att ifrågasätta regeringens bedömning att
det inte behövs ytterligare åtgärder för att stärka
skyddet för fastighetsägare mot förfalskningar.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens
lagförslag.
När det gäller motion L7 utgår utskottet från att
regeringen följer utvecklingen och tar initiativ
till att överväga andra åtgärder om det skulle visa
sig påkallat. Något tillkännagivande härom från
riksdagens sida kan inte anses erforderligt.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till
motion L7.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Med hänvisning till de motiveringar som framförs
under Utskottets överväganden föreslår utskottet att
riksdagen fattar följande beslut:
Förfalskade fångeshandlingar vid ansökan om
lagfart
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i jordabalken och avslår motion 2000/01:L7.
Stockholm den 3 april 2001
På lagutskottets vägnar
Tanja Linderborg
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Tanja
Linderborg (v), Rolf Åbjörnsson (kd), Marianne
Carlström (s), Stig Rindborg (m), Rune Berglund (s),
Nikos Papadopoulos (s), Elizabeth Nyström (m),
Marina Pettersson (s), Christina Nenes (s), Kjell
Eldensjö (kd), Berit Adolfsson (m), Anders Berglöv
(s), Viviann Gerdin (c), Ana Maria Narti (fp), Anne-
Katrine Dunker (m) och Lars Lilja (s).