I detta betänkande behandlas ett förslag i
budgetpropositionen om ändring i riksdagsordningen
såvitt gäller indelningen i utgiftsområden (prop.
2000/01:1 volym 7 yrkande 1). Vidare behandlas 28
motionsyrkanden från den allmänna motionstiden år
1999 och 44 motionsyrkanden från den allmänna
motionstiden år 2000. De frågor som tas upp i
motionerna är av skilda slag och rör bl.a.
riksdagens arbetsår, ledamöternas placering i
plenisalen, debatterna i riksdagens kammare, den
allmänna motionstiden, utskottsorganisationen,
beredningen av vissa frågor, utskottssammanträdena,
voteringarna i kammaren, duandet i
riksdagsprotokoll, registrering av lobbare,
riksdagsledamöternas arbetssituation, riksdagens
öppnande, vissa riksdagsevenemang, riksdagskontor i
Göteborg, TV-sändningar från politiska forum, 020-
nummer till riksdagen, det interna miljöarbetet,
riksdagens IT-policy samt registreringen av
ledamöters ekonomiska intressen. Utskottet föreslår
en mindre ändring i lagen (1996:810) om registrering
av ledamöters åtaganden och ekonomiska intressen.
Utskottet tillstyrker vidare regeringens lagförslag.
Samtliga motionsyrkanden avstyrks.
Propositionen
1999/2000:1, volym 7, utgiftsområde 13, vari
föreslås att riksdagen
1. antar regeringens förslag till ändring i
riksdagsordningen.
Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2001.
Lagförslaget bifogas betänkandet som bilaga 1.
Motionerna
Motioner från allmänna motionstiden 1999
1999/2000:K203 av Bertil Persson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om hur ledamöternas
möjligheter till arbete i valkretsen skall kunna
underlättas.
1999/2000:K205 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas
att riksdagen beslutar att reglerna för
riksdagsprotokollet ändras i enlighet med motionens
förslag.
1999/2000:K206 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas
10. att riksdagen beslutar om ändring av riksdagens
arbetsformer i enlighet med vad som anförts i
motionen,
1999/2000:K212 av Per Bill (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att det i samtliga
utskott blir tillåtet att använda sig av bärbara
datorer under pågående sammanträde i enlighet med
vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar att det blir tillåtet att
använda sig av bärbara datorer i kammaren under
pågående förhandlingar i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1999/2000:K215 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas
att riksdagen beslutar att uppdra åt
förvaltningskontoret att anmoda den resebyrå som ger
reseservice till riksdagens ledamöter att ta fram en
lista över hotell som inte har pornografiska alster
i sitt utbud av videofilmer eller TV-kanaler.
1999/2000:K219 av Amanda Agestav (kd) vari yrkas att
riksdagen beslutar om inrättandet av ett
familjeutskott.
1999/2000:K225 av Bertil Persson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om registrering av
lobbyister.
1999/2000:K226 av Lars Tobisson och Gunnar Hökmark
(m) vari yrkas att riksdagen beslutar att
platsfördelningen i riksdagens plenisal skall ske
efter partitillhörighet och inte efter valkrets.
1999/2000:K263 av Jan-Evert Rådhström och Tomas
Högström (m) vari yrkas att riksdagen beslutar ändra
den allmänna motionsperioden till att gälla under
hela riksdagsåret med begränsning för ordinarie
valår i enlighet med vad som anförts i motionen.
1999/2000:K265 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
talmanskonferensen till känna vad i motionen anförts
om behovet av att beakta jämställdhetsaspekter i
utskottens beredningsarbete,
3. att riksdagen ger talmanskonferensen i uppdrag
att utreda riksdagens arbetsformer och arbetssätt
och komma med förslag till förändringar så att både
kvinnor och män kan arbeta i den på lika villkor.
1999/2000:K271 av Lars Lindblad och Ola Karlsson (m)
vari yrkas att riksdagen beslutar att
organisatoriskt föra de areella näringarna till
näringsutskottet och renodla dagens miljö- och
jordbruksutskott till ett miljöutskott i enlighet
med vad som anförts i motionen.
1999/2000:K287 av Harald Nordlund (fp) vari yrkas
att riksdagen beslutar i enlighet med vad i motionen
anförts om en ändring av motionstiden under
riksdagsåret.
1999/2000:K288 av Catharina Elmsäter-Svärd och Carl
Fredrik Graf (m) vari yrkas att riksdagen ger
talmanskonferensen i uppdrag att snarast lägga fram
förslag som innebär att kammaren som huvudregel
övergår till att arbeta med fasta voteringstider.
1999/2000:K291 av Henrik S Järrel (m) vari yrkas att
riksdagen begär att
talmanskonferensen/förvaltningsstyrelsen närmare
utreder förutsättningarna och formerna för
riksdagens utseende av "Årets entreprenör" i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1999/2000:K295 av Rigmor Ahlstedt (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger talmanskonferensen till
känna vad i motionen anförts om en översyn av
riksdagsledamöternas arbetsrutiner i
utskottsarbetet.
1999/2000:K296 av Rigmor Ahlstedt (c) vari yrkas att
riksdagen ser över möjligheterna att genomföra
Riksdagens dag i hela Sverige.
1999/2000:K300 av Charlotta L Bjälkebring m.fl. (v)
vari yrkas att riksdagen uppdrar åt
talmanskonferensen att framlägga förslag om
information till riksdagen om arbetet i Nordiska
rådet i enlighet med vad som anförts i motionen.
1999/2000:K305 av Carina Hägg (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en utredning
när det gäller att göra politiken mer tillgänglig
via TV-utsändningar.
1999/2000:K307 av Carina Hägg (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att införa 020-
nummer till riksdagen.
1999/2000:K325 av Bertil Persson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att införa ett
medicinalutskott i riksdagen.
1999/2000:K332 av Eva Flyborg m.fl. (fp) vari yrkas
att riksdagen beslutar att ge talmanskonferensen i
uppdrag att återkomma till riksdagen med förslag
till en reformerad motionstid i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1999/2000:K333 av Carin Lundberg och Sven-Erik
Österberg (s) vari yrkas att riksdagen beslutar att
slopa den allmänna motionstiden och i stället inför
motionsrätt under hela riksdagsåret.
1999/2000:K338 av Sven Bergström m.fl. (c, m, mp)
vari yrkas att riksdagen beslutar uppdra åt
talmanskonferensen att utreda och lägga fram förslag
till en ändring av riksdagsordningen i enlighet med
vad som anförts i motionen.
1999/2000:U505 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
yrkas
4. att riksdagen beslutar att svenska
Europaparlamentariker ges möjlighet att delta i
särskilda debatter i Sveriges riksdag.
1999/2000:A806 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari
yrkas
3. att riksdagen beslutar att, tillsammans med
riksdagens partier, initiera en översyn av kvinnors
och mäns inflytande i riksdagsarbetet.
Motioner från allmänna motionstiden 2000
2000/01:K205 av Harald Nordlund (fp) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen beslutar om en ändring av motionstiden
under riksdagsåret i enlighet med vad som anförs i
motionen.
2000/01:K213 av Bertil Persson (m) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen beslutar infoga dataenheten i
Riksdagsbiblioteket i enlighet med vad som anförs i
motionen.
2000/01:K214 av Bertil Persson (m) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen beslutar att inrätta ett forskningsutskott
i enlighet med vad som anförs i motionen.
2000/01:K220 av Rolf Gunnarsson (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen beslutar om ändring av arbetsordningen för
Sveriges riksdag.
2000/01:K222 av Jan-Evert Rådhström och Thomas
Högström (m) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:
Riksdagen beslutar ändra den allmänna
motionsperioden till att gälla under hela
riksdagsåret med begränsning för ordinarie valår i
enlighet med vad som anförs i motionen.
2000/01:K223 av Rigmor Stenmark (c) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin
mening att riksdagsledamöternas gäster vid
riksdagens högtidliga öppnande bereds plats på
plenisalens läktare.
2000/01:K227 av Amanda Agestav och Gustaf Essen (kd,
m) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut:
Riksdagen begär att Riksdagsstyrelsen låter utreda
förutsättningarna för att inrätta ett
familjepolitiskt utskott.
2000/01:K239 av Bertil Persson (m) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att införa
lobbningsregistrering.
2000/01:K240 av Harald Nordlund (fp) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen begär att riksdagsstyrelsen lägger fram
förslag till sådana förändringar i riksdagsordningen
att miljö- och jordbruksutskottet ändras till
miljöutskottet.
2000/01:K243 av Bengt Sifverstrand (s) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen beslutar att registret över
riksdagsledamöternas åtaganden och ekonomiska
intressen skall göras obligatoriskt.
2000/01:K249 av Eva Flyborg m.fl. (fp, s, v, kd, mp)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen beslutar inrätta ett regionalt
riksdagskontor i Göteborg.
2000/01:K254 av Carl Erik Hedlund m.fl. (m) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen begär att riksdagsstyrelsen utreder
förutsättningarna för att ge riksdagen fler
tillfällen att väcka motioner.
2000/01:K288 av Cristina Husmark Pehrsson och Lars
Björkman (m) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:
Riksdagen beslutar att snarast tillse att lika
regler gäller i riksdagens samtliga utskott vad
gäller ersättares tjänstgöring i enlighet med vad
som anförs i motionen.
2000/01:K289 av Sten Tolgfors m.fl. (m) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen beslutar att införa fasta
voteringstider i enlighet med vad som anförs i
motionen.
2. Riksdagen beslutar att tillåta utskottsmöten
under plenumtid i enlighet med vad som anförs i
motionen.
3. Riksdagen beslutar att tillåta placering av
assistenter på ledamöternas hemort i enlighet med
vad som anförs i motionen.
4. Riksdagen beslutar att i enlighet med vad som
anförs i motionen dela upp debatterna i små och
stora debatter, samt att tidsbegränsa de mindre.
5. Riksdagen beslutar att tillåta att skriftliga
röstförklaringar tas till protokollet i enlighet med
vad som anförs i motionen.
6. Riksdagen beslutar att ge talmannen i uppdrag att
inleda samtal med partierna för att få till stånd en
överenskommelse om att få ner antalet voteringar och
rösträkningar i enlighet med vad som anförs i
motionen.
7. Riksdagen beslutar att utreda möjligheten att
votera via Internet i enlighet med vad som anförs i
motionen.
8. Riksdagen beslutar att införa en årlig, större
debatt om samhällets utveckling i enlighet med vad
som anförs i motionen.
2000/01:K290 av andre vice talman Eva Zetterberg och
Karin Svensson Smith (v) vari föreslås att riksdagen
fattar följande beslut:
Riksdagen beslutar att påskynda och förstärka
riksdagens interna miljöarbete genom att bl.a.
införa ett miljöledningssystem i enlighet vad som
anförs i motionen.
2000/01:K297 av Rigmor Stenmark (c) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som
sin mening vad i motionen anförs om att samtliga
utskott får i uppdrag att ägna minst ett
utskottssammanträde per riksdagsår åt barn- och
ungdomsfrågor.
2000/01:K300 av Per Bill (m) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen beslutar att det i samtliga utskott
blir tillåtet att använda sig av bärbara datorer
under pågående sammanträde.
2. Riksdagen beslutar att det blir tillåtet att
använda sig av bärbara datorer i kammaren under
pågående förhandlingar.
2000/01:K303 av Bo Lungren m.fl. vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
7. Riksdagen beslutar om ändring av riksdagens
arbetsformer i enlighet med vad som anförs i
motionen.
2000/01:K317 av Lars Lindblad och Ola Sundell (m)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen beslutar att organisatoriskt föra de
areella näringarna till näringsutskottet och renodla
dagens miljö- och jordbruksutskott till ett
miljöutskott.
2000/01:K318 av Annelie Enochson och Rigmor Stenmark
(kd, c) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut:
Riksdagen beslutar om att få större inslag av
offentlighet i utskottsarbetet i enlighet med vad
som anförs i motionen.
2000/01:K322 av Cristina Husmark Pehrsson och
Cecilia Magnusson (m) vari föreslås att riksdagen
fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
att inte tillsända riksdagen propositioner och
skrivelser, förutom budgetpropositionen, som löper
samtidigt med den allmänna motionstiden.
2000/01:K326 av Lars Tobisson och Gunnar Hökmark (m)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen beslutar att platsfördelningen i
riksdagens plenisal skall ske efter
partitillhörighet och inte efter valkrets.
2000/01:K329 av Hans Hoff (s) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen beslutar att utreda förutsättningarna för
hur skolelever från hela Sverige kan få bättre
möjligheter att besöka riksdagen.
2000/01:K334 av Majléne Westerlund Panke och Nils-
Erik Söderqvist (s) vari föreslås att riksdagen
fattar följande beslut:
Riksdagen beslutar om en översyn av ledamots
motionsrätt enligt vad i motionen anförs.
2000/01:K336 av Kenneth Kvist m.fl. (v) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen beslutar att uppdra åt talmannen och
riksdagsstyrelsen att lägga fram förslag till
ändring av riksdagsordningen så att riksdagens roll
som ledande forum för samhällsdebatt förstärks
enligt vad i motionen anförs.
2000/01:K338 av Sven Bergström (c) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen beslutar om ändring av rutinerna för
undertecknande av riksdagsmotioner i enlighet med
vad som anförs i motionen.
2000/01:K357 av Henrik S Järrel (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen beslutar uppdra åt riksdagsstyrelsen att
närmare bereda formerna för riksdagens utseende av
"Årets Entreprenör" på sätt som anförs i motionen.
2000/01:K361 av andre vice talman Eva Zetterberg och
Kenneth Kvist (v) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:
Riksdagen beslutar om obligatorisk registrering av
riksdagsledamöters åtagande och ekonomiska intressen
enligt vad i motionen anförs.
2000/01:K365 av Per Bill och Eva Flyborg (m, fp)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen beslutar om ändring i enlighet med vad i
motionen anförs om att avskaffa riksdagens IT-policy
vad gäller bruk av riksdagens datorer.
2000/01:K367 av Kent Härstedt (s) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen beslutar att huvuddelen av de framgent
ökande resurserna som avsatts för ledamotsstöd skall
användas i respektive ledamots valkrets för
kontakter och relationer med respektive parti,
medborgare, föreningsliv, myndigheter och näringsliv
samt att riksdagen med utgångspunkt i
Demokratiutredningens rapporter och slutsatser
överväger behovet av ökat stöd lokalt och regionalt
för utökade medborgarkontakter.
2000/01:K386 av Jan Backman (m) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen begär att riksdagsstyrelsen ger
riksdagsutredningen i uppdrag att lägga fram ett
förslag om sådan ändring i riksdagsordningen att ett
nytt motionsinstitut inrättas i enlighet med vad som
anförs i motionen.
2000/01:K393 av Tomas Högström och Marietta de
Pourbaix-Lundin (m) vari föreslås att riksdagen
fattar följande beslut:
1. Riksdagen beslutar att flytta debatterna med
anledning av utskottsbetänkandena till
förstakammarsalen.
2. Riksdagen beslutar att se över debattreglerna i
enlighet med vad som anförs i motionen.
2000/01:K398 av Lars Leijonborg m.fl (fp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
10. Riksdagen beslutar att svenska
Europaparlamentariker ges möjlighet att delta i
särskilda debatter i Sveriges riksdag i enlighet med
vad som i motionen anförs.
2000/01:MJ711 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
39. Riksdagen beslutar att tillsätta en grupp som
kan se över riksdagens rutiner i syfte att minimera
påverkan på miljön.
Utskottet
Ändring i riksdagsordningen
Propositionen
Regeringen föreslår i proposition 2000/01, volym 7,
såvitt nu är i fråga, att föreskrifterna i
riksdagsordningen skall ändras så att
utgiftsområdena 13 Ekonomisk trygghet vid
arbetslöshet och 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
ersätts av utgiftsområdena 13 Arbetsmarknad och 14
Arbetsliv. För att förtydliga finansieringen av
arbetsmarknadspolitiken i sin helhet och skapa
förutsättningar för en bättre samlad
resultatredovisning till riksdagen föreslår
regeringen att utgifterna för
arbetsmarknadspolitiken samlas under utgiftsområdet.
Regeringen föreslår att vissa anslag från
utgiftsområde 14 flyttas till utgiftsområde 13
Utgifterna för bidrag till arbetslöshetsersättning
har utbetalats från det under utgiftsområde 13
uppförda anslaget A1 Bidrag till
arbetslöshetsersättning. Aktivitetsstöd har
utbetalats från anslaget A2 Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och
arbetsliv. Från budgetåret 2001 föreslås att bidrag
till arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd
utbetalas från det uppförda ramanslaget 22:2 Bidrag
till arbetslöshet och ersättning och aktivitetsstöd
under utgiftsområde 13. Förändringen sker bl.a. för
att tydliggöra att utgifterna för dessa ändamål
hänger samman. Ersättningen för dem som deltar i
program med aktivitetsstöd motsvarar den
arbetslöshetsersättning som deltagarna skulle vara
berättigade till om de var arbetslösa. Omfattningen
på programmen påverkar också den öppna
arbetslösheten och därmed utgifterna för
arbetslöshetsersättning. En sammanläggning
förtydligar detta samband och skapar samtidigt
större möjligheter att vid behov göra
omprioriteringar under löpande budgetår mellan
arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd.
Ändringarna i riksdagsordningen föreslås träda i
kraft den 1 januari 2001.
Yttrande från arbetsmarknadsutskottet
Arbetsmarknadsutskottet har tillstyrkt regeringens
förslag om ändring av utgiftsområden.
Konstitutionsutskottets bedömning
Indelningen av statsbudgeten i utgiftsområden
infördes den 15 september 1996. Till grund för
beslutet låg dels Riksdagsutredningens arbete med
reformering av riksdagsarbetet som
talmanskonferensen lagt fram i förslagen
1993/94:TK1-3, dels ett förslag av en arbetsgrupp
inom talmanskonferensen som lades fram i förslaget
1995/95:TK2. Riksdagsutredningen framhöll att det
ankommer på riksdagen att fatta beslut om indelning
i utgiftsområden och på regeringen att i
budgetpropositionen fördela sina förslag till
utgiftsanslag i enlighet med riksdagens beslut. I
del 2 (1993/94:TK2) framhålls att den
utgiftsområdesindelning som riksdagen använder sig
av i sina huvuddrag kan väntas bli tämligen
beständig när den väl fastställts eftersom den
knyter an till utskottets ansvarsområden enligt
tilläggsbestämmelserna till riksdagsordningen. Från
ett år till ett annat kan dock smärre justeringar
behöva göras, t.ex. i fråga om vilket utgiftsområde
ett enskilt anslag skall höra till. Beslut om sådana
justeringar av områdesindelningen borde fattas av
riksdagen på förslag av konstitutionsutskottet sent
på våren och den nya indelningen i utgiftsområden
kan därefter ligga till grund för den redovisning
som regeringen skall lämna i sitt kommande
budgetförslag.
Utskottet vill understryka vikten av att ändringar i
utgiftsområdesindelningen kan beslutas under våren
om de skall ligga till grund för regeringens
kommande budgetförslag under hösten. Det är
självfallet inte tillfredsställande att
bestämmelser som inte trätt i kraft skall tillämpas
i budgetarbetet. Konstitutionsutskottet förutsätter
att den nu aktuella ordningen med förslag om ändring
i utgiftsområden i budgetpropositionen är att se som
engångsföreteelse och har liksom
arbetsmarknadsutskottet inte någon erinran i sak mot
förslaget.
Konstitutionsutskottet tillstyrker regeringens
förslag till ändring i riksdagsordningens
tilläggsbestämmelser 4.6.15 och 5.12.1. med den
ändringen att lagen träder i kraft den 20 november
2000 och tillämpas första gången beträffande
statsbudgeten för år 2001. Ändringen syftar till att
riksdagens beslut om budgeten för år 2001 skall
kunna fattas i föreskriven ordning.
Riksdagens arbetsår
Gällande regler
Enligt 1 kap. 1 § riksdagsordningen hålls ordinarie
val till riksdagen i september. Enligt 1 kap. 2 §
inleds nytt riksmöte, under år då ordinarie val inte
hålls, på dag i september som riksdagen fastställt
vid föregående riksmöte. Enligt 3 kap. 5 §
regeringsformen samlas nyvald riksdag på femtonde
dagen efter valdagen, dock tidigast på fjärde dagen
efter det att valets utgång kungjorts.
Enligt 1 kap. 7 § riksdagsordningen leder talmannen
eller, i hans eller hennes ställe, vice talman
riksdagens arbete. Riksdagsstyrelsen överlägger om
planeringen av riksdagsarbetet, leder
riksdagsförvaltningen samt beslutar om ärenden av
större vikt rörande riksdagens internationella
kontaktverksamhet. Riksdagsstyrelsen består av
talmannen som ordförande samt tio andra ledamöter
som riksdagen utser inom sig för riksdagens
valperiod.
De partigrupper i riksdagen som motsvarar partier
med minst fyra procent av rösterna i hela riket vid
senaste val till riksdagen utser vardera en
företrädare som skall samråda med talmannen om
arbetet i kammaren.
Motionerna
Rolf Gunnarsson (m) begär i motion 2000/01:K220 att
riksdagens arbetsår förlängs. Sommaruppehållet borde
förkortas och riksdagsarbetet börja igen den 15
augusti. Också jul- och nyårsuppehållet borde
förkortas. Under den tid riksdagen är samlad är
arbetstempot högst och arbetssituationen skulle
enligt motionen förmodligen förbättras om
riksdagsarbetet var i gång under en större del av
året.
Ulla Hoffmann m.fl. (v) tar i motion 1999/2000:K265
upp bl.a. frågan om arbetsårets förläggning i ett
jämställdhetsperspektiv (yrkande 3 delvis).
Motionärerna framhåller att formerna för
riksdagsarbetet i stort sett är oförändrade sedan
jordbrukssamhällets tid och den tid då enbart män
satt i riksdagen. Skall både kvinnor och män kunna
vara riksdagsledamöter och samtidigt ha familj och
vänner är det därför angeläget att sprida arbetet
jämnare över året. Ett alternativ vore att låta
riksdagen sammanträda tre dagar i veckan i tio
månader om året för att utjämna arbetsbelastningen.
Bakgrund
Den 1 januari 1996 genomfördes vissa förändringar
när det gäller riksmötets längd. Ändringarna innebar
att riksmötet pågår tills nytt riksmöte börjar, att
sommaruppehållet förkortades och att talmannen
beslutar vilka längre uppehåll (plenifria veckor)
som skall göras i kammarens arbete (bet. 1993/94:
KU18). Till grund för ändringarna låg ett förslag
från talmanskonferensen (förs. 1993/94:TK1). Där
framhölls att en reform av riksmötet var angelägen
för att hävda riksdagens ställning och ge riksdagen
möjlighet att anpassa riksdagsarbetet till
utvecklingen. En mer flexibel planering av
riksdagsåret förutsätter enligt förslaget att
riksdagen inte är bunden av en tidsram för arbetet.
Den tidigare gällande slutpunkten den 15 juni borde
därför utgå. Talmannen och talmanskonferensen borde
i stället få vidgade befogenheter och ökat ansvar
när det gäller den årliga planeringen av
riksdagsarbetet. Kammarens sammanträdesplan skulle
styra och ange ramarna för riksdagsarbetet.
Planeringen borde avse hela valperioden. Plenifria
veckor borde läggas in regelbundet i kammarens
arbetsschema och längre plenifria uppehåll göras
kring jul, påsk och under sommaren. Riksmötet borde
normalt inledas i september och sommaruppehållet
normalt börja i juni. Riksdagen skulle dock inte
bindas till några definitiva tidsramar. De angivna
ramarna borde endast ses som riktlinjer för
planeringen av den närmast överblickbara framtiden.
Konstitutionsutskottet framhöll att riksdagen i sitt
arbete inte borde bindas till några definitiva
tidsramar och att planeringen ankommer på talmannen
i samråd med talmanskonferensen.
Utskottets bedömning
Utskottet delar motionärernas uppfattning om vikten
av en någorlunda jämn arbetsbelastning under
riksdagsåret. Arbetsperioderna mellan de plenifria
veckorna är oftast mycket intensiva medan
sommaruppehållet är förhållandevis långvarigt. Det
är emellertid talmannens ansvar att efter
överläggning i riksdagsstyrelsen och samråd med de
särskilda företrädarna för partigrupperna årligen
planera riksdagsarbetet med den begränsningen i
huvudsak att nytt riksmöte i enlighet med 1 kap. 2 §
riksdagsordningen skall inledas i september. Till
detta kommer Riksdagskommitténs uttalande bl.a. om
att riksdagsarbetet bör avslutas i juni. Det finns
flera faktorer som påverkar arbetsbelastningen och
som begränsar planeringsmöjligheterna. Behovet av
plenifria veckor för arbete i valkretsen har
framhållits vid upprepade tillfällen. Den allmänna
motionstiden och budgetbehandlingen är en intensiv
period i riksdagsarbetet och begränsar utrymmet för
annan ärendebehandling. Propositionernas och
motionernas antal kan variera och kan i vissa fall
kräva särskilt snabb behandling. Talmannen och
riksdagsstyrelsen följer arbetsbelastningens
utveckling och det förekommer regelbundna kontakter
med Regeringskansliet för att söka åstadkomma en
lämplig fördelning över tiden av propositionernas
överlämnande. Det saknas enligt utskottets mening
anledning att förutsätta annat än att talmannen,
riksdagsstyrelsen eller de särskilda företrädarna
för partigrupperna tar initiativ till de
förändringar som behövs för att åstadkomma en så
jämn arbetsrytm som möjligt. Utskottet är inte
berett att nu föreslå ändringar i de regler och
riktlinjer som styr utrymmet för arbetsplaneringen.
Motionerna 1999/2000:K265 yrkande 3 delvis (v) och
2000/01:K220 (m) avstyrks därför.
Ledamöternas placering i plenisalen
Gällande regler
Enligt 2 kap. 3 § riksdagsordningen skall för varje
ledamot finnas särskild plats i plenisalen. Enligt
tilläggsbestämmelsen 2.3.1 tar ledamöterna plats i
plenisalen valkretsvis.
Motionerna
I motionerna 1999/2000:K226 och 2000/01:K326 av Lars
Tobisson och Gunnar Hökmark, båda (m), yrkas att
riksdagen beslutar att platsfördelningen i
riksdagens plenisal skall ske efter
partitillhörighet och inte efter valkrets. Enligt
motionärerna tenderar debatterna i riksdagen att bli
utdragna och svåröverskådliga när de förs med upp
till sju partier som deltagare. Ledamöternas
placering i plenisalen efter valkrets och antalet
riksdagsår bidrar till svårigheterna. Endast 7 av 54
undersökta länder hade enligt en undersökning under
1980-talet av Interparlamentariska unionen
valkretsindelningen som grund för placering. I
majoriteten av länder satt ledamöterna partivis. I
kommun- och landstingsfullmäktige och i EU-
parlamentet gäller en sådan ordning. En
platsfördelning i riksdagens plenisal efter
partitillhörighet skulle enligt motionärerna skänka
debatten större livfullhet och åskådlighet. Eftersom
en förändring i denna riktning inte lär kräva någon
större ombyggnad eller installation av ny apparatur,
bör åtgärden enligt motionärerna kunna genomföras
inför nästa riksmöte.
Tidigare behandling
Utskottet har vid flera tillfällen, senast våren
1998, avstyrkt motionsförslag med samma innehåll som
det nu aktuella. I ett tidigare betänkande (bet.
1987/88:KU43) anförde utskottet bl.a. att en
partivis placering av ledamöterna skulle vara en
markering av den framträdande roll som de politiska
partierna numera spelar i riksdagen. Det skulle
enligt utskottet troligen också ha vissa andra
fördelar från kontakt- och debattsynpunkt.
Emellertid fanns det enligt utskottets bedömning
inte någon tillräckligt stark opinion bland
ledamöterna för att bryta traditionen. I ett
betänkande 1992 (bet. 1992/93:KU9) anförde utskottet
bl.a. att effekterna från debatt- och
kontaktsynpunkt inte skulle bli de som avsågs i den
då aktuella motionen. Utskottet ansåg att en
omdisponering av plenisalen måste ske om man vill
skapa en tätare atmosfär vid debatterna och
avstyrkte motionen. Utskottet vidhöll vid frågans
behandling under 1996/97 års och 1997/98 års
riksmöten sin tidigare uppfattning
(bet.1996/97:KU13, 1997/98:KU27).
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning.
Motionerna 1999/2000:K226 (m) och 2000/01:K326 (m)
avstyrks.
Debatterna i kammaren
Gällande regler
Enligt 1 kap. 7 § riksdagsordningen överlägger
riksdagsstyrelsen om planeringen av riksdagsarbetet
och enligt 2 kap. 13 § skall talmannen samråda med
de särskilda företrädarna för partigrupperna om
uppläggningen av kammarens överläggningar. Särskilt
anordnade debatter finns bl.a. i form av
partiledardebatter, allmänpolitiska debatter,
aktuella debatter och information från regeringen.
Enligt tilläggsbestämmelsen 2.14.1 får anförande
från ledamot som underlåtit förhandsanmälan inte
överstiga fyra minuter om inte talmannen finner skäl
medge längre tid. Nytt anförande från den som
tidigare haft ordet vid överläggningen i viss fråga
får inte överstiga två minuter.
Motionerna
Kenneth Kvist m.fl. (v) anser i motion 2000/01:K336
(delvis) att riksdagen ofta spelar en underordnad
roll i den framåtblickande debatten. Den tid som
används till allmänpolitiska debatter,
frågeställande, vissa särskilda debatter och en del
andra rituella debatter bör användas för att
diskutera framtidsfrågor. Riksdagen bör ta ledning i
framtidsdebatten. Forskningsresultat bör ägnas tid
och dess konsekvenser diskuteras och sättas i
relation till de samhällsproblem som bör lösas.
Frågor som t.ex. genmodifierad mat, klimatproblemen
och den globala ekonomin bör få en ordentlig
genomlysning i stället för att klaras av på tre
timmar i en särskild debatt. Detta kan ske genom
ändrade debattformer och genomförande av storforum
eller seminarier med forskare,
myndighetsrepresentanter, branschfolk m.fl. där
samtliga riksdagsledamöter och ministrar deltar. De
kan pågå i en eller flera dagar och göras
tillgängliga för allmänheten genom radio-, Internet-
och TV-sändningar. De kan läggas i anslutning till
vårpropositionen, då de långsiktiga frågorna ju bör
diskuteras. Det behövs en ändring av
riksdagsordningen så att en sådan verksamhet blir
reglerad och tränger undan en del av dagens
debatter.
Sten Tolgfors m.fl. (m) begär i motion 2000/01:K289
att riksdagen beslutar dela upp debatterna i små och
stora debatter samt att tidsbegränsa de mindre
(yrkande 4). Vidare begärs att det införs en årlig
större debatt om samhällets utveckling (yrkande 8).
Debatterna borde delas upp efter hur viktiga de är
och tilldelas tid och tidpunkt i enlighet med detta.
Riksdagsstyrelsen eller partierna i utskottsarbetet
skulle kunna komma överens om vilka av årets ärenden
som kräver en större debatt och vilka som handlar om
mindre, tekniska eller administrativa frågor.
Riksdagen skulle kunna ha tidsbegränsningar i mindre
debatter eller låta mindre debatter ske skriftligt
genom röstförklaring till protokollet (yrkande 5).
Tomas Högström och Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
framhåller i motion 2000/01:K393 att det saknas
spänst i kammarens debatter om t.ex.
utskottsbetänkanden. Motionärerna menar att mycket
skulle vinnas om dessa debatter flyttades till
förstakammarsalen (yrkande 1). Närheten skulle öka.
Motionärerna anser också att debattreglerna bör ses
över. Med nuvarande tillämpning av debattreglerna är
debatten alltför styrd. När det väl börjar bli
intressant bryts replikskiftet (yrkande 2).
Tidigare behandling
Våren 1998 avstyrkte utskottet ett motionsyrkande
(m) om möjligheterna att minska upprepade
kammardebatter inom samma ämnesområden (bet.
1997/98:K27 s. 9). Utskottet hänvisade till att
talmanskonferensen bl.a. rekommenderat att utskotten
planerar sin behandling av motionerna för hela
mandatperioden med fördjupad behandling av vissa
ämnesområden vissa år.
Utskottet avstyrkte också ett yrkande (mp) om att
debatter med anledning av utskottsbetänkanden borde
kunna hållas i första- eller andrakammarsalen (s.
49). Utskottet hänvisade till ett ställningstagande
hösten 1996 (bet. 1996/97:KU3) då utskottet
konstaterat att riksdagens plenisal ofta är för
stor för den aktivitet som pågår där. De tillfällen
då den är fylld av ledamöter är betydligt färre än
de tillfällen då den ger ett ödsligt intryck. Vid de
tillfällen då alla ledamöter eller näst intill alla
är närvarande behövs emellertid platserna. Att var
och en har sin bestämda plats i kammaren kan också
ha andra fördelar. Utskottet framhöll att det skulle
innebära praktiska svårigheter att flytta vissa
debatter till en annan lokal än kammaren, särskilt
beträffande debatter av utskottsbetänkanden, dvs.
arbetsplenum. Ett särskilt problem i dessa fall var
enligt utskottet att ingen av de gamla kammarsalarna
är utrustade med voteringsanläggning. Det föreföll
enligt utskottet inte ändamålsenligt att förlägga
just dessa debatter till annan lokal än kammaren och
behålla kammaren för andra ändamål, såsom förutom
interpellationsdebatter och frågestunder, fåtaliga
tillfällen som öppningssammanträden och
allmänpolitiska debatter.
Före 1981 innehöll riksdagsordningen en bestämmelse
i 5 kap. 9 § om att ledamot omedelbart efter ärendes
avgörande fick anmäla reservation eller avge
röstförklaring. Utskottet tillstyrkte i mars 1981 en
motion om att rätten att avge reservation eller
röstförklaring efter ett ärendes avgörande i
kammaren skulle avskaffas (bet. KU1980/81:21 s. 11
f.). Utskottet instämde med motionärerna som
motiverat sitt förslag med att den eller de som har
en mot majoriteten avvikande mening har andra
möjligheter att visa detta, t.ex. genom
reservationer i utskottsbetänkandena, genom
särskilda yrkanden i kammaren eller genom inlägg i
kammardebatterna. Rätten att avge röstförklaring
borde enligt motionärerna också avvisas av det
principiella skälet att det inte borde vara möjligt
för en ledamot att framföra sina synpunkter i
kammaren utan risk för att bli motsagd.
Utskottets bedömning
Särskilt anordnade debatter, dvs. debatter som inte
har samband med handläggning av ärenden eller
meddelanden från regeringen, finns av olika typer,
partiledardebatter, allmänpolitiska debatter,
aktuella debatter, information från regeringen och
debatter med särskilt fastställda regler.
När det gäller frågan om att ge utrymme för
framtidsinriktade debatter i form av längre
storforum, seminarier m.m. med deltagare som inte är
riksdagsledamöter vill utskottet hänvisa till att
ämnet är av sådan karaktär att det i första hand hör
hemma i Riksdagskommitténs eller riksdagsstyrelsens
arbete. Motion 2000/01:K336 delvis (v) avstyrks.
När det gäller kammarens debatter vill utskottet
hänvisa till att riksdagsstyrelsen regelbundet
skall överlägga om planeringen av riksdagsarbetet
och att talmannen skall samråda med de särskilda
företrädarna för partigrupperna om arbetet i
kammaren. Något särskilt initiativ med anledning av
motion 2000/01:K289 yrkandena 4 och 8 är enligt
utskottets mening inte påkallat. Utskottet anser
inte heller att det finns tillräckliga skäl att
återinföra möjligheten att foga röstförklaring till
riksdagsprotokollet. De skäl som gjorde sig gällande
när möjligheten att avge röstförklaring togs bort är
enligt utskottets mening fortfarande giltiga. Motion
2000/01:K289 yrkandena 4, 5 och 8 (m) avstyrks.
Utskottet vidhåller också sin tidigare bedömning
att det bl.a. knappast är ändamålsenligt att flytta
större delen av kammardebatterna till första-
kammarsalen och behålla plenisalen för i huvudsak
interpellationsdebatter, frågestunder och fåtaliga
andra tillfällen som öppningssammanträden och
allmänpolitiska debatter. När det gäller frågan om
debattreglerna vill utskottet hänvisa till att
tidsbegränsningar, som Grundlagberedningen
framhållit (prop. 1972:15 s. 238 f.), kan behövas
för att inte kammardebatterna skall dras ut på ett
sätt som inkräktar för mycket på annat arbete som är
angeläget för ledamöterna. Utskottet är mot denna
bakgrund inte berett tillstyrka ändringar i de
gällande debattreglerna. Motion 2000/01:K393
yrkandena 1 och 2 (m) avstyrks följaktligen.
Europaparlamentarikernas deltagande i
riksdagsdebatter
Motionerna
I motionerna 1999/2000:U505 och 2000/01:K398 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) begärs att svenska
Europaparlamentariker ges möjlighet att delta i
särskilda debatter i Sveriges riksdag (yrkande 4
resp. 10). Enligt motionen måste EU-politiken föras
närmare medborgarna, och politiker i Sverige måste
göra Europapolitiken mer vardaglig. Ett steg i att
öka kopplingen mellan den svenska och europeiska
politiken vore att ge Europaparlamentarikerna ett
eget formaliserat och öppet forum för
återrapportering. I Nederländerna har i dag de
holländska Europaparlamentarikerna möjlighet att
delta i särskilda debatter i det nationella
parlamentet. Motionärerna anser att även de svenska
Europaparlamentarikerna bör ges en sådan möjlighet i
den svenska riksdagen.
Tidigare riksdagsbehandling
Hösten 1996 avlämnade konstitutionsutskottet ett
betänkande om EU-frågornas behandling i riksdagen
(bet. 1996/97:KU2). Under ärendets beredning hade
yttranden inhämtats från övriga utskott och EU-
nämnden. Konstitutionsutskottet betonade (s. 32 f.)
vikten av att EU-frågorna blir en naturlig del av
arbetet för riksdagens ledamöter och tjänstemän.
Utskottet föreslog att förvaltningskontoret skulle
ges i uppdrag att utreda bl.a. vilka kanaler som
finns för information om beslutsfattande inom EU:s
institutioner och hur dessa skulle kunna
kompletteras. Uppdraget till förvaltningskontoret
borde även avse hur förutsättningar för
direktkontakter mellan riksdagen och EU:s
institutioner kan skapas. Utskottet såg inte
anledning av föreslå någon reglering av kontakterna
med EU:s institutioner eller med de svenska
ledamöterna i Europaparlamentet.
Riksdagskommitténs referensgrupp för riksdagens
hantering av EU-frågor avlämnade i juni 2000 sin
slutrapport. Där framhålls (s. 84) att
Europaparlamentet och riksdagen är två skilda
parlament och att Europaparlamentarikerna och
riksdagsledamöterna är valda på olika mandat. Vidare
sägs att det är värdefullt med goda kontakter mellan
de svenska Europaparlamentarikerna och riksdagens
ledamöter men deras olika mandat skall inte
sammanblandas. Europaparlamentarikerna och
riksdagsledamöterna har var sina formella arenor att
verka på och någon sammanblandning bör inte ske av
arenorna. I likhet med vad riksdagen och KU anfört
tidigare bör kontakterna med Europaparlamentarikerna
inte formaliseras. Kontakterna bör enligt
referensgruppen främst gå igenom partierna men
kontakterna mellan andra delar av riksdagen och
Europaparlamentarikerna kan utvecklas. Så kan
utskotten och EU-nämnden utnyttja de svenska
Europaparlamentarikerna i sitt
informationsinhämtande, t.ex. genom att bjuda in dem
till öppna eller slutna utfrågningar.
Referensgruppen anser att Europaparlamentarikerna
inte heller i fortsättningen skulle ha någon rätt
att framträda i kammaren. Däremot finns det inte
hinder mot att anordna seminarier med inbjudna
Europaparlamentariker i riksdagens lokaler. I en
reservation (fp) föreslås att
Europaparlamentarikerna skall ges möjlighet att
delta i särskilt anordnade EU-debatter i riksdagen.
Referensgruppens rapport behandlas för närvarande i
Riksdagskommittén.
Utskottets bedömning
Riksdagskommittén behandlar för närvarande frågan om
Europaparlamen-tarikernas deltagande i riksdebatter.
Utskottet anser att detta arbete bör avvaktas.
Motionerna 1999/2000:U505 yrkande 4 (fp) och
2000/01:K398 yrkande 10 (fp) avstyrks.
Den allmänna motionstiden m.m.
Gällande regler
Enligt 4 kap. 3 § regeringsformen får varje
riksdagsledamot i enlighet med vad som närmare anges
i riksdagsordningen väcka förslag i fråga om allt
som kan komma under riksdagens prövning.
Riksdagsledamot avger enligt 3 kap. 9 §
riksdagsordningen förslag till riksdagen genom
motion. Enligt tilläggsbestämmelsen 3.9.1 avlämnas
motion genom att den ges in till kammarkansliet.
Enligt 3 kap. 10 § riksdagsordningen får motioner
väckas en gång om året i fråga om allt som kan komma
under riksdagens prövning (allmän motionstid). Den
allmänna motionstiden pågår, om inte riksdagen på
förslag av talmannen bestämmer annat, från början av
riksmöte som inleds under augusti, september eller
oktober och så länge som motioner får avlämnas med
anledning av budgetpropositionen. Motioner med
anledning av proposition får enligt 3 kap. 11 §
riksdagsordningen väckas inom femton dagar från den
dag då propositionen anmäldes i kammaren. Motion med
anledning av händelse av större vikt får enligt 3
kap. 15 § riksdagsordningen väckas gemensamt av
minst tio ledamöter, om händelsen inte kunnat
förutses eller beaktas under annan motionstid.
En begränsning i utrymmet för att bifalla motioner
följer av bestämmelserna i 11 kap. 7 och 8 §§
regeringsformen. I 11 kap. 7 § föreskrivs att ingen
myndighet, ej heller riksdagens eller kommuns
beslutande organ får bestämma hur
förvaltningsmyndighet skall i särskilt fall besluta
i ärende som rör myndighetsutövning mot enskild
eller mot kommun eller som rör tillämpning av lag.
Enligt 11 kap. 8 § får rättskipnings- eller
förvaltningsuppgift inte fullgöras av riksdagen i
vidare mån än som följer av grundlag eller
riksdagsordningen.
Enligt riksdagsordningens tilläggsbestämmelse 3.2.1.
skall budgetpropositionen avlämnas senast den 20
september, eller under år med riksdagsval i
september senast en vecka efter riksmötets öppnande
om inte hinder möter till följd av regeringsskifte.
Enligt 3 kap. 5 § riksdagsordningen bör regeringen
avlämna sina propositioner på sådana tider att
anhopning av arbete hos riksdagen om möjligt
förebyggs. Regeringen skall samråda med talmannen
därom.
Motionerna
I en rad motioner begärs att allmänna motioner skall
få lämnas under hela arbetsåret i riksdagen i
stället för som i dag från början av riksmötet till
så länge som motionstiden för budgetpropositionen
pågår. I motionerna 1999/2000:K338 av Sven Bergström
m.fl. (c, m och mp), 1999/2000:K333 av Carin
Lundberg och Sven-Erik Österberg (s) samt
1999/2000:K287 och 2000/01:K205 av Harald Nordlund
(fp) framhålls att den nu gällande ordningen innebär
att riksdagens ledamöter under andra delar av året
är fråntagna möjligheterna att genom motioner ta
initiativ i politiska frågor. Det anförs att
ledamöterna är utlämnade att reagera på regeringens
propositioner och skrivelser. I kommun- och
landstingsfullmäktige finns inte någon motsvarande
tidsbegränsning .i motionsrätten. Den mycket
begränsade motionsrätten i riksdagen sägs vara
förlegad och innebära en onödig begränsning i
ledamöternas arbetsmöjligheter. En motionsrätt under
hela året skulle ge en jämnare arbetsbelastning och
ökade möjligheter för partierna och den enskilde
ledamoten att ta politiska initiativ. Det skulle
sannolikt också innebära ett totalt sett färre antal
motioner och bättre kvalitet på motionerna. Vidare
framhålls att det som ombud för väljarna är viktigt
att kunna agera när en frågeställning aktualiseras
och inte behöva vänta i månader med att lägga fram
ett förslag.
Jan-Evert Rådhström och Thomas Högström (båda m)
framhåller i motionerna 1999/2000:K263 och
2000/01:K222 att en fri motionstid är en
demokratifråga. Om en motion kan skrivas under hela
riksdagsåret i aktuella och angelägna frågor bidrar
detta till en aktivare förmedling av de problem och
lösningar som finns i olika regioner och förmodligen
till en högre kvalitet på motionerna. Behovet av en
begränsad motionstid för att underlätta
ärendehanteringen i utskottskanslierna väger enligt
motionärerna inte tillräckligt tungt. Motionärerna
ifrågasätter om det gällande arbetssättet gynnar
framförandet av åsikter och viljan till förändringar
och förbättringar. I dessa motioner framförs att
motionstiden dock bör begränsas under ordinarie
valår. För att motionerna skall kunna avgöras under
mandatperioden och inte vara ett instrument i
valrörelsen bör allmänna motioner under sådana år
väckas senast den sista februari.
Carl Hedlund m.fl. (m) anser i motion 2000/01:K254
att riksdagsledamöterna borde ha möjligheter att
väcka motioner av allmän karaktär vid fler
tillfällen, förslagsvis genom en eller fler allmänna
motionsperioder som inte behöver vara lika långa som
den nuvarande allmänna motionsperioden. Två veckor
skulle kunna läggas vid andra tidpunkter på året.
Förslag som förs fram i samhällsdebatten och andra
sammanhang skulle därigenom direkt kunna föras upp
även på riksdagens agenda. Förslaget syftar till att
öka möjligheterna för ledamöterna att vara receptiva
i sin relation till omgivningen och inte
nödvändigtvis till snabbare motionsbehandling.
Eva Flyborg m.fl. (fp) understryker i motion
1999/2000:K332 att om riksdagen skall kunna hantera
aktuella händelser måste det skapas möjligheter att
agera i nuet. Ett alternativ till ständig
initiativrätt kan vara att lägga in en allmän
motionstid under en vecka i kvartalet.
Majléne Westerlund Panke och Nils-Erik Söderqvist
(båda s) framhåller i motion 2000/01:K334 att det
borde vara möjligt att disponera alla parters
arbetstid bättre genom att finna nya former för den
enskilde riksdagsledamotens motionsrätt.
Arbetsbelastningen blir mycket tung under den
allmänna motionstiden och samtidigt gäller att
ytterst få motioner bifalls. Motionärerna begär en
översyn av motionsrätten.
Kenneth Kvist m.fl. (v) begär i motion 2000/01:K336
(delvis) att motionsrätten begränsas genom en
ändring i riksdagsordningen. Vid oförändrad
majoritetsställning i riksdagen skall riksdagen
enligt motionärerna inte behöva ta ställning till
ett yrkande mer än en gång under en mandatperiod om
det inte hänt något nytt i frågan. Samma yrkande bör
inte kunna läggas fram mer än två gånger under en
mandatperiod. Undantag måste dock finnas för
följdmotioner, och motionsrätten med anledning av
händelse av större vikt bör utvidgas.
I motion 2000/01:K386 av Jan Backman (m) begärs ett
nytt motionsinstitut. Motioner som väcks under
allmänna motionstiden möts enligt motionären ofta av
utskottsuttalanden om att det ankommer på andra
instanser att besluta i ärenden av det aktuella
slaget. Det bör därför inrättas ett motionsinstitut
där förslag i frågor där andra instanser har att
besluta kan bli föremål för riksdagens prövning.
Sven Bergström (c) vänder sig i motion 2000/01:K338
mot att motioner ofta inte undertecknas personligen.
Missbruket av namnteckningarna sker trots att
kammarkansliet uttryckligen anvisat att originalet
skall vara undertecknat av motionären/motionärerna.
Ett enkelt sätt att lösa problemet vore att delegera
till en eller flera tjänstemän på ett partikansli
att kontrasignera en motion för berörda ledamöters
räkning.
Cristina Husmark Pehrsson och Cecilia Magnusson
(båda m) begär i motion 2000/01:K322 att ett
tillkännagivande till regeringen om att regeringen
inte skall överlämna propositioner eller skrivelser,
bortsett från budgetpropositionen, under sådan tid
att tiden för väckande av följdmotioner ligger
samtidigt med den allmänna motionstiden.
Bakgrund
Författningsutredningen föreslog två veckors allmän
motionstid från riksdagens öppnande i oktober och en
särskild motionstid på 31 dagar efter
budgetpropositionens avlämnande vid årsskiftet (SOU
1963:18 s. 70). Tiden för avlämnande av
följdmotioner föreslogs vara två veckor.
Motiveringen för att motionstiden borde vara
begränsad var att riksdagen så tidigt som möjligt
måste kunna överblicka sitt arbetsmaterial.
Grundlagberedningen avvisade tankar på om att
avskaffa de tidsmässiga begränsningarna i rätten att
väcka fristående motioner. Beredningen betonade att
initiativrätten för de enskilda ledamöterna var en
omistlig beståndsdel i svenskt statsskick och att
principerna om att varje ärende skulle
utskottsberedas och leda till beslut i sak gav de
enskilda ledamöternas motionsrätt en internationellt
unik kvalitet. Ståndpunkten att motionsrätten å
andra sidan måste begränsas tidsmässigt skulle ses
mot bakgrunden av de betydande rättsverkningar som
anhängiggörandet av en motion sålunda utlöser.
Grundlagberedningen stannade vid att motioner som
inte anknyter till propositioner eller särskilda
riksdagsinitiativ borde få väckas endast under en
begränsad tid av året i samband med avlämnandet av
budgetpropositionen i januari men beredningen hade
övervägt en allmän motionstid under hösten.
Förläggningen av en allmän motionstid ansågs
väsentlig för hur det årliga riksmötet kommer att
gestaltas. En dubblering i praktiken av den allmänna
motionstiden skulle leda till en splittring av
arbetsresurserna och i vissa fall rent av till
dubbelbehandling av samma fråga och motverka strävan
att få en överblick över arbetsmaterialet för en
längre tid framåt (SOU 1972:15 s. 236, 262).
I samband med genomförandet av den nya
budgetprocessen den 1 januari 1996 flyttades den
allmänna motionstiden till början av hösten då
riksmötet inleds och pågår så länge motioner får
avlämnas med anledning av budgetpropositionen.
Budgetpropositionen skall - bortsett från valår -
avlämnas senast den 20 september.
När det gäller formerna för avlämnandet av motioner
gällde ursprungligen att motioner avlämnades vid
kammarsammanträde. Det fanns då inte behov av att
motionerna undertecknades. Någon föreskrift om hur
en motion skall vara uppställd finns inte. Det
ligger enligt Holmberg-Stjernquists
grundlagskommentar (s. 654 f.) i sakens natur att
det måste finnas ett yrkande. Rimligt men inte
nödvändigt är att det finns en motivering.
Motionärens (motionärernas) namn står under
motionen. Vidare sägs i kommentaren att något krav
på egenhändigt undertecknande inte finns.
Konstitutionsutskottet har uttalat att
kammarkansliet får ta emot motion även av annan än
riksdagsledamot om det är ställt utom allt tvivel
att motionen härrör från riksdagsledamot (bet. KU
1974:65 s.14).
Tidigare riksdagsbehandling
Konstitutionsutskottet har under en följd av år
behandlat motionsyrkanden om fri motionstid under
hela året. Ofta har frågan tagits upp tillsammans
med motioner om begränsning av motionsrätten till
följd av att antalet avlämnade motioner ökat.
Konstitutionsutskottet tog i maj 1988 med anledning
av en motion (vpk) från allmänna motionstiden upp
frågan om fri motionsrätt under hela riksmötet (bet.
KU 1987/88:43 s. 21). Utskottet delade
Grundlagberedningens uppfattning att motionsrätten
måste vara tidsmässigt begränsad och avstyrkte
motionsyrkandet. Hösten 1989 avstyrktes en liknande
motion med hänvisning till att arbetet med en
förändring av budgetpropositionens utformning kunde
ge anledning till en översyn också av reglerna för
avgivande av motioner (bet. 1989/90:KU10 s. 6).
I samband med behandlingen år 1994 av ett förslag
om reformering av riksdagsarbetet behandlade
konstitutionsutskottet ett par motionsyrkanden om
fri motionsrätt (bet. 1993/94:KU18 s. 21 f.).
Utskottet som noga gick igenom användningen av
motionsinstitutet fann inte anledning att föreslå
några principiella förändringar när det gäller
reglerna för väckande och beredning av motioner och
avstyrkte motionsyrkandena. Våren 1996 avstyrkte
utskottet åter några motioner om fri motionsrätt
under hela året. Utskottet ansåg att det kunde
finnas skäl att på sikt överväga vissa förändringar
i motionsrätten. Med hänsyn till
budgetpropositionens centrala roll i riksdagsarbetet
fanns det dock anledning att avvakta utfallet av den
nya ordningen under en viss tid innan utskottet
ville ta initiativ i frågan om motionsrättens
utformning (bet. 1995/96:KU22 s. 7). Påföljande
riksmöte avstyrkte utskottet några motioner om fri
motionstid med hänvisning till detta uttalande.
Utskottet ansåg att frågan borde tas upp när
erfarenheterna av den nya budgetprövningen förelåg
(bet. 1996/97:KU13 s. 10). Samma ståndpunkt intog
utskottet våren 1998 (bet. 1997/98:KU27 s. 9). Med
anledning av motionsyrkanden i frågan framhöll
utskottet våren 1999 att riksdagen nyligen tillsatt
en kommitté, Riksdagskommittén, bl.a. med uppgift
att se över och utvärdera vissa frågor som rör
riksdagens budgetprocess. I det sammanhanget kunde
frågor som rör motionsrätten aktualiseras. Något
särskilt uppdrag till kommittén behövdes enligt
utskottet inte. Motionerna (m resp. v) avstyrktes
(bet. 1998/99:KU20 s. 7).
I samma betänkande behandlade utskottet ett par
motioner (v resp. fp) om att propositioner inte
skulle få väckas så länge motioner får avlämnas med
anledning av budgetpropositionen. Utskottet erinrade
om att ett av syftena med budgetreformen var att
riksdagen på höstarna skulle koncentrera sig på att
arbeta med budgetfrågor. Utskottet instämde i vad
som sades i motionerna om att propositioner i andra
frågor som läggs fram under den allmänna
motionstiden starkt försvårade möjligheterna för
ledamöterna att arbeta med budgetfrågor och egna
initiativ under den aktuella tiden. Mot denna
bakgrund ansåg utskottet att regeringen borde
respektera intentionerna bakom budgetreformen och
inte lägga fram propositioner under den allmänna
motionstiden, om inte synnerliga skäl föreligger.
Ett sådant skäl kunde vara att en proposition måste
behandlas i samband med budgetpropositionen.
Utskottet ville i sammanhanget erinra om
möjligheten för riksdagen att med tillämpning av
bestämmelsen i 3 kap. 11 § första stycket riksdags-
ordningen besluta att förlänga motionstiden för
propositioner som läggs fram under den allmänna
motionstiden så att motionstiden går ut t.ex. en
vecka efter den allmänna motionstiden.
Utskottet var inte berett att föreslå en ändring av
riksdagsordningen i enlighet med motionärernas
önskemål. Utskottet ansåg emellertid att
Riksdagskommittén i samband med sin utvärdering av
budgetreformen och därmed sammanhängande frågor
borde överväga en sådan regeländring.
Utskottets bedömning
Inom ramen för Riksdagskommitténs arbete har
aktualiserats frågor som gäller utformningen av
motionsrätten. Kommittén beräknas avlämna sitt
slutbetänkande under detta riksmöte. Enligt
utskottets mening bör resultatet av kommitténs
arbete avvaktas. Motionerna 1999/2000:K263 (m),
1999/2000:K287 (fp), 1999/2000:K332 (fp),
1999/2000:K333 (s), 1999/2000:K338 (c, m och mp),
2000/01:K205 (fp), 2000/01:K222 (m), 2000/01:K254
(m), 2000/01:K334 (s) och 2000/01:K336 i denna del
(v) avstyrks.
Utskottet är inte berett att tillstyrka att det
inrättas ett nytt motionsinstitut där förslag i
frågor där andra instanser har att besluta blir
föremål för riksdagens prövning. Riksdagen har som
rikets högsta beslutande organ självfallet ett
mycket stort utrymme för att pröva skilda frågor,
bl.a. kan riksdagen ändra lagar som ger regeringen
och myndigheter rätt att besluta i enskilda fall
eller meddela föreskrifter. Bestämmelserna i 11 kap.
7 § regeringsformen om myndigheternas
självbestämmande och förbudet i 11 kap. 8 §
regeringsformen för riksdagen att fullgöra
rättskipnings- och förvaltningsuppgift i vidare mån
än som följer av grundlag eller riksdagsordningen är
dock central för den svenska förvaltningsmodellen.
Enligt utskottets mening riskerar ett
motionsinstitut som det föreslagna att stå i strid
med dessa bestämmelser. Motion 2000/01:K386 (m)
avstyrks.
När det gäller frågan om avlämnande av propositioner
under den allmänna motionstiden vill utskottet åter
erinra om att ett av syftena med budgetreformen var
att riksdagen på höstarna skulle koncentrera sig på
att arbeta med budgetfrågor och att propositioner i
andra frågor som läggs fram under den allmänna
motionstiden starkt försvårar möjligheterna för
ledamöterna att arbeta med budgetfrågor och egna
initiativ under den aktuella tiden. Som utskottet
tidigare framhållit bör regeringen respektera
intentionerna bakom budgetreformen och inte lägga
fram propositioner under den allmänna motionstiden,
om inte synnerliga skäl föreligger. Ett sådant skäl
kunde vara att en proposition måste behandlas i
samband med budgetpropositionen. Talmannen
överlägger regelbundet med Regeringskansliet om
tiderna för avlämnandet av propositioner. Utskottet
utgår från att vikten av att inte propositioner i
annat än budgetfrågor avlämnas under allmänna
motionstiden understryks i detta sammanhang. Något
tillkännagivande till regeringen kan därför inte
anses påkallat. Motion 2000/01:K322 (m) avstyrks
följaktligen.
När det gäller frågan om egenhändigt undertecknande
av motioner saknas enligt utskottets mening
anledning att anta att den nuvarande ordningen
vållat några svårigheter. Riksdagsordningen ställer
inte krav på undertecknande över huvud taget och
även om en motion inte lämnas personligen till
kammarkansliet behövs inte ett undertecknande om det
är ställt utom tvivel att motionen härrör från
riksdagsledamoten. Enligt utskottets mening saknas
behov av att ändra den nuvarande regleringen. Frågan
om ändring av rutinerna ankommer på
riksdagsstyrelsen att överlägga om och kan även tas
upp i samrådet mellan de särskilda företrädarna för
partigrupperna och talmannen. Utskottet är inte
berett förorda något särskilt initiativ i frågan.
Motion 2000/01:K338 (c) avstyrks.
Utskottsorganisationen
Gällande bestämmelser
Enligt 4 kap. 3 § andra stycket regeringsformen
väljer riksdagen inom sig utskott, däribland ett
konstitutionsutskott och ett finansutskott, enligt
bestämmelser i riksdagsordningen. Enligt 4 kap. 2 §
riksdagsordningen tillsätter riksdagen inom sig för
varje valperiod ett konstitutionsutskott, ett
finansutskott, ett skatteutskott och erforderligt
antal andra utskott. Riksdagen kan även under
valperioden tillsätta utskott för längst den tid som
återstår av valperioden. I tilläggsbestämmelsen
4.2.1 anges de nuvarande 16 utskotten. I
tilläggsbestämmelserna 4.6.1-4.6.16 anges de olika
utskottens beredningsområden.
Enligt tilläggsbestämmelsen 4.6.8 skall
socialförsäkringsutskottet bereda ärenden om allmän
försäkring, arbetsskadeförsäkring och stöd åt
barnfamiljer. Det skall även bereda ärenden om
svenskt medborgarskap samt utlännings- och
invandrarfrågor. Ärenden om anslag inom
utgiftsområdena 8 Invandrare och flyktingar, 10
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp, 11
Ekonomisk trygghet vid ålderdom och 12 Ekonomisk
trygghet för familjer och barn tillhör
socialförsäkringsutskottets beredning.
Enligt tilläggsbestämmelsen 4.6.9 skall
socialutskottet bereda ärenden som rör omsorger om
barn och ungdom utom förskoleverksamhet och
skolbarnsomsorg, omsorg om äldre och handikappade,
åtgärder mot missbruk och andra socialtjänstfrågor.
Det skall även bereda ärenden om alkoholpolitiska
åtgärder, hälso- och sjukvård samt sociala ärenden i
övrigt. Ärenden om anslag inom utgiftsområde 9
Hälsovård, sjukvård och social omsorg tillhör
socialutskottets beredning.
Enligt tilläggsbestämmelsen 4.6.11 skall
utbildningsutskottet bereda ärenden om högre
utbildning och forskning, studiestöd, skolväsendet
samt förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg. Ärenden
om anslag inom utgiftsområdena 15 Studiestöd och 16
Utbildning och universitetsforskning tillhör
utbildningsutskottets beredning.
Enligt tilläggsbestämmelsen 4.6.13 skall miljö- och
jordbruksutskottet bereda ärenden om jordbruk,
skogsbruk, trädgårdsnäring, jakt och fiske. Det
skall bereda ärenden om kärnsäkerhet, naturvård samt
ärenden om miljövård i övrigt som inte tillhör annat
utskotts beredning. Ärenden om anslag inom
utgiftsområdena 20 Allmän miljö- och naturvård samt
23 Jordbruk och skogsbruk, fiske med anslutande
näringar tillhör miljö- och jordbruksutskottets
beredning.
Näringsutskottet skall enligt tilläggsbestämmelse
4.6.14 bereda ärenden om allmänna riktlinjer för
näringspolitiken och därmed sammanhängande
forskningsfrågor samt ärenden om industri och
hantverk, handel, energipolitik, regionalpolitik,
statlig företagsamhet samt pris- och
konkurrensförhållanden i näringslivet. Ärenden om
anslag inom utgiftsområdena 19 Regional utjämning
och utveckling, 21 Energi och 24 Näringsliv tillhör
näringsutskottets beredning.
Motionerna
I fyra motioner begärs nya utskott. Bertil Persson
(m) begär i motion 1999/2000:K325 att det inrättas
ett medicinalutskott i riksdagen. Det är enligt
motionären hög tid för en mer rationell uppdelning
av socialfrågor än fördelningen på socialutskottet
och socialförsäkringsutskottet. Med hänsyn till att
nästan 10 % av BNP avsätts till sjukvård borde
ärendena fördelas på ett medicinalutskott och ett
socialutskott.
I motion 2000/01:K214 begär Bertil Persson att ett
forskningsutskott inrättas. Ett särskilt
forskningsutskott behövs mot bakgrund av att den
enskilt viktigaste faktorn för ett lands utveckling
är dess forskningsresultat och frågorna bör därför
ges prioritet. Enligt motionen kan finansieringen
lösas genom en sammanslagning av exempelvis
näringsutskottet och miljö- och jordbruksutskottet.
Ett familjeutskott begärs i motionerna
1999/2000:K219 av Amanda Agestav (kd) och
2000/01:K227 av Amanda Agestav och Gustaf von Essen
(kd, m). Det är enligt motionärerna svårt att få ett
samlat grepp om den statliga familjepolitiken.
Bostadsförsörjningsstöd hanteras i ett utskott,
barnbidragen i ett annat, förskoleverksamheterna i
ett tredje osv. Konsekvenserna av denna uppdelning
har blivit att barnfamiljer drabbats extra hårt
under besparingstider. I ljusare ekonomiska tider är
ett samlat grepp också viktigt.
Konsekvensbeskrivningar och uppföljningar behövs
fortlöpande. Inrättandet av ett familjeutskott ger
en signal om familjernas stora betydelse.
I tre motioner begärs att miljö- och
jordbruksutskottet renodlas till ett miljöutskott
och att ärendegrupper förs över till
näringsutskottet. Lars Lindblad och Ola Karlsson (m)
respektive Lars Lindblad och Ola Sundell (m)
framhåller i motionerna 1999/2000:K271 och
2000/01:K317 att det förr var naturligt med en egen
utskottsorganisation för jordbruket som var den
dominerande näringen i landet. Trots att flera
sektorer utvecklats vid sidan av jordbruket lever
det politiska organisationstänkandet kvar i ett
starkt intresse att särbehandla just
jordbruksfrågor, och även näringar som skog och
fiske drabbas av samma förhållanden. Dessa näringar
mår enligt motionärerna bäst av att få en behandling
som är likställd med andra näringars. Om de areella
näringarna inordnas under näringsutskottet skulle
det göra det lättare att undvika den negativa
särbehandling som drabbat jordbruket i form av höga
el- och drivmedelsskatter. I den sistnämnda motionen
framhålls att konflikter mellan olika näringars
intressen och miljöintressen inte bör hanteras i
samma utskott. I motion 2000/01:K240 hänvisar Harald
Nordlund (fp) till att enligt budgetpropositionen
skall åtgärder för en god miljö finansieras inom en
rad skilda utgiftsområden. Bland annat mot denna
bakgrund är det angeläget att miljö- och
jordbruksutskottet ändras till miljöutskottet och
att jordbruks-, skogs- och fiskefrågor överförs till
näringsutskottet.
Ulla Hoffmann begär i motion 1999/2000:K265 (yrkande
3 delvis) att riksdagens former och arbetssätt bör
utredas och förslag till förändringar läggas fram så
att både kvinnor och män kan arbeta på lika villkor.
Alltfler kvinnor arbetar politiskt och detta borde
påverka arbetsformer och organisation. En
undersökning har visat att kvinnliga
riksdagsledamöter arbetar mer tvärpolitiskt och med
andra frågor än de manliga ledamöterna.
Bakgrund
Den nuvarande utskottsorganisationen tillkom i
samband med författningsreformen 1971. Ett system
med fackutskott ersatte den tidigare ordningen,
enligt vilken utskotten var indelade enligt
statsrättsliga grunder. Fackutskottsprincipen kan
kortfattat sägas innebära att ärenden inom samma
ämnesområden bereds inom samma utskott oavsett om de
är lagärenden eller anslagsärenden. Ett undantag
från fackutskottsprincipen är lagutskottets
särskilda ansvar för lagstiftningsärenden inom den
centrala civilrätten. Den nya ordning som infördes
innebar att utskottsindelningen speglade
departementsindelningen. Därefter har
departementsindelningen ändrats vid ett stort antal
tillfällen medan endast marginella förändringar av
utskottsindelningen skett.
Riksdagsutredningen anlade 1993 vissa allmänna
utgångspunkter för ändringar i
utskottsorganisationen och förordade regelbundna
översyner av ärendefördelningen mellan utskotten
(1993/94:TK1 s. 143 f.). Ibland kunde det behövas
större mer långsiktiga förändringar i
utskottsstrukturen. Det fanns dock formella och
praktiska gränser för omfördelningarna under en
valperiod. Sålunda kräver många ämnesområden
specialkunskaper, vilket gör att det medför problem
att flytta ärenden från ett utskott med ledamöter
som valts med tanke på sina kunskaper och intresse
för de aktuella ämnesområdena till ett annat som
kräver helt andra kunskaper. Vidare framhölls att
det är viktigt att utskottsorganisationen är
anpassad till de politikområden som är aktuella i
samhället och i riksdagsarbetet. Målen att ärendena
får en sakligt sett logisk placering och hålls
samman i ämnesområden kan behöva prioriteras högre
än målet att nå en volymmässigt helt jämn
arbetsbelastning.
I ett senare betänkande (1993/94:TK3 s. 21 f.)
ansåg Riksdagsutredningen att ändringar i
utskottsindelningen borde anstå till dess ett
definitivt beslut om utgiftsområdena fattats.
Riksdagsutredningen redovisade dock ett utkast till
en utskottsindelning som innebar att antalet utskott
minskades från 16 till 15 eller 14. Enligt skissen
skulle utrikesutskottet och försvarsutskottet slås
ihop till ett utrikes- och säkerhetsutskott, ett
särskilt invandrings- och biståndsutskott inrättas
samt socialförsäkrings- och socialutskotten slås
ihop. Frågan om sammanslagning av lag- och
justitieutskotten berördes också. I ett förslag
1995/96:TK2 framhölls att oavsett de krav den nya
budgetprocessen ställer finns det goda skäl att
diskutera förändringar i utskottsindelningen. Den
nuvarande organisationen har varit i stort sett
oförändrad sedan enkammarreformen. Under den tid som
förflutit har mycket ändrats när det gäller
arbetsbelastningen inom olika områden och också i
fråga om sambandet mellan olika ärendegrupper. Ett
skäl till att en ändring i utskottsindelningen trots
allt inte föreslogs var att det innan erfarenheter
vunnits av den nya budgetprocessen var svårt att
förutse vilka effekterna blev på riksdagsarbetet.
Syftet var att återkomma med ett förslag under
riksmötet som kunde träda i kraft 1998. I mars 1998
återkom talmanskonferensen med en genomgång av
erfarenheterna av problem med utskottsindelningen
som upplevts i 1996 och 1997 års budgetarbete
(1997/98:TK1). Talmanskonferensen fann att den
nuvarande utskottsorganisationen på det hela taget
är väl lämpad att klara uppgiften att bereda
riksdagsärenden. Det torde i stor utsträckning vara
oundvikligt att det råder skillnader i
arbetsbelastningen mellan utskotten. De allra mest
arbetsbelastade utskotten är konstitutionsutskottet
och finansutskottet och vilka övriga utskott som har
de tyngsta arbetsbördorna varierar från år till år
bl.a. beroende på inom vilka områden stora
lagstiftningsreformer görs. Det var därför omöjligt
att genom ändrad utskottsindelning helt ta bort
skillnaderna i belastning mellan utskott (s.16).
Nämnas kan att i budgetpropositionen 2000/01:1
indelas den statliga verksamheten förutom i
utgiftsområden i 47 politikområden.
Politikområdesindelningen syftar till att möjliggöra
en bättre koppling mellan mål, kostnader och
resultat. Politikområdesindelningen har gjorts efter
sammanvägning av kriterierna politisk relevans,
statsfinansiellt lämpliga avgränsningar med hänsyn
till beloppens storlek och möjligheten att göra
meningsfulla prioriteringar inom ramarna,
organisatorisk tillhörighet, uppföljningsbarhet och
administrativ enkelhet. Vissa politikområden
omfattar verksamheter som i sin helhet ryms inom ett
utgiftsområde. Ett politikområde kan även omfatta en
begränsad del av en verksamhet som bedrivs inom ett
utgiftsområde. Det finns även politikområden som
berör flera utgiftsområden, s.k. sektorsövergripande
politikområden.
Tidigare utskottsbehandling
Hösten 1992 behandlade utskottet en motion (m) om
att socialförsäkringsutskottet och socialutskottet
skulle ersättas av ett medicinalutskott och ett
socialutskott (bet. 1992/93:KU9 s. 12). Motionen
avstyrktes med hänvisning till pågående arbete i
Riksdagsutredningen.
Benämningen miljö- och jordbruksutskott infördes år
1998 på förslag av tal-manskonferensen (förs.
1997/98:TK1, bet. 1997/98:KU27 s. 15). Bakgrunden
var att talmanskonferensen inte var beredd att
föreslå inrättandet av ett nytt miljöutskott men med
hänsyn till det dåvarande jordbruksutskottets
uppgifter ansåg det befogat med ett namnbyte.
Våren 1999 avstyrkte utskottet en motion (fp) om
att miljö- och jordbruksutskottet skulle ändra namn
till miljöutskottet och att jordbruks-, skogs- och
fiskefrågor skulle föras över till näringsutskottet
(bet. 1998/99:KU20 s. 6). Utskottet erinrade om att
den nuvarande benämningen infördes så sent som 1998.
Frågan om en överföring av ansvarsområdena borde
enligt utskottets mening tas upp i samband med en
allmän översyn av ärendefördelningen mellan
utskotten, något som då inte syntes motiverat.
Utskottets bedömning
Utskottet är inte heller nu berett att förorda en
sådan allmän översyn av ärendefördelningen mellan
utskotten som motionsyrkandena kan anses förutsätta.
Motionerna 1999/2000:K219 (kd), 2000/01:K227 (kd,
m), 1999/2000:265 yrkande 3 delvis (v),
1999/2000:K271 (m), 1999/2000:K325 (m), 2000/01:K214
(m), 2000/01:K240 (fp) och 2000/01:K317 (m)
avstyrks.
Beredningen av vissa frågor i
utskottsorganisationen
Gällande regler
Enligt riksdagsordningens tilläggsbestämmelse 4.6.15
skall arbetsmarknadsutskottet bereda ärenden om
bl.a. jämställdhet mellan kvinnor och män i
arbetslivet.
Enligt tilläggsbestämmelsen 4.6.6 skall
utrikesutskottet bl.a. bereda ärenden om rikets
förhållande till och överenskommelser med andra
stater och mellanfolkliga organisationer, allt i den
mån ärendena inte tillhör annat utskotts beredning.
Enligt tilläggsbestämmelsen 7.1.1 skall bland
riksdagens ledamöter företas val till Nordiska
rådets svenska delegation. Delegationen väljs för
riksmöte och består av 20 medlemmar och 20
suppleanter. Delegationen har ett sekretariat om fem
tjänstemän som organisatoriskt är inordnat i
riksdagens internationella kansli (RIK).
Enligt 4 kap. 10 § riksdagsordningen skall statlig
myndighet lämna upplysningar och avge yttranden då
utskott begär det. Sådan skyldighet åligger dock
regeringen endast i fråga om arbetet inom Europeiska
unionen på utskottets ämnesområde. Enligt 4 kap. 12
§ kan utskottet om det finns särskilda skäl medge
att även annan än ledamot, suppleant och tjänsteman
i utskottet är närvarande.
Motionerna
Ulla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion
1999/2000:K265 (yrkande 1) att talmanskonferensen
skall ges i uppdrag att pröva vilka åtgärder som är
nödvändiga för att riksdagens utskott skall ges en
formell plattform för att föra upp
jämställdhetsfrågor inom sina sakområden. Detta kan
enligt motionärerna ske genom en övergripande
tilläggsparagraf eller genom att alla utskott får i
uppdrag att i sin beredning beakta
jämställdhetsperspektivet.
I motion 2000/01:K297 (yrkande 1) begär Rigmor
Stenmark (c) att samtliga utskott får i uppdrag att
ägna minst ett utskottssammanträde per år åt barn-
och ungdomsfrågor. Barnkonventionen ställer enligt
motionären krav på medvetna prioriteringar. Sveriges
riksdag måste vara med och driva barnens frågor
framåt. Utskotten i riksdagen måste anta utmaningen
och på allvar släppa in barnens intresseområden i
varje utskottsområde.
I motion 1999/2000:K300 av Charlotta L Bjälkebring
m.fl. (v) anförs att de nordiska frågorna måste få
en större plats och spela en mer framträdande roll i
den svenska utrikespolitiken. För att lyckas med
detta måste ansvarsfördelning och informationsvägar
få en fastare form. När det gäller förhållandet
mellan riksdagen och vad som sker i Nordiska rådet
måste det finnas någon form av både förberedelse
inför behandlingen av frågor i rådet och
återrapportering till riksdagen och dess olika
sakutskott. De departementstjänstemän som handhar
nordiska frågor bör kontinuerligt informera de olika
sakutskotten i frågor som berör deras områden. En
rimlig ordning vore att departementen fick i uppdrag
att informera respektive utskott om vilka frågor som
skall behandlas vid möten där medlemmarna av den
svenska delegationen har närvarorätt.
Talmanskonferensen bör ges i uppdrag att lägga fram
förslag om sådan information till riksdagen.
Bakgrund
Enligt 1 kap. 2 § regeringsformen skall den
offentliga makten utövas med respekt för alla
människors lika värde och det allmänna skall
tillförsäkra män och kvinnor lika rättigheter. I
regeringens skrivelse om jämställdhetspolitiken
(skr. 1996/97:49) redovisas Sveriges åtagande från
kvinnokonferensen i Peking att införliva ett
jämställdhetsperspektiv i de politikområden som
berörs i handlingsplanen. I skrivelsen betonas
särskilt betydelsen av att könsperspektivet
tydliggörs och beaktas inom alla delar av
regeringens politik och i statliga verks och
myndigheters arbete och att den högsta ledningen tar
ansvar för jämställdhetsarbetet. Vidare beskrivs
regeringens strategi för att befästa och utveckla
arbetsformer som skall säkerställa att
jämställdhetsaspekten förs in i huvudfåran av
politiska och administrativa beslutsprocesser.
Genom Amsterdamfördraget har jämställdhetsfrågorna
fått en väsentligt starkare ställning i EU-
samarbetet. Jämställdhet mellan kvinnor och män
ingår nu i EU-fördraget som ett av de grundläggande
målen, något som Sverige i hög grad bidragit till.
Även den s.k. mainstreamingstrategin, dvs. att ett
jämställdhetsperspektiv skall beaktas och främjas i
gemenskapens alla aktiviteter, har skrivits in i
fördraget.
FN:s generalförsamling antog konventionen om barnets
rättigheter den 20 november 1989. För svenskt
vidkommande trädde konventionen i kraft den 2
december 1990. Några lagstiftningsåtgärder vidtogs
då inte. Med anledning av ett tillkännagivande av
riksdagen (bet. 1995/96:SoU4) tillsatte regeringen
år 1996 en parlamentarisk kommitté med uppdrag att
göra en bred översyn av hur svensk lagstiftning och
praxis förhåller sig till barnkonventionens regler.
År 1997 avlämnade Barnkommittén betänkandet Barnets
bästa i främsta rummet - FN:s konvention om barnets
rättigheter förverkligas i Sverige (SOU 1997:116).
Med betänkandet som grund lade regeringen år 1998
fram propositionen 1997/98:182 Strategi för att
förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter i
Sverige. Strategin innebär bl.a. att
barnkonventionen skall vara ett aktivt instrument
och genomsyra allt beslutsfattande inom
Regeringskansliet som berör barn, att
barnkonsekvensanalyser skall göras vid statliga
beslut som rör barn och att barnperspektivet i
lämplig omfattning skall finnas med i
utredningsdirektiv. Målsättningen är att
konventionen och dess intentioner skall finnas med i
allt offentligt beslutsfattande som rör barn.
Riksdagen godkände strategin för hur förverkligandet
av barnkonventionen i Sverige skulle gå till (bet.
1998/99:SoU6).
Regeringen överlämnar årligen en skrivelse till
riksdagen om det nordiska samarbetet under
föregående kalenderår, och Nordiska rådets svenska
delegation överlämnar för riksdagens kännedom en
redogörelse angående sin verksamhet under samma år.
Skrivelserna och redogörelserna hänvisas till
utrikesutskottet för behandling. Våren 2000 anfördes
i en följdmotion (m) att riksdagsutskotten borde
involveras direkt i det nordiska samarbetet.
Utrikesutskottet framhöll att frågan om det nordiska
samarbetets förankring i de nationella parlamenten
är viktig och konstaterade att det inletts en
försöksverksamhet där utskott från de nordiska
länderna har hållit särskilda möten. Detta är en del
av det reformarbete som fortsätter inom det nordiska
samarbetet och som kontinuerligt bör utvärderas. Med
det anförda ansåg utrikesutskottet att
motionsyrkandet kunde besvaras (bet. 1999/2000:UU9).
Svenska riksdagsledamöter deltar i en rad skilda
internationella sammanhang. Deltagandet i de
parlamentariska delegationerna till
Interparlamentariska unionen, Europarådet och
Nordiska rådet är av gammalt datum, liksom praxis
att regeringens delegation till FN:s
generalförsamling även innehåller riksdagsledamöter.
Andra parlamentariska delegationer är riksdagens
delegation till Organisationens för säkerhet och
samarbete i Europa, OSSE, parmentariska församling,
riksdagens observatörsdelegation till Västeuropeiska
unionens, VEU, församling och riksdagens
referensgrupp för deltagande i Natos parlamentariska
församlings olika aktiviteter. Svenska
riksdagsledamöter har också deltagit i det
parlamentariska Östersjösamarbetet och i konferensen
för parlamentariker från länderna i Arktisområdet.
Svenska parlamentariker deltar vidare i Konferensen
för de särskilda organen för EU-frågor, COSAC.
Inom riksdagsstyrelsen diskuteras för närvarande
olika sätt att i riksdagen förankra och
återrapportera interparlamentarisk verksamhet.
Utskottets bedömning
När det gäller jämställdhetsfrågornas behandling i
riksdagen vill utskottet hänvisa till
regeringsformens bestämmelser att den offentliga
makten skall utövas med respekt för alla människors
lika värde och att det allmänna skall tillförsäkra
män och kvinnor lika rättigheter. Enligt utskottets
mening saknas anledning att anta annat än att dessa
bestämmelser utgör en grund i allt beslutsfattande i
utskotten. Någon ytterligare formell plattform kan
inte anses nödvändig. Motion 1999/2000:K265 yrkande
1 (v) avstyrks.
Utskottet är inte berett att ställa sig bakom ett
åläggande för alla utskott att ägna minst ett
sammanträde om året för barnfrågor. Utskotten måste
ha ett stort utrymme för att självt organisera sitt
arbete. Vissa utskott har en mycket ansträngd
arbetssituation och det kan många gånger vara
ogörligt att avsätta ett sammanträde åt en viss
fråga på detta sätt. Å andra sidan kan utskott
arrangera seminarier eller liknande i särskilda
barnfrågor. Enligt utskottets mening kan det
förutsättas att barnperspektivet i enlighet med
barnkonventionen beaktas i utskottens arbete med
alla frågor som rör barn även utan att det åläggs
dem att avsätta viss sammanträdestid för barnfrågor.
Motion 2000/01:K297 yrkande 1 (c) avstyrks.
När det gäller hanteringen av Nordiska rådets frågor
vill utskottet hänvisa till att frågan om hur
interparlamentarisk verksamhet skall förankras och
återrapporteras i den svenska riksdagen är föremål
för överläggningar i riksdagsstyrelsen. Enligt
utskottets mening bör detta arbete inte föregripas.
Motion 1999/2000:K300 (v) avstyrks.
Utskottssammanträden
Gällande regler
Enligt 4 kap. 11 § riksdagsordningen sammanträder
utskott när riksdagsarbetet kräver det.
Enligt tilläggsbestämmelsen 4.11.2 får utskott
sammanträda samtidigt med kammaren endast om
förhandlingar i kammaren avser annat än ärendes
avgörande eller val och utskottet i förväg har
medgivit det genom enhälligt beslut. Innebörden av
denna bestämmelse är att utskottssammanträde får äga
rum samtidigt med kammarsammanträde endast i samband
med bordläggningsplena och plena då endast
interpellationer och frågor besvaras, förutsatt att
utskottet är enigt därom.
I förarbetena (SOU 1972:15 s. 238) anfördes att
erfarenheten visat att det vid enstaka tillfällen i
pressade arbetslägen förelegat behov för utskott att
sammanträda samtidigt med kammaren. Med tanke på
sådana undantagssituationer borde därför det
tidigare förbudet mot samtidiga kammar- och
utskottssammanträden mjukas upp.
Enligt 4 kap. 12 § riksdagsordningen skall utskott
sammanträda inom stängda dörrar. Om särskilda skäl
föreligger kan utskottet medge att även andra än
ledamot, suppleant eller tjänsteman vid utskottet är
närvarande. Utskottet kan dock besluta att
sammanträde till den del det avser inhämtande av
upplysningar helt eller delvis skall vara
offentligt.
Möjligheten att besluta om att utskottssammanträde
enligt 4 kap. 12 § skall vara offentligt infördes
den 1 februari 1988 (bet. 1987/88: KU18).
Enligt 7 kap. 9 § riksdagsordningen gäller för det
fall att av riksdagen vald ledamot i ett organ är
frånvarande att hans plats, om det kan ske, intages
av suppleant som hör till samma partigrupp. I övrigt
gäller enligt paragrafen att suppleanterna har
företräde i den ordning i vilken de har valts eller,
om valet har förrättats med gemensam lista, i den
ordning i vilken de har förts upp på listan.
Paragrafen reglerar inte i vilken ordning
suppleanterna inom ett parti inträder i ledamots
ställe. En suppleant kan avstå från tjänstgöring
till förmån för annan suppleant från samma
partigrupp med sämre placering i turordningen.
Paragrafen förutsätter att om suppleant från
partigruppen inte kan inträda så fyller suppleant
från annat parti den lediga platsen.
Grundlagberedningen sade sig dock inte syfta till
ändring i praxis i t.ex. utskotten enligt vilken
suppleanter underlåter att besätta platser vid
bordet, fastän suppleant från den ordinarie
ledamotens eget parti inte är närvarande (SOU
1972:15 s. 294).
Motionerna
I motionerna 1999/2000:K206 (yrkande 10) och
2000/01:K303 (yrkande 7) av Bo Lundgren m.fl. (m)
anförs att det är oroande att riksdagen allt oftare
och av alltfler kommit att uppfattas som en svagare
och mindre viktig institution. Ett sätt att
återupprätta riksdagens roll i det politiska arbetet
kan vara att ge utskotten större möjligheter att
själva besluta om sina arbetsformer. Det skulle
bl.a. inbegripa en rätt att i större utsträckning än
i dag öppna vissa av utskottens sammanträden för
offentligheten. Ny teknik, exempelvis IT och
Internet bör också kunna leda till ökad insyn i
utskottens arbete. En försöksverksamhet av detta
slag bör enligt motionerna kunna bidra till en
vitalisering av riksdagens arbete samtidigt som
medborgarnas insyn i och intresse för den politiska
processen skulle öka.
Också i motion 2000/01:K318 av Annelie Enochson
(kd) och Rigmor Stenmark (c) begärs ökad öppenhet i
utskottsarbetet. Motionärerna hänvisar till det
skotska parlamentet där utskottssammanträdena är
öppna för allmänheten och direktsänds i TV eller via
Internet. Detta vore enligt motionen intressant att
pröva även i Sverige. Ett annat sätt vore att
utveckla utskottsutfrågningarna för att få ett
större inslag av offentlighet.
I motion 2000/01:K289 begär Sten Tolgfors m.fl. (m)
att riksdagen beslutar tillåta utskottsmöten under
plenitid (yrkande 2). Det nuvarande förbudet bygger
enligt motionen på tanken att ärendena avgörs under
kammardebatter. Frågorna avgörs emellertid redan
under utskottsbehandlingen, och det är en orimlig
tanke att varje ledamot skulle överblicka och följa
varje enskild debatt i kammaren.
Cristina Husmark Pehrsson och Lars Björkman (båda m)
begär i motion 2000/01:K288 att lika regler skall
gälla i riksdagens samtliga utskott i fråga om
suppleants rätt till tjänstgöring.
Tidigare behandling
Våren 1998 uttalade utskottet med anledning av ett
par motioner (kd resp. mp) om öppna
utskottssammanträden att den ordning som infördes
den 1 februari 1988 och som innebär att utskotten
har möjlighet att i enskilda fall besluta att
sammanträde till den del det avser inhämtande av
upplysningar helt eller delvis skall vara offentligt
fungerar tillfredsställande. En ändring av
bestämmelserna i den riktning som föreslogs i
motionerna skulle enligt utskottets mening medföra
betydande förändringar av villkoren för utskottens
sammanträden med påföljd att överläggningarna skulle
ändra karaktär. Mot denna bakgrund fann utskottet
ingen anledning att tillmötesgå motionärerna (bet.
1997/98:KU27 s. 17).
I samma betänkande avstyrkte utskottet ett
motionsyrkande om att utskott skulle tillåtas
sammanträda samtidigt som debatt i plenum pågår med
anledning av andra utskotts betänkanden. Enligt
utskottets mening kunde problemet med att i vissa
fall finna ytterligare sammanträdestid för utskotten
lösas på andra sätt än genom en ändring av reglerna
i riksdagsordningen. En ökad flexibilitet vad gäller
utskottssammanträdenas förläggning inom ramen för
det utrymme som står till buds kunde vara ett sätt
att komma till rätta med problemet.
Utskottets bedömning
Utskottet är fortfarande inte berett att tillstyrka
en ordning med öppna utskottssammanträden när det
gäller annat än inhämtande av upplysningar. Som
utskottet tidigare framhållit skulle den föreslagna
ordningen förändra villkoren för sammanträdena och
ändra överläggningarnas karaktär på ett sätt som
utskottet inte är berett att ställa sig bakom.
Motionerna 1999/2000:K206 yrkande 10 (m),
2000/01:K303 yrkande 7 (m) och 2000/01:K318 (kd, c)
avstyrks följaktligen.
Utskottet vidhåller också sin tidigare bedömning
att ytterligare tid för utskottssammanträden kan
åstadkommas utan att plenitid tas i anspråk.
Utskottet är således inte berett att tillstyrka en
ändring i riksdagsordningen för att plenitid skall
kunna tas i anspråk för utskottssammanträden i
större utsträckning än som nu gäller. Motion
2000/01:K289 yrkande 2 (m) avstyrks.
Reglerna om suppleants inträde i ordinarie ledamots
ställe under utskottssammanträde ger i och för sig
utrymme för viss flexibilitet. Om det inte finns
någon suppleant närvarande som hör till den
frånvarandes partigrupp kan den frånvarande
ledamotens plats stå tom eller den inträda som står
överst i tur på listan för invalet i utskottet.
Enligt utskottets mening kan det självfallet
förutsättas att strävan i utskotten är att nå en
sammansättning vid beslutsfattandet som innebär att
arbetet i kammaren med anledning av utskottets
förslag inte försvåras onödigtvis. Frågan kan också
komma upp under talmannens samråd med
utskottsordförandena i ordförandekonferensen. Enligt
utskottets mening är det mot denna bakgrund inte
nödvändigt att ändra riksdagsordningens regler om
suppleants inträde i frånvarande ledamots ställe.
Motion 2000/01:K288 (m) avstyrks.
Voteringarna i kammaren m.m.
Motionerna
I motionerna 1999/2000:K288 av Catharina Elmsäter-
Svärd och Carl Fredrik Graf (båda m) och
2000/01:K289 (yrkande 1) av Sten Tolgfors m.fl.
(alla m) begärs att kammaren permanentar
försöksverksamheten med fasta voteringstider. I den
förstnämnda motionen framhålls att den försöksperiod
med fasta voteringstider som pågått sedan våren 1999
gett möjlighet till en väsentligt bättre planering
för enskilda ledamöter när det gäller kontakterna
med bl.a. medborgarna. I motion 2000/01:K289
framhålls att fasta voteringstider möjliggör
dagpendling för ytterligare ett antal av riksdagens
ledamöter, till familjens och väljarkontakters
fromma.
I motion 2000/01 K289 begärs också att talmannen
ges i uppdrag att inleda samtal med partierna i
syfte att få ned antalet voteringar och
rösträkningar och att riksdagen beslutar utreda
möjligheterna att votera via Internet (yrkandena 6
och 7). Voteringstiderna borde kunna minskas
eftersom partiernas ställningstaganden framgår av
utskottsbetänkandena. Rösträkning borde egentligen
bara användas då det finns osäkerhet om utgången i
en frågas avgörande. Vill man gå ännu längre är det
enligt motionen fullt tekniskt möjligt att se över
möjligheterna för ledamöterna att rösta via Internet
med ett säkerhetskort och en kod. Det skulle
möjliggöra betydligt ökad rörlighet och fler
kontakter med människor i hela landet.
Utskottets bedömning
Någon avsikt att avbryta försöksverksamheten med
fasta voteringstider finns inte. Fasta
voteringstider prövas nu med olika variationer.
Utskottet vill hänvisa till att frågan om
uppläggningen av kammarens överläggningar enligt 2
kap. 13 § riksdagsordningen är en sådan fråga som är
föremål för talmannens samråd med de särskilda
företrädarna för partigrupperna och enligt 1 kap. 7
för överläggningar i riksdagsstyrelsen. Nämnas kan
att överenskommelser om begränsningar i antalet
yrkanden i kammaren och därmed antalet voteringar
har ingåtts. Något särskilt initiativ med anledning
av motionerna om kammarens voteringar är enligt
utskottets mening inte påkallat. Motionerna
1999/2000:K288 (m) och 2000/01:K289 yrkandena 1 och
6 (m) avstyrks. Utskottet är inte heller berett att
tillstyrka att en möjlighet att votera via Internet
utreds. En sådan ordning skulle enligt utskottets
mening kunna försvaga riksdagens roll och ställning
på ett sätt som inte är önskvärt. Motion
2000/01:K289 yrkande 7 (m) avstyrks.
Duandet i riksdagsprotokollet
Motionen
Gudrun Lindvall (mp) begär i motion 1999/2000:K205
att duandet i riksdagen slår igenom i
riksdagsprotokollet. Protokollet är ett dokument för
framtiden och skall visa vår tid och dess språkbruk.
Om duandet ökar främst i interpellationsdebatter men
även under frågestunder borde det synas i
protokollet. Omskrivningarna ger en felaktig bild
för framtida läsare av debatten i kammaren. Det
samtida språkbruket förvrängs. Bruket av ordet du
visar på vilket sätt vi bemöter varandra ,vilket är
väl så viktigt att visa för framtiden.
Bakgrund
I riksdagen beslöts 1977 att titlarna (herr, fru,
fröken) i tilltal i kammaren skulle ersättas med
endast namn. Året därefter skrevs för första gången
ett du in i protokollet sedan Birgitta Dahl (s)
vägrat godkänna att hennes tilltal till Olof
Johansson (c) i protokollet ändrades till ni. Praxis
i riksdagen i debattsammanhang är att ledamöterna
inte tilltalar varandra med du utan med namn. Det
främsta skälet till detta är att ledamöterna anses
primärt rikta sig till talmannen i sina anföranden
och därför tilltalar andra ledamöter via talmannen.
Denna ordning låter sig inte alldeles lätt förenas
med de reformer som genomförts under senare år,
t.ex. att ledamöterna tar repliker från bänkplats i
stället för från talarstolen och att man använder
sig av två talarstolar vid interpellationsdebatterna
för att åstadkomma en rappare och mera direkt
debattstil. Eventuellt duande ledamöterna emellan
justeras i protokollet med ett undantag, nämligen i
samband med att ledamöterna harangerar varandra
inför förestående avgång.
Tidigare riksdagsbehandling
En fråga om duandet i riksdagen behandlades av
konstitutionsutskottet våren 1999 (bet. 1998/99:KU20
s. 15) med anledning av en motion (mp) från den
allmänna motionstiden. Utskottet fann att det inte
förelåg något behov av att vidta någon åtgärd för
att ändra på den nuvarande ordningen vad gäller
tilltal i kammaren.
Utskottets bedömning
Utskottet anser fortfarande att det inte finns behov
av att vidta åtgärder för att ändra den nuvarande
ordningen för tilltal i kammaren. Hur
kammardebatterna skall återges i riksdagsprotokollet
är enligt utskottets mening närmast en fråga för
riksdagsstyrelsen. Motion 1999/2000:K205 (mp)
avstyrks.
Registrering av lobbare
Motionerna
Bertil Persson (m) begär i motionerna 1999/2000:K225
och 2000/01:K239 ett system för registrering av
lobbare. Självfallet skall riksdagens ledamöter
enligt motionären lyssna till opinioner, men det är
nödvändigt med transparens i åsiktsutbytet. En
lobbare bör vara registrerad och skyldig att uppge
vem han företräder. Lobbaren bör redovisa vilka
beslut han avser att påverka och inte sprida
felaktig information. Han bör på riksdagens begäran
uppge uppdragets ekonomiska bas. En politikers
övergång till lobbyverksamhet bör regleras till form
och karantänsperiod. Åtgärder bör kunna vidtas mot
lobbare som flagrant bryter mot etik och regler. Det
regelverk som man i USA och Europaparlamentet redan
har mycket positiva erfarenheter av kan enligt
motionären vara en utgångspunkt.
Tidigare behandling m.m.
Under riksmötet 1997/98 gjorde utskottet med
anledning av en motion (m) liknande den nu aktuella
en allmän genomgång av frågan om
lobbningsverksamhet, både i Sverige och andra länder
där olika typer av registreringsförfaranden
tillämpas, samt i Europaparlamentet. Exempel på
företag och organisationer som bedriver lobbning
redovisades också. Beträffande detaljerna i
redovisningen hänvisas till betänkandet (bet.
1997/98:KU27 s. 53 f.).
Utskottet anförde i sin bedömning att frågan om
lobbning som riktar sig mot regering och riksdag
syntes ha utvecklats i olika avseenden under senare
år. Samtidigt konstaterade utskottet att det
saknades en systematisk genomgång av lobbningens
former, omfattning och effekter på det demokratiska
systemet i Sverige. Mot denna bakgrund föreföll det
lämpligt att avvakta resultatet av det
utredningsarbete som pågick i Demokratiutredningen.
Utskottet fann ingen anledning att föreslå någon
åtgärd från riksdagen vid den aktuella tidpunkten.
Under 1998/99 års riksmöte behandlade utskottet åter
frågan med anledning av en liknande motion (m). Med
hänvisning till det pågående arbetet inom
Demokratiutredningen avstyrkte utskottet åter
yrkandet (bet. 1998/99:KU20 s. 13).
Demokratiutredningen fann i sitt betänkande En
uthållig demokrati (SOU 2000:1 s. 95 f.) att en
registrering skulle öka den politiska ojämlikheten
och därför inte borde införas. Att registrera
lobbarna skulle konservera en maktfördelning och
göra det svårare för nya medborgargrupper att ta sig
in. Det gäller framför allt resurssvaga grupper,
t.ex. nyare sociala rörelser, som till skillnad från
bl.a. näringslivet och fackföreningarna sällan har
egna lobbare. Dessutom visade det amerikanska
exemplet enligt Demokratiutredningen på praktiska
problem med att få en lagstiftning användbar. Inom
ramen för Demokratiutredningen hade tidigare
publicerats en skrift med fyra artiklar om lobbning,
bl.a. om lobbningen i EU i ett juridiskt perspektiv
med sidoblickar på hur lobbningen regleras i bl.a.
USA (SOU:1998:146).
Med Demokratiutredningens slutbetänkande som grund
genomförs ett nationellt rådslag om demokrati och
delaktighet. Det främsta syftet med rådslaget är att
regeringen skall få in synpunkter på
Demokratiutredningens analyser, resonemang och
förslag samt stimulera debatten om den svenska
folkstyrelsens utveckling.
Demokratiutredningens slutbetänkande har skickats
ut på remiss till ett stort antal myndigheter,
kommuner, landsting och organisationer samt till 501
slumpmässigt utvalda medborgare. Remissinstanserna
har fram till den 31 december 2000 på sig att yttra
sig över slutbetänkandet.
Utskottets bedömning
Enligt utskottets mening bör resultatet av det
pågående arbetet i Regeringskansliet med anledning
av Demokratiutredningens slutbetänkande avvaktas.
Motionerna 1999/2000:K225 och 2000/01:K239 (m)
avstyrks.
Riksdagsledamöternas arbetssituation
Gällande regler
Enligt 1 § lagen (1999:1209) om stöd till
riksdagsledamöternas och partigruppernas arbete i
riksdagen lämnas stöd till partigrupperna bl.a. för
kostnaderna för politiska sekreterare åt riksdagens
ledamöter och stöd för utrikes resor. Enligt 10 § är
stödet avsett att bekosta handläggarhjälp åt
riksdagens ledamöter. Stödet beräknas efter normen
att det skall täcka kostnaden för en politisk
sekreterare per två ledamöter. För en politisk
sekreterare utbetalas 32 200 kr per månad.
Motionerna
Lennart Daléus m.fl. (c) tar i motion 1999/2000:A806
upp frågan om jämställdhet i riksdagsarbetet
(yrkande 3). Riksdag och regering sätter upp höga
mål för jämställdhetsarbetet. Samtidigt finns det
skäl att undersöka hur det ser ut med det egna
jämställdhetsarbetet. Av riksdagens årsredovisning
för 1998 framgår bl.a. att två av tre högre chefer
är män och att genomsnittslönen skiljer mer än 3 000
kr mellan könen. Också inom partierna brister
jämställdheten. Sammantaget var det under riksmötet
1998/99 sålunda 22 män och 12 kvinnor som satt som
ordförande eller vice ordförande i ett utskott. Det
är rimligt att riksdagen som folkets främsta
företrädare tar sådana signaler på allvar och
medvetet arbetar för att analysera inte bara
kvantitativa utan också kvalitativa delar i mäns och
kvinnors inflytande på det egna arbetet. Riksdagen
bör därför besluta att tillsammans med
riksdagspartierna initiera en utvärdering av
kvinnors och mäns inflytande i riksdagsarbetet.
Rigmor Ahlstedt (c) begär i motion 1999/2000:K295
en översyn av rutinerna för utskottsarbetet i syfte
att förbättra arbetsförhållandena för de
riksdagsledamöter som är ordinarie ledamöter i ett
utskott och suppleanter i ett annat. Arbetstiderna
och rutinerna måste ses över så att
utskottssammanträdenas förläggning till samma tider
inte utgör ett hinder. Vidare bör suppleanter ges
möjlighet att delta i utskottsresor.
Per Bill (m) begär i motionerna 1999/2000:K212 och
2000/01:K300 att det blir tillåtet att använda
bärbara datorer under sammanträden i samtliga
utskott och i kammaren (yrkandena 1 och 2). Det är
enligt motionen angeläget att utveckla och förbättra
de interna arbetsformerna för riksdagen. Ett
självklart första steg är att införa möjligheten att
använda bärbar dator under arbetet i utskotten och i
kammaren.
I motion 1999/2000:K203 av Bertil Persson (m) begärs
att riksdagsledamöternas arbete i valkretsen
underlättas genom att ledamöterna ges tillgång till
en arbetsplats som är centralt belägen i valkretsen
och ger viss sekreterarhjälp, kopieringsresurser och
del i sammanträdesrum. En sådan arbetsplats skulle
kunna ordnas hos länsstyrelsen. I motion
2000/01:K289 av Sten Tolgfors m.fl. (m) framhålls
att majoriteten av riksdagens ledamöter bor utanför
Stockholm och att det borde vara naturligt att de
assistenter som riksdagen bekostar för ledamöterna
skall kunna vara placerade på hemorten (yrkande 3).
En riksdagsledamots uppdragsgivare är människorna på
hemmaplan, och det är nödvändigt att riksdagens
arbete fungerar så effektivt att en ledamot inte
måste spendera hela sin tid i Stockholm utan kan
finnas på plats i sin valkrets för att upprätthålla
kontakt och dialog med människor därhemma. Den nya
tekniken gör att en riksdagsledamot precis lika
gärna skulle kunna utföra stora delar av arbetet på
sin hemort som i ett arbetsrum i Gamla stan.
Kent Härstedt (s) tar i motion 2000/01:K367 upp
samma fråga med utgångspunkt i personvalsinslaget i
valet till riksdagen. Personvalsinslaget har gett
medborgarna en ökad möjlighet till ett vidare
engagemang. Banden mellan medborgare och
förtroendevald har stärkts, distansen minskar och
kraven på den förtroendevalde ökar. Det finns
tydliga förväntningar på tillgänglighet, engagemang
och återkoppling mot utställda löften. Kraven på
tillgänglighet har ställts på sin spets. Det
förväntas att riksdagsledamoten skall upprätthålla
kontakten med den lokala partiorganisationen, följa
den lokala mediedebatten, besöka föreningar,
myndigheter och näringsliv och samtidigt driva ett
offensivt förändringsarbete i riksdag och
partiorganisation. Förändringar krävs nu för att
riksdagsledamöterna skall kunna svara upp mot
medborgarnas rimliga och rättmätiga förväntningar
och samtidigt bidra till att förtroendet för
demokratin återuppbyggs. Därför bör enligt
motionären det nu stegvis ökande ledamotsstödet ses
över så att huvuddelen av resurserna hamnar i
respektive ledamots valkrets. På det sättet kan
ledamoten ha en lokal medarbetare som kan bistå i
kommunikation med medborgare, parti, föreningsliv
och näringsliv och med att följa den lokala
debatten.
Ulla Hoffmann m.fl. (v) anser i motion
1999/2000:K215 att det bör upprättas en lista över
hotell som inte har porrfilmer i sitt videoutbud
eller visar porrkanaler för att riksdagsledamöterna
skall kunna ges ett porrfritt alternativ för
hotellvistelser under tjänsteresor.
Bakgrund
Efter riksdagsvalet 1998 är andelen kvinnliga
riksdagsledamöter 43 % att jämföras med år 1970 då
andelen kvinnliga riksdagsledamöter var 13 %.
Andelen kvinnliga ordinarie utskottsledamöter är 45
%. Högst andel kvinnor finns i justitieutskottet och
socialförsäkringsutskottet. Lägst andel kvinnor
finns i trafikutskottet, konstitutionsutskottet,
försvarsutskottet och miljö- och jordbruksutskottet.
Sju av de sexton utskotten har kvinnliga ordförande
och nio av de 20 vice ordförandena är kvinnor.
I riksdagens jämställdhetsplan för 1999 anges som
mål för det långsiktiga jämställdhetsarbetet en
balanserad könsfördelning inom alla yrkesområden, på
alla chefsnivåer, i tillfälliga arbetsgrupper,
projektgrupper eller liknande, lika lön för arbeten
som är likvärdiga samt flexibla lösningar för att
kombinera föräldraskap och förvärvsarbete. Den 31
december 1999 hade riksdagsförvaltningen 356 kvinnor
och 244 män anställda. Av dessa totalt 600 personer
var 42 högre chefer och av dessa var 15 kvinnor.
Jämställdhetsaspekterna beaktas i det löpande
personalarbetet, bl.a. vid rekrytering och
kompetensutveckling.
Utskotten sammanträdde under riksmötet 1999/2000 i
genomsnitt 52,5 timmar. Sammanträdestiden skiljer
sig avsevärt mellan olika utskott.
Konstitutionsutskottet hade den längsta sammanlagda
sammanträdestiden, 114 timmar, medan lag- och
bostadsutskottets motsvarande sammanträdestid var 29
timmar. I första hand utnyttjas tisdag från kl. 10
eller 11 till kl. 14 och torsdagar kl. 9-12 för
utskottssammanträden men ofta tas inte alla
tillgängliga tisdagar och torsdagar i anspråk.
Antalet sammanträden varierade mellan 25 och 36 per
utskott med undantag för konstitutionsutskottet och
utrikesutskottet där särskilda förhållanden innebär
att det hålls ett påtagligt större antal
sammanträden.
Talmanskonferensen antog den 9 juni 1982 regler för
utskottens resor, senast ändrade den 2 december 1998
(Riksdagens förvaltningskontors cirkulär
1999/2000:1). Enligt 8 § får i utrikes studieresa
inte utan särskilt medgivande av talmanskonferensen
delta andra än ledamöter och suppleanter i utskottet
samt tjänstemän vid utskottets kansli. Utan
talmanskonferensens medgivande får inte fler
riksdagsledamöter delta än som motsvarar ordinarie
antalet platser i utskottet. Därutöver får högst två
tjänstemän delta. Utskottet kan med
talmanskonferensens medgivande besluta att i stället
för tjänstemän skall delta riksdagsledamot och vice
versa.
Någon särskild regel som förbjuder användning av
bärbar dator i plenisalen finns inte. Enligt
kammarkansliet har det emellertid inträffat att en
ledamot av talmannen ombetts att inte arbeta med
sådan utrustning under pågående debatt, eftersom det
bedömts som störande för övriga närvarande. Det kan
i sammanhanget nämnas att t.ex. tidningsläsning av
samma skäl enligt praxis inte är tillåten i samband
med plenum. Frågan om ledamots användning av bärbar
dator under utskottssammanträden har varit aktuell i
finansutskottet och utbildningsutskottet. I båda
utskotten har användningen av bärbar dator
accepterats. I andra utskott har frågan berörts
informellt.
När det gäller frågan om hotell utan pornografi i TV
kan nämnas att frågan kan komma upp i den
upphandling av svenska hotelltjänster som planeras
genomföras.
Tidigare riksdagsbehandling
Frågan om riksdagsledamöternas tillgång till lokaler
och kansliresurser inom de valkretsar där de är
verksamma har behandlats av utskottet våren 1996
(bet. 1995/96:KU26 s. 15 f.) och våren 1999 (bet.
1998/99:KU20 s. 13 f.). I betänkandet våren 1996
redovisades bl.a. riksdagens tidigare beslut och
principuttalanden angående ledamotsstödet (bet.
1988/89:KU39). Utskottet hade i det sammanhanget
uttalat att man genom höjd kostnadsersättning
försökte åstadkomma så stor valfrihet som möjligt
för de enskilda ledamöterna vad gällde tekniska
hjälpmedel m.m. Avsikten var att ledamöterna skulle
kunna utnyttja den ökade kostnadsersättningen till
att själva införskaffa teknisk utrustning eller till
att ordna stöd i arbetet på hemorten i annan form.
Utskottet redovisade också uttalanden i ett senare
betänkande (bet. 1993/94:KU18), vari utskottet
behandlat motioner om att de enskilda ledamöterna
personligen borde få disponera över en viss del av
de ekonomiska resurser som går till partierna.
Enligt utskottets mening stod det partierna fritt
att låta ledamöterna disponera en viss del av stödet
till partigrupperna i den mån det fanns ett starkt
önskemål om detta. I sin bedömning år 1996 hänvisade
utskottet till dessa uttalanden och avstyrkte de
aktuella motionerna.
När utskottet våren 1999 åter behandlade en motion
om arbetsrum för riksdagsledamöterna i valkretsen
avstyrktes motionen med hänvisning till det
beredningsarbete som då pågick i fråga om stöd till
riksdagsledamöterna.
En beredningsgrupp överlämnade i mars 1999 ett
förslag till en ny lag om stöd till ledamöternas och
partigruppernas arbete i riksdagen (Dnr 10-707-99).
Förslaget godtogs av förvaltningsstyrelsen och lades
fram för riksdagen i budgetpropositionen och
behandlades i konstitutionsutskottets betänkande
1999/2000:KU1 (s. 6). Förslaget syftade till
förbättra ledamöternas arbetssituation. Stödet
skulle inriktas på att bekosta handläggarhjälp i
form av politiska sekreterare i stället för den
dittillsvarande administrativa hjälpen.
Beredningsgruppen hade övervägt var de politiska
sekreterarna skulle ha sitt tjänstgöringsställe - i
riksdagen eller i valkretsen. Eftersom de politiska
sekreterarna skulle fungera som ett kvalificerat
stöd i ledamöternas parlamentariska arbete utgick
beredningsgruppen från att arbetet i första hand
skulle bli förlagt till riksdagen. I sin
kostnadsbedömning ansåg förvaltningsstyrelsen att
det ökade antalet anställda inom partigrupperna
borde kunna rymmas i nuvarande lokalbestånd.
Konstitutionsutskottet tillstyrkte i sak
lagförslaget.
Konstitutionsutskottet avstyrkte våren 1998 ett
motionsyrkande om att bärbara datorer i plenisalen
borde tillåtas (bet. 1997/98:KU27 s. 50). Enligt
utskottets mening borde riksdagen inte alltför
detaljerat reglera vad som är tillåtet och inte
tillåtet att göra under överläggningarna i kammaren.
Den fråga som aktualiserades i motionen och liknande
andra frågor borde avgöras av talmannen, eventuellt
efter diskussion i talmanskonferensen, som kan ta
initiativ i fråga om reglering av ordningsfrågor, om
så är påkallat.
Utskottets bedömning
När det gäller frågan om en översyn av
jämställdheten för riksdagens personal vill
utskottet hänvisa till att detta närmast är en fråga
för riksdagsstyrelsen. Utskottet förutsätter vidare
att riksdagsstyrelsen och andra berörda organ
fortlöpande utvecklar förutsättningarna för kvinnors
och mäns inflytande och delaktighet i riksdagens
arbete. Motion 1999/2000:A806 yrkande 3 (c)
avstyrks.
Utskottet är inte heller berett att tillstyrka de
motionsyrkanden som gäller ökat stöd i valkretsen.
Det stöd som betalas till kostnader för politiska
sekreterare åt riksdagsledamöter lämnas liksom ett
basstöd till partigrupperna i riksdagen i enlighet
med bestämmelser som trädde i kraft vid årsskiftet.
Enligt utskottets mening saknas anledning att nu
ändra denna ordning. Motionerna 1999/2000:K203 (m),
2000/01:K289 yrkande 3 (m) och 2000/01:K367 (s)
avstyrks.
Enligt utskottets mening kan det förutsättas att
utrymmet för att skapa rimligare arbetsförhållanden
för riksdagsledamöter som är ordinarie ledamöter i
ett utskott och suppleanter i ett annat genom att
förändra utskottens sammanträdestider är mycket
begränsat, särskilt som hänsyn måste tas till
kammarens sammanträden. Utskotten bestämmer själva
sina sammanträdestider, och utskottet är inte berett
att förändra denna ordning. Frågan om vilka
åtgärder som kan vidtas för att förbättra
situationen för dessa ledamöter kan dock komma upp i
riksdagsstyrelsen och i utskottsordförandenas
överläggningar. Också när det gäller suppleanters
deltagande i utskottsresor vill utskottet hänvisa
till riksdagsstyrelsen, som bestämmer vilka regler
som skall gälla. Utskottet avstyrker följaktligen
motion 1999/2000:K295 (c).
När det gäller frågan om användningen av bärbara
datorer i kammaren anser utskottet fortfarande att
denna fråga liksom liknande andra bör avgöras av
talmannen, om det behövs efter diskussion i
riksdagsstyrelsen och med de särskilda företrädarna
för partigrupperna, som kan ta initiativ i fråga om
reglering av ordningsfrågor. Frågan om användningen
av bärbara datorer under utskottssammanträden kan
tas upp i ordförandekonferensen med utskottens
ordförande. Något särskilt initiativ med anledning
av motionerna 1999/2000:K212 yrkandena 1 och 2 (m)
och 2000/01:K300 yrkandena 1 och 2 (m) är enligt
utskottets mening inte nödvändigt. Motionsyrkandena
avstyrks.
När det gäller frågan om en lista över hotell utan
pornografi i TV vill utskottet hänvisa till att
riksdagens administrativa kontor söker efter
lämpliga lösningar och att det ankommer på
riksdagsförvaltningen att vidta de åtgärder som
behövs. Något särskilt initiativ med anledning av
motion 1999/2000:K215 (v) är inte påkallat. Motionen
avstyrks.
Riksdagens öppnande
Motionen
Rigmor Stenmark begär i motion 2000/01:K223 att
riksdagsledamöternas gäster skall beredas plats på
plenisalens läktare under riksdagens högtidliga
öppnande. Riksdagsledamöternas anhöriga spelar en
mycket viktig roll även för riksdagsarbetet. Utan
stödet hemifrån fungerar inte riksdagsuppdraget väl.
Det är därför värdefullt att möjligheten finns att
bjuda med anhöriga till riksdagens öppnande. Det är
dock enligt motionären märkligt att just
riksdagsledamöternas gäster hänvisas till att följa
öppnandet via en telebild i andrakammarsalen. De
borde få sitta på plenisalens läktare och vara bland
de främsta inbjudna gästerna.
Bakgrund
Sedan ett tiotal år tillbaka har riksdagsledamöterna
haft möjlighet att bjuda in anhöriga, främst makar
eller sambor, till riksdagens högtidliga öppnande.
Vid det första tillfälle som denna möjlighet gavs
deltog 133 sådana gäster. Till det högtidliga
öppnandet år 2000 kom 239 anhöriga.
Plenisalens läktare rymmer knappt 500 åhörare.
Plats på läktaren under riksdagens högtidliga
öppnande har reserverats för diplomater, anhöriga
till partiledare och gruppledare samt gäster från
hovet, statsförvaltningen, organisationer och
näringslivet och för vissa chefer inom
riksdagsförvaltningen och riksdagens myndigheter,
bortsett från utskottens kanslichefer som har
platser i plenisalen. Kommunfullmäktiges ordförande
i 68 kommuner var inbjudna gäster vid öppnandet år
2000 och hade sina platser på plenisalens läktare.
Riksdagen har vid ett flertal tillfällen under
senare år behandlat frågor med anknytning till
riksdagens öppnande, senast våren 1998 (bet.
1997/98:KU27 s. 48). Genomgående har utskottet
därvid hänvisat till ett utskottets uttalande vid
1982/83 års riksmöte (bet. KU 1982/93:14) om att det
enligt 1 kap. 6 § riksdagsordningen ankommer på
talmannen att efter samråd med vice talmännen
fastställa ordningen för öppningssammanträde.
Utskottets bedömning
Med hänvisning till vad utskottet tidigare anfört
beträffande riksdagens öppnande avstyrker utskottet
motion 2000/01:K223 (c).
Vissa riksdagsevenemang m.m.
Motionerna
I ett par motioner behandlas frågan om särskilda
riksdagsevenemang. Rigmor Ahlstedt (c) begär i
motion 1999/2000:K296 att riksdagen ser över
möjligheterna att genomföra Riksdagens dag i hela
Sverige. Det är enligt motionen angeläget att få
fler människor att engagera sig i samhällsfrågor.
Detta måste göras på skilda sätt och ett sätt är att
genomföra en Riksdagens dag i skolor, på
arbetsplatser, på gator och torg, i bygdegårdar och
andra samlingsplatser. Riksdagsledamöterna kan
erbjuda sig att samtala med människor om riksdagen
och möjligheterna att som förtroendevalda påverka
morgondagens samhälle.
Hans Hoff (s) begär i motion 2000/01:K329 att
förutsättningarna för Sveriges skolelever att besöka
riksdagen utreds. Enligt motionären varierar de
ekonomiska förutsättningarna för att besöka
riksdagen, mycket beroende på kostnaderna för en
resa till Stockholm.
Henrik S Järrel (m) begär i motion 1999/2000:K291
och 2000/01:K357 att formerna för ett riksdagens
utseende av "Årets entreprenör" närmare bereds. Det
skulle enligt motionen ligga ett särskilt
symbolvärde i att just riksdagen genom ett
återkommande evenemang bekräftade insikten om den
stora betydelse ett gott entreprenörskap har, inte
bara för landets välståndsutveckling utan också som
föredöme för nuvarande och blivande entreprenörer.
Det är viktigt att det inte går inflation i den här
typen av manifestationer från riksdagens sida, utan
att just entreprenörskapet lyfts fram som solitär
bland andra funktioner och företeelser som i och för
sig också kan tänkas värda att premiera.
Bakgrund
Riksdagen har en omfattande informationsverksamhet.
Bland annat har 150 ledamöter år 1995 besökt skolor
med anledning av FN-dagen, och Öppet hus i riksdagen
och Ungdomens riksdag har arrangerats återkommande.
Riksdagsledamöterna deltar också i de regelbundet
återkommande länsbesöken. Infocentrum på
Västerlånggatan hade år 1999 omkring 800 besök per
vecka. Där hölls 24 politikercaféer och vid dem
deltog sammanlagt omkring 60 ledamöter. Riksdagen
har besökts av upp emot 100 000 personer, det tak
som satts för antalet besök. Ungefär hälften av
besökarna var elever som antingen deltog i ett
fördjupat skolprogram eller i en rundvandring
tillsammans med en ledamot eller guide. Sedan några
år kan gymnasieskolor på avstånd från Stockholm
delta i en tävling vars tre vinster är ersättning
för resa till riksdagen för att där bl.a. samtala
med talmannen och med riksdagsledamöter. För lärare
i samhällskunskap och folkhögskolelärare från hela
landet hålls årligen kurser i Riksdagshuset.
Riksdagen erbjuder också regionala endagskurser då
ledamöter och tjänstemän från riksdagen kommer ut
till skolor eller kommuner. Riksdagen har vidare
medverkat i olika mässor, däribland Bok- och
biblioteksmässan i Göteborg och Utbildningsmässan i
Piteå.
Utskottets bedömning
Enligt utskottets mening är sådana
informationsinsatser och utmärkelser som motionerna
tar upp närmast frågor för riksdagsförvaltningen.
Utskottet är inte berett förorda något särskilt
initiativ med anledning av motionsyrkandena.
Motionerna 1999/2000:K291 (m), 1999/2000:K296 (c),
2000/01:K329 (s) och 2000/01:K357 (m) avstyrks.
Regionalt riksdagskontor i Göteborg
Motionen
Eva Flyborg (fp, s, v, kd mp) begär i motion
2000/01:K249 att det inrättas ett regionalt
riksdagskontor i Göteborg. Motionären framhåller att
avståndet mellan väljare och valda måste bli
kortare, särskilt för den överväldigande majoritet
som bor utanför Stockholm. Finns möjligheten att
inhämta information om riksdagsarbetet känner
människor det lättare att även själva delta i
debatten och den politiska beslutsprocessen, utan
att vara partipolitiskt anknutna. Därför behöver
riksdagen inrätta ett antal regionala riksdagskontor
i landet med början i Göteborg. Vid ett sådant
kontor kan kammardebatter, frågestunder,
interpellationer m.m. hela tiden vara uppkopplade på
storbilds-TV. Förslagsvis kan även de lokala
riksdagsledamöterna bemanna kontoret enligt ett
rullande schema. Kostnaderna för kontoret bör kunna
finansieras inom givna budgetramar.
Bakgrund
Som en jämförelse kan nämnas att utgifterna för
riksdagens Infocentrum i Stockholm 1999 kan beräknas
ha uppgått till ca 4,3 miljoner kronor medan
inkomsterna uppgick till ca 775 000 kr.
Utskottets bedömning
Utskottet delar motionärernas uppfattning om det
angelägna i att göra informationen om
riksdagsarbetet lättillgänglig framför allt för dem
som bor utanför Stockholm. Utskottet är dock inte
berett förorda en sådan lösning som föreslås i
motionen. Närmare till hands ligger enligt
utskottets mening att bygga på verksamhet som redan
finns, som medborgarkontor och bibliotek. I sådana
lokaler kan bl.a. informationsmaterial ställas ut
genom riksdagens försorg och ges möjligheter att nå
riksdagsinformationen genom Internet. Detta är
emellertid en fråga för riksdagsförvaltningen.
Enligt utskottets mening är således något särskilt
initiativ med anledning av motionen inte nödvändigt.
Motion 2000/01:K249 (fp, s, v, kd, mp) avstyrks
följaktligen.
TV-sändningar från riksdagens kammare och
andra politiska forum
Motionen
I motion 1999/2000:K305 av Carina Hägg (s) begärs
ett tillkännagivande till regeringen om behovet av
utredning om ökad tillgänglighet av politiken genom
TV-utsändningar. Motionären hänvisar till C-Span i
USA som ger publiken tillgång till
direktöverföringar från representanthuset och
senaten och andra forum där politik diskuteras och
beslut fattas. Verksamheten finansieras av
kabelföretagen genom de avgifter de betalar för att
erbjuda programmen till sina kunder. I Kanada
arbetar CPAC efter samma koncept. Det är av allmänt
intresse att det i Sverige kommer till stånd fler
sändningar från fler sammanhang. Det är angeläget
att frågan om att göra politiken mer tillgänglig via
TV utreds. Utvecklingen inom Internet och de
utsändningar som sker den vägen är ett komplement
men kan inte ses som ersättning för TV-sändningar.
Den tekniska utvecklingen bör samtidigt följas för
att framdeles anpassa utsändningar till olika
tekniska distributionssätt.
Bakgrund
C-span är ett privat, icke-kommersiellt public
service-företag bildat och finansierat av
kabelbolagen i USA. C-span skapades 1979 för att
täcka verksamheten i representanthuset från
klubbslag till klubbslag. Sedan dess har C-Span
vuxit till en varierad informationstjänst som sörjer
för 24 timmars sändningar från offentlig verksamhet.
C-span har 260 anställda och dygnet runt-program som
kan nås av 77 miljoner hushåll via 6 500
kabelsystem. 1986 inleddes sändningar från senaten
genom C-span2. C-Span Extra tillkom 1997 och ger
publiken tillgång till direktsända reportage från
aktuella tilldragelser . (Uppgifterna har hämtats
från C-spans webbplats.)
För att underlätta massmediernas bevakning av
riksdagens arbete överförs ljud- och
bildupptagningar från alla sammanträden i riksdagens
kammare till Kaknästornet. Massmedieföretag kan
sedan direkt, eller genom markbunden förlängning,
"tappa" och sända debatter.
Sveriges Television har under 1999 direktsänt alla
större debatter och samtliga frågestunder. Totalt
tittade 2 miljoner personer någon gång på debatterna
från kammaren, som sändes under 65 timmar.
Riksdagssändningar via Öppna kanalerna nådde
tidigare 740 000 hushåll i Göteborg, Malmö och
Stockholm. Öppna kanalerna sände i sju år cirka 20
tim/vecka från riksdagen i syfte att stödja och
uppmuntra den demokratiska dialogen mellan
medborgarna. Direktsändningarna i dittillsvarande
form upphörde den 31 december 1999. Sändningar
fortsätter dock tills vidare genom Öppna kanalen i
Göteborg som sänder Riksdagen direkt 4 dagar i
veckan från riksdagens plenisal och når ca 210 000
hushåll. (Uppgifterna hämtade från Öppna kanalens i
Göteborg webbplats.)
I detta sammanhang kan också nämnas att det bedrivs
en försöksverksamhet där ljud och bild från
kammarens sammanträden kan nås via riksdagens
webbsida.
Tidigare riksdagsbehandling
Vid 1992/93 års riksmöte avstyrkte utskottet (bet.
1992/93:KU9 s. 18) motioner om ökade TV-sändningar
av riksdagsarbetet. Utskottet ansåg att av den
redovisning som då lämnats av förvaltningskontoret
framgick att mycket omfattande insatser gjorts och
var under övervägande inom informationsområdet.
Enligt utskottet hade förvaltningsstyrelsen det
övergripande ansvaret för informationsfrågorna, och
styrelsen kunde genom sin parlamentariska
sammansättning under talmannens ledning på lämpligt
sätt initiera de förändringar och den utveckling som
ändrade förhållanden kan motivera. Frågor om ökade
resurser fick aktualiseras i sedvanliga
budgetsammanhang. Några initiativ från utskottets
sida med anledning av motionerna ansåg utskottet
inte då påkallade.
Frågan om radiosändningar från riksdagsdebatter
behandlades vid 1993/94 års riksmöte (bet.
1993/94:KU35 s. 8). Utskottet hade inhämtat
upplysningar från Riksdagens förvaltningskontor, som
erinrat om sina övergripande mål att aktivt
informera allmänheten om riksdagens arbete och
arbetsformer och framhållit följande. Vissa
riksdagsdebatter och öppna utskottsutfrågningar m.m.
direktsändes ibland i radio och/eller TV. Beslutet
att sända var helt och hållet massmediernas eget
medan riksdagen svarade för att det rent praktiskt
m.m. ordnades på bästa sätt för massmedierna.
Fr.o.m. 1993/94 års riksmöte fanns en länk mellan
riksdagen och Kaknästornet. Genom paraboler
direktöverfördes ljud och bild från kammaren till
Kaknästornet. Massmediebolag kunde sedan direkt,
eller genom markbunden förlängning, "tappa" och
sända debatter. Länken hade t.ex. gjort det möjligt
för TV 4:s redaktion att ständigt vara uppkopplad
till riksdagen via Kaknästornet.
Förvaltningskontoret ansåg, bl.a. av kostnadsskäl,
att det då inte var realistiskt med egna
radiosändningar från riksdagen. En kontinuerlig
utveckling av riksdagens informationsverksamhet var
dock av stor vikt.
Utskottet ansåg att det är av stor vikt att
riksdagens informationsverksamhet kontinuerligt
utvecklas. I likhet med föregående år ville
utskottet framhålla att förvaltningsstyrelsen har
det övergripande ansvaret för informationsfrågorna
och att styrelsen genom sin parlamentariska
sammansättning, under ledning av talmannen, på ett
lämpligt sätt kan initiera de förändringar och den
utveckling som kan motiveras av ändrade
förhållanden. Motionen avstyrktes.
Våren 1999 behandlade kulturutskottet ett par
motioner som gällde införandet av en TV-kanal med
direktsändning från politiska församlingar med C-
span som förebild (bet. 1998/99:KrU3).
Kulturutskottet hänvisade till att Sveriges
utbildningsradio (UR) under hösten 1996 hade ansökt
hos regeringen om att få starta en politisk kanal,
UR-Arena. Distansutbildningskommittén (U 1995:07)
hade yttrat sig i ärendet och avstyrkt UR:s begäran.
Regeringen beslutade därefter att inte vidta någon
åtgärd med anledning av förslaget. (Se prop.
1996/97:67 Digitala TV-sändningar s. 35.)
Kulturutskottet har vid olika tillfällen, senast
våren 1998, avstyrkt motionsförslag om en politisk
kanal med hänvisning till att det inte fanns något
skäl att ompröva regeringens beslut (bet.
1997/98:KrU11 s. 18). Kulturutskottet erinrade om
att riksdagen nyligen hade beslutat att förlänga
UR:s sändningstillstånd till utgången av år 2001.
Enligt kulturutskottets uppfattning var det för
tidigt att ha någon bestämd uppfattning om UR:s
uppdrag efter år 2001 och om lämpligheten att i UR:s
regi inrätta en sådan särskild kanal som nämnts i
den aktuella motionen. Det var naturligt att utgå
från att frågan skulle komma att aktualiseras i
beredningsarbetet inför public service-företagens
kommande tillståndsperiod.
Kulturutskottet erinrade vidare om att sändningar
från politiska arenor förekommer redan i dag.
Kulturutskottet hade i sitt betänkande 1998/99:KrU1
redovisat den verksamhet som bedrivs på vissa större
orter i landet av den allmännyttiga ideella
föreningen Öppna kanaler i Sverige och som bl.a.
innebär ett samarbete med riksdagen om att
direktsända riksdagsdebatter. I sammanhanget nämndes
att även public service-kanalerna och närradion
sänder vissa debatter från riksdagen och andra
politiska församlingar. Vidare nämndes att den som
önskar inrätta en marksänd kanal av det slag som
angavs i motionen har möjlighet att ansöka om
sändningstillstånd hos regeringen. Kulturutskottet
fann att det inte var påkallat med någon riksdagens
åtgärd med anledning av motionsyrkandena och
avstyrkte dem.
Frågan om UR-Arena behandlades av
konstitutionsutskottet våren 1997 med anledning av
en följdmotion till regeringens proposition Digitala
TV-sändningar. I likhet med kulturutskottet ansåg
konstitutionsutskottet att Utbildningsradions
begäran att få starta UR-Arena inte borde föranleda
något uttalande från riksdagens sida.
Motionsyrkandet avstyrktes (bet. 1996/97: KU17 s.
25).
Utskottets bedömning
Utskottet gör samma bedömning som kulturutskottet
gjorde hösten 1998 i fråga om införandet av en TV-
kanal med C-span som förebild.
Som utskottet tidigare framhållit ligger ansvaret
för riksdagens informationsverksamhet hos ledningen
för riksdagens förvaltning. De massmedieföretag som
så vill kan via riksdagens överföringar till
Kaknästornet sända de debatter de väljer. Det kan i
sammanhanget inte heller bortses från att den
tekniska utvecklingen på IT-området kan leda till
att den som så vill kommer att kunna följa allt
arbete i kammaren genom riksdagens webbplats. I
detta sammanhang kan nämnas att det nu införs
möjligheter att göra och lagra upptagningar i ljud
och bild från evenemang i första- och
andrakammarsalarna och i Skandiasalen. Något
särskilt initiativ med anledning av det aktuella
motionsyrkandet är enligt utskottets mening inte
påkallat. Motion 1999/2000:K305 (s) avstyrks
följaktligen.
020-nummer till riksdagen
Motionen
Carina Hägg (s) framhåller i motion 1999/2000:K307
att det är en demokratifråga att lätt kunna nå den
högsta beslutande församlingen och detta till en låg
och enhetlig kostnad över hela Sverige. Motionären
anser därför att det är angeläget att införa ett
020-nummer till riksdagen.
Bakgrund
Den 1 januari 1997 infördes ett 020-nummer till
riksdagens press- och informationskansli, dit bl.a.
allmänheten kan ringa och få frågor besvarade.
Även till EU-upplysningen kan allmänheten ringa på
020-nummer för bl.a. information om EU och EU-
frågornas behandling i riksdagen. Ett 020-nummer
till den automatiska telefoninformationen via
Riksdagen Direkt har också införts.
Tidigare riksdagsbehandling
Konstitutionsutskottet har vid flera tillfällen
under 1990-talet behandlat och avstyrkt motioner om
inrättande av 020-nummer för samtal till riksdagen.
Vid sin senaste behandling - hösten 1997 - hänvisade
utskottet till att det finns 020-nummer till
riksdagens press- och informationskansli och till
EU-upplysningen samt till att sökning i Rixlex är
kostnadsfritt (bet. 1997/98: KU1 s. 15). Utskottet
framhöll att användningen av 020-nummer ökat och
ändrade inte sin tidigare inställning i frågan om
införande av ytterligare 020-nummer.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning. Motion
1999/2000:K307 (s) avstyrks.
Det interna miljöarbetet
Motionerna
Eva Zetterberg och Karin Svensson Smith (båda v)
begär i motion 2000/01:K290 att riksdagen beslutar
påskynda och förstärka det interna miljöarbetet
bl.a. genom att införa ett miljöledningssystem. Det
är enligt motionen angeläget att riksdagen är ett
föredöme på miljöområdet. Riksdagens förvaltning har
ett ansvar för att göra riksdagsorganisationen till
en del av det framtida kretsloppssamhället. En rad
åtgärder har vidtagits genom att riksdagen numera i
huvudsak förbrukar grön el, återvinningen
förbättrats, städrutinerna förändrats och villkoren
för rökning ändrats. En del återstår dock att göra
bl.a. i fråga om energislösande fönster, icke
energioptimerad belysningsarmatur och uppvärmning,
fordonsdriften och papperskonsumtionen. En metod för
det fortsatta arbetet är att det införs ett modernt
miljöledningssystem som effektiviserar och tydliggör
miljöarbetet. Systemet innebär att miljökonsekvenser
undersöks systematiskt samt att mål ställs upp och
kopplas till ett åtgärdsprogram. Andra element är
tydlig ansvarsfördelning och regelbunden utvärdering
och uppföljning. I ett sådant ledningssystem kan
också ingå en mer strikt resepolicy för ledamöter
och anställda.
I motion 2000/01:MJ711 (yrkande 39) av Lennart
Daléus m.fl. (c) begärs att det tillsätts en grupp
som kan se över riksdagens rutiner i syfte att
minimera påverkan på miljön. Enligt motionen är det
mycket viktigt för miljöpolitikens trovärdighet att
riksdag och regering föregår med gott exempel.
Motionärerna hänvisar till pågående
miljöcertifiering av statliga myndigheter och till
att Centerpartiet beslutat införande av ett
miljöledningssystem.
Bakgrund
Av regeringens skrivelse 1999/2000:13 framgår att
näringslivet varit föregångare i fråga om att införa
miljöledningssystem. Sådana system är redan i stor
utsträckning uppbyggda i större och medelstora
företag inom industrin. Nu har även den offentliga
sektorn - kommuner, landsting och statliga
myndigheter - påbörjat ett miljöledningsarbete.
Miljöledningssystem innebär ett systematiserat
miljöarbete med tydliga riktlinjer och mål i bl.a.
centrala styrdokument, integrering av miljöhänsyn i
den ordinarie verksamheten, klargjorda
ansvarsförhållanden, rutiner för uppföljning samt
redovisning av resultat. Kommuner och landsting
siktar i de flesta fall på certifiering enligt ISO-
standard eller registrering enligt EU:s system för
miljöstyrning och miljörevision EMAS (Eco Management
& Audit Scheme). I Sverige är EMAS sedan augusti
1988 öppet för samtliga sektorer och inte bara för
industrisektorn. Kommuner och lansting har legat
före staten i miljöledningsarbetet. I oktober 1999
var 99 statliga myndigheter på uppdrag av regeringen
i färd med att införa miljöledningssystem, baserat
på ISO-standarden och EMAS.
Riksdagen har en fortlöpande miljöanpassning som
årligen följs upp och revideras. Vid ombyggnad och
reparation eftersträvas att material är så
miljövänliga som möjligt. Vid upphandlingar ställs
långtgående miljökrav. Ombyggnaden av kylcentralen
blev klar under 1999 och därmed kan Stallkanalens
vatten ersätta el under hela året för att hålla
temperaturen tillräckligt låg i datorhallar och
andra liknande utrymmen. Efter en upphandling
övergick riksdagen till att använda miljömärkt el
från vattenkraft. För att hålla elförbrukningen nere
byts äldre glödlampor och lysrör ut mot miljövänliga
lågenergilampor. I större lokaler har sensorer
installerats som ser till att lamporna är släckta
när ingen person uppehåller sig där. Nästan alla
datorer och kontorsmaskiner har energisparläge. De
bärbara datorer ledamöterna fick efter valet 1998
var alla TCO99-märkta. Arkitektoniska och
kulturhistoriska skäl gör att riksdagsbyggnadernas
fönster inte går att byta. Utredningar pågår om val
av armatur för utbyte av allmänbelysningen i flera
byggnader varvid hänsyn tas bl.a. till
energiförbrukningen. Lokaluppvärmningen är
energioptimerad i flertalet fastigheter.
Utvecklingen av städmaterial, bl.a. kemikalier,
följs kontinuerligt, och material och utrustning
förbättras kontinuerligt. Miljöstationer för
återvinning av papper, glas, metall, lampor m.m.
införs i huvuddelen av byggnaderna.
Utskottets bedömning
Utformningen av organisationen för riksdagens
interna miljöarbete ankommer på
riksdagsförvaltningen och dess ledning.
Förvaltningen bedriver ett aktivt internt
miljöarbete och miljöhänsyn är en integrerad del av
verksamheten. Det finns inte anledning att
förutsätta annat än att förvaltningsledningen följer
utvecklingen av system för miljöarbetet, gör de
översyner som behövs i lämplig form och anammar det
särskilda miljöledningssystem som kan behövas. Något
särskilt initiativ med anledning av motionerna om
miljöledningssystem är enligt utskottets mening inte
påkallat. Motionerna 2000/01:K290 (v) och
2000/01:MJ711 yrkande 39 (c) avstyrks.
Den organisatoriska hemvisten för
riksdagens dataenhet
Motionen
I motion 2000/01:K213 av Bertil Persson (m) begärs
att dataenheten infogas i Riksdagsbiblioteket. Det
finns enligt motionen all anledning att samordna
riksdagens informationsförsörjning på ett effektivt
sätt. Riksdagsbiblioteket är den enhet som bäst
känner och kan hantera användarens behov och som har
vanan att följa utvecklingen på såväl informations-
som dokumentationsområdet och utnyttja den mest
lämpliga tekniklösningen.
Bakgrund
Enligt 15 § lagen (2000:419) om instruktion för
riksdagsförvaltningen skall riksdagsstyrelsen pröva
om förvaltningens verksamhet bedrivs effektivt och i
överensstämmelse med syftet för verksamheten.
Enligt arbetsordningen för riksdagsförvaltningen
avgör riksdagsdirektören ärenden om föreskrifter
respektive tjänsteföreskrifter som, utöver de
föreskrifter som skall beslutas av riksdagsstyrelsen
eller annan enligt arbetsordningen, behövs för
förvaltningens verksamhet och organisation.
Riksdagens administrativa kontor leds av en
förvaltningschef och är indelat i en personalenhet,
en ekonomienhet, en juridisk enhet och en enhet för
administrativ ledamotsservice samt tre större
avdelningar. Cirka 50 anställda fanns inom IT-
avdelningen som är indelad i sektionerna system och
nät, service och utbildning, utveckling samt teknisk
service.
Sektionen service och utbildning levererar IT-
service och användarstöd till systemets alla
användare. Till sektionens ansvarsområden hör bl.a.
helpdesk, där de problem som tar mindre tid i
anspråk löses direkt vid ett första samtal, medan
mer tidskrävande problem skickas vidare för
felsökning och åtgärd till andra linjen som hanterar
problemlösningar och förebyggande åtgärder genom
analys och uppföljning av registrerade problem. Till
ansvarsområdet hör också serviceteknikernas
verksamhet, utbildning och IT-avdelningens
information.
År 1999 hade riksdagen hade 1 700
datorarbetsplatser. Av dem fanns 500 hemma hos
ledamöter och tjänstemän. Över 90 % av ledamöterna
hade ISDN. Enligt avtal är Telia ansvarigt för
installation och underhåll av ISDN-anslutningarna
hemma hos ledamöterna. Under 1999 var det stora
problem med ISDN-kommunikationen. Skälen var främst
att Telias ISDN-nät inte fungerat tillfredsställande
och att riksdagens datanät haft för få ISDN-
ingångar.
Helpdesk tog under 1999 emot 20 000 samtal, en
ökning med 4 000 från föregående år. Under året togs
i bruk ett program som ger supportteknikerna i
helpdesk möjligheten att ta över användarens
bildskärm om denne samtycker. Syftet är att uppnå en
effektivare felsökning och snabbare problemlösning.
Utskottets bedömning
Det ankommer på riksdagsförvaltningens ledning att
besluta om förvaltningens organisation.
Riksdagsstyrelsen skall pröva om förvaltningens
verksamhet bedrivs effektivt och i överensstämmelse
med syftet för verksamheten.
Något särskilt initiativ med anledning av motionen
om dataenhetens organisatoriska tillhörighet är inte
påkallat. Motion 2000/01:K213 (m) avstyrks.
Riksdagens IT-policy
Motionen
Per Bill (m) och Eva Flyborg (fp) begär i motion
2000/01:K365 att riksdagens IT-policy avskaffas.
Riktlinjerna som innebär att datorerna inte får
användas för värdepapperstransaktioner, deltagande i
chattgrupper eller kedjebrev ger fel signaler.
Sveriges lagar ger tillräckliga ramar.
Bakgrund
Förvaltningsstyrelsen fastställde den 14 juni 2000
generella riktlinjer för användning av Internet och
elektronisk post (e-post) vid datorer anslutna till
riksdagsförvaltningens nätverk.
Utrustningen är enligt riktlinjerna till för att
användas av riksdagsledamöterna för utförande av
uppdraget som riksdagsledamot, av
riksdagsförvaltningens anställda för utförande av
arbetsuppgifterna och av de anställda vid
partikanslierna för utförande av arbete för
riksdagsgruppen eller ledamöterna.
Riksdagsförvaltningen medger privat nyttjande av
Internet och e-post i mindre omfattning.
Användningen skall ske med gott omdöme, och
nyttjandet får inte orsaka riksdagsförvaltningen
extra kostnader eller, när det gäller tjänstemännen,
gå ut över det ordinarie arbetet. Användaren skall
alltid ha i åtanke att riksdagens domännamn
(riksdagen.se) finns med i avsändaradressen vid
sändning av e-post och vid besök på webbplatser.
Nyttjandet måste därför ske på ett ansvarsfullt sätt
och vara förenligt med de grundläggande värderingar
riksdagen företräder.
Det är inte tillåtet att via riksdagens nätverk
göra privata värdepapperstransaktioner, delta i s.k.
chattgrupper eller kedjebrev eller ladda ned spel
eller andra programvaror. Användaren måste vidare
beakta upphovsrättsregler och licensrättigheter.
Nätverket får inte nyttjas för näringsverksamhet
eller administration av föreningsverksamhet som inte
är knuten till riksdagen.
Utskottets bedömning
Riksdagens Internetpolicy har nyligen antagits av
förvaltningsstyrelsen. Det är numera
riksdagsstyrelsen som har att fatta beslut i denna
typ av frågor. Motion 2000/01:K365 (m, fp) avstyrks.
Registrering av ledamöters ekonomiska
intressen
Gällande regler
Lagen (1996:810) om registrering av
riksdagsledamöters åtaganden och ekonomiska
intressen trädde i kraft den 1 september 1996.
Riksdagsförvalningen får enligt lagen med hjälp av
automatisk databehandling inrätta och föra ett
register med ändamålet att ge en samlad information
om riksdagsledamöters åtaganden och ekonomiska
intressen i den omfattning som är motiverad av ett
befogat allmänt intresse (1 och 5 §§).
Anmälan är enligt 4 § frivillig men den skall
innehålla alla vid anmälningstillfället relevanta
uppgifter om sådana förhållanden som registret
enligt 10 § skall innehålla. Registreringen är
enligt förarbetena (bet. 1995/96: KU13) ett uttryck
för en strävan mot en större öppenhet kring
uppdraget som riksdagsledamot. Vid urvalet av
uppgifter som skall omfattas av registreringen
beaktades att ett otillbörligt intrång inte skulle
uppkomma i den enskilde ledamotens personliga
integritet.
Bland uppgifterna som enligt 10 § skall ingå i
registret märks ägarintressen i olika slags företag,
förutsatt att värdet av andelen uppgår till två
basbelopp enligt lagen om allmän försäkring. Även
ägarintresse i en fastighet som är näringsfastighet
skall registreras.
Vidare skall olika slag av inkomstbringande
verksamhet registreras. Det gäller dels avlönad
anställning, dels vid sidan av ledamotsuppdraget
bedriven självständig verksamhet. Avtal av ekonomisk
karaktär mellan en ledamot och arbetsgivare skall
registreras. Detta gäller bl.a. löne- eller
pensionsförmån som utgår under tid som omfattas av
uppdraget som riksdagsledamot, men även avtal som
får effekt först sedan uppdraget som riksdagsledamot
har upphört skall registreras.
Styrelseuppdrag och revisorsuppdrag i bolag och
ekonomisk förening skall registreras. Detsamma
gäller motsvarande uppdrag i en ideell förening som
har till uppgift att främja medlemmarnas ekonomiska
intressen och stiftelse som bedriver rörelse eller
annan ekonomisk verksamhet. Bland de ideella
föreningar som träffas av registreringskravet kan
nämnas fackliga organisationer,
arbetsgivarorganisationer och
näringslivsorganisationer.
Offentliga uppdrag skall registreras, såvida de
inte endast är av tillfällig karaktär. Detta gäller
såväl statliga som kommunala uppdrag.
Slutligen skall också vissa materiella förmåner,
sekreterar- eller utredningshjälp registreras.
Enligt 8 § skall nya registreringspliktiga
uppgifter eller ändringar av registrerade uppgifter
anmälas skriftligen inom fyra veckor efter det att
de uppkommit. Enligt 9 § kan en ledamot när som
helst genom skriftlig anmälan till kammarkansliet
återkalla en anmälan om registrering.
Motionerna
Bengt Silfverstrand (s) begär i motion 2000/01:K243
att registret över riksdagsledamöternas åtaganden
och ekonomiska intressen skall göras obligatoriskt.
Enligt motionären avstår en femtedel av riksdagens
ledamöter från att redovisa sina privata ekonomiska
intressen och sina styrelseuppdrag i det offentliga
register som togs i bruk för fyra år sedan. Trots
att de regler som riksdagen antagit ställer som
absolut krav att ändringar skall anmälas inom fyra
veckor är de flesta uppgifterna i registret flera år
gamla. En enbart frivillig registrering är inte
tillfyllest för att uppnå syftet med registret.
Också i motion 2000/01:K361 av andre vice talman
Eva Zetterberg och Kenneth Kvist (v) begärs att
riksdagen beslutar om obligatorisk registrering. Det
faktum att registreringen är frivillig utgör ett
problem. Värdet av registret kan ifrågasättas när
inte alla ställer upp. Ett register där samtliga
ledamöter finns med har ett informationsvärde men
kan också tjäna som ett föredöme i öppenhet. Det är
viktigt att allmänheten lätt kan få fram information
och själv bedöma vilka uppdrag utanför riksdagen som
förefaller förenliga med riksdagsuppdraget eller
inte gör det.
Bakgrund
294 ledamöter är för närvarande anmälda till
registret. Icke anmälda till registret är 4 av 131
socialdemokrater 31 av 82 moderater, 2 av 43
vänsterpartister, 14 av 42 kristdemokrater, 2 av 18
centerpartister, 1 av 17 folkpartister och 1 av 16
miljöpartister. Efter den 21 augusti 2000 kom det in
10 nya anmälningar, och 22 ledamöter ändrade sina
uppgifter om ekonomiska förhållanden.
Utskottets bedömning
I samband med att utskottet våren 1996 behandlade
förslaget till lag om registrering av
riksdagsledamöters åtaganden och ekonomiska
intressen (bet. 1995/96:KU13) framhöll utskottet att
det var angeläget att de första årens erfarenheter
tas till vara och att nödvändiga justeringar och
förbättringar görs så snart det är möjligt.
Utskottet förutsatte att den utvärdering som
föreslagits av den arbetsgrupp som utarbetat
lagförslaget skulle komma till stånd i lämpligt
sammanhang.
Enligt utskottets mening är det angeläget att denna
utvärdering nu kommer till stånd för att ligga till
grund för bedömningar om huruvida ändringar i lagen
kan behöva göras. En sådan utvärdering bör föreligga
innan utskottet tar ställning till frågan om en
obligatorisk registrering. Utskottet, som
förutsätter att utvärderingen kommer till stånd i
enlighet med vad som tidigare uttalats, anser inte
att initiativ med anledning av motionerna
2000/01:K243 (s) och 2000/01:K361 (v) är nödvändigt.
Motionsyrkandena avstyrks.
I detta sammanhang vill utskottet dock ta upp en
fråga som gäller regleringen om vilka uppgifter som
skall anmälas till registret. Enligt 10 § 9 lagen
(1996:810) om registrering av riksdagsledamöters
åtaganden och ekonomiska intressen skall uppgift om
statligt, primärkommunalt, landstingskommunalt och
kyrkokommunalt uppdrag som inte endast är av
tillfällig karaktär inte redovisas. Sedan den 1
januari år 2000 finns inte längre något
kyrkokommunalt uppdrag. Bestämmelsen bör därför
snarast ändras. Utskottet föreslår att riksdagen
antar bifogat förslag till lag om ändring i lagen
(1996:810) om registrering av riksdagsledamöters
åtaganden och ekonomiska intressen.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande ändring i
riksdagsordningen
att riksdagen antar regeringens i bilaga 1 intaget förslag
till lag om ändring i riksdagsordningen med den
ändringen att ikraftträdandebestämmelsen i
stället skall lyda:
Denna lag träder i kraft den 20 november 2000
och tillämpas första gången i fråga om
statsbudgeten för år 2001,
2. beträffande riksdagens arbetsår
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K265 yrkande 3
delvis och 2000/01:K220,
3. beträffande ledamöternas placering i
plenisalen
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K226
och 2000/01:K326,
res. 1 (m, kd)
4. beträffande framåtblickande debatt
att riksdagen avslår motion 2000/01:K336 delvis,
5. beträffande debatterna i kammaren
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:K289 yrkandena 4, 5
och 8 samt 2000/01:K393 yrkandena 1 och 2,
6. beträffande Europaparlamentarikernas
deltagande i riksdagsdebatter
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:U505 yrkande 4 och
2000/01:K398 yrkande 10,
7. beträffande den allmänna
motionstiden m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K263,
1999/2000:K287, 1999/2000:K332, 1999/2000:K333,
1999/2000:K338, 2000/01:K205, 2000/01:K222,
2000/01:K254, 2000/01:K322, 2000/01:K334,
2000/01:K336 delvis, 2000/01:K338 och
2000/01:K386,
8. beträffande utskottsorganisationen
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K219,
1999/2000:K265 yrkande 3 delvis, 1999/2000:K271,
1999/2000:K325, 2000/01:K214, 2000/01:K227,
2000/01:K240 och 2000/01:K317,
9. beträffande beredningen av vissa frågor
i riksdagsorganisationen
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K265 yrkande 1
1999/2000:K300 och 2000/01:K297 yrkande 1,
res. 2 (v, fp, mp)
10. beträffande öppna
utskottssammanträden
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K206 yrkande 10,
2000/01:K303 yrkande 7 och 2000/01:K318,
res. 3 (m, kd)
11. beträffande utskottsmöten under
plenitid
att riksdagen avslår motion 2000/01:K289 yrkande 2,
12. beträffande suppleants rätt till
tjänstgöring
att riksdagen avslår motion 2000/01:K288,
13. beträffande voteringar i kammaren
m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K288 och
2000/01:K289 yrkandena 1, 6 och 7,
14. beträffande duandet i
riksdagsprotokollet
att riksdagen avslår motion 1999/2000:K205,
15. beträffande registrering av lobbare
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K225 och
2000/01:K239,
16. beträffande jämställdheten i
riksdagen
att riksdagen avslår motion 1999/2000:A806 yrkande 3,
17. beträffande arbetsförhållandena för
ordinarie ledamot som är suppleant i annat
utskott
att riksdagen avslår motion 1999/2000:K295,
18. beträffande bärbara datorer vid
kammar- och utskottssammanträden
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K212 yrkandena 1
och 2 och 2000/01:K300 yrkandena 1 och 2,
19. beträffande arbetsplats i valkretsen
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K203, 2000/01:K289
yrkande 3 och 2000/01:K367,
20. beträffande hotell utan pornografi i
TV
att riksdagen avslår motion 1999/2000:K215,
21. beträffande riksdagens öppnande
att riksdagen avslår motion 2000/01:K223,
22. beträffande vissa riksdagsevenemang
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K291,
1999/2000:K296, 2000/01:K329 och 2000/01:K357,
23. beträffande regionalt riksdagskontor i
Göteborg
att riksdagen avslår motion 2000/01:K249,
24. beträffande TV-sändningar från
riksdagens kammare m.m.
att riksdagen avslår motion 1999/2000:K305,
25. beträffande 020-nummer till
riksdagen
att riksdagen avslår motion 1999/2000:K307,
26. beträffande det interna miljöarbetet
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:K290 och
2000/01:MJ711 yrkande 39,
27. beträffande riksdagens dataenhet
att riksdagen avslår motion 2000/01:K213,
28. beträffande riksdagens IT-policy
att riksdagen avslår motion 2000/01:K365,
29. beträffande registrering av ledamöters
ekonomiska intressen
att riksdagen avslår motionerna 2000/01:K243 och
2000/01:K361,
30. beträffande lagen om registrering av
riksdagsledamöters åtaganden och ekonomiska
intressen
att riksdagen antar det av utskottet i bilaga 2 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen
(1996:810) om registrering av riksdagsledamöters
åtaganden och ekonomiska intressen.
Stockholm den 26 oktober 2000
På konstitutionsutskottets vägnar
Per Unckel
I beslutet har deltagit: Per Unckel
(m), Göran Magnusson (s), Pär Axel
Sahlberg (s), Kenneth Kvist (v),
Ingvar Svensson (kd), Mats Berglind
(s), Inger René (m), Kerstin
Kristiansson Karlstedt (s), Kenth
Högström (s), Mats Einarsson (v),
Nils Fredrik Aurelius (m), Per
Lager (mp), Åsa Torstensson (c),
Helena Bargholtz (fp), Britt-Marie
Lindkvist (s), Per-Samuel Nisser
(m), och Inger Strömbom (kd).
Reservationer
1. Ledamöternas placering i plenisalen
(mom. 3)
Per Unckel (m), Ingvar Svensson (kd), Inger René
(m), Nils Fredrik Aurelius (m), Per-Samuel Nisser
(m) och Inger Strömbom (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12
börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med
"2000/01:K326 (m) avstyrks" bort ha följande
lydelse:
I nästan alla demokratier är ledamöterna placerade
partivis. Det svenska sättet att ordna placeringen
får närmast ses som en historisk kvarleva från den
tid riksdagsledamöterna främst uppfattades som
företrädare från sina valkretsar. Utskottet kan
konstatera att ledamöter vid de senaste valen har
invalts på s.k. rikslistor, vilket inneburit att de
fördelats på valkretsar och därmed plats i kammaren
utan något samband med deras bostadsorter.
I andra politiskt valda församlingar brukar inte en
geografisk indelningsgrund följas.
Kommunfullmäktigeledamöter och landstingsledamöter
sitter ofta partivis, och samma förhållande råder i
Europaparlamentet. Utskottet delar motionärernas
bedömning att en platsfördelning i riksdagens
plenisal efter partitillhörighet skulle skänka
debatten större livfullhet och åskådlighet.
Partiernas uppträdande i voteringar och skillnader i
närvaro skulle kunna avläsas snabbt. Enligt
utskottet bör således en förändring av ledamöternas
placering i plenisalen genomföras inför nästa
riksmöte.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha
följande lydelse:
3. beträffande ledamöternas placering i
plenisalen
att riksdagen med bifall till motionerna
1999/2000:K226 och 2000/01:K326 beslutar att
platsfördelningen i riksdagens plenisal skall
ske efter partitillhörighet och inte efter
valkrets.
2. Beredningen av vissa frågor i
riksdagsorganisationen (mom. 9)
Kenneth Kvist (v), Mats Einarsson (v), Per Lager
(mp) och Helena Bargholtz (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28
börjar med "När det gäller" och slutar med "yrkande
1 (v) avstyrks" bort ha följande lydelse:
Jämställdhet i arbetslivet leder inte automatiskt
till jämställdhet på alla områden. Mot denna
bakgrund är det enligt utskottets mening angeläget
med ett formellt instrument som tydligt anger att
alla utskott och inte bara arbetsmarknadsutskottet
skall föra upp jämställdhetsfrågor inom sina
sakområden. Utan en sådan formell plattform finns
det en risk för att andra utskott kan förbise
jämställdhetsaspekterna och de konsekvenser olika
förslag kan få för kvinnor och män.
Riksdagsstyrelsen bör enligt utskottets mening ges i
uppdrag att undersöka vilka åtgärder som är
nödvändiga för att åstadkomma denna formella
plattform. Det kan handla om att införa en
övergripande tilläggsparagraf eller finna en annan
väg att ge utskotten detta uppdrag att i sin
beredning beakta jämställdhetsperspektivet.
Utskottet tillstyrker följaktligen motion
1999/2000:K265 yrkande 1.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha
följande lydelse:
9. beträffande beredningen av vissa frågor i
riksdagsorganisationen
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:K265 yrkande 1
som sin mening ger riksdagsstyrelsen till känna
vad utskottet anfört om behovet av att beakta
jämställdhetsaspekter i utskottens
beredningsarbete.
3. Öppna utskottssammanträden (mom. 10)
Per Unckel (m), Inger René (m), Nils Fredrik
Aurelius (m), Helena Bargholtz (fp) och Per-Samuel
Nisser (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31
börjar med "Utskottet är" och slutar med "avstyrks
följaktligen" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det angeläget att
riksdagens roll i det politiska arbetet förstärks.
En väg att gå är därvid att ge utskotten större
möjligheter att i olika sammanhang själva besluta
om sina arbetsformer. En sådan beslutanderätt skulle
inbegripa en rätt att i större utsträckning än i dag
öppna vissa utskottssammanträden för allmänheten och
tillåta TV- och Internetsändningar från
sammanträdena. Utskottet anser att en sådan ordning
skulle kunna bidra till att vitalisera riksdagens
arbete samtidigt som medborgarnas insyn och intresse
för den politiska beslutsprocessen skulle öka.
Utskottet tillstyrker således motionerna
1999/2000:K206 yrkande 10 (m), 2000/01:K303 yrkande
7 (m) och 2000/01:K318 (kd, c).
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha
följande lydelse:
10. beträffande öppna utskottssammanträden
att riksdagen med anledning av motionerna
1999/2000:K206 yrkande 10,
2000/01:K303 yrkande 7 och
2000/01:K318 som sin mening ger
riksdagsstyrelsen till känna vad
utskottet anfört.
Särskilt yttrande
Europaparlamentarikernas deltagande i
riksdagsdebatter
Helena Bargholtz (fp) anför:
Utskottet anser att frågan om
Europaparlamentarikernas deltagande i
riksdagsdebatterna inte bör avgöras innan
Riksdagskommitténs arbete med frågan
avslutats. Jag har inte någon annan mening
men vill understryka vikten av att
Europaparlamentarikerna får ett eget
formaliserat och öppet forum för
återrapportering. Erfarenheterna från
Nederländerna visar att det finns ett stort
intresse av dessa debatter. På ett sådant
sätt skulle EU-politiken också kunna föras
närmare medborgare och politiker i Sverige.
Propositionens lagförslag
Förslag till lag om ändring i riksdagsordningen
Härigenom föreskrivs att tilläggsbestämmelserna
4.6.15 och 5.12.1 riksdagsordningen skall ha
följande lydelse.
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
4.6.15
-----------------------------------------------------
Arbetsmarknadsutskottet Arbetsmarknadsutskottet
skall bereda ärenden om skall bereda ärenden om
arbetsmarknadspolitik, arbetsmarknadspolitik,
arbetsrätt, arbetstid, arbetsrätt, arbetstid,
semester, arbetsmiljö, semester, arbetsmiljö,
statlig personalpolitik statlig personalpolitik
samt jämställdhet mellan samt jämställdhet mellan
kvinnor och män i kvinnor och män i
arbetslivet. arbetslivet.
Ärenden om anslag inom Ärenden om anslag inom
utgiftsområdena 13. utgiftsområdena 13.
Ekonomisk trygghet vid Arbetsmarknad och 14.
arbetslöshet och 14. Arbetsliv tillhör
Arbetsmarknad och arbetsmarknadsutskottets
arbetsliv tillhör beredning.
arbetsmarknadsutskottets
beredning.
-----------------------------------------------------
5.12.1
-----------------------------------------------------
Statsutgifterna skall Statsutgifterna skall
hänföras till följande hänföras till följande
utgiftsområden: 1. Rikets utgiftsområden: 1. Rikets
styrelse, 2. styrelse, 2.
Samhällsekonomi och Samhällsekonomi och
finansförvaltning, 3. finansförvaltning, 3.
Skatteförvaltning och Skatteförvaltning och
uppbörd, 4. uppbörd, 4.
Rättsväsendet, 5. Rättsväsendet, 5.
Utrikesförvaltning och Utrikesförvaltning och
internationell samverkan, internationell samverkan,
6. Totalförsvar, 7. 6. Totalförsvar, 7.
Internationellt bistånd, Internationellt bistånd,
8. Invandrare och 8. Invandrare och
flyktingar, 9. Hälsovård, flyktingar, 9. Hälsovård,
sjukvård och social sjukvård och social
omsorg, 10. Ekonomisk omsorg, 10. Ekonomisk
trygghet vid sjukdom och trygghet vid sjukdom och
handikapp, 11. Ekonomisk handikapp, 11. Ekonomisk
trygghet vid ålderdom, trygghet vid ålderdom,
12. Ekonomisk trygghet 12. Ekonomisk trygghet
för familjer och barn, för familjer och barn,
13. Ekonomisk trygghet 13. Arbetsmarknad, 14.
vid arbetslöshet, 14. Arbetsliv, 15. Stu-
Arbetsmarknad och diestöd, 16. Utbildning
arbetsliv, 15. och
Studiestöd, 16. universitetsforskning,
Utbildning och 17. Kultur, medier,
universitetsforskning, trossamfund och fritid,
17. Kultur, medier, 18. Samhällsplanering,
trossamfund och fritid, bostadsförsörjning och
18. Samhällsplanering, byggande, 19. Regional
bostadsförsörjning och utjämning och utveckling,
byggande, 19. Regional 20. Allmän miljö- och
utjämning och utveckling, naturvård, 21. Energi,
20. Allmän miljö- och 22. Kommunikationer, 23.
naturvård, 21. Energi, Jord- och skogsbruk,
22. Kommunikationer, 23. fiske med anslutande
Jord- och skogsbruk, näringar, 24.
fiske med anslutande Näringsliv, 25. Allmänna
näringar, 24. bidrag till kommuner, 26.
Näringsliv, 25. Allmänna Statsskuldräntor m.m. och
bidrag till kommuner, 26. 27. Avgiften till
Statsskuldräntor m.m. och Europeiska gemenskaperna.
27. Avgiften till
Europeiska gemenskaperna.
-----------------------------------------------------
_________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
Utskottets lagförslag
Förslag till lag om ändring i lagen (1996:810) om
registrering av riksdagsledamöters åtaganden och
ekonomiska intressen
Härigenom föreskrivs att 10§ i lagen (1996:810) om
registrering av riksdagsledamöters åtaganden och
ekonomiska intressen skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
10 §
Registret skall innehålla uppgifter om namn,
partibeteckning och valkrets beträffande ledamöter
som har gjort anmälan om registrering.
För varje ledamot skall följande uppgifter
registreras:
Art av åtagande eller
Uppgifter som skall registreras
ekonomiskt intresse
9. Statligt, primärkommunalt, lands- Uppdragets
art och uppdragsgivarens
tingskommunalt och kyrkokommunalt namn.
uppdrag som inte är av endast
tillfällig karaktär.
Föreslagen lydelse
10 §
Registret skall innehålla uppgifter om namn,
partibeteckning och valkrets beträffande ledamöter
som har gjort anmälan om registrering.
För varje ledamot skall följande uppgifter
registreras:
Art av åtagande eller Uppgifter som skall
registreras
ekonomiskt intresse
9. Statligt, primärkommunalt
Uppdragets art och uppdragsgivarens