I budgetpropositionen för 2001 föreslår regeringen för utgiftsområde
25 Allmänna bidrag till kommuner att riksdagen dels anvisar de fyra
anslag som finns uppförda på utgiftsområdet, dels godkänner den före-
slagna användningen av ett av dessa anslag. Regeringens förslag åter-
ges i bilaga till betänkandet.
I detta sammanhang behandlar utskottet även 44 motionsyrkanden som
väckts under allmänna motionstiden 2000. Fem av dessa motionsyrkanden
har överlämnats till finansutskottet från socialutskottet med eget
yttrande (yttr. 2000/01:SoU1y).
Därutöver behandlas nio motionsyrkanden väckta med anledning av propo-
sition 1999/2000:115 Vissa kommunalekonomiska frågor. Samtliga motion-
syrkanden återges i bilaga till betänkandet.
Bakgrund
Riksdagen beslutade den 22 november 2000 om utgiftsramar för statsbud-
getens 27 utgiftsområden för budgetåret 2001 (prop. 2000/01:1,
2000/01:FiU1, rskr. 2000/01:36). Vid riksdagens fortsatta beredning av
anslagen inom respektive utgiftsområde får dessa ramar inte överskri-
das. För utgiftsområde 25 fastställde riksdagen ramen till 99 362,6
miljoner kronor.
I enlighet med 5 kap. 12 § riksdagsordningen fastställs samtliga an-
slag inom ett utgiftsområde genom ett beslut. Frågor som inte påverkar
anslagsbelopp, anslagstyp eller anslagsvillkor för 2001 behandlas
emellertid separat. Betänkandet är disponerat på så sätt att utskottet
inleder med behandling av utjämningssystemet, kommuner i obalans,
kommunkontosystemet och frågan om specialdestinerade bidrag till hiv-
förebyggande verksamhet i storstadsregionerna. Därefter behandlas
anslagsfrågorna och sedan ett antal övriga frågor.
Propositionens huvudsakliga innehåll
Utgiftsområdet omfattar merparten av statens utgifter för bidrag till
kommuner och landsting. Den beräknade totala utgiftsnivån uppgår till
99 363 miljoner kronor och framgår av nedanstående tabell. Beslutade
och föreslagna tillskott innebär i förhållande till 1996 års nivå en
höjning av statsbidragen med 24 miljarder kronor 2001. Regeringen
föreslår att det generella statsbidraget till kommuner och landsting
höjs med 3,25 miljarder kronor 2001 varav knappt 1 miljard kronor är
kopplade till den nationella handlingsplanen för hälso- och sjukvår-
den. Dessutom föreslås att anslaget till särskilda insatser i vissa
kommuner och landsting under 2001 engångsvis skall tillföras 700 mil-
joner kronor.
I budgetpropositionen föreslås vidare att det 2001 genomförs ett andra
steg i en skattereform med bl.a. kompensation för uttaget av allmän
pensionsavgift, vilket sker genom införandet av en skattereduktion
kombinerat med en reducering av avdragsrätten för den allmänna pen-
sionsavgiften. För kommuner och landsting innebär detta att skattein-
komsterna för 2001 beräknas öka med 5 miljarder kronor. Regeringen
föreslår därför att det generella statsbidraget till kommuner och
landsting reduceras med motsvarande belopp, vilket innebär att en del
av statsbidragen växlas mot skatteintäkter. Regeringen föreslår också
en höjning av grundavdraget och det särskilda grundavdraget 2001,
vilket innebär att kommunsektorns skatteinkomster beräknas minska med
2 034 miljoner kronor. Kommunerna kompenseras för detta genom en lika
stor höjning av det generella statsbidraget. Sammantaget innebär allt-
så regeringens skatteförslag att kommunernas skatteinkomster ökar med
ca 3 miljarder kronor och att det generella statsbidraget därför mins-
kas med samma belopp. Detta förklarar sänkningen av utgiftstaket för
staten med 3 miljarder kronor perioden 2001-2003. Utgiftsnivån för den
offentliga sektorn påverkas dock inte.
Ett antal regleringar enligt finansieringsprincipen föreslås också för
budgetåret 2001 vilka sammantaget innebär att det generella statsbi-
draget minskas med 57 miljoner kronor.
På tilläggsbudget för 2000 föreslår regeringen att utjämningsbidraget
höjs med 619 miljoner kronor till 19,2 miljarder kronor. Denna nivå
föreslås vara oförändrad 2001. Utjämningsbidraget är emellertid saldo-
neutralt då det motsvaras av en lika stor utjämningsavgift som tas upp
på statsbudgetens inkomstsida. I relation till anslagen för 2000 före-
slås ramen för hela utgiftsområdet öka med 1 697 miljoner kronor.
Med anledning av förändringarna i det allmänna pensionssystemet görs
en beräkningsteknisk justering av bidragsramen för 2003. Justeringen
innebär att det generella statsbidraget till kommuner och landsting
reduceras med 9,5 miljarder kronor. Minskningen motsvaras av en lika
stor beräknad ökning av kommunernas och landstingens skatteinkomster.
Utgiftsutvecklingen
Miljoner kronor (löpande priser)
Utfall
1999
Anslag
2000
Utgifts-
prognos
2000
Förslag
anslag
2001
Beräknat
anslag
2002
Beräknat
anslag
2003
102
542
97 666
98 437
99 363
99 338
92 196
I propositionen framhåller regeringen att målet för utgiftsområdet är
att så långt det är möjligt skapa goda och likvärdiga ekonomiska
förutsättningar för kommuner respektive landsting att uppnå de natio-
nella målen inom olika verksamheter. Genom saneringen av de offentliga
finanserna och återhämtningen i den svenska ekonomin sedan den djupa
lågkonjunkturen i början av 1990-talet har det varit möjligt att ge-
nomföra en betydande höjning av statsbidragen till kommuner och lands-
ting. Den goda sysselsättningsutvecklingen har inneburit att skattein-
täkterna ökat relativt kraftigt de senaste åren. Genom det kommunala
utjämningssystemet har de ökade skatteintäkterna kommit samtliga kom-
muner och landsting till del och gett dem goda förutsättningar att
uppnå ekonomisk balans och samtidigt bibehålla eller höja ambitionsni-
vån i verksamheterna. Många kommuner och landsting redovisar visserli-
gen fortfarande negativa resultat men för sektorn som helhet går ut-
vecklingen i positiv riktning. Kommunsektorns skatteinkomster beräknas
fortsätta att utvecklas starkt under 2000 och 2001. Den genomsnittliga
skattesatsen för primärkommuner och landsting år 2000 är 30,38 % och
den beräknas vara oförändrad under hela beräkningsperioden, dvs. till
2003. Rensat för effekterna av att Svenska kyrkan fr.o.m. 2000 inte
längre räknas till kommunsektorn beräknas konsumtionen öka med 0,7 %
mellan 1999 och 2000. I primärkommunerna beräknas en konsumtionsökning
med i genomsnitt 1 % per år perioden 2000-2003. Landstingens konsum-
tionstillväxt begränsas till 0,8 % per år under 2001-2003 för att
balanskravet skall kunna uppnås.
Regeringen konstaterar att det ekonomiska resultatet 1999 för kommu-
nerna sammantaget uppgick till ett överskott på 2,9 miljarder kronor.
Före extraordinära poster var emellertid resultatet ett underskott på
2,4 miljarder kronor. Landstingen uppvisar ett underskott 1999 på 5,4
miljarder kronor. Utan extraordinära poster minskar underskottet till
5,1 miljarder kronor, vilket är samma resultat som 1998.
Kommundelegationen avslutade sitt arbete den 1 juli 2000 och har läm-
nat förslag till överenskommelser med 36 kommuner och 3 landsting.
Förslagen till överenskommelser är kopplade till åtgärdsplaner för att
nå ekonomisk balans senast 2002 och utbetalning av bidrag föreslås ske
först när åtgärderna genomförts och ekonomisk balans uppnåtts. De
föreslagna bidragen föreslås uppgå till 1 127 miljoner kronor. Bo-
stadsdelegationens uppdrag beräknas kunna avslutas under 2001, och
medelsbehovet för 2001 för de ärenden som återstår beräknas till 400
miljoner kronor.
Partimotionerna
Moderata samlingspartiet framför sin syn på de kommunala frågorna i
motion 2000/2001:Fi208 av Bo Lundgren m.fl. (m). Motionärerna framhål-
ler att grunden för den kommunala ekonomin är skatteintäkterna och
deras tillväxt. Det bästa sättet att stärka kommunernas ekonomi och
skapa utrymme för god service och lägre skatter är därför att ha en
god tillväxt som ger fler skattebetalare. Kommunernas ekonomiska pro-
blem löses sålunda enligt motionärerna bäst genom en politik som leder
till att fler jobb växer fram och att kunskapsinnehållet - och därmed
lönebetalningsförmågan och arbetsinkomsterna - ökar.
Motionärerna föreslår en översyn av de uppgifter kommunerna bör ha
ansvar för i syfte att åstadkomma en renodling till de egentliga kär-
nuppgifterna. En sådan översyn bör göras bl.a. för att minska kommu-
nernas obligatoriska åtaganden. Enligt motionen är syftet med den
kommunala självstyrelsen inte att inkräkta på medborgarnas frihet att
välja utan har sin grund i viljan att lösa vissa gemensamma uppgifter
på ett bra sätt som innebär fördelar för helheten. Närhetsprincipen är
grundläggande. Den översyn som enligt motionärernas mening behöver
göras skall sätta tydliga gränser för vad en kommun skall kunna ägna
sig åt med skattebetalarnas pengar. Det är sålunda mycket viktigt att
kommunerna fortsätter ett förändringsarbete som innebär att medborgar-
na kan få ut mer av varje skattekrona. Genom avregleringar och konkur-
rensutsättning i förening med en tydlig prioritering av kärnuppgifter-
na finns enligt motionärerna goda möjligheter till detta.
Motionärerna föreslår en inkomstskattereform med sänkta grundavdrag
och gör dessutom bedömningen att det kan skapas, och i många kommuner
redan finns, ett betydande utrymme även för sänkt kommunal skattesats.
Innebörden i regeringens beräkningar är enligt motionärerna att utrym-
met som skulle kunna användas till skattesänkningar i stället går till
ökade utgifter, vilket permanentar en hög utgiftsandel och ett allde-
les för högt skattetryck. Därför, framhåller motionärerna, bör stats-
bidragen till kommunerna inte höjas ytterligare. Höjningen av bidragen
till landstingen kan dock godtas mot bakgrund av pågående nödvändiga
omstruktureringar inom sjukvården.
Genom en kombination av att den kommunala verksamheten effektiviseras
och att ekonomin uthålligt utvecklas starkare skapas enligt motionä-
rerna successivt utrymme för att sänka den kommunala utdebiteringen
samtidigt som kvaliteten på kommunal service säkras. Motionärerna
beräknar att den föreslagna politiken, ökade skatter oaktade, skulle
leda till en förbättring av kommunernas ekonomiska ställning med 2,8
miljarder kronor 2001, 14,0 miljarder kronor 2002 och med 24,5 miljar-
der kronor 2003.
Motionärerna föreslår att en nationell, statligt finansierad skolpeng
införs. Moderata samlingspartiet understryker i motionen att man står
bakom finansieringsprincipen. Den innebär enligt motionen att kommu-
nernas ekonomiska ställning inte skall förändras genom statliga be-
slut. Den ändrade uppgiftsfördelningen på skolområdet neutraliseras
därför liksom effekterna av de minskningar av skatteunderlaget som
blir följden av förslagen i den moderata partimotionen. Det gäller
t.ex. förslagen om grundavdrag för barn respektive förvärvsavdrag i
den kommunala beskattningen.
Kristdemokraterna redovisar sitt kommunalekonomiska alternativ i mo-
tion 2000/01:Fi617 av Per Landgren m.fl. (kd) och motion 2000/01:Fi209
av Alf Svensson m.fl. (kd). Enligt motionärerna har de sedan 1995
successivt ökade allmänna egenavgifterna minskat de kommunala skat-
teintäkterna med drygt 18 miljarder kronor. Till detta kommer statliga
reformer om ett ökat kommunalt ansvarstagande som inte finansierats av
staten enligt finansieringsprincipen, t.ex. assistansersättningen inom
LSS (lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade). Kommuner
och landsting har således enligt motionärerna mött långt större bespa-
ringskrav än vad som enbart skulle blivit fallet av den svaga utveck-
lingen av de egna skatteintäkterna.
Motionärerna understryker att kommunsektorns skatteintäkter i hög grad
påverkas av sysselsättningsutvecklingen i den privata sektorn. Sveri-
ges långsiktiga tillväxtförutsättningar hade med all säkerhet varit
mycket bättre, framhåller man, om inte regeringens politik ensidigt
inriktats på budgetsanering och alltför lite på att förbättra före-
tagsklimatet. Strukturella åtgärder måste vidtas för att den för när-
varande kraftiga tillväxten inte skall bli kortvarig. Den fortsatt
höga arbetslösheten avspeglar sig enligt motionen i högre kostnader
och sämre utvecklingsmöjligheter för många kommuner.
I motionen hävdas att de extra statsbidrag som regeringen föreslår
skall tillföras kommunerna skall ses som en återföring mot bakgrund av
att kommunerna och landstingen drabbades hårt av regeringens budgetsa-
nering. När det gäller de ökade skatteinkomsterna för kommunsektorn
uppgick de enligt Kristdemokraterna år 2000 snarare till ca 15 miljar-
der kronor än de av regeringen redovisade 25 miljarderna. Motionärerna
pekar också på att behoven av utbildning, vård och omsorg kommer att
öka årligen till följd av den demografiska utvecklingen.
Motionärerna är öppna för en större mångfald för olika driftsformer
inom vård och omsorg men med en offentlig och solidarisk finansiering
som grund. En ökad mångfald skulle ge patienterna större valmöjlighe-
ter och stimulera, utveckla och tillföra vården nya dimensioner. Olika
driftsformer bör därför ges möjlighet att utvecklas.
Enligt motionen måste åtskillnad göras mellan den korta och den långa
sikten. På kort sikt är det svårt att hävda att strukturomvandling och
bättre ledning av verksamheter skulle göra att människor med vård- och
omsorgsbehov i dag får den hjälp de behöver och har rätt till. På
längre sikt är det endast en stark sysselsättningsutveckling som i
kombination med fortsatta strukturreformer kan trygga verksamheterna
inom kommunsektorn. Kristdemokraterna anser därför att sektorn behöver
ett tillskott utöver de medel som regeringen anslår. Tillskottet bör
vara 3 miljarder kronor för 2001.
Centerpartiet understryker i motion 2000/01:Fi210 av Lennart Daléus
m.fl. (c) att kommunerna har tagit ett stort ansvar under 1990-talet
genom att ta sin del i saneringen av de offentliga finanserna. Kommu-
nernas resurser har beskurits både av minskade skatteintäkter och
statsbidrag, vilket lett till en stark press på produktivitetsökningar
inom den kommunala verksamheten. Den ökning av skattekraften som nu
pågår i den växande svenska ekonomin är viktigare för den kommunala
ekonomin än höjningar av statsbidragen. Tillväxt genom ökande syssel-
sättning är av stor betydelse för den kommunala ekonomin.
Motionärerna framhåller att det alltjämt finns stora ekonomiska oba-
lanser mellan kommunerna. De flesta kommunerna klarar balanskravet men
åtskilliga kommuner gör det inte, ofta till följd av minskande befolk-
ning. Det är därför av yttersta vikt att skapa tillväxt, utveckling
och attraktionskraft även i dessa kommuner.
I motion 2000/01:Fi211 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) och motion
2000/01:Fi613 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) presenteras Folkpartiet
liberalernas syn på den kommunala ekonomin. Motionärerna understryker
att en mycket viktig del av välfärden organiseras och finansieras av
kommuner och landsting. De kommunala budgetarna står för den absolut
övervägande delen av människors viktiga behov av skola, barnomsorg,
äldreomsorg och sjukvård men även av gator, vägar och kollektivtrafik
liksom av individuellt stöd i särskilda fall. Hur kommuner och lands-
ting sköter sin verksamhet är därför av avgörande betydelse, framhålls
i motionen, såväl när det gäller att få ut så mycket som möjligt av
skattepengarna som när det gäller valet av verksamheter som finansie-
ras med kommunala medel.
Motionärerna anser att det viktigaste för att ge kommunerna förutsätt-
ningar för att klara sina uppgifter och sin ekonomi är att driva en
politik för hög sysselsättning och god och stabil tillväxt. Produkti-
vitetsutvecklingen är också mycket viktig. Åren 1991-1994 steg produk-
tiviteten enligt motionärerna med nästan 15 %. Efter 1994 har produk-
tivitetsutvecklingen avstannat. Det handlar alltså inte bara om hur
stora summor som kan disponeras utan kommunerna måste göra rätt saker,
och de måste göras på rätt sätt. En effektiv upphandling, koncentra-
tion till kärnverksamheterna och mångfald inom den kommunalt finansie-
rade servicen gör att medborgarna får valuta för sina skattepengar.
I motionen understryks att Folkpartiet de senaste åren har delat rege-
ringens bedömning av volymen på statsbidragen till kommunerna. Motio-
närerna säger även i nuläget ja till de ökningar av statsbidraget som
föreslås i budgetpropositionen men avvaktar med ett definitivt ställ-
ningstagande tills utvecklingen av kommunernas skatteinkomster framgår
tydligare.
Motionärerna understryker att ett antal strukturreformer måste genom-
föras för den kommunala sektorn. Man vill bl.a. prioritera kärnverk-
samheterna, sälja kommunala bolag, konkurrensutsätta all verksamhet
som inte är myndighetsutövning och effektivisera verksamheten genom en
rad avregleringar.
Sammanfattning
Finansutskottet behandlar i detta betänkande förslagen i budgetpropo-
sitionen till anslag för budgetåret 2001 inom utgiftsområde 25 Allmän-
na bidrag till kommuner samt de motioner som väckts med anledning av
propositionens förslag. Dessutom behandlas en motion väckt med anled-
ning av händelse av större vikt enligt bestämmelserna i 3 kap. 15 §
riksdagsordningen.
Bidragen, som sammanlagt uppgår till 99 363 miljoner kronor, omfattar
huvuddelen av statens bidrag till kommuner och landsting. Bidragen
lämnas dels i form av ett allmänt finansiellt stöd till kommuner och
landsting, dels i form av bidrag för att åstadkomma likvärdiga ekono-
miska förutsättningar mellan kommuner respektive landsting. Dessutom
kan bidrag lämnas för särskilda insatser i vissa kommuner och lands-
ting. Utskottet tillstyrker propositionens förslag till anslagnivåer
inom utgiftsområdet och tillkännager för regeringen att 84 miljoner
kronor av anslaget för särskilda insatser får användas för hiv-
preventiva åtgärder i storstadsregionerna. Utskottet tillstyrker där-
med delvis motionsyrkanden i denna fråga. Utskottet avstyrker övriga
motionsyrkanden.
Frågan om ersättning till de översvämningsdrabbade kommunerna i Mel-
lansverige bör enligt utskottets mening prövas i samma former som
gäller för de Norrlandskommuner som tidigare i sommar drabbades av
översvämningar. En i detta sammanhang väckt motion avstyrks.
Utskottet behandlar i betänkandet också ett antal andra kommunalekono-
miska frågor som förts fram dels i motioner under den allmänna mo-
tionstiden, dels med anledning av proposition 1999/2000:115 Vissa
kommunalekonomiska frågor. Yrkandena rör bl.a. utjämningssystemet,
kommunkontosystemet och kommunal näringsverksamhet. Utskottet avstyr-
ker även dessa motionsyrkanden.
I betänkandet finns 16 reservationer och 6 särskilda yttranden.
Innehållsförteckning
Propositionen
I proposition 2000/01:1 föreslår regeringen
1. att riksdagen godkänner den föreslagna användningen av anslaget
91:2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting
(avsnitt 2.8.2),
2. att riksdagen för budgetåret 2001 anvisar anslagen under
utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner enligt följande
uppställning.
25 Allmänna bidrag till kommuner
Belopp i 1 000-tal kronor
Anslag
Regering-
ens för-
slag
91
1
Generellt statsbidrag till kommuner och lands-
ting
78 105
500
91
2
Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner
och landsting
2 066 200
91
3
Statligt utjämningsbidrag till kommuner och
landsting
19 190
233
91
4
Bidrag till Rådet för kommunal redovisning
700
Summa för utgiftsområde 25
99 362
633
Motioner med anledning av proposition 1999/2000:115
1999/2000:Fi54 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) i vilken föreslås
2. att riksdagen avslår propositionen i berörd del och ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om ett skyndsamt förslag att som
övergångslösning lyfta ut folktandvården ur kommunkontosystemet,
3. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av möjligheterna
att momsbelägga verksamhet inom skola, vård och omsorg,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att aktualisera ändring av EG-rättens sjätte
mervärdesdirektiv under Sveriges ordförandeskap i EU i syfte att
åstadkomma konkurrensneutralitet mellan berörd offentligt och privat
driven verksamhet,
1999/2000:Fi55 av Per Landgren m.fl. (kd) i vilken föreslås
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att snarast utreda förutsättningarna för att inom
ramen för nuvarande EG-direktiv åstadkomma en förändring som skapar
skattemässig likformighet mellan extern och kommunintern produktion av
varor och tjänster,
4. att riksdagen uppdrar åt regeringen att noga följa upp om
konkurrensneutralitet inom tandvården verkligen uppnås med frivilliga
lösningar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av att med kraft arbeta för en förändring
av EG:s sjätte mervärdesskattedirektiv i enlighet med vad som anförts
i motionen.
1999/2000:Fi56 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) i vilken föreslås
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kommunkontosystemet,
8. att riksdagen hos regeringen begär att den snarast lägger fram
förslag till en långsiktig lösning vad gäller konkurrensneutraliteten
inom vuxentandvården.
1999/2000:Fi57 av Rolf Kenneryd m.fl. (c) i vilken föreslås
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag för att säkerställa
konkurrensneutralitet inom tandvården.
Motioner från allmänna motionstiden 2000
2000/01:Fi208 av Bo Lundgren m.fl. (m) i vilken föreslås att riksdagen
fattar följande beslut:
28. Riksdagen beslutar att dagens inomkommunala utjämningssystem
snarast skall upphöra att gälla i enlighet med vad som i motionen
anförs (8.5).
29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ett nytt utjämningssystem för kommuner och
landsting (8.5).
2000/01:Fi209 av Alf Svensson m.fl. (kd) i vilken föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om kommunala bolag.
2000/01:Fi210 av Lennart Daléus m.fl. (c) i vilken föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om specialdestineringar i statsbidragssystemet.
2000/01:Fi211 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) i vilken föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
10. Riksdagen anvisar för budgetåret 2001 anslagen under utgiftsområde
2 Samhällsekonomi och finansförvaltning och utgiftsområde 25 Allmänna
bidrag till kommunerna enligt uppställningen i bilaga 2, delvis.
2000/01:Fi601 av Nils Fredrik Aurelius och Ola Karlsson (m) i vilken
föreslås att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen beslutar om
lagstiftning i enlighet med Kommunkontoutredningens förslag.
2000/01:Fi602 av Margareta Cederfelt (m) i vilken föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen beslutar att omgående
avveckla den inomregionala skatteutjämningen i enlighet med vad som
anförs i motionen.
2000/01:Fi603 av Harald Bergström m.fl. (kd) i vilken föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att regeringen
bör utreda förutsättningarna för ett uppföljningsorgan för taxe- och
avgiftsnivåerna inom den kommunala sektorn.
2000/01:Fi604 av Margareta Cederfelt (m) i vilken föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utarbeta ett
förslag till hur momsfrågan skall hanteras för att neutralitet skall
råda mellan den offentliga marknadens olika aktörer oavsett om det är
privat eller offentligt driven verksamhet.
2000/01:Fi605 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) i vilken föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen beslutar att det inomkommunala utjämningssystemet skall
upphöra att gälla den 1 januari 2003 i enlighet med vad som anförs i
motionen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett nytt statligt utjämningssystem för kommuner och
landsting.
3. Riksdagen beslutar om temporära förändringar av dagens
utjämningssystem i enlighet med vad som anförs i motionen.
2000/01:Fi606 av Stefan Attefall m.fl. (kd) i vilken föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av ett nytt
kommunalt utjämningssystem.
2000/01:Fi607 av Lennart Axelsson m.fl. (s) i vilken föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs vad gäller den
regionala obalansen i ekonomin.
2000/01:Fi608 av Sven-Erik Österberg (s) i vilken föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs beträffande den s.k.
Ludvikamomsen.
2000/01:Fi609 av Per Landgren och Lennart Hedquist (kd, m) i vilken
föreslås att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen begär att
regeringen snarast utreder möjligheterna att inom ramen för nuvarande
EG-regler om mervärdesskatteplikt skattebelägga privata
näringsdrivande rättssubjekt inom vård, skola och omsorg, vilket ger
avdragsrätt för ingående skatt.
2000/01:Fi610 av Lena Ek m.fl. (c) i vilken föreslås att riksdagen
fattar följande beslut: Riksdagen anvisar med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag anslagen under utgiftsområde 25
Allmänna bidrag till kommuner (enligt tabell).
2000/01:Fi611 av Maud Ekendahl (m) i vilken föreslås att riksdagen
fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att slopa det införda
beräkningssystemet på slutavräkningen av kommunalskatten som infördes
1997.
2000/01:Fi612 av Ingemar Josefsson m.fl. (s) i vilken föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om uppföljning av
kostnader för privatiseringar i kommuner och landsting.
2000/01:Fi613 av Karin Pilsäter och Lars Leijonborg (fp) i vilken före-
slås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett nytt system för kostnads- och inkomstutjämning.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om avveckling av kommunala bolag.
3. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning om
pensionsavsättningar i kommuner med stor förmögenhet.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om översyn av koncernbildning och skatteplanering.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förutsättningar för delning av ansvaret för kostnaderna för
socialbidragen.
2000/01:Fi614 av Anders Ygeman (s) i vilken föreslås att riksdagen
fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av reformerad lagstiftning för
att garantera alla kommunmedborgare likvärdig service.
2000/01:Fi615 av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s) i vilken föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om stöd till kommuner
och landsting som befinner sig i en svår ekonomisk situation.
2000/01:Fi616 av Marina Pettersson m.fl. (s) i vilken föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om de län som har haft en stor befolkningsminskning.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om landstingens ekonomiska situation.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om saneringsprogram inom ramen för kommundelegationen och
bostadsdelegationen.
2000/01:Fi617 av Per Landgren m.fl. (kd) i vilken föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om kommunsektorns behov av ökade statsbidrag på kort sikt.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en ändring av EU:s gemensamma mervärdesskatteregler och
aktualiserar denna fråga under Sveriges ordförandeskap inom EU.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om regeringens och riksdagens förhållande till den kommunala
självstyrelsen.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om kommunala bolag som konkurrerar på den privata marknaden.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om konkurrensutsättning och effektivitet inom vård och omsorg.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förändring av det kommunala utjämningssystemet.
8. Riksdagen anvisar till anslag 91:1 Generellt statsbidrag till
kommuner och landsting för budgetåret 2001 5 376 000 000 kr utöver vad
regeringen föreslagit eller således 83 481 500 000 kr.
2000/01:K344 av Per Westerberg m.fl. (m) i vilken föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om de finansiella riskerna med kommunal
näringsverksamhet.
2000/01:Sk310 av Henrik Westman (m) i vilken föreslås att riksdagen
fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om det kommunala självstyret.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om avskaffande av nuvarande utjämningssystem mellan kommunerna.
2000/01:Ju724 av Tasso Stafilidis m.fl. (v, s, c, fp, mp) i vilken
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ett fortsatt specialdestinerat statligt anslag för
hiv-aids-verksamhet.
2000/01:L459 av Ana Maria Narti m.fl. (fp) i vilken föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om hivprevention.
2000/01:So282 av Chris Heister m.fl. (m) i vilken föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om stöd till storstadsregionerna.
2000/01:So481 av Maud Ekendahl m.fl. (m, s, v, kd, c, fp, mp) i vilken
föreslås att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager
för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett fortsatt
specialdestinerat statligt bidrag för vård och behandling av
hiv/aidspatienter.
2000/01:So504 av Susanne Eberstein m.fl. (s, v, mp) i vilken föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett fortsatt
specialdestinerat statligt bidrag till hiv/aids.
2000/01:So548 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) i vilken föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
12. Riksdagen begär förslag av regeringen om att 90 miljoner kronor
öronmärks till storstadsregionerna genom att föras från anslag 91:1
Generellt statsbidrag till kommuner och landsting, till 91:2 Bidrag
till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting.
2000/01:Ub808 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) i vilken föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om skatteutjämningssystemet.
2000/01:N210 av Bo Lundgren m.fl. (m) i vilken föreslås att riksdagen
fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om konkurrensutsättning och försäljning av kommunala och lands-
tingskommunala företag och verksamheter.
2000/01:N268 av Yvonne Ångström m.fl. (fp) i vilken föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om det kommunala skatteutjämningssystemet.
2000/01:N325 av Runar Patriksson (fp) i vilken föreslås att riksdagen
fattar följande beslut:
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om det kommunala skatteutjämningssystemet.
Motion väckt med anledning av händelse av större vikt
2000/01:Fi9 av Lennart Daléus m.fl. (c) i vilken föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att en summa om ytterligare 100 miljoner kronor
avsätts för samhälleliga insatser vid allvarliga händelser av
nationell betydelse.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att regeringen i samband med vårbudgeten bör
presentera förslag till nytt reservationsanslag uppgående till 200
miljoner kronor för insatser vid allvarliga händelser av nationell
betydelse.
3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till riktlinjer
för samhälleliga insatser vid allvarliga händelser av nationell
betydelse och finansiering av dessa.
Utskottets överväganden
1. Utjämningssystemet
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslag om bl.a. avveckling och ytterligare
utredning av utjämningssystemet. Någon grundläggande omprövning av
utjämningssystemet är inte aktuell. Två utredningar pågår och kommer
inom kort att redovisa sina resultat.
Jämför reservationerna 1 (m), 2 (kd) och 3 (fp).
Motionerna
I motion 2000/01:Fi602 förordar Margareta Cederfelt (m) att den inom-
regionala skatteutjämningen avvecklas. Det kommunala utjämningssystem-
et utgör enligt motionären ett hinder för tillväxt i Stockholmsregio-
nen och därmed också på sikt ett hot mot tillväxten i landet. Sverige
behöver tillväxt och inte fortsatt politisk ingenjörskonst med olika
former av utjämningssystem. Med ekonomisk tillväxt följer välstånd,
följaktligen måste den inomregionala skatteutjämningen avvecklas,
anför motionären.
Det inomkommunala utjämningssystemet är en tillväxtens fiende som
drabbar samtliga landets kommuner, hävdar Gunnar Hökmark m.fl. (m) i
motion 2000/01Fi605. Utjämningssystemet ligger enligt motionärerna som
en blöt trasa över kommunsektorn. Systemet är så konstruerat att det
tar bort alla incitament för kommunerna att själva försöka påverka sin
inkomstsituation genom att höja skattekraften. Det spelar ingen roll
hur den egna skattekraften utvecklas - kommunens inkomstnivå blir ändå
i stort densamma. Det är inte bara tillväxtkommuner som drabbas. Gles-
bygdskommuner vars befolkning minskar när ungdomar och arbetslösa
flyttar till orter med jobb får ofta samtidigt en högre skattekraft.
Skatteintäkterna minskar för kommunen i takt med den minskande befolk-
ningen samtidigt som inkomsterna från den ökade relativa skattekraften
inte får behållas.
Motionärerna hävdar att utjämningssystemet entydigt strider mot grund-
lagens lydelse att en kommun endast får ta ut skatt för skötsel av
sina egna uppgifter, inte för uppgifter i några andra kommuner. Det är
synnerligen otillfredsställande att vi har ett system som strider mot
den svenska grundlagen.
Riksdagen biföll nyligen regeringens förslag till förändring av inkom-
stutjämningen som innebar att "marginalskatten" på ökade intäkter för
en kommun inte skall överstiga 100 %. Det är enligt motionärerna na-
turligtvis nästan lika orimligt att 95-99 % av en relativ skattekraft-
sökning inte får behållas.
Motionärerna föreslår att dagens inomkommunala utjämningssystem av-
skaffas per den 1 januari 2003 (yrkande 1), om möjligt tidigare. En
utredning bör tillsättas med uppgift att skyndsamt presentera ett nytt
bidragssystem för kommunsektorn (yrkande 2). Det nya systemet skall
belöna tillväxt och kostnadseffektivitet, det skall respektera den
svenska grundlagen och det skall vara enklare och mer genomskinligt än
dagens system. I motion 2000/01:Fi208 av Bo Lundgren m.fl. (m) fram-
förs yrkanden (28 och 29) med samma innebörd. Innan ett nytt system
kan vara i funktion måste dock utjämningssystemet ändras så att effek-
terna av alla positiva relativa förändringar i skattekraft får behål-
las till 100 %, anförs det i motion Fi605 (yrkande 3). Kommuner som
förlorar skattekraft skall enligt förslaget få fortsatta bidrag som
täcker bortfallet av skattekraft. Det underskott som uppstår i system-
et skall enligt motionärerna finansieras genom att det generella invå-
narrelaterade bidraget sänks.
I motion 2000/01:Fi606 av Stefan Attefall m.fl. (kd) framhålls att
Sverige behöver ett kommunalt utjämningssystem för att minska de stora
klyftor som annars skulle uppstå mellan olika kommuner och landsting.
Motionärerna motsätter sig emellertid dagens system av framför allt
två skäl. Även om systemet formellt sett inte är ett brott mot grund-
lagen så strider det mot grundlagens intentioner, och det motverkar
ekonomisk tillväxt och tar inte tillräcklig hänsyn till storstädernas
speciella villkor. Konstruktionen av dagens utjämningssystem leder
enligt motionärerna till att en kommun har små möjligheter att påverka
sina inkomster. Systemet är dessutom så krångligt att ingen har kun-
skap om alla dess effekter. Motionärerna föreslår att riksdagen till-
kännager för regeringen vad som anförs om behovet av ett nytt kommu-
nalt utjämningssystem.
I motion 2000/01:Fi611 av Maud Ekendahl (m) föreslås ett tillkännagi-
vande om att slopa det beräkningssystem för slutavräkning av kommunal-
skatten som infördes 1997. Före 1997 gjordes slutavräkningen enligt
motionären individuellt så att varje kommun fick det som tillhört den.
Sedan 1997 har emellertid slutavräkningen gjorts kollektivt vilket
enligt motionären leder till att duktiga kommuner bestraffas och att
det inte längre finns några som helst incitament för tillväxt.
I motion 2000/01:Fi613 av Karin Pilsäter och Lars Leijonborg (fp)
framhålls att människor skall ha samma möjligheter till grundläggande
kommunalt finansierad service oavsett var man råkar bo och att det
därför är högst rimligt med ett system för utjämning av de kommunala
förutsättningarna. En långtgående och felaktigt utformad inkomstutjäm-
ning tar dock enligt motionärerna bort alla ekonomiska incitament för
kommunerna. Kostnadsutjämningen skall enligt vad riksdagen slagit fast
inte kompensera för skillnader i servicenivå, kvalitet, avgiftssätt-
ning och effektivitet. Enligt motionärernas uppfattning har inte till-
räckliga ansträngningar gjorts för att undvika att sådan kompensation
ändå görs.
Utjämningssystemet är oöverskådligt, anför motionärerna, och enskilda
faktorer i kostnadsutjämningen kan ha stor inverkan på utfallet för en
specifik kommun. Motionärerna vill ha ett nytt system som grundas på
strukturella faktorer både för inkomst- och kostnadsutjämningen så att
kommuner med hög skattekraft och höga kostnader i större utsträckning
kan klara dessa själva. Motionärerna föreslår att riksdagen skall
tillkännage för regeringen att det behövs en ny utredning med inrikt-
ning mot att forma systemet med förklarande faktorer. Detta skulle
kunna leda till ett system som är enklare, mer överskådligt, mer för-
utsägbart och genomskinligt (yrkande 1).
I motion 2000/01:Fi617 av Per Landgren m.fl. (kd) ställer sig motionä-
rerna bakom målet att alla kommuner och landsting skall ha likvärdiga
förutsättningar för sin verksamhet och service oberoende av skatte-
kraft och opåverkbara strukturella kostnader. Utjämningssystemet skall
enligt motionärerna förena en långtgående utjämning med starka incita-
ment för tillväxt och förnyelse. Det skall stödja och driva på en
stark och solidarisk ekonomisk utveckling i hela landet och dessutom
vara tillgängligt, lättbegripligt och demokratiskt förankrat. Motionä-
rerna är kritiska till dagens system på flera punkter och föreslår att
regeringen snarast tillsätter en utredning (yrkande 7) för att under-
söka förutsättningarna att åstadkomma ett system som är statligt och
inte inomkommunalt, som eliminerar de negativa marginaleffekterna och
som har bättre träffsäkerhet i kostnadsutjämningen.
I motion 2000/01:Sk310 av Henrik Westman (m) framhålls att nuvarande
system med mellankommunal utjämningsskatt är ett statligt övergrepp på
det kommunala självstyret. Kommunallagen föreskriver kommunernas rätt
att uttaxera den skatt som fordras för de åtaganden som kommunens
folkvalda anser. Ingen kommun skall tvingas höja skatten för att fi-
nansiera andra kommuners åtaganden. Motionären anser därför att det
kommunala utjämningssystemet måste avskaffas (yrkande 2). Någon form
av utjämning kan behövas enligt motionären, men den bör i så fall
vara objektiv, någorlunda rättvis, innehålla positiva incitament och
göras via statsskatten.
Karin Pilsäter m.fl. (fp) framför i motion 2000/01:Ub808 att den stat-
liga skatteutjämningen är ett exempel på regeringens Stockholmsfient-
lighet. Systemet är enligt motionärerna konstruerat för att Stock-
holmsregionen i princip skall vara den enda bidragsgivaren och kan
svårligen beskrivas som något annat än en ren brandskattning av Stock-
holms län. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen (yrkande 5).
I motion 2000/01:N268 framför Yvonne Ångström m.fl. (fp) att regional-
politiken på olika sätt kan stödja, underlätta och stimulera utveck-
ling. En avgörande faktor för möjligheterna till god samhällsservice
och utveckling runt om i Sverige är enligt motionärerna det kommunala
skatteutjämningssystemet. Dagens system präglas dock, oavsett om det
gäller en landsbygds- eller storstadskommun, av många brister. Motio-
närerna anser därför att det kommunala skatteutjämningssystemet måste
förbättras på en rad punkter (yrkande 3). I motion 2000/01:N325 av
Runar Patriksson (fp) framförs ett yrkande med samma innebörd (yrkande
3).
Finansutskottets ställningstagande
För att ge likvärdiga ekonomiska förutsättningar för kommuner och
landsting att bedriva sin verksamhet finns ett utjämningssystem med
höga utjämningsambitioner. Utjämningssystemet består dels av en inkom-
stutjämning som i hög grad minskar de betydande skillnader i skatte-
kraft som finns mellan olika kommuner och landsting, dels en kostnads-
utjämning som utjämnar strukturella och för kommunerna och landstingen
opåverkbara kostnader. Utskottet vill slå fast att det inte är aktu-
ellt att ompröva de grundläggande principerna för det nuvarande sys-
temet som har ett brett stöd både i den kommunala världen och i riks-
dagen.
I flera motioner hävdas att utjämningssystemet står i strid med Sveri-
ges grundlag. Utskottet har vid upprepade tillfällen bl.a. pekat på
att grundlagsfrågan prövats av såväl Lagrådet som av konstitutionsut-
skottet. Utskottet har vid ett flertal tillfällen uttalat att man
delar konstitutionsutskottets syn att någon omprövning av systemet
från konstitutionella synpunkter inte är erforderlig. Utskottet gör
fortfarande samma bedömning.
I motionerna Fi602 (m) och Sk310 (m) yrkas att dagens utjämningssystem
skall avvecklas. Utskottet konstaterar att en avveckling av utjäm-
ningssystemet skulle leda till oacceptabla skillnader i ekonomiska
förutsättningar mellan landets kommuner och landsting och ställer sig
bestämt avvisande till motionärernas krav.
I motionerna Fi605 (m) och Fi208 (m) förordas att dagens utjämnings-
system skall avvecklas per den 1 januari 2003 och att en utredning
skall tillsättas för att skyndsamt presentera ett nytt bidragssystem
för kommunsektorn. Motionärerna föreslår också tillfälliga förändring-
ar av dagens system som innebär att kommunerna skall få behålla all
förändring av skatteinkomsterna från den egna tillväxten som översti-
ger riksgenomsnittet. Utskottet har tidigare behandlat motsvarande
förslag hösten 1999 (bet. 1999/2000:FiU3 s. 22) och våren 1999 (bet.
1999/2000:FiU25 s. 17) och konstaterade då att kommuner med hög till-
växt genom motionärernas förslag skulle få större inkomster vilka
finansieras av alla kommuner, inklusive de med lägre tillväxt. Utskot-
tet ställde sig vid båda tillfällena avvisande till detta eftersom det
skulle bryta mot grundprinciperna för inkomstutjämningen och innebära
ökade klyftor mellan kommunerna. Utskottet vidhåller fortfarande denna
uppfattning.
Med anledning av vad som framförs i motion Fi613 (fp) om behovet av
ett tydligare och överskådligare utjämningssystem vill utskottet peka
på att regeringen tillsatt en expertgrupp med uppgift att undersöka
möjligheterna att förenkla systemet och göra det mera stabilt (dir.
1999:58). I utredningsarbetet skall fördelarna med en större enkelhet
och stabilitet vägas mot nackdelarna av en eventuell minskad träffsä-
kerhet i utjämningen av strukturella kostnadsskillnader och mot frågan
om huruvida likvärdiga ekonomiska förutsättningar ändå kan skapas. I
direktiven framhålls att frågan om förenkling måste analyseras utifrån
bl.a. demokratiska, planeringsmässiga och praktiska aspekter samt inte
minst rättviseaspekter. Även samhällsekonomiska aspekter skall bely-
sas. Resultatet av arbetet skall redovisas inom kort.
I flera motioner reses krav på förnyade utredningar av utjämningssys-
temet. Utskottet påpekar att regeringen vid sidan av ovan nämnda ex-
pertgrupp också tillsatt en delegation med uppgift att följa upp och
utvärdera delar av utjämningssystemet (dir. 1999:57). Liksom expert-
gruppen skall delegationen redovisa sina slutsatser inom en snar fram-
tid. Utskottet anser mot denna bakgrund inte att det finns anledning
att tillsätta ytterligare utredningar.
Vad gäller det som anförs i motion Fi611 (m) om kollektiv slutavräk-
ning och inkomstutjämning vill utskottet i likhet med hösten 1999
(bet. 1999/2000:FiU3 s. 20) peka på att ett införande av en individu-
ell slutavräkning av kommunalskattemedel även förutsätter att en indi-
viduell slutavräkning införs i den kommunala inkomstutjämningen. Detta
skulle medföra ett behov av mycket omfattande och komplexa beräkningar
samtidigt som den enskilda kommunens skatteinkomster endast skulle
påverkas marginellt. Utskottet avvisar därmed motionärens krav.
Beträffande motion Ub808 (fp) vill utskottet framhålla att kommuner
med hög skattekraft måste bidra med avgifter till inkomstutjämningen
och att sådana kommuner finns i många delar av landet. Utskottet vill
också understryka att de ekonomiska regleringarna mellan staten och
kommunsektorn, de samlade effekterna av inkomst- och kostnadsutjäm-
ningen samt statsbidragen måste ses i sitt hela sammanhang.
Mot bakgrund av det som anförs ovan avstyrker utskottet motionerna
Fi208 (m) yrkandena 28 och 29, Fi602 (m), Fi605 (m), Fi606 (kd), Fi611
(m), Fi613 (fp) yrkande 1, Fi617 (kd) yrkande 7, Sk310 (m) yrkande 2,
Ub808 (fp) yrkande 5, N268 (fp) yrkande 3 och N325 (fp) yrkande 3.
2. Kommuner i obalans
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om ett särskilt stöd till
kommuner och landsting som befinner sig i en särskilt svår situation.
Motionsyrkandena avstyrks.
Motionerna
I motion 2000/01:Fi615 av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s) framförs
att det fortfarande, trots att det går bra för landet som helhet,
finns ett antal kommuner och landsting som brottas med stora ekonomis-
ka problem. Kommun- och Bostadsdelegationerna har inrättats för att
hjälpa dessa kommuner och landsting. En god ekonomisk utveckling i
kommuner och landsting är naturligtvis önskvärd men kraftiga åtgärder
för att nå ekonomisk balans riskerar att ge oönskade effekter som
t.ex. förlängda väntetider inom vården. Motionärerna framhåller att
det därför är angeläget att de saneringsprogram som kommuner och
landsting nödgas åta sig efter förhandlingar med Kommundelegationen
och Bostadsdelegationen bygger på realism och inte sätter käppar i
hjulen för en framtida god utveckling för de berörda kommunerna och
landstingen. Detta bör tillkännages för regeringen. I motion
2000/01:Fi616 av Marina Pettersson m.fl. (s) begärs ett tillkännagi-
vande med samma innebörd (yrkande 4).
I motion 2000/01:Fi616 av Marina Pettersson m.fl. (s) begärs också ett
tillkännagivande om landstingens ekonomiska situation (yrkande 2).
Motionärerna är oroade över signaler som tyder på att landstingens
skuld till momssystemet riskerar att äta upp de ökade statsbidragen.
Detta skulle i så fall omöjliggöra ett långsiktigt förändringsarbete i
kommuner och landsting. Vidare vill motionärerna också påtala att den
ekonomiska utvecklingen visar stora olikheter mellan olika regioner i
landet. Trots ökade statsbidrag har den ekonomiska situationen i gles-
bygdslänen blivit svårare av den snabba befolkningsminskningen. Detta
bör också tillkännages för regeringen (yrkande 1).
I motion 2000/01:Fi607 av Lennart Axelsson m.fl. (s) betonas att de
regionala olikheterna i landet är stora. Motionärerna anser att sys-
temet för utjämning av resurserna mellan kommunerna inte förmår klara
av denna obalans. Det mesta tyder enligt motionärerna också på att
Kommun- och Bostadsdelegationernas arbeten inte kommer att kunna lösa
de ekonomiska bekymren i ett antal kommuner och landsting. Det är
oerhört viktigt att regeringen även fortsättningsvis ger stöd till
utsatta kommuner och landsting. Vi måste också, anför motionärerna,
fortsätta att försöka hitta instrument som på ett träffsäkert sätt kan
fördela resurserna dit behoven finns. Detta bör tillkännages för rege-
ringen.
Finansutskottets ställningstagande
I motionerna Fi607 (s), Fi615 (s) och Fi616 (s) framförs oro över att
många kommuner och landsting fortfarande brottas med stora ekonomiska
problem. Vidare framhålls att de regionala obalanserna är betydande
och att det är viktigt att utsatta kommuner och landsting får fortsatt
stöd.
Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att det är angeläget att
bistå kommuner och landsting som befinner sig i en särskilt svår situ-
ation. Den ram för utgiftsområdet som riksdagen fattade beslut om den
22 november 2000 innehåller medel för detta ändamål under anslag 91:2
Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting. I ramen
för 2001 finns inräknat en tillfällig höjning av bidraget med 700
miljoner kronor. Utskottet noterar att regeringen den 10 oktober 2000
fattade beslut om stöd till utsatta kommuner och landsting baserat på
Kommundelegationens förslag. Fyra landsting och 34 kommuner får sam-
manlagt 1 244 miljoner kronor. Regeringen beslutade att öka bidragen
med 300 miljoner kronor samt tidigarelägga delar av bidragen i förhål-
lande till Kommundelegationens förslag. Utskottet vill också påminna
om att riksdagen har beslutat att vid utgången av 2000 avskriva kom-
munsektorns skuld till staten på drygt 4 miljarder kronor i kommunkon-
tosystemet. Utskottet vill därutöver påminna om att riksdagen, i syfte
att ge landsting med minskande befolkning förbättrade förutsättningar
att klara de nödvändiga anpassningarna av verksamheten, nyligen beslu-
tade om ett omställningsbidrag som skall utgå under 2001 och 2002
(bet. 2000/01:FiU9). Utjämningsdelegationen (dir. 1999:57) har i sitt
arbete att behandla frågan om befolkningsförändringarnas konsekvenser
för den kommunala verksamheten och ekonomin samt merkostnaderna för
hälso- och sjukvård i storstadsregioner och glesbygd.
Utskottet avstyrker med det nyss anförda motionerna Fi607 (s), Fi615
(s) och Fi616 (s) yrkandena 1, 2 och 4.
3. Kommunkontosystemet och konkurrensneutraliteten
Utskottets förslag i korthet
Utskottet ställer sig bakom regeringens bedömning att frågan om kon-
kurrensneutraliteten inom vuxentandvården bör kunna lösas på frivillig
väg. Regeringen har aviserat att ytterligare analyser av kommunkonto-
systemets effekter på konkurrensen kommer att göras. Samtliga motion-
syrkanden avstyrks.
Jämför reservationerna 4 (m, kd), 5 (c) och 6 (fp).
Bakgrund
Mot bakgrund av den ökande omslutningen i kommunkontosystemet tillsat-
te regeringen en utredning med uppgift att analysera vissa frågor
rörande kommunkontosystemet. Utredningen lämnade i oktober 1999 sitt
betänkande Kommunkontosystemet och rättvisan - momsen, kommunerna och
konkurrensen, där man föreslog tre alternativa metoder för att komma
till rätta med finansieringsfrågan. Regeringen gjorde i 2000 års eko-
nomiska vårproposition bedömningen att systemet bör behållas 2001 och
att underskottet som uppkommit t.o.m. utgången av 2000 tas över av
staten. Vidare gjorde regeringen bedömningen att ytterligare analyser
av kommunkontosystemets effekter på konkurrensneutraliteten var nöd-
vändiga. Regeringen aviserade i proposition 1999/2000:115 Vissa kommu-
nalekonomiska frågor att den avser att återkomma med ett uppdrag att
analysera kommunkontosystemets effekter när det gäller konkurrensneut-
raliteten.
I samma proposition gör regeringen också bedömningen att möjligheterna
till uppföljning av utbetalningarna från kommunkontona bör förbättras
och möjligheterna till omprövning av beslut övervägas.
Tandvården är det område där nuvarande system orsakar störst problem.
Vuxentandvården bedrivs på en marknad med fri etableringsrätt och fri
prissättning och är enligt EG:s sjätte momsdirektiv undantaget från
mervärdesskatt. Samtidigt omfattas folktandvården av kommunkontosys-
temet och ges därmed möjlighet till kompensation för de momskostnader
som finns i verksamheten - en möjlighet som de privata tandläkarna
saknar. Detta ger tandvården en särställning bland de verksamheter som
omfattas av kommunkontosystemet och skapar en ojämlikhet i konkurrens-
situationen till folktandvårdens fördel. Detta uppmärksammades av
utredningen Kommunkontosystemet och rättvisan (SOU 1999:133) som före-
slog tre metoder att lösa problemet, att lyfta ur folktandvården ur
kommunkontosystemet, att lyfta in privattandläkarna i detsamma eller
att momsbelägga tandvården. Regeringen ansåg dock i proposition
1999/2000:115 att det första förslaget lämnade gränsdragningsproblem
olösta gentemot andra verksamheter, att det andra förslaget var ofram-
komligt då kommunkontosystemet inte är avsett för privaträttsliga
juridiska personer och att en förändring av EG:s sjätte momsdirektiv
inte var rimlig inom en överskådlig framtid. I stället gjorde rege-
ringen bedömningen att frågan borde kunna lösas på frivillig väg genom
att landstingen inte återbördar momskompensationen till folktandvår-
den. Ett sådant system finns redan i dag och tillämpas i drygt hälften
av landstingen. Regeringen framhöll att den kommer att följa utveck-
lingen för att bedöma om konkurrensneutralitet uppnås eller inte. För
det fall denna lösning inte leder till önskade effekter inom rimlig
tid ansåg regeringen att andra lösningar borde övervägas.
Motionerna
I motion 2000/01:Fi601 framhåller Nils Fredrik Aurelius och Ola Karls-
son (båda m) att kommunkontosystemet skapar konkurrenssnedvridning.
Verksamhet i regi av kommuner och landsting får ersättning fullt ut
för den ingående momsen men motsvarande kompensation ges inte till den
privata sidan. Motionärerna föreslår att riksdagen beslutar att moms-
belägga tandvården med stöd av EG:s sjätte momsdirektiv.
Margareta Cederfelt (m) framhåller i motion 2000/01:Fi604 att kommun-
kontosystemet motverkar konkurrens. Verksamheten som drivs av kommuner
och landsting kompenseras för momskostnader via kommunkontosystemet i
Ludvika men privata företag har inte möjlighet till denna kompensa-
tion. Motionären anser att regeringen bör utarbeta ett förslag till
hur momsfrågan skall hanteras för att neutralitet skall råda mellan
marknadens aktörer oavsett om dessa är offentliga eller privata.
I motion 2000/01:Fi609 av Per Landgren (kd) och Lennart Hedquist (m)
framhålls att kommunkontosystemets huvuduppgift är att skapa konkur-
rensneutralitet mellan externt upphandlad verksamhet och kommunernas
verksamhet i egen regi. Motionärerna pekar på att utredningen SOU
1999:133 Kommunkontosystemet och rättvisan - momsen, kommunerna och
konkurrensen hade som särskild uppgift att undersöka förekomsten och
omfattningen av konkurrenssnedvridande effekter av kommunkontosystem-
et. Utredningen uppmärksammade att frånvaron av momsplikt inom bl.a.
vård, omsorg och skola allvarligt störde marknadens funktionssätt och
missgynnade privata leverantörer av sådana tjänster. Enligt motionä-
rernas mening är det angeläget att mervärdesskatteplikten blir så
likformig som möjligt, oavsett om tjänsterna erbjuds genom det allmän-
na eller av näringsdrivande rättssubjekt. Utredningen anvisade som
huvudalternativ att regeringen skall verka för en ändring av EU:s
gemensamma momsregler.
Regeringen utlovade i proposition 1999/2000:115 att återkomma med ett
uppdrag om att analysera systemets effekter när det gäller konkurrens-
neutraliteten. Detta är enligt motionärerna uppenbart otillräckligt.
Motionärerna anser att Sverige skall försöka påskynda EU:s arbete med
en modernisering av de gemensamma mervärdesskattereglerna. Ett sådant
arbete är dock inte tillräckligt och kan beräknas ta lång tid. Motio-
närerna anser att de konkurrensproblem som föreligger motiverar att
ansträngningar görs för att inom ramen för nuvarande regelverk åtgärda
situationen. Motionärerna föreslår därför att en statlig utredning bör
tillsättas snarast med enda uppgift att utreda möjligheterna att inom
nuvarande rättsliga ramar momsbelägga verksamhet inom bl.a. vård,
omsorg och skola.
Per Landgren m.fl. (kd) framhåller i motion 2000/01:Fi617 att kommun-
kontosystemet behöver ändras och att en viktig väg för regeringen är
att verka för en förändring av EU:s gemensamma momsregler så att möj-
lighet ges att momsbelägga områden som i dag är skattebefriade, vilket
skulle berättiga till avdragsrätt för ingående moms. Motionärerna
anser att denna fråga bör drivas informellt redan under Sveriges ord-
förandeskap inom EU (yrkande 2).
I motion 1999/2000:Fi54 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) framhålls att det
är angeläget att åstadkomma konkurrensneutralitet mellan privat och
offentlig sektor. I motionen föreslås att regeringen snarast bör utre-
da möjligheterna att momsbelägga verksamhet inom skola, vård och om-
sorg (yrkande 3). Vidare föreslås att regeringen under Sveriges ord-
förandeskap i EU skall arbeta för en ändring av EG:s sjätte momsdirek-
tiv i syfte att skapa konkurrensneutralitet (yrkande 4). I motionen
anförs också att regeringen alltför lättvindigt avskrivit utredningens
förslag om konkurrensproblemen inom tandvården. Regeringens bedömning
om en frivillig lösning kan inte garantera konkurrensneutralitet och
gynnar dessutom landsting med omfattande vuxentandvård i egen regi
eftersom dessa landsting kan tillgodogöra sig mer momskompensation än
landsting som bedriver mindre egenproducerad tandvård eller väljer att
lägga tandvården i ett aktiebolag. Motionärerna yrkar att tandvården
som en övergångslösning skyndsamt bör lyftas ut ur kommunkontosystemet
(yrkande 2).
I motion 1999/2000:Fi55 av Per Landgren m.fl. (kd) framhålls att det
finns ett antal problem som behöver åtgärdas för att offentlig och
privat verksamhet skall kunna bedrivas på lika villkor. Det problem
med konkurrensneutraliteten som i dag finns inom tandvården kommer
enligt motionärerna med all sannolikhet att dyka upp även inom andra
områden i framtiden. Motionärerna anser att en statlig utredning sna-
rast bör tillsättas för att utreda möjligheterna att undanröja de
snedvridande effekterna för konkurrens mellan offentlig och privat
sektor. Motionärerna föreslår dels att regeringen skall utreda möjlig-
heterna att lösa frågan inom ramen för EG:s nuvarande sjätte momsdi-
rektiv (yrkande 3), dels att regeringen bör arbeta för en förändring
av direktivet (yrkande 5). Motionärerna föreslår även att regeringen
noggrant skall följa upp om konkurrensneutralitet inom tandvården
verkligen uppnås med regeringens förslag till frivillig lösning (yr-
kande 4).
I motion 1999/2000:Fi56 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) föreslås dels att
regeringen snarast bör lägga fram ett förslag till långsiktig lösning
av frågan om konkurrensneutralitet mellan privat och offentlig verk-
samhet (yrkande 7), dels att regeringen bör ges i uppdrag att snarast
lägga fram ett förslag till en långsiktig lösning av frågan om konkur-
rensneutralitet inom vuxentandvården (yrkande 8).
I motion 1999/2000:Fi57 av Lena Ek m.fl. (c) framhåller motionärerna
att det är av stor vikt att rätta till den obalans i konkurrensen som
råder mellan offentlig och privat tandvård på grund av mervärdesskat-
tereglerna. Regeringen bör ges i uppdrag att återkomma med förslag för
att säkerställa konkurrensneutraliteten (yrkande 4).
Finansutskottets ställningstagande
Syftet med kommunkontosystemet är att ur mervärdesskattesynpunkt skapa
konkurrensneutralitet mellan verksamhet som bedrivs i kommunal regi
och sådan som bedrivs av externa näringsidkare. I utredningen om kom-
munkontosystemet som redovisades i oktober 1999 (SOU 1999:133) pekades
på att vissa problem med konkurrensneutraliteten fortfarande finns.
Regeringen anger i budgetpropositionen för 2001 att ett fortsatt ut-
redningsarbete av kommunkontosystemet kommer att påbörjas. För att
förbättra uppföljningsmöjligheterna är regeringens avsikt att kommuner
och landsting skall lämna betydligt fler uppgifter än i dag vid ansö-
kan om utbetalning ur kommunkontosystemet. En analys kommer att göras
av de stora variationerna av utbetalningarna mellan olika kommuner och
landsting. Utöver detta kommer regeringen också att tillsätta en ar-
betsgrupp för att se över kommunkontosystemet som helhet. Utskottet
konstaterar att det kommer att göras ett avsevärt utredningsarbete
kring kommunkontosystemet och ser ingen anledning att varken föreslå
ytterligare utredningar eller på något sätt föregripa utredningarna.
Ett område som av utredningen (SOU 1999:133) pekas ut som särskilt
besvärligt ur konkurrensneutralitetssynpunkt är vuxentandvården. Ut-
redningen pekar på alternativa sätt att försöka lösa problemen, men
regeringen gör bedömningen att förslagen alla är problematiska. Utred-
ningen gör bedömningen att EG:s sjätte momsdirektiv öppnar för möjlig-
heten att införa moms på tandvård men att frågan bör analyseras vida-
re. Regeringen gör dock en något annorlunda bedömning och anser att en
momsbeläggning inte är förenlig med reglerna i EG:s sjätte momsdirek-
tiv. Regeringen gör bedömningen att en förändring av EG:s sjätte moms-
direktiv inte är rimlig inom en överskådlig framtid. Utskottet delar
regeringens bedömning och utgår från att regeringen bevakar möjlighe-
terna till förändringar av direktivet i framtiden. Regeringen kommer
att noggrant följa utvecklingen inom tandvårdsområdet för att bedöma
om den frivilliga lösningen åstadkommer konkurrensneutralitet eller
inte och överväga andra lösningar om det bedöms nödvändigt. Utskottet
ställer sig bakom regeringens bedömning att frågan bör lösas genom att
folktandvården undantas från kommunkontosystemet på så sätt att lands-
tingen på frivillig väg undandrar den erhållna momsersättningen från
tandvården.
Utskottet avstyrker med det anförda motionerna 1999/2000:Fi54 (m)
yrkandena 2-4, 1999/2000:Fi55 (kd) yrkandena 3-5, 1999/2000:Fi56 (fp)
yrkandena 7 och 8, 1999/2000:Fi57 (c) yrkande 4, 2000/01:Fi601 (m),
2000/01:Fi604 (m), 2000/01:Fi609 (kd, m) samt 2000/01:Fi617 (kd) yr-
kande 2.
4. Finansiering av kommunkontosystemet
Utskottets förslag i korthet
Med hänvisning till att utredningar pågår avstyrker utskottet motions-
yrkandet om ansträngningar för att kommunkontosystemet så långt som
möjligt blir kostnadsneutralt för enskilda kommuner och landsting.
Motionen
I motion 2000/01:Fi608 av Sven-Erik Österberg (s) begärs ett
tillkännagivande beträffande kommunkontosystemet, den s.k. Ludvikamom-
sen. Sedan EU-inträdet 1995 måste kommuner och landsting betala moms
även för s.k. icke-skattepliktiga verksamheter. Kommunkontosystemet
inrättades för att kommuner och landsting skulle få tillbaka lika
mycket som de betalat in men så har inte blivit fallet. Kommuner och
landsting riskerar att få tillbaka betydligt mindre från systemet än
de betalat in. Det är enligt motionären angeläget att ansträngningar
görs för att få ett system som så långt det är möjligt blir
kostnadsneutralt nere på enskild kommun- och landstingsnivå.
Finansutskottets ställningstagande
Riksdagen har ställt sig bakom regeringens förslag att det
ackumulerade underskott som finns i kommunkontosystemet vid utgången
av 2000 skall skrivas av vid utgången av året. En arbetsgrupp skall se
över systemet som helhet, bl.a. med avseende på
omfördelningseffekterna. Ett flertal analyser av kommunkontosystemet
ur olika aspekter kommer att påbörjas, bl.a. görs en analys av de
stora variationerna av utbetalningarna mellan olika kommuner och
landsting. Utskottet förutsätter att frågan om hur finansieringen av
systemet påverkar enskilda kommuner och landsting kommer att belysas i
detta sammanhang. Utskottet anser inte att ytterligare analyser
därutöver är påkallade.
Utskottet avstyrker därmed motion Fi608 (s).
5. Hivpreventivt arbete i storstadsregionena
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen vad som
anförs om hivpreventivt arbete i storstadsregionerna och att högst 84
miljoner kronor av anslaget 91:2 Bidrag till särskilda insatser i
vissa kommuner och landsting får användas till detta ändamål under
2001. Därmed tillstyrker utskottet i huvudsak de väckta motionerna.
Motionerna
I motion So504 av Susanne Eberstein m.fl. (s, v, mp) begärs
tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om ett
fortsatt specialdestinerat statligt bidrag för hiv/aidsinsatser.
Yrkanden med samma innebörd finns också i motionerna So282 av Chris
Heister m.fl. (m) yrkande 3, So481 Maud Ekendahl m.fl. (m, s, v, kd,
c, fp, mp), Ju724 av Tasso Stafilidis m.fl. (v, s, c, fp, mp) yrkande
20, So548 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 12 och L459 av Ana
Maria Narti m.fl. (fp) yrkande 15.
Socialutskottets yttrande
Bakgrund
Fram t.o.m. år 1997 utbetalades ett extra statsbidrag till kommuner
och landsting i storstadsregionerna från utgiftsområde 9 anslag A4
Insatser mot aids.
I vårpropositionen 1996/97:150 uttalade regeringen (s. 107) att
statens stöd till kommunernas och landstingens hivpreventiva arbete
framöver fick anses ingå i de generella statsbidragen. För att värna
den verksamhet som byggts upp i samarbete mellan kommuner, landsting
och frivilliga organisationer föreslog regeringen dock ett fortsatt
tillfälligt bidrag för förebyggande hiv/aidsverksamhet i storstäderna
under åren 1998 och 1999. Medel anvisades från utgiftsområde 25 anslag
A2 Bidrag för särskilda insatser i vissa kommuner och landsting.
I budgetpropositionen för år 2000, 1999/2000:1, föreslog regeringen
under utgiftsområde 25 (volym 2, s. 12) att det tillfälliga bidraget
skulle utgå även under år 2000.
Socialutskottets bedömning
Socialutskottet anser det glädjande att de förebyggande insatserna mot
hivinfektion varit framgångsrika och att Sverige förblivit ett land
med låg förekomst av hivinfektion (yttrande 2000/01:SoU1y). Utskottet
anser att insatserna mot hiv/aids måste ges fortsatt hög prioritet på
alla samhällsnivåer. Insatserna bör i ökad grad riktas mot de grupper
där riskbeteendet är som störst och där en fortsatt smittspridning
sker. För att värna den verksamhet som byggts upp i storstadsområdena
i samarbete mellan kommuner, landsting och frivilliga organisationer
är det angeläget med ett fortsatt särskilt bidrag till
storstadsområdena. Utskottet delar således uppfattningen i motionerna
So282 (m) yrkande 3, So481 (m, s, v, kd, c, fp, mp), So504 (s, v, mp),
Ju724 (v, s, c, fp, mp) yrkande 20 och L459 (fp) yrkande 15.
Socialutskottet förordar ett tillkännagivande till regeringen om ett
fortsatt särskilt statsbidrag till storstadsregionerna. Med det
anförda överlämnar utskottet motionsyrkandena till finansutskottet.
Finansutskottets ställningstagande
Riksdagen har under tre år anvisat medel för det hivpreventiva arbetet
i storstadsregionerna. Det hivpreventiva arbetet som bedrivs i
storstadsregionerna utgör ett viktigt inslag i kampen mot hiv/aids.
Medel för detta ändamål har hittills anvisats från anslaget A2 Bidrag
till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting. I regeringens
budgetförslag för år 2001 har inte medel för detta ändamål särskilt
beräknats under anslaget 91:2 Bidrag till särskilda insatser i vissa
kommuner och landsting.
Utskottet delar regeringens bedömning att det hivpreventiva arbetet
tillhör kommunernas och landstingens ansvarsområde. Utskottet vill
dock även under år 2001 värna om de verksamheter som byggts upp varför
högst 84 miljoner kronor av anslaget detta år får användas för det
hivpreventiva arbetet i storstadsregionerna. Vad utskottet anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Utskottet
tillstyrker därmed i huvudsak motionerna So282 (m) yrkande 3, So481
(m, s, v, kd, c, fp, mp), So504 (s, v, mp), Ju724 (v, s, c, fp, mp)
yrkande 20 och L459 (fp) yrkande 15 och So548 (fp) yrkande 12.
6. Åtgärder med anledning av översvämningarna i Mellansverige
Utskottets förslag i korthet
Regeringen bör redovisa en bedömning av de uppkomna behoven och då
också pröva i vad mån befintliga anslag är tillräckliga eller om
ytterligare medel behöver anvisas på tilläggsbudget.
Den i sammanhanget väckta motionen avstyrks.
Jämför reservationerna 7 (m, kd, fp) och 8 (c).
Höstens mycket omfattande regnande har medfört att stora delar av
Mellansverige drabbats av översvämningar. Svårast verkar situationen
vara i sydvästra Värmland där bl.a. Arvika är särskilt utsatt.
Översvämningarna sprider sig, och för varje dag sätts nu nya områden
under vatten vilket leder till att stora ekonomiska värden går till
spillo för såväl enskilda som för företag och myndigheter. Även
kultur- och naturvärden skadas.
Motionen
Med hänvisning till bestämmelserna i 3 kap. 15 § riksdagsordningen
föreslår Centerpartiet i motion Fi9 att man på tilläggsbudget för
innevarande år avsätter ytterligare 100 miljoner kronor för
samhälleliga insatser vid allvarlig händelse av nationell betydelse
(yrkande 1). Enligt motionärerna får det ankomma på regeringen att
införa begränsningsbelopp på andra anslag för att denna nya utgift
skall kunna inrymmas under utgiftstaket.
Motionärerna föreslår också att regeringen i 2001 års vårproposition
skall presentera förslag till ett nytt reservationsanslag på 200
miljoner kronor för insatser vid allvarliga händelser av nationell
betydelse (yrkande 2). Vidare bör regeringen utforma riktlinjer för
vilka samhällsinsatser som kan komma i fråga vid allvarliga händelser
av nationell betydelse, samt hur och av vem dessa insatser skall
finansieras (yrkande 3).
Bakgrund
Tidigare i år drabbades södra Norrland av omfattande översvämningar
och som en följd härav föreslog regeringen i budgetpropositionen att
det för innevarande år uppförda reservationsanslaget A2 Bidrag till
särskilda insatser i vissa kommuner och landsting på utgiftsområde 25
skulle få användas även för att bistå kommuner som haft betydande
kostnader till följd av översvämningarna i juli 2000. Regeringen
bedömde att högst 100 miljoner kronor av anslaget skulle behöva
användas för att bistå dessa kommuner. Utan ett sådant stöd fanns det
risk för att verksamheten i berörda kommuner skulle påverkas negativt,
ansåg regeringen. Finansutskottet tillstyrkte propositionens förslag
och riksdagen beslutade i enlighet med detta.
Måndagen den 27 november 2000 besvarade miljöminister Kjell Larsson en
interpellation om översvämningsdrabbade områden och erinrade då om att
regeringen tidigare föreslagit riksdagen att ett ekonomiskt bidrag
skulle kunna ges till de drabbade kommunerna i södra Norrland och att
man i Regeringskansliet nu var i färd med att behandla sådana
ansökningar. De kommuner som haft betydande kostnader kan självfallet
vända sig till regeringen på samma sätt som norrlandskommunerna,
påpekade miljöministern och förtydligade att han då självfallet avsåg
de kommuner som nu i dagarna drabbas på ett så fruktansvärt sätt. I en
replik kom miljöministern in på de 100 miljoner kronor som avsatts för
de drabbade norrlandskommunerna och framhöll därvid följande:
Det visar sig att ansökningarna från de kommuner som drabbades i
somras inte är större än att fonden förmodligen kommer att klara de
anspråken. Det finns naturligtvis då också möjlighet för de kommuner
som nu drabbas att söka pengar ur fonden. Vi har talat om att vi ska
försöka åstadkomma den möjligheten så fort det går. Jag tror inte att
man behöver gå längre för närvarande när det gäller just
katastroffondsfrågan. Det viktiga är trots allt inte vad det kallas,
utan det viktiga är att det finns pengar till de här åtgärderna.
När det gäller ersättning till privatpersoner är det betydligt
knepigare, eftersom staten naturligtvis måste ha ett starkt ansvar för
att behandla alla privatpersoner lika. Det har alltid genomsyrat
statens ställningstagande i de här situationerna. Då är det oerhört
besvärligt att gå in och hitta möjligheter att ge individuell hjälp,
även om det gäller ett område som är drabbat på det här sättet. Det
finns nämligen också andra som drabbats på motsvarande sätt, även om
det inte är i lika stor skala som nu och inte lika många som drabbas.
Samma dag, den 27 november 2000, besökte statsminister Göran Persson
och statsrådet Lars-Erik Lövdén de översvämningsdrabbade områdena i
Arvika, varvid även de ställde sig positiva till att drabbade kommuner
inkom med framställningar till regeringen.
Utskottets ställningstagande
Effekterna av det mycket omfattande regnandet kan ännu inte
överblickas eftersom översvämningarna inte har kulminerat. Vattennivån
i vattendrag och de stora sjöarna stiger för varje dag och först
längre fram kan de ekonomiska konsekvenserna av översvämningarna
uppskattas.
Regeringen har tidigare bemyndigats att utnyttja anslaget för bidrag
till särskilda insatser i kommuner och landsting för att hjälpa de
kommuner i södra Norrland som drabbats av sommarens översvämningar. I
Finansdepartementet behandlas just nu de berörda kommunernas
ansökningar, och regeringen räknar med att fatta beslut i frågan under
december månad.
Regeringen har redan ställt sig positiv till att på motsvarande sätt
pröva de ansökningar som kommer från de nu drabbade kommunerna.
I den uppkomna situationen har självklart försäkringsbolagen ett stort
ansvar för sina försäkringstagare. Det är dock utskottets uppfattning
att samhället solidariskt måste ställa upp så att drabbade kommuner
inte får en orimlig ekonomisk börda till följd av översvämningarna och
deras följder. I detta fall bör samma principer gälla som för de
tidigare drabbade Norrlandskommunerna.
Centerpartiet föreslår att ett nytt anslag skall inrättas för insatser
vid allvarliga händelser av nationell betydelse och att 100 miljoner
kronor avdelas för detta ändamål redan på tilläggsbudget för
innevarande år.
Om situationer av detta slag uppkommer bör enligt utskottets mening
dessa kunna hanteras inom ramen för den befintliga statsbudgeten och
den flexibilitet som nuvarande anslagssystem medger, t.ex. genom
utnyttjande av anslagssparande eller anslagskrediter. En bättre
lösning än den motionärerna förordar är därför att på redan tillämpat
sätt utnyttja anslaget Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner
och landsting för insatser av detta slag. I motionärernas eget
budgetalternativ ges inte denna möjlighet eftersom Centerpartiet,
liksom Moderata samlingspartiet och Folkpartiet liberalerna vill
avskaffa detta anslag. I regeringens budgetalternativ för 2001 finns
emellertid 2,1 miljarder kronor uppförda på detta anslag. Dessa medel
kan användas för att tillfälligt bistå kommuner och landsting som på
grund av speciella omständigheter hamnat i en särskilt svår ekonomisk
situation.
När situationen stabiliserats och berörda kommuner inkommit med sina
framställningar bör regeringen redovisa en bedömning av de uppkomna
behoven. Regeringen kan då också pröva i vad mån befintliga anslag är
tillräckliga eller om ytterligare medel behöver anvisas på
tilläggsbudget.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi9 (c).
7. Anslagen inom utgiftsområde 25 för 2001
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner den föreslagna användningen
av anslaget 91:2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och
landsting med av utskottet föreslaget tillägg. Därmed bifaller
riksdagen med visst tillägg proposition 2000/01:1 utgiftsområde 25
punkt 1. Riksdagen anvisar för budgetåret 2001 anslagen under
utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner i enlighet med
regeringens förslag (punkt 2). Motionsförslagen avstyrks.
Budgetpropositionen
Riksdagen har efter förslag av utskottet i betänkande 2000/01:FiU1 den
22 november 2000 beslutat om ramar för utgiftsområden och om
beräkningen av statens inkomster för 2001. Ramen för utgiftsområde 25
har därvid lagts fast till 99 362,6 miljoner kronor. Utskottet har i
detta sammanhang ställt sig bakom den samhällsekonomiska bedömning av
det finansiella utrymmet för kommunsektorn som regeringen gjort i
budgetpropositionen (prop. 2000/01:1). I budgetpropositionen föreslår
regeringen att riksdagen skall anvisa anslag för 2001 under
utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner.
Budgetförslaget för 2001 presenteras i en ny indelning i s.k.
politikområden. Detta påverkar dock inte utgiftsområde 25 Allmänna
bidrag till kommuner. De fyra anslagen inom utgiftsområdet byter dock
nummerbenämningar. Anslagen A1-A4 benämns i den nya indelningen i
stället 91:1-91:4. För anslagens namn i övrigt föreslås inga föränd-
ringar.
Utgiftsområdet omfattar fyra anslag. Bidragen lämnas dels i form av
ett allmänt finansiellt stöd till kommuner och landsting (anslag 91:1,
tidigare A1), dels i form av ett bidrag för att åstadkomma likvärdiga
ekonomiska förutsättningar mellan kommuner respektive landsting
(anslag 91:3, tidigare A3). Utgiftsområdet omfattar också ett bidrag
för särskilda insatser i vissa kommuner och landsting (anslag 91:2,
tidigare A2). Syftet med detta anslag är att skapa möjligheter att i
rekonstruktivt syfte tillfälligt bistå kommuner och landsting som på
grund av speciella omständigheter kan hamna i en särskilt svår
ekonomisk situation. En del av detta bidrag disponeras av
Bostadsdelegationen. Till detta kommer ett mindre bidrag till Rådet
för kommunal redovisning (anslag 91:4, tidigare A4).
Till anslaget 91:1 Generellt statsbidrag till kommuner och landsting
föreslås riksdagen anvisa ett ramanslag på 78 105,5 miljoner kronor.
Syftet med bidraget är att utgöra ett allmänt finansiellt stöd till
verksamhet i kommuner och landsting. Bidraget skall dessutom vara ett
instrument för att genomföra ekonomiska regleringar mellan staten och
kommuner respektive landsting. Anslaget fördelas i relation till
kommunens eller landstingets invånarantal. En mindre del av bidraget
fördelas dessutom under 1997-2001 utifrån åldersbaserade kriterier.
Regeringen föreslår att det generella statsbidraget höjs med 3 250
miljoner kronor 2001, varav 950 miljoner kronor avser den nationella
handlingsplanen för hälso- och sjukvården.
Regeringens förslag till begränsad avdragsrätt för den allmänna pen-
sionsavgiften ökar kommunsektorns skatteinkomster med 5 miljarder
kronor och förändringarna av grundavdraget minskar kommunsektorns
skatteinkomster med ca 2 miljarder kronor. Dessa förändringar regleras
genom en sänkning av det generella statsbidraget med ca 3 miljarder
kronor.
Vid beräkningen av utgiftsramen har hänsyn också tagits till de regle-
ringar som föreslås till följd av finansieringsprincipen. Regeringen
föreslår en utökning av den garanterade undervisningstiden i
gymnasieskolan samt att hemkommunens ersättning för elever i
specialskolan skall höjs fr.o.m. hösten 2001. Det generella
statsbidraget höjs med 110 miljoner kronor som kompensation för
kommunernas ökade kostnader. Från och med 2001 föreslås i proposition
2000/01:5 att staten till en del övertar kostnadsansvaret för
funktionshindrade som är 65 år eller äldre. Kommunernas kostnader
minskar därmed med 189 miljoner kronor och det generella statsbidraget
sänks i motsvarande mån. Sammantaget innebär regleringarna enligt
finansieringsprincipen att det generella statsbidraget 2001 minskas
med 57 miljoner kronor.
Till anslaget 91:2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och
landsting föreslår regeringen att riksdagen skall anvisa ett reserva-
tionsanslag på 2 066,2 miljoner kronor. Syftet med anslaget är att
skapa möjligheter att i rekonstruktivt syfte tillfälligt bistå
kommuner och landsting som på grund av speciella omständigheter kan
hamna i en särskilt svår ekonomisk situation. Regeringen bedömer att
bidraget engångsvis bör höjas med 700 miljoner kronor under 2001.
Bostadsdelegationens medelsbehov för 2001 för de ärenden som återstår
bedöms till 400 miljoner kronor. Medlen skall främst användas till
avlösen av borgensåtaganden för lån till bostadsrättsföreningar.
Ett omställningsbidrag till landsting med befolkningsminskning kommer
att utgå 2001 och 2002 (prop. 1999/2000:115, bet. 2000/01:FiU9) och
finansieras med medel från detta anslag. Omställningsbidraget uppgår
till 150 miljoner kronor per år.
Med anledning av det nyligen beslutade bidraget för kommuner med höga
kostnader för verksamhet enligt lagen (1993:387) om stöd och service
till vissa funktionshindrade, LSS (prop. 1999/2000:115, bet.
2000/01:FiU9), föreslår regeringen att 350 miljoner kronor vardera
2001 och 2002 förs över från det generella statsbidraget till detta
anslag. För särskilt kostnadskrävande insatser enligt LSS införs
vidare ett särskilt statsbidrag 2001 och 2002 som kommuner kan ansöka
om. Det särskilda bidraget beräknas uppgå till 100 miljoner kronor per
år.
Till de medel som står till regeringens förfogande på anslaget
Särskilda insatser i vissa kommuner och landsting kommer 699 miljoner
kronor genom att staten, efter utnyttjande av sin köpoption, har sålt
aktierna i Haninge Holding AB till Venantius AB. En del av
fastighetsbeståndet i det av holdingbolaget ägda bostadsföretaget
Haninge Bostäder AB kommer att säljas, varvid ytterligare medel kommer
att kunna återvinnas.
Till anslaget 91:3 Statligt utjämningsbidrag till kommuner och
landsting föreslår regeringen att riksdagen skall anvisa ett
obetecknat anslag på 19 190,2 miljoner kronor. Syftet med det statliga
utjämningssystemet för kommuner och landsting är att åstadkomma
likvärdiga ekonomiska förutsättningar för kommuner respektive
landsting att bedriva sin verksamhet oavsett strukturella
förhållanden. Utjämningssystemet består av inkomstutjämning och
kostnadsutjämning. Utjämningsbidraget utjämnar för såväl skillnader i
skattekraft som för strukturella kostnadsskillnader mellan kommuner
respektive landsting. Bidraget lämnas till kommuner respektive
landsting med en skattekraft som är lägre än genomsnittet för riket
och till kommuner respektive landsting med ogynnsam kostnadsstruktur.
Anslaget för utjämningsbidrag motsvarar summan av samtliga bidrag som
kommuner och landsting får i både inkomst- och kostnadsutjämningen. Bi-
draget motsvaras av avgifter på statsbudgetens inkomstsida från
kommuner och landsting med en mera gynnsam inkomst- och
kostnadsstruktur. Inkomst- och kostnadsutjämningen är statsfinansiellt
neutral, eftersom summan av bidrag och avgifter är lika stora.
Till anslaget 91:4 Bidrag till Rådet för kommunal redovisning föreslår
regeringen att riksdagen skall anvisa ett obetecknat anslag på 0,7
miljoner kronor. Syftet med bidraget är att vara ett ekonomiskt stöd
till Rådet för kommunal redovisning, som är en ideell förening för
normbildning i redovisningsfrågor för kommuner och landsting.
Medlemmar i rådet är staten, Svenska Kommunförbundet och
Landstingsförbundet.
Motionerna
För utgiftsområde 25 innebär förslagen i motion Fi208 av Bo Lundgren
m.fl. (m) ökade utgifter budgetåret 2001 på 45 281,8 miljoner kronor.
Motionen innehåller dock inga yrkanden som behandlas i detta avsnitt.
Moderata samlingspartiets förslag till ram behandlades samlat i
betänkande 2000/01:FiU1. Bortser man från effekterna av att
motionärerna kompenserar kommunerna för skattebortfall genom ökade
bidrag, föreslås att anslaget 91:1 Generellt statsbidrag till kommuner
och landsting minskas med 4 000 miljoner kronor och att anslaget 91:2
Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting minskas
med hela anslagsbeloppet dvs. 2 066 miljoner kronor eftersom
motionärerna avvisar den s.k. kommunakuten.
I motion 2000/01:Fi617 av Per Landgren m.fl. (kd) anförs att det är
riktigt att stärka den kommunala självstyrelsen och förbättra
planeringsförutsättningarna genom att på kort sikt öka de generella
statsbidragen (yrkande 1). Bakgrunden är enligt motionärerna att
saneringspolitiken har varit särskilt tung för kommunsektorn. Till
följd av successivt ökade allmänna egenavgifter sedan 1995 minskade
kommunernas skatteintäkter med drygt 18 miljarder, eftersom
egenavgifterna är avdragsgilla. Till detta kom statliga reformer om
ökat kommunalt ansvarstagande, som inte finansierades av staten enligt
finansieringsprincipen. Kommuner och landsting mötte således långt
större besparingskrav än vad som enbart skulle ha blivit följden av
den svaga utvecklingen av skatteintäkterna. Motionärerna understryker
att Kristdemokraterna också föreslagit en rad andra åtgärder som får
ekonomiska konsekvenser för kommunsektorn och som bör regleras enligt
finansieringsprincipen. Förslagen leder till ett inkomstbortfall 2001
för kommunsektorn med 1 876 miljoner kronor varför statsbidraget höjs
med samma belopp. Utöver detta föreslår motionärerna ett
resurstillskott med 3 500 miljoner kronor så att ramen för
utgiftsområdet totalt föreslås höjas med 5 376 miljoner kronor
(yrkande 8).
I motion 2000/01:Fi210 av Lena Ek m.fl. (c) föreslås en satsning på
1 000 miljoner till skolan under 2001. Pengarna läggs på anslaget 91:1
Generellt statsbidrag till kommuner och landsting och tilldelas alltså
kommunerna utan att detaljreglera medlens användning.
Anslaget 91:2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och
landsting bör avvecklas enligt motionärerna, och de medel som avsatts
bör i stället omfördelas till anslaget 91:1 Generellt statsbidrag till
kommuner och landsting.
Utöver dessa omfördelningar och satsningar som påverkar anslaget 91:1
Generellt bidrag till kommuner och landsting föreslår motionärerna
reformer som påverkar kommunernas inkomster och därför regleras mot
statsbidraget till kommunerna i enlighet med finansieringsprincipen.
Nettoeffekten av dessa förslag är en ekonomisk förstärkning för
kommunerna på motsvarande 231 miljoner kronor. Anslaget 91:1 föreslås
därför minskas med samma belopp.
Sammantaget föreslår Folkpartiet liberalerna i motion 2000/01:Fi211 av
Lars Leijonborg m.fl. (fp) en minskning av utgifterna på utgiftsområde
25 för 2001 med 3 816 miljoner kronor (yrkande 10). Nivån på de
generella statsbidragen föreslås minskas med 1 840 miljoner kronor
till följd av att man förespråkar att kostnaderna för
assistansersättningen överförs till staten. Motionärerna avvisar den
s.k. kommunakuten och föreslår att ett särskilt anslag på 90 miljoner
kronor för insatser mot hiv/aids i storstäderna inrättas. Anslaget
91:2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting
föreslås därför minskas med 1 976 miljoner kronor.
Regeringens och motionärernas förslag inom utgiftsområde 25
sammanfattas i nedanstående tabell.
25 Allmänna bidrag till
kommuner
Belopp i 1 000-tal kronor
Anslag
Rege-
ringens
förslag
m
kd
c
fp
91
1
Generellt statsbidrag
till kommuner och lands-
ting
78 105
500
-4 000
000
+5 376
000
+2 835
200
-1 840
000
91
2
Bidrag till särskilda
insatser i vissa kommu-
ner och landsting
2 066
200
-2 066
200
-2 066
200
-1 976
200
91
3
Statligt utjämningsbi-
drag till kommuner och
landsting
19 190
233
91
4
Bidrag till Rådet för
kommunal redovisning
700
Utskottet vill understryka det som i propositionen sägs om att den
förda ekonomiska politiken i hög grad bidragit till att det under de
senaste åren varit möjligt att tillföra kommuner och landsting
betydande ökningar av statsbidragen. Beslutade och föreslagna
tillskott innebär således - i förhållande till 1996 års nivå - en
ökning av resurserna med 24 miljarder kronor 2001. Riksdagen har också
beslutat att den skuld på drygt 4 miljarder kronor som kommunerna har
till staten inom kommunkontosystemet skall avskrivas (bet.
2000/01:FiU11). Utskottet kan konstatera att utvecklingen av den
kommunala ekonomin är starkt beroende av den samhällsekonomiska
utvecklingen liksom av det statsfinansiella läget. I samband med den
kraftfulla saneringen av de offentliga finanserna har en varaktigt låg
inflation och låga räntor etablerats. Detta har i sin tur befrämjat
tillväxten inom den privata sektorn. Med den kraftiga tillväxten har
också kommunsektorns ekonomi förbättrats genom en väsentlig förstärk-
ning av skatteunderlaget.
I motionerna från Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna och Folk-
partiet liberalerna framhåller motionärerna tillväxtens och sysselsätt-
ningsutvecklingens stora betydelse för kommunernas och landstingens in-
komster. Som utskottet ovan berört är detta samband i och för sig
uppenbart eftersom huvuddelen av kommunsektorns inkomster kommer från
kommunalskatten och denna i princip helt baseras på en beskattning av
hushållens arbetsinkomster. I sin bedömning av den kommunala ekonomins
utveckling de närmaste åren anger regeringen att den ökning av
skatteinkomsterna som följer av den förbättrade ekonomiska
utvecklingen samt de ökade statsbidragen ger utrymme för en ökning av
de kommunala konsumtionsutgifterna med i genomsnitt cirka en procent
per år perioden 2000-2003. Denna utveckling är mycket välkommen och
illustrerar enligt utskottet väl tillväxtens betydelse för den
kommunala ekonomin.
Genom att skatteinkomsterna utvecklas på ett positivt sätt finns
enligt utskottet bättre allmänna förutsättningar för kommuner och
landsting att klara balanskravet och samtidigt fortsätta att
tillgodose angelägna behov inom i första hand områdena skola, vård och
omsorg. Ett resurstillskott på 9 miljarder kronor tillförs under
perioden 2001-2004 för att förbättra primärvård, psykiatri och
äldreomsorg. Regeringen har nyligen presenterat en nationell
handlingsplan för hur resurstillskottet skall användas för att
förbättra kvalitet och tillgänglighet för hälso- och sjukvården.
Huvuddelen av dessa medel kommer att tillföras kommuner och landsting
via det generella statsbidraget. Under 2001 uppgår tillskottet till
950 miljoner kronor. Regeringen gör också en satsning på skolan genom
ett riktat bidrag som successivt ökar för att uppgå till 5 miljarder
kronor 2006. Efter fem år skall bidraget infogas i det generella
statsbidraget. Avsikten med bidraget är att förbättra skolans
förutsättningar att höja resultatet i förhållande till de mål som
uttrycks i läroplaner och kursplaner genom att tillföra mer personal.
Moderata samlingspartiet föreslår i sitt budgetalternativ mycket omfat-
tande skattesänkningar som till största delen direkt påverkar de
kommunala skatteinkomsterna. Moderata samlingspartiet kompenserar
kommunerna för skattebortfallet genom att utgifterna inom
utgiftsområde 25 höjs med drygt 51 miljarder kronor. Den sammantagna
ökningen av bidragen till kommunerna uppgår emellertid till drygt 45
miljarder kronor eftersom Moderata samlingspartiet föreslår dels att
det generella statsbidraget sänks med 4 miljarder kronor, dels att
anslaget för särskilda insatser i vissa kommuner och landsting på ca 2
miljarder kronor tas bort. Utskottet noterar att den sammantagna
effekten av de moderata förslagen således blir minskade resurser för
kommuner och landsting. Enligt utskottets uppfattning skulle
skattesänkningar enligt den moderata modellen dessutom innebära
fördelningspolitiska effekter som är oacceptabla, varför de avvisas av
utskottet.
Även i Kristdemokraternas budgetalternativ föreslås skattesänkningar
som påverkar de kommunala skatteinkomsterna med betydande belopp.
Genom en förändring av grundavdraget kan de kommunala inkomsterna
beräknas minska med ca 17 miljarder kronor 2001. För detta och andra
liknande bortfall skall kommuner och landsting enligt motionärerna
kompenseras fullt ut genom att lika stora belopp tillgodoräknas dem
från inkomsttitel 1111 Fysiska personers inkomstskatt. Även i
Centerpartiets och Folkpartiet liberalernas motioner föreslås
skattesänkningar som innebär att kommunerna tappar mycket stora
belopp. Kommunerna skall enligt motionärerna helt kompenseras för
detta men kompensationen föreslås göras genom nettoredovisning på
inkomsttitel 1111 Fysiska personers inkomstskatt. En sådan redovisning
innebär dels att inkomsttiteln skulle uppvisa stora och varaktiga
minus, dels att kommunsektorn tillförs medel utan att dessa behöver
genomgå den vanliga budgetbehandlingen i regering och riksdag, dels
att statsbudgeten blir mer svårgenomtränglig. Det senare illustreras
inte minst av att jämförelser mellan oppositionspartiernas
budgetförslag lätt blir missvisande. Om alla oppositionspartier
redovisat på samma sätt som Moderata samlingspartiet, dvs. i enlighet
med budgetlagens principer, skulle resultatet i stället bli att alla
föreslår betydligt högre anslag till kommunerna än regeringen.
Redovisat på detta sätt föreslår Kristdemokraterna en ökning med 42,5
miljarder kronor, Centerpartiet 16,9 miljarder kronor och Folkpartiet
liberalerna 11,8 miljarder kronor mer än regeringen. Även om en sådan
redovisning är enhetlig för alla partierna ger den ändå en svårtolkad
bild av partiernas politik gentemot kommunsektorn. De ökade anslagen
är i huvudsak en spegling av i vilken utsträckning partiernas olika
skatteförslag måste uppvägas av bidrag till kommunerna som
kompensation för skattebortfallet. Samtliga oppositionspartier ställer
sig bakom den s.k. finansieringsprincipen. Förslag i motionerna som
påverkar den kommunala verksamheten neutraliseras genom förändringar
av statsbidragen. En mer rättvisande bild av partiernas föreslag till
resurstilldelning till kommunsektorn ges i stället om alla neutralise-
ringar rensas bort. Då framträder i stället de verkliga
resursförändringar som respektive parti föreslår. Moderata
samlingspartiet föreslår en sänkning av bidragen till kommunerna med
6,1 miljarder kronor och Folkpartiet liberalerna en sänkning med 2
miljarder kronor. Folkpartiet avvisar dessutom förslaget att
kommunernas skuld till staten i kommunkontosystemet avskrivs. Detta
innebär i praktiken att Folkpartiet reducerar kommunsektorns resurser
med ytterligare ca 4 miljarder kronor. Kristdemokraterna föreslår
ökade bidrag till kommunerna med 3,5 miljarder kronor och
Centerpartiet en ökning med 1 miljard kronor.
Moderata samlingspartiets förslag innebär en kraftig resursminskning
för kommunsektorn. Även Folkpartiet liberalerna föreslår en kraftig
minskning av resurserna till kommunsektorn. Kristdemokraterna föreslår
en ökning av statsbidraget till kommuner och landsting men
understryker i sin motion att denna ökning är tillfällig.
Även om en förbättring av kommunsektorns ekonomi i stort kan förutses
för de närmaste åren är utskottet väl medvetet om att vissa kommuner
och landsting under en övergångsperiod kommer att ha en svår ekonomisk
situation. Utskottet delar därför regeringens bedömning att det finns
behov av särskilda medel för att bl.a. stödja kommuner med stora
åtaganden för boendet. Utskottet kan följaktligen inte ställa sig
bakom de krav som i motioner från Moderaterna, Centerpartiet och
Folkpartiet reses på att avskaffa anslaget 91:2 Bidrag till särskilda
insatser i vissa kommuner och landsting. Utskottet kan i likhet med
regeringen konstatera att det finns ett antal kommuner och landsting
som till följd av främst strukturella orsaker har hamnat i en särskilt
svår ekonomisk situation och därför har svårigheter att klara
balanskravet. Dessa problem kan på kort sikt knappast lösas inom ramen
för det kommunala utjämningssystemet. Det är mot denna bakgrund som
det kan finnas behov av medel för särskilt stöd. För att bedöma
behovet av stöd och vilka villkor som skall ställas måste en
individuell prövning göras i varje enskilt fall, vilken innefattar en
ingående analys av den sökande kommunens eller landstingets ekonomiska
situation och en överläggning med kommunen/landstinget om vilka
åtgärder som bör vidtas. För att bereda ansökningar om stöd inrättade
regeringen Kommundelegationen. Grunderna för bidragsgivningen finns
fastlagda i delegationens direktiv.
Vad gäller krav i motion Fi617 (kd) om kortsiktigt ökade bidrag till
kommunsektorn vill utskottet framföra att i takt med att ekonomiskt ut-
rymme skapats under 1990-talets andra hälft har förstärkningar av
vården, skolan och omsorgen haft högsta prioritet. Jämfört med 1996
års nivå har kommunsektorn tillförts medel som 2001 innebär en
nivåhöjning av de årliga bidragen med ca 24 miljarder kronor och
tillskotten beräknas framgent öka ytterligare. Den långsiktiga
prioriteringen av kommuner och landsting fortsätter framöver bl.a.
genom den nationella handlingsplan för utveckling av hälso- och
sjukvården och den skolsatsning som riksdagen nyligen fattat beslut
om. Utskottet ställer sig mot denna bakgrund inte bakom motionärernas
förslag.
Utskottet tillstyrker med det anförda regeringens förslag till anslag
inom utgiftsområde 25 (punkt 2). Beträffande punkt 1 om användningen
av anslaget 91:2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och
landsting tillstyrker utskottet regeringens förslag med det tillägg
som redovisats i avsnitt 5 Hivpreventivt arbete i storstadsregionerna.
Motionerna Fi211 (fp) yrkande 10, Fi610 (c) och Fi617 (kd) yrkandena 1
och 8 avstyrks av utskottet.
8. Kommunal näringsverksamhet
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslag om begränsningar i den kommunala bo-
lagsverksamheten m.m.
Jämför reservationerna 9 (m), 10 (kd) och 11 (fp).
Motionerna
I motion 2000/01:K344 av Per Westerberg m.fl. (m) framhålls att
kommuner inte skall bedriva näringsverksamhet. Motionärerna anser att
de verksamheter som i dag drivs i bolagsform bör privatiseras eller
avvecklas. Sådana förändringar innebär dock stora omvandlingsprocesser
och måste skötas med stor varsamhet. Motionärerna framhåller att
kommunala medel som inte utsätts för konkurrens används mindre
effektivt och bidrar till att fördyra kommunens service och tjänster.
Inom områden som tidigare varit starkt reglerade, t.ex. energi- och
bostadsområdena, har riskerna med att driva kommunal verksamhet ökat
framhåller motionärerna. Detta har bl.a. visat sig i form av företag
som gått i konkurs. Riksdagen bör tillkännage ovanstående för
regeringen (yrkande 2). I motion 2000/01:N210 av Bo Lundgren m.fl. (m)
begärs också ett tillkännagivande om konkurrensutsättning och
försäljning av kommunala och landstingskommunala företag och
verksamheter (yrkande 1).
I motion 2000/01:Fi617 av Per Landgren m.fl. (kd) anförs att kommuner
inte skall konkurrera ut företag. Kommunala bolag bör i princip
avvecklas på marknader där privata företag konkurrerar eller skulle
kunna konkurrera. Förutsättningen är att det gemensamma bästa inte
talar för ett kommunalt ägande. Det är också viktigt att kommunal
näringsverksamhet inte strider mot lagen. Motionärerna anser också att
det är viktigt att stödja företagandet genom t.ex. upphandlingsrutiner
och etableringsregler. Detta bör tillkännages regeringen (yrkande 5).
I motion 2000/01:Fi209 av Alf Svensson m.fl. (kd) finns ett yrkande
med samma innebörd (yrkande 11).
I motion Fi617 av Per Landgren m.fl. (kd) begärs också ett tillkännagi-
vande om konkurrensutsättning och effektivitet inom vård och omsorg
(yrkande 6). Motionärerna är öppna för en större mångfald med
offentlig och solidarisk finansiering som grund. Konkurrensutsättning
är ett medel för att skapa och stimulera effektivt utnyttjande av
begränsade resurser, stimulera till nytänkande och bidra till god
kvalitet samt ge patienterna ökad valfrihet. Kraven på vårdens höga
kvalitet och lika villkor skall fortsätta att vara desamma oavsett om
vården ges i offentlig eller privat regi.
I motion 2000/01:Fi613 av Karin Pilsäter och Lars Leijonborg (båda fp)
framhålls att de kommunala bolagen i första hand bör avvecklas
(yrkande 2). Kommuner skall av flera skäl inte ge sig in på områden
där det privata näringslivet väl kan svara för de behov det handlar
om. Kommunala företag har ofta ett ojämlikt övertag gentemot privata
konkurrenter, och bolagsformen försvårar i praktiken allmänhetens
demokratiska insyn. Motionärerna framhåller att kommunerna dels skall
koncentrera sin verksamhet till det som kan anses vara kärnverksamhet,
dels att kommunal verksamhet i allmänhet skall bedrivas i
förvaltningsform och endast undantagsvis i bolagsform. Detta bör
tillkännages för regeringen. I samma motion begärs också ett
tillkännagivande om en översyn av de kommunala koncernbildningar som i
vissa fall enligt motionärerna förefaller göra transaktioner enbart i
syfte att undvika skatt (yrkande 4).
I motion 2000/01:Fi612 av Ingemar Josefsson m.fl. (s) framförs att det
finns en risk för att den våg av privatiseringar som går genom landets
borgerligt styrda kommuner och landsting kostar mer än de smakar.
Motionärerna är inte principiellt emot att alternativ skapas och att
verksamheter sköts på entreprenad. Det finns dock exempel på att
privatiseringar inneburit att personalen fått väsentligt sämre
arbetsvillkor, arbetstider och pensionsvillkor. Detta är enligt
motionärerna naturligtvis oacceptabelt. När nu privatiseringsraseriet
är i gång är det viktigt att vara vaksam och följa upp kostnaderna för
privatiseringarna anför motionärerna. Detta bör tillkännages för
regeringen.
Finansutskottets ställningstagande
I motionerna Fi613 (fp) och Fi617 (kd) framförs att kommuner i princip
inte skall driva verksamhet i bolagsform och i motion SK344 (m)
framhålls att kommuner inte alls skall bedriva näringsverksamhet.
Yrkanden med samma innebörd har behandlats flera gånger tidigare,
senast i betänkande 2000/01:KU6 där konstitutionsutskottet anförde
följande:
Beträffande omfattningen av kommunal affärsverksamhet och formen för
kommunal verksamhet har utskottet inte skäl att nu göra någon annan be-
dömning än den i betänkande 1998/99:KU24. Utskottet anser alltså dels
att det inte finns skäl att införa regler som förbjuder eller
begränsar kommunala företag, dels att den kommunala verksamheten bör
bedrivas i nämndform i största möjliga utsträckning, dock att det
också kan finnas skäl som talar för bolagsformen. Utskottet anser
vidare att det inte finns skäl att föreslå ändringar i kommunallagen
om inskränkningar i rätten att bilda bolag eller om avveckling av
kommunala bolag och att det inte behövs några ytterligare
preciseringar av kommunallagens regler om den kommunala kompetensen
beträffande kommunal näringsverksamhet. Rådet för konkurrens på lika
villkor mellan offentlig och privat sektor väntas lämna sin
slutrapport före årets slut. Därtill kommer att en departe-
mentspromemoria väntas komma att behandla de frågor som i
sammanhanget gäller konkurrenslagen. Motionerna ger enligt utskottets
mening inte anledning att nu förorda några ändringar i vad som gäller
till skydd för näringsfriheten och en effektiv konkurrens.
Finansutskottet ställer sig bakom dessa bedömningar.
I motion Fi617 (kd) begärs ett tillkännagivande om
konkurrensutsättning och effektivitet inom vård och omsorg. Utskottet
noterar att den kommunala verksamheten redan i dagsläget i hög grad är
utsatt för konkurrens och att det visar sig att den ofta klarar sig
utmärkt i konkurrensen med privata alternativ. Utskottet anser inte
att privata driftslösningar är ett självändamål men vill samtidigt
betona att entreprenader under bestämda förutsättningar kan vara ett
komplement till kommunal verksamhet i egen regi. Till
förutsättningarna hör bl.a. att finansieringen skall ske från den
offentliga sektorn, att servicen skall tillhandahållas rättvist och
att verksamheten skall bedrivas under demokratisk kontroll. Utskottet
delar inte tron att privata verksamhetsformer automatiskt är
överlägsna verksamhet i allmän regi. Utskottet ser i stället betydande
risker för försämrad kvalitet, ökad segregering och minskat inflytande
för dem som är direkt berörda av verksamheten i fråga.
Finansutskottet anförde i betänkande 2000/01:FiU9 s. 8 att "kommuner
och landsting inom ramen för nuvarande regelsystem skall ha frihet att
organisera sin verksamhet efter de förutsättningar som råder. Den
nuvarande ordningen fungerar enligt utskottets mening i allt
väsentligt på ett tillfredsställande sätt." Utskottet ser ingen
anledning att ändra denna bedömning. När det gäller de kommunala
bolagens förhållande till skattelagstiftningen vill utskottet
framhålla att kommunala bolag givetvis skall behandlas på samma sätt
som privata bolag.
Utskottet håller med motionärerna i motion Fi612 (s) att privatisering
av den kommunala verksamheten kan ha lett till kostnadsökningar och
kvalitetsförsämringar. Varje förändring av verksamheten bör dock
enligt utskottets mening bedömas från sina egna förutsättningar. Det
kan också konstateras att denna typ av frågor väckt stor uppmärksamhet
i den allmänna debatten och man kan därför utgå från att man såväl
inom Regeringskansliet, kommuner och landsting som inom forskning,
fackliga organisationer och branschorganisationer kommer att belysa
denna typ av frågor både på ett mer generellt plan och utifrån
speciella aspekter.
Utskottet avstyrker med det ovan anförda motionerna K344 (m) yrkande
2, Fi209 (kd) yrkande 11, Fi612 (s), Fi613 (fp) yrkandena 2 och 4,
Fi617 (kd) yrkandena 5 och 6 samt N210 yrkande 1.
9. Kommunalt självstyre
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker tre motionsyrkanden om specialdestinering av
bidrag, utjämningsavgift m.m. som motionärerna anser begränsar den
kommunala självstyrelsen.
Jämför reservationerna 12 (m), 13 (kd) och 14 (c).
Motionerna
I motion 2000/01:Fi210 av Lennart Daléus m.fl. (c) anförs att
regeringen nu mer och mer återgår till detaljerade
specialdestineringar i statsbidragssystemet. Detta illustreras bl.a.
av regeringens förslag till skolsatsning och ersättning till kommuner
som inför maxtaxa. Motionärerna vill slå vakt om det kommunala
självstyret och tilldela kommunerna utökade medel utan att
detaljreglera deras användning. Vad som anförts om
specialdestineringar bör tillkännages för regeringen (yrkande 11).
I motion 2000/01:Sk310 av Henrik Westman (m) begärs ett
tillkännagivande om det kommunala självstyret (yrkande 1). Motionären
anser att dagens system med mellankommunal utjämningsskatt, s.k. Robin
Hood-skatt, är ett exempel på statens övergrepp på det kommunala
självstyret. Det parti som föreslår väljarna en ändrad skattesats och
får gehör för den skall utan statens sanktioner kunna ändra densamma,
anför motionären.
I motion 2000/01:Fi617 av Per Landgren m.fl. (kd) anförs att den
kommunala självstyrelsen tenderar att urholkas i takt med att en
övervältring av ansvar för såväl finansiering som verksamhet från stat
till kommun ökar. Kommunalt självstyre som sätter människan i centrum
är en grundbult för att forma ett tryggt samhälle för alla.
Kommunsektorn måste därför ges möjlighet att verka i enlighet med den
frihetsidé som det kommunala självstyret utgör. Detta bör tillkännages
för regeringen (yrkande 3).
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet vill framhålla att den kommunala självstyrelsen är en mycket
viktig princip. Den kan emellertid inte tillåtas hindra att riksdagen
för att stimulera en önskvärd utveckling i vissa fall ger bidrag till
avgränsade ändamål. Utskottets grundinställning är att avvägningen av
uppgiftsfördelningen mellan den statliga och kommunala nivån är en
praktisk fråga där beslut får fattas från fall till fall i samband med
att respektive verksamhetsområde tas upp till utvärdering och
omprövning. Beträffande den föreslagna skolsatsningen vill utskottet
framhålla att ökad personaltäthet i skolan är en angelägen uppgift.
Att sedan efter fem år överföra medlen för skolsatsningen till det
generella statsbidraget är enligt utskottet en rimlig avvägning.
Maxtaxan inom barnomsorgen är enligt utskottets uppfattning inte en
övervältring av uppgifter till kommunerna utan snarare att betrakta
som ett erbjudande om stöd till de kommuner som genomför reformen.
Utskottet avstyrker därmed motionerna Fi210 (c) yrkande 11 och Fi617
(kd) yrkande 3.
I motion Sk310 (m) hävdas att det som motionären kallar Robin Hood-
skatt innebär ett övergrepp på det kommunala självstyret. Utskottet
vill för det första framhålla att någon "mellankommunal
utjämningsskatt" inte existerar, men att utskottet utgår från att
motionären syftar på de avgifter som kommuner med en skattekraft som
överstiger riksgenomsnittet betalar i en del av utjämningssystemet,
nämligen inkomstutjämningen. Utskottet anser att dagens
utjämningssystem är väl förenligt med den kommunala självstyrelsen.
För många kommuner med låg skattekraft är bidragen från
inkomstutjämningen i själva verket en förutsättning för att principen
om kommunalt självstyre skall ges en reell innebörd. Utan dessa bidrag
vore det omöjligt för många kommuner att upprätthålla en nivå på den
kommunala servicen i paritet med landet i övrigt.
Utskottet avstyrker därmed motion Sk310 (m) yrkande 1.
10. Pensionsavsättningar i kommunerna
Utskottets förslag i korthet
Med hänvisning till pågående utredning avstyrker utskottet
motionsförslaget.
Jämför reservation 15 (fp).
Motionen
I motion 2000/01:Fi613 av Karin Pilsäter och Lars Leijonborg (båda fp)
begär motionärerna en utredning om pensionsavsättningar i kommuner med
stor förmögenhet (yrkande 3). I dag tvingar kommunallagen kommunerna
att göra pensionsavsättningar även när befintliga tillgångar väl
svarar mot pensionsåtagandena. Det är rimligt enligt motionärerna att
det finns regler som motverkar att kommuner på ett ansvarslöst sätt
använder engångsintäkter för att finansiera permanenta åtaganden. Det
finns däremot ingen anledning att kommuner skall ha stora
förmögenhetsmassor.
Finansutskottets ställningstagande
Beträffande begäran i motion Fi613 (fp) om en utredning av pensionsav-
sättningar i kommuner med stor förmögenhet vill utskottet peka på att
utredningen Översyn av kommunernas och landstingens ekonomiska förvalt-
ning (dir. Fi 2000:30) beräknas avsluta sitt arbete den 31 oktober
2001. Utredningen skall bl.a. "undersöka konsekvenserna av att tillåta
kommuner och landsting som medvetet har byggt upp ett avsevärt eget
kapital att ett enskilt år göra avsteg från kravet på en budget i
balans. Utredaren skall även undersöka möjligheterna att på annan
grund medge att kommun eller landsting som byggt upp reserver kan ta
dessa i anspråk." Vidare framgår av direktiven att utredaren skall
"följa och analysera utvecklingen av kommunernas och landstingens
förvaltning av medel för pensionsåtaganden". Utredaren är också fri
att "lämna andra förslag till förändringar av 8 kapitlet i
kommunallagen som främjar en god ekonomisk hushållning i kommun och
landsting". Utskottet ser inte mot denna bakgrund behov av att
riksdagen begär en särskild utredning som motionärerna föreslår varför
motion Fi613 (fp) yrkande 3 avstyrks av utskottet.
11. Kostnader för socialbidrag
Utskottets förslag i korthet
Med hänvisning till att regeringen beräknar att lägga en proposition i
ämnet under våren avstyrker utskottet motionsförslaget.
Jämför reservation 16 (fp).
Motionen
I motion 2000/01:Fi613 av Karin Pilsäter och Lars Leijonborg (båda fp)
framhålls att socialbidragen utgör en stor belastning för kommunernas
ekonomi. Motionärerna anför att staten och kommunerna bör ha ett gemen-
samt ansvar för och ett gemensamt intresse av att människor kommer ur
bidragssystemen och får jobb och lön. Stat och kommuner bör därför
dela på kostnaderna för socialbidragen. Ett underlag för en sådan
reform bör tas fram (yrkande 5).
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet vill framhålla att socialtjänstutredningen i augusti 1999
lämnade sitt slutbetänkande Socialtjänst i utveckling (SOU 1999:97)
till regeringen. I utredningens uppdrag ingick att analysera
eventuella behov av att förändra principerna för socialtjänstens
finansiering för att få till stånd en mer långsiktig stabilitet i
resurserna inom socialtjänstens omsorgsområden. Några konkreta förslag
till ändrad finansiering lades inte fram. Däremot diskuterades behovet
av ett ökat statligt ansvar för socialbidragskostnaderna.
Utredningsförslaget är remissbehandlat, och en proposition planeras
att lämnas till riksdagen under våren 2001.
Utskottet ser inte skäl att föregripa regeringens ställningstagande
och avstyrker därmed motion Fi613 (fp) yrkande 5.
12. Taxe- och avgiftsnivåer
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsyrkandet om en utredning av möjligheten att
inrätta ett organ med uppgift att bevaka kommunernas brukaravgifter.
Motionen
I motion 2000/01:Fi603 av Harald Bergström m.fl. (kd) anförs att det
skall vara en principiell skillnad mellan skatter och avgifter. En
skatt är generell och används till finansiering av gemensamma
angelägenheter medan en avgift däremot skall täcka en viss speciell
kostnad. I samband med kommunala "monopol", t.ex. för vatten och
avlopp, energileveranser och avfallshämtning, får vi dock enligt
motionärerna inte sällan anledning att fundera på om avgiften för en
tjänst eller service till en del blir ett slags smygskatt.
Motionärerna anser att regeringen bör utreda möjligheterna att skapa
ett organ där granskningsfunktioner kan samlas och expertis byggas upp
som regelbundet kan följa och redovisa taxe- och avgiftsnivåernas
utveckling. Detta bör tillkännages för regeringen.
Finansutskottets ställningstagande
Kommunerna har stor frihet att finansiera t.ex. vatten och avlopp
genom skatter, avgifter eller en kombination av dessa. Om kommunen
väljer att finansiera sådana utgifter med avgifter måste dessa i sin
helhet användas till avsett ändamål. Det är en fråga för den kommunala
revisionen att detta efterlevs. Avgifterna kan variera mellan kommuner
bl.a. genom skillnader i geografiska avstånd och bebyggelse men också
genom att kommunerna kan ha olika blandning av finansieringskällor.
Utskottet anser att system med stor kommunal frihet fungerar
tillfredsställande och ställer sig inte bakom motionärens förslag.
Utskottet avstyrker därmed motion Fi603 (kd).
13. Utjämning inom kommunerna
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motionärens förslag.
Motionen
I motion 2000/01:Fi614 av Anders Ygeman (s) begärs ett
tillkännagivande om behovet av reformerad lagstiftning för att
garantera alla kommunmedborgare likvärdig service. I samband med att
ett antal kommuner genomfört "kommundelsreformer" och
"stadsdelsreformer" har även olika former av inomkommunala
utjämningssystem fötts. Tanken med dessa är att alla medborgare skall
garanteras likvärdig service, men den skall kunna erbjudas i enlighet
med de lokala förutsättningarna. Utfallet av dessa system tycks dock
enligt motionären systematiskt missgynna förorter och utsatta områden
och därmed systematiskt gynna innerstäderna och välbeställda områden.
Detta innebär att fördelningssystemet i praktiken begår våld på den
lagfästa likställighetsprincipen. Det krävs konkreta åtgärder, anser
motionären, för att klarlägga den verkliga situationen och säkerställa
att kommunerna lever upp till likställighetsprincipen. Om en sådan
belysning styrker bilden av den systematiska snedvridningen bör
initiativ tas för att skärpa lagstiftningen, anser motionären.
Finansutskottets ställningstagande
Kommunerna har ansvar för att fördela resurserna inom sina egna
gränser så att alla kommunmedborgare garanteras en likvärdig service.
Någon form av fördelning inom kommunen äger rum oavsett om kommunen
genomfört en stadsdelsreform eller inte. Utskottet anser givetvis att
den lagfästa likställighetsprincipen skall följas men ser för
närvarande inte behov av att utreda frågan eller begära förändrad
lagstiftning.
Utskottet avstyrker därmed motion Fi614 (s).
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Med hänvisning till de motiveringar som framförs under Utskottets
överväganden föreslår finansutskottet att riksdagen fattar följande
beslut.
1. Utjämningssystemet
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad utskottet
anfört om fortsatt bidrag år 2001 till hivpreventivt arbete i stor-
stadsregionerna och att högst 84 miljoner kronor av anslaget 91:2
Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting får
användas för detta ändamål. Därmed bifaller riksdagen delvis motioner-
na 2000/01:Ju724 yrkande 20, 2000/01:L459 yrkande 15, 2000/01:So282
yrkande 3, 2000/01:So481, 2000/01:So504 och 2000/01:So548 yrkande 12.
6. Åtgärder med anledning av översvämningarna i Mellan-
sverige
Riksdagen avslår motion 2000/01:Fi9.
Reservation 7 (m, kd, fp)
Reservation 8 (c)
7. Anslagen inom utgiftsområde 25 budgetåret 2001
a) Riksdagen godkänner den föreslagna användningen av anslaget 91:2
Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting med av
utskottet föreslaget tillägg. Därmed bifaller riksdagen delvis propo-
sition 2000/01:1 utgiftsområde 25 punkt 1.
b) Riksdagen anvisar för budgetåret 2001 anslagen under utgiftsområde
25 Allmänna bidrag till kommuner enligt efterföljande specifikation.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2000/01:1 utgiftsområde 25 punkt
2 och avslår motionerna 2000/01:Fi211 yrkande 10, 2000/01:Fi610 och
2000/01:Fi617 yrkandena 1 och 8.
8. Kommunal näringsverksamhet
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:K344 yrkande 2, 2000/01:Fi209
yrkande 11, 2000/01:Fi612, 2000/01:Fi613 yrkandena 2 och 4,
2000/01:Fi617 yrkandena 5 och 6 och 2000/01:N210 yrkande 1.
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Jan Bergqvist (s), Mats
Odell (kd), Gunnar Hökmark (m), Bengt Silfverstrand (s), Lisbet Calner
(s), Johan Lönnroth (v), Lennart Hedquist (m), Sonia Karlsson (s),
Fredrik Reinfeldt (m), Kjell Nordström (s), Siv Holma (v), Per Land-
gren (kd), Anna Åkerhielm (m), Yvonne Ruwaida (mp), Lena Ek (c), Tommy
Waidelich (s) och Bo Könberg (fp).
Förslag till beslut om anslag inom utgiftsområde 25 Allmänna bidrag
till kommuner
Utskottets förslag överensstämmer med regeringens förslag till an-
slagsfördelning.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Center-
partiet och Folkpartiet liberalerna redovisar sina ställningstaganden
i särskilda yttranden.
1 000-tal kronor
Anslag
Utskottets
förslag
91
Allmänna bidrag till kommuner
1
Generellt statsbidrag till kommuner och
landsting (ram)
78 105 500
2
Bidrag till särskilda insatser i vissa kom-
muner och landsting (res.)
2 066 200
3
Statligt utjämningsbidrag till kommuner och
landsting (obet.)
19 190 233
4
Bidrag till Rådet för kommunal redovisning
(obet.)
700
Summa för utgiftsområde 25
99 362 633
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har
föranlett följande reservationer. I rubriken anges inom parentes
vilken punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i
avsnittet.
1. Utjämningssystemet (punkt 1) (m)
av Gunnar Hökmark, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Anna
Åkerhielm (alla m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde ha följande
lydelse:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
framförs i reservation 1. Därmed bifaller riksdagen helt motionerna
2000/01:Fi208 yrkandena 28 och 29 och 2000/01:Fi605 samt delvis
motionerna 2000/01:
Fi602, 2000/01:Fi611 och 2000/01:Sk310 yrkande 2. Riksdagen avslår
motionerna 2000/01:Fi606, 2000/01:Fi613 yrkande 1, 2000/01:Fi617
yrkande 7, 2000/01:Ub808 yrkande 5, 2000/01:N268 yrkande 3 och
2000/01:N325 yrkande 3.
Ställningstagande
Vi anser att det inomkommunala utjämningssystemet är en tillväxtens
fiende som drabbar samtliga landets kommuner. Detta eftersom det tagit
bort alla incitament för kommunerna att själva påverka sin
inkomstsituation genom en förhöjd skattekraft. De hårdast drabbade är
tillväxtkommuner och aktiva glesbygdskommuner. Det inomkommunala
utjämningssystemet har snart varit i kraft i nästan fyra år. De
negativa effekterna av systemets grundkonstruktion visar sig alltmer.
En allvarlig aspekt är självfallet att uppbyggnaden entydigt strider
mot den svenska grundlagens lydelse att kommun endast får ta ut skatt
för skötseln av sina uppgifter. Att ta ut skatt för skötseln av andra
kommuners angelägenheter strider mot grundlagens entydiga lydelse.
Vi föreslår att det grundlagsvidriga inomkommunala utjämningssystemet
avskaffas per den 1 januari 2003, dvs. vid den tidpunkt när riksdagen
bör ha hunnit besluta om ett nytt system som stimulerar till ekonomisk
tillväxt samtidigt som det ger tillräckliga bidrag till kommuner och
landsting med för sina uppgifter otillräcklig skattekraft. Om
möjligheter föreligger att ersätta dagens system tidigare bör detta
emellertid självfallet ske.
Vi föreslår därför att en utredning tillsätts med uppdrag att
skyndsamt presentera ett nytt bidragssystem för kommunsektorn. Den nya
utredningen skall utforma ett system som tillgodoser följande:
dagens tillväxtfientliga system skall ersättas med en ordning som
tydligt belönar tillväxt och kostnadseffektivitet för alla kommuner
och landsting
dagens grundlagsvidriga system skall ersättas med ett system som
respekterar den svenska grundlagen. Den kommunala självstyrelsen med
bl.a. dess syn på den kommunala beskattningsrätten skall säkras. Det
skall vara staten (och inte kommunsektorn) som ger bidrag till
kommuner och landsting med för sina uppgifter otillräcklig skattekraft
dagens ogenomträngliga system skall ersättas med ett enklare och mer
genomskinligt system samtidigt som en översyn görs av vilka uppgifter
som i framtiden bör ha en nationell finansiering.
För de två år dagens utjämningssystem förmodligen måste vara kvar i av-
vaktan på det nya föreslår vi vissa nödvändiga förändringar. Inom
ramen för en i grunden oförändrad utjämningsgrad måste
inkomstutjämningen ändras så att effekten av alla positiva, relativa
förändringar i skattekraft får behållas till 100 %. Därmed skapas - i
bjärt kontrast mot gällande ordning - ett kraftigt incitament för alla
kommuner att vidta åtgärder som ger ekonomisk tillväxt genom lägre
arbetslöshet och ökad förvärvsfrekvens.
Det är fullt möjligt att inom ramen för nuvarande system göra denna
förändring i samband med slutavräkningen av skatteinkomsterna
för 2000. Om denna bestämmelse gällt mellan åren 1998 och 1999 hade ca
130 kommuner som med dagens system fått sin ökade skattekraft
konfiskerad i stället fått behålla denna. Kommuner som förlorar
skattekraft föreslås få behålla sin nuvarande garanti och därmed
påverkas inte deras intäktsnivå i systemet av förändringen utan de får
fortsatt ett bidrag som även täcker bortfallet av skattekraft. Det
underskott som uppstår i det inomkommunala utjämningssystemet föreslår
vi i stället finansieras genom att det generella invånarrelaterade
bidraget justeras (motsvarande ca 75 kr per invånare). Vi föreslår att
riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad vi framfört
här.
Med det anförda föreslår vi att riksdagen helt bifaller motionerna
Fi208 (m) yrkandena 28 och 29 och Fi605 (m) samt delvis bifaller
motionerna Fi602 (m), Fi611 (m) och Sk310 yrkande 2 (m) och avslår
övriga här aktuella motionsyrkanden.
2. Utjämningssystemet (punkt 1) (kd)
av Mats Odell och Per Landgren (båda kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde ha följande
lydelse:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
framförs i reservation 2. Därmed bifaller riksdagen motionerna
2000/01:Fi606 och 2000/01:Fi617 yrkande 7 samt avslår motionerna
2000/01:Fi208 yrkandena 28 och 29, 2000/01:Fi602, 2000/01:Fi605,
2000/01:Fi611, 2000/01:Fi613 yrkande 1, 2000/01:Sk310 yrkande 2,
2000/01:Ub808 yrkande 5, 2000/01:N268 yrkande 3 och 2000/01:N325
yrkande 3.
Ställningstagande
Målet bakom det kommunala utjämningssystemet är att alla kommuner och
landsting/regioner skall ha likvärdiga förutsättningar för sin
verksamhet och service oberoende av skattekraft och opåverkbara
strukturella kostnader. Detta mål ställer vi kristdemokrater oss
bakom. Däremot hör rimliga skillnader i servicenivå, servicestandard,
effektivitet och skattesats till den kommunala självstyrelsen och
skall således inte kompenseras. Medborgarna skall själva avgöra detta
genom demokratiska val av partier som förordar olika lösningar eller
genom den enskildes val av bostadsort. Systemet skall förena en
långtgående strukturell utjämning med starka incitament för tillväxt
och förnyelse. Det skall stödja och driva på en stark och solidarisk
ekonomisk utveckling i hela landet. Utjämningssystemet måste dessutom
vara tillgängligt, begripligt och demokratiskt förankrat hos kommuner,
landsting och medborgare. Det skall vara möjligt för kommuner och
landsting att kunna parera t.ex. befolkningsförändringar genom att
styra och förändra verksamhet och ekonomi utan att behöva överraskas
av det ekonomiska utfallet i utjämningssystemet.
Regeringen beslöt i juni förra året att tillsätta dels en delegation
med uppgift att följa upp och utvärdera utjämningssystemet, dels en
expertgrupp med uppgift att förenkla och göra systemet mer stabilt. Vi
är kritiska mot att delegationen inte blev parlamentariskt sammansatt.
Uppdragen kan knappast med stöd av direktiven betecknas som obetydliga
och en såväl politiskt som geografiskt bredare sammansättning hade
varit att föredra framför nuvarande besättning från
Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Att helt avskaffa
den pomperipossaliknande effekten borde ha varit en prioriterad
uppgift. Varken utredningen eller regeringen har, enligt viktiga
remissinstanser till framlagda förslag, kunnat lösa den oönskade
effekten. Regeringen bör snarast tillsätta en ny utredning med uppdrag
att utreda förutsättningarna för ett statligt utjämningssystem där den
pomperipossaliknande effekten helt kan elimineras.
Vidare bör träffsäkerheten i kostnadsutjämningssystemet radikalt
förbättras. Vi anser dessutom av principiella skäl att en övergång
från inomkommunal till statlig inkomstutjämning bör prövas. Vår mening
är att nuvarande ordning med inomkommunal utjämning går emot
grundlagens intentioner med den kommunala självstyrelsen,
lokaliseringsprincipen och den kommunala beskattningsrätten. Vi
föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
vi framfört här.
Med det anförda föreslår vi att riksdagen bifaller motionerna Fi606
(kd) och Fi617 (kd) yrkande 7 och avslår övriga här aktuella
motionsyrkanden.
3. Utjämningssystemet (punkt 1) (fp)
av Bo Könberg (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde ha följande
lydelse:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
framförs i reservation 3. Därmed bifaller riksdagen motionerna
2000/01:Fi613 yrkande 1 och 2000/01:N268 yrkande 3 och avslår
motionerna 2000/01:Fi208 yrkandena 28 och 29, 2000/01:Fi602,
2000/01:Fi605, 2000/01:Fi606, 2000/01:
Fi611, 2000/01:Fi617 yrkande 7, 2000/01:Sk310 yrkande 2, 2000/01:Ub808
yrkande 5 och 2000/01:N325 yrkande 3.
Ställningstagande
Folkpartiet anser att människor skall ha samma möjligheter att kunna
erhålla grundläggande kommunalt finansierad service oavsett var man
råkar bo. Det är därför högst rimligt med ett system för utjämning av
de kommunalekonomiska förutsättningarna. Däremot undergräver en
långtgående och felaktigt utformad inkomstutjämning den kommunala
självstyrelsen och tar bort alla ekonomiska incitament för kommunen
att anstränga sig vad gäller förutsättningarna för människor och
företag i kommunen. Med nuvarande inkomstutjämningssystem uppnås en
utjämningseffekt på mellan 99 och 102 %. För några kommuner uppstår
den s.k. pomperipossaeffekten, dvs. vid en ökning av skatteunderlaget
får kommunen betala en avgift som är större än ökningen av
skatteinkomsterna. Detta missförhållande bör enligt vår mening
åtgärdas genom en sänkning av utjämningsgraden.
Systemet för kostnads- och inkomstutjämning är oöverskådligt och visar
att slutresultatet för den enskilda kommunen kan bli starkt beroende
av hur en viss enskild faktor faller ut. Det är därför ingen slump att
det pågår en ständig politisk kamp om de ingående faktorerna. Mot
bakgrund av den förödande metodkritik som framförts är det dags att
renodla systemet och minska antalet faktorer i stället för att
utveckla genom att ytterligare inveckla systemet. Jag vill ha ett nytt
system, där utjämningen grundas på strukturella faktorer för både
kostnader och inkomster, vilket kan medföra att kommuner med högre
skattekraft men också höga strukturella kostnader i högre utsträckning
kan klara dessa själva. Inriktning på utjämning kan då bli betydligt
färre och mer renodlade och strukturella faktorer.
Jag anser därför att en ny utredning av utjämningssystemet skall
inriktas på att forma systemet med förklarande faktorer i stället för
den kommitté som nu skall fortsätta med det nuvarande systemet. Detta
anser jag skulle kunna leda till ett system som är enklare,
överskådligare, mer förutsägbart och genomskinligt. Samtidigt kan vi
nå en utjämning av de kostnader som de facto är dels kommunalt ansvar,
dels i praktiken opåverkbara. Jag föreslår att riksdagen tillkännager
för regeringen som sin mening vad vi framfört i reservationen.
Med det anförda föreslår jag att riksdagen bifaller motionerna Fi613
(fp) yrkande 1 samt N268 (fp) yrkande 3 och avslår övriga här aktuella
motionsyrkanden.
4. Kommunkontosystemet och konkurrensneutraliteten
(punkt 3) (m, kd)
av Mats Odell (kd), Gunnar Hökmark (m), Lennart Hedquist (m), Fredrik
Reinfeldt (m), Per Landgren (kd) och Anna Åkerhielm (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde ha följande
lydelse:
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
framförs i reservation 4. Därmed bifaller riksdagen helt motionerna
1999/2000:Fi54 yrkandena 2-4, 1999/2000:Fi55 yrkandena 3-5,
2000/01:Fi609 och 2000/01:
Fi617 yrkande 2. Riksdagen bifaller delvis motionerna 1999/2000:Fi56
yrkandena 7 och 8, 2000/01:Fi601 och 2000/01:Fi604 samt avslår motion
1999/2000:Fi57 yrkande 4.
Ställningstagande
Kommunkontosystemets huvuduppgift är att skapa konkurrensneutralitet
mellan externt upphandlad verksamhet och kommunernas
egenregiverksamhet. Systemet ersätter den mervärdesskatt som
primärkommuner och landsting erlägger som en del av priset vid
upphandling av externa tjänster.
Utredningen SOU 1999:133 Kommunkontosystemet och rättvisan - momsen,
kommunerna och konkurrensen hade som särskild uppgift att undersöka
förekomsten och omfattningen av konkurrenssnedvridande effekter av
kommunkontosystemet. Utredningen uppmärksammade därvid att frånvaron
av mervärdesskatteplikt inom bl.a. vård, omsorg och skola allvarligt
störde marknadens funktionssätt och missgynnade privata leverantörer
av sådana tjänster. Enligt vår mening är det angeläget att
mervärdesskatteplikten blir så likformig som möjligt, oavsett om
tjänsterna erbjuds genom det allmänna eller av näringsdrivande
rättssubjekt. Under alla omständigheter får reglerna inte vara så
utformade att de missgynnar näringsverksamhet. Utredningen anvisar
också som huvudalternativ att regeringen skall verka för en ändring av
EU:s gemensamma mervärdesskatteregler. En sådan ändring skulle ge
möjlighet att mervärdesskattebelägga nu skattebefriade områden, vilket
innebär avdragsrätt för ingående skatt. Regeringen har i proposition
1999/2000:115 utlovat att återkomma med ett uppdrag om att analysera
systemets effekter när det gäller konkurrensneutraliteten. Detta anser
vi vara uppenbart otillräckligt. Som visats under remissbehandlingen
kan det finnas möjligheter redan med nu gällande gemenskapsrätt på
mervärdesskatteområdet att skattebelägga vissa privata rättssubjekt
inom tjänstesektorn. En statlig utredning bör därför tillsättas
snarast med enda uppgift att utreda möjligheterna att inom nuvarande
rättsliga ramar mervärdesskattebelägga ovan berörd verksamhet.
Vi menar också att Sverige skall försöka påskynda EU:s arbete med en
hel eller delvis modernisering av de gemensamma
mervärdesskattereglerna. En sådan behövs för att säkra utvecklingen
inom tjänstebranscherna, och därmed en långsiktig samhällsekonomisk
effektivitet. Sverige måste enligt vår mening med kraft under sitt
ordförandeskap första hälften av 2001 arbeta för att dessa frågor på
nytt tas upp inom EU och får en lösning som ger konkurrensneutralitet
mellan offentligt och privat driven verksamhet.
Detta är emellertid inte tillräckligt. Ett arbete med att förändra
EU:s mervärdesskatteregler kan beräknas ta betydande tid i anspråk. De
konkurrensproblem som redan föreligger motiverar därför att
ansträngningar görs för att inom ramen för nuvarande regelverk åtgärda
situationen. Om det skulle visa sig vara möjligt att
mervärdesskattebelägga privat verksamhet som i dag är undantagen
skulle de konkurrensnegativa effekterna kunna undanröjas på flera
områden. Detta skulle kunna leda till resultat inom ett par år. Vi
menar därför att regeringen bör tillsätta en ny utredning med enda
uppgift att analysera möjligheterna att i enlighet med det sjätte
mervärdesskattedirektivet (77/388/EEG) artikel 13 A. 2. a) uppställa
sådana villkor för näringsdrivande rättssubjekt som medför att de
skall omfattas av mervärdesskatteplikt. En eventuell framtida
mervärdesskattebeläggning måste självfallet ha en sådan nivå och ges
en sådan utformning att det fortsättningsvis föreligger full
konkurrensneutralitet mellan verksamhet bedriven i privat regi och
verksamhet bedriven av det allmänna.
För att garantera konkurrensneutraliteten mellan privat och offentlig
vuxentandvård anser vi att folktandvården i avvaktan på en långsiktigt
hållbar lösning snarast bör lyftas ur kommunkontosystemet. Detta bör
riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.
Med det anförda föreslår vi att riksdagen helt bifaller motionerna
Fi609 (kd, m), Fi617 (kd) yrkande 2, 1999/2000:Fi54 (m) yrkandena 2-4,
1999/2000:Fi55 (kd) yrkandena 3-5 samt delvis bifaller motionerna
Fi601 (m), motion Fi604 (m) och 1999/2000:Fi56 (fp) yrkandena 7 och 8
samt avslår motion 1999/2000:Fi57 (c) yrkande 4.
5. Kommunkontosystemet och konkurrensneutraliteten
(punkt 3) (c)
av Lena Ek (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde ha följande
lydelse:
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
framförs i reservation 5. Därmed bifaller riksdagen motion
1999/2000:Fi57 yrkande 4 och avslår motionerna 1999/2000:Fi54
yrkandena 2-4, 1999/2000:Fi55 yrkandena 3-5, 1999/2000:Fi56 yrkandena
7 och 8, 2000/01:Fi601, 2000/01:Fi604, 2000/01:Fi609 och 2000/01:Fi617
yrkande 2.
Ställningstagande
Ökad mångfald bland vårdgivare samt ökad konkurrens innebär stora väl-
färdsvinster. Alternativ till de offentliga vårdgivarna är enligt min
mening viktiga inte bara för att få resurserna att räcka längre utan
också för att säkra valfrihet åt patienterna. Tandvården bedrivs i dag
inom två jämnstora sektorer till skillnad mot sjukvården, där privata
vårdgivare svarar för en mycket liten del. Tandvårdsmarknaden har
därmed en särställning bland de verksamheter som omfattas av
kommunkontosystemet. Verksamheten bedrivs på en avreglerad marknad där
fri prissättning och fri etableringsrätt råder, vilket medför att en
olikformig behandling i skattehänseende får större effekter på detta
område än för övriga verksamheter. Jag anser därför att det är av stor
vikt att rätta till den obalans i konkurrens som råder mellan
offentlig och privat tandvård på grund av mervärdesskattereglerna.
Till skillnad mot regeringen tror jag dock inte att denna
konkurrensneutralitet kommer att lösas på frivillig väg. Riksdagen bör
ge regeringen i uppdrag att återkomma med förslag för att säkerställa
konkurrensneutralitet inom tandvården.
Med det anförda föreslår jag att riksdagen bifaller motion
1999/2000:Fi57 (c) yrkande 4 och avslår övriga här aktuella motionsyr-
kanden.
6. Kommunkontosystemet och konkurrensneutraliteten
(punkt 3) (fp)
av Bo Könberg (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde ha följande
lydelse:
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
framförs i reservation 6. Därmed bifaller riksdagen helt motion
1999/2000:Fi56 yrkandena 7 och 8 och delvis motionerna 1999/2000:Fi54
yrkandena 2-4, 1999/2000:Fi55 yrkandena 3-5, 2000/01:Fi601,
2000/01:Fi604, 2000/01:
Fi609 och 2000/01:Fi617 yrkande 2 samt avslår motion 1999/2000:Fi57 yr-
kande 4.
Ställningstagande
Regeringen konstaterar i proposition 1999/2000:115 Vissa kommunalekono-
miska frågor att det system för momskompensation för kommuner och
landsting som för närvarande finns, kommunkontosystemet, måste
åtgärdas. Vad gäller konkurrensneutraliteten inom tandvården anser jag
att regeringens linje att landstingen frivilligt skall belasta
folktandvården med en avgift som ungefärligen motsvarar den moms som
privattandläkarna betalar inte är en tillfredsställande lösning. Detta
understryks av att endast hälften av landstingen tillämpar en sådan
ordning. Utredningen om kommunkontosystemet (SOU 1999:133) visade på
flera olika sätt att långsiktigt lösa frågan. Regeringen bör ges i
uppdrag att snarast lägga fram förslag till en långsiktig lösning.
Med det anförda föreslår jag att riksdagen helt bifaller motion
1999/2000:Fi56 (fp) yrkandena 7 och 8 samt delvis bifaller motionerna
Fi601 (m), Fi604 (m), Fi609 (kd, m), Fi617 (kd) yrkande 2,
1999/2000:Fi54 (m) yrkandena 2-4, 1999/2000:Fi55 (kd) yrkandena 3-5
och avslår motion 1999/2000:Fi57 (c) yrkande 4.
7. Åtgärder med anledning av översvämningarna i
Mellansverige (punkt 6) (m, kd, fp)
av Mats Odell (kd), Gunnar Hökmark (m), Lennart Hedquist (m), Fredrik
Reinfeldt (m), Per Landgren (kd), Anna Åkerhielm (m) och Bo Könberg
(fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde ha följande
lydelse:
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
framförs i reservation 7 om samhälleliga insatser vid allvarliga
händelser av nationell betydelse. Därmed bifaller riksdagen motion
2000/01:Fi9 yrkandena 2 och 3 samt avslår motion 2000/01:Fi9 yrkande
1.
Ställningstagande
Under detta år har Sverige två gånger drabbats av omfattande översväm-
ningar, dels under sommaren i södra Norrland, dels under hösten i
stora delar av Mellansverige, främst i Värmland. De materiella
skadorna av översvämningarna är mycket stora såväl för kommuner som
för företag och privatpersoner. Vi anser att det åligger samhället att
ställa upp för regioner som drabbas av naturkatastrofer. Vilka
riktlinjer och vilken praxis som i dag gäller vid denna typ av extrema
situationer är emellertid svåröverskådligt, och tillämpningen är
dessutom inkonsekvent.
Enligt vår uppfattning bör regeringen utforma riktlinjer för vilka sam-
hällsinsatser som kan komma i fråga vid allvarliga händelser av
nationell betydelse, samt hur och av vem sådana insatser skall
finansieras.
Vi anser även att regeringen i 2001 års ekonomiska vårproposition bör
presentera förslag till ett nytt reservationsanslag på 200 miljoner
kronor för insatser vid allvarliga händelser av nationell betydelse.
Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.
Med det anförda föreslår vi att riksdagen bifaller motion Fi9 (c)
yrkandena 2 och 3 samt avslår motionens yrkande 1.
8. Åtgärder med anledning av översvämningarna i
Mellansverige (punkt 6) (c)
av Lena Ek (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde ha följande
lydelse:
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
framförs i reservation 8 om samhälleliga insatser vid allvarliga
händelser av nationell betydelse. Därmed bifaller riksdagen motion
2000/01:Fi9.
Ställningstagande
Under detta år har Sverige två gånger drabbats av omfattande översväm-
ningar, dels under sommaren i södra Norrland, dels under hösten i
stora delar av Mellansverige, främst i Värmland. De materiella
skadorna av översvämningarna är mycket stora såväl för kommuner som
för företag och privatpersoner. Jag anser att det åligger samhället
att ställa upp för regioner som drabbas av naturkatastrofer. Vilka
riktlinjer och vilken praxis som i dag gäller vid denna typ av extrema
situationer är emellertid svåröverskådligt, och tillämpningen är
dessutom inkonsekvent.
Enligt min uppfattning bör regeringen utforma riktlinjer för vilka sam-
hällsinsatser som kan komma i fråga vid allvarliga händelser av
nationell betydelse, samt hur och av vem sådana insatser skall
finansieras.
Jag anser även att regeringen i 2001 års ekonomiska vårproposition bör
presentera förslag till ett nytt reservationsanslag på 200 miljoner
kronor för insatser vid allvarliga händelser av nationell betydelse.
Utöver detta anser jag också att regeringen på tilläggsbudget för år
2000 bör avsätta 100 miljoner kronor för samhälleliga insatser vid
allvarlig händelse av nationell betydelse.
Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.
Med det anförda föreslår jag att riksdagen bifaller motion Fi9 (c).
9. Kommunal näringsverksamhet (punkt 8) (m)
av Gunnar Hökmark, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Anna
Åkerhielm (alla m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde ha följande
lydelse:
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
framförs i reservation 9. Riksdagen bifaller därmed helt motionerna
2000/01:K344 yrkande 2 och 2000/01:N210 yrkande 1 samt delvis
motionerna 2000/01:
Fi209 yrkande 11, 2000/01:Fi613 yrkandena 2 och 4 och 2000/01:Fi617 yr-
kandena 5 och 6 samt avslår motion 2000/01:Fi612.
Ställningstagande
En stor del av den svenska ekonomin utgörs av offentlig sektor som är
skyddad från såväl utländsk som inhemsk konkurrens. En lång rad
verksamheter drivs i näst intill monopolform. Hit hör skolan,
sjukvården, åldringsvården och barnomsorgen. Genom friskolesystemet
skapas emellertid konkurrens och privata alternativ inom utbildningen.
Införandet av fler stiftelsehögskolor ökar mångfalden och konkurrensen
i den högre utbildningen. Införande av vårdnadsbidrag och
barnomsorgspeng kan öka kvaliteten och sänka kostnaderna för
barnomsorgen samtidigt som en helt ny marknad öppnas för tusentals nya
småföretagare, ofta kvinnor. En allmän sjukvårdsförsäkring, fritt val
av egen läkare och fri etableringsrätt för läkare och sjukgymnaster
leder till att vårdmonopolen faller och att konkurrensen främjas.
Det finns uppenbara brister när det gäller konkurrensvillkoren mellan
offentliga och privata bolag. Ett kommunalt bolag bedriver sin
verksamhet med skattemedel som eget kapital och med skattebetalarna
som risktagare och yttersta garanter. Detta ger kommunala företag ett
övertag på bekostnad av företag som drivs av de egna medborgarna.
Vi anser att all kommunal verksamhet med undantag för ren
myndighetsutövning bör upphandlas i konkurrens. Det skapar utrymme för
valfrihet och mångfald samt ger kommunerna möjlighet att prioritera
det som inte kan utföras av andra. De verksamheter som i dag drivs i
bolagsform bör på sikt privatiseras, avvecklas eller övergå i
förvaltningsform. Även kommunala affärsliknande verksamheter som
bedrivs i förvaltningsform bör säljas eller avvecklas bl.a. eftersom
sådan verksamhet som regel strider mot kommunallagen. För att
underlätta försäljningar av verksamheter bör dessa i vissa fall
avgränsas till egna kostnadsställen med eget budget- och
förvaltningsansvar, för att sedan bolagiseras. Därefter bör det konkur-
rensutsatta bolaget slutligen säljas, exempelvis till de anställda.
Ett kommunalt bolag bedriver sin verksamhet med skattemedel som eget
kapital och skattebetalarna som risktagare och yttersta garanter.
Många av de kommunala företagen verkar inom bostads- och
energiområdena. Det är områden där risktagandet och kapitalbehovet
tidigare har varit mycket begränsat. När monopolen på energiområdet
slopats genom avregleringen av elmarknaden ökar kraven på kompetens,
kapital och risktagande dramatiskt. Detta bör riksdagen tillkännage
för regeringen som sin mening.
Med det anförda föreslår vi att riksdagen helt bifaller motionerna
K344 (m) yrkande 2 och N210 (m) yrkande 1 samt delvis bifaller
motionerna Fi209 (kd) yrkande 11, Fi613 (fp) yrkandena 2 och 4 samt
Fi617 (kd) yrkandena 5 och 6 och avslår motion Fi612 (s).
10. Kommunal näringsverksamhet (punkt 8) (kd)
av Mats Odell och Per Landgren (båda kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde ha följande
lydelse:
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
framförs i reservation 10. Därmed bifaller riksdagen helt motionerna
2000/01:Fi209 yrkande 11 och 2000/01:Fi617 yrkandena 5 och 6 samt
delvis motionerna 2000/01:K344 yrkande 2, 2000/01:Fi613 yrkandena 2
och 4 samt 2000/01:
N210 yrkande 1 och avslår motion 2000/01:Fi612.
Ställningstagande
Vi anser att kommunala bolag i princip bör avvecklas på marknader där
privata företag konkurrerar eller skulle kunna konkurrera.
Förutsättningen är att det gemensamma bästa för alla kommuninvånare
inte talar för ett kommunalt ägande. Ett sätt att stödja företagandet
är att vid kommunala upphandlingar dela ordern i flera poster så att
även de mindre företagen kan vara med i budgivningen. Ett annat sätt
att uppmuntra företagande är att minimera begränsningarna avseende
etablering av exempelvis livsmedelsbutiker. Förutsättningarna för att
förbättra och bibehålla den offentliga servicen på längre sikt
förbättras enligt vår uppfattning av dessa strukturförändringar.
Beträffande driftsformer inom vård och omsorg är vi öppna för en
större mångfald med offentlig och solidarisk finansiering som grund.
En ökad mångfald av vårdgivare ger patienterna större valmöjligheter
och kan stimulera och utveckla vården. Vi anser därför att privata,
kooperativa och ideellt drivna alternativ bör ges förutsättningar att
utvecklas. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin
mening.
Med det anförda föreslår vi att riksdagen helt bifaller motionerna
Fi209 (kd) yrkande 11 och Fi617 (kd) yrkandena 5 och 6 samt delvis
bifaller motionerna Fi613 (fp) yrkandena 2 och 4, K344 (m) yrkande 2
och N210 (m) yrkande 1 och avslår motion Fi612 (s).
11. Kommunal näringsverksamhet (punkt 8) (fp)
av Bo Könberg (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde ha följande
lydelse:
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
framförs i reservation 11. Därmed bifaller riksdagen helt motion
2000/01:Fi613 yrkandena 2 och 4 och delvis motionerna 2000/01:K344
yrkande 2, 2000/01:Fi209 yrkande 11, 2000/01:Fi617 yrkandena 5 och 6
samt 2000/01:N210 yrkande 1
och avslår motion 2000/01:Fi612.
Ställningstagande
Folkpartiet anser att kommuner inte annat än i undantagsfall skall
bedriva verksamhet i bolagsform. Skälen för detta är flera. Kommuner
skall inte ge sig in på områden där det privata näringslivet väl kan
svara för de behov det handlar om. Ofta innebär den kommunala
bolagsverksamheten att små privata tjänsteföretag på redan fungerande
marknader konkurreras ut. Om kommunen ger sig in för att konkurrera
med privata företag har det kommunala bolaget ett synnerligen ojämlikt
övertag genom att ha kommunen och dess skattebetalare som garant. Det
kan aldrig ett enskilt företag möta på jämbördig nivå. Den kommunala
verksamheten skall styras demokratiskt med mesta möjliga insyn från
medborgarna. Med bolagsformen blir i praktiken allmänhetens insyn
sämre. Det är ingen slump att de skandaler som varit aktuella i
kommunala sammanhang under senare år oftast haft en koppling till den
kommunala bolagsverksamheten. Det kommunala företagandet medför
dessutom risker för kommunerna och deras skattebetalare. Kommunernas
borgensåtagande gentemot de kommunala bolagen uppgick vid utgången av
1998 till inte mindre än 184 miljarder kronor. Ett visst fortsatt
offentligt bostadsägande kan dock av sociala skäl vara motiverat i
vissa kommuner.
Folkpartiet anser dels att kommuner skall koncentrera sin verksamhet
till det som kan anses vara kommunens kärnuppgifter, dels att kommunal
verksamhet i allmänhet skall bedrivas i förvaltningsform och endast
undantagsvis i bolagsform.
I avvaktan på att de kommunala bolagen avvecklas, bör regeringen
enligt min mening göra en översyn av de kommunala koncernbildningar
som i vissa fall förefaller göra transaktioner som enbart syftar till
att undvika skatt.
Vad som anförs i motionen bör riksdagen tillkännage för regeringen som
sin mening. Jag föreslår därmed att riksdagen helt bifaller motion
Fi613 (fp) yrkandena 2 och 4 samt delvis bifaller motionerna Fi209
(kd) yrkande 11, Fi617 (kd) yrkandena 5 och 6, K344 (m) yrkande 2 och
N210 (m) yrkande 1 och avslår motion Fi612 (s).
12. Kommunalt självstyre (punkt 9) (m)
av Gunnar Hökmark, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Anna
Åkerhielm (alla m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde ha följande
lydelse:
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
framförs i reservation 12. Därmed bifaller riksdagen delvis motion
2000/01:Sk310 yrkande 1 och avslår motionerna 2000/01:Fi210 yrkande
11 och 2000/01:Fi617 yrkande 3.
Ställningstagande
Regeringsformen begränsar kommunernas rätt att uttaxera skatt till det
som fordras för skötseln av den egna kommunens angelägenheter. Av
detta följer bl.a. att det strider mot grundlagen att en kommun
tvingas ta ut skatt för skötseln av andra kommuners uppgifter.
Nuvarande inomkommunala utjämningssystem är således grundlagsstridigt
och har som konsekvens att vissa kommuner nu tvingas höja sin skatt
inte för att finansiera den egna verksamheten utan för att betala
utjämningsavgift till andra kommuner.
Den kommunala skattenivån är ytterst en fråga som de folkvalda i
kommunen exklusivt skall besluta om utifrån kostnaden för skötseln av
de egna angelägenheter som kommunfullmäktige beslutar om. Dagens
grundlagsvidriga konstruktion har satt denna rätt ur spel och är
enligt vår mening ett exempel på statens övergrepp mot det kommunala
självstyret.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad vi har anfört med anledning av motion Sk310 (m) yrkande 1 och
avslår övriga här aktuella motionsyrkanden.
13. Kommunalt självstyre (punkt 9) (kd)
av Mats Odell och Per Landgren (båda kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde ha följande
lydelse:
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
framförs i reservation 13. Därmed bifaller riksdagen motion
2000/01:Fi617 yrkande 3 och avslår motionerna 2000/01:Sk310 yrkande 1
och 2000/01:Fi210 yrkande 11.
Ställningstagande
Vi anser att en principiellt viktig invändning, mot bl.a. satsningen
på skolan och maxtaxeförslaget, utgår ifrån den grundlagsfästa
kommunala självstyrelsen. Specialdestinerade statsbidrag, och diktat
om vad kommuner och landsting får eller inte får göra, är direkta
brott mot intentionen bakom den kommunala självstyrelsen. Vi vill i
stället minska kommunernas och landstingens ekonomiska beroende av
staten genom att dels öka den kommunala skattebasen genom
skatteväxling, dels respektera den kommunala självstyrelsen med såväl
lagstiftning som statsbidrag, dels förstärka skatteintäkterna genom en
radikalt annorlunda näringspolitik. Detta bör riksdagen tillkännage
för regeringen som sin mening.
Med det anförda föreslår vi att riksdagen bifaller motion Fi617 (kd)
yrkande 3 och avslår övriga här aktuella motionsyrkanden.
14. Kommunalt självstyre (punkt 9) (c)
av Lena Ek (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde ha följande
lydelse:
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
framförs i reservation 14. Därmed bifaller riksdagen motion
2000/01:Fi210 yrkande 11 och avslår motionerna 2000/01:Fi617 yrkande 3
och 2000/01:Sk310 yrkande 1.
Ställningstagande
Centerpartiet vill slå vakt om det kommunala självstyret. Regeringen
återgår mer och mer till detaljreglerande specialdestineringar i
statsbidragssystemet. Exempel på detta är regeringens s.k.
skolsatsning och ersättningen till kommuner som inför maxtaxa i
barnomsorgen. Jag anser att kommunerna skall tilldelas utökade medel i
förhållande till regeringens förslag men utan att detaljreglera deras
användning. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin
mening.
Med det anförda föreslår jag att riksdagen bifaller motion Fi210 (c)
yrkande 11 och avslår övriga här aktuella motionsyrkanden.
15. Pensionsavsättningar i kommunerna (punkt 10) (fp)
av Bo Könberg (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 10 borde ha följande
lydelse:
10. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning om
pensionsavsättningar i kommuner med stor förmögenhet enligt vad som
framförs i reservation 15. Därmed bifaller riksdagen motion
2000/01:Fi613 yrkande 3.
Ställningstagande
När det gäller frågan om avsättningar, främst pensionsförpliktelser,
anser jag det angeläget att frågorna om den kommunala
förmögenhetsmassan blir föremål för granskning. Som kommunallagen är
utformad kan en kommun inte låta sin förmögenhet minska. Detta innebär
t.ex. att en tillväxtkommun tvingas göra avsättningar även när
befintliga tillgångar väl svarar mot kommunens pensionsåtaganden. Det
är rimligt att det finns regler som motverkar att kommuner på ett
ansvarslöst sätt använder engångsintäkter för att finansiera
permanenta åtaganden. Det finns ingen anledning att kommuner skall ha
stora förmögenhetsmassor. Jag anser att denna fråga bör bli föremål
för utredning.
Med det anförda föreslår jag att riksdagen bifaller motion Fi613 (fp)
yrkande 3.
16. Kostnader för socialbidrag (punkt 11) (fp)
av Bo Könberg (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 11 borde ha följande
lydelse:
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
framförs i reservation 16. Därmed bifaller riksdagen motion
2000/01:Fi613 yrkande 5.
Ställningstagande
Folkpartiet anser att långvariga mottagare av socialbidrag möter stora
svårigheter när de vill ta sig ur denna påfrestande position i
samhället och vill samtidigt understryka den stora belastning som
socialbidragen utgör för kommunernas ekonomi. Detta har hög aktualitet
i dag, när ekonomin går bra samtidigt som bristen på kvalificerad
arbetskraft börjar bli påtaglig. De människor som under långa perioder
har försörjt sig på socialbidrag riskerar att definitivt
marginaliseras, trängas utanför det produktiva livets arenor om de
inte nu, när ekonomin går på högvarv, finner vägen in i
inkomstbringande verksamhet.
Stat och kommuner bör enligt min uppfattning ha ett gemensamt ansvar
för och ett gemensamt intresse av att människor kommer ur
bidragssystemen och får jobb och lön. Stat och kommuner bör därför
dela på kostnaden för socialbidragen. Underlag för en sådan reform
behöver tas fram, vilket riksdagen som sin mening bör tillkännage för
regeringen.
Med det anförda föreslår jag att riksdagen bifaller motion Fi613 (fp)
yrkande 5.
Särskilda yttranden
1. Utjämningssystemet (punkt 1) (c)
Lena Ek (c) anför:
Centerpartiet anser att en viktig förutsättning för tillväxt och livs-
kraft i hela landet är ett utjämningssystem som skapar likvärdiga
förutsättningar för alla kommuner att bedriva kommunal verksamhet. Jag
anser att ett nytt system, med enklare regler som stärker den
demokratiska kontrollen, måste utvecklas för framtiden. Denna s.k.
pomperipossaeffekt måste avskaffas i ett reformerat system, då den
upplevs som orättfärdig och inkräktar på det kommunala självstyret. En
sänkning av kompensationsgraden i dagens system är dock ett
oacceptabelt sätt att komma till rätta med pomperipossaeffekten. Jag
anser att det finns behov av fortsatt utredning för att skapa ett nytt
utjämningssystem, med enklare och mer överblickbara regler.
2. Anslagen inom utgiftsområde 25 budgetåret 2001 (punkt 7) (m)
Gunnar Hökmark, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Anna Åkerhielm
(alla m) anför:
Den 22 november 2000 beslöt en majoritet i riksdagen bestående av
socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister att för 2001
fastställa såväl nivå för utgiftstaket som ramar för de olika
utgiftsområdena. Beslutet innefattade också en beräkning av
statsbudgetens inkomster för 2001 liksom de skatteförändringar som
påverkar detta års inkomster.
Eftersom riksdagsmajoriteten i första steget av budgetprocessen givit
budgetpolitiken en helt annan inriktning än den vi önskat, avstår vi
från att redovisa något formellt motförslag till anslagsfördelning
inom utgiftsområde 25. Vårt budgetalternativ - med våra förslag till
utgiftstak, anslagsfördelning och skatteförändringar - bör nämligen
ses som ett sammanhållet paket där någon eller några delar inte kan
brytas ut och behandlas isolerat från de andra.
Moderata samlingspartiet har i parti- och kommittémotioner förordat en
annan inriktning av politiken avseende den kommunala sektorn och den
kommunala ekonomin. Vi vidhåller vår uppfattning att anslagen inom ut-
giftsområde 25 borde ha varit 45,3 miljarder kronor högre än
regeringens förslag på det sätt som framgår av vår motion Fi208.
Vi anser att kommunernas ekonomiska problem bäst löses genom en
politik som leder till fler jobb. Det är nämligen inte statsbidragens
nivå utan skatteintäkternas utveckling som är avgörande för
kommunernas inkomstutveckling. När den ekonomiska tillväxten är god
skapas successivt ett utrymme för skattesänkningar. Den relativt
starka ökningen av de kommunala skatteinkomsterna ger utrymme för
sänkt kommunalskatt i många kommuner. Tas inte detta till vara innebär
det sannolikt en höjd utgiftsnivå, som permanentar ett fortsatt högt
skattetryck för låg- och medelinkomsttagarna. Vi anser därför att
statsbidragen till kommunerna inte bör höjas utan förespråkar
fortfarande samma ram som vi presenterade i vår motion i maj 2000.
Vi förespråkar att kommunerna skall fokusera på kärnuppgifterna. Kommu-
nernas obligatoriska åtaganden måste minskas och kommunerna måste ges
ett större oberoende från staten. Vi anser att en översyn snarast
skall göras av uppgiftsfördelningen mellan stat, kommuner och det
civila samhället.
Genom en kombination av att den kommunala verksamheten renodlas och ef-
fektiviseras och att ekonomin med vår politik uthålligt utvecklas
starkare, skapas utrymme för att både sänka den kommunala
utdebiteringen och säkra kvaliteten på kommunal service. Med vår
politik skulle ett stort antal kommuner på kort sikt kunna genomföra
viktiga skattesänkningar.
3. Anslagen inom utgiftsområde 25 budgetåret 2001 (punkt 7) (kd)
Mats Odell och Per Landgren (båda kd) anför:
Riksdagen har den 22 november 2000 i första steget av budgetprocessen
ställt sig bakom regeringens, Vänsterpartiets och Miljöpartiet de
grönas budgetförslag för år 2001. Det innebär att riksdagen för detta
år nu har låst såväl utgiftstak som ramar för de 27 utgiftsområdena
samt fattat beslut om de skatte- och avgiftsförändringar som skall
träda i kraft nästa år.
För budgetåret 2001 gäller därmed att de samlade utgifterna på
utgiftsområde 25 inte får överstiga 99 363 miljoner kronor under
riksdagens fortsatta behandling. Kristdemokraternas förslag på
utgiftsområdet överstiger denna nivå med 5 376 miljoner kronor och kan
således inte formellt tas upp till behandling.
Eftersom riksdagsmajoriteten i första steget av budgetprocessen givit
budgetpolitiken en helt annan inriktning än den vi önskat, avstår vi
från att redovisa något formellt motförslag till anslagsfördelning
inom utgiftsområde 25. Vårt budgetalternativ - med våra förslag till
utgiftstak, anslagsfördelning och skatteförändringar - bör nämligen
ses som ett sammanhållet paket där någon eller några delar inte kan
brytas ut och behandlas isolerat från de andra.
Vi anser att det är riktigt att stärka den kommunala självstyrelsen
och förbättra planeringsförutsättningarna genom att på kort sikt öka
de generella statsbidragen, inte öronmärkta bidrag. På lång sikt är
det endast en stark sysselsättningsutveckling som i kombination med
fortsatta strukturreformer kan trygga verksamheterna inom
kommunsektorn.
Med vår politik får den samlade kommunsektorn ytterligare 3 miljarder
kronor under treårsperioden jämfört med regeringens förslag. Den
centralstyrda skolsatsning som regeringen föreslår anser vi bör
utformas som en höjning av de generella statsbidragen så att
kommunerna själva kan bestämma över deras användning. Satsningen bör
också tidigareläggas så att kommunerna får ett rejält tillskott redan
2001. Kommuner och landsting med allvarliga ekonomiska problem bör
enligt vår uppfattning kunna få hjälp med rådgivning och ekonomiskt
stöd från Kommun- och Bostadsdelegationerna.
4. Anslagen inom utgiftsområde 25 budgetåret 2001 (punkt 7) (c)
Lena Ek (c) anför:
Riksdagen har den 22 november 2000 i första steget av budgetprocessen
ställt sig bakom regeringens, Vänsterpartiets och Miljöpartiet de
grönas budgetförslag för år 2001. Det innebär att riksdagen för detta
år nu har låst såväl utgiftstak som ramar för de 27 utgiftsområdena
samt fattat beslut om de skatte- och avgiftsförändringar som skall
träda i kraft nästa år.
För budgetåret 2001 gäller därmed att de samlade utgifterna på
utgiftsområde 25 inte får överstiga 99 363 miljoner kronor under
riksdagens fortsatta behandling. Centerpartiets förslag på
utgiftsområdet överstiger denna nivå med 769 miljoner kronor och kan
således inte formellt tas upp till behandling.
Eftersom riksdagsmajoriteten i första steget av budgetprocessen givit
budgetpolitiken en helt annan inriktning än den vi önskat, avstår vi
från att redovisa något formellt motförslag till anslagsfördelning
inom utgiftsområde 25. Vårt budgetalternativ - med våra förslag till
utgiftstak, anslagsfördelning och skatteförändringar - bör nämligen
ses som ett sammanhållet paket där någon eller några delar inte kan
brytas ut och behandlas isolerat från de andra.
Nu växer åter den svenska ekonomin, skattekraften ökar på nytt. Denna
utveckling är för den kommunala ekonomin viktigare än att
statsbidragen ökar eftersom skattekraftsutvecklingen tillför
kommunerna mera pengar än statsbidragsökningarna. Det innebär att det
även för den kommunala ekonomin är av stor betydelse att vi får
tillväxt genom att sysselsättningen ökar och att produktiviteten ger
utrymme för löneökningar.
Det finns alltjämt obalanser mellan de olika kommunernas ekonomier. De
flesta kommunerna klarar balanskravet, men flera av dem gör det inte.
Ofta beror det på minskad befolkning i dessa kommuner. Det är därför
av yttersta vikt att skapa tillväxt, utveckling och attraktionskraft
även i dessa kommuner. Den regionalpolitik Centerpartiet står för ger
dessa förutsättningar.
Centerpartiet anser att anslaget 91:2 Bidrag till särskilda insatser i
vissa kommuner och landsting bör avvecklas och att medlen i stället
förs över till det generella statsbidraget. Vi vill slå vakt om det
kommunala självstyret och avvisar därför det särskilda bidraget.
Centerpartiet vill satsa 1 miljard kronor på skolan under 2001 men vi
anser till skillnad från regeringen att användningen av medlen inte
skall detaljregleras. Vi ökar därför ramen för det generella stats-
bidraget med 1 miljard kronor.
5. Anslagen inom utgiftsområde 25 budgetåret 2001 (punkt 7) (fp)
Bo Könberg (fp) anför:
Riksdagen har den 22 november 2000 i första steget av budgetprocessen
ställt sig bakom regeringens, Vänsterpartiets och Miljöpartiet de
grönas budgetförslag för år 2001. Det innebär att riksdagen för detta
år nu har låst såväl utgiftstak som ramar för de 27 utgiftsområdena
samt fattat beslut om de skatte- och avgiftsförändringar som skall
träda i kraft nästa år.
För budgetåret 2001 gäller därmed att de samlade utgifterna på
utgiftsområde 25 inte får överstiga 99 363 miljoner kronor under
riksdagens fortsatta behandling. Folkpartiet liberalernas förslag på
utgiftsområdet understiger denna nivå med 3 816 miljoner kronor och
kan således formellt tas upp till behandling.
Eftersom riksdagsmajoriteten i första steget av budgetprocessen givit
budgetpolitiken en helt annan inriktning än den vi önskat, avstår vi
från att redovisa något formellt motförslag till anslagsfördelning
inom utgiftsområde 25. Folkpartiets budgetalternativ - med våra
förslag till utgiftstak, anslagsfördelning och skatteförändringar -
bör nämligen ses som ett sammanhållet paket där någon eller några
delar inte kan brytas ut och behandlas isolerat från de andra.
Det viktigaste för kommunernas ekonomi är att driva en politik som ger
hög sysselsättning och god och stabil tillväxt. Det ger kommunerna de
bästa förutsättningarna att klara sina uppgifter och sin ekonomi.
Kommunerna måste göra rätt saker, och de måste göras på rätt sätt. En
effektiv upphandling, koncentration till kärnverksamheterna och
mångfald inom den kommunalt finansierade servicen gör att medborgarna
får valuta för sina skattepengar. Vi anser att kommunerna i allmänhet
skall bedriva sin verksamhet i förvaltningsform och bara i
undantagsfall i bolagsform.
Folkpartiet ställer sig för närvarande bakom regeringens förslag till
utökade statsbidrag men den fortsatta utvecklingen av kommunernas skat-
teinkomster kan komma att ändra denna bedömning.
Folkpartiet anser att kostnaderna för personlig assistans skall föras
över till staten och minskar därför det generella statsbidraget med
1 840 miljoner kronor. Vi säger också nej till den s.k. kommunakuten
och bostadsakuten och avvisar därför de medel som avsatts för dessa
ändamål.
6. Kommunalt självstyre (punkt 8) (c)
Lena Ek (c) anför:
Valfrihet och mångfald är viktigt för att såväl den offentligt
finansierade välfärden som näringslivet skall fungera väl.
Centerpartiet arbetar därför för att motverka såväl privata som
offentliga monopol. Kommuner skall inte bedriva verksamheter som
konkurrerar ut privata alternativ. Kommunala bolag kan därför behöva
säljas ut och kommunala verksamheter konkurrensutsättas för att skapa
bättre fungerande marknader, med en reell valfrihet och mångfald.
Enligt Centerpartiets uppfattning är det dock inget mål i sig att
genomföra en allmän utförsäljning av de kommunala affärsdrivande
bolagen. Dessa bolag kan många gånger vara viktiga för mångfalden. För
att exempelvis bostadsmarknaden skall fungera väl bör det finnas både
allmännyttiga och privata bostadsföretag som kan erbjuda
hyreslägenheter.
Det finns anledning att understryka att det är kommunpolitikerna
själva som skall avgöra om, när och i vilken omfattning förändringar i
det kommunala innehavet av bolag skall genomföras. Riksdag och
regering skall inte genom central lagstiftning skriva de lokala
beslutsfattarna i kommunerna på näsan vad som är bäst vare sig i fråga
om att stimulera en utförsäljning eller sätta upp speciella hinder för
utförsäljningar.
Beträffande driftsformer inom vård och omsorg vill Centerpartiet öppna
för en större mångfald med offentlig och solidarisk finansiering som
grund. En ökad mångfald av vårdgivare ger patienterna större
valmöjligheter och kan stimulera och utveckla vården. Vi anser därför
att privata, kooperativa och ideellt drivna alternativ bör ges
förutsättningar att utvecklas.