I betänkandet behandlar utskottet motioner från de
allmänna motionstiderna 1999 och 2000 som gäller
frågor om bl.a. personval, kommunala
utjämningsmandat, utlandssvenskars röstning och
utländska medborgares rösträtt.
Utskottet avstyrker samtliga motioner. Fem
reservationer har fogats till betänkandet; dessutom
finns ett särskilt yttrande.
Motionerna
Motioner från den allmänna motionstiden
1999
1999/2000:K206 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om ändrad
valkretsindelning,
14. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
ändring av personvalsinslaget, spärrgränser m.m. i
enlighet med vad som anförts i motionen,
1999/2000:K209 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av att införa utjämningsmandat vid
kommunfullmäktigval.
1999/2000:K210 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
vari yrkas att riksdagen beslutar om sådan ändring i
vallagen att blanka röster redovisas som blankröster
i enlighet med vad som anförts i motionen.
1999/2000:K218 av Barbro Feltzing (mp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning
om gemensamma valsedlar för de olika partierna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att gemensamma
valsedlar bör delas ut inne i vallokalen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om gemensamma
valsedlars betydelse för miljön och minskade
utgifter för staten.
1999/2000:K227 av Jan Backman (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en översyn av
valkretsindelningen i Skåne inför valet år 2002.
1999/2000:K228 av Anders Sjölund (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om elektronisk röstning för
utlandssvenskar.
1999/2000:K231 av Bengt Silfverstrand och Ingvar
Johnsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
översyn av personval.
1999/2000:K235 av Henrik S Järrel (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av en
ändring av valdagens öppethållandetider,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en översyn av
valdagens öppethållandetider vilken bör göras utan
dröjsmål i lämpligt utredningssammanhang.
1999/2000:K236 av Karl-Göran Biörsmark (fp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om förenklad och
förbättrad valprocedur vid de allmänna valen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om rak och tydlig
information i samband med distribution av röstkort,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om distribution av
valsedlar i samband med utsändandet av röstkort,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om postens roll och
ansvar i de allmänna valen.
1999/2000:K238 av Eva Flyborg (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ta bort spärrarna för
personval till riksdag och kommunfullmäktige.
1999/2000:K244 av Helena Bargholtz m.fl. (fp) vari
yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ett stärkande av
personvalsinslaget i valen,
1999/2000:K245 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om den möjlighet till
vitalisering av demokratin som personvalsinslaget
ger,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av
information till hushållen om personvalsinslaget i
nästa val,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att översynen av
personvalsinslaget bör innefatta frågan om att
valsedlar som inte kryssas skall räknas
listordningen till godo som personröst.
1999/2000:K246 av Karin Pilsäter (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att skapa möjligheter att
rösta via Internet.
1999/2000:K249 av Karin Pilsäter (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tillgänglighet till
poströstning.
1999/2000:K256 av Maria Larsson (kd) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om legitimationshandling vid
val.
1999/2000:K340 av Christina Axelsson och Carina
Moberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att säkerställa möjligheterna att förhandsrösta och
att rösta utanför valdistriktet samt att öka
valdeltagandet.
1999/2000:Sf637 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari
yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vidgad rösträtt,
1999/2000:Sf640 av Yvonne Ruwaida (mp) vari yrkas
11. att riksdagen beslutar om sådan ändring i lagen
om rösträtt för invandrare att alla invandrare
behandlas lika.
Motioner från den allmänna motionstiden
2000
2000/01:K247 av Inger Lundberg (s) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om lokalisering till Örebro av den
myndighet som har att ta ansvar för att organisera
de allmänna valen.
2000/01:K268 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring i vallagen så att
personvalsspärren i valet till riksdagen blir 5 % i
likhet med övriga val.
3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
lagförslag så att utjämningsmandat införs i
valkretsindelade kommuner inför valet 2002.
2000/01:K282 av Sten Andersson (m) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om obligatorisk markering vid
personval.
2000/01:K302 av Karin Enström (m) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att införa
enmansvalkretsar i val till riksdagen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Stockholms län
skall bli ett försöksområde för enmansvalkretsar.
2000/01:K303 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om personvalet.
2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring av personvalsinslaget i
enlighet med vad som anförs i motionen.
2000/01:K335 av Per Bill (m) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om att riksdagskandidater endast får ställa
upp i en valkrets.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att de större
valkretsarna i storstadsregionerna delas in i samma
valkretsar som landstingen.
2000/01:K337 av Birgitta Carlsson (c) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att byta namn på Västra Götalands
östra valkrets till Skaraborg.
2000/01:K364 av Barbro Feltzing (mp) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning om att gemensamma valsedlar för de olika
partierna bör tas fram.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att gemensamma
valsedlar bör delas ut inne i vallokalen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om gemensamma
valsedlars betydelse för miljön och minskade
utgifter för staten.
2000/01:K396 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett renodlat
personval.
2000/01:K401 av Matz Hammarström m.fl. (mp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i kapitel 7.3 i motionen anförs om
personval och kampanjbidrag.
Utskottet
Personvalet
Motionerna
I motion 1999/2000:K231 av Bengt Silfverstrand och
Ingvar Johnsson (s) hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om översyn av personval. Med ledning av 1998
års val kan vissa slutsatser dras av det ökade
personvalsinslaget i svensk demokrati. Ytlighet och
personliga företräden utan anknytning till den
politiska arenan vinner terräng på det idépolitiska
samtalets och folkrörelsearbetets bekostnad, den
representativa demokratin tunnas ut, ekonomiska och
andra kampanjmässiga resurser ökar i betydelse och
skapar ojämlika förhållanden mellan kandidaterna,
privatekonomin kan få en avgörande betydelse för
enskilda kandidaters framgångar, jämställdheten
kommer i kläm, geografisk obalans inom valkretsarna
skapar motsättningar inom partierna.
Demokratiutredningen samt Rådet för utvärdering av
1998 års val har enligt direktiven i uppdrag att
utvärdera reformen av det svenska valsystemet. Det
är mot ovanstående bakgrund viktigt att detta arbete
innefattar en grundlig analys av personvalets
konsekvenser och att regeringen snarast efter det
att utredningsarbetet avslutats återkommer till
riksdagen med ett samlat förslag som stärker det
idépolitiska samtalets och folkrörelsearbetets
betydelse för demokratin. I detta sammanhang bör
enligt motionärerna förslag läggas fram som innebär
en skyldighet för såväl enskilda kandidater som
partier och intresseorganisationer att öppet
redovisa finansiella bidrag till personvalskampanjer
i den händelse personval skall vara ett bestående
inslag i framtida val.
I motion 1999/2000:K206 av Bo Lundgren m.fl. (m)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag
om ändring av personvalsinslaget, spärrgränser m.m.
i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande
14). Motionärerna anser det angeläget att
personvalsinslaget i valsystemet förstärks. Det kan
ske på olika sätt, t.ex. genom sänkta spärrgränser,
genom att medge flera kryss eller genom att låta
kryssen bli helt avgörande för den ordningsföljd i
vilken kandidaterna väljs in.
I motion 1999/2000:K238 av Eva Flyborg (fp)
hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att
ta bort spärrarna för personval till riksdag och
kommunfullmäktige. Förtroendet mellan väljare och
valda måste enligt motionären återupprättas.
Motionären tror att en stor del i den restaureringen
och vitaliseringen ligger i personvalet. För att
detta skall fungera krävs ett par saker: dels att
politikerna träder fram tydligare både som personer
och som beslutsfattare, dels att väljarna själva mer
aktivt följer den politiska debatten. Ett utökat
personval medför att väljarna ges en närhet till den
demokratiska processen. Det skall enligt motionären
vara lättare att bli personvald till riksdagen.
Spärren, som i dag innebär att det krävs kryss från
minst 8 % av ett partis väljare för att ta sig till
riksdagen med egen kraft, bör tas bort. Den av
regeringen aviserade utredningen bör få i direktiv
att föreslå ett borttagande av spärren i
personvalet.
I motion 1999/2000:K244 av Helena Bargholtz m.fl.
(fp) hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om ett
stärkande av personvalsinslaget i valen (yrkande 2).
Folkpartiet liberalerna har länge arbetat för att de
svenska valen skall få ett inslag av personval.
Många förutspådde att personvalet skulle bli ett
fiasko. Det kan konstateras att de fick fel.
Motionärerna anser att det vid genomgången av
erfarenheterna av personvalsinslaget bör prövas hur
inslaget skall kunna förstärkas, bl.a. genom en
sänkt eller helt borttagen spärr vid nästa
riksdagsval.
I motion 1999/2000:K245 av Sten Tolgfors (m)
hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om den
möjlighet till vitalisering av demokratin som
personvalet ger (yrkande 1), om behovet av
information till hushållen om personvalsinslaget i
nästa val (yrkande 2) och om att översynen av
personvalsinslaget bör innefatta frågan om att
valsedlar som inte kryssas skall räknas
listordningen till godo som personröst (yrkande 3).
De möjligheter som personvalsinslaget ger är enligt
motionären tydliga: väljarna kan ge politiker
direkta förtroendeuppdrag, väljarna kan utkräva
ansvar, banden mellan väljare och valda stärks.
Personvalsmöjligheten innebär en god möjlighet att
förnya demokratin. Rätt hanterat kan
personvalsinslaget föra väljare och politiker
närmare varandra. Det kan också bidra till att
vitalisera partierna. Informationen inför kommande
val bör enligt motionären förbättras. RSV:s
felaktiga information till alla hushåll bidrog
säkert till att de som använde kryssmöjligheten blev
färre än vad som varit möjligt. RSV hävdade att den
som var nöjd med en listas utseende inte behövde
kryssa någon kandidat, utan kunde lämna in listan
som den var. Eftersom mandaten i första hand
fördelas bland kandidater som klarat spärren och
endast i andra hand fördelas efter listordning kunde
detta enligt motionären mycket väl leda till att
partiernas toppkandidater slogs ut på grund av
felaktig information. Antingen måste informationen i
kommande val trappas upp och tydliggöras, eller så
bör de valsedlar som inte kryssas räknas
listordningen till godo som personröst.
I motion 2000/01:K268 av Ingvar Svensson m.fl. (kd)
föreslås att riksdagen begär att regeringen lägger
fram förslag till ändring i vallagen så att
personvalsspärren i valet till riksdagen blir 5 % i
likhet med övriga val (yrkande 1). Rådet för
utvärdering av 1998 års val har granskat det svenska
personvalssystemet. Av denna kan man dra slutsatsen
att det inte finns något som motiverar skillnader i
spärrnivå mellan de olika valen. Det finns därför
enligt motionärerna skäl att justera ner spärrnivån
i riksdagsvalet till 5 %. En sådan sänkning ökar
dessutom möjligheten för ett faktiskt personval i de
större valkretsarna.
I motion 2000/01:K282 av Sten Andersson (m)
föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om obligatorisk
markering vid personval. Många väljare blev enligt
motionären missledda av RSV:s broschyr där det
påstods "att om inte markering görs på valsedeln
gäller partiernas rangordning". Detta uppfattades av
många som att gjordes ingen markering på valsedeln
blev det i praktiken en markering på första namnet.
I några valkretsar blev det säkert förändringar på
valsedlarna då förstanamn på grund av nämnd
missuppfattning blev nedflyttade. För att komma till
rätta med nämnt problem bör, enligt motionären,
tvång att markera på valsedel införas.
I motion 2000/01:K303 av Bo Lundgren m.fl. (m)
föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om personvalet
(yrkande 1) samt att riksdagen begär att regeringen
lägger fram förslag till ändring av
personvalsinslaget i enlighet med vad som anförs i
motionen (yrkande 2). Så som personvalssystemet är
utformat i dag med färdiga kandidatlistor framtagna
av partierna och med höga spärrgränser är
personvalsinslaget snarare fråga om en möjlighet
till en i marginalen ändrad ordning för hur mandaten
skall fördelas inom ett parti än ett regelrätt
personval. Motionärerna anser mot denna bakgrund att
det är angeläget att stärka personvalet genom att ge
väljarna makten över vem eller vilka på respektive
lista som skall väljas. Det kan vitalisera
demokratin och bidra till en ny och närmare relation
mellan väljarna och de politiska förtroendemännen.
Motionärernas förslag är att ett nytt system för
valet introduceras. En möjlighet som kan genomföras
snabbt och inom ramen för nuvarande system är att
sänka spärrgränserna för ordningsföljden efter vilka
kandidaterna väljs in. Det finns ingenting som
motiverar att man bibehåller en högre spärrgräns i
riksdagsvalet än i kommunal- och landstingsvalen. En
justering av spärrgränsen från 8 till 5 % i
riksdagsvalet skulle dels göra systemet mer
enhetligt och enklare att förstå, dels öka
personvalets genomslag i de större valkretsarna.
I motion 2000/01:K396 av Lars Leijonborg (fp) m.fl.
föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om ett renodlat
personval (yrkande 4). Den reform som banade väg för
personvalet bar enligt motionärerna kompromissens
prägel. 5 % av rösterna i respektive valkrets i
Europaparlamentsvalet samt valet till kommuner och
landsting och 8 % vid riksdagsvalet fordrades för
att en kandidat skulle kunna ta sig förbi den
rangordning som partierna hade fastslagit. Nu är det
enligt motionärerna dags att ta steget fullt ut och
renodla personvalsidén. Spärrgränserna bör tas bort.
I motion 2000/01:K401 av Matz Hammarström (mp)
m.fl. föreslås att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
personval och kampanjbidrag (yrkande 16). Med ett
ökat inslag av personval i valsystemet ökar, enligt
motionärerna, riskerna för missbruk när det gäller
kampanjbidrag till politiker. I Sverige har vi inte
ens de minimibestämmelser om offentlig redovisning
och bidragstak som är gällande i t.ex. USA. Det
råder ett slags naiv tro på att regler är obehövliga
eftersom inga större oegentligheter hittills har
uppdagats. Ett regelverk behövs, enligt
motionärerna. Hur valkampanjer finansieras är en
alltför viktig sak för att överlåtas åt de fria
marknadskrafternas spel.
Bakgrund
Enligt 3 kap. 1 § regeringsformen utses riksdagen
genom fria, hemliga och direkta val. Vid sådant val
sker röstning på parti med möjlighet för väljarna
att avge särskild personröst.
En ny vallag (1997:157) trädde i kraft den 1 juni
1997. Enligt 1 kap. 1 § första stycket vallagen
gäller lagen för val till riksdagen, val till
landstings- och kommunfullmäktige samt för val till
Europaparlamentet. Vid sådana val röstar väljarna,
enligt andra stycket, på ett parti och har möjlighet
att avge en särskild personröst. För att avge sin
röst skall väljarna, enligt 9 kap. 2 § vallagen, för
varje slag av val ta en valsedel för det parti de
vill rösta på. Om de vill avge en särskild
personröst skall de göra en markering för den
kandidat som de helst vill se vald.
För varje mandat som ett parti fått i riksdagen
skall en ledamot utses. Ordningen mellan
kandidaterna skall enligt 18 kap. 38 § i första hand
bestämmas på grundval av storleken på varje
kandidats personliga röstetal. Personligt röstetal
skall fastställas bara för en kandidat som fått
särskilda personröster till ett antal av minst 8 %
av partiets röstetal i valkretsen. Kan inte ett
tillräckligt stort antal ledamöter utses enligt 38
§, skall ordningsföljden mellan kandidatnamnen inom
varje parti bestämmas genom att ett jämförelsetal
beräknas för dem med tillämpning av heltalsmetoden.
Vid val till landstingsfullmäktige skall, enligt 18
kap. 41 § vallagen, personligt röstetal bara
fastställas för en kandidat som fått särskilda
personröster till ett antal av minst 5 % av partiets
röstetal i valkretsen, dock lägst 100 röster.
Vid val till kommunfullmäktige skall, enligt 44 §,
personligt röstetal fastställas bara för en kandidat
som fått särskilda personröster till ett antal av
minst 5 % av partiets röstetal i valkretsen, dock
lägst 50 röster.
I proposition 1996/97:70 s. 119 anförs följande om
den modell för personvalssystem som regeringen
föreslog.
Ett valsystem med ökat personvalsinslag enligt
modellen utgår således alltjämt från ett val mellan
partier. Det nya i förslaget är att väljarna också
har möjlighet att markera en kandidat, inte flera,
på valsedeln. Genom markeringen har väljarna avgett
en särskild personröst. Systemet med personröstning
är inte tvingande. Det står alltså väljarna fritt
att inte markera någon kandidat och i stället godta
partiets ordning av kandidaterna eller enbart rösta
med en partimarkerad valsedel.
Konstitutionsutskottet underströk vid sin behandling
av regeringens förslag till ny vallag behovet av en
utvärdering av 1998 års val och anförde följande
(bet. 1996/97:KU16 s. 11):
Den centrala valmyndigheten, dvs. Riksskatteverket,
gör efter varje val en utvärdering. Enligt
utskottets mening bör emellertid de första allmänna
valen med personvalsinslag i full skala utvärderas
särskilt noga. Detta bör ske i en form där det finns
parlamentarisk representation. Ett viktigt moment i
utvärderingen är att undersöka om personvalsinslaget
i valsystemet fyllt sitt tänkta syfte att ge
väljarna bättre möjligheter att påverka vilka som
skall representera dem. Dessutom bör konstateras om
personvalsmomenten haft effekter på urvalet av
kandidater vad beträffar bl.a. kön eller ålder. 8-
procentsspärrens inverkan på personvalsgenomslaget
och frågan om huruvida ovidkommande ekonomiska
faktorer påverkat utfallet av valet var, enligt
utskottet, ytterligare skäl för en fördjupad
uppföljning av 1998 års val.
Regeringen beslutade den 19 juni 1997 att tillkalla
ett parlamentariskt sammansatt råd med uppgift att
utvärdera reformen av det svenska valsystemet (dir.
1997:87). Rådet fick i uppdrag att utvärdera de
tekniska, ekonomiska, organisatoriska och praktiska
effekterna av det nya valsystemet. Rådet skall ägna
särskild uppmärksamhet åt konsekvenserna av systemet
ur ett demokratiskt perspektiv. De delar av
valsystemet som i detta sammanhang skall undersökas
är de som är nya i förhållande till äldre rätt.
Särskilt gäller detta enligt direktivet bl.a.
följande frågor. Den övergripande frågan och den som
har störst betydelse för valsystemets
funktionsduglighet i demokratin är om
personvalssystemet leder till ökade kontakter mellan
väljare och valda. Tanken med personvalsreformen är
att väljarna skall ges bättre möjligheter att
påverka vilka personer som skall representera dem.
Ett viktigt moment i samband härmed är vilka
effekter det nya systemet med personval har på
frågan om vilka kandidater som besätter mandaten
jämfört med det äldre där partiernas listor i
princip avgjorde vem som utsågs.
Det som avgör väljarnas möjlighet att påverka
vilken kandidat som utses i förhållande till
partiernas nominering är, enligt direktiven, i
första hand den spärr som gäller för att
personrösterna skall räknas för kandidaterna. I
vallagen infördes en spärr för att hindra att små
grupper skulle styra urvalet av de kandidater som
blir valda på bekostnad av de väljare som kanske
överlåter valet till partiernas interna
nomineringsförfaranden. Utvärderingen bör, enligt
direktiven, ta sin utgångspunkt i om dessa nivåer är
de lämpligaste med hänsyn till syftet med spärrarna.
I uppdraget ligger enligt direktiven givetvis också
en utvärdering av andra nya delar av valsystemet som
t.ex. det nya förfarandet för framställning av
röstlängder och röstkort samt utfallet av
informationsinsatserna inför valet.
Utvärderingen innefattar också överväganden om det
finns behov av ytterligare förenklingar av
lagstiftningen. Det står enligt direktivet rådet
fritt att ta upp också andra närliggande frågor som
har anknytning till rådets utvärderingsuppdrag. Mot
bakgrund av utvärderingen skall frågan om behovet av
förändringar i valsystemet övervägas. Det står rådet
fritt att inom de nu angivna ramarna lägga fram de
författningsförslag som föranleds av utvärderingens
resultat.
Rådet fick den 19 november 1998 tilläggsdirektiv
(dir. 1998:99). Enligt dessa har rådet fått i
särskilt uppdrag att bl.a. utvärdera om, och i så
fall på vilket sätt, reformen av det svenska
valsystemet påverkade valdeltagandet i 1998 års val.
Riksskatteverket (RSV) överlämnade i februari 1999
promemorian "Erfarenheter från 1998 års allmänna
val" till Justitiedepartementet. Under rubriken
"RSV:s information om personröstningen" skriver RSV
följande:
En mening i RSV:s information: "Nytt valsystem 1998
- Nu kan du personrösta" utsattes för viss kritik.
RSV var när arbetet med broschyren påbörjades
medveten om att inställningen till personröstningen
kunde variera. RSV var därför noga med att studera
de förarbeten som varit underlag för reformen och
som fått en bred parlamentarisk förankring. Den
kritiserade meningen återfinns i regeringens
proposition 1996/97:70 sid 118 "Det står alltså
väljarna fritt att inte markera någon kandidat och i
stället godta partiets ordning av kandidaterna ...".
Ett utkast till broschyren visades för partiernas
kontaktpersoner mot RSV vid ett möte i november
1997. Därefter överlämnades broschyren till ett
serviceföretag som testade den. Ett antal personer
fick läsa den och senare komma till ett möte som
leddes av serviceföretaget och där lämna synpunkter
samt slutligen provrösta. Broschyren publicerades i
maj 1998 på RSV:s hemsida och användes redan under
våren på informationer och utbildningar för bl.a.
journalister och partiföreträdare.
RSV har efter valet låtit Sifo göra en enkät bland
väljarna om informationen om personröstningen nått
fram. Enligt enkäten hade 74 % av väljarna
uppmärksammat informationen. 83 % av dessa hade
gjort det genom RSV:s kanaler (broschyrer, TV-spot,
radiotrailer). De som fått/sett informationen om
personröstningen har i större utsträckning tyckt att
det varit lättare att personrösta än andra som inte
sett informationen.
Rådet för utvärdering av 1998 års val överlämnade i
november 1999 delbetänkandet Personval 1998 - En
utvärdering av personvalsreformen till
Justitiedepartementet. I betänkandets sammanfattning
skriver rådet bl.a. följande om personvalets
genomslag i 1998 års val:
En förhoppning som funnits är att ett mer
personinriktat valsystem skall ge väljarna större
möjlighet att påverka vem som skall representera
dem och att systemet därmed skall bidra till att
förbättra förhållandet mellan väljare och valda.
Rådet har vid sin bedömning i dessa frågor betonat
att attitydförändringar och förändringar av
beteendemönster till följd av konstitutionella
reformer ibland kan vara svåra att urskilja i ett
kort perspektiv. I vissa frågor har rådet därför
fått nöja sig med att försöka skönja i vilken
riktning utvecklingen kan komma att gå.
Andelen väljare som personröstade i riksdagsvalet
år 1998 uppgick till 29,9 procent. Motsvarande
siffror för val till kommun- och
landstingsfullmäktige var 35,2 respektive 29,0
procent. Resultatet avviker inte dramatiskt från de
bedömningar som gjordes under lagstiftningsarbetet.
Enligt rådets uppfattning finns det mer som tyder på
att personröstningen kommer att öka i omfattning än
avta. Denna bedömning grundar sig bl.a. på att
forskningprojekt som genomförts visar att en
övervägande del av väljarna uppfattat
personvalsreformen som positiv och att andelen
personröstande väljare i de kommuner där personval
tillämpades på försök i 1994 års val ökat. Dessutom
har på motsvarande sätt personröstningen tilltagit i
valen till Europaparlamentet även om det låga
allmänna valdeltagandet i dessa val gör att
resultaten måste bedömnas med stor försiktighet.
Av riksdagens ledamöter är ca 25 procent
personvalda. Motsvarande andel för kommun- och
landstingfullmäktige är 21,7 respektive 39,6 procent
av ledamöterna. Frågan om vilken betydelse
personrösterna har haft för urvalet av de kandidater
som valts till riksdagen och
fullmäktigförsamlingarna har debatterats efter
valet. Vitt skilda uppfattningar har kommit till
uttryck. En bidragande orsak till detta är sannolikt
att flertalet av de valda ledamöterna haft en sådan
listplacering att de ändå skulle ha blivit valda i
det tidigare systemet. Väljarna har således i
flertalet fall personröstat på kandidater som också
partierna i första hand velat se invalda. Av
riksdagsledamöterna är det 12 som valts in med
frångående av listordningen. Motsvarande siffra för
kommunfullmäktigvalet är 229. Rådet har
uppfattningen att det i och för sig är önskvärt att
det råder en samsyn mellan väljarna och partierna i
personfrågor. I de fall uppfattningen skiljer sig åt
måste dock valsystemet ge en rimlig möjlighet för
väljarna att kunna påverka om systemet skall kunna
göra anspråk att öppna upp för ett större
väljarinflytande. Enligt rådets uppfattning visar
resultatet av 1998 års val att balansen mellan
väljarnas och partiernas inflytande fick en i vart
fall godtagbar avvägning i de flesta, dock inte de
största, valkretsarna. Skulle personröstningen öka i
omfattning kommer med största sannolikhet en
förskjutning att ske så att väljarinflytandet blir
större.
Som nämnt är emellertid personvalssystemets
genomslag i de största valkretsarna påtagligt lågt
och personvalssystemet kan i detta avseende sägas
lida av en demokratisk obalans som det är önskvärt
att åtgärda.
Mot denna bakgrund och då ytterligare erfarenheter
av systemet bör avvaktas har rådet stannat för att
nu inte förorda någon generell ändring av
spärrnivåerna.
När det gäller frågan om kampanjfinansiering skriver
rådet bl.a:
Mellan 10 och 20 procent av kandidaterna i val till
riksdagen och kommunfullmäktige bedöms ha bedrivit
någon form av personvalskampanj i 1998 års
valrörelse. Valrörelsen kom dock inte att präglas
nämnvärt av personvalet. Flertalet kampanjer bedrevs
med små ekonomiska resurser. I riksdagsvalet
stannade kostnaden i över 80 procent av fallen på 25
000 kr eller lägre. I valet till kommunfullmäktige
kostade flertalet kampanjer mindre än 5 000 kr. Den
vanligaste finansieringskällan var bidrag från den
egna partiorganisationen och därnäst egna medel.
Några fall av otillbörlig kampanjfinansiering har
inte uppdagats och det finns inget som tyder på att
ovidkommande ekonomiska faktorer inverkat på
valresultatet. Enligt rådets bedömning är det för
personvalssystemets framtida legitimitet viktigt att
otillbörlig kampanjfinansiering inte förekommer.
Härvidlag har partier och enskilda kandidater ett
stort ansvar.
Rådet anser att öppenhet och frivillighet i frågor
kring finansiering är ett bättre sätt att motverka
avarter på området än tvingande reglering. Därför
föreslås att riksdagsledamöterna får möjlighet att
redovisa finansiering av personvalskampanjer i ett
offentligt register. En ordning som bedöms kunna bli
mönsterblidande för de kommunala valen.
I april 2000 träffades en överenskommelse mellan
riksdagspartierna om att redovisningen av partiernas
intäkter skall vara så öppen som möjligt. Det är
enligt överenskommelsen rimligt att väljarna vet hur
partierna finansierar sin verksamhet, samt hur
enskilda kandidater finansierar sina
personkampanjer. Överenskommelsen omfattar
partiernas centrala verksamhet, men lokala och
regionala organisationer samt sidoorganisationer
uppmanas att följa densamma. Beträffande ekonomiskt
stöd från juridiska personer skall belopp och namn
redovisas. När det gäller stöd från enskilda
redovisas det totala beloppet samt antalet
bidragsgivare. Överenskommelsen omfattar all
verksamhet, även sådan som bedrivs i stiftelse-,
bolags- eller annan form, och som kontrolleras av
partiet. Partiernas bokslut skall utformas på sådant
sätt att det så enkelt som möjligt går att utläsa
hur verksamheten finansieras. Enskilda kandidater i
allmänna val förväntas lämna motsvarande
redovisning. Även indirekt stöd, t.ex. i form av
stödannonsering, subventionering av annonskostnader,
och personella resurser, skall så långt möjligt
redovisas. Partiernas fastställda bokslut skall
finnas tillgängliga för alla som önskar ta del av
dem. Partiernas ekonomichefer eller motsvarande
skall utveckla gemensamma redovisningsformer som gör
det möjligt att uppfylla ovanstående
överenskommelse.
Rådets delbetänkande Personval 1998 - En utvärdering
av personvalsreformen har enligt vad utskottet
inhämtat från Justitiedepartementet varit föremål
för remissbehandling. Remisstiden gick ut den 1
oktober 2000. Materialet bereds för närvarande i
Justitiedepartementet. Regeringen avser att i god
tid före valet år 2002 överlämna en proposition till
riksdagen. Avsikten är att eventuell ny lagstiftning
skall kunna träda i kraft vid årsskiftet 2001/02.
Utskottets bedömning
När det gäller frågan om personval anser utskottet
att ytterligare erfarenheter av systemet bör
avvaktas innan utskottet föreslår några
förändringar. Utskottet vill därför inte förorda
någon ändring av t.ex. spärrnivåerna. Utskottet
anser också att regeringens aviserade proposition
bör avvaktas. Utskottet avstyrker motionerna
1999/2000:K206 yrkande 14, 1999/2000:K244 yrkande 2,
1999/2000:K245 yrkandena 1 och 3, 2000/01:K268
yrkande 1, 2000/01:K282 och 2000/01:K303 yrkande 2.
Utskottet avstyrker också motionerna 1999/2000:K238,
2000/01:K303 yrkande 1 och 2000/01:K396 yrkande 4.
När det gäller den centrala valmyndighetens
information till väljarna om personvalet utgår
utskottet från att informationen kommer att
förbättras. Motion 1999/2000:K245 yrkande 2 får
härigenom anses tillgodosedd och avstyrks.
I motionerna 1999/2000:K231 och 2000/01:K401
yrkande 16 tas frågan om kampanjbidrag i samband med
personvalet upp. Rådet för utvärdering av 1998 års
val anser att öpppenhet och frivillighet i frågor
kring finansiering är ett bättre sätt att motverka
avarter på området än tvingande reglering. Därför
föreslår rådet att riksdagsledamöterna får möjlighet
att redovisa finansiering av personvalskampanjer i
ett offentligt register. Enligt den överenskommelse
som träffats mellan riksdagspartierna skall
redovisningen av partiernas intäkter vara så öppen
som möjligt. Överenskommelsen gäller både partiernas
och enskilda kandidaters verksamhet. Utskottet anser
att motionerna härigenom får anses tillgodosedda och
avstyrks.
Valkretsindelning
Motionerna
I motion 1999/2000:K206 av Bo Lundgren m.fl. (m)
hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
ändrad valkretsindelning (yrkande 13). Den nuvarande
valkretsindelningen går tillbaka till 1920-talet och
följer i princip länens gränser. Nominerings- och
valkretskommittén, som bl.a. hade i uppdrag att
undersöka möjligheterna att dela de största
riksdagsvalkretsarna, presenterade en alternativ
valkretsindelning för de fyra största valkretsarna.
Efter en djupare analys av vilka faktorer som kunde
verka för ökade kontakter mellan väljare och valda
fann kommittén att det fanns goda grunder att minska
de största valkretsarna. Efter kommitténs
valtekniska undersökningar drogs slutsatsen att
några större förändringar inte var möjliga med
hänsyn till nuvarande utformning av valsystemet, som
utgår från en proportionell fördelning av mandaten.
Skulle valkretsarnas antal öka i någon större
omfattning bedömde kommittén att
utjämningsmekanismen i valsystemet skulle bli
otillräcklig. Valkretsarna har enligt motionärerna
visat sig få stor betydelse för effekten i
personvalsinslaget. I mindre valkretsar förefaller
personvalet ha blivit mer levande än i större.
Enligt motionärerna talar hittills vunna
erfarenheter av personvalsinslaget för att
valkretsindelningen bör reformeras. Kretsarna bör
inte vara större än att personvalet blir reellt i
kontakten mellan väljare och valda.
I motion 1999/2000:K227 av Jan Backman (m)
hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motionen anförts om
behovet av en översyn av valkretsindelningen i Skåne
inför valet år 2002. Vid 1998 års riksdagsval var
Skåne indelat i fyra valkretsar. Vid 1998 års
landstingsval var Skåne indelat i sex valkretsar.
Gränserna mellan valkretsarna sammanfaller delvis,
men vissa kommuner tillhörde olika valkretsar i de
två valen. Detta skapade förvirring och osäkerhet
hos väljarna och merarbete i partiorganisationerna.
Dagspressannonseringen och utdelningen av
hushållsförsändelser fick detaljplaneras så att rätt
kandidater presenterades för rätt väljargrupp. Det
är enligt motionären viktigt att klargöra om några
förändringar är nödvändiga inför valen år 2002.
I motion 2000/01:K302 av Karin Enström (m) föreslås
att riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs dels om att införa
enmansvalkretsar i val till riksdagen (yrkande 1),
dels om att Stockholms län skall bli ett
försöksområde för enmansvalkretsar (yrkande 2). I
flera valkretsar är det nästintill omöjligt att
kunna bli personvald. Framför allt i
storstadsregionerna såsom Stockholm, Göteborg och
Malmö är det svårt att kunna bli personvald. Orsaken
är helt enkelt att det krävs otroligt många röster
för att kunna bli personvald. I Stockholms län t.ex.
rör det sig om uppåt 20 000 kryss för de större
partiernas kandidater. Det måste vara väljaren och
inte partiorganisationen som är uppdragsgivaren.
Enmansvalkretsar skulle enligt motionären innebära
att representanterna är valda i första hand som
personer med ett eget personligt mandat och ett lika
tydligt ansvar inför sina väljare. Stockholms län
som på grund av sin befolkningsstorlek är ett av de
mest tydliga exemplen på svårigheterna att få
genomslag för personval borde enligt motionären bli
ett försöksområde för enmansvalkretsar.
I motion 2000/01:K335 av Per Bill (m) föreslås att
riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
om att riksdagskandidater endast får ställa upp i en
valkrets (yrkande 1) och att riksdagen tillkännager
för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att de större valkretsarna i storstadsregionerna
delas in i samma valkretsar som landstingen (yrkande
2). Personvalet bör enligt motionären få större
möjliheter att påverka vilka representanter som
skall sitta i riksdag, kommuner och landsting.
Tyvärr visade det sig att det fanns flera orsaker
till att personvalet inte fick det genomslag som det
förtjänar. Regler borde förhindra att mer
namnkunniga och kända namn kandiderar i flera
valkretsar, något som skedde under senaste valet,
vilket fick som följd att personvalsmöjligheterna i
realiteten försvann för många kandidater. I stora
valkretsar var det svårt att få genomslag för
personvalsmöjligheterna. Avståndet mellan väljare
och deras företrädare är för stor. De flesta vet
inte vilka som företräder dem i riksdagen. I
Stockholms län t.ex. krävs det nästan 20 000
personröster för att kunna bli personvald i de
större partierna. Mindre valkretsar i dessa stora
valkretsar skulle enligt motionären kunna minska
avståndet mellan väljare och företrädare. Införande
av samma valkretsar i riksdagen som i landstinget
borde i de större riksdagsvalkretsarna kunna minska
detta avstånd och ge personvalsmöjligheterna chansen
den förtjänar.
I motion 2000/01:K337 av Birgitta Carlsson (c)
föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om att byta
namn på Västra Götalands östra valkrets till
Skaraborg. När beslutet fattades att bilda regionen
Västra Götaland, av de tre landskapen Bohuslän,
Dalsland och Västergötland, gjordes många stora och
omvälvande förändringar. En förändring som
motionären tycker var onödig var att byta namn till
Västra Götalands östra valkrets. Valkretsen har
samma gränser som gamla Skaraborgs län, förutom Habo
och Mullsjö som valde att gå över till Jönköpings
län. Skaraborg är ett gammalt namn på länet. Ett bra
sätt att använda namnet Skaraborg i framtiden är
enligt motionären att ändra namnet på valkretsen.
Därför föreslår motionären att det finns ett förslag
till namnbyte på valkretsen när nästa beslut tas som
berör Västra Götalands län.
Bakgrund
För val till riksdagen är riket, enligt 3 kap. 6 §
regeringsformen, indelat i valkretsar. Mandaten i
riksdagen utgörs av 310 fasta valkretsmandat och 39
utjämningsmandat. En valkrets är enligt 2 kap. 1 §
vallagen ett geografiskt avgränsat område för vilket
det skall väljas ledamöter till den beslutande
församling som valet gäller. De fasta
valkretsmandaten i riksdagen fördelas mellan
valkretsarna på grundval av en beräkning av
förhållandet mellan antalet röstberättigade i varje
valkrets och antalet röstberättigade i hela riket.
Fördelningen fastställs för fyra år i sänder. Landet
är indelat i 29 valkretsar och de motsvarar i
princip länsindelningen. Stockholms län utgör dock
två valkretsar, Skåne län fyra valkretsar och Västra
Götalands län fem valkretsar.
Efter valet fördelas de fasta mandaten i varje
valkrets proportionellt mellan partierna efter deras
röstetal i valkretsen. Utjämningsmandaten fördelas i
princip så att mandatfördelningen mellan partierna
blir proportionell mot partiernas röstetal i hela
landet.
Vid val till landstingsfullmäktige skall landsting
delas in i valkretsar. En valkrets skall enligt 2
kap. 3 § vallagen omforma en eller flera kommuner,
om inte något annat följer av 4 § andra stycket. En
valkrets bör enligt 4 § första stycket utformas så
att den kan beräknas få minst åtta fasta
valkretsmandat. Valkretsen bör ha en sammanhängande
gränslinje. En del av en kommun får enligt 4 § andra
stycket bilda en valkrets tillsammans med en annan
kommun, en del av en annan kommun eller delar av
andra kommuner, om valkretsen annars inte kan
beräknas få minst åtta fasta valkretsmandat. En
kommun får också delas in i två eller flera
valkretsar, om man på så sätt kan uppnå en
lämpligare valkretsindelning. Indelningen i
valkretsar för val till landstingsfullmäktige skall
beslutas av fullmäktige. Länsstyrelsen skall enligt
3 kap. 6 § vallagen besluta om hur många fasta
valkretsmandat som varje valkrets skall ha.
Rådet för utvärdering av 1998 års val har i sitt
delbetänkande Personval 1998 - En utvärdering av
personvalsreformen (SOU 1999:136) tagit upp frågan
om rätten att kandidera i flera valkretsar i
riksdagsvalet. Bakgrunden till rådets förslag var
effekterna av att Alf Svensson (kd) i 1998 års val i
de flesta valkretsarna var förstanamn på den lokala
listan samtidigt som partiets rikslista med Alf
Svensson som toppnamn i tre valkretsar konkurrerade
med lokala listor. Rådet anför bl.a:
Rådet har diskuterat möjligheten att införa en regel
i vallagen som innebär att en kandidat får ställa
upp i endast en valkrets. En möjlighet vore att
återinföra s.k. bostadsband. En kandidat skulle då
vara valbar endast i den valkrets som han eller hon
var folkbokförd i. En regel av det slaget skulle
dock innebära en relativt stor begränsning av
partiernas möjlighet att lansera kandidater efter
eget gottfinnande. En annan modell som ger partierna
större frihet i detta avseende är att föreskriva att
en kandidat inte får kandidera mer än i en valkrets
men att partierna har frihet att avgöra i vilken
krets. En sådan regel finns i t.ex. det norska
valsystemet som bygger på officiella
valförberedelser. I ett sådant system är det inte
lagtekniskt komplicerat att tillskapa en regel som
innebär att en kandidat endast får kandidera i en
valkrets, eftersom samtliga partier som avser att
delta i val skall anmäla detta i förväg och dessutom
anmäla samtliga kandidater, varvid man också anmäler
i vilken krets den enskilde kandidaten skall ställa
upp. Det är då inte svårt att införa en bestämmelse
som reglerar situtationen att en kandidat trots allt
kandiderar i mer än en valkrets. Det som ligger
närmast till hands är att personröster som avges för
kandidaten i en krets där han eller hon inte är
anmäld blir betraktade som ogiltiga.
Nu finns det som bekant inte någon motsvarande
obligatorisk anmälningsskyldighet i den svenska
valordningen. Om man skulle kräva att alla
kandidater i förväg anmäler i vilken valkrets de
skall delta innebär detta i praktiken ett
avskaffande av den fria nomineringsrätten. En sådan
ordning borde i konsekvensens namn också leda till
ett krav på att samliga partier i förväg anmäler
deltagande i val. Sammantaget skulle detta innebära
en övergång till officiella valförberedelser i
Sverige. Även om de omedelbara följderna av en sådan
ordning sannolikt inte skulle uppfattas som alltför
mycket avvikande från de nuvarande reglerna så är
det en förändring av principiellt stor betydelse.
Dessutom är det mycket som talar för att en övergång
till officiella valförberedelser bör föranleda en
annorlunda definition av partibegreppet i
regeringsformen. Rådet har som nämnts i annat
sammanhang inte ansett sig böra föra fram ett
förslag till officiella valförberedelser.
En något mindre ingripande reglering är att
föreskriva att en kandidat bara får kandidera i en
valkrets och att införa en särskild ordning för den
situtationen att kandidaten ändå ställer upp i mer
än en valkrets. En sådan särskild ordning skall då
avgöra a) om personrösterna på kandidaten alls skall
beaktas trots att kandidaten brutit mot regeln att
kandidera i mer än en valkrets eller b) vilken
valkrets som skall komma i fråga om kandidaten skall
få tillgodoräkna sig röster i någon valkrets.
Oavsett hur man går till väga beträffande frågorna
under a och b innebär det en risk för att, om en
kandidat av ett eller annat skäl kommer att stå i
flera valkretsar, personröster som väljare har
avgett på honom eller henne blir ogiltiga. Rådet har
därför kommit fram till att det för närvarande mest
ändamålsenliga sättet att komma åt problemet är att
i vallagen införa en bestämmelse av normativ
karaktär som innebär att en kandidat i riksdagsvalet
bör förekomma i endast en valkrets. Skulle det ändå
förekomma att en kandidat tar plats i mer än en
krets får dubbelvalsavveckling ske i enlighet med de
nuvarande reglerna.
Genom att bestämmelsen tas in i lagen kommer den
att få spridning bl.a. genom den officiella
valinformationen och valmyndigheternas information
till partierna. Det framstår inte som sannolikt att
något av de etablerade partierna medvetet skulle
lansera kandidater i strid med vallagens
rekommendation.
Regeringen beslutade i mars 2000 att 1999 års
författningsutredning (Ju 1999:13) skulle få i
särskilt uppdrag att bl.a. överväga om de tre
största valkretsarna bör minskas. I direktiven (dir.
2000:21) skriver regeringen följande när det gäller
behovet av översyn:
Vid 1998 års val tillämpades för första gången fullt
ut det nya valsystemet med möjlighet för väljarna
att avge en särskild personröst. Syftet med
personvalsinslaget är att väljarna skall ges bättre
möjligheter att påverka vilka som skall representera
dem.
För att göra en avvägning mellan partiernas och
väljarnas inflytande över vilka kandidater som skall
bli valda har det införts en spärr för
personrösterna. Enligt 18 kap. 38 § vallagen skall
personligt röstetal för en kandidat fastställas bara
om denne fått särskilda personröster till ett antal
av minst åtta procent av partiets röstetal i
valkretsen.
Som har framgått ovan varierar valkretsarnas
storlek i fråga om antalet röstberättigade. De två
största valkretsarna, Stockholms län och Stockholms
kommun, hade vid 1998 års val 730 000 respektive 550
000 röstberättigade. De två därnäst största
valkretsarna, Göteborgs kommun och Östergötlands
län, hade 340 000 respektive 310 000
röstberättigade. Övriga valkretsar hade mellan 100
000 och 250 000 röstberättigade med undandtag av
Gotlands län som hade 44 000 röstberättigade.
Erfarenheterna från 1998 års val visar att andelen
kandidater som har blivit valda på personröster är
lägre i de största valkretsarna än i flertalet
övriga valkretsar. Den främsta orsaken till detta
torde vara att spärren på åtta procent motsvarar ett
så högt antal röster att det är svårt för andra än
välkända kandidater, t.ex. partiledarna i de större
partierna, att samla tillräckligt många röster för
att komma över spärren.
Rådet för utvärdering av 1998 års val har i sitt
delbetänkande Personval 1998 En utvärdering av
personvalsreformen (SOU 1999:136) övervägt frågan om
spärrnivån bör sänkas men stannat för att så inte
bör ske. Rådet anför i betänkandet att
personvalssystemets genomslag i de största
valkretsarna var påtagligt lågt och att
personvalssystemet på grund av detta kan sägas lida
av en demokratisk obalans som det är önskvärt att
åtgärda. Rådet föreslog dock inga förändringar av
valkretsindelningen bl.a. på grund av att sådana
ändringar kan komma att aktualisera ändringar i
regeringsformen.
Mot denna bakgrund finns det skäl att nu överväga
om de tre största valkretsarna bör minskas. Som
utgångspunkt för uppdraget gäller att valkretsarna
bör vara geografiskt sammanhängande och att deras
gränser inte bör skära kommun- eller länsgränser.
1999 års författningsutredning skall i denna del
redovisa sitt arbete senast den 30 april 2002.
Utskottets bedömning
1999 års författningsutredning har fått i särskilt
uppdrag att bl.a. överväga om de tre största
valkretsarna bör minskas. De problem som tas upp i
motionerna 1999/2000:K206 yrkande 13 och
2000/01:K335 yrkande 2 har samband med valkretsarnas
storlek. Utskottet anser att resultatet av
utredningens arbete bör avvaktas och avstyrker
därför motionerna. Utskottet anser att även
motionerna 1999/2000:K227 och 2000/01:K337 bör
avstyrkas.
Utskottet, som inte är berett att föreslå införande
av enmansvalkretsar, avstyrker motion 2000/01:K302
yrkandena 1 och 2.
När det gäller frågan om en kandidat i
riksdagsvalet endast skall få ställa upp i en
valkrets har Rådet för utvärdering av 1998 års val
kommit fram till att det för närvarande mest
ändamålsenliga sättet att komma åt problemet är att
i vallagen införa en bestämmelse av normativ
karaktär som innebär att en kandidat i riksdagsvalet
bör förekomma i endast en valkrets. Utskottet menar
att om en sådan begränsning av den fria
nomineringsrätten övervägs kan den inte göras utan
mer genomgripande analyser. Även om det kan tyckas
olyckligt att en och samma person kandiderar i ett
stort antal valkretsar och därmed försvårar
bedömningen av valhandlingens effekt vad gäller
personrösten, kan det enligt utskottet finnas
legitima skäl för ett parti att nominera en kandidat
i fler än en valkrets. Det kan också ifrågasättas om
rådets förslag till normativ, men inte absolut
bindande, lagstiftning är en lagtekniskt lämplig
lösning. Utskottet vill emellertid inte föregripa
beredningen i Regeringskansliet av förslaget.
Utskottet avstyrker därför motion 2000/01:K335
yrkande 1.
Kommunala utjämningsmandat
Motionen
I motion 1999/2000:K209 av Marietta de Pourbaix-
Lundin (m) begärs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motionen anförts om
behovet av att införa utjämningsmandat vid
kommunfullmäktigval. Många av Sveriges kommuner
består av flera valkretsar. Mandatfördelningen efter
ett val kan enligt motionären ge ett parti
"otillbörligt" bra utdelning om antalet röster
fördelat på samtliga partier fallit på ett visst
sätt i en valkrets, medan ett annat parti kan
förlora mycket genom att i båda valkretsarna ligga
precis under för att få ytterligare ett mandat. Hade
det i kommunerna funnits utjämningsmandat hade detta
inte kunnat ske. Det totala kommunala valresultatet,
dvs. ett partis totala antal röster i en kommun,
hade fått genomslag. I kommuner med två eller flera
valkretsar bör därför, enligt motionären,
utjämningsmandat införas.
I motion 2000/01:K268 av Ingvar Svensson m.fl. (kd)
föreslås att riksdagen begär att regeringen lägger
fram lagförslag så att utjämningsmandat införs i
valkretsindelade kommuner inför valet 2002 (yrkande
3). Nuvarande system i de större kommunerna inbjuder
enligt motionärerna gärna till manipulation med
valkretsindelningar och/eller antalet mandat i
kommunfullmäktige. Ett alternativ till den nuvarande
situationen är att införa utjämningsmandat i
valkretsindelade kommuner. Riksdagen bör enligt
motionärerna begära ett förslag från regeringen om
utjämningsmandat i valkretsindelade kommuner så att
de kan träda i kraft inför valet 2002.
Bakgrund
Vid val till kommunfullmäktige är kommunen enligt 2
kap. 6 § första stycket vallagen en valkrets, om
inte något följer av andra stycket. Om en kommun har
fler än 6 000 personer som har rösträtt, får
kommunen enligt andra stycket delas in i två eller
flera valkretsar. Om det finns fler än 24 000 som
har rösträtt i en kommun, eller om det för kommunen
skall utses minst 51 fullmäktige, skall kommunen
delas in i två eller flera valkretsar. En kommun som
har färre än 6 000 personer som har rösträtt får
delas in i två eller flera valkretsar bara om det
finns synnerliga skäl därför att kommunen sträcker
sig över ett betydande geografiskt område eller har
andra geografiska förhållanden som motiverar en
sådan indelning.
Indelningen i valkretsar för val till
kommunfullmäktige skall enligt 2 kap. 9 § vallagen
beslutas av fullmäktige. För att gälla skall
beslutet vara fastställt av länsstyrelsen.
Kommunfullmäktige skall, enligt 3 kap. 7 §
vallagen, besluta om hur många mandat som
fullmäktige skall ha. Detta regleras i 5 kap. 1 §
kommunallagen (1991:900). Samtliga mandat i
fullmäktige är fasta mandat. Om en kommun är indelad
i flera valkretsar skall länsstyrelsen besluta om
hur många mandat som varje valkrets skall ha.
Frågan om att införa ett mer proportionellt system
också för val till kommunfullmäktige har utretts
flera gånger utan att det lett till lagstiftning.
Senast övervägdes frågan av 1993 års
vallagskommitté. Kommittén kunde inte enas i frågan,
och detta hade sin orsak i olika synsätt i fråga om
behovet av att komplettera ett kommunproportionellt
system med småpartispärr och delade meningar om det
angelägna i att ha likartade system för val till
landstings- och kommunfullmäktige. Kommittén valde
därför att avstå från att lägga fram ett förslag.
Regeringen gjorde bedömningen att det inte borde
införas utjämningsmandat för val till
kommunfullmäktige. Inte heller föreslog regeringen
införande av någon småpartispärr (prop. 1996/97:70
s. 161). Konstitutionsutskottet delade regeringens
uppfattning (bet. 1996/97:KU16 s. 25) och avstyrkte
en motion med yrkande om ett tillkännagivande till
regeringen om bl.a. att införande av
utjämningsmandat i kommunfullmäktigevalen borde bli
föremål för förnyad beredning.
I betänkande 1998/99:KU17 behandlade utskottet flera
motioner med yrkande om att utjämningsmandat borde
införas i kommunfullmäktigvalen. Utskottet hänvisade
i sin bedömning till att frågan om att införa ett
mer proportionellt system för val till
kommunfullmäktige genom införande av
utjämningsmandat hade utretts flera gånger utan att
det lett till lagstiftning. Mot bakgrund av att 1993
års vallagskommitté inte hade kunnat enas i denna
fråga gjorde regeringen i propositionen med förslag
till ny vallag bedömningen att det inte borde
införas utjämningsmandat för val till
kommunfullmäktige. Regeringen föreslog inte heller
införande av någon småpartispärr.
Konstitutionsutskottet delade regeringens
uppfattning. Utskottet gjorde i betänkandet ingen
annan bedömning. Utskottet ansåg att man bör hålla
fast vid det system som gäller. Någon ny utredning
av frågan behövdes enligt utskottet inte heller.
Utskottet avstyrkte därför samtliga motioner.
Utskottets bedömning
Frågan om att införa kommunala utjämningsmandat har
utretts flera gånger utan att det lett till
lagstiftning. Utskottet har tidigare gjort
bedömningen att utjämningsmandat inte borde införas
för val till kommunfullmäktige samt att man borde
hålla fast vid det system som gäller. Utskottet som
i dag inte gör någon annan bedömning avstyrker
motionerna 1999/2000:K209 och 2000/01:K268 yrkande
3.
Blanka valsedlar
Motionen
I motion 1999/2000:K210 av Marietta de Pourbaix-
Lundin (m) hemställs att riksdagen beslutar om sådan
ändring i vallagen att blanka röster redovisas som
blankröster i enlighet med vad som anförts i
motionen. Enligt 18 kap. 10 § vallagen är en röst
ogiltig om den saknar partibeteckning eller har mer
än en partibeteckning eller har kännetecken som
uppenbart gjorts med avsikt. De spärrar vi har på
fyra procent av antalet röster i hela landet eller
tolv procent i en valkrets gör att partier som inte
når upp till detta redovisas i kategorin "övriga
partier". Vid 1998 års val röstade 137 176 personer
på "övriga partier" medan antalet ogiltiga valsedlar
var 113 446 stycken. Enligt uppgift från RSV är
flertalet av de ogiltiga valsedlarna blanka. De som
röstar blankt har tagit sig till vallokalen för att
rösta. En ärligare redovisning av valresultat vore
enligt motionären att redovisa blankröster som just
blank-röster och de som är ogiltiga av andra skäl
som ogiltiga.
Bakgrund
Enligt 18 kap. 10 § vallagen är en valsedel ogiltig
om den saknar partibeteckning. Sådana valsedlar
redovisas inte särskilt i den offentliga
valstatistiken utan ingår i gruppen "ogiltiga
valsedlar". I riksdagsvalet 1998 uppgick antalet
ogiltiga valsedlar till omkring 113 500 och enligt
RSV var minst 99 % av dessa ogiltiga på grund av att
de saknade partibeteckning.
Rådet för utvärdering av 1998 års val har i
betänkandet Personval 1998 (SOU 1999:136) inte
funnit anledning att inom ramen för sitt uppdrag
närmare analysera frågan utan anser att den får
övervägas i annat sammanhang.
Regeringen beslutade i mars 2000 om tilläggsdirektiv
till 1999 års författningsutredning (dir. 2000:21).
I direktiven får utredningen i särskilt uppdrag att
bl.a. överväga vilken giltighet valsedlar som saknar
partibeteckning skall ha. När det gäller behovet av
en översyn skriver regeringen följande:
Det har framförts krav på att de valsedlar som
saknar partibeteckning skall betraktas som giltiga
eller att de i vart fall skall redovisas särskilt.
Grunden för detta torde vara att man anser att den
väljare som röstat blankt utfört en aktiv
valhandling för att ge uttryck för sitt missnöje med
det politiska sy-stemet. Det har också föreslagits
att de valsedlar som saknar partibeteckning skulle
kunna ingå i underlaget för att bestämma olika
spärrnivåer, t.ex. spärren mot små partier i
riksdagsval eller spärren för tilldelning och
utläggning av fria valsedlar. Ett sådant system
skulle i första hand få effekter för små partier.
Rådet för utvärdering av 1998 års val har i
betänkandet Personval 1998 En utvärdering av
personvalsreformen (SOU 1999:136) anfört att frågan
om de blanka rösterna bör övervägas.
Regeringen anser mot denna bakgrund att det finns
skäl att överväga vilken giltighet valsedlar som
saknar partibeteckning skall ha.
1999 års författningsutredning skall i denna del
redovisa sitt arbete senast den 30 april 2002.
Utskottets bedömning
Utskottet anser att frågan om hur valsedlar som
saknar partibeteckning skall behandlas är
synnerligen viktig. Utskottet anser emellertid att
resultatet av 1999 års författningsutrednings arbete
bör avvaktas. Utskottet avstyrker motion
1999/2000:K210.
Valproceduren
Motionen
I motion 1999/2000:K236 av Karl-Göran Biörsmark (fp)
hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
förenklad och förbättrad valprocedur vid de allmänna
valen (yrkande 1), om rak och tydlig information i
samband med distribution av röstkort (yrkande 2) och
om distribution av valsedlar i samband med
utsändandet av röstkort (yrkande 3). Själva
valförfarandet är en av flera processer som formar
det demokratiska samhället och utgör en väsentlig
del i själva demokratibyggandet. Det är enligt
motionären viktigt att medborgarna inte upplever
valförfarandet som byråkratiskt och krångligt.
Regeringen bör ges i uppdrag att utreda
möjligheterna att förenkla procedurerna i de
allmänna valen för att på så vis underlätta för samt
entusiasmera väljarna att utnyttja sin rösträtt. Det
är många väljare som känner sig osäkra på hur de
allmänna valen fungerar och vad röstningen
egentligen innebär. Problemet kan enligt motionären
möjligen undanröjas genom opartisk information om
vad de politiska institutionerna och församlingarna
har för uppdrag etc. Denna information skulle med
fördel kunna ske samtidigt med distributionen av
röstkort. Alla partier har inte möjlighet att skicka
ut valsedlar till samtliga hushåll och ibland
inträffar det att valsedlar saknas på postkontor. En
möjlighet att minska risken att väljarna inte får
tillgång till valsedlar är att man från offentligt
håll distribuerar valsedlar. Kanske detta skulle
kunna ske i samband med att röstkorten distribueras
till samtliga valberättigade.
Bakgrund
Regeringen beslutade i februari 2000 att tillkalla
en särskild utredare för att göra en teknisk och
administrativ översyn av delar av valsystemet.
Utredaren skall lämna förslag till de
författningsändringar och andra åtgärder som
utredaren anser vara behövliga. Av direktiven (dir.
2000:10) framgår att utredningsarbetets övergripande
syfte är att skapa så goda praktiska förutsättningar
som möjligt för väljarna att rösta.
Valadministrationen ansvarar för att väljarna i alla
röstningslokaler har tillgång till valsedlar med
partibeteckning för de partier som vid något av de
två senaste valen har fått mer än en procent av
rösterna i hela landet. Vid 1999 års val till
Europaparlamentet omfattades de sju
riksdagspartierna och Sarajevolistan av denna
förmån. Vid val till Europaparlamentet, då hela
landet utgör en valkrets, skulle det enligt RSV vara
möjligt för valadministrationen att i alla
röstningslokaler inom landet lägga ut namnvalsedlar
i stället för valsedlar med bara partibeteckning för
de partier som omfattas av förmånen.
Förutsättningarna för detta är enligt RSV dels att
varje parti deltar i valet med endast en
namnvalsedel, dels att partierna lämnar in sina
beställningar av valsedlar vid en något tidigare
tidpunkt, som RSV i så fall måste fastställa. Vid
1999 års val hade ett av partierna två valsedlar.
Enligt direktiven skall utredaren överväga om den
centrala valmyndigheten vid kommande val till
Europaparlamentet skall ansvara för att väljarna har
tillgång till namnvalsedlar för de partier som vid
något av de senaste två valen fått mer än en procent
av rösterna i landet dels i varje röstningslokal i
landet, dels hos utlandsmyndigheterna. Utredaren
skall också överväga om den centrala valmyndigheten
skall bifoga sådana namnvalsedlar till materialet
för brevröstning. Slutligen skall utredaren överväga
vilka andra förändringar, t.ex. vad gäller sista dag
för partiernas beställning av valsedlar, ett sådant
ansvar kan föranleda. Utredaren skall när det gäller
frågan om var den centrala valmyndigheten i
framtiden skall vara placerad bilda sig en
uppfattning om hur en lämplig framtida organisation
bör se ut och föreslå de ändringar som behövs.
Utredaren skall i sammanhanget också klargöra i
vilken utsträckning valmyndigheten skall svara för
aktiv information och uppmaningar till väljarna att
rösta samt bedöma vilket IT-stöd som kan komma att
krävas i framtiden. Utredningsuppdraget skall vara
avslutat senast den 31 december 2000.
Utskottets bedömning
Den utredare som skall göra en teknisk och
administrativ översyn av delar av valsystemet har
som övergripande syfte att skapa så goda praktiska
förutsättningar som möjligt för väljarna att rösta.
Utredaren skall bl.a. klargöra i vilken utsträckning
valmyndigheten skall svara för aktiv information och
uppmaningar till väljarna att rösta. Utskottet, som
anser att resultatet av kommitténs arbete bör
avvaktas, avstyrker motion 1999/2000:K236 yrkandena
1-3.
Möjligheten att rösta, elektronisk
röstning, m.m.
Motionerna
I motion 1999/2000:K228 av Anders Sjölund (m)
hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
elektronisk röstning för utlandssvenskar. Som ett
led i ambitionen att öka röstetalen i de allmänna
valen finns, enligt motionären, anledning att se
över det system som gäller vid utlandsröstning.
Riksskatteverket sänder inför varje val ut en
särskild katalog "Att rösta i utlandet" till alla
som är röstberättigade, med information om röstning,
adresser och tider m.m. De adresser och tider som
anges i katalogen är för många röstberättigade svåra
att anpassa sig till med hänsyn till arbete, långa
avstånd och andra åtaganden. Med de snabbt växande
elektroniska kommunikationsmöjligheterna vore det
lämpligt att utnyttja dessa för en enkel och
tillgänglig väg för utlandssvenskars röstande i
allmänna val.
I motion 1999/2000:K246 av Karin Pilsäter (fp)
hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att
skapa möjligheter att rösta via Internet. I senaste
Europavalet var valdeltagandet mycket lågt.
Förklaringarna till detta är naturligtvis många och
mycket komplicerade. Några mer jordnära och
vardagliga synpunkter är att själva röstprocessen
skulle kunna förenklas. I en kommitté skall
personvalet och valsystemet utvärderas och
förbättras. Något som då borde tas upp till
behandling är på vilka sätt man kan underlätta och
modernisera själva röstförfarandet. Att kunna sätta
sig hemma vid köksbordet och bestämma sig för både
parti och sin personvalskandidat och sedan via
Internet kunna fullfölja sin valhandling bör enligt
motionären vara ett mål. Säkerheten och tekniken är
utvecklad för att kunna betala räkningar och flytta
pengar via nätet med hjälp av säkerhetskoder.
Procedur för detta bör arbetsgruppen enligt
motionären ta fram så att vi i nästa val skall kunna
rösta lättare.
I motion 1999/2000:K340 av Christina Axelsson och
Carina Moberg (s) hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om att säkerställa möjligheterna att
förhandsrösta och att rösta utanför valdistriktet
samt att öka valdeltagandet. En anledning till
minskat röstdeltagande kan enligt motionärerna vara
tillgången till röstlokal. Fler och fler väljer att
rösta på andra tider än på själva valdagen. I
vallagen står att ett postkontor per kommun skall ta
emot poströster, men i de allra flesta kommuner har
fler än ett kontor tagit emot poströster. Men
postkontoren blir allt färre till förmån för andra
lösningar och då minskar också antalet tillfällen
att avlägga rösten. För att säkerställa att
åtminstone tillgången på platser att rösta i och
möjligheter att rösta i tid inte minskar måste
enligt motionärerna nya vägar öppnas. Regeringen bör
tillsätta en utredning för att finna nya
möjligheter, såväl platser som tekniker, för att få
fler att rösta i kommande val.
I motion 1999/2000:K236 av Karl-Göran Biörsmark
(fp) hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
postens roll och ansvar vid de allmänna valen
(yrkande 4). Postens roll och ansvar för
valproceduren måste enligt motionären tydliggöras om
posten även fortsättningsvis skall stå för denna
service i de allmänna valen. Direktinformationen
till hushållen kan förbättras och utökas. Alla
partier har inte möjlighet att skicka ut valsedlar
till samtliga hushåll och ibland inträffar det att
valsedlar saknas på postkontor. En möjlighet att
minska risken för att väljarna inte får tillgång
till valsedlar är enligt motionärerna att man från
offentligt håll distribuerar valsedlar.
I motion 1999/2000:K249 av Karin Pilsäter (fp)
hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
tillgänglighet till poströstning. I senaste EU-valet
var antalet vallokaler på posten lägre än någonsin.
Skälen till att vissa postkontor inte tog emot
röster varierade, alltifrån olämpliga lokaler till
att innehavaren var politiskt aktiv har angivits.
Detta är enligt motionären oacceptabelt. Systemet
med poströstning bygger på ett fullständigt
förtroende för posten som utförare. Då måste posten
garantera att poströstning kan genomföras överallt
och på ett förtroendefullt sätt. Den arbetsgrupp som
regeringen tillstätter för att utvärdera valfrågor
bör enligt motionären få i uppdrag att särskilt
utvärdera poströstningen och finna former för att
garantera att det går att poströsta oavsett den
lokala postföreträdarens uppfattning om
tillgänglighet till demokratin.
I motion 1999/2000:K235 av Henrik S Järrel (m)
hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet dels av en ändring av valdagens
öppethållandetider (yrkande 1), dels av en översyn
av valdagens öppethållandetider vilken bör göras
utan dröjsmål i lämpligt utredningssammanhang
(yrkande 2). En vallokal skall hållas öppen mellan
klockan 08.00 och 20.00. Från den huvudregeln kan
endast RSV göra undantag för vallokaler i enskilda
valdistrikt. De svenska väljarna röstar i allt
större utsträckning i förväg på posten. Man kan
fråga sig om det är rimligt att öppna vallokalerna
långt innan de flesta vill komma och avge röster.
Senast detta blev tydligt var vid valet till
Europaparlamentet. I många vallokaler kom det endast
två eller tre och röstade under hela den första
timmen. Mycket talar enligt motionären för att det
skulle räcka om man öppnade vallokalerna först
klockan 09.00 på morgonen. En översyn av valdagens
öppethållandetider skulle i direktiv kunna åläggas
en framtida utredning om skilda valdagar för
riksdags- respektive kommun- och landstingsval.
Bakgrund
Utskottet behandlade i betänkande 1998/99:KU17
motioner om utlandssvenskars röstning och om
möjligheten att skapa en digital valkrets för
utlandssvenskar. Utskottet hänvisade till att
Riksskatteverket i sin utvärdering efter 1998 års
val skulle ta upp frågan hur svenskars möjlighet att
rösta utomlands fungerat. Utskottet som i och för
sig ansåg att det vore intressant med en möjlighet
att utnyttja den nya tekniken även i valsammanhang
fann emellertid att tiden ännu inte var mogen för
ett sådant initiativ och avstyrkte motionerna.
Riksskatteverket (RSV) överlämnade i februari 1999
promemorian Erfareheter från 1998 års allmänna val
till Justitiedepartementet. I promemorian anför RSV
följande under rubriken "Utlandsröster".
Med den ökade internationaliseringen befinner sig
alltfler svenskar utomlands under kortare eller
längre tid. Fler ungdomar studerar utomlands.
Antalet ambassader och konsulat där röstmottagning
kan ske har däremot minskat något. Även om fler
röstmottagningsställen skulle kunna öppnas kommer
ett stort antal svenskar alltid att befinna sig på
orter där det inte är någon röstmottagning. RSV och
Utrikesdepartementet får varje val motta kritik från
svenska medborgare som vill vara med i valet men som
av praktiska skäl inte kan rösta eftersom de
befinner sig alltför långt från något
röstmottagningsställe. Många vill använda sig av
möjligheten att rösta med bud. Den används säkert
också av en del även om det inte står i
överensstämmelse med gällande lag.
Utlandssvenskarnas möljlighet att rösta borde därför
underlättas. RSV vill därför väcka frågan om inte
brevröstning skulle kunna införas i hela världen som
ett alternativ till röstning på utlandsmyndigheter.
Rådet för utvärdering av 1998 års val anför i sitt
slutbetänkande Valdeltagande och Europaparlamentsval
(SOU 2000:81) att det enligt rådets uppfattning kan
finnas anledning att inför nästa Europaparlamentsval
pröva frågan om en försöksverksamhet med möjligheter
till IT-röstning och utökad brevröstning.
Regeringen beslutade i februari 2000 att tillkalla
en särskild utredare för att göra en teknisk och
administrativ översyn av delar av valsystemet.
Utredaren skall lämna förslag till de
författningsändringar och andra åtgärder som
utredaren anser vara behövliga. Hela regelverket
avseende förtidsröstning på posten och andra
särskilda röstmottagningsställen inom landet bör
enligt direktiven (dir. 2000:10) ses över. Det är,
enligt direktiven, angeläget att varje väljare har
en plats att rösta på inom rimligt avstånd och att
regelverket tydligt anger vem det är som har
ansvaret för detta. Det bör övervägas om det
övergripande ansvaret för att väljaren har en
tillräckligt god tillgång till vallokaler bör ligga
på kommunerna. Det bör också övervägas vilka
lösningar som kan finnas för att kompensera en
förmodad nedläggning av postkontor runt om i landet.
Utredningen skall omfatta möjligheten av att
"poströsta" i vallokal dvs. att rösta i en annan
vallokal än den egna på valdagen, möjligheterna för
valnämnderna att ordna förtidsröstning i lämpliga
lokaler t.ex. i bibliotek och kommunkontor under
hela eller delar av den tid förtidsröstning får
pågå, möjligheterna för valnämnderna att ansvara för
röstningen på vård-inrättningar av olika slag,
möjligheterna att i större utsträckning än för
närvarande inrätta ambulerande röstmottagningar och
möjligheten av att brevrösta för väljare bosatta i
Sverige. Frågan om formen för utlandssvenskars
röstning skall ses över liksom möjligheten för
utlandssvenskar att brevrösta. Utredaren skall också
göra en inventering av de möjligheter och problem
som kan finnas med röstning via Internet och
särskilt belysa om röstning via Internet kan förenas
med kravet på bibehållen valhemlighet. Även de
erfarenheter som gjorts i andra länder skall
uppmärksammas. Uppdraget skall vara avslutat senast
den 31 december 2000.
Utskottets bedömning
Den särskilde utredare som skall göra en teknisk och
administrativ översyn av delar av valsystemet skall
bl.a. se över hela regelverket avseende
förtidsröstning på posten och andra särskilda
röstmottagningsställen. Vidare skall bl.a. övervägas
vilka lösningar som kan finnas för att kompensera en
förmodad nedläggning av postkontor runt om i landet.
Utredningen skall också göra en inventering av de
möjligheter och problem som kan finnas med röstning
via Internet. Utskottet anser att resultatet av
kommitténs arbete bör avvaktas. Utskottet är inte
berett att föreslå att vallokalerna skall hållas
öppna under kortare tid än vad som gäller i dag.
Utskottet avstyrker motionerna 1999/2000:K228,
1999/2000:K246, 1999/2000:K340, 1999/2000:K236
yrkande 4, 1999/2000:K249 och 1999/2000:K235
yrkandena 1-2.
Utländska medborgares rösträtt
Motionerna
I motion 1999/2000:Sf637 av Lennart Daléus m.fl. (c)
hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
vidgad rösträtt (yrkande 4). Motionärerna anser att
rösträttsreglerna skall vara desamma för personer
som inte är EU-medborgare som för EU-medborgare.
Rätt att delta i kommunal- och landstingsvalen har
personer som är medborgare i någon av EU:s
medlemsstater samt medborgare i Island eller Norge
som fyller 18 år senast på valdagen och är
folkbokförda i landet. Personer som inte är EU-
medborgare eller medborgare i Norge och Island har
rätt att rösta om de fyller 18 år senast på valdagen
och varit folkbokförda i landet tre år i följd före
valdagen. Reglerna skall enligt motionärerna vara
lika, oberoende av om man är EU-medborgare eller ej.
I motion 1999/2000:Sf640 av Yvonne Ruwaida (mp)
begärs att riksdagen beslutar om sådan ändring i
lagen om rösträtt för invandrare att alla invandrare
behandlas lika (yrkande 11). Det finns en EU-
förordning om att EU-invandrare skall få rösträtt
efter en månads bosättning, medan andra invandrare
skall vara tvungna att ha varit bosatta i Sverige i
tre år i enlighet med nationell lagstiftning. Denna
åtskillnad utgör en ren diskriminering och bör inte
accepteras i svensk lagstiftning. Enligt motionären
bör man anta en lag om att man skall behandla alla
invandrare lika.
Bakgrund
Enligt 3 kap. 2 § regeringsformen tillkommer
rösträtt vid val till riksdagen svensk medborgare
som är eller någon gång har varit bosatt i riket.
Den som icke har uppnått 18 års ålder senast på
valdagen har ej rösträtt.
Enligt 1 kap. 2 § vallagen har svenska medborgare
som fyller 18 år senast på valdagen och som är
bosatta i landet eller någon gång har varit
folkbokförda här rösträtt vid val till riksdagen.
Rösträtt vid val till landstingsfullmäktige har,
enligt 1 kap. 3 § första stycket vallagen, den som
fyller 18 år senast på valdagen och är folkbokförd
inom landstinget. Rösträtt vid val till
kommunfullmäktige har den som fyller 18 år senast på
valdagen och är folkbokförd i kommunen.
Medborgare i någon av Europeiska unionens
medlemsstater (unionsmedborgare) samt medborgare i
Island eller Norge som fyller 18 år senast på
valdagen och är folkbokförda i landet har, enligt 3
§ andra stycket, rösträtt vid val till landstings-
och kommunfullmäktige.
Enligt 3 § tredje stycket har andra utlänningar som
fyller 18 år senast på valdagen och är folkbokförda
i landet rösträtt vid val till landstings- och
kommunfullmäktige om de har varit folkbokförda i
landet tre år i följd före valdagen.
Konstitutionsutskottet behandlade i betänkande
1996/97:KU16 motioner vari yrkades bl.a. att
vallagen skulle ändras så att alla, oavsett
nationalitet, som fyller 18 år senast på valdagen
och är folkbokförda i landet skall ha rösträtt vid
val till landstings- och kommunfullmäktige. Enligt
motionären fanns det inga sakliga skäl att göra
skillnad mellan olika grupper av invandrare när det
gäller rösträtten. Utskottet gjorde följande
bedömning.
Genom förslaget till 1 kap. 3 § genomförs det EG-
direktiv som ger vidgad rätt för unionsmedborgare
bosatta i Sverige att rösta i landstings- och
kommunfullmäktigeval. EG-direktivet ger också
svenska medborgare bosatta i ett EU-land rätt att
rösta i kommunalval på samma villkor som den statens
egna medborgare. Reglerna är ett exempel på
tillämpningen av principen om jämlikhet mellan och
lika behandling av en medlemsstats medborgare och
medborgare i andra medlemsstater och en följd av den
rätt att röra sig fritt och uppehålla sig som
föreskrivs i artikel 8 a i Romfördraget. Utskottet
delar inte uppfattningen i motionerna att reglerna
borde omfatta alla i Sverige bosatta invandrare,
oavsett om de omfattas av direktivet eller inte.
Regeringen beslutade i januari 1999 att en särskild
utredare skall göra en översyn av krav på svenskt
medborgarskap och andra krav relaterade till
medborgarskap i lagstiftningen (dir. 1999:4).
Utredaren skall bl.a. kartlägga i vilka sammanhang
det i lagar och andra författningar ställs krav på
svenskt medborgarskap eller andra krav relaterade
till medborgarskap, särskilt analysera skälen för
och emot att i lagar och andra författningar i olika
avseenden göra skillnad mellan å ena sidan
medborgare i andra medlemsstater i EU och å andra
sidan utlänningar i övrigt. Den ledande principen i
arbetet skall enligt direktiven vara att lika
rättigheter och skyldigheter oavsett medborgarskap i
största möjliga utsträckning skall gälla landets
invånare. Mot bakgrund av att översynen kan tänkas
resultera i förslag till grundlagsändringar eller
förändringar i fråga om rösträtt och valbarhet vid
val till kommun- och landstingsfullmäktige är
regeringens bedömning att parlamentarisk medverkan
kan komma att behövas i ett senare skede av
utredningsarbetet. Utredningen utför sedan den 1
februari 2000 sitt arbete som en parlamentarisk
kommitté.
Kommittén skall slutredovisa sitt uppdrag senast
den 1 december 2000.
I betänkande 1998/99:KU17 behandlade utskottet en
motion med yrkande om att riksdagen skulle besluta
om sådan ändring i lagen om rösträtt för invandrare
att alla invandrare behandlas lika. Utskottet
uttalade i sin bedömning att rätt att rösta i
landstings- och kommunfullmäktigeval tillkommer
unionsmedborgare som är bosatta i Sverige. I
motsvarande mån har även svenska medborgare som är
bosatta i ett annat EU-land rätt att rösta i det
landet. Reglerna är exempel på tillämpningen av
principen om jämlikhet mellan och lika behandling av
en medlemsstats medborgare och medborgare i andra
medlemsstater. Utskottet vidhöll sin tidigare
bedömning att reglerna inte bör omfatta alla i
Sverige bosatta invandrare oavsett om de är
unionsmedborgare eller ej och avstyrkte motionen.
Utskottets bedömning
Utredningen om medborgarskapskrav i lagstiftningen
skall enligt sitt uppdrag särskilt analysera skälen
för och emot att i lagar och andra författningar i
olika avseenden göra skillnad mellan å ena sidan
medborgare i andra medlemsstater i EU och å andra
sidan utlänningar i övrigt. Utskottet, som anser att
resultatet av kommitténs arbete bör avvaktas,
avstyrker motionerna 1999/2000:Sf637 yrkande 4 och
1999/2000:Sf640 yrkande 11.
Legitimationskrav vid val
Motionen
I motion 1999/2000:K256 av Maria Larsson (kd)
hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
legitimationshandling vid val. Enligt regeringens
proposition Ny vallag bör det ej resas obligatoriskt
krav på legitimation av person vid val. I
Riksskatteverkets anvisningar sägs att om osäkerhet
om identitet råder bör legitimation begäras. I
vallagens 11 kap. 8 § sägs att väljare som inte är
kända för röstmottagaren skall legitimera sig. Inget
nämns om vilken legitimation som är giltig i
sammanhanget. Då specificering av vilken
legitimationshandling som är giltig i sammanhanget
saknas i vallagen ger detta enligt motionären
utrymme för godtycklig bedömning hos valförrättaren
i respektive vallokal. Lagen bör enligt motionären
kompletteras med en specificering av vilken typ av
legitimationshandling som äger giltighet vid
valförrättning.
Bakgrund
Vid röstning i vallokal får valförrättaren, enligt
10 kap. 5 § vallagen, begära att väljaren uppger
sitt fullständiga namn och sin födelsetid. Innan
något valkuvert tas emot skall valförrättaren,
enligt 6 §, kontrollera att väljaren enligt
röstlängden har rösträtt vid det val som väljaren
vill delta i och inte redan har röstat i valet.
Valförrättaren skall också kontrollera att väljaren
bara har gjort i ordning ett valkuvert för varje
slag av val, att det inte finns någon obehörig
märkning på något kuvert och att varje valkuvert
uppenbart innehåller en valsedel. En valförrättare
får inte ta emot ett valkuvert som inte uppfyller de
krav som ställs i 6 §.
Vid röstning på postkontor skall, enligt 11 kap. 8
§ vallagen, väljare som inte är kända för
röstmottagaren legitimera sig. Om de inte gör det
får de inte rösta.
Regeringen uttalade i proposition 1996/97:70 s.
154-155 att de problem som kan uppstå på grund av
att det saknas ett generellt legitimationskrav inte
har visat sig vara sådana att det enligt regeringens
bedömning är befogat att nu föreskriva om krav på
legitimation vid all röstning. Om en väljare inte
kan legitimera sig eller på annat sätt göra
sannolikt att han är den han utger sig för att vara
får valförrättaren vägra att ta emot hans röst.
Detta bör vara tillräckligt för att komma till rätta
med problem som må finnas kring personer som söker
utnyttja någon annans rösträtt. När det gäller
bestämmelsen i 10 kap. 8 § vallagen om legitimering
som villkor för att få utnyttja sin rösträtt på
postkontor uttalade regeringen i propositionen (s.
205) att sedvanlig legitimation på postkontor får
anses uppfylla kravet.
Utskottets bedömning
Utskottet, som inte finner skäl att nu föreslå att
vallagen kompletteras med en specificering av vilken
typ av legitimationshandling som äger giltighet vid
valförrättning, avstyrker motion 1999/2000:K256.
Gemensamma valsedlar
Motionen
I motion 1999/2000:K218 av Barbro Feltzing (mp)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär en
utredning om gemensamma valsedlar för de olika
partierna (yrkande 1), att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om att gemensamma valsedlar bör delas ut inne i
vallokalen (yrkande 2) och att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om gemensamma valsedlars betydelse för
miljön och minskade utgifter för staten (yrkande 3).
I motion 2000/01:K364 yrkandena 1-3 för motionären
fram samma yrkanden. Det är enligt motionären ett
enormt slöseri med valsedlar. Varje parti skickar
före valet ut valsedlar i flera omgångar till
människors hemadresser. På valdagen delas valsedlar
ut av partirepresentanter utanför vallokalen. Inne i
vallokalen ligger ytterligare buntar med valsedlar.
För att nedbringa antalet valsedlar bör det enligt
motionären utformas gemensamma valsedlar på vilka
samtliga riksdagspartiers namn och
partikandidatlistor finns angivna. Övriga nya
partier, som söker komma in i riksdagen, bör finnas
på en gemensam valsedel. Samma sak bör gälla för
kommun- och landstingsval. Valsedeln bör tillverkas
i ett exemplar för varje person med rätt att välja.
Dessa gemensamma valsedlar skall tillhandahållas och
finnas inne i vallokalen och delas ut där till den
enskilde väljaren. I Sverige finns 5,5 miljoner
röstberättigade. Detta innebär att antalet valsedlar
skulle minskas från 600 miljoner till 5,5 miljoner.
En ansenlig minskning som inte bara skulle innebära
en stor besparing för staten utan också en insats
för miljön. En utredning bör enligt motionären
tillsättas som ser över valsedlarnas utformning
enligt intentionerna i motionen och hur systemet med
valsedelsutdelning går till.
Bakgrund
I 6 kap. vallagen behandlas bl.a. valsedlars
utformning och innehåll samt hur valsedlar skall
beställas och hur de hålls till handa.
Riksskatteverket skall enligt 1 § tillhandahålla de
valsedlar som skall användas vid val. På en valsedel
skall det enligt 3 § finnas en partibeteckning. En
valsedel bör dessutom innehålla namn på en eller
flera kandidater, en valkretsbeteckning som visar
för vilken valkrets valsedeln är avsedd, en
valbeteckning som visar för vilket val valsedeln
gäller och uppgift om det parti som valsedeln gäller
för har registrerat sin partibeteckning och anmält
kandidater.
Enligt 7 § förser Riksskatteverket på beställning
varje parti med valsedlar till det antal partiet
önskar. Staten ansvarar enligt 8 § för kostnaden för
valsedlar till ett antal som motsvarar tre gånger
antalet personer som har rösträtt i valkretsen för
ett parti som deltar i riksdagsvalet, om partiet vid
detta val får eller vid något av de två senaste
riksdagsvalen har fått mer än en procent av rösterna
i hela landet. Detta gäller också ett parti som,
utan att ha uppnått den angivna röstandelen, är
eller genom valet blir representerat i riksdagen.
Enligt 9 § svarar staten för kostnaden för
valsedlar till ett antal som motsvarar tre gånger
antalet personer som har rösträtt i valet för ett
parti som deltar i val till landstings- eller
kommunfullmäktige, om partiet är eller genom valet
blir representerat i fullmäktige.
Utskottet behandlade i betänkande 1998/99:KU17 en
motion med yrkanden liknande de nu aktuella.
Utskottet gjorde då följande bedömning.
Även små förändringar av bestämmelserna om röstning
och val kan skapa osäkerhet bland väljarna med risk
för minskat valdeltagande som följd. Valsedlarna är
också den valinformation som lär läsas flitigast av
väljarna. Utskottet anser att gemensamma valsedlar
skulle kunna bli svåröverskådliga och kanske också
medföra vissa praktiska problem. Några vinster i
praktiskt hänseende skulle inte heller gemensamma
valsedlar ge. Utskottet som inte ville föreslå att
gemensamma valsedlar införs avstyrkte motionen.
Utskottets bedömning
Utskottet som vidhåller sin tidigare bedömning
avstyrker motionerna 1999/2000:K218 yrkandena 1-3
och 2000/01:K364 yrkandena 1-3.
Lokalisering av den centrala valmyndigheten
Motionen
I motion 2000/01:K247 av Inger Lundberg (s) föreslås
att riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om lokalisering till
Örebro av den myndighet som har att ta ansvar för
att organisera de allmänna valen. En ny central
valmyndighet med ansvar för organisationsfrågor i
samband med de allmänna valen kommer att bildas,
varvid ansvaret för arbetet bryts ut ur
Riksskatteverket (RSV). Lokaliseringen av
myndigheten har inte fastställts. Motionären vill
förorda en lokalisering av myndigheten till Örebro.
Bakgrund
Uppgiften att vara central valmyndighet tilldelades
år 1969 den centrala folkbokförings- och
uppbördsnämnden. De skäl som föranledde att nämnden
fick funktionen att vara central valmyndighet var
främst anknytningen till folkbokföringen. RSV
bildades år 1971 genom en sammanslagning av flera
myndigheter bl.a. av den centrala folkbokförings-
och uppbördsnämnden. RSV övertog då funktionen som
central valmyndighet.
Från RSV har det ifrågasatts om det är
ändamålsenligt att RSV i framtiden är central
valmyndighet. Skälen till detta är främst att
valverksamheten saknar ett naturligt samband med
RSV:s övriga verksamhet och därför har en tendens
att komma i skymundan av övriga arbetsuppgifter.
Vidare har valverksamheten behov av ett helt annat
slags IT-stöd än RSV i övrigt. RSV har skisserat
olika förslag till förändring, t.ex. att bilda en
central valnämnd direkt under Justitiedepartementet
eller att knyta uppgiften som central valmyndighet
till en länsstyrelse, lämpligast Stockholms
länsstyrelse.
Enligt förordningen (1985:953) om central
valmyndighet bestämmer regeringen vilken myndighet
som skall vara central valmyndighet. Den centrala
valmyndigheten ansvarar enligt vallagen centralt för
förberedelserna och genomförandet av de allmänna
valen. Regeringen beslutade i februari 2000 att
tillkalla en särskild utredare för att göra en
teknisk och administrativ översyn av delar av
valsystemet (dir. 2000:10). Utredaren skall lämna
förslag till de författningsändringar och andra
åtgärder som utredaren anser vara behövliga.
Utredaren skulle bl.a. överväga att flytta
funktionen att vara central valmyndighet från RSV
till en annan myndighet.
Den särskilde utredaren, Valtekniska utredningen,
har i en promemoria från den 6 juni 2000 En ny
central valmyndighet - Riksvalsnämnden presenterat
sina förslag. Den centrala valfunktionen bör som
hittills organiseras i myndighetsform under
regeringen. Det finns i placeringsfrågan möjlighet
att inordna den centrala valfunktionen i en
befintlig myndighet som inte förutsätter att en
särskild beslutsordning inrättas, dvs. motsvarande
vad som gäller i dag för placeringen av funktionen i
RSV. Utredaren finner dock denna ordning mindre
lämplig. En ny självständig myndighet bör bildas för
den centrala valfunktionen. Den nya valmyndigheten
skall organiseras som en nämndmyndighet. Den skall
heta Riksvalsnämnden. Den nya nämndmyndigheten skall
vara helt fristående med egna resurser och med fullt
ansvar för verksamheten. Den centrala valmyndigheten
har alltsedan sin tillkomst varit placerad i
Stockholm. Enligt utredarens uppfattning är det
också naturligt att funktionen att vara central
valmyndighet lokaliseras till Stockholm. Det finns
därutöver två starka skäl för en sådan lokalisering.
Den centrala valmyndigheten bör inte vara belägen
alltför långt från vare sig Utrikesdepartementet
(UD) eller Valprövningsnämnden (VPN). UD tar emot
merparten av utlandsrösterna med kurirpost och
levererar dessa under valhelgen med bil till den
centrala valmyndigheten. Om den centrala
valmyndigheten lokaliseras alltför långt från
Stockholm finns det alltså risk för att
utlandsrösterna inte kommer till valmyndigheten i
tid och därmed inte heller får räknas med i valet.
VPN skall godkänna centrala valmyndighetens
protokoll över valresultatet. Valet blir giltigt
först därmed. Ett alltför stort avstånd mellan
centrala valmyndigheten och VPN skulle enligt
utredaren kunna försena beslutet. I dag körs
centrala valmyndighetens protokoll med bilbud till
VPN. Även beslut om att utse ny ledamot i riksdagen
måste ibland expedieras med budbil till riksdagen.
Den nya nämndmyndigheten kan enligt utredningen med
fördel samlokaliseras med någon större myndighet.
Lämplig myndighet är enligt utredaren
Kammarkollegiet.
Utredarens förslag bereds för närvarande i
Justitiedepartementet.
Utskottets bedömning
Utskottet anser att beredningen i Regeringskansliet
av utredarens förslag bör avvaktas. Utskottet
avstyrker därför motionen.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande personvalet
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K206 yrkande 14,
1999/2000: K244 yrkande 2, 1999/2000:K245
yrkandena 1 och 3, 2000/01:K268 yrkande 1,
2000/01:K282 och 2000/01:K303 yrkande 2,
res. 1 (m, kd, c, fp)
2. beträffande renodlat personval
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K238, 2000/01:K303
yrkande 1 och 2000/01:K396 yrkande 4,
res. 2 (m, fp)
3. beträffande information till väljarna
att riksdagen avslår motion 1999/2000:K245 yrkande 2,
4. beträffande kampanjbidrag
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K231och
2000/01:K401 yrkande 16,
res. 3 (mp)
5. beträffande valkretsar
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K206 yrkande 13,
2000/01:K335 yrkandena 1 och 2, 1999/2000:K227,
2000/01:K337 och 2000/01:K302 yrkandena 1 och 2,
6. beträffande kommunala
utjämningsmandat
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000: K209 och
2000/01: K268 yrkande 3,
res. 4 (v, kd)
7. beträffande blanka valsedlar
att riksdagen avslår motion 1999/2000:K210,
8. beträffande valproceduren
att riksdagen avslår motion 1999/2000:K236 yrkandena 1-3,
9. beträffande elektronisk röstning m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K228,
1999/2000:K246, 1999/2000:K340, 1999/2000:K236
yrkande 4, 1999/2000:K249 och 1999/2000:K235
yrkandena 1 och 2,
10. beträffande utländska medborgares
rösträtt
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf637 yrkande 4
och 1999/2000:Sf640 yrkande 11,
11. beträffande legitimationskrav
att riksdagen avslår motion 1999/2000:K256,
12. beträffande gemensamma valsedlar
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K218 yrkandena
1-3 och 2000/01:K364 yrkandena 1-3,
res. 5 (mp)
13. beträffande lokalisering av centrala
valmyndigheten
att riksdagen avslår motion 2000/01:K247.
Stockholm den 9 november 2000
På konstitutionsutskottets vägnar
Göran Magnusson
I beslutet har deltagit: Göran Magnusson (s), Barbro
Hietala Nordlund (s), Pär Axel Sahlberg (s), Kenneth
Kvist (v), Ingvar Svensson (kd), Mats Berglind (s),
Inger René (m), Kerstin Kristiansson Karlstedt (s),
Kenth Högström (s), Björn von der Esch (kd), Nils
Fredrik Aurelius (m), Per Lager (mp), Åsa
Torstensson (c), Helena Bargholtz (fp), Per-Samuel
Nisser (m), Alice Åström (v) och Carl-Erik Skårman
(m).
Reservationer
1. Personvalet (mom. 1)
Ingvar Svensson (kd), Inger René (m), Björn von der
Esch (kd), Nils Fredrik Aurelius (m), Åsa
Torstensson (c), Helena Bargholtz (fp), Per-Samuel
Nisser (m) och Carl-Erik Skårman (m) anser
dels att utskottets yttrande som på s. 11 börjar med
"När det gäller" och slutar med "2000/01:K303
yrkande 2. " bort ha följande lydelse:
Enligt utskottet bör spärrnivån för personval i
riksdagsval sänkas från nuvarande 8% till 5%.
Enligt utskottet finns det inget som motiverar
skillnader i spärrnivå mellan riksdagsval å ena
sidan och kommun- och landstingsfullmäktigval å
andra sidan. En sådan sänkning skulle enligt
utskottet dessutom öka möjligheten för ett faktiskt
personval i de större valkretsarna. Enligt utskottet
bör regeringen återkomma med förslag till ändrad
lagstiftning, i enlighet med vad som anförts ovan, i
så god tid att de nya reglerna kan tillämpas redan
vid 2002 års val. Med bifall till motionerna
1999/2000:K206 yrkande 14, 1999/2000:K244 yrkande 2,
1999/2000:K245 yrkandena 1 och 3, 2000/01:K268
yrkande 1, 2000/01:K282 och 2000/01:K303 yrkande 2
bör riksdagen som sin mening ge regeringen detta
till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande personvalet
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:K206
yrkande 4, 1999/2000:K244 yrkande 2,
1999/2000:K245 yrkandena 1 och 3, 2000/01:K268
yrkande 1, 2000/01:K282 och 2000/01:K303 yrkande
2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
2. Renodlat personval (mom. 2)
Inger René (m), Nils Fredrik Aurelius (m), Helena
Bargholtz (fp), Per-Samuel Nisser (m) och Carl-Erik
Skårman (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11
börjar med "Utskottet avstyrker också " och på s.
12 slutar med "2000/01:K396 yrkande 4" bort ha
följande lydelse:
Det är enligt utskottet angeläget att
personvalsinslaget i valsystemet förstärks. Genom
att ge väljarna makten över vem eller vilka som
skall väljas vitaliseras demokratin, samtidigt som
det kan bidra till en ny och närmare relation mellan
väljarna och de politiska förtroendemännen. Detta
sker enligt utskottet bäst genom att spärrarna tas
bort. Regeringen bör enligt utskottet låta utreda de
mera precisa formerna för ett fullständigt personval
och återkomma med förslag till ändrad lagstiftning i
så god tid att de nya reglerna kan tillämpas vid
2006 års val. Med bifall till motionerna
1999/2000:K238, 2000/01:K303 yrkande 1 och
2000/01:K396 yrkande 4 bör riksdagen som sin mening
ge regeringen detta till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande renodlat personval
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:K238,
2000/01:K303 yrkande 1 och 2000/01:K396 yrkande
4 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
3. Kampanjbidrag (mom. 4)
Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12
börjar med "I motionerna" och slutar med "och
avstyrks." bort ha följande lydelse:
Med ett ökat inslag av personval i valsystemet
ökar, enligt utskottet, riskerna för missbruk när
det gäller kampanjbidrag till politiker. I Sverige
har vi inte ens de minimibestämmelser om offentlig
redovisning och bidragstak som är gällande i t.ex.
USA. Det råder ett slags naiv tro att regler är
obehövliga eftersom inga större oegentligheter
hittills har uppdagats. Ett regelverk behövs. Hur
valkampanjer finansieras är en alltför viktig sak
för att överlåtas åt de fria marknadskrafternas
spel. Det är i och för sig postitivt med den
överenskommelse som träffats mellan
riksdagspartierna. Utskottet anser emellertid att
riksdagen bör begära att regeringen återkommer med
förslag till lagstiftning som reglerar redovisning
av kampanjbidrag m.m. Detta bör riksdagen, med
bifall till motionerna 1999/2000:K231 och
2000/01:K401 yrkande 16, som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha
följande lydelse:
4. beträffande kampanjbidrag
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:K231 och
2000/01:K401 yrkande 16 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Kommunala utjämningsmandat (mom. 6)
Kenneth Kvist (v), Ingvar Svensson (kd), Björn von
der Esch (kd) och Alice Åström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18
börjar med "Frågan om att" och slutar med
"2000/01:K268 yrkande 3." bort ha följande lydelse:
Enligt vallagen kan kommunfullmäktige besluta om
valkretsindelning när kommunen har fler än 6 000
röstberättigade. De flesta kommuner har
valkretsindelning. Kommunfullmäktiges platser
fördelas utifrån fasta valkretsmandat vilket innebär
att ett parti trots ett relativt starkt stöd i
kommunen i sin helhet kan hamna utanför
kommunfullmäktige i de fall röstetalet är jämnt
fördelat över hela kommunen. Nuvarande system
inbjuder enligt utskottet gärna till manipulation
med valkretsindelningar och/eller antalet mandat i
kommunfullmäktige. Ett alternativ till den nuvarande
situationen är enligt utskottet att införa
utjämningsmandat i valkretsindelade kommuner.
Riksdagen bör begära ett förslag från regeringen om
utjämningsmandat i valkretsindelade kommuner.
Ändringen bör träda i kraft i så god tid att den kan
tillämpas vid 2002 års val. Detta bör riksdagen, med
bifall till motionerna, ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha
följande lydelse:
6. beträffande kommunala utjämningsmandat
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:K209 och
2000/01:K268 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Gemensamma valsedlar (mom. 12)
Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29
börjar med "Utskottet som" och slutar med "yrkandena
1-3." bort ha följande lydelse:
Kostnaderna för val till riksdag och kommuner är
omfattande, och det borde enligt utskottet vara ett
allmänt intresse att minimera dessa. Inte minst
handlar det om ett stort slöseri med papper för alla
olika vallistor, något som också ökat med
personvalsinslaget. En åtgärd, som skulle kunna
effektivisera informationen, kraftigt minska
pappersanvändningen och minska transportvolymen,
vore att ha gemensamma valsedlar för de partier som
deltar i respektive val. Andra länder har genomfört
detta med bra resultat. Detta bör riksdagen, med
bifall till motionen, som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha
följande lydelse:
12. beträffande gemensamma valsedlar
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:K218 yrkandena
1-3 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
Särskilt yttrande
Personval (mom. 1)
Kenneth Kvist och Alice Åström (båda v) anför:
På grundval av en kompromiss mellan
riksdagspartierna beslutade riksdagen 1997 att
införa ett begränsat personvalsinslag i det svenska
valsystemet. Partierna närmade sig denna kompromiss
från skilda utgångspunkter. Vänsterpartiet hörde och
hör alltjämt till dem som är mest kritiska mot
personvalskampen. Vi står dock fast vid den
kompromiss som möjliggjorde konsensus i frågan om
valsystemets utformning. De förutsättningar som
förelåg när kompromissen gjordes har inte ändrats på
något avgörande sätt, och inte heller erfarenheterna
av de allmänna valen 1998 är sådana att
överenskommelsen bör omprövas.