Konstitutionsutskottets betänkande
2000/01:KU19

Behandling av personuppgifter och IT


Innehåll

2000/01
KU19

Sammanfattning

I  detta  betänkande  behandlar  utskottet ett antal
motioner  från allmänna motionstiden  2000  som  rör
frågor om behandling  av  personuppgifter  och vissa
frågor med beröring till IT-området.
Ett enigt konstitutionsutskott uttalade redan  för
två  år  sedan  att  en modern lagstiftning avseende
behandling av personuppgifter  måste utformas så att
lagstiftningen är väl anpassad med  hänsyn  till den
snabba  utvecklingen  på  framför  allt  IT-området.
Enligt utskottets mening var det därför av stor vikt
att den svenska regeringen verkade inom EU  för  att
en  revidering av EG:s dataskyddsdirektiv skedde med
inriktning  att  det  är missbruk av personuppgifter
som skall beivras. Utskottet  understryker nu vikten
av  att  regeringen inför kommissionens  förestående
rapport om  direktivets  genomförande  intensifierar
sitt  arbete  med  att nationellt, men framför  allt
inom EU, ta fram förslag  till  och skaffa sig gehör
för   en  missbruksmodell.  Därutöver   understryker
utskottet   vikten   av  att  regeringen  fortsätter
arbetet såväl nationellt  som  i  EU  med  att finna
inslag  av  mer missbruksinriktad reglering som  kan
genomföras inom  ramen  för dataskyddsdirektivet och
att regeringen förelägger  riksdagen möjliga förslag
i  denna  riktning.  Mot  denna  bakgrund  avstyrker
utskottet motionsyrkanden om att personuppgiftslagen
(1998:204) bör ses över samt  att  regeringen bör ta
initiativ       till      en      revidering      av
dataskyddsdirektivet.  I  detta sammanhang avstyrker
utskottet   också   ett   motionsyrkande    om   att
personuppgiftslagen  skall upphävas. Detta görs  med
hänvisning till att dataskyddsdirektivet inte skulle
kunna  anses  genomfört  i  svensk  lagstiftning  om
personuppgiftslagen   nu   som   en  ensidig  åtgärd
upphävdes  i  sin  helhet.  Utskottet  utgår  vidare
alltjämt från att regeringen  i  sitt  arbete för en
revidering av dataskyddsdirektivet kraftfullt agerar
för     att     slå     vakt    om    den    svenska
offentlighetsprincipen. Mot  denna  bakgrund och med
hänvisning till pågående utredningsarbete  avstyrker
utskottet ett motionsyrkande om att regeringen  inom
EU  bör  ta  initiativ  till ett direktiv som bättre
uppmärksammar  balansen  mellan   offentlighet   och
insyn.
Vidare   avstyrker  utskottet  en  motion  om  att
bestämmelsen  i 21 § person-uppgiftslagen bör ändras
så att den inte hindrar en enskild från att behandla
uppgifter om lagöverträdelser som avser den enskilde
själv. Detta görs  med hänvisning till att utskottet
uppfattar gällande rätt  så  att något sådant hinder
inte  finns  och  att någon lagändring  därför  inte
behövs.
Utskottet avstyrker  vidare  ett  par motioner som
syftar  till  ytterligare reglering när  det  gäller
behandling  av  uppgift   om   personnummer  i  dels
gravbrev,  dels  i  samband  med videouthyrning  med
motivering att det inte finns  behov  av ytterligare
regler.
Därutöver avstyrker utskottet med hänvisning  till
sin  tidigare bedömning en motion med yrkande om att
det statliga personadressregistret bör avvecklas.
Avslutningsvis     avstyrker     utskottet     två
motionsyrkanden  som tar sikte på att regeringen bör
vidta åtgärder för  att tillförsäkra bl.a. föräldrar
särskild kunskap och  hjälp  för  att de skall kunna
skydda sina barn mot skadligt innehåll  på Internet.
Detta görs med hänvisning till det omfattande arbete
som  såväl  nationellt  som  i  EU bedrivs på  detta
område.
I  betänkandet  finns fyra reservationer  och  ett
särskilt yttrande.

Motioner från allmänna motionstiden

2000/01:K241 av Stig Rindborg m.fl. (m) vari yrkas:
Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  en  avveckling av
Statens person- och adressregisternämnd.
2000/01:K252 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  som i motionen anförs om behovet av att
skydda barnen mot kränkningar på Internet.
2.  Riksdagen   begär   att   regeringen   utreder
möjligheten     att     tillsätta     en    särskild
Internetombudsman.
2000/01:K260 av Runar Patriksson (fp) vari yrkas:
Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om att  införa  en
bestämmelse  i begravningskungörelsen  att  gravbrev
också  skall  innehålla  personnummer  på  den  till
vilken gravrätt upplåtits respektive övergått.
2000/01:K270 av  Ingvar  Svensson  m.fl.  (kd)  vari
yrkas:
Riksdagen     beslutar     att    ändra    21    §
personuppgiftslagen så att personuppgifter som avses
i paragrafen får behandlas om  kravet på samtycke är
uppfyllt.
2000/01:K283 av Per Unckel m.fl. (m) vari yrkas:
Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen under
det  svenska  ordförandeskapet i Europeiska  unionen
bör ta initiativ till en revidering av EG-direktivet
95/46/EG.
2000/01:K325 av Carina Hägg (s) vari yrkas:
Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  att  inte tillåta
personnummerregistrering     vid     uthyrning    av
videofilmer.
2000/01:K341  av  Åsa  Torstensson  m.fl.  (c)  vari
yrkas:
3.   Riksdagen  beslutar  att  personuppgiftslagen
(1998:204) skall upphöra att gälla.
5. Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening  vad  i  motionen anförs om  behovet  av  att
förhindra  att dataskyddsdirektivet  utsträcks  till
juridiska personer.
2000/01:T718 av Eva Flyborg m.fl. (fp) vari yrkas:
6. Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om  att göra en översyn
av  personuppgiftslagen  i  syfte att  analysera  om
lagen har fått en mer långtgående begränsning än vad
EU-direktivet anger.
7. Riksdagen begär att regeringen  arbetar för att
få    fram   ett   nytt   EU-direktiv   som   bättre
uppmärksammar   balansen   mellan  offentlighet  och
integritet.

Utskottets överväganden

Översyn av personuppgiftslagen och
EG:s dataskyddsdirektiv

Utskottets förslag i korthet
Ett enigt konstitutionsutskott uttalade redan
för två år sedan att  en  modern lagstiftning
avseende behandling av personuppgifter  måste
utformas   så   att   lagstiftningen  är  väl
anpassad   med   hänsyn   till   den   snabba
utvecklingen  på  framför  allt   IT-området.
Enligt  utskottets  mening var det därför  av
stor vikt att den svenska  regeringen verkade
inom  EU  för  att  en  revidering   av  EG:s
dataskyddsdirektiv skedde med inriktning  att
det  är missbruk av personuppgifter som skall
beivras.  Utskottet understryker nu vikten av
att    regeringen     inför     kommissionens
förestående     rapport     om    direktivets
genomförande  intensifierar sitt  arbete  med
att nationellt,  men framför allt inom EU, ta
fram förslag till och skaffa sig gehör för en
missbruksmodell.    Därutöver    understryker
utskottet vikten av att regeringen fortsätter
arbetet såväl nationellt  som  i  EU  med att
finna   inslag   av   mer   missbruksinriktad
reglering som kan genomföras  inom  ramen för
dataskyddsdirektivet   och   att   regeringen
förelägger riksdagen möjliga förslag  i denna
riktning.   Mot   denna   bakgrund  avstyrker
utskottet     motionsyrkanden     om      att
personuppgiftslagen  (1998:204)  bör ses över
samt att regeringen bör ta initiativ  till en
revidering  av  dataskyddsdirektivet. I detta
sammanhang  avstyrker   utskottet  också  ett
motionsyrkande   om  att  personuppgiftslagen
skall  upphävas. Detta  görs  med  hänvisning
till  att  dataskyddsdirektivet  inte  skulle
kunna anses  genomfört  i svensk lagstiftning
om  personuppgiftslagen  nu  som  en  ensidig
åtgärd  upphävdes  i  sin  helhet.  Utskottet
utgår vidare alltjämt från att  regeringen  i
sitt    arbete    för    en   revidering   av
dataskyddsdirektivet  kraftfullt  agerar  för
att     slå     vakt     om    den    svenska
offentlighetsprincipen.  Mot  denna  bakgrund
och     med    hänvisning    till    pågående
utredningsarbete   avstyrker   utskottet  ett
motionsyrkande om att regeringen  inom EU bör
ta  initiativ  till  ett direktiv som  bättre
uppmärksammar  balansen  mellan  offentlighet
och insyn.

Motionerna

I motion 2000/01:K283 av Per Unckel m.fl. (m) anförs
att dataskyddsdirektivet innebär att skyddet för den
personliga integriteten  måste garanteras ha en viss
nivå  även i nationell lagstiftning.  Lagstiftningen
har emellertid visat sig ha avgörande brister, vilka
i  stor   utsträckning   härrör   från   direktivet.
Motionärerna   anför  att  varken  direktivet  eller
personuppgiftslagen   beaktar  den  snabba  tekniska
utveckling som skett och hela tiden pågår. Att ha en
lagstiftning  som  bygger  på  en  hantering  av  en
ständigt ökande mängd  personuppgifter i stället för
att   reglera   missbruk  är   enligt   motionärerna
otillfredsställande. De anser att hanteringsmodellen
bygger på en föråldrad  struktur som inte tar hänsyn
till utvecklingen i samhället.  Enligt  motionärerna
kunde denna modell möjligen anses befogad  så  länge
endast  ett  relativt begränsat antal personer kunde
komma i kontakt  med personuppgifter i datasystemen.
I  dag,  när  verkligen  är  en  helt  annan,  måste
lagstiftningen  och  det  direktiv den bygger på ses
över.  Motionärerna  anför  att  Sverige  under  det
svenska  ordförandeskapet  i EU  bör  ta  nödvändiga
initiativ   för   en   revidering   av   direktivet.
Förändringsarbetet bör utgå från att det är missbruk
av personuppgifter som skall  beivras. Detta bör ges
regeringen till känna.

I motion 2000/01:K341 av Åsa Torstensson  m.fl.  (c)
anförs  att Centerpartiet upprepade gånger har krävt
långtgående  förändringar av personuppgiftslagen och
ett intensifierat  arbete  för  att  värna  det fria
ordet.  Då  detta  uppenbarligen förefaller vara  en
oframkomlig väg menar motionärerna att riksdagen bör
besluta att personuppgiftslagen  skall  upphöra  att
gälla (yrkande 3).
Därutöver  anför motionärerna att regeringen måste
intensifiera det  arbete  som görs inom ramen för EU
för att förändra dataskyddsdirektivet och som syftar
till  att stärka yttrandefriheten  i  hela  unionen.
Särskilt  angeläget  är  det nu att förhindra att en
utvidgning av dataskyddet till att omfatta juridiska
personer.  Detta  bör  ges  regeringen   till  känna
(yrkande 5).
I  motion  2000/01:T718  av  Eva Flyborg m.fl.  (fp)
anförs att det är uppenbart att  personuppgiftslagen
är  betydligt  skarpare  än vad dataskyddsdirektivet
föreskriver. Enligt motionärernas  uppfattning måste
regeringen    skyndsamt    göra   en   översyn    av
personuppgiftslagen i syfte  att  noga  analysera om
lagen har fått en mer långtgående begränsning än vad
direktivet  anger. I detta arbete bör andra  länders
genomförande  av direktivet noga studeras. Detta bör
ges regeringen till känna (yrkande 6).
Vidare  erinras  i  motionen  om  att  Folkpartiet
tidigare har  velat  ge  regeringen i uppdrag att ta
initiativ till en ändring av EG:s dataskyddsdirektiv
så  att  inga tveksamheter skulle  kvarstå  när  det
gäller  direktivets   förenlighet  med  den  svenska
offentlighetsprincipen.   Motionärerna  påpekar  att
ännu  så  länge  har inte någon  revidering  gjorts.
Enligt motionärerna  bör  riksdagen  ge regeringen i
uppdrag att omgående inom EU ta inititativ  till att
ett  arbete på ett direktiv som bättre uppmärksammar
behovet av balans mellan offentlighet och integritet
snarast kommer till stånd (yrkande 7).

Bakgrund

Dataskyddsdirektivet

Den 24  oktober  1995  antogs Europaparlamentets och
rådets  direktiv  95/46/EG  om  skydd  för  enskilda
personer   med   avseende    på    behandlingen   av
personuppgifter  och  om det fria flödet  av  sådana
uppgifter  (dataskyddsdirektivet).   I  Sverige  har
direktivet   genomförts   genom  personuppgiftslagen
(1998:204) som trädde i kraft den 24 oktober 1998.
Bestämmelserna i direktivet  innebär  att  det  är
själva hanteringen av per-sonuppgifter som regleras.
Direktivet   bygger  således  på  en  vittomfattande
hanteringsmodell.   Vid   direktivets   genomförande
anförde regeringen att en lagstiftning som  reglerar
i  princip  all  hantering  av personuppgifter måste
införas på grund av direktivet.  I sitt förslag till
personuppgiftslag  valde  regeringen  därför  att  i
huvudsak  låta  lagen  följa  direktivets  text  och
struktur. Enligt regeringen fanns  det  dock  starka
skäl  för att verka för att det blir möjligt att  gå
ifrån  en   lagstiftning   efter  en  vittomfattande
hanteringsmodell. Regeringen  avsåg  att på lämpligt
sätt  utnyttja  Sveriges  inflytande  i EU  för  att
påverka i en sådan riktning (prop. 1997/98:44  s. 35
f.).
Enligt  artikel  33  i  dataskyddsdirektivet skall
kommissionen  senast den 24  oktober  2001  avge  en
rapport om genomförandet  av  direktivet, eventuellt
försedd med lämpliga ändringsförslag.
Tidigare riksdagsbehandling

Vid  behandlingen  av proposition  1997/98:44  med
förslag     om     en     personuppgiftslag      såg
konstitutionsutskottet med tillfredsställelse på att
regeringen  avsåg  att såväl nationellt som inom EU-
samarbetet verka för  att det skulle bli möjligt att
gå ifrån hanteringsmodellen (bet. 1997/98:KU18).
När  det  gällde  direktivets   förhållande   till
offentlighetsprincipen                      framhöll
konstitutionsutskottet           bl.a.           att
offentlighetsprincipen  med  sin avgörande betydelse
för den fria åsiktsbildningen  utgör en omistlig del
av vårt konstitutionella system.  Utskottet  anförde
att    offentlighetsreglerna   är   vår   nationella
angelägenhet  och att gemenskapsinstitutionerna inte
hade någon befogenhet  att  harmonisera  reglerna på
detta  område. Vidare hänvisade utskottet till  sitt
tidigare uttalande om att, om det skulle uppkomma en
konflikt  inom det område där EU-institutionerna har
befogenhet  att fatta beslut, det borde vara möjligt
att med framgång  hävda  den  centrala ställning som
offentlighetsprincipen (och meddelarfriheten)  har i
vårt   konstitutionella  system.  Enligt  utskottets
mening hade  vad  som  förevarit  i  det nu aktuella
ärendet   inte  gett  anledning  till  någon   annan
bedömning. Det fanns enligt utskottet således varken
med hänsyn  till  offentlighetsprincipen  som  sådan
eller  vad  som  förevarit  i  det  aktuella ärendet
anledning att, såsom begärdes i en motion,  göra  en
omprövning  av  nuvarande offentlighetslagstiftning.
Motionen avstyrktes därför.
Utskottet anförde  vidare  att  i enlighet med det
anförda saknades anledning att, såsom  yrkades  i en
motion,  begära  att  regeringen skulle ta initiativ
till en ändring av dataskyddsdirektivet  så att inga
tveksamheter  kunde  råda  huruvida en normkollision
förelåg mellan direktivet och  svenska  bestämmelser
om allmänna handlingars offentlighet.
Utskottet  behandlade  under  våren  1999 ett  antal
motioner      med      yrkanden     om     en     ny
integritetslagstiftning  och  om  en  revidering  av
dataskyddsdirektivet  i syfte att åstadkomma ett mer
modernt regelverk, som  tar  sikte  på  missbruk  av
personuppgifter.   I   detta   sammanhang   uttalade
utskottet ånyo att en revidering av direktivet måste
ske  (bet.  1998/99:KU15).  Enligt utskottets mening
var det av stor vikt att den  svenska regeringen med
kraft  verkade  inom  EU  för att en  revidering  av
direktivet skulle ske. Vidare uttalade utskottet att
en översyn borde göras i syfte  att, så långt det är
möjligt inom dataskyddsdirektivets  ram,  åstadkomma
en  förändring av den svenska lagstiftningen  i  den
riktning   som   föreslogs   i   motionerna.  Enligt
utskottets   mening  borde  -  i  avvaktan   på   en
teknikoberoende       integritetslagstiftning      -
intensifierade åtgärder vidtas för att åstadkomma en
lagstiftning  som  syftar   till   att  ingripa  mot
missbruk  av  per-sonuppgifter och inte  mot  själva
hanteringen av  sådana  uppgifter.  Med  bifall till
motionerna  ansåg  utskottet  att  detta skulle  ges
regeringen till känna.
I        detta        sammanhang        behandlade
konstitutionsutskottet  också en motion med  yrkande
om att regeringen borde ta initiativ inom EU för att
i  lagstiftningen om behandling  av  personuppgifter
göra   undantag   för   allmänna   handlingar  (bet.
1998/99:KU15). Härvid erinrade utskottet  om att den
i  ett  tidigare  avsnitt i samma betänkande uttalat
sig för att regeringen  skall  verka inom EU för att
en   revidering   av   dataskyddsdirektivet    sker.
Utskottet   utgick   från  att  regeringen  i  detta
sammanhang, liksom tidigare,  kraftfullt  agerar för
att  slå vakt om den svenska offentlighetsprincipen.
Något intititativ från utskottets sida med anledning
av  motionen   var  enligt  utskottets  mening  inte
påkallat. Motionen avstyrktes därför.
Genom lagstiftning  som trädde i kraft den 1 januari
2000  infördes  lättnader   i   personuppgiftslagens
förbud mot överföring av personuppgifter till tredje
land.   I  samband  med  utskottets  behandling   av
propositionen    1999/2000:11   Personuppgiftslagens
överföringsregler togs också upp motionsyrkanden som
tog sikte på en revidering  av  dataskyddsdirektivet
och   en   översyn  av  person-uppgiftslagen   (bet.
1999/2000:KU7).  I  sin bedömning noterade utskottet
att  regeringen  i  EU-samarbetet  hade  påtalat  de
problem som uppmärksammats  i  den  svenska debatten
samt  tagit  intitiativ  till en seminarieserie  där
företrädare för medlemsstaterna  skulle få möjlighet
att   presentera  sin  lagstiftning  och   diskutera
tillämpningsproblem   som   uppstått   i   de  olika
länderna.  Utskottet  noterade  också  att  det  var
regeringens  föresats  att  använda  tiden fram till
hösten  2001,  då kommissionen senast skall  föreslå
nödvändiga  förändringar   av  direktivet,  för  att
främja att ett förslag till  revidering  läggs  fram
och  för  att  öka  förståelsen för de ändringar som
enligt svensk uppfattning  är  önskvärda. Utskottet,
som  inte gjorde någon annan bedömning  än  den  som
gjorts våren 1999, konstaterade att regeringen i EU-
samarbetet    verkade    för    en   revidering   av
dataskyddsdirektivet. Motionerna avstyrktes därmed.
Vidare utgick utskottet från att regeringen skulle
fortsätta  arbetet  med  att  undersöka  alternativa
lagstiftningsmetoder  samt att noga  överväga  vilka
ytterligare  inslag  av  en   mer  missbruksinriktad
reglering  som  kunde  genomföras   inom  ramen  för
dataskyddsdirektivet.    Utskottet    vidhöll    sin
bedömning från våren 1999 och avstyrkte  de aktuella
motionerna.
Utskottet   har   nyligen   i   ett   yttrande  till
finansutskottet  över proposition 2000/01:27  En  ny
statistiklagstiftning   behandlat   en   motion  med
yrkande     om     en     grundlig     översyn    av
personuppgiftslagens    bestämmelser.     I    detta
sammanhang   anförde  utskottet  att  regeringen  är
verksam  inom  EU  för  att  bana  väg  för  svenska
synpunkter  inför   den   förestående  översynen  av
dataskyddsdirektivet. Utskottet  anförde  vidare att
regeringen inom ramen för ett samråd med företrädare
för  riksdagspartierna bereder åtgärder för  att  så
långt  som möjligt tillmötesgå de krav som ställs på
ett mer  modernt regelverk. Utskottet hade inte skäl
att nu lägga  något  till sina tidigare uttalanden i
frågan  om  person-uppgiftslagen,   utan  ansåg  att
resultatet av det arbete för en förändring  av lagen
som nu pågår bör inväntas.

Pågående arbete inom Regeringskansliet

Inom  Regeringskansliet  pågår  ett  arbete  med  en
offentlig  utvärdering  av  EG:s dataskyddsdirektiv.
Ett   led  i  detta  arbete  är  den   ovan   nämnda
samrådsgruppen   med  representanter  från  samtliga
riksdagspartier. Samrådsgruppen kan ses som en del i
regeringens strävan efter bredast möjliga förankring
av  förberedelserna  för  en  kommande  revision  av
dataskyddsdirektivet     i     riktning    mot    en
missbruksmodell.
Inför  EG-kommissionens  rapport  hösten  2001  om
genomförandet    av    dataskyddsdirektivet     vill
Justitiedepartementet  ha in underlag för att bedöma
vilka konkreta problem som direktivet kan ha orsakat
samt  synpunkter  på  hur  direktivet  skulle  kunna
skrivas  om  för  att  undvika  eventuella  problem.
Justitiedepartementet  har  därför  bjudit  in  alla
intresserade att senast den 30  mars  komma  in  med
svar  på  en  enkät som utformats för utvärdering av
dataskyddsdirektivet.  Enkäten  finns tillgänglig på
Justitedepartementets  hemsida  (www.regeringen.se).
Den  har  också  skickats  till  ett  antal  utvalda
instanser,  som  har  beretts möjlighet att  besvara
enkäten.
Justitiedepartementet   har  också  utarbetat  ett
diskussionsförslag  på  en  förenklad  reglering  av
skyddet för personuppgifter. Förslaget är avsett att
användas som underlag vid kontakterna inom bl.a. EU.
Den  föreslagna  regleringen  är   inriktad  på  att
förhindra missbruk av personuppgifter  vid vardaglig
hantering    av   löpande   text   och   ljud-   och
bilduppuppgifter.  Förslaget  finns  presenterat  på
Justitidepartementets hemsida som ett utkast till en
ny    artikel    i    dataskyddsdirektivet.   Vidare
presenteras andra förslag till mindre justeringar av
vissa    artiklar   i   direktivet    som,    enligt
departementet,     har     visat     sig     medföra
tillämpningssvårigheter.  Diskussionsförslaget   har
också  diskuterats  i det IT-rättsliga observatoriet
hos  IT-kommissionen  i   november   2000.  Det  har
därutöver  funnits  tillgängligt  i den ovan  nämnda
samrådsgruppens arbete.
Utredningar

Mediegrundlagsutredningen (Ju 1999:01) har i uppdrag
att bl.a. analysera behovet av och förutsättningarna
för  en  mer  teknikoberoende grundlagsreglering  av
yttrandefriheten.  Utredningen  skall  avlämna  sitt
betänkande den 29 mars 2001.

Regeringen  har  tidigare aviserat att den avser att
tillsätta en parlamentarisk kommitté med uppgift att
kartlägga,    analysera    och    utvärdera    sådan
lagstiftning som berör den enskildes integritet (jfr
bet. 1999/2000:JuU8 s. 6 f.). Utskottet har inhämtat
att Regeringskansliet  planerar  att kommittén skall
kunna tillkallas under våren 2001.

Offentlighets- och sekretesskommittén  (Ju  1999:06)
skall bl.a. göra en allmän översyn av sekretesslagen
(1980:100).  I  denna översyn ingår att undersöka  i
vilken  utsträckning  lagen  kan  förbättras,  t.ex.
genom att onödiga bestämmelser upphävs och att lagen
görs mer  överskådlig,  med bibehållen balans mellan
intresset av offentlighet  och insyn å ena sidan och
integritets- och andra sekretesskyddsintressen å den
andra (dir. 1998:32).

Utskottets ställningstagande

Ett EG-direktiv har inte i sig  direkt tillämplighet
i  nationell  lagstiftning.  Detta innebär  att  ett
direktiv   inte   automatiskt  utgör   en   del   av
medlemsstaternas interna rätt. I stället fordras att
direktivet omsätts  till  en  nationell rättsakt för
att   få   internrättslig   verkan   i    respektive
medlemsstat.  Av artikel 32.1 i dataskyddsdirektivet
följer sålunda  att medlemsstaterna skulle ha satt i
kraft  de  lagar och  andra  författningar,  som  är
nödvändiga för  att  följa direktivet, senast den 24
oktober  1998. Som redovisats  ovan  har  direktivet
genomförts  i Sverige genom personuppgiftslagen. Vid
lagens  införande   delade   riksdagen   regeringens
bedömning  att  det  inte  var  möjligt att uppfylla
skyldigheten att genomföra direktivet  på annat sätt
än  genom  att införa en lagstiftning av den  modell
som regeringen  föreslagit.  Att  nu, i enlighet med
vad  som anförs i motion 2000/01:K341  (yrkande  3),
upphäva personuppgiftslagen skulle enligt utskottets
mening  innebära  att direktivet inte är genomfört i
svensk lagstiftning.  Visserligen torde principen om
att EG-direktiv i vissa  avseenden  har  s.k. direkt
effekt  innebära att de rättigheter och skyldigheter
som  direktivet  grundar  i  viss  utsträckning  kan
åberopas  inför  domstolar  och myndigheter, även om
direktivet   inte   är   genomfört    i    nationell
lagstiftning.  Denna omständighet befriar dock  inte
medlemsstaterna  från deras skyldighet att genomföra
direktivet   i   nationell    lagstiftning.   Enligt
utskottets mening finns således  inte  något utrymme
för  Sverige  att  nu som en ensidig åtgärd  upphäva
personuppgiftslagen  i  dess helhet. En sådan åtgärd
skulle inte heller vara förenlig  med bestämmelsen i
2 kap. 3 § regeringsformen om att   varje medborgare
i  den utsträckning som närmare anges  i  lag  skall
skyddas  mot  att  hans personliga integritet kränks
genom  att  uppgifter   om   honom  registreras  med
automatisk databehandling. Den  nämnda  motionen bör
därför avslås i aktuell del.
I  motion  2000/01:T718 av Eva Flyborg m.fl.  (fp)
anförs  att  regeringen   skyndsamt  måste  göra  en
översyn  av personuppgiftslagen  i  syfte  att  noga
analysera  om  lagen  har  fått  en  mer långtgående
begränsning   än   vad  dataskyddsdirektivet   anger
(yrkande   6).  Som  redovisats   ovan   har   genom
lagstiftning, som trädde i kraft den 1 januari 2000,
införts lättnader  i personuppgiftslagens förbud mot
överföring  av  personuppgifter  till  tredje  land.
Regeringen har vidare såväl inom EU-samarbetet som i
Sverige, bl.a. genom  en  seminarieserie  i  EU  och
genom samråd med de svenska riksdagspartierna, tagit
initiativ  för  att få diskutera och överväga frågor
om  gällande  direktivs   genomförande  i  nationell
lagstiftning. Det kan också  noteras  att resultatet
av Mediegrundlagsutredningens arbete kan  komma  att
ytterligare  belysa  frågan  om  förhållandet mellan
direktivet och den svenska grundlagsfästa tryck- och
yttrandefriheten. Utskottet vill understryka  vikten
av   att   regeringen   fortsätter   arbetet   såväl
nationellt  som  i EU med att finna inslag av en mer
missbruksinriktad  reglering som kan genomföras inom
ramen   för   EG-direktivet   och   att   regeringen
förelägger  riksdagen   möjliga   förslag   i  denna
riktning.   Mot   denna   bakgrund   är  det  enligt
utskottets  mening  inte  nödvändigt  att  riksdagen
vidtar någon åtgärd med anledning av vad  som anförs
i motionen. Den avstyrks därför i berörd del.
Ett enigt konstitutionsutskott uttalade redan  för
två  år  sedan  att  en modern lagstiftning avseende
behandling av personuppgifter  måste utformas så att
lagstiftningen är väl anpassad med  hänsyn  till den
snabba  utvecklingen  på  framför  allt  IT-området.
Enligt utskottets mening var det därför av stor vikt
att den svenska regeringen inom EU verkade  för  att
en  revidering  av  direktivet skedde med inriktning
att  det är missbruk av  personuppgifter  som  skall
beivras.  Utskottet är alltjämt av samma uppfattning
och  kan  konstatera   att   någon   revidering   av
direktivet  ännu inte har skett. Som redovisats ovan
har   Justitiedepartementet    inför   kommissionens
rapport   innevarande   höst  om  genomförandet   av
direktivet  bjudit  in  allmänheten   att   delta  i
utvärderingen av personuppgiftslagen och direktivet.
Syftet  med  utvärderingen  är  att  i  enlighet med
riksdagens  och  regeringens  vilja  uppnå  att  EG-
direktivet  skrivs om så att det är mer inriktat  på
att  ingripa  mot   missbruk   vid   behandling   av
personuppgifter än att reglera själva hanteringen av
sådana  uppgifter. Den ovan nämnda samrådsgruppen är
också en  del i denna utvärdering. Enligt utskottets
mening är det dock av stor vikt att regeringen inför
kommissionens förestående rapport intensifierar sitt
eget arbete  med  att  nationellt,  men framför allt
inom EU, ta fram förslag till och skaffa  sig  gehör
för  en  missbruksmodell. Utskottet vill understryka
vikten av  att regeringen arbetar med den inriktning
som  utskottet   angett,   men   anser   att   något
tillkännagivande  i  enlighet  med  vad som anförs i
motion  2000/01:K283 inte är erforderligt.  Motionen
avstyrks därför.
Utskottet  vill framhålla att i regeringens arbete
med    att    verka    för    en    revidering    av
dataskyddsdirektivet torde en självklar utgångspunkt
vara att direktivet  inte  skall utsträckas till att
omfatta också juridiska personer.  Någon åtgärd från
riksdagens sida med anledning av vad  som  anförs  i
motion  2000/01:K341  yrkande  5 behövs därför inte.
Motionen avstyrks därmed i denna del.
I enlighet med vad utskottet anfört tidigare utgår
utskottet alltjämt från att regeringen i sitt arbete
för en revidering av dataskyddsdirektivet kraftfullt
agerar   för   att   slå   vakt   om   den   svenska
offentlighetsprincipen.  Mot  bakgrund  av uppdraget
till Offentlighets- och sekretesskommittén  att göra
en allmän översyn av sekretesslagen finns det vidare
anledning  att  utgå  från att kommittén kommer  att
behandla frågan om hur  avvägningen  mellan  insyns-
respektive   integritetsintressen  skall  göras  och
komma till uttryck  i  den  svenska  lagstiftningen,
särskilt när det gäller bestämmelsen i  7  kap. 16 §
sekretesslagen. Denna bestämmelse innebär i  dag att
en  myndighet  inte skall lämna ut en personuppgift,
om det kan antas  att  ett utlämnande skulle medföra
att    uppgiften    behandlas     i     strid    med
personuppgiftslagen.  Utgångspunkten  för kommitténs
översyn  är att balansen bibehålls mellan  intresset
av  offentlighet   och   insyn   å   ena  sidan  och
integritets-  och  andra  sekretesskyddsintressen  å
andra sidan. Mot denna bakgrund är enligt utskottets
mening  någon  åtgärd  från  riksdagens   sida   med
anledning  av  vad  som anförs i motion 2000/01:T718
yrkande 7 inte nödvändig. Motionen bör därför avslås
i denna del.

Samtycke vid behandling av
personuppgifter om lagöverträdelser

Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker ett motionsyrkande om att
bestämmelsen  i 21 § personuppgiftslagen  bör
ändras så att den  inte  hindrar  en  enskild
från     att     behandla     uppgifter    om
lagöveträdelser som avser den enskilde själv.
Detta görs med hänvisning till  att utskottet
uppfattar  gällande rätt så att något  sådant
hinder inte  finns  och att någon lag-ändring
därför inte behövs.
Motionen

I motion 2000/01:K270  av Ingvar Svensson m.fl. (kd)
påpekas  att principen  om  samtycke  inte  omfattar
uppgifter  enligt  21  §  personuppgiftslagen. Detta
innebär      enligt     motionärerna      allvarliga
inskränkningar i yttrandefriheten. Den som har dömts
för brott och  anser  sig  oskyldigt  dömd har ingen
möjlighet  att lägga fram sin sak för offentligheten
via Internet. Däremot kan personen i fråga skriva en
tidningsartikel  som,  om  den  blir publicerad, kan
läggas  in  på  Internet.  I  så  fall  gäller  inte
inskränkningen  i  21 §. Denna obalans  i  synen  på
yttrandefrihet bör enligt  motionärerna justeras. 21
§  personuppgiftslagen bör därför  justeras  så  att
även  personuppgifter  som  avses  i  lagrummet  får
publiceras  om  det  sker med den berördes samtycke.
Riksdagen  bör besluta  om  en  lagändring  med  ett
sådant innehåll.

Bakgrund

Enligt  artikel   8.5   i  dataskyddsdirektivet  får
behandling   av   uppgifter   om    lagöverträdelse,
brottmålsdomar   eller   säkerhetsåtgärder   utföras
endast under kontroll av en  myndighet - om lämpliga
skyddsåtgärder finns i nationell lag - med förbehåll
för de ändringar som medlemsstaterna kan tillåta med
stöd  i  nationella  bestämmelser   som   innehåller
lämpliga    och    specifika   skyddsåtgärder.   Ett
fullständigt register  över  brottmålsdomar får dock
föras endast under kontroll av en myndighet.

Bestämmelserna i artikel 8.5 i  dataskyddsdirektivet
har   genomförts   genom  21 §  personuppgiftslagen.
Enligt denna bestämmelse  är det förbjudet för andra
än  myndigheter  att  behandla   personuppgifter  om
lagöverträdelser  som  innefattar  brott,   domar  i
brottmål,   straffprocessuella   tvångsmedel   eller
administrativa  lagöverträdelser.  Regeringen  eller
den  myndighet  som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter  om  undantag  från  föbudet  i  första
stycket.   Vidare får  regeringen  i  enskilda  fall
besluta om undantag  från förbudet i första stycket.
Regeringen får också överlåta åt tillsynsmyndigheten
att fatta sådana beslut.

I   förarbetena   till  personuppgiftslagen   (prop.
1997/98:44  s.  75  f.)   anförde   regeringen   att
uppgifter  om  lagöverträdelse,  brottmålsdomar m.m.
otvivelaktigt  är av så känslig natur  att  vem  som
helst inte bör få hantera uppgifterna hur som helst.
Å andra sidan stod  det  klart  att myndigheter ofta
behövde hantera just sådana uppgifter  för att kunna
fullgöra  de  samhällsuppdrag  som  lagts  på   dem.
Regeringen   framhöll   att   det   framgår   av  de
föreskrifter   som  reglerar  respektive  myndighets
verksamhet  i vilken  utsträckning  myndigheter  får
hantera sådana  uppgifter. Enligt regeringen var det
därför ändamålsenligt  att  i den nya lagen ta in en
grundläggande bestämmelse om  att  det  är förbjudet
för  andra än myndigheter att behandla uppgifter  om
lagöverträdelser,  domar  i brottmål m.m. Regeringen
anförde vidare att bestämmelsen  borde  kompletteras
med  ett  bemyndigande  för  regeringen  eller   den
myndighet   som  regeringen  bestämmer  att  meddela
föreskrifter om undantag från förbudet, eftersom det
kunde finnas  fall  där det var befogat att enskilda
behandlar  sådana  uppgifter.   En   möjlighet  till
dispens  i  enskilda  fall  borde  enligt regeringen
också finnas.

Enligt  8  § personuppgiftsförordningen  (1998:1191)
får   Datainspektionen   meddela   föreskrifter   om
undantag  från förbudet i 21 §. Datainspektionen får
också  i enskilda  fall  besluta  om  undantag  från
förbudet.

Datainspektionen   har   utfärdat   föreskrifter  om
undantag  från  förbudet  i 21 § personuppgiftslagen
(DIFS 1998:3). Enligt dessa  föreskrifter  får  utan
hinder   av  förbudet  i  21  §  personuppgiftslagen
uppgifter om lagöverträdelser m.m. behandlas i vissa
särskilt angivna  fall,  bl.a.  om  behandlingen  är
nödvändig   för   att   fullgöra  en  föreskrift  på
socialtjänstområdet.

Utskottets ställningstagande

I   motion  2000/01:K270  aktualiseras   frågan   om
dataskyddsdirektivets                     respektive
personuppgiftslagens  bestämmelser innebär ett  krav
på  samtycke  för att en  enskild  person  skall  få
behandla uppgifter  om  sig  själv  på  ett sätt som
omfattas  av  lagen,  dvs. behandling på helt  eller
delvis automatiserad väg eller i manuella register.
Enligt  artikel 1.1 i  dataskyddsdirektivet  anges
som direktivets syfte att medlemsstaterna i enlighet
med  direktivet   skall   skydda  fysiska  personers
grundläggande fri- och rättigheter,  särskilt rätten
till   privatliv,   i  samband  med  behandling   av
personuppgifter.  Vidare   framgår  av  punkt  10  i
direktivets ingress att ändamålet med den nationella
lagstiftningen om behandling  av  personuppgifter är
att   skydda  grundläggande  fri-  och  rättigheter,
särskilt  den rätt till privatlivet som erkänns både
i artikel 8  i  den europeiska konventionen om skydd
för de mänskliga  rättigheterna och de grundläggande
friheterna     och    i    gemenskapens     allmänna
rättsprinciper.     Av     denna    anledning    får
tillnärmningen av den nationella lagstiftningen inte
medföra   någon   inskränkning  i   det   skydd   de
grundläggande fri- och rättigheterna ger, utan skall
i stället syfta till att garantera en hög skyddsnivå
inom gemenskapen.
Utskottet vill framhålla att i den rätt till skydd
för privatlivet som direktivet särskilt tar sikte på
ingår en allmän rätt  att  lämnas  i  fred  när  det
gäller den privata sfären (jfr SOU 1993:40, del B s.
58).  Med  en  sådan  utgångspunkt  för  direktivets
tillämpningsområde får det enligt utskottets  mening
anses  främmande  att  direktivet  samtidigt  skulle
syfta  till  att  reglera  den  enskildes  rätt  att
behandla  uppgifter om sig själv. Om direktivet hade
ett sådant  syfte,  skulle  det  vidare  innebära en
inskränkning   i   andra   grundläggande   fri-  och
rättigheter  som  det,  i  enlighet med vad som  har
redovisats  ovan, avser att skydda.  Utskottet  vill
därutöver    framhålla     att     begreppen    "den
registeransvarige",  "den  registrerade"  respektive
"tredje   man"  i  direktivets  bestämmelser,   samt
motsvarande     begrepp    i    personuppgiftslagen,
uppenbarligen tar sikte på skilda objekt.
Mot bakgrund av  det  anförda  uppfattar utskottet
gällande    rätt    så    att   frånvaron   av    en
samtyckesbestämmelse i 21 § personuppgiftslagen inte
förhindrar en enskild att behandla  sådana uppgifter
som avses i lagrummet och som utgör uppgifter om den
enskilde själv. Någon lagändring behövs därför inte.
Motionen avstyrks.

Behandling av uppgift om
personnummer

Utskottets förslag i korthet
Utskottet  avstyrker  ett par motionsyrkanden
som syftar till ytterligare reglering när det
gäller behandling av uppgift  om personnummer
i   dels   gravbrev,   dels  i  samband   med
videothyrning med motiveringen  att  det inte
finns behov av ytterligare regler.

Bakgrund

I  artikel  8.7  i  dataskyddsdirektivet  sägs   att
medlemsstaterna  skall bestämma på vilka villkor ett
nationellt identifikationsummer  eller  något  annat
vedertaget sätt för identifiering får behandlas.

Enligt  22  §  personuppgiftslagen  får uppgifter om
personnummer eller samordningsnummer  behandlas utan
samtycke bara när det är motiverat med hänsyn till
a) ändamålet med behandlingen,
b)  vikten av en säker identifiering, eller
c) något annat beaktansvärt skäl.
Vidare  framgår av 50 § c att regeringen  eller  den
myndighet   som  regeringen  bestämmer  i  fråga  om
automatiserad   behandling   får   meddela   närmare
föreskrifter   om   i   vilka   fall  behandling  av
personnummer är tillåten.

Enligt    15   §   personuppgiftsförordningen    har
Datainspektionen  bemyndigats  att  meddela  närmare
föreskrifter   om   i   vilka   fall  användning  av
personnummer är tillåten.

Av förarbetena till personuppgiftslagen  framgår att
de bestämmelser om användningen av personnummer  som
fanns i den tidigare gällande datalagen (1973:289) i
princip  oförändrade  har  förts  över  till den nya
lagen.  I  proposition 1997/98:44 påpekades  att  om
någon  ger  sitt  samtycke  är  det  självklart  att
personnummer får behandlas (s. 77).
Användningen  av  personnummer  begränsades  genom
ändringar  i datalagen 1992. Dessförinnan fanns inga
särskilda bestämmelser  i  lag  eller förordning som
förbjöd  eller  begränsade  en sådan  användning.  I
proposition  1990/91:60  föreslog   regeringen   att
personnummer  enligt  en  ny bestämmelse i datalagen
skulle få registeras endast  om det var påkallat med
hänsyn till registrets ändamål,  vikten  av en säker
identifiering eller av annat godtagbart skäl  (s. 62
f.).   Regeringen   anförde   bl.a.   att  härigenom
markerades att det skulle vara fråga om  skäl av ett
sådant  slag som objektivt framstod som befogat  (s.
69). Man kunde enligt regeringen uttrycka det så att
den  registeransvarige   har   bevisbördan  för  att
personnummer  skall  få finnas i ett  personregister
och att Datainspektionen  skall  pröva  halten  i de
skäl som åberopas. Regeringen ansåg att fall där det
kunde  finnas  sådana objektiva skäl var bl.a. vissa
forskningsregister  och  andra  register  där det är
särskilt  viktigt med en säker identifiering,  t.ex.
för att tillgodose framtida forskningsbehov.
Vid  sin  behandling   av   propositionen  anförde
konstitutionsutskottet att det  funnits och alltjämt
fanns  ett  behov  såväl hos enskilda  som  hos  det
allmänna   av   ett  administrativt   lätthanterligt
hjälpmedel av det  slag  som  personnummer  utgjorde
(bet.  1990/91:KU11).  Utskottet  delade regeringens
bedömning  att  personnumret  i  sig knappast  kunde
betraktas  som integritetskränkande.  Däremot  kunde
det användas  på ett sätt som medförde ökad risk för
integritetskränkningar.  Vad  som  enligt utskottets
mening  emellertid  var  av  större  betydelse  från
integritetssynpunkt      var     de     ADB-baserade
personregistrens omfattning,  ändamål  och innehåll,
samkörning  av  olika register samt utformningen  av
offentlighets-, data-  och  sekretesslagstiftningen.
Utskottet konstaterade att personnummer ofta används
slentrianmässigt  och oöverlagt,  vilket  hade  gett
upphov till oro och kritik hos allmänheten. I likhet
med  regeringen ansåg utskottet att det därför fanns
skäl  att   reglera  användningen  av  personnummer.
Utskottet  delade   regeringens  bedömning  att  det
skulle göras genom en  komplettering  av  datalagen.
Emellertid  ansåg utskottet att regeringens  förslag
inte helt tillgodosåg det krav på restriktivitet som
borde ställas på användningen av personnummer i ADB-
register.  Utskottet  förordade  därför  att  första
meningen i 7 § datalagen skulle få följande lydelse:
"I  fråga  om   personnummer   gäller  dessutom  att
registrering  får  ske  endast  när   det  är  klart
motiverat med hänsyn till registrets ändamål, vikten
av   en   säker   identifiering   eller   av   annat
beaktansvärt skäl."
Riksdagen  beslutade  i  enlighet  med  utskottets
förslag (rskr. 1990/91:160).

Gravbrev

Motionen

I  motion  2000/01:K260  av  Runar  Patriksson  (fp)
anförs  att  det  skulle  vara  till  gagn  både för
gravrättsinnehavare      och     huvudmännen     för
begravningsverksamheten  med   gravrättsinnehavarens
personnummer  i  gravbrevet.  Enligt  motionären  är
kravet på ett ständigt uppdaterat register större än
tidigare i och med att fritt gravunderhåll  inte kan
ingå  i  begravningsavgiften. Detta är i stället  en
tjänst  som   församlingarna/kyrkoförvaltningarna  i
många  fall  erbjuder.   Problemet   är   emellertid
anmälningsskyldigheten.  Det går åt mycket arbetstid
till  efterforskningar,  eftersom   man   inte   har
personnummer  till  hjälp.  Motionären anför att det
bör ges regeringen till känna att vad som i motionen
anförts    om   att   införa   en   bestämmelse    i
begravningskungörelsen   att  gravbrev  också  skall
innehålla personnummer på  den  till vilken gravrätt
upplåtits respektive överlåtits.

Gällande bestämmelser

Enligt 7 kap. 7 § begravningslagen (1990:1144) skall
upplåtaren av gravrätt utfärda gravbrev  till  bevis
om att gravrätten upplåtits.

Vidare  sägs i 7 kap. 16 § samma lag att den avlidne
gravrättsinnehavarens  dödsbo  inom sex månader från
dödsfallet skall till upplåtaren  anmäla  vem  eller
vilka  gravrätten  har gått över till, eller att det
inte finns någon som gravrätten har gått över till.

I    begravningsförordningen    (1990:1147)    finns
bestämmelser som ansluter till begravningslagen. Där
sägs  i   4  §  att  den  som  förvaltar  en  allmän
begravningsplats  skall  föra  en  gravbok eller ett
gravregister.

Enligt  5  §  skall  vidare  det  i gravboken  eller
gravregistret   för  varje  belagd  eller   upplåten
gravplats anges bl.a.  namn, personnummer och adress
på  den  eller  dem som gravplatsen  har  upplåtits,
överlåtits  eller   gått   över   till.   Namn   och
personnummer  skall också anges på den som gravsatts
inom gravplatsen.

I 7 § första stycket  sägs  att  ett  gravbrev skall
innehålla  uppgifter  om vem eller vilka  gravrätten
har upplåtits till, vilken gravplats som upplåtelsen
avser, upplåtelsetiden,  de  villkor  som gäller för
upplåtelsen och vem eller vilka gravrätten  skall gå
över till, om det har bestämts vid upplåtelsen.
I gravbrevet skall det enligt andra stycket  också
finnas en upplysning om den anmälningsskyldighet som
den  avlidne gravrättsinnehavarens dödsbo har enligt
7 kap. 16 § begravningslagen (1990:1144).
Om gravrättsinnehavaren  under upplåtelsetiden genom
ett skriftligt förordnande  har  bestämt  vem  eller
vilka gravrätten skall gå över till, bör enligt  8 §
upplåtaren  låta  anteckna  det i gravbrevet. Vidare
bör upplåtaren i gravbrevet också  låta anteckna vem
eller  vilka  som  gravrätten  har gått  över  eller
överlåtits till.

Utskottets ställningstagande

Av bestämmelserna i begravningsförordningen  framgår
att  den  som  förvaltar  en allmän begravningsplats
skall  föra  en gravbok eller  ett  gravregister.  I
gravboken eller  i  gravregistret  skall  för  varje
upplåten  gravplats  anges  bl.a. namn, personnummer
och  adress  på  den eller dem som  gravplatsen  har
upplåtits, överlåtits eller gått över till. Avsikten
är  således  att  gravrättens  övergång  till  olika
innehavare skall kunna  följas  genom anteckningar i
gravboken eller registret. I detta sammanhang skall,
som   framgått,  personnummer  anges.   Syftet   med
gravbrev  är  däremot  att  för gravrättsinnehavaren
tjäna  som  bevis  om  gravrätt.  Enligt  utskottets
mening   synes   det   mot   denna   bakgrund   vara
tillräckligt  att  personnummer  anges  i  gravboken
eller gravregistret.  Något behov av att reglera att
upplåtare av gravplats skall ange personnummer också
i   gravbrev   föreligger   således   inte.   Motion
2000/01:K260 bör därför avslås.

Registrering vid uthyrning av videofilmer

Motionen

I motion 2000/01:K325 av Carina  Hägg (s) anförs att
i den praxis som utarbetats av Datainspektionen  får
vanliga    kundregister   normalt   inte   innehålla
personnummer.    Endast   om   det   på   grund   av
verksamhetens   art    är   särskilt   viktigt   att
personförväxling   inte  sker   kan   register   med
personnummer tillåtas. Motionären anser att det inte
är nödvändigt med personnummer  för  att  få hyra en
videofilm.  Hon  anser  att  denna  rätt  inte skall
finnas  för videobutikerna. Detta bör ges regeringen
till känna.

Utskottets ställningstagande

Som framgår  av  redovisningen  ovan har reglerna om
behandling av personnummer förts över från datalagen
till  personuppgiftslagen.  Förarbetena   till   den
särskilda  bestämmelsen i datalagen om användning av
personnummer och den praxis som utvecklats kring den
bestämmelsen  kan  därför  tjäna  som vägledning vid
tillämpningen  av  22  §  personuppgiftslagen   (jfr
Personuppgiftslagen, En kommentar, Öman/Lindblom  s.
106).     Det     bör     dock     framhållas    att
personuppgiftslagen  till  skillnad  från  datalagen
utan  vidare tillåter behandling av personnummer  om
den registrerade har samtyckt till behandlingen.
Utskottet  vill  framhålla  att videouthyrare inte
har någon rätt att få uppgift om  personnummer  från
sina  kunder,  och  kunderna  har  inte heller någon
skyldighet att lämna personnummer till videouthyrare
när de vill hyra en film. Om en kund  lämnar ut sitt
personnummer   till   videouthyraren   i   en  sådan
situation  får  det  därför  anses ske med samtycke.
Situationen  har sin motsvarighet  vid  många  andra
affärsuppgörelser    av    privat    karaktär,   där
utlämnandet  av  personnumret  är  att  se  som  ett
avtalsvillkor  som  kunden  är  fri att godta  eller
förkasta. Enligt utskottets mening finns det således
ingen    anledning    att    i   personuppgiftslagen
särbehandla videouthyrare. Vad  som  är  av  vikt  i
sammanhanget  är  i  stället  att det är tydligt för
kunden  på  vilket  sätt  och  för  vilket   ändamål
videouthyraren   avser  att  behandla  uppgiften  om
personnummer. Som  redovisats  ovan  innebär  vidare
gällande  rätt  alltjämt  att,  om  samtycke saknas,
uppgifter om personnnummer endast får  behandlas  om
det finns ett beaktansvärt skäl. Mot bakgrund av vad
som  nu  anförts bör enligt utskottets mening motion
2000/01:K325 avslås.

Statens personadressregister

Utskottets förslag i korthet
Utskottet  avstyrker  med hänvisning till sin
tidigare  bedömning  en  motion  om  att  det
statliga personadressregistret bör avvecklas.
Motionen

I  motion 2000/01:K241 av Stig  Rindborg  m.fl.  (m)
anförs  att sammanställningar av personuppgifter har
blivit   en    affärsidé.    Statens   person-   och
adressregisternämnd   intar enligt  motionärerna  en
särställning, vars enda  uppgift är att förvalta ett
personregister utan särskilt  ändamål.  Motionärerna
påpekar   att   den  som  får  köpa  uppgifter  från
registret  kan skapa  profiler  om  i  princip  alla
bosatta i Sverige. Ju fler personuppgifter som finns
tillgängliga,  desto  tydligare blir profilerna. Ett
bevis   på   detta   är   enligt   motionärerna   de
direktreklamförsändelser   som    medborgarna   får.
Motionärerna   anför   att  det,  mot  bakgrund   av
dataskyddsdirektivets  syfte   och   kravet  på  att
behandling  av  personuppgifter skall ske  efter  på
förhand bestämda  ändamål,  inte  är  förenligt  med
direktivet    att    låta    statens   person-   och
adressregister  (SPAR) finnas kvar.  Regeringen  bör
därför skyndsamt  ta de initiativ som behövs för att
avveckla SPAR.

Bakgrund

Dataskyddsdirektivet

I  artikel  6.1  i  dataskyddsdirektivet   sägs  att
medlemsstaterna    skall    föreskriva   bl.a.   att
personuppgifter  skall  samlas   in  för  särskilda,
uttryckligt angivna och berättigade ändamål samt att
senare behandling inte får ske på  ett  sätt  som är
oförenligt  med  dessa  ändamål (b). Vidare sägs att
personuppgifterna skall var  adekvata  och relevanta
och  och  inte  får  omfatta  mer  än  vad  som   är
nödvändigt  med  hänsyn till de ändamål för vilka de
har samlats in och  för  vilka  de  senare behandlas
(c).

Enligt  artikel  7  är behandling av personuppgifter
tillåten bl.a. om behandlingen  är nödvändig för att
utföra  en arbetsuppgift av allmänt  intresse  eller
som är ett  led  i  myndighetsutövning som utförs av
den registeransvarige  eller  tredje man till vilken
uppgifterna har lämnats ut (e).
Behandling  kan  också  vara tillåten  om  den  är
nödvändig för ändamål som rör  berättigade intressen
hos den registeransvarige eller  hos  den  eller  de
tredje  män  till  vilka uppgifterna har lämnats ut,
utom   när   sådana   intressen   uppvägs   av   den
registrerades intressen  eller  dennes grundläggande
fri- och rättigheter som kräver skydd  under artikel
1.1 (f).
I  artikel  14  b)  sägs att den registrerade  skall
tillförsäkras rätten  att  efter  anmodan  och  utan
kostnader motsätta sig behandling av personuppgifter
som  rör  honom och som den registrerade bedömer kan
komma  att behandlas  för  ändamål  som  rör  direkt
marknadsföring,   eller  att  bli  informerad  innan
person-uppgifter för  första  gången  lämnas ut till
tredje man eller för tredje mans räkning används för
ändamål  som  rör  direkt  marknadsföring,  och  att
uttryckligen  få erbjudande om  att  utan  kostnader
motsätta  sig  ett  sådant  utlämnande  eller  sådan
användning.
Vidare  sägs  att   medlemsstaterna   skall  vidta
nödvändiga  åtgärder  för  att  säkerställa  att  de
registrerade  känner till den rättighet som anges  i
första stycket b).
Lagen (1998:527) om det statliga
personadressregistret

Enligt    1    §    lagen     om     det    statliga
personadressregistret skall det för de  ändamål  som
anges  i  3  § med hjälp av automatiserad behandling
föras  ett  statligt   personadressregister  (SPAR).
Registret får användas av myndigheter och enskilda.

I 3 § sägs att uppgifterna  i SPAR får behandlas för
att   aktualisera,   komplettera   och   kontrollera
personuppgifter (1). Vidare får de behandlas för att
ta   ut   uppgifter  om  namn   och   adress   genom
urvalsdragning        för       direktreklamändamål,
opinionsbildning  eller   samhällsinformation  eller
annan därmed jämförlig verksamhet.

Enligt 4 § andra stycket skall  det på begäran av en
registrerad anges i SPAR att uppgifter om denna inte
får behandlas vid urvalsdragningar  enligt 3 § 2 för
direktreklam.

I   förordningen   (1998:1234)   om   det   statliga
personadressregistret finns närmare föreskrifter  om
behandlingen av personuppgifter som avses i lagen om
SPAR.

Tidigare riksdagsbehandling

Propositionen   1997/98:136  Statlig  förvaltning  i
medborgarnas tjänst

Statens  person-  och   adressregisternämnd   (SPAR-
nämnden)  inrättades  1986 genom beslut av riksdagen
med uppgift att vara huvudman  och  registeransvarig
myndighet    för    det    statliga    person-   och
adressregistret   (SPAR).   Bestämmelser   om   SPAR
återfanns  tidigare i 26-28 §§ datalagen (1973:289),
som upphörde att gälla den 24 oktober 1998.
I proposition  1997/98:136  Statlig  förvaltning i
medborgarnas   tjänst   föreslog   regeringen    att
grundförutsättningarna  för  SPAR skulle regleras på
ett utförligare sätt än tidigare  i en särskild lag.
Regeringen anförde i propositionen  att det bör vara
ett   statligt  åtagande  att  hålla  register   med
befolkningsuppgifter   av   hög   kvalitet  för  att
tillgodose  behovet  av  kontroll av personuppgifter
(s.  71).  Verksamheten med  SPAR  fungerade  enligt
regeringen väl  och  tillgodosåg  de behov som fanns
framför  allt  på  den privata marknaden.  Samtidigt
hade den tekniska utvecklingen medfört att det finns
möjlighet  att  upprätta   privata   register   över
befolkningen.  Enligt  regeringen  var det inte från
integritetssynpunkt   önskvärt   med   ett   flertal
personregister  över befolkningen. Regeringen  ansåg
att  en  fungerande   verksamhet   med   SPAR  kunde
förhindra uppbyggnaden av sådana register.
Vidare   anförde   regeringen   att   den  privata
marknaden   hade   ett  stort  behov  av  att  genom
urvalsdragningar få ut uppgifter om namn och adress.
Regeringen påpekade  att  direktmarknadsföring  ofta
var      den     enda     praktiskt     tillgängliga
marknadsföringskanalen   för   små   och  medelstora
företag. Härtill kom enligt regeringen att SPAR hade
stor betydelse för vissa myndigheters verksamhet.
I propositionen framhöll regeringen  därutöver att
dataskyddsdirektivet och det förestående arbetet med
en IT-anpassning av handlingsoffentligheten  innebar
nya   förutsättningar   för   registren   (s.   72).
Regeringen  avsåg att i anslutning till detta arbete
också förbereda  ett slutligt ställningstagande till
SPAR.  Mot  den  angivna   bakgrunden   föreslogs  i
propositonen  enbart  de  ändringar  som var  direkt
påkallade    av    en    direkt    anpassning   till
personuppgiftslagen.
När   det   gällde   registrets  förenlighet   med
dataskyddsdirektivet    anförde    regeringen    att
ändamålet med SPAR gäller  dels  kontroll  i  allmän
mening    av    befintliga   personuppgifter,   dels
urvalsdragning av  personuppgifter. Verksamheten med
SPAR måste enligt regeringen  sammantaget  betraktas
som  ett  allmänt  och berättigat intresse. Enskilda
som  inte  ville  ta emot  direktreklam  kunde  låta
markera  detta i registret.  Inte  heller  kundernas
behandling  kunde  enligt regeringen anses oförenlig
med det angivna ändamålet med SPAR. Regeringen ansåg
att principerna i artikel  6  i dataskyddsdirektivet
därmed fick anses tillgodosedda.
Regeringen framhöll vidare att  behandling  enligt
artikel  7  i  dataskyddsdirektivet  är tillåten när
denna  är  nödvändig för att utföra en arbetsuppgift
av allmänt intresse.  Dessutom  påpekade  regeringen
att behandling under vissa förutsättningar också får
ske  när  denna  är  nödvändig  för ändamål som  rör
berättigade   intressen  hos  den  registeransvarige
eller hos den till  vilken  uppgifterna  har lämnats
ut. Enligt regeringen kunde enskilda genom  SPAR  på
ett  enkelt  sätt  kontrollera att personuppgifter i
t.ex. kund- eller medlemsregister  är  korrekta  och
fullständiga. De kunder som använde SPAR kunde också
ha  ett  berättigat  intresse  att  erhålla urval av
uppgifter för direktreklam.
Därutöver framhöll regeringen att  lagförslaget
innehöll  en  bestämmelse  att  en registrerad efter
särskild framställan kan undgå att  bli  föremål för
urvalsdragning   för   direktreklam.  Detta  innebar
enligt regeringen att också principerna i artikel 14
i dataskyddsdirektivet var tillgodosedda.
Sammanfattningsvis    ansåg     regeringen     att
behandlingen  av  personuppgifter i SPAR i de former
som   framgick  av  förslaget   var   förenlig   med
dataskyddsdirektivet.
Konstitutionsutskottets tidigare bedömning

Vid sin  behandling av propositionen 1997/98:136 tog
konstitutionsutskottet bl.a. också upp en motion där
det föreslogs  att  SPAR  skulle avvecklas, eftersom
det  enligt  motionärerna stred  mot  grundtanken  i
dataskyddsdirektivet  (bet. 1997/98:KU31). Utskottet
fann  att  regeringen  i  propositionen   gjort   en
genomgång  av  SPAR:s förhållande till flera viktiga
moment  i  direktivet.   Regeringen    fann   därvid
sammanfattningsvis      att      behandlingen     av
personuppgifter i SPAR enligt förslaget var förenlig
med  direktivet.  Utskottet  framhöll   att   enligt
propositionen  borde en användning av uppgifter  för
de ändamål som styr  behandlingen inte, mot bakgrund
av   den   genomgång  som  görs   i   det   aktuella
sammanhanget,  anses  oförenlig  med  de ändamål för
vilka  uppgifterna samlas in. Med vad utskottet  här
anfört fick  motionen  anses  besvarad,  varför  den
avstyrktes.
Riksdagen  beslutade  i  enlighet  med  utskottets
förslag (rskr. 1997/98:294).
Pågående arbete

Utskottet     har     inhämtat    att    det    inom
Regeringskansliet bereds  förslag  till  ändringar i
reglerna  om  SPAR  som  syftar till att i fråga  om
vissa  detaljer ytterligare  anpassa  bestämmelserna
till       EG:s        dataskyddsdirektiv        och
personuppgiftslagen.  Förslagen  avser  ändringar  i
förordningen om SPAR.

Utskottets ställningstagande

Enligt  utskottets  mening  fyller SPAR alltjämt ett
behov  av  att  försörja  såväl enskilda  som  vissa
myndigheter     med    information     som     utgör
befolkningsuppgifter   och   håller   hög  kvalitet.
Utskottet  vidhåller  sin  tidigare uppfattning  att
gällande reglering av behandling  av personuppgifter
i SPAR är förenlig med dataskyddsdirektivet.  Motion
2000/01:K241 avstyrks därför.

Internetombudsman m.m.

Utskottets förslag i korthet
Utskottet  avstyrker  två motionsyrkanden som
tar  sikte  på  att  regeringen   bör   vidta
åtgärder för att tillförsäkra bl.a. föräldrar
särskild  kunskap  och hjälp för att de skall
kunna skydda sina barn  mot skadligt innehåll
på Internet. Detta görs med  hänvisning  till
det  omfattande  arbete  som såväl nationellt
som i EU bedrivs på detta område.
Motionen

I motion 2000/01:K252 av Per Lager m.fl. (mp) anförs
att när det gäller Internet  och barnens möjligheter
att  obehindrat  "surfa"  omkring   är  bristerna  i
skyddet stora. Enligt motionärerna behövs  kompetens
för  att  hjälpa  föräldrarna och att skydda barnen.
Det behövs kunskaper  och hjälp för att stänga eller
låsa de sidor som är skadliga  för barnen. Detta bör
ges regeringen till känna (yrkande 1).
Motionärerna anför vidare att samhället, med tanke
på Internetanvändningens explosiva  utveckling,  bör
kunna  ställa  upp  med  information, vägledning och
hjälp vad gäller möjligheten att "sila" utbudet till
hemdatorn.   För   sådana  tjänster   krävs   enligt
motionärerna särskild  kompetens,  en ombudsman. Det
skulle kunna ske genom ett gemensamt kompetensområde
för  KO och BO, där Internetfrågan får  en  särskild
avdelning   eller   också   genom  att  en  särskild
Internetombudsman inrättas. Riksdagen bör begära att
regeringen  utreder  möjligheten  att  tillsätta  en
särskild Internetombudsman (yrkande 2).

Bakgrund

Svenska åtgärder

I maj 1998 trädde en ny svensk lag i kraft om ansvar
för elektroniska anslagstavlor  (SFS 1998:112), dvs.
tjänster för elektronisk förmedling  av meddelanden.
Enligt   lagen   har  den  som  tillhandahåller   en
elektronisk anslagstavla på t.ex. Internet ett visst
ansvar för innehållet,  bl.a. genom skyldigheten att
ta  bort vissa meddelanden  som  uppenbart  avses  i
brottsbalkens       bestämmelser       om      t.ex.
barnpornografibrott och olaga våldsskildring.

I        propositionen        1999/2000:86       Ett
informationssamhälle för alla bedömde regeringen att
samhällets intresse av att skydda barn från skadligt
innehåll  i  nya informationsbärande  medier,  bl.a.
Internet, måste tryggas (s. 117). Regeringen anförde
att den utöver  nationella  åtgärder  aktivt  skulle
delta  i  det  internationella arbetet för att skapa
ett  gott  skydd  för   barn   i   en   globaliserad
medievärld.
I skälen för sin bedömning konstaterade regeringen
att  Sverige  deltar i internationellt samarbete  på
området, bl.a. inom EU (s. 118). Regeringen erinrade
om ministerrådets  under 1998 antagna rekommendation
om   skydd   av  minderåriga   och   den   mänskliga
värdigheten    i    audiovisuella    tjänster    och
informationstjänster respektive rådets handlingsplan
för att främja en  säkrare  användning  av Internet.
Vidare  anförde  regeringen  att Våldskildringsrådet
ansvarar   för   att   informera   branscherna    om
rekommendationens   innehåll,   följa   branschernas
självreglerande  arbete  och fungera som deras  stöd
och samtals-partner i frågor  som  rör skydd av barn
och    medier.   Regeringen   påpekade   att    även
handlingsplanen  syftade  till att främja branschens
självreglering.  Därutöver  anförde  regeringen  att
rekommendationen  och  handlingsplanen   under  1999
följdes upp av två separata rådsslutsatser  av  EU:s
ministerråd   om  självregleringens  roll  inom  nya
medietjänster och  behovet  av  att skydda barn från
skadligt   innehåll   vid  framväxten   av   digital
distributionsteknik. Att  självreglering förespråkas
som komplement till regelverket  i  dessa  och andra
internationella   dokument  hade  enligt  regeringen
delvis   att   göra   med    den   snabba   tekniska
utvecklingen. Nationell lagstiftning  är inte heller
tillräcklig  när  gäller  ett  globalt  medium   som
Internet.     Regeringen    anförde    vidare    att
lagstiftningen  givetvis  sätter ramarna och erinrar
om  den  svenska  lagen om ansvar  för  elektroniska
anslagstavlor.  Därutöver  framhöll  regeringen  att
informations- och  medvetandegörande  insatser också
är  mycket  viktiga. Härvid nämnde regeringen  bl.a.
det  arbete som  bedrivs  inom  Våldsskildringsrådet
samt  the  Unesco  International  Clearingshouse  in
Children and Violence on the Screen, vars verksamhet
är   placerad    vid   Göteborgs   universitet   med
finansiering av den svenska regeringen.
Genom   ett  privat  initiativ   har   den   ideella
föreningen Internetombudsmannen bildats. Föreningen,
som bl.a.  kan  nås  via dess hemsida (www.internet-
ombudsmannen.se),  har  till  syfte  att  tillvarata
Internetanvändarnas  intressen  genom  att  svara på
frågor  och  vid  behov föra debatt. Dess verksamhet
bygger  på  frivilliga   insatser   från   experter.
Föreningen har genom regeringsbeslut den 22 december
1999  fått  ett  projektbidrag  om 4 miljoner kronor
avseende  åren  2000  och  2001.  Under   1999   har
föreningen  också  fått  medel från bl.a. Stiftelsen
för  kunskaps-  och kompetensutveckling.  Föreningen
har    nyligen    avlämnat     en    rapport    till
Näringsdepartementet  med en första  redovisning  av
sin verksamhet.

Sedan 1999 t.o.m. 2002  pågår kompetensutveckling av
lärare i informationsteknik  (ITIS-projektet). Halva
den svenska lärarkåren skall delta  i detta projekt.
Enligt  ett  regeringsuppdrag har vidare  Skolverket
ansvar    för    att     stödja     och    stimulera
Internetanvändningen  i  skolan.  Detta  görs  bl.a.
genom  Skoldatanätet,  som  skall  fungera   som  en
vägledning för lärare i arbetet med att integrera IT
i  undervisningen. I detta sammanhang har Skolverket
också  gett  ut  ett  antal skrifter, bl.a. skriften
Internet på gott och ont.  I  denna skrift behandlas
de  problem som kan uppstå vid Internetanvändning  i
skolan.  Den  har delats ut till samtliga lärare och
rektorer på grund-  och  gymnasieskolorna.  Den  har
också delats ut till de s.k. ITIS-handledarna.

Åtgärder inom EU

Som  angetts  ovan har ministerrådet den 23 november
1999 antagit en slutsats om skydd av minderåriga mot
bakgrund av utvecklingen  av  digitala audiovisuella
tjänster.  I  slutsatserna  erinrar   rådet  om  sin
rekommendation 98/560/EG av den 24 september 1998 om
utvecklingen av konkurrenskraften hos den europeiska
industrin    för    audiovisuella    tjänster    och
informationstjänster  genom  främjande av nationella
system  för  att  uppnå  en jämförbar  och  effektiv
skyddsnivå för minderåriga  och  för  den  mänskliga
värdigheten.  Rådet  erinrade  också om gemenskapens
fleråriga handlingsplan för att  främja  en  säkrare
användning  av  Internet  genom att bekämpa olagligt
och  skadligt  innehåll på globala  nät  som  antogs
genom  Europaparlamentets   och   rådets  beslut  nr
276/1999/EEG  (2) och som också erinrade  om  rådets
slutsatser av den 27 september 1999 om resultatet av
den  offentliga   rådfrågningen   om   grönboken  om
konvergens  (särskilt aspekterna på medier  och  den
audiovisuella sektorn).
Vidare uppmanade rådet medlemsstaterna att löpande
kontrollera  att   nuvarande  system  för  skydd  av
minderåriga    är   effektiva    och    intensifiera
ansträngningarna beträffande åtgärder för utbildning
och  medvetandegörande.  Enligt  uppmaningen  skulle
medlemsstaterna     också     sammanföra     berörda
industrigrenar och parter, t.ex. programföretag  och
operatörer,  organ  för reglering och självreglering
inom den audiovisuella  sektorn,  organisationer för
klassificering  av  programvara  och  Internet  samt
konsumentorganisationer för att undersöka olika sätt
att   nå   en  större  klarhet  i  värderingen   och
klassificeringen    av    audiovisuellt    innehåll.
Medlemsstaterna skulle vidare fortsätta sitt  arbete
med att ytterligare främja tillämpningen av den ovan
nämnda rekommendationen.
Därutöver  uppmanade  rådet kommissionen att, utan
att befintliga system i medlemsstaterna  åsidosätts,
och   när   det   är   lämpligt   genom   befintliga
finansieringsorgan sammanföra berörda industrigrenar
och  parter,  t.ex.  programföretag  och operatörer,
organ  för  reglering  och självreglering  inom  den
audiovisuella     sektorn,    organisationer     för
klassificering  av  programvara  och  Internet  samt
konsumentorganisationer för att undersöka olika sätt
att  nå  en  större  klarhet   i   värderingen   och
klassificeringen  av audiovisuellt innehåll i Europa
och  att  stödja utbyte  av  information  och  bästa
tillvägagångssätt    för   skydd   av   minderåriga.
Kommissionen   uppmanades    också   att   uppmuntra
industrin att utveckla användarvänliga produkter för
föräldrar och lärare som gör det möjligt för dem att
dra  nytta  av tekniska hjälpmedel  för  att  skydda
minderåriga.  Vidare  skulle  kommissionen undersöka
möjliga  gemenskapsåtgärder  för   att   stödja  och
komplettera medlemsstaternas verksamhet i  syfte att
skydda   minderåriga   från  skadligt  audiovisuellt
innehåll   genom  större  mediekunskap   och   genom
åtgärder för att höja medvetenheten.
Kommissionen  skulle  samtidigt  beakta det arbete
som utförs enligt gemenskapens handlingsplan för att
främja   en   säker  användning  av  Internet   samt
utvecklingen och erfarenheterna i resten av världen.
Enligt uppgift  kommer kommissionen under våren 2001
med en utvärdering  av rekommendationen 98/560/EG av
den   24   september   1998   om   utvecklingen   av
konkurrenskraften hos den  europeiska  industrin för
audiovisuella   tjänster   och  informationstjänster
genom främjande av nationella  system  för att uppnå
en jämförbar och effektiv skyddsnivå för minderåriga
och  för den mänskliga värdigheten. Det skall  också
komma    en    utvärdering    av    den   gemensamma
handlingsplanen  för att främja en säker  användning
av Internet.

I regeringens skrivelse 1999/2000:137 Barn - här och
nu,  Redogörelse för  barnpolitiken  i  Sverige  med
utgågspunkt i FN:s konvention om barnets rättigheter
redovisade  regeringen  barnfrågorna  under Sveriges
ordförandeskap i ministerrådet inom EU våren 2001. I
detta  sammanhang  redogjorde  regeringen  för  sitt
beslut   att   under  det  svenska  ordförandeskapet
arrangera ett expertseminarium  med  namnet Barn och
unga   i  det  nya  medielandskapet  (s.  136   f.).
Regeringen  anförde  att  seminariet låg i linje med
det redan pågående arbetet  inom EU med att skapa en
acceptabel skyddsnivå för barn  i  ett medielandskap
kännetecknat       av      globalisering,      snabb
teknikutveckling och  framväxt  av  nya  system  för
mediedistribution.  Härvid  framhöll  regeringen att
globaliseringen  och  teknikutvecklingen  visade  på
behovet av att, vid sidan av nationell lagstiftning,
förstärka  insatserna  för   att  skapa  dialog  med
branscherna, etablera internationella  nätverk  samt
förebygga  skadeverkningar  genom  kunskapsinsamling
och   informationsspridning.   Regeringen   påpekade
vidare att medvetenheten och enigheten  inom  EU  är
stor  om  att  det  nya  medielandskapet  kräver nya
metoder för att skydda barn.

Det    nämnda    expertseminariet    om    det   nya
medielandskapet  och dess konsekvenser för barn  och
unga   hölls  i  februari   2001.   Vid   seminariet
behandlades  bl.a.  frågan  om  skydd av minderåriga
från skadligt innehåll på Internet  och i dator- och
TV-spel.

Tidigare riksdagsbehandling

Konstitutionsutskottet     har     tidigare    under
innevarande riksmöte behandlat motioner  där  frågor
om  begränsningar  av  vissa  hemsidor på offentliga
datorer  respektive av utbudet på  Internet  berörts
(bet. 2000/01:KU9).  Motionerna  tog  bl.a. sikte på
skyddet  för  barn och unga vid deras användning  av
Internet. I sin  bedömning  hänvisade utskottet till
regeringens skrivelse 1999/2000:137  Barn  - här och
nu,  Redogörelse  för  barnpolitiken  i Sverige  med
utgångspunkt    i   FN:s   konvention   om   barnets
rättigheter. Utskottet  konstaterade  att  det redan
pågick  ett  omfattande arbete som syftade till  att
skydda   barn   från    skadligt    och    olämpligt
medieinnehåll och avstyrkte motionerna.

Utskottets ställningstagande

Enligt  utskottets  mening är frågan om skyddet  för
barn    och    unga    i   samband    med    digital
distributionsteknik, bl.a.  Internet,  av  väsentlig
betydelse i en allt mer expanderande medievärld. Som
framgår  av  redovisningen ovan pågår ett omfattande
arbete   i  denna   fråga   såväl   nationellt   som
internationellt.  Vid sidan av lagstiftningsåtgärder
pågår  ett  arbete för  att  främja  självreglerande
insatser samt i form av informationspridning och att
göra föräldrar  och  andra medvetna om de risker som
är    förknippade    med   användningen    av    nya
informationsbärande medier.  En viktig del i arbetet
med att skydda barnen i det nya  me-dielandskapet är
givetvis att göra kompetens och kunskap  på  området
lätt tillgängliga för föräldrar och andra vuxna  som
ansvarar för barnens skydd. Utskottet utgår från att
regeringen  noggrant följer upp och tar till vara de
insatser som  hittills  gjorts  i  detta  syfte. Mot
denna bakgrund är det enligt utskottets mening  inte
erforderligt  att  riksdagen  för  närvarande vidtar
någon  åtgärd  med  anledning  av vad som  anförs  i
motion 2000/01:K252 yrkande 1.
I  nämnda motion anförs också att  det  behövs  en
särskild  kompetens  -  en  ombudsman  (yrkande  2).
Härvid  vill  utskottet  framhålla  att,  förutom de
insatser  för  att samla och förmedla kompetens  som
har redovisats ovan,  även Barnombudsmannen har till
uppgift  att bevaka barnens  skydd  också  på  detta
område. Någon åtgärd med anledning av vad som anförs
i  motionen  i  denna  del  är  därför  inte  heller
nödvändig för närvarande. Motionen avstyrks därmed i
berörd del.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning till de motiveringar som
framförs under Utskottets överväganden
föreslår utskottet att riksdagen fattar
följande beslut:

1. Personuppgiftslagens upphävande
Riksdagen avslår  motion  2000/01:K341  yrkande
3.

Reservation 1 (c)
2. Översyn av personuppgiftslagen
Riksdagen avslår motion   2000/01:T718  yrkande
6.

3. Revidering av dataskyddsdirektivet
Riksdagen avslår motion  2000/01:K283.

4. Dataskyddsdirektivet och juridiska
personer
Riksdagen  avslår  motion  2000/01:K341 yrkande
5.

Reservation 2 (c, fp)
5. Balans mellan offentlighet och
integritet i dataskyddsdirektivet
Riksdagen avslår motion   2000/01:T718  yrkande
7.
6. Samtycke vid behandling av personuppgift
om lagöverträdelser
Riksdagen avslår motion  2000/01:K270.

7. Behandling av uppgift om personnummer
Riksdagen  avslår motionerna  2000/01:K260  och
2000/01:K325.

8. Statens personadressregister
Riksdagen avslår motion  2000/01:K241.

Reservation 3 (m)
9. Internetombudsman
Riksdagen avslår motion  2000/01:K252 yrkandena
1 och 2.
Reservation 4 (mp)

Stockholm den 22 mars 2001

På konstitutionsutskottets vägnar

Per Unckel

Följande ledamöter  har  deltagit  i beslutet: Per
Unckel  (m),  Göran  Magnusson  (s), Barbro  Hietala
Nordlund (s), Pär Axel Sahlberg (s),  Kenneth  Kvist
(v),  Ingvar  Svensson (kd), Inger René (m), Kerstin
Kristiansson  Karlstedt  (s),  Kenth  Högström  (s),
Björn von der Esch  (kd), Nils Fredrik Aurelius (m),
Per   Lager  (mp),  Åsa  Torstensson   (c),   Helena
Bargholtz  (fp),  Britt-Marie Lindkvist (s) och Per-
Samuel Nisser (m).

Reservationer

Utskottets    förslag    till   riksdagsbeslut   och
ställningstaganden     har    föranlett     följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag  till  riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.

1. Personuppgiftslagens upphävande (punkt 1)

av Åsa Torstensson (c).
Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
1.  Riksdagen antar nedan framlagda förslag till lag
om   upphävande   av  per-sonuppgiftslagen.   Därmed
bifaller riksdagen motion 2000/01:K341 yrkande 3.

Förslag till lag om upphävande av
personuppgiftslagen (1998:204)

Härigenom   föreskrivs    att    personuppgiftslagen
(1998:204) skall upphöra att gälla  vid  utgången av
år 2001.

Ställningstagande

Utskottet konstaterar att de åtgärder som  vidtagits
mot  bakgrund av riksdagens beslut uppenbarligen  är
otillräckliga  samt  att de redogörelser som lämnats
från regeringen inte kommer  att  vara  tillräckliga
för  att  tillgodose syftet med riksdagens  tidigare
tillkännagivanden.  De  förändringar  som genomförts
och  regeringens arbete med att förändra  direktivet
till   trots,   kommer   person-uppgiftslagen   även
framgent   att   innebära  stora  inskränkningar  av
viktiga  yttrandefrihetsprinciper,   såsom   de  har
formulerats  i  2  kap. 1 § regeringsformen. Det  är
därför lämpligt att  nu  pröva en annan ordning, där
befintliga lagar som styr  yttrandefrihetens gränser
och  registrering  av  personuppgifter,  prövas  mot
dataskyddsdirektivet. Enligt  utskottets uppfattning
bör  dessa  lagar  i det stora flertalet  fall  vara
tillräckliga för att  direktivets  krav  skall kunna
anses  vara  uppfyllda.  Endast i de fall direktivet
eller   2   kap.  3  §  regeringsformen   innehåller
bestämmelser   som   inte  tillgodoses  genom  detta
förfarande bör särlagstiftning  tillämpas. Utskottet
anser alltså i enlighet med motion  2000/01:K341 att
personuppgiftslagen nu bör upphävas.

2. Dataskyddsdirektivet och juridiska personer
(punkt 4)

av Åsa Torstensson (c) och Helena Bargholtz (fp)
Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under  punkt 4 borde
ha följande lydelse:
4.   Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening   vad   utskottet   anfört.  Därmed  bifaller
riksdagen motion 2000/01:K341 yrkande 5.
Ställningstagande

Enligt utskottets mening är  det  särskilt angeläget
att regeringen, i sitt intensifierade arbete med att
verka  för  en revidering av dataskyddsdirektivet  i
riktning mot  en  missbruksmodell, också arbetar för
att det inte sker en  utvidgning  av direktivet till
att omfatta juridiska personer. Detta bör med bifall
till vad som anförs i motion 2000/01:K341  yrkande 5
ges regeringen till känna.

3. Statens personadressregister (punkt 8)

av  Per  Unckel (m), Inger René (m), Nils Fredrik
Aurelius (m) och Per-Samuel Nisser (m).
Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att  utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:
8.   Riksdagen  tillkännager   som  sin  mening  vad
utskottet anfört. Därmed bifaller  riksdagen  motion
2000/01:K241.
Ställningstagande

Utskottet  vill  framhålla  att  SPAR-nämndens  enda
uppgift  är  att  förvalta  ett  personregister utan
särskilt  ändamål. Den som får köpa  uppgifter  från
registret kan  vidare  skapa  profiler  om i princip
alla    bosatta   i   Sverige.   Mot   bakgrund   av
dataskyddsdirektivets   syfte   och   krav   på  att
behandling  av  personuppgifter  skall ske efter  på
förhand bestämda ändamål, kan det  enligt utskottets
mening inte anses förenligt med direktivet  att låta
SPAR  finnas  kvar.  Enligt  utskottets  mening  bör
regeringen  därför,  i enlighet med vad som anförs i
motion 2000/01:K241, skyndsamt  vidta  åtgärder  för
att  avveckla  SPAR.  Detta  bör ges regeringen till
känna.

4. Internetombudsman (punkt 9)

av Per Lager (mp).
Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:
9.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening   vad   utskottet   anfört.  Därmed  bifaller
riksdagen motion 2000/01:K252 yrkandena 1 och 2.
Ställningstagande
Enligt  utskottets mening är  det,  med  tanke  på
Internetanvändningens      explosiva     utveckling,
nödvändigt att samhället svarar för att information,
vägledning och hjälp finns att tillgå när det gäller
möjligheterna att skydda sig  från skadligt innehåll
på Internet. Utskottet anser därför,  i enlighet med
vad som anförs i motion 2000/01:K252 yrkande  2, att
det  behövs  en  särskild ombudsman som samlar sådan
kompetens och förmedlar  denna  typ  av tjänster. En
sådan särskild ombudsman har vidare - av hänsyn till
samma skyddsintresse som Konsumentombudsmannen  (KO)
och  Barnombudsmannen  (BO)  en gång inrättades - en
given uppgift i en modern demokrati.  Utskottet  gör
bedömningen att denna särskilda uppgift dock inte på
ett tillräckligt tydligt sätt ryms inom de nuvarande
ombudsmännens   uppgifter,   utan  den  bör  åläggas
antingen  KO  och  BO  gemensamt eller  en  särskild
Internetombudsman. Regeringen bör därför låta utreda
om  en  sådan  speciell  uppgift   kan   handhas  av
nuvarande  ombudsmän  eller  om  inrättande  av   en
särskild  Internetombudsman  behövs  och  hur  t.ex.
kompetensen  hos  den existerande ideella föreningen
Internetombuds-mannen,  som  har  tillfälligt  stöd,
skulle  kunna  tas till vara i detta sammanhang. Med
bifall till nämnda  motion  i  berörd  del  bör  vad
utskottet nu anfört ges regeringen till känna.

Särskilt yttrande


Översyn av personuppgiftslagen och
dataskyddsdirektivet
Helena Bargholz (fp) anför:

Offentlighetsprincipen  och  yttrandefriheten  utgör
omistliga  liberala  värden.  Att värna dem, oavsett
medium, är en viktig uppgift för  Folkpartiet.  EG:s
dataskyddsdirektiv  och  den  personuppgiftslag  som
stiftades  med anledning av direktivet har, såsom de
har  kommit  att   tillämpas,  inneburit  allvarliga
inskränkningar   av   dessa    centrala    friheter.
Folkpartiet  har därför i flera sammanhang pekat  på
behovet   av   en   omprövning   av   de   nuvarande
bestämmelserna.
För    närvarande     pågår    en    översyn    av
dataskyddsdirektivet inom  unionen.  EG-kommissionen
skall  under  hösten  2001 lämna en rapport  om  hur
direktivet skall förändras.  I  Sverige äger just nu
en  offentlig  utvärdering  av  dataskyddsdirektivet
rum,  bl.a.  i  form av en öppen enkät  riktad  till
allmänheten. En samrådsgrupp med representanter från
samtliga riksdagspartier  har  tillsatts i syfte att
utmejsla  en  svensk  position  inför   de  kommande
överläggningarna.  Folkpartiet  kommer  under  denna
process att driva kravet om största möjliga  respekt
för  offentlighet  och  yttrandefrihet - också i  de
elektroniska medierna.
Jag väljer att markera  Folkpartiets  principiella
ståndpunkt  genom  ett  särskilt yttrande. Utskottet
borde ha väntat med att behandla de motioner som rör
dataskyddsdirektivet  och  personuppgiftslagen  till
dess att den offentliga  utvärderingen  är  klar och
samrådsgruppens  arbete är slutfört senare i år.  En
ny  lagstiftning som,  bättre  än  den  existerande,
skyddar viktiga medborgerliga rättigheter på området
kräver   en   noggrann  och  gedigen  parlamentarisk
beredning.
Förteckning över behandlade
förslag