I detta ärende behandlar utskottet regeringens
skrivelse Brott kan förebyggas! Utvecklingen av det
brottsförebyggande arbetet (skr. 2000/01:62).
Utskottet behandlar också fyra motioner som väckts
med anledning av skrivelsen samt tre motioner från
den allmänna motionstiden år 2000. Vissa av de
motionsyrkanden som väckts med anledning av
skrivelsen har utskottet i stället tagit upp i andra
ärenden. Så behandlade utskottet ett yrkande i
motion Ju4 (kd) om drogtest från barn under 15 år i
betänkandet Unga lagöverträdare (bet.
2000/01:JuU13). I det ärendet behandlade utskottet
vidare ett yrkande i motion Ju6 (c) om medling för
unga lagöverträdare.
Bakgrund
År 1996 presenterade regeringen det nationella
brottsförebyggande programmet Allas vårt ansvar (Ds
1996:59). Programmet skall enligt regeringen ses som
början till ett brett upplagt arbete för att skapa
förutsättningar för ett långsiktigt och uthålligt
brottsförebyggande arbete inom alla
samhällssektorer.
En utgångspunkt för regeringens arbete med att
förebygga brott är att det samhällsproblem som
brottsligheten utgör måste angripas med en bred
kriminalpolitisk ansats. En andra utgångspunkt är
att brottslighetens orsaker måste angripas lokalt,
där problemen finns. En tredje utgångspunkt är att
det krävs medborgerliga initiativ och ett brett
engagemang från allmänhetens sida för att det
brottsförebyggande arbetet skall ge resultat.
En kommitté fick samma år i uppdrag att verka för
genomförandet av intentionerna i det nationella
brottsförebyggande programmet. Huvuduppgifterna
bestod i att inspirera, stödja och följa det
brottsförebyggande arbetet, främst på lokal nivå.
Kommittén, som antog namnet Kommittén för
brottsförebyggande arbete (KBA), har redogjort för
sitt arbete i betänkandet Brottsförebyggande arbete
i landets kommuner (SOU 1999:61). Den 1 januari 1999
tog Brottsförebyggande rådet (BRÅ) över de
arbetsuppgifter som KBA tidigare hade.
Skrivelsens huvudsakliga innehåll
I skrivelsen beskriver regeringen hur det
brottsförebyggande arbetet utvecklats inom olika
områden sedan det nationella brottsförebyggande
programmet beslutades år 1996. Många kommuner har i
dag inrättat lokala brottsförebyggande råd eller
liknande organisationer. Över hela landet genomförs
en rad lokala brottsförebyggande insatser. Detta
arbete befinner sig nu i ett intensivt
uppbyggnadsskede. Brottsförebyggande insatser inom
rättsväsendet får också allt större genomslag. Inom
andra samhällsområden behöver det brottsförebyggande
arbetet vidareutvecklas.
Regeringen avser att fullfölja intentionerna i det
nationella programmet för att förebygga brott.
Sammanfattning
I detta ärende behandlar utskottet en skrivelse
(skr. 2000/01:62) från regeringen som innehåller en
redovisning av det brottsförebyggande arbetet.
Skrivelsen tar bl.a. upp det arbete som bedrivs av
de lokala brottsförebyggande råden samt
socialtjänstens, polisens och kriminalvårdens
insatser.
Utskottet behandlar också ett antal motioner som
väckts med anledning av skrivelsen och några
motioner som väckts under den allmänna motionstiden
år 2000.
Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga
motioner och lägger skrivelsen till handlingarna.
I ärendet finns tio reservationer och två
särskilda yttranden.
Följdmotioner
2000/01:Ju4 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd) vari
yrkas:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att se över
fördelningen av resurser för att möjliggöra en
kvalitetshöjning på de brottsförebyggande råden.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om det långsiktiga
arbetet för att synliggöra familjens roll som
brottsförebyggande resurs.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av platser
för ungdomar som dömts till LVU och LSU.
5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till lag om att övervakningskameror i
taxibilar kan införas.
2000/01:Ju5 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari
yrkas:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om polisens
betydelsefulla roll i det lokala brottsförebyggande
arbetet.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av en
kraftig satsning på personalförstärkning inom polis-
verksamheten.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av en
målmedveten inriktning på att öka den polisiära
vardagsnärvaron lokalt i samhällena.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att avvisa
eventuella förelägganden för kommunerna att utarbeta
brottsförebyggande program och trygghetsplaner.
2000/01:Ju6 av Gunnel Wallin m.fl. (c) vari yrkas:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om nödvändigheten av
att polisen och kriminalvården ges utökade resurser.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av en
fungerande normbildning.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förebyggande
åtgärder mot narkotikaproblem.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om insatser för att
motverka segregationen.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om målsättningen med
närpolisens verksamhet.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kriminalvårdens roll
i det brottsförebyggande arbetet.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ökade insatser för
brottsoffer och vittnen.
2000/01:Ju7 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas:
Riksdagen begär att regeringen snarast förstärker
och konkretiserar beskrivningen av hur det
brottsförebyggande arbetet skall utvecklas.
Motioner från allmänna motionstiden
2000/01:Ju802 av Inger Strömbom (kd) vari yrkas:
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till ändring av lagen om övervakningskameror så att
kamera i taxi kan användas av starkt
brottsförebyggande skäl.
2000/01:Ju803 av Jan-Evert Rådhström och Elizabeth
Nyström (m) vari yrkas:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om tillstånd för
videoövervakning i taxibilar.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om särskilda
bestämmelser för taxibilar som ingår i
beställningscentral.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en försöksperiod.
2000/01:Ju808 av Birgitta Carlsson och Birgitta
Sellén (c) vari yrkas:
1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring i lagen för att ge möjlighet
till kameraövervakning i taxibilar.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ansökningen
förenklas så att kostnaden kan sänkas för ansökning
av tillstånd för kameraövervakning i taxibilar.
Utskottets överväganden
Allmänt
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen avslår ett
motionsyrkande om en mer konkret redovisning
av det framtida brottsförebyggande arbetet.
Utskottet påpekar att tanken med skrivelsen
är att redovisa vad som skett på området
sedan det nationella brottsförebyggande
programmet beslutades år 1996. Utskottet gör
vidare bedömningen att det knappast är
möjligt att i detalj beskriva vad som kommer
att ske lokalt på olika områden. Jämför
reservation 1 (m).
Regeringens skrivelse innehåller en omfattande
redovisning av det brottsförebyggande arbetet.
Såvitt gäller åtgärderna på området inleder
regeringen med en beskrivning av det lokala arbetet.
Vidare innehåller skrivelsen en redogörelse för det
arbete som bedrivs inom socialtjänsten och skolan
för att minska nyrekryteringen till kriminella
livsstilar. Också polisens och kriminalvårdens
arbete på området redovisas. Regeringen tar vidare
upp insatserna inom storstadspolitiken och arbete
som tar sikte på boendemiljön. I sistnämnda
hänseende nämns bl.a. regeringens numera beslutade
uppdrag till BRÅ att, i samverkan med Boverket och
Rikspolisstyrelsen, på olika sätt verka för att de
brottsförebyggande aspekterna skall få genomslag i
samhällsplaneringen och i förvaltningen av den
byggda miljön. Det är, anför regeringen, viktigt att
uppdragstagarna även involverar Svenska
Kommunförbundet i arbetet. Av skrivelsen framgår
också att regeringen avser att se över reglerna om
dels allmän kameraövervakning, dels användningen av
ordningsvakter och väktare samt deras
arbetsuppgifter och befogenheter.
Utskottet vill inledningsvis understryka vikten av
att det brottsförebyggande arbetet bygger på en bred
kriminalpolitisk ansats. Detta synsätt präglar också
regeringens arbete i frågan. Av skrivelsen framgår
att det brottsförebyggande arbetet är brett upplagt
och involverar flera samhällssektorer, inte bara
rättsväsendet. Mot bakgrund av den mångfald av
åtgärder som vidtas på olika områden och den
spridning de har finns det ett särskilt värde i den
samlade redovisning som regeringens skrivelse
innehåller. Utskottet välkomnar skrivelsen.
I motion Ju7 (m) begärs att regeringen
konkretiserar hur det brottsförebyggande arbetet
skall utvecklas.
Utskottet vill påpeka att tanken med skrivelsen är
att redovisa det arbete som skett sedan det
nationella brottsförebyggande programmet beslutades.
Mot den bakgrunden är det naturligt att skrivelsen
till övervägande delen innehåller en beskrivning av
vad som har hänt och att tyngdpunkten inte ligger på
kommande förslag. Härtill kommer att en stor del av
det lokala arbetet med att förebygga brott sker i
sådana former att det inte kräver riksdagens eller
regeringens medverkan. I stället handlar de centrala
statsmakternas uppgifter på detta område i hög
utsträckning om att uppmuntra lokala aktörer. I det
sammanhanget spelar det stöd - såväl ekonomiskt som
kunskapsmässigt - som BRÅ kan ge en central roll.
Härav följer att det knappast är möjligt att i
detalj beskriva vad som kommer att ske lokalt på
olika områden.
Utskottet ser ingen anledning att kritisera
regeringen för hur det brottsförebyggande arbetet
lagts upp. Riksdagen bör avslå motion Ju7.
Lokalt brottsförebyggande arbete
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen avslår
motionsyrkanden som går ut på att
närpolisreformen måste säkerställas med
personalförstärkningar. Utskottet hänvisar
till tidigare gjorda prioriteringar, bl.a.
att verksamheten inom polisen tydligare skall
präglas av ett långsiktigt problemorienterat
arbetssätt med ett brottsförebyggande syfte
och att antalet poliser skall öka. Jämför
reservation 2 (m, kd, c, fp). Vidare föreslås
att riksdagen avslår ett motionsyrkande där
det begärs att riksdagen skall uttala sig för
ett ökat ekonomiskt stöd till lokala
brottsförebyggande råd. Jämför reservation 3
(kd). Utskottet föreslår slutligen att
riksdagen avslår ett motionsyrkande om att
kommunerna bör få bestämma inriktningen på
det lokala brottsförebyggande arbetet. Något
sådant uttalande behövs inte enligt
utskottets mening. Jämför reservation 4 (c).
Motionerna Ju5 (m) och Ju6 (c) tar upp närpolisens
roll i det brottsförebyggande arbetet. Motionärerna
efterlyser satsningar för att säkerställa
närpolisreformen, i huvudsak genom
personalförstärkningar.
I skrivelsen tar regeringen upp polisens roll i
det brottsförebyggande arbetet. Regeringen noterar
att polisen är en av de tongivande aktörerna och att
polisen finns representerad i så gott som samtliga
lokala brottsförebyggande råd. Vidare anges att den
lokala polisverksamheten i högre utsträckning skall
koncentreras till närpolisområdena och att
verksamheten tydligare skall präglas av ett
långsiktigt problemorienterat arbetssätt med ett
brottsförebyggande syfte.
I skrivelsen nämns också resursökningarna till
polisen, satsningar som syftar till att bl.a. öka
antalet poliser och utveckla närpolisen och det
problemorienterade arbetssättet.
I årets regleringsbrev, liksom var fallet för år
2000, har polismyndigheterna ålagts att ta fram en
brottsförebyggande strategi.
Av polisväsendets årsredovisning för år 2000
framgår att det uppställda målet inte uppnåtts.
Samtidigt konstateras att många polismyndigheter
gjort framsteg på området.
I budgetärendet i höstas behandlade utskottet ett
antal yrkanden rörande närpolisreformen (bet.
2000/01:JuU1 s. 36 f). Utskottet hänvisade då bl.a.
till att koncentrationen av polisverksamheten till
närpolisområdena och ökningen av antalet poliser var
prioriterade frågor och ansåg att det inte behövdes
några uttalanden från riksdagen för att
närpolisreformen skulle kunna fullföljas.
Utskottet delar regeringens uppfattning att
polisen är en av de tongivande aktörerna i det
lokala brottsförebyggande arbetet och om
koncentrationen av den lokala polisverksamheten till
närpolisområdena. Detsamma gäller i fråga om att
verksamheten tydligare skall präglas av ett
långsiktigt problemorienterat arbetssätt med ett
brottsförebyggande syfte. Utskottet anser vidare,
också det i likhet med regeringen, att antalet
poliser bör öka. Detta innebär att utskottet håller
fast vid höstens ställningstagande till vad som bör
vara prioriterat inom polisen. I sammanhanget vill
utskottet erinra om att polisen ålagts att ta fram
brottsförebyggande strategier, och utskottet utgår
från att arbetet på polismyndigheterna kommer att
intensifieras i detta avseende. Utskottet anser sig
alltså kunna konstatera att det inte råder några
meningsskiljaktigheter i fråga om polisens
brottsförebyggande arbete. Något riksdagsuttalande
behövs alltså inte. Utskottet föreslår att riksdagen
avslår motionerna Ju5 och Ju6 i här aktuella delar.
I motion Ju4 (kd) efterfrågas en omprioritering i
fråga om fördelningen av stödet till det lokala
brottsförebyggande arbetet så att kompetensen i de
lokala brottsförebyggande råden kan höjas.
Riksdagen anslår varje år pengar till det
brottsförebyggande arbetet. Medlen finns på anslaget
4.15 Bidrag till brottsförebyggande arbete som
disponeras av BRÅ.
I skrivelsen lämnas en redovisning av hur BRÅ
sedan den 1 december 1998 fördelat de 24 miljoner
kronor som myndigheten förfogat över. Startbidrag
har getts till 63 lokala brottsförebyggande råd som
använt medlen till bl.a. grundläggande utbildning.
Av skrivelsen framgår också att stöd till just
uppbyggnad av kommunalt brottsförebyggande arbete är
den vanligaste formen av stöd.
Regeringen anför vidare att behovet av kunskap är
fortsatt stort och i skrivelsen redovisas olika
åtgärder på området. KBA har finansierat lokala
utbildningsinsatser bl.a. för att ge de lokala
aktörerna en gemensam kunskapsplattform.
Kriminologiska institutionen vid Stockholms
universitet har i samarbete med BRÅ genomfört en
pilotutbildning i lokalt brottsförebyggande arbete
som omfattade 20 akademiska poäng.
I sammanhanget bör även nämnas att regeringen i
skrivelsen understryker vikten av att lokala projekt
planeras så att effekterna av verksamheten kan
utvärderas. Forskningsanknytning är enligt
regeringen nödvändig. BRÅ tar initiativ till,
bedriver, finansierar och medverkar i flera
samarbeten mellan lokala råd och universitet och
högskolor. Här handlar det bl.a. om att forskare vid
samhällsvetenskapliga institutionen vid Örebro
universitet har genomfört undersökningar som används
i det lokala brottsförebyggande arbetet.
Forskargruppen har också anlitats för att för BRÅ:s
räkning utvärdera föräldrastöd som
brottsförebyggande metod. Vidare arbetar flera
institutioner vid Chalmers tekniska högskola med att
utveckla kunskap om utformningen av den fysiska
miljön och dess betydelse för brottsligheten och för
tryggheten.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att
kunskap är viktigt i fråga om det brottsförebyggande
arbetet. Detta är också regeringens uppfattning. Som
framgår ovan har just kunskapsbehovet och det därmed
sammanhängande intresset av forskningsanknytning
uppmärksammats.
När det sedan gäller den särskilda frågan om
fördelningen av det stöd som BRÅ disponerar är
utskottet inte berett att förorda att riksdagen
skall uttala sig i detalj om användningen av de
anslagna medlen. Detta bör vara en fråga för BRÅ,
som har att väga det behov av kunskap som finns i
det brottsförebyggande arbetet mot andra viktiga
intressen. Med dessa ord föreslår utskottet att
riksdagen avslår motion Ju4 i denna del.
I motion Ju5 hävdas vidare att kommunerna bör få
bestämma inriktningen på det lokala
brottsförebyggande arbetet.
Regeringen anför i skrivelsen att
brottsförebyggande program, ibland benämnda
trygghetsplaner, i större utsträckning behöver
utarbetas och konkretiseras. Bakgrunden är att det
enligt regeringen finns tecken som tyder på att
dessa handlingar ibland är så allmänt hållna att de
inte kan fungera som konkreta styrdokument.
Utskottet har tidigare gett uttryck för samma
uppfattning som motionären i samband med att
utskottet behandlat motionsyrkanden som gällt
kommunala trygghetsplaner (se senast bet.
2000/01:JuU1 s. 98 f). Utskottet anser alltjämt att
det i princip bör vara en fråga för de lokala
aktörerna att avgöra hur det brottsförebyggande
arbetet bör läggas upp. Något särskilt
riksdagsuttalande härom behövs alltså inte.
Riksdagen bör avslå motion Ju5 i denna del.
Allmän kameraövervakning i taxibilar
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen avslår några
motionsyrkanden som rör möjligheterna att få
tillstånd till kameraövervakning i taxibilar.
Utskottet hänvisar till en kommande
utvärdering av lagen om allmän
kameraövervakning. Jämför reservation 5 (m,
kd, c, fp).
I motionerna Ju4 (kd), Ju802 (kd), Ju803 (m) och
Ju808 (c) efterfrågas en lagreglering som innebär
bättre möjligheter att få tillstånd att använda
övervakningskameror i taxibilar. I de två sistnämnda
motionerna tas även upp yrkanden som syftar till att
sänka kostnaden för att ansöka om tillstånd till
sådan kameraövervakning. I motion Ju803 efterfrågas
även en försöksverksamhet.
Lagen (1998:150) om allmän kameraövervakning
innehåller bestämmelser om användningen av
övervakningsutrustning. Lagen skiljer mellan allmän
kameraövervakning som kräver tillstånd och sådan som
bara kräver anmälan. Sålunda är det enligt 11 §
under vissa förutsättningar tillräckligt med anmälan
vid allmän kameraövervakning i banklokal eller
postkontor. Vidare får övervakningskamera på vissa
villkor sättas upp i butikslokal, dock inte
restaurang eller annat näringsställe (12 §). I vissa
närmare angivna fall krävs varken tillstånd eller
anmälan (7-9 §§). Det gäller t.ex. övervakning som
polismyndighet bedriver i syfte att förebygga eller
förhindra brott. Tillstånd meddelas av
länsstyrelsen. Av 6 § framgår att tillstånd skall
meddelas om intresset av sådan övervakning väger
tyngre än den enskildes intresse av att inte bli
övervakad. Vid bedömningen av intresset av allmän
kameraövervakning skall särskilt beaktas om
övervakningen behövs för att förebygga brott. Vid
bedömningen av den enskildes intresse av att inte
bli övervakad skall särskilt beaktas hur
övervakningen skall utföras och vilket område som
skall övervakas. Ett tillstånd till allmän
kameraövervakning får helt eller delvis meddelas för
begränsad tid (19 §). Länsstyrelsens beslut kan
överklagas hos allmän förvaltningsdomstol (29 §).
Vad gäller frågan om avgifter för ansökningar om
tillstånd följer av 30 § lagen om allmän
kameraövervakning att regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer får ge länsstyrelserna rätt att
ta ut avgifter för en ansökan, anmälan eller
tillsynsåtgärd. Av 3 § förordningen (1998:314) om
allmän kameraövervakning framgår att avgift för
ansökan om tillstånd till sådan övervakning bestäms
enligt avgiftsklass 5 i 10 § avgiftsförordningen
(1992:191). Avgiften uppgår för närvarande till 2
450 kr. En avgift tas ut för varje
övervakningsområde, varmed förstås en lokal, en
byggnad, en fastighet eller något annat avgränsat
område.
Frågan om tillstånd till kameraövervakning i taxi
har nyligen varit föremål för rättslig prövning.
Regeringsrätten har i en dom avslagit ett
överklagande som rörde ett beslut om att inte
bevilja sådant tillstånd. I målet var det fråga om
tillstånd för en kameraövervakning som gick till så
att kameran - som var placerad på instrumentbrädan -
började gå när dörrarna till bilen öppnades och
fortsatte att gå under en tid av tolv sekunder efter
det att dörrarna stängts. Vidare kunde kameran
startas manuellt av chauffören.
Regeringsrätten konstaterade i sin dom
inledningsvis att tillstånd krävs för att sätta upp
övervakningsutrustning i en taxibil. Enligt
Regeringsrätten talade vikten av att bekämpa brott
för att kameraövervakning - efter individuell
tillståndsprövning - bör få ske i taxibilar. Vid den
intresseavvägning som skall göras enligt 6 § lagen
om allmän kameraövervakning konstaterade
Regeringsrätten emellertid att den aktuella
övervakningsutrustningen medgav en granskning som
från integritetssynpunkt är känslig. Den tid då
kameran skall gå efter det att dörrarna stängts är,
anförde Regeringsrätten, förhållandevis lång. Vidare
antecknades att utrustningen när som helst kunde
aktiveras manuellt. Enligt Regeringsrättens mening
vägde i det fallet intresset av övervakningen inte
över det intrång i enskildas personliga integritet
som användningen av kamerautrustningen innebar
(Regeringsrättens dom den 29 september 2000 i mål nr
6572-1998).
Såväl trafikutskottet som justitieutskottet har
tidigare behandlat motionsyrkanden liknande de nu
ifrågavarande. Utskotten har därvid gjort
bedömningen att det är rimligt att taxiförare i
princip får använda ny teknik för att skydda sig mot
brottsliga angrepp. Mot bakgrund av att frågan då
var föremål för ovannämnda rättsliga prövning
avstyrkte såväl trafikutskottet som
justitieutskottet de då framställda yrkandena (bet.
1998/99:TU10 s. 11 f och 1999/2000:JuU4 s. 23 f).
När justitieutskottet hade att ta ställning i
frågan hade den dåvarande justitieministern dessutom
aviserat att regeringen kunde komma att se över
frågan sedan Regeringsrätten meddelat sitt
avgörande, något som utskottet även fäste avseende
vid. Den nuvarande justitieministern har därefter, i
ett skriftligt frågesvar till riksdagen den 25
oktober 2000, förklarat att regeringen har för
avsikt att kring årsskiftet 2000/01 tillsätta en
särskild utredare som skall utvärdera lagen om
allmän kameraövervakning utifrån ett
brottsförebyggande perspektiv. Utredaren bör då,
enligt vad som anges i frågesvaret, lämpligen också
se över bl.a. frågan om möjlighet till
kameraövervakning i taxibilar.
För närvarande bereds direktiv till den nyss
nämnda utredningen.
I förra årets ärende prövades också yrkanden om
avgifterna för tillståndsansökningar. Utskottet
kunde inte finna fog för att anse att avgiften för
tillstånd till allmän kameraövervakning, som då var
densamma som nu, var för hög och avstyrkte motionen.
Utskottet hade då inhämtat från Länsstyrelsen i
Stockholms län att tillstånd till allmän
kameraövervakning i flertalet fall meddelas tills
vidare; i vissa fall sker dock en tidsbegränsning,
normalt till fem år (bet. 1999/2000:JuU4 s. 24).
Utskottet har alltjämt en positiv grundinställning
till att ny teknik används i det brottsförebyggande
arbetet. Det finns - som utskottet anfört tidigare -
skäl som talar för att kameraövervakning skall få
ske i taxibilar. Men det finns också starka
integritetsskäl som talar emot en sådan möjlighet.
Regeringen har aviserat en utvärdering av lagen om
allmän kameraövervakning utifrån ett
brottsförebyggande perspektiv. Utskottet utgår från
att frågan om tillstånd till kameraövervakning i
taxibilar, i enlighet med det ovan redovisade
frågesvaret, blir behandlad i det sammanhanget.
Detsamma gäller andra hithörande frågor. Något
ingripande från riksdagens sida är alltså inte
påkallat.
Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionerna
Ju4 i aktuell del, Ju802, Ju803 och Ju808.
Familjens och skolans
brottsförebyggande betydelse
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen avslår
motionsyrkanden som går ut på att familjen
och skolan har en stor brottsförebyggande
betydelse. Utskottet konstaterar att det i
grunden råder enighet i denna fråga. Jämför
reservation 6 (m, kd, c, fp).
I motion Ju4 (kd) efterfrågas en kampanj om
föräldrars betydelse som brottsförebyggande resurs.
I motion Ju6 (c) understryks betydelsen av en
fungerande normbildning inom familjen, skolan och
föreningslivet. I samma motion påpekas också att
skolan har en viktig roll när det gäller att
förebygga narkotikamissbruk.
Utgångspunkten för det som kallas social
brottsprevention är att människors benägenhet att
begå brott grundläggs tidigt i livet och att den är
ett resultat av individuella egenskaper och graden
av social integration i samhället. Social
brottsprevention avser åtgärder som ofta är
långsiktiga och som syftar till att stärka
självkontrollen och de sociala banden till
samhället. Åtgärder som syftar till att åstadkomma
stabila familjeförhållanden hör hit. Familjen är,
anför regeringen, den viktigaste normbildaren och
det starkaste sociala skyddsnätet. Även långsiktiga
åtgärder av social karaktär, såsom insatser inom
mödra- och barnhälsovården, förskoleverksamheten,
socialförsäkringssystemet, utbildningsväsendet och
fritidsverksamheten för barn och ungdomar innebär en
form av social prevention.
I skrivelsen gör regeringen bedömningen att det
krävs att det förebyggande arbetet inriktas på
tidiga åtgärder för att nyrekryteringen till
kriminella livsstilar skall minska. Kriminologiska
studier visar enligt regeringen att kroniska
brottslingar ofta debuterar tidigt. Det har också
visat sig att ju längre en kriminell karriär har
pågått, desto svårare är det att förhindra en
fortsättning. På grund härav måste enligt regeringen
ett effektivt brottsförebyggande arbete bygga på
sådana åtgärder som riktar sig till barn och
ungdomar i riskmiljöer och risksituationer i syfte
att förhindra eller i varje fall begränsa en
ogynnsam utveckling. Föräldrar har naturligtvis det
primära ansvaret för att förhindra att deras barn
dras in i kriminalitet. Men även samhällets
institutioner har enligt regeringen ett ansvar för
att barn och ungdomar erbjuds goda
uppväxtförhållanden. Skolan har ett ansvar att skapa
goda förutsättningar för elevens sociala utveckling.
Föräldrastöd och föräldrautbildning kan ges i
många olika former. Det är enligt regeringen viktigt
att sådan verksamhet får växa fram utifrån barnens
och föräldrarnas behov och önskemål.
Folkhälsoinstitutet kommer att få i uppdrag att
stödja utvecklingsarbetet inom området och
sammanställa och sprida kunskaper till dem som
arbetar inom berörda verksamheter.
Ett av de områden som BRÅ prioriterat under år
2000 när det gäller ekonomiskt stöd till lokala
projekt har varit projekt eller verksamheter för att
genom framför allt utbildning och nätverksuppbyggnad
stödja vuxna i deras roll som föräldrar. Forskare
från universitet och högskolor kommer att anlitas
för att följa upp och utvärdera verksamheterna bl.a.
för att kunna sprida kunskapen vidare. Sammantaget
fördelade BRÅ under åren 1999 och 2000 medel till 19
lokala brottsförebyggande projekt inom skolan och 27
projekt inom kategorin föräldrastöd. Under år 2001
prioriterar BRÅ bl.a. brottsförebyggande i skolan.
Även fortsättningsvis kommer dock medel för
brottsförebyggande stöd till föräldrar att fördelas.
När det sedan gäller skolans roll i det
brottsförebyggande arbetet hänvisar regeringen till
den s.k. kontrollteorin. Enligt den teorin utvecklas
självkontrollen i barndomen och de sociala banden
främst under ungdomsåren. Svaga sociala band till
det konventionella samhället, t.ex. skolan, medför
en känsla av att stå utanför samhället och en
upplevelse av att inte ha något att förlora på att
begå brott. I samverkan med föräldrar, myndigheter
och organisationer kan - anför regeringen - förskola
och skola, utifrån sitt uppdrag, bidra till att
förebygga brott både inom skolan och utanför.
Av intresse när det gäller skolan är också
läroplanen som innebär att en rad olika hälsofrågor
som bl.a. droger skall tas upp i undervisningen.
Lärarna måste enligt regeringen med detta uppdrag
som utgångspunkt diskutera hur man vill utforma
undervisningen och sätta sina egna mål tillsammans
med eleverna. Skolverket har, påpekar regeringen,
gett ut ett referensmaterial till skolorna som ett
stöd för undervisningen om frågor som rör alkohol,
narkotika och andra droger.
Skolverket har i regleringsbrevet för år 2001 fått
i uppdrag att i samverkan med Folkhälsoinstitutet
analysera vilka insatser som kan vidtas för att
stärka den alkoholförebyggande verksamheten i
skolan.
Regeringen lämnar också en redovisning av BRÅ:s
skolprojekt. Utgångspunkten är att skolan, vid sidan
av familjen, är en av de viktigaste arenorna för
brottsförebyggande insatser. Skolans roll måste
därför tydliggöras så att man kan utveckla och
intensifiera skolans engagemang i det
brottsförebyggande arbetet. Det kan enligt
regeringen ske både genom stöd till lokala
utvecklingsprojekt och genom att olika slags
material produceras. I detta sammanhang nämner
regeringen bl.a. ett projekt för att producera
undervisningsmaterial som integrerar frågor om brott
och straff i den ordinarie undervisningen. Detta
projekt är tänkt att avslutas under våren 2001.
Liknande yrkanden om familjens och skolans
brottsförebyggande betydelse som de nu aktuella har
utskottet behandlat vid flera tillfällen tidigare,
senast i höstas (bet. 2000/01:JuU1 s. 95 f).
Utskottet anförde då att familjens betydelse
knappast kan överskattas och att goda uppväxtvillkor
är en brottsförebyggande faktor av mycket stor
betydelse. Utskottet påpekade också att det inte
råder någon oenighet om detta. Utskottet uttryckte
också sitt gillande av att BRÅ under år 2000
prioriterat sådana projekt som syftar till att
stärka föräldrarnas roll för att förebygga brott och
sådana projekt som tar sikte på tryggheten i skolan.
Det behövdes därför inga åtgärder från riksdagen.
Utskottet konstaterar i likhet med vad utskottet
tidigare anfört att familjens och skolans
brottsförebyggande betydelse knappast kan
överskattas. Det är mot denna bakgrund glädjande att
denna fråga fått en så stor uppmärksamhet såväl hos
BRÅ som på andra håll. Familjens och skolans
betydelse i det brottsförebyggande arbetet utgör
också en av utgångspunkterna för den sociala
brottsprevention som genomsyrar regeringens
skrivelse. Det råder inte någon oenighet i grunden i
denna fråga.
Som framgår ovan pågår det mängder av arbete som
har den inriktning som motionärerna efterfrågar.
Utskottet kan inte se att en kampanj om föräldrarnas
betydelse skulle ha större effekt än de 27 projekt
som fått stöd från BRÅ under åren 1999 och 2000.
Inte heller finns det något behov av att riksdagen
riktar sig till regeringen med ett uttalande om
vikten av en fungerande normbildning. Som framgått
har regeringen här samma uppfattning som riksdagen.
Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionerna
Ju4 och Ju6 i här aktuella delar.
Kostnaderna för § 34-placering, m.m.
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen avslår ett
motionsyrkande som rör kostnaderna för
placeringar enligt 34 § lagen om kriminalvård
i anstalt. Utskottet hänvisar till att
Kriminalvårdsstyrelsen öronmärkt medel för
dessa placeringar. Jämför reservation 7 (m,
kd, c, fp). Utskottet föreslår vidare att
riksdagen avslår ett motionsyrkande om att
kriminalvården bör ges mer resurser.
Utskottet hänvisar till budgetprocessen.
Jämför reservation 8 (m, kd, c).
Enligt 34 § lagen (1974:203) om kriminalvård i
anstalt (KvaL) kan en intagen få medgivande att
vistas utanför anstalten under lämplig tid om det
finns särskilda skäl och han genom vistelsen kan bli
föremål för särskilda åtgärder som kan antas
underlätta hans anpassning i samhället. Därvid skall
särskilt beaktas om den intagne behöver vård eller
annan behandling mot missbruk av
beroendeframkallande medel.
I motion Ju6 (c) efterfrågas åtgärder för att
förbättra möjligheterna till en återanpassning i
samhället av dem som friges från anstalt. I motionen
anförs bl.a. att anstalterna av kostnadsskäl avstår
från placeringar enligt 34 § KvaL. Vidare begärs
högre anslag till kriminalvården.
Från och med innevarande budgetår har
Kriminalvårdsstyrelsen öronmärkt pengar för
placeringar enligt 34 § KvaL. Medlen får alltså inte
användas av kriminalvårdsmyndigheterna för något
annat ändamål.
I kriminalvårdens regleringsbrev för år 2001 har
regeringen krävt en återrapportering av vilka
åtgärder som vidtagits för att förbättra de intagnas
möjligheter till en ordnad situation vid
frigivningen. Av redovisningen skall framgå hur
systemet med att sätta av särskilda belopp för
placeringar enligt 34 § KvaL påverkat verksamheten.
Anslaget till kriminalvården höjdes genom
budgetbeslutet i höstas med motiveringen bl.a. att
man skulle kunna fullfölja statsmakternas
prioriteringar på området. En av dessa
prioriteringar var att inrikta arbetet på åtgärder
som syftar till att undvika att den dömde återfaller
i brott. En sådan åtgärd är just placeringar enligt
34 § KvaL.
I sammanhanget bör även nämnas att regeringen i
propositionen Från anstalt till frihet (prop.
2000/01:76) - som nyligen lämnats till riksdagen -
föreslår vissa ändringar som mer allmänt syftar till
att förbättra frigivningsförberedelserna. Förslagen
innebär bl.a. att det skall genomföras en treårig
försöksverksamhet som går ut på att
frigivningssituationen utreds och planeras på ett
strukturerat sätt och i samarbete med berörda
myndigheter, organisationer och enskilda. I vissa
fall skall det också bli möjligt att avtjäna den
sista tiden av straffet före den villkorliga
frigivningen genom intensivövervakning med
elektronisk kontroll. Målsättningen på sikt är att
alla intagna, som har behov av det, skall kunna få
någon form av strukturerad, successiv övergång från
anstaltsliv till ett liv i frihet.
Narkotikakommissionen har i sitt betänkande
Vägvalet - Den narkotikapolitiska utmaningen (SOU
2000:126) tagit upp frågan om placeringar enligt 34
§ KvaL. Kommissionen föreslår att kriminalvården
under en försöksperiod skall få göra sådana
placeringar i vissa fall även utan att kommunen
accepterat att stå för kostnaden efter dagen för
villkorlig frigivning, något som i dag anses hindra
denna typ av placeringar (s. 244 f).
Enligt utskottets mening kan det inte uteslutas
att de olösta frågorna kring finansieringen av
placeringar enligt 34 § KvaL bidragit till att
antalet placeringar blivit färre än vad som eljest
skulle ha varit fallet. Den frågan synes nu
åtminstone delvis ha fått sin lösning med den
konstruktion med öronmärkta medel som införts. I
övrigt är frågan aktuell i Narkotikakommissionens
betänkande som nu remissbehandlas. Någon åtgärd med
anledning av motion Ju6 behövs alltså inte.
Riksdagen bör avslå motionen i denna del.
När det sedan gäller frågan om kriminalvårdens
resurser är utskottet inte nu berett att ompröva
sitt ställningstagande från i höstas. Denna fråga
bör prövas i budgetsammanhang. Riksdagen bör avslå
motion Ju6 även i denna del.
Övrigt
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen avslår ett
motionsyrkande rörande segregationens
betydelse för brottsligheten i storstäderna.
Utskottet konstaterar att storstadspolitiken
syftar just till att minska segregationen.
Jämför reservation 9 (c, fp). Vidare föreslår
utskottet att riksdagen avslår ett
motionsyrkande som rör platsbristen inom den
slutna ungdomsvården. Utskottet hänvisar till
budgetprocessen. Jämför reservation 10 (kd).
Slutligen föreslår utskottet att riksdagen
avslår ett motionsyrkande rörande stöd till
brottsoffer. Utskottet hänvisar till
regeringens proposition Stöd till
brottsoffer.
Storstadspolitiken
I motion Ju6 (c) understryks vikten av en minskad
segregation för att förebygga brottslighet.
I skrivelsen redogör regeringen för de insatser
som görs i fråga om utsatta bostadsområden. I
huvudsak handlar det om den s.k. storstadssatsningen
som går ut på att staten och sju kommuner i
storstadsområdena samarbetar genom lokala
utvecklingsavtal. Erfarenheter från tidigare
projektverksamhet skall tas till vara. De lokala
utvecklingsavtalen skall revideras minst en gång per
år.
Ett av de övergripande målen för
storstadspolitiken - som fastställts av riksdagen
(bet. 1998/99:AU2, rskr. 34) - är att bryta den
sociala, etniska och diskriminerande segregationen i
storstadsregionerna och verka för jämlika och
jämställda levnadsvillkor för storstädernas
invånare. Det skall uppnås, anför regeringen, genom
att höja sysselsättningsgraden och utbildningsnivån,
förbättra svenska språkets ställning och öka det
demokratiska deltagandet. Insatser av detta slag har
också betydelse för att minska brottsligheten och
öka tryggheten. Men det är också viktigt att vidta
åtgärder direkt mot brottsligheten och otryggheten
för att uppnå den långsiktiga målsättningen att alla
stadsdelar skall uppfattas som attraktiva och trygga
av sina invånare. I den kommande revideringen av
avtalen kommer det brottsförebyggande arbetet att
ges särskild uppmärksamhet. Till satsningen på
storstäderna har anslagits över två miljarder
kronor, och ett antal statliga myndigheter har
ålagts att samverka med kommunerna.
Av skrivelsen framgår också att BRÅ ger ett visst
ekonomiskt stöd till kommuner och stadsdelar för att
de skall inrätta lokala brottsförebyggande råd. Åtta
av de bostadsområden som ingår i storstadssatsningen
har sökt och erhållit sådana startbidrag. Under år
2000 prioriterades dessutom ansökningar som avsåg
brottsförebyggande verksamhet i storstädernas
bostadsområden eller skolor, föräldrautbildning och
projekt för att minska våldet mot kvinnor. Vissa
utbildningssatsningar har också genomförts.
Utskottet konstaterar att storstadspolitiken
syftar just till att minska segregationen. Någon
åtgärd från riksdagens sida behövs alltså inte med
anledning av motion Ju6. Motionen bör i denna del
avslås av riksdagen.
Sluten ungdomsvård m.m.
De ungdomar som döms till sluten ungdomsvård skall
placeras på särskilda ungdomshem. På sådana hem
placeras också en del ungdomar som omhändertagits
med stöd av lagen (1990:52) med särskilda
bestämmelser om vård av unga (LVU). Särskilda
ungdomshem drivs av Statens institutionsstyrelse
(SiS).
I motion Ju4 (kd) anförs att det behövs fler
platser för placering av dessa ungdomar.
Anslaget till SiS hör till utgiftsområde 9. På
tilläggsbudgeten för år 2000 fick SiS drygt 96
miljoner kronor för att finansiera 40 nya platser
avseende sluten ungdomsvård och 24 platser för vård
enligt LVU. I budgetpropositionen för år 2001
föreslogs en höjning av anslaget fr.o.m. år 2001 med
ca 61 miljoner kronor.
Av årsredovisningen för SiS avseende år 2000
framgår att myndigheten hade problem med att snabbt
kunna placera de ungdomar som behöver vård enligt
LVU. Detta berodde enligt SiS på att ungdomar dömda
till sluten ungdomsvård prioriterades, att en
institution lades ner och att avdelningar varit
tillfälligt stängda. Av de ungdomar där kommunerna
efterfrågade vård enligt LVU placerades 52 %
omgående och 75 % inom en vecka.
Av det budgetunderlag för år 2002 som SiS nyligen
lämnat in till regeringen framgår att det ganska
konstant finns ca 50 ungdomar i kö till en placering
för vård enligt LVU. SiS anhåller i denna del om
ytterligare 17,5 miljoner kronor för utbyggnad vid
de särskilda ungdomshemmen. I budgetunderlaget
anförs vidare beträffande den slutna ungdomsvården,
alltså de fall där den unge dömts till denna vård
som en brottspåföljd, att den anslagsökning som man
hittills fått varit otillräcklig. Detta beror enligt
SiS dels på att den beräkning av kostnaderna som
dagens anslag bygger på är för låg per plats räknat,
dels på att behovet av platser är väsentligt större
än vad som förutsetts. Under innevarande
verksamhetsår beräknas behovet av platser öka från
drygt 60 till mellan 70 och 75 i slutet av året,
vilket enligt SiS bl.a. beror på att påföljdstiderna
för de dömda blir allt längre. För att driva 75
platser beräknas anslagsbehovet öka med drygt 57
miljoner kronor.
Justitieutskottet behandlade våren 2000 liknande
motionsyrkanden och hänvisade då till att problemen
med platsbrist hade uppmärksammats av regeringen och
att resursförstärkningar föreslagits (bet.
1999/2000:JuU16 s. 12 f).
Utskottet konstaterar nu att motionärernas
uppfattning i fråga om platsbehovet får stöd av vad
som anförs i budgetunderlaget från SiS. Frågan om
platsantalet och hur man kan komma till rätta med
den nuvarande bristen är emellertid en fråga som har
direkt anknytning till anslaget till SiS.
Budgetunderlaget kommer nu att leda fram till
överväganden i samband med den ekonomiska
vårpropositionen. Den behandlingen bör inte
föregripas. För övrigt ligger frågan om anslag till
SiS utanför justitieutskottets beredningsområde.
Riksdagen bör avslå motion Ju4 i denna del.
Stöd till brottsoffer och vittnen
I motion Ju6 (c) efterfrågas olika insatser för att
åstadkomma ett bättre stöd till brottsoffer och
vittnen.
I den nyligen avlämnade propositionen Stöd till
brottsoffer (prop. 2000/01:79) föreslås vidgade
möjligheter att erhålla målsägandebiträde och ett
förtydligande av socialtjänstlagen (1980:620) så att
det klart framgår att socialtjänsten har ett ansvar
för alla kommuninvånare som har utsatts för brott
och som behöver stöd och hjälp. Också andra åtgärder
tas upp i propositionen. Här handlar det bl.a. om
ett uppdrag till Brottsoffermyndigheten att
tillsammans med Domstolsverket ta fram en plan för
att realisera målet att det skall finnas
vittnesstödsverksamhet vid samtliga tingsrätter och
hovrätter inom tre år. I propositionen anförs också
att domstolslokalernas utformning är föremål för en
kontinuerlig översyn, och vid ombyggnationer beaktas
enligt regeringen alltid behovet av särskilda
väntrum för målsägande.
Propositionen, som aviserades i den nu aktuella
skrivelsen, bygger i huvudsak på den av utskottet
initierade Brottsofferutredningens betänkande
Brottsoffer - Vad har gjorts? Vad bör göras? (SOU
1998:40).
Utskottet kommer inom kort att behandla förslag
från regeringen om åtgärder för ett bättre stöd till
brottsoffer och vittnen. Den behandlingen bör inte
nu föregripas. Utskottet föreslår att riksdagen
avslår motion Ju6 i denna del.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. En konkret handlingsplan
Riksdagen avslår motion 2000/01:Ju7.
Reservation 1 (m)
2. Polisens roll i det brottsförebyggande
arbetet
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Ju5
yrkandena 1-3 samt 2000/01:Ju6 yrkandena 1
(delvis) och 5.
Reservation 2 (m, kd, c, fp)
3. Det lokala brottsförebyggande arbetet i
övrigt
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Ju4 yrkande
1 och 2000/01:Ju5 yrkande 4.
Reservation 3 (kd)
Reservation 4 (m, c, fp)
4. Allmän kameraövervakning i taxibilar
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Ju4 yrkande
5, 2000/01:Ju802, 2000/01:Ju803 och
2000/01:Ju808.
Reservation 5 (m, kd, c)
5. Familjens och skolans brottsförebyggande
betydelse
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Ju4 yrkande
2 samt 2000/01:Ju6 yrkandena 2 och 3.
Riksdagen lägger regeringens skrivelse
2000/01:62 till handlingarna.
Stockholm den 5 april 2001
På justitieutskottets vägnar
Fredrik Reinfeldt
Följande ledamöter har deltagit i beslutet:
Fredrik Reinfeldt (m), Märta Johansson (s),
Margareta Sandgren (s), Alice Åström (v), Ingemar
Vänerlöv (kd), Ann-Marie Fagerström (s), Maud
Ekendahl (m), Helena Zakariasén (s), Morgan
Johansson (s), Yvonne Oscarsson (v), Ragnwi
Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Kia Andreasson
(mp), Gunnel Wallin (c), Göran Norlander (s), Anita
Sidén (m) och Johan Pehrson (fp).
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag
till riksdagsbeslut som behandlas i
avsnittet.
1. En konkret handlingsplan (punkt 1)
av Fredrik Reinfeldt (m), Maud Ekendahl (m),
Jeppe Johnsson (m) och Anita Sidén (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager med anledning av motion
2000/01:Ju7 som sin mening för regeringen vad som
anförs i denna reservation.
Ställningstagande
Regeringens skrivelse visar att de åtgärder som
vidtas inom det brottsförebyggande arbetet vilar på
en bräcklig teoretisk grund. Regeringen kan inte
heller visa att det brottsförebyggande arbete den
bedrivit under de senaste sex åren haft något
resultat. Om detta beror på att resultatet uteblivit
eller på att för liten vikt lagts vid utvärdering av
och forskning om effekterna av brottsförebyggande
insatser låter sig inte med säkerhet sägas.
Regeringen redovisar inte heller konkreta besked
om vad det brottsförebyggande arbetet framöver skall
gå ut på.
Enligt vår mening bör regeringen ges i uppdrag att
arbeta fram ett nytt handlingsprogram där de brister
som vi nu påtalat avhjälpts.
2. Polisens roll i det brottsförebyggande
arbetet (punkt 2)
av Fredrik Reinfeldt (m), Ingemar Vänerlöv (kd),
Maud Ekendahl (m), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe
Johnsson (m), Gunnel Wallin (c), Anita Sidén (m)
och Johan Pehrson (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager med anledning av motionerna
2000/01:Ju5 yrkandena 1-3 samt 2000/01:Ju6 yrkandena
1 (delvis) och 5 som sin mening för regeringen vad
som anförs i denna reservation.
Ställningstagande
Polisens roll i det brottsförebyggande arbetet får
inte underskattas. De åtgärder som majoriteten
hänvisar till är enligt vår uppfattning inte
tillräckliga för att säkra genomförandet av
närpolisreformen. Om det brottsförebyggande arbetet
skall ges rimliga förutsättningar måste antalet
poliser öka. Vidare måste polisen ges arbetsro. De
omorganisationer som sker i form av hopslagningar av
närpolisområden gör det i många fall avsevärt
svårare att bedriva förebyggande arbete. Dessa
organisationsförändringar är ett resultat av
polisväsendets svåra ekonomiska situation.
Mot denna bakgrund anser vi att polisväsendet
behöver utökade resurser för att på ett bättre sätt
kunna delta i det brottsförebyggande arbetet. Detta
bör regeringen beakta i det kommande budgetarbetet.
3. Det lokala brottsförebyggande arbetet i
övrigt (punkt 3)
av Ingemar Vänerlöv (kd) och Ragnwi Marcelind
(kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager med anledning av motion
2000/01:Ju4 yrkande 1 och med avslag på motion
2000/01:Ju5 yrkande 4 som sin mening för regeringen
vad som anförs i denna reservation.
Ställningstagande
Vi anser i likhet med utskottsmajoriteten att det
brottsförebyggande arbetet skall bygga på kunskap.
Som regeringen påpekar i skrivelsen måste
kompetensen i de lokala brottsförebyggande råden
höjas. För att åstadkomma detta anser vi att de
lokala brottsförebyggande råden måste få mer pengar
till sitt förfogande. I sammanhanget vill vi
understryka att råden i regel inte kan påräkna stöd
från kommunerna i detta syfte eftersom många
kommuner är hårt ansträngda ekonomiskt. Det stöd som
riksdagen anslår till brottsförebyggande arbete bör
därför i högre grad än som skett hittills fördelas
så att det kommer de lokala brottsförebyggande råden
till del. Denna fråga är av sådan vikt att vi anser
att det bör ankomma på riksdagen och inte på BRÅ att
fatta beslut om hur medlen i fråga skall fördelas.
Detta innebär att vi ställer oss bakom motion Ju4
i denna del. I fråga om motion Ju5 delar vi
majoritetens uppfattning.
4. Det lokala brottsförebyggande arbetet i
övrigt (punkt 3)
av Fredrik Reinfeldt (m), Maud Ekendahl (m),
Jeppe Johnsson (m), Gunnel Wallin (c), Anita
Sidén (m) och Johan Pehrson (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager med anledning av motion
2000/01:Ju5 yrkande 4 och med avslag på motion
2000/01:Ju4 yrkande 1 som sin mening för regeringen
vad som anförs i denna reservation.
Ställningstagande
Vi anser i likhet med majoriteten att det är viktigt
att det lokala brottsförebyggande arbetet bedrivs
utifrån lokala förutsättningar. Vilken typ av
styrdokument som man lokalt skall ha bör vara en
fråga för kommunerna själva att avgöra.
Statsmakterna bör därför inte ställa krav på
kommunerna att fastställa kommunala trygghetsplaner
eller andra typer av dokument. För att säkerställa
att kommunerna inte åläggs att producera sådana
dokument bör riksdagen uttala sig emot detta.
Det anförda innebär att vi ställer oss bakom
motion Ju5 i denna del. I fråga om motion Ju4 delar
vi majoritetens uppfattning.
5. Allmän kameraövervakning i taxibilar
(punkt 4)
av Fredrik Reinfeldt (m), Ingemar Vänerlöv (kd),
Maud Ekendahl (m), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe
Johnsson (m), Gunnel Wallin (c) och Anita Sidén
(m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager med anledning av motionerna
2000/01:Ju4 yrkande 5, 2000/01:Ju802, 2000/01:Ju803
och 2000/01:Ju808 som sin mening för regeringen vad
som anförs i denna reservation.
Ställningstagande
Vi anser att kameraövervakning i taxibilar generellt
bör vara möjlig i syfte att förebygga brott. Det
integritetsintrång som blir följden av en sådan
möjlighet väger enligt vår uppfattning inte över det
intresse som bär upp övervakningen. Denna fråga
måste få en snabb lösning. Riksdagen bör därför
uttala sig för en snabbutredning av de frågor som är
aktuella i sammanhanget. Målet skall vara att en
förändring skall kunna genomföras redan nästa år.
6. Familjens och skolans brottsförebyggande
betydelse (punkt 5)
av Fredrik Reinfeldt (m), Ingemar Vänerlöv (kd),
Maud Ekendahl (m), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe
Johnsson (m), Gunnel Wallin (c), Anita Sidén (m)
och Johan Pehrson (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager med anledning av motionerna
2000/01:Ju4 yrkande 2 och 2000/01:Ju6 yrkandena 2
och 3 som sin mening för regeringen vad som anförs i
denna reservation.
Ställningstagande
Som majoriteten framhåller har familjen och skolan
en mycket viktig roll när det gäller det
brottsförebyggande arbetet, däribland att se till
att grundläggande normer förmedlas direkt till
barnen.
De åtgärder som majoriteten hänvisar till framstår
dock som otillräckliga. Ytterligare åtgärder behövs
alltså på området. Regeringen bör ges i uppdrag att
genomföra en kampanj för att tydliggöra familjens
roll som den bästa brottsförebyggande resursen. En
sådan kampanj skulle göra föräldrar, personalgrupper
som arbetar med barn och representanter för
föreningslivet mer medvetna om just föräldrarnas
betydelse när det gäller att åstadkomma en
fungerande normbildning.
7. Kostnaderna för § 34-placering (punkt 6)
av Fredrik Reinfeldt (m), Ingemar Vänerlöv (kd),
Maud Ekendahl (m), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe
Johnsson (m), Gunnel Wallin (c), Anita Sidén (m)
och Johan Pehrson (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager med anledning av motion
2000/01:Ju6 yrkande 7 som sin mening för regeringen
vad som anförs i denna reservation.
Ställningstagande
Vi anser att kriminalvårdens roll i det
brottsförebyggande arbetet bör ges en större tyngd.
En utgångspunkt för kriminalvårdens arbete måste
vara att den intagne redan vid verkställighetens
början får möjlighet att påbörja planeringen av
livet efter frigivningen. Det bör därför finnas goda
möjligheter att placera intagna utanför anstalt med
stöd av 34 § KvaL. Sådana placeringar bör uppmuntras
också på andra sätt än genom att medel för dem
öronmärks. Det får ankomma på regeringen att vidta
åtgärder med anledning av det anförda.
8. Resurser till kriminalvården (punkt 7)
av Fredrik Reinfeldt (m), Ingemar Vänerlöv (kd),
Maud Ekendahl (m), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe
Johnsson (m), Gunnel Wallin (c), Anita Sidén (m)
och Johan Pehrson (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager med anledning av motion
2000/01:Ju6 yrkande 1 (delvis) som sin mening för
regeringen vad som anförs i denna reservation.
Ställningstagande
För att kriminalvården skall kunna leva upp till
önskemålen om att så väl som möjligt förbereda den
intagne för frigivningen krävs en rad åtgärder,
bl.a. en effektiv narkotikabekämpning på landets
anstalter. Sådana åtgärder bidrar till att minska
riskerna för återfall i brott. För att förbättra
kriminalvårdens förutsättningar att arbeta
brottsförebyggande behöver anslaget höjas. Det får
ankomma på regeringen att beakta det anförda i det
kommande budgetarbetet.
9. Storstadspolitiken (punkt 8)
av Gunnel Wallin (c) och Johan Pehrson (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager med anledning av motion
2000/01:Ju6 yrkande 4 som sin mening för regeringen
vad som anförs i denna reservation.
Ställningstagande
Vi anser att arbetet med att motverka segregationen
i storstadsregionerna bör ges en mer framträdande
roll inom storstadspolitiken. Segregationen bör
enligt vår mening bättre kunna motverkas om
utgångspunkten för åtgärder inte var invandrarna som
grupp utan tog sikte på dem som individer. Det bör
ankomma på regeringen att beakta det anförda när de
lokala utvecklingsavtalen revideras.
10. Sluten ungdomsvård m.m. (punkt 9)
av Ingemar Vänerlöv (kd) och Ragnwi Marcelind
(kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager med anledning av motion
2000/01:Ju4 yrkande 3 som sin mening för regeringen
vad som anförs i denna reservation.
Ställningstagande
Vi anser att socialtjänstens arbete med att
förhindra att unga dras in i en kriminell livsstil
skall underlättas på alla möjliga sätt. Den
nuvarande platsbristen på SiS institutioner
motverkar detta arbete. Situationen med ca 50
ungdomar i kö måste åtgärdas snabbt. Riksdagen bör
därför redan nu ta ställning för ett ökat antal
platser. Det får ankomma på regeringen att beakta
det anförda i det kommande budgetarbetet.
Särskilda yttranden
1. Sluten ungdomsvård m.m.
Fredrik Reinfeldt (m), Maud Ekendahl (m), Jeppe
Johnsson (m) och Anita Sidén (m) anför:
Enligt vår mening bör ungdomar som döms till
frihetsberövande påföljder placeras på särskilda
kriminalvårdshem för unga. Sådana hem skall drivas
av kriminalvården. De skall givetvis ha de resurser
som krävs för att möjliggöra en verkställighet med
ett för den unge positivt innehåll.
2. Stöd till brottsoffer och vittnen
Gunnel Wallin (c) anför:
Jag anser att det är viktigt att brottsoffer och
vittnen får det stöd de behöver. Mot den bakgrunden
är det glädjande att regeringen nu lagt fram en
proposition med förslag till förbättringar. Jag har
därför valt att inte reservera mig till förmån för
motion Ju6 i denna del.
Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Skrivelsen
Regeringen (Justitiedepartementet) har i skrivelse
2000/01:62 lämnat en redovisning av hur det
brottsförebyggande arbetet utvecklats inom olika
områden.