Den 25 maj 2000 överlämnade regeringen till
riksdagen proposition 1999/2000:115 Vissa
kommunalekonomiska frågor. I propositionen föreslår
regeringen förändringar i kommunallagen, lagen om
kommunal redovisning och inkomstutjämningssystemet
för kommuner och landsting. Regeringen föreslår
också inrättandet av två statsbidrag till kommuner
med höga kostnader för insatser enligt lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade (LSS).
Fyra motioner, 1999/2000:Fi54-Fi57, som har väcks
med anledning av propositionen behandlas i
betänkandet. Några av yrkandena i följdmotionerna,
Fi54 (m) yrkandena 2, 3 och 4, Fi55 (kd) yrkandena
3, 4 och 5, Fi56 (fp) yrkandena 7 och 8 samt Fi57
(c) yrkande 4, avser kommunkontosystemet eller
frågan om konkurrensneutraliteten inom tandvården.
Eftersom regeringen inte lämnar några förslag inom
dessa områden i den aktuella propositionen och
liknande motionsyrkanden även väckts under den
allmänna motionstiden, avser utskottet att behandla
yrkandena samlat i betänkande 2000/01:FiU3 Allmänna
bidrag till kommuner.
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet förslagen i
proposition 1999/2000:115 Vissa kommunalekonomiska
frågor samt fyra motioner som väckts med anledning
av propositionen.
Förändringar i kommunallagen
Regeringen föreslår en ändring i kommunallagen
(1991:900), som innebär att regeln om god ekonomisk
hushållning även skall omfatta kommunala företag.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
Förändringar i lagen om kommunal redovisning
Regeringen föreslår förändringar på flera punkter i
lagen om kommunal redovisning (1997:614). Förslagen
är i huvudsak föranledda av behovet att anpassa
lagstiftningen så att den kan tillämpas oavsett
vilken bokföringsteknik som används. Propositionen
innehåller också förslag till en komplettering av
informationen som lämnas i den gemensamma
förvaltningsberättelsen i kommunernas
årsredovisningar. Utskottet ställer sig bakom
regeringens förslag.
Inkomstutjämning för kommuner och landsting
I syfte att komma till rätta med de negativa
marginaleffekterna i det kommunala
inkomstutjämningssystemet föreslår regeringen
förändringar av lagarna (1995:1515) och (1995:1516)
om utjämningsbidrag respektive utjämningsavgift för
kommuner och landsting. Förändringarna innebär att
en kommun vars skatteunderlag från ett år till nästa
växer snabbare än riksgenomsnittet inte längre kan
få en ökning av sina skatteinkomster efter utjämning
som är mindre än riksgenomsnittet för samma period.
Utskottet tillstyrker förslaget.
Omställningsbidrag till landsting med minskande
befolkning
Ett omställningsbidrag för landsting med minskande
befolkning föreslås inrättas för åren 2001 och 2002.
Landsting vars befolkning minskat mer än 2 % under
en femårsperiod föreslås bli berättigade till
bidraget. Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
Statsbidrag för LSS-kostnader
Två bidrag föreslås inrättas för åren 2001 och 2002.
Ett statsbidrag till kommuner med höga kostnader för
insatser enligt lagen (1993:387) om stöd och service
till vissa funktionshindrade (LSS) samt ett extra
bidrag som kommuner med särskilt kostnadskrävande
LSS-insatser ges möjlighet att söka. Utskottet
tillstyrker regeringens båda förslag.
Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden.
I betänkandet finns 11 reservationer.
Innehållsförteckning
Propositionen
I proposition 1999/2000:115 föreslår regeringen att
riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om ändring i
kommunallagen (1991:900),
2. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen om kommunal redovisning (1997:614),
3. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1995:1515) om utjämningsbidrag till
kommuner och landsting,
4. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1995:1516) om utjämningsavgift för kommuner
och landsting,
5. godkänner inrättandet av ett omställningsbidrag
för landsting med minskande befolkning,
6. godkänner inrättandet av ett statsbidrag för
kommuner med höga kostnader för verksamhet enligt
lagen (1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade (LSS),
7. godkänner inrättandet av ett extra statsbidrag
för särskilt kostnadskrävande insatser enligt
lagen (1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade (LSS).
Följdmotioner
I motion 1999/2000:Fi54 av Gunnar Hökmark m.fl. (m)
yrkas
1. att riksdagen avslår propositionen i berörd del
och beslutar om ändringar av den kommunala
inkomstutjämningen i enlighet med vad som anförts
i motionen,
5. att riksdagen avslår propositionen i berörda
delar och begär att regeringen snarast återkommer
med förslag där staten övertar finansieringen av
LSS-verksamhet i enlighet med vad som anförts i
motionen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om rätten för den som
har bistånd enligt LSS att söka vård och boende i
annan än hemkommunen.
I motion 1999/2000:Fi55 av Per Landgren m.fl. (kd)
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vikten av att
snarast tillsätta en ny utredning med uppdrag att
utreda förutsättningarna för ett statligt
utjämningssystem där pomperipossaeffekten helt kan
elimineras,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ett statligt
finansieringsansvar för LSS.
I motion 1999/2000:Fi56 av Karin Pilsäter m.fl. (fp)
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om avveckling av
kommunala bolag,
2. att riksdagen, i avvaktan på ett avvecklande av
huvuddelen av de kommunala bolagen, som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om kravet på god hushållning i de kommunala
bolagen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om förändringar i den
kommunala redovisningslagen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av att
utreda kravet på att den kommunala förmögenheten
inte får minska,
5. att riksdagen avslår regeringens förslag om
förändringar i det kommunala
inkomstutjämningssystemet och som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om en
minskning av inkomstutjämningsgraden för att komma
till rätta med de s.k. pomperipossaeffekterna,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om LSS-kostnader.
I motion 1999/2000:Fi57 av Rolf Kenneryd m.fl. (c)
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att skapa ett nytt
utjämningssystem med enklare och mer överblickbara
regler,
2. att riksdagen beslutar att som en permanent
lösning låta ersättningen vid en
befolkningsminskning över en femårsperiod vara 100
kr per invånare för befolkningsminskning
överstigande 2 % för såväl kommuner som landsting,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av att införa en alternativregel vid större
befolkningsminskning än 2 % under en tvåårsperiod.
Utskottets överväganden
Förändringar i kommunallagen
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen antar regeringens förslag till lag
om ändring i kommunallagen (1991:900), som
innebär att lagens regel om god ekonomisk
hushållning även skall omfatta kommunala
företag, och avslår motion Fi56 (fp)
yrkandena 1 och 2. Jämför reservationerna 1
(m, kd) och 2 (fp).
Propositionen
I propositionen Den kommunala redovisningen (prop.
1996/97:52) föreslog regeringen att ett balanskrav
för kommuner och landsting skulle införas.
Balanskravet föreslogs inte omfatta de kommunala
företagen men regeringen ansåg att det fanns skäl
att utreda huruvida även dessa borde omfattas av
balanskravet. I november 1998 överlämnade
Utredningen om utvidgat balanskrav sitt betänkande
Utvidgat balanskrav omfattande verksamhet i
kommunala företag (SOU 1998:150). Utredningen ansåg
inte att ett utvidgat balanskrav skulle leda fram
till den helhetssyn som bör eftersträvas i den
kommunala verksamheten. I stället föreslog
utredningen en komplettering av regelverket genom
att 8 kap. 1 § i kommunallagen om god ekonomisk
hushållning bör omfatta även kommunala företag.
Regeringen föreslår att kommunallagen ändras i
enlighet med utredningens förslag (yrkande 1).
Motionerna
I motion Fi56 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) framhålls
att de kommunala bolagen i första hand bör avvecklas
(yrkande 1). Kommunala företag har ofta ett ojämlikt
övertag gentemot privata konkurrenter och
bolagsformen försvårar i praktiken allmänhetens
demokratiska insyn. Motionärerna framhåller att
kommunerna dels skall koncentrera sin verksamhet
till det som kan anses vara kärnverksamhet, dels att
kommunal verksamhet endast i undantagsfall skall
bedrivas i bolagsform. För att åstadkomma en
uppstramning av verksamheten inom de bolag som ändå
skall kvarstå i kommunal ägo accepterar motionärerna
regeringens förslag om god ekonomisk hushållning men
anser att det är ett minimivillkor (yrkande 2).
Motionärerna accepterar också förslaget att
särskilda upplysningar skall lämnas av de kommunala
bolagen.
Utskottets ställningstagande
Liknande motionsyrkanden har behandlats tidigare av
konstitutionsutskottet. Våren 1999 behandlades
frågor om legala begränsningar i kommuners rätt att
bedriva verksamhet i bolagsform (bet. 1998/99:KU24).
Konstitutionsutskottet anförde att man i ett
tidigare betänkande hade uttalat att verksamhetens
speciella förutsättningar och den samlade kommunala
nyttan bör vara utgångspunkten för organisatoriska
överväganden. Konstitutionsutskottet hade heller
inte funnit skäl att föreslå ändringar i
kommunallagen om inskränkningar i rätten att bilda
bolag eller om avveckling av kommunala bolag. Våren
1999 fann konstitutionsutskottet inte skäl att
frångå tidigare ställningstaganden i dessa frågor.
Finansutskottet ställer sig bakom dessa bedömningar.
Finansutskottet anser att kommuner och landsting
inom ramen för nuvarande regelsystem skall ha frihet
att organisera sin verksamhet efter de
förutsättningar som råder. Den nuvarande ordningen
fungerar enligt utskottets uppfattning i allt
väsentligt på ett tillfredsställande sätt.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens
förslag och avstyrker motion Fi56 (fp) yrkandena 1
och 2.
Förändringar i lagen om kommunal
redovisning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen antar regeringens förslag till lag
om ändring i lagen om kommunal redovisning
(1997:614) och avslår därmed motion Fi56 (fp)
yrkandena 3 och 4. Jämför reservation 3 (fp).
Propositionen
Den 1 januari 1998 trädde lagen (1997:614) om
kommunal redovisning i kraft. Därefter har
Redovisningskommittén bl.a. lämnat förslag som
gäller den löpande bokföringen. Regeringen föreslog
förändringar i bokföringslagen (prop. 1998/99:130),
och den 1 januari 2000 trädde de nya reglerna i
kraft. De nya bestämmelserna innebär en
modernisering så att bokföringslagens bestämmelser
skall kunna tillämpas oavsett vilken
bokföringsteknik som används. Den tekniska
utvecklingen vad gäller bokföring påverkar kommuner
och landsting på samma sätt som den privata sektorn,
och regeringen anser inte att det finns några tungt
vägande skäl för att kraven som ställs på kommuner,
landsting och kommunalförbund skall avvika från dem
som ställs på bokföringsskyldiga enligt
bokföringslagen.
Med anledning av detta tillsatte regeringen den 17
juni 1999 en arbetsgrupp för att se över den
kommunala redovisningslagen och föreslå
följdanpassningar till den nya bokföringslagen. I
november 1999 överlämnade arbetsgruppen rapporten
Den kommunala redovisningslagen - förslag till
förändringar i kap. 1 och 2 (Ds 1999:71). Regeringen
föreslår nu förändringar av den kommunala
redovisningslagen avseende löpande bokföring,
räkenskapsinformation, grundbokföring och
huvudbokföring, verifikationer, bevarande av
räkenskapsinformation och arkivering (yrkande 2).
Utredningen om utvidgat balanskrav föreslog vid
sidan av förslagen om ändringar i kommunallagen, som
behandlas i föregående avsnitt, också att 8 kap. 1 §
lagen om kommunal redovisning borde ändras så att
särskilda upplysningar om den ekonomiska
utvecklingen i de kommunala företagen samt risker
med verksamheten lämnas i den gemensamma
förvaltningsberättelsen.
Motionerna
I motion Fi56 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) framhålls
att frågan om den kommunala förmögenhetsmassan bör
bli föremål för granskning (yrkande 3). Det är
enligt motionärerna rimligt att det finns regler som
motverkar att engångsintäkter används för permanenta
åtaganden, men det finns heller ingen anledning för
kommuner att ha stora förmögenhetsmassor. Denna
fråga bör enligt motionärerna bli föremål för
utredning (yrkande 4).
Utskottets ställningstagande
Det kan förutsättas att god kommunal redovisningssed
kommer att utvecklas även på de områden som nu
föreslås bli lagreglerade och avseende de frågor som
motionärerna tar upp. Utskottet ser inte behov av
att riksdagen begär en särskild utredning om de
frågor som motionärerna tar upp. Utskottet
tillstyrker därmed regeringens förslag och avstyrker
motion Fi56 (fp) yrkandena 3 och 4.
Inkomstutjämning för kommuner och
landsting
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bifaller regeringens förslag om
ändringar i systemet för kommunal
inkomstutjämning. Förändringarna innebär i
korthet att en kommun vars skatteunderlag
från ett år till nästa växer snabbare än
riksgenomsnittet inte längre kan få en ökning
av sina skatteinkomster efter utjämning som
är mindre än riksgenomsnittet för samma
period. Motionerna Fi54 (m) yrkande 1, Fi55
(kd) yrkande 1, Fi56 (fp) yrkande 5 samt Fi57
(c) yrkande 1 avslås därmed av riksdagen.
Jämför reservationerna 4 (m), 5 (kd), 6 (fp)
och 7 (c).
Propositionen
Vid remissbehandlingen av Kommunala
utjämningsutredningens betänkande (SOU 1998:151)
pekade ett antal remissinstanser på nackdelarna med
de negativa marginaleffekter som för vissa kommuner
och landsting kan uppstå inom
inkomstutjämningssystemet. I propositionen
Förändringar i utjämningssystemet för kommuner och
landsting (prop. 1998/99:89) aviserades ett fortsatt
arbete för att eliminera dessa effekter utan att ge
avkall på målet om en långtgående utjämning. Nu
föreslår regeringen en förändring som eliminerar de
negativa marginaleffekterna i inkomstutjämningen och
samtidigt bibehåller en långtgående utjämning.
Förslaget innebär att för en kommun eller ett
landsting vars skatteunderlag, uttryckt i kronor per
invånare, ökar mer än skatteunderlaget för landet
mellan två år, skall bidraget respektive avgiften i
inkomstutjämningen ökas respektive minskas så att
den procentuella förändringen av de sammanlagda
inkomsterna (preliminära kommunalskattemedel per
invånare efter inkomstutjämning) mellan de två åren
motsvarar 95 % av den genomsnittliga förändringen av
hela landets skatteunderlag per invånare plus 5 % av
den procentuella förändringen av kommunens eller
landstingets eget skatteunderlag. Motsvarande skall
gälla om skatteunderlaget, uttryckt i kronor per
invånare, ökar långsammare mellan två år än för hela
landet, dvs. bidraget respektive avgiften i
inkomstutjämningen skall i detta fall minskas
respektive ökas så att den procentuella förändringen
av de sammanlagda inkomsterna (skatteinkomster netto
per invånare efter inkomstutjämning) mellan de två
åren motsvarar 95 % av den genomsnittliga
förändringen av landets skatteunderlag plus 5 % av
den procentuella förändringen av det egna
skatteunderlaget.
Eventuella skillnader mellan summan av bidrag och
summan av avgifter regleras inom utjämningssystemet
med ett för kommunerna respektive landstingen
enhetligt belopp, uttryckt i kronor per invånare,
vilket gör förslaget statsfinansiellt neutralt.
Förslaget innebär visserligen att beräkningarna av
inkomstutjämningen blir mer komplicerade men
regeringen bedömer ändå att förändringen bör
genomföras.
Motionerna
I motion Fi54 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) föreslås
förändringar av utjämningssystemet som innebär att
en relativ skattekraftstillväxt i en kommun helt
skall få behållas av kommunen (yrkande 1). En sådan
förändring skulle enligt motionärerna i avvaktan på
ett nytt utjämningssystem rätta till de mest
tillväxtfientliga inslagen i dagens grundlagsvidriga
inomkommunala utjämningssystem. Det underskott som
därvid uppstår i systemet föreslås täckas genom
motsvarande minskning i det invånarbaserade
statsbidragssystemet.
I motion Fi55 av Per Landgren m.fl. (kd) framhålls
att regeringens föreslagna förändringar för att
komma till rätta med utjämningssystemets negativa
marginaleffekter är helt otillräckliga. Flera
remissinstanser visar, enligt motionärerna, att
problemet inte löses genom regeringens förslag.
Motionärerna föreslår att regeringen snarast bör
tillsätta en ny utredning för att utreda
förutsättningarna för en övergång från ett
inomkommunalt till ett statligt utjämningssystem där
de negativa marginaleffekterna helt kan elimineras
(yrkande 1).
Karin Pilsäter m.fl. (fp) framhåller i motion Fi56
att regeringens förslag innebär en mycket marginell
förändring av inkomstutjämningssystemet som inte
löser problemet med negativa marginaleffekter.
Motionärerna föreslår i stället att ansträngningarna
bör inriktas på en övergång till ett enklare system
med en lägre utjämningsgrad i inkomstutjämningen och
färre faktorer när det gäller kostnadsutjämningen
för att på så sätt eliminera de negativa marginal-
effekterna (yrkande 5).
I motion Fi57 av Rolf Kenneryd m.fl. (c) godtas
regeringens förlag till förändringar av
inkomstutjämningen eftersom det innebär att de
negativa marginaleffekterna i inkomstutjämningen
minskas utan att nuvarande kompensationsgrad sänks.
Motionärerna föreslår fortsatt utredning i syfte att
göra systemet enklare och mer överblickbart samt
eliminera de negativa marginaleffekterna, utan att
utjämningsgraden sänks (yrkande 1).
Utskottets ställningstagande
Skillnaderna mellan olika kommuner och landsting när
det gäller skattekraft är betydande. För att ge
likvärdiga ekonomiska förutsättningar för kommuner
och landsting att bedriva sin verksamhet finns ett
utjämningssystem med höga utjämningsambitioner. Inom
detta utjämningssystem är inkomstutjämningen enligt
utskottets uppfattning den mest betydelsefulla
faktorn för att nå dessa höga ambitioner. Vid
remissbehandlingen av Kommunala
utjämningsutredningens betänkande pekade ett stort
antal remissinstanser på nackdelarna med de negativa
marginaleffekter som kan uppstå i systemet. Den 23
juni 1999 beslöt regeringen att tillkalla en
särskild delegation, Delegationen för fortsatt
utveckling av utjämningssystemet för kommuner och
landsting (Fi 1999:11). Delegationen fick bl.a. i
uppdrag att utreda alternativa utformningar av
inkomstutjämningen som kunde eliminera de negativa
marginaleffekterna utan att ge avkall på
utjämningsgraden. I februari i år överlämnade
delegationen en delrapport som bl.a. innehöll
förslag till förändringar av inkomstutjämningen. Det
förslag som regeringen nu lämnar för kommuner och
landsting överensstämmer med utredningens förslag
fastän detta endast avsåg kommunerna. Enligt
utskottets uppfattning innebär regeringens förslag
en lämplig avvägning mellan å ena sidan intresset
att en kommun eller landsting får behålla en del av
skatteinkomsterna från tillväxt i den egna kommunen
som överstiger riksgenomsnittet och å andra sidan en
långtgående utjämning av kommunala skatteinkomster.
I motion Fi54 (m) förordas att skatteinkomsterna i
en kommun från den tillväxt som överstiger
riksgenomsnittet helt skall få behållas av kommunen
själv. En sådan ordning skulle emellertid innebära
att skillnaderna mellan kommunernas skatteinkomster,
och därmed förutsättningarna att bedriva kommunal
verksamhet, skulle öka väsentligt. Utskottet ställer
sig därför avvisande till motionärernas förslag. I
motion Fi56 (fp) föreslås att utjämningsgraden skall
sänkas i syfte att eliminera de negativa
marginaleffekterna i inkomstutjämningen. Utskottet
anser inte att det finns skäl att sänka
utjämningsambitionerna på det sätt som föreslagits i
motionen och kan därför inte ställa sig bakom
motionärernas förslag.
I motionerna Fi55 (kd) yrkande 1 och Fi57 (c)
yrkande 1 föreslås att det kommunala
utjämningssystemet bör utredas ytterligare.
Utskottet konstaterar att regeringen i juni 1999
tillsatte dels en delegation med uppgift att följa
och utvärdera delar av utjämningssystemet (dir.
1999:57), dels en expertgrupp för att utreda
möjligheterna att förenkla utjämningssystemet och
att göra det mer stabilt (dir. 1999:58). Båda
utredningarna skall redovisa sina uppdrag till
regeringen senast den 30 november 2000. Utskottet
finner det mot denna bakgrund inte motiverat att
föreslå ytterligare utredningar.
Utskottet tillstyrker med det anförda regeringens
förslag och avstyrker motionerna Fi54 (m) yrkande 1,
Fi55 (kd) yrkande 1, Fi56 (fp) yrkande 5 samt Fi57
(c) yrkande 1.
Omställningsbidrag till landsting
med minskande befolkning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen godkänner att regeringen inrättar
ett omställningsbidrag för landsting med
minskande befolkning och avslår därmed motion
Fi57 (c) yrkandena 2 och 3. Riksdagen delar
regeringens bedömning att finansieringen bör
ske från anslaget Bidrag till särskilda
insatser i vissa kommuner och landsting.
Jämför reservation 8 (c).
Propositionen
I kostnadsutjämningen för kommuner finns en särskild
kompensation som utges vid stor
befolkningsminskning. Delegationen (Fi 1999:11) har
haft i uppdrag att överväga en motsvarande
kompensation för landsting. De enskilda landstingens
skatteinkomster, bidrag/avgift i inkomstutjämningen
och generella statsbidrag förändras sammantaget i
huvudsak i takt med folkmängden. Anpassningen av
kostnaderna för verksamheten i landsting med
minskande befolkning tar längre tid, särskilt vad
gäller fasta kostnader. Regeringen föreslår därför
att ett särskilt omställningsbidrag införs
tillfälligt för åren 2001 och 2002 till landsting
vars befolkning under en femårsperiod minskat med
mer än 2 % (yrkande 5). Omställningsbidraget
föreslås utgå med 60 kr per invånare i landstinget
för varje procentenhet med vilken minskningen av
befolkningen överstiger gränsen 2 %. För att undvika
oönskade marginaleffekter bör stödet inte sättas
högre än 60 kr - en bedömning som delas av
Landstingsförbundet. Denna gräns är satt också med
hänsyn till att sjukvårdsmodellen i landstingens
kostnadsutjämning dessutom i praktiken ger en ökad
ersättning per invånare vid befolkningsminskning.
Utgifterna för omställningsbidraget, vilka beräknas
till 150 miljoner kronor, bör enligt regeringens
bedömning finansieras med medel från anslaget Bidrag
till särskilda insatser i vissa kommuner och
landsting under utgiftsområdet Allmänna bidrag till
kommuner och landsting. Regeringen anmäler i
propositionen att den avser återkomma med
anslagsfrågor i budgetpropositionen för 2001.
Utjämningsdelegationen har i sitt fortsatta arbete
att behandla bl.a. frågan om
befolkningsförändringarnas konsekvenser för den
kommunala verksamheten och ekonomin samt frågan om
huruvida merkostnader för hälso- och sjukvård i
storstadsregioner och i glesbygd beaktas på ett
rimligt sätt i kostnadsutjämningen. Delegationen
skall lämna sitt slutliga förslag till förändringar
i utjämningssystemet senast den 30 november 2000 och
först då kan behovet av mer permanenta förändringar
i utjämningssystemet överblickas.
Motionerna
I motion Fi57 av Rolf Kenneryd m.fl. (c) understryks
vikten av att kommuner och landsting ges möjlighet
att under lugna former anpassa sin verksamhet till
en minskande befolkning. Centerpartiet har tidigare
krävt att den kompensation för minskande befolkning
som finns för kommuner också skall gälla för
landsting. Motionärerna ser därför på regeringens
förslag med viss tillfredsställelse men framhåller
samtidigt att det föreslagna omställningsbidraget är
för lågt och att frågan bör lösas permanent inom
utjämningssystemets ram. Således föreslår
motionärerna i yrkande 2 att ersättningen sätts till
100 kr per invånare för befolkningsminskning
överstigande 2 % över en femårsperiod och att detta
skall gälla både för kommuner och landsting.
Dessutom förespråkar motionärerna att en
alternativregel bör införas för de fall
befolkningsminskningen överstiger 2 % under en
tvåårsperiod. Ersättning bör i sådana fall utgå med
150 kr per invånare för såväl kommuner som landsting
(yrkande 3).
Utskottets ställningstagande
Minskande befolkning innebär vikande skatteintäkter
och behov av omstruktureringar av verksamheter inom
kommuner och landsting. Kostnaderna för verksamheten
kan många gånger vara bundna i form av fasta
kostnader för lokaler o.d. och därför vara svåra att
anpassa nedåt i takt med de minskande
skatteintäkterna. Kommuner med stor
befolkningsminskning kompenseras för detta inom
ramen för kostnadsutjämningen medan motsvarande
kompensation till landstingen saknas. Utskottet
finner det motiverat att även landstingen ges en
liknande kompensation.
I motion Fi57 (c) kritiseras regeringens förslag
för att omställningsbidraget är för lågt. Utskottet
anser emellertid i likhet med regeringen och
Landstingsförbundet att nivån på bidraget är avvägd
på ett lämpligt sätt.
Med det anförda tillstyrker
utskottet regeringens förslag och
avstyrker motion Fi57 (c) yrkandena
2 och 3.
Statsbidrag till kommuner med höga
LSS-kostnader samt extra statsbidrag
för särskilt kostnadskrävande LSS-
insatser
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen godkänner att regeringen inrättar
ett statsbidrag till kommuner med höga LSS-
kostnader samt inrättar ett extra bidrag som
kommuner med särskilt kostnadskrävande LSS-
insatser ges möjlighet att söka. Riksdagen
avslår därmed motionerna Fi54 (m) yrkandena 5
och 6, Fi55 (kd) yrkande 2 och Fi56 (fp)
yrkande 6. Jämför reservationerna 9 (m), 10
(kd) och 11 (fp).
Propositionen
Huvudmannaskapet för den tidigare omsorgen om
psykiskt utvecklingsstörda fördes över från
landstingen till kommunerna före utgången av 1995.
Eftersom kostnaderna är ojämnt fördelade mellan
kommunerna har länsvisa s.k. mellankommunala
utjämningssystem utvecklats i varje län för sig,
vilket resulterat i att det finns flera olika system
för utjämning mellan kommuner av kostnader för
insatser enligt lagen (1993:387) om stöd och service
till vissa funktionshindrade (LSS). Några av de
länsvisa utjämningssystemen har löpt ut och några
kommer att göra det under de närmaste åren. I syfte
att införa ett nytt system för utjämning mellan
kommuner av LSS-kostnader fr.o.m. 2001 tillsatte
regeringen i maj 1999 en arbetsgrupp som fick i
uppdrag att utforma ett sådant förslag.
Arbetsgruppen lämnade förslag till en
utjämningsmodell som skulle kunna införas från 2001
men konstaterade också att det borde vara möjligt
att utveckla en annan modell på lång sikt.
Arbetsgruppens förslag mötte emellertid kritik från
flera remissinstanser bl.a. för att vara
kostnadsdrivande eftersom kommunerna kunde påverka
hur mycket bidrag de skulle vara berättigade till.
Efter att ha övervägt arbetsgruppens förslag
tillsammans med remissinstansernas synpunkter lämnar
regeringen i den nu aktuella propositionen ett
förslag som är mer begränsat än arbetsgruppens.
Regeringens förslag innebär att en form av
högkostnadsskydd för kommunerna skapas för åren 2001
och 2002. Ett statsbidrag inrättas som skall
kompensera kommuner som både har höga
verksamhetskostnader och standardkostnader för LSS
(yrkande 6). Samtidigt tillsätts en utredning med
uppgift att överväga olika långsiktiga lösningar för
utjämning av LSS-kostnader.
Regeringen föreslår vidare att ett extra
statsbidrag införs för åren 2001 och 2002 som
kommunerna kan ansöka för särskilt kostnadskrävande
insatser enligt LSS (yrkande 7). Kostnaderna för
funktionshindrade kan variera kraftigt. För små
kommuner kan kostnaden för enstaka personer med
funktionshinder som kräver särskilda insatser vara
kännbara. Regeringen anser därför att ett extra
statsbidrag bör införas för kommuner vars
funktionshindrade är i behov av extra kostsamma
insatser. Socialstyrelsen bör pröva kommunernas
ansökningar om det extra statsbidraget.
Beträffande kommunernas rätt att träffa avtal om
kostnadsansvar för personer bokförda i en annan
kommun avser regeringen att återkomma till riksdagen
med förslag under hösten. Det kommande förslaget
syftar till att skapa en utvidgad rätt att träffa
sådana avtal. Förslaget bör kunna träda i kraft vid
årsskiftet och gälla under 2001 och 2002 i avvaktan
på utredningens förslag till långsiktiga lösningar
för utjämning av LSS-kostnader.
Statsbidragen bör enligt regeringens bedömning
uppgå till sammanlagt ca 450 miljoner kronor. Detta
bör finansieras genom att anslagen Generellt
statsbidrag till kommuner och landsting samt
anslaget Bidrag till särskilda insatser i vissa
kommuner och landsting minskas med 350 respektive
100 miljoner kronor. Regeringen anmäler i
propositionen att den avser återkomma med
anslagsfrågor i budgetpropositionen för 2001.
Motionerna
I motion Fi54 av Gunnar Hökmark m.fl. (m)
förespråkas att kostnadsansvaret för LSS-verksamhet
flyttas från kommunerna till staten (yrkande 5).
Motionärerna anser inte att det är lämpligt, och
dessutom i strid med handikappreformens ursprungliga
intentioner, att kostnaderna för
assistansersättningen ställs mot annan kommunal
verksamhet. Reglerna kring den personliga
assistansen är enligt motionärerna så hårt styrda av
staten att kommunal finansiering är problematisk
utifrån principen om kommunal självstyrelse.
Dessutom finns problem inom LSS-verksamheten, anför
motionärerna, genom att kommuner med vårdhem och
boendeformer som attraherar människor även från
andra kommuner drabbas av orimliga kostnader.
Regeringens förslag ger inte någon
tillfredsställande lösning på detta problem.
Motionärerna anför också att regeringen bör lämna
förslag till riksdagen om att även personer som får
hjälp enligt LSS ges en reell möjlighet att - med
bibehållet finansieringsansvar för hemkommunen -
söka boende och vård i andra kommuner (yrkande 6).
I motion Fi55 av Per Landgren m.fl. (kd) anförs att
eftersom LSS är statligt reglerat men innefattar
faktorer som kommunerna kan påverka bör en
långsiktigt hållbar utjämning av LSS-kostnaderna
åstadkommas genom att staten tar över
finansieringsansvaret (yrkande 2). Propositionens
förslag om en övergångslösning med statsbidrag anser
dock motionärerna vara ett steg i rätt riktning.
I motion Fi56 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) framhävs
att det är angeläget att finna en långsiktig lösning
på frågorna om hur LSS-kostnaderna skall hanteras
(yrkande 6). I avvaktan på en sådan lösning anser
motionärerna att regeringens förslag kan accepteras.
Utskottets ställningstagande
I proposition 1998/99:89 Förändringar i
utjämningssystemet för kommuner och landsting m.m.
anmälde regeringen att frågan om ett särskilt
statsbidrag avseende personer med funktionshinder
bereddes vidare inom Regeringskansliet. Regeringen
anger i budgetpropositionen för 2001 (prop.
2000/01:1) att den avser tillsätta en parlamentarisk
utredning med uppgift att lägga fram förslag om en
permanent nationell utjämning av LSS-kostnader som
kan träda i kraft 2003. I avvaktan på en sådan
lösning föreslår regeringen i den nu aktuella
propositionen att två tidsbegränsade bidrag inrättas
för 2001 och 2002. Utskottet konstaterar att det
föreligger stora kostnadsskillnader avseende LSS-
verksamheten mellan kommunerna och delar liksom
tidigare regeringens uppfattning att någon form av
utjämning behöver införas.
Vad gäller frågan om statligt övertagande av
finansieringsansvaret för LSS vill utskottet
framhålla att socialtjänstlagen stadgar att kommunen
har det yttersta ansvaret för att de som vistas i
kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver.
Ansvaret för boendet för personer med behov av
särskilt stöd har varit ett kommunalt åtagande sedan
mycket länge. Kommunerna hade enligt omsorgslagen
ansvaret för utvecklingsstörda även innan LSS
infördes. LSS ersatte omsorgslagen 1993 varvid nya
grupper kom att omfattas av lagen. Kostnaderna för
kommunerna till följd av LSS reglerades mellan
kommunerna och staten då lagen infördes.
Finansutskottet ställer sig avvisande till att
staten tar över finansieringsansvaret för kostnader
för verksamhet enligt LSS. Frågan om
finansieringsansvaret för den personliga assistansen
har flera gånger behandlats av socialutskottet,
senast i betänkande 1999/2000:SoU1. Socialutskottet
motsätter sig i detta betänkande fortfarande
förslaget om ett förstatligande av de första 20
timmarna. Finansutskottet delar denna uppfattning.
Utskottet tillstyrker med det anförda regeringens
förslag och avstyrker motionerna Fi54 (m) yrkandena
5 och 6, Fi55 (kd) yrkande 2 och Fi56 (fp) yrkande
6.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Med hänvisning till de motiveringar som framförs
under Utskottets överväganden föreslår utskottet att
riksdagen fattar följande beslut:
1. Förändringar i kommunallagen
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i kommunallagen (1991:900). Därmed
bifaller riksdagen proposition 1999/2000:115
yrkande 1 och avslår motion 1999/2000:Fi56
yrkandena 1 och 2.
Reservation 1 (m, kd)
Reservation 2 (fp)
2. Förändringar i lagen om kommunal
redovisning
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen om kommunal redovisning
(1997:614) Därmed bifaller riksdagen proposition
1999/2000:115 yrkande 2 och avslår motion
1999/2000:Fi56 yrkandena 3 och 4.
Reservation 3 (fp)
3. Inkomstutjämning för kommuner och
landsting
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1995:1515) om utjämningsbidrag
till kommuner och landsting samt regeringens
förslag till lag om ändring i lagen (1995:1516)
om utjämningsavgift för kommuner och landsting,
enligt bilaga 2 till betänkandet. Därmed bifaller
riksdagen proposition 1999/2000:115 yrkandena 3
och 4 och avslår motionerna 1999/2000:Fi54
yrkande 1, 1999/2000:Fi55 yrkande 1,
1999/2000:Fi56 yrkande 5 samt 1999/2000:Fi57
yrkande 1.
Reservation 4 (m)
Reservation 5 (kd)
Reservation 6 (fp)
Reservation 7 (c)
4. Omställningsbidrag till landsting med
minskande befolkning
Riksdagen godkänner regeringens förslag att
inrätta ett omställningsbidrag för landsting med
minskande befolkning. Därmed bifaller riksdagen
proposition 1999/2000:115 yrkande 5 och avslår
motion 1999/2000:Fi57 yrkandena 2 och 3.
Reservation 8 (c)
5. Statsbidrag för LSS-kostnader
Riksdagen godkänner regeringens förslag att
dels inrätta ett statsbidrag för kommuner med
höga kostnader för verksamhet enligt lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade (LSS), dels inrätta ett extra
statsbidrag för särskilt kostnadskrävande
insatser enligt samma lag. Riksdagen bifaller
därmed proposition 1999/2000:115 yrkandena 6 och
7 samt avslår motionerna 1999/2000:Fi54 yrkandena
5 och 6, 1999/2000:Fi55 yrkande 2 och
1999/2000:Fi56 yrkande 6.
Reservation 9 (m)
Reservation 10 (kd)
Reservation 11 (fp)
Stockholm den 26 oktober 2000
På finansutskottets vägnar
Jan Bergqvist
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Jan
Bergqvist (s), Mats Odell (kd), Gunnar Hökmark (m),
Bengt Silfverstrand (s), Lisbet Calner (s), Johan
Lönnroth (v), Lennart Hedquist (m), Sonia Karlsson
(s), Fredrik Reinfeldt (m), Carin Lundberg (s), Siv
Holma (v), Per Landgren (kd), Anna Åkerhielm (m),
Yvonne Ruwaida (mp), Lena Ek (c), Karin Pilsäter
(fp) och Tommy Waidelich (s).
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.
1. Kommunala företag (punkt 1) (m, kd)
av Mats Odell (kd), Gunnar Hökmark (m), Lennart
Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m), Per Landgren
(kd) och Anna Åkerhielm (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under
punkt 1 borde ha följande lydelse:
1. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i kommunallagen (1991:900) samt tillkännager
för regeringen som sin mening vad som framförs i
reservation 1. Därmed bifaller riksdagen proposition
1999/2000:115 yrkande 1 och motion 1999/2000:Fi56
yrkande 2. Motion 1999/2000:Fi56 yrkande 1 bifalls
delvis.
Ställningstagande
Vi anser dels att kommuner skall koncentrera sin
verksamhet till det som kan anses vara kommunens
kärnuppgifter, dels att kommunal verksamhet i
allmänhet skall bedrivas i förvaltningsform och
endast undantagsvis i bolagsform. Vi anser
följaktligen att de kommunala bolagen i första hand
skall avvecklas. Kommunala bolag skapar alltför ofta
problem beträffande demokratin, ekonomin och
konkurrensen gentemot privata företag. Vi vill även
fästa uppmärksamheten på att ett stort inslag av
bolag i den kommunala verksamheten gör det svårare
för kommuninvånarna att överblicka hela
verksamheten, vilket är en nackdel från demokrati-
och insynssynpunkt. Som framhölls i en avvikande
mening till finansutskottets yttrande till
konstitutionsutskottet med anledning av proposition
1998/99:66 En stärkt kommunal revision
(1998/99:FiU4y), anser vi att det är angeläget att
regelverket på sikt utformas så att
förvaltningsformen åter blir den helt dominerande
formen för kommunal verksamhet. För att åstadkomma
en uppstramning av verksamheten som äger rum i bolag
som ändå skall kvarstå i kommunal ägo hänvisar vi
till samma avvikande mening till finansutskottets
yttrande ovan angående särskild bolagsform för
kommunala företag. Vi anser dessutom att regeringens
förslag, att kommunallagens krav på god ekonomisk
hushållning utsträcks till att gälla även de
kommunala bolagen, är ett minimivillkor. Vi föreslår
att riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservationen.
Vi föreslår således att riksdagen bifaller
proposition 115 yrkande 1 och motion Fi56 (fp)
yrkande 2. Motion Fi56 (fp) yrkande 1 bifalls
delvis.
2. Kommunala företag (punkt 1) (fp)
av Karin Pilsäter (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under
punkt 1 borde ha följande lydelse:
1. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i kommunallagen (1991:900) samt tillkännager
för regeringen som sin mening vad som framförs i
reservation 2. Därmed bifalls proposition
1999/2000:115 yrkande 1 och motion 1999/2000:Fi56
yrkandena 1 och 2.
Ställningstagande
Jag anser dels att kommuner skall koncentrera sin
verksamhet till det som kan anses vara kommunens
kärnuppgifter, dels att kommunal verksamhet i
allmänhet skall bedrivas i förvaltningsform och
endast undantagsvis i bolagsform. Jag anser
följaktligen att de kommunala bolagen i första hand
skall avvecklas. Kommunala bolag skapar problem
beträffande demokratin, ekonomin och konkurrensen
gentemot privata företag. Jag vill även fästa
uppmärksamheten på att ett stort inslag av bolag i
den kommunala verksamheten gör det svårare för
kommuninvånarna att överblicka hela verksamheten,
vilket är en nackdel från demokrati- och
insynssynpunkt. Som framhölls i en avvikande mening
till finansutskottets yttrande till
konstitutionsutskottet med anledning av proposition
1998/99:66 En stärkt kommunal revision (1998/99:
FiU4y), anser jag att det är angeläget att
regelverket på sikt utformas så att
förvaltningsformen åter blir den helt dominerande
formen för kommunal verksamhet. För att åstadkomma
en uppstramning av verksamheten som äger rum i bolag
som ändå skall kvarstå i kommunal ägo anser jag att
regeringens förslag, att kommunallagens krav på god
ekonomisk hushållning utsträcks till att gälla även
de kommunala bolagen, är ett minimivillkor. Jag
föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som framförs i reservationen.
Jag föreslår således att riksdagen bifaller
proposition 115 yrkande 1 och motion Fi56
(fp) yrkandena 1 och 2.
3. Förändringar i lagen om kommunal
redovisning (punkt 2) (fp)
av Karin Pilsäter (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under
punkt 2 borde ha följande lydelse:
2. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen om kommunal redovisning (1997:614)
samt tillkännager för regeringen som sin mening vad
som framförs i reservation 3. Riksdagen bifaller
därmed proposition 1999/2000:115 yrkande 2 och
motion 1999/2000:Fi56 yrkandena 3 och 4.
Ställningstagande
Jag accepterar de förändringar i den kommunala
redovisningslagen som föreslås i propositionen och
som bl.a. innebär att den kommunala redovisningen
anpassas till vad som gäller i näringslivet. När det
gäller frågan om avsättningar, främst vad avser
pensionsförpliktelser, föreslår regeringen ingen
ändring. Jag anser det i samband härmed angeläget
att frågan om den kommunala förmögenhetsmassan blir
föremål för granskning. Som kommunallagen är
utformad kan en kommun inte låta sin förmögenhet
minska. Detta innebär för t.ex. tillväxtkommuner att
de, i den här aktuella frågan, måste göra
avsättningar trots att befintliga tillgångar väl
svarar mot pensionsåtagandena. Det är rimligt att
det finns regler som motverkar att kommuner på ett
ansvarslöst sätt använder engångsintäkter för att
finansiera permanenta åtaganden, men det finns ingen
anledning att kommuner skall ha stora
förmögenhetsmassor. Denna fråga bör bli föremål för
utredning. Jag anser att det framförda bör
tillkännages regeringen som riksdagens mening.
Jag föreslår således att riksdagen bifaller
proposition 115 yrkande 2 och motion Fi56 (fp)
yrkandena 3 och 4.
4. Inkomstutjämning för kommuner och landsting
(punkt 3) (m)
av Gunnar Hökmark, Lennart Hedquist, Fredrik
Reinfeldt och Anna Åkerhielm (alla m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under
punkt 3 borde ha följande lydelse:
3. Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1995:1515) om utjämningsbidrag till
kommuner och landsting samt regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1995:1516) om
utjämningsavgift för kommuner och landsting samt
tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 4. Riksdagen bifaller därmed
motion 1999/2000:Fi54 yrkande 1 och avslår
proposition 1999/2000:115 yrkandena 3 och 4 samt
motionerna 1999/2000:Fi55 yrkande 1, 1999/2000:Fi56
yrkande 5 och 1999/2000:Fi57 yrkande 1.
Ställningstagande
Vi anser att dagens system för inkomstutjämning
mellan kommunerna är direkt tillväxtfientligt.
Dagens förhållanden innebär att en kommun kan
drabbas av att mer än 100 % av en relativ
inkomstökning konfiskeras, en ren
pomperipossaeffekt. Regeringens förslag innebär att
en relativ inkomstökning i stället beskattas med 95
%, vilket enligt vår mening närmast är parodiskt med
tanke på att regeringen säger sig vilja verka för
tillväxt. Vi anser att riksdagen snarast bör besluta
om en ordning där relativ tillväxt får behållas i
sin helhet var den än förekommer bland landets
kommuner. En sådan förändring av dagens system är
enkel att genomföra, kan förenas med en fortsatt hög
utjämningsgrad och skulle bli en signal att belöna
tillväxt var den än finns i hela landet. Detta
skulle övergångsvis - i avvaktan på ett nytt
utjämningssystem - rätta till de mest
tillväxtfientliga inslagen i dagens grundlagsvidriga
inomkommunala utjämningssystem. Det underskott som
därvid uppstår i systemet får täckas genom
motsvarande minskning i det invånarbaserade
statsbidragssystemet. Vi föreslår att regeringens
förslag till ändring av inkomstutjämningen avslås
och att riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad vi framfört i reservationen.
Vi föreslår således att riksdagen bifaller motion
Fi54 (m) yrkande 1 och avslår proposition 115
yrkandena 3 och 4 samt motionerna Fi55 (kd) yrkande
1, Fi56 (fp) yrkande 5 och Fi57 (c) yrkande 1.
5. Inkomstutjämning för kommuner och landsting
(punkt 3) (kd)
av Mats Odell och Per Landgren (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under
punkt 3 borde ha följande lydelse:
3. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1995:1515) om utjämningsbidrag till
kommuner och landsting samt regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1995:1516) om
utjämningsavgift för kommuner och landsting samt
tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 5. Riksdagen bifaller därmed
proposition 1999/2000:115 yrkandena 3 och 4 samt
motion 1999/2000:Fi55 yrkande 1 och avslår
motionerna 1999/2000:Fi54 yrkande 1, 1999/2000:Fi56
yrkande 5 och 1999/2000: Fi57 yrkande 1.
Ställningstagande
Vi anser att dagens system för kommunal
inkomstutjämning är kontraproduktivt.
Tillväxtkommuner med hög skattekraft riskerar att på
grund av sänkta bidrag relativt landet i övrigt
förlora ekonomiskt på ökade skatteintäkter, dvs.
drabbas av en pomperipossaliknande effekt.
Regeringen avser med föreliggande proposition
åtgärda detta missförhållande, men de föreslagna
ändringarna kommer alldeles för sent och är dessutom
helt otillräckliga. Vi anser således att problemet
inte löses genom regeringens förslag. Vår mening är
att nuvarande ordning med inomkommunal utjämning går
emot grundlagens intentioner med den kommunala
självstyrelsen, lokaliseringsprincipen och den
kommunala beskattningsrätten. Regeringen bör enligt
vår mening snarast tillsätta en ny utredning med
uppdrag att utreda förutsättningarna för ett
statligt utjämningssystem där den
pomperipossaliknande effekten helt kan elimineras.
Vi föreslår således att riksdagen bifaller
proposition 115 yrkandena 3 och 4 samt
motion Fi55 (kd) yrkande 1 och avslår
motionerna Fi54 (m) yrkande 1, Fi56 (fp)
yrkande 5 och Fi57 (c) yrkande 1.
6. Inkomstutjämning för kommuner och landsting
(punkt 3) (fp)
av Karin Pilsäter (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under
punkt 3 borde ha följande lydelse:
3. Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1995:1515) om utjämningsbidrag till
kommuner och landsting samt regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1995:1516) om
utjämningsavgift för kommuner och landsting samt
tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 6. Riksdagen bifaller därmed
motion 1999/2000:Fi56 yrkande 5 och avslår
proposition 1999/2000:115 yrkandena 3 och 4 samt
motionerna 1999/2000:Fi54 yrkande 1, 1999/2000:Fi55
yrkande 1 och 1999/2000:Fi57 yrkande 1.
Ställningstagande
Jag vill åstadkomma en förändring bl.a. genom att
sänka utjämningsgraden i utjämningssystemet och ser
ingen anledning att acceptera regeringens åtgärd.
Ansträngningarna bör enligt min uppfattning inriktas
på att gå över till ett enklare system med en lägre
utjämningsgrad i inkomstutjämningen och färre
faktorer när det gäller kostnadsutjämningen. På så
sätt kan pomperipossaeffekten elimineras. Jag
föreslår därför att regeringens förslag om ändringar
i inkomstutjämningen avslås och att riksdagen
tillkännager för regeringen vad jag har framfört.
Jag föreslår således att riksdagen bifaller motion
Fi56 (fp) yrkande 5 och avslår proposition 115
yrkandena 3 och 4 samt motionerna Fi54 (m) yrkande
1, Fi55 (kd) yrkande 1 och Fi57 (c) yrkande 1.
7. Inkomstutjämning för kommuner och landsting
(punkt 3) (c)
av Lena Ek (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under
punkt 3 borde ha följande lydelse:
3. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1995:1515) om utjämningsbidrag till
kommuner och landsting samt regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1995:1516) om
utjämningsavgift för kommuner och landsting samt
tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 7. Riksdagen bifaller därmed
proposition 1999/2000:115 yrkandena 3 och 4 samt
motion 1999/2000:Fi57 yrkande 1 och avslår
motionerna 1999/2000:Fi54 yrkande 1, 1999/2000:Fi55
yrkande 1 och 1999/2000: Fi56 yrkande 5.
Ställningstagande
Jag anser att en viktig förutsättning för tillväxt
och livskraft i hela landet är ett utjämningssystem
som skapar likvärdiga förutsättningar för alla
kommuner att bedriva kommunal verksamhet. Jag anser
att ett nytt system, med enklare regler som stärker
den demokratiska kontrollen, måste utvecklas för
framtiden. Denna s.k. pomperipossaeffekt måste
avskaffas i ett reformerat system, då den upplevs
som orättfärdig och inkräktar på det kommunala
självstyret. En sänkning av kompensationsgraden i
dagens system är dock ett oacceptabelt sätt att
komma till rätta med pomperipossaeffekten. De
förändringar av inkomstutjämningen som regeringen
föreslår gör att beräkningarna blir mer
komplicerade. Jag anser att det bör tillkännages för
regeringen att det finns behov av fortsatt utredning
för att skapa ett nytt utjämningssystem, med enklare
och mer överblickbara regler.
Jag föreslår således att riksdagen bifaller
proposition 115 yrkandena 3 och 4 samt motion Fi57
(c) yrkande 1 och avslår motionerna Fi54 (m) yrkande
1, Fi55 (kd) yrkande 1 och Fi56 (fp) yrkande 5.
8. Omställningsbidrag till landsting med
minskande befolkning (punkt 4) (c)
av Lena Ek (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under
punkt 4 borde ha följande lydelse:
4. Riksdagen avslår regeringens förslag att inrätta
ett omställningsbidrag för landsting med minskande
befolkning samt tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs om bidrag till kommuner och
landsting med minskande befolkning. Riksdagen
tillkännager dessutom för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 8. Därmed bifaller
riksdagen motion 1999/2000:Fi57 yrkandena 2 och 3
samt avslår proposition 1999/2000:115 yrkande 5.
Ställningstagande
Tryggheten i vården är inte förenlig med tvära kast.
För att ge möjlighet till en anpassning av
kostnaderna under lugna former har vi tidigare krävt
en alternativregel i inkomstutjämningen som tar
hänsyn till snabba befolkningsminskningar i såväl
kommuner som landsting. Mot denna bakgrund ger det
viss tillfredsställelse att regeringen nu försöker
lösa problemet med stora befolkningsminskningar även
för landstingen. Regeringens förslag är emellertid
inte tillfredsställande, dels för att
omställningsbidraget är för lågt, dels för att
lösningen är tillfällig. Jag anser att det behövs en
permanent lösning inom det befintliga
utjämningssystemet och föreslår därför att
ersättningen vid en befolkningsminskning som
överstiger 2 % över en femårsperiod sätts till 100
kr per invånare och att detta skall gälla såväl
kommuner som landsting. Jag anser dessutom att en
alternativregel bör införas för att mildra
effekterna av befolkningsminskningar större än 2 %
under en tvåårsperiod. Vid tillämpningen av regeln
bör ersättningen förslagsvis sättas till 150 kr per
invånare för både kommuner och landsting. Jag
föreslår att regeringens förslag om bidrag till
landsting med minskande befolkning avslås och att
riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad jag framfört om bidrag till kommuner och
landsting med minskande befolkning.
Jag föreslår således att riksdagen bifaller motion
Fi57 (c) yrkandena 2 och 3 samt avslår proposition
115 yrkande 5.
9. Statsbidrag för LSS-kostnader (punkt 5) (m)
av Gunnar Hökmark, Lennart Hedquist, Fredrik
Reinfeldt och Anna Åkerhielm (alla m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under
punkt 5 borde ha följande lydelse:
5. Riksdagen avslår regeringens förslag att dels
inrätta ett statsbidrag för kommuner med höga
kostnader för verksamhet enligt lagen (1993:387) om
stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS),
dels inrätta ett extra statsbidrag för särskilt
kostnadskrävande insatser enligt samma lag.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
dels vad som framförs i reservation 9. Riksdagen
bifaller därmed motion 1999/2000:Fi54 yrkandena 5
och 6 samt avslår proposition 1999/2000:115
yrkandena 6 och 7 samt motionerna 1999/2000:Fi55
yrkande 2 och 1999/2000:Fi56 yrkande 6.
Ställningstagande
Vi anser att det ekonomiska ansvaret för
assistansersättningen skall återgå till staten.
Reglerna för den personliga assistansen är så hårt
styrda av staten att den inte bör finansieras med
kommunalskattemedel och generella statsbidrag. Ett
system där staten i princip står för besluten
samtidigt som kommunerna får betala är mycket
problematiskt utifrån principen om kommunal
självstyrelse. Svarar staten för styrningen i detalj
bör staten också vara finansiär. Insatserna för
funktionshindrade får enligt vår mening inte ställas
mot andra kommunala utgifter på det sätt som i dag
är fallet. Därför har vi flera gånger föreslagit att
hela det ekonomiska ansvaret för
assistansersättningen skall återgå till staten. Vi
anser vidare att ett problem som i dag finns inom
LSS-verksamheten - att kommuner med vårdhem och
boendeformer som attraherar även människor i andra
kommuner kan drabbas av orimliga kostnader -inte får
någon tillfredsställande lösning genom regeringens
förslag. Dessa kommuner förblir utlämnade till andra
kommuners eller statliga bidragsgivares välvilja och
godtycke. Regeringen bör återkomma till riksdagen
med förslag som säkrar att även de som får hjälp
enligt LSS garanteras reella möjligheter att - med
bibehållet finansieringsansvar för hemkommunen -
söka boende och vårdformer i annan kommun. Vi
föreslår att riksdagen bifaller motion Fi54 yrkande
5 och tillkännager för regeringen som sin mening vad
som framförs i reservationen om rätten för den som
har bistånd enligt LSS till vård och boende i andra
kommuner än hemkommunen.
Vi föreslår således att riksdagen bifaller motion
Fi54 (m) yrkandena 5 och 6 samt avslår proposition
115 yrkandena 6 och 7 samt motionerna Fi55 (kd)
yrkande 2 och Fi56 (fp) yrkande 6.
10. Statsbidrag för LSS-kostnader (punkt 5)
(kd)
av Mats Odell och Per Landgren (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under
punkt 5 borde ha följande lydelse:
5. Riksdagen godkänner regeringens förslag att dels
inrätta ett statsbidrag för kommuner med höga
kostnader för verksamhet enligt lagen (1993:387) om
stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS),
dels inrätta ett extra statsbidrag för särskilt
kostnadskrävande insatser enligt samma lag.
Riksdagen tillkännager även för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 10. Riksdagen
bifaller därmed proposition 1999/2000:115 yrkandena
6 och 7 samt motion 1999/2000:Fi55 yrkande 2 och
avslår motionerna 1999/2000:Fi54 yrkandena 5 och 6
och 1999/2000:Fi56 yrkande 6.
Ställningstagande
Syftet med det kommunala utjämningssystemet är att
alla kommuner och landsting skall ha likvärdiga
ekonomiska förutsättningar att bedriva sin
verksamhet. Eftersom LSS är statligt reglerad men
innefattar faktorer som kommunerna kan påverka anser
vi att en långsiktigt hållbar utjämning av LSS-
kostnaderna bör åstadkommas genom att staten tar
över finansieringsansvaret. Regeringens förslag om
övergångslösning med statsbidrag anser vi emellertid
vara ett steg i rätt riktning. Vi föreslår att
riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservationen.
Vi föreslår således att riksdagen bifaller
proposition 115 yrkandena 6 och 7 samt motion Fi55
(kd) yrkande 2 och avslår motionerna Fi54 (m)
yrkandena 5 och 6 och Fi56 (fp) yrkande 6.
11. Statsbidrag för LSS-kostnader (punkt 5)
(fp)
av Karin Pilsäter (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under
punkt 5 borde ha följande lydelse:
5. Riksdagen godkänner regeringens förslag att dels
inrätta ett statsbidrag för kommuner med höga
kostnader för verksamhet enligt lagen (1993:387) om
stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS),
dels inrätta ett extra statsbidrag för särskilt
kostnadskrävande insatser enligt samma lag.
Riksdagen tillkännager även för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 11. Riksdagen
bifaller därmed proposition 1999/2000:115 yrkandena
6 och 7 samt motion 1999/2000:Fi56 yrkande 6 och
avslår motionerna 1999/2000:Fi54 yrkandena 5 och 6
och 1999/2000:Fi55 yrkande 2.
Ställningstagande
Jag anser att det är angeläget att finna en
långsiktig lösning på frågorna om kommuner med höga
kostnader enligt LSS genom att kostnaderna för LSS
åter förstatligas. Detta gäller också
kostnadsansvaret för personer som är folkbokförda i
annan kommun än där de får vård. I avvaktan på
långsiktiga lösningar anser jag att de tillfälliga
statsbidragen accepteras. Jag föreslår att riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad som
framförs i reservationen.
Jag föreslår således att riksdagen bifaller
proposition 115 yrkandena 6 och 7 samt motion Fi56
(fp) yrkande 6 och avslår motionerna Fi54 (m)
yrkandena 5 och 6 och Fi55 (kd) yrkande 2.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
1 Förslag till lag om ändring i
kommunallagen
(1991:900)
2 Förslag till lag om ändring i
lagen (1997:614) om
kommunal redovisning
3 Förslag till lag om ändring i
lagen (1995:1515) om
utjämningsbidrag till kommuner
och landsting
4 Förslag till lag om ändring i
lagen (1995:1516) om
Kommuner och landsting vars
garanterade skatteunderlag understiger
det uppräknade skatteunderlaget skall
betala en avgift som motsvarar
mellanskillnaden, multiplicerat med en
skattesats som fastställs enligt 7 §
andra stycket.
-----------------------------------------För kommuner och
landsting vars
skattesats enligt 7
§ andra stycket
överstiger 95
procent av den av
kommunen eller
landstinget
fastställda
skattesatsen för
året före
avgiftsåret skall
dock avgiften
beräknas enligt
följande.
Avgiften skall
beräknas så att den
procentuella
förändringen av
kommunens eller
landstingets
nettoinkomster
mellan året före
avgiftsåret och
avgiftsåret
motsvarar summan av
95 procent av den
procentuella
förändringen av den
uppräknade medel-
skattekraften och 5
procent av den
procentuella
förändringen av
kommunens eller
landstingets
uppräknade
skatteunderlag per
folkbokförd
invånare i kommunen
eller landstinget
den 1 november året
före respektive år.