I betänkandet behandlar utskottet att antal
motioner från den allmänna motionstiden 2000/01.
Motionerna gäller frågor om allmänna helgdagar,
flaggning m.m. Utskottet avstyrker samtliga
motioner. Tre reservationer har lämnats.
Utskottets överväganden
Den 6 juni som allmän helgdag
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motioner med yrkanden bl.a.
om att den 6 juni bör göras till allmän
helgdag.
Motionerna
I motion 2000/01:K201 av Marietta de Pourbaix-Lundin
(m) föreslås att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad som anförs i motionen
om att göra den 6 juni till helgdagsafton. De flesta
länders nationaldagar är helgdagar. Motionären
föreslår att nationaldagen får status som
helgdagsafton. Detta skulle ge medborgarna en
möjlighet att bättre än i dag fira nationaldagen och
svenska flaggans dag med familj och vänner.
I motion 2000/01:K206 av Kenneth Johansson och
Birgitta Sellén (c) föreslås ett tillkännagivande om
att göra nationaldagen till allmän helgdag. Den 6
juni är en historiskt och kulturellt viktig dag för
Sverige. I en alltmer internationaliserad värld
känns det, enligt motionärerna, angeläget att värna
vårt nationella kulturarv och vår identitet.
Nationaldagen bör göras till allmän helgdag för att
markera dess betydelse för det svenska samhället och
för alla som bor och verkar i vårt land. Av
kostnadsskäl bör en annan arbetsfri dag upphöra.
I motion 2000/01:K218 av Rolf Gunnarsson (m)
föreslås ett tillkännagivande om att den 6 juni blir
helgdag. Det är, enligt motionären, dags att göra
den 6 juni till helgdag i almanackan. En av
helgdagarna annandag påsk och annandag pingst bör
med lätthet kunna bytas mot vår nationaldag och även
den 1 maj borde kunna komma i fråga att bytas mot
den 6 juni.
I motion 2000/01:K226 av Mikael Oscarsson (kd)
föreslås ett tillkännagivande om att göra Sveriges
nationaldag den 6 juni till helgdag. I Norden har
alla länder förutom Sverige helgdag på sin
nationaldag. Det är, enligt motionären, hög tid att
ändra på detta. För att finansiera detta får man
överväga om någon annan helgdag måste bort, t.ex.
trettondagen, annandag pingst eller första maj.
I motion 2000/01:K245 av Magnus Jacobsson (kd)
föreslås ett tillkännagivande för regeringen dels om
nationaldagsfirande (yrkande 1), dels om ett
juridiskt erkännande av sången Du gamla du fria som
Sveriges nationalsång (yrkande 2). Det finns, enligt
motionären, ett behov av nationell samling. Det är
viktigt att vi använder de nationalla symboler som
finns på ett sådant sätt att den nationella
identiteten stärks för alla som bor i Sverige. Det
vore önskvärt att göra den 6 juni till en allmän
helgdag.
I motion 2000/01:K261 av Runar Patriksson (fp)
föreslås ett tillkännagivande om att Sveriges
nationaldag bör bli helgdag. Enligt motionären måste
den 6 juni bli en helgdag och firas med värdighet.
I motion 2000/01:K276 av Per Unckel m.fl. (m)
föreslås att riksdagen begär att regeringen lägger
fram förslag till ändring i lagen om allmänna
helgdagar (1989:253) i enlighet med vad som anförs i
motionen. I en tid av stora förändringar och med
ökande internationalisering är det angeläget att
stärka den nationella identiteten. Ett
nationaldagsfirande som är upplagt på lämpligt sätt
kan motverka rasism och främlingsfientlighet. Det
finns, enligt motionärerna, all anledning att göra
nationaldagen till allmän helgdag. Av kostnadsskäl
bör en annan arbetsfri dag upphöra när den 6 juni
blir helgdag. Annandag pingst bör, enligt
motionärerna, därför upphöra som arbetsfri dag.
I motion 2000/01:K281 av Birgitta Carlsson och
Margareta Andersson (c) föreslås att riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att göra Sveriges nationaldag
till helgdag. För att göra det möjligt för fler
svenskar att verkligen fira nationaldagen föreslår
motionärerna att den görs till allmän helgdag.
I motion 2000/01:K286 av Henrik Westman (m)
föreslås ett tillkännagivande om att göra
nationaldagen till helgdag. I de flesta europeiska
länder firas nationaldagen och den är en allmän
helgdag i almanackan. Sverige bör också ta
tillfället i akt och fira sin egen dag till
nationens ära. För att inte utöka antalet röda dagar
i almanackan kan man lämpligtvis ändra någon nu
befintlig helgdag.
Bakgrund
Enligt 1 § lagen (1989:253) om allmänna helgdagar
avses med allmän helgdag söndagar, däribland
påskdagen och pingstdagen, samt nyårsdagen,
trettondedag jul, första maj, juldagen och annandag
jul, även när de inte infaller på en söndag, vidare
långfredagen, annandag påsk, Kristi himmelsfärdsdag,
annandag pingst, midsommardagen och alla helgons
dag.
I förarbetena (prop. 1988/89:114 s. 5) konstateras
att flera funktioner är knutna till
helgdagsbegreppet genom föreskrifter i olika
författningar. Det gäller framför allt föreskrifter
som reglerar när åtgärder skall vidtas och hur tiden
skall beräknas när en förfallodag e.d. infaller på
en söndag eller annan allmän helgdag. Som exempel
nämns vidare att enligt 9 § semesterlagen (1977:480)
gäller bl.a. att helgdagar normalt inte räknas som
semesterdagar. Vidare framhålls i propositionen att
vad som är allmän helgdag är av stor rättslig och
samhällsekonomisk betydelse.
Med anledning av propositionen om allmänna helgdagar
väcktes motioner med förslag om att nationaldagen
skulle bli helgdag. Vid sin behandling av
propositionen jämte motioner hänvisade utskottet
(bet. 1988/89:KU29) till ett tidigare uttalande om
att de gällande formerna för firandet av
nationaldagen/svenska flaggans dag gav tillräckligt
utrymme för att markera nationaldagens betydelse i
det svenska samhället.
Frågan om nationaldagen som allmän helgdag har
därefter behandlats av utskottet vid flera
tillfällen. Vid riksmötet 1991/92 ansåg utskottet
(bet. 1991/92:KU9), som var medvetet om att
införande av ytterligare en helgdag bl.a. hade
ekonomiska aspekter, att frågan på lämpligt sätt
borde bli föremål för utredning.
Regeringen tillsatte i september 1993 en utredning
med syfte att utreda förutsättningarna för att göra
nationaldagen den 6 juni till helgdag. Enligt
direktiven (dir. 1993:104) var det av vikt att
utredningen särskilt studerade de ekonomiska
konsekvenserna som inrättandet av en ny helgdag
skulle få, såväl för den offentliga sektorn som för
näringslivet och övriga delar av samhället. I
utredarens uppdrag låg också att undersöka
konsekvenserna, ekonomiska och andra, av att inrätta
nationaldagen som helgdag på bekostnad av någon nu
existerande allmän helgdag.
Utredaren föreslog i sitt betänkande (SOU 1994:58)
att nationaldagen den 6 juni blir allmän helgdag
samtidigt som annandag pingst upphör att vara
helgdag. Utredaren hade kommit fram till denna
slutsats dels genom att studera de ekonomiska
konsekvenserna av ytterligare en helgdag, dels genom
att beakta folkliga och kyrkliga traditioner.
Sammanfattningsvis angav utredaren att om man
införde nationaldagen som en helgdag, utan att ändra
något annat, skulle det medföra ett årligt
inkomstbortfall inom tillverkningsindustrin på
omkring 0,3 % i genomsnitt. Bruttonationalprodukten
skulle minska med mellan 0,2 och 0,3 %, dvs. mellan
3 och 4 miljarder kronor baserat på 1992 års
produktion. Utredaren anförde att det inte kunde
anses rimligt att i dagens ekonomiska läge införa
ytterligare en helgdag. Om nationaldagen skall bli
helgdag borde en befintlig helgdag tas bort eller
flyttas. Som möjliga alternativ i utredningen
diskuterades att första maj, trettondedag jul,
Kristi himmelsfärdsdag eller annandag pingst
upphörde att vara helgdag. I valet mellan de
aktuella helgdagarna fann utredaren, med beaktande
av ekonomiska, teologiska och sociala aspekter, att
annandag pingst var den helgdag som framstod som
minst olämplig att ta bort.
I budgetpropositionen 1994/95:100 (bil. 3 s. 14)
angav regeringen att tanken att göra nationaldagen
till helgdag inte borde fullföljas.
Konstitutionsutskottet behandlade i betänkande
1995/96:KU11 motioner om nationaldagen som helgdag.
Enligt utskottets mening gav de gällande formerna
för firande av nationaldagen och svenska flaggans
dag den 6 juni tillräckligt utrymme för att markera
denna dags betydelse i det svenska samhället.
Motionerna avslogs. Detta ställningstagande vidhölls
vid behandlingen av motioner i ämnet i betänkandena
1997/98:KU9 (s. 5-6) och 1999/2000:KU18 (s. 5).
Av Nationalencyklopedin framgår följande. "Du gamla,
du fria" är en fosterländsk sång, allmänt använd som
Sveriges nationalsång (ehuru inte officiellt antagen
som sådan).
Utskottets ställningstagande
Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning att de
gällande formerna för firande av nationaldagen och
svenska flaggans dag den 6 juni ger tillräckligt
utrymme för att markera denna dags betydelse i det
svenska samhället. Motionerna K201, K206, K218,
K226, K245 yrkande 1, K261, K276, K281 och K286
avstyrks.
Utskottet, som inte anser att det finns behov av
ett juridiskt erkännande av "Du gamla, du fria" som
Sveriges nationalsång, avstyrker motion K245 yrkande
2.
Offentligt belöningssystem
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motioner med yrkanden bl.a.
om en översyn av det offentliga
belöningssystemet.
Motionerna
I motion 2000/01:K203 av Amanda Agestav och Magnus
Jacobsson (kd) föreslås att riksdagen tillkännager
för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om behovet av en översyn av och ett förslag till ett
reformerat offentligt belöningssystem. Motionärerna
framhåller att ordnar i alla tider har varit ett
sätt för en stat att belöna sina medborgare för
viktiga och betydelsefulla insatser. I modern tid
har dock ordnar inneburit att en enskild medborgare
erhållit bevis för statens tacksamhet. Det finns
många medborgare i vårt land som gör förtjänstfulla
insatser för riket. Att ge dem ett offentligt
erkännande är viktigt. I Sverige togs möjligheten
för rikets statschef att utdela ordnar bort i och
med den nya grundlagen. Den socialdemokratiska
majoriteten ansåg att ordensväsendet var ett
förlegat och odemokratiskt belöningssystem som
tillhörde det förgångna. Det märkliga i sammanhanget
var dock att utländska medborgare inte ansågs
omfattas av de socialistiska jämlikhetssträvandena.
Ordnar delas fortfarande ut till medborgare i andra
länder. Den andra underligheten är, enligt
motionärerna, att de tidigare ordnarna ersattes av
ett medaljsystem. Förtjänta svenska medborgare får i
dag av konungen medaljer av olika slag. Enligt
motionärerna kompletterar ordnarna och medaljerna
varandra men har olika uppgifter att fylla i ett
integrerat offentligt belöningssystem. Behovet för
statsmakten att visa uppskattning finns således
kvar, samtidigt som formerna för detta är minst sagt
torftiga. Motionärerna anser att vi nu bör ta steget
fullt ut och återigen förläna även svenska
medborgare de kungliga ordnarna. I dag finns i
princip endast två kungliga ordnar kvar. Det är den
förnämsta av dem alla, Serafimerorden, som i princip
endast tilldelas medlemmar av kungliga familjer och
prominenta statschefer. Den andra är
Nordstjärneorden, som delas ut i "parti och minut"
på svenska statsbesök och vid statsbesök i riket. De
två andra ordnarna, den välkända Vasaorden och den
mindre kända Svärdsorden, som i princip endast gavs
till officerare, avskaffades helt 1975. Dessa ordnar
bör återupprättas. Enligt motionärerna bör en
översyn göras med anlitande av historisk expertis.
Därefter bör ett förslag framläggas till ett
återinförande av ett offentligt belöningssystem, som
också bör avse svenska medborgare.
I motion 2000/01:K259 av Chatrine Pålsson och
Ingemar Vänerlöv (kd) föreslås att riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en översyn av det offentliga
belöningssystemet. Det är enligt motionärerna lätt
att förstå oviljan mot ordensväsendet och
förståeligt att man valde att lägga ordensväsendet i
vila. Men 26 år har gått sedan dess. Internationellt
används medaljer som bevis på uppskattning för
mindre insatser av enskild karaktär och ordnar
används som bevis på uppskattning för större
insatser för samhället. En orden är bara en annan
sorts medalj, som markerar skillnad i insats. Det
svenska belöningssystemet borde i konsekvensens namn
ligga i linje med det internationella systemet, ett
förhållande som också talar emot en total vila för
ordensväsendet. Att staten faktiskt har ett behov av
att visa uppskattning för större insatser för
samhället visas exempelvis genom att regeringen
något inkonsekvent förlänar professors titel. En
utredning som omfattar hela det offentliga
belöningssystemet bör, enligt motionärerna,
tillsättas för att pröva om tiden är de svenska
riddarordnarna mogen.
I motion 2000/01:K299 av Ingemar Vänerlöv och
Chatrine Pålsson (kd) föreslås att riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om behovet av åtgärder mot
utbredningen av illegitima riddarordnar (yrkande 1)
och att riksdagen beslutar att uppdra åt Kungl.
Maj:ts Orden att fastställa en officiell lista över
vilka riddarordnar som i Sverige skall betraktas som
legitima respektive illegitima (yrkande 2). Reglerna
för vad som är en äkta riddarorden är hårt
begränsade. En legitim andlig riddar-orden kan i
princip bara stiftas eller återupplivas av en
religiös ledare, som påven. En legitim världslig
riddarorden kan bara stiftas eller återupplivas av
en statschef. Det finns enligt motionärerna många
samfund med välgörenhet på programmet som utger sig
för att vara en äkta riddarorden men hänvisar till
en historiebeskrivning som inte kan styrkas med
samtida dokument. Därför har dessa status som
illegitim riddarorden. Enligt motionärerna bör
regeringen agera mot utbredningen av illegitima
ordnar och bärandet av hederstecken av tvivelaktig
karaktär. Motionärernas förslag är att uppdra åt
Kungl. Maj:ts Orden, som besitter den största
sakkunskapen i landet vad gäller riddarordnar, att
fastställa en lista som ges officiell status över
vilka riddarordnar som i Sverige skall betraktas som
legitima respektive illegitima.
Bakgrund
Det svenska ordensväsendet reformerades år 1975. Då
upphörde möjligheten att tilldela svenska medborgare
ordensutmärkelse (se prop. 1973:91, KU27). Av Kungl.
Maj:ts ordenskungörelse (1974:768) framgår att
utländsk statschef eller därmed jämställd kan
tilldelas utmärkelse inom Kungl. Serafimerorden och
att utländsk medborgare eller statslös bosatt utom
riket kan tilldelas utmärkelse inom Kungl.
Nordstjärneorden på grund av personliga insatser för
Sverige eller för svenskt intresse.
Det finns fyra svenska riddarordnar, nämligen
Serafimer-, Svärds-, Nordstjärne- och Vasaordnarna.
Som sammanfattande beteckning brukar användas Kungl.
Maj:ts orden. Serafimerorden består av endast en
klass och var tidigare avsedd som belöning "för dem,
vilka genom sina tjänster till Konung och
fädernesland gjort sig högst förtjänta och således
blivit värdiga att bekläda rikets högsta ämbeten".
Serafimerorden kan ges till utländsk statschef eller
därmed jämställd samt medlemmar av det svenska
kungahuset. Tidigare gällde att de svenska
Serafimerriddarnas antal inte fick överstiga 32.
Inom denna orden finns alltsedan tillkomsten en
Serafimermedalj, tidigare avsedd att förlänas
"personer som gjort sig synnerligen förtjänta genom
verksam vård om fattiga".
Svärdsorden utdelas inte längre. Den var avsedd
som en belöning "för gagnande och långvarig
verksamhet" inom krigsmakten. Inom Svärdsorden fanns
fem grader, ett Svärdstecken för underofficer och en
Svärdsmedalj för manskap.
Nordstjärneorden var tidigare avsedd som belöning
"för medborgerliga förtjänster, för ämbets- eller
tjänstemannagärning, för vetenskaper, vittra, lärda
och nyttiga arbeten samt för nya och gagneliga
inrättningar". Den kan numera förlänas utländsk
medborgare på grund av personliga insatser för
Sverige eller för svenskt intresse. Inom
Nordstjärneorden finns fem grader.
Vasaorden slutligen var avsedd som belöning "för
förtjänster om jordbruk, bergshantering, konst,
handel, industri, hantverk och undervisning, för
nyttiga skrifter i dessa ämnen samt för väl
förrättade allmänna värv och uppdrag". Inom
Vasaorden fanns fem grader samt ett Vasatecken och
en Vasamedalj. I likhet med Svärdsorden utdelas inte
längre Vasaorden.
Antalet innehavare av Svärds-, Nordstjärne- och
Vasaordnarna, som är svenska medborgare, var 1992
omkring 15 000. Nordstjärneorden delas årligen ut
till 200-300 utländska medborgare.
För närvarande gäller följande i fråga om
medaljer: H.M. Konungen delar ut fem medaljer.
Serafimermedaljen delas ut till personer som genom
humanitär eller allmänt samhällsgagnande gärning
gjort sig synnerligen förtjänta. Denna medalj, som
förekommer i en storlek, utdelas mycket sparsamt.
H.M. Konungens medalj utdelas som särskild
utmärkelse för framstående insatser inom Sverige
eller inom hovet för lång och trogen tjänst. Denna
medalj finns i flera storlekar och med olika
bandfärg. Litteris et Artibus, som finns i förgyllt
silver i en storlek, förlänas för litterära och
konstnärliga förtjänster till i genomsnitt fyra-sex
personer om året. Prins Eugen-medaljen, som finns i
en storlek i förgyllt silver, tilldelas konstnärer
och enligt bestämmelserna får högst tre medaljer om
året tillfalla svenskar och högst en medalj om året
medborgare i vart och ett av de nordiska länderna.
Prins Carl-medaljen, i en storlek i förgyllt silver,
utdelas till högst en person om året för särskilt
gagnande nationell eller internationell humanitär
verksamhet. - Medaljärendena handhas av
Riksmarskalksämbetet.
De statliga medaljer som kommer i fråga är bl.a.
utmärkelsen För nit och redlighet i rikets tjänst,
som enligt huvudregeln tilldelas den som varit
anställd i staten minst 30 år. Utmärkelsen kan efter
den anställdes önskan ges som konstglas, medalj
eller ur; alla med inskription. Medaljen Illis
Quorum meruere labores har kommit att förlänas som
erkänsla för personliga insatser för kulturella,
vetenskapliga och andra allmännyttiga ändamål.
Medaljen förekommer i guld i fyra storlekar och
förlänas endast ett fåtal personer varje år.
Medaljen För medborgerlig förtjänst var under en tid
främst avsedd för kommunala förtroendemän men har
också delats ut som belöning för mer allmänna
samhällsinsatser. Denna medalj förekommer i guld i
fyra storlekar och i silver i en storlek. Även denna
medalj har endast delats ut till ett fåtal personer
om året. Vidare utdelas medaljen För berömliga
gärningar till personer som genom rådighet och stort
personligt mod räddar livet på en människa i
livsfara. Den finns i guld i två storlekar och i
silver i en storlek. Sedan 1944 har den delats ut
vid 18 tillfällen. Slutligen skall nämnas medaljen
För omsorgsfull renvård som förlänas företrädare för
renskötseln och har delats ut två gånger under 1980-
talet. Den förekommer i guld i en storlek och i
silver i en storlek.
Riksdagen har sedan år 1986 återkommande avslagit
motioner om ett reformerat ordens- och medaljväsende
samt vissa andra frågor rörande det offentliga
belöningssystemet. Vid utskottets behandling under
riksmötet 1992/93 av motioner med bl.a. samma syfte
som de nu aktuella, lämnade utskottet (bet.
1992/93:KU7) en ingående redovisning för det
nuvarande ordensväsendet och den reformering härav
som skedde år 1975. I betänkandet redogjordes också
för riksdagens tidigare ställningstaganden i frågan.
Utskottet erinrade om att 1975 års reformering av
det svenska belöningssystemet föregicks av ett
grundligt beredningsarbete och att
konstitutionsutskottet (bet. KU 1973:27) framhöll
att det belöningssystem som då tillämpades
återspeglade en gången tids samhällssyn genom att ge
uttryck för värderingar av samhällsinsatser enbart
med hänsyn till tjänsteställning. Vidare framhölls
att ordnarna inte kunde anses fylla sin uppgift när
det gällde att belöna viktiga samhällsinsatser.
Reformen stöddes också av de personalorganisationer
som företrädde det övervägande antalet
statsanställda. Det argument som låg till grund för
reformen hade enligt utskottets mening fortfarande
viss tyngd. Mot denna bakgrund borde enligt
utskottet en översyn av det offentliga
belöningssystemet avvaktas intill dess det tydligare
visats att ett mer utvecklat belöningssystem skulle
kunna fylla sin uppgift. Mot bakgrund av det anförda
avstyrkte utskottet motionerna.
Detta ställningstagande har sedan upprepats vid
utskottets behandling av denna fråga under
1990-talet (se 1993/94:KU4, 1994/95:KU16,
1997/98:
KU9, 1999/2000:KU18).
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att de argument som bar upp 1975 års
reform alltjämt är giltiga. Utskottet avstyrker
motionerna K203 och K259. Även motion K299 avstyrks.
Flaggor i plenisalen, m.m.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motioner med yrkanden bl.a.
om flaggning i riksdagens plenisal och om EU-
flaggning.
Motionerna
I motion 2000/01:K207 av Marietta de Pourbaix-Lundin
(m) föreslås att riksdagen beslutar om sådant
flaggarrangemang i plenisalen att den svenska
flaggan placeras i anslutning till talarstolen i
enlighet med vad som anförs i motionen. Kammarens
talarstol är ett ofta förekommande inslag i medierna
då debatter och viktiga samhällsfrågor från Sveriges
riksdag skall refereras. I många länders parlament
finns nationens flagga nära talarstolen. Det vore,
enligt motionären, en fördel om man varje gång ett
inslag från kammarens talarstol visades direkt kunde
se att det var från Sveriges riksdag. Motionären
föreslår därför att det vid kammarens talarstol
sätts upp en svensk flagga.
I motion 2000/01:K253 av Helena Bargholtz och
Karin Pilsäter (fp) föreslås att riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs dels om EU-flaggning under Sveriges
ordförandeskap i EU (yrkande 1), dels om att
Europadagen den 9 maj bör göras till allmän flaggdag
(yrkande 2). Med början det halvår då Sverige är
ordförandeland i EU bör, enligt motionärerna, EU-
flaggan vaja från alla officiella byggnader
tillsammans med den svenska flaggan. I alla andra
EU-länder är det regel snarare än undantag att EU-
flaggan finns på offentliga byggnader såsom kungliga
slottet, regeringsbyggnader, parlamentsbyggnader
osv. Enligt motionärerna bör riksdagen likaså
besluta om att Europadagen den 9 maj görs till
allmän flaggdag.
I motion 2000/01:K311 av Lars Björkman och
Elizabeth Nyström (m) föreslås att riksdagen
beslutar i fråga om plenisalens talarstol och
flaggan i enlighet med vad som i motionen anförs.
Vid rapportering från EU-parlamentet och andra
internationella organ kan man ofta se en
nationsskylt, SWEDEN, medan den svenska flaggan, vår
främsta nationalsymbol mer sällan exponeras i dessa
sammanhang. I den svenska riksdagen finns numera,
efter initiativ från några moderater, fanan upphängd
i plenisalens fond. Den är dock inte så placerad att
den framträder när medierna sänder ut bilder på
någon ledamot eller regeringsföreträdare eller ens
när Hans Majestät Konungen använder riksdagens
talarstol. En stark nationell förankring är en
viktig förutsättning för den som med kraft skall
kunna företräda sitt eget land i internationella
sammanhang. Det är, enligt motionärerna, därför
viktigt att vi i Sverige på alla områden medvetet
odlar och stärker vår nationalkänsla. Det fortsatta
arbetet att stärka nationalismen kan och bör inledas
i Sveriges riksdag, och en möjlig väg är enligt
motionärerna att förse riksdagens talarstol med
inskriptionen SVERIGES RIKSDAG, och samtidigt
placera en svensk flagga så att den naturligt
inramar talaren och samtidigt hamnar inom TV-
kamerornas fokus när sändningar från kammaren pågår.
I motion 2000/01:K340 av Lars Tobisson (m)
föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om ökad
användning av Europaflaggan och EU-symbolen i
offentliga sammanhang (yrkande 1). Europaflaggan med
tolv gula stjärnor på blå botten blev symbol för
Europarådet 1955. Sedan 1986 fyller den samma roll
för det samarbete som nu bedrivs inom EU. Flaggning
och annat utnyttjande av symbolen får ses som
uttryck för den samhörighet som växer sig allt
starkare mellan medborgarna i europeiska länder.
Sverige är utan tvivel det EU-land där Europa-
symbolen förekommer mest sparsamt. Även i en
atlantisk nation som Storbritannien ser man oftare
Europaflaggan såväl utanför som i både offentliga
och privata byggnader. Enligt motionären vore det
naturligt om staten går före med gott exempel och
låter berörda myndigheter flagga på offentliga
byggnader med både den svenska flaggan och
Europaflaggan.
Bakgrund
Från riksdagens EU-upplysning har utskottet vid
behandlingen av motioner med yrkanden liknande de nu
aktuella (bet. 1999/2000:KU18) inhämtat följande.
Användning av Europaflaggan
Det finns inga särskilda EU-regler som styr
användningen av Europaflaggan utan flaggan kan
användas inom ramen för de eventuella begränsningar
som nationell lagstiftning uppställer. Det finns
ingen svensk lagstiftning som reglerar användningen
av Europaflaggan. Riksdagen och regeringen flaggar
med Europaflaggan vid officiella besök från någon av
EU:s institutioner.
Utskottet behandlade i betänkande 1999/2000:KU18
bl.a. en motion i vilken begärdes ökad användning av
Europaflaggan och EU-symbolen i offentliga
sammanhang. Utskottet konstaterade att det finns EU-
regler som slår fast att bidragsmottagare på olika
sätt är skyldiga att informera om att finansiellt
stöd erhållits från gemenskapen. Beträffande
användningen av EU-flaggan konstaterade utskottet
att det inte finns några särskilda EU-regler och
inte heller några nationella regler. Utskottet ville
i sammanhanget framhålla att någon plikt att flagga
med svenska flaggan för närvarande inte föreligger
för statliga myndigheter och institutioner utanför
Försvarsmakten. Varje civil myndighet får själv
utifrån praktiska och andra överväganden avgöra i
vilken utsträckning seden att flagga på de allmänna
flaggdagarna lämpligen kan upprätthållas (se prop.
1981/82:109 s. 12). Enligt utskottet borde
flaggningen på statliga byggnader även i
fortsättningen avgöras av de statliga myndigheterna
och institutionerna själva. Motionen avstyrktes. I
betänkandet behandlade utskottet även några motioner
i vilka föreslogs att den svenska flaggan skulle
placeras mer centralt i riksdagens plenisal, t.ex. i
anslutning till talarstolen samt några motioner i
vilka framfördes önskemål om placering av en EU-
flagga i plenisalen samt att EU-flaggan skulle
användas i anslutning till riksdagsbyggnaderna.
Utskottet ansåg att det fick ankomma på talmannen
att besluta om utsmyckningen av plenisalen och om
flaggningen i och i anslutning till Riksdagshuset.
Motionerna avstyrktes.
Utskottets ställningstagande
När det gäller flaggning i och i anslutning till
riksdagens byggnader anser utskottet att sådana
frågor lämpligast behandlas av talmannen t.ex. i
samråd med riksdagsstyrelsen. Utskottet avstyrker
motionerna K207, K253 yrkande 1 och K311.
Utskottet, som inte anser att Europadagen den 9
maj bör göras till allmän flaggdag, avstyrker motion
K253 yrkande 2.
I fråga om de yrkanden som framförs i motion K340
yrkande 1 vidhåller utskottet sitt tidigare
ställningstagande att flaggning på statliga
byggnader även i fortsättningen bör avgöras av de
statliga myndigheterna och institutionerna själva.
Motionen avstyrks.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Med hänvisning till de motiveringar som framförs
under Utskottets överväganden föreslår utskottet att
riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:K203,
2000/01:K259 och 2000/01:K299.
Reservation 2 (m, kd)
4. Flaggning i och i anslutning till
riksdagen
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:K207,
2000/01:K253 yrkande 1 och 2000/01:K311.
5. Europadagen som allmän flaggdag
Riksdagen avslår motion 2000/01:K253 yrkande
2.
Reservation 3 (fp)
6. Europaflaggan och EU-symbolen
Riksdagen avslår motion 2000/01:K340 yrkande 1.
Stockholm den 6 februari 2001
På konstitutionsutskottets vägnar
Per Unckel
Följande ledamöter har deltagit
i beslutet: Per Unckel (m),
Göran Magnusson (s), Barbro
Hietala Nordlund (s), Pär Axel
Sahlberg (s), Kenneth Kvist
(v), Ingvar Svensson (kd),
Inger René (m), Kerstin
Kristiansson Karlstedt (s),
Kenth Högström (s), Mats
Einarsson (v), Björn von der
Esch (kd), Nils Fredrik
Aurelius (m), Per Lager (mp),
Åsa Torstensson (c), Helena
Bargholtz (fp), Anders
Bengtsson (s) och Carl-Erik
Skårman (m).
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag
till riksdagsbeslut som behandlas i
avsnittet.
1. Den 6 juni som allmän helgdag (punkt 1)
av Per Unckel (m), Ingvar Svensson (kd), Inger
René (m), Björn von der Esch (kd), Nils Fredrik
Aurelius (m), Åsa Torstensson (c), Helena
Bargholtz (fp) och Carl-Erik Skårman (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad utskottet anfört. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2000/01:K201, 2000/01:
K206, 2000/01:K218, 2000/01:K226, 2000/01:K245
yrkande 1, 2000/01:K261, 2000/01:K276,
2000/01:K281 och 2000/01:K286.
Ställningstagande
Enligt utskottets mening bör nationaldagen ges ett
större symbolvärde än vad den har i dag. Utskottet
delar därför flera motionärers uppfattning att
nationaldagen bör göras till allmän helgdag.
Samtidigt bör annandag pingst upphöra att vara
allmän helgdag. Med bifall till motionerna K201,
K206, K218, K226, K245 yrkande 1, K261, K276, K281
och K286 bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna vad utskottet anfört.
2. Offentligt belöningssystem (punkt 3)
av Per Unckel (m), Ingvar Svensson (kd), Inger
René (m), Björn von der Esch (kd), Nils Fredrik
Aurelius (m) och Carl-Erik Skårman (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 3
borde ha följande lydelse:
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad utskottet anfört. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2000/01:K203 och
2000/01:K259 samt 2000/01:K299 delvis.
Ställningstagande
Vid den reform av det svenska ordensväsendet som
genomfördes 1975 upphörde möjligheten att tilldela
svenska medborgare ordensutmärkelser. Utskottet
anser att erfarenheterna sedan 1975 talar för att
det finns ett behov av ett mer nyanserat offentligt
belöningssystem än det nuvarande. Av betydelse i
sammanhanget är de ökade internationella
kontakterna. Ett officiellt ordensväsende som
omfattar egna medborgare finns i nästan alla övriga
länder i Europa. Enligt utskottets mening finns det
sålunda anledning att göra en översyn av det
nuvarande belöningssystemet och utreda om detta
fyller statens behov av att på ett
tillfredsställande sätt kunna hedra och belöna
personer som på olika sätt gjort särskilt
förtjänstfulla insatser. Med bifall till motionerna
K203 och K259 samt med anledning av motion K299 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna
vad utskottet anfört.
3. Europadagen som allmän flaggdag (punkt 5)
av Helena Bargholtz (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 5
borde ha följande lydelse:
5. Riksdagen beslutar att den 9 maj blir allmän
flaggdag. Riksdagen bifaller därmed motion
2000/01:K253 yrkande 2.
Ställningstagande
Enligt utskottet bör riksdagen, med bifall till
motion K253 yrkande 2, besluta att Europadagen den 9
maj blir allmän flaggdag.
Motioner från allmänna
motionstiden
2000/01:K201 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i motionen om att göra den 6 juni
till helgdagsafton.
2000/01:K203 av Amanda Agestav och Magnus Jacobsson
(kd) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om behovet av en
översyn av och ett förslag till ett reformerat
offentligt belöningssystem.
2000/01:K206 av Kenneth Johansson och Birgitta
Sellén (c) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
att göra nationaldagen till allmän helgdag.
2000/01:K207 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen beslutar om sådant flaggarrangemang i
plenisalen att den svenska flaggan placeras i
anslutning till talarstolen i enlighet med vad som
anförs i motionen.
2000/01:K218 av Rolf Gunnarsson (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att den 6 juni blir helgdag.
2000/01:K226 av Mikael Oscarsson (kd) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att göra Sveriges nationaldag den
6 juni till helgdag.
2000/01:K245 av Magnus Jacobsson (kd) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om nationaldagsfirande,
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett juridiskt
erkännande av sången "Du gamla du fria" som Sveriges
nationalsång.
2000/01:K253 av Helena Bargholtz och Karin Pilsäter
(fp) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om EU-flaggning under
Sveriges ordförandeskap i EU.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Europadagen den
9 maj bör göras till allmän flaggdag.
2000/01:K259 av Chatrine Pålsson och Ingemar
Vänerlöv (kd) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
en översyn av det offentliga belöningssystemet.
2000/01:K261 av Runar Patriksson (fp) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Sveriges nationaldag bör bli
helgdag.
2000/01:K276 av Per Unckel m.fl. (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
begär att regeringen lägger fram förslag till
ändring i lagen om allmänna helgdagar (1989:253) i
enlighet med vad som anförs i motionen.
2000/01:K281 av Birgitta Carlsson och Margareta
Andersson (c) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
att göra Sveriges nationaldag till helgdag.
2000/01:K286 av Henrik Westman (m) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att göra nationaldagen till
helgdag.
2000/01:K299 av Ingemar Vänerlöv och Chatrine
Pålsson (kd) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om behovet av
åtgärder mot utbredningen av illegitima
riddarordnar.
2. Riksdagen beslutar att uppdra åt Kungl. Maj:ts
Orden att fastställa en officiell lista över vilka
riddarordnar som i Sverige skall betraktas som
legitima respektive illegitima.
2000/01:K311 av Lars Björkman och Elizabeth Nyström
(m) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut: Riksdagen beslutar i fråga om plenisalens
talarstol och flaggan i enlighet med vad som i
motionen anförs.
2000/01:K340 av Lars Tobisson (m) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ökad användning av
Europaflaggan och EU-symbolen i offentliga
sammanhang,