Justitieutskottets betänkande
2000/01:JUU09

Penningförfalskning m.m.


Innehåll

2000/01
JuU9


Redogörelse för ärendet


Ärendet och dess beredning

Inom Nationernas  förbund  (NF)  antogs den 20 april
1929    en    konvention    för    bekämpande     av
penningförfalskning.   När   NF   upplöstes  övertog
Förenta nationerna ansvaret för de  konventioner som
upprättats inom ramen för NF.
Avsikten  med  konventionen var att förbättra  det
internationella samarbetet för att förebygga, utreda
och lagföra penningförfalskning  och  utprångling av
falska  pengar.  Konventionen  utgör  alltjämt   den
viktigaste   internationella   överenskommelsen   på
området.
Den   28  maj  1999  antog  EU:s  ministerråd  för
rättsliga   och  inrikes  frågor  en  resolution  om
förstärkning  av  det  straffrättsliga  skyddet  mot
förfalskning  i samband med införandet av euron (EGT
C 171, 18.6 1999,  s.  1). I resolutionen anges dels
att  bestämmelserna  i  1929  års  konvention  skall
utgöra   en   gemensam   minimistandard    för   det
straffrättsliga  skyddet  mot förfalskning för  alla
EU:s medlemsstater, dels riktlinjer  för en framtida
bindande rättsakt.
I enlighet härmed har det inom EU förhandlats fram
ett rambeslut om förstärkning av det straffrättsliga
och  övriga skyddet mot förfalskning i  samband  med
införandet  av  euron.  Rambeslutet  antogs vid EU:s
ministerråd för rättsliga och inrikes  frågor den 29
maj 2000 (EGT L 140, 14.06.2000, s. 1).
Riksdagen  godkände i ett beslut den 18  maj  2000
såväl 1929 års  konvention  som  det framförhandlade
förslaget  till rambeslut (prop. 1999/2000:85,  bet.
JuU20, rskr. 217).
Inom Justitiedepartementet har därefter upprättats
en   promemoria,    Penningförfalskning   m.m.   (Ds
2000:36). I denna lämnas  förslag  till lagändringar
som bör vidtas för att Sverige skall  förbättra  den
straffrättsliga         regleringen         avseende
penningförfalskning och utprångling av falska pengar
samt  till  alla  delar  uppfylla  åtagandena enligt
konventionen   och   rambeslutet.  Promemorian   har
remissbehandlats (dnr Ju2000/2974/L5).
Till grund för förslagen  i  propositionen  ligger
huvudsakligen promemorian och remissbehandlingen  av
denna.
Regeringens  lagförslag finns i bilaga 2. Lagrådet
har granskat förslaget och lämnat det utan erinran.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I   propositionen   föreslås   vissa   ändringar   i
brottsbalken  för  att förbättra den straffrättsliga
regleringen av penningförfalskning  och  utprångling
av falska pengar. Vissa av de föreslagna ändringarna
behövs   för  att  Sverige  till  alla  delar  skall
uppfylla åtagandena  enligt  1929  års konvention om
penningförfalskning. Ändringarna syftar  också  till
att  genomföra  det  inom  EU antagna rambeslutet om
förstärkning av skyddet mot  förfalskning  i samband
med införandet av euron.
Det föreslås att det i brottsbalken skall  föras
in ett särskilt brott, olovlig befattning med falska
pengar,  och  att även försök till anskaffande eller
mottagande av falska  pengar  skall vara straffbart.
Dessutom  föreslås  att  sedlar  och  mynt,  som  är
beslutade   men   som   inte   har  givits   ut,   i
förfalskninghänseende   skall  omfattas   av   samma
bestämmelser som gällande sedlar och mynt. Slutligen
föreslås  att  det  skall  införas   en   uttrycklig
bestämmelse      om      svensk     domsrätt     för
penningförfalskning samt försök  därtill som begåtts
utom  riket,  oberoende  av innehållet  i  lagen  på
gärningsorten. Detta innebär  att  kravet  på dubbel
straffbarhet        slopas       såvitt       gäller
penningförfalskning.
Lagändringarna föreslås  träda i kraft den 1 april
2001.

Sammanfattning

I   detta   betänkande   behandlar   utskottet   ett
regeringsförslag  om  ändringar i      2 kap. och 14
kap. brottsbalken. Enligt  förslaget  skall ett nytt
brott,   olovlig   befattning   med  falska  pengar,
införas. Vidare skall försök till  anskaffande eller
mottagande  av  falska  pengar  i  vissa  fall  vara
straffbara.  Sedlar  och mynt som är beslutade,  men
som   ännu   inte   har   givits    ut,    skall   i
förfalskningshänseende   likställas   med   gällande
sedlar  och  mynt.  Detta innebär t.ex. att den  nya
valutan euro kommer att ha ett straffrättsligt skydd
redan innan den har börjat användas. Slutligen skall
bestämmelserna om svensk  domsrätt  utvidgas  på  så
sätt  att  kravet  på dubbel straffbarhet tas bort i
fråga    om   penningförfalskning.    Lagändringarna
föreslås träda i kraft den 1 april 2001.
Utskottet  tillstyrker  regeringens förslag med en
teknisk justering av lagtexten.
Till betänkandet har fogats  ett särskilt yttrande
(m).

Propositionen

I   proposition   2000/01:40   föreslår   regeringen
(Justitiedepartementet)  att  riksdagen  skall  anta
regeringens   förslag   till   lag  om   ändring   i
brottsbalken.

Motioner

Inga motioner har väckts i ärendet.

Utskottets överväganden

Mot  bakgrund  av  EU:s  tidsplan  för  rambeslutets
antagande lade regeringen  inte  fram  några förslag
till  lagändringar  i  samband  med  att  frågan  om
godkännande  av  1929  års  konvention och förslaget
till  rambeslut  behandlades  i  riksdagen.  Däremot
lämnade  regeringen  i  det  ärendet   en   utförlig
beskrivning  av  vilka  ändringar  i  svensk lag som
skulle  behöva  göras  för att Sverige skulle  kunna
genomföra åtagandena i dessa  rättsakter. Regeringen
framhöll  också  att  det  kunde  bli  aktuellt  att
utvidga   den   svenska   domsrätten  såvitt   avser
penningförfalskning (prop. 1999/2000:85 s. 19 f).
Utskottet uttalade att såväl  rambeslutet som 1929
års konvention på ett verksamt sätt kunde bidra till
bekämpandet av penningförfalskning  och  utprångling
av falska pengar och att Sverige borde godkänna båda
rättsakterna. I fråga om de lagändringar som  skulle
kunna  bli  aktuella  till  följd av åtagandena hade
utskottet inte några invändningar mot de bedömningar
regeringen  gjort.  I  fråga  om   det  förslag  som
aviserades  om  att  utvidga  svensk domsrätt  ansåg
utskottet  att  vissa  skäl  talade   för  en  sådan
lagändring (bet. 1999/2000:JuU20 s. 5 f).
Regeringen anför i den nu aktuella propositionen
att Sverige,  för att uppfylla sina åtaganden enligt
konventionen  och   rambeslutet,  måste  göra  vissa
ändringar i 14 kap. brottsbalken.  Bland annat måste
det  straffrättsliga  ansvaret  för  befattning  med
falska   sedlar   och   mynt   reformeras.   En   ny
straffbestämmelse  om  ansvar för olovlig befattning
med falska pengar bör härvid  införas.  Enligt denna
bestämmelse skall det utgöra ett självständigt brott
att anskaffa, lämna, ta emot, transportera,  förvara
eller ta annan liknande befattning med falska sedlar
eller mynt med uppsåt att de skall prånglas ut. Även
försök  till  anskaffande eller mottagande av falska
pengar  skall  vara   straffbart.  Vidare  måste  en
bestämmelse införas om  att  sedlar  och mynt som är
beslutade,  men  som ännu inte har satts  i  omlopp,
skall     omfattas     av      bestämmelserna     om
penningförfalskning.
Enligt regeringen bör dessutom  en ändring göras i
2  kap.  brottsbalken så att svenska  domstolar  ges
kompetens  att  döma över penningförfalskning även i
fall  då  kravet  på  dubbel  straffbarhet  inte  är
uppfyllt. Som skäl  för  förslaget  anför regeringen
att  det  finns behov av att förstärka  skyddet  mot
förfalskning  av  svenska  sedlar  och mynt då brott
begås    utom    riket.    Det   finns   också   ett
internationellt  intresse  av  att  kunna  bestraffa
penningförfalskning oberoende  av var och av vem den
utförs.     -     Penningförfalskning     är     ett
gränsöverskridande brott. Förfalskning av sedlar och
mynt,  oberoende  av vilket lands valuta det  avser,
kan utföras var som  helst  i  världen för att sedan
spridas  till  ett  eller  flera  länder,  däribland
Sverige.  Den  ökade  globala  samfärdseln  och  det
förhållandet att de flesta valutor  fritt kan växlas
mot varandra gör behovet av skydd än mer påtagligt.
Utskottet   -   som   konstaterar  att  föreslagna
lagändringar i huvudsak överensstämmer  med  dem som
tidigare   aviserats   -   tillstyrker   regeringens
förslag. Med hänsyn till att 2 kap. 3 § brottsbalken
nyligen  ändrats (bet. 2000/01:JuU8, rskr.  77)  bör
denna bestämmelse  emellertid  ges  den  lydelse som
utskottet föreslår i bilaga 3.
Särskilt yttrande


Kravet på dubbel straffbarhet

Gun   Hellsvik   (m),  Maud  Ekendahl  (m),  Jeppe
Johnsson (m) och Anita Sidén (m) anför:
Kravet på dubbel straffbarhet  är  uttryck  för en
grundläggande  princip  i  svensk  rätt.  Enligt vår
uppfattning  bör  Sverige  därför principiellt  sett
inta en restriktiv hållning  när det gäller att göra
undantag från detta krav. Det är alltså en brist att
det varit nödvändigt att i detta fall ta bort kravet
på dubbel straffbarhet.
Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen   antar   det   av  regeringen   framlagda
förslaget till lag om ändring  i  brottsbalken, dock
med den ändringen att 2 kap. 3 § ges den lydelse som
utskottet föreslår i bilaga 3.


Stockholm den 23 januari 2001

På justitieutskottets vägnar

Gun Hellsvik

Följande  ledamöter har deltagit i  beslutet:  Gun
Hellsvik (m),  Ingvar  Johnsson (s), Märta Johansson
(s), Margareta Sandgren  (s), Alice Åström (v), Ann-
Marie  Fagerström  (s), Maud  Ekendahl  (m),  Helena
Zakariasén  (s),  Morgan   Johansson   (s),   Yvonne
Oscarsson (v), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe Johnsson
(m),  Kia  Andreasson  (mp),  Gunnel Wallin (c), Siw
Persson  (fp),  Anita Sidén (m) och  Kjell  Eldensjö
(kd).

Bilaga 2

Regeringens lagförslag




Bilaga 3

Utskottets lagförslag


Förslag till ändring i regeringens
förslag till lag om ändring i
brottsbalken

-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse          Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
2 kap.
3 §[1]
-----------------------------------------------------
För   brott  som  begåtts    För  brott  som begåtts
utom  riket  dömes även i  utom  riket  döms  även i
annat fall än som avses i  annat fall än som avses i
2  § efter svensk lag och  2  § efter svensk lag och
vid svensk domstol,        vid svensk domstol,
1. om brottet förövats å   1.  om  brottet förövats
svenskt    fartyg   eller  på  svenskt  fartyg eller
luftfartyg, så ock eljest  luftfartyg,  eller om det
om det begåtts i tjänsten  begåtts   i  tjänsten  av
av   befälhavaren   eller  befälhavaren  eller någon
någon    som    tillhörde  som             tillhörde
besättningen   å   sådant  besättningen   på  sådant
fartyg,                    fartyg,
-----------------------------------------------------
2.   om   brottet   begåtts  av  någon  som  tillhör
Försvarsmakten på ett  område  där  en  avdelning av
Försvarsmakten  befann  sig eller om det begåtts  av
någon  annan på ett sådant  område  och  avdelningen
befann sig där för annat ändamål än övning,
3. om brottet  begåtts  vid tjänstgöring utom riket
av  någon  som  är  anställd i  utlandsstyrkan  inom
Försvarsmakten   eller    som    tillhör    Polisens
utlandsstyrka,
-----------------------------------------------------
3 a. om brottet har begåtts i tjänsten utom riket av
en  polisman,  tulltjänsteman  eller  tjänsteman vid
Kustbevakningen,    som   utför   gränsöverskridande
arbetsuppgifter     enligt     en     internationell
överenskommelse som Sverige har tillträtt,
4. om brottet förövats  mot Sverige, svensk kommun
eller annan menighet eller svensk allmän inrättning,
5. om brottet begåtts inom  område  som  ej tillhör
någon  stat  och  förövats  mot  svensk  medborgare,
svensk sammanslutning eller enskild inrättning eller
mot utlänning med hemvist i Sverige,
-----------------------------------------------------
6. om brottet är kapning,   6.    om    brottet   är
sjö-                eller  kapning,    sjö-    eller
luftfartssabotage,         luftfartssabotage,
flygplatssabotage, försök  flygplatssabotage,
till     sådana    brott,  penningförfalskning,
folkrättsbrott,   olovlig  försök till sådana brott,
befattning   med  kemiska  folkrättsbrott,   olovlig
vapen, olovlig befattning  befattning   med  kemiska
med   minor  eller  osann  vapen, olovlig befattning
eller   ovarsam    utsaga  med   minor  eller  osann
inför  en  internationell  eller    ovarsam   utsaga
domstol, eller             inför  en  internationell
domstol, eller
-----------------------------------------------------
7.  om  det lindrigaste straff som i svensk  lag  är
stadgat för  brottet  är  fängelse  i  fyra år eller
däröver.
-----------------------------------------------------


**FOOTNOTES**
[1]: Senaste lydelse 2000:1157.