Konstitutionsutskottets betänkande
2000/01:KU26

Ändrade regler om koncessionsavgift på televisionens område


Innehåll

2000/01
KU26


Redogörelse för ärendet


Radio- och TV-verket beslutade den 24 april 2001 att
den  fasta  delen  av TV 4:s koncessionsavgift  inte
skall utgå under 2001.  I  skälen för beslutet anger
verket att eftersom flera programföretag utöver TV 4
genom regeringens beslut den  21  december 2000 fick
tillstånd  att  i  hela landet sända TV-program  med
reklam  i det digitala  marknätet,  saknas  rättslig
grund enligt  koncessions-avgiftslagen att ta ut den
fasta delen av koncessionsavgiften.
Inom Kulturdepartementet  har  en  promemoria  med
förslag   till   ändring   i   lagen   (1992:72)  om
koncessionsavgift     på     televisionens    område
upprättats. Justitiekanslern,  Radio-  och TV-verket
och TV 4 AB har lämnat synpunkter på promemorian.
Regeringen  föreslår i proposition 2000/01:132  en
ändring i lagen  (1992:72)  om  koncessionsavgift på
televisionens område. Innebörden är att skyldigheten
att  betala  koncessionsavgift  till   staten  skall
omfatta programföretag som enligt 2 kap.  2 § första
stycket radio- och TV-lagen (1996:844) har tillstånd
att  sända  TV-program med reklam i hela landet  med
analog sändningsteknik.  Detta skall gälla endast om
företaget  är ensamt om denna  rätt  här  i  landet.
Vidare föreslås  ändrade regler för beräkning av den
rörliga  delen av koncessionsavgiften  för  perioden
den 1 juli-31  december 2001. Lagen föreslås träda i
kraft den 1 juli  2001.  Regeringen  inhämtade  inte
Lagrådets yttrande över lagförslaget.
Utskottet  beslutade  den  15 maj 2001 att inhämta
Lagrådets   yttrande   över   det   i    proposition
2000/01:132 framlagda förslaget till lag om  ändring
i    lagen   (1972:72)   om   koncessionsavgift   på
televisionens  område.  Lagrådets  yttrande  finns i
bilaga 5.

Bakgrund

Den  11  november  1991  gavs  Nordisk Television AB
(senare namnändrat till TV 4 AB) tillstånd att här i
landet sända televisionsprogram i rundradiosändning.
Tillståndet gällde ursprungligen  till  utgången  av
februari 1998, men det ersattes den 12 december 1996
av   det   nuvarande  tillståndet.  Detta  tillstånd
utformades med  stöd  av bestämmelserna i radio- och
TV-lagen som hade trätt i kraft den 1 december samma
år. Enligt tillståndet  har  TV  4 AB rätt att sända
program  i  hela landet och rätt att  sända  reklam.
Regeringen   har    inte    senast   två   år   före
tillståndsperiodens utgång meddelat  att tillståndet
inte  kommer  att  förlängas  eller  att  regeringen
önskar förändra villkoren. Tillståndet gäller därför
enligt 3 kap. 7 § andra stycket radio- och  TV-lagen
t.o.m. den 31 december 2005 om TV 4 AB önskar det.
Eftersom   inget  annat  programföretag  har  haft
regeringens tillstånd att under åren 1992-2000 sända
rikstäckande TV-program med reklam har TV 4 AB varit
skyldigt att betala koncessionsavgift.

Sammanfattning

I   betänkandet  behandlar  utskottet  regeringens
proposition    2000/01:132    Ändrade    regler   om
koncessionsavgift på televisionens område  samt  fem
motioner  som väckts med anledning av propositionen.
Utskottet  tillstyrker   regeringens   förslag  till
ändring  i  lagen (1992:72) om koncessionsavgift  på
televisionens  område  utom  såvitt  avser punkt 3 i
övergångsbestämmelserna.  Lagrådet  har  i  yttrande
till utskottet över lagförslaget ansett  att punkt 3
i  övergångsbestämmelserna  strider  mot  kravet  på
normers   allmängiltighet.   Utskottet  delar  denna
bedömning. Utskottet föreslår  ytterligare ändringar
i   lagen   (1992:72)   om   koncessionsavgift    på
televisionens  och  radions  område. Utskottet anser
att riksdagen som sin mening bör  ge regeringen till
känna  dels  vad  utskottet  anför  om  en  grundlig
översyn   av   koncessionsavgiftslagen,   dels   vad
utskottet  anför  om  att  regeringen skyndsamt  bör
utreda  möjligheten  att  koncessionsavgift   endast
skall  betalas  för  sändning  av  reklam med analog
sändningsteknik. I ärendet finns en reservation (kd)
och ett särskilt yttrande (m).

Propositionen

I  proposition 2000/01:132  föreslås  att  riksdagen
antar  regeringens  förslag  till  lag  om ändring i
lagen     (1992:72)    om    koncessionsavgift    på
televisionens område.

Följdmotioner

2000/01:K11  av  Per  Unckel m.fl. (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
1.  Riksdagen  avslår  regeringens   förslag  till
övergångsbestämmelser  i punkten 3 i förslaget  till
lag    om    ändring    i    lagen   (1992:72)    om
koncessionsavgift på televisionens område i enlighet
med vad som anförs i motionen.
2.  Riksdagen beslutar om sådan  ändring  i  lagen
(1992:72)   om  koncessionsavgift  på  televisionens
område  att  avgiften   endast   beräknas   på   den
verksamhet   som   sker  med  analoga  sändningar  i
enlighet med vad som anförs i motionen.
3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad i motionen anförs om översyn  av  regler
för koncessionsavgift.
2000/01:K12   av  Birgitta  Sellén  m.fl.  (c)  vari
föreslås  att  riksdagen   fattar  följande  beslut:
Riksdagen  avslår  proposition  2000/01:132  Ändrade
regler om koncessionsavgift på televisionens område.

2000/01:K13  av  Göran   Magnusson  m.fl.  (s)  vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen beslutar att anta regeringens förslag
till   lag   om   ändring  i  lagen   (1992:72)   om
koncessionsavgift  på  televisionens  område  såvitt
avser    1    §    samt   punkterna    1    och    2
övergångsbestämmelserna.
2.     Riksdagen     avslår      punkt     3     i
övergångsbestämmelserna till regeringens  förslag om
ändring  av lagen (1992:72) om koncessionsavgift  på
televisionens område.
3. Riksdagen  beslutar  om sådan ändring i 4 och 6
§§   lagen   (1992:72)   om   koncessionsavgift   på
televisionens område som framgår av lagförslag fogat
till motionen.
2000/01:K14  av  Ingvar  Svensson  m.fl.  (kd)  vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1.   Riksdagen   avslår  regeringens   proposition
2000/01:132 Ändrade  regler  om koncessionsavgift på
televisionens område.
2. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som sin
mening      att     förhandlingar     med     berört
televisionsföretag  skall genomföras innan ett nytt,
förändrat lagförslag föreläggs riksdagen.
2000/01:K15 av Lennart  Kollmats  och  Kenth Skårvik
(fp)  vari  föreslås  att riksdagen fattar  följande
beslut: Riksdagen avslår regeringens proposition.

Utskottets överväganden

Ändrade regler om koncessionsavgift
på televisionens område

Utskottets förslag i korthet
Utskottet  tillstyrker   regeringens  förslag
till 1 § lagen (1992:72) om koncessionsavgift
på       televisionens       område      samt
övergångsbestämmelserna  utom  såvitt   avser
punkt 3.
Utskottet  föreslår  ytterligare ändringar  i
lagen.
Gällande bestämmelser

Lagen    (1992:72)    om    koncessionsavgift     på
televisionens område trädde i kraft den 1 mars 1992.
Enligt  1 § lagen skall koncessionsavgift betalas av
ett programföretag som har tillstånd enligt 2 kap. 2
§ första  stycket radio- och TV-lagen (1996:844) att
sända TV-program  i  hela landet under förutsättning
att företaget har rätt  att  sända  reklam  i  sådan
sändning  och  är ensamt om denna rätt. Lagens syfte
är  att  motverka  effekterna  av  den  bristfälliga
konkurrens som är följden av att det företag som får
rätt att sända reklam-TV i marksändningar i viss mån
verkar  på  en  skyddad  marknad.  Koncessionsavgift
består enligt  2-4  §§  av dels en fast del, dels en
rörlig  del  som  baseras på  reklamintäkterna.  Den
fasta avgiften uppgår  enligt  3 § till 4 167 000 kr
per månad. Den rörliga avgiften utgår enligt 4 § med
20 % av intäkterna till den del  de  överstiger  750
miljoner  men inte 1 000 miljoner kronor per år, med
40 % av intäkterna  till den del de överstiger 1 000
miljoner kronor men inte  2  000 miljoner kronor per
år  och  med  50 % av intäkterna  till  den  del  de
överstiger 2 000  miljoner  kronor per år. Den fasta
avgiften  och  beloppsgränserna   för   den  rörliga
avgiften    justeras   årligen   med   hänsyn   till
utvecklingen  av  konsumentprisindex.  För  år  2000
uppgick    koncessionsavgiften    till    sammanlagt
548 522 366   kr.   Koncessionsavgiften   tillfördes
ursprungligen  rundradiokontot.  Från  och med  1996
betalas medlen in till statskassan.

Propositionen

Bakgrunden till koncessionsavgiftslagen  är  att ett
programföretag  med  rätt  att  sända TV-program med
reklam  i marksändningar får en stark  ställning  på
TV-reklammarknaden  (prop. 1991/92:78 s. 10 f.). Den
starka  ställningen  beror  bl.a.  på  att  Sveriges
Television AB (SVT) inte  har rätt att sända betalda
annonser.  Ett programföretag  med  rätt  att  sända
reklam-TV    i     marksändningar     får     därför
konkurrensfördelar    i    jämförelse    med   andra
reklammedier.  För  att motverka effekterna  av  den
bristfälliga konkurrensen infördes en skyldighet för
ett     sådant     programföretag     att     betala
koncessionsavgift  till   staten.  Skyldigheten  att
betala avgift gäller endast  under förutsättning att
programföretaget är ensamt om  att  ha tillstånd att
bedriva rikstäckande TV-sändningar med  reklam.  När
lagen  infördes skedde alla TV-sändningar med analog
sändningsteknik.
I propositionen  om  koncessionsavgift  (s. 11 f.)
anförs  att det är naturligt att koncessionsavgiften
upphör om  SVT skulle få tillstånd att sända betalda
annonser. Detsamma gäller om något annat företag får
tillstånd   att    sända   reklam   i   rikstäckande
televisionssändningar.  Enligt  propositionen är det
emellertid i det senare fallet inte  lika självklart
att  skyldigheten  att  betala  avgift  helt   skall
bortfalla.  I  sådant  fall,  liksom i fall av andra
förändringar  i  fråga om aktörer  eller  teknik  på
marknaden,   kan   det    vara    skäl    att   mera
förutsättningslöst  ompröva  avgiftens  konstruktion
och storlek.
I  dag  är  SVT, Utbildningsradion (UR) och  TV  4
ensamma om att sända analogt i hela landet. Eftersom
SVT och UR inte  har rätt att sända betalda annonser
är   TV   4  den  enda  reklam-TV-kanalen   som   är
tillgänglig  för de hushåll som endast har möjlighet
att ta emot marksändningar.  Genom  tillgången  till
det  analoga  marknätet  är  TV  4  också  den  enda
rikstäckande  reklam-TV-kanalen  medan  de  närmaste
konkurrenterna   inte   har   mer   än   ca   60   %
befolkningstäckning    (genom    kabel-   respektive
satellitsändningar).
I takt med att de digitala marksändningarna  byggs
ut  förändras  detta.  När flera hushåll skaffar sig
möjlighet att se på marksänd  digital-TV  kan övriga
reklam-TV-kanaler      komma     att     öka     sin
befolkningstäckning. När de digitala sändningarna är
fullt utbyggda och i stort  sett  alla  hushåll  har
skaffat  sig  mottagningsutrustning kommer TV 4 inte
att ha någon fördel  av  att  vara  ensam reklam-TV-
kanal i rikstäckande analoga sändningar.
Radio- och TV-verket beslöt den 24  april 2001 att
den  fasta delen av koncessionsavgiften  inte  skall
utgå under  år  2001. Av beslutet framgår att verket
senare  avser  att   ta  ställning  till  frågan  om
uttagande av den rörliga  delen  av  avgiften för år
2001.  I  skälen  för  beslutet  anger  verket   att
eftersom  flera  programföretag  utöver  TV  4 genom
regeringens   beslut   den  21  december  2000  fick
tillstånd att i hela landet  sända  TV-program i det
digitala marknätet med reklam, saknas rättslig grund
enligt koncessionsavgiftslagen att ta  ut  den fasta
delen av koncessionsavgiften.
Den  utveckling  som  skett  inom  TV-området  har
enligt  regeringens  mening  inte på något avgörande
sätt     förändrat    konkurrenssituationen.     Ett
programföretag som har rätt att sända TV-program med
reklam i hela  landet med analog sändningsteknik har
även i dag betydande konkurrensfördelar i jämförelse
med    andra    reklammedier.     Eftersom     dessa
konkurrensfördelar    kvarstår    är   det,   enligt
regeringen, angeläget att i det uppkomna  rättsläget
vidta de lagstiftningsåtgärder som är nödvändiga för
att återställa den balans som det nuvarande systemet
eftersträvat.
TV  4  har  en särställning på reklam-TV-marknaden
genom att företaget  är den enda reklam-TV-kanal som
når hela landet i det  analoga  marknätet.  För  att
motverka   den   brist   på  konkurrens  som  enligt
regeringens   mening   i  dag  föreligger   bör   en
skyldighet att betala koncessionsavgift  finnas även
för   framtiden.   Lagen  om  koncessionsavgift   på
televisionens område  bör därför, enligt regeringen,
ändras    så    att    skyldigheten    att    betala
koncessionsavgift   till   staten    skall   omfatta
programföretag som enligt 2 kap. 2 § första  stycket
radio-  och  TV-lagen  har  tillstånd  att sända TV-
program   med   reklam  i  hela  landet  med  analog
sändningsteknik.  Detta  bör,  liksom i  dag, endast
gälla om företaget är ensamt om  denna  rätt  här  i
landet.  Ändringen  bör  enligt  regeringen  träda i
kraft den 1 juli 2001.
Enligt  regeringen gäller koncessionsavgiftslagen,
i dag liksom  vid dess tillkomst, ett programföretag
som har tillstånd  att sända TV-program med reklam i
hela landet. Eftersom  lagen  bygger på en ensamrätt
att  sända  reklam  kan  lagen  i  praktiken  endast
omfatta  ett  programföretag.  Vilket programföretag
som lagen omfattar är en följd av regeringens beslut
att ge sändningstillstånd.
För  år  2001  kommer  skyldigheten   att   betala
koncessionsavgift  enligt  regeringens  förslag  att
avse  tiden  den  1 juli-31 december 2001. Den fasta
delen av koncessionsavgiften  utgår  i dag för månad
under  den  tid  en  skyldighet att betala  avgiften
föreligger. Detta bör, enligt regeringen, även gälla
i framtiden.
Den rörliga delen av  koncessionsavgiften beräknas
i  dag  enligt  4 § koncessionavgiftslagen  för  ett
kalenderår i sänder.  Denna del av avgiften beräknas
på    de   reklamintäkter   programföretaget    har.
Koncessionsavgiften kan med hänsyn till förbudet mot
retroaktiv  skatt i 2 kap. 10 § regeringsformen inte
beräknas på intäkter programföretaget har haft innan
den föreslagna  lagen har trätt i kraft. Den rörliga
avgiften  bör  därför,   enligt  regeringen,  endast
beräknas på de reklamintäkter  som  programföretaget
har efter det att lagen trätt i kraft.
Eftersom de digitala marksändningarna i dag endast
når  ett  begränsat antal tittare, anser  regeringen
att det inte finns skäl att för närvarande skilja på
reklamintäkter  som  härrör  från analoga respektive
digitala sändningar.
Syftet med koncessionsavgiften  är att jämna ut de
konkurrensfördelar det programföretag  som  har rätt
att sända TV-program med reklam i hela landet  har i
förhållande  till  sina konkurrenter. Den utveckling
som  skett  inom  TV-området   har   inte  på  något
avgörande sätt förändrat konkurrenssituationen.  Det
är  därför viktigt att koncessionsavgiften för andra
halvåret 2001 beräknas på ett sådant sätt att syftet
med  avgiften   uppnås.   Detta  syfte  kan,  enligt
regeringen,  endast  uppnås  om   några   ekonomiska
fördelar  för  TV  4 inte uppstår till följd av  den
uppkomna  situationen.   Det   bör  därför  särskilt
regleras  hur  den rörliga delen av  avgiften  skall
beräknas   för   denna   period.   Samtidigt   måste
programföretaget  ha   möjligheter   att  sända  ett
omväxlande programutbud av god kvalitet.  En  rimlig
avvägning   mellan  dessa  faktorer  medför,  enligt
regeringen,    att     den    rörliga    delen    av
koncessionsavgiften under  andra  halvåret  2001 bör
höjas,   och   den   bör   beräknas   med  20  %  av
reklamintäkterna till den del de uppgår  till  högst
100 miljoner kronor, med 40 % av intäkterna till den
del  de  överstiger 100 miljoner kronor men inte 500
miljoner kronor  och med 50 % av intäkterna till den
del  de överstiger  500  miljoner  kronor.  Det  är,
enligt   regeringen,   viktigt   att   den  uppkomna
situationen   inte   medför   att  några  ekonomiska
nackdelar uppstår för TV 4. I detta  sammanhang  kan
erinras om att regeringen har en möjlighet enligt 12
§  koncessionsavgiftslagen  att medge befrielse från
skyldigheten att betala del av avgiften.
Mot bakgrund av de förändringar som pågår inom TV-
området  kan,  enligt  regeringen,   en  översyn  av
koncessionsavgiften  på sikt bli aktuell.  Samtidigt
skall   överläggningar   ske    med    TV    4    om
sändningstillståndet    under    förutsättning   att
riksdagen   antar   det   nu   aktuella   förslaget.
Regeringen  avser  att  återkomma  i  frågan  om  en
eventuell  översyn av koncessionsavgiften när sådana
överläggningar skett.
Regeringen bedömer att förslaget innebär att nivån
på statens intäkter från koncessionsavgiften i stort
kommer att vara oförändrad jämfört med den beräkning
av statens inkomster  som  regeringen  redovisat för
riksdagen.
Lagrådets yttrande

Utskottet  beslutade  den  15  maj 2001 att  inhämta
Lagrådets   yttrande   över   det   i  propositionen
framlagda  förslaget  till  lag om ändring  i  lagen
(1992:72)  om  koncessionsavgift   på  televisionens
område.
Lagrådet konstaterar att den tid som  använts  för
beredningen  av lagstiftningsärendet och då särskilt
remisstiden varit  anmärkningsvärt kort. Beredningen
får  dock  - om än nödtorftigt  -  anses  tillgodose
kraven i 7 kap. 2 § regeringsformen.
Lagrådet  avstyrker  på  grund  av vad det anfört
beträffande  kravet  på  normers  allmängiltighet
förslaget till punkt 3 i övergångsbestämmelserna.
Om  punkten utgår får det, enligt Lagrådet,  till
följd  att  de  ordinära reglerna i 4 § - oavsett
att  där  används  ordet   "kalenderår"   -  blir
tillämpliga  även  för  perioden  den  1  juli-31
december  2001.  Beträffande  kravet  på  normers
allmängiltighet anför Lagrådet följande:
Ett       grundläggande      krav      på      en
författningsbestämmelse är att bestämmelsen skall
vara generell.  Av  motiven  till regeringsformen
framgår att kravets närmare innebörd är att lagen
skall ha en generell utformning. Se prop. 1973:90
s.  203  f.  Enligt  motiven  får  en  lag  anses
uppfylla  kravet  på generell utformning  om  den
exempelvis avser situationer  av  ett  visst slag
eller vissa typer av handlingssätt eller  om  den
riktar  sig  till  eller på annat sätt berör en i
allmänna  termer  bestämd   krets   av  personer.
Regeringsrätten  har  i  rättsfallet  RÅ80   1:92
funnit  att  vissa ändringar i lagen om rätt till
förlustutjämning  vid  taxering  för  inkomst och
kommunalskattelagen,    "Lex    Kockum",    varit
generella  med  hänsyn till reglernas ordalydelse
och det i motiven  klart  uttalade  syftet  om en
generellt gällande lagstiftning.
Principer  om  normers  allmängiltighet kopplas
ibland samman med bestämmelsen  i  11  kap.  8  §
regeringsformen,    att    rättskipnings-   eller
förvaltningsuppgift   inte   får   fullgöras   av
riksdagen i vidare mån än som  följer av grundlag
eller  riksdagsordningen.  Principen   kan  sägas
komplettera bestämmelsen på så sätt att riksdagen
inte  heller  genom  att tillgripa lagformen  kan
meddela    beslut    av   rättskipnings-    eller
förvaltningskaraktär.
Av 1 § framgår att lagen  är  tillämplig på ett
visst programföretag, vilket för närvarande är TV
4.   Om   TV  4  skulle  ersättas  av  ett   nytt
programföretag,  skulle  lagen  automatiskt komma
att gälla för det nya företaget.  Denna effekt av
lagens  tillämpning torde visa att lagen  har  en
generell   utformning,  även  om  lagen  i  varje
särskilt fall endast kan tillämpas på ett bestämt
programföretag.
Genom de föreslagna  övergångsbestämmelserna  i
punkten 3 kommer de viktigaste bestämmelserna i 4
§   om   beräkning   av   den  rörliga  delen  av
koncessionsavgiften att under tiden den 1 juli-31
december 2001 bli ersatta av de beräkningsgrunder
som  anges i punkten 3. Av propositionen  (s.  10
f.)     framgår     att     dessa     tillfälliga
beräkningsgrunder är avpassade till just TV 4 och
dess verksamhet.  Således  sägs  att den uppkomna
situationen  inte skall ge TV 4 några  ekonomiska
fördelar och,  å andra sidan, inte heller medföra
några   ekonomiska   nackdelar.   De   föreslagna
bestämmelserna  kan antagas vara avsedda att inte
skola tillämpas på  annat programföretag än TV 4.
Enligt Lagrådets mening  uppfyller bestämmelserna
i    punkten    3   inte   kravet   på    normers
allmängiltighet  och   de   strider   därför  mot
regeringsformen.
När    det   gäller   förbudet   mot   retroaktiv
skattelagstiftning anför Lagrådet följande:
Det sägs uttryckligen i propositionen (s. 11) att
regeringen  bedömer  att  förslaget  innebär  att
nivån      på      statens      intäkter     från
koncessionsavgiften i stort sett  kommer att vara
oförändrad jämfört med den beräkning  av  statens
inkomster som regeringen redovisat för riksdagen.
Detta  innebär  att  TV 4 för andra halvåret 2001
skall betala koncessionsavgift  som  i  runda tal
motsvarar  vad  företaget  skulle ha betalat  för
hela  året,  om  lagstiftningen   varit   korrekt
utformad,  och  att  statskassan  därmed  för det
andra halvåret återfår vad den förlorat på  grund
av  utebliven  koncessionsavgift  för  det första
halvåret (allt under förutsättning att Radio- och
TV-verkets   beslut   i   fråga   om  de  rörliga
avgifterna   skulle   ha   blivit  detsamma   som
beträffande den fast avgiften, något som framstår
som tämligen självklart).
Vid     lagens     tillkomst     ansågs     att
koncessionsavgiften var att betrakta som en skatt
(se särskilt prop. 1991/92:78 s. 39) och Lagrådet
delar  denna  åsikt.  Enligt  2 kap. 10  §  andra
stycket     regeringsformen     är     retroaktiv
skattelagstiftning i princip förbjuden.
Förslagets  syfte  och  konstruktion  ger   vid
handen  att  det  här  är  fråga  om ett flagrant
försök   att   kringgå  förbudet  mot  retroaktiv
skattelagstiftning.  Förslaget strider därför mot
grunderna  för  2  kap.  10   §   andra   stycket
regeringsformen.  Det  kan dock inte anses strida
mot  bestämmelsens ordalydelse.  På  grund  härav
framstår   det   som  mindre  sannolikt  att,  om
förslaget skulle antagas av riksdagen, en domstol
eller annat offentligt  organ  senare skulle i nu
angivet hänseende vägra tillämpa  punkten  3  med
hänvisning  till  bestämmelserna om lagprövning i
11 kap. 14 § regeringsformen.
Motioner

I motion 2000/01:K11 av Per Unckel m.fl. (m) förslås
att  riksdagen  avslår  regeringens   förslag   till
övergångsbestämmelser  i  punkten 3 i förslaget till
lag    om    ändring    i    lagen   (1992:72)    om
koncessionsavgift på televisionens  område  (yrkande
1), att riksdagen beslutar om sådan ändring i  lagen
(1992:72)   om  koncessionsavgift  på  televisionens
område  att  avgiften   endast   beräknas   på   den
verksamhet  som sker med analoga sändningar (yrkande
2) och att riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad  i  motionen  anförs  om  översyn  av
regler  för koncessionsavgift (yrkande 3). Genom den
av   regeringen   föreslagna   övergångsbestämmelsen
kommer  TV  4  för hösten 2001 att tvingas betala en
avgift   som   är   dubbelt    så    hög    som   om
övergångsbestämmelsen  inte gällt. Syftet är att  ta
igen  de avgifter som staten  gått  miste  om  under
våren.  Lagrådet  anser att det är tveksamt huruvida
regeringens förslag  strider  mot  ordalydelsen  i 2
kap. 10 § andra stycket regeringsformen, men att det
är  klart  att  förslaget  strider mot dess grunder.
Lagrådet anser att förslagets syfte och konstruktion
"ger vid handen att det här är fråga om ett flagrant
försök   att   kringgå   förbudet   mot   retroaktiv
skattelagstiftning".  Motionärerna  delar  Lagrådets
uppfattning. Regeringens  förslag  är  oacceptabelt.
Det  är  inte  godtagbart i en rättsstat att  staten
agerar på detta  vis  för  att  man  riskerar att gå
miste   om   koncessionsavgifter  om  några   hundra
miljoner kronor.  Av  det aktuella förslaget framgår
att  lagen  skall  vara  tillämplig   på  ett  visst
programföretag, vilket för närvarande är  TV  4, men
att lagen automatiskt skulle komma att gälla för det
företag  som  ersätter  TV 4. Med beaktande av detta
menar  Lagrådet  att  lagen   troligtvis  får  anses
uppfylla kravet på generalitet.  Motionärerna  delar
Lagrådets bedömning trots att lagen i varje särskilt
fall   endast   kan   tillämpas   på   ett   bestämt
programföretag.  Lagrådet  anser  att  punkten  3  i
övergångsbestämmelserna  inte kan antas vara avsedda
att tillämpas på något annat  programföretag än TV 4
varför bestämmelserna i punkten  3  inte  kan  anses
uppfylla  kravet  på  normers  allmängiltighet.  Den
strider  därför  mot  regeringsformen.  Motionärerna
delar  Lagrådets  bedömning  också i detta avseende.
Ytterligare en tveksamhet gäller  förenligheten  med
bestämmelsen   om  allas  likhet  inför  lagen  samt
saklighet   och   opartiskhet   i   1   kap.   9   §
regeringsformen. Regeringens  förslag innebär att TV
4 blir avgiftsskyldigt därför att man har monopol på
att  sända  reklam  i det analoga  marknätet,  medan
avgiften beräknas inte  bara  på monopolverksamheten
utan   även   på   den   del   som  sänds   på   det
konkurrensutsatta digitala marknätet.  Förslaget får
innebörden  att programföretag som sänder  reklam  i
det digitala  marknätet  kommer att lyda under olika
lagar och därmed ha mycket  olika  villkor  för  sin
verksamhet.  Den  reklam  som  sänds  av  TV 4 i det
digitala  marknätet  kommer  att  belastas  med   en
avgift,  på marginalen om 50 %, medan den reklam som
sänds av någon  av  de övriga kommersiella kanalerna
inte belastas med någon  koncessionsavgift alls. Det
framstår     som     synnerligen     tveksamt     ur
grundlagssynpunkt att olika lagar gäller för företag
som   bedriver   likartad   verksamhet  inom   samma
verksamhetsområde. Även med beaktande  av  det syfte
med   lagändringen  som  framförs  i  propositionen,
nämligen  att  jämna ut konkurrensfördelar, framstår
den   av   regeringen   valda   konstruktionen   som
synnerligen  märklig. Avgift bör enligt motionärerna
endast tas ut på den del av verksamheten som bedrivs
under monopol med analoga sändningar. Lagstiftningen
bör förändras  i  enlighet  med  detta.  Starka skäl
talar  enligt  motionärerna  för  att en översyn  av
koncessionsavgiftssystemet   är  nödvändigt   varför
regeringen snarast bör återkomma  till riksdagen med
ett  förslag  som  tar  hänsyn  till  de  förändrade
förhållanden som råder på mediemarknaden.
I motion 2000/01:K12 av Birgitta Sellén  m.fl. (c)
föreslås    att    riksdagen    avslår   proposition
2000/01:132.  I  propositionen  föreslår  regeringen
dels   en  lagändring,  dels  ändrade   regler   för
beräkning     av     den     rörliga     delen    av
koncessionsavgiften   för  perioden  den  1  juli-31
december  2001.  Regeringens   förslag   innebär  en
kraftig avgiftshöjning av koncessionsavgiften  andra
halvåret  2001  för  att  ta  tillbaka vad TV 4 inte
betalat under första halvåret.  Detta utan beaktande
av  de  förändrade  förutsättningarna  med  marksänd
digital-TV samt utan  beaktande  av  Radio-  och TV-
verkets beslut. Lagrådet skriver i sitt yttrande att
förslagets syfte och konstruktion ger vid handen att
det  här  är  en  fråga  om  ett flagrant försök att
kringgå förbudet mot retroaktiv  skattelagstiftning.
Förslaget strider därför mot grunderna för 2 kap. 10
§ regeringsformen.
I motion 2000/01:K13 av Göran Magnusson  m.fl. (s)
föreslås att riksdagen beslutar att anta regeringens
förslag  till  lag  om ändring i lagen (1992:72)  om
koncessionsavgift  på  televisionens  område  såvitt
avser    1    §    samt   punkterna    1    och    2
övergångsbestämmelserna  (yrkande  1), att riksdagen
avslår punkt 3 i övergångsbestämmelserna (yrkande 2)
och att riksdagen beslutar om sådan  ändring i 4 och
6   §§  lagen  (1992:72)  om  koncessionsavgift   på
televisionens  område  som  framgår  av lagförslaget
fogat till motionen (yrkande 3). Den av regeringen i
punkt 3 föreslagna övergångsbestämmelsen avstyrks av
Lagrådet som hänvisar till att om punkt  3 utgår får
det till följd att de ordinära reglerna i  4  § blir
tillämpliga även för perioden den 1 juli-31 december
2001. Emellertid riskerar ett ikraftträdande per den
1  juli  att  medföra  att  koncessionsavgiften inte
kommer   att   motsvara  hälften  av   årskostnaden,
eftersom   den   rörliga   avgiften   beräknas   per
kalenderår och har en inbyggd progressivitet, vilket
medför att en relativt  sett  större del av avgiften
belastar månaderna mot slutet av  åren. För att råda
bot på detta föreslås att 4 § ändras  på så sätt att
avgiften  beräknas  halvårsvis  i  stället  för  per
kalenderår  och  att de beloppsnivåer  som  anges  i
"trappan" i nämnda paragraf halveras. Lagens 6 § bör
enligt motionärerna  också ändras så att det framgår
att Radio- och TV-verket skall meddela beslut om den
rörliga avgiften två gånger per år i stället för som
nu en gång per år.
I motion 2000/01:K14 av Ingvar Svensson m.fl. (kd)
föreslås    att   riksdagen    avslår    regeringens
proposition  2000/01:132   (yrkande   1)   och   att
riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
att   förhandlingar  med  berört  televisionsföretag
skall   genomföras   innan   ett   nytt,   förändrat
lagförslag    föreläggs   riksdagen   (yrkande   2).
Propositionen är enligt motionärerna anmärkningsvärd
ur  flera  aspekter.   Det  är  anmärkningsvärt  att
regeringen inte upptagit  överläggningar med TV 4 om
situationen  och  därefter  till   riksdagen  avgett
förslag  till lösning på de misstag som  begåtts.  I
sändningstillståndet  föreskrivs  att överläggningar
mellan staten och tillståndshavaren  skall inledas i
vissa situationer, bl.a. om förändring  av avgiften.
Det  är  uppseendeväckande  att  regeringen ensidigt
föreslår förändringar i tillståndsvillkoren. Det kan
starkt   ifrågasättas   om  detta  agerande   är   i
överensstämmelse      med      de      grundläggande
förutsättningarna  för  avgiftsplikten.  Syftet  med
regeringens  förslag är att TV 4 genom förändring  i
lagen skall bli skyldigt att inbetala samma nivå för
koncessionsavgiften   som   före   beslutet  den  21
december  2000.  På  grund  av  vad Lagrådet  anfört
beträffande   kravet   på   normers  allmängiltighet
avstyrkte  Lagrådet  förslaget   till  punkten  3  i
övergångsbestämmelserna. Om punkten  utgår  får  det
till  följd att de ordinära reglerna i 4 § - oavsett
att  där   används   ordet   "kalenderår"   -   blir
tillämpliga även för perioden den 1 juli-31 december
2001,  enligt  Lagrådets  skrivning.  Det kan enligt
motionärerna vidare noteras att Radio- och TV-verket
ansett att om lagändringen i 1 § genomförs  bör även
begreppet  analog  tillföras  4  §  i  lagen.  Detta
förslag  negligeras  av  regeringen. Genom förslaget
sker  därför  en  övergång från  en  teknikoberoende
reglering till en reglering som endast omfattar viss
teknik.  Detta  får  anmärkningsvärda   konsekvenser
genom  att TV 4 i så fall blir ensamt om att  betala
koncessionsavgifter  för  sändningar  i det digitala
marknätet.  En  sådan  effekt  har  inte  betraktats
utifrån  de  konkurrensregler som rimligen bör  vara
gällande. Propositionen är osedvanligt dåligt beredd
och bör därför  avvisas av riksdagen. Regeringen bör
återkomma till riksdagen  med ett nytt förslag efter
regelrätta förhandlingar med TV 4.
I motion 2000/01:K15 av Lennart Kollmats och Kenth
Skårvik   (fp)   föreslås   att   riksdagen   avslår
regeringens  proposition  2000/01:132.   Folkpartiet
anser att kommersiell TV skall betala avgifter  till
staten.  TV  4  har  fortfarande  konkurrensfördelar
genom att de digitala marksändningarna ännu inte har
så   många   tittare.   Ur   denna   synvinkel   bör
koncessionsavgiften minskas, i stället  för att helt
tas   bort.   Motionärerna   anser  att  regeringens
föreslagna höjning av den rörliga  delen  av  TV 4:s
koncessionsavgift  är orimlig, eftersom konkurrensen
har ökat för bolaget.  Regeringen borde i stället ha
tagit upp förhandlingar  med TV 4. Folkpartiet anser
att det är anmärkningsvärt  att  regeringen tangerar
gränsen   för   vad   som  är  lagligt  och   t.o.m.
överskrider den. Efter  Lagrådets  omfattande kritik
utgår  motionärerna från att regeringen  kommer  att
dra tillbaka sitt förslag.
Utskottets ställningstagande

Syftet med  lagen  (1992:72) om koncessionsavgift på
televisionens        och       radions        område
(koncessionsavgiftslagen)     var    att    motverka
effekterna  av  den bristfälliga  konkurrensen  till
följd av att det företag som har ensamrätt att sända
reklam-TV i marksändningar  i  viss mån verkar på en
skyddad  marknad.  Under åren 1992-2000  hade  TV  4
denna ensamrätt. Numera  har  flera  TV-företag rätt
att sända marksänd digital-TV i hela landet.  Enligt
utskottet  har  ett  företag  som har rätt att sända
reklam  i marksändningar med analog  sändningsteknik
konkurrensfördelar  i jämförelse med företag som kan
sända reklam i marksändningar  med digital teknik. I
dag  har  i  princip  hela den svenska  befolkningen
tillgång  till  analog  marksänd  TV  medan  antalet
hushåll som faktiskt kan  ta emot marksänd digitalTV
endast uppgår till ca 63 000. Utskottet anser därför
att   koncessionsavgift   skall   betalas   av   ett
programföretag som enligt 2  kap. 2 § första stycket
radio-  och TV-lagen (1996:844)  har  tillstånd  att
sända TV-program med reklam i hela landet med analog
sändningsteknik under förutsättning att företaget är
ensamt om denna rätt. Utskottet avstyrker motionerna
K12,  K14   yrkande   1  och  K15  samt  tillstyrker
regeringens förslag till  lag  om  ändring  i  lagen
(1992:72)   om  koncessionsavgift  på  televisionens
område  såvitt   avser   1   §   samt   punkt   2  i
övergångsbestämmelserna.    Utskottet    tillstyrker
därmed motion K13 yrkande 1.
Regeringen     föreslår     i     punkt    3    av
övergångsbestämmelserna  till  lagen  om  ändring  i
lagen     (1992:72)    om    koncessionsavgift    på
televisionens   område  att  under  perioden  den  1
juli-31 december  2001  skall särskilda regler gälla
för    beräkning   av   den   rörliga    delen    av
koncessionsavgiften. Lagrådet har avstyrkt förslaget
till   punkt   3   i   övergångsbestämmelserna   med
hänvisning  till  kravet på normers allmängiltighet.
Utskottet som delar  Lagrådets  bedömning  avstyrker
därför, med bifall till motionerna K11 yrkande 1 och
K13  yrkande 2, regeringens förslag till punkt  3  i
övergångsbestämmelserna.
Lagrådet   har   anfört   att   om   punkt   3   i
övergångsbestämmelserna utgår får det till följd att
de  ordinära  reglerna i 4 § koncessionsavgiftslagen
blir tillämpliga  även  för  perioden  den 1 juli-31
december   2001.  Eftersom  den  rörliga  delen   av
koncessionsavgiften  beräknas  per kalenderår och är
progressiv samt då den föreslagna lagändringen skall
träda i kraft den 1 juli 2001 riskerar detta, enligt
utskottet,  att  medföra  att den rörliga  delen  av
koncessionsavgiften  för andra  halvåret  2001  inte
kommer att motsvara hälften av den rörliga delen  av
koncessionsavgiften för ett helt år. Utskottet anser
därför att den rörliga  delen av koncessionsavgiften
skall  beräknas  för kalenderhalvår  i  stället  för
kalenderår samt att de beloppsnivåer som anges i 4 §
koncessionsavgiftslagen  skall  halveras. Till följd
härav bör vissa ändringar också ske  i  6  och  7 §§
koncessionsavgiftslagen.   Utskottet   föreslår  att
riksdagen,  med  bifall  till motion K13 yrkande  3,
antar utskottets i bilaga  3  framlagda förslag till
ändringar.
TV-marknaden har förändrats betydligt  sedan  TV 4
fick  reklammonopol  i  det analoga marknätet. Sedan
dess  har  andelen  av  hushållen   som  enbart  ser
marksänd  TV  minskat.  I  dag  är  det 30-35  %  av
hushållen  som  enbart är hänvisade till  marknätet.
Den mycket dominerande  ställning  som TV 4 hade när
det gällde TV-reklam har därmed förändrats. I motion
K11  yrkande  2  begärs  en  sådan ändring  i  lagen
(1992:72)  om  koncessionsavgift   på  televisionens
område att koncesssionsavgift endast  skall beräknas
på sådan verksamhet som sker med analoga sändningar.
Regeringen  anför  i  propositionen att eftersom  de
digitala  marksändningarna  i  dag  endast  når  ett
begränsat antal  tittare,  anser regeringen inte att
det  finns  skäl  att  för  närvarande   skilja   på
reklamintäkter  som  härrör  från analoga respektive
digitala sändningar. Mot bakgrund  av  en ökad andel
av digitala TV-sändningar anser utskottet å sin sida
att starka skäl talar för en sådan åtskillnad.
Utskottet   anser  att  regeringen  bör  göra   en
grundlig översyn  av  reglerna för koncessionsavgift
dels    beträffande    avgiftsskyldigheten,     dels
beträffande  avgiftens storlek. Detta bör riksdagen,
med bifall till motion K11 yrkande 3, som sin mening
ge regeringen till känna.
När det gäller  den  särskilda  frågan  om att ta ut
koncessionsavgift        endast       på       sådan
sändningsverksamhet som sker  med analoga sändningar
anser utskottet att regeringen  skyndsamt bör utreda
denna  möjlighet samt återkomma till  riksdagen  med
eventuella  förslag  med  denna  innebörd. Detta bör
riksdagen,  med anledning av motion  K11  yrkande  2
samt med avslag på motion 2000/01:K14 yrkande 2, som
sin mening ge regeringen till känna.




Reservation



Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag
till riksdagsbeslut som behandlas i
avsnittet.


Underlaget för beräkning av koncessionsavgift
(punkt 6)

av Ingvar  Svensson  (kd)  och Björn von der Esch
(kd).
Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag  under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen  antar reservanternas i bilaga  4  intagna
förslag till  lag  om  ändring  i lagen (1992:72) om
koncessionsavgift  på  televisionens   och   radions
område. Därmed bifaller riksdagen motion 2000/01:K11
yrkande 2 och avslår motion 2000/01:K14 yrkande 2.

Ställningstagande

Vi  anser  att det av lagen måste framgå att uttaget
av den rörliga  koncessionsavgiften inte kan omfatta
mer än det område som definieras i det av regeringen
föreslagna området i 1 § i lagen.
I dag har tillståndsinnehavaren rätt att sända TV-
program i det analoga  TV-nätet  i  hela landet samt
har dessutom två tillstånd i det digitala  marknätet
för  TV-program. I huvudsak utnyttjas tillstånden  i
det digitala  marknätet  för vidaresändning av samma
program  som  i  det  analoga   nätet.  Skulle  dock
tillståndshavaren   inom  t.ex.  ett   av   de   två
tillstånden i det digitala  marknätet  bestämma  sig
för  att  sända  ett för detta område unikt material
och just för detta  ändamål få intäkter för annonser
speciellt avsedda för dessa sändningar skulle de med
oförändrat  innehåll  i   4   §   ge   upphov   till
koncessionsavgifter för intäkter som inte avsetts då
sändningstillståndet utfärdades.
Dessutom    skulle    sådana   koncessionsavgifter
innebära att tillståndshavaren  skulle  bli den enda
avgiftsskyldige  inom  det  digitala  marknätet.  En
skatt,  vilket  koncessionsavgiften  kan  definieras
som,  måste  vara  generell.  En skattelag får  inte
utformas  så  att endast ett av flera  subjekt  blir
skattskyldigt.  Att  låta  4  § i berörd del kvarstå
oförändrad   är   som  vi  ser  det  i   strid   med
generalitetskravet  och  blir  därmed  ett uppenbart
fel.  Enligt  vårt  förmenande  måste  motivet   för
koncessionsavgiften     vara     ensamrätten     för
reklamfinansierad  sändning  i det analoga marknätet
och skattebasen vara de intäkter som denna ensamrätt
medför.
Den andra meningen i 4 § bör  därför  få  följande
lydelse:
"Den  är  beroende av de intäkter som utgör vederlag
till programföretaget  för  att  de  sänder annonser
inom  det  område  som definieras i 1 § och  tas  ut
med..."
Särskilt yttrande


Utskottets  beredning   av   ärendet  har  föranlett
följande särskilda yttranden.  I rubriken anges inom
parentes  vilken  punkt  i utskottets  förslag  till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

Regeringens beredning av propositionen (punkt
2)

av Per Unckel (m), Inger  René  (m), Nils Fredrik
Aurelius (m) och Per-Samuel Nisser (m).
Den tid som regeringen använt för  beredningen  av
propositionen har varit anmärkningsvärt kort. De tre
instanser  som bereddes tillfälle till yttrande över
departementspromemorian   fick   endast   några   få
arbetsdagar  till förfogande. Regeringen avstod från
att inhämta Lagrådets  yttrande  över  lagförslaget.
Detta  trots att detta föreskrivs i regeringsformen.
Det  finns   all  anledning  att  vara  kritisk  mot
regeringen över  det  sätt på vilket den skött detta
viktiga lagstiftningsärende.
Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Avslag på propositionen
Riksdagen    avslår   motionerna   2000/01:K12,
2000/01:K14 yrkande 1 och 2000/01:K15.
2. Koncessionsavgift för sändning av TV-
program med analog sändningsteknik
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1992:72) om koncessionsavgift på
televisionens område  såvitt avser 1 § samt punkt
2 i övergångsbestämmelserna.  Härigenom  får  1 §
och övergångsbestämmelsen den lydelse som framgår
av  det  i bilaga 3 intagna förslaget till lag om
ändring i  lagen  (2001:273)  om  ändring i lagen
(1992:72)  om  koncessionsavgift på televisionens
område.   Därmed   bifaller    riksdagen   motion
2000/01:K13 yrkande 1.
3. Övergångsbestämmelserna
Riksdagen avslår regeringens i bilaga 2 intagna
förslag till lag om ändring i lagen  (1992:72) om
koncessionsavgift på televisionens område  såvitt
avser  punkt  3 i övergångsbestämmelserna. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2000/01:K11 yrkande
1 och 2000/01:K13 yrkande 2.
4. Koncessionsavgift beräknas för halvår
Riksdagen antar  utskottets  i bilaga 3 intagna
förslag till
1. lag   om   ändring   i   lagen  (1992:72)   om
koncessionsavgift på televisionens och radions
område,
2. lag om ändring i lagen (2001:273) om ändring i
lagen   (1992:72)   om  koncessionsavgift   på
televisionens  område,  i  den  mån  det  inte
omfattas av vad  utskottet föreslår ovan under
moment 2.
Därmed  bifaller  riksdagen   motion  2000/01:K13
yrkande 3.
5. Översyn av koncessionsavgiftslagen
Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad utskottet anför om en grundlig översyn
av   reglerna   för   koncessionsavgift.   Därmed
bifaller riksdagen motion 2000/01:K11 yrkande 3.
6. Underlaget för beräkning av
koncessionsavgift
Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin
mening  vad utskottet  anför  om  att  regeringen
skyndsamt  bör  utreda  den  särskilda  frågan om
koncessionsavgift   vid  analog  sändningsteknik.
Därmed   bifaller   riksdagen    delvis    motion
2000/01:K11   yrkande   2   och   avslår   motion
2000/01:K14 yrkande 2.
Reservation 1 (kd)


Stockholm den 1 juni 2001

På konstitutionsutskottets vägnar

Per Unckel

Följande  ledamöter  har  deltagit i beslutet: Per
Unckel  (m),  Göran  Magnusson (s),  Barbro  Hietala
Nordlund (s), Pär Axel  Sahlberg  (s), Kenneth Kvist
(v), Ingvar Svensson (kd), Mats Berglind  (s), Inger
René  (m),  Kenth Högström (s), Mats Einarsson  (v),
Björn von der  Esch (kd), Nils Fredrik Aurelius (m),
Per  Lager  (mp),   Åsa   Torstensson   (c),  Helena
Bargholtz  (fp),  Per-Samuel  Nisser (m) och  Anders
Bengtsson (s).

Bilaga 2

Regeringens lagförslag



Förslag till lag om ändring i lagen
(1992:72) om koncessionsavgift på
televisionens område

Härigenom föreskrivs  att  1 §  lagen (1992:72) om
koncessionsavgift på televisionens  område  skall ha
följande lydelse.
-----------------------------------------------------
Lydelse enligt prop.       Föreslagen lydelse
1999/2000:55
-----------------------------------------------------

1 §[1]
-----------------------------------------------------
Ett  programföretag som    Ett  programföretag som
enligt  2 kap. 2 § första  enligt  2 kap. 2 § första
stycket  radio-  och  TV-  stycket  radio-  och  TV-
lagen    (1996:844)   har  lagen    (1996:844)   har
tillstånd   att   i  hela  tillstånd   att   i  hela
landet  sända  TV-program  landet  sända  TV-program
skall              betala  med                analog
koncessionsavgift    till  sändningsteknik     skall
staten  enligt  denna lag  betala  koncessionsavgift
under  förutsättning  att  till  staten enligt denna
företaget  har  rätt  att  lag  under  förutsättning
sända   reklam   i  sådan  att  företaget  har  rätt
sändning och är ensamt om  att  sända reklam i sådan
denna rätt här i landet.   sändning och är ensamt om
denna rätt här i landet.
-----------------------------------------------------
Den  som  enligt  5 kap.  radio-  och  TV-lagen  har
tillstånd   att   sända   lokalradio   skall  betala
koncessionsavgift till staten enligt denna lag.


1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
2. För perioden den 1 juli-31 december  2001 skall
Radio-   och  TV-verket  senast  den  15  juli  2001
fastställa  det belopp som enligt 3 § skall utgå för
månad under denna period.
3. Utan hinder  av  vad  som föreskrivs i 4 § första
och  fjärde  stycket  skall  den  rörliga  delen  av
koncessionsavgiften under år 2001  endast tas ut för
perioden den 1 juli - 31 december 2001  och beräknas
enligt följande. Avgiften är beroende av de intäkter
under   denna   period   som   utgör  vederlag  till
programföretaget för att det sänder annonser och tas
ut  med 20 procent av intäkterna  till  den  del  de
uppgår  till  100 miljoner kronor, med 40 procent av
intäkterna till  den  del de överstiger 100 miljoner
men inte 500 miljoner kronor  och  med 50 procent av
intäkterna till den del de överstiger  500  miljoner
kronor.  I övrigt skall 4 § andra och tredje stycket
tillämpas.

**FOOTNOTES**
[1]: Senaste lydelse 1996:855.

Bilaga 3

Utskottets lagförslag


1. Förslag till lag om ändring i
lagen (1992:72) om koncessionsavgift
på televisionens och radions område

Härigenom  föreskrivs  att  4 § lagen (1992:72) om
koncessionsavgift  på  televisionens   och   radions
område skall ha följande lydelse.
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse          Utskottets förslag
-----------------------------------------------------
4  §
-----------------------------------------------------
Den   rörliga   delen  av   Den   rörliga  delen  av
koncessionsavgiften        koncessionsavgiften
beräknas      för     ett  beräknas      för     ett
kalenderår  i sänder. Den  kalenderhalvår  i sänder.
är    beroende    av   de  Den  är  beroende  av  de
intäkter     som    utgör  intäkter     som    utgör
vederlag             till  vederlag             till
programföretaget  för att  programföretaget  för att
det  sänder  annonser och  det  sänder  annonser och
tas ut med                 tas ut med
1.  20     procent    av   6.  20     procent    av
intäkterna  till den       intäkterna  till den
del   de  överstiger       del   de  överstiger
750   miljoner   men       375   miljoner   men
inte  1 000 miljoner       inte   500  miljoner
kronor,                    kronor,
2.                         7.
3.  40     procent    av   8.  40     procent    av
intäkterna  till den       intäkterna  till den
del  de överstiger 1       del   de  överstiger
000   miljoner   men       500   miljoner   men
inte  2 000 miljoner       inte  1 000 miljoner
kronor,                    kronor,
4.                         9.
5.  50     procent    av   10. 50     procent    av
intäkterna  till den       intäkterna  till den
del  de överstiger 2       del  de överstiger 1
000 miljoner kronor.       000 miljoner kronor.
11.
-----------------------------------------------------
I    intäkter    som    utgör   vederlag   för   att
programföretaget sänder annonser  inräknas  intäkter
som   tillförts  någon  annan,  om  det  framgår  av
omständigheterna  att  de utgör sådant vederlag till
programföretaget.
Intäkterna skall bestämmas enligt bokföringsmässiga
grunder.
De  i första stycket angivna beloppsgränserna skall
justeras  på  ett  sätt  som  motsvarar det sätt som
anges i 3 § andra stycket i fråga om den fasta delen
av koncessionsavgiften.
-----------------------------------------------------

____________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
2.  Förslag till lag om ändring i lagen (2001:273)
om ändring i lagen (1992:72) om koncessionsavgift på
televisionens område
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:72) om
koncessionsavgift   på   televisionens  och  radions
område
dels att 1, 6 och 7 §§ lagen  i  stället för deras
lydelse enligt lagen (2001:273) om ändring  i nämnda
lag skall ha följande lydelse,
dels     att    det    i    ikraftträdande-    och
övergångsbestämmelserna  till  lagen  (2001:273)  om
ändring  i  nämnda  lag  skall  införas en ny punkt,
punkt 3, av följande lydelse.
-----------------------------------------------------
Lydelse     enligt    SFS  Utskottets förslag
2001:273
-----------------------------------------------------
1  §
-----------------------------------------------------
Ett   programföretag  som   Ett  programföretag  som
enligt  2 kap. 2 § första  enligt  2 kap. 2 § första
stycket  radio-  och  TV-  stycket  radio-  och  TV-
lagen    (1996:844)   har  lagen    (1996:844)   har
tillstånd   att   i  hela  tillstånd   att   i  hela
landet  sända  TV-program  landet  sända  TV-program
skall              betala  med                analog
koncessionsavgift    till  sändningsteknik     skall
staten  enligt  denna lag  betala  koncessionsavgift
under  förutsättning  att  till  staten enligt denna
företaget  har  rätt  att  lag  under  förutsättning
sända   reklam   i  sådan  att  företaget  har  rätt
sändning och är ensamt om  att  sända reklam i sådan
denna rätt här i landet.   sändning och är ensamt om
denna rätt här i landet.
-----------------------------------------------------
Den  som  enligt  5 kap.  radio-  och  TV-lagen  har
tillstånd   att   sända   lokalradio   skall  betala
koncessionsavgift till staten enligt denna lag.
-----------------------------------------------------
6  §
-----------------------------------------------------
Programföretaget    skall   Programföretaget   skall
senast  den  15  februari  senast  den  15  februari
varje år lämna Radio- och  respektive den 15 augusti
TV-verket   de  uppgifter  varje år lämna Radio- och
som   behövs   för    att  TV-verket   de  uppgifter
fastställa   den  rörliga  som    behövs   för   att
delen                  av  fastställa   den  rörliga
koncessionsavgiften   för  delen                  av
television för föregående  koncessionsavgiften   för
år.  Om  sådana uppgifter  television för föregående
inte  lämnas   eller   de  halvår.     Om     sådana
lämnade   uppgifterna  är  uppgifter   inte   lämnas
ofullständiga, får Radio-  eller      de     lämnade
och  TV-verket  förelägga  uppgifterna            är
företaget  vid  vite  att  ofullständiga, får Radio-
fullgöra skyldigheten.     och  TV-verket  förelägga
företaget  vid  vite  att
Radio-   och   TV-verket  fullgöra skyldigheten.
meddelar  senast  den   1
mars beslut om det belopp   Radio-   och   TV-verket
till  vilket  den rörliga  meddelar   senast  den  1
delen                  av  mars   respektive  den  1
koncessionsavgiften   för  september  beslut  om det
television   uppgår   för  belopp  till  vilket  den
föregående     år.     Om  rörliga      delen     av
programföretaget inte har  koncessionsavgiften   för
fullgjort             sin  television   uppgår   för
uppgiftsskyldighet enligt  föregående   halvår.   Om
första   stycket   första  programföretaget inte har
meningen, meddelar Radio-  fullgjort             sin
och    TV-verket   beslut  uppgiftsskyldighet enligt
snarast möjligt efter det  första   stycket   första
att  uppgiftsskyldigheten  meningen, meddelar Radio-
har fullgjorts.            och    TV-verket   beslut
snarast möjligt efter det
Den   rörliga  delen  av  att  uppgiftsskyldigheten
koncessionsavgiften   för  har fullgjorts.
television  skall betalas
senast  den  31  mars  om   Den   rörliga  delen  av
Radio-  och TV-verket har  koncessionsavgiften   för
meddelat     beslut    om  television  skall betalas
avgiften   senast   under  senast    den   31   mars
mars  månad. I annat fall  respektive     den     30
skall avgiften betalas så  september  om  Radio- och
snart   Radio-   och  TV-  TV-verket   har  meddelat
verket meddelat beslut om  beslut om avgiften senast
avgiften.                  under   mars   respektive
september månad.  I annat
fall    skall    avgiften
betalas  så  snart Radio-
och  TV-verket   meddelat
beslut om avgiften.
-----------------------------------------------------
7  §
-----------------------------------------------------
Ränta   skall   betalas  på  koncessionsavgift  från
förfallodagen.  Räntesatsen   bestäms   enligt  6  §
räntelagen (1975:635).
-----------------------------------------------------
Om  Radio-  och TV-verket   Om  Radio- och TV-verket
har  fattat beslut om den  har  fattat beslut om den
rörliga      delen     av  rörliga      delen     av
koncessionsavgiften   för  koncessionsavgiften   för
television efter utgången  television efter utgången
av   mars   månad,  skall  av     mars    respektive
ränta  ändå  betalas från  september   månad,  skall
den 31 mars.               ränta  ändå  betalas från
den  31  mars  respektive
den 30 september.
-----------------------------------------------------
______________________
3. För perioden den 1 juli-31 december 2001 skall
Radio- och TV-verket senast den 15 juli 2001
fastställa det belopp som enligt 3 § skall utgå för
månad under denna period.
Bilaga 4

Reservanternas lagförslag


Förslag  till lag om ändring i lagen (1992:72)  om
koncessionsavgift   på   televisionens  och  radions
område
Härigenom föreskrivs att  4  §  lagen (1992:72) om
koncessionsavgift  på  televisionens   och   radions
område skall ha följande lydelse.
-----------------------------------------------------
Utskottets förslag         Reservanternas förslag
-----------------------------------------------------
4  §
-----------------------------------------------------
Den   rörliga   delen  av   Den   rörliga  delen  av
koncessionsavgiften        koncessionsavgiften
beräknas      för     ett  beräknas      för     ett
kalenderhalvår  i sänder.  kalenderhalvår  i sänder.
Den  är  beroende  av  de  Den  är  beroende  av  de
intäkter     som    utgör  intäkter     som    utgör
vederlag             till  vederlag             till
programföretaget  för att  programföretaget  för att
det  sänder  annonser och  det  sänder annonser inom
tas ut med                 det område som definieras
i 1 § och tas ut med
20     procent    av
intäkterna  till den       20     procent    av
del   de  överstiger       intäkterna  till den
375   miljoner   men       del   de  överstiger
inte   500  miljoner       375   miljoner   men
kronor,                    inte   500  miljoner
kronor,
40     procent    av
intäkterna  till den       40     procent    av
del   de  överstiger       intäkterna  till den
500   miljoner   men       del   de  överstiger
inte  1 000 miljoner       500   miljoner   men
kronor,                    inte  1 000 miljoner
kronor,
50     procent    av
intäkterna  till den       50     procent    av
del  de överstiger 1       intäkterna  till den
000 miljoner kronor.       del  de överstiger 1
000 miljoner kronor.
-----------------------------------------------------
I    intäkter    som    utgör   vederlag   för   att
programföretaget sänder annonser  inräknas  intäkter
som   tillförts  någon  annan,  om  det  framgår  av
omständigheterna  att  de utgör sådant vederlag till
programföretaget.
Intäkterna skall bestämmas enligt bokföringsmässiga
grunder.
De  i första stycket angivna beloppsgränserna skall
justeras  på  ett  sätt  som  motsvarar det sätt som
anges i 3 § andra stycket i fråga om den fasta delen
av koncessionsavgiften.
-----------------------------------------------------
____________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
Bilaga 5

Lagrådsyttrande som begärts av
utskottet


LAGRÅDET



Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2001-05-18

Närvarande:   f.d.   justitierådet  Staffan  Vängby,
justitierådet

Leif Thorsson, regeringsrådet Rune Lavin.

Riksdagens konstitutionsutskott  har den 15 maj 2001
beslutat  inhämta  Lagrådets  yttrande  över  det  i
proposition 2000/01:132 framlagda förslaget till lag
om ändring i lagen (1992:72) om koncessionsavgift på
televisionens område.

Förslaget   har   inför   Lagrådet  föredragits   av
kanslirådet      Ann-Jeanette      Eriksson      och
kammarrättsassessorn Caroline Beck-Friis.

Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Lagrådet konstaterar inledningsvis att  den  tid som
använts för beredning av lagstiftningsärendet och då
särskilt  remisstiden  varit  anmärkningsvärt  kort.
Beredningen  får  dock  -  om än nödtorftigt - anses
tillgodose kraven i 7 kap. 2 § regeringsformen.

Mot bakgrund av de frågor Lagrådets granskning skall
avse     är     det     främst    punkten    3     i
övergångsbestämmelserna som  är  av  intresse. Genom
denna kommer de viktigaste bestämmelserna  i  4 § om
beräkning     av     den     rörliga     delen    av
koncessionsavgiften  att sättas ur spel under  tiden
den  1  juli-31  december   2001.  I  stället  skall
tillämpas de beräkningsgrunder  som  anges i punkten
3.

Förbudet mot retroaktiv skattelagstiftning

Det sägs uttryckligen i propositionen  (s.  11)  att
regeringen  bedömer  att förslaget innebär att nivån
på statens intäkter från koncessionsavgiften i stort
sett  kommer  att vara oförändrad  jämfört  med  den
beräkning  av  statens   inkomster   som  regeringen
redovisat för riksdagen. Detta innebär  att TV 4 för
andra  halvåret  2001 skall betala koncessionsavgift
som i runda tal motsvarar  vad  företaget  skulle ha
betalat  för  hela  året,  om  lagstiftningen  varit
korrekt utformad, och att statskassan därmed för det
andra halvåret återfår vad den förlorat på grund  av
utebliven  koncessionsavgift för det första halvåret
(allt under  förutsättning att Radio- och TV-verkets
beslut i fråga  om  de  rörliga avgifterna skulle ha
blivit detsamma som beträffande  den fasta avgiften,
något som framstår som tämligen självklart).
Vid      lagens      tillkomst      ansågs     att
koncessionsavgiften  var att betrakta som  en  skatt
(se särskilt prop. 1991/92:78  s.  39)  och Lagrådet
delar denna åsikt. Enligt 2 kap. 10 § andra  stycket
regeringsformen  är retroaktiv skattelagstiftning  i
princip förbjuden.
Förslagets syfte och konstruktion ger vid handen att
det här är fråga om  ett flagrant försök att kringgå
förbudet    mot    retroaktiv    skattelagstiftning.
Förslaget strider därför mot grunderna för 2 kap. 10
§ andra stycket regeringsformen.  Det  kan dock inte
anses strida mot bestämmelsens ordalydelse. På grund
härav  framstår  det  som mindre sannolikt  att,  om
förslaget skulle antagas  av  riksdagen,  en domstol
eller  annat  offentligt  organ senare skulle  i  nu
angivet  hänseende  vägra  tillämpa  punkten  3  med
hänvisning till bestämmelserna  om  lagprövning i 11
kap. 14 § regeringsformen.

Kravet på normers allmängiltighet

Ett grundläggande krav på en författningsbestämmelse
är att bestämmelsen skall vara generell.  Av motiven
till  regeringsformen  framgår  att  kravets närmare
innebörd   är   att   lagen  skall  ha  en  generell
utformning.  Se  prop.  1973:90  s.  203  f.  Enligt
motiven får en lag anses uppfylla kravet på generell
utformning om den exempelvis  avser  situationer  av
ett  visst  slag  eller vissa typer av handlingssätt
eller om den riktar  sig  till  eller  på annat sätt
berör   en  i  allmänna  termer  bestämd  krets   av
personer.  Regeringsrätten  har  i  rättsfallet RÅ80
1:92 funnit att vissa ändringar i lagen om rätt till
förlustutjämning   vid  taxering  för  inkomst   och
kommunalskattelagen,  "Lex  Kockum", varit generella
med  hänsyn  till reglernas ordalydelse  och  det  i
motiven  klart   uttalade  syftet  om  en  generellt
gällande lagstiftning.
Principen  om  normers   allmängiltighet   kopplas
ibland  samman  med  bestämmelsen  i  11  kap.  8  §
regeringsformen,     att     rättskipnings-    eller
förvaltningsuppgift inte får fullgöras  av riksdagen
i  vidare  mån  än  som  följer  av  grundlag  eller
riksdagsordningen.  Principen  kan sägas komplettera
bestämmelsen  på så sätt att riksdagen  inte  heller
genom att tillgripa  lagformen kan meddela beslut av
rättskipnings- eller förvaltningskaraktär.
Av  1 § framgår att lagen  är  tillämplig  på  ett
visst programföretag, vilket för närvarande är TV 4.
Om TV 4  skulle ersättas av ett nytt programföretag,
skulle lagen automatiskt komma att gälla för det nya
företaget.  Denna effekt av lagens tillämpning torde
visa att lagen  har  en generell utformning, även om
lagen i varje särskilt  fall endast kan tillämpas på
ett bestämt programföretag.
Genom   de   föreslagna  övergångsbestämmelserna   i
punkten 3 kommer  de viktigaste bestämmelserna i 4 §
om    beräkning   av   den    rörliga    delen    av
koncessionsavgiften  att under tiden den 1 juli - 31
december 2001 bli ersatta  av  de  beräkningsgrunder
som anges i punkten 3. Av propositionen  (s.  10 f.)
framgår  att dessa tillfälliga beräkningsgrunder  är
avpassade  till  just  TV  4  och  dess  verksamhet.
Således sägs att den uppkomna situationen inte skall
ge  TV  4  några  ekonomiska  fördelar  och, å andra
sidan,   inte   heller   medföra   några  ekonomiska
nackdelar. De föreslagna bestämmelserna  kan antagas
vara  avsedda  att  inte  skola  tillämpas  på annat
programföretag  än  TV  4.  Enligt  Lagrådets mening
uppfyller bestämmelserna i punkten 3  inte kravet på
normers  allmängiltighet och de strider  därför  mot
regeringsformen.

EG-rätten

Regeringen  anger i propositionen att det inte finns
någon grund för  att  anse  att  dess förslag skulle
strida mot EG-rätten, såsom ifrågasatts av TV 4.

EG-rätten  innehåller  inte  något  fördragsreglerat
förbud  mot  retroaktiv  lagstiftning,  men   i  EG-
domstolens     praxis     har     utvecklats     ett
rättssäkerhetsbegrepp  som  omfattar bl.a. ett skydd
för    förvärvade    rättigheter    och     befogade
förväntningar   liksom  ett  förbud  mot  retroaktiv
lagstiftning.   Det    sistnämnda   är   dock   inte
undantagslöst.  I domstolens  praxis  -  mål  108/81
Amylum mot Rådet,   ECR  1982  s.  3107 - har en EG-
förordning med retroaktiv verkan godtagits  eftersom
de  berörda  inte hade berättigade förväntningar  på
annat än vad förordningen  innehöll.  Det kan mycket
väl hävdas att TV 4, som varit och är ensamt  om att
i hela landet sända TV-program med reklam, inte haft
några berättigade förväntningar på att befrias  från
koncessionsavgiften   så   länge   det  förhållandet
gäller; de företag som sänder med digital teknik har
enligt vad som uppges i regeringens  proposition  än
så länge en begränsad mottagarkrets. En annan sak är
att  de  digitalt  sända kanalernas tittarantal ökar
och att TV 4:s särställning följaktligen blir mindre
påtaglig. Med stöd av  de resonemang som ligger till
grund för koncessionsavgiften  kan  TV  4  sägas  ha
berättigade  förväntningar  om  att  avgiften i vart
fall inte skall höjas.

Slutsats

På  grund av vad som anförts beträffande  kravet  på
normers    allmängiltighet     avstyrker    Lagrådet
förslaget  till punkten 3 i övergångsbestämmelserna.
Om punkten utgår  får det till följd att de ordinära
reglerna  i  4 § - oavsett  att  där  används  ordet
"kalenderår" -  blir  tillämpliga  även för perioden
den 1 juli - 31 december 2001.

Övrigt
Vad   angår   den   lagtekniska  utformningen   av
förslaget   synes   av   motiveringen   framgå   att
koncessionsavgift  avses skola  utgå  med  20  %  av
reklamintäkterna i intervallet  0-100  milj.  kr. Är
detta  avsikten  bör,  för  det  fall  att riksdagen
antager  förslaget,   i  punkten  3  andra  meningen
användas  uttrycket  "till  den  del  de uppgår till
högst 100 miljoner kronor".