I betänkandet behandlas regeringens skrivelse
1999/2000:103 Kommittéberättelse 2000 samt motioner
från allmänna motionstiden 1999 respektive 2000.
Motionerna rör:
· jämställdhetsfrågor i kommittéförordningen
·
· källhänvisningar i Statens offentliga utredningar
·
· rekryteringen av sekreterare i statliga
utredningar
·
· begripliga lagar
·
· EU-reglers påverkan på kostnader och
administration
·
· regionalpolitiska perspektiv
·
· klassperspektiv
·
teknikoberoende lagstiftning.
Utskottet föreslår att regeringens skrivelse läggs
till handlingarna. Samtliga motioner avstyrks.
1999/2000:K221 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att
aktivt medverka och bidra till att olika lagar,
regler, taxor och andra system som har större
betydelse för enskilda människors och familjers
vardag görs så enkla, överskådliga och tydliga som
möjligt.
1999/2000:K265 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att återkomma med en
övergripande paragraf om jämställdhetsarbetet i
kommittéförordningen,
1999/2000:K268 av Peter Pedersen (v) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att samtliga propositioner
skall innehålla ett särskilt avsnitt, där de förslag
och åtgärder som anförs skall analyseras och
konsekvensbeskrivas utifrån ett regionalpolitiskt
perspektiv.
1999/2000:K285 av Tuve Skånberg och Holger
Gustafsson (kd) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att referenser skall ingå i Statens
offentliga utredningar.
1999/2000:K346 av Inger Lundberg och Jan Björkman
(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av att bredda rekryteringen av sekreterare i
statliga utredningar.
1999/2000:T703 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari
yrkas
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om ett direktiv
till alla statliga kommittéer och särskilda
utredare,
Motioner från allmänna motionstiden 2000
2000/01:K274 av Margit Gennser (m) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att tillsätta en
utredning om hur nya regleringar initierade från EU
har påverkat företagens kostnader och myndigheternas
administrativa arbete,
2000/01:K390 av Anders Ygeman och Lena Sandlin-
Hedman (s) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
klassperspektiv i utrednings- och
beredningsprocessen.
2000/01:T713 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
15. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att göra
lagstiftningen teknikoberoende,
Utskottet
Kommittéberättelsen
Enligt tilläggsbestämmelse 3.6.2 till
riksdagsordningen skall regeringen årligen, senast
den 1 mars, lämna riksdagen en redogörelse för
verksamheten inom de kommittéer som har tillsatts på
grund av regeringens beslut. Kommittéberättelsen
innehåller bl.a. uppgifter om kommittéernas
sammansättning, kostnader, fördelningen mellan
kvinnor och män samt ålderssammansättningen.
I föregående års kommittéberättelse (skr.
1998/99:103 s. 6 f.) redovisade regeringen sina
bedömningar av kommittéväsendets roll och
arbetsformer med anledning av riksdagens
tillkännagivanden i dessa avseenden (bet.
1997/98:KU31). Med anledning av denna redovisning
uttalade konstitutionsutskottet (bet. 1998/99:KU26
s. 7) att utskottet förutsätter att regeringen
återkommer i lämpligt sammanhang, t.ex. i nästa års
kommittéberättelse, och redovisar vilka effekter de
vidtagna åtgärderna har medfört. Vidare utgick
utskottet från att den vägledning som kommer att ges
i den nya upplagan av kommittéhandboken framhåller
vikten av att jämställdhetsaspekter beaktas när
kommittédirektiv utarbetas. Utskottet förutsatte att
regeringen i kommande års kommittéberättelse
redovisar hur kommittéhandboken har utformats i
denna del samt vilka resultat vägledningen givit
(bet. 1998/99:KU26 s. 9).
Med anledning av konstitutionsutskottets uttalanden
redovisar regeringen olika åtgärder rörande
kommittéväsendet. Den 1 juli 1998 inrättades
Kommittéservice med ansvar för ett sammanhållet
administrativt stöd till kommittéväsendet. Från och
med den 1 januari 1999 utökades verksamheten vid
Kommittéservice från Stockholm till att även omfatta
Göteborg, Malmö och Jönköping. En ny kommittéhandbok
(Ds 2000:1) har getts ut och en översyn av
kommittéutbildningen kommer att ske. I
Statsrådsberedningens promemoria Hur
kommittédirektiv utformas (PM 1994:3) lämnas
riktlinjer och råd om utformningen av
kommittédirektiv. Med anledning av den nya
kommittéhandboken och kommittéförordningen
(1998:1474) har ett arbete med att revidera
promemorian inletts. Konstitutionsutskottets
betoning av vikten av att jämställdhetsaspekterna
tas upp vid utformningen av kommittédirektiv kommer
att beaktas i arbetet med promemorian. Vidare
redovisar regeringen att en språkexpert har knutits
till Kommittéservice. Språkexperten ger synpunkter
på textavsnitt från innehåll till språkbehandling.
Under 1999 har sådant särskilt
språkgranskningsarbete genomförts i sju kommittéer.
I kommittéberättelsen redovisas att
utvecklingsarbetet inom kommittéväsendet fortsätter.
Ett projekt kommer att påbörjas under år 2000 med
syfte att förbättra kvaliteten i kommittéarbetet. I
arbetet kommer att ingå åtgärder för att höja
kvaliteten i bl.a. kommittédirektiv, förbättra
planeringen, stärka utredarkunnandet, förbättra
kompetensförsörjningen, överväga effektiv
uppföljning, m.m. Vidare anförs att möjligheten att
på regeringens hemsida på Internet lägga ut de
förteckningar över myndigheter, organisationer m.fl.
till vilka kommittébetänkanden,
departementspromemorior m.m. har remitterats för
närvarande undersöks inom Regeringskansliet.
Utskottets bedömning
Utskottet vill inledningsvis erinra om att
regeringens överväganden i föregående års
kommittéberättelse gjordes mot bakgrund bl.a. av vad
riksdagen på konstitutionsutskottets förslag som sin
mening givit regeringen till känna om
kommittéväsendet (se bet. 1997/98:KU31). Utskottet
välkomnade i betänkandet över förra årets
kommittéberättelse att regeringen vidtagit åtgärder
för att stärka kommittéväsendet (bet. 1998/99:KU26
s. 6). Utskottet förutsatte att regeringen skulle
återkomma och redovisa vilka effekter de vidtagna
åtgärderna hade medfört.
Utskottet kan nu konstatera att regeringen
redovisar åtgärder som genomförts sedan den förra
kommittéberättelsen och att ett projekt kommer att
påbörjas under år 2000 med syfte att förbättra
kvaliteten i kommittéarbetet. Utskottet välkomnar
redovisningen men kan samtidigt konstatera att
regeringen inte redovisar någon bedömning av vilka
effekter åtgärderna har medfört. Utskottet har
förståelse för att en sådan bedömning kan vara svår
att göra på kort sikt och att effekterna inte ens på
lite längre sikt enkelt låter sig avläsas. Samtidigt
vill utskottet framhålla att ett skäl till att
riksdagen ägnat frågan om kommittéväsendets roll och
arbetsformer uppmärksamhet är den vikt som riksdagen
fäster vid att kommittéväsendet fungerar väl.
Utskottet förutsätter således att regeringen i
kommande kommittéberättelser redovisar dels det
fortsatta utvecklingsarbetet, dels sin bedömning av
vilka effekter åtgärderna har medfört.
Utskottet behandlar frågan om
jämställdhetsperspektiv i kommittéväsendet i nästa
avsnitt.
Utskottet föreslår, med hänvisning till det
anförda, att riksdagen lägger årets
kommittéberättelse till handlingarna.
Jämställdhetsfrågor i kommittéförordningen
Motionen
I motion 1999/2000:K265 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)
erinras om att det tidigare jämställdhetsdirektivet
(dir. 1994:124) den 1 januari 1999 ersattes med den
nya kommittéförordningen (SFS 1998:1474). Enligt
Vänsterpartiet var detta ett stort steg tillbaka.
Visserligen har en förordning högre status, men när
förordningen samtidigt urholkar allt det som
direktivet innehöll blir statusfrågan oviktig och
jämställdhetsarbetet leds inte framåt.
Jämställdhetsdirektivet utgick från ett radikalt
könsperspektiv. Det slog fast att många åtgärder för
jämställdhet fortfarande behövdes och pekade bl.a.
särskilt ut sådana informella strukturer som kan
bidra till att förstärka den ojämna maktfördelningen
och segregeringen mellan kvinnor och män. Direktivet
utgick också från att ett effektivt
jämställdhetsarbete måste omfatta i stort sett alla
samhällsområden.
Jämställdhetsdirektivet ålade samtliga utredningar
att analysera såväl det rådande läget när det gällde
jämställdheten inom det egna området som
jämställdhetskonsekvenser av de egna förslagen.
Detta gällde alltså samtliga utredningar, och en
kommitté eller utredare kunde bortse från dessa
riktlinjer endast genom att särskilt ange och
motivera skälen till att riktlinjerna inte kunnat
uppfyllas.
Den nya kommittéförordningen säger att en utredning
skall "ange" jämställdhetskonsekvenser "om förslagen
i ett betänkande har betydelse för - - -
jämställdheten mellan kvinnor och män".
Nu ligger det på varje enskild kommitté eller
utredare att avgöra om de egna förslagen kommer att
påverka jämställdheten eller inte. Tidigare
förutsattes alla förslag påverka jämställdheten och
utredningen måste motivera undantag från den regeln.
Tidigare var varje utredning tvungen att analysera
bristerna i jämställdheten på det aktuella området
och föreslå åtgärder. Denna innebörd av
jämställdhetsdirektivet finns inte alls med i den
nya förordningen.
Erfarenheten visar att utredningsväsendet ofta
brister i att analysera nuläge och konsekvenser när
det gäller jämställdheten. Motionärerna föreslår
därför att den nya kommittéförordningen förses med
ett särskilt stycke som ålägger kommittéerna samma
skyldigheter som de hade enligt det gamla
jämställdhetsdirektivet och att regeringen i större
utsträckning än tidigare följer upp
utredningsväsendets hantering av
jämställdhetsfrågorna. Detta bör riksdagen ge
regeringen till känna.
Bakgrund
I 1 kap. 2 § regeringsformen fastslås vissa
grundläggande mål för politiken. Där framhålls i
första stycket att den offentliga makten skall
utövas med respekt för alla människors lika värde
och för den enskilda människans frihet och
värdighet. I paragrafens tredje stycke har ett
element i denna likhetsgrundsats särskilt
framhållits, nämligen jämställdheten mellan könen.
Detta uttrycks som att det allmänna skall
tillförsäkra män och kvinnor lika rättigheter.
Regeln är ett målsättnings- eller programstadgande,
som riktar sig till normgivaren.
Som nämns i motionen finns i den nya
kommittéförordningen (15 §) en bestämmelse om att om
förslagen i ett betänkande har betydelse för
jämställdheten mellan kvinnor och män skall
konsekvenserna i det avseendet anges i betänkandet.
Därutöver anges i kommittéförordningen (16 §) att
regeringen närmare i utredningsuppdraget anger vilka
konsekvensbeskrivningar som skall finnas i ett
betänkande. Det kan vidare påpekas att i
kommittéhandboken (Ds 2001:1 s. 10) anges att
kommittéuppdragen skall fördelas så jämnt som
möjligt mellan kvinnor och män. Av
kommittéberättelsen framgår att andelen kvinnor
bland kommittéernas ledamöter (inkl. ordförande) är
41 %. Den totala andelen kvinnor i kommittéerna har
ökat med 1,3 procentenheter sedan föregående
redovisning. Andelen kvinnliga ordföranden har ökat
med 5,5 procentenheter till 36 % (skr. 1999/2000:103
s. 4, 410).
I Riksdagens revisorers granskning av
kommittéväsendet kritiserades tekniken med generella
kommittédirektiv (förs. 1997/98:RR3, bet. 1997/98:
KU31 s. 37 f.). Även i rapporter från Statskontoret
och Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi
har kritik framförts. Revisorerna ansåg att metoden
med generella direktiv, som berörda fackdepartement
inte tagit explicit ställning till, innebär att man
kombinerar en ämnesmässig begränsning av ett uppdrag
med stora och oprecisa krav på det analytiska och
samhällsekonomiska innehållet. Det finns, enligt
revisorerna, skäl att ifrågasätta detta sätt att
utforma kommittéuppdrag. Bättre vore att utgå från
direktiv som innehåller genomtänkta och integrerade
krav på utredningsarbetet. Kraven på
konsekvensanalyser borde preciseras i kommittéernas
egna direktiv. Det är inte acceptabelt att
kommittéerna i första hand arbetar med sina "egna"
direktiv och tar lätt på de generella direktiven.
Riktlinjer och råd om utformningen av
kommittédirektiv lämnas i Statsrådsberedningens
promemoria Hur kommittédirektiv utformas (PM
1994:3). I årets kommittéberättelse anges, som ovan
redovisats, att ett arbete med att revidera
promemorian har inletts med anledning av den nya
kommittéhandboken och kommittéförordningen.
Konstitutionsutskottets betonande av vikten att
jämställdhetsaspekterna tas upp vid utformningen av
kommittédirektiv kommer att beaktas i arbetet med
promemorian.
Kommittéhandboken
I den nya kommittéhandboken (Ds 2000:1 s. 77 f.)
återfinns ett nyskrivet avsnitt med en checklista
och annan vägledning för hur kommittéerna skall
beakta konsekvenserna för jämställdheten mellan
kvinnor och män av sina förslag. Inledningsvis
erinras om bestämmelsen om att om förslagen i ett
betänkande har betydelse för jämställdheten mellan
kvinnor och män skall konsekvenserna i det avseendet
anges i betänkandet. Bakgrunden till bestämmelsen är
att regeringen har lagt fast att
jämställdhetsaspekterna skall beaktas på alla
politik- och sakområden.
Vidare anförs i kommittéhandboken att alla
utredningsförslag skall föregås av
konsekvensanalyser ur ett jämställdhetsperspektiv.
En analys eller utredning är ofullständig om
effekten av kön inte har blivit övervägd. Det
innebär att
1. olika förhållanden och villkor för båda könen
skall synliggöras,
2.
3. varje fråga som berör individer skall prövas ur
ett jämställdhetsperspektiv,
4.
5. konsekvenserna av hur förändringar kan tänkas
utfalla för respektive kön skall analyseras.
6.
Enligt kommittéhandboken kan frågor som verkar vara
könsneutrala vid närmare granskning visa sig påverka
respektive kön på olika sätt. Det första steget i
konsekvensanalysen är att fastställa om
jämställdhetsperspektivet är relevant för den
aktuella utredningen. För att undersöka detta
besvaras följande fråga: Berör utredningen
individers villkor? Om svaret blir ja, skall
jämställdhetsaspekterna beskrivas närmare och
beaktas i utredningsarbetet. Det är viktigt att
detta sker tidigt i arbetet.
I kommittéhandboken anges ett antal kontrollfrågor
som bör ställas under utredningens gång för att
säkerställa att ett jämställdhetsperspektiv får
fullt genomslag:
7. Vilka könsskillnader finns?
8.
9. Är den individbaserade statistiken könsuppdelad?
10.
11. Hur tas könsaspekterna upp i
problemformuleringen?
12.
13. Hur redovisas könsaspekterna i betänkandets
fakta- och analysdelar?
14.
15. Skall betänkandet innehålla några
jämställdhetspolitiska förslag?
16.
17. Får ett genomförande av kommitténs förslag några
jämställdhetspolitiska konsekvenser?
18.
Vad i övrigt bör betänkandet innehålla utifrån ett
könsperspektiv?
Om en analys och en redovisning ur ett
jämställdhetsperspektiv inte kan göras på grund av
utredningsuppdragets eller ämnets karaktär, skall
detta anges och motiveras i betänkandet.
Tidigare riksdagsbehandling
I behandlingen av en snarlik motion våren 1999
underströk utskottet vikten av att
jämställdhetskonsekvenser beaktas i kommittéväsendet
liksom i annan statlig verksamhet (bet.
1998/99:KU26). Den tidigare metoden med generella
kommittédirektiv har fått kritik, och det har därför
funnits skäl att finna nya vägar för att tillse att
jämställdhetsaspekterna får vederbörligt utrymme i
utredningsväsendet. Ambitionen skall självfallet
vara att jämställdhetsaspekterna får större
genomslag genom de nya vägar som prövas. Utskottet
utgick från att den vägledning som kommer att ges i
den nya upplagan av kommittéhandboken framhåller
vikten av att jämställdhetsaspekter beaktas när
kommittédirektiv utarbetas. Utskottet förutsatte att
regeringen i kommande års kommittéberättelse
redovisar hur kommittéhandboken har utformats i
denna del samt vilka resultat vägledningen har
givit. Motionen avstyrktes. Företrädarna för
Vänsterpartiet, Folkpartiet och Miljöpartiet
reserverade sig.
Utskottets bedömning
Utskottet vill, i likhet med vad utskottet anförde
vid behandlingen av förra årets kommittéberättelse,
understryka vikten av att jämställdhetskonsekvenser
beaktas i kommittéväsendet liksom i annan statlig
verksamhet. Som utskottet påpekade föregående år har
den tidigare metoden med generella kommittédirektiv
fått kritik, och det har därför funnits skäl att
finna nya vägar för att tillse att
jämställdhetsaspekterna får vederbörligt utrymme i
utredningsväsendet. Ambitionen skall självklart vara
att jämställdhetsaspekterna får större genomslag
genom de nya vägar som prövas.
Redovisningen ovan visar att den nya upplagan av
kommittéhandboken innehåller riktlinjer för hur
jämställdhetskonsekvenser skall beaktas i arbetet i
utredningar. Regeringen redovisar i
kommittéberättelsen att ett arbete med att revidera
Statsrådsberedningens promemoria Hur
kommittédirektiv utformas (PM 1994:3) har inletts.
Konstitutionsutskottets betonande av vikten att
jämställdhetsaspekterna tas upp vid utformningen av
kommittédirektiv kommer att beaktas i arbetet med
promemorian.
Utskottet förutsätter att regeringen i nästa års
kommittéberättelse redovisar hur arbetet med
promemorian har fortskridit. Vidare utgår utskottet
från att regeringen så långt möjligt kommer att
redovisa vilka resultat arbetet med
jämställdhetskonsekvenserna har givit.
Motion 1999/2000:K265 (v) yrkande 2 kan mot
bakgrund av det anförda delvis anses tillgodosedd
och avstyrks därmed.
Källhänvisningar i Statens offentliga
utredningar
Motionen
I motion 1999/2000:K285 av Tuve Skånberg och Holger
Gustafsson (båda kd) erinras om att Statens
offentliga utredningar (SOU) utgör betydelsefulla
faktakällor och beslutsunderlag i det offentliga
Sverige. SOU har sin viktigaste, men inte enda,
funktion som faktaunderlag för politiska beslut. SOU
används också mycket av journalister, gymnasister,
intresserad allmänhet, och även, beroende på ämnet,
av forskare. I ett avseende brister dock de allra
flesta utredningar: de har ingen eller otillräcklig
källhänvisning. Inte ens litteraturlista är allmän i
utredningarna. Motionärerna begär ett
tillkännagivande till regeringen om att
källhänvisningar skall ingå i Statens offentliga
utredningar.
Bakgrund
I den nya kommittéhandboken, Ds 2000:1, sägs
följande beträffande källhänvisningar (s. 140):
Betänkandena innehåller normalt dokumentation i form
av källhänvisningar i text, figurer och fotnoter.
Genom att i anslutning till bilagorna införa en
litteraturförteckning som upptar de bibliografiska
data som behövs för att läsaren skall kunna
identifiera källorna, kan hänvisningarna i text,
figurtexter och fotnoter förenklas avsevärt.
I en bilaga till kommittéhandboken ges sedan exempel
på hur en bibliografisk uppställning kan utformas.
Riktlinjerna i den nya kommittéhandboken är i denna
del identiska med riktlinjerna i den föregående
kommittéhandboken (Ds 1992:99).
Tidigare riksdagsbehandling
Utskottet har vid tre tillfällen under riksmötena
1997/98 och 1998/99 avstyrkt motioner med
motsvarande innehåll (bet. 1997/98:KU5,
1997/98:KU29, 1998/99:KU26). Utskottet hänvisade
därvid till kommittéhandbokens anvisningar om
källhänvisningar i Statens offentliga utredningar
och ansåg inte att någon riksdagens åtgärd med
anledning av motionen var påkallad.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin uppfattning och avstyrker
motion 1999/2000:K285 (kd).
Rekryteringen av sekreterare i statliga
utredningar
Motionen
I motion 1999/2000:K346 av Inger Lundberg och Jan
Björkman (s) anförs att det finns starka skäl att
säkra att de statliga utredningarna genom sina
sekretariat, ledamöter, sakkunniga och experter har
tillgång till så bred och djup kompetens som
möjligt.
Av praktiska skäl är utredningsväsendet i huvudsak
förlagt till Stockholm. Regeringen strävar samtidigt
efter att i större utredningar få utredare från
olika delar av landet, medan gruppen sakkunniga och
experter ofta hämtas från huvudstadsområdet. Detta
gäller också sekretariaten, som skall rekryteras
snabbt och därför alltför lätt hämtas ur de
kontaktnät som departementstjänstemännen har och
bland de kvalificerade utredare som har praktiska
möjligheter att arbeta i Stockholm. Därmed riskerar
man dels att utredningen som helhet kan få en
alltför begränsad bild av förutsättningarna i olika
delar av landet, dels att utredningsväsendet går
miste om många begåvade utredare i t.ex. kommuner,
landsting och länsstyrelser runt om i landet.
Motionärerna menar därför att regeringen bör
analysera förutsättningarna för att öka
rekryteringen av utredningssekreterare utanför
Stockholmsområdet, både för att få tillgång till
fler kompetenta utredare och för att få ett bredare
perspektiv i utredningarna.
Fler utredningssekreterare från olika delar av
landet kommer inte av sig självt. Det kräver en
medveten policy och en "bank" av presumtiva
sekreterare, som borde kunna byggas upp i samarbete
mellan departementen och t.ex. de båda
kommunförbunden och länsstyrelserna. Det kräver
också översyn av regler för resor för
utredningssekreterarna liksom vissa andra
personalpolitiska insatser. Motionärerna yrkar att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att bredda
rekryteringen av sekreterare i statliga utredningar.
Bakgrund
Departementens utredningsavdelning i Malmö
inrättades 1965. Det viktigaste skälet för
avdelningens tillkomst var att man därigenom ville
ge hovrättsjurister från Malmö möjlighet att
fullgöra uppdrag inom kommittéväsendet. Numera finns
utredningsavdelningar också i Göteborg och
Jönköping.
Som redovisats ovan har under 1999 verksamheten
inom Kommittéservice, som ansvarar för ett
sammanhållet administrativt stöd till
kommittéväsendet, utökats till att omfatta inte bara
Stockholm utan också Malmö, Göteborg och Jönköping.
Utskottets bedömning
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är
viktigt att rekryteringen av sekreterare till
statliga utredningar inte begränsas till Stockholm.
Utskottet, som förutsätter att regeringen inte har
någon annan uppfattning, kan också konstatera att
det alls inte är ovanligt att också större
utredningar har sitt sekretariat utanför Stockholm.
Regeringskansliet har också utredningsavdelningar
vid andra orter än Stockholm.
Inte minst genom att de politiska partierna har
deltagare i utredningar tillses i praktiken att
utredningarna får en bred geografisk representation.
Utnyttjandet av personer anställda vid universitet
leder också till en geografisk spridning.
Utskottet vill framhålla vikten av att
kommittéväsendet håller en hög klass. Det innebär
att geografiska begränsningar i rekryteringen - till
för- eller nackdel för olika delar av landet - måste
vägas mot andra värden. Utskottet förutsätter att
regeringen tillämpar en rationell ordning i detta
arbete.
Utskottet finner inte någon riksdagens åtgärd
påkallad och avstyrker således motion 1999/2000:K346
(s).
Begripliga lagar
Motionen
Enligt motion 1999/2000:K221 av Marietta de
Pourbaix-Lundin (m) är många av dagens regler,
lagar, taxesystem, socialförsäkringssystem, skatte-
system m.m. så tekniskt komplicerade och
svårbegripliga att det är väldigt få som förstår dem
och till fullo kan överskåda konsekvenserna av dem.
Än svårare är det att kunna begripa den sammanlagda
effekten av alla olika lagar, regler och system. Det
visar sig inte sällan att endast ett fåtal experter
förstår dem.
Denna kunskap ger ett fåtal uttolkare och
handläggare av olika slag en alltför stor makt. Att
kunskapen på grund av olika systems tekniskt svår-
begripliga utformning begränsas till ett fåtal
innebär att såväl beslutsfattare som medborgare inte
på ett konstruktivt och ideologiskt sätt kan delta i
debatt och beslut.
Regeringen har ett stort ansvar att innan ett nytt
förslag läggs fram se till att det är begripligt,
överskådligt samt enkelt för de människor som skall
leva och rätta sig efter det. Motionären anför att
regeringen också aktivt måste se till att befintliga
lagar, regler och system tas bort eller ändras så
att vi som medborgare kan se och förstå
konsekvenserna av dem.
Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till
känna vad i motionen anförts om att aktivt medverka
och bidra till att olika lagar, regler, taxor och
andra system som har större betydelse för enskilda
människors och familjers vardag görs så enkla,
överskådliga och tydliga som möjligt.
Bakgrund
I kommittéhandboken (Ds 2000:1) påpekas att regler
är nödvändiga för att ett samhälle skall fungera
effektivt. Samtidigt är det viktigt att regler
utformas så att de ger den effekt som är avsedd och
inte i onödan ger effekter som är negativa från
allmän synpunkt. Vid regelgivning måste man
analysera exempelvis
- om de regler som man tänkt sig är det bästa medlet
att uppnå det som man vill åstadkomma,
-
- om en reglering är effektivt utformad i fråga om
organisationen för handhavandet, beslutsnivåer
m.m.,
-
- reglernas faktiska genomslagskraft,
-
- (avsedda eller icke avsedda) bieffekter,
-
system för uppföljning och utvärdering av olika
slag.
Vidare påpekas i kommittéhandboken att den
regelreformering som kan sägas ha övervägande
lagteknisk karaktär är viktig, inte minst för
rättssäkerheten. Regelreformering med denna
inriktning går ut på att t.ex.
- förenkla regelsystemet genom att göra det mindre
detaljerat och klarare utformat språkligt och
redaktionellt,
-
sanera regelsystemet genom att avskaffa föråldrade
eller onödiga regler och allmänt verka för en
minskning av antalet regler.
I kommittéförordningen (SFS 1998:1474) anges att
betänkanden skall vara koncentrerade och inriktade
på väsentligheter. Innehållet skall disponeras och
presenteras så att läsarna lätt kan ta del av och
bedöma kommitténs förslag och andra slutsatser.
Språket i betänkanden skall vara enkelt och klart.
I regeringens skrivelse 1999/2000:75 Redogörelse för
behandlingen av riksdagens skrivelser till
regeringen framhålls att ett klart och enkelt språk
är avgörande för regelkvaliteten och för en väl
fungerande kommunikation mellan myndigheter och
medborgare. I Regeringskansliet finns sedan många år
språkexperter knutna till granskningsverksamheten i
Justitiedepartementet. Bland annat har de bidragit
med ett avsnitt i kommittéhandboken om utformningen
av betänkandena.
Klarspråksgruppen har regeringens uppdrag att
främja språkvårdsarbete hos myndigheterna. Gruppen
har skapat en växande insikt om språkets betydelse
för effektiviteten i verksamheterna, för demokratin
och för rättssäkerheten.
Vidare kan nämnas att regeringen i oktober 2000 har
beslutat att tillsätta en parlamentarisk kommitté
med uppdrag att lägga fram förslag till ett
handlingsprogram för det svenska språket. Syftet
skall vara att främja svenska språkets ställning och
ge alla i Sverige, oavsett språklig och social
bakgrund, likvärdiga möjligheter att tillägna sig
svenska (dir. 2000:66). Utredningen tillsätts efter
ett tillkännagivande från riksdagen (bet.
1999/2000:KrU2).
Utskottets bedömning
Utskottet vill framhålla vikten av att lagar och
regler är tydliga och förståeliga. Det gäller både
språket i olika regler och konstruktionen av olika
regelsystem. Utskottet förutsätter att regeringen
strävar åt detta håll. Som framgår av redovisningen
ovan sker ett arbete inte minst vad avser den
språkliga utformningen.
Det är särskilt viktigt att författningar som
riktar sig till enskilda medborgare är begripliga
för en bred allmänhet. Samtidigt kan kraven på
rättssäkerhet innebära att reglerna med nödvändighet
blir förhållandevis komplicerade. Motstridiga
intressen kan således göra sig gällande.
Utskottet anser, med hänvisning till det anförda,
att någon riksdagens åtgärd inte är påkallad. Motion
1999/2000:K221 (m) avstyrks således.
EU-reglers påverkan på kostnader och
administration
Motionen
Enligt motion 2000/01:K274 av Margit Gennser (m)
lades vid den svenska folkomröstningen om EU stor
vikt vid närhetsprincipen. Denna princip skulle
bidra till att begränsa den överstatliga
lagstiftningen. Resultatet har blivit en strid ström
av nya regleringar som svenska myndigheter och
svenska medborgare måste lyda.
För närvarande pågår t.ex. ett arbete med en ny
strikt - samordnad - lagstiftning om
livsmedelshygien m.m. Brittisk press har avslöjat en
del av de mer bisarra förslagen. Bl.a. skall inte en
anställd som tar emot pengar samtidigt få hantera
livsmedel utan att ta på och av handskar. Samma
lagkomplex innehåller också krav på att alla jaktlag
- hur små och informella de än är - skall ha med sig
en person som är specialist på livsmedelshygien om
jaktlaget säljer en del av jaktbytet som de inte
själva kan konsumera. Vidare krävs att de lokaler -
skjul - som används för att hänga fasaner, älgkött
eller annat vilt, måste besiktigas ur hygienisk
synvinkel om något av köttet säljs vidare.
Effekterna av olika EU-regler är sannolikt ännu
inte efter fem års medlemskap fullt kända. Därför
bör regeringen låta utreda de effekter EU-
regleringarna har fått på svensk företagsamhet och
på svensk statlig och kommunal administration men
också för enskilda svenska medborgare. Frågor som
bör besvaras rör huruvida regleringarna varit
kostnadsdrivande och huruvida tillämpningen av
reglerna blivit mycket ojämn mellan olika delar av
landet, mellan olika näringar, mellan olika stora
företag etc. Riksdagen bör tillkännage för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
att tillsätta en utredning om hur nya regleringar
initierade från EU har påverkat företagens kostnader
och myndigheternas administrativa arbete.
Bakgrund
Regeringen har i skrivelse 1999/2000:148 redovisat
regelförenklingsarbetet med särskild inriktning på
små företag. Av skrivelsen framgår att myndigheter
som i stor utsträckning påverkas av genomförande av
EG-direktiv och andra internationella avtal, jämfört
med övriga myndigheter, har redovisat mindre
omfattande arbete med särskilda konsekvensanalyser.
Myndigheternas förklaringar är oftast att de inte
anser sig ha möjlighet att påverka innehållet och
att det därmed inte har någon betydelse om man utför
någon särskild konsekvensanalys. Någon myndighet
uppger dock att man trots det ofta mycket omfattande
materialet kan skriva enkla och lättillgängliga
förordningar och allmänna råd, men att det har varit
svårt på grund av den korta tid som står till
förfogande. Regeringen anför i skrivelsen att det är
av stor vikt att konsekvensanalyser görs av berörda
myndigheter redan under remissförfarandet
beträffande kommande EG-direktiv och förordningar.
De särskilda konsekvensanalyserna är sedan ett medel
för myndigheterna att undvika "gold-plating", dvs.
att en extra reglering sker utöver innehållet i
direktivet vid genomförandet. Regeringen avser att
genom en dialog med berörda myndigheter förtydliga
hur Simplexförordningen skall tolkas och klargöra
när konsekvensanalyser bör genomföras.
Statskontoret har på uppdrag av regeringen
utvärderat erfarenheterna av statsförvaltningens
medverkan i EU-samarbetet (Statskontoret 2000:21,
2000:20A-c). Vidare har Statskontoret kartlagt och
analyserat hur svenska myndigheter genomför EG-
direktiv och kompletterar EG-förordningar med
myndighetsföreskrifter (Statskontoret 1999:7). En
slutsats är att andelen EG-relaterade
myndighetsföreskrifter varierar mellan olika
myndigheter. Av de grundförfattningar som
Kemikalieinspektionen respektive Livsmedelsverket
utfärdade under 1993-1997 genomförde mer än 80 % EG-
direktiv. Den enskilda myndighet som under samma
period utfärdade störst antal grundförfattningar som
genomför EG-direktiv var dock Jordbruksverket.
Demokratiutredningen anför att det inte har kunnat
visas att Sveriges EU-medlemskap har lett till någon
ökning av regelmängden i Sverige (SOU 2000:1 s.
123). En orsak till detta är att en betydande del av
EU:s arbete med regleringar syftar till att
harmonisera gällande regelverk i medlemsstaterna.
Det finns dock, enligt Demokratiutredningen, skäl
att systematiskt gå igenom det regelverk som växt
fram inom EU i syfte att se vad som kan överföras
till den nationella beslutskompetensen.
Tidigare riksdagsbehandling
Konstitutionsutskottet har framhållit att EU bör
eftersträva ett så okomplicerat regelsystem som
möjligt och att man utgår från att tillämpningen av
subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna
skall komma att leda till ett effektivare
unionssamarbete och till att beslut fattas där de
hör hemma och därmed till minskad byråkrati (yttr.
1998/99:KU3y, 1999/2000:KU7y).
Utskottets bedömning
Utskottet delar regeringens uppfattning (skr.
1999/2000:148) att det är av stor vikt att
konsekvensanalyser görs av berörda myndigheter redan
innan kommande EG-direktiv och förordningar antas.
Som utskottet påpekat tidigare bör EU eftersträva
ett så okomplicerat regelsystem som möjligt.
Utskottet finner med hänvisning till det anförda
inte någon riksdagens åtgärd påkallad. Motion
2000/01:K274 (m) yrkande 2 avstyrks.
Regionalpolitiska perspektiv
Motionen
Enligt motion 1999/2000:K268 av Peter Pedersen (v)
pågår det för närvarande en flyttlasspolitik i
Sverige, där över 200 kommuner minskar i befolkning
på grund av stor utflyttning. En minskad befolkning
innebär stora problem för många kommuner i flera
avseenden.
Den stora inflyttningen, till främst Stockholm,
skapar problem som stor bostadsbrist, trafikkaos,
social otrygghet för många m.m., medan de
krisdrabbade kommunerna står med ett stort antal
outhyrda lägenheter, som kostar skattebetalarna
stora pengar varje år i form av täckning av
hyresförluster. På många håll får man i stället
kostnader för rivning av fullt funktionsdugliga
hyresfastigheter, en fullständigt absurd kontrast.
Arbetssökande uppmanas att flytta för att få ett
arbete, vilket leder till ytterligare regional
obalans.
Det krävs nu krafttag och en tydlig politisk vilja
och konkreta åtgärder om en rimlig regional balans
skall kunna uppnås i framtiden. Alla förslag och
initiativ måste därför innehålla en regionalpolitisk
konsekvensbeskrivning och analys eller bådadera, som
helst behandlas i ett särskilt avsnitt i samtliga
propositioner från regeringen och i samtliga
betänkanden från riksdagen.
Motionären anser att samtliga propositioner skall
innehålla ett särskilt avsnitt, där de förslag och
åtgärder som anförs skall analyseras och
konsekvensbeskrivas utifrån ett regionalpolitiskt
perspektiv. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Bakgrund
Enligt kommittéförordningen skall konsekvenserna för
sysselsättning och offentlig service i olika delar
av landet anges i betänkandet om förslagen i
betänkandet har betydelse i de avseendena. Den nya
kommittéhandboken innehåller ett nyskrivet avsnitt
med en checklista och annan vägledning för hur
kommittéerna skall beakta de regionalpolitiska
konsekvenserna av sina förslag.
I kommittéhandboken påpekas att oavsett vilket
område en kommitté är verksam på måste den ställa
sig frågan om kommitténs förslag kan få
regionalpolitiska konsekvenser. Dessa konsekvenser
skall beaktas när förslagen utformas.
Utskottets bedömning
Utskottet vill erinra om kommittéförordningens krav
i detta avseende. Utskottet förutsätter att
regeringen redovisar de regionalpolitiska
konsekvenserna i de propositioner där detta är
påkallat. Det finns ingen anledning att ha en
generell regel som säger att propositionerna alltid
skall innehålla ett särskilt avsnitt om de
regionalpolitiska konsekvenserna.
Med hänvisning till det anförda avstyrks motion
1999/2000:K268 (v).
Klassperspektiv
Motionen
I motion 2000/01:K390 av Anders Ygeman och Lena
Sandlin-Hedman (s) påpekas att staten har ett ansvar
för att följa och förverkliga de av riksdagen
stiftade lagarna. I grundlagen och i andra lagar
framgår att jämlikhet mellan individer och grupper
är eftersträvansvärt. När staten utreder och bereder
förslag bör därför, såsom i jämställdhetsfråga
särskilt belysas vilka effekter och konsekvenser
förslag har i relation till lika förutsättningar,
möjligheter och inom vissa områden också i relation
till jämlikhet i resultat.
Alla är enligt motionärerna överens om att
klassamhället finns kvar trots att det är av en
annan karaktär än för hundra år sedan, t.o.m. för
femtio år sedan. Att studera förslag ur
könsperspektiv är lika viktigt som att studera
förslag ur ett klassperspektiv eller
integrationsperspektiv eller barnperspektiv. Statens
utredningar bör därför alltid följas upp med en
analys av förslagens konsekvenser utifrån köns-,
klass-, integrations- och barnperspektiv. Riksdagen
bör tillkännage för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om klassperspektiv i utrednings- och
beredningsprocessen.
Bakgrund
I kommittéförordningen anges att om förslagen i ett
betänkande påverkar kostnaderna eller intäkterna för
staten, kommuner, landsting, företag eller andra
enskilda, skall en beräkning av dessa konsekvenser
redovisas i betänkandet. Om förslaget innebär
samhällsekonomiska konsekvenser i övrigt, skall
dessa redovisas. Som redovisats ovan skall om
förslagen i ett betänkande har betydelse för den
kommunala självstyrelsen konsekvenserna i det
avseendet redovisas i betänkandet. Detsamma gäller
när ett förslag har betydelse för brottsligheten och
det brottsförebyggande arbetet, för sysselsättning
och offentlig service i olika delar av landet, för
små företags arbetsförutsättningar,
konkurrensförmåga eller villkor i övrigt i
förhållande till större företags, för jämställdheten
mellan kvinnor och män eller för möjligheterna att
nå de integrationspolitiska målen. Vidare anger,
enligt kommittéförordningen, regeringen vilka
konsekvensbeskrivningar som skall finnas i ett
betänkande.
Budgetpropositionen och den ekonomiska
vårpropositionen innehåller fördelningspolitiska
redogörelser (t.ex. 1998/99:100 bilaga 3, prop.
1999/2000:1 volym 1 s. 38 f., bilaga 4, prop.
2000/01:1 volym 1 s. 40, bilaga 3). I den ekonomiska
vårpropositionen år 2000 redovisade regeringen det
pågående utvecklingsarbetet med
fördelningsstatistiken och olika problem i
fördelningsanalysen (prop. 1999/2000:100 bilaga 3,
s. 26 f.). Redovisningen gavs efter ett
tillkännagivande från riksdagen (bet. 1998/99:FiU2).
Utskottets bedömning
Utskottet vill erinra om kommittéförordningens krav
i också detta avseende. Regeringen redovisar vidare
regelmässigt fördelningspolitiska analyser i de
ekonomisk-politiska propositionerna.
Utskottet finner inte någon riksdagens åtgärd
påkallad och avstyrker således motion 1999/2000:K390
(s).
Teknikoberoende lagstiftning
Motionerna
I motionerna 1999/2000:T703 och 2000/01:T713, båda
av Lennart Daléus m.fl. (c), framhålls att det fria
flöde av information mellan människor och maskiner,
också över gränser, som informationstekniken
möjliggör, ställer speciella krav på lagstiftningen.
Alltför ofta hindras IT-utvecklingen av lagstiftning
som är bunden till viss teknik. Som ett exempel på
detta kan nämnas tryckfrihetsförordningen, där
tryckfriheten är bunden till vissa former av
tekniskt framställda produkter. Hemsidor, chattar
och annat kan inte med automatik antas omfattas av
yttrandefrihet.
Man kan säga att lagstiftaren överrumplats av de
stora omvälvningar som den tekniska utvecklingen
fört med sig och därför inte hunnit anpassa
lagstiftningen. Att anpassa lagstiftningen till den
tekniska nivån just nu förefaller inte heller att
vara en framkomlig väg, eftersom nästa tekniska steg
då riskerar att på nytt göra lagstiftningen omodern.
Den enda vägen är att nu inleda en omfattande
översyn av svensk lagstiftning, i den takt det låter
sig göras, för att göra lagstiftningen
teknikoberoende.
Regeringen bör därför utfärda ett nytt direktiv
till alla kommittéer och särskilda utredare med
uppdrag att belysa befintlig lagstiftning att också
överväga om och i så fall vilka ändringar som
behöver göras för att göra lagstiftningen
teknikoberoende. Detta bör självfallet även gälla
föreslagen ny lagstiftning. Vad som anförts i
motionerna om att göra lagstiftningen
teknikoberoende bör ges regeringen till känna.
Pågående utredningsarbete
Den 16 april 1998 beslutade regeringen (dir.
1998:32) att en kommitté skulle tillkallas med
uppgift att göra en översyn av bestämmelserna om
allmänna handlingars offentlighet i syfte att vidga
möjligheterna för offentlighetsprincipens
tillämpning i IT-samhället. Kommittén skall också
göra en allmän översyn av sekretesslagen.
Regeringen beslutade den 4 februari 1999 att en
parlamentariskt sammansatt kommitté skall analysera
behovet av och förutsättningarna för en mer teknik-
oberoende grundlagsreglering av yttrandefriheten.
Utredningen har antagit namnet
Mediegrundlagsutredningen (Ju 1999:01, dir. 1999:8).
Utvecklingen inom informationstekniken har enligt
direktiven gått snabbt sedan
yttrandefrihetsgrundlagen trädde i kraft år 1992. De
medier som omfattas av yttrandefrihetsgrundlagen har
fortlöpande utvecklats. Nya fysiska bärare av
information har tillkommit och tillkommer alltjämt.
De blir tillgängliga och användbara för i stort sett
alla. Samtidigt skapas enligt direktiven nya medel
för kommunikation med hjälp av elektromagnetiska
vågor. Till bilden hör också en fortgående
internationalisering.
Den snabba utvecklingen gör det nödvändigt att
kontinuerligt bevaka och anpassa regelverken på
området. Införandet av termen tekniska upptagningar
i yttrandefrihetsgrundlagen kan enligt direktiven
förväntas att på ett tillfredsställande sätt möta
den tekniska utvecklingen när det gäller
upptagningar med sådana yttranden som
yttrandefrihetsgrundlagen är avsedd att skydda. Det
som nu behöver utredas är således i första hand
yttrandefrihetsgrundlagens tillämplighet på ny
kommunikation med hjälp av elektromagnetiska vågor,
dvs. på informationsöverföringar som sker på annat
sätt än genom att fysiska databärare transporteras
mellan avsändare och mottagare. Det som nu har sagts
hindrar enligt direktiven inte att vissa justeringar
kan behöva göras i såväl tryckfrihetsförordningen
som yttrandefrihetsgrundlagen för att reglerna skall
anpassas till utvecklingen på informationsteknikens
område. Kommittén skall redovisa sitt uppdrag senast
den 31 december 2000.
Regeringen avser att verka för en revidering av
Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av
den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer
med avseende på behandling av personuppgifter och om
det fria flödet av sådana uppgifter. I syfte att nå
bredast möjliga förankring av förberedelserna för en
kommande revision har, på initiativ av regeringen,
en grupp med representanter för samtliga
riksdagspartier under ledning av berörd
statssekreterare i Justitiedepartementet bildats.
Vidare vill utskottet erinra om att regeringen
avser att tillsätta en parlamentarisk utredning med
uppgift att kartlägga, analysera och utvärdera sådan
lagstiftning som berör den enskildes integritet (se
bet. 1999/2000:JuU8
s. 6 f., jfr bet. 1999/2000:KU11 s. 14 f.). Från
Justitiedepartementet har utskottet inhämtat att
direktiven förväntas bli färdigställda före
årsskiftet. Direktivarbetet är inriktat på att ge en
kommitté i uppdrag att göra en bred kartläggning
avseende skyddet för den personliga integriteten i
det moderna samhället, inkluderande en undersökning
av hur integritetsaspekten har hanterats och
reglerats i befintlig lagstiftning både på det
offentligrättsliga och privaträttsliga området, och
med utgångspunkt häri identifiera och analysera
utvecklingstendenserna. Som direktivarbetet är
inriktat avses kommittén mot bakgrund av denna
kartläggning få till uppgift att överväga om det
finns behov av att ändra och komplettera nuvarande
lagstiftning på olika normgivningsnivåer till skydd
för den personliga integriteten.
Tidigare riksdagsbehandling
I betänkande 1998/99:KU15 behandlades ett antal
motioner om personuppgiftslagen och andra
integritetsfrågor. Utskottet uttalade att en modern
lagstiftning avseende behandling av personuppgifter
måste utformas så att den är väl anpassad med hänsyn
till den snabba tekniska utvecklingen på framför
allt IT-området. Enligt utskottets mening talade
detta för att siktet bör vara inställt på att
åstadkomma en teknikoberoende lagstiftning till
skydd för den personliga integriteten. Utskottet
framhöll att EG-direktivet får anses omodernt och
att en revidering av direktivet måste ske. Det var
enligt utskottet av stor vikt att den svenska
regeringen inom EU med kraft verkar för att en
revidering av direktivet sker, vilket tillkännagavs
för regeringen. Vidare ansåg utskottet att en
översyn av personuppgiftslagen bör komma till stånd
med syfte att, så långt det är möjligt inom EG-
direktivets ram, åstadkomma en förändring av
lagstiftningen i riktning mot ett regelverk som tar
sikte på missbruk av personuppgifter. Även detta
gavs regeringen till känna. Enligt utskottet borde -
i avvaktan på en teknikoberoende
integritetslagstiftning - intensifierade åtgärder
vidtas för att åstadkomma en lagstiftning som syftar
till att ingripa mot missbruk av personuppgifter och
inte mot själva hanteringen av sådana uppgifter.
Utskottet behandlade under hösten 1999 regeringens
förslag till ändring av personuppgiftslagens
överföringsregler (prop. 1999/2000:11, bet.
1999/2000:
KU7). Utskottet konstaterade att
Mediegrundlagsutredningen har i uppdrag att bl.a.
analysera behovet av och förutsättningarna för en
mer teknikoberoende grundlagsreglering av
yttrandefriheten och förutsatte att de aspekter som
är relaterade till personuppgiftslagen skulle bli
föremål för kommitténs uppmärksamhet.
Också i ett betänkande våren 2000 hänvisade
utskottet till Mediegrundlagsutredningens uppdrag i
denna del (bet. 1999/2000:KU11 s. 13, 15).
Utskottets bedömning
Utskottet kan konstatera att det pågår
utredningsarbete som rör teknikoberoende
lagstiftning. Den tekniska utvecklingen går fort och
lagstiftningen bör vara konstruerad så att den inte
blir omodern snabbt. Samtidigt som lagstiftningen
skall vara effektiv skall den inte utgöra ett icke
avsett hinder för den tekniska utvecklingen. Ett
problem är att vad som uppfattas som teknikoberoende
vid en tidpunkt kan visa sig bli överspelat av ny,
tidigare okänd teknik.
En strävan efter teknikoberoende lagstiftning har
kommit till uttryck i arbetet med
yttrandefrihetsgrundlagen. I propositionen om
yttrandefrihetsgrundlagen anfördes att i stället för
eter- och trådsändning användes i grundlagstexten
uttrycken sändning, förmedling och tillhandahållande
med hjälp av elektromagnetiska vågor. Avsikten med
detta uttryckssätt var att uppnå att grundlagen blev
tillämplig på alla kända varianter av radio- och
trådsändningar oberoende av vilka moderna tekniska
format som yttranden förmedlas genom (prop.
1990/91:64 s. 108). Bakom utformningen av
yttrandefrihetsgrundlagen ligger en strävan efter
att så långt som möjligt göra grundlagens regler
tillämpliga oavsett vilken teknik som kommit till
användning även i fråga om tekniska upptagningar som
är avsedda att uppfattas med hörseln eller synen
(jfr prop. 1997/98:43 s. 106).
Den tekniska utvecklingen har ändå lett till ett
behov av att se över yttrandefrihetsgrundlagens
tillämpningsområde. Ett viktigt skäl för den nu
pågående översynen i Mediegrundlagsutredningen är
att även fortsättningsvis ha en så lite
teknikberoende reglering som möjligt.
När det gäller lagstiftning om den personliga
integriteten bör, som utskottet tidigare anfört,
siktet vara inställt på att åstadkomma en
teknikoberoende lagstiftning till skydd för den
personliga integriteten (bet. 1998/99:KU15).
Utskottet finner det med hänvisning till det
anförda inte påkallat med någon riksdagens åtgärd av
det slag som motionärerna föreslår. Motionerna
1999/2000:T703 (c) yrkande 11 och 2000/01:T713 (c)
yrkande 15 avstyrks således.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande kommittéberättelsen
att riksdagen lägger skrivelse 1999/2000:103
Kommittéberättelse 2000 till handlingarna,
2. beträffande jämställdhetsfrågor i
kommittéförordningen
att riksdagen avslår motion 1999/2000:K265 yrkande 2,
3. beträffande källhänvisningar i Statens
offentliga utredningar
att riksdagen avslår motion 1999/2000:K285,
4. beträffande rekryteringen av
sekreterare i statliga utredningar
att riksdagen avslår motion 1999/2000:K346,
5. beträffande begripliga lagar
att riksdagen avslår motion 1999/2000:K221,
6. beträffande EU-reglers påverkan på
kostnader och administration
att riksdagen avslår motion 2000/01:K274 yrkande 2,
7. beträffande regionalpolitiska
perspektiv
att riksdagen avslår motion 1999/2000:K268,
8. beträffande klassperspektiv
att riksdagen avslår motion 2000/01:K390,
9. beträffande teknikoberoende
lagstiftning
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:T703 yrkande 11
och 2000/01:T713 yrkande 15.
res. (c)
Stockholm den 14 november 2000
På konstitutionsutskottets vägnar
Per Unckel
I beslutet har deltagit: Per Unckel
(m), Barbro Hietala Nordlund (s),
Kenneth Kvist (v), Ingvar Svensson
(kd), Mats Berglind (s), Inger René
(m), Kerstin Kristiansson Karlstedt
(s), Mats Einarsson (v), Björn von
der Esch (kd), Nils Fredrik
Aurelius (m), Per Lager (mp), Åsa
Torstensson (c), Helena Bargholtz
(fp), Britt-Marie Lindkvist (s),
Per-Samuel Nisser (m), Anders
Bengtsson (s) och Martin Nilsson
(s).
Reservation
Teknikoberoende lagstiftning (mom. 9)
Åsa Torstensson (c) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.
18 börjar med "Utskottet kan konstatera" och på s.
19 slutar med "15 avstyrks således" bort ha följande
lydelse:
Utskottet vill erinra om att det fria flöde av
information mellan människor och maskiner, också
över gränser, som informationstekniken möjliggör,
ställer speciella krav på lagstiftningen. Alltför
ofta hindras IT-utvecklingen av lagstiftning som är
bunden till viss teknik. Som ett exempel på detta
kan nämnas tryckfrihetsförordningen, där
tryckfriheten är bunden till vissa former av
tekniskt framställda produkter. Hemsidor, chattar
och annat kan inte med automatik antas omfattas av
yttrandefrihet.
Man kan säga att lagstiftaren överrumplats av de
stora omvälvningar som den tekniska utvecklingen
fört med sig och därför inte hunnit anpassa
lagstiftningen. Att anpassa lagstiftningen till den
tekniska nivån just nu förefaller inte heller att
vara en framkomlig väg, eftersom nästa tekniska steg
då riskerar att på nytt göra lagstiftningen omodern.
Den enda vägen är att nu inleda en omfattande
översyn av svensk lagstiftning, i den takt det låter
sig göras, för att göra lagstiftningen
teknikoberoende.
Utskottet anser att regeringen således bör utfärda
ett nytt direktiv till alla kommittéer och särskilda
utredare med uppdrag att belysa befintlig
lagstiftning att också överväga om och i så fall
vilka ändringar som behöver göras för att göra
lagstiftningen teknikoberoende. Detta bör
självfallet även gälla föreslagen ny lagstiftning.
Vad utskottet anfört om att göra lagstiftningen
teknikoberoende bör riksdagen med bifall till
motionerna 1999/2000:T703 (c) yrkande 11 och
2000/01:T713 (c) yrkande 15 som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha
följande lydelse:
9. beträffande teknikoberoende lagstiftning
att riksdagen med bifall till motionerna
1999/2000:T703 yrkande 11 och 2000/01:T713 yrkande
15 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.