Justitieutskottets betänkande
2000/01:JUU11

Polisfrågor

Innehåll

2000/01
JuU11

Sammanfattning

I   detta   ärende  behandlar  utskottet  ett  antal
motioner som  väckts under den allmänna motionstiden
år 2000. Motionerna tar upp olika frågor om polisen,
bl.a. kostnaden  för  att bevaka evenemang, polisens
utrustning och arbetsmiljön inom polisen.
Utskottet hänvisar till  att gällande regelverk är
ändamålsenliga  och  till pågående  berednings-  och
utvecklingsarbete,  och   utskottet   föreslår   att
samtliga motioner avslås.
I  ärendet  finns  åtta  reservationer, varav fyra
från (m), två från (m, kd, fp),  en  från (m, kd, c,
fp)  och  en  från  (mp,  fp).  Vidare  finns   fyra
särskilda  yttranden, ett från vardera (m), (kd) och
(c) samt ett gemensamt från (m, c, fp).

Motioner från allmänna motionstiden

2000/01:Ju202  av Bertil  Persson  (m)  vari  yrkas:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att passfrihet för svenskar
bör införas inom Schengenländerna.
2000/01:Ju204 av  Yvonne  Oscarsson  m.fl.  (v) vari
yrkas: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs angående en översyn  av
polisens arbetssituation.


2000/01:Ju209  av  Maud  Ekendahl  (m)  vari  yrkas:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen anförs om att införa "less lethal"-
konceptet till poliskåren.




2000/01:Ju215 av Johnny Gylling (kd) vari yrkas


1. Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs om  lagöversyn  mot
gränsöverskridande kriminalitet.


2000/01:Ju216 av Åke Carnerö m.fl. (kd) vari yrkas


1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i motionen anförs om att  målsättningen
bör  vara  att  samtliga  nuvarande  sju  enmotoriga
helikoptrar   på  sikt   ersätts   med   tvåmotoriga
helikoptrar.


2. Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening  vad  i motionen anförs om  att  överväga  en
kompletterande  helikopterskaffning  med  basering i
Östersund.


2000/01:Ju220  av  Gudrun  Schyman  m.fl.  (v)  vari
yrkas: Riksdagen begär att regeringen tillsätter  en
utredning  med  uppdraget  att ta fram en alternativ
modell för polisens internutredningar.




2000/01:Ju221  av  Maud  Ekendahl  (m)  vari  yrkas:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om värdet  av att förse gripna
personer med handbojor under transporter.




2000/01:Ju225  av  Göran  Lindblad (m)  vari  yrkas:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
att  blodhundar  bör användas  i  eftersökningen  av
försvunna människor  i enlighet med vad som anförs i
motionen.




2000/01:Ju230 av Barbro  Andersson  Öhrn  m.fl.  (s)
vari  yrkas:  Riksdagen  tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen  anförs  om att ansvar
och  kostnader  för  instängsling  av  gruvhål   bör
överflyttas till länsstyrelserna.




2000/01:Ju236 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas


4.  Riksdagen  begär  att  regeringen  presenterar
kostnadsberäkning och tidsplan i enlighet  med vad i
motionen    anförs   om   polisens   tillgång   till
skjutvapen, pepparsprej och elbatong.


5. Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om   behovet   av
uppkopplade datorer i polisbilarna.


6. Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om enmanspatrullering.


8. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om kommunalt engagemang
i närpolisverksamheten.


2000/01:Ju237   av  Ulla-Britt  Hagström  (kd)  vari
yrkas: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening  vad i motionen  anförs  om  möjligheter  att
använda digital  teknik  för  bättre  samordning  av
polisens resurser.




2000/01:Ju240  av Maud Ekendahl och Björn Leivik (m)
vari yrkas: Riksdagen  tillkännager  för  regeringen
som  sin mening vad i motionen anförs om behovet  av
täckidentiteter för särskilda polisspaningsuppdrag.




2000/01:Ju241  av  Per-Samuel Nisser (m) vari yrkas:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs  om  ansvaret för bevakning av
dem som sitter anhållna.




2000/01:Ju242 av Per-Samuel  Nisser  (m) vari yrkas:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om transporter som  utförs  av
polisen.




2000/01:Ju247  av  Lars  Elinderson  m.fl.  (m) vari
yrkas


2.  Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger fram
förslag   till   ändring  av  polislagen  vad  avser
indelningen av polisdistrikt  i enlighet med vad som
anförs i motionen.


3.  Riksdagen  begär  att regeringen  lägger  fram
förslag till uppdelning av  västra Götalandsregionen
och polisdistriktet i Västra  Götalands  län  så att
indelningen  i  landsting  och polisdistrikt i länet
vad gäller geografi, befolkningsunderlag  och  antal
kommuner motsvarar "normalstora" län/landsting.


2000/01:Ju724  av  Tasso  Stafilidis m.fl. (v, s, c,
fp, mp) vari yrkas


3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad i motionen anförs om speciella  utredare
av brott  och  våld mot homosexuella, bisexuella och
transpersoner.


4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i motionen anförs om insatser  för  att
förebygga  våld  mot  homosexuella,  bisexuella  och
transpersoner.


2000/01:Ju816   av   Ewa  Thalén  Finné  och  Ingvar
Eriksson (m) vari yrkas:  Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad  i  motionen anförs om
maskering vid demonstrationer.




2000/01:Ju901 av Jeppe Johnsson och  Anders  Sjölund
(m)   vari   yrkas:   Riksdagen   tillkännager   för
regeringen    vad    i   motionen   anförs   om   en
överenskommelse   med   Östersjöländerna    om   att
ömsesidigt rapportera dömda brott.




2000/01:Ju914  av  Ragnwi Marcelind m.fl. (kd)  vari
yrkas


1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad i motionen anförs om att  Europol  skall
byggas ut under demokratisk kontroll.


4. Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om  att  verka  för  en
gemensam europeisk narkotikabekämpning.


2000/01:Ju927 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas


4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som sin
mening  vad  i  motionen   anförs   om  uniformerade
poliser.


2000/01:Ju933 av Siw Persson och Johan  Pehrson (fp)
vari yrkas


9. Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  utredning  av
misstanke om brott inom polisen.


10. Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger fram
förslag  till ändring av ordningslagen så att  också
ideella föreningar  -  exempelvis  fotbollsklubbar -
kan   åläggas   betala   del   av  polismyndighetens
kostnader vid anordnandet av offentlig tillställning
i vinstsyfte i enlighet med vad i motionen anförs.


2000/01:L459  av  Ana Maria Narti  m.fl.  (fp)  vari
yrkas


9. Riksdagen tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad i motionen anförs om särskilda  insatser
mot  den  riktade   brottsligheten   mot  homo-  och
bisexuella.


2000/01:U513 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas


7. Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om bekämpande av brott
inom EU.


2000/01:Fö601 av Åke Carnerö m.fl. (kd) vari yrkas


4. Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att frågan om rätten
för   Kustbevakningens   tjänstemän    att   utfärda
ordningsbot bör föreläggas riksdagen.


Utskottets överväganden
I  detta  betänkande  behandlar  utskottet ett antal
motionsyrkanden som rör polisen och som väckts under
den allmänna motionstiden år 2000.




Evenemangskostnader




Enligt  2 kap. 16 § ordningslagen (1993:1617)  skall
den  som  anordnar   en   allmän  sammankomst  eller
offentlig tillställning svara  för att det råder god
ordning  vid  sammankomsten  eller  tillställningen.
Polismyndigheten får meddela de  villkor  som behövs
för att upprätthålla ordning och säkerhet. Villkoren
får  innefatta skyldighet för anordnaren att  anlita
personal, exempelvis ordningsvakter.


Vidare gäller enligt 2 kap. 26 § samma lag att den
som i vinstsyfte anordnar en offentlig tillställning
som  huvudregel   skall   ersätta  polismyndighetens
kostnader för att hålla ordning vid tillställningen.
Ersättningsskyldigheten  gäller   dock  inte  sådana
ideella  föreningar  som  är  skattebefriade  enligt
inkomstskattelagen (1999:1229).


I motion Ju933 (fp) hävdas att  undantaget i fråga
om ideella föreningar bör tas bort.


Under riksdagsbehandlingen av regeringens  förslag
till  den nuvarande ordningslagen (bet. 1993/94:JuU1
s. 14 f)  anförde kulturutskottet i ett yttrande att
det  fanns  skäl   som  med  tyngd  talade  för  att
ersättningsskyldigheten  skulle utvidgas så att även
ideella     föreningar    skall    kunna     åläggas
ersättningsskyldighet  när  det finns särskilda skäl
till  det.  Kulturutskottet  förutsatte   också  att
utvecklingen   av   praxis   vid   tillämpningen  av
ersättningsbestämmelserna   skulle  följas,   liksom
förekomsten av ordningsproblem  i samband med större
arrangemang, något som syftade till  att  frågan  om
ytterligare  utsträckning av kostnadsansvaret skulle
kunna  aktualiseras   i  framtiden  utan  att  någon
särskild utredning skulle behöva göras.


Även konstitutionsutskottet  yttrade sig i ärendet
och utgick från att ersättningsfrågan  skulle följas
i  Regeringskansliet  och  att  behövliga  initiativ
skulle    tas    om    orimliga   konsekvenser   för
mötesfriheten skulle uppstå.


Justitieutskottet   delade   de   synpunkter   som
konstitutionsutskottet   och   kulturutskottet  fört
fram, och utskottet utgick således  från  att  man i
Regeringskansliet   skulle  följa  tillämpningen  av
ersättningsfrågorna ur  båda  de  aspekter som lyfts
fram  i  yttrandena. På det sättet skulle  samtidigt
det underlag  som  kunde  krävas  för  en  eventuell
framtida   utvidgning   av   ersättningsskyldigheten
skaffas fram.


Utskottet   har   sedan  dess  vid   ett   flertal
tillfällen behandlat motionsyrkanden som tagit sikte
på  polisens  kostnader   för   bevakning  av  olika
evenemang.  Senast  skedde  det  våren   2000  (bet.
1999/2000:JuU6  s. 8 f). Utskottet noterade  då  att
det inom Rikspolisstyrelsen  pågick  ett  arbete med
att  ta fram riktlinjer för hur myndigheterna  skall
hantera  frågan  om ersättning för ordningshållning.
Utskottet ansåg att resultatet av arbetet med de nya
riktlinjerna borde avvaktas.


Det nämnda arbetet  har resulterat i en promemoria
som sändes ut till polismyndigheterna den 4 december
förra  året.  Promemorian   syftar  bl.a.  till  att
åstadkomma    en    samstämmig    syn     dels    på
förutsättningarna  för  att  begära  ersättning  för
ordningshållningen  i  samband med idrottsevenemang,
dels på  ansvarsfördelningen  mellan  arrangören och
polisen.


I  promemorian  anges vissa kriterier för  när  en
ideell förening anses  skattebefriad och därmed inte
kan åläggas att betala för polisbevakning.


Såvitt gäller möjligheten  att  kräva  att den som
anordnar  en  tillställning i vinstsyfte åläggs  ett
kostnadsansvar   anförs   att   någon   allmängiltig
tolkning av begreppet "vinstsyfte" inte kan göras. I
stället  redovisas  överväganden  som kan tjäna  som
ledning för de handläggande polismyndigheterna.


Också   frågan   om  vad  som  skall  anses   vara
ordningshållning  "vid  tillställningen"  analyseras
och promemorian rekommenderar att anordnarens ansvar
begränsas till själva  arenan  och  dess  omedelbara
närhet.


Till  promemorian  har fogats en utredning  om  de
rättsliga förutsättningarna  för  att  ta betalt för
polisbevakningen vid idrottsevenemang.


Utskottet  har  inhämtat  att  det  under år  1999
debiterades   20   950   kr   för  ordningshållning.
Motsvarande  siffra  för år 2000  var  284  883  kr.
Totalt tog man under dessa  två  år  betalt  i  åtta
fall.  Under  båda åren rörde det sig om festivaler,
marknader och travtävlingar.


Utskottet kan  konstatera  att reglerna på området
innebär  att idrottsklubbar i princip  inte  behöver
betala    för    ordningshållningen.    Detta    kan
naturligtvis    ur    vissa    aspekter    förefalla
otillfredsställande.  Å  andra  sidan kan det tänkas
att  frågan  framöver  kommer i ett  annat  läge  om
underhållningsidrotten bolagiseras.  Utskottet  är i
vart  fall  för  närvarande inte berett att ta något
initiativ till en lagändring. Utskottet föreslår att
riksdagen avslår motion Ju933 i denna del.




Polisens utrustning






Beväpning




I motionerna Ju209  och  Ju236  (båda m) efterfrågas
möjligheter för polisen att använda en mer nyanserad
uppsättning av vapen, och motionärerna  nämner bl.a.
pepparspray.


Huvudbeväpningen   för  personal  i  yttre  tjänst
består i dag av en personlig pistol, vanligen en Sig
Sauer 225 i kaliber 9x19 mm.


I   kungörelsen   (1969:84)   om   användande   av
skjutvapen i polistjänsten finns bestämmelser om när
skjutvapen får användas.  Så  är fallet bl.a. om det
föreligger  nödvärnsrätt  enligt   24   kap.   1   §
brottsbalken.  Skjutvapen får också användas för att
hindra den som är frihetsberövad från att rymma.


Rikspolisstyrelsen  har  meddelat föreskrifter och
allmänna   råd   om  användande  av   skjutvapen   i
polistjänsten (RPSFS 1990:4, FAP 104-2).


Såvitt   gäller   de    andra    av   motionärerna
efterfrågade medlen finns bestämmelser  om  tårgas i
Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om
användning av tårgas i polistjänsten (RPSFS 2000:70,
FAP  104-3).  Tårgas  bör  användas  bara om mildare
tvång bedömts otillräckligt och det med  hänsyn till
uppgiften kan anses försvarligt att använda tårgas.


Här    bör    även    nämnas   Rikspolisstyrelsens
föreskrifter om expanderbar  batong  (RPSFS  1999:3,
FAP  200-7).  Enligt  dessa  får  polismyndigheterna
tillåta  att  en sådan batong bärs av  den  som  har
behov av det och  har  genomgått särskild utbildning
för dess handhavande.


Utskottet    har    inhämtat    att    det    inom
Rikspolisstyrelsen pågår  ett  utvecklingsarbete som
rör polisens beväpning. Inom ramen  för det är bl.a.
frågan  om användning av pepparspray och  s.k.  bean
bags, dvs. ett slags hagel i en tygpåse, aktuell.


Utskottet  konstaterar  i  likhet med motionärerna
att det finns behov av en mer  nyanserad uppsättning
av    vapen    inom    polisen.    Det   är   därför
tillfredsställande  att ett arbete inletts  för  att
åstadkomma  en  förbättring   i   den  riktning  som
motionärerna  efterfrågar.  Det behövs  alltså  inte
någon  åtgärd  från  riksdagen  i  ämnet.  Utskottet
föreslår att riksdagen avslår motionerna  Ju209  och
Ju236 i här aktuell del.




IT-stöd




I  motion  Ju236  (m)  anförs  att  polisen  bör  ha
tillgång till datorer i bilarna. I motion Ju237 (kd)
efterfrågas  i  mer  allmänna ordalag ett bättre IT-
stöd inom polisen.


I    samband   med   att   utskottet    behandlade
budgetpropositionen   för   år   2001   ställde  sig
utskottet  bakom  regeringens prioriteringar,  bland
dem att utredningsverksamheten  skulle förstärkas så
att fler brott kan klaras upp (bet.  2000/01:JuU1 s.
29 f).


I budgetpropositionen redovisade regeringen vidare
sin uppfattning om hur rättsväsendet skall utvecklas
(utg.omr.  4,  avsnitt  4.4.2).  I  det sammanhanget
anfördes  att  teknikutvecklingen  ger rättsväsendet
nya verktyg och möjligheter men samtidigt kräver att
verksamheterna  och regelverken kring  dem  anpassas
för att kunna ta  till  vara  de möjligheter som den
nya  tekniken  ger. För att utnyttja  rättsväsendets
resurser så effektivt som möjligt, höja kvaliteten i
verksamheten  och   skapa  attraktiva  arbetsplatser
skall myndigheterna ges förutsättningar att utnyttja
den nya tekniken. Rättsväsendets  IT-struktur  skall
kunna   samverka  med  varandra  för  att  förhindra
dubbelarbete.


Budgetpropositionen  innehöll också en redovisning
av  genomförda  och  planerade   insatser  på  detta
område. Här (avsnitt 4.5.1) anförde  regeringen  att
de     nya     registren    för    misstanke-    och
belastningsuppgifter  samt  den  första  etappen  av
DurTvå,      som      är      ett      stöd      för
förundersökningsprocessen,  hade tagits i bruk under
år  1999. Enligt regeringen var  det  angeläget  att
följa hur systemen utnyttjas i polisverksamheten och
säkerställa  de  effektivitetsvinster  som  systemen
möjliggör.  Regeringen  hade  tillsatt  en  särskild
utredare  för  att  följa  genomförandet  av den nya
polisregisterlagstiftningen (dir. 1999:99).


Också  resultatredovisningen i budgetpropositionen
(avsnitt 4.6.1)  innehöll uppgifter av intresse här.
Sålunda upplystes  att  polisväsendets  IT-kostnader
uppgår  till  ca 730 miljoner kronor per år.  Vidare
noterades  att  Rikspolisstyrelsen   under  år  1999
initierat   en   översyn   av   polisväsendets   IT-
verksamhet.   Regeringen   refererade    också    en
granskning      av      polisens     IT-stöd     som
Riksrevisionsverket (RRV)  genomfört  (RRV  2000:8).
Enligt RRV tillbringar poliser i medeltal 2,5 timmar
per  dag  vid  sitt  IT-stöd.  RRV  fann också stora
brister i tillgänglighet och användbarhet. IT-stödet
var   bl.a.   inte  tillgängligt  i  bilar  och   på
brottsplatser. Det fanns också brister i förvaltning
och genomförande av nyinvesteringarna.


Regeringen anförde  vidare  att Rikspolisstyrelsen
har utarbetat en gemensam strategi  för IT och annan
verksamhetsutveckling. Inom styrelsen har skapats en
Utvecklings-   och   strategienhet   som  fått   ett
helhetsansvar    för    all   verksamhetsutveckling,
inklusive utveckling och  förvaltning  av IT-system.
För  att  säkerställa  ett  lokalt  inflytande  över
verksamheten  har  ett  utvecklingsråd skapats,  där
bl.a.    chefen    för   Statens    kriminaltekniska
laboratorium och åtta  länspolismästare ingår. Rådet
har,  enligt  vad  regeringen   anförde,  en  viktig
funktion   som  garant  för  att  utvecklingsarbetet
motsvarar det verksamheten efterfrågar.


I detta sammanhang  bör även nämnas att regeringen
den 7 december 2000 beslutat  att en beredning skall
tillkallas med uppgift att verka  för rättsväsendets
utveckling (dir. 2000:90). Beredningen  skall  bl.a.
undersöka    möjligheterna    att    förkorta    den
genomsnittliga       genomströmningstiden       från
brottsanmälan  till dom och straffverkställighet.  I
direktiven nämns  särskilt att det är en uppgift för
beredningen att överväga  på vilket sätt den moderna
tekniken på ett bättre sätt  än  i  dag  kan  stödja
brottmålsprocessen  och  därigenom  också bidra till
bl.a.  kortare  genomströmningstider.  Uppdraget   i
denna  del  innefattar  även  att undersöka om det i
lagstiftningen  finns  hinder  mot  ett  effektivare
utnyttjande    av    IT-stödet    i   rättsväsendets
verksamhet.    Förslag    skall    presenteras     i
delbetänkanden  av  beredningen efter hand som olika
frågor behandlas. Senast  före  utgången  av år 2003
skall  beredningen  redovisa det vid detta tillfälle
aktuella läget inom rättsväsendet  för de frågor som
det  ankommer  på beredningen att överväga  samt  en
plan för det fortsatta arbetet.


Åtgärder  för  kortare   genomströmningstider  har
också föreslagits av RRV i rapporten Brottmålskedjan
-  rättsadministrativ  analys   med  internationella
jämförelser (RRV 2001:3).


Utskottets uppföljningsgrupp har nyligen tagit upp
frågan  om  polisens  IT-stöd.  En  utfrågning   har
hållits   med  företrädare  för  Rikspolisstyrelsen.
Information  lämnades  om den ovan nämnda strategin.
Sammanfattningsvis framkom  följande.  Inom  polisen
finns behov av information och kunskap i många olika
avseenden.  Det  är  för  att  kunna  ta  fram sådan
information,   göra  den  tillgänglig,  automatisera
flödet och underlätta  kommunikation  mellan enheter
som  IT  är  viktigt.  Till  skillnad  från tidigare
arbetar  man  nu  så  att  verksamheten och tekniken
skall integreras. Här handlar  det bl.a. om att utgå
från verksamhetsprocesser, exempelvis handläggningen
av  en anmälan fram till dess att  förundersökningen
överlämnas  till  åklagaren.  För  att åstadkomma en
bättre   styrning   finns  bl.a.  det  ovan   nämnda
Utvecklingsrådet. Framöver  kommer  man att beställa
system, inte ta fram dem själva. Många projekt måste
av  olika  skäl  genomföras stegvis. Systemen  måste
också  kunna  kommunicera   med   varandra.   Gjorda
investeringar  måste  tas  till vara innan nya görs,
och i den mån nya system införs måste de bygga bl.a.
på   ett   genomtänkt   säkerhetskoncept.    I   det
sammanhanget  framkom  att  orsaken  till att e-post
inte används externt är just att säkerheten inte kan
garanteras,   vilket   är   särskilt  viktigt   inom
polisverksamheten. De nya polisbilar  som  levereras
är  utrustade  med  datastöd. Det är sedan upp  till
respektive polismyndighet  att  beställa  dessa.  På
sikt  hoppas  man  bl.a.  kunna arbeta med röststyrd
utrustning i bilar.


Utskottet  vill  inledningsvis   understryka   det
självklara  faktum  att användning av IT inte är ett
mål utan ett medel, ett  medel  för  att  uppnå goda
resultat i verksamheten. Som motionärerna påpekar är
det viktigt att moderna medel används. Utskottet kan
också  konstatera  att man inom polisen arbetar  med
att  ta  till  vara  de  möjligheter  som  teknikens
utveckling ger. Som framhållits  i  samband  med den
utfrågning  uppföljningsgruppen  hållit är planering
viktigt  i  sammanhanget. Utskottet  kan  mot  denna
bakgrund inte se att det skulle behövas någon åtgärd
från riksdagens sida för att teknikens landvinningar
skall komma till  nytta  inom polisen. Önskemålet om
datorer  i  polisbilarna  är  tillgodosett  med  den
möjlighet som nu finns att  beställa sådana bilar. I
vilken mån den möjligheten skall  utnyttjas måste få
avgöras av respektive polismyndighet  utifrån  bl.a.
operativa behov.


Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionerna
Ju236 i denna del och Ju237.




Helikoptrar




I   motion   Ju216  (kd)  hävdas  att  polisens  sju
helikoptrar -  som  är enmotoriga - bör bytas ut mot
tvåmotoriga  och att en  helikopter  bör  baseras  i
Östersund.


Helikopterverksamheten inom polisen regleras i dag
av Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd
(RPSFS 1987:13, FAP 121-1). Dessa har gällt sedan år
1987 och innebär  bl.a. att någon helikopter inte är
baserad i Östersund.


Utskottet har inhämtat  att  1987 års föreskrifter
håller på att arbetas om. Vidare  har avtal träffats
om   leverans  av  sex  nya  helikoptrar,   samtliga
tvåmotoriga.   Utbyte   av  den  sjunde  helikoptern
planeras.  Leverans  av  de  sex  nya  helikoptrarna
kommer att ske under senare  delen  av år 2001 och i
början av år 2002. De nya helikoptrarna kostar ca 30
miljoner  kronor  per styck inklusive den  polisiära
utrustning som krävs i dem.


Utskottet  konstaterar   att   önskemålet   om  en
modernisering   av  helikoptrarna  är  tillgodosett.
Frågan om polisens  anslag  skall  användas  för att
köpa en ytterligare helikopter eller inte kräver ett
underlag  som  riksdagen  saknar.  Det är för övrigt
inte  heller rimligt att riksdagen tar  ställning  i
sådana  detaljfrågor.  Frågan  om  var  tillgängliga
helikoptrar  bör  vara baserade är, och bör  även  i
framtiden  vara, en  fråga  för  Rikspolisstyrelsen.
Utskottet  föreslår   att  riksdagen  avslår  motion
Ju216.




Polisens arbetsmiljö




I motion Ju204 (v) begärs  en  översyn  av  polisens
arbetssituation.


I  september  1999 begärde Rikspolisstyrelsen  att
myndigheterna inom  polisväsendet skulle redovisa de
påpekanden  som de erhållit  från  Yrkesinspektionen
under år 1998  och  den  tid  som dittills förflutit
under år 1999. Samtliga myndigheter  utom  två  hade
fått   påpekanden.   Yrkesinspektionens   synpunkter
gällde     fyra     huvudområden,    nämligen    hur
internkontrollen    skötts,     den     psykosociala
arbetsmiljön,         enmanstjänstgöring         och
arbetsmiljöutbildning.   Fokus  var  riktat  på  den
psykosociala arbetsmiljön,  något  som  synes  hänga
samman       med       de       besparingar      och
organisationsförändringar   som   genomförts   under
senare år.


Materialet  kommer  att  utgöra  en kunskapsbas  i
styrelsens     stödjande     verksamhet     gentemot
polismyndigheterna.  En person har nyligen anställts
för    att    samordna   arbetsmiljöfrågorna    inom
polisväsendet.    I    mars    i    år   kommer   en
arbetsmiljökonferens att anordnas. Syftet  är  bl.a.
att  åstadkomma en bas för spridning av erfarenheter
inom arbetsmiljöområdet. Man planerar ett system som
skall kunna ge information om hur stor sjukfrånvaron
är, fördelat  på män och kvinnor, civilanställda och
polismän.  Redovisningen   kommer   att   avse   den
procentuella   sjukfrånvaron   i   förhållande  till
arbetstiden. Ett annat system kommer  att  från  och
med  år  2001  kunna redovisa hur arbetsskador följs
upp. Med dessa system  kommer  man att få en bild av
hur  arbetsmiljön ser ut. Vidare  planeras  en  s.k.
debriefinghandledning  för  fall där poliser utsatts
för svåra psykiska påfrestningar.  Ett  projekt  som
går  ut  på  att  finna  metoder för att mäta stress
planeras  också,  och  en  ny   enkät   om  sexuella
trakasserier väntas bli klar i vår.


När  utskottet  behandlade  ett  liknande  yrkande
våren  2000  anförde  utskottet  att det självfallet
inte  hade någon annan uppfattning  än  motionärerna
när det gäller vikten av en god arbetsmiljö. Arbetet
som polis innebär emellertid, anförde utskottet, att
risken  att  utsättas  för  våld,  hot och kränkande
uttalanden är större än för andra yrkesgrupper.  Det
var  därför  av stor vikt att frågor om arbetsmiljön
inom polisen ständigt uppmärksammas. Som påpekades i
motionerna  hade   under   senare   år  ett  flertal
förändringar   bidragit   till   en   mer  besvärlig
situation. Här tänkte utskottet på de i  och för sig
nödvändiga  neddragningarna  av  den  civilanställda
personalen.  Det  svåra  ekonomiska  läget  i  flera
kommuner  hade  också  inneburit  att  det   samlade
sociala  skyddsnätet blivit sämre, vilket kunde  öka
pressen på polispersonalen.


Mot denna  bakgrund  - fortsatte utskottet - finns
en  risk  att polisen inte  till  fullo  klarar  sin
uppgift, något  som  i  sin tur riskerar att urholka
förtroendet för polisens  verksamhet. Det var därför
glädjande  att åtgärder som  långsiktigt  kan  bidra
till en bättre  arbetsmiljö  vidtagits.  Här  tänkte
utskottet  bl.a. på den ovan redovisade granskningen
av påpekanden från Yrkesinspektionen. I sammanhanget
framhölls även  arbetet med planering av arbetstiden
och förbättring av  polisens  utrustning. På sikt är
det också, anförde utskottet, nödvändigt att antalet
poliser   ökar  och  att  civilanställda   i   högre
utsträckning  sköter  arbetsuppgifter  som  man inte
behöver vara polis för att utföra.


I  sammanhanget  bör  även  nämnas  att regeringen
nyligen,  som  framgår  längre  fram  i betänkandet,
beslutat  om  en  utredning av vilka arbetsuppgifter
som bör åvila polisen.


Den 1 februari i  år beslutade regeringen att till
Lagrådet remittera ett  förslag  om  ersättning  för
ideell  skada.  Motivledes förespråkar regeringen en
något förstärkt rätt  till  kränkningsersättning för
vissa yrkesgrupper, bl.a. poliser.


Utskottet  anser att de överväganden  som  gjordes
förra  våren  alltjämt   har   bärkraft.   Mot   den
bakgrunden  är det således glädjande att arbetet med
att  förbättra   arbetsmiljön  inom  polisen  kommit
ytterligare en bit  på  vägen.  Här tänker utskottet
bl.a.  på  det  gedigna  arbete som läggs  ner  inom
Rikspolisstyrelsen,     men     också     på     det
utredningsarbete  som  nyligen inletts  i  fråga  om
renodling  av  polisens  arbetsuppgifter.   Det   är
viktigt  att  arbetsmiljöfrågorna inte betraktas som
isolerade från  den  övriga  verksamheten.  Med  det
anförda  föreslår  utskottet  att  riksdagen  avslår
motion Ju204.




Interna utredningar inom
polisväsendet




I  motion  Ju220  (v)  efterfrågas  en  utredning av
reglerna för hur anmälningar mot polispersonal skall
handläggas. I motion Ju933 (fp) anförs att  det  bör
inrättas  en  särskild ansvarsnämnd för utredning av
brott inom polisen.


Utskottet   har    behandlat   liknande   yrkanden
tidigare.  Senast  skedde   det   våren  2000  (bet.
1999/2000:JuU6  s.  20  f). I det ärendet  finns  en
utförlig redovisning av tidigare  utredningar m.m. i
ämnet. Såvitt gällde de då aktuella motionsyrkandena
ansåg  utskottet  att  riksdagen  borde  avvakta  en
redovisning   från   Rikspolisstyrelsen   av   vilka
åtgärder som vidtagits  med  anledning av en rapport
från  Justitiekanslern, en rapport  benämnd  Rutiner
vid  utredningar   av   dödsfall   i   samband   med
myndighetsingripanden.


Den  14  december 2000 beslutade regeringen att ge
en  kommitté  med  parlamentarisk  sammansättning  i
uppdrag   att  granska  den  ordinära  tillsynen  av
polisen och  åklagarväsendet i syfte att säkerställa
att medborgarnas  krav  på  en demokratisk insyn och
kontroll skall kunna tillgodoses på bästa sätt (dir.
2000:101).   Kommittén  skall  också   överväga   om
regleringen,           organisationen            och
handläggningsrutinerna   för  brottsanmälningar  och
klagomål    mot   anställda   inom    polisen    och
åklagarväsendet  uppfyller  de  höga  krav som måste
ställas  på  en  sådan  verksamhet. Uppdraget  skall
redovisas senast den 28 juni 2002.


Samma dag beslutade regeringen också att tillsätta
en  särskild  utredare  med   uppdrag  att  göra  en
sammanhållen   och   övergripande   granskning    av
förfarandet vid brottsutredningen i samband med Osmo
Vallos  dödsfall  (dir.  2000:95).  Uppdraget  skall
redovisas senast den 31 december 2001.


Utskottet   konstaterar   att   önskemålet  om  en
utredning  av  hur  anmälningar  mot polismän  skall
handläggas är tillgodosett. I avvaktan på resultatet
av utredningsarbetet bör riksdagen inte uttala sig i
ämnet.


Utskottet  föreslår  att motion Ju220  och  motion
Ju933 i här aktuell del avslås av riksdagen.




Internationellt polissamarbete




I  motion  Ju914 (kd) efterfrågas  en  utbyggnad  av
Europol. I samma  motion  liksom  i  motion U513 (m)
begärs    en   effektivare   bekämpning   av   bl.a.
narkotikabrottsligheten.


Inom  EU  sker   straffrättsligt   samarbete   och
polissamarbete  inom  ramen  för den tredje pelaren.
Till sin karaktär är samarbetet  där mellanstatligt.
Någon normgivningskompetens har inte överlåtits från
medlemsstaterna  till  unionen. Samarbetet  omfattas
alltså inte av EG-rätten  och dess principer. Skälet
till   denna   ordning   är  att  samarbetet   berör
rättsstatliga kärnområden,  inom  vilka  det ansetts
viktigt      att     medlemsstaterna     har     ett
självbestämmande.


Amsterdamfördraget  innebär att strukturen för EU-
samarbetet  förändrats.   Här   är  avdelning  VI  i
Unionsfördraget av intresse. Enligt artikel 29 skall
unionens  mål  vara  att  ge  medborgarna   en   hög
säkerhetsnivå  inom  ett område med frihet, säkerhet
och rättvisa genom att bland medlemsstaterna utforma
gemensamma insatser på  områdena  polissamarbete och
straffrättsligt samarbete samt genom  att  förebygga
och bekämpa rasism och främlingsfientlighet.


Detta  mål  skall  uppnås  genom förebyggande  och
bekämpande  av  brottslighet,  vare   sig  denna  är
organiserad    eller    ej,    särskilt   terrorism,
människohandel   och   brott   mot   barn,   olaglig
narkotikahandel och olaglig vapenhandel,  korruption
och bedrägeri. Åtgärderna skall vidtas genom närmare
samarbete  mellan  polismyndigheter, tullmyndigheter
och  andra behöriga myndigheter  i  medlemsstaterna,
både  direkt   och   genom   Europeiska   polisbyrån
(Europol)   och   genom   sådant   samarbete  mellan
rättsliga myndigheter och andra behöriga myndigheter
i  medlemsstaterna,  allt  i  enlighet  med  närmare
bestämmelser  i  andra artiklar i fördraget.  Vidare
skall  tillnärmning   av  straffrättsliga  regler  i
medlemsstaterna kunna ske när det är nödvändigt.


Inom   EU  bedrivs  ett  omfattande   arbete   mot
organiserad  brottslighet. En särskild handlingsplan
mot den organiserade  brottsligheten  antogs av RIF-
rådet i april 1997 och godkändes av Europeiska rådet
vid   dess  möte  i  Amsterdam  i  juni  samma   år.
Handlingsplanen  innehåller politiska riktlinjer och
särskilda rekommendationer  till  rådet att vidta en
rad åtgärder som spänner över ett vitt fält.


Vid   sitt  möte  i  Wien  i  december  1998   gav
Europeiska   rådet   i   uppdrag  åt  RIF-rådet  att
förstärka    åtgärderna    mot   den    organiserade
brottsligheten   med   beaktande   av   de   utökade
möjligheter i detta hänseende som Amsterdamfördraget
ger.  Uppdraget återfinns  i  en  handlingsplan  för
genomförande   av   Amsterdamfördraget,   den   s.k.
Wienhandlingsplanen.


I  enlighet  med  en  rekommendation  i  1997  års
handlingsplan      har     rådet     inrättat     en
sektorsöversgripande     arbetsgrupp     mot     den
organiserade    brottsligheten.   En   av   gruppens
huvuduppgifter är  att  genomföra  de riktlinjer och
rekommendationer   som   finns   i  handlingsplanen.
Arbetsgruppen  har  utarbetat  en  ny   sammanhållen
strategi för det fortsatta arbetet med att förebygga
och   bekämpa   den   organiserade   brottsligheten.
Strategin antogs av RIF-rådet den 27 mars 2000.


I  detta  sammanhang  bör även nämnas slutsatserna
från Europeiska rådets möte  i Tammerfors den 15 och
16 oktober 1999. Stats- och regeringscheferna enades
där   om   ett   antal   politiska  riktlinjer   och
prioriteringar.  Inledningsvis  kan  framhållas  att
kommissionen  fått   i  uppdrag  att  presentera  en
resultattavla  -  en  s.k.   scoreboard  -  för  att
underlätta  genomförandet  av  RIF-bestämmelserna  i
Amsterdamfördraget,     Wienhandlingsplanen      och
slutsatserna  från  mötet  i  Tammerfors. Syftet med
resultattavlan, som numera har  upprättats,  är  att
underlätta     genomförandet     av     överenskomna
bestämmelser  genom  att  fastställa  vem av  rådet,
kommissionen eller medlemsstaterna som  skall  agera
och   tidpunkten   för  när  åtgärderna  skall  vara
genomförda. Vidare är avsikten att förbättra insynen
i det rättsliga och inrikes samarbetet.


Såvitt nu är i fråga  är  vidare ett antal punkter
bland Tammerforsslutsatserna  av intresse. I punkt 5
anges  bl.a.  att brottslingar inte  får  ges  några
möjligheter   att    utnyttja    skillnader   mellan
medlemsstaternas   rättssystem   och   att    bättre
överensstämmelse  och  ökad  konvergens måste uppnås
mellan  medlemsstaternas  rättssystem.   I  punkt  6
anförs att människor har rätt att förvänta  sig  att
unionen  tar  itu  med  det hot mot deras frihet och
lagliga  rättigheter  som den  grova  brottsligheten
utgör.  Gemensamma  insatser   mot   detta   hot  är
nödvändiga    för    att   förebygga   och   bekämpa
brottslighet och kriminella  organisationer  i  hela
unionen.  En  gemensam mobilisering av polisiära och
rättsliga resurser  är  nödvändig  för att garantera
att det inte finns några gömställen för brottslingar
eller  vinning  av brott inom unionen.  I  punkt  23
behandlas frågan  om åtgärder mot människohandel och
ekonomiskt utnyttjande av migranter. Medlemsstaterna
uppmanas att tillsammans  med  Europol  inrikta sina
ansträngningar  på  att  upptäcka  och  upplösa   de
kriminella  nätverk  som  berörs. Vidare efterfrågar
Europeiska   rådet   i  punkt  41   utarbetande   av
gemensamma prioriteringar,  vilka  bör  beaktas  vid
utarbetande   av   ny   lagstiftning.   I  punkt  43
efterlyses  gemensamma utredningsgrupper i  enlighet
med EG-fördraget,  som  ett första steg i kampen mot
narkotikahandel och människohandel  samt  terrorism.
De   bestämmelser   som  skall  fastläggas  i  detta
avseende   bör  enligt  Europeiska   rådet   tillåta
företrädare för Europol att när så är lämpligt delta
i sådana grupper i en stödjande funktion. I punkt 44
uppmanas   till    inrättandet   av   en   europeisk
aktionsgrupp  med  europeiska   polischefer   som  i
samarbete med Europol skall utbyta erfarenheter  och
information      om     aktuella     tendenser     i
gränsöverskridande   brottslighet  samt  bidra  till
planeringen   av   operativa    åtgärder.   Europols
nyckelroll understryks i punkt 45; bl.a. bör Europol
få operativa uppgifter. Slutligen  bör även punkt 48
tas upp här. I den anges att insatserna för att enas
om   gemensamma   definitioner   i   de   nationella
rättsordningarnas   straffrätt   inledningsvis   bör
koncentreras till ett begränsat antal  sektorer  med
särskild  betydelse.  Här  nämner  Europeiska  rådet
bl.a.   ekonomisk   brottslighet,   narkotikahandel,
människohandel,   högteknologisk  brottslighet   och
miljöbrott.


När det gäller narkotikabrottslighet  bör här även
nämnas ministerrådets arbetsgrupp mot olaglig handel
med narkotika. Sverige har föreslagit att  det skall
inrättas  ett  system på EU-nivå för kriminalteknisk
profilanalys   av    viss    beslagtagen   syntetisk
narkotika. Resultaten av denna  analys  skall  komma
Europol och de brottsbekämpande myndigheterna i alla
medlemsstater till godo.


För  närvarande finns ingen skyldighet för polisen
utan endast  möjlighet  att  utbyta  information  om
narkotika.  Från  svensk  sida  vill  man  nu  se en
bindande   överenskommelse,   både  när  det  gäller
traditionell  polisinformation och  resultaten  från
kriminalteknisk   profilanalys   avseende  syntetisk
narkotika. Syftet är att öka effektiviteten i kampen
mot den storskaliga produktionen och  distributionen
av amfetamin och ecstacy.


Utskottet har inhämtat att frågan om  en  utvidgad
behörighet  för  Europol bereds i Regeringskansliet,
och att det svenska  ordförandeskapet  har initierat
en   diskussion  kring  en  utvidgning  av  Europols
mandat. Bakgrunden till det är bl.a. att Europol kan
tvingas   avbryta   pågående   utredningar   om  den
brottsliga  verksamheten  övergår i brottstyper  som
inte täcks av mandatet.


I   budgetpropositionen  för   år   2001   anförde
regeringen   (utg.omr.   4,   avsnitt   4.6.1)   att
verksamheten vid Europol även i fortsättningen skall
inriktas  på  det  operativa  arbetet. Det rör sig i
första   hand  om  åtgärder  för  att   färdigställa
Europols informationssystem så att informations- och
underrättelseutbyte      mellan      Europol     och
medlemsländerna  kan  ske  i full skala.  Regeringen
anförde vidare att kunskapen  om  Europol och därmed
nyttan  av samarbetet ännu inte fått  den  spridning
som är önskvärd.  Särskilda  åtgärder  skall  därför
vidtas för att öka medvetenheten om Europols roll  i
den gränsöverskridande brottsbekämpningen.


I regleringsbrevet för polisväsendet år 2001 anges
som ett verksamhetsmål att polisen skall delta i och
utveckla  det internationella polissamarbetet och se
till att det  kommer  till  nytta i verksamheten mot
den  grova  och  gränsöverskridande  brottsligheten.
Polisen skall också  vara redo att fullt ut tillämpa
Schengenregelverket    (verksamhetsmål    4).    Ett
återrapporteringskrav avseende vidtagna åtgärder har
kopplats till målet.


Justitieministern har  nyligen  svarat på en fråga
rörande  planerade  åtgärder  för  en  intensifierad
narkotikabekämpning  (fråga 2000/01:271).  I  svaret
görs  bedömningen  att  nationella  brottsbekämpande
åtgärder  måste  kopplas  ihop  med  internationellt
samarbete och samverkan. I svaret hänvisas dels till
Schengensamarbetet, dels till  det  nordiska  polis-
och tullsamarbetet, PTN, inom vars ram olika projekt
bedrivs  för  narkotikabekämpning.  Vidare  hänvisas
till den nya lagen om straff för smuggling och  till
lagen    om   internationellt   tullsamarbete.   Den
sistnämnda   lagen  ger,  enligt  justitieministern,
tullmyndigheterna   inom   EU  möjlighet  till  ökat
samarbete    avseende    bl.a.   informationsutbyte,
utredningar och spaning.


Utskottet  har tidigare behandlat  motionsyrkanden
liknande de nu  aktuella.  Senast  skedde  det våren
2000  (bet. 1999/2000:JuU17 s. 23 f). Såvitt  gällde
önskemål  om  att Europol skulle bli effektivare och
utrustas med vidgade befogenheter noterade utskottet
att steg i denna  riktning  redan tagits bl.a. i och
med  Tammerforsmötet. Någon åtgärd  från  riksdagens
sida var således inte erforderlig.


Sverige  har tagit initiativ till en utvidgning av
Europol.  Motionsönskemålet  härom  får  anses  vara
tillgodosett.


Vad      härefter       gäller      frågan      om
narkotikabekämpningen vill  utskottet,  i likhet med
justitieministern,  framhålla  både de åtgärder  som
vidtagits i form av samarbete på  olika  områden och
nämnda  lagstiftningsprojekt.  Något  uttalande   av
riksdagen behövs inte.


Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionerna
Ju914 och U513 i här aktuella delar.




Organisationsfrågor




I  motion  Ju236  (m)  begärs  en utvärdering av hur
polisstyrelserna     fungerar     i     den      nya
polisorganisationen.   I  motion  Ju247  (m)  riktas
kritik mot genomförandet  av organisationsreformen i
Västra   Götalands   län.  Enligt   motionären   bör
regeringen återkomma med  ett  förslag  till  en  ny
indelning av polisdistrikt.


Grundläggande     bestämmelser     om     polisens
organisation  finns  i  polislagen (1984:387). Varje
län utgör ett polisdistrikt. Inom varje län finns en
polismyndighet  som ansvarar  för  polisverksamheten
där (4 §). För ledningen  av  polismyndigheten finns
en  polisstyrelse. Den består av  myndighetens  chef
och  det   antal  övriga  ledamöter  som  regeringen
bestämmer. Regeringen  utser de ledamöter som utöver
polischefen  skall  ingå  i   styrelsen   (5  §).  I
storstadsområdena  liksom  i  Dalarnas,  Gävleborgs,
Värmlands,  Västerbottens  och  Norrbottens  län  är
antalet  ledamöter tretton. I Gotlands polisstyrelse
finns sju  ledamöter.  I övriga styrelser är antalet
ledamöter elva.


Utskottets uppföljningsgrupp  har  under  år  2000
genomfört    en    studie    av    hur   arbetet   i
polisstyrelserna går till. Därvid har bl.a. följande
framkommit.


Riksdagspartiernas  kanslier  informeras   om  hur
många ledamöter som skall väljas. Beräkningen bygger
på  utfallet  av  riksdagsvalet  i  respektive  län.
Kanslierna     lämnar     sedan     uppgift     till
Regeringskansliet   om   namnen  på  de  nominerade.
Könsfördelningen      mellan      ledamöterna      i
polisstyrelserna   är  jämn.  Uppgiften   att   vara
ordförande  lämnas  till  en  representant  för  det
största blocket, och  vice ordförande utses inom det
näst största.


I den utredning som ligger till grund för polisens
styrsystem (Styrningen av polisen, SOU 1998:74 s. 79
f) sägs bl.a. att kravet  på  inflytande  och  insyn
från  lekmän  gör  sig  gällande särskilt starkt med
hänsyn  till  den  betydelse  som  polisen  har  för
medborgarna.  Här  tänkte   utredningen   bl.a.   på
polisens  befogenheter  att utöva tvång. Utredningen
ansåg  att  polisstyrelsen   bör   ha  uppgifter  av
övergripande natur. Polismyndighetens  arbetsordning
borde  beslutas  av polisstyrelsen. Vidare  anfördes
att  polisstyrelsen   borde   åläggas  den  allmänna
skyldigheten   att   se   till   att  statsmakternas
prioriteringar  och  riktlinjer  får   genomslag   i
polisarbetet, att verksamheten bedrivs effektivt och
med  iakttagande  av  rättssäkerhetens krav samt att
förvaltningen   inom   distriktet    fungerar   väl.
Utredningen  ansåg  också  att  polisstyrelsen   bör
besluta i frågor som rör indelningen av distriktet i
polisområden  och  andra geografiska ansvarsområden.
Vidare   anförde  utredningen   att   polisstyrelsen
årligen  bör   utfärda   bestämmelser   i  fråga  om
planering   och   uppföljning.  I  det  sammanhanget
noterade utredningen  att  beslut  i flertalet av de
frågor  som polisstyrelsen bör avgöra  fattas  genom
beslut    om     verksamhetsplan,     budget     och
budgetföreskrifter.


Polisstyrelsernas    uppgifter    har    sedermera
reglerats i polisförordningen (1998:1558). I  3 kap.
1 § föreskrivs att polisstyrelsen särskilt skall  se
till att polisarbetet bedrivs i överensstämmelse med
de  prioriteringar  och riktlinjer som riksdagen och
regeringen lagt fast för polisverksamheten. I 3 kap.
2  § anges att polisstyrelsen  bl.a.  avgör  viktiga
frågor    om   planeringen   och   inriktningen   av
verksamheten samt ekonomi.


Uppföljningsgruppens  arbete  med polisstyrelserna
inbegrep  också  en  granskning  av  ett   urval  av
protokoll.  Detta  kom  att  röra sig om protokollen
från sammanträdena i polisstyrelserna  i Stockholms,
Västra Götalands, Skåne, Hallands, Kalmar, Jämtlands
och Norrbottens län. I tiden gjordes en  avgränsning
till  andra  halvåret  1999.  I  den promemoria  som
granskningen resulterade i anfördes  bl.a. följande.
Av   de   protokoll   som  infordrats  framgår   att
styrelserna   får   en  hel   del   information   om
budgetutfall, brottsutveckling  m.m.  Vidare framgår
att  man  fattar  beslut om organisatoriska  frågor,
t.ex.   i   fråga  om  kommunikationscentraler   och
sammanläggning   av   närpolisområden.  I  fråga  om
verksamhetsplaner  visar   protokollen   att   dessa
diskuteras  och  beslutas  i  styrelserna. Slutligen
finns bland protokollen exempel  på att man beslutar
om arbetsordningar.


Uppföljningsgruppen gjorde bedömningen  att det är
för  tidigt  att  nu  uttala  sig  om hur arbetet  i
styrelserna  fungerar.  Därtill krävs  dessutom  ett
bredare underlag även om  de  inhämtade  protokollen
snarast talade för att arbetet bedrivs som  det  var
tänkt.   I   sammanhanget   noterade   gruppen   att
Rikspolisstyrelsen  satsat på att utbilda de nyvalda
ledamöterna på s.k. polisriksdagar.


Landets indelning i  län är inte direkt reglerad i
lag   eller   på   annat   sätt.   Däremot   framgår
länsindelningen  indirekt  av  det  tillkännagivande
(1998:1349)  om  länens  indelning  i  kommuner  som
regeringen  utfärdat. Det finns  inte  heller  några
regler    om    förfarandet    vid    ändringar    i
länsindelningen.   Regeringen   anses  ha  rätt  att
besluta om mindre ändringar, medan  frågor  om  mera
omfattande   ändringar  bör  underställas  riksdagen
(bet. 1999/2000:BoU5 med hänvisningar).


Utskottet vill  till att börja med understryka att
polisstyrelsernas  uppgift   är   att  se  till  att
statsmakternas   prioriteringar   får  genomslag   i
praktiken.    För    att   åstadkomma   detta    har
polisstyrelsen de medel  till  sitt  förfogande  som
Rikspolisstyrelsen    bestämmer.    Utskottet    har
förståelse  för  att de sålunda fördelade medlen kan
upplevas som otillräckliga och att svårigheter möter
i  olika  avseenden   när   det   gäller   att  göra
prioriteringar.  Dessa  svårigheter  kan  emellertid
inte   tas   till  intäkt  för  att  verksamheten  i
polisstyrelserna  inte  skulle  fungera  som det var
tänkt.  Tvärtom  visar  den genomgång som utskottets
uppföljningsgrupp  gjort  att   det   i  styrelserna
förekommer  den  typ  av ärenden som regleringen  på
området tar upp. Det anförda utesluter dock inte att
det   på  sikt  kan  finnas   skäl   att   utvärdera
verksamheten.  I  dagsläget  är emellertid utskottet
inte berett att, såsom föreslås  i  motion Ju236, ta
initiativ till en sådan utvärdering.


Inte  heller  ser  utskottet  anledning  att,  som
förordas  i  motion  Ju247, vidta åtgärder  för  att
åstadkomma en annan indelning  i  polisdistrikt. Det
förhållandet att Västra Götalands län  må  vara  ett
stort  län medför inte att det finns skäl att överge
länsindelningen  som  utgångspunkt för indelningen i
polisdistrikt. I sammanhanget  vill  utskottet också
peka  på  polisstyrelsernas  möjlighet att  dela  in
distriktet i polisområden.


Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionerna
Ju236 och Ju247 i nu aktuella delar.




Ordningsbot i sjötrafik




I motion Fö601 (kd) begärs att Kustbevakningen skall
få möjlighet att förelägga ordningsbot.


Enligt  48 kap. 1 § rättegångsbalken  (RB)  gäller
att fråga om ansvar för brott, som hör under allmänt
åtal, får under  i  kapitlet närmare angivna villkor
upptas   bl.a.   genom   att   polisman   förelägger
ordningsbot.  Ett  godkänt föreläggande  gäller  som
lagakraftvunnen dom  (48  kap. 3 §). Föreläggande av
ordningsbot  får  utfärdas  beträffande  brott,  för
vilket inte stadgas annat straff än penningböter och
inte   heller   normerade  böter  och   för   vilket
ordningsbot bestämts. Riksåklagaren gör i samråd med
Rikspolisstyrelsen  urvalet  av  de brott, för vilka
ordningsbot skall bestämmas. Regeringen  får meddela
föreskrifter   om  det  högsta  belopp  till  vilket
ordningsbot får  bestämmas  samt andra begränsningar
för användningen av föreläggande  av ordningsbot (48
kap.  13  och  14 §§). Regeringen får  förordna  att
föreläggande av  ordningsbot  får  utfärdas  även av
åklagare  och  tulltjänsteman. De bestämmelser i  48
kap.  RB  som  gäller   polisman   äger  motsvarande
tillämpning på den som avses med sådant  förordnande
(48 kap. 20 §).


Att åklagare och tulltjänstemän i vissa  fall  får
förelägga        ordningsbot        framgår       av
ordningsbotskungörelsen      (1968:199).      Sådant
föreläggande  kan alltså i dag meddelas av åklagare,
polisman eller tulltjänsteman.


Kustbevakningen  är en civil myndighet med uppgift
att utföra sjöövervakning  och  annan  kontroll- och
tillsynsverksamhet.   Kustbevakningen   svarar   för
miljöräddningstjänsten  till  sjöss och medverkar  i
sjöräddningstjänsten.


Kustbevakningens  polisiära uppgifter  regleras  i
lagen (1982:395) om Kustbevakningens  medverkan  vid
polisiär     övervakning.     Lagen    gäller    när
Kustbevakningen bedriver övervakning till havs och i
kustvattnen  samt  i  Vänern  och  Mälaren  för  att
förhindra brott mot föreskrifter i lagar  och  andra
författningar i vissa särskilt angivna fall. Hit hör
bl.a.  bestämmelser om militära skyddsområden, jakt,
fiske och marin miljö (1 §). Om anledning förekommer
att brott  har  förövats  mot någon av de uppräknade
föreskrifterna har tjänsteman  vid Kustbevakningen i
vissa  hänseenden  samma befogenhet  som  tillkommer
polisman enligt RB.  Tjänstemannen får sålunda hålla
förhör eller vidta annan  åtgärd  enligt 23 kap. 3 §
tredje stycket RB, ta med någon till  förhör  enligt
23 kap. 8 § RB, gripa någon med stöd av 24 kap.  7 §
första  stycket  RB och företa husrannsakan med stöd
av 28 kap. 5 § RB,  om  åtgärden  har till syfte att
eftersöka den som skall gripas eller  att verkställa
beslag (2 §). En tjänsteman vid Kustbevakningen  har
vidare  samma  befogenhet  som  polisman att avvisa,
avlägsna   eller   omhänderta  den  som   med   sitt
uppträdande i trafiken  till  sjöss  stör  ordningen
eller   utgör   en   omedelbar   fara   för   denna.
Kustbevakningstjänsteman   får   också  under  vissa
förutsättningar  stoppa  och  visitera   fartyg  och
införa det till svensk hamn (3 och 4 §§).


De nu redovisade befogenheterna får endast  utövas
i   omedelbar   anslutning   till  den  gärning  som
föranleder åtgärden och skall skyndsamt anmälas till
polismyndighet (5 och 9 §§).


Någon   rätt   för  kustbevakningstjänsteman   att
förelägga  ordningsbot  finns,  som  ovan  framgått,
inte.


Av motiven  till  den nyssnämnda lagen framgår att
syftet  med  denna  är  att  göra  det  möjligt  för
tjänstemännen vid Kustbevakningen  att  göra  snabba
ingripanden  till  sjöss i de fall då polis inte  är
tillgänglig. Den grundläggande uppgiften att bekämpa
och utreda brott skulle  alltjämt  ligga  på polisen
(prop. 1981/82:114 s. 23).


Frågan  om  att  låta  Kustbevakningens tjänstemän
utfärda  ordningsbot  har  behandlats   i  utskottet
tidigare.   Senast  skedde  det  hösten  1999  (bet.
1999/2000:JuU4  s.  9  f).  I  det  ärendet finns en
utförlig redovisning av tidigare utredningar  m.m. i
ämnet. Såvitt gällde det då aktuella motionsyrkandet
anförde  utskottet  -  i  likhet  med  vad  det sagt
tidigare  - att det i och för sig kunde finnas  skäl
för att vissa  tjänstemän  inom  Kustbevakningen bör
ges rätt att förelägga ordningsbot. En sådan ordning
skulle   i   viss   utsträckning   avlasta   polisen
arbetsuppgifter. Enligt utskottets mening  fanns det
emellertid inte skäl för riksdagen att föregripa den
beredning    av    frågan    som    då    pågick   i
Regeringskansliet.


Utskottet  har  inhämtat  att  frågan om att  låta
Kustbevakningens tjänstemän utfärda  föreläggande om
ordningsbot   alltjämt   är   under   beredning    i
Regeringskansliet.


Utskottet   kan  konstatera  att  Kustbevakningens
tjänstemän i flera avseenden likställs med polismän.
Det ligger därför nära till hands att också låta dem
utfärda  förelägganden   om  ordningsbot.  Samtidigt
noterar    utskottet    att    frågan    bereds    i
Regeringskansliet. Utskottet utgår  från att arbetet
sker  med  vederbörlig  skyndsamhet.  I avvaktan  på
resultatet   av   arbetet  bör  riksdagen  inte   ta
ställning frågan. Utskottet  föreslår  att riksdagen
avslår motion Fö601 i denna del.


Brott mot homosexuella, bisexuella
och transpersoner




I  motion Ju724 (v, s, c, fp, mp) efterfrågas  såväl
särskilda       brottsutredare       som      lokala
brottsförebyggande insatser i syfte att  bekämpa det
våld  som  riktas  mot homosexuella, bisexuella  och
transpersoner. Liknande  önskemål  framförs i motion
L459 (fp).


I  budgetpropositionen  för  år 2001  (utg.omr.  4
avsnitt  4.4.1)  anges  att  det är  en  prioriterad
uppgift inom polisen att utveckla  sin  förmåga  att
förebygga  och  bekämpa  brott  med rasistiska eller
främlingsfientliga,  antisemitiska  och  homofobiska
inslag. Detta är särskilt viktigt när det gäller att
kartlägga och analysera  hotbilder.  Utskottet  hade
ingen  erinran  mot  regeringens bedömningar i denna
del (bet. 2000/01:JuU1 s. 29 f).


I polisväsendets regleringsbrev  för år 2001 anges
som  ett  verksamhetsmål  att  varje  polismyndighet
skall   utarbeta   en   brottsförebyggande  strategi
(verksamhetsmål  1).  Till   målet  är  kopplat  ett
återrapporteringskrav     av     hur    verksamheten
utvecklats,  och särskild redovisning  skall  lämnas
när    det    gäller     brott    med    rasistiska,
främlingsfientliga,  antisemitiska  och  homofobiska
inslag samt olaga diskriminering.


Här bör även nämnas  att  det  i  regleringsbrevet
finns  ett  verksamhetsmål  rörande  utredning   och
lagföring      (verksamhetsmål      5).     Polisens
utredningsarbete    skall    bedrivas   rättssäkert,
effektivt  och på ett ändamålsenligt  sätt.  Andelen
uppklarade  brott   skall   öka   och  tiden  mellan
brottsanmälan och slutredovisning skall bli kortare.
Polisens  bemötande  av  och  stöd till  brottsoffer
skall    även   fortsättningsvis   ägnas    särskild
uppmärksamhet.  Också  till detta verksamhetsmål har
kopplats  ett  krav  på  återrapportering   avseende
verksamhetens   utveckling   och   resultat,  varvid
särskild  redovisning  skall lämnas när  det  gäller
brott     med     rasistiska,    främlingsfientliga,
antisemitiska  och  homofobiska  inslag  samt  olaga
diskriminering.


Bland  de övriga kraven  på  återrapportering  bör
nämnas  att  Rikspolisstyrelsen  skall  redovisa  de
insatser som gjorts för att genomföra polisväsendets
strategi  för  arbete  med frågor som har anknytning
till  rasism, främlingsfientlighet  och  homofobiska
brott. Redovisningen skall särskilt avse de åtgärder
som vidtagits  för  att  öka  personalens kunskap om
grunden för dessa yttringar och  om  situationen för
de grupper som utsätts för sådana brott.


I BRÅ:s regleringsbrev för år 2001 anges att rådet
skall  redovisa  och  kommentera  de  åtgärder   som
vidtagits för att fullfölja utbildningsstrategin för
personal inom rättsväsendet om brott med rasistiska,
främlingsfientliga eller homofobiska inslag.


Justitieministern  har  nyligen svarat på en fråga
om  rasistiska  brott  och  brott  mot  homosexuella
(fråga 2000/01:205). I svaret  anförs  bl.a. att den
öppna  polisen  och  Säkerhetspolisen  har  ett  väl
fungerande samarbete som lett till att en rad  brott
begångna  inom den rasistiska miljön klarats upp.  I
svaret  sägs   också   att   polisens   ovan  nämnda
utbildningsstrategi kommer att genomföras  under  år
2001.  Av  svaret framgår också att den i motionerna
påtalade typen  av  brott  kommer  att behandlas med
förtur i polisverksamheten.


I   avhandlingen   Hatbrott   (Stockholm,    1999)
presenteras  resultaten  från  svenska  offerstudier
omfattande  3 000 homo- och bisexuella män  samt  50
organisationer.  Avhandlingen tar upp de brott dessa
personer utsatts för,  vilka  konsekvenserna  blivit
och varför de utsatts.


Regeringen  har  nyligen  överlämnat  en skrivelse
till    riksdagen    innehållande    en    nationell
handlingsplan   mot   rasism,  främlingsfientlighet,
homofobi  och diskriminering  (skr.  2000/01:59).  I
skrivelsen  redovisas  en  rad  åtgärder på området;
bl.a. aviseras ett uppdrag till BRÅ om att följa upp
rättsväsendets insatser för den här  aktuella  typen
av brott.


Utskottet    har   behandlat   liknande   yrkanden
tidigare.  Senast   skedde   det  våren  2000  (bet.
1999/2000:JuU6 s. 22 f). Utskottet  konstaterade  då
att   frågan  om  skydd  för  homosexuella  mot  att
utsättas  för  brott  uppmärksammats  på flera olika
håll. Utskottet var emellertid inte övertygat om att
särskilda  utredningsmän  inom polisen generellt  är
det  bästa  sättet att tackla  problemen.  Utskottet
saknade underlag  för  att  bedöma  hur  ett  sådant
system  skulle  kunna  byggas  upp. Utskottet utgick
dock  från att en specialisering  av  det  slag  som
efterfrågas  i motionen kommer till stånd, om det är
rationellt. Detta  borde   dock  avgöras  lokalt  på
polismyndigheterna,  som naturligtvis har att beakta
de prioriteringar som statsmakterna ställt upp.


När det sedan gällde det lokala brottsförebyggande
arbetet ansåg utskottet att det bör bedrivas just på
lokal nivå - lokala behov  bör  styra  vad  som  bör
göras. Utskottet var således inte berett att förorda
att   riksdagen   uttalade   sig   till  förmån  för
motionsönskemål som så tydligt handlar om sådant som
lämpligen bör behandlas ute i kommunerna.


Utskottet vill inledningsvis markera  att  den typ
av  brottslighet som motionärerna tar upp måste  tas
på stort  allvar.  Som  framgår  ovan  har utskottet
också  ställt  sig  bakom regeringens bedömning  att
bekämpningen  av  brotten  i  fråga  skall  vara  en
prioriterad uppgift  för  polisen. Utskottet noterar
också med tillfredsställelse  att åtgärder vidtagits
för  att  denna prioritering skall  få  genomslag  i
praktiken.   I  sammanhanget  vill  utskottet  också
framhålla att  det  vid  sidan  av  det  arbete  som
bedrivs  av  berörda  myndigheter gjorts insatser på
området som lett till en ökad kunskap om de aktuella
brotten.  Här tänker utskottet  bl.a.  på  den  nyss
nämnda avhandlingen.


När det sedan  gäller  de  åtgärder som föreslås i
motionerna är utskottet inte berett  att  inta någon
annan  ställning  än  den utskottet gav uttryck  för
förra  året.  Frågorna om  man  skall  ha  särskilda
utredare   inom   polisen   och   hur   det   lokala
brottsförebyggande  arbetet  skall  ske  bör  alltså
avgöras i polismyndigheterna respektive kommunerna.


Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionerna
Ju724 och L459 i nu behandlade delar.




Renodling av polisens
arbetsuppgifter




I  motion  Ju230  (s) anförs att polisens verksamhet
bör renodlas genom  att ansvaret för instängsling av
gruvhål flyttas från polisen till länsstyrelserna. I
motionerna  Ju241 och  Ju242  (båda  m)  hävdas  att
ansvaret  för   bevakning   av  anhållna  respektive
ansvaret  för  vissa  transporter   inte  bör  åvila
polisen.


I februari år 2000 beslutade riksdagen  på förslag
av  utskottet ett tillkännagivande om att regeringen
bör utreda  frågan  om vilka arbetsuppgifter polisen
bör ha (bet. 1999/2000:JuU6 s. 5 f).


Regeringen beslutade  den  21  december 2000 (dir.
2000:105)  att  tillkalla en särskild  utredare  med
uppgift   att   göra    en   översyn   av   polisens
arbetsuppgifter. Utredaren  skall  utreda  och lämna
förslag  till  förändringar som innebär att polisens
verksamhet  renodlas   så   att   polisen   i   ökad
utsträckning  kan  koncentrera  sig  på sin centrala
funktion   att   minska   brottsligheten   och   öka
människors   trygghet.   Uppdraget  skall  redovisas
senast den 1 februari 2002. Ett delbetänkande med en
kartläggning   av   polisens   arbetsuppgifter   bör
redovisas före utgången av augusti 2001.


Utskottet konstaterar att arbete  -  på riksdagens
begäran  - pågår med den inriktning som motionärerna
efterfrågar.   Något  ytterligare  uttalande  behövs
inte.  Utskottet   föreslår   att  riksdagen  avslår
motionerna Ju230, Ju241 och Ju242.




Övrigt




Internationell rättslig hjälp




Motionärerna bakom motion Ju901  (m)  efterlyser  en
överenskommelse mellan Östersjöstaterna innehållande
en skyldighet för respektive stat att - för det fall
en  medborgare i någon av de andra staterna döms för
brott  -  underrätta  den  dömdes  hemland om saken.
Liknande önskemål framförs i motion Ju215 (kd).


Frågan om överlämnande av domar behandlas  i  1959
års  europeiska konvention om inbördes rättshjälp  i
brottmål.   I   artikel   22  föreskrivs  att  varje
avtalsslutande part skall underrätta  annan  part om
straffdomar och efterföljande åtgärder, som införs i
straffregistret  av  den  förra  parten  rörande den
senare  partens  medborgare.  Sådana  underrättelser
skall     genom    justitieministeriernas    försorg
översändas minst en gång om året.


Av punkt 4 i regeringens tillkännagivande (2001:6)
av  främmande   staters  anslutning  till  vissa  av
Sverige  biträdda   konventioner  angående  inbördes
rättshjälp,  m.m.  framgår  att  bl.a.  de  baltiska
staterna, de nordiska  länderna  samt  Tyskland  och
Polen anslutit sig till nämnda konvention.


Utskottet  har  inhämtat  att  det  från  och  med
innevarande   år   kommer   att   gå   till  så  att
Rikspolisstyrelsen tar ut de aktuella uppgifterna ur
belastningsregistret  och vidarebefordrar  dem  till
Justitiedepartementet som i sin tur skickar dem till
respektive   lands   centralmyndighet.    Bötesdomar
omfattas   inte.   Vederbörande   land  erhåller  en
skrivelse vari anges hur många och  vilka medborgare
som    dömts.    Till    skrivelsen    bifogas   ett
registerutdrag.


Stöd för det nu beskrivna förfarandet finns i 11 §
lagen   (1998:620)  om  belastningsregister   (prop.
1997/98:97 s. 161).


Från det  nu  beskrivna förfarandet får man skilja
frihetsberövades   rätt  att  ta  kontakt  med  sitt
hemlands  konsulat.  Denna  rätt  framgår  av  lagen
(1989:152)  om  underrättelseskyldighet   m.m.   när
utlänningar  är  berövade friheten. Bestämmelserna i
lagen syftar till att genomföra Sveriges åtaganden i
1963 års Wienkonvention om konsulära förbindelser. I
1 § föreskrivs att om en utlänning berövas friheten,
skall    den    myndighet     som    ansvarar    för
verkställigheten  av  beslutet, på  begäran  av  den
frihetsberövade, underrätta hans hemlands konsulat.


Utskottet, som konstaterar  att  motionsönskemålen
om  underrättelse  om  domar är tillgodosedda  genom
gällande regelverk, föreslår  att  riksdagen  avslår
motion Ju215 i här behandlad del och motion Ju901.




Uniformerad polis




I motion Ju927 (m) understryks vikten av att poliser
tjänstgör  i  uniform,  om  det  inte är omöjligt på
grund av arbetsuppgifternas karaktär.


Enligt   de  föreskrifter  som  Rikspolisstyrelsen
meddelat om  tilldelning och bärande av polisuniform
skall uniform  bäras  av  polisman i tjänst, om inte
civil  klädsel  är  lämpligare   med   hänsyn   till
tjänstens   eller   uppdragets   art   eller   andra
omständigheter  (RPSFS 1998:4, FAP 798-1). Utskottet
har   inhämtat   att   föreskrifterna   fått   denna
utformning    i    syfte    att    möjliggöra    för
kriminalpoliser och  spaningspersonal  att  uppträda
civilklädda när det är lämpligare.


Utskottet har tidigare behandlat yrkanden i  detta
ämne.   Senast   skedde   det   våren   2000   (bet.
1999/2000:JuU6  s.  29).  Utskottet kunde inte finna
att  något  framkommit  som  motiverade   en   annan
ståndpunkt  än  den  som utskottet tidigare intagit,
nämligen att det inte  finns anledning för riksdagen
att uttala sig i frågan eftersom de regler som finns
syftar  till  att  poliser   normalt  skall  använda
uniform i tjänsten. Utskottet  underströk  också att
ingenting  tydde på att polispersonalen inte  följde
föreskrifterna.


Utskottet  föreslår,  på  samma  skäl som tidigare
anförts, att riksdagen avslår motion  Ju927  i denna
del.




Eftersökning av försvunna personer




I motion Ju225 (m) begärs att riksdagen skall uttala
att blodhundar är den bästa metoden för eftersökning
av försvunna personer.


Utskottet  har  under  en  följd  av  år behandlat
motionsyrkanden  rörande  metoderna för eftersökning
av försvunna personer. Senast  skedde det våren 2000
(bet. 1999/2000:JuU6 s. 35 f). I  det  ärendet finns
en utförlig redovisning av det utvecklingsarbete som
ägt rum på området de senaste åren, bl.a.  rapporten
Eftersökning    enligt    räddningstjänstlagen    av
försvunna    personer    (RPS    Rapport    1997:1).
Sammanfattningsvis handlar det om utbildning  i  att
leda      sökoperationer,      informationsmaterial,
inrättande  av  kontaktmän i polismyndigheterna  och
olika sökmetoder, exempelvis s.k. Man Tracking.


När det gäller  användningen  av hundar kan nämnas
att  Rikspolisstyrelsen  meddelat  föreskrifter  och
allmänna  råd  om  polisens  hundverksamhet   (RPSFS
2000:4,   FAP   214-1).  Enligt  föreskrifterna  får
polisen teckna avtal  med hundägare som ställer hund
till polisens förfogande.  Sådana  hundar skall vara
godkända vid prövning enligt särskilda föreskrifter.
Såvitt är känt har inga blodhundar genomgått de test
som anges i föreskrifterna.


Förra våren noterade utskottet att arbetet med att
förbättra  metoderna för eftersökning  av  försvunna
personer kommit  en  bit  på  vägen.  I  övrigt höll
utskottet  fast  vid  de uttalanden utskottet  gjort
året innan, nämligen att  utskottet saknade underlag
för att prioritera vissa metoder framför andra.


Utskottet   noterar   att   det    numera    finns
föreskrifter  som  syftar  till  att  de  hundar som
används  skall  hålla en viss standard. Detta  synes
leda till att de  hundar  som  är bäst lämpade också
kommer att bli de som anlitas för  eftersökning.  Om
detta  sedan är blodhundar eller andra hundar saknar
enligt  utskottets   mening  saklig  betydelse.  Ett
bifall   till  motionsönskemålet   skulle   dessutom
innebära    att     riksdagen    skulle    föregripa
tillämpningen  av  nämnda   föreskrifter.  Utskottet
föreslår att riksdagen avslår motion Ju225.




Medborgarskap på identitetshandlingar




I  motion  Ju202 (m) efterfrågas  en  möjlighet  att
utfärda   svenska    ID-kort    med    uppgift    om
medborgarskap.


Bakgrunden  till  motionsyrkandet  är  att Sverige
kommer att delta fullt ut i Schengensamarbetet  från
och  med  den  25  mars  i år. En av grundtankarna i
samarbetet    är   att   gränskontrollerna    mellan
medlemsländerna   skall   tas   bort   i  syfte  att
åstadkomma fri rörlighet för personer inom EU. Trots
att  kontroll  av  pass inte skall ske vid  de  inre
gränserna inom EU kan  man i andra sammanhang behöva
styrka sitt medborgarskap.


Den    23    november    2000    gav    regeringen
Rikspolisstyrelsen i uppdrag att göra  en  analys av
de     rättsliga,     tekniska     och     praktiska
förutsättningarna  samt  kostnaderna  för att införa
nationella     ID-kort     som    utvisar    svenskt
medborgarskap.


Uppdraget har nyligen redovisats  i en rapport den
1 februari 2001. En utgångspunkt för arbetet var att
polismyndigheterna skulle få uppgiften  att  utfärda
nationella     ID-kort.     I     rapporten    anför
Rikspolisstyrelsen   sammanfattningsvis    att   den
enklaste   lösningen   förefaller  vara  att  kortet
betraktas  som  en  ID-handling  och  inte  som  ett
resedokument.   Behovet   av   författningsreglering
skulle i så fall  kunna  inriktas  på administrativa
bestämmelser, som kan meddelas i förordningsform.  I
rapporten  övervägs  också  frågor  om  IT-stöd  och
kostnader.  I  sistnämnda hänseende görs bedömningen
att  avgiften  för   ID-kortet  inte  skulle  behöva
överstiga avgiften för pass, dvs. 225 kr.


Rapporten    behandlas     för     närvarande    i
Regeringskansliet.


Utskottet konstaterar att den fråga som motionären
tar upp bereds inom Regeringskansliet. I avvaktan på
resultatet av det arbetet bör riksdagen  inte uttala
sig. Utskottet föreslår att riksdagen avslår  motion
Ju202.


Användning av handfängsel


I   motion   Ju221   (m)   hävdas   att   polisen  i
våldsförebyggande syfte bör få använda handfängsel i
samband med transporter.


I 15 § lagen (1976:371) om behandlingen av häktade
och  anhållna  m.fl. föreskrivs att den häktade  får
beläggas  med fängsel  under  transport  om  det  är
nödvändigt  av säkerhetsskäl. Av hänvisningar i 23 §
samma lag och  i 10 a § polislagen (1984:387) följer
att motsvarande regel gäller även för bl.a. anhållna
respektive när polisman  omhändertar  eller på annat
sätt inskränker någons rörelsefrihet.


Justitieombudsmannen  (JO) har i några  avgöranden
uttalat  sig  om  polisens möjligheter  att  använda
handfängsel. JO har framhållit att det krävs att det
föreligger någon specifik  omständighet  som  medför
att  en  sådan  åtgärd  framstår  som  nödvändig  av
säkerhetsskäl och att lagstiftningen inte medger att
handfängsel  regelmässigt  används  vid transport av
omhändertagna personer. Användande av  fängsel måste
således  grundas  på  en  bedömning i varje  enskilt
fall.


Utskottet  utesluter  inte   att   användning   av
handfängsel  som  motionären  hävdar  skulle  ha  en
förebyggande  effekt. Mot detta måste dock vägas att
det är fråga om  en  integritetskränkande behandling
som  i många fall är helt  onödig.  Utskottet  anser
inte att  det finns skäl att initiera en lagändring,
och utskottet  föreslår  att riksdagen avslår motion
Ju221.




Enmanspatrullering




I motion Ju236 (m) förordas  utökade möjligheter för
polisen till s.k. enmanspatrullering.


Det finns inga särskilda föreskrifter  som hindrar
en polisman från att tjänstgöra ensam.


I    rapporten    Hinder   för   ett   effektivare
resursutnyttjande (RRV  1996:64)  har  RRV tagit upp
frågan om enmanspatrullering. Verket menar  att  för
lite  enmanstjänstgöring  förhindrar  ett  effektivt
resursutnyttjande.  I rapporten anför RRV att  olika
hjälpmedel kan användas  för  att  underlätta  sådan
tjänstgöring. Här tänkte verket bl.a. på datorer för
anmälningsupptagning,  sökningar  m.m.,  videokamera
för  att  dokumentera  händelser eller brottsplatser
och mobiltelefoner. Vidare  anförde  RRV  att risken
för de inblandade poliserna kunde minskas genom  att
avståndet till närmaste kollega inte var för långt.


Yrkesinspektionen       har       ansett       att
enmanstjänstgöring  bara  bör  komma  i  fråga  inom
trafikpolisverksamheten   och   närpolisverksamheten
samt   att   det   alltid   skall   ske   efter   en
riskbedömning.


Utskottet har naturligtvis ingen annan uppfattning
än   motionärerna  när  det  gäller  vikten  av  att
utnyttja polisens resurser så effektivt som möjligt.
Utskottet      vill      dock      framhålla     att
arbetsmiljöaspekten  är viktig, och utskottet  utgår
från  att  polismyndigheterna   beaktar   detta  vid
planeringen  av  arbetet. Om det sedan bör föranleda
att  två  polisbilar  bemannas  med  sammanlagt  tre
personer  i   stället  för  fyra,  som  motionärerna
hävdar, är en fråga  som  inte  lämpar sig för några
generella ställningstaganden. Sådana  frågor  får  i
stället  avgöras utifrån en polisoperativ bedömning.
Utskottet föreslår att riksdagen avslår motion Ju236
i denna del.




Maskerade demonstranter




I motion Ju816  (m)  efterfrågas en rätt för polisen
att  identifiera  maskerade  demonstranter  även  om
inget brottsligt inträffat.


Utskottet har tidigare behandlat yrkanden som gått
ut på att det bör vara  möjligt för polisen att, vid
prövningen   av   om   demonstrationer   skall   ges
tillstånd, föreskriva som  villkor att mask inte får
bäras  av  demonstranterna. Utskottet  har  avstyrkt
dessa yrkanden  med hänvisning till regeringsformens
regler om mötes-  och  demonstrationsfriheten och de
begränsade möjligheter som finns att inskränka dessa
rättigheter  (bet.  1995/96:JuU14   s.   18).  Denna
ståndpunkt har delats av konstitutionsutskottet  som
därefter  flera  gånger  -  senast  våren 2000 (bet.
1999/2000:KU11  s.  16  f)  -  behandlat motsvarande
yrkande.


Utskottet vidhåller sin tidigare  uppfattning, och
utskottet  föreslår  att  riksdagen  avslår   motion
Ju816.




Okonventionella spaningsmetoder




I   motion   Ju240   (m)   anförs   att   poliser  i
spaningstjänst bör kunna använda falska identiteter.


För s.k. okonventionella spaningsmetoder  som  för
all  annan  polisverksamhet  gäller bestämmelserna i
polislagen. Av särskilt intresse  är  här  8  §. Där
anges  att  en  polisman  som  har att verkställa en
tjänsteuppgift skall under iakttagande  av  vad  som
föreskrivs  i lag eller annan författning ingripa på
ett  sätt  som   är   försvarligt  med  hänsyn  till
åtgärdens  syfte  och övriga  omständigheter.  Måste
tvång tillgripas, skall  detta ske endast i den form
och den utsträckning som behövs  för att det avsedda
resultatet skall uppnås.


Av motiven till polislagen (prop.  1983/84:111  s.
46  f)  framgår  vilka  principer  som bör gälla för
okonventionella spaningsmetoder. Här  handlar det om
att polisen inte får begå en kriminaliserad handling
för att kunna efterforska eller avslöja  ett  brott.
En annan princip på området är att polisen inte  får
provocera  eller  eljest  förmå  någon att inleda en
brottslig  aktivitet.  Vidare  får inte  polisen  av
spaningsskäl   underlåta   att   vidta   föreskrivna
åtgärder  mot  brott  eller  en för brott  misstänkt
person. Slutligen bör beslut om användning av sådana
typer av spaningsmetoder alltid  fattas  av åklagare
eller polisman i chefsbefattning.


En  konsekvens  av  detta  är  bl.a. att en svensk
polis sällan kan uppträda under falsk identitet.


Narkotikakommissionen har i betänkandet Vägvalet -
den  narkotikapolitiska  utmaningen  (SOU  2000:126)
övervägt bl.a. frågan om en  lagreglering  av  de nu
aktuella spaningsmetoderna men inte funnit skäl  för
det.   Däremot   har   kommissionen  föreslagit  att
regeringen ger en särskild  utredare  i  uppdrag att
göra     en    kartläggning    av    de    särskilda
spaningsmetoderna.   Eventuella   oklarheter  såvitt
gäller  tillämpningen  bör  belysas  och  klargöras.
Slutligen bör den särskilde utredaren  ta  ställning
till om det finns ytterligare arbetsmetoder  som kan
och  bör  utvecklas för att brottsbekämpningen skall
kunna effektiviseras ytterligare.


Betänkandet kommer att remissbehandlas under våren
2001.


Utskottet kan i och för sig hålla med motionärerna
om att det  i  vissa  fall  skulle  kunna  vara till
fördel för polisverksamheten om polisen skulle kunna
använda falska identiteter. Detta gäller särskilt  i
fråga   om   kampen   mot   den   organiserade   och
gränsöverskridande  brottsligheten.  Samtidigt synes
de   principer   som  redovisats  i  det  föregående
alltjämt  ge  uttryck   för  en  allmänt  accepterad
uppfattning i fråga om hur  polisens  verksamhet bör
få  bedrivas.  Utskottet noterar att det  finns  ett
förslag om att utreda  frågor med anknytning till de
problem som motionärerna  tar  upp.  I  dagsläget är
utskottet  inte  berett  att  ta  något initiativ  i
frågan.  Utskottet  föreslår  att  riksdagen  avslår
motion Ju240.


Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Evenemangskostnader


Riksdagen  avslår  motion 2000/01:Ju933 yrkande
10.


Reservation 1 (fp, mp)


2. Polisens beväpning


Riksdagen avslår motionerna  2000/01:Ju209  och
2000/01:Ju236 yrkande 4.


Reservation 2 (m)


3. Polisens IT-stöd


Riksdagen   avslår   motionerna   2000/01:Ju236
yrkande 5 och 2000/01:
Ju237.


Reservation 3 (m, kd, fp)


4. Polisens helikopterverksamhet


Riksdagen avslår motion 2000/01:Ju216.


5. Polisens arbetsmiljö


Riksdagen avslår motion 2000/01:Ju204.


6. Interna utredningar inom polisväsendet


Riksdagen  avslår motionerna 2000/01:Ju220  och
2000/01:Ju933 yrkande 9.


7. Europol


Riksdagen avslår  motion  2000/01:Ju914 yrkande
1.


8. Internationellt polissamarbete i
övrigt


Riksdagen   avslår   motionerna   2000/01:Ju914
yrkande 4 och 2000/01:U513 yrkande 7.


Reservation 4 (m, kd, fp)


9. Organisationsfrågor


Riksdagen   avslår   motionerna   2000/01:Ju236
yrkande 8 och 2000/01:
Ju247 yrkandena 2 och 3.


Reservation 5 (m, kd, c, fp)


10. Ordningsbot i sjötrafik


Riksdagen avslår motion  2000/01:Fö601  yrkande
4.


11. Brott mot homosexuella, bisexuella och
transpersoner


Riksdagen   avslår   motionerna   2000/01:Ju724
yrkandena 3 och 4 samt 2000/01:L459 yrkande 9.


12. Renodling av polisens arbetsuppgifter


Riksdagen   avslår   motionerna  2000/01:Ju230,
2000/01:Ju241 och 2000/01:Ju242.


13. Internationell rättslig hjälp


Riksdagen   avslår   motionerna   2000/01:Ju215
yrkande 1 och 2000/01:
Ju901.


14. Uniformerad polis


Riksdagen avslår motion  2000/01:Ju927  yrkande 4.


Reservation 6 (m)


15. Eftersökning av försvunna personer


Riksdagen avslår motion 2000/01:Ju225.


16. Medborgarskap på identitetshandlingar


Riksdagen avslår motion 2000/01:Ju202.


17. Användning av handfängsel


Riksdagen avslår motion 2000/01:Ju221.


Reservation 7 (m)


18. Enmanspatrullering


Riksdagen  avslår  motion 2000/01:Ju236 yrkande 6.


Reservation 8 (m)


19. Maskerade demonstranter


Riksdagen avslår motion 2000/01:Ju816.


20. Okonventionella spaningsmetoder


Riksdagen avslår motion 2000/01:Ju240.






Stockholm den 15 februari 2001




På justitieutskottets vägnar




Gun Hellsvik




Följande ledamöter har  deltagit  i  beslutet: Gun
Hellsvik  (m), Ingvar Johnsson (s), Märta  Johansson
(s),  Margareta  Sandgren  (s),  Alice  Åström  (v),
Ingemar  Vänerlöv  (kd),  Anders G Högmark (m), Ann-
Marie  Fagerström  (s), Maud  Ekendahl  (m),  Helena
Zakariasén  (s),  Morgan   Johansson   (s),   Ragnwi
Marcelind  (kd),  Jeppe Johnsson (m), Kia Andreasson
(mp), Gunnel Wallin  (c),  Sture  Arnesson  (v)  och
Johan Pehrson (fp).


Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag
till riksdagsbeslut som behandlas i
avsnittet.




1. Evenemangskostnader (punkt 1)


av Kia Andreasson (mp) och Johan Pehrson (fp).


Förslag till riksdagsbeslut




Vi anser att utskottets förslag under  punkt 1 borde
ha följande lydelse:


Riksdagen  tillkännager  med  anledning  av   motion
2000/01:Ju933   yrkande   10   som  sin  mening  för
regeringen vad som anförts i denna reservation.


Ställningstagande




Underhållningsidrotten  har  numera  antagit  sådana
proportioner att den ofta kräver  stora  insatser  i
fråga    om    ordningshållning.    Samtidigt    har
idrottsklubbarnas   verksamhet   i  en  allt  större
utsträckning  kommit  att  bedrivas på  kommersiella
grunder. Mot den bakgrunden  anser  vi att det finns
starka  skäl som talar för att klubbarna  vid  vissa
tillfällen bör kunna åläggas att betala för polisens
insatser   för   ordningshållning.   Det   nuvarande
undantaget för ideella föreningar bör alltså  mjukas
upp. En förändrad reglering på området bör ta hänsyn
till   att   alla  idrottsklubbar  inte  driver  sin
verksamhet på  samma  villkor.  Här  tänker vi på de
stora skillnader som finns mellan de stora klubbarna
i  de  större  städerna  och  mindre klubbar  ute  i
landsorten.  Skillnad  kan också  behöva  göras  för
olika aktiviteter som en viss klubb bedriver.


Regeringen bör ges i uppdrag  att  utreda frågan i
den  av oss förordade riktningen och återkomma  till
riksdagen med ett lagförslag.




2. Polisens beväpning (punkt 2)




av  Gun  Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud
Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m).


Förslag till riksdagsbeslut




Vi anser att  utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:


Riksdagen tillkännager  med  anledning av motionerna
2000/01:Ju209 och 2000/01:Ju236  yrkande  4  som sin
mening  för  regeringen  vad  som  anförts  i  denna
reservation.


Ställningstagande




Det  är  angeläget  att polisen har tillgång till en
nyanserad uppsättning  av  vapen. I dag är avståndet
allt  för stort mellan batongen  och  skjutvapen  av
olika slag. Vi anser att frågan är av sådan vikt att
styrningen  av vilka nya typer av vapen som tas fram
inte  bör  vara  en  fråga  för  Rikspolisstyrelsen.
Regeringen   bör    ta    ett   fastare   grepp   om
utvecklingsarbetet. Det får  ankomma  på  regeringen
att vidta åtgärder med anledning av det anförda.




3. Polisens IT-stöd (punkt 3)




av  Gun  Hellsvik  (m),  Ingemar  Vänerlöv  (kd),
Anders  G  Högmark (m), Maud Ekendahl (m), Ragnwi
Marcelind (kd),  Jeppe  Johnsson  (m)  och  Johan
Pehrson (fp).


Förslag till riksdagsbeslut




Vi  anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:


Riksdagen  tillkännager  med anledning av motionerna
2000/01:Ju236 yrkande 5 och  2000/01:Ju237  som  sin
mening  för  regeringen  vad  som  anförts  i  denna
reservation.


Ställningstagande




Vi ser det som glädjande att arbetet med att föra ut
den  nya  tekniken i polisverksamheten kommit en bit
på vägen. Satsningar på den nya tekniken kostar dock
pengar.    För     att    säkerställa    att    alla
polismyndigheter verkligen ges tillfälle att använda
modern utrustning, exempelvis  genom att beställa de
nya polisbilarna, måste resurserna  till polisen öka
på  sikt.  Även  i  det brottsförebyggande  och  det
administrativa arbetet  inom  polisen  kan  den  nya
tekniken  komma  till användning. Vad vi nu anfört i
fråga om polisens  resursbehov  för tekniksatsningar
bör regeringen beakta i det kommande budgetarbetet.




4. Internationellt polissamarbete i övrigt
(punkt 8)




av  Gun  Hellsvik  (m),  Ingemar  Vänerlöv  (kd),
Anders G Högmark (m), Maud Ekendahl  (m),  Ragnwi
Marcelind  (kd),  Jeppe  Johnsson  (m)  och Johan
Pehrson (fp).


Förslag till riksdagsbeslut




Vi anser att utskottets förslag under punkt  8 borde
ha följande lydelse:


Riksdagen  tillkännager  med anledning av motionerna
2000/01:Ju914 yrkande 4 och  2000/01:U513  yrkande 7
som  sin  mening  för  regeringen vad som anförts  i
denna reservation.


Ställningstagande




Vi anser att kampen inom  EU  mot  narkotikan  måste
intensifieras.  Ett  sätt  kan  vara  att ge Europol
vidgade   befogenheter  på  detta  område.  Det   är
emellertid också viktigt att åtgärder vidtas för att
underlätta  samarbetet mellan tull och polis och för
att  även  i övrigt  ytterligare  stärka  samarbetet
mellan alla  narkotikabekämpande  organ inom EU. Det
anförda bör regeringen beakta i det  internationella
arbetet.




5. Organisationsfrågor (punkt 9)




av  Gun  Hellsvik  (m),  Ingemar  Vänerlöv  (kd),
Anders G Högmark (m), Maud Ekendahl  (m),  Ragnwi
Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Gunnel Wallin
(c) och Johan Pehrson (fp).


Förslag till riksdagsbeslut




Vi  anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:


Riksdagen   tillkännager  med  anledning  av  motion
2000/01:Ju236  yrkande  8  och  med avslag på motion
2000/01:Ju247 yrkandena 2 och 3 som  sin  mening för
regeringen vad som anförts i denna reservation.


Ställningstagande




Vi anser att dagens system för styrningen av polisen
minimerar  medborgarnas  inflytande över den  lokala
polisverksamheten.  Detta  är   särskilt  beklagligt
eftersom  polisen  i grund och botten  är  till  för
medborgarna.  Tiden  får   därför  anses  mogen  att
utvärdera   det  nya  styrsystemet   inom   polisen.
Regeringen  bör  ges  i  uppdrag  att  tillsätta  en
utredning för  att  göra  denna  utvärdering och vid
behov återkomma till riksdagen med  de  förslag till
lagändringar som kan behövas.


Detta  innebär att vi stöder motion Ju236.  Motion
Ju247 bör avslås på de skäl majoriteten anfört.




6. Uniformerad polis (punkt 14)




av Gun  Hellsvik  (m), Anders G Högmark (m), Maud
Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m).


Förslag till riksdagsbeslut




Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde
ha följande lydelse:


Riksdagen  tillkännager   med  anledning  av  motion
2000/01:Ju927   yrkande  4  som   sin   mening   för
regeringen vad som anförts i denna reservation.


Ställningstagande




En av närpolisens  huvuduppgifter  är  att förebygga
vardagsbrottsligheten. Det bör delvis ske  genom att
polisen finns tillgänglig på gator och torg.  Det är
viktigt  att  alla  åtgärder  som  kan  vidtas också
vidtas    för    att    åstadkomma    en    så   hög
brottsförebyggande  effekt  som  möjligt.  En  sådan
åtgärd  skulle  kunna vara att fler poliser i tjänst
bär uniform. Detta  skulle nämligen innebära att man
uppnår att ordningsmakten blir mera synlig.


Det  bör ankomma på  regeringen  att  undersöka  i
vilken utsträckning polispersonalen använder uniform
och vid  behov vidta åtgärder för att åstadkomma ett
flitigare bruk av uniform.




7. Användning av handfängsel (punkt 17)




av Gun  Hellsvik  (m), Anders G Högmark (m), Maud
Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m).


Förslag till riksdagsbeslut




Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde
ha följande lydelse:


Riksdagen  tillkännager   med  anledning  av  motion
2000/01:Ju221 som sin mening  för regeringen vad som
anförts i denna reservation.


Ställningstagande




Dagens regler om hur handfängsel  får användas under
transporter          är         otillfredsställande.
Förutsättningarna  är  enligt  vår  uppfattning  för
snävt utformade och bör  i  högre utsträckning medge
användning i förebyggande syfte.  Vi kan inte se att
den  omhändertagnes  intresse  av integritet  skulle
trädas för när av en utvidgad möjlighet  att använda
fängsel.  Reglerna  om när fängsel får användas  bör
således mjukas upp. Det  får  ankomma  på regeringen
att utreda frågan med denna inriktning och återkomma
till riksdagen med ett förslag till lagändring.




8. Enmanspatrullering (punkt 18)




av Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark  (m),  Maud
Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m).


Förslag till riksdagsbeslut




Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde
ha följande lydelse:


Riksdagen   tillkännager  med  anledning  av  motion
2000/01:Ju236   yrkande   6   som   sin  mening  för
regeringen vad som anförts i denna reservation.


Ställningstagande


Polisens  resurser måste utnyttjas mer  effektivt.
Ett sätt skulle  kunna  vara  att  polismän i större
utsträckning  tjänstgjorde  ensamma.  Här   vill  vi
framhålla det sätt att arbeta som man använder  inom
polisen  i Kanada. Om två bilar skall patrullera ett
område räcker  det  med  en polis i den ena bilen om
det  finns två poliser i den  andra.  Vi  anser  att
regeringen   bör   vidta   åtgärder  för  att  denna
arbetsmetod   skall   komma   till    användning   i
polisverksamheten i Sverige.




Särskilda yttranden






1. Polisens helikopterverksamhet


Gun  Hellsvik  (m),  Anders  G Högmark (m),  Maud
Ekendahl (m), Jeppe Johnsson (m),  Gunnel  Wallin
(c) och Johan Pehrson (fp) anför:


I ett läge där polisens resurser är knappa vill
vi särskilt peka på möjligheten att samordna
användningen av helikoptrar som finns
tillgängliga inom den offentliga
verksamheten och, efter avtal, sådana som
finns inom privat verksamhet.




2. Polisens helikopterverksamhet


Ingemar  Vänerlöv  (kd) och Ragnwi Marcelind (kd)
anför:


I höstas föreslog vi att polisens anslag skulle
höjas med 290 miljoner kronor i förhållande
till regeringens förslag. Vårt
budgetalternativ röstades emellertid ner av
riksdagens majoritet. Om vi fått bifall till
vårt förslag hade polisen haft möjlighet
bl.a. att anskaffa ytterligare en helikopter
som kunde ha placerats i Östersund.




3. Polisens arbetsmiljö


Gunnel Wallin (c) anför:


Jag vill understryka vikten av att arbetsmiljön
inom polisen är så god som möjligt. Jag
kommer att noga följa utvecklingen av det
inledda arbetet, och jag utgår från att det
kommer att bedrivas med en hög
ambitionsnivå. I dagsläget ser jag därför
inget skäl till att reservera mig till
förmån för motion Ju204.




4. Okonventionella spaningsmetoder


Gun  Hellsvik (m), Anders  G  Högmark  (m),  Maud
Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m) anför:


Vi anser  att polisen bör ges bättre förutsättningar
att bekämpa  den  grova organiserade brottsligheten.
Dock anser vi att polisens eventuella mer omfattande
befogenheter bör vara noggrant reglerade.


Förteckning över behandlade
förslag