Utskottet behandlar i betänkandet 15 motioner (23
yrkanden) från den allmänna motionstiden hösten 2000
som på olika sätt rör massmediefrågor. Under
mandatperioden har utskottet behandlat motioner om
olika massmediefrågor liknande de nu aktuella vid
flera tillfällen, bl.a. i betänkandena 1998/99:KU:23
och 1999/2000:KU15. Utskottet kan nu hänvisa till de
bakgrundsbeskrivningar som lämnats där.
Som ett led i utskottets beredning har därtill den
20 mars 2001 hållits en utfrågning om pågående
nationellt och internationellt arbete på
medieområdet med företrädare för Kulturdepartementet
under ledning av statssekreteraren Gunilla Thorgren.
Parallellt med behandlingen av detta ärende har
utskottet återupptagit behandlingen av de vilande
lagförslagen avseende den kommersiella lokalradion
(se prop. 1999/2000:55 samt bet. 1999/2000:KU15 och
1999/2000:KU23). Utskottets ställningstagande till
dessa förslag, jämte tre motioner (sju yrkanden) i
ämnet som väckts under den allmänna motionstiden
hösten 2000, redovisas i betänkande 2000/01:KU22
Vilande förslag om kommersiell lokalradio, m.m.
Sammanfattning
I betänkandet behandlas 15 motioner (23 yrkanden)
från den allmänna motionstiden hösten 2000 som på
olika sätt rör massmediefrågor. Det gäller frågor om
- mångfald m.m.,
-
- mediernas roll,
-
- riktlinjer för mediepolitiken, konvergens m.m.,
-
- pornografi i kabel-TV,
-
- TV-direktivet,
-
- tillgänglighet för funktionshindrade,
-
- digital-TV,
-
- samisk TV,
-
- digital radio,
-
- rätt till genmäle,
-
- Granskningsnämnden för radio och TV,
-
- distribution av tidningar och tidskrifter.
-
Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga
motioner. Till betänkandet har fogats sex
reservationer och två särskilda yttranden.
Utskottets överväganden
Mångfald m.m.
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår - med hänvisning till den
pågående beredningen i Regeringskansliet av
Mediekoncentrationskommitténs förslag till
mediekoncentrationslag m.m. - att riksdagen
avslår ett motionsyrkande (s) om åtgärder för
att säkerställa mångfalden i massmedierna och
ett motionsyrkande (mp) om skyndsamt
införande av lagstiftning mot
mediekoncentration.
Motioner
I motion K352 av Ronny Olander m.fl. (s) begärs ett
tillkännagivande för regeringen om säkerställande av
mångfalden i massmedierna. Enligt motionärerna lever
vi i ett samhälle där massmedierna betyder alltmer
för den politiska debatten, livsfrågor,
miljöengagemang, osv. Den "rena" opinionsbildningen
på ledar-, debatt- och kultursidor, men även
nyhetsförmedlingens val av bevakningsområden,
påverkar vår världsbild. Motionärerna anser att det
är lika viktigt var helst man bor i Sverige att det
finns tillgång till mångfald i massmedierna. Därför
bör det enligt motionärerna skyndsamt tillsättas en
utredning, eller tas annat initiativ, för att ur
demokratisk synpunkt säkerställa mångfald i
massmedierna, där papperstidningens ställning
särskilt belyses.
I motion K401 av Matz Hammarström m.fl. (mp) begärs
ett tillkännagivande för regeringen om
mediekoncentrationslagstiftning (yrkande 15).
Motionärerna anför att det råder oenighet kring
frågan om mediekoncentrationen har ökat eller
minskat under 1990-talet. Enligt motionärernas
uppfattning domineras medierna av ett fåtal ägare.
Denna koncentration menar motionärerna är negativ
för yttrandefriheten och ett hot mot demokratin. När
ett fåtal ägare kan bestämma vad som skall sändas i
radio och TV eller publiceras i tidningar tenderar
utbudet enligt motionärerna att gå mot ett förenklat
och förytligat synsätt. Enligt motionärerna bör en
mediekoncentrationslagstiftning kunna förbättra
situationen och stärka demokratin. Motionärerna
anser, med hänvisning till
Mediekoncentrationskommitténs förslag (SOU 1999:30),
att regeringen snarast bör lämna ett förslag till
lag mot mediekoncentration.
Bakgrund
Enligt 4 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen har varje
svensk medborgare eller svensk juridisk person rätt
att genom tryckpress framställa tryckalster. Rätt
att saluhålla, försända eller på annat sätt sprida
tryckta skrifter gäller på samma sätt enligt 6 kap.
1 §. Även rätten att importera tryckta skrifter är
säkerställd i tryckfrihetsförordningen (13 kap. 5 §
tredje stycket).
Yttrandefrihetsgrundlagen tillförsäkrar i 3 kap.
1 § varje svensk medborgare och svensk juridisk
person rätt att sända radioprogram genom tråd.
Rätten att sända radioprogram på annat sätt än genom
tråd får dock, enligt 3 kap. 2 § första stycket,
regleras genom lag som innehåller föreskrifter om
tillstånd och villkor för att sända. Eftersom
frekvensutrymmet inte är obegränsat, är det av
tekniska skäl inte möjligt att uppnå en
grundlagsfäst etableringsfrihet i
tryckfrihetsrättslig mening när det gäller
radiosändningar (prop. 1990/91:64 s. 116). I syfte
att så långt som möjligt låta de värderingar som bör
vara vägledande vid lagstiftning om tillstånd och
villkor för att sända gälla, föreskrivs i
bestämmelsens andra stycke att det allmänna skall
eftersträva att radiofrekvenserna tas i anspråk på
ett sätt som leder till vidaste möjliga
yttrandefrihet och informationsfrihet. Detta utgör
en principiell målsättning för såväl normgivning som
beslut i enskilda fall.
Presstöd i olika former har förekommit sedan början
av 1970-talet i syfte att bevara politisk mångfald
och bredd i spegling av händelser i samhället. För
närvarande utgår presstöd i form av driftsstöd och
distributionsstöd. Anslaget till dagspressen uppgår
för år 2001 till drygt 539 miljoner kronor. I 2001
års ekonomiska vårproposition (prop. 2000/01:100)
gör regeringen bedömningen att det behövs ökade
statliga insatser för att bibehålla mångfalden på
dagstidningsmarknaden. Regeringen föreslår därför
att reglerna för presstöd skall ändras så att
stödbeloppen för driftsstödet höjs med 12 % och
örestalen för distributionsstödet med 5 % fr.o.m.
den 1 januari 2001.
I syfte bl.a. att öka mångfalden på medieområdet har
riksdagen nyligen godkänt regeringens förslag att
digital marksänd TV skall få byggas ut till att
omfatta hela landet (prop. 2000/01:1, bet.
2000/01:KrU1, rskr. 2000/01:59). I dagens fyra
sändarnät för marksänd digital TV finns det utrymme
för 18 TV-kanaler. Regeringen beslutade den 15 mars
2001 att ge Post- och telestyrelsen i uppdrag att
koordinera de frekvenser som behövs för ytterligare
två riks-täckande sändarnät. Detta innebär att minst
åtta ytterligare TV-kanaler kommer att få möjlighet
att sända när frekvenskoordineringen är klar.
Mediekoncentrationskommittén lämnade sitt betänkande
Yttrandefriheten och konkurrensen, Förslag till
mediekoncentrationslag m.m. (SOU 1999:30) i februari
1999. Kommittén hade till uppgift att lägga fram
förslag om lagstiftning för att slå vakt om
mångfalden i svenska medier och motverka sådan ägar-
och maktkoncentration inom massmedierna som kan
skada ett fritt och brett meningsutbyte och en fri
och allsidig upplysning. I betänkandet föreslår
kommittén bl.a. ändringar i tryckfrihetsförordningen
och yttrandefrihetsgrundlagen samt att det införs en
särskild mediekoncentrationslag. Förslagen innebär i
korthet att en koncentration skall kunna förbjudas,
om den
1. skapar, förstärker eller förändrar kontrollen
över en dominerande ställning, som väsentligt hämmar
eller är ägnad att hämma förekomsten eller
utvecklingen av en effektiv konkurrens i fråga om en
sådan verksamhet som har särskild betydelse för
opinionsbildningen - dagspress, radio och TV - eller
en ställning som innefattar ett väsentligt
inflytande inom flera sådana verksamheter, och
2. i betraktande av koncentrationens art,
marknadsförhållandena och berörda företags
förväntade agerande kan befaras vara ägnad att hämma
ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning.
Kommitténs förslag har remissbehandlats och bereds
för närvarande i Regeringskansliet. Enligt
Kulturdepartementets verksamhetsplan för år 2001 är
en proposition med anledning av kommitténs arbete
att vänta under senare delen av året. Beredningen
sker med beaktande av det arbete som pågår kring
mediegrundlagarna inom Justitiedepartementet.
Utskottets ställningstagande
Mediekoncentrationskommitténs förslag till
mediekoncentrationslag m.m. bereds för närvarande i
Regeringskansliet. Det arbetet bör inte föregripas.
Motion K401 yrkande 15 avstyrks. Utskottet är inte
heller berett att förorda en utredning eller andra
åtgärder såsom begärs i motion K352, varför även den
motionen avstyrks.
Mediernas roll
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår - med hänvisning till att
det redan pågår en omfattande forskning på
medieområdet - att riksdagen avslår ett
motionsyrkande (s) om mediernas roll i
opinionsbildningen. Vidare föreslår utskottet
att riksdagen avslår ett motionsyrkande (mp)
om inrättande av ett särskilt medieinstitut,
eftersom ett sådant förslag redan bereds i
Regeringskansliet.
Motioner
I motion K355 av Karin Wegestål och Bengt
Silfverstrand (s) föreslås ett tillkännagivande för
regeringen om mediernas roll i opinionsbildningen.
Motionärerna framhåller mediernas viktiga roll att
granska makthavarna i det demokratiska systemet.
Enligt motionärerna vidareförmedlades ofta ren
propaganda från Nato och Clintonadministrationen
under det senaste europeiska kriget. Trots att
nyhetsinslagen åtskilliga gånger bestod av rena
osanningar var dementierna sparsamma. Motionärerna
anför att medierna under två århundraden använts för
att skapa stämningar som gjort befolkningen beredd
att acceptera krig. De föreslår därför att
regeringen med anknytning till Demokratiutredningens
forskarvolym Politikens medialisering tar initiativ
till en brett upplagd konferens på temat Mediernas
roll som kritisk nyhetsförmedlare i demokratins
tjänst.
I motion K401 av Matz Hammarström m.fl. (mp)
föreslås ett tillkännagivande för regeringen om att
ett särskilt medieinstitut inrättas (yrkande 14).
Motionärerna pekar på att Demokratiutredningen vill
starta fem mångvetenskapliga
demokratiforskningsprogram där oberoende forskning
om folkstyrelsens utveckling och mediernas roll för
demokratin behandlas (SOU 2000:1). De betonar
särskilt vikten av mer forskning kring medierna och
förhållandet mellan medier och demokrati. Enligt
motionärerna bör det skapas ett särskilt oberoende
medieinstitut med uppdrag att studera och stimulera
debatten kring frågor som rör relationen politiker
och journalister, nyhetsbevakning, lobbyisters
påverkan på politiker genom medier, hur medier
driver kampanjer mot enskilda politiker, partier
eller beslut, mediekoncentrationen m.m. Som exempel
pekar motionärerna på Demokratiinstitutet, knutet
till Mitthögskolan, som de anser har en god ansats i
den riktningen.
Bakgrund
Demokratiutredningen (SOU 2000:1) föreslog fem
mångvetenskapliga demokratiforskningsprogram där
utrymme ges för en oberoende forskning om
folkstyrelsens utveckling, bl.a. om mediernas roll
för demokratin. Vidare föreslog utredningen att det
inrättas en fristående expertgrupp, som kan fungera
som tankesmedja och beställare av kunskapsunderlag
för demokratireformer.
Förslaget har remissbehandlats och bereds för
närvarande i Regeringskansliet.
I Ungdomarnas demokratikommissions slutrapport
Ingång! Det finns bättre sätt att föryngra politiken
(Ju 2001/101/U) föreslogs bl.a. att ett särskilt me-
dieinstitut skapas för att studera och stimulera
debatten kring frågor som rör relationen mellan
politiker och journalister, nyhetsbevakning,
lobbyisters påverkan på politiker genom medier m.m.
Förslagen har remissbehandlats och bereds för
närvarande i Regeringskansliet tillsammans med
Demokratiutredningens förslag.
Granskningsnämnden för radio och TV bedriver sedan
flera år tillbaka forskning när det gäller de
svenska radio- och TV-företagens programverksamhet.
Resultaten publiceras i Granskningsnämndens
rapportserie och avsikten med rapportserien är att
öka kunskaperna i samhället om frågor som rör
programverksamheten och att härigenom bidra till en
insiktsfull debatt om utbudet i radio och TV och om
gällande regler. Nämnden har sedan år 1997
publicerat årliga rapporter om utbudet i de största
TV-kanalerna. Nämnden har även publicerat rapporter
om främlingsfientlighet i närradion, om vilka som
kommer till tals i TV-nyheterna och om hur lokalt
präglat utbudet är i den kommersiella lokalradion på
några orter i landet.
Även Radio- och TV-verket har till uppgift att följa
utvecklingen inom medieområdet. Verket inhämtar,
sammanställer och publicerar statistik samt annan
relevant information beträffande ägande- och
branschstruktur, teknik samt ekonomi inom
medieområdet.
Styrelsen för psykologiskt försvar bedriver och
initierar kontinuerligt olika forskningsprojekt inom
området informationsberedskap. För närvarande pågår
bl.a. forskningsprojekt om informationsoperationer i
kampen om Kosovo, dvs. konflikten i
Kosovo-Jugoslavien våren 1999, och om svenska
mediers rapportering av revolutionen i Serbien
hösten 2000. Det förstnämnda projektet handlar om
det operativa propagandakrig som fördes under
konflikten men också om t.ex. avsiktlig
vilseledning, desinformation, propaganda och andra
aspekter av informationskrigföringen som kan ha
betydelse för mediekonsumentens bild av konflikten.
I projektet studeras även effekterna av
informationskriget, dvs. hur allmänheten påverkades.
Det sistnämnda projektet behandlar hur
nyhetsmedierna lever upp till sin
informationsuppgift och i vilken utsträckning de
lyckas ge en god grund för bedömningar av skeendena.
Omfattande forskning på medieområdet bedrivs vidare
vid bl.a. institutionen för journalistik och
masskommunikation, JMG, Göteborgs universitet,
institutionen för journalistik, medier och
kommunikation, JMK, Stockholms universitet och
Demokratiinstitutet, Mitthögskolan. Det bedrivs
exempelvis forskningsprojekt som
- behandlar frågan om nyhetsjournalistikens
kvalitet som beslutsunderlag i olika
samhällsfrågor utifrån ett demokratiperspektiv,
- syftar till att belysa vad som styr
journalisternas nyhetsrapportering om politik och
samhälle och hur medierna påverkar den politiska
processen,
- syftar till att studera föreställningar om
mediernas påverkan inom politisk opinionsbildning,
- behandlar hur mediernas ändrade ekonomiska
förutsättningar påverkar politisk journalistik och
bevakning av svensk politik samt undersöker hur
publiken uppfattar marknadsstyrt politiskt
innehåll,
- studerar massmediernas roller i den svenska
demokratin såsom de uppfattas av journalister,
medborgare, politiker och informationsansvariga,
- studerar hur lokala opinioner utvecklas och
uppstår.
Andra organ som studerar medieområdet är t.ex. SOM-
institutet som varje år genomför en
riksrepresentativ frågeundersökning på temat
Samhälle, Opinion och Massmedia, därav namnet SOM,
och Nordicom - Nordiskt informationscenter för
medie- och kommunikationsforskning - som har till
uppgift att sprida kunskap om medie- och
kommunikationsforskning i de nordiska länderna.
Utskottets ställningstagande
Det pågår, som framgår av bakgrundsbeskrivningen
ovan, en omfattande forskning på medieområdet såväl
på universitet och högskolor som med anknytning till
olika myndigheter. Något initiativ från regeringen
för att få till stånd en konferens på det tema som
avses i motion K355 framstår därför inte som
nödvändigt. Motionen avstyrks.
Frågan om inrättande av ett särskilt medieinstitut
bereds för närvarande i Regeringskansliet. Det
arbetet bör inte föregripas. Motion K401 yrkande 14
avstyrks.
Riktlinjer för mediepolitiken,
konvergens m.m.
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår - med hänvisning till
utskottets tidigare ställningstaganden - att
riksdagen avslår två motionsyrkanden (m) om
riktlinjer för statens agerande rörande
medier och om auktionsförfarande för nya TV-
koncessioner. Vidare föreslår utskottet - med
hänvisning till pågående arbeten - att
riksdagen avslår tre motionsyrkanden (c, m
respektive fp) om förändrad lagstiftning på
grund av den tekniska utvecklingen och
konvergensen samt ett motionsyrkande (m) om
begränsningar av must carry-skyldigheten.
Motioner
I motion K400 av Per Unckel m.fl. (m) begärs
tillkännagivanden för regeringen dels om riktlinjer
för statens agerande rörande medier i ett öppet
samhälle (yrkande 2), dels om att koncessioner för
nya sändningsrättigheter för TV-kanaler skall säljas
genom ett auktionsförfarande (yrkande 10). Vidare
föreslås att must carry-skyldigheten skall begränsas
(yrkande 13). Motionärerna anför att statens ansvar
är att slå vakt om yttrande- och
etableringsfriheten. Därmed uppnås en mångfald på
publikens och samhällets villkor. I statens
åtaganden på medieområdet bör det ingå att
underlätta för nya kanaler att etableras utan att i
onödan lägga sig i deras programverksamhet, utöver
vad som regleras i radio- och TV-lagen. Enligt
motionärerna kommer en politik för fria medier också
att leda till att teknikens utveckling sker utifrån
de enskilda medborgarnas behov och intressen. Det
innebär att gränserna mellan olika medier luckras
upp samtidigt som lagar och regler, som är
teknikbundna, snabbt kommer att bli otidsenliga och
motverka sina egna syften. Motionärerna menar att
det ställer krav på lagstiftning som ger en frihet
för de nya mediernas utveckling. Vidare bör staten
genom regionala koncessioner ge olika TV-stationer
möjlighet att, redan i det analoga nätet, börja
sända med olika delar av landet som
sändningsområden. TV-bolag som växer fram ur en
sådan process skall kunna genomföra nationella
sändningar genom samarbete. Motionärerna anser att
koncessionerna skall fördelas genom ett
auktionsförfarande på motsvarande sätt som den
privata lokalradions koncessioner. Det finns enligt
motionärerna ingen anledning att ålägga kabelägare
att kostnadsfritt distribuera kommersiella program.
Kravet på allmänhetens tillgång till allsidig
information anser motionärerna rimligen måste anses
tillgodosett genom att de licensbetalda public
service-kanalerna TV 1 och TV 2 omfattas av must
carry-principen. Däremot kan det enligt motionärerna
inte anses befogat att utöka must carry-skyldigheten
till att omfatta andra kanaler för att tillgodose
informationsbehovet. Motionärerna anser att must
carry-regeln därför bör begränsas till enbart de
licensfinansierade public service-kanalerna.
I motion Kr343 av Åsa Torstensson m.fl. (c) föreslås
ett tillkännagivande för regeringen om att
lagstiftningen skall anpassas efter dagens
förutsättningar och den ökande konvergensen (yrkande
2). Motionärerna framhåller att den snabba
utvecklingen inom hela telekommunikationsområdet,
och främst inom informationstekniken, öppnar nya
möjligheter för människor att ta emot och
distribuera information. I takt med att mer och mer
information i olika former förmedlas med samma
grundläggande teknik, blir det allt svårare att
skilja olika tjänster åt. Dagens lagstiftning är
enligt motionärerna inte i någon större utsträckning
anpassad efter detta förhållande, utan den är
fortfarande inriktad på att skilja olika former av
medier åt, främst genom distributionsformen.
Motionärerna menar att effekterna av ökad konvergens
tydligare måste uppmärksammas i lagstiftningsarbetet
och större hänsyn tas till det faktum att
utvecklingen går mot allt större nätkapacitet också
till slutkunden. Ambitionen i ett sådant arbete
måste, enligt motionärerna, vara att i större
utsträckning än i dag jämställa yttranden i olika
medier med varandra och att därmed öka den reella
yttrandefriheten.
I motion T201 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande för regeringen om en ny integrerad
lagstiftning på telekommunikations- och
rundradioområdet (yrkande 21). Motionärerna anför
att Sverige inte har någon integrerad lagstiftning
på telekommunikations- och rundradioområdet och att
en sådan integrerad lagstiftning diskuteras i
samband med 1999 års kommunikationsöversyn inom EU.
Innan en sådan integrerad lagstiftning finns på
plats riskerar enligt motionärerna ett beslut om en
utbyggnad av det digitala mark-TV-nätet att leda
till ett permanentande av Teracom AB:s de facto-
monopol vad gäller utsändningarna av digital
marksänd TV. Motionärerna anser därför att
regeringen snarast bör påbörja arbetet med att ta
fram en teknikneutral integrerad lagstiftning.
I motion T718 av Eva Flyborg m.fl. (fp) begärs ett
tillkännagivande för regeringen om behovet av en
utredning för att ta fram ett nytt teknikneutralt
regelverk för TV-sändning (yrkande 3). Enligt
motionärerna finns det ingen mening med att ha olika
regler för olika distributionsformer för TV: t.ex.
via kabel eller via radiosignaler i marknätet.
Bakgrund
Gällande bestämmelser
Yttrandefrihetsgrundlagen reglerar skyddet för
yttrandefrihet i radio, television, filmer,
videogram och ljudupptagningar m.m. Lagen bygger på
samma grundsatser som tryckfrihetsförordningen.
Detta innebär bl.a. att censurförbud och
etableringsfrihet i princip gäller också för de
medier som omfattas av yttrandefrihetsgrundlagen.
Endast i fråga om användningen av
radiofrekvensspektrum har etableringsfrihet i
tryckfrihetsrättslig mening inte kunnat införas.
Varje svensk medborgare och svensk juridisk person
har, enligt 3 kap. 1 § första stycket
yttrandefrihetsgrundlagen, rätt att sända
radioprogram genom tråd. Denna frihet hindrar,
enligt bestämmelsens andra stycke, inte att det i
lag meddelas föreskrifter i fråga om bl.a.
skyldighet för nätinnehavare att ge utrymme för
vissa program i den utsträckning det behövs med
hänsyn till allmänhetens intresse av tillgång till
allsidig upplysning. Vidare sägs i 3 kap. 2 §
yttrandefrihetsgrundlagen att rätten att sända
radioprogram på annat sätt än genom tråd får
regleras genom lag som innehåller föreskrifter om
tillstånd och villkor för att sända. Enligt andra
stycket skall det allmänna eftersträva att
radiofrekvenserna tas i anspråk på ett sätt som
leder till vidaste möjliga yttrandefrihet och
informationsfrihet.
Den som sänder radioprogram skall enligt 3 kap. 4
§ yttrandefrihetsgrundlagen självständigt avgöra vad
som skall förekomma i programmen.
I 8 kap. 1 § radio- och TV-lagen (1996:844) finns
regler om skyldighet att vidarebefordra vissa
sändningar i kabelnät (s.k. must carry).
Skyldigheten gäller sedan den 1 februari 1999 TV-
sändningar som sker med tillstånd av regeringen,
dock högst tre samtidigt sända TV-program från
tillståndshavare vars verksamhet finansieras genom
TV-avgiftsmedel samt högst ett program från andra
tillståndshavare. Skyldigheten gäller endast för
sändningar för vilka sändningstillståndet har
förenats med krav på opartiskhet och saklighet samt
ett villkor om ett mångsidigt programutbud där det
skall ingå nyheter. Program som har sänts ut med
endast digital teknik behöver endast sändas vidare
med samma teknik i kabelnäten.
Tidigare riksdagsbehandling
Våren 1998 avstyrkte utskottet (bet. 1997/98:KU16)
ett motionsyrkande (m) motsvarande det nu aktuella
yrkandet om riktlinjer för statens agerande rörande
medier, mot bakgrund av att riksdagen ganska nyligen
hade tagit ställning i fråga om sändningstillstånd
och tillståndsvillkor och med hänsyn till att
resultatet av Konvergensutredningen och
Lokalradioutredningen inte borde föregripas.
Även under riksmötet 1998/99 avstyrkte utskottet
ett motionsyrkande (m) motsvarande det nu aktuella
yrkandet om riktlinjer för statens agerande rörande
medier. Utskottet uttalade då att det inte fann skäl
att frångå sin tidigare bedömning när det gäller
grundläggande principer och former för
programföretags verksamhet (bet. 1998/99:KU23).
Vid förra riksmötet vidhöll utskottet sina
tidigare bedömningar och avstyrkte ett
motionsyrkande (m) motsvarande det nu aktuella
yrkandet om riktlinjer för statens agerande rörande
medier (bet. 1999/2000:KU15).
Vid förra riksmötet avstyrkte utskottet två
motioner, (c) respektive (m), om att förändra
lagstiftningen på grund av den tekniska utvecklingen
och konvergensen. Utskottet uttalade att
konvergensfrågorna var föremål för ingående
behandling inom EU. Även Mediegrundlagsutredningens
arbete berörde enligt utskottet dessa frågor. Enligt
utskottets mening borde detta arbete inte föregripas
(bet. 1999/2000:KU15).
De nu gällande reglerna om skyldighet att
vidarebefordra sändningar i kabelnät trädde i kraft
den 1 februari 1999. I samband med
riksdagsbehandlingen avstyrkte utskottet två
motionsyrkanden, (m) respektive (fp), som vände sig
mot att skyldigheten att vidarebefordra program
omfattar fler program än de som finansieras genom
TV-avgift, dvs. SVT 1 och SVT 2 (bet. 1998/99: KU6).
Utskottet konstaterade att det i 3 kap. 1 § andra
stycket yttrandefrihetsgrundlagen stadgas att
friheten enligt första stycket att sända program
genom tråd inte hindrar att det i lag meddelas
föreskrifter i fråga om skyldighet för nätinnehavare
att ge utrymme för vissa program i den utsträckning
det behövs med hänsyn till allmänhetens intresse av
tillgång till allsidig upplysning. Det finns således
ett uttryckligt grundlagsstöd för bestämmelsen om
sändningsplikt i 8 kap. 1 § radio- och TV-lagen.
Grundlagsstödet förutsätter dock att
vidaresändningar behövs med hänsyn till allmänhetens
tillgång till allsidig upplysning. Enligt utskottets
mening innebar regeringens förslag att skyldigheten
att vidarebefordra TV-sändningar i kabelnät skulle
få en rimlig omfattning när de digitala sändningarna
i marknät inleddes.
Vid riksmötet 1999/2000 vidhöll utskottet sin
tidigare bedömning och avstyrkte ett motionsyrkande
motsvarande det nu aktuella yrkandet om
begränsningar av must carry-skyldigheten (bet.
1999/2000: KU15).
Utskottet avstyrkte vid förra riksmötet ett
motionsyrkande (m) om auktionsförfarande för nya TV-
koncessioner motsvarande yrkande 10 i den nu
aktuella motionen K400. Enligt utskottets mening
borde Digital-TV-kommitténs utvärdering av
verksamheten avvaktas (bet. 1999/2000:KU15).
Riksdagen har nyligen beslutat att målen för
mediepolitiken skall vara att stödja yttrandefrihet,
mångfald, massmediernas oberoende och tillgänglighet
samt att motverka skadliga inslag i massmedierna
(prop. 2000/01:1 utg.omr. 17, bet. 2000/01:KrU1,
rskr. 2000/01:59). I samband därmed beslutade
riksdagen också att marksänd digital TV skall få
byggas ut till att omfatta hela landet.
Utredningar, pågående arbete m.m.
I Konvergensutredningens betänkande Konvergens och
förändring (SOU 1999:55) dras slutsatsen att det
föreligger behov av samordning av viss lagstiftning.
Det gäller framför allt relationen mellan å ena
sidan telelagen och å andra sidan
yttrandefrihetsgrundlagen och radio- och TV-lagen.
Därutöver måste hänsyn tas till de övriga
tillämpningsproblem som konvergensutvecklingen
medför. Utredaren fann inte tillräckliga skäl för
att föreslå konkreta lagstiftningsåtgärder, bl.a.
med hänsyn till ett pågående arbete inom EU och den
osäkerhet som präglar konvergensutvecklingens
närmare riktning.
Regeringen beslutade den 4 februari 1999 att en
parlamentariskt sammansatt kommitté skulle analysera
behovet av och förutsättningarna för en mer tek-
nikoberoende grundlagsreglering av yttrandefriheten
(Ju 1999:01, dir. 1999:8). Kommittén, som antog
namnet Mediegrundlagsutredningen, presenterade den
29 mars 2001 sina överväganden och förslag i
betänkandet Yttrandefriheten och Internet. Utvidgat
grundlagsskydd och andra frågor om tryck och
yttrandefrihet (SOU 2001:28). Kommittén föreslår
bl.a. att den nuvarande s.k. databasregeln (1 kap. 9
§ yttrandefrihetsgrundlagen) utvidgas så att den
omfattar också direktsändning på begäran, print on
demand och push-teknik. För massmedieföretag skall
skyddet liksom hittills vara automatiskt. Vidare
föreslås en möjlighet att genom utgivningsbevis få
ett frivilligt skydd. Dessa ändringar innebär enligt
kommittén en vidareutveckling av nuvarande
grundlagsreglering men gör denna mindre
teknikberoende. Mediegrundlagsutredningen föreslår
också ändringar i yttrandefrihetsgrundlagen i fråga
om nätägarens rätt att bestämma över sina nät för
att tillåta regler om skyldighet att upplåta utrymme
i nät för annans teletjänster samt för att klargöra
att det är tillåtet med regler om skyldighet för
nätinnehavare att släppa in andra program än dem som
nu omfattas av den s.k. must carry-skyldigheten
liksom med regler om skyldighet att vidta åtgärder
för att tillförsäkra motta-garkollektivet (t.ex.
hyresgäster i ett hyreshus) inflytande över
programvalet.
Inom EU har det under en följd av år pågått ett
omfattande arbete med konvergensfrågorna. Utskottet
redogjorde ingående för detta arbete i betänkande
1999/2000:KU15. Här kan därför nu hänvisas till den
bakgrundsbeskrivning som lämnas där.
Kommissionen lade den 12 juli 2000 fram ett
förslag till direktiv om ett gemensamt ramverk för
elektronisk kommunikation och tillhörande tjänster,
KOM (2000) 393. I en faktapromemoria från
Näringsdepartementet (regeringens promemoria
2000/01:57) anförs bl.a. följande. Kommissionens
förslag till nytt regelverk för elektroniska
kommunikationsnät består av fem direktiv, en
förordning samt ett beslut. Ramdirektivet är avsett
att utgöra en form av grunddirektiv bland dessa.
Direktivet fastställer det nya regelverkets
målsättning: att åstadkomma ett harmoniserat
regelverk för elektroniska kommunikationsnät och -
tjänster samt tillhörande faciliteter. Vidare anger
direktivet de nationella tillsynsmyndigheternas
uppgifter och skyldigheter bl.a. beträffande
konsultations- och informationsförpliktelser.
Ramdirektivet anger även ett flertal grundläggande
bestämmelser för tillämpningen av övriga direktiv
såsom definitionen av det nya
marknadsinflytandebegreppet (SMP) och procedurerna
för marknadsanalyser.
I promemorian anges vidare att Sverige i grunden
är positivt inställt till kommissionens förslag med
tanke på inriktningen mot fortsatt liberalisering
och ökad konkurrens inom området. Sverige bör enligt
promemorian även stödja omfattningen av den aktuella
regleringen och inriktningen mot en horisontell
reglering av olika typer av infrastruktur för
elektronisk kommunikation. Sverige stöder en gradvis
övergång från sektoriell reglering till allmän
konkurrensrätt. Det är enligt promemorian dock
viktigt att understryka att en övergång till allmän
konkurrensreglering inte kan äga rum för tidigt. En
absolut nödvändig förutsättning är att en effektiv
och stabil konkurrens råder på marknaden. - Sverige
är enligt promemorian dock tveksamt till den ökade
centralisering och byråkrati som blir en följd av de
regler som föreslås t.ex. om konsultation med
kommissionen och andra medlemsstater. Vidare krävs
åtskilliga klargöranden och förtydliganden av de
föreslagna artiklarna.
Arbetet i rådsarbetsgruppen har påbörjats, och i
promemorian görs bedömningen att ett nytt regelverk
på området skulle kunna tas av rådet och parlamentet
2001/02 och i enlighet med kommissionens förslag
vara genomfört i medlemsstaterna den 1 januari 2002.
Regeringen gör i proposition 2000/01:94 Radio och
TV i allmänhetens tjänst 2002-2005 bedömningen att
förslagen, trots att de inte omfattar innehållet i
de tjänster som befordras med hjälp av elektroniska
informationsnät, påverkar förutsättningarna för
radio och TV i allmänhetens tjänst eftersom de
behandlar distributionsformer som bär såväl radio
och TV-sändningar som nya medieformer och tjänster.
Utskottets ställningstagande
När det gäller frågan om riktlinjer för statens
agerande rörande medier, vidhåller utskottet sin
tidigare inställning. I sammanhanget vill utskottet
också erinra om att riksdagen nyligen beslutat mål
för mediepolitiken. Motion K400 yrkande 2 avstyrks.
Vid förra riksmötet avstyrkte utskottet ett
motionsyrkande om auktionsförfarande för nya TV-
koncessioner. Utskottet finner inte anledning att nu
inta någon annan ståndpunkt. Att riksdagen nyligen
beslutat att marksänd digital TV skall få byggas ut
till att omfatta hela landet förändrar inte den
bedömningen. Motion K400 yrkande 10 avstyrks.
Konvergensfrågorna är föremål för ingående
behandling inom EU. I Sverige har
Mediegrundlagsutredningen nyligen lagt fram förslag
till ändringar i yttrandefrihetsgrundlagen som bl.a.
syftar till att uppnå ett ökat teknikoberoende. Det
finns enligt utskottets mening inte anledning att
föregripa de pågående arbetena med dessa frågor.
Motionerna Kr343 yrkande 2, T201 yrkande 21 och T718
yrkande 3 avstyrks.
Även i fråga om must carry-skyldigheten har
Mediegrundlagsutredningen lagt fram förslag till
förändringar. Enligt utskottets mening finns det
inte heller i fråga om det förslaget anledning att
föregripa det fortsatta beredningsarbetet. Motion
K400 yrkande 13 avstyrks.
Pornografi i kabel-TV
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår - med hänvisning till
pågående arbeten - att riksdagen avslår två
motionsyrkanden (c respektive s) om åtgärder
mot pornografi i kabel-TV.
Motioner
I motion K351 av Birgitta Sellén och Rigmor Stenmark
(c) föreslås ett tillkännagivande för regeringen om
att förhandla med kabel-TV-företagen om att ta bort
pornografiska filmer från de ordinarie kabel-TV-
paketen. Motionärerna anför att de porrfilmer som
visas ofta är väldigt förnedrande mot både kvinnor
och män och visar på ett sexuellt umgänge som inte
är naturligt samt att filmerna ofta innehåller
brutala sekvenser. De som har kabel-TV-kanaler i
sitt hem skall, enligt motionärerna, inte tvingas ha
med porrfilmer på dessa. Valet måste tvärtom vara
att de som önskar ha porrfilmkanaler i sin TV själva
skall begära detta. Därför anser motionärerna att
regeringen skall förhandla med kabel-TV-företagarna
om att pornografiska filmer inte automatiskt skall
ingå i kabel-TV-paketen.
I motion K375 av Carina Hägg m.fl. (s) föreslås ett
tillkännagivande för regeringen om marknadsföring av
TV-kanalpaket (yrkande 1). Motionärerna anser att
det är angeläget att stödja de familjer som vill
välja bort pornografin i TV. Pornografiska bilder
sänds enligt motionärerna i dag på ett sådant sätt
att det finns en betydande risk att barn och
ungdomar kan se både dessa och hela porrfilmer.
Pornografi döljs i programpaket och bakom rubriker
som "Natten bjuder på elegant underhållning för alla
livsnjutare". Pornografi marknadsförs och säljs
enligt motionärerna i paket som även rymmer barn-,
ungdoms-, sport- och naturprogram och detta utan en
tydlig information till konsumenten. Motionärerna
anser det därför angeläget både att innehållet
noggrant anges vid marknadsföringen och att en
översyn av reglerna för marknadsföring av kanalpaket
kommer till stånd.
Bakgrund
Gällande bestämmelser
Enligt 6 kap. 2 § radio- och TV-lagen (1996:844) får
TV-program som innehåller ingående våldsskildringar
av verklighetstrogen karaktär eller pornografiska
bilder inte sändas under sådan tid och på sådant
sätt att det finns en betydande risk för att barn
kan se programmen, såvida det inte av särskilda skäl
ändå är försvarligt. Sådana program skall antingen
föregås av en varning i ljud eller innehålla en
varning som anges löpande i bild under hela
sändningstiden. Enligt förarbetena (prop.
1995/96:160, s. 93 f.) skall det vid tillämpningen
göras en samlad bedömning av det skadliga innehåll
sändningen har, vid vilken tidpunkt sändningen skett
samt den allmänna tillgängligheten av sändningen,
dvs. om den är krypterad. Granskningsnämnden för
radio och TV får förelägga den som åsidosätter
bestämmelsen om varning att följa bestämmelsen.
Föreläggandet får förenas med vite.
Om någon vid upprepade tillfällen sänder sådana
våldsskildringar eller pornografiska bilder i
televisionen får Justitiekanslern förelägga honom
eller henne att inte på nytt sända sådana program på
tider och på sådant sätt att det finns betydande
risk för att barn kan se programmen. Föreläggandet
får förenas med vite. I fall av väsentliga brott mot
bestämmelsen om sändning av våldsskildringar och
pornografiska bilder kan Justitiekanslern efter
anmälan av regeringen väcka talan vid allmän domstol
om återkallelse av ett sändningstillstånd som
meddelats av regeringen.
En väsentlig utgångspunkt i
yttrandefrihetsgrundlagen är att censur inte skall
få förekomma. Enligt 1 kap. 3 § andra stycket
yttrandefrihetsgrundlagen får det dock genom lag
meddelas föreskrifter om granskning och godkännande
av rörliga bilder i filmer, videogram eller andra
tekniska upptagningar som skall visas offentligt.
I 1 § lagen (1990:886) om granskning och kontroll
av filmer och videogram (granskningslagen) stadgas
att framställning i en film eller ett videogram
skall vara granskad och godkänd av Statens
biografbyrå, innan den får visas vid allmän
sammankomst eller offentlig tillställning. Från
granskningsplikten undantas dock filmer och
videogram som sänds i ett TV-program som omfattas av
yttrandefrihetsgrundlagen.
Enligt 4 § första stycket granskningslagen får
framställningen i en film eller ett videogram eller
en del därav inte godkännas för visning, om
händelserna skildras på sådant sätt och i sådant
sammanhang att framställningen kan verka förråande.
I bestämmelsens andra stycke anges att det vid
bedömningen särskilt skall beaktas om
framställningen innehåller närgångna eller utdragna
skildringar av grovt våld mot människor eller djur,
skildrar sexuellt våld eller tvång eller skildrar
barn i pornografiska sammanhang.
Utredningar m.m.
Europeiska unionens råd har antagit rådets
rekommendation 98/560/EG av den 24 september 1998 om
utvecklingen av konkurrenskraften hos den europeiska
industrin för audiovisuella tjänster och
informationstjänster genom främjande av nationella
system för att uppnå en jämförbar och effektiv
skyddsnivå för minderåriga och för den mänskliga
värdigheten. Rekommendationen vänder sig till
medlemsstaterna, berörda branscher och kommissionen.
Den omfattar alla audiovisuella tjänster och
informationstjänster som görs tillgängliga för
allmänheten, oavsett spridningssätt. Som exempel
nämns radio- och TV-sändningar, privata
direktanslutna tjänster eller tjänster på Internet.
Medlemsstaterna rekommenderas att, som ett
komplement till lagstiftningen, främja inrättandet
på frivillig grund av nationella system för skydd av
minderåriga och den mänskliga värdigheten inom de
olika medie-branscherna. Vidare rekommenderas
medlemsstaterna att samarbeta på gemenskapsnivå för
att utveckla metoder för en jämförbar utvärdering.
Kommissionen ansvarar för att utveckla dessa metoder
tillsammans med berörda nationella myndigheter. -
Rådet för skadliga våldsskildringar har i uppdrag
att informera berörda branscher om innehållet i
rekommendationen, följa branschernas självreglerande
arbete med de frågor som rekommendationen omfattar,
fungera som samtalspartner i frågor som rör skydd av
barn och den mänskliga värdigheten om branscherna så
önskar och fortlöpande rapportera till
Kulturdepartementet och Näringsdepartementet om hur
branschernas självregleringsarbete fortskrider. -
Kommissionen lämnade den 27 februari 2001 en
utvärderingsrapport till ministerrådet och
Europaparlamentet om tillämpningen av
rekommendationen, KOM (2001) 106. I rapporten
konstaterar kommissionen att medlemsstaterna har
tillämpat rekommendationen på olika sätt och att de
flesta av medlemsstaterna har inlett kampanjer om en
säkrare användning av Internet och att en del har
infört ny lagstiftning eller stödåtgärder som
telejourer hos polisen när det gäller
barnpornografi. När det gäller de olika
audiovisuella medierna anför kommissionen att
antalet åtgärder har minskat, medan det mesta
arbetet läggs ned på att skydda minderåriga och
mänsklig värdighet när det gäller Internet och minst
när det gäller videospel, vilket ligger i linje med
rekommendationens huvudsakliga inriktning. De
åtgärder som medlemsstaterna har vidtagit är enligt
kommissionen mycket olika och sträcker sig från
nästan inga åtgärder, särskilt i fråga om Internet,
till omfattande arbete med att upprätta en gemensam
politik för alla de olika audiovisuella medierna.
Även om rekommendationen inte har någon direkt
koppling till TV-direktivet, kan resultaten av
utvärderingsrapporten enligt kommissionen mycket väl
komma att påverka innehållet i ett eventuellt nytt
direktiv om skydd av minderåriga och av mänsklig
värdighet när det gäller allt elektroniskt material.
Avslutningsvis anför kommissionen att resultaten av
rapporten "visar att utmaningarna måste tas på
allvar när det gäller skydd av minderåriga och av
mänsklig värdighet i alla medier, oberoende av om
det är fråga om Internet, TV- och radiosändningar,
videospel eller videokassetter och DVD. Man måste
lägga ner mer arbete på att säkerställa ett
enhetligt tillvägagångssätt, särskilt då
konvergensen kommer att fortsätta att öka, när det
gäller Internet-TV, interaktiva sändningar eller
nedladdning av videospel från Internet. Man bör
också uppmuntra att användarna, vilket inbegriper
konsumenterna, involveras. Lösningar som grundandet
av Nicam-institutet i Nederländerna samt den
brittiska vitboken om kommunikationer visar enligt
kommissionen att mycket kan uppnås med hjälp av sam-
eller självreglering och att lösningarna kan vara
riktgivande vid den fortsatta tillämpningen av
rekommendationen".
Enligt beslut vid regeringssammanträde den 8 juni
2000 skall en särskild utredare analysera och
överväga behovet av ändringar i radio- och TV-lagen
(1996:844) bl.a. beträffande skydd av barn.
Utredaren skall överväga olika sätt att förbättra
möjligheten att skydda barn mot olämpligt
programinnehåll, t.ex. genom att det ställs upp krav
på att visst innehåll skall kunna blockeras eller
att det skall vara möjligt att utesluta program med
visst innehåll från abonnemanget. Utredaren skall
föreslå de lagändringar som föranleds av
övervägandena. Uppdraget omfattar dock inte förslag
till grundlagsändringar. Uppdraget skall i denna del
vara slutfört före utgången av oktober 2001 (dir.
2000:43 och 2001:11).
En särskild utredare har haft kulturministerns
uppdrag att se över 4 § granskningslagen med
inriktning på frågan om censurgrunden förråande i
bestämmelsens första stycke bör behållas samt om den
exemplifiering som finns i bestämmelsens andra
stycke bör behållas eller modifieras såvitt avser
sexualskildringar.
Utredaren föreslår, i promemorian Förråande
pornografiska filmer (Ds 2001:5), att rekvisitet
"förråande" behålls och att det i stället i
exemplifieringen anges att skildringar kan vara
förråande om de innehåller, förutom sexuellt våld
eller tvång, grova sexuella kränkningar.
Promemorian har remissbehandlats och är för
närvarande föremål för beredning i
Regeringskansliet.
Utskottets ställningstagande
Det pågående arbetet med att överväga olika sätt att
förbättra möjligheten att skydda barn mot olämpligt
programinnehåll bör inte föregripas. Detsamma gäller
beredningen av förslagen om ändringar i
granskningslagen. Motionerna K351 och K375 yrkande 1
avstyrks.
TV-direktivet
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen avslår ett
motionsyrkande (m) om att regeringen skall
verka för ett avskaffande av TV-direktivet.
Motion
I motion U513 av Bo Lundgren m.fl. (m) föreslås ett
tillkännagivande för regeringen om att avskaffa EU:s
TV-direktiv (yrkande 12). Motionärerna anser att EU
skall arbeta för att utvidga den inre marknaden och
få bort offentliga monopol. Enligt motionärernas
uppfattning bör TV-bolagen fritt förfoga över
programinnehållet i enlighet med ländernas
tryckfrihetsförordningar. Motionärerna finner det
oacceptabelt att EU ställer krav på en viss
sammansättning av programmen och anser att EU:s s.k.
TV-direktiv bör avskaffas.
Bakgrund
Det s.k. TV-direktivet - rådets direktiv 89/552/EEG
av den 3 oktober 1989 om samordning av vissa
bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas
lagar och andra författningar om utförandet av
sändningsverksamhet för television - började för
Sveriges del att gälla den 1 januari 1994, då EES-
avtalet trädde i kraft och genomfördes i svensk rätt
genom lagen (1992:1356) om satellitsändningar av
televisionsprogram till allmänheten (prop.
1992/93:75, bet. 1992/93:KU12, rskr. 1992/93:117).
Den 1 december 1996 ersattes bl.a. denna lag av
regler i radio- och TV-lagen (1996:844) som då
trädde i kraft. TV-direktivet har setts över av
kommissionen, och den 30 juni 1997 antog
Europaparlamentet och rådet ett nytt direktiv
(97/36/EG) om ändring av TV-direktivet. Ändringarna
införlivades med svensk rätt genom ändringar i
radio- och TV-lagen (SFS 1998:1713, prop.
1997/98:184, bet. 1998/99:KU13, rskr. 1998/99:100).
TV-direktivet innehåller minimiregler för TV-
sändningar inom EG och syftar till att möjliggöra
fri rörlighet för TV-sändningar. Direktivet innebär
att den medlemsstat varifrån en sändning härrör
skall se till att sändningen följer lagen i den
medlemsstaten. Andra medlemsstater skall tillåta fri
mottagning och får inte hindra vidaresändning av en
TV-sändning från en annan medlemsstat av skäl som
omfattas av direktivet. Direktivet hindrar inte att
medlemsstaterna tillämpar mer restriktiva regler för
TV-företag inom dess jurisdiktion. I direktivet
finns bl.a. regler om europeiska programkvoter och
om sändning av biograffilmer i TV. Vidare innehåller
det allmänna regler om TV-reklam och sponsring. Där
föreskrivs också förbud eller restriktioner mot
sändningar med visst innehåll.
Regeringen anger i proposition 2000/01:94 Radio och
TV i allmänhetens tjänst 2002-2005 att kommissionen
inom kort kommer att inleda en översyn av TV-
direktivet. Kommissionens förslag till ändringar
väntas enligt regeringen i slutet av år 2002.
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar inte motionärernas uppfattning att
det finns anledning för regeringen att verka för ett
avskaffande av TV-direktivet. Motion U513 yrkande 12
avstyrks.
Tillgänglighet för funktionshindrade
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen avslår ett
motionsyrkande (v) om att i kommersiell TV
åstadkomma ökad tillgänglighet för
funktionshindrade.
Motion
I motion Kr340 av Charlotta L Bjälkebring m.fl. (v)
begärs att regeringen återkommer med förslag till
sådan ändring i sändningstillstånden att även
kommersiell TV blir mer tillgänglig för
funktionshindrade (yrkande 4). Enligt motionärerna
måste även de kommersiella programbolagen ta hänsyn
till de funktionshindrades behov. Därför anser
motionärerna att det i nästa sändningstillstånd för
de kommersiella bolagen bör föras in särskilda
villkor om detta. Enligt motionärernas uppfattning
bör de programbolag som sänder i marksänt digitalt
nät, liksom TV4 som sänder både analogt och
digitalt, införa textning, samt öka och förbättra
kvaliteten i textningen, texttolkning m.m.
Bakgrund
Gällande bestämmelser m.m.
Enligt 2 kap. 1 § första stycket radio- och TV-lagen
(1996:844) krävs det tillstånd för att sända
ljudradio- eller TV-program med hjälp av radiovågor
på frekvens under 3 gigaherz. Tillstånd att sända
TV-program meddelas av regeringen (2 kap. 2 § första
stycket).
Enligt 3 kap. 1 och 2 §§ gäller att
sändningstillstånd som meddelas av regeringen får
förenas med villkor av olika slag. Bland annat får
sådana villkor avse skyldighet att bereda utrymme
för sändningar som är särskilt anpassade för syn-
eller hörselskadade enligt 2 kap. 1 § andra stycket
och att utforma sändningar på ett sådant sätt att de
blir tillgängliga för funktionshindrade.
Enligt 5 § i sändningstillståndet för TV4 gäller att
TV4 AB under tillståndsperioden (den 1 januari 1997-
den 31 december 2001) skall göra stora
underhållningsprogram och svensk TV-dramatik
tillgängliga för funktionshindrade i minst samma
omfattning som under år 1996. Verksamheten för
funktionshindrade skall under tillståndsperioden
utökas i den mån nya tekniska förutsättningar gör
detta möjligt inom ramen för oförändrade kostnader.
Enligt TV4:s programredovisning för år 1999 sändes
det 132,5 timmar program textade för
funktionshindrade under det året. Motsvarande siffra
för år 1996 var 110 timmar.
I enlighet med bestämmelserna i 3 kap. 7 § andra
stycket radio- och TV-lagen förlängs tillståndet för
TV4 på oförändrade villkor med ytterligare fyra år,
om TV4 önskar det och regeringen inte senast två år
före tillståndstidens utgång meddelat att
tillståndet inte kommer att förlängas eller att
regeringen önskar förändra villkoren. Regeringen har
inte meddelat TV4 att tillståndet inte kommer att
förlängas eller att regeringen önskar förändra
villkoren.
För public service-företagen Sveriges Television AB
(SVT) och Sveriges Utbildningsradio AB (UR) gäller
enligt respektive sändningstillstånd att de är
skyldiga att beakta funktionshindrades behov (18 § i
SVT:s tillstånd respektive 13 § i UR:s tillstånd).
Företagen skall även producera program för speciella
målgrupper. Genom att utnyttja befintlig och ny
teknik skall SVT och UR under tillståndsperioden öka
möjligheterna för funktionshindrade att ta del av
programmen. I fråga om program om och för
funktionshindrade får SVT och UR samt Sveriges Radio
AB (SR) sinsemellan fördela ansvaret för olika slags
insatser.
Enligt SVT:s uppföljningsrapport för år 2000 har
textningen av svenska program ökat med 27 % mellan
åren 1996 och 2000. Antalet text-TV-textade
programtimmar ökade från 2 154 timmar under år 1996
till 2 742 timmar under år 2000. Hälften av det
totala utbudet var genom textning tillgängligt för
hörselskadade under år 2000. Även sändningarna på
teckenspråk har ökat och uppgick under året till 74
timmar jämfört med 78 timmar år 1999 och 54 timmar
år 1996.
I proposition 2000/01:94 Radio och TV i
allmänhetens tjänst 2002-2005 föreslår regeringen
villkor och riktlinjer som skall gälla under
kommande tillståndsperiod för den radio- och TV-
verksamhet i allmänhetens tjänst som bedrivs av SVT,
SR och UR. När det gäller tillgänglighet för
funktionshindrade föreslår regeringen att
programföretagens insatser skall öka och att ett mål
skall vara att uppläst textremsa kan erbjudas under
tillståndsperioden. Vidare föreslår regeringen att
villkoren för SVT:s programverksamhet för döva
(tidigare Dövas TV) skall fortsätta att gälla.
Regeringen anför också att public service-företagen
i stort sett är ensamma om att särskilt anpassa
programverksamheten och göra programmen tillgängliga
för funktionshindrade.
För de företag som vid sidan av TV4 och public
service-företagen erhållit tillstånd för marksänd
digital-TV gäller inte något motsvarande villkor om
tillgänglighet för funktionshindrade.
Den 15 juni 2000 konstaterade Granskningsnämnden för
radio och TV i två beslut rörande TV 3 och Kanal 5
att de sändningar som dessa programföretag bedriver
i det marksända digitala TV-nätet inte lyder under
svensk jurisdiktion, eftersom sändningarna i det
närmaste helt överensstämde med innehållet i
företagens sändningar över satellit, vilka står
under brittisk jurisdiktion.
En särskild utredare har fått i uppdrag att bl.a.
överväga behovet av lagstiftning som gör att TV-
sändningar i det svenska marknätet med säkerhet
kommer under svensk jurisdiktion och lägga fram
förslag som gör att samma regler kan tillämpas på
samtliga TV-sändningar från ett företag, oberoende
av om sändningarna sker på ett sätt som kräver
tillstånd eller på något annat sätt. Uppdraget skall
vara slutfört före utgången av maj 2002 (se dir.
2000:43 och 2001:11).
Utskottets ställningstagande
Sändningstillståndet för TV4 kommer att förlängas på
oförändrade villkor med ytterligare fyra år fr.o.m.
den 1 januari 2002, om TV4 önskar det, eftersom
regeringen inte har meddelat TV4 att tillståndet
inte kommer att förlängas eller att regeringen
önskar förändra villkoren. Beträffande de
kommersiella kanalerna TV 3 och Kanal 5 har
Granskningsnämnden för radio och TV funnit att deras
sändningar i det digitala marknätet inte lyder under
svensk jurisdiktion, eftersom sändningarna i det
närmaste helt överensstämmer med innehållet i
företagens sändningar över satellit, vilka står
under brittisk jurisdiktion. Utskottet vill dock
peka på att en särskild utredare för närvarande
överväger behovet av lagstiftning som gör att TV-
sändningar i det svenska marknätet kommer under
svensk jurisdiktion. Mot denna bakgrund avstyrks
motion Kr340 yrkande 4.
Digital-TV
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår - med hänvisning till
pågående beredning i Regeringskansliet av ett
förslag som i huvudsak tillgodoser
motionärernas önskemål - att riksdagen avslår
två motionsyrkanden (m respektive kd) om
möjligheterna att avbryta program för att
sända reklam. Vidare föreslår utskottet att
riksdagen avslår ett motionsyrkande (kd) om
stängning av de analoga näten, eftersom
utskottet i likhet med regeringen anser att
det ännu är för tidigt att avgöra hur lång
övergångsperioden skall vara.
Motioner
I motion K209 av förste vice talman Anders Björck
och Ulf Melin (m) föreslås att förbudet mot s.k.
breaks i marksänd digital-TV hävs. Enligt
motionärerna har det aldrig funnits, och kommer
aldrig att finnas någon efterfrågan på marksänd
digital-TV. Med blott 22 000 sålda digitalboxar dras
sändningarna med stora förluster. Därmed drar sig
privata TV-bolag för att engagera sig i dessa
sändningar menar motionärerna, varför public
service-televisionen får dra det tunga lasset. Detta
innebär enligt motionärerna att resurser skjuts från
kvalitativa programsatsningar till investeringar i
omodern teknik. En bidragande orsak till det ljumma
intresset från fria TV-bolag anser motionärerna vara
de missgynnande reklamreglerna. Motionärerna menar
att reklamreglerna måste förändras så att
distributionssättet kan bli intressant för
internationella bolag. I dag tänds en censurskylt
varje gång det sänds reklam under program (s.k.
breaks). Endast s.k. blocks, dvs. reklam mellan
program, är tillåtna. Följden blir att Kanal 5 m.fl.
går med förlust för var dag de sänder i marknätet.
Enda syftet med att vara kvar där synes enligt
motionärerna vara att utestänga övriga konkurrenter.
I motion K272 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) begärs
att regeringen återkommer med förslag till tidpunkt
när det analoga marksända TV-nätet skall släckas ned
(yrkande 4) och regeringen skall redovisa åtgärder
för att hantera den konflikt som kan gälla mellan
EG:s TV-direktiv och de sändningsföretag i det
digitala marknätet som i sina ursprungsländer har
rätt att bryta program för reklam men inte anser sig
ha rätt att vidaresända denna reklam i det svenska
nätet (yrkande 5). Motionärerna utgår från att de
analoga sändningarna kommer att slopas inom en nära
framtid. Enligt motionärerna är det viktigt att det
då finns ett praktiskt taget heltäckande digitalt
nät som kan förmedla åtmin-stone public service-
kanalerna. Staten har ett infrastrukturellt ansvar
för detta. Motionärerna menar att ett sådant nät är
nödvändigt för att tillgodose de resurssvagas behov
av grundläggande information. För att det digitala
TV-nätet skall bli ett attraktivt alternativ är det,
enligt motionärerna, en fördel om TV-konsumenterna
får klart för sig när det analoga TV-nätet skall
släckas ned. Motionärerna framhåller att Finland har
fattat ett sådant beslut och anför att regeringen
bör lägga fram ett förslag till riksdagen om detta.
Motionärerna anför vidare att ett problem har
uppmärksammats när sändningsföretag i det digitala
nätet ursprungligen sänder från annat land och i det
landet har rätt att bryta ett program för reklam.
Sändningsföretagen har enligt motionärerna
uppfattat sina tillstånd så att de i det svenska
digitala nätet inte har rätt att sända sådan reklam
och visar därför upp en stillbildsskylt under sådan
reklam. Detta ger bisarra effekter för tittarna och
minskar dessutom intresset för det sändande
företaget. Mycket tyder, enligt motionärerna, på att
tillstånden kan ha formulerats eller uppfattats på
ett sådant sätt att de står i strid med EG:s TV-
direktiv, vilket bl.a. är omnämnt i 1 kap. 2 §
radio- och TV-lagen. Det kan enligt motionärerna
alltså föreligga en konflikt mellan den paragrafen
och 7 kap. 7 § samma lag, där det föreskrivs att
reklam skall sändas mellan programmen. Motionärerna
anser att regeringen för riksdagen bör redovisa de
åtgärder som måste vidtas med anledning av denna
troliga motsättning.
Bakgrund
Regeringen föreslog våren 1997 (prop. 1996/97:67)
att digital marksänd TV skulle införas i flera steg
med möjlighet för staten att successivt ta ställning
till om och på vilket sätt verksamheten skall
fortsätta. Det skulle eftersträvas att flera av
varandra oberoende programföretag deltog. En
grundläggande förutsättning för en utbyggnad var
enligt regeringen att de digitala mark-sändningarna
bedömdes ha ekonomisk bärkraft. Härvid skulle
utgångspunkten vara att en eventuell fortsatt
utbyggnad finansierades av medverkande företag och
utan statliga bidrag eller subventioner. I en första
etapp skulle sändningar inledas på ett begränsat
antal orter i landet. Riksdagen godkände regeringens
förslag (bet. 1996/97:KU17, rskr. 1996/97:178).
Regeringen fastställde genom beslut den 13
november 1997 områden och sändningsutrymme m.m. för
marksänd digital TV. Områdena utgjordes av Stockholm
med Mälardalen och Uppsala, norra Östergötland,
södra och nordöstra Skåne, Göteborg med omnejd samt
Sundsvall och Östersund med omnejd.
Regeringen beslutade därutöver att tillkalla en
parlamentarisk kommitté med uppdrag att följa och
utvärdera de markbundna digitala TV-sändningarna
under den första etappen (dir. 1997:134). Kommittén
skulle medverka vid urvalet av programföretag för de
digitala TV-sändningarna genom att yttra sig till
Radio- och TV-verket över tillståndsansökningar.
Kommittén skulle vidare följa verksamheten med
digital marksänd TV och fortlöpande rapportera sina
iakttagelser till regeringen.
I budgetpropositionen (prop. 2000/01:1 utg.omr. 17)
föreslog regeringen att digital marksänd TV skulle
få byggas ut till att omfatta hela landet. Förslaget
byggde på Digital-TV-kommitténs förslag i maj 2000
att marksänd digital TV skulle få byggas ut i hela
landet, varmed kommittén avsåg 99,8 %
befolkningstäckning. Regeringen anförde bl.a. att
det var ett viktigt demokratiskt krav att alla som
bor i Sverige har tillgång till ett allsidigt TV-
utbud. När TV-distributionen digitaliseras kan
allmänheten få tillgång till flera TV-program och
även till olika nya tjänster som blir möjliga genom
digitaltekniken. Det var enligt regeringen också
väsentligt att TV-sändningar i allmänhetens tjänst
är lätt tillgängliga i alla distributionskanaler.
Eftersom den digitala tekniken är mer frekvenssnål
än den analoga kommer frekvenser att på sikt kunna
frigöras för nya användningar. Detta förutsätter
givetvis att de analoga sändningarna först har
upphört. Regeringen bedömde att åtminstone 98 %
befolkningstäckning kommer att kunna uppnås under år
2002.
Kulturutskottet fann det angeläget att riksdagen
snarast fattade beslut om att låta digital marksänd
TV omfatta hela landet. I samband därmed avstyrkte
utskottet också fyra motioner, (m) respektive (fp),
som syftade till att stoppa utbyggnaden (bet.
2000/01:KrU1). Riksdagen följde utskottet (rskr.
2000/01:
59).
I dagens fyra sändarnät för marksänd digital TV
finns det utrymme för 18 TV-kanaler. Regeringen
beslutade den 15 mars 2001 att ge Post- och
telestyrelsen i uppdrag att koordinera de frekvenser
som behövs för ytterligare två rikstäckande
sändarnät. Detta innebär att minst ytterligare åtta
TV-kanaler kommer att få möjlighet att sända när
frekvenskoordineringen är klar.
Enligt inhämtade uppgifter från Boxer TV-Access AB
och Senda i Sverige AB framgår att utbyggnaden är i
full gång och att man inför sommaren räknar med att
täcka 70 % av landets befolkning samt att det fanns
54 067 aktiva programkort hos konsumenter den 3
april 2001.
I betänkandet Radio och TV i allmänhetens tjänst,
ett beredningsunderlag (SOU 2000:55) behandlas bl.a.
frågan om parallella sändningar i de analoga och
digitala näten. Utredaren anför att besparingarna
blir väsentliga när väl det analoga nätet kan
stängas, vilket enligt utredaren bör kunna ske någon
gång mellan åren 2007 och 2012 (bet. s. 263 och
267).
Regeringen gör i proposition 2000/01:94 Radio och
TV i allmänhetens tjänst 2002-2005 bedömningen att
det ännu är för tidigt att säga hur lång
övergångsperioden skall vara. Det finns, enligt
regeringen, dock goda skäl att inte göra denna
period längre än absolut nödvändigt.
Reklamreglerna i radio- och TV-lagen (1996:844)
tillåter reklamavbrott endast i föreställningar och
evenemang med pauser samt i program som består av
avslutade delar, medan TV-direktivet medger avbrott
i de flesta slags program. Ett syfte med den svenska
lagstiftningen är att den skall skydda publikens
möjligheter att uppleva TV-programmen utan att
störas av avbrott. De svenska reglerna medger
emellertid att program, filmer etc. ofta avbryts av
ett eller t.o.m. två andra program, vilka omges av
annonssändningar. Avbrotten blir härigenom betydligt
längre än om avbrott för annonser skulle tillåtas.
Dessutom har många TV-företag som sänder via
satellit till publiken i Sverige etablerat sig i
Storbritannien där lagstiftningen är mindre
restriktiv än den svenska när det gäller
reklamavbrott i programmen.
Enligt digitaltillstånden för TV 3 och Kanal 5
gäller bestämmelserna i radio- och TV-lagen för
sändningarna. Den 15 juni 2000 konstaterade dock
Granskningsnämnden för radio och TV i två beslut
rörande TV 3 och Kanal 5 att de sändningar som dessa
programföretag bedriver i det marksända digitala TV-
nätet inte lyder under svensk jurisdiktion, eftersom
sändningarna i det närmaste helt överensstämde med
innehållet i företagens sändningar över satellit,
vilka står under brittisk jurisdiktion.
Regeringen beslutade den 8 juni 2000 att tillkalla
en särskild utredare för att göra en översyn av
radio- och TV-lagen och föreslå de lagändringar som
föranleds av övervägandena före utgången av maj 2001
(dir. 2000:43). I uppdraget för utredaren ingår
bl.a. att överväga behovet av lagstiftning som gör
att TV-sändningar i det svenska marknätet med
säkerhet kommer under svensk jurisdiktion och lägga
fram förslag som gör att samma regler kan tillämpas
på samtliga TV-sändningar från ett företag,
oberoende av om sändningarna sker på ett sätt som
kräver tillstånd eller på något annat sätt. Från
början ingick det också i uppdraget att föreslå
ändrade reklam- och annonsregler som leder till att
konkurrensvillkoren, så långt det kan ske utan att
möjligheterna att uppfylla syftena med den svenska
lagstiftningen eftersätts, blir mer likvärdiga för
de TV-företag som är verksamma på den svenska
reklam-TV-marknaden. Frågan om regler om annonser
och reklam ingår, enligt tilläggsdirektiv den
1 februari 2001, dock inte längre i uppdraget (dir.
2001:11). Enligt tilläggsdirektiven skall den
särskilde utredarens uppdrag i nämnda del vara
slutfört före utgången av maj 2002. Reklamfrågan
skulle i stället beredas i Regeringskansliet.
I departementspromemorian Ändrade regler om annonser
i TV-sändningar (Ds 2001:18), som har utarbetats
inom Kulturdepartementet, föreslås det att reglerna
i radio- och TV-lagen om hur annonser får sättas in
i TV-program i huvudsak anpassas till TV-direktivet.
Detta gäller dock inte program som huvudsakligen
vänder sig till barn under tolv år. Avsikten med
förslaget är att anpassa de svenska reglerna för hur
annonser får sättas in i sändningarna till vad som
gäller inom EU, och på så sätt skapa mer likvärdiga
konkurrensförutsättningar på den svenska TV-
marknaden mellan TV-företag som är etablerade i
Sverige och företag som är etablerade i andra EU-
länder. Ändringarna, som bl.a. innebär att annonser
skall få avbryta program under vissa
förutsättningar, föreslås träda i kraft den 1
januari 2002. - Promemorian är för närvarande
föremål för remissbehandling.
Utskottets ställningstagande
Båda motionerna tar upp frågan om möjligheterna att
avbryta program för att sända reklam. I
departementspromemorian Ändrade regler om annonser i
TV-sändningar (Ds 2001:18) lämnas förslag som bl.a.
innebär att annonser skall få avbryta program under
vissa förutsättningar. Härigenom torde de önskemål
som ligger till grund för motionerna i huvudsak bli
tillgodosedda. Förslagen är för närvarande föremål
för remissbehandling. Beredningsarbetet bör inte
föregripas. Det bör i sammanhanget också påpekas att
frågan om jurisdiktion för TV-sändningar i det
svenska marknätet är föremål för utredning.
Motionerna K209 och K272 yrkande 5 avstyrks.
När det gäller frågan om stängning av de analoga
näten har regeringen nyligen gjort bedömningen att
det ännu är för tidigt att säga hur lång övergångs-
perioden skall vara. Det finns, enligt regeringen,
dock goda skäl att inte göra denna period längre än
absolut nödvändigt. Utskottet gör inte någon annan
bedömning. Motion K272 yrkande 4 avstyrks.
Samisk TV
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår - med hänvisning till dels
att det är en fråga för regeringen att i
tillståndsgivningsprocessen avgöra om det
finns utrymme för att ta hänsyn till en
etnisk minoritets behov av en egen TV-kanal,
dels att det är tillståndshavaren som avgör
vilka program som skall sändas - att
riksdagen avslår ett motionsyrkande (mp) om
inrättande av en samisk TV-kanal i samband
med den digitala utvecklingen i marknätet
samt om att samiskt producerade TV-program
skall visas i public service.
Motion
I motion K378 av Matz Hammarström m.fl. (mp)
föreslås ett tillkännagivande för regeringen om
behovet av samisk TV i samband med den digitala
utvecklingen i marknätet samt att samiskt
producerade teveprogram visas i public service
(yrkande 6). Det är enligt motionärerna viktigt att
uppmärksamma samernas behov av tillgång till egen
sändningstid när det digitala marknätet utvecklas
över hela landet. Motionärerna framhåller också
vikten av att hela landet har tillgång till samiska
program, vilket de menar borde vara verklighet redan
i dag utifrån det mångfaldsbegrepp som är stipulerat
i avtalet mellan staten och public service-
företagen. Enligt motionärerna är det nödvändigt att
medel avsätts från public service till produktion av
samiska program producerade av samerna själva.
Vidare menar motionärerna att Sverige borde
underlätta inrättandet av minst en TV-kanal på
samiska.
Bakgrund
I sändningstillståndet för Sveriges Television AB
(SVT) anges att SVT skall erbjuda ett mångsidigt
programutbud som kännetecknas av hög kvalitet (9 §).
Programmen skall utformas så att de genom
tillgänglighet och mångsidighet i skälig omfattning
tillgodoser skiftande behov och intressen hos
landets befolkning. Även mindre gruppers intressen
skall i görlig mån tillgodoses vid tidpunkter då en
stor del av befolkningen har möjlighet att se
programmen. Programutbudet skall som helhet präglas
av folkbildningsambitioner. Det skall utformas så
att utrymme ges åt en mångfald av olika åsikter och
meningsriktningar och så att hänsyn tas till olika
förutsättningar hos befolkningen. SVT skall i skälig
omfattning tillgodose olika intressen i fråga om
bl.a. religion, kultur och vetenskap. (Se prop.
1995/96:161 s. 45-47, 59 f., bet. 1995/96:KrU12 s.
10-19).
Vidare anges i SVT:s sändningstillstånd att SVT
skall tillhandahålla program som speglar det
mångkulturella Sverige. Programutbudet skall spegla
olika länders kulturkretsar (13 §). SVT är vidare
skyldigt att beakta språkliga och etniska
minoriteters behov. Samiska, finska och
tornedalsfinska skall inta en särställning (14 §). I
fråga om verksamhet på invandrar- och
minoritetsspråk får SVT, Sveriges Radio AB (SR) och
Sveriges Utbildningsradio AB (UR) sinsemellan
fördela ansvaret för olika slags insatser. Enligt
anslagsvillkoren skall företagens samlade resurser
för verksamheten vara minst oförändrade i jämförelse
med verksamhetsåret 1996.
Enligt SVT:s uppföljningsrapport för år 2000
uppgick den rikssända programverksamheten för
etniska minoriteter till 128 timmar det året.
Motsvarande siffra år 1996 var 125 timmar. När det
gäller rikssänd programverksamhet för den samiska
minoriteten har antalet sända timmar ökat från 13
timmar år 1996 till 17 timmar år 2000.
Av rapporten Svenskt TV-utbud 1999 från
Granskningsnämnden för radio och TV framgår bl.a.
att SVT i likhet med tidigare år var ensamt om att
ha TV-program som särskilt vänder sig till
invandrare och etniska grupper.
I proposition 2000/01:94 Radio och TV i
allmänhetens tjänst 2002-2005 konstaterar regeringen
att public service-företagens utbud på invandrar-
och minoritetsspråk är av betydande omfattning och
att de är i stort sett ensamma om att producera och
sända program på olika minoritets- och
invandrarspråk från ett svenskt samhällsperspektiv.
Enligt regeringen har public service-företagen ett
stort ansvar när det gäller programutbud för
språkliga och etniska minoriteter. Regeringen anser
att det finns särskilda skäl som motiverar
programservice på samiska i större utsträckning än
vad som motiveras av samernas antal. Detta med
hänsyn tagen till bl.a. samernas status som
ursprungsbefolkning i Sverige.
Riksdagen har nyligen beslutat att marksänd digital
TV skall byggas ut till att omfatta hela landet
(prop. 2000/01:1 utg.omr. 17, bet. 2000/01:KrU1,
rskr. 2000/01:59). Regeringen har med anledning av
beslutet gett bl.a. SVT och UR rätt att sända TV-
program med digital sändningsteknik i hela landet.
Teknikskiftet kan innebära att det i framtiden blir
möjligt att distribuera ytterligare TV-kanaler. Om
SVT eller UR vill starta nya digitala kanaler skall
regeringens medgivande inhämtas (se prop. 2000/01:94
s. 60).
Det är regeringen som beslutar om vem som får
tillstånd att sända digital marksänd TV. Närmare
föreskrifter om förfarandet vid
tillståndsgivningsprocessen finns i förordningen
(1997:894) om marksänd digital TV. Radio- och TV-
verket utlyser tillstånden, handlägger ansökningarna
och ger ett motiverat förslag till regeringen om hur
sändningstillstånden skall fördelas. Innan Radio-
och TV-verket avger sitt förslag skall den
parlamentariskt sammansatta digital-TV-kommittén ha
givit sitt yttrande över ansökningarna. Radio- och
TV-verket skall i sitt förslag beakta kommitténs
yttrande.
Utskottets ställningstagande
I likhet med regeringen anser utskottet att det med
hänsyn till bl.a. samernas status som
ursprungsbefolkning i Sverige finns särskilda skäl
som motiverar programservice på samiska i större
utsträckning än vad som motiveras av samernas antal.
I den mån som samiskt producerade program som
uppfyller de kvalitetskrav m.m. som SVT och UR
ställer blir tillgängliga för dessa företag, torde
man på goda grunder kunna utgå från att public
service-företagen kommer att köpa in och sända
programmen. Det är dock en fråga för
tillståndshavaren att avgöra vilka program som skall
sändas. Huruvida det finns underlag för inrättandet
av en särskild samisk TV-kanal saknar utskottet
möjlighet att bedöma. Enligt radio- och TV-lagen är
det regeringen som meddelar tillstånd att sända TV-
program. I tillståndsgivningsprocessen skall
regeringen bl.a. eftersträva att radiofrekvenserna
tas i anspråk på ett sätt som leder till vidaste
möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet. Om
det finns utrymme för att i detta sammanhang ta
hänsyn till en etnisk minoritets behov av en egen
TV-kanal måste avgöras i varje enskilt fall. Mot
denna bakgrund avstyrks motion K378 yrkande 6.
Digital radio
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår - med hänvisning till att
regeringen aviserat att en kommitté skall få
i uppdrag att utvärdera försöksverksamheten
med digital radio och att analysera den
digitala radions framtidsförutsättningar -
att riksdagen avslår ett motionsyrkande (m)
om ett regelverk för digital radio.
Motioner
I motion K400 av Per Unckel m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande för regeringen om regelverk för
digital radio (yrkande 14). Introduktion av digital
radio - den s.k. DAB-radion - hindras, enligt
motionärerna, av regeringens vilja att styra
radioutbudet. Regeringens krav på
"skönhetstävlingar" som urvalsmodell och krav på
programinnehåll och oförändrat ägande anser
motionärerna är oförenliga både med den
redaktionella frihet som medier skall ha och den
kommersiella frihet som medieföretag behöver. Skall
den digitala radion kunna utvecklas krävs det enligt
motionärerna ett tillståndsförfarande liknande det
som gäller för den privata lokalradion. Motionärerna
menar att det krävs ett auktionssystem och
långvariga sändningstillstånd för att ge det
oberoende och den stabilitet som behövs för att
programbolag skall ta de stora investeringar som är
förknippade med etablering av en ny sändningsteknik
och en ny marknad.
Bakgrund
I radio- och TV-lagen (1996:844) finns föreskrifter
för sändningar av ljudradio- och TV-program som är
riktade till allmänheten och som är avsedda att tas
emot med tekniska hjälpmedel. De allmänna reglerna
om radio i radio- och TV-lagen skall tillämpas för
digital ljudradio. Särskilda villkor kan dock anges
i sändningstillstånden. Förordningen (1995:1020) om
digitala ljudradiosändningar reglerar
tillståndsgivningen för den marksända digitala
ljudradion. För att sända digital ljudradio krävs
tillstånd som utfärdas av regeringen.
Sedan 1995 sänds digital ljudradio, som också
kallas DAB (Digital Audio Broadcasting), på prov.
Verksamheten skall utvärderas när mottagare har
funnits på marknaden några år och företag och
allmänheten har fått erfarenheter av den nya
tekniken. Sändarnätet är utbyggt så att ungefär 85 %
av alla hushåll i Sverige skall ha möjlighet att
lyssna på DAB. För närvarande är antalet DAB-
mottagare mycket litet. I dag har Sveriges Radio AB
och Sveriges Utbildningsradio AB tillstånd att sända
digitalradio.
Våren 1999 behandlade utskottet ett motionsyrkande
om fördelningen av digitalradiotillstånd (bet.
1998/99:KU23). Utskottet var inte berett att förorda
att tillstånd för digitala ljudradiosändningar
skulle fördelas genom ett auktionsförfarande. Vidare
ansåg utskottet att beredningen av betänkandet från
Utredningen om den framtida lokalradion borde
avvaktas. Ett motionsyrkande (m) som motsvarar det
nu aktuella yrkandet avstyrktes.
Utredningen om den framtida lokalradion (SOU
1999:14) föreslog bl.a. en fortsatt utbyggnad av det
digitala nätet och att regleringen skulle vara
enhetlig oavsett om sändningarna sker med digital
eller analog teknik.
Regeringen gjorde i proposition 1999/2000:55
Kommersiell lokalradio bedömningen att de digitala
ljudradiosändningarna inte borde omfattas av de nya
reglerna för den kommersiella lokalradion. Eftersom
tillgången på mottagare fortfarande var begränsad i
Sverige och kommersiella sändningar ännu inte hade
kommit till stånd, ansåg regeringen att det var för
tidigt att göra en meningsfull utvärdering av den
digitala tekniken och att det därför var vanskligt
att bedöma vilka förändringar av regelverket för
lokala digitala ljudradiosändningar som borde göras.
Dessutom var många remissinstanser kritiska till
utredningens förslag och menade att det saknades
tillräckligt kraftiga incitament för att den
kommersiella radion skulle kunna inleda
teknikskiftet.
Även våren 2000 avstyrkte utskottet ett
motionsyrkande (m) motsvarande det nu aktuella
yrkandet (bet. 1999/2000:KU15). Utskottet uttalade
då att frågan om hur verksamheten med digital
ljudradio borde fortsätta och hur de kommersiella
programföretagen skulle kunna medverka var föremål
för beredning i Regeringskansliet. Enligt utskottets
mening borde detta arbete inte föregripas. Utskottet
var alltjämt inte berett att förorda att tillstånd
för digitala ljudradiosändningar skulle fördelas
genom ett auktionsförfarande.
I proposition 2000/01:94 Radio och TV i allmänhetens
tjänst 2002-2005 konstaterar regeringen att
villkoren för att utvärdera verksamheten med den
digitala radion ännu inte har uppnåtts. Med hänsyn
till att sändningarna nu pågått i flera år gör
regeringen bedömningen att verksamheten trots detta
snarast måste utvärderas. Regeringen avser därför
att ge en kommitté i uppdrag att utvärdera den
försöksverksamhet av digital radio som pågått sedan
år 1995. Kommittén bör enligt regeringen också
analysera den digitala radions
framtidsförutsättningar.
Utskottets ställningstagande
Regeringen har aviserat att den har för avsikt att
ge en kommitté i uppdrag att utvärdera
försöksverksamheten med digital radio och att
analysera den digitala radions
framtidsförutsättningar. Detta arbete bör inte
föregripas. Motion K400 yrkande 14 avstyrks.
Rätt till genmäle
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen avslår ett
motionsyrkande (kd) om övervägande av laglig
genmälesrätt, eftersom utskottet inte vill
ändra på den grundlagsfästa principen att den
som sänder program självständigt skall avgöra
vad som skall förekomma i programmen.
Motion
I motion K272 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) föreslås
ett tillkännagivande för regeringen om övervägande
av laglig genmälesrätt (yrkande 1). Mediesamhället
tenderar enligt motionärerna att karakteriseras av
tillspetsning och konkretisering, vinkling,
personifiering, intensifiering och polarisering.
Denna utveckling, menar motionärerna, kan i flera
avseenden hota enskildas integritet och värdighet.
De anser därför att ett förstärkt skydd borde
övervägas. På andra håll i Europa har en laglig
genmälesrätt diskuterats enligt motionärerna, något
som i viss mån förordas i EG:s TV-direktiv. I 6 kap.
3 § radio- och TV-lagen finns den tämligen tandlösa
bestämmelsen att uppgifter skall "beriktigas när det
är befogat". För övriga medier finns inte
motsvarande regler i lag, men väl i branschinterna
etiska normer, anför motionärerna. Uttrycket "när
det är befogat" blir en gummiparagraf utan egentlig
kärna. En mer detaljerad och substantiell
genmälesrätt bör övervägas enligt motionärerna,
eftersom självsaneringen knappast är omfattande på
området. Ett antal människor får sina liv
"formligen" krossade av dramaturgin i
mediesamhället. Motionärerna menar att regeringen i
någon form bör överväga en sådan laglig
genmälesrätt.
Bakgrund
Den som sänder radioprogram skall, enligt 3 kap. 4 §
yttrandefrihetsgrundlagen, självständigt avgöra vad
som skall förekomma i programmen.
Enligt 6 kap. 3 § radio- och TV-lagen (1996:844)
skall uppgifter som förekommit i ett TV-program som
inte är reklam och som sänts på annat sätt än genom
tråd, beriktigas när det är befogat. Även uppgifter
som förekommit i TV-program som inte är reklam och
som sänts genom tråd bör beriktigas när det är
befogat.
Sändningstillstånd som meddelas av regeringen får,
enligt 3 kap. 1 § radio- och TV-lagen, förenas med
villkor som innebär att sändningsrätten skall utövas
opartiskt och sakligt samt med beaktande av att en
vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet
skall råda i ljudradion och televisionen. Ett
sändningstillstånd får enligt 3 kap. 2 § därutöver
förenas med villkor avseende skyldighet bl.a. att ta
hänsyn till ljudradions och televisionens särskilda
genomslagskraft, sända genmälen, och respektera den
enskildes privatliv samt att till Granskningsnämnden
för radio och TV lämna uppgifter som är nödvändiga
för nämndens bedömning om sända program stämmer
överens med de villkor som har meddelats.
Villkoren för sändningstillstånden för Sveriges
Television AB (SVT), Sveriges Radio AB (SR),
Sveriges Utbildningsradio AB (UR) och TV4 AB innebär
bl.a. att sändningarna skall vara opartiska och
sakliga och att en vidsträckt yttrande- och
informationsfrihet skall råda. SVT, SR, UR och TV4
är också skyldiga att bereda den som har ett befogat
anspråk på att bemöta ett påstående tillfälle till
genmäle. Enligt sändningstillstånden måste SVT, SR,
UR, TV4 och de digitala markbundna TV-kanalerna
vidare ta hänsyn till mediets särskilda
genomslagskraft när det gäller programmens ämnen och
utformning och tiden för sändning av programmen. De
måste också respektera den enskilde individens
privatliv.
Granskningsnämnden för radio och TV övervakar genom
granskning i efterhand om sända program står i
överensstämmelse med radio- och TV-lagen och de
villkor som kan gälla för sändningarna. Nämnden får,
enligt 10 kap. 8 § radio- och TV-lagen, besluta att
den sändande på lämpligt sätt skall offentliggöra
nämndens beslut, när nämnden funnit att någon har
brutit mot villkor om att sända genmälen eller
bestämmelsen om beriktigande. Beslutet, som får
innefatta ett föreläggande vid vite, får dock inte
innebära att offentliggörande måste ske i den
sändandes program.
Utskottets ställningstagande
Det är en grundläggande princip i
yttrandefrihetsgrundlagen att den som sänder program
självständigt skall avgöra vad som skall förekomma i
programmen. Enligt utskottets mening bör denna
princip inte ändras. Det finns därmed inte utrymme
för att införa en laglig genmälesrätt. Utskottet
vill dock i sammanhanget framhålla vikten av att
framför allt public service-företagen tillämpar de
befintliga reglerna om beriktigande och genmäle på
ett generöst sätt, särskilt i förhållande till
enskilda individer. Motion K272 yrkande 1 avstyrks.
Granskningsnämnden för radio och TV
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår - med hänvisning till
pågående arbete med myndighetsstruktur och
pornografifrågan - att riksdagen avslår ett
motionsyrkande (kd) om utvärdering av
verksamheten vid Granskningsnämnden för radio
och TV. Vidare föreslår utskottet att
riksdagen avslår ett motionsyrkande (s) om
ändrat ansvarsområde för Granskningsnämnden,
eftersom nämnden redan har de möjligheter att
ta egna initiativ till granskning som begärs
i motionen.
Motioner
I motion K272 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) begärs
att regeringen genomför en allsidig och relevant
utvärdering av verksamheten hos Granskningsnämnden
för radio och TV (yrkande 2). Motionärerna anser att
Granskningsnämnden för radio och TV borde ha en
viktig uppgift att fylla i arbetet att hävda den
enskildes integritet och värdighet och utgöra ett
värn mot mediesamhällets avigsidor. Det har enligt
motionärerna ibland riktats befogad kritik mot
Granskningsnämnden med hänvisning till att nämnden
rutinmässigt och utan närmare analys tycks avfärda
en del anmälningar och kränkningar. Motionärerna
framhåller att det är Granskningsnämndens uppgift
att ta hänsyn till kriterier som opartiskhet,
saklighet, allsidighet, granskning och relevans i
sina bedömningar av anmälda program. Det finns
enligt motionärerna en risk för att granskningen
över en tidsperiod leder till avtrubbning vid de
olika bedömningarna. Därför borde det nu vara dags,
menar motionärerna, att genomföra en allsidig och
relevant utvärdering av Granskningsnämndens
verksamhet. Granskningsnämndens verksamhet behöver
granskas.
I motion K375 av Carina Hägg m.fl. (s) föreslås ett
tillkännagivande för regeringen om ansvarsområdet
för Granskningsnämnden (yrkande 2). Motionärerna
framhåller att över 600 000 svenskar i dag har
tillgång till avancerad porrfilm sent varje kväll
hemma i vardagsrummet. Enligt motionärerna kan det
inte uteslutas att det finns ett samband mellan
bruket av pornografisk film och användandet av
könsord, könsmobbning och sexuella övergrepp.
Granskningsnämnden för radio och TV har till uppgift
att granska om programföretagen följer
bestämmelserna om att program med våldsskildringar
av verklighetstrogen karaktär eller med
pornografiska bilder inte sänds under sådan tid och
på sådant sätt att det finns betydande risk för att
barn kan se programmen och att sådana program
föregås av en varningssignal i ljud eller bild.
Nämnden kan dock inte ta egna initiativ till
granskning. Ett utökat ansvar för Granskningsnämnden
inom dess ansvarsområde bör enligt motionärerna
därför övervägas.
Bakgrund
Enligt 9 kap. 2 § radio- och TV-lagen övervakar
Granskningsnämnden för radio och TV genom granskning
i efterhand om sända program står i överensstämmelse
med lagen och de villkor som kan gälla för
sändningarna.
Nämndens övervakning omfattar alla de svenska
radio- och TV-företag som sänder program till den
svenska allmänheten, antingen sändningarna sker
lokalt, regionalt eller över hela landet. Det
innebär med andra ord att nämnden granskar allt från
när- och lokalradio till rikstäckande radio och TV -
både mark-, kabel- och satellitbunden sådan.
Vissa kanaler, som många av naturliga skäl
uppfattar som svenska, är formellt sett inte svenska
även om sändningarna sker på svenska språket. Så är
fallet med t.ex. TV 3 och Kanal 5 och ZTV, vars
satellitsändningar har sitt hemvist i
Storbritannien. Granskningsnämnden har i enlighet
med radio- och TV-lagen, som också i detta avseende
bygger på TV-direktivet, ingen jurisdiktion över
dem. Nämnden skall dock enligt sin instruktion följa
innehållet även i utländska satellitsändningar som
riktar sig till svensk allmänhet och bedöma om dessa
sändningar följer TV-direktivet.
Nämnden agerar i huvudsak utifrån anmälningar som
kommer in från allmänheten och olika organisationer,
men tar också egna initiativ. Det senare gäller
särskilt för när- och lokalradio samt kabel- och
satellit-TV, där anmälningarna är få.
Granskningsnämnden har vidare i uppgift att bedöma
om SVT:s, SR:s, UR:s och TV4:s uppföljningsrapporter
ger statsmakterna och allmänheten tillräcklig
information om hur programföretagen levt upp till de
krav och syften som regeringen angett i
sändningstillstånden. Nämnden publicerar också
regelbundet rapporter och informationsmaterial.
I proposition 2000/01:94 Radio och TV i
allmänhetens tjänst 2002-2005 aviserar regeringen
att ett uppdrag skall ges till Granskningsnämnden
att följa och utvärdera hur de gjorda förändringarna
av SVT:s nyhetsorganisation påverkar mångfalden i
nyhetsutbudet.
Inom Kulturdepartementet pågår en översyn av
myndighetsstrukturen på medieområdet (se skr.
1998/99:75). Enligt uppgift från departementet
bereds ärendet alltjämt.
Den 24 februari 2000 hölls en aktuell debatt i
riksdagen om TV-kanalernas pornografiska utbud
(prot. 1999/2000:72). Kulturministern framhöll i
debatten att det inom Regeringskansliet pågick en
analys av lagstiftning, regelverk och tillämpning på
området och att regeringen skulle återkomma så snart
analysen var klar för att förhoppningsvis åstadkomma
en ordning som upplevs som rimligare. Den 8 juni
2001 vidtogs tre åtgärder. För det första sänktes
förordnandetiderna för censorerna vid Statens
biografbyrå från högst sex plus sex år till högst
tre plus tre år. För det andra beslutades det om en
översyn av 4 § lagen (1990:886) om granskning och
kontroll av filmer och videogram. Översynen är nu
färdigställd och i promemorian Förråande
pornografiska filmer (Ds 2001:5) föreslås att
rekvisitet "förråande" behålls och att det i stället
i exemplifieringen anges att skildringar kan vara
förråande om de innehåller, förutom sexuellt våld
eller tvång, grova sexuella kränkningar. För det
tredje beslutades det att en särskild utredare skall
se över möjligheten att skydda barn och ungdomar
från pornografi i TV (dir. 2000:43). Detta uppdrag
skall redovisas före utgången av oktober 2001 (se
tilläggsdirektiv 2001:11).
Utskottet avstyrkte vid förra riksmötet ett
motionsyrkande (kd) om utvärdering av verksamheten
vid Granskningsnämnden med hänvisning till att
pågående arbeten avseende myndighetsstruktur och
pornografifrågan borde avvaktas (bet.
1999/2000:KU15).
Utskottets ställningstagande
Utskottet vidhåller sin inställning att pågående
arbete med myndighetsstruktur och pornografifrågan
bör avvaktas och avstyrker därför motion K272
yrkande 2.
När det gäller ansvarsområdet för
Granskningsnämnden konstaterar utskottet att nämnden
inte enbart har att agera utifrån anmälningar utan
även har möjlighet att ta egna initiativ. Något
behov av att förändra nämndens ansvarsområde i
enlighet med vad som begärs i motion K375 yrkande 2
föreligger således inte. Motionen avstyrks.
Distribution av tidningar och
tidskrifter
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår - med hänvisning till ett
tidigare ställningstagande i kulturutskottet
om att inte föregripa beredningen av
Mediekoncentrationskommitténs förslag - att
riksdagen avslår ett motionsyrkande (mp) om
utredning av distributionskanalerna för
tidningar och tidskrifter ur ett tryck- och
yttrandefrihetsperspektiv.
Motion
I motion K392 av Per Lager m.fl. (mp) föreslås ett
tillkännagivande för regeringen om att
distributionskanalerna för tidskrifter utreds ur ett
tryck- och yttrandefrihetsperspektiv. Motionärerna
anför att det krävs distributionskanaler så att de
tidningar som trycks kan nå sina läsare för att
tryckfrihetens goda principer skall kunna omsättas i
praktiken. Motionärerna pekar också på att alla har
grundlagsskyddad rätt att trycka en tidning eller
tidskrift, men att få den distribuerad och därmed
läst underställs krav som de anser vara orimliga.
Det råder allvarliga problem med dessa
distributionskanaler i Sverige i dag, anser
motionärerna, och detta hindrar det fria
meningsutbytet. När distributionskanalerna krymps
och kontrolleras av några enstaka, dominerande
förlag sätts vår grundläggande tryck- och
yttrandefrihet ur spel. Enligt motionärerna är det
så allvarligt att det krävs åtgärder från riksdagen.
Bakgrund
Under riksmötet 1997/98 behandlade
konstitutionsutskottet en motion (mp) med ett
liknande innehåll som den nu aktuella. Utskottet
hänvisade till att frågan om distribution av
tidskrifter för lösnummerförsäljning nyligen varit
föremål för utredning. Såväl Utredningen om boken
och kulturtidskriften som Rådet för mångfald inom
massmedierna hade utrett frågan. Utskottet
konstaterade att frågan nu var under beredning i
Regeringskansliet. Enligt utskottets mening borde
resultatet av detta beredningsarbete avvaktas.
Motionen avstyrktes därför (bet. 1997/98:KU16).
Kulturutskottet behandlade våren 1998 proposition
1997/98:98 Litteraturen och läsandet. I
propositionen föreslog regeringen att det statliga
stödet för utgivning av litteratur skulle
kompletteras med ett distributionsstöd. Förslaget
innebar i huvudsak att det förlag som erhåller stöd
för sin utgivning skall tillhandahålla ett exemplar
av varje stödd titel för distribution till
folkbibliotek och bokhandel. Varje kommun och 100
bokhandlar föreslogs få var sitt exemplar.
Kulturutskottet tillstyrkte regeringens förslag i
denna del (bet. 1997/98:KrU15).
I betänkandet behandlade kulturutskottet också en
motion (v) om ett fungerande distributionsnät för
kulturtidskrifter. Kulturutskottet konstaterade att
några av förslagen i propositionen syftade till att
förbättra informationen om kulturtidskrifterna.
Genom att folkbiblioteken ges möjlighet att
gratisprenumerera på tidskrifter kan de lånas och
läsas av presumtiva prenumeranter. Den
omständigheten att tidskriftskatalogen i
fortsättningen skulle komma att ges ut på Internet
kunde enligt kulturutskottet innebära att en ny och
betydligt större publik nås av information om
kulturtidskrifterna än vad som hittills varit
möjligt. Kulturutskottet konstaterade att här nämnda
åtgärder kunde innebära att efterfrågan på
kulturtidskrifter ökar. Därmed torde även
tidskrifternas intäkter på sikt förbättras. Enligt
kulturutskottets mening borde effekterna av de
föreslagna åtgärderna först utvärderas innan det
finns anledning att överväga behovet av andra
stödåtgärder. Med hänvisning till det anförda
avstyrktes motionen.
Konstitutionsutskottet behandlade vid riksmötet
1998/99 en motion (mp) med väsentligen samma yrkande
som det nu aktuella yrkandet. Konstitutionsutskottet
konstaterade då att kulturutskottet nyligen hade
avstyrkt en motion om ett fungerande
distributionsstöd för kulturtidskrifter med
motiveringen att effekter av andra stödåtgärder
först borde utvärderas. Konstitutionsutskottet fann
inte skäl att göra någon annan bedömning och
avstyrkte därför motionen (bet. 1998/99:KU23).
Mediekoncentrationskommittén lämnade sitt betänkande
Yttrandefriheten och konkurrensen, förslag till
mediekoncentrationslag m.m. (SOU 1999:30) i februari
1999. Kommittén hade till uppgift att lägga fram
förslag om lagstiftning för att slå vakt om
mångfalden i svenska medier och motverka sådan ägar-
och maktkoncentration inom massmedierna som kan
skada ett fritt och brett meningsutbyte och en fri
och allsidig upplysning. I betänkandet föreslår
kommittén bl.a. ändringar i tryckfrihetsförordningen
och yttrandefrihetsgrundlagen samt att det införs en
särskild mediekoncentrationslag. Förslagen innebär i
korthet att en koncentration skall kunna förbjudas,
om den
1. skapar, förstärker eller förändrar kontrollen
över en dominerande ställning, som väsentligt hämmar
eller är ägnad att hämma förekomsten eller
utvecklingen av en effektiv konkurrens i fråga om en
sådan verksamhet som har särskild betydelse för
opinionsbildningen - dagspress, radio och TV - eller
en ställning som innefattar ett väsentligt
inflytande inom flera sådana verksamheter och
2. i betraktande av koncentrationens art,
marknadsförhållandena och berörda företags
förväntade agerande kan befaras vara ägnad att hämma
ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning.
Kommitténs förslag har remissbehandlats och bereds
för närvarande i Regeringskansliet. Enligt
Kulturdepartementets verksamhetsplan för år 2001 är
en proposition med anledning av kommitténs arbete
att vänta under senare delen av året. Beredningen
sker med beaktande av det arbete som pågår kring
mediegrundlagarna inom Justitiedepartementet.
Kulturutskottet har nyligen avstyrkt ett
motionsyrkande (mp) om att utreda
distributionskanalerna för tidskrifter ur ett
mångfalds- och konkurrensper-spektiv. Med hänvisning
till Mediekoncentrationskommitténs förslag (SOU
1999:30) ansåg kulturutskottet att regeringens
beredning av frågor som rör koncentrationen på
medieområdet inte borde föregripas (bet.
2000/01:KrU5). Riksdagen följde kulturutskottets
förslag (prot. 2000/01:91).
Utskottets ställningstagande
I motionen tas frågan om fungerande
distributionskanaler upp. Kulturutskottet har
nyligen avstyrkt ett motionsyrkande i ämnet med
hänvisning till att regeringens beredning av
Mediekoncentrationskommitténs förslag inte borde
föregripas. Konstitutionsutskottet har inte skäl att
göra någon annan bedömning. Motion K392 avstyrks.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Med hänvisning till de motiveringar som
framförs under Utskottets överväganden
föreslår utskottet att riksdagen fattar
följande beslut:
1. Mångfald m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:K352 och
2000/01:K401 yrkande 15.
2. Mediernas roll
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:K355 och
2000/01:K401 yrkande 14.
3. Riktlinjer för mediepolitiken,
konvergens m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:K400
yrkandena 2, 10 och 13, 2000/01:Kr343 yrkande 2,
2000/01:T201 yrkande 21 och 2000/01:T718 yrkande
3.
Reservation 1 (m, fp)
Reservation 2 (c)
4. Pornografi i kabel-TV
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:K351 och
2000/01:K375 yrkande 1.
5. TV-direktivet
Riksdagen avslår motion 2000/01:U513 yrkande
12.
Reservation 3 (m, v, fp)
6. Tillgänglighet för funktionshindrade
Riksdagen avslår motion 2000/01:Kr340 yrkande
4.
7. Digital-TV
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:K209 och
2000/01:K272 yrkandena 4 och 5.
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Per
Unckel (m), Göran Magnusson (s), Barbro Hietala
Nordlund (s), Pär Axel Sahlberg (s), Kenneth Kvist
(v), Ingvar Svensson (kd), Mats Berglind (s), Inger
René (m), Kerstin Kristiansson Karlstedt (s), Kenth
Högström (s), Mats Einarsson (v), Björn von der Esch
(kd), Nils Fredrik Aurelius (m), Per Lager (mp), Åsa
Torstensson (c), Helena Bargholtz (fp) och Ola
Karlsson (m).
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.
1. Riktlinjer för mediepolitiken, konvergens
m.m. (punkt 3)
av Per Unckel (m), Inger René (m), Nils Fredrik
Aurelius (m), Helena Bargholtz (fp) och Ola
Karlsson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen vad som
framförs i reservation 1. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2000/01:K400 yrkandena 2, 10 och 13,
2000/01:T201 yrkande 21 och 2000/01:T718 yrkande 3
samt avslår motion 2000/01:Kr343 yrkande 2.
Ställningstagande
Statens ansvar är att slå vakt om yttrande- och
etableringsfriheten. Därmed uppnås en mångfald på
publikens villkor. I statens åtaganden på
medieområdet bör det ingå att underlätta för nya
kanaler att etableras utan att i onödan lägga sig i
deras programverksamhet. En politik för fria medier
kommer också att leda till att teknikens utveckling
sker utifrån de enskilda medborgarnas behov och
intressen. Det innebär att gränserna mellan olika
medier luckras upp samtidigt som lagar och regler,
som är teknikbundna, snabbt kommer att bli
otidsenliga och motverka sina egna syften. Detta
ställer krav på lagstiftning som ger en frihet för
de nya mediernas utveckling. Det finns ingen mening
med att ha olika regler för olika
distributionsformer för TV, t.ex. via kabel eller
via radiosignaler i marknätet. En ny integrerad
teknikneutral lagstiftning på telekommunikations-
och rundradioområdet bör därför övervägas.
Vidare bör staten genom regionala koncessioner ge
olika TV-stationer möjlighet att, redan i det
analoga nätet, börja sända med olika delar av landet
som sändningsområden. TV-bolag som växer fram ur en
sådan process skall kunna genomföra nationella
sändningar genom samarbete. Koncessionerna skall
fördelas genom ett auktionsförfarande på motsvarande
sätt som den privata lokalradions koncessioner. Det
finns ingen anledning att ålägga kabelägare att
kostnadsfritt distribuera kommersiella program.
Kravet på allmänhetens tillgång till allsidig
information måste rimligen anses tillgodosett genom
att de licensbetalda public service-kanalerna SVT1
och SVT2 omfattas av must carry-principen. Däremot
kan det inte anses befogat att utöka must carry-
skyldigheten till att omfatta andra kanaler för att
tillgodose informationsbehovet. Must carry-regeln
bör därför begränsas till enbart de
licensfinansierade public service-kanalerna.
Mot denna bakgrund bör riksdagen bifalla
motionerna K400 yrkandena 2, 10 och 13, T201 yrkande
21 och T718 yrkande 3.
2. Riktlinjer för mediepolitiken, konvergens
m.m. (punkt 3)
av Åsa Torstensson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen vad som
framförs i reservation 2. Därmed bifaller riksdagen
motion 2000/01:Kr343 yrkande 2 samt avslår
motionerna 2000/01:K400 yrkandena 2, 10 och 13,
2000/01:T201 yrkande 21 och 2000/01:T718 yrkande 3.
Ställningstagande
Den snabba utvecklingen inom hela
telekommunikationsområdet, och främst
informationstekniken, öppnar nya möjligheter för
människor att ta emot och distribuera information. I
takt med att mer och mer information i olika former
förmedlas med samma grundläggande teknik, blir det
allt svårare att skilja olika tjänster åt. Dagens
lagstiftning är inte i någon större utsträckning
anpassad efter detta förhållande, utan den är
fortfarande inriktad på att skilja olika former av
medier åt, främst genom distributionsformen.
Effekterna av ökad konvergens måste tydligare
uppmärksammas i lagstiftningsarbetet och större
hänsyn tas till det faktum att utvecklingen går mot
allt större nätkapacitet också till slutkunden.
Ambitionen i ett sådant arbete måste vara att i
större utsträckning än i dag jämställa yttranden i
olika medier med varandra och att därmed öka den
reella yttrandefriheten. De förslag som lämnats av
Mediegrundlagsutredningen är inte tillräckliga för
att anpassa lagstiftningen till dagens
förutsättningar och den ökande konvergensen.
Riksdagen bör därför bifalla motion Kr 343 yrkande
2.
3. TV-direktivet (punkt 5)
av Per Unckel (m), Kenneth Kvist (v), Inger René
(m), Mats Einarsson (v), Nils Fredrik Aurelius
(m), Helena Bargholtz (fp) och Ola Karlsson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen vad som
framförs i reservation 3. Därmed bifaller riksdagen
motion 2000/01:U513 yrkande 12.
Ställningstagande
EU skall arbeta för att utvidga den inre marknaden
och få bort offentliga monopol. TV-bolagen bör fritt
förfoga över programinnehållet i enlighet med
ländernas tryckfrihetsförordningar. Det är
oacceptabelt att EU ställer krav på en viss
sammansättning av programmen. TV-direktivet bör
därför avskaffas. Riksdagen bör följaktligen bifalla
motion U513 yrkande 12.
4. Digital-TV (punkt 7)
av Ingvar Svensson (kd) och Björn von der Esch
(kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen vad som
framförs i reservation 4. Därmed bifaller riksdagen
motion 2000/01:K272 yrkande 4 och avslår motionerna
2000/01:K209 och 2000/01:K272 yrkande 5.
Ställningstagande
Det kan på goda grundar antas att de analoga
sändningarna kommer att slopas inom en nära framtid.
Det är viktigt att det då finns ett praktiskt taget
heltäckande digitalt nät som kan förmedla åtminstone
public service-kanalerna. Staten har ett
infrastrukturellt ansvar för detta. Ett sådant nät
är dessutom nödvändigt för att tillgodose de
resurssvagas behov av grundläggande information. För
att det digitala TV-nätet skall bli ett attraktivt
alternativ är det en fördel om TV-konsumenterna får
klart för sig när det analoga TV-nätet skall släckas
ned. Det kan i sammanhanget framhållas att Finland
har fattat ett sådant beslut. Regeringen bör
återkomma med förslag till tidpunkt när det analoga
marksända TV-nätet skall släckas ned. Riksdagen bör
därför bifalla motion K272 yrkande 4.
5. Rätt till genmäle (punkt 10)
av Ingvar Svensson (kd) och Björn von der Esch
(kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen vad som
framförs i reservation 6. Därmed bifaller riksdagen
motion 2000/01:K272 yrkande 1.
Ställningstagande
Mediesamhället tenderar att karakteriseras av
tillspetsning och konkretisering, vinkling,
personifiering, intensifiering och polarisering.
Denna utveckling kan i flera avseenden hota
enskildas integritet och värdighet. I likhet med vad
som i viss mån förordas i TV-direktivet och som
diskuteras på andra håll i Europa bör ett förstärkt
skydd för den enskilde genom lagfäst genmälesrätt
övervägas. Riksdagen bör därför bifalla motion K272
yrkande 1.
6. Granskningsnämnden för radio och TV
(punkt 11)
av Ingvar Svensson (kd) och Björn von der Esch
(kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen vad som
framförs i reservation 7. Därmed bifaller riksdagen
motion 2000/01:K272 yrkande 2 och avslår motion
2000/01:K375 yrkande 2.
Ställningstagande
Granskningsnämnden för radio och TV har en viktig
uppgift att fylla i arbetet att hävda den enskildes
integritet och värdighet och utgöra ett värn mot me-
diesamhällets avigsidor. Det förefaller dock som om
Granskningsnämnden rutinmässigt och utan närmare
analys tycks avfärda en del anmälningar och
kränkningar. Emellanåt har det därför riktats kritik
mot nämnden som inte framstår som helt obefogad.
Detta kan bero på att granskningen på längre sikt
leder till avtrubbning hos granskarna. Det bör
därför genomföras en allsidig och relevant
utvärdering av verksamheten hos Granskningsnämnden
för radio och TV, dvs. Granskningsnämndens
verksamhet behöver granskas. Riksdagen bör därför
bifalla motion K272 yrkande 2.
Särskilda yttranden
Samisk TV (punkt 8)
av Per Lager (mp).
Jag anser, i likhet med vad som anförs i motion
K378 yrkande 6, att det är viktigt att
uppmärksamma samernas behov av tillgång till egen
sändningstid när det digitala marknätet utvecklas
över hela landet och att inrättandet av minst en
TV-kanal på samiska borde underlättas. Vidare
anser jag att det skulle vara betydelsefullt om
hela landet hade tillgång till samiska program
producerade av samerna själva. Public service-
företagen borde ta sitt ansvar och sända mer
program på samiska och då särskilt program
producerade av samer.
Distribution av tidningar och tidskrifter
(punkt 12)
av Per Lager (mp).
Jag anser att det råder allvarliga problem med
dagens distributionskanaler för tidningar och
tidskrifter. När distributionskanalerna krymps och
kontrolleras av några enstaka, dominerande förlag
sätts vår grundläggande tryck- och yttrandefrihet ur
spel. Därmed hindras också det fria meningsutbytet.
Som anförs i motion K392 hade det varit värdefullt
med en utredning som övervägde frågan ur ett tryck-
och yttrandefrihetsperspektiv. Utskottets majoritet
anser emellertid att beredningen av
Mediekoncentrationskommitténs förslag inte bör
föregripas, vilket jag beklagar.
Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Motioner från allmänna motionstiden
år 2000
2000/01:K209 av förste vice talman Anders Björck och
Ulf Melin (m) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut: Riksdagen beslutar att häva
förbudet mot s.k. breaks i marksänd digital-TV.
2000/01:K272 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om övervägande av
laglig genmälesrätt.
2. Riksdagen begär att regeringen genomför en
allsidig och relevant utvärdering av verksamheten
hos Granskningsnämnden för radio och TV.
4. Riksdagen begär att regeringen återkommer till
riksdagen med förslag till tidpunkt när det analoga
marksända TV-nätet skall släckas ner.
5. Riksdagen begär att regeringen för riksdagen
redovisar åtgärder för att hantera den konflikt som
kan gälla mellan EG:s TV-direktiv och de
sändningsföretag i det digitala marknätet som i sina
ursprungsländer har rätt att bryta program för
reklam men inte anser sig ha rätt att vidaresända
denna reklam i det svenska nätet.
2000/01:K351 av Birgitta Sellén och Rigmor Stenmark
(c) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att förhandla
med kabel-TV-företagen om att ta bort pornografiska
filmer från de ordinarie kabel-TV-paketen.
2000/01:K352 av Ronny Olander m.fl. (s) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om säkerställande av
mångfalden i massmedierna.
2000/01:K355 av Karin Wegestål och Bengt
Silfverstrand (s) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
mediernas roll i opinionsbildningen.
2000/01:K375 av Carina Hägg m.fl. (s) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om marknadsföring av
TV-kanalpaket.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ansvarsområdet för
Granskningsnämnden.
2000/01:K378 av Matz Hammarström m.fl. (mp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av samisk
teve i samband med den digitala utvecklingen i
marknätet samt att samiskt producerade teveprogram
visas i public service.
2000/01:K392 av Per Lager m.fl. (mp) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att utreda distributionskanalerna
för tidskrifter ur ett tryck- och
yttrandefrihetsperspektiv.
2000/01:K400 av Per Unckel m.fl. (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om riktlinjer för
statens agerande rörande medier i ett öppet
samhälle.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att koncessioner för
nya sändningsrättigheter för TV-kanaler skall säljas
genom ett auktionsförfarande.
13. Riksdagen beslutar att begränsa must carry-
skyldigheten i enlighet med vad som anförs i
motionen.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om regelverk för
digital radio.
2000/01:K401 av Matz Hammarström m.fl. (mp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i kapitel 7.1 i motionen anförs om
ett särskilt medieinstitut.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i kapitel 7.2 i motionen anförs om
mediekoncentrationslagstiftning.
2000/01:Kr340 av Charlotta L Bjälkebring m.fl. (v)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
4. Riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag till sådan ändring i sändningstillstånden
att även kommersiell TV blir mer tillgänglig för
funktionshindrade.
2000/01:Kr343 av Åsa Torstensson m.fl. (c) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
2. Riksdagen tillkännager som sin mening vad i
motionen anförs om att anpassa lagstiftningen efter
dagens förutsättningar och den ökande konvergensen.
2000/01:T201 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening behovet av en ny integrerad lagstiftning på
telekommunikations- och rundradioområdet i enlighet
med vad som anförs i motionen.
2000/01:T718 av Eva Flyborg m.fl. (fp) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
3. Riksdagen tillkännager för regeringen behovet
av en utredning för att ta fram ett nytt
teknikneutralt regelverk för TV-sändning.
2000/01:U513 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att avskaffa EU:s
TV-direktiv.