Inom Nationernas förbund (NF) antogs den 20 april
1929 en konvention för bekämpande av
penningförfalskning. När NF upplöstes övertog
Förenta nationerna ansvaret för de konventioner som
upprättats inom ramen för NF.
Avsikten med konventionen var att förbättra det
internationella samarbetet för att förebygga, utreda
och lagföra penningförfalskning och utprångling av
falska pengar. Konventionen utgör alltjämt den
viktigaste internationella överenskommelsen på
området.
Den 28 maj 1999 antog EU:s ministerråd för
rättsliga och inrikes frågor en resolution om
förstärkning av det straffrättsliga skyddet mot
förfalskning i samband med införandet av euron (EGT
C 171, 18.6 1999, s. 1). I resolutionen anges dels
att bestämmelserna i 1929 års konvention skall
utgöra en gemensam minimistandard för det
straffrättsliga skyddet mot förfalskning för alla
EU:s medlemsstater, dels riktlinjer för en framtida
bindande rättsakt.
I enlighet härmed har det inom EU förhandlats fram
ett rambeslut om förstärkning av det straffrättsliga
och övriga skyddet mot förfalskning i samband med
införandet av euron. Rambeslutet antogs vid EU:s
ministerråd för rättsliga och inrikes frågor den 29
maj 2000 (EGT L 140, 14.06.2000, s. 1).
Riksdagen godkände i ett beslut den 18 maj 2000
såväl 1929 års konvention som det framförhandlade
förslaget till rambeslut (prop. 1999/2000:85, bet.
JuU20, rskr. 217).
Inom Justitiedepartementet har därefter upprättats
en promemoria, Penningförfalskning m.m. (Ds
2000:36). I denna lämnas förslag till lagändringar
som bör vidtas för att Sverige skall förbättra den
straffrättsliga regleringen avseende
penningförfalskning och utprångling av falska pengar
samt till alla delar uppfylla åtagandena enligt
konventionen och rambeslutet. Promemorian har
remissbehandlats (dnr Ju2000/2974/L5).
Till grund för förslagen i propositionen ligger
huvudsakligen promemorian och remissbehandlingen av
denna.
Regeringens lagförslag finns i bilaga 2. Lagrådet
har granskat förslaget och lämnat det utan erinran.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås vissa ändringar i
brottsbalken för att förbättra den straffrättsliga
regleringen av penningförfalskning och utprångling
av falska pengar. Vissa av de föreslagna ändringarna
behövs för att Sverige till alla delar skall
uppfylla åtagandena enligt 1929 års konvention om
penningförfalskning. Ändringarna syftar också till
att genomföra det inom EU antagna rambeslutet om
förstärkning av skyddet mot förfalskning i samband
med införandet av euron.
Det föreslås att det i brottsbalken skall föras
in ett särskilt brott, olovlig befattning med falska
pengar, och att även försök till anskaffande eller
mottagande av falska pengar skall vara straffbart.
Dessutom föreslås att sedlar och mynt, som är
beslutade men som inte har givits ut, i
förfalskninghänseende skall omfattas av samma
bestämmelser som gällande sedlar och mynt. Slutligen
föreslås att det skall införas en uttrycklig
bestämmelse om svensk domsrätt för
penningförfalskning samt försök därtill som begåtts
utom riket, oberoende av innehållet i lagen på
gärningsorten. Detta innebär att kravet på dubbel
straffbarhet slopas såvitt gäller
penningförfalskning.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 april
2001.
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet ett
regeringsförslag om ändringar i 2 kap. och 14
kap. brottsbalken. Enligt förslaget skall ett nytt
brott, olovlig befattning med falska pengar,
införas. Vidare skall försök till anskaffande eller
mottagande av falska pengar i vissa fall vara
straffbara. Sedlar och mynt som är beslutade, men
som ännu inte har givits ut, skall i
förfalskningshänseende likställas med gällande
sedlar och mynt. Detta innebär t.ex. att den nya
valutan euro kommer att ha ett straffrättsligt skydd
redan innan den har börjat användas. Slutligen skall
bestämmelserna om svensk domsrätt utvidgas på så
sätt att kravet på dubbel straffbarhet tas bort i
fråga om penningförfalskning. Lagändringarna
föreslås träda i kraft den 1 april 2001.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag med en
teknisk justering av lagtexten.
Till betänkandet har fogats ett särskilt yttrande
(m).
Propositionen
I proposition 2000/01:40 föreslår regeringen
(Justitiedepartementet) att riksdagen skall anta
regeringens förslag till lag om ändring i
brottsbalken.
Motioner
Inga motioner har väckts i ärendet.
Utskottets överväganden
Mot bakgrund av EU:s tidsplan för rambeslutets
antagande lade regeringen inte fram några förslag
till lagändringar i samband med att frågan om
godkännande av 1929 års konvention och förslaget
till rambeslut behandlades i riksdagen. Däremot
lämnade regeringen i det ärendet en utförlig
beskrivning av vilka ändringar i svensk lag som
skulle behöva göras för att Sverige skulle kunna
genomföra åtagandena i dessa rättsakter. Regeringen
framhöll också att det kunde bli aktuellt att
utvidga den svenska domsrätten såvitt avser
penningförfalskning (prop. 1999/2000:85 s. 19 f).
Utskottet uttalade att såväl rambeslutet som 1929
års konvention på ett verksamt sätt kunde bidra till
bekämpandet av penningförfalskning och utprångling
av falska pengar och att Sverige borde godkänna båda
rättsakterna. I fråga om de lagändringar som skulle
kunna bli aktuella till följd av åtagandena hade
utskottet inte några invändningar mot de bedömningar
regeringen gjort. I fråga om det förslag som
aviserades om att utvidga svensk domsrätt ansåg
utskottet att vissa skäl talade för en sådan
lagändring (bet. 1999/2000:JuU20 s. 5 f).
Regeringen anför i den nu aktuella propositionen
att Sverige, för att uppfylla sina åtaganden enligt
konventionen och rambeslutet, måste göra vissa
ändringar i 14 kap. brottsbalken. Bland annat måste
det straffrättsliga ansvaret för befattning med
falska sedlar och mynt reformeras. En ny
straffbestämmelse om ansvar för olovlig befattning
med falska pengar bör härvid införas. Enligt denna
bestämmelse skall det utgöra ett självständigt brott
att anskaffa, lämna, ta emot, transportera, förvara
eller ta annan liknande befattning med falska sedlar
eller mynt med uppsåt att de skall prånglas ut. Även
försök till anskaffande eller mottagande av falska
pengar skall vara straffbart. Vidare måste en
bestämmelse införas om att sedlar och mynt som är
beslutade, men som ännu inte har satts i omlopp,
skall omfattas av bestämmelserna om
penningförfalskning.
Enligt regeringen bör dessutom en ändring göras i
2 kap. brottsbalken så att svenska domstolar ges
kompetens att döma över penningförfalskning även i
fall då kravet på dubbel straffbarhet inte är
uppfyllt. Som skäl för förslaget anför regeringen
att det finns behov av att förstärka skyddet mot
förfalskning av svenska sedlar och mynt då brott
begås utom riket. Det finns också ett
internationellt intresse av att kunna bestraffa
penningförfalskning oberoende av var och av vem den
utförs. - Penningförfalskning är ett
gränsöverskridande brott. Förfalskning av sedlar och
mynt, oberoende av vilket lands valuta det avser,
kan utföras var som helst i världen för att sedan
spridas till ett eller flera länder, däribland
Sverige. Den ökade globala samfärdseln och det
förhållandet att de flesta valutor fritt kan växlas
mot varandra gör behovet av skydd än mer påtagligt.
Utskottet - som konstaterar att föreslagna
lagändringar i huvudsak överensstämmer med dem som
tidigare aviserats - tillstyrker regeringens
förslag. Med hänsyn till att 2 kap. 3 § brottsbalken
nyligen ändrats (bet. 2000/01:JuU8, rskr. 77) bör
denna bestämmelse emellertid ges den lydelse som
utskottet föreslår i bilaga 3.
Kravet på dubbel straffbarhet är uttryck för en
grundläggande princip i svensk rätt. Enligt vår
uppfattning bör Sverige därför principiellt sett
inta en restriktiv hållning när det gäller att göra
undantag från detta krav. Det är alltså en brist att
det varit nödvändigt att i detta fall ta bort kravet
på dubbel straffbarhet.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen antar det av regeringen framlagda
förslaget till lag om ändring i brottsbalken, dock
med den ändringen att 2 kap. 3 § ges den lydelse som
utskottet föreslår i bilaga 3.
Stockholm den 23 januari 2001
På justitieutskottets vägnar
Gun Hellsvik
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Gun
Hellsvik (m), Ingvar Johnsson (s), Märta Johansson
(s), Margareta Sandgren (s), Alice Åström (v), Ann-
Marie Fagerström (s), Maud Ekendahl (m), Helena
Zakariasén (s), Morgan Johansson (s), Yvonne
Oscarsson (v), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe Johnsson
(m), Kia Andreasson (mp), Gunnel Wallin (c), Siw
Persson (fp), Anita Sidén (m) och Kjell Eldensjö
(kd).
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
Bilaga 3
Utskottets lagförslag
Förslag till ändring i regeringens
förslag till lag om ändring i
brottsbalken
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
2 kap.
3 §[1]
-----------------------------------------------------
För brott som begåtts För brott som begåtts
utom riket dömes även i utom riket döms även i
annat fall än som avses i annat fall än som avses i
2 § efter svensk lag och 2 § efter svensk lag och
vid svensk domstol, vid svensk domstol,
1. om brottet förövats å 1. om brottet förövats
svenskt fartyg eller på svenskt fartyg eller
luftfartyg, så ock eljest luftfartyg, eller om det
om det begåtts i tjänsten begåtts i tjänsten av
av befälhavaren eller befälhavaren eller någon
någon som tillhörde som tillhörde
besättningen å sådant besättningen på sådant
fartyg, fartyg,
-----------------------------------------------------
2. om brottet begåtts av någon som tillhör
Försvarsmakten på ett område där en avdelning av
Försvarsmakten befann sig eller om det begåtts av
någon annan på ett sådant område och avdelningen
befann sig där för annat ändamål än övning,
3. om brottet begåtts vid tjänstgöring utom riket
av någon som är anställd i utlandsstyrkan inom
Försvarsmakten eller som tillhör Polisens
utlandsstyrka,
-----------------------------------------------------
3 a. om brottet har begåtts i tjänsten utom riket av
en polisman, tulltjänsteman eller tjänsteman vid
Kustbevakningen, som utför gränsöverskridande
arbetsuppgifter enligt en internationell
överenskommelse som Sverige har tillträtt,
4. om brottet förövats mot Sverige, svensk kommun
eller annan menighet eller svensk allmän inrättning,
5. om brottet begåtts inom område som ej tillhör
någon stat och förövats mot svensk medborgare,
svensk sammanslutning eller enskild inrättning eller
mot utlänning med hemvist i Sverige,
-----------------------------------------------------
6. om brottet är kapning, 6. om brottet är
sjö- eller kapning, sjö- eller
luftfartssabotage, luftfartssabotage,
flygplatssabotage, försök flygplatssabotage,
till sådana brott, penningförfalskning,
folkrättsbrott, olovlig försök till sådana brott,
befattning med kemiska folkrättsbrott, olovlig
vapen, olovlig befattning befattning med kemiska
med minor eller osann vapen, olovlig befattning
eller ovarsam utsaga med minor eller osann
inför en internationell eller ovarsam utsaga
domstol, eller inför en internationell
domstol, eller
-----------------------------------------------------
7. om det lindrigaste straff som i svensk lag är
stadgat för brottet är fängelse i fyra år eller
däröver.
-----------------------------------------------------