Radio- och TV-verket beslutade den 24 april 2001 att
den fasta delen av TV 4:s koncessionsavgift inte
skall utgå under 2001. I skälen för beslutet anger
verket att eftersom flera programföretag utöver TV 4
genom regeringens beslut den 21 december 2000 fick
tillstånd att i hela landet sända TV-program med
reklam i det digitala marknätet, saknas rättslig
grund enligt koncessions-avgiftslagen att ta ut den
fasta delen av koncessionsavgiften.
Inom Kulturdepartementet har en promemoria med
förslag till ändring i lagen (1992:72) om
koncessionsavgift på televisionens område
upprättats. Justitiekanslern, Radio- och TV-verket
och TV 4 AB har lämnat synpunkter på promemorian.
Regeringen föreslår i proposition 2000/01:132 en
ändring i lagen (1992:72) om koncessionsavgift på
televisionens område. Innebörden är att skyldigheten
att betala koncessionsavgift till staten skall
omfatta programföretag som enligt 2 kap. 2 § första
stycket radio- och TV-lagen (1996:844) har tillstånd
att sända TV-program med reklam i hela landet med
analog sändningsteknik. Detta skall gälla endast om
företaget är ensamt om denna rätt här i landet.
Vidare föreslås ändrade regler för beräkning av den
rörliga delen av koncessionsavgiften för perioden
den 1 juli-31 december 2001. Lagen föreslås träda i
kraft den 1 juli 2001. Regeringen inhämtade inte
Lagrådets yttrande över lagförslaget.
Utskottet beslutade den 15 maj 2001 att inhämta
Lagrådets yttrande över det i proposition
2000/01:132 framlagda förslaget till lag om ändring
i lagen (1972:72) om koncessionsavgift på
televisionens område. Lagrådets yttrande finns i
bilaga 5.
Bakgrund
Den 11 november 1991 gavs Nordisk Television AB
(senare namnändrat till TV 4 AB) tillstånd att här i
landet sända televisionsprogram i rundradiosändning.
Tillståndet gällde ursprungligen till utgången av
februari 1998, men det ersattes den 12 december 1996
av det nuvarande tillståndet. Detta tillstånd
utformades med stöd av bestämmelserna i radio- och
TV-lagen som hade trätt i kraft den 1 december samma
år. Enligt tillståndet har TV 4 AB rätt att sända
program i hela landet och rätt att sända reklam.
Regeringen har inte senast två år före
tillståndsperiodens utgång meddelat att tillståndet
inte kommer att förlängas eller att regeringen
önskar förändra villkoren. Tillståndet gäller därför
enligt 3 kap. 7 § andra stycket radio- och TV-lagen
t.o.m. den 31 december 2005 om TV 4 AB önskar det.
Eftersom inget annat programföretag har haft
regeringens tillstånd att under åren 1992-2000 sända
rikstäckande TV-program med reklam har TV 4 AB varit
skyldigt att betala koncessionsavgift.
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens
proposition 2000/01:132 Ändrade regler om
koncessionsavgift på televisionens område samt fem
motioner som väckts med anledning av propositionen.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till
ändring i lagen (1992:72) om koncessionsavgift på
televisionens område utom såvitt avser punkt 3 i
övergångsbestämmelserna. Lagrådet har i yttrande
till utskottet över lagförslaget ansett att punkt 3
i övergångsbestämmelserna strider mot kravet på
normers allmängiltighet. Utskottet delar denna
bedömning. Utskottet föreslår ytterligare ändringar
i lagen (1992:72) om koncessionsavgift på
televisionens och radions område. Utskottet anser
att riksdagen som sin mening bör ge regeringen till
känna dels vad utskottet anför om en grundlig
översyn av koncessionsavgiftslagen, dels vad
utskottet anför om att regeringen skyndsamt bör
utreda möjligheten att koncessionsavgift endast
skall betalas för sändning av reklam med analog
sändningsteknik. I ärendet finns en reservation (kd)
och ett särskilt yttrande (m).
Propositionen
I proposition 2000/01:132 föreslås att riksdagen
antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1992:72) om koncessionsavgift på
televisionens område.
Följdmotioner
2000/01:K11 av Per Unckel m.fl. (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen avslår regeringens förslag till
övergångsbestämmelser i punkten 3 i förslaget till
lag om ändring i lagen (1992:72) om
koncessionsavgift på televisionens område i enlighet
med vad som anförs i motionen.
2. Riksdagen beslutar om sådan ändring i lagen
(1992:72) om koncessionsavgift på televisionens
område att avgiften endast beräknas på den
verksamhet som sker med analoga sändningar i
enlighet med vad som anförs i motionen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om översyn av regler
för koncessionsavgift.
2000/01:K12 av Birgitta Sellén m.fl. (c) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen avslår proposition 2000/01:132 Ändrade
regler om koncessionsavgift på televisionens område.
2000/01:K13 av Göran Magnusson m.fl. (s) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen beslutar att anta regeringens förslag
till lag om ändring i lagen (1992:72) om
koncessionsavgift på televisionens område såvitt
avser 1 § samt punkterna 1 och 2
övergångsbestämmelserna.
2. Riksdagen avslår punkt 3 i
övergångsbestämmelserna till regeringens förslag om
ändring av lagen (1992:72) om koncessionsavgift på
televisionens område.
3. Riksdagen beslutar om sådan ändring i 4 och 6
§§ lagen (1992:72) om koncessionsavgift på
televisionens område som framgår av lagförslag fogat
till motionen.
2000/01:K14 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen avslår regeringens proposition
2000/01:132 Ändrade regler om koncessionsavgift på
televisionens område.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att förhandlingar med berört
televisionsföretag skall genomföras innan ett nytt,
förändrat lagförslag föreläggs riksdagen.
2000/01:K15 av Lennart Kollmats och Kenth Skårvik
(fp) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut: Riksdagen avslår regeringens proposition.
Utskottets överväganden
Ändrade regler om koncessionsavgift
på televisionens område
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag
till 1 § lagen (1992:72) om koncessionsavgift
på televisionens område samt
övergångsbestämmelserna utom såvitt avser
punkt 3.
Utskottet föreslår ytterligare ändringar i
lagen.
Gällande bestämmelser
Lagen (1992:72) om koncessionsavgift på
televisionens område trädde i kraft den 1 mars 1992.
Enligt 1 § lagen skall koncessionsavgift betalas av
ett programföretag som har tillstånd enligt 2 kap. 2
§ första stycket radio- och TV-lagen (1996:844) att
sända TV-program i hela landet under förutsättning
att företaget har rätt att sända reklam i sådan
sändning och är ensamt om denna rätt. Lagens syfte
är att motverka effekterna av den bristfälliga
konkurrens som är följden av att det företag som får
rätt att sända reklam-TV i marksändningar i viss mån
verkar på en skyddad marknad. Koncessionsavgift
består enligt 2-4 §§ av dels en fast del, dels en
rörlig del som baseras på reklamintäkterna. Den
fasta avgiften uppgår enligt 3 § till 4 167 000 kr
per månad. Den rörliga avgiften utgår enligt 4 § med
20 % av intäkterna till den del de överstiger 750
miljoner men inte 1 000 miljoner kronor per år, med
40 % av intäkterna till den del de överstiger 1 000
miljoner kronor men inte 2 000 miljoner kronor per
år och med 50 % av intäkterna till den del de
överstiger 2 000 miljoner kronor per år. Den fasta
avgiften och beloppsgränserna för den rörliga
avgiften justeras årligen med hänsyn till
utvecklingen av konsumentprisindex. För år 2000
uppgick koncessionsavgiften till sammanlagt
548 522 366 kr. Koncessionsavgiften tillfördes
ursprungligen rundradiokontot. Från och med 1996
betalas medlen in till statskassan.
Propositionen
Bakgrunden till koncessionsavgiftslagen är att ett
programföretag med rätt att sända TV-program med
reklam i marksändningar får en stark ställning på
TV-reklammarknaden (prop. 1991/92:78 s. 10 f.). Den
starka ställningen beror bl.a. på att Sveriges
Television AB (SVT) inte har rätt att sända betalda
annonser. Ett programföretag med rätt att sända
reklam-TV i marksändningar får därför
konkurrensfördelar i jämförelse med andra
reklammedier. För att motverka effekterna av den
bristfälliga konkurrensen infördes en skyldighet för
ett sådant programföretag att betala
koncessionsavgift till staten. Skyldigheten att
betala avgift gäller endast under förutsättning att
programföretaget är ensamt om att ha tillstånd att
bedriva rikstäckande TV-sändningar med reklam. När
lagen infördes skedde alla TV-sändningar med analog
sändningsteknik.
I propositionen om koncessionsavgift (s. 11 f.)
anförs att det är naturligt att koncessionsavgiften
upphör om SVT skulle få tillstånd att sända betalda
annonser. Detsamma gäller om något annat företag får
tillstånd att sända reklam i rikstäckande
televisionssändningar. Enligt propositionen är det
emellertid i det senare fallet inte lika självklart
att skyldigheten att betala avgift helt skall
bortfalla. I sådant fall, liksom i fall av andra
förändringar i fråga om aktörer eller teknik på
marknaden, kan det vara skäl att mera
förutsättningslöst ompröva avgiftens konstruktion
och storlek.
I dag är SVT, Utbildningsradion (UR) och TV 4
ensamma om att sända analogt i hela landet. Eftersom
SVT och UR inte har rätt att sända betalda annonser
är TV 4 den enda reklam-TV-kanalen som är
tillgänglig för de hushåll som endast har möjlighet
att ta emot marksändningar. Genom tillgången till
det analoga marknätet är TV 4 också den enda
rikstäckande reklam-TV-kanalen medan de närmaste
konkurrenterna inte har mer än ca 60 %
befolkningstäckning (genom kabel- respektive
satellitsändningar).
I takt med att de digitala marksändningarna byggs
ut förändras detta. När flera hushåll skaffar sig
möjlighet att se på marksänd digital-TV kan övriga
reklam-TV-kanaler komma att öka sin
befolkningstäckning. När de digitala sändningarna är
fullt utbyggda och i stort sett alla hushåll har
skaffat sig mottagningsutrustning kommer TV 4 inte
att ha någon fördel av att vara ensam reklam-TV-
kanal i rikstäckande analoga sändningar.
Radio- och TV-verket beslöt den 24 april 2001 att
den fasta delen av koncessionsavgiften inte skall
utgå under år 2001. Av beslutet framgår att verket
senare avser att ta ställning till frågan om
uttagande av den rörliga delen av avgiften för år
2001. I skälen för beslutet anger verket att
eftersom flera programföretag utöver TV 4 genom
regeringens beslut den 21 december 2000 fick
tillstånd att i hela landet sända TV-program i det
digitala marknätet med reklam, saknas rättslig grund
enligt koncessionsavgiftslagen att ta ut den fasta
delen av koncessionsavgiften.
Den utveckling som skett inom TV-området har
enligt regeringens mening inte på något avgörande
sätt förändrat konkurrenssituationen. Ett
programföretag som har rätt att sända TV-program med
reklam i hela landet med analog sändningsteknik har
även i dag betydande konkurrensfördelar i jämförelse
med andra reklammedier. Eftersom dessa
konkurrensfördelar kvarstår är det, enligt
regeringen, angeläget att i det uppkomna rättsläget
vidta de lagstiftningsåtgärder som är nödvändiga för
att återställa den balans som det nuvarande systemet
eftersträvat.
TV 4 har en särställning på reklam-TV-marknaden
genom att företaget är den enda reklam-TV-kanal som
når hela landet i det analoga marknätet. För att
motverka den brist på konkurrens som enligt
regeringens mening i dag föreligger bör en
skyldighet att betala koncessionsavgift finnas även
för framtiden. Lagen om koncessionsavgift på
televisionens område bör därför, enligt regeringen,
ändras så att skyldigheten att betala
koncessionsavgift till staten skall omfatta
programföretag som enligt 2 kap. 2 § första stycket
radio- och TV-lagen har tillstånd att sända TV-
program med reklam i hela landet med analog
sändningsteknik. Detta bör, liksom i dag, endast
gälla om företaget är ensamt om denna rätt här i
landet. Ändringen bör enligt regeringen träda i
kraft den 1 juli 2001.
Enligt regeringen gäller koncessionsavgiftslagen,
i dag liksom vid dess tillkomst, ett programföretag
som har tillstånd att sända TV-program med reklam i
hela landet. Eftersom lagen bygger på en ensamrätt
att sända reklam kan lagen i praktiken endast
omfatta ett programföretag. Vilket programföretag
som lagen omfattar är en följd av regeringens beslut
att ge sändningstillstånd.
För år 2001 kommer skyldigheten att betala
koncessionsavgift enligt regeringens förslag att
avse tiden den 1 juli-31 december 2001. Den fasta
delen av koncessionsavgiften utgår i dag för månad
under den tid en skyldighet att betala avgiften
föreligger. Detta bör, enligt regeringen, även gälla
i framtiden.
Den rörliga delen av koncessionsavgiften beräknas
i dag enligt 4 § koncessionavgiftslagen för ett
kalenderår i sänder. Denna del av avgiften beräknas
på de reklamintäkter programföretaget har.
Koncessionsavgiften kan med hänsyn till förbudet mot
retroaktiv skatt i 2 kap. 10 § regeringsformen inte
beräknas på intäkter programföretaget har haft innan
den föreslagna lagen har trätt i kraft. Den rörliga
avgiften bör därför, enligt regeringen, endast
beräknas på de reklamintäkter som programföretaget
har efter det att lagen trätt i kraft.
Eftersom de digitala marksändningarna i dag endast
når ett begränsat antal tittare, anser regeringen
att det inte finns skäl att för närvarande skilja på
reklamintäkter som härrör från analoga respektive
digitala sändningar.
Syftet med koncessionsavgiften är att jämna ut de
konkurrensfördelar det programföretag som har rätt
att sända TV-program med reklam i hela landet har i
förhållande till sina konkurrenter. Den utveckling
som skett inom TV-området har inte på något
avgörande sätt förändrat konkurrenssituationen. Det
är därför viktigt att koncessionsavgiften för andra
halvåret 2001 beräknas på ett sådant sätt att syftet
med avgiften uppnås. Detta syfte kan, enligt
regeringen, endast uppnås om några ekonomiska
fördelar för TV 4 inte uppstår till följd av den
uppkomna situationen. Det bör därför särskilt
regleras hur den rörliga delen av avgiften skall
beräknas för denna period. Samtidigt måste
programföretaget ha möjligheter att sända ett
omväxlande programutbud av god kvalitet. En rimlig
avvägning mellan dessa faktorer medför, enligt
regeringen, att den rörliga delen av
koncessionsavgiften under andra halvåret 2001 bör
höjas, och den bör beräknas med 20 % av
reklamintäkterna till den del de uppgår till högst
100 miljoner kronor, med 40 % av intäkterna till den
del de överstiger 100 miljoner kronor men inte 500
miljoner kronor och med 50 % av intäkterna till den
del de överstiger 500 miljoner kronor. Det är,
enligt regeringen, viktigt att den uppkomna
situationen inte medför att några ekonomiska
nackdelar uppstår för TV 4. I detta sammanhang kan
erinras om att regeringen har en möjlighet enligt 12
§ koncessionsavgiftslagen att medge befrielse från
skyldigheten att betala del av avgiften.
Mot bakgrund av de förändringar som pågår inom TV-
området kan, enligt regeringen, en översyn av
koncessionsavgiften på sikt bli aktuell. Samtidigt
skall överläggningar ske med TV 4 om
sändningstillståndet under förutsättning att
riksdagen antar det nu aktuella förslaget.
Regeringen avser att återkomma i frågan om en
eventuell översyn av koncessionsavgiften när sådana
överläggningar skett.
Regeringen bedömer att förslaget innebär att nivån
på statens intäkter från koncessionsavgiften i stort
kommer att vara oförändrad jämfört med den beräkning
av statens inkomster som regeringen redovisat för
riksdagen.
Lagrådets yttrande
Utskottet beslutade den 15 maj 2001 att inhämta
Lagrådets yttrande över det i propositionen
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1992:72) om koncessionsavgift på televisionens
område.
Lagrådet konstaterar att den tid som använts för
beredningen av lagstiftningsärendet och då särskilt
remisstiden varit anmärkningsvärt kort. Beredningen
får dock - om än nödtorftigt - anses tillgodose
kraven i 7 kap. 2 § regeringsformen.
Lagrådet avstyrker på grund av vad det anfört
beträffande kravet på normers allmängiltighet
förslaget till punkt 3 i övergångsbestämmelserna.
Om punkten utgår får det, enligt Lagrådet, till
följd att de ordinära reglerna i 4 § - oavsett
att där används ordet "kalenderår" - blir
tillämpliga även för perioden den 1 juli-31
december 2001. Beträffande kravet på normers
allmängiltighet anför Lagrådet följande:
Ett grundläggande krav på en
författningsbestämmelse är att bestämmelsen skall
vara generell. Av motiven till regeringsformen
framgår att kravets närmare innebörd är att lagen
skall ha en generell utformning. Se prop. 1973:90
s. 203 f. Enligt motiven får en lag anses
uppfylla kravet på generell utformning om den
exempelvis avser situationer av ett visst slag
eller vissa typer av handlingssätt eller om den
riktar sig till eller på annat sätt berör en i
allmänna termer bestämd krets av personer.
Regeringsrätten har i rättsfallet RÅ80 1:92
funnit att vissa ändringar i lagen om rätt till
förlustutjämning vid taxering för inkomst och
kommunalskattelagen, "Lex Kockum", varit
generella med hänsyn till reglernas ordalydelse
och det i motiven klart uttalade syftet om en
generellt gällande lagstiftning.
Principer om normers allmängiltighet kopplas
ibland samman med bestämmelsen i 11 kap. 8 §
regeringsformen, att rättskipnings- eller
förvaltningsuppgift inte får fullgöras av
riksdagen i vidare mån än som följer av grundlag
eller riksdagsordningen. Principen kan sägas
komplettera bestämmelsen på så sätt att riksdagen
inte heller genom att tillgripa lagformen kan
meddela beslut av rättskipnings- eller
förvaltningskaraktär.
Av 1 § framgår att lagen är tillämplig på ett
visst programföretag, vilket för närvarande är TV
4. Om TV 4 skulle ersättas av ett nytt
programföretag, skulle lagen automatiskt komma
att gälla för det nya företaget. Denna effekt av
lagens tillämpning torde visa att lagen har en
generell utformning, även om lagen i varje
särskilt fall endast kan tillämpas på ett bestämt
programföretag.
Genom de föreslagna övergångsbestämmelserna i
punkten 3 kommer de viktigaste bestämmelserna i 4
§ om beräkning av den rörliga delen av
koncessionsavgiften att under tiden den 1 juli-31
december 2001 bli ersatta av de beräkningsgrunder
som anges i punkten 3. Av propositionen (s. 10
f.) framgår att dessa tillfälliga
beräkningsgrunder är avpassade till just TV 4 och
dess verksamhet. Således sägs att den uppkomna
situationen inte skall ge TV 4 några ekonomiska
fördelar och, å andra sidan, inte heller medföra
några ekonomiska nackdelar. De föreslagna
bestämmelserna kan antagas vara avsedda att inte
skola tillämpas på annat programföretag än TV 4.
Enligt Lagrådets mening uppfyller bestämmelserna
i punkten 3 inte kravet på normers
allmängiltighet och de strider därför mot
regeringsformen.
När det gäller förbudet mot retroaktiv
skattelagstiftning anför Lagrådet följande:
Det sägs uttryckligen i propositionen (s. 11) att
regeringen bedömer att förslaget innebär att
nivån på statens intäkter från
koncessionsavgiften i stort sett kommer att vara
oförändrad jämfört med den beräkning av statens
inkomster som regeringen redovisat för riksdagen.
Detta innebär att TV 4 för andra halvåret 2001
skall betala koncessionsavgift som i runda tal
motsvarar vad företaget skulle ha betalat för
hela året, om lagstiftningen varit korrekt
utformad, och att statskassan därmed för det
andra halvåret återfår vad den förlorat på grund
av utebliven koncessionsavgift för det första
halvåret (allt under förutsättning att Radio- och
TV-verkets beslut i fråga om de rörliga
avgifterna skulle ha blivit detsamma som
beträffande den fast avgiften, något som framstår
som tämligen självklart).
Vid lagens tillkomst ansågs att
koncessionsavgiften var att betrakta som en skatt
(se särskilt prop. 1991/92:78 s. 39) och Lagrådet
delar denna åsikt. Enligt 2 kap. 10 § andra
stycket regeringsformen är retroaktiv
skattelagstiftning i princip förbjuden.
Förslagets syfte och konstruktion ger vid
handen att det här är fråga om ett flagrant
försök att kringgå förbudet mot retroaktiv
skattelagstiftning. Förslaget strider därför mot
grunderna för 2 kap. 10 § andra stycket
regeringsformen. Det kan dock inte anses strida
mot bestämmelsens ordalydelse. På grund härav
framstår det som mindre sannolikt att, om
förslaget skulle antagas av riksdagen, en domstol
eller annat offentligt organ senare skulle i nu
angivet hänseende vägra tillämpa punkten 3 med
hänvisning till bestämmelserna om lagprövning i
11 kap. 14 § regeringsformen.
Motioner
I motion 2000/01:K11 av Per Unckel m.fl. (m) förslås
att riksdagen avslår regeringens förslag till
övergångsbestämmelser i punkten 3 i förslaget till
lag om ändring i lagen (1992:72) om
koncessionsavgift på televisionens område (yrkande
1), att riksdagen beslutar om sådan ändring i lagen
(1992:72) om koncessionsavgift på televisionens
område att avgiften endast beräknas på den
verksamhet som sker med analoga sändningar (yrkande
2) och att riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om översyn av
regler för koncessionsavgift (yrkande 3). Genom den
av regeringen föreslagna övergångsbestämmelsen
kommer TV 4 för hösten 2001 att tvingas betala en
avgift som är dubbelt så hög som om
övergångsbestämmelsen inte gällt. Syftet är att ta
igen de avgifter som staten gått miste om under
våren. Lagrådet anser att det är tveksamt huruvida
regeringens förslag strider mot ordalydelsen i 2
kap. 10 § andra stycket regeringsformen, men att det
är klart att förslaget strider mot dess grunder.
Lagrådet anser att förslagets syfte och konstruktion
"ger vid handen att det här är fråga om ett flagrant
försök att kringgå förbudet mot retroaktiv
skattelagstiftning". Motionärerna delar Lagrådets
uppfattning. Regeringens förslag är oacceptabelt.
Det är inte godtagbart i en rättsstat att staten
agerar på detta vis för att man riskerar att gå
miste om koncessionsavgifter om några hundra
miljoner kronor. Av det aktuella förslaget framgår
att lagen skall vara tillämplig på ett visst
programföretag, vilket för närvarande är TV 4, men
att lagen automatiskt skulle komma att gälla för det
företag som ersätter TV 4. Med beaktande av detta
menar Lagrådet att lagen troligtvis får anses
uppfylla kravet på generalitet. Motionärerna delar
Lagrådets bedömning trots att lagen i varje särskilt
fall endast kan tillämpas på ett bestämt
programföretag. Lagrådet anser att punkten 3 i
övergångsbestämmelserna inte kan antas vara avsedda
att tillämpas på något annat programföretag än TV 4
varför bestämmelserna i punkten 3 inte kan anses
uppfylla kravet på normers allmängiltighet. Den
strider därför mot regeringsformen. Motionärerna
delar Lagrådets bedömning också i detta avseende.
Ytterligare en tveksamhet gäller förenligheten med
bestämmelsen om allas likhet inför lagen samt
saklighet och opartiskhet i 1 kap. 9 §
regeringsformen. Regeringens förslag innebär att TV
4 blir avgiftsskyldigt därför att man har monopol på
att sända reklam i det analoga marknätet, medan
avgiften beräknas inte bara på monopolverksamheten
utan även på den del som sänds på det
konkurrensutsatta digitala marknätet. Förslaget får
innebörden att programföretag som sänder reklam i
det digitala marknätet kommer att lyda under olika
lagar och därmed ha mycket olika villkor för sin
verksamhet. Den reklam som sänds av TV 4 i det
digitala marknätet kommer att belastas med en
avgift, på marginalen om 50 %, medan den reklam som
sänds av någon av de övriga kommersiella kanalerna
inte belastas med någon koncessionsavgift alls. Det
framstår som synnerligen tveksamt ur
grundlagssynpunkt att olika lagar gäller för företag
som bedriver likartad verksamhet inom samma
verksamhetsområde. Även med beaktande av det syfte
med lagändringen som framförs i propositionen,
nämligen att jämna ut konkurrensfördelar, framstår
den av regeringen valda konstruktionen som
synnerligen märklig. Avgift bör enligt motionärerna
endast tas ut på den del av verksamheten som bedrivs
under monopol med analoga sändningar. Lagstiftningen
bör förändras i enlighet med detta. Starka skäl
talar enligt motionärerna för att en översyn av
koncessionsavgiftssystemet är nödvändigt varför
regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med
ett förslag som tar hänsyn till de förändrade
förhållanden som råder på mediemarknaden.
I motion 2000/01:K12 av Birgitta Sellén m.fl. (c)
föreslås att riksdagen avslår proposition
2000/01:132. I propositionen föreslår regeringen
dels en lagändring, dels ändrade regler för
beräkning av den rörliga delen av
koncessionsavgiften för perioden den 1 juli-31
december 2001. Regeringens förslag innebär en
kraftig avgiftshöjning av koncessionsavgiften andra
halvåret 2001 för att ta tillbaka vad TV 4 inte
betalat under första halvåret. Detta utan beaktande
av de förändrade förutsättningarna med marksänd
digital-TV samt utan beaktande av Radio- och TV-
verkets beslut. Lagrådet skriver i sitt yttrande att
förslagets syfte och konstruktion ger vid handen att
det här är en fråga om ett flagrant försök att
kringgå förbudet mot retroaktiv skattelagstiftning.
Förslaget strider därför mot grunderna för 2 kap. 10
§ regeringsformen.
I motion 2000/01:K13 av Göran Magnusson m.fl. (s)
föreslås att riksdagen beslutar att anta regeringens
förslag till lag om ändring i lagen (1992:72) om
koncessionsavgift på televisionens område såvitt
avser 1 § samt punkterna 1 och 2
övergångsbestämmelserna (yrkande 1), att riksdagen
avslår punkt 3 i övergångsbestämmelserna (yrkande 2)
och att riksdagen beslutar om sådan ändring i 4 och
6 §§ lagen (1992:72) om koncessionsavgift på
televisionens område som framgår av lagförslaget
fogat till motionen (yrkande 3). Den av regeringen i
punkt 3 föreslagna övergångsbestämmelsen avstyrks av
Lagrådet som hänvisar till att om punkt 3 utgår får
det till följd att de ordinära reglerna i 4 § blir
tillämpliga även för perioden den 1 juli-31 december
2001. Emellertid riskerar ett ikraftträdande per den
1 juli att medföra att koncessionsavgiften inte
kommer att motsvara hälften av årskostnaden,
eftersom den rörliga avgiften beräknas per
kalenderår och har en inbyggd progressivitet, vilket
medför att en relativt sett större del av avgiften
belastar månaderna mot slutet av åren. För att råda
bot på detta föreslås att 4 § ändras på så sätt att
avgiften beräknas halvårsvis i stället för per
kalenderår och att de beloppsnivåer som anges i
"trappan" i nämnda paragraf halveras. Lagens 6 § bör
enligt motionärerna också ändras så att det framgår
att Radio- och TV-verket skall meddela beslut om den
rörliga avgiften två gånger per år i stället för som
nu en gång per år.
I motion 2000/01:K14 av Ingvar Svensson m.fl. (kd)
föreslås att riksdagen avslår regeringens
proposition 2000/01:132 (yrkande 1) och att
riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
att förhandlingar med berört televisionsföretag
skall genomföras innan ett nytt, förändrat
lagförslag föreläggs riksdagen (yrkande 2).
Propositionen är enligt motionärerna anmärkningsvärd
ur flera aspekter. Det är anmärkningsvärt att
regeringen inte upptagit överläggningar med TV 4 om
situationen och därefter till riksdagen avgett
förslag till lösning på de misstag som begåtts. I
sändningstillståndet föreskrivs att överläggningar
mellan staten och tillståndshavaren skall inledas i
vissa situationer, bl.a. om förändring av avgiften.
Det är uppseendeväckande att regeringen ensidigt
föreslår förändringar i tillståndsvillkoren. Det kan
starkt ifrågasättas om detta agerande är i
överensstämmelse med de grundläggande
förutsättningarna för avgiftsplikten. Syftet med
regeringens förslag är att TV 4 genom förändring i
lagen skall bli skyldigt att inbetala samma nivå för
koncessionsavgiften som före beslutet den 21
december 2000. På grund av vad Lagrådet anfört
beträffande kravet på normers allmängiltighet
avstyrkte Lagrådet förslaget till punkten 3 i
övergångsbestämmelserna. Om punkten utgår får det
till följd att de ordinära reglerna i 4 § - oavsett
att där används ordet "kalenderår" - blir
tillämpliga även för perioden den 1 juli-31 december
2001, enligt Lagrådets skrivning. Det kan enligt
motionärerna vidare noteras att Radio- och TV-verket
ansett att om lagändringen i 1 § genomförs bör även
begreppet analog tillföras 4 § i lagen. Detta
förslag negligeras av regeringen. Genom förslaget
sker därför en övergång från en teknikoberoende
reglering till en reglering som endast omfattar viss
teknik. Detta får anmärkningsvärda konsekvenser
genom att TV 4 i så fall blir ensamt om att betala
koncessionsavgifter för sändningar i det digitala
marknätet. En sådan effekt har inte betraktats
utifrån de konkurrensregler som rimligen bör vara
gällande. Propositionen är osedvanligt dåligt beredd
och bör därför avvisas av riksdagen. Regeringen bör
återkomma till riksdagen med ett nytt förslag efter
regelrätta förhandlingar med TV 4.
I motion 2000/01:K15 av Lennart Kollmats och Kenth
Skårvik (fp) föreslås att riksdagen avslår
regeringens proposition 2000/01:132. Folkpartiet
anser att kommersiell TV skall betala avgifter till
staten. TV 4 har fortfarande konkurrensfördelar
genom att de digitala marksändningarna ännu inte har
så många tittare. Ur denna synvinkel bör
koncessionsavgiften minskas, i stället för att helt
tas bort. Motionärerna anser att regeringens
föreslagna höjning av den rörliga delen av TV 4:s
koncessionsavgift är orimlig, eftersom konkurrensen
har ökat för bolaget. Regeringen borde i stället ha
tagit upp förhandlingar med TV 4. Folkpartiet anser
att det är anmärkningsvärt att regeringen tangerar
gränsen för vad som är lagligt och t.o.m.
överskrider den. Efter Lagrådets omfattande kritik
utgår motionärerna från att regeringen kommer att
dra tillbaka sitt förslag.
Utskottets ställningstagande
Syftet med lagen (1992:72) om koncessionsavgift på
televisionens och radions område
(koncessionsavgiftslagen) var att motverka
effekterna av den bristfälliga konkurrensen till
följd av att det företag som har ensamrätt att sända
reklam-TV i marksändningar i viss mån verkar på en
skyddad marknad. Under åren 1992-2000 hade TV 4
denna ensamrätt. Numera har flera TV-företag rätt
att sända marksänd digital-TV i hela landet. Enligt
utskottet har ett företag som har rätt att sända
reklam i marksändningar med analog sändningsteknik
konkurrensfördelar i jämförelse med företag som kan
sända reklam i marksändningar med digital teknik. I
dag har i princip hela den svenska befolkningen
tillgång till analog marksänd TV medan antalet
hushåll som faktiskt kan ta emot marksänd digitalTV
endast uppgår till ca 63 000. Utskottet anser därför
att koncessionsavgift skall betalas av ett
programföretag som enligt 2 kap. 2 § första stycket
radio- och TV-lagen (1996:844) har tillstånd att
sända TV-program med reklam i hela landet med analog
sändningsteknik under förutsättning att företaget är
ensamt om denna rätt. Utskottet avstyrker motionerna
K12, K14 yrkande 1 och K15 samt tillstyrker
regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1992:72) om koncessionsavgift på televisionens
område såvitt avser 1 § samt punkt 2 i
övergångsbestämmelserna. Utskottet tillstyrker
därmed motion K13 yrkande 1.
Regeringen föreslår i punkt 3 av
övergångsbestämmelserna till lagen om ändring i
lagen (1992:72) om koncessionsavgift på
televisionens område att under perioden den 1
juli-31 december 2001 skall särskilda regler gälla
för beräkning av den rörliga delen av
koncessionsavgiften. Lagrådet har avstyrkt förslaget
till punkt 3 i övergångsbestämmelserna med
hänvisning till kravet på normers allmängiltighet.
Utskottet som delar Lagrådets bedömning avstyrker
därför, med bifall till motionerna K11 yrkande 1 och
K13 yrkande 2, regeringens förslag till punkt 3 i
övergångsbestämmelserna.
Lagrådet har anfört att om punkt 3 i
övergångsbestämmelserna utgår får det till följd att
de ordinära reglerna i 4 § koncessionsavgiftslagen
blir tillämpliga även för perioden den 1 juli-31
december 2001. Eftersom den rörliga delen av
koncessionsavgiften beräknas per kalenderår och är
progressiv samt då den föreslagna lagändringen skall
träda i kraft den 1 juli 2001 riskerar detta, enligt
utskottet, att medföra att den rörliga delen av
koncessionsavgiften för andra halvåret 2001 inte
kommer att motsvara hälften av den rörliga delen av
koncessionsavgiften för ett helt år. Utskottet anser
därför att den rörliga delen av koncessionsavgiften
skall beräknas för kalenderhalvår i stället för
kalenderår samt att de beloppsnivåer som anges i 4 §
koncessionsavgiftslagen skall halveras. Till följd
härav bör vissa ändringar också ske i 6 och 7 §§
koncessionsavgiftslagen. Utskottet föreslår att
riksdagen, med bifall till motion K13 yrkande 3,
antar utskottets i bilaga 3 framlagda förslag till
ändringar.
TV-marknaden har förändrats betydligt sedan TV 4
fick reklammonopol i det analoga marknätet. Sedan
dess har andelen av hushållen som enbart ser
marksänd TV minskat. I dag är det 30-35 % av
hushållen som enbart är hänvisade till marknätet.
Den mycket dominerande ställning som TV 4 hade när
det gällde TV-reklam har därmed förändrats. I motion
K11 yrkande 2 begärs en sådan ändring i lagen
(1992:72) om koncessionsavgift på televisionens
område att koncesssionsavgift endast skall beräknas
på sådan verksamhet som sker med analoga sändningar.
Regeringen anför i propositionen att eftersom de
digitala marksändningarna i dag endast når ett
begränsat antal tittare, anser regeringen inte att
det finns skäl att för närvarande skilja på
reklamintäkter som härrör från analoga respektive
digitala sändningar. Mot bakgrund av en ökad andel
av digitala TV-sändningar anser utskottet å sin sida
att starka skäl talar för en sådan åtskillnad.
Utskottet anser att regeringen bör göra en
grundlig översyn av reglerna för koncessionsavgift
dels beträffande avgiftsskyldigheten, dels
beträffande avgiftens storlek. Detta bör riksdagen,
med bifall till motion K11 yrkande 3, som sin mening
ge regeringen till känna.
När det gäller den särskilda frågan om att ta ut
koncessionsavgift endast på sådan
sändningsverksamhet som sker med analoga sändningar
anser utskottet att regeringen skyndsamt bör utreda
denna möjlighet samt återkomma till riksdagen med
eventuella förslag med denna innebörd. Detta bör
riksdagen, med anledning av motion K11 yrkande 2
samt med avslag på motion 2000/01:K14 yrkande 2, som
sin mening ge regeringen till känna.
Reservation
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag
till riksdagsbeslut som behandlas i
avsnittet.
Underlaget för beräkning av koncessionsavgift
(punkt 6)
av Ingvar Svensson (kd) och Björn von der Esch
(kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen antar reservanternas i bilaga 4 intagna
förslag till lag om ändring i lagen (1992:72) om
koncessionsavgift på televisionens och radions
område. Därmed bifaller riksdagen motion 2000/01:K11
yrkande 2 och avslår motion 2000/01:K14 yrkande 2.
Ställningstagande
Vi anser att det av lagen måste framgå att uttaget
av den rörliga koncessionsavgiften inte kan omfatta
mer än det område som definieras i det av regeringen
föreslagna området i 1 § i lagen.
I dag har tillståndsinnehavaren rätt att sända TV-
program i det analoga TV-nätet i hela landet samt
har dessutom två tillstånd i det digitala marknätet
för TV-program. I huvudsak utnyttjas tillstånden i
det digitala marknätet för vidaresändning av samma
program som i det analoga nätet. Skulle dock
tillståndshavaren inom t.ex. ett av de två
tillstånden i det digitala marknätet bestämma sig
för att sända ett för detta område unikt material
och just för detta ändamål få intäkter för annonser
speciellt avsedda för dessa sändningar skulle de med
oförändrat innehåll i 4 § ge upphov till
koncessionsavgifter för intäkter som inte avsetts då
sändningstillståndet utfärdades.
Dessutom skulle sådana koncessionsavgifter
innebära att tillståndshavaren skulle bli den enda
avgiftsskyldige inom det digitala marknätet. En
skatt, vilket koncessionsavgiften kan definieras
som, måste vara generell. En skattelag får inte
utformas så att endast ett av flera subjekt blir
skattskyldigt. Att låta 4 § i berörd del kvarstå
oförändrad är som vi ser det i strid med
generalitetskravet och blir därmed ett uppenbart
fel. Enligt vårt förmenande måste motivet för
koncessionsavgiften vara ensamrätten för
reklamfinansierad sändning i det analoga marknätet
och skattebasen vara de intäkter som denna ensamrätt
medför.
Den andra meningen i 4 § bör därför få följande
lydelse:
"Den är beroende av de intäkter som utgör vederlag
till programföretaget för att de sänder annonser
inom det område som definieras i 1 § och tas ut
med..."
Särskilt yttrande
Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.
Regeringens beredning av propositionen (punkt
2)
av Per Unckel (m), Inger René (m), Nils Fredrik
Aurelius (m) och Per-Samuel Nisser (m).
Den tid som regeringen använt för beredningen av
propositionen har varit anmärkningsvärt kort. De tre
instanser som bereddes tillfälle till yttrande över
departementspromemorian fick endast några få
arbetsdagar till förfogande. Regeringen avstod från
att inhämta Lagrådets yttrande över lagförslaget.
Detta trots att detta föreskrivs i regeringsformen.
Det finns all anledning att vara kritisk mot
regeringen över det sätt på vilket den skött detta
viktiga lagstiftningsärende.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Avslag på propositionen
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:K12,
2000/01:K14 yrkande 1 och 2000/01:K15.
2. Koncessionsavgift för sändning av TV-
program med analog sändningsteknik
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1992:72) om koncessionsavgift på
televisionens område såvitt avser 1 § samt punkt
2 i övergångsbestämmelserna. Härigenom får 1 §
och övergångsbestämmelsen den lydelse som framgår
av det i bilaga 3 intagna förslaget till lag om
ändring i lagen (2001:273) om ändring i lagen
(1992:72) om koncessionsavgift på televisionens
område. Därmed bifaller riksdagen motion
2000/01:K13 yrkande 1.
3. Övergångsbestämmelserna
Riksdagen avslår regeringens i bilaga 2 intagna
förslag till lag om ändring i lagen (1992:72) om
koncessionsavgift på televisionens område såvitt
avser punkt 3 i övergångsbestämmelserna. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2000/01:K11 yrkande
1 och 2000/01:K13 yrkande 2.
4. Koncessionsavgift beräknas för halvår
Riksdagen antar utskottets i bilaga 3 intagna
förslag till
1. lag om ändring i lagen (1992:72) om
koncessionsavgift på televisionens och radions
område,
2. lag om ändring i lagen (2001:273) om ändring i
lagen (1992:72) om koncessionsavgift på
televisionens område, i den mån det inte
omfattas av vad utskottet föreslår ovan under
moment 2.
Därmed bifaller riksdagen motion 2000/01:K13
yrkande 3.
5. Översyn av koncessionsavgiftslagen
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad utskottet anför om en grundlig översyn
av reglerna för koncessionsavgift. Därmed
bifaller riksdagen motion 2000/01:K11 yrkande 3.
6. Underlaget för beräkning av
koncessionsavgift
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad utskottet anför om att regeringen
skyndsamt bör utreda den särskilda frågan om
koncessionsavgift vid analog sändningsteknik.
Därmed bifaller riksdagen delvis motion
2000/01:K11 yrkande 2 och avslår motion
2000/01:K14 yrkande 2.
Reservation 1 (kd)
Stockholm den 1 juni 2001
På konstitutionsutskottets vägnar
Per Unckel
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Per
Unckel (m), Göran Magnusson (s), Barbro Hietala
Nordlund (s), Pär Axel Sahlberg (s), Kenneth Kvist
(v), Ingvar Svensson (kd), Mats Berglind (s), Inger
René (m), Kenth Högström (s), Mats Einarsson (v),
Björn von der Esch (kd), Nils Fredrik Aurelius (m),
Per Lager (mp), Åsa Torstensson (c), Helena
Bargholtz (fp), Per-Samuel Nisser (m) och Anders
Bengtsson (s).
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
Förslag till lag om ändring i lagen
(1992:72) om koncessionsavgift på
televisionens område
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1992:72) om
koncessionsavgift på televisionens område skall ha
följande lydelse.
-----------------------------------------------------
Lydelse enligt prop. Föreslagen lydelse
1999/2000:55
-----------------------------------------------------
1 §[1]
-----------------------------------------------------
Ett programföretag som Ett programföretag som
enligt 2 kap. 2 § första enligt 2 kap. 2 § första
stycket radio- och TV- stycket radio- och TV-
lagen (1996:844) har lagen (1996:844) har
tillstånd att i hela tillstånd att i hela
landet sända TV-program landet sända TV-program
skall betala med analog
koncessionsavgift till sändningsteknik skall
staten enligt denna lag betala koncessionsavgift
under förutsättning att till staten enligt denna
företaget har rätt att lag under förutsättning
sända reklam i sådan att företaget har rätt
sändning och är ensamt om att sända reklam i sådan
denna rätt här i landet. sändning och är ensamt om
denna rätt här i landet.
-----------------------------------------------------
Den som enligt 5 kap. radio- och TV-lagen har
tillstånd att sända lokalradio skall betala
koncessionsavgift till staten enligt denna lag.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
2. För perioden den 1 juli-31 december 2001 skall
Radio- och TV-verket senast den 15 juli 2001
fastställa det belopp som enligt 3 § skall utgå för
månad under denna period.
3. Utan hinder av vad som föreskrivs i 4 § första
och fjärde stycket skall den rörliga delen av
koncessionsavgiften under år 2001 endast tas ut för
perioden den 1 juli - 31 december 2001 och beräknas
enligt följande. Avgiften är beroende av de intäkter
under denna period som utgör vederlag till
programföretaget för att det sänder annonser och tas
ut med 20 procent av intäkterna till den del de
uppgår till 100 miljoner kronor, med 40 procent av
intäkterna till den del de överstiger 100 miljoner
men inte 500 miljoner kronor och med 50 procent av
intäkterna till den del de överstiger 500 miljoner
kronor. I övrigt skall 4 § andra och tredje stycket
tillämpas.
**FOOTNOTES**
[1]: Senaste lydelse 1996:855.
Bilaga 3
Utskottets lagförslag
1. Förslag till lag om ändring i
lagen (1992:72) om koncessionsavgift
på televisionens och radions område
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1992:72) om
koncessionsavgift på televisionens och radions
område skall ha följande lydelse.
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
-----------------------------------------------------
4 §
-----------------------------------------------------
Den rörliga delen av Den rörliga delen av
koncessionsavgiften koncessionsavgiften
beräknas för ett beräknas för ett
kalenderår i sänder. Den kalenderhalvår i sänder.
är beroende av de Den är beroende av de
intäkter som utgör intäkter som utgör
vederlag till vederlag till
programföretaget för att programföretaget för att
det sänder annonser och det sänder annonser och
tas ut med tas ut med
1. 20 procent av 6. 20 procent av
intäkterna till den intäkterna till den
del de överstiger del de överstiger
750 miljoner men 375 miljoner men
inte 1 000 miljoner inte 500 miljoner
kronor, kronor,
2. 7.
3. 40 procent av 8. 40 procent av
intäkterna till den intäkterna till den
del de överstiger 1 del de överstiger
000 miljoner men 500 miljoner men
inte 2 000 miljoner inte 1 000 miljoner
kronor, kronor,
4. 9.
5. 50 procent av 10. 50 procent av
intäkterna till den intäkterna till den
del de överstiger 2 del de överstiger 1
000 miljoner kronor. 000 miljoner kronor.
11.
-----------------------------------------------------
I intäkter som utgör vederlag för att
programföretaget sänder annonser inräknas intäkter
som tillförts någon annan, om det framgår av
omständigheterna att de utgör sådant vederlag till
programföretaget.
Intäkterna skall bestämmas enligt bokföringsmässiga
grunder.
De i första stycket angivna beloppsgränserna skall
justeras på ett sätt som motsvarar det sätt som
anges i 3 § andra stycket i fråga om den fasta delen
av koncessionsavgiften.
2. Förslag till lag om ändring i lagen (2001:273)
om ändring i lagen (1992:72) om koncessionsavgift på
televisionens område
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:72) om
koncessionsavgift på televisionens och radions
område
dels att 1, 6 och 7 §§ lagen i stället för deras
lydelse enligt lagen (2001:273) om ändring i nämnda
lag skall ha följande lydelse,
dels att det i ikraftträdande- och
övergångsbestämmelserna till lagen (2001:273) om
ändring i nämnda lag skall införas en ny punkt,
punkt 3, av följande lydelse.
-----------------------------------------------------
Lydelse enligt SFS Utskottets förslag
2001:273
-----------------------------------------------------
1 §
-----------------------------------------------------
Ett programföretag som Ett programföretag som
enligt 2 kap. 2 § första enligt 2 kap. 2 § första
stycket radio- och TV- stycket radio- och TV-
lagen (1996:844) har lagen (1996:844) har
tillstånd att i hela tillstånd att i hela
landet sända TV-program landet sända TV-program
skall betala med analog
koncessionsavgift till sändningsteknik skall
staten enligt denna lag betala koncessionsavgift
under förutsättning att till staten enligt denna
företaget har rätt att lag under förutsättning
sända reklam i sådan att företaget har rätt
sändning och är ensamt om att sända reklam i sådan
denna rätt här i landet. sändning och är ensamt om
denna rätt här i landet.
-----------------------------------------------------
Den som enligt 5 kap. radio- och TV-lagen har
tillstånd att sända lokalradio skall betala
koncessionsavgift till staten enligt denna lag.
-----------------------------------------------------
6 §
-----------------------------------------------------
Programföretaget skall Programföretaget skall
senast den 15 februari senast den 15 februari
varje år lämna Radio- och respektive den 15 augusti
TV-verket de uppgifter varje år lämna Radio- och
som behövs för att TV-verket de uppgifter
fastställa den rörliga som behövs för att
delen av fastställa den rörliga
koncessionsavgiften för delen av
television för föregående koncessionsavgiften för
år. Om sådana uppgifter television för föregående
inte lämnas eller de halvår. Om sådana
lämnade uppgifterna är uppgifter inte lämnas
ofullständiga, får Radio- eller de lämnade
och TV-verket förelägga uppgifterna är
företaget vid vite att ofullständiga, får Radio-
fullgöra skyldigheten. och TV-verket förelägga
företaget vid vite att
Radio- och TV-verket fullgöra skyldigheten.
meddelar senast den 1
mars beslut om det belopp Radio- och TV-verket
till vilket den rörliga meddelar senast den 1
delen av mars respektive den 1
koncessionsavgiften för september beslut om det
television uppgår för belopp till vilket den
föregående år. Om rörliga delen av
programföretaget inte har koncessionsavgiften för
fullgjort sin television uppgår för
uppgiftsskyldighet enligt föregående halvår. Om
första stycket första programföretaget inte har
meningen, meddelar Radio- fullgjort sin
och TV-verket beslut uppgiftsskyldighet enligt
snarast möjligt efter det första stycket första
att uppgiftsskyldigheten meningen, meddelar Radio-
har fullgjorts. och TV-verket beslut
snarast möjligt efter det
Den rörliga delen av att uppgiftsskyldigheten
koncessionsavgiften för har fullgjorts.
television skall betalas
senast den 31 mars om Den rörliga delen av
Radio- och TV-verket har koncessionsavgiften för
meddelat beslut om television skall betalas
avgiften senast under senast den 31 mars
mars månad. I annat fall respektive den 30
skall avgiften betalas så september om Radio- och
snart Radio- och TV- TV-verket har meddelat
verket meddelat beslut om beslut om avgiften senast
avgiften. under mars respektive
september månad. I annat
fall skall avgiften
betalas så snart Radio-
och TV-verket meddelat
beslut om avgiften.
-----------------------------------------------------
7 §
-----------------------------------------------------
Ränta skall betalas på koncessionsavgift från
förfallodagen. Räntesatsen bestäms enligt 6 §
räntelagen (1975:635).
-----------------------------------------------------
Om Radio- och TV-verket Om Radio- och TV-verket
har fattat beslut om den har fattat beslut om den
rörliga delen av rörliga delen av
koncessionsavgiften för koncessionsavgiften för
television efter utgången television efter utgången
av mars månad, skall av mars respektive
ränta ändå betalas från september månad, skall
den 31 mars. ränta ändå betalas från
den 31 mars respektive
den 30 september.
-----------------------------------------------------
______________________
3. För perioden den 1 juli-31 december 2001 skall
Radio- och TV-verket senast den 15 juli 2001
fastställa det belopp som enligt 3 § skall utgå för
månad under denna period.
Bilaga 4
Reservanternas lagförslag
Förslag till lag om ändring i lagen (1992:72) om
koncessionsavgift på televisionens och radions
område
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1992:72) om
koncessionsavgift på televisionens och radions
område skall ha följande lydelse.
-----------------------------------------------------
Utskottets förslag Reservanternas förslag
-----------------------------------------------------
4 §
-----------------------------------------------------
Den rörliga delen av Den rörliga delen av
koncessionsavgiften koncessionsavgiften
beräknas för ett beräknas för ett
kalenderhalvår i sänder. kalenderhalvår i sänder.
Den är beroende av de Den är beroende av de
intäkter som utgör intäkter som utgör
vederlag till vederlag till
programföretaget för att programföretaget för att
det sänder annonser och det sänder annonser inom
tas ut med det område som definieras
i 1 § och tas ut med
20 procent av
intäkterna till den 20 procent av
del de överstiger intäkterna till den
375 miljoner men del de överstiger
inte 500 miljoner 375 miljoner men
kronor, inte 500 miljoner
kronor,
40 procent av
intäkterna till den 40 procent av
del de överstiger intäkterna till den
500 miljoner men del de överstiger
inte 1 000 miljoner 500 miljoner men
kronor, inte 1 000 miljoner
kronor,
50 procent av
intäkterna till den 50 procent av
del de överstiger 1 intäkterna till den
000 miljoner kronor. del de överstiger 1
000 miljoner kronor.
-----------------------------------------------------
I intäkter som utgör vederlag för att
programföretaget sänder annonser inräknas intäkter
som tillförts någon annan, om det framgår av
omständigheterna att de utgör sådant vederlag till
programföretaget.
Intäkterna skall bestämmas enligt bokföringsmässiga
grunder.
De i första stycket angivna beloppsgränserna skall
justeras på ett sätt som motsvarar det sätt som
anges i 3 § andra stycket i fråga om den fasta delen
av koncessionsavgiften.
Riksdagens konstitutionsutskott har den 15 maj 2001
beslutat inhämta Lagrådets yttrande över det i
proposition 2000/01:132 framlagda förslaget till lag
om ändring i lagen (1992:72) om koncessionsavgift på
televisionens område.
Förslaget har inför Lagrådet föredragits av
kanslirådet Ann-Jeanette Eriksson och
kammarrättsassessorn Caroline Beck-Friis.
Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Lagrådet konstaterar inledningsvis att den tid som
använts för beredning av lagstiftningsärendet och då
särskilt remisstiden varit anmärkningsvärt kort.
Beredningen får dock - om än nödtorftigt - anses
tillgodose kraven i 7 kap. 2 § regeringsformen.
Mot bakgrund av de frågor Lagrådets granskning skall
avse är det främst punkten 3 i
övergångsbestämmelserna som är av intresse. Genom
denna kommer de viktigaste bestämmelserna i 4 § om
beräkning av den rörliga delen av
koncessionsavgiften att sättas ur spel under tiden
den 1 juli-31 december 2001. I stället skall
tillämpas de beräkningsgrunder som anges i punkten
3.
Förbudet mot retroaktiv skattelagstiftning
Det sägs uttryckligen i propositionen (s. 11) att
regeringen bedömer att förslaget innebär att nivån
på statens intäkter från koncessionsavgiften i stort
sett kommer att vara oförändrad jämfört med den
beräkning av statens inkomster som regeringen
redovisat för riksdagen. Detta innebär att TV 4 för
andra halvåret 2001 skall betala koncessionsavgift
som i runda tal motsvarar vad företaget skulle ha
betalat för hela året, om lagstiftningen varit
korrekt utformad, och att statskassan därmed för det
andra halvåret återfår vad den förlorat på grund av
utebliven koncessionsavgift för det första halvåret
(allt under förutsättning att Radio- och TV-verkets
beslut i fråga om de rörliga avgifterna skulle ha
blivit detsamma som beträffande den fasta avgiften,
något som framstår som tämligen självklart).
Vid lagens tillkomst ansågs att
koncessionsavgiften var att betrakta som en skatt
(se särskilt prop. 1991/92:78 s. 39) och Lagrådet
delar denna åsikt. Enligt 2 kap. 10 § andra stycket
regeringsformen är retroaktiv skattelagstiftning i
princip förbjuden.
Förslagets syfte och konstruktion ger vid handen att
det här är fråga om ett flagrant försök att kringgå
förbudet mot retroaktiv skattelagstiftning.
Förslaget strider därför mot grunderna för 2 kap. 10
§ andra stycket regeringsformen. Det kan dock inte
anses strida mot bestämmelsens ordalydelse. På grund
härav framstår det som mindre sannolikt att, om
förslaget skulle antagas av riksdagen, en domstol
eller annat offentligt organ senare skulle i nu
angivet hänseende vägra tillämpa punkten 3 med
hänvisning till bestämmelserna om lagprövning i 11
kap. 14 § regeringsformen.
Kravet på normers allmängiltighet
Ett grundläggande krav på en författningsbestämmelse
är att bestämmelsen skall vara generell. Av motiven
till regeringsformen framgår att kravets närmare
innebörd är att lagen skall ha en generell
utformning. Se prop. 1973:90 s. 203 f. Enligt
motiven får en lag anses uppfylla kravet på generell
utformning om den exempelvis avser situationer av
ett visst slag eller vissa typer av handlingssätt
eller om den riktar sig till eller på annat sätt
berör en i allmänna termer bestämd krets av
personer. Regeringsrätten har i rättsfallet RÅ80
1:92 funnit att vissa ändringar i lagen om rätt till
förlustutjämning vid taxering för inkomst och
kommunalskattelagen, "Lex Kockum", varit generella
med hänsyn till reglernas ordalydelse och det i
motiven klart uttalade syftet om en generellt
gällande lagstiftning.
Principen om normers allmängiltighet kopplas
ibland samman med bestämmelsen i 11 kap. 8 §
regeringsformen, att rättskipnings- eller
förvaltningsuppgift inte får fullgöras av riksdagen
i vidare mån än som följer av grundlag eller
riksdagsordningen. Principen kan sägas komplettera
bestämmelsen på så sätt att riksdagen inte heller
genom att tillgripa lagformen kan meddela beslut av
rättskipnings- eller förvaltningskaraktär.
Av 1 § framgår att lagen är tillämplig på ett
visst programföretag, vilket för närvarande är TV 4.
Om TV 4 skulle ersättas av ett nytt programföretag,
skulle lagen automatiskt komma att gälla för det nya
företaget. Denna effekt av lagens tillämpning torde
visa att lagen har en generell utformning, även om
lagen i varje särskilt fall endast kan tillämpas på
ett bestämt programföretag.
Genom de föreslagna övergångsbestämmelserna i
punkten 3 kommer de viktigaste bestämmelserna i 4 §
om beräkning av den rörliga delen av
koncessionsavgiften att under tiden den 1 juli - 31
december 2001 bli ersatta av de beräkningsgrunder
som anges i punkten 3. Av propositionen (s. 10 f.)
framgår att dessa tillfälliga beräkningsgrunder är
avpassade till just TV 4 och dess verksamhet.
Således sägs att den uppkomna situationen inte skall
ge TV 4 några ekonomiska fördelar och, å andra
sidan, inte heller medföra några ekonomiska
nackdelar. De föreslagna bestämmelserna kan antagas
vara avsedda att inte skola tillämpas på annat
programföretag än TV 4. Enligt Lagrådets mening
uppfyller bestämmelserna i punkten 3 inte kravet på
normers allmängiltighet och de strider därför mot
regeringsformen.
EG-rätten
Regeringen anger i propositionen att det inte finns
någon grund för att anse att dess förslag skulle
strida mot EG-rätten, såsom ifrågasatts av TV 4.
EG-rätten innehåller inte något fördragsreglerat
förbud mot retroaktiv lagstiftning, men i EG-
domstolens praxis har utvecklats ett
rättssäkerhetsbegrepp som omfattar bl.a. ett skydd
för förvärvade rättigheter och befogade
förväntningar liksom ett förbud mot retroaktiv
lagstiftning. Det sistnämnda är dock inte
undantagslöst. I domstolens praxis - mål 108/81
Amylum mot Rådet, ECR 1982 s. 3107 - har en EG-
förordning med retroaktiv verkan godtagits eftersom
de berörda inte hade berättigade förväntningar på
annat än vad förordningen innehöll. Det kan mycket
väl hävdas att TV 4, som varit och är ensamt om att
i hela landet sända TV-program med reklam, inte haft
några berättigade förväntningar på att befrias från
koncessionsavgiften så länge det förhållandet
gäller; de företag som sänder med digital teknik har
enligt vad som uppges i regeringens proposition än
så länge en begränsad mottagarkrets. En annan sak är
att de digitalt sända kanalernas tittarantal ökar
och att TV 4:s särställning följaktligen blir mindre
påtaglig. Med stöd av de resonemang som ligger till
grund för koncessionsavgiften kan TV 4 sägas ha
berättigade förväntningar om att avgiften i vart
fall inte skall höjas.
Slutsats
På grund av vad som anförts beträffande kravet på
normers allmängiltighet avstyrker Lagrådet
förslaget till punkten 3 i övergångsbestämmelserna.
Om punkten utgår får det till följd att de ordinära
reglerna i 4 § - oavsett att där används ordet
"kalenderår" - blir tillämpliga även för perioden
den 1 juli - 31 december 2001.
Övrigt
Vad angår den lagtekniska utformningen av
förslaget synes av motiveringen framgå att
koncessionsavgift avses skola utgå med 20 % av
reklamintäkterna i intervallet 0-100 milj. kr. Är
detta avsikten bör, för det fall att riksdagen
antager förslaget, i punkten 3 andra meningen
användas uttrycket "till den del de uppgår till
högst 100 miljoner kronor".