I detta betänkande behandlar utskottet ett antal
motioner från allmänna motionstiden 2000 som rör
frågor om behandling av personuppgifter och vissa
frågor med beröring till IT-området.
Ett enigt konstitutionsutskott uttalade redan för
två år sedan att en modern lagstiftning avseende
behandling av personuppgifter måste utformas så att
lagstiftningen är väl anpassad med hänsyn till den
snabba utvecklingen på framför allt IT-området.
Enligt utskottets mening var det därför av stor vikt
att den svenska regeringen verkade inom EU för att
en revidering av EG:s dataskyddsdirektiv skedde med
inriktning att det är missbruk av personuppgifter
som skall beivras. Utskottet understryker nu vikten
av att regeringen inför kommissionens förestående
rapport om direktivets genomförande intensifierar
sitt arbete med att nationellt, men framför allt
inom EU, ta fram förslag till och skaffa sig gehör
för en missbruksmodell. Därutöver understryker
utskottet vikten av att regeringen fortsätter
arbetet såväl nationellt som i EU med att finna
inslag av mer missbruksinriktad reglering som kan
genomföras inom ramen för dataskyddsdirektivet och
att regeringen förelägger riksdagen möjliga förslag
i denna riktning. Mot denna bakgrund avstyrker
utskottet motionsyrkanden om att personuppgiftslagen
(1998:204) bör ses över samt att regeringen bör ta
initiativ till en revidering av
dataskyddsdirektivet. I detta sammanhang avstyrker
utskottet också ett motionsyrkande om att
personuppgiftslagen skall upphävas. Detta görs med
hänvisning till att dataskyddsdirektivet inte skulle
kunna anses genomfört i svensk lagstiftning om
personuppgiftslagen nu som en ensidig åtgärd
upphävdes i sin helhet. Utskottet utgår vidare
alltjämt från att regeringen i sitt arbete för en
revidering av dataskyddsdirektivet kraftfullt agerar
för att slå vakt om den svenska
offentlighetsprincipen. Mot denna bakgrund och med
hänvisning till pågående utredningsarbete avstyrker
utskottet ett motionsyrkande om att regeringen inom
EU bör ta initiativ till ett direktiv som bättre
uppmärksammar balansen mellan offentlighet och
insyn.
Vidare avstyrker utskottet en motion om att
bestämmelsen i 21 § person-uppgiftslagen bör ändras
så att den inte hindrar en enskild från att behandla
uppgifter om lagöverträdelser som avser den enskilde
själv. Detta görs med hänvisning till att utskottet
uppfattar gällande rätt så att något sådant hinder
inte finns och att någon lagändring därför inte
behövs.
Utskottet avstyrker vidare ett par motioner som
syftar till ytterligare reglering när det gäller
behandling av uppgift om personnummer i dels
gravbrev, dels i samband med videouthyrning med
motivering att det inte finns behov av ytterligare
regler.
Därutöver avstyrker utskottet med hänvisning till
sin tidigare bedömning en motion med yrkande om att
det statliga personadressregistret bör avvecklas.
Avslutningsvis avstyrker utskottet två
motionsyrkanden som tar sikte på att regeringen bör
vidta åtgärder för att tillförsäkra bl.a. föräldrar
särskild kunskap och hjälp för att de skall kunna
skydda sina barn mot skadligt innehåll på Internet.
Detta görs med hänvisning till det omfattande arbete
som såväl nationellt som i EU bedrivs på detta
område.
I betänkandet finns fyra reservationer och ett
särskilt yttrande.
Motioner från allmänna motionstiden
2000/01:K241 av Stig Rindborg m.fl. (m) vari yrkas:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en avveckling av
Statens person- och adressregisternämnd.
2000/01:K252 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om behovet av att
skydda barnen mot kränkningar på Internet.
2. Riksdagen begär att regeringen utreder
möjligheten att tillsätta en särskild
Internetombudsman.
2000/01:K260 av Runar Patriksson (fp) vari yrkas:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att införa en
bestämmelse i begravningskungörelsen att gravbrev
också skall innehålla personnummer på den till
vilken gravrätt upplåtits respektive övergått.
2000/01:K270 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) vari
yrkas:
Riksdagen beslutar att ändra 21 §
personuppgiftslagen så att personuppgifter som avses
i paragrafen får behandlas om kravet på samtycke är
uppfyllt.
2000/01:K283 av Per Unckel m.fl. (m) vari yrkas:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen under
det svenska ordförandeskapet i Europeiska unionen
bör ta initiativ till en revidering av EG-direktivet
95/46/EG.
2000/01:K325 av Carina Hägg (s) vari yrkas:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att inte tillåta
personnummerregistrering vid uthyrning av
videofilmer.
2000/01:K341 av Åsa Torstensson m.fl. (c) vari
yrkas:
3. Riksdagen beslutar att personuppgiftslagen
(1998:204) skall upphöra att gälla.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av att
förhindra att dataskyddsdirektivet utsträcks till
juridiska personer.
2000/01:T718 av Eva Flyborg m.fl. (fp) vari yrkas:
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att göra en översyn
av personuppgiftslagen i syfte att analysera om
lagen har fått en mer långtgående begränsning än vad
EU-direktivet anger.
7. Riksdagen begär att regeringen arbetar för att
få fram ett nytt EU-direktiv som bättre
uppmärksammar balansen mellan offentlighet och
integritet.
Utskottets överväganden
Översyn av personuppgiftslagen och
EG:s dataskyddsdirektiv
Utskottets förslag i korthet
Ett enigt konstitutionsutskott uttalade redan
för två år sedan att en modern lagstiftning
avseende behandling av personuppgifter måste
utformas så att lagstiftningen är väl
anpassad med hänsyn till den snabba
utvecklingen på framför allt IT-området.
Enligt utskottets mening var det därför av
stor vikt att den svenska regeringen verkade
inom EU för att en revidering av EG:s
dataskyddsdirektiv skedde med inriktning att
det är missbruk av personuppgifter som skall
beivras. Utskottet understryker nu vikten av
att regeringen inför kommissionens
förestående rapport om direktivets
genomförande intensifierar sitt arbete med
att nationellt, men framför allt inom EU, ta
fram förslag till och skaffa sig gehör för en
missbruksmodell. Därutöver understryker
utskottet vikten av att regeringen fortsätter
arbetet såväl nationellt som i EU med att
finna inslag av mer missbruksinriktad
reglering som kan genomföras inom ramen för
dataskyddsdirektivet och att regeringen
förelägger riksdagen möjliga förslag i denna
riktning. Mot denna bakgrund avstyrker
utskottet motionsyrkanden om att
personuppgiftslagen (1998:204) bör ses över
samt att regeringen bör ta initiativ till en
revidering av dataskyddsdirektivet. I detta
sammanhang avstyrker utskottet också ett
motionsyrkande om att personuppgiftslagen
skall upphävas. Detta görs med hänvisning
till att dataskyddsdirektivet inte skulle
kunna anses genomfört i svensk lagstiftning
om personuppgiftslagen nu som en ensidig
åtgärd upphävdes i sin helhet. Utskottet
utgår vidare alltjämt från att regeringen i
sitt arbete för en revidering av
dataskyddsdirektivet kraftfullt agerar för
att slå vakt om den svenska
offentlighetsprincipen. Mot denna bakgrund
och med hänvisning till pågående
utredningsarbete avstyrker utskottet ett
motionsyrkande om att regeringen inom EU bör
ta initiativ till ett direktiv som bättre
uppmärksammar balansen mellan offentlighet
och insyn.
Motionerna
I motion 2000/01:K283 av Per Unckel m.fl. (m) anförs
att dataskyddsdirektivet innebär att skyddet för den
personliga integriteten måste garanteras ha en viss
nivå även i nationell lagstiftning. Lagstiftningen
har emellertid visat sig ha avgörande brister, vilka
i stor utsträckning härrör från direktivet.
Motionärerna anför att varken direktivet eller
personuppgiftslagen beaktar den snabba tekniska
utveckling som skett och hela tiden pågår. Att ha en
lagstiftning som bygger på en hantering av en
ständigt ökande mängd personuppgifter i stället för
att reglera missbruk är enligt motionärerna
otillfredsställande. De anser att hanteringsmodellen
bygger på en föråldrad struktur som inte tar hänsyn
till utvecklingen i samhället. Enligt motionärerna
kunde denna modell möjligen anses befogad så länge
endast ett relativt begränsat antal personer kunde
komma i kontakt med personuppgifter i datasystemen.
I dag, när verkligen är en helt annan, måste
lagstiftningen och det direktiv den bygger på ses
över. Motionärerna anför att Sverige under det
svenska ordförandeskapet i EU bör ta nödvändiga
initiativ för en revidering av direktivet.
Förändringsarbetet bör utgå från att det är missbruk
av personuppgifter som skall beivras. Detta bör ges
regeringen till känna.
I motion 2000/01:K341 av Åsa Torstensson m.fl. (c)
anförs att Centerpartiet upprepade gånger har krävt
långtgående förändringar av personuppgiftslagen och
ett intensifierat arbete för att värna det fria
ordet. Då detta uppenbarligen förefaller vara en
oframkomlig väg menar motionärerna att riksdagen bör
besluta att personuppgiftslagen skall upphöra att
gälla (yrkande 3).
Därutöver anför motionärerna att regeringen måste
intensifiera det arbete som görs inom ramen för EU
för att förändra dataskyddsdirektivet och som syftar
till att stärka yttrandefriheten i hela unionen.
Särskilt angeläget är det nu att förhindra att en
utvidgning av dataskyddet till att omfatta juridiska
personer. Detta bör ges regeringen till känna
(yrkande 5).
I motion 2000/01:T718 av Eva Flyborg m.fl. (fp)
anförs att det är uppenbart att personuppgiftslagen
är betydligt skarpare än vad dataskyddsdirektivet
föreskriver. Enligt motionärernas uppfattning måste
regeringen skyndsamt göra en översyn av
personuppgiftslagen i syfte att noga analysera om
lagen har fått en mer långtgående begränsning än vad
direktivet anger. I detta arbete bör andra länders
genomförande av direktivet noga studeras. Detta bör
ges regeringen till känna (yrkande 6).
Vidare erinras i motionen om att Folkpartiet
tidigare har velat ge regeringen i uppdrag att ta
initiativ till en ändring av EG:s dataskyddsdirektiv
så att inga tveksamheter skulle kvarstå när det
gäller direktivets förenlighet med den svenska
offentlighetsprincipen. Motionärerna påpekar att
ännu så länge har inte någon revidering gjorts.
Enligt motionärerna bör riksdagen ge regeringen i
uppdrag att omgående inom EU ta inititativ till att
ett arbete på ett direktiv som bättre uppmärksammar
behovet av balans mellan offentlighet och integritet
snarast kommer till stånd (yrkande 7).
Bakgrund
Dataskyddsdirektivet
Den 24 oktober 1995 antogs Europaparlamentets och
rådets direktiv 95/46/EG om skydd för enskilda
personer med avseende på behandlingen av
personuppgifter och om det fria flödet av sådana
uppgifter (dataskyddsdirektivet). I Sverige har
direktivet genomförts genom personuppgiftslagen
(1998:204) som trädde i kraft den 24 oktober 1998.
Bestämmelserna i direktivet innebär att det är
själva hanteringen av per-sonuppgifter som regleras.
Direktivet bygger således på en vittomfattande
hanteringsmodell. Vid direktivets genomförande
anförde regeringen att en lagstiftning som reglerar
i princip all hantering av personuppgifter måste
införas på grund av direktivet. I sitt förslag till
personuppgiftslag valde regeringen därför att i
huvudsak låta lagen följa direktivets text och
struktur. Enligt regeringen fanns det dock starka
skäl för att verka för att det blir möjligt att gå
ifrån en lagstiftning efter en vittomfattande
hanteringsmodell. Regeringen avsåg att på lämpligt
sätt utnyttja Sveriges inflytande i EU för att
påverka i en sådan riktning (prop. 1997/98:44 s. 35
f.).
Enligt artikel 33 i dataskyddsdirektivet skall
kommissionen senast den 24 oktober 2001 avge en
rapport om genomförandet av direktivet, eventuellt
försedd med lämpliga ändringsförslag.
Tidigare riksdagsbehandling
Vid behandlingen av proposition 1997/98:44 med
förslag om en personuppgiftslag såg
konstitutionsutskottet med tillfredsställelse på att
regeringen avsåg att såväl nationellt som inom EU-
samarbetet verka för att det skulle bli möjligt att
gå ifrån hanteringsmodellen (bet. 1997/98:KU18).
När det gällde direktivets förhållande till
offentlighetsprincipen framhöll
konstitutionsutskottet bl.a. att
offentlighetsprincipen med sin avgörande betydelse
för den fria åsiktsbildningen utgör en omistlig del
av vårt konstitutionella system. Utskottet anförde
att offentlighetsreglerna är vår nationella
angelägenhet och att gemenskapsinstitutionerna inte
hade någon befogenhet att harmonisera reglerna på
detta område. Vidare hänvisade utskottet till sitt
tidigare uttalande om att, om det skulle uppkomma en
konflikt inom det område där EU-institutionerna har
befogenhet att fatta beslut, det borde vara möjligt
att med framgång hävda den centrala ställning som
offentlighetsprincipen (och meddelarfriheten) har i
vårt konstitutionella system. Enligt utskottets
mening hade vad som förevarit i det nu aktuella
ärendet inte gett anledning till någon annan
bedömning. Det fanns enligt utskottet således varken
med hänsyn till offentlighetsprincipen som sådan
eller vad som förevarit i det aktuella ärendet
anledning att, såsom begärdes i en motion, göra en
omprövning av nuvarande offentlighetslagstiftning.
Motionen avstyrktes därför.
Utskottet anförde vidare att i enlighet med det
anförda saknades anledning att, såsom yrkades i en
motion, begära att regeringen skulle ta initiativ
till en ändring av dataskyddsdirektivet så att inga
tveksamheter kunde råda huruvida en normkollision
förelåg mellan direktivet och svenska bestämmelser
om allmänna handlingars offentlighet.
Utskottet behandlade under våren 1999 ett antal
motioner med yrkanden om en ny
integritetslagstiftning och om en revidering av
dataskyddsdirektivet i syfte att åstadkomma ett mer
modernt regelverk, som tar sikte på missbruk av
personuppgifter. I detta sammanhang uttalade
utskottet ånyo att en revidering av direktivet måste
ske (bet. 1998/99:KU15). Enligt utskottets mening
var det av stor vikt att den svenska regeringen med
kraft verkade inom EU för att en revidering av
direktivet skulle ske. Vidare uttalade utskottet att
en översyn borde göras i syfte att, så långt det är
möjligt inom dataskyddsdirektivets ram, åstadkomma
en förändring av den svenska lagstiftningen i den
riktning som föreslogs i motionerna. Enligt
utskottets mening borde - i avvaktan på en
teknikoberoende integritetslagstiftning -
intensifierade åtgärder vidtas för att åstadkomma en
lagstiftning som syftar till att ingripa mot
missbruk av per-sonuppgifter och inte mot själva
hanteringen av sådana uppgifter. Med bifall till
motionerna ansåg utskottet att detta skulle ges
regeringen till känna.
I detta sammanhang behandlade
konstitutionsutskottet också en motion med yrkande
om att regeringen borde ta initiativ inom EU för att
i lagstiftningen om behandling av personuppgifter
göra undantag för allmänna handlingar (bet.
1998/99:KU15). Härvid erinrade utskottet om att den
i ett tidigare avsnitt i samma betänkande uttalat
sig för att regeringen skall verka inom EU för att
en revidering av dataskyddsdirektivet sker.
Utskottet utgick från att regeringen i detta
sammanhang, liksom tidigare, kraftfullt agerar för
att slå vakt om den svenska offentlighetsprincipen.
Något intititativ från utskottets sida med anledning
av motionen var enligt utskottets mening inte
påkallat. Motionen avstyrktes därför.
Genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 januari
2000 infördes lättnader i personuppgiftslagens
förbud mot överföring av personuppgifter till tredje
land. I samband med utskottets behandling av
propositionen 1999/2000:11 Personuppgiftslagens
överföringsregler togs också upp motionsyrkanden som
tog sikte på en revidering av dataskyddsdirektivet
och en översyn av person-uppgiftslagen (bet.
1999/2000:KU7). I sin bedömning noterade utskottet
att regeringen i EU-samarbetet hade påtalat de
problem som uppmärksammats i den svenska debatten
samt tagit intitiativ till en seminarieserie där
företrädare för medlemsstaterna skulle få möjlighet
att presentera sin lagstiftning och diskutera
tillämpningsproblem som uppstått i de olika
länderna. Utskottet noterade också att det var
regeringens föresats att använda tiden fram till
hösten 2001, då kommissionen senast skall föreslå
nödvändiga förändringar av direktivet, för att
främja att ett förslag till revidering läggs fram
och för att öka förståelsen för de ändringar som
enligt svensk uppfattning är önskvärda. Utskottet,
som inte gjorde någon annan bedömning än den som
gjorts våren 1999, konstaterade att regeringen i EU-
samarbetet verkade för en revidering av
dataskyddsdirektivet. Motionerna avstyrktes därmed.
Vidare utgick utskottet från att regeringen skulle
fortsätta arbetet med att undersöka alternativa
lagstiftningsmetoder samt att noga överväga vilka
ytterligare inslag av en mer missbruksinriktad
reglering som kunde genomföras inom ramen för
dataskyddsdirektivet. Utskottet vidhöll sin
bedömning från våren 1999 och avstyrkte de aktuella
motionerna.
Utskottet har nyligen i ett yttrande till
finansutskottet över proposition 2000/01:27 En ny
statistiklagstiftning behandlat en motion med
yrkande om en grundlig översyn av
personuppgiftslagens bestämmelser. I detta
sammanhang anförde utskottet att regeringen är
verksam inom EU för att bana väg för svenska
synpunkter inför den förestående översynen av
dataskyddsdirektivet. Utskottet anförde vidare att
regeringen inom ramen för ett samråd med företrädare
för riksdagspartierna bereder åtgärder för att så
långt som möjligt tillmötesgå de krav som ställs på
ett mer modernt regelverk. Utskottet hade inte skäl
att nu lägga något till sina tidigare uttalanden i
frågan om person-uppgiftslagen, utan ansåg att
resultatet av det arbete för en förändring av lagen
som nu pågår bör inväntas.
Pågående arbete inom Regeringskansliet
Inom Regeringskansliet pågår ett arbete med en
offentlig utvärdering av EG:s dataskyddsdirektiv.
Ett led i detta arbete är den ovan nämnda
samrådsgruppen med representanter från samtliga
riksdagspartier. Samrådsgruppen kan ses som en del i
regeringens strävan efter bredast möjliga förankring
av förberedelserna för en kommande revision av
dataskyddsdirektivet i riktning mot en
missbruksmodell.
Inför EG-kommissionens rapport hösten 2001 om
genomförandet av dataskyddsdirektivet vill
Justitiedepartementet ha in underlag för att bedöma
vilka konkreta problem som direktivet kan ha orsakat
samt synpunkter på hur direktivet skulle kunna
skrivas om för att undvika eventuella problem.
Justitiedepartementet har därför bjudit in alla
intresserade att senast den 30 mars komma in med
svar på en enkät som utformats för utvärdering av
dataskyddsdirektivet. Enkäten finns tillgänglig på
Justitedepartementets hemsida (www.regeringen.se).
Den har också skickats till ett antal utvalda
instanser, som har beretts möjlighet att besvara
enkäten.
Justitiedepartementet har också utarbetat ett
diskussionsförslag på en förenklad reglering av
skyddet för personuppgifter. Förslaget är avsett att
användas som underlag vid kontakterna inom bl.a. EU.
Den föreslagna regleringen är inriktad på att
förhindra missbruk av personuppgifter vid vardaglig
hantering av löpande text och ljud- och
bilduppuppgifter. Förslaget finns presenterat på
Justitidepartementets hemsida som ett utkast till en
ny artikel i dataskyddsdirektivet. Vidare
presenteras andra förslag till mindre justeringar av
vissa artiklar i direktivet som, enligt
departementet, har visat sig medföra
tillämpningssvårigheter. Diskussionsförslaget har
också diskuterats i det IT-rättsliga observatoriet
hos IT-kommissionen i november 2000. Det har
därutöver funnits tillgängligt i den ovan nämnda
samrådsgruppens arbete.
Utredningar
Mediegrundlagsutredningen (Ju 1999:01) har i uppdrag
att bl.a. analysera behovet av och förutsättningarna
för en mer teknikoberoende grundlagsreglering av
yttrandefriheten. Utredningen skall avlämna sitt
betänkande den 29 mars 2001.
Regeringen har tidigare aviserat att den avser att
tillsätta en parlamentarisk kommitté med uppgift att
kartlägga, analysera och utvärdera sådan
lagstiftning som berör den enskildes integritet (jfr
bet. 1999/2000:JuU8 s. 6 f.). Utskottet har inhämtat
att Regeringskansliet planerar att kommittén skall
kunna tillkallas under våren 2001.
Offentlighets- och sekretesskommittén (Ju 1999:06)
skall bl.a. göra en allmän översyn av sekretesslagen
(1980:100). I denna översyn ingår att undersöka i
vilken utsträckning lagen kan förbättras, t.ex.
genom att onödiga bestämmelser upphävs och att lagen
görs mer överskådlig, med bibehållen balans mellan
intresset av offentlighet och insyn å ena sidan och
integritets- och andra sekretesskyddsintressen å den
andra (dir. 1998:32).
Utskottets ställningstagande
Ett EG-direktiv har inte i sig direkt tillämplighet
i nationell lagstiftning. Detta innebär att ett
direktiv inte automatiskt utgör en del av
medlemsstaternas interna rätt. I stället fordras att
direktivet omsätts till en nationell rättsakt för
att få internrättslig verkan i respektive
medlemsstat. Av artikel 32.1 i dataskyddsdirektivet
följer sålunda att medlemsstaterna skulle ha satt i
kraft de lagar och andra författningar, som är
nödvändiga för att följa direktivet, senast den 24
oktober 1998. Som redovisats ovan har direktivet
genomförts i Sverige genom personuppgiftslagen. Vid
lagens införande delade riksdagen regeringens
bedömning att det inte var möjligt att uppfylla
skyldigheten att genomföra direktivet på annat sätt
än genom att införa en lagstiftning av den modell
som regeringen föreslagit. Att nu, i enlighet med
vad som anförs i motion 2000/01:K341 (yrkande 3),
upphäva personuppgiftslagen skulle enligt utskottets
mening innebära att direktivet inte är genomfört i
svensk lagstiftning. Visserligen torde principen om
att EG-direktiv i vissa avseenden har s.k. direkt
effekt innebära att de rättigheter och skyldigheter
som direktivet grundar i viss utsträckning kan
åberopas inför domstolar och myndigheter, även om
direktivet inte är genomfört i nationell
lagstiftning. Denna omständighet befriar dock inte
medlemsstaterna från deras skyldighet att genomföra
direktivet i nationell lagstiftning. Enligt
utskottets mening finns således inte något utrymme
för Sverige att nu som en ensidig åtgärd upphäva
personuppgiftslagen i dess helhet. En sådan åtgärd
skulle inte heller vara förenlig med bestämmelsen i
2 kap. 3 § regeringsformen om att varje medborgare
i den utsträckning som närmare anges i lag skall
skyddas mot att hans personliga integritet kränks
genom att uppgifter om honom registreras med
automatisk databehandling. Den nämnda motionen bör
därför avslås i aktuell del.
I motion 2000/01:T718 av Eva Flyborg m.fl. (fp)
anförs att regeringen skyndsamt måste göra en
översyn av personuppgiftslagen i syfte att noga
analysera om lagen har fått en mer långtgående
begränsning än vad dataskyddsdirektivet anger
(yrkande 6). Som redovisats ovan har genom
lagstiftning, som trädde i kraft den 1 januari 2000,
införts lättnader i personuppgiftslagens förbud mot
överföring av personuppgifter till tredje land.
Regeringen har vidare såväl inom EU-samarbetet som i
Sverige, bl.a. genom en seminarieserie i EU och
genom samråd med de svenska riksdagspartierna, tagit
initiativ för att få diskutera och överväga frågor
om gällande direktivs genomförande i nationell
lagstiftning. Det kan också noteras att resultatet
av Mediegrundlagsutredningens arbete kan komma att
ytterligare belysa frågan om förhållandet mellan
direktivet och den svenska grundlagsfästa tryck- och
yttrandefriheten. Utskottet vill understryka vikten
av att regeringen fortsätter arbetet såväl
nationellt som i EU med att finna inslag av en mer
missbruksinriktad reglering som kan genomföras inom
ramen för EG-direktivet och att regeringen
förelägger riksdagen möjliga förslag i denna
riktning. Mot denna bakgrund är det enligt
utskottets mening inte nödvändigt att riksdagen
vidtar någon åtgärd med anledning av vad som anförs
i motionen. Den avstyrks därför i berörd del.
Ett enigt konstitutionsutskott uttalade redan för
två år sedan att en modern lagstiftning avseende
behandling av personuppgifter måste utformas så att
lagstiftningen är väl anpassad med hänsyn till den
snabba utvecklingen på framför allt IT-området.
Enligt utskottets mening var det därför av stor vikt
att den svenska regeringen inom EU verkade för att
en revidering av direktivet skedde med inriktning
att det är missbruk av personuppgifter som skall
beivras. Utskottet är alltjämt av samma uppfattning
och kan konstatera att någon revidering av
direktivet ännu inte har skett. Som redovisats ovan
har Justitiedepartementet inför kommissionens
rapport innevarande höst om genomförandet av
direktivet bjudit in allmänheten att delta i
utvärderingen av personuppgiftslagen och direktivet.
Syftet med utvärderingen är att i enlighet med
riksdagens och regeringens vilja uppnå att EG-
direktivet skrivs om så att det är mer inriktat på
att ingripa mot missbruk vid behandling av
personuppgifter än att reglera själva hanteringen av
sådana uppgifter. Den ovan nämnda samrådsgruppen är
också en del i denna utvärdering. Enligt utskottets
mening är det dock av stor vikt att regeringen inför
kommissionens förestående rapport intensifierar sitt
eget arbete med att nationellt, men framför allt
inom EU, ta fram förslag till och skaffa sig gehör
för en missbruksmodell. Utskottet vill understryka
vikten av att regeringen arbetar med den inriktning
som utskottet angett, men anser att något
tillkännagivande i enlighet med vad som anförs i
motion 2000/01:K283 inte är erforderligt. Motionen
avstyrks därför.
Utskottet vill framhålla att i regeringens arbete
med att verka för en revidering av
dataskyddsdirektivet torde en självklar utgångspunkt
vara att direktivet inte skall utsträckas till att
omfatta också juridiska personer. Någon åtgärd från
riksdagens sida med anledning av vad som anförs i
motion 2000/01:K341 yrkande 5 behövs därför inte.
Motionen avstyrks därmed i denna del.
I enlighet med vad utskottet anfört tidigare utgår
utskottet alltjämt från att regeringen i sitt arbete
för en revidering av dataskyddsdirektivet kraftfullt
agerar för att slå vakt om den svenska
offentlighetsprincipen. Mot bakgrund av uppdraget
till Offentlighets- och sekretesskommittén att göra
en allmän översyn av sekretesslagen finns det vidare
anledning att utgå från att kommittén kommer att
behandla frågan om hur avvägningen mellan insyns-
respektive integritetsintressen skall göras och
komma till uttryck i den svenska lagstiftningen,
särskilt när det gäller bestämmelsen i 7 kap. 16 §
sekretesslagen. Denna bestämmelse innebär i dag att
en myndighet inte skall lämna ut en personuppgift,
om det kan antas att ett utlämnande skulle medföra
att uppgiften behandlas i strid med
personuppgiftslagen. Utgångspunkten för kommitténs
översyn är att balansen bibehålls mellan intresset
av offentlighet och insyn å ena sidan och
integritets- och andra sekretesskyddsintressen å
andra sidan. Mot denna bakgrund är enligt utskottets
mening någon åtgärd från riksdagens sida med
anledning av vad som anförs i motion 2000/01:T718
yrkande 7 inte nödvändig. Motionen bör därför avslås
i denna del.
Samtycke vid behandling av
personuppgifter om lagöverträdelser
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker ett motionsyrkande om att
bestämmelsen i 21 § personuppgiftslagen bör
ändras så att den inte hindrar en enskild
från att behandla uppgifter om
lagöveträdelser som avser den enskilde själv.
Detta görs med hänvisning till att utskottet
uppfattar gällande rätt så att något sådant
hinder inte finns och att någon lag-ändring
därför inte behövs.
Motionen
I motion 2000/01:K270 av Ingvar Svensson m.fl. (kd)
påpekas att principen om samtycke inte omfattar
uppgifter enligt 21 § personuppgiftslagen. Detta
innebär enligt motionärerna allvarliga
inskränkningar i yttrandefriheten. Den som har dömts
för brott och anser sig oskyldigt dömd har ingen
möjlighet att lägga fram sin sak för offentligheten
via Internet. Däremot kan personen i fråga skriva en
tidningsartikel som, om den blir publicerad, kan
läggas in på Internet. I så fall gäller inte
inskränkningen i 21 §. Denna obalans i synen på
yttrandefrihet bör enligt motionärerna justeras. 21
§ personuppgiftslagen bör därför justeras så att
även personuppgifter som avses i lagrummet får
publiceras om det sker med den berördes samtycke.
Riksdagen bör besluta om en lagändring med ett
sådant innehåll.
Bakgrund
Enligt artikel 8.5 i dataskyddsdirektivet får
behandling av uppgifter om lagöverträdelse,
brottmålsdomar eller säkerhetsåtgärder utföras
endast under kontroll av en myndighet - om lämpliga
skyddsåtgärder finns i nationell lag - med förbehåll
för de ändringar som medlemsstaterna kan tillåta med
stöd i nationella bestämmelser som innehåller
lämpliga och specifika skyddsåtgärder. Ett
fullständigt register över brottmålsdomar får dock
föras endast under kontroll av en myndighet.
Bestämmelserna i artikel 8.5 i dataskyddsdirektivet
har genomförts genom 21 § personuppgiftslagen.
Enligt denna bestämmelse är det förbjudet för andra
än myndigheter att behandla personuppgifter om
lagöverträdelser som innefattar brott, domar i
brottmål, straffprocessuella tvångsmedel eller
administrativa lagöverträdelser. Regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om undantag från föbudet i första
stycket. Vidare får regeringen i enskilda fall
besluta om undantag från förbudet i första stycket.
Regeringen får också överlåta åt tillsynsmyndigheten
att fatta sådana beslut.
I förarbetena till personuppgiftslagen (prop.
1997/98:44 s. 75 f.) anförde regeringen att
uppgifter om lagöverträdelse, brottmålsdomar m.m.
otvivelaktigt är av så känslig natur att vem som
helst inte bör få hantera uppgifterna hur som helst.
Å andra sidan stod det klart att myndigheter ofta
behövde hantera just sådana uppgifter för att kunna
fullgöra de samhällsuppdrag som lagts på dem.
Regeringen framhöll att det framgår av de
föreskrifter som reglerar respektive myndighets
verksamhet i vilken utsträckning myndigheter får
hantera sådana uppgifter. Enligt regeringen var det
därför ändamålsenligt att i den nya lagen ta in en
grundläggande bestämmelse om att det är förbjudet
för andra än myndigheter att behandla uppgifter om
lagöverträdelser, domar i brottmål m.m. Regeringen
anförde vidare att bestämmelsen borde kompletteras
med ett bemyndigande för regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer att meddela
föreskrifter om undantag från förbudet, eftersom det
kunde finnas fall där det var befogat att enskilda
behandlar sådana uppgifter. En möjlighet till
dispens i enskilda fall borde enligt regeringen
också finnas.
Enligt 8 § personuppgiftsförordningen (1998:1191)
får Datainspektionen meddela föreskrifter om
undantag från förbudet i 21 §. Datainspektionen får
också i enskilda fall besluta om undantag från
förbudet.
Datainspektionen har utfärdat föreskrifter om
undantag från förbudet i 21 § personuppgiftslagen
(DIFS 1998:3). Enligt dessa föreskrifter får utan
hinder av förbudet i 21 § personuppgiftslagen
uppgifter om lagöverträdelser m.m. behandlas i vissa
särskilt angivna fall, bl.a. om behandlingen är
nödvändig för att fullgöra en föreskrift på
socialtjänstområdet.
Utskottets ställningstagande
I motion 2000/01:K270 aktualiseras frågan om
dataskyddsdirektivets respektive
personuppgiftslagens bestämmelser innebär ett krav
på samtycke för att en enskild person skall få
behandla uppgifter om sig själv på ett sätt som
omfattas av lagen, dvs. behandling på helt eller
delvis automatiserad väg eller i manuella register.
Enligt artikel 1.1 i dataskyddsdirektivet anges
som direktivets syfte att medlemsstaterna i enlighet
med direktivet skall skydda fysiska personers
grundläggande fri- och rättigheter, särskilt rätten
till privatliv, i samband med behandling av
personuppgifter. Vidare framgår av punkt 10 i
direktivets ingress att ändamålet med den nationella
lagstiftningen om behandling av personuppgifter är
att skydda grundläggande fri- och rättigheter,
särskilt den rätt till privatlivet som erkänns både
i artikel 8 i den europeiska konventionen om skydd
för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna och i gemenskapens allmänna
rättsprinciper. Av denna anledning får
tillnärmningen av den nationella lagstiftningen inte
medföra någon inskränkning i det skydd de
grundläggande fri- och rättigheterna ger, utan skall
i stället syfta till att garantera en hög skyddsnivå
inom gemenskapen.
Utskottet vill framhålla att i den rätt till skydd
för privatlivet som direktivet särskilt tar sikte på
ingår en allmän rätt att lämnas i fred när det
gäller den privata sfären (jfr SOU 1993:40, del B s.
58). Med en sådan utgångspunkt för direktivets
tillämpningsområde får det enligt utskottets mening
anses främmande att direktivet samtidigt skulle
syfta till att reglera den enskildes rätt att
behandla uppgifter om sig själv. Om direktivet hade
ett sådant syfte, skulle det vidare innebära en
inskränkning i andra grundläggande fri- och
rättigheter som det, i enlighet med vad som har
redovisats ovan, avser att skydda. Utskottet vill
därutöver framhålla att begreppen "den
registeransvarige", "den registrerade" respektive
"tredje man" i direktivets bestämmelser, samt
motsvarande begrepp i personuppgiftslagen,
uppenbarligen tar sikte på skilda objekt.
Mot bakgrund av det anförda uppfattar utskottet
gällande rätt så att frånvaron av en
samtyckesbestämmelse i 21 § personuppgiftslagen inte
förhindrar en enskild att behandla sådana uppgifter
som avses i lagrummet och som utgör uppgifter om den
enskilde själv. Någon lagändring behövs därför inte.
Motionen avstyrks.
Behandling av uppgift om
personnummer
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker ett par motionsyrkanden
som syftar till ytterligare reglering när det
gäller behandling av uppgift om personnummer
i dels gravbrev, dels i samband med
videothyrning med motiveringen att det inte
finns behov av ytterligare regler.
Bakgrund
I artikel 8.7 i dataskyddsdirektivet sägs att
medlemsstaterna skall bestämma på vilka villkor ett
nationellt identifikationsummer eller något annat
vedertaget sätt för identifiering får behandlas.
Enligt 22 § personuppgiftslagen får uppgifter om
personnummer eller samordningsnummer behandlas utan
samtycke bara när det är motiverat med hänsyn till
a) ändamålet med behandlingen,
b) vikten av en säker identifiering, eller
c) något annat beaktansvärt skäl.
Vidare framgår av 50 § c att regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer i fråga om
automatiserad behandling får meddela närmare
föreskrifter om i vilka fall behandling av
personnummer är tillåten.
Enligt 15 § personuppgiftsförordningen har
Datainspektionen bemyndigats att meddela närmare
föreskrifter om i vilka fall användning av
personnummer är tillåten.
Av förarbetena till personuppgiftslagen framgår att
de bestämmelser om användningen av personnummer som
fanns i den tidigare gällande datalagen (1973:289) i
princip oförändrade har förts över till den nya
lagen. I proposition 1997/98:44 påpekades att om
någon ger sitt samtycke är det självklart att
personnummer får behandlas (s. 77).
Användningen av personnummer begränsades genom
ändringar i datalagen 1992. Dessförinnan fanns inga
särskilda bestämmelser i lag eller förordning som
förbjöd eller begränsade en sådan användning. I
proposition 1990/91:60 föreslog regeringen att
personnummer enligt en ny bestämmelse i datalagen
skulle få registeras endast om det var påkallat med
hänsyn till registrets ändamål, vikten av en säker
identifiering eller av annat godtagbart skäl (s. 62
f.). Regeringen anförde bl.a. att härigenom
markerades att det skulle vara fråga om skäl av ett
sådant slag som objektivt framstod som befogat (s.
69). Man kunde enligt regeringen uttrycka det så att
den registeransvarige har bevisbördan för att
personnummer skall få finnas i ett personregister
och att Datainspektionen skall pröva halten i de
skäl som åberopas. Regeringen ansåg att fall där det
kunde finnas sådana objektiva skäl var bl.a. vissa
forskningsregister och andra register där det är
särskilt viktigt med en säker identifiering, t.ex.
för att tillgodose framtida forskningsbehov.
Vid sin behandling av propositionen anförde
konstitutionsutskottet att det funnits och alltjämt
fanns ett behov såväl hos enskilda som hos det
allmänna av ett administrativt lätthanterligt
hjälpmedel av det slag som personnummer utgjorde
(bet. 1990/91:KU11). Utskottet delade regeringens
bedömning att personnumret i sig knappast kunde
betraktas som integritetskränkande. Däremot kunde
det användas på ett sätt som medförde ökad risk för
integritetskränkningar. Vad som enligt utskottets
mening emellertid var av större betydelse från
integritetssynpunkt var de ADB-baserade
personregistrens omfattning, ändamål och innehåll,
samkörning av olika register samt utformningen av
offentlighets-, data- och sekretesslagstiftningen.
Utskottet konstaterade att personnummer ofta används
slentrianmässigt och oöverlagt, vilket hade gett
upphov till oro och kritik hos allmänheten. I likhet
med regeringen ansåg utskottet att det därför fanns
skäl att reglera användningen av personnummer.
Utskottet delade regeringens bedömning att det
skulle göras genom en komplettering av datalagen.
Emellertid ansåg utskottet att regeringens förslag
inte helt tillgodosåg det krav på restriktivitet som
borde ställas på användningen av personnummer i ADB-
register. Utskottet förordade därför att första
meningen i 7 § datalagen skulle få följande lydelse:
"I fråga om personnummer gäller dessutom att
registrering får ske endast när det är klart
motiverat med hänsyn till registrets ändamål, vikten
av en säker identifiering eller av annat
beaktansvärt skäl."
Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets
förslag (rskr. 1990/91:160).
Gravbrev
Motionen
I motion 2000/01:K260 av Runar Patriksson (fp)
anförs att det skulle vara till gagn både för
gravrättsinnehavare och huvudmännen för
begravningsverksamheten med gravrättsinnehavarens
personnummer i gravbrevet. Enligt motionären är
kravet på ett ständigt uppdaterat register större än
tidigare i och med att fritt gravunderhåll inte kan
ingå i begravningsavgiften. Detta är i stället en
tjänst som församlingarna/kyrkoförvaltningarna i
många fall erbjuder. Problemet är emellertid
anmälningsskyldigheten. Det går åt mycket arbetstid
till efterforskningar, eftersom man inte har
personnummer till hjälp. Motionären anför att det
bör ges regeringen till känna att vad som i motionen
anförts om att införa en bestämmelse i
begravningskungörelsen att gravbrev också skall
innehålla personnummer på den till vilken gravrätt
upplåtits respektive överlåtits.
Gällande bestämmelser
Enligt 7 kap. 7 § begravningslagen (1990:1144) skall
upplåtaren av gravrätt utfärda gravbrev till bevis
om att gravrätten upplåtits.
Vidare sägs i 7 kap. 16 § samma lag att den avlidne
gravrättsinnehavarens dödsbo inom sex månader från
dödsfallet skall till upplåtaren anmäla vem eller
vilka gravrätten har gått över till, eller att det
inte finns någon som gravrätten har gått över till.
I begravningsförordningen (1990:1147) finns
bestämmelser som ansluter till begravningslagen. Där
sägs i 4 § att den som förvaltar en allmän
begravningsplats skall föra en gravbok eller ett
gravregister.
Enligt 5 § skall vidare det i gravboken eller
gravregistret för varje belagd eller upplåten
gravplats anges bl.a. namn, personnummer och adress
på den eller dem som gravplatsen har upplåtits,
överlåtits eller gått över till. Namn och
personnummer skall också anges på den som gravsatts
inom gravplatsen.
I 7 § första stycket sägs att ett gravbrev skall
innehålla uppgifter om vem eller vilka gravrätten
har upplåtits till, vilken gravplats som upplåtelsen
avser, upplåtelsetiden, de villkor som gäller för
upplåtelsen och vem eller vilka gravrätten skall gå
över till, om det har bestämts vid upplåtelsen.
I gravbrevet skall det enligt andra stycket också
finnas en upplysning om den anmälningsskyldighet som
den avlidne gravrättsinnehavarens dödsbo har enligt
7 kap. 16 § begravningslagen (1990:1144).
Om gravrättsinnehavaren under upplåtelsetiden genom
ett skriftligt förordnande har bestämt vem eller
vilka gravrätten skall gå över till, bör enligt 8 §
upplåtaren låta anteckna det i gravbrevet. Vidare
bör upplåtaren i gravbrevet också låta anteckna vem
eller vilka som gravrätten har gått över eller
överlåtits till.
Utskottets ställningstagande
Av bestämmelserna i begravningsförordningen framgår
att den som förvaltar en allmän begravningsplats
skall föra en gravbok eller ett gravregister. I
gravboken eller i gravregistret skall för varje
upplåten gravplats anges bl.a. namn, personnummer
och adress på den eller dem som gravplatsen har
upplåtits, överlåtits eller gått över till. Avsikten
är således att gravrättens övergång till olika
innehavare skall kunna följas genom anteckningar i
gravboken eller registret. I detta sammanhang skall,
som framgått, personnummer anges. Syftet med
gravbrev är däremot att för gravrättsinnehavaren
tjäna som bevis om gravrätt. Enligt utskottets
mening synes det mot denna bakgrund vara
tillräckligt att personnummer anges i gravboken
eller gravregistret. Något behov av att reglera att
upplåtare av gravplats skall ange personnummer också
i gravbrev föreligger således inte. Motion
2000/01:K260 bör därför avslås.
Registrering vid uthyrning av videofilmer
Motionen
I motion 2000/01:K325 av Carina Hägg (s) anförs att
i den praxis som utarbetats av Datainspektionen får
vanliga kundregister normalt inte innehålla
personnummer. Endast om det på grund av
verksamhetens art är särskilt viktigt att
personförväxling inte sker kan register med
personnummer tillåtas. Motionären anser att det inte
är nödvändigt med personnummer för att få hyra en
videofilm. Hon anser att denna rätt inte skall
finnas för videobutikerna. Detta bör ges regeringen
till känna.
Utskottets ställningstagande
Som framgår av redovisningen ovan har reglerna om
behandling av personnummer förts över från datalagen
till personuppgiftslagen. Förarbetena till den
särskilda bestämmelsen i datalagen om användning av
personnummer och den praxis som utvecklats kring den
bestämmelsen kan därför tjäna som vägledning vid
tillämpningen av 22 § personuppgiftslagen (jfr
Personuppgiftslagen, En kommentar, Öman/Lindblom s.
106). Det bör dock framhållas att
personuppgiftslagen till skillnad från datalagen
utan vidare tillåter behandling av personnummer om
den registrerade har samtyckt till behandlingen.
Utskottet vill framhålla att videouthyrare inte
har någon rätt att få uppgift om personnummer från
sina kunder, och kunderna har inte heller någon
skyldighet att lämna personnummer till videouthyrare
när de vill hyra en film. Om en kund lämnar ut sitt
personnummer till videouthyraren i en sådan
situation får det därför anses ske med samtycke.
Situationen har sin motsvarighet vid många andra
affärsuppgörelser av privat karaktär, där
utlämnandet av personnumret är att se som ett
avtalsvillkor som kunden är fri att godta eller
förkasta. Enligt utskottets mening finns det således
ingen anledning att i personuppgiftslagen
särbehandla videouthyrare. Vad som är av vikt i
sammanhanget är i stället att det är tydligt för
kunden på vilket sätt och för vilket ändamål
videouthyraren avser att behandla uppgiften om
personnummer. Som redovisats ovan innebär vidare
gällande rätt alltjämt att, om samtycke saknas,
uppgifter om personnnummer endast får behandlas om
det finns ett beaktansvärt skäl. Mot bakgrund av vad
som nu anförts bör enligt utskottets mening motion
2000/01:K325 avslås.
Statens personadressregister
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker med hänvisning till sin
tidigare bedömning en motion om att det
statliga personadressregistret bör avvecklas.
Motionen
I motion 2000/01:K241 av Stig Rindborg m.fl. (m)
anförs att sammanställningar av personuppgifter har
blivit en affärsidé. Statens person- och
adressregisternämnd intar enligt motionärerna en
särställning, vars enda uppgift är att förvalta ett
personregister utan särskilt ändamål. Motionärerna
påpekar att den som får köpa uppgifter från
registret kan skapa profiler om i princip alla
bosatta i Sverige. Ju fler personuppgifter som finns
tillgängliga, desto tydligare blir profilerna. Ett
bevis på detta är enligt motionärerna de
direktreklamförsändelser som medborgarna får.
Motionärerna anför att det, mot bakgrund av
dataskyddsdirektivets syfte och kravet på att
behandling av personuppgifter skall ske efter på
förhand bestämda ändamål, inte är förenligt med
direktivet att låta statens person- och
adressregister (SPAR) finnas kvar. Regeringen bör
därför skyndsamt ta de initiativ som behövs för att
avveckla SPAR.
Bakgrund
Dataskyddsdirektivet
I artikel 6.1 i dataskyddsdirektivet sägs att
medlemsstaterna skall föreskriva bl.a. att
personuppgifter skall samlas in för särskilda,
uttryckligt angivna och berättigade ändamål samt att
senare behandling inte får ske på ett sätt som är
oförenligt med dessa ändamål (b). Vidare sägs att
personuppgifterna skall var adekvata och relevanta
och och inte får omfatta mer än vad som är
nödvändigt med hänsyn till de ändamål för vilka de
har samlats in och för vilka de senare behandlas
(c).
Enligt artikel 7 är behandling av personuppgifter
tillåten bl.a. om behandlingen är nödvändig för att
utföra en arbetsuppgift av allmänt intresse eller
som är ett led i myndighetsutövning som utförs av
den registeransvarige eller tredje man till vilken
uppgifterna har lämnats ut (e).
Behandling kan också vara tillåten om den är
nödvändig för ändamål som rör berättigade intressen
hos den registeransvarige eller hos den eller de
tredje män till vilka uppgifterna har lämnats ut,
utom när sådana intressen uppvägs av den
registrerades intressen eller dennes grundläggande
fri- och rättigheter som kräver skydd under artikel
1.1 (f).
I artikel 14 b) sägs att den registrerade skall
tillförsäkras rätten att efter anmodan och utan
kostnader motsätta sig behandling av personuppgifter
som rör honom och som den registrerade bedömer kan
komma att behandlas för ändamål som rör direkt
marknadsföring, eller att bli informerad innan
person-uppgifter för första gången lämnas ut till
tredje man eller för tredje mans räkning används för
ändamål som rör direkt marknadsföring, och att
uttryckligen få erbjudande om att utan kostnader
motsätta sig ett sådant utlämnande eller sådan
användning.
Vidare sägs att medlemsstaterna skall vidta
nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de
registrerade känner till den rättighet som anges i
första stycket b).
Lagen (1998:527) om det statliga
personadressregistret
Enligt 1 § lagen om det statliga
personadressregistret skall det för de ändamål som
anges i 3 § med hjälp av automatiserad behandling
föras ett statligt personadressregister (SPAR).
Registret får användas av myndigheter och enskilda.
I 3 § sägs att uppgifterna i SPAR får behandlas för
att aktualisera, komplettera och kontrollera
personuppgifter (1). Vidare får de behandlas för att
ta ut uppgifter om namn och adress genom
urvalsdragning för direktreklamändamål,
opinionsbildning eller samhällsinformation eller
annan därmed jämförlig verksamhet.
Enligt 4 § andra stycket skall det på begäran av en
registrerad anges i SPAR att uppgifter om denna inte
får behandlas vid urvalsdragningar enligt 3 § 2 för
direktreklam.
I förordningen (1998:1234) om det statliga
personadressregistret finns närmare föreskrifter om
behandlingen av personuppgifter som avses i lagen om
SPAR.
Tidigare riksdagsbehandling
Propositionen 1997/98:136 Statlig förvaltning i
medborgarnas tjänst
Statens person- och adressregisternämnd (SPAR-
nämnden) inrättades 1986 genom beslut av riksdagen
med uppgift att vara huvudman och registeransvarig
myndighet för det statliga person- och
adressregistret (SPAR). Bestämmelser om SPAR
återfanns tidigare i 26-28 §§ datalagen (1973:289),
som upphörde att gälla den 24 oktober 1998.
I proposition 1997/98:136 Statlig förvaltning i
medborgarnas tjänst föreslog regeringen att
grundförutsättningarna för SPAR skulle regleras på
ett utförligare sätt än tidigare i en särskild lag.
Regeringen anförde i propositionen att det bör vara
ett statligt åtagande att hålla register med
befolkningsuppgifter av hög kvalitet för att
tillgodose behovet av kontroll av personuppgifter
(s. 71). Verksamheten med SPAR fungerade enligt
regeringen väl och tillgodosåg de behov som fanns
framför allt på den privata marknaden. Samtidigt
hade den tekniska utvecklingen medfört att det finns
möjlighet att upprätta privata register över
befolkningen. Enligt regeringen var det inte från
integritetssynpunkt önskvärt med ett flertal
personregister över befolkningen. Regeringen ansåg
att en fungerande verksamhet med SPAR kunde
förhindra uppbyggnaden av sådana register.
Vidare anförde regeringen att den privata
marknaden hade ett stort behov av att genom
urvalsdragningar få ut uppgifter om namn och adress.
Regeringen påpekade att direktmarknadsföring ofta
var den enda praktiskt tillgängliga
marknadsföringskanalen för små och medelstora
företag. Härtill kom enligt regeringen att SPAR hade
stor betydelse för vissa myndigheters verksamhet.
I propositionen framhöll regeringen därutöver att
dataskyddsdirektivet och det förestående arbetet med
en IT-anpassning av handlingsoffentligheten innebar
nya förutsättningar för registren (s. 72).
Regeringen avsåg att i anslutning till detta arbete
också förbereda ett slutligt ställningstagande till
SPAR. Mot den angivna bakgrunden föreslogs i
propositonen enbart de ändringar som var direkt
påkallade av en direkt anpassning till
personuppgiftslagen.
När det gällde registrets förenlighet med
dataskyddsdirektivet anförde regeringen att
ändamålet med SPAR gäller dels kontroll i allmän
mening av befintliga personuppgifter, dels
urvalsdragning av personuppgifter. Verksamheten med
SPAR måste enligt regeringen sammantaget betraktas
som ett allmänt och berättigat intresse. Enskilda
som inte ville ta emot direktreklam kunde låta
markera detta i registret. Inte heller kundernas
behandling kunde enligt regeringen anses oförenlig
med det angivna ändamålet med SPAR. Regeringen ansåg
att principerna i artikel 6 i dataskyddsdirektivet
därmed fick anses tillgodosedda.
Regeringen framhöll vidare att behandling enligt
artikel 7 i dataskyddsdirektivet är tillåten när
denna är nödvändig för att utföra en arbetsuppgift
av allmänt intresse. Dessutom påpekade regeringen
att behandling under vissa förutsättningar också får
ske när denna är nödvändig för ändamål som rör
berättigade intressen hos den registeransvarige
eller hos den till vilken uppgifterna har lämnats
ut. Enligt regeringen kunde enskilda genom SPAR på
ett enkelt sätt kontrollera att personuppgifter i
t.ex. kund- eller medlemsregister är korrekta och
fullständiga. De kunder som använde SPAR kunde också
ha ett berättigat intresse att erhålla urval av
uppgifter för direktreklam.
Därutöver framhöll regeringen att lagförslaget
innehöll en bestämmelse att en registrerad efter
särskild framställan kan undgå att bli föremål för
urvalsdragning för direktreklam. Detta innebar
enligt regeringen att också principerna i artikel 14
i dataskyddsdirektivet var tillgodosedda.
Sammanfattningsvis ansåg regeringen att
behandlingen av personuppgifter i SPAR i de former
som framgick av förslaget var förenlig med
dataskyddsdirektivet.
Konstitutionsutskottets tidigare bedömning
Vid sin behandling av propositionen 1997/98:136 tog
konstitutionsutskottet bl.a. också upp en motion där
det föreslogs att SPAR skulle avvecklas, eftersom
det enligt motionärerna stred mot grundtanken i
dataskyddsdirektivet (bet. 1997/98:KU31). Utskottet
fann att regeringen i propositionen gjort en
genomgång av SPAR:s förhållande till flera viktiga
moment i direktivet. Regeringen fann därvid
sammanfattningsvis att behandlingen av
personuppgifter i SPAR enligt förslaget var förenlig
med direktivet. Utskottet framhöll att enligt
propositionen borde en användning av uppgifter för
de ändamål som styr behandlingen inte, mot bakgrund
av den genomgång som görs i det aktuella
sammanhanget, anses oförenlig med de ändamål för
vilka uppgifterna samlas in. Med vad utskottet här
anfört fick motionen anses besvarad, varför den
avstyrktes.
Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets
förslag (rskr. 1997/98:294).
Pågående arbete
Utskottet har inhämtat att det inom
Regeringskansliet bereds förslag till ändringar i
reglerna om SPAR som syftar till att i fråga om
vissa detaljer ytterligare anpassa bestämmelserna
till EG:s dataskyddsdirektiv och
personuppgiftslagen. Förslagen avser ändringar i
förordningen om SPAR.
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets mening fyller SPAR alltjämt ett
behov av att försörja såväl enskilda som vissa
myndigheter med information som utgör
befolkningsuppgifter och håller hög kvalitet.
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att
gällande reglering av behandling av personuppgifter
i SPAR är förenlig med dataskyddsdirektivet. Motion
2000/01:K241 avstyrks därför.
Internetombudsman m.m.
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker två motionsyrkanden som
tar sikte på att regeringen bör vidta
åtgärder för att tillförsäkra bl.a. föräldrar
särskild kunskap och hjälp för att de skall
kunna skydda sina barn mot skadligt innehåll
på Internet. Detta görs med hänvisning till
det omfattande arbete som såväl nationellt
som i EU bedrivs på detta område.
Motionen
I motion 2000/01:K252 av Per Lager m.fl. (mp) anförs
att när det gäller Internet och barnens möjligheter
att obehindrat "surfa" omkring är bristerna i
skyddet stora. Enligt motionärerna behövs kompetens
för att hjälpa föräldrarna och att skydda barnen.
Det behövs kunskaper och hjälp för att stänga eller
låsa de sidor som är skadliga för barnen. Detta bör
ges regeringen till känna (yrkande 1).
Motionärerna anför vidare att samhället, med tanke
på Internetanvändningens explosiva utveckling, bör
kunna ställa upp med information, vägledning och
hjälp vad gäller möjligheten att "sila" utbudet till
hemdatorn. För sådana tjänster krävs enligt
motionärerna särskild kompetens, en ombudsman. Det
skulle kunna ske genom ett gemensamt kompetensområde
för KO och BO, där Internetfrågan får en särskild
avdelning eller också genom att en särskild
Internetombudsman inrättas. Riksdagen bör begära att
regeringen utreder möjligheten att tillsätta en
särskild Internetombudsman (yrkande 2).
Bakgrund
Svenska åtgärder
I maj 1998 trädde en ny svensk lag i kraft om ansvar
för elektroniska anslagstavlor (SFS 1998:112), dvs.
tjänster för elektronisk förmedling av meddelanden.
Enligt lagen har den som tillhandahåller en
elektronisk anslagstavla på t.ex. Internet ett visst
ansvar för innehållet, bl.a. genom skyldigheten att
ta bort vissa meddelanden som uppenbart avses i
brottsbalkens bestämmelser om t.ex.
barnpornografibrott och olaga våldsskildring.
I propositionen 1999/2000:86 Ett
informationssamhälle för alla bedömde regeringen att
samhällets intresse av att skydda barn från skadligt
innehåll i nya informationsbärande medier, bl.a.
Internet, måste tryggas (s. 117). Regeringen anförde
att den utöver nationella åtgärder aktivt skulle
delta i det internationella arbetet för att skapa
ett gott skydd för barn i en globaliserad
medievärld.
I skälen för sin bedömning konstaterade regeringen
att Sverige deltar i internationellt samarbete på
området, bl.a. inom EU (s. 118). Regeringen erinrade
om ministerrådets under 1998 antagna rekommendation
om skydd av minderåriga och den mänskliga
värdigheten i audiovisuella tjänster och
informationstjänster respektive rådets handlingsplan
för att främja en säkrare användning av Internet.
Vidare anförde regeringen att Våldskildringsrådet
ansvarar för att informera branscherna om
rekommendationens innehåll, följa branschernas
självreglerande arbete och fungera som deras stöd
och samtals-partner i frågor som rör skydd av barn
och medier. Regeringen påpekade att även
handlingsplanen syftade till att främja branschens
självreglering. Därutöver anförde regeringen att
rekommendationen och handlingsplanen under 1999
följdes upp av två separata rådsslutsatser av EU:s
ministerråd om självregleringens roll inom nya
medietjänster och behovet av att skydda barn från
skadligt innehåll vid framväxten av digital
distributionsteknik. Att självreglering förespråkas
som komplement till regelverket i dessa och andra
internationella dokument hade enligt regeringen
delvis att göra med den snabba tekniska
utvecklingen. Nationell lagstiftning är inte heller
tillräcklig när gäller ett globalt medium som
Internet. Regeringen anförde vidare att
lagstiftningen givetvis sätter ramarna och erinrar
om den svenska lagen om ansvar för elektroniska
anslagstavlor. Därutöver framhöll regeringen att
informations- och medvetandegörande insatser också
är mycket viktiga. Härvid nämnde regeringen bl.a.
det arbete som bedrivs inom Våldsskildringsrådet
samt the Unesco International Clearingshouse in
Children and Violence on the Screen, vars verksamhet
är placerad vid Göteborgs universitet med
finansiering av den svenska regeringen.
Genom ett privat initiativ har den ideella
föreningen Internetombudsmannen bildats. Föreningen,
som bl.a. kan nås via dess hemsida (www.internet-
ombudsmannen.se), har till syfte att tillvarata
Internetanvändarnas intressen genom att svara på
frågor och vid behov föra debatt. Dess verksamhet
bygger på frivilliga insatser från experter.
Föreningen har genom regeringsbeslut den 22 december
1999 fått ett projektbidrag om 4 miljoner kronor
avseende åren 2000 och 2001. Under 1999 har
föreningen också fått medel från bl.a. Stiftelsen
för kunskaps- och kompetensutveckling. Föreningen
har nyligen avlämnat en rapport till
Näringsdepartementet med en första redovisning av
sin verksamhet.
Sedan 1999 t.o.m. 2002 pågår kompetensutveckling av
lärare i informationsteknik (ITIS-projektet). Halva
den svenska lärarkåren skall delta i detta projekt.
Enligt ett regeringsuppdrag har vidare Skolverket
ansvar för att stödja och stimulera
Internetanvändningen i skolan. Detta görs bl.a.
genom Skoldatanätet, som skall fungera som en
vägledning för lärare i arbetet med att integrera IT
i undervisningen. I detta sammanhang har Skolverket
också gett ut ett antal skrifter, bl.a. skriften
Internet på gott och ont. I denna skrift behandlas
de problem som kan uppstå vid Internetanvändning i
skolan. Den har delats ut till samtliga lärare och
rektorer på grund- och gymnasieskolorna. Den har
också delats ut till de s.k. ITIS-handledarna.
Åtgärder inom EU
Som angetts ovan har ministerrådet den 23 november
1999 antagit en slutsats om skydd av minderåriga mot
bakgrund av utvecklingen av digitala audiovisuella
tjänster. I slutsatserna erinrar rådet om sin
rekommendation 98/560/EG av den 24 september 1998 om
utvecklingen av konkurrenskraften hos den europeiska
industrin för audiovisuella tjänster och
informationstjänster genom främjande av nationella
system för att uppnå en jämförbar och effektiv
skyddsnivå för minderåriga och för den mänskliga
värdigheten. Rådet erinrade också om gemenskapens
fleråriga handlingsplan för att främja en säkrare
användning av Internet genom att bekämpa olagligt
och skadligt innehåll på globala nät som antogs
genom Europaparlamentets och rådets beslut nr
276/1999/EEG (2) och som också erinrade om rådets
slutsatser av den 27 september 1999 om resultatet av
den offentliga rådfrågningen om grönboken om
konvergens (särskilt aspekterna på medier och den
audiovisuella sektorn).
Vidare uppmanade rådet medlemsstaterna att löpande
kontrollera att nuvarande system för skydd av
minderåriga är effektiva och intensifiera
ansträngningarna beträffande åtgärder för utbildning
och medvetandegörande. Enligt uppmaningen skulle
medlemsstaterna också sammanföra berörda
industrigrenar och parter, t.ex. programföretag och
operatörer, organ för reglering och självreglering
inom den audiovisuella sektorn, organisationer för
klassificering av programvara och Internet samt
konsumentorganisationer för att undersöka olika sätt
att nå en större klarhet i värderingen och
klassificeringen av audiovisuellt innehåll.
Medlemsstaterna skulle vidare fortsätta sitt arbete
med att ytterligare främja tillämpningen av den ovan
nämnda rekommendationen.
Därutöver uppmanade rådet kommissionen att, utan
att befintliga system i medlemsstaterna åsidosätts,
och när det är lämpligt genom befintliga
finansieringsorgan sammanföra berörda industrigrenar
och parter, t.ex. programföretag och operatörer,
organ för reglering och självreglering inom den
audiovisuella sektorn, organisationer för
klassificering av programvara och Internet samt
konsumentorganisationer för att undersöka olika sätt
att nå en större klarhet i värderingen och
klassificeringen av audiovisuellt innehåll i Europa
och att stödja utbyte av information och bästa
tillvägagångssätt för skydd av minderåriga.
Kommissionen uppmanades också att uppmuntra
industrin att utveckla användarvänliga produkter för
föräldrar och lärare som gör det möjligt för dem att
dra nytta av tekniska hjälpmedel för att skydda
minderåriga. Vidare skulle kommissionen undersöka
möjliga gemenskapsåtgärder för att stödja och
komplettera medlemsstaternas verksamhet i syfte att
skydda minderåriga från skadligt audiovisuellt
innehåll genom större mediekunskap och genom
åtgärder för att höja medvetenheten.
Kommissionen skulle samtidigt beakta det arbete
som utförs enligt gemenskapens handlingsplan för att
främja en säker användning av Internet samt
utvecklingen och erfarenheterna i resten av världen.
Enligt uppgift kommer kommissionen under våren 2001
med en utvärdering av rekommendationen 98/560/EG av
den 24 september 1998 om utvecklingen av
konkurrenskraften hos den europeiska industrin för
audiovisuella tjänster och informationstjänster
genom främjande av nationella system för att uppnå
en jämförbar och effektiv skyddsnivå för minderåriga
och för den mänskliga värdigheten. Det skall också
komma en utvärdering av den gemensamma
handlingsplanen för att främja en säker användning
av Internet.
I regeringens skrivelse 1999/2000:137 Barn - här och
nu, Redogörelse för barnpolitiken i Sverige med
utgågspunkt i FN:s konvention om barnets rättigheter
redovisade regeringen barnfrågorna under Sveriges
ordförandeskap i ministerrådet inom EU våren 2001. I
detta sammanhang redogjorde regeringen för sitt
beslut att under det svenska ordförandeskapet
arrangera ett expertseminarium med namnet Barn och
unga i det nya medielandskapet (s. 136 f.).
Regeringen anförde att seminariet låg i linje med
det redan pågående arbetet inom EU med att skapa en
acceptabel skyddsnivå för barn i ett medielandskap
kännetecknat av globalisering, snabb
teknikutveckling och framväxt av nya system för
mediedistribution. Härvid framhöll regeringen att
globaliseringen och teknikutvecklingen visade på
behovet av att, vid sidan av nationell lagstiftning,
förstärka insatserna för att skapa dialog med
branscherna, etablera internationella nätverk samt
förebygga skadeverkningar genom kunskapsinsamling
och informationsspridning. Regeringen påpekade
vidare att medvetenheten och enigheten inom EU är
stor om att det nya medielandskapet kräver nya
metoder för att skydda barn.
Det nämnda expertseminariet om det nya
medielandskapet och dess konsekvenser för barn och
unga hölls i februari 2001. Vid seminariet
behandlades bl.a. frågan om skydd av minderåriga
från skadligt innehåll på Internet och i dator- och
TV-spel.
Tidigare riksdagsbehandling
Konstitutionsutskottet har tidigare under
innevarande riksmöte behandlat motioner där frågor
om begränsningar av vissa hemsidor på offentliga
datorer respektive av utbudet på Internet berörts
(bet. 2000/01:KU9). Motionerna tog bl.a. sikte på
skyddet för barn och unga vid deras användning av
Internet. I sin bedömning hänvisade utskottet till
regeringens skrivelse 1999/2000:137 Barn - här och
nu, Redogörelse för barnpolitiken i Sverige med
utgångspunkt i FN:s konvention om barnets
rättigheter. Utskottet konstaterade att det redan
pågick ett omfattande arbete som syftade till att
skydda barn från skadligt och olämpligt
medieinnehåll och avstyrkte motionerna.
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets mening är frågan om skyddet för
barn och unga i samband med digital
distributionsteknik, bl.a. Internet, av väsentlig
betydelse i en allt mer expanderande medievärld. Som
framgår av redovisningen ovan pågår ett omfattande
arbete i denna fråga såväl nationellt som
internationellt. Vid sidan av lagstiftningsåtgärder
pågår ett arbete för att främja självreglerande
insatser samt i form av informationspridning och att
göra föräldrar och andra medvetna om de risker som
är förknippade med användningen av nya
informationsbärande medier. En viktig del i arbetet
med att skydda barnen i det nya me-dielandskapet är
givetvis att göra kompetens och kunskap på området
lätt tillgängliga för föräldrar och andra vuxna som
ansvarar för barnens skydd. Utskottet utgår från att
regeringen noggrant följer upp och tar till vara de
insatser som hittills gjorts i detta syfte. Mot
denna bakgrund är det enligt utskottets mening inte
erforderligt att riksdagen för närvarande vidtar
någon åtgärd med anledning av vad som anförs i
motion 2000/01:K252 yrkande 1.
I nämnda motion anförs också att det behövs en
särskild kompetens - en ombudsman (yrkande 2).
Härvid vill utskottet framhålla att, förutom de
insatser för att samla och förmedla kompetens som
har redovisats ovan, även Barnombudsmannen har till
uppgift att bevaka barnens skydd också på detta
område. Någon åtgärd med anledning av vad som anförs
i motionen i denna del är därför inte heller
nödvändig för närvarande. Motionen avstyrks därmed i
berörd del.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Med hänvisning till de motiveringar som
framförs under Utskottets överväganden
föreslår utskottet att riksdagen fattar
följande beslut:
1. Personuppgiftslagens upphävande
Riksdagen avslår motion 2000/01:K341 yrkande
3.
Reservation 1 (c)
2. Översyn av personuppgiftslagen
Riksdagen avslår motion 2000/01:T718 yrkande
6.
3. Revidering av dataskyddsdirektivet
Riksdagen avslår motion 2000/01:K283.
4. Dataskyddsdirektivet och juridiska
personer
Riksdagen avslår motion 2000/01:K341 yrkande
5.
Reservation 2 (c, fp)
5. Balans mellan offentlighet och
integritet i dataskyddsdirektivet
Riksdagen avslår motion 2000/01:T718 yrkande
7.
6. Samtycke vid behandling av personuppgift
om lagöverträdelser
Riksdagen avslår motion 2000/01:K270.
7. Behandling av uppgift om personnummer
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:K260 och
2000/01:K325.
8. Statens personadressregister
Riksdagen avslår motion 2000/01:K241.
Reservation 3 (m)
9. Internetombudsman
Riksdagen avslår motion 2000/01:K252 yrkandena
1 och 2.
Reservation 4 (mp)
Stockholm den 22 mars 2001
På konstitutionsutskottets vägnar
Per Unckel
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Per
Unckel (m), Göran Magnusson (s), Barbro Hietala
Nordlund (s), Pär Axel Sahlberg (s), Kenneth Kvist
(v), Ingvar Svensson (kd), Inger René (m), Kerstin
Kristiansson Karlstedt (s), Kenth Högström (s),
Björn von der Esch (kd), Nils Fredrik Aurelius (m),
Per Lager (mp), Åsa Torstensson (c), Helena
Bargholtz (fp), Britt-Marie Lindkvist (s) och Per-
Samuel Nisser (m).
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.
1. Personuppgiftslagens upphävande (punkt 1)
av Åsa Torstensson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
1. Riksdagen antar nedan framlagda förslag till lag
om upphävande av per-sonuppgiftslagen. Därmed
bifaller riksdagen motion 2000/01:K341 yrkande 3.
Förslag till lag om upphävande av
personuppgiftslagen (1998:204)
Härigenom föreskrivs att personuppgiftslagen
(1998:204) skall upphöra att gälla vid utgången av
år 2001.
Ställningstagande
Utskottet konstaterar att de åtgärder som vidtagits
mot bakgrund av riksdagens beslut uppenbarligen är
otillräckliga samt att de redogörelser som lämnats
från regeringen inte kommer att vara tillräckliga
för att tillgodose syftet med riksdagens tidigare
tillkännagivanden. De förändringar som genomförts
och regeringens arbete med att förändra direktivet
till trots, kommer person-uppgiftslagen även
framgent att innebära stora inskränkningar av
viktiga yttrandefrihetsprinciper, såsom de har
formulerats i 2 kap. 1 § regeringsformen. Det är
därför lämpligt att nu pröva en annan ordning, där
befintliga lagar som styr yttrandefrihetens gränser
och registrering av personuppgifter, prövas mot
dataskyddsdirektivet. Enligt utskottets uppfattning
bör dessa lagar i det stora flertalet fall vara
tillräckliga för att direktivets krav skall kunna
anses vara uppfyllda. Endast i de fall direktivet
eller 2 kap. 3 § regeringsformen innehåller
bestämmelser som inte tillgodoses genom detta
förfarande bör särlagstiftning tillämpas. Utskottet
anser alltså i enlighet med motion 2000/01:K341 att
personuppgiftslagen nu bör upphävas.
2. Dataskyddsdirektivet och juridiska personer
(punkt 4)
av Åsa Torstensson (c) och Helena Bargholtz (fp)
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad utskottet anfört. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:K341 yrkande 5.
Ställningstagande
Enligt utskottets mening är det särskilt angeläget
att regeringen, i sitt intensifierade arbete med att
verka för en revidering av dataskyddsdirektivet i
riktning mot en missbruksmodell, också arbetar för
att det inte sker en utvidgning av direktivet till
att omfatta juridiska personer. Detta bör med bifall
till vad som anförs i motion 2000/01:K341 yrkande 5
ges regeringen till känna.
3. Statens personadressregister (punkt 8)
av Per Unckel (m), Inger René (m), Nils Fredrik
Aurelius (m) och Per-Samuel Nisser (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:
8. Riksdagen tillkännager som sin mening vad
utskottet anfört. Därmed bifaller riksdagen motion
2000/01:K241.
Ställningstagande
Utskottet vill framhålla att SPAR-nämndens enda
uppgift är att förvalta ett personregister utan
särskilt ändamål. Den som får köpa uppgifter från
registret kan vidare skapa profiler om i princip
alla bosatta i Sverige. Mot bakgrund av
dataskyddsdirektivets syfte och krav på att
behandling av personuppgifter skall ske efter på
förhand bestämda ändamål, kan det enligt utskottets
mening inte anses förenligt med direktivet att låta
SPAR finnas kvar. Enligt utskottets mening bör
regeringen därför, i enlighet med vad som anförs i
motion 2000/01:K241, skyndsamt vidta åtgärder för
att avveckla SPAR. Detta bör ges regeringen till
känna.
4. Internetombudsman (punkt 9)
av Per Lager (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad utskottet anfört. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:K252 yrkandena 1 och 2.
Ställningstagande
Enligt utskottets mening är det, med tanke på
Internetanvändningens explosiva utveckling,
nödvändigt att samhället svarar för att information,
vägledning och hjälp finns att tillgå när det gäller
möjligheterna att skydda sig från skadligt innehåll
på Internet. Utskottet anser därför, i enlighet med
vad som anförs i motion 2000/01:K252 yrkande 2, att
det behövs en särskild ombudsman som samlar sådan
kompetens och förmedlar denna typ av tjänster. En
sådan särskild ombudsman har vidare - av hänsyn till
samma skyddsintresse som Konsumentombudsmannen (KO)
och Barnombudsmannen (BO) en gång inrättades - en
given uppgift i en modern demokrati. Utskottet gör
bedömningen att denna särskilda uppgift dock inte på
ett tillräckligt tydligt sätt ryms inom de nuvarande
ombudsmännens uppgifter, utan den bör åläggas
antingen KO och BO gemensamt eller en särskild
Internetombudsman. Regeringen bör därför låta utreda
om en sådan speciell uppgift kan handhas av
nuvarande ombudsmän eller om inrättande av en
särskild Internetombudsman behövs och hur t.ex.
kompetensen hos den existerande ideella föreningen
Internetombuds-mannen, som har tillfälligt stöd,
skulle kunna tas till vara i detta sammanhang. Med
bifall till nämnda motion i berörd del bör vad
utskottet nu anfört ges regeringen till känna.
Särskilt yttrande
Översyn av personuppgiftslagen och
dataskyddsdirektivet
Helena Bargholz (fp) anför:
Offentlighetsprincipen och yttrandefriheten utgör
omistliga liberala värden. Att värna dem, oavsett
medium, är en viktig uppgift för Folkpartiet. EG:s
dataskyddsdirektiv och den personuppgiftslag som
stiftades med anledning av direktivet har, såsom de
har kommit att tillämpas, inneburit allvarliga
inskränkningar av dessa centrala friheter.
Folkpartiet har därför i flera sammanhang pekat på
behovet av en omprövning av de nuvarande
bestämmelserna.
För närvarande pågår en översyn av
dataskyddsdirektivet inom unionen. EG-kommissionen
skall under hösten 2001 lämna en rapport om hur
direktivet skall förändras. I Sverige äger just nu
en offentlig utvärdering av dataskyddsdirektivet
rum, bl.a. i form av en öppen enkät riktad till
allmänheten. En samrådsgrupp med representanter från
samtliga riksdagspartier har tillsatts i syfte att
utmejsla en svensk position inför de kommande
överläggningarna. Folkpartiet kommer under denna
process att driva kravet om största möjliga respekt
för offentlighet och yttrandefrihet - också i de
elektroniska medierna.
Jag väljer att markera Folkpartiets principiella
ståndpunkt genom ett särskilt yttrande. Utskottet
borde ha väntat med att behandla de motioner som rör
dataskyddsdirektivet och personuppgiftslagen till
dess att den offentliga utvärderingen är klar och
samrådsgruppens arbete är slutfört senare i år. En
ny lagstiftning som, bättre än den existerande,
skyddar viktiga medborgerliga rättigheter på området
kräver en noggrann och gedigen parlamentarisk
beredning.