Utskottet behandlar i detta betänkande 30 motioner,
som väckts under allmänna motionstiden 1999 och
2000. I motionerna behandlas huvudsakligen olika
frågor om kommunal näringsverksamhet. Frågorna rör
omfattningen av kommunal näringsverksamhet och
formen för sådan verksamhet, möjligheterna till
laglighetsprövning och sanktionssystem samt
möjligheterna för kommunala trafikföretag att verka
utanför den egna kommunen. Vidare behandlas i
betänkandet vissa frågor om kommunernas befogenheter
i fråga om barnomsorg.
Utskottet avstyrker samtliga motioner.
Reservationer i olika frågor om kommunal
näringsverksamhet har avgivits av m- , kd- och fp-
ledamöterna. Reservationer har också avgivits av kd-
och mp-ledamöterna i frågan om kommunernas
befogenheter beträffande barnomsorg.
Motionerna
Motioner från allmänna motionstiden 1999
1999/2000:K206 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas
19. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
förstärkt möjlighet för medborgarna att
laglighetspröva verksamhet som bedrivs av kommuner
och landsting i enlighet med vad som anförts i
motionen,
20. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
förstärkt grundlagsskydd för näringsfriheten i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1999/2000:K224 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär
ändring i kommunallagen innebärande att
näringsverksamhet inte i någon form får bedrivas av
kommuner och landsting i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1999/2000:K232 av Inga Berggren m.fl. (m, kd, c, fp)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om tydligare regler för
den kommunala verksamheten med utgångspunkt i att
kommersiellt företagande är främmande för
kommunerna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av att ändra
reglerna för överklagande av beslut i kommunala
bolag,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att
förvaltningsformen är den naturliga formen för
kommunal verksamhet.
1999/2000:K260 av Inger Strömbom (kd) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar om ändringar i
kommunallagen i enlighet med vad i motionen anförts,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
sanktioner för brott mot kommunallagen i enlighet
med vad som anförts i motionen.
1999/2000:K277 av Per Westerberg m.fl. (m) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att kommuner inte
skall bedriva näringsverksamhet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ändringar i
kommunallagen.
1999/2000:K308 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en permanentning av
försökslagstiftningen beträffande kommunala
trafikföretag,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
sådan ändring i lagstiftningen att de kommunala
företag som själva är konkurrensutsatta och drivs
enligt affärsmässiga principer tillåts konkurrera
utanför den egna kommunen.
1999/2000:K352 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om avveckling av de
kommunala bolagen.
1999/2000:Fi610 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari
yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om avveckling av de
kommunala bolagen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om kommunalt självstyre
och maxtaxan.
1999/2000:Sk692 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas
13. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
ändringar i kommunallagen i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1999/2000:N273 av Per Westerberg m.fl. (m, kd, fp)
vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om offentlig
näringsverksamhet,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om översyn av
kommunallagen i syfte att ge företag bättre
möjligheter att i domstol pröva kommunalt stöd.
1999/2000:N384 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
ändring i kommunallagen i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1999/2000:A805 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas
14. att riksdagen hos regeringen begär en översyn
av kommunallagen i enlighet med vad i motionen
anförts.
Motioner från allmänna motionstiden 2000
2000/01:K225 av Mikael Oscarsson (kd) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en restriktiv syn på
kommunal näringsverksamhet.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en översyn av
kommunallagen beträffande kommunala bolag.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad motionen anförs om en uppföljning och
kartläggning av kommunala bolag.
2000/01:K237 av Ola Karlsson och Nils Fredrik
Aurelius (m) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
försöksverksamheten, kommunallagens
lokaliseringsprincip samt laglighetsprövning av
verksamhet i kommunala bolag.
2000/01:K285 av Christel Anderberg (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kommunal
näringsverksamhet.
2. Riksdagen beslutar att hos regeringen begära en
översyn av 2 kap. 7 och 8 §§ kommunallagen i
enlighet med vad i motionen anförs.
3. Riksdagen beslutar att hos regeringen begära en
översyn av kommunallagens regler om
laglighetsprövning i enlighet med vad i motionen
anförs.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om sanktioner vid
domstolstrots.
2000/01:K301 av Ewa Thalén Finné och Cristina
Husmark Pehrsson (m) vari föreslås att riksdagen
fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
kommunal näringsverksamhet.
2000/01:K304 av Inga Berggren m.fl. (m, kd, c, fp)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om tydligare regler för
den kommunala verksamheten med utgångspunkt att
kommersiellt företagande är främmande för
kommunerna.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av att ändra
reglerna för överklagande av beslut i kommunala
bolag.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
förvaltningsformen är den naturliga formen för
kommunal verksamhet.
2000/01:K320 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en permanentning av
försökslagstiftningen beträffande kommunala
trafikföretag.
2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring i lagstiftningen som innebär
att de kommunala företag som själva är
konkurrensutsatta och drivs enligt affärsmässiga
principer tillåts konkurrera utanför den egna
kommunen.
2000/01:K344 av Per Westerberg m.fl. (m) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att kommuner inte
skall bedriva näringsverksamhet.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att kommunal
näringsverksamhet innebär demokratiproblem.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ändringar i
konkurrenslagen.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ändringar i
kommunallagen.
2000/01:K345 av Per Unckel m.fl. (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till förstärkt möjlighet för medborgarna att
laglighetspröva verksamhet som bedrivs av kommuner
och landsting i enlighet med vad som anförs i
motionen.
2000/01:K377 av Matz Hammarström m.fl. (mp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen beslutar om ändring i kommunallagen för
att möjliggöra rätten att bli kommunal
dagbarnvårdare åt eget barn.
2000/01:K395 av Christina Nenes och Claes-Göran
Brandin (s) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut: Riksdagen begär att regeringen
lägger fram förslag till ändring i lagen så att de
kommunala bussföretagen, som själva är
konkurrensutsatta och drivs enligt affärsmässiga
principer, tillåts konkurrera utanför den egna
kommunen.
2000/01:So299 av Chris Heister m.fl. (m) vari
föreslås
7. att riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring om ekonomisk kompensation till
den enskilde vid kommunalt domstolstrots.
2000/01:Ub317 av Ingvar Svensson m.fl (kd) vari
föreslås att riksdagen beslutar genom ändring i
kommunallagen att kommuner skall ha den generella
rätten att fördela sina barnomsorgssubventioner på
ett rättvist sätt till varje barn och på ett sådant
sätt att föräldrar kan erhålla den faktiska
valfriheten att bedöma och att genomföra den
barnomsorg som bäst lämpar sig för det barn de har
ansvar för.
2000/01:Ub244 av Maria Larsson m.fl. (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om inrättande av lagstöd för
införande av möjlighet för kommuner att ge
ersättning för vård av egna barn i åldrarna 1-5 år.
2000/01:N243 av Inger Strömbom m.fl. (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om skadlig kommunal
konkurrensverksamhet.
2000/01:N324 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kommunernas roll i
näringspolitiken.
3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring av kommunallagen i syfte att
underlätta prövning av kommunal näringsverksamhet.
2000/01:N381 av Per Westerberg m.fl. (m, kd, c, fp)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utifrån gällande
kommunallag förtydliga vad som är tillåten
respektive otillåten kommunal verksamhet.
2000/01:A806 av Mikael Odenberg m.fl. (m) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om illojal kommunal
konkurrens.
13. Riksdagen begär hos regeringen en översyn av
kommunallagen i enlighet med vad som anförs i
motionen.
2000/01:A812 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att verka för att ta
bort den kommunala bolagssektorn.
Utskottet
Kommunal näringsverksamhet m.m.
Motionerna
I motion 1999/2000:K206 av Bo Lundgren m.fl. (m)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag
om förstärkt möjlighet för medborgarna att
laglighetspröva verksamhet som bedrivs av kommuner
och landsting och att riksdagen hos regeringen begär
förslag om förstärkt grundlagsskydd för
näringsfriheten. Den kommunala självstyrelsen har
enligt motionärerna inneburit att kommuner kunnat
organisera sin verksamhet i antingen traditionell
förvaltningsform eller i bolagsform. I båda fallen
skall verksamheten följa kommunallagens regler. Men
det är enligt motionärerna bara när verksamheten
bedrivs i förvaltningsform som medborgarna har
möjlighet att via kommunalbesvär få prövat om
verksamheten är kompetensenlig. Motionärerna ser det
som en klar brist i den kommunala demokratin att
medborgarna inte har möjlighet att pröva om
kommunpolitikerna följer kommunallagen (1991:900) i
den verksamhet som organiserats i bolagsform.
Möjligheten att laglighetspröva kommunala beslut bör
därför enligt motionärerna utvidgas till att gälla
även beslut och verksamheter i bolag där kommuner
utövar ett bestämmande inflytande. Likartade
synpunkter framförs i motion 2000/01:K345. Enligt
Moderata samlingspartiet bör kommunal verksamhet
bedrivas i förvaltningsform medan bolagsform endast
skall accepteras som en övergångsform inför en
privatisering. Motionärerna anför vidare att en
kommun inte kan tvingas att rätta sig efter ett
beslut i samband med laglighetsprövning. Om kommunen
vägrar att rätta sig efter beslutet och det inte rör
myndighetsutövning finns inte någon straffrättslig
eller civilrättslig sanktion att tillgripa mot
kommunen. Motionärerna anför att dessa brister
snarast bör rättas till. Motionärernas utgångspunkt
är att kommunerna inte skall bedriva
näringsverksamhet. Sådan verksamhet sköts enligt dem
bättre av andra. De anför att en renodling av
kommunernas uppgifter gynnar demokratin och
beslutens kvalitet.
I motion 1999/2000:K224 av Marietta de Pourbaix-
Lundin (m) hemställs att riksdagen hos regeringen
begär förslag till sådan ändring i kommunallagen att
näringsverksamhet inte i någon form får bedrivas av
kommuner och landsting, dvs. inte ens som för
närvarande om verksamheten drivs utan vinstsyfte.
Motionären framhåller att kommunalt drivna
gymanläggningar, solarier, plantskolor, tvätterier,
videouthyrningar och vandrarhem är vanliga trots
att sådana näringsverksamheter normalt skall
bedrivas i vinstsyfte. Det största problemet är
enligt motionären att det privata näringslivet
konkurreras ut. Ett annat är att skattebetalarnas
pengar riskeras, om något går snett. Motionären
anser att kommunallagen måste göras ännu mycket
tydligare på denna punkt, dvs. slå fast att det är
helt förbjudet för kommunen eller landstinget att
bedriva näringsverksamhet.
I motion 1999/2000:K232 av Inga Berggren m.fl. (m,
kd, c, fp) hemställs att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
dels om tydligare regler för den kommunala
verksamheten med utgångspunkt i att kommersiellt
företagande är främmande för kommunerna, dels om
behovet av att ändra reglerna för överklagande av
beslut i kommunala bolag, dels om att
förvaltningsformen är den naturliga formen för
kommunal verksamhet. Motionärerna anför att det är
angeläget att se över reglerna för offentlig
näringsverksamhet, framför allt den kommunala.
Kommunallagen säger redan i dag att kommuner bara
får driva allmännyttig näringsverksamhet som inte
får ha vinstsyfte. Men sanktionerna mot kommuner som
överträder gränserna är svaga. Endast
kommunmedlemmar kan begära att en domstol prövar om
ett kommunalt beslut är lagligt. Överklagandet måste
ske en kort tid efter det att beslutet är justerat.
Och det finns inga bra medel att få kommunerna att
följa domstolens utslag. Motionärerna anser därför
att den kommunala näringsverksamheten bör ses över
från utgångspunkterna att kommersiellt företagande
är främmande för kommunerna, att de bestämmelser som
i dag reglerar kommunal verksamhet och konkurrens
mellan offentlig och privat verksamhet inte sätter
tillräckligt tydliga ramar för sådan verksamhet, att
förvaltningsformen och inte bolagsformen är den
naturliga formen för kommunal verksamhet och
slutligen att, om bolagsform trots allt väljs, sådan
verksamhet alltid skall vara knuten till ett
intresse inom kommunen. Samma yrkanden framförs i
motion 2000/01:K304.
I motion 1999/2000:K260 av Inger Strömbom (kd)
hemställs att riksdagen dels beslutar om ändringar
i kommunallagen, dels hos regeringen begär förslag
till sanktioner för brott mot kommunallagen.
Motionären anför att det i konkurrenslagen oftast
inte finns stöd för ingripande mot t.ex.
skattesubventionering och underprissättning av
konkurrensutsatt verksamhet. För att styra upp en
stor del av dagens sneda konkurrensförhållanden bör
enligt motionären en skärpning av kommunallagens
paragrafer om näringsverksamhet komma till stånd.
Motionären anför att riksdagen bör ge regeringen i
uppdrag att föreslå nödvändiga ändringar i
kommunallagen samt att pröva förutsättningarna för
införande av sanktioner mot ansvariga beslutsfattare
för brott mot kommunallagen.
I motion 1999/2000:K277 av Per Westerberg m.fl. (m)
hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna dels vad i motionen anförts
om att kommuner inte skall bedriva
näringsverksamhet, dels vad i motionen anförts om
ändringar i kommunallagen. Motionärerna anser att
kommuner och landsting skall avveckla den
näringsverksamhet de bedriver och överlåta denna
till den privata sektorn. Detta gäller oavsett om
näringsverksamheten sker i bolags- eller
förvaltningsform. En sådan förändring kommer enligt
motionärerna att ta tid dels beroende på
omfattningen av näringsverksamheten, dels beroende
på den politiska viljan i de olika kommunerna. Det
är därför enligt motionärerna viktigt att genom
ändrade lagar och regler se till att
skadeverkningarna av den kommunala
näringsverksamheten begränsas omedelbart. Det är
enligt motionärerna vidare viktigt att snarast
införa en lagstadgad utmaningsrätt som ger
företagare rätt att på lika villkor konkurrera med
de kommunala förvaltningarna. - Vidare pekar
motionärerna på kom-munala bolag och
koncernbildningar som ett växande demokratiproblem.
Kommunala bolag och koncernbildningar där kommunal
verksamhet som inte har stöd i lagen kan bedrivas
har enligt motionärerna blivit allt vanligare. Det
är enligt dem heller inte ovanligt att såväl privat
som kommunal näringsverksamhet ges kommunalt stöd på
ett sätt som ligger i utmarkerna av den kommunala
kompetensen. Motionärerna anför att det inte är
ovanligt att privata företag blir utkonkurrerade av
kommunal verksamhet som både är skattesubventionerad
och olaglig. Företagaren som tvingas betala den
konkurrerande kommunala verksamheten med sina egna
skattepengar kan enligt motionärerna normalt inte
begära en prövning av om verksamheten är lagenlig. -
Om en kommun eller ett landsting bestämmer sig för
att i förvaltningsform eller via bolag gå ut på den
öppna marknaden och sälja tjänster som ligger i
kommunallagens utmarker kan visserligen en invånare
i kommunen eller landstinget begära
laglighetsprövning genom att överklaga beslutet. Det
finns emellertid enligt motionärerna en rad problem
vid laglighetsprövningen. Likartade sypunkter
framförs i motion 2000/01:K344. I den motionen
föreslås därtill att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad som i motionen anförs
om ändringar i konkurrenslagen. Motionärerna anser
att konkurrenslagen bör utvidgas till att gälla även
när en myndighets beslut inte varit ett led i en
företagarroll, t.ex. stödgivning, samt till att
gälla vid interna köp.
I motion 1999/2000:K352 av Karin Pilsäter m.fl.
(fp) hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
avveckling av de kommunala bolagen. Motionärerna
anför att den kommunala bolagssektorn kraftigt bör
minskas, på sikt i stort avvecklas. Detta bör ske
genom att bolagen säljs ut till privata ägare, läggs
ned eller att verksamheten återgår i
förvaltningsform. En del av det kommunala
bostadsbeståndet kan enligt motionärerna behöva
finnas kvar, för att säkerställa att en god social
bostadspolitik upprätthålls.
I motion 1999/2000:Fi610 av Karin Pilsäter m.fl.
(fp) hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna dels vad i motionen anförts om
avveckling av de kommunala bolagen, dels vad i
motionen anförts om kommunalt självstyre och
maxtaxan. Motionärerna anför att en avveckling av
kommunala bolag frigör resurser för de hårt
ansträngda verksamheterna - vård, omsorg och skola.
Då en kommun säljer ett bolag får det enligt
motionärerna positiva sidoeffekter genom att den
kommunala administrationen minskar och snedvridande
konkurrens och ineffektiv förvaltning av bolagens
resurser försvinner. De resurser som direkt frigörs
då kommunala bolag avvecklas är de som uppkommer
genom att kommunens ränteutgifter minskar och
förlustbidragen till olönsamma bolag försvinner.
Redan på kort sikt uppgår dessa vinster enligt
motionärerna till betydande belopp. Vidare anser
motionärerna att dagistaxornas storlek och
konstruktion inte är en fråga för riksdagen. Det
framgår redan av den s.k. barnomsorgslagen att
taxorna måste vara rimliga i förhållande till
kostnader och människors inkomster. En ytterligare
reglering i form av "maxtaxa" anser de stå i strid
med den kommunala självstyrelsen. Det är fullt
rimligt att det är kommunen, eller den enskilda
förskolan, som avgör taxa i samband med att man
avgör frågor om standard, personaltäthet, öppettider
etc. Kommunerna måste ha rätt att göra olika
avvägning mellan skattesats och avgiftsuttag.
I motion 1999/2000:Sk692 av Bo Lundgren m.fl. (m)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag
om ändring i kommunallagen i enlighet med vad som
anförs i motionen. Motionärerna anför att
kommunallagen bör ses över och reglerna för vad som
är tillåten respektive otillåten kommunal verksamhet
preciseras. Därmed underlättas enligt motionärerna
rättsliga prövningar. Motionärerna förordar att
kommuner inte skall få erbjuda kommunala tjänster på
den konkurrensutsatta marknaden.
I motion 1999/2000:N273 av Per Westerberg m.fl. (m,
kd, fp) hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna dels vad i motionen anförts om
offentlig näringsverksamhet, dels vad i motionen
anförts om översyn av kommunallagen i syfte att ge
företag bättre möjligheter att i domstol pröva
kommunalt stöd. Motionärerna anför att
kommunallagens lokaliseringsprincip,
självkostnadsprincip och likställighetsprincip i
princip utesluter att verksamheten huvudsakligen
inriktas på andra avnämare än invånarna i kommunen,
liksom att huvuddelen av verksamheten drivs för att
få överskott, liksom att man skulle kunna ta ut
olika avgifter för samma tjänst av olika medborgare.
Men så länge inget överklagande sker finns enligt
motionärerna knappast några begränsningar för den
kommunala näringsverksamheten. Med vissa undantag
kan de beslut som fattas i kommunala bolag således
inte överklagas till förvaltningsdomstol. Rätten att
överklaga ett kommunalt beslut är begränsad till
kommunens medborgare. Många kommuner menar att detta
är en viktig kommunalrättslig princip. Flera av
näringslivets organisationer anser att rätten att
klaga på en ur kommunalrättslig synpunkt tveksam
verksamhet inte bör vara begränsad till kommunens
medlemmar. Detta fordrar enligt motionärerna
sannolikt att kommunens kompetens även regleras i
annan lag än kommunallagen - till exempel inom
konkurrenslagstiftningen. Kritikerna menar att det
måste finnas möjlighet att få lagligheten i viss
redan pågående verksamhet prövad, inte bara
lagligheten i ett visst beslut.
I motion 1999/2000:N384 av Alf Svensson m.fl. (kd)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag
till ändring i kommunallagen i enlighet med vad som
anförts i motionen. Motionärerna anför att
kommunerna under senare år har kommit att spela en
betydande roll när det gäller förutsättningarna för
att bedriva företagsverksamhet på lokal nivå.
Kommunala företag konkurrerar ofta på marknader där
det redan finns privata företag, vanligen drabbas
just små tjänsteföretagare. År 1996 fick svenska
skattebetalare skjuta till 2,2 miljarder kronor för
att rädda kommunala förlustbolag. Motionärernas
uppfattning är att kommunerna skall ägna sig åt
kärnuppgifterna, inte driva affärsverksamhet och
konkurrera ut privata företagare med
skattebetalarnas pengar. Lagligheten i kommuners
agerande på konkurrensutsatta marknader måste
utredas och preciseras. I princip bör kommuner inte
kunna agera på konkurrensutsatta marknader.
I motion 1999/2000:A805 av Bo Lundgren m.fl. (m)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär en
översyn av kommunallagen i enlighet med vad i
motionen anförts. I motionen anförs att det är
otillständigt att staten och kommunerna bedriver
verksamheter på sådana områden där det finns en
privat marknad eftersom tillgången till skattemedel
möjliggör en underprissättning som snedvrider
konkurrensen. Staten och kommunerna borde i stället
upphandla sådana tjänster på den privata marknaden
efter ett anbudsförfarande i fri konkurrens på lika
villkor.
I motion 2000/01:K225 av Mikael Oscarsson (kd)
föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs dels om en
restriktiv syn på kommunal näringsverksamhet, dels
om en översyn av kommunallagen beträffande kommunala
bolag, dels om en uppföljning och kartläggning av
kommunala bolag. I motionen anförs att flera
kommuner under senare år har börjat sälja tjänster
på marknader som tidigare enbart de privata
företagen var verksamma på. Konkurrensen sker därvid
inte på lika villkor; kommunen har
konkurrensfördelar, främst beskattningsrätten.
Vidare kan förluster i kommunala bolag äventyra
resurser för kommunal kärnverksamhet. Kommunala
bolag verkar numera ofta i koncerner av
skattemässiga skäl. Motionären anför att regeringen
bör ta initiativ till en uppföljning och
kartläggning av hur kommuner och landsting följer
kommunallagens anda i fråga om kommunala bolag med
avseende bl.a. på osund konkurrens med näringslivet
och möjligheten till insyn i bolaget.
I motion 2000/01:K285 av Christel Anderberg (m)
föreslås att riksdagen som sin mening tillkännager
för regeringen vad i motionen anförs om kommunal
näringsverksamhet, att riksdagen beslutar att hos
regeringen begära en översyn av 2 kap. 7 och 8 §§
kommunallagen och av kommunallagens regler om
laglighetsprövning samt att riksdagen tillkännager
för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om sanktioner vid domstolstrots. I motionen anförs
att kommuner och landsting i dag bedriver en
omfattande näringsverksamhet med hjälp av
skattepengar. Riktiga jobb och småföretag slås ut.
Verksamheten innebär därtill ett stort risktagande
för skattebetalarna. Kommunala bolag är ett växande
demokratiproblem eftersom medborgarna saknar fullgod
insyn och möjlighet att laglighetspröva deras
verksamhet. Kommunallagens regler om kommunal
näringsverksamhet behöver skärpas. Det måste införas
en möjlighet att överklaga inte bara kommunala
beslut utan också kommunala verksamheter. För att
nya regler skall bli effektiva krävs också
bestämmelser om effektiva sanktioner för kommuner
som trotsar domstols beslut. Sanktionerna bör också
kunna träffa kommunalpolitikerna.
I motion 2000/01:K301 av Ewa Thalén Finné och
Cristina Husmark Pehrsson (m) föreslås att riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om kommunal näringsverksamhet. I
motionen anförs att kommunal näringsverksamhet
konkurrerar med privata företag. De kommunala
verksamheterna har då konkurrensfördelar genom
beskattningsmakten samt bättre räntor hos banker och
kreditinstitut. För att balansera de privata
företagens konkurrenssituation behövs en skärpning
av kommunallagen.
I motion 2000/01:N243 av Inger Strömbom m.fl. (kd)
föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om skadlig
kommunal konkurrensverksamhet. I motionen anförs att
det kommunala engagemanget på turismens område
skapar svårigheter såväl för redan etablerade
företag som för företag som vill komma in på
marknaden. Det är fel om den kommunala
turismverksamhetens uppbyggnad finansieras med
skattemedel och den fortsatta driften sker med
kommunala driftbidrag. När en kommun ger bidrag
eller fördelaktiga lån till en av företagarna på
orten eller ett kommunägt bolag förfogar över
strategiskt viktiga resurser som man inte låter
konkurrerande aktörer utnyttja på samma villkor,
snedvrider man konkurrensen. Ett annat problem är
att det kan vara svårt för företagaren att hävda sig
mot kommunen i de fall tvister uppstår.
Kristdemokraterna anser att kommunallagen måste
ändras så att företag ges bättre möjligheter att
överklaga beslut och möjlighet att i domstol pröva
kommunalt stöd.
I motion 2000/01:N381 av Per Westerberg m.fl. (m,
kd, fp, c) föreslås att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
att utifrån gällande kommunallag förtydliga vad som
är tillåten respektive otillåten kommunal
verksamhet. I motionen anförs att kommunallagen bör
ses över och reglerna för vad som är tillåten
respektive otillåten kommunal verksamhet preciseras,
varmed rättsliga prövningar underlättas.
Möjligheterna att överklaga offentlig
näringsverksamhet bör förbättras.
I motion 2000/01:A806 av Mikael Odenberg m.fl. (m)
föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om illojal
kommunal konkurrens. I motionen anförs att ett
problem för kvinnligt företagande är den osunda
kommunala konkurrensen som ofta slår hårt mot just
kvinnors företagsområden. Kommunala gym eller
städservice som dumpar priser med hjälp av
skattemedel utgör ett hot mot den kvinnliga
entreprenörsandan. Inte sällan ger regeringen
dessutom starta-eget-bidrag med den ena handen medan
man med den andra handen rycker undan
förutsättningarna för att bedriva den sålunda
startade egna rörelsen. Att staten och kommunerna
bedriver verksamhet på sådana områden där det finns
en privat marknad är otillständigt, eftersom
tillgången till skattemedel möjliggör en
underprissättning som snedvrider konkurrensen.
I motion 2000/01:A812 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om att verka
för att ta bort den kommunala bolagssektorn. I
motionen anförs att kommunala bolag ofta med
skattebetalarnas pengar konkurrerar ut små privata
tjänsteföretagare. Folkpartiet liberalerna verkar
för att den kommunala bolagssektorn i stort sett
skall tas bort.
I motion 2000/01:So299 av Chris Heister m.fl. (m)
förslås att riksdagen begär att regeringen lägger
fram förslag till ändring i frågan om ekonomisk
kompensation till den enskilde vid kommunalt
domstolstrots. Motionärerna anser att de
lagändringar avseende bl.a. användning av vite som
gjorts för att förmå kommunerna att bättre följa och
verkställa domstolsbeslut om handikappades
rättigheter enligt socialtjänstlagen och lagen om
stöd och service till vissa funktionshindrade inte
är tillräckliga. I stället bör regeringen återkomma
till riksdagen med förslag som ger den enskilde
individen möjlighet att få ekonomisk kompensation
från kommunen motsvarande kostnaden för att betala
någon annan - t.ex. en privat utförare - som i
kommunens ställe kan tillgodose handikappades
aktuella behov. En sådan kompensation bör enligt
motionärerna om möjligt fastställas redan i samband
med den första domstolsbehandlingen. Likformighet
med de regler som gäller för att erhålla betalning
för andra i domstol fastställda fordringar bör så
långt möjligt eftersträvas. När det gäller lagen om
stöd och service åt vissa funktionshindrade anser
motionärerna att staten bör ta tillbaka
finansieringsansvaret från kommunerna.
Kommunala trafikföretag
I motion 1999/2000:K308 av Hans Stenberg m.fl. (s)
hemställs dels att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om en
permanentning av försökslagstiftningen beträffande
kommunala trafikföretag, dels att riksdagen hos
regeringen begär förslag till sådan ändring i
lagstiftningen att de kommunala företag som själva
är konkurrensutsatta och drivs enligt affärsmässiga
principer tillåts konkurrera utanför den egna
kommunen. Motionärerna anför att den
försökslagstiftning som sedan den 1 juli 1996
innebär att kommunala trafikföretag som själva är
konkurrensutsatta kan lägga anbud även på trafik
utanför den egna kommunen har fungerat bra och bör
permanentas. Motionärerna framhåller att den
nuvarande lagstiftningen hindrar alla övriga
kommunal- och landstingsägda företag att lägga anbud
på uppdrag utanför den egna kommunen även om de
själva är fullt ut konkurrensutsatta. Kommunerna
tvingas enligt motionärerna med nuvarande
upphandlingsbestämmelser att utsätta sina egna
företag för konkurrens i den egna kommunen samtidigt
som de kommunala företagen är förbjudna att vara med
och konkurrera i andra kommuner. Detta innebär
enligt motionärerna en allvarlig snedvridning av
konkurrensen och leder också till en minskad
konkurrens. Många kommuner väljer därför att helt
avstå från att konkurrensutsätta vissa verksamheter.
Yrkandena framförs också i motion 2000/01:K320.
I motion 2000/01:K237 av Ola Karlsson och Nils
Fredrik Aurelius (m) föreslås att riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om försöksverksamheten med möjlighet
för kommuner och deras bussbolag att ta uppdrag
utanför kommunens gränser, om kommunallagens
lokaliseringsprincip och om laglighetsprövning av
verksamhet i kommunala bolag. Motionärerna anför att
det sedan 1996 har funnits ett tillfälligt undantag
som gjort det möjligt för kommuner och deras
bussbolag att i strid med kommunallagens
lokaliseringsprincip ta uppdrag utanför kommunens
gränser. Enligt uppgift är det fyra kommunala bolag
som har utnyttjat denna möjlighet. Inget av dessa
bolag har redovisat intäkter och resultat av
uppdragsverksamheten i särskild ordning på det sätt
som gäller som villkor för försöksverksamheten. Det
har alltså inte varit möjligt att kontrollera
försöksverksamhetens effekter. Kommunmedborgare är i
dag förhindrade att laglighetspröva verksamhet som
bedrivs i kommunala bolag även om det som i detta
fall är uppenbart att bolagen bryter mot gällande
regler. Exemplet är ytterligare ett bra argument
varför en rätt att laglighetspröva verksamhet i
kommunala bolag bör införas. Vidare bör
försöksverksamheten avslutas och
lokaliseringsprincipen stärkas.
I motion 2000/01:K395 av Christina Nenes och Claes-
Göran Brandin (s) föreslås att riksdagen begär att
regeringen lägger fram förslag till ändring i lagen
så att de kommunala bussföretagen, som själva är
konkurrensutsatta och drivs enligt affärsmässiga
principer, tillåts konkurrera utanför den egna
kommunen. I motionen anförs att koncentrationen till
ett fåtal stora aktörer på marknaden fortsatt även
efter det att den försökslagstiftning, enligt vilken
kommunala bussföretag tillåts bedriva yrkesmässig
trafik även utanför den egna kommunen, trädde i
kraft. Under den tid de kommunala bussföretagen haft
möjlighet att konkurrera på lika villkor med de
privata företagen har det enligt vad som anförs i
motionen inte i något fall konstaterats att de getts
konkurrensfördelar eller på annat sätt gynnats av
sina ägare eller upphandlarna. Just snedvriden
konkurrens befarades av motståndarna till
försökslagstiftningen. Motionärerna ser inga
nackdelar med att permanenta lagstiftningen och låta
de kommunala bussföretagen delta i konkurrensen om
kollektivtrafik på samma affärsmässiga grunder som
de privata företagen. Däremot skulle det innebära en
försämrad konkurrens och ökad risk för en
oligopolsituation om de kommunala bussföretagen
utestängdes från att konkurrera utanför den egna
kommunen i samband med försökslagstiftningens utgång
år 2002.
Barnomsorg
I motion 2000/01:K377 av Matz Hammarström m.fl. (mp)
föreslås att riksdagen beslutar om ändring i
kommunallagen för att möjliggöra rätten att bli
kommunal dagbarnvårdare åt eget barn. I motionen
anförs att ekonomiskt bistånd, dvs. statliga
subventioner, i dag erbjuds endast till de föräldrar
som väljer barnomsorgsformer som innebär att någon
annan tar hand om barnen. Miljöpartiet de gröna
anser att även föräldrar som väljer att vårda sina
barn i det egna hemmet bör få ekonomiskt stöd.
Därför vill motionärerna att man skall kunna vara
anställd som kommunal dagbarnvårdare åt eget barn
med likvärdig betalning som en kommunal
dagbarnvårdare. Miljöpartiet ser det som angeläget
att regeringen återkommer med ett förslag till
ändring i kommunallagen som gör det möjligt att bli
kommunal dagbarnvårdare åt eget barn.
I motion 2000/01:Ub244 av Maria Larsson m.fl. (kd)
föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om inrättande
av lagstöd för införande av möjlighet för kommunen
att ge ersättning för vård av eget barn i åldrarna
1-5 år. De familjer som själva vårdar enbart sina
egna barn på hel- eller deltid får inte del av någon
statlig eller kommunal subvention. Detta indikerar
enligt motionärerna ett i grunden mycket
orättfärdigt system. För Kristdemokraterna är det
självklart att varje familj själv skall få avgöra
hur den vill ordna sin barnomsorg. Statens och
kommunens uppgift är att underlätta familjens
önskemål, inte att styra dess val.
I motion 2000/01: Ub317 av Ingvar Svensson m.fl.
(kd) föreslås att riksdagen genom ändring i
kommunallagen beslutar att kommunerna skall ha den
generella rätten att fördela sina
barnomsorgssubventioner på ett rättvist sätt till
varje barn och på ett sådant sätt att föräldrar kan
erhålla den faktiska valfriheten att bedöma och att
genomföra den barnomsorg som bäst lämpar sig för det
barn de har ansvar för. Motionärerna anför med
hänvisning till Regeringsrättens praxis att den
allmänt vedertagna grundsatsen när det gäller den
kommunala kompetensen är att en kommun inte utan
stöd i lag eller annan författning får lämna
understöd till enskilda personer. Bidrag som t.ex.
vårdnadsersättning eller barnbidrag får således inte
lämnas av en kommun utan stöd i speciallagstiftning.
Samtidigt gäller likställighetsprincipen generellt i
den kommunala verksamheten. Det torde enligt
motionärerna vara klart att det i dag råder en
konflikt mellan dessa två principer. Nuvarande
barnomsorgssubventioner från kommuner till föräldrar
med barn i daghemsåldern gynnar ensidigt vissa barn.
Det rimliga borde vara att kommunerna skall ha den
generella rätten att fördela sina
barnomsorgssubventioner på ett rättvist sätt till
varje barn och på ett sådant sätt att föräldrarna
kan erhålla den faktiska valfriheten att bedöma och
att genomföra den barnomsorg som bäst lämpar sig för
det barn de har ansvar för. En sådan rätt ligger
enligt motionärerna dessutom i linje med principen
om den kommunala självstyrelsen.
Bakgrund
Utskottet behandlade kommunala kompetensfrågor
senast våren 1999 i betänkande 1998/99:KU24.
Utskottet redogjorde där inledningsvis utförligt för
de regler som i skilda hänseenden gäller i fråga om
kommunal kompetens. Utskottet kan nu i huvudsak
hänvisa till den bakgrundsbeskrivningen.
I fråga om kommunal uppdragsverksamhet konstaterade
utskottet att regeringen i februari 1999 beslutat
att tillkalla en särskild utredare för att göra en
uppföljning och utvärdering av lagen (1996:637) om
försöksverksamhet med rätt för kommunala aktiebolag
att bedriva uppdragsverksamhet inom viss trafik
enligt yrkestrafiklagen (1998:490) och att utredaren
slutfört sitt uppdrag. Redovisningen av uppdraget
finns i betänkandet Kommunal uppdragsverksamhet inom
kollektivtrafiken - utvärdering av
försöksverksamheten (SOU 1999:118). Utredaren anser
inte att det föreligger behov av att låta kommunala
trafikbolag få bedriva uppdragsverksamhet utanför
den egna kommunen. Försökslagstiftningen bör därför
enligt utredningens förslag inte vare sig förlängas
eller permanentas. Betänkandet har remissbehandlats
och övervägs för närvarande i Regeringskansliet.
Såvitt gäller frågan om kommunalt domstolstrots har
riksdagen beslutat om ändringar i lagen (1993:387)
om stöd och service till vissa funktionshindrade och
i socialtjänstlagen (1980:620). Lagändringarna
innebär att länsstyrelsen får förelägga en kommun
eller ett landsting vid vite att följa en
lagakraftvunnen dom som ger en enskild rätt till
vissa insatser enligt respektive lag (SFS 2000:525,
526). Förslag till ytterligare lagändringar har
nyligen lagts fram i en departementspromemoria om
kommunalt domstolstrots (Ds 2000:53). Promemorian
har sänts ut på remiss.
I betänkande 1998/99:KU24 gick utskottet in på
bedömning av frågor om omfattningen av kommunal
affärsverksamhet och om formen för kommunal
verksamhet. Med hänvisning till tidigare
ställningstaganden i hithörande frågor fann
utskottet dels att det inte finns skäl att införa
regler som förbjuder eller begränsar kommunala
företag, dels att den kommunala verksamheten bör
bedrivas i nämndform i största möjliga utsträckning,
dock att det också kan finnas skäl som talar för
bolagsformen. Utskottet fann inte heller skäl att
frångå tidigare ställningstaganden som innebär att
utskottet anser att verksamhetens speciella
förutsättningar och den samlade kommunala nyttan bör
vara utgångspunkten för organisatoriska
överväganden, att det inte fanns skäl att föreslå
ändringar i kommunallagen om inskränkningar i rätten
att bilda bolag eller om avveckling av kommunala
bolag och att det inte behövs några ytterligare
preciseringar av kommunallagens regler om den
kommunala kompetensen beträffande kommunal
näringsverksamhet. - Företrädarna för Moderata
samlingspartiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet
liberalerna reserverade sig till förmån för att
riksdagen hos regeringen skulle begära förslag till
sådana ändringar i kommunallagen som syftar till att
minska omfattningen av näringsverksamheten i
kommuner och landsting.
Beträffande frågan om utökning av den kommunala
affärsverksamheten konstaterade utskottet att
regeringen beslutat tillkalla en särskild utredare
för att göra en uppföljning och utvärdering av lagen
om försöksverksamhet med rätt för kommunala
aktiebolag att bedriva uppdragsverksamhet inom viss
trafik enligt yrkestrafiklagen. Utskottet fann
därför att det inte fanns skäl att för det dåvarande
ta upp frågan om utökning av den kommunala
affärsverksamheten.
Utskottet behandlade vidare frågor om
laglighetsprövning av kommunal näringsverksamhet.
Med hänvisning till tidigare uttalanden ansåg
utskottet att bedömningen av huruvida en verksamhet
i ett kommunalt företag ligger inom ramen för den
kommunala kompetensen primärt är en uppgift för
styrelsen samt att härutöver en politisk prövning
sker av ägaren, kommunen eller landstinget, som
genom de av fullmäktige valda ombuden vid
bolagsstämma kan ge styrelsen direktiv om att t.ex.
ändra inriktningen av verksamheten, om den inte
uppfyller vissa formella krav. Utskottet fann att
den beskrivna ordningen i de allra flesta fall
fungerar på ett tillfredsställande sätt, en ordning
som stämmer helt överens med bolagsformens principer
vad gäller styrning av verksamheten och
ansvarsfördelningen. En möjlighet till
laglighetsprövning ansågs strida mot de nyss nämnda
grundläggande villkoren för en verksamhet som
bedrivs i bolagsform. - Företrädarna för Moderata
samlingspartiet och Kristdemokraterna reserverade
sig till förmån för ändringar av reglerna i
kommunallagen så att det blir möjligt för
förvaltningsdomstolarna att pröva
kompetensenligheten i verksamhet som kommunala
företag bedriver och lagligheten av beslut som
fattas av kommunala bolag.
Med hänsyn till vad utskottet anfört om
laglighetsprövning fann utskottet vidare, liksom vid
tidigare behandling av denna fråga, att det inte
fanns skäl att ta upp en sakdiskussion om ett
sanktionssystem. - Företrädarna för Moderata
samlingspartiet reserverade sig till förmån för en
begäran att regeringen snarast skulle lägga fram
ett förslag till sanktionssystem vid utebliven eller
otillräcklig rättelse då beslut inom kommunal
verksamhet har upphävts.
I betänkande 1998/99:KU24 noterade utskottet att
regeringen enligt ett beslut i december 1997 har
inrättat ett råd för konkurrens på lika villkor
mellan offentlig och privat sektor (dir. 1997:145).
I direktiven för rådet framhålls att konflikter
mellan den privata och den offentliga sektorn, t.ex.
om de möts på marknaden som konkurrenter på ojämlika
villkor, kan motverka en gynnsam utveckling för båda
sektorerna var för sig och därmed också för
samhället som helhet. Rådets uppgift är att, med
beaktande av de olika grundförutsättningar som
gäller för offentlig och privat sektor, söka
undanröja konkurrenskonflikter som typiskt sett inte
löses inom ramen för särskild lagstiftning eller
prövningsförfaranden. Rådet skall senast den
31 december 2000 redovisa sina samlade erfarenheter
och de resultat som uppnåtts. Enligt vad utskottet
inhämtat förbereds inom Regeringskansliet även en
särskild promemoria angående frågor i detta
sammanhang som rör konkurrenslagen (1993:20).
Utskottets bedömning
Beträffande omfattningen av kommunal
affärsverksamhet och formen för kommunal verksamhet
har utskottet inte skäl att nu göra någon annan
bedömning än den i betänkande 1998/99:KU24.
Utskottet anser alltså dels att det inte finns skäl
att införa regler som förbjuder eller begränsar
kommunala företag, dels att den kommunala
verksamheten bör bedrivas i nämndform i största
möjliga utsträckning, dock att det också kan finnas
skäl som talar för bolagsformen. Utskottet anser
vidare att det inte finns skäl att föreslå ändringar
i kommunallagen om inskränkningar i rätten att bilda
bolag eller om avveckling av kommunala bolag och att
det inte behövs några ytterligare preciseringar av
kommunallagens regler om den kommunala kompetensen
beträffande kommunal näringsverksamhet. Rådet för
konkurrens på lika villkor mellan offentlig och
privat sektor väntas lämna sin slutrapport före
årets slut. Därtill kommer att en
departementspromemoria väntas komma att behandla de
frågor som i sammanhanget gäller konkurrenslagen.
Motionerna ger enligt utskottets mening inte
anledning att nu förorda några ändringar i vad som
gäller till skydd för näringsfriheten och en
effektiv konkurrens. Inte heller såvitt gäller
laglighetsprövning av kommunal näringsverksamhet
finner utskottet anledning att frångå den bedömning
som gjorts i det tidigare betänkandet.
Såvitt gäller sanktionssystemet konstaterar
utskottet att vissa lagändringar på det
socialrättsliga området har ägt rum efter det att
utskottet avgav sitt betänkande 1998/99:KU24. Vidare
har nyligen lagts fram förslag till ytterligare
författningsändringar som gäller åtgärder mot
kommunalt domstolstrots. Utskottet anser att
resultatet av det nu pågående lagstiftningsarbetet
inte bör föregripas och att motionsyrkandena om
skärpta sanktioner på det kommunala området
följaktligen inte bör bifallas.
Enligt huvudregeln i 2 a kap. 10 § skollagen
(1985:1100) får för plats i förskola, fritidshem och
familjedaghem som kommunen anordnar skäliga avgifter
tas ut enligt grunder som kommunen bestämmer.
Avgifterna får dock inte överstiga kommunens
självkostnader. Beträffande frågan om s.k. maxtaxa i
barnomsorgen innebär motionärernas ståndpunkt att
frågan inte skall avgöras av riksdagen utan av
kommunerna. Ett förslag i frågan om maxtaxa har
numera lagts fram för riksdagen i proposition
1999/2000:129. Förslaget bereds för närvarande i
utbildningsutskottet. Konstitutionsutskottet finner
inte skäl att i detta betänkande gå vidare in på
frågan hur en maxtaxa skall åstadkommas.
Det som har anförts i det föregående innebär att
följande motioner avstyrks: 1999/2000:K206 yrkandena
19 och 20, 1999/2000:K224, 1999/2000: K232 yrkandena
1-3, 1999/2000:K260 yrkandena 1-2, 1999/2000:K277
yrkandena 1 och 6, 1999/2000:K352 yrkande 1,
1999/2000:Fi610 yrkandena 2 och 3, 1999/2000:Sk692
yrkande 13, 1999/2000:N273 yrkandena 10 och 17,
1999/2000:N384 yrkande 3, 1999/2000:A805 yrkande 14,
2000/01:K225 yrkandena 1-3, 2000/01:K237,
2000/01:K285 yrkandena 1-4, 2000/01:
K301, 2000/01:K304 yrkandena 1-3, 2000/01:K344
yrkandena 1, 3, 5, 6, 2000/01:K345 yrkande 1,
2000/01:So299, 2000/01:N243 yrkande 8, 2000/01:N324
yrkandena 2-3, 2000/01:N381 yrkande 11, 2000/01:A806
yrkandena 12 och 13, 2000/01:A812 yrkande 11.
Frågan om möjligheterna för kommunala trafikföretag
att verka utanför den egna kommunen övervägs för
närvarande i Regeringskansliet på grundval av det
betänkande som avgivits av en särskild utredare som
haft i uppdrag att följa upp och utvärdera lagen
(1996:637) om försöksverksamhet med rätt för
kommunala aktiebolag att bedriva uppdragsverksamhet
inom viss trafik enligt yrkestrafiklagen (1998:490).
Utskottet anser att resultatet av dessa överväganden
inte bör föregripas och avstyrker motionerna
1999/2000:
K308, 2000/01:K320 yrkandena 1-2, 2000/01:K237 och
2000/01:K395.
Kommunernas skyldigheter i fråga om barnomsorg
framgår i första hand av socialtjänstlagen
(1980:620) och skollagen (1985:1100). Deras
möjligheter att sörja för barnomsorg i vidare
omfattning begränsas av föreskrifterna i
kommunallagen (1991:900) om kommunernas
befogenheter. En allmänt vedertagen grundsats när
det gäller den kommunala kompetensen är att en
kommun inte utan stöd i lag eller författning får
lämna understöd till enskilda personer. Om
kommunernas befogenheter skall vidgas i den riktning
som motionerna syftar till, måste det följaktligen
till en ändring av föreskrifterna i kommunallagen
eller särskild lagstiftning. Kommunallagens
bestämmelser om kommunernas befogenheter är
generellt bestämmande för vilka uppgifter kommunerna
kan ta sig an i skilda hänseenden. Dessa
bestämmelser bör inte ändras utan ingående
överväganden i ett vidare sammanhang. Utskottet är
inte berett att med anledning av vad som anförts i
motionerna förorda några sådana ändringar. Inte
heller finns det enligt utskottets mening skäl att
nu överväga särskild lagstiftning för att vidga
kommunernas befogenheter på det sätt som
motionärerna önskar. Motionerna 2000/01:K377,
2000/01:Ub244 och 2000/01:Ub317 avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande begränsning av kommunal
affärsverksamhet
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K260 yrkande 2,
2000/01:
K285 yrkande 4 och 2000/01:So299 yrkande 7.
res. 3 (m, kd, fp)
4. beträffande maxtaxa
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Fi610 yrkande 3.
5. beträffande kommunala trafikföretag
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K308
yrkandena 1 och 2, 2000/01:K237, 2000/01:K320
yrkandena 1 och 2 och 2000/01:K395.
6. beträffande barnomsorg
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:K377,
2000/01:Ub317 och 2000/01:Ub244.
res. 4 (kd)
res. 5 (mp)
Stockholm den 9 november 2000
På konstitutionsutskottets vägnar
Göran Magnusson
I beslutet har deltagit: Göran
Magnusson (s), Barbro Hietala
Nordlund (s), Pär Axel Sahlberg
(s), Kenneth Kvist (v), Ingvar
Svensson (kd), Mats Berglind (s),
Inger René (m), Kerstin
Kristiansson Karlstedt (s), Kenth
Högström (s), Björn von der Esch
(kd), Nils Fredrik Aurelius (m),
Per Lager (mp), Åsa Torstensson
(c), Helena Bargholtz (fp), Per-
Samuel Nisser (m), Alice Åström (v)
och Carl-Erik Skårman (m)
Reservationer
1. Begränsning av kommunal affärsverksamhet
(mom. 1)
Ingvar Svensson (kd), Inger René (m), Björn von der
Esch (kd), Nils Fredrik Aurelius (m), Helena
Bargholtz (fp), Per-Samuel Nisser (m) och Carl-Erik
Skårman (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.15
börjar med "Beträffande omfattningen av " och på s.
16 slutar med "en effektiv konkurrens" bort ha
följande lydelse:
Det är enligt utskottets mening högst
otillfredsställande att kommuner och landsting under
senare år utökat sin näringsverksamhet till områden
som inte kan anses ligga inom deras formella
kompetens och naturliga verksamhetsområden. En
konsekvens av denna utveckling är att konkurrensen
mellan privata företag och kommunala företag som
uppträder på samma marknad snedvrids till de privata
företagens nackdel. En grund för denna snedvridning
är att kommunernas och landstingens risktagande är
lågt eller obefintligt till följd av möjligheten att
balansera eventuella underskott i verksamheten med
skattemedel. En verksamhet som i många fall erhåller
kapitaltillskott från ägaren och garanteras täckning
av förluster med kommunala medel kan enligt
utskottets mening inte förväntas vara effektiv. Det
medför att kommunala medel riskerar att användas på
ett för skattebetalarna otillfredsställande sätt.
Lagregleringen av den kommunala kompetensen kan,
som framgår av vad som redovisats i det föregående,
framstå som relativt klar och tydlig. Enligt
utskottets mening räcker regelverket dock inte till
för att hindra att kommuner och landsting ger sig in
på affärsmässig verksamhet, som inte ligger inom vad
som kan anses vara en naturlig kommunal uppgift.
Konsekvenserna av detta är starkt negativa såväl för
privata företag, som konkurrerar med kommunala
företag, som för kommunmedlemmarna.
Kommunala bolag kan skapa problem beträffande
demokratin, ekonomin och konkurrensen gentemot
privata företag. Utskottet vill särskilt fästa
uppmärksamheten på att ett stort inslag av bolag i
den kommunala verksamheten gör det svårare för
kommunmedlemmarna att överblicka hela verksamheten,
vilket är en klar nackdel från demokrati- och
insynssynpunkt. Enligt utskottets mening är det
angeläget att göra en översyn av kommunallagen i
syfte att undanröja de problem som här redovisats.
Mot denna bakgrund bör riksdagen begära att
regeringen lägger fram förslag till sådana ändringar
i kommunallagen som syftar till att minska
omfattningen av näringsverksamheten i kommuner och
landsting. Detta bör riksdagen med anledning av
motionerna 1999/2000:K206 yrkande 20, 1999/2000:
K232 yrkandena 1 och 3, 1999/2000:K260 yrkande 1,
1999/2000:K277 yrkandena 1 och 6, 1999/2000:K352
yrkande 1, 1999/2000:Fi610 yrkande 2,
1999/2000:Sk692 yrkande 13, 1999/2000:N273 yrkande
10, 1999/2000:
N384 yrkande 3, 1999/2000:A805 yrkande 14,
2000/01:K225 yrkandena 1-3, 2000/01:K285 yrkandena
1-3, 2000/01:K301, 2000/01:K304 yrkandena 1 och 3,
2000/01:K344 yrkandena 1, 3, 5 och 6, 2000/01:N243
yrkande 8, 2000/01:N324 yrkande 2, 2000/01:N381
yrkande 11, 2000/01:A806 yrkandena 12 och 13 och
2000/01:A812 yrkande 11 som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande begränsning av kommunal
affärsverksamhet
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:K206
yrkande 20, 1999/2000:K232 yrkandena 1 och 3,
1999/2000:K260 yrkande 1, 1999/2000:K277
yrkandena 1 och 6, 1999/2000:K352 yrkande 1,
1999/2000:Fi610 yrkande 2, 1999/2000:Sk692
yrkande 13, 1999/2000:N273 yrkande 10,
1999/2000:N384 yrkande 3, 1999/2000:
A805 yrkande 14, 2000/01:K225 yrkandena 1-3,
2000/01:K285 yrkandena 1-3, 2000/01:K301,
2000/01:K304 yrkandena 1 och 3, 2000/01:K344
yrkandena 1, 3, 5 och 6, 2000/01:N243 yrkande
8, 2000/01:N324 yrkande 2, 2000/01:N381 yrkande
11, 2000/01:A806 yrkandena 12 och 13 och
2000/01:A812 yrkande 11 tillkännager för
regeringen som sin mening vad utskottet anfört.
2. Laglighetsprövning av kommunal
näringsverksamhet (mom. 2)
Ingvar Svensson (kd), Inger René (m), Björn von der
Esch (kd), Nils Fredrik Aurelius (m), Helena
Bargholtz (fp), Per-Samuel Nisser (m) och Carl-Erik
Skårman (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16
börjar med "Inte heller såvitt" och slutar med "det
tidigare betänkandet" bort ha följande lydelse:
I motionerna framhålls att laglighetsprövning av en
kommunal verksamhets kompetensenlighet endast kan
ske i direkt anslutning till kommunens, t.ex.
fullmäktiges, beslut om att en verksamhet skall
bedrivas på visst sätt. En verksamhet kan inte
överklagas. Det innebär bl.a. att tiden för att
överklaga ett beslut om anslag kan hinna gå ut innan
den verksamhet utformas som anslaget avser.
Det är inte heller möjligt att få en
laglighetsprövning till stånd av beslut som fattas
av kommunala bolag. Än mindre kan verksamheten i
kommunala bolag laglighetsprövas.
Den angivna ordningen är enligt utskottets mening
inte tillfredsställande. Reglerna i kommunallagen
för laglighetsprövning bör därför ändras så att det
blir möjligt för förvaltningsdomstolarna att pröva
kompetensenligheten i verksamhet som kommunala
företag bedriver och lagligheten av beslut som
fattats av kommunala bolag. Regeringen bör låta se
över reglerna och återkomma till riksdagen med
förslag.
Det anförda bör riksdagen med anledning av
motionerna 1999/2000:K206 yrkande 19, 1999/2000:K232
yrkande 2, 1999/2000:N273 yrkande 17, 2000/01:K304
yrkande 2, 2000/01:K345 yrkande 1 och 2000/01:N324
yrkande 3 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande laglighetsprövning av kommunal
näringsverksamhet
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:K206
yrkande 19, 1999/2000:K232 yrkande 2,
1999/2000:N273 yrkande 17, 2000/01:K304 yrkande
2, 2000/01:K345 yrkande 1 och 2000/01:N324
yrkande 3 tillkännager för regeringen som sin
mening vad utskottet anfört.
3. Sanktionssystem (mom. 3)
Ingvar Svensson (kd), Inger René (m), Björn von der
Esch (kd), Nils Fredrik Aurelius (m), Helena
Bargholtz (fp), Per-Samuel Nisser (m) och Carl-Erik
Skårman (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16
börjar med "Såvitt gäller sanktionssystemet" och
slutar med "inte bör bifallas" bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser att frågan om ett sanktionssystem
med det innehåll som beskrivits i motionerna hänger
intimt samman med den nyss behandlade frågan om
möjligheten att pröva om en verksamhet i ett
kommunalt företag är kompetensenlig. Förutsatt att
en lagändring med sådant innehåll kommer till stånd,
blir det logiskt att också införa ett
sanktionssystem av det slag som motionärerna
förespråkar.
Regeringen bör snarast lägga fram ett förslag till
sanktionssystem vid utebliven eller otillräcklig
rättelse då beslut inom kommunal verksamhet har
upphävts. Förslaget bör också innefatta en
möjlighet till ekonomisk kompensation för den
enskilde vid kommunalt domstolstrots.
Det anförda bör med anledning av motionerna
1999/2000:K260 yrkande 2, 2000/01:K285 yrkande 4 och
2000/01:So299 yrkande 7 ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha
följande lydelse:
3. beträffande sanktionssystem
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:K260
yrkande 2, 2000/01:K285 yrkande 4 och
2000/01:So299 yrkande 7 tillkännager för
regeringen som sin mening vad utskottet anfört.
4. Barnomsorg (mom. 6)
Ingvar Svensson (kd) och Björn von der Esch (kd)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16
börjar med "Om kommunernas befogenheter" och på s.
17 slutar med "2000/01:Ub317 avstyrks" bort ha
följande lydelse:
Nuvarande barnomsorgssubventioner från kommuner
till föräldrar med barn i daghemsåldern gynnar
ensidigt vissa barn. Det rimliga borde vara att
kommunerna skall ha den generella rätten att fördela
sina egna barnomsorgssubventioner på ett rättvist
sätt till varje barn och på ett sådant sätt att
föräldrar kan erhålla den faktiska valfriheten att
bedöma och att genomföra den barnomsorg som bäst
lämpar sig för det barn de har ansvar för. En sådan
rätt ligger dessutom i linje med principen om den
kommunala självstyrelsen. För att vidga den
kommunala kompetensen på det sätt utskottet förordar
bör 2 kap. 1 § kommunallagen (1991:900) ändras på
följande sätt:
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
Kommuner och landsting får själva ha hand om sådana
angelägenheter av allmänt intresse som har
anknytning till kommunens eller landstingets område
eller deras medlemmar och som inte skall handhas
enbart av staten, en annan kommun, ett landsting
eller någon annan.
-----------------------------------------------------
Som en sådan
angelägenhet som kommuner
och landsting själva får
handha skall anses att
lämna ekonomiskt stöd
till föräldrar för vård
av barn.
-----------------------------------------------------
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha
följande lydelse:
6. beträffande barnomsorg
att riksdagen med anledning av motion 2000/01:Ub317 beslutar
om ändring av kommunallagen (1991:900) på det
sätt utskottet har föreslagit.
5. Barnomsorg (mom. 6)
Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17
börjar med "Dessa bestämmelser bör" och slutar med
"och 2000/01:Ub317 avstyrks" bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser att även föräldrar som väljer att
vårda sina barn i det egna hemmet bör få ekonomiskt
stöd. Man bör kunna vara anställd som kommunal
dagbarnvårdare åt eget barn med likvärdig betalning
som en kommunal dagbarnvårdare. Utskottet ser det
som angeläget att regeringen återkommer med ett
förslag till ändring i kommunallagen som gör det
möjligt att bli kommunal dagbarnvårdare åt eget
barn.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha
följande lydelse:
6. beträffande barnomsorg
att riksdagen med anledning av motion
2000/01:K377 tillkännager för
regeringen som sin mening vad
utskottet anfört.