dels skrivelse 2000/01:102 Utvecklingen inom den
kommunala sektorn,
dels de motioner som väckts med anledning av ärendet
enligt förteckningen i bilaga 1,
dels de motionsyrkanden om kommunal ekonomi som
väckts med anledning av proposition 2000/01:100 2001
års ekonomiska vårproposition enligt bilaga 1.
Motion 2000/01:Fi37 yrkande 11 har för beredning
överlämnats till miljö- och jordbruksutskottet.
Yttranden från andra utskott
Yttranden över skrivelsen jämte motioner i de delar
som berör respektive utskotts beredningsområde har
inkommit från
- konstitutionsutskottet (2000/01:KU16y),
- socialutskottet (2000/01:SoU5y),
- utbildningsutskottet (2000/01:UbU5y).
Yttrandena återfinns i bilagorna 2-4.
Socialförsäkringsutskottet har avstått från att
yttra sig.
Sammanfattning
I betänkandet behandlar finansutskottet regeringens
skrivelse 2000/01:102 Utvecklingen inom den
kommunala sektorn där regeringen lämnar en
översiktlig redovisning av ekonomin och verksamheten
i kommuner och landsting.
Utskottet vill nu liksom tidigare år framhålla att
den årliga skrivelsen om utvecklingen inom den
kommunala sektorn är ett viktigt inslag i
återrapporteringen av resultatinformation till
riksdagen. Utskottet konstaterar med
tillfredsställelse att regeringen fortsätter sitt
arbete med att utveckla uppföljningen av den
kommunala sektorn. Utskottet ser positivt på det
utvecklingsarbete som bedrivs och som kommer att
underlätta jämförelser inte bara av kommunernas
ekonomi utan även omfatta kvalitetsmått avseende den
kommunala verksamheten.
I betänkandet behandlar utskottet fyra
kommittémotioner som väckts med anledning av
skrivelsen samt yrkanden från tre partimotioner som
väckts med anledning av 2001 års ekonomiska
vårproposition. Utskottet avstyrker samtliga
motionsyrkanden.
Utskottet föreslår att riksdagen lägger skrivelsen
till handlingarna.
I betänkandet finns 26 reservationer och 1
särskilt yttrande.
Följdmotioner
I betänkandet behandlar utskottet nedan uppräknade
motionsyrkanden i vilka föreslås att riksdagen
fattar följande beslut.
2000/01:Fi35 av Per Landgren m.fl. (kd)
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en höjning av de
generella statsbidragen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om den kommunala
självstyrelsen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
subsidiaritetsprincipen som
maktfördelningsprincip.
4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring beträffande avveckling av den
statliga fastighetsskatten och förslag om att
möjliggöra för kommunerna att ta ut en
fastighetsanknuten avgift.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att kommunala
utförsäljningar av bostadsbolag inte skall
motverkas från statligt håll.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
finansieringsprincipen behöver preciseras,
lagfästas och institutionaliseras.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
kommunkontosystemet.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kommunal
upphandling och kundval.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om riktade bidrag.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en anpassning av
lagen om offentlig upphandling.
2000/01:Fi36 av Gunnar Hökmark m.fl. (m)
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förstärkt kommunal
självstyrelse.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kommunala
jämförelser och den kommunala databas som är under
uppbyggnad.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kommuners
avancerade skatteplanering.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om redovisning av
effekterna av pensionsavtalet PFA98.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om det inomkommunala
utjämningssystemets negativa konsekvenser för
tillväxt var den än förekommer i Sverige.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av
omedelbara förändringar i dagens utjämningssystem
och om vikten av ett nytt utjämningssystem som
stimulerar till tillväxt i hela landet.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av en
nationell vårdgaranti.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om äldreomsorgens
kvalitet och behovet av en s.k. äldrepeng.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om handikappomsorgen.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om bidragen till
fristående skolor.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder för att
motverka negativ segregation i invandrartäta
områden.
2000/01:Fi37 av Karin Pilsäter och Staffan Werme
(fp)
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kartläggning och
redovisning av kommunala bolags koncernbildning
och skatteplanering.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om villkor för
fristående grund- och gymnasieskolor.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om fritt skolval.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om skolan och
folkhälsoarbetet.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om samlad statistik
för vårdköer.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om jämförelse mellan
offentligt driven och offentlig och privat driven
vård.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om avgifter för
äldrevård.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om systematisk och
samlad plan för tillgänglighetsarbetet.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kartläggning av
socialbidragskostnader.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utvärdering av det
kommunala miljöarbetet och statliga projekt.
2000/01:Fi38 av Rolf Kenneryd m.fl. (c)
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en utredning för
att förstärka kommunernas skattebas.
2. Riksdagen begär hos regeringen förslag till
ändring av regeringsformen syftande till att
förstärka det kommunala självstyret i enlighet med
vad som anförs i motionen.
3. Riksdagen begär av regeringen en utredning av
effekterna på den kommunala ekonomin av maxtaxa
inom barnomsorg och äldreboende.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om överläggningar med
Kommunförbundet om en kvalitetssatsning i skolan.
Motionsyrkanden med anledning av
2001 års ekonomiska vårproposition
2000/01:Fi17 av Bo Lundgren m.fl. (m)
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om det inomkommunala
utjämningssystemet.
2000/01:Fi19 av Agne Hansson m.fl. (c)
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kommunal ekonomi
(avsnitt 4.2.7).
2000/01:Fi20 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
26. Riksdagen tillkännager för regeringen sin mening
vad i motionen anförs om ett system för
neutralisering av kommunal skatteplanering genom
koncernbidrag.
bilaga 2
Konstitutionsutskottets yttrande
2000/01:KU16y
Utvecklingen inom den kommunala
sektorn
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 8 maj 2001 beslutat bereda
konstitutionsutskottet tillfälle att yttra sig över
regeringens skrivelse 2000/01:102 Utvecklingen inom
den kommunala sektorn med motioner, allt i de delar
som berör utskottets beredningsområde.
Konstitutionsutskottet begränsar sitt yttrande
till frågan om den kommunala självstyrelsen.
Utskottets överväganden
Skrivelsens huvudsakliga innehåll
I skrivelsen lämnar regeringen en översiktlig
redovisning av hur ekonomin och verksamheten i
kommuner och landsting har utvecklats de senaste
åren.
I inledningen till skrivelsen behandlar regeringen
den kommunala självstyrelsen. Sammanfattningsvis
anför regeringen i detta hänseende att den vill
understryka att utvecklingen av den offentliga
sektorn bör ske i samverkan mellan stat och kommun.
Samtidigt kommer det alltid att finnas motstående
intressen, och kommunernas frihetsgrader kommer
därigenom att variera efter angelägenheternas art.
Kravet på medborgarnas rättvisa och likvärdiga
behandling är grundläggande samtidigt som den
kommunala självstyrelsen representerar ett för
folkstyrelsen centralt värde. Det är väsentligt att
den kommunala självstyrelsen ges en reell innebörd
och väger tungt i relation till de motstående
intressen som kan finnas.
Motionerna
Per Landgren m.fl. (kd) föreslår i motion
2000/01:Fi35 att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
den kommunala självstyrelsen. I motion 2000/01:Fi36
av Gunnar Hökmark m.fl. (m) föreslås ett
tillkännagivande om förstärkt kommunal
självstyrelse. I motion 2000/01:Fi38 av Rolf
Kenneryd m.fl. (c) föreslås att riksdagen hos
regeringen begär förslag till ändring av
regeringsformen syftande till att förstärka det
kommunala självstyret.
I motion 2000/01:Fi35 (kd) anförs att de nuvarande
förhållandena inte är acceptabla. Om man vill ha en
reell kommunal självstyrelse måste det enligt
motionärerna till en kraftfull rättslig kompetens
för kommunerna att utöva den.
Subsidiaritetsprincipen bör bli vägledande även för
nationella förhållanden. Enligt motionärerna är den
en del av Europeiska unionens rättskapacitet och har
följande innehåll: Det en naturlig gemenskap på ett
ändamålsenligt sätt kan sköta skall den också få
sköta. De överordnade gemenskaperna (t.ex. staten)
har en skyldighet att stödja där så behövs, och
detta stöd måste respektera de enskilda människornas
rättigheter och de naturliga gemenskapernas egna
kompetensområden. Om subsidiaritetsprincipen
tillämpas på definitionen av "kommunal
självstyrelse" behövs en utökad respekt från
statsmaktens sida för den kommunala gemenskapens
eget kompetensområde. En sådan respekt måste
avspegla sig i regeringsformens bestämmelser om
denna självstyrelse.
Regeringsformen behöver alltså enligt motionärerna
tydliga och avgränsade bestämmelser om den kommunala
beslutskompetensen. För att sådana skrivningar skall
ha rättsliga verkningar för förhållandet mellan stat
och kommun krävs en tydlig lagprövningsrätt, som
medger att kommunerna kan hävda sitt av grundlagen
fastlagda kompetensområde gentemot regering och
riksdag.
I motion 2000/01:Fi36 (m) anförs att kommunal
självstyrelse är en frihetsidé av innebörd att
medborgarna i en kommun (ursprungligen gemenskap)
skall kunna sköta gemensamma angelägenheter utan
alltför mycket inblandning av statsmakten.
Kommunal självstyrelse skall enligt motionärerna
gälla inte minst områden som bäst sköts både
demokratiskt och effektivare av kommunerna och där
också lokala anpassningar skall kunna ske beroende
på lokala förutsättningar och medborgarnas
viljeinriktning. Kommunal självstyrelse förutsätter
aktiva medborgare som är villiga att delta i den
kommunala verksamheten. Den kommunala självstyrelsen
kan naturligtvis inte vara total. Det finns
motstående intressen, rättssäkerhet, krav på lika
behandling och likartad service inom många områden
oavsett var man bor i landet.
Det frågan i mycket handlar om blir även
uppgiftsfördelningen mellan stat och kommun. Det är
lämpligt att staten svarar för finansieringen av
vissa grundläggande rättigheter direkt till
medborgarna. Reformer som en nationell skolpeng och
en allmän obligatorisk hälsoförsäkring skulle
avsevärt stärka medborgarnas egen självstyrelse och
ställning genom att erbjuda reell valfrihet.
Motionärerna ser nu en utveckling där alltfler
människor i samhället upplever att de inte har
tillräcklig möjlighet att påverka det politiska
beslutsfattandet. Målet måste vara att individen och
familjen har mer makt och genom ökad valfrihet kan
bestämma mer av sin vardag. På de områden som skall
samordnas gemensamt bör det ske så nära medborgarna
som möjligt. Alltfler beslut som rör individen och
familjen fattas av politiker. Dessutom känner många
att beslut fattas på högre nivåer, av politiska
företrädare utan lokal anknytning, vilka därför inte
har kunskap om de specifika förhållanden som råder
lokalt. Ur demokratisk synvinkel är detta en oroande
utveckling. För att besluten skall få största
möjliga legitimitet bör medborgarna uppleva att de
kan delta i de politiska skeenden och processer som
leder fram till beslut. Motionärerna anför att
utvecklingen där allt färre deltar i de politiska
processerna skulle kunna brytas om den kommunala
självstyrelsen stärks.
Motionärerna erinrar om bestämmelsen i 1 kap. 1 §
regeringsformen att den svenska folkstyrelsen
"förverkligas genom ett representativt och
parlamentariskt statskick och genom kommunal
självstyrelse". Den kommunala självstyrelsen är
mycket viktig för Moderata samlingspartiet.
Moderaterna ser en utveckling där regeringen
uttryckligen och medvetet struntar i den kommunala
självstyrelsen och i motsats mot denna betonar
"enhetsstaten". Detta framgår enligt motionärerna
tydligt av skrivelsen men inte minst av uttalanden
av statsrådet Lövdén i Kommunaktuellt nr 4/01 och av
statsministern. Innebörden av vad som står i
skrivelsen och uttalandena i anslutning till
avvägningen av den kommunala självstyrelsen är att
om det finns en majoritet i Sveriges riksdag för
"reformer" finns det starka skäl att genomföra
reformer. Synsättet leder till att regeringen och en
majoritet i Sveriges riksdag mer eller mindre fritt
kan inskränka den kommunala självstyrelsen. Detta är
också den linje regeringen valt när den numera
föreslår lagstiftning för att förhindra att
borgerliga majoriteter i kommuner och landsting
skall kunna genomföra sin politik.
Regeringen tycks enligt motionärerna eftersträva
att kommunerna blir rena verkställighetsorgan åt
staten, där lokala politiker enbart har att följa av
staten stiftade lagar och detaljbestämmelser och
därmed på ett likartat sätt över hela landet skall
genomföra verksamhet på sätt staten bestämt. Mot
detta står motionärernas grundsyn att den kommunala
självstyrelsen skall förstärkas och att möjligheten
för lokala anpassningar och lösningar skall
stimuleras. Mot bakgrund av regeringens agerande
framstår det som alltmer angeläget att den kommunala
självstyrelsen förstärks i grundlagen.
Kommunal självstyrelse borde enligt motionärerna
självklart innebära att kommunerna skall ha rätt att
överlåta egendom utan ingrepp från staten genom
lagstiftning. Möjlighet till försäljning av
kommunala hyresfastigheter eller entreprenader av
t.ex. sjukhus skall självfallet kunna avgöras av
kommun eller landsting. Regler som innebär att den
lokala majoritetens rätt inskränks av staten i
sådana frågor är uppenbart odemokratiska och innebär
en allvarlig inskränkning av den kommunala
självstyrelsen.
I motion 2000/01:Fi38 (c) anförs att ett starkt
kommunalt självstyre är viktigt framför allt av
demokratiska skäl och för att människor skall ha
möjlighet att genom eget engagemang påverka
lokalsamhällets utformning. Det finns emellertid
också ekonomiska aspekter på det lokala och
regionala självstyret, inte minst därför att man
genom att anpassa ambitionsnivåer kan utforma
lösningar efter lokala förhållanden. Genom att
tillåta en mångfald av lösningar i kommuner kan nya
sätt att hantera gemensamma angelägenheter växa fram
och människors innovationskraft tas till vara.
En viktig del av den kommunala självstyrelsen är
enligt motionärerna att kommunerna själva skall
kunna prioritera i verksamheten efter de behov och
förutsättningar som finns i kommunen. Under senare
år har regeringen mer och mer återgått till
detaljreglerande specialdestineringar i
statsbidragssystemet. Exempel på detta är
regeringens s.k. skolsatsning och ersättningen till
kommuner som inför maxtaxa i barnomsorgen.
Motionärerna anser att regeringen inte heller drar
sig för att försöka genomföra socialdemokratisk
politik i alla kommuner genom toppstyrning från
Regeringskansliet. Utifrån regeringens konflikt med
stadshuset i Stockholm bestäms en nationell politik
som syftar till att lokalt valda majoriteter runt om
i landet skall "avlövas" befogenheter och reduceras
till lydiga utförare av en politik bestämd i
Rosenbad. I denna anda har regeringen t.ex. drivit
igenom en stopplag för försäljning av allmännyttans
bostäder och förbud mot akutsjukhus på entreprenad.
Socialdemokratiska ministrar har dessutom gjort
oroväckande uttalanden om att man tänker fortsätta
på den inslagna vägen med specialdestinerade pengar
och ingrepp i det lokala självstyret. En sådan
politik kommer enligt motionärerna att urholka
människors tro på den lokala demokratin och slå
undan fötterna för människors engagemang i den
lokala politiken. Den kommer dessutom att medföra
att kommuner och landsting får allt svårare att
besluta över prioriteringar och göra insatser där de
behövs bäst. Centralstyrningen är därmed också ett
hot mot den ekonomiska utvecklingen i landet.
Motionärerna erinrar om att Centerpartiet
upprepade gånger har påtalat det orimliga i en
utveckling där staten alltmer styr den kommunala och
landstingskommunala verksamheten genom centrala
direktiv. De förslag regeringen lagt till riksdagen
och de uttalanden som gjorts av statsråd
understryker vikten av att värna det kommunala
självstyret. Regeringen bör därför enligt
motionärerna återkomma med förslag till ändring av
regeringsformen för att stärka det grundlagsfästa
kommunala självstyret.
Tidigare behandling i konstitutionsutskottet
Konstitutionsutskottet behandlade motioner om att
utreda frågan om ett starkare skydd i
regeringsformen för den kommunala självstyrelsen
senast i betänkande 2000/01:KU12, som godkänts av
riksdagen.
Konstitutionsutskottet redogjorde i betänkandet
för grundlagsregleringen av den kommunala
självstyrelsen och för vissa särskilda frågor om den
kommunala självstyrelsen. Utskottet avstyrkte de
föreliggande motionerna om grundlagsregleringen av
den kommunala självstyrelsen. Utskottet erinrade
dels om uttalanden i förarbetena till
regeringsformen att staten och kommunerna generellt
sett samverkar på skilda områden och i olika former
för att uppnå gemensamma samhälleliga mål och att
det varken är lämpligt eller möjligt att dra
orubbliga och preciserade gränser i grundlag kring
en kommunal självstyrelsesektor, dels om att frågan
om förtydliganden av eller ändringar i
grundlagsbestämmelserna om den kommunala
självstyrelsen och beskattningsrätten utreddes år
1996 utan att förslaget lett till lagstiftning.
Utskottet ansåg att det saknades anledning tro att
en ny utredning nu skulle leda till ett resultat som
är bättre ägnat att läggas till grund för ändringar
i regeringsformen och att arbets- och
befogenhetsfördelningen mellan stat och kommun även
fortsättningsvis bör regleras i lag utan ytterligare
bindning i grundlagsform.
I en reservation (m, kd, c, fp) om
grundlagsregleringen av den kommunala självstyrelsen
anfördes att bestämmelserna i 1 kap. 1 och 7 §§
regeringsformen visat sig otillräckliga för att
skydda den kommunala självstyrelsen. Kommunernas
förutsättningar att själva besluta i kommunala
angelägenheter borde därför regleras i grundlag på
ett sätt som garanterar kommunerna möjligheter att
sörja för sina invånares intressen utan opåkallade
ingrepp från statens sida. Enligt reservanternas
uppfattning var det en avgörande demokratifråga att
den offentliga makten utövas så nära medborgarna som
möjligt. Lokala beslutsfattare hade en närmare
relation till sina väljare och kunde lättare
uppmärksamma deras önskemål. En tydligt förstärkt
kommunal kompetens borde enligt reservanterna
fastställas i regeringsformen med ledning av
subsidiaritetsprincipen. En utredning borde
tillsättas i syfte att lägga fram förslag om en
sådan reglering. Utredningen borde omfatta frågan om
på vilken nivå - grundlag, lag som beslutas i samma
ordning som riksdagsordningen eller vanlig lag -
olika kompetenser bör regleras. Utredningen borde
vidare omfatta frågan om stärkt grundlagsskydd för
den kommunala beskattningsrätten.
Reservanterna ansåg att riksdagen som sin mening
borde ge regeringen till känna vad som anförts i
reservationen.
Konstitutionsutskottets ställningstagande
Konstitutionsutskottets ställningstagande i
betänkande 2000/01:KU12 vilar på samma syn på den
kommunala självstyrelsen som den som kommer till
uttryck i regeringens skrivelse 2000/01:102.
Skrivelsens innehåll ger inte anledning till något
ytterligare uttalande av utskottet. Utskottet
avstyrker med hänvisning till sitt ställningstagande
i det nämnda betänkandet motionsyrkandena om
förstärkning av grundlagsskyddet för den kommunala
självstyrelsen.
Stockholm den 17 maj 2001
På konstitutionsutskottets vägnar
Per Unckel
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Per
Unckel (m), Göran Magnusson (s), Barbro Hietala
Nordlund (s), Kenneth Kvist (v), Ingvar Svensson
(kd), Mats Berglind (s), Inger René (m), Kerstin
Kristiansson Karlstedt (s), Kenth Högström (s), Mats
Einarsson (v), Per Lager (mp), Åsa Torstensson (c),
Helena Bargholtz (fp), Per-Samuel Nisser (m), Anders
Bengtsson (s), Inger Strömbom (kd) och Margareta
Nachmanson (m).
Avvikande mening
Per Unckel (m), Ingvar Svensson (kd), Inger René
(m), Åsa Torstensson (c), Helena Bargholtz (fp),
Per-Samuel Nisser (m), Inger Strömbom (kd) och
Margareta Nachmanson (m) anser:
Vi vidhåller den syn på den kommunala
självstyrelsens villkor som kommit till uttryck i
reservation 1 till betänkandet 2000/01:KU12 och
anser att en sådan utredning som begärs i
reservationen bör tillsättas.
bilaga 3
Socialutskottets yttrande
2000/01:SoU5y
Utvecklingen inom den kommunala
sektorn
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 19 april 2001 beslutat
bereda bl.a. socialutskottet tillfälle att yttra sig
över regeringens skrivelse 2000/01:102 om
utvecklingen inom den kommunala sektorn och de
motioner som har väckts med anledning av skrivelsen
och som berör utskottets beredningsområde.
Socialutskottet begränsar yttrandet till avsnitten 4
Hälso- och sjukvård, 5.1 Äldreomsorg, 5.2
Handikappomsorg och 5.3.1 Försörjningsstöd samt
motionerna Fi35 (kd) yrkande 10, Fi36 (m) yrkandena
7-9, Fi37 (fp) yrkandena 5-9 och Fi38 (c) yrkande 3
delvis.
I skrivelsen lämnar regeringen en översiktlig
redovisning av hur ekonomin och verksamheten i
kommuner och landsting har utvecklats de senaste
åren. Redovisningen av den ekonomiska utvecklingen
innefattar i huvudsak utvecklingen av kommunsektorns
andel i samhällsekonomin och av sektorns finansiella
sparande, resultatutvecklingen för kommuner och
landsting samt kommunala koncerner,
sysselsättningsutvecklingen, kommunala entreprenader
och köp av verksamhet samt effekter av det
utjämningssystem som infördes år 1996. Vidare
presenteras hur kostnaderna fördelades mellan olika
verksamheter inom kommunsektorn 1999. Redovisningen
av utvecklingen i den kommunala verksamheten
omfattar främst obligatoriska verksamheter i
kommuner och landsting och syftar till att beskriva
hur dessa utvecklas i förhållande till de nationella
mål som riksdag och regering har formulerat för
respektive verksamhet.
Redovisningen i den kommunala verksamheten avser i
huvudsak förhållandena t.o.m. verksamhetsåret 1999.
Utskottet
Hälso- och sjukvård
I regeringens skrivelse konstateras i de
sammanfattande slutsatserna avseende avsnitt 4
Hälso- och sjukvård följande.
Målet för hälso- och sjukvården och tandvården är en
god hälsa och en vård på lika villkor för hela
befolkningen. Köerna till vården har ökat beroende
bl.a. på den svaga samhällsekonomiska utvecklingen
under 1990-talets första hälft. Produktionen inom
vården har dock också ökat. Genom den medicinsk-
tekniska utvecklingen kan behandlingar sättas in vid
tidigare indikationer och högre upp i åldrarna.
Antalet anmälningar som inkommit till Hälso- och
sjukvårdens ansvarsnämnd är oförändrat jämfört med
föregående år. Antalet anmälningar som lett till
påföljd har i stort varit oförändrat under 1990-
talet.
Nationella kvalitetsregister upprättade av
sjukvårdsprofessionen visar på förbättringar av
vården när det gäller vanliga åkommor som stroke,
bråck samt hjärt- och kärlsjukdomar. Primärvårdens
kapacitet är otillräcklig, vilket leder till problem
med tillgänglighet, kvalitet och samordning. Inom
äldreomsorgen är brister i vårdkedjan mellan
sjukhusen, landstingens primärvård och kommunerna
ett av de största kvarvarande problemen i
genomförandet av ädelreformen. Utvärderingar av
psykiatrireformen visar att utvecklingen allmänt
sett varit god. Brister finns dock i samverkan
mellan vårdens huvudmän. Tandhälsan hos befolkningen
har förbättrats under 1990-talet.
Utvecklingen av nya läkemedel har bidragit till
att alltfler sjukdomar kan botas eller behandlas.
Kostnaderna för läkemedelsförmånen uppgick till 15,9
miljarder kronor år 2000, en ökning med 1 miljard
kronor jämfört med 1999.
Det totala antalet läkarbesök 1999 uppgick till
25,5 miljoner, vilket är ungefär samma antal som
föregående år. Antalet vårdplatser inom somatisk
korttidsvård har fortsatt att minska, vilket bl.a.
beror på en mer behandlingsintensiv vård. Även
antalet vårdplatser inom den psykiatriska vården har
minskat. Kostnaderna för den offentliga hälso- och
sjukvården ökade 1999 med 6,4 % jämfört med
föregående år. De totala kostnaderna för hälso- och
sjukvården uppgick 1999 till 151,4 miljarder kronor.
Antalet landstingsanställda inom hälso- och
sjukvården har ökat något sedan mitten av 1990-
talet. Inom många områden ökar dock
rekryteringsproblemen och bristsituationer har
uppstått.
I motion Fi36 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande om vad i motionen anförs om behovet
av en nationell vårdgaranti (yrkande 7).
Motionärerna anför att det är en fundamental
rättighet att få vård av god kvalitet när man
behöver den. En nationell vårdgaranti som innebär
att ingen skall behöva vänta längre än tre månader
på operation eller behandling bör införas. Klarar
inte det egna landstinget av att ge vård inom den
tiden, skall patienten kunna få vården utförd hos
ett annat landsting eller hos en privat vårdgivare.
I motion Fi35 av Per Landgren m.fl. (kd) begärs
ett tillkännagivande om vad i motionen anförs om en
anpassning av lagen (1992:1528) om offentlig
upphandling (LOU) (yrkande 10). Motionärerna anför
att LOU är dåligt anpassad till upphandling av
hälso- och sjukvårdstjänster. Direktupphandling kan
endast ske i utomordentligt begränsad omfattning,
vilket kan försvåra för kommuner och landsting eller
regioner att inledningsvis stödja avknoppade
verksamheter.
I motion Fi37 av Karin Pilsäter och Staffan Werme
(fp) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen
anförs om samlad statistik för vårdköer (yrkande 5).
Motionärerna anför att tillgänglig statistik från
Landstingsförbundet över vårdköerna i Sverige visar
på oacceptabla skillnader i kötid mellan olika
landsting samt på oacceptabelt långa kötider. För
att bilda sig en uppfattning om problemens
utbredning behöver en samlad statistik på området
tas fram och redovisas. Vidare begärs i yrkande 6
ett tillkännagivande om jämförelse mellan offentligt
driven och privat driven vård. Motionärerna anför
att varken text, siffror eller tabeller i skrivelsen
ger gestaltning till jämförelser mellan ekonomiska
resultat och kvalitet i vård och omsorg när det
gäller entreprenader på landstings- eller
kommunalavtal, helt privat regi eller helt offentlig
regi.
Socialutskottets ställningstagande
Motionsyrkanden om vårdgaranti har nyligen
behandlats och avstyrkts i betänkande 2000/01:SoU10
Hälso- och sjukvårdsfrågor m.m. (s. 25-31 och s. 40,
rskr. 2000/01:194). I samma betänkande behandlades
vidare frågor om upphandling av hälso- och
sjukvårdstjänster, varvid motioner avstyrktes (s. 42
och 44). Socialutskottet har inte ändrat uppfattning
i dessa frågor och föreslår därför att
finansutskottet avstyrker motionerna Fi35 (kd)
yrkande 10 och Fi36 (m) yrkande 7.
Såvitt gäller statistik för vårdköer konstaterar
utskottet att Landstingsförbundet bedriver projektet
Väntetider i vården och att projektet syftar till
att utveckla ett nationellt system för uppföljning
och analys av väntetider. Vidare anför regeringen i
2001 års vårproposition (2000/01:100, s. 123) att
väntetiderna till vissa behandlingar i dag är
oacceptabelt långa, vilket gör att det inte är
möjligt att säga att hälso- och sjukvården har en
acceptabel tillgänglighet. Landstingen tillförs
därför ett resurstillskott om 1 250 miljoner kronor
från den 1 januari 2002. Socialutskottet anser att
riksdagen inte bör ta något initiativ i frågan.
Socialutskottet föreslår att finansutskottet
avstyrker motion Fi37 (fp) yrkande 5.
Motionsyrkanden om privata vårdgivare har också
nyligen behandlats och avstyrkts av utskottet i
betänkande 2000/01:SoU10 (s. 42, 44 och 45). Vidare
behandlade och avstyrkte utskottet yrkanden om ökad
mångfald av vårdgivare i betänkande 2000/01:SoU5 (s.
33-36). Socialutskottet, som inte ändrat uppfattning
i dessa frågor, anser att finansutskottet bör
avstyrka motion Fi37 (fp) yrkande 6.
Äldreomsorg
I regeringens skrivelse konstateras i de
sammanfattande slutsatserna avseende avsnitt 5.1
Äldreomsorg följande.
Det bedrivs mycket bra äldreomsorg i många kommuner,
och många äldre som är i behov av vård och omsorg
erhåller sådan med god kvalitet. Andelen personer
som erhåller äldreomsorg har dock successivt minskat
under 1990-talet. Hjälpen har alltmer riktats till
dem med störst hjälpbehov, ofta ensamstående och
personer i hög ålder. Studier visar att anhöriga har
fått ta ett växande ansvar för vården och omsorgen
om äldre, och ett ökande antal äldre köper hjälp på
den privata marknaden.
Omläggningar av socialtjänststatistiken försvårar
bedömningar av utvecklingen av andelen personer som
fick hjälp i hemmet mellan 1998 och 1999. Andelen
äldre personer som erhåller hjälp i särskilt boende
fortsätter att minska.
Socialstyrelsens och länsstyrelsernas tillsyn
visar att det pågår ett omfattande utvecklingsarbete
inom den kommunala äldreomsorgen. Bland annat
arbetar många kommuner i dag med att systematiskt
utveckla och säkra kvaliteten inom sina
verksamheter, t.ex. stödet till anhöriga.
Brister som framkommit i Socialstyrelsens och
länsstyrelsernas tillsyn rör bl.a. brukarinflytande,
det medicinska omhändertagandet och avgifter inom
vården och omsorgen av äldre personer. Dessa brister
har uppmärksammats tidigare. Förbättringar har skett
avseende kompetensen inom handläggning och
dokumentation.
Rättssäkerheten för den enskilde inom
äldreomsorgen brister i många kommuner. Bland annat
förekommer det att äldre personer som fått
bifallsbeslut gällande plats i särskilt boende får
vänta på verkställighet. Vidare förekommer det att
personer får avslag på ansökningar med hänvisning
till platsbrist trots att de bedöms vara i behov av
plats i särskilt boende.
Kommunernas kostnader för äldreomsorgen uppgick
1999 till drygt 64 miljarder kronor.
I motion Fi36 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande om vad i motionen anförs om
äldreomsorgens kvalitet och behovet av en s.k.
äldrepeng (yrkande 8). Motionärerna anför att det på
äldreomsorgens område finns ett stort behov av en
förstärkt statlig tillsyn. En fristående statlig
myndighet skall ansvara för godkännande och kvalitet
inom vård och omsorg. Vidare anför motionärerna att
en äldrepeng är ett alternativ som ger den enskilde
rätt att lösa sitt omsorgsbehov efter egna önskemål.
Den enskilde får då - som ett alternativ till den
kommunala omvårdnad han eller hon har rätt till
enligt socialtjänstlagen - disponera en peng vars
storlek bestäms av omsorgsbehovet. Äldrepengen skall
kunna användas för att betala äldreomsorg såväl i
hemmet som på olika former av privata institutioner.
I motion Fi38 av Rolf Kenneryd m.fl. (c) begärs
ett tillkännagivande om vad i motionen anförs om en
utredning för att undersöka effekterna på den
kommunala ekonomin av maxtaxa inom äldreboende
(yrkande 3 delvis). Motionärerna anför att
regeringen sannolikt kommer att kompensera kommuner
för den föreslagna maxtaxan inom äldreboendet. Denna
kompensation omfattar dock inte effekten av en ökad
efterfrågan på, såvitt nu är i fråga, äldreboende.
Risk finns att maxtaxan urholkar den kommunala
ekonomin. Innan en maxtaxa avseende äldreboende
genomförs bör därför regeringen låta utreda
effekterna av en ökad efterfrågan på den kommunala
ekonomin.
I motion Fi37 av Karin Pilsäter och Staffan Werme
(fp) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen
anförs om avgifter för äldrevård (yrkande 7).
Motionärerna anför att en granskning utförd av
Socialstyrelsen visar på mycket stora skillnader i
avgifter mellan olika kommuner. Enligt motionärerna
är det skandalöst att regeringen ännu inte har
presenterat något förslag för att komma till rätta
med de skriande orättvisor som dagligen drabbar
åtskilliga äldre.
Socialutskottets ställningstagande
Motionsyrkanden gällande den framtida finansieringen
av äldreomsorgen samt avgiftssättning inom
äldreomsorgen har nyligen behandlats och avstyrkts i
betänkande 2000/01:SoU9 (s. 11, 25 och 26) (prot. nr
2000/01:70). Socialutskottet har inte ändrat
inställning i dessa frågor. Vidare anförs i 2001 års
ekonomiska vårproposition (2000/01:100 s. 30 och 31)
att regeringen avser att föreslå att ett
förbehållsbelopp införs i äldre- och
handikappomsorgen. Detta förbehållsbelopp kommer att
vara den lägsta summa som pensionären skall ha kvar
att leva på när äldreomsorgen är betald. Vidare
framgår av samma proposition (s. 123) att
kommunsektorn tillförs 650 miljoner kronor som
kompensation för det föreslagna förbehållsbeloppet i
äldre- och handikappomsorgen. Socialutskottet anser
att finansutskottet bör avstyrka motionerna Fi36 (m)
yrkande 8, Fi37 (fp) yrkande 7 och Fi38 (c) yrkande
3 (delvis).
Handikappomsorg
I regeringens skrivelse konstateras i de
sammanfattande slutsatserna avseende avsnitt 5.2
Handikappomsorg följande.
Enligt den nationella handlingsplanen för
handikappolitiken skall samhället utformas så att
människor med funktionshinder i alla åldrar blir
fullt delaktiga i samhällslivet och får samma
levnadsvillkor som andra. Liksom tidigare år brister
det dock fortfarande i detta avseende, särskilt för
barn med funktionshinder. Personer med
funktionshinder har fortfarande sämre levnadsvillkor
än befolkningen i övrigt. Situationen i kommunerna
visar en varierande bild. Antalet klagomål har ökat
mer på handikappområdet än på andra tillsynsområden
inom det sociala området. Flera utvärderingar visar
att huvudmännen inte alltid verkställer för den
enskilde gynnande domar. Dessutom får många avslag
på sin ansökan om insatser därför att resurser
saknas, trots att behov av stöd föreligger.
Individuella planer enligt lagen (1993:387) om stöd
och service till vissa funktionshindrade, LSS,
används i mindre utsträckning än vad som förväntats.
Bland de flesta som erhåller hemtjänst i den egna
bostaden har det skett en minskning av antalet
timmar till lägre tidsintervall. Antalet personer
med funktionshinder som bor permanent i särskilda
boendeformer har minskat samtidigt som andelen
personer i ordinärt boende med högsta timantal har
ökat något jämfört med föregående år.
Andelen personer med stöd enligt socialtjänstlagen
(1980:620), SoL, respektive LSS varierar fortfarande
mellan kommunerna, men skillnaderna minskar.
Variationen i kommunernas servicenivå i ordinärt
boende enligt SoL har minskat kraftigt när det
gäller de högsta servicenivåerna medan kommuner med
lägsta servicenivå visar mycket liten variation
mellan åren. I särskilt boende däremot har
skillnaderna mellan kommunerna avseende högsta
servicenivå ökat.
Antalet personer med insatser enligt LSS har
minskat om man ser till statistiken men orsaken är
troligtvis en tidigare överskattning av antalet
personer. Antalet personer med råd och stöd
respektive kontaktperson har minskat liksom antalet
barn med funktionshinder som bor i bostad med
särskild service.
De samlade offentliga utgifterna för insatser till
personer med funktionshinder har ökat 1998 efter att
ha varit i stort sett oförändrade sedan 1995.
I motion Fi36 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) begärs
ett tillkännagivande om vad i motionen anförs om
handikappomsorgen (yrkande 9). Motionärerna anför
att stödet till funktionshindrade inte ger det
utrymme för individuella lösningar som borde finnas.
Stödet till funktionshindrade skall vara flexibelt
och ge den enskilde stor valfrihet. Staten bör ta
det grundläggande ansvaret för att alla
funktionshindrade - oavsett i vilken kommun de bor -
skall ha samma rätt till den frihet och det
oberoende som rätten till personlig assistans
innebär. Motionärerna anför vidare att de olika
formerna av stöd till funktionshindrade och
arbetshandikappade inte alltid är samordnade. Det
ekonomiska ansvaret för assistansersättningen bör
enligt motionärerna återgå till staten.
Schabloniseringen av ersättningen bör slopas, och
reglerna kring ersättningen bör återgå till vad som
gällde före den 1 september 1997. Rätten till
personlig assistans under skoltid och vid vistelse
på dagcenter etc. bör återinföras. En mer flexibel
utformning av rätten till personlig assistans bör
utredas. Enligt motionärerna bör en
hjälpmedelsgaranti införas. Slutligen anförs att
hjälpmedelsverksamheten bör avmonopoliseras.
I motion Fi37 av Karin Pilsäter och Staffan Werme
(fp) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen
anförs om en systematisk och samlad plan för
tillgänglighetsarbetet (yrkande 8). Motionärerna
anför att ansvaret för att öka tillgängligheten i
första hand skall ligga lokalt, dvs. på kommuner och
andra lokala aktörer som t.ex. privata
fastighetsägare.
Socialutskottets ställningstagande
Motionsyrkanden rörande mål och inriktning för
handikappolitiken, frågor kring assistansersättning
samt hjälpmedel har senast behandlats och avstyrkts
i betänkande 2000/01:SoU12 (s. 6-14, 30-37 och
21-24, rskr. 2000/01:195). Vidare behandlade och
avstyrkte utskottet motionsyrkanden om en
tillgänglighetsreform i betänkande 2000/01:SoU1 (s.
56 och 57, 75 och 76). I samma betänkande
behandlades motionsyrkanden om assistansersättning i
(s. 49 och 50 och 73-75, rskr. 2000/01:96 och 97).
Utskottet har inte ändrat inställning i dessa
frågor. Socialutskottet anser att finansutskottet
bör avstyrka bifall till motionerna Fi36 (m) yrkande
9 och Fi37 (fp) yrkande 8.
Försörjningsstöd
Såväl socialbidragskostnaderna som antalet
bidragshushåll fortsätter att minska. Det
förbättrade arbetsmarknadsläget är en viktig orsak
till denna utveckling. Antalet hushåll med
långvarigt socialbidragstagande har också minskat.
Fortfarande tvingas dock många leva på socialbidrag
under långa perioder, vilket försvårar deras
möjligheter att leva ett självständigt liv. Den
genomsnittliga bidragstiden fortsätter att stiga och
uppgick till 5,8 månader under 1999. Den ökande
bidragstiden är en konsekvens av att personer med
kortare bidragstider i allmänhet snabbare hittar en
egen försörjning och därmed lämnar bidragsberoendet,
medan det för personer med långvarig bidragstid
tenderar att ta längre tid att komma tillbaka till
arbetsmarknaden. I en period med kraftig uppgång på
arbetsmarknaden är det logiskt att andelen personer
med långvarigt socialbidrag till en början ökar och
därmed även den genomsnittliga bidragstiden. Antalet
personer som fortsätter att vara kvar i
bidragsberoende minst två år i rad sjönk för första
gången under 1998. Nedgången fortsatte även under
1999.
I motion Fi37 av Karin Pilsäter och Staffan Werme
(fp) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen
anförs om kartläggning av socialbidragskostnader
(yrkande 9). Motionärerna anför att andelen
socialbidragstagare med långvarigt behov är
skrämmande hög. Det måste vara ett gemensamt ansvar
för kommunerna och staten att få ut personer som är
långvarigt socialbidragsberoende ur
fattigdomsfällan. Vidare bör ett underlag för
bedömning av hur stor del av
socialbidragskostnaderna som är direkt beroende av
arbetslöshet tas fram, heter det i motionen.
Socialutskottets ställningstagande
Socialutskottet bereder för närvarande proposition
2000/01:80 Ny socialtjänstlag m.m. samt ca 130
motionsyrkanden, däribland motionsyrkanden om
långvarigt bidragsberoende. Utskottet återkommer
därför mycket snart med ställningstaganden till ett
brett spektrum av frågor inom socialtjänstområdet.
Denna behandling bör inte föregripas.
Socialutskottet anser att finansutskottet bör
avstyrka bifall till motion Fi37 (fp) yrkande 9.
Stockholm den 15 maj 2001
På socialutskottets vägnar
Ingrid Burman
Följande ledamöter har deltagit
i beslutet: Ingrid Burman (v),
Chris Heister (m), Susanne
Eberstein (s), Margareta
Israelsson (s), Rinaldo
Karlsson (s), Chatrine Pålsson
(kd), Leif Carlson (m), Conny
Öhman (s), Hans Hjortzberg-
Nordlund (m), Elisebeht
Markström (s), Rolf Olsson (v),
Lars Gustafsson (kd), Thomas
Julin (mp), Kenneth Johansson
(c), Kerstin Heinemann (fp),
Catherine Persson (s) och Lars
Elinderson (m).
Avvikande meningar
1. Vårdgaranti
Chris Heister (m), Chatrine Pålsson (kd), Leif
Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Lars
Gustafsson (kd), Kenneth Johansson (c), Kerstin
Heinemann (fp) och Lars Elinderson (m) anser:
Vi anser att det är en fundamental rättighet att få
vård av god kvalitet när man behöver den. Vi vill
därför omedelbart införa en nationell vårdgaranti
som innebär att ingen skall behöva vänta längre än
tre månader på operation eller behandling. Klarar
inte det egna landstinget av att ge vård inom den
tiden, skall man kunna få vården utförd hos ett
annat landsting eller hos en privat vårdgivare.
Vårdgarantin kan enligt vår uppfattning bidra till
att riva gränser mellan landstingen och mellan olika
sjukhus på ett sätt som förbättrar
resursutnyttjandet. Med vårdgarantin synliggör man
för landstingen och för de enskilda sjukhusen och
klinikerna en del av de kostnader som köerna i
vården för med sig. Genom att inte ta emot patienter
går sjukhusen och den aktuella kliniken miste om
pengar och uppmuntras att förändra verksamheten så
att köer inte uppstår. Med en vårdgaranti följer
pengarna patienten till den vårdgivare hon väljer,
och de är öronmärkta för vård. Finansutskottet bör
därför med bifall till motion Fi36 (m) yrkande 7
tillkännage för regeringen vad vi här har anfört.
2. Offentlig upphandling
Chatrine Pålsson och Lars Gustafsson (båda kd)
anser:
För att stödja en utveckling av mångfald måste
förändringar av regelverk och lagstiftning
genomföras. Vi anser att lagen (1992:1528) om
offentlig upphandling, LOU, är dåligt anpassad till
upphandling av hälso- och sjukvårdstjänster.
Direktupphandling kan endast ske i utomordentligt
begränsad omfattning, vilket kan försvåra för kommun
och landsting eller region att inledningsvis stödja
avknoppade verksamheter. Trots att lagen inte säger
något om avtalstider, rekommenderar
tillsynsmyndigheten (Nämnden för offentlig
upphandling) ofta alltför korta avtal med privata
vårdgivare, vilket försvårar för patienter att få en
långvarig relation till sin vårdgivare eller att ge
vårdgivaren rimliga avskrivningstider för de stora
investeringar som behövs för en vårdinrättning.
Vi anser också att det är märkligt att Sverige, i
fråga om upphandling av s.k. B-tjänster enligt EG-
direktiven, dit hälso- och sjukvårdstjänster räknas,
valt att gå betydligt längre än direktiven kräver.
Lagen försvårar också patienternas val av vård i
andra landsting, eftersom LOU är tillämplig på ett
landstings köp av tjänster från andra landsting.
Finansutskottet bör därför med bifall till motion
Fi35 (kd) yrkande 10 tillkännage för regeringen vad
vi här har anfört.
3. Statistik avseende vårdköer
Chatrine Pålsson (kd), Lars Gustafsson (kd) och
Kerstin Heinemann (fp) anser:
Vi vill påtala att tillgänglig statistik från
Landstingsförbundet över vårdköerna i Sverige visar
på oacceptabla skillnader i kötid mellan landstingen
och också på oacceptabelt långa kötider. För att
kunna få en uppfattning om problemens omfattning
behöver en samlad statistik på området tas fram och
redovisas. Finansutskottet bör därför med bifall
motion Fi37 (fp) yrkande 5 tillkännage för
regeringen vad vi här har anfört.
4. Jämförelse mellan privat och
offentlig vård
Kerstin Heinemann (fp) anser:
Enligt min uppfattning är det märkligt att en av
politikens mest aktuella frågor på området, nämligen
relationen mellan vård och omsorg som drivs på
entre-prenad, helt i privat regi eller helt i
offentlig regi inte speglas i den ekonomiska och
kvalitativa analysen i regeringens skrivelse. Varken
text, siffror eller tabeller ger underlag för
jämförelser mellan ekonomiska resultat och kvalitet
i vård och omsorg när det gäller de olika
driftsformerna. En förnuftig och odogmatisk
diskussion om denna viktiga fråga kan inte äga rum i
avsaknad av sådana jämförelser. En tydlig
kartläggning av jämförande resultat är absolut
nödvändig för den politiska dialogen partier
emellan. Finansutskottet bör därför med bifall till
motion Fi37 (fp) yrkande 6 tillkännage för
regeringen vad jag här har anfört.
5. Äldreomsorg
Chris Heister, Leif Carlson, Hans Hjortzberg-
Nordlund och Lars Elinderson (alla m) anser:
Vi anser att det på äldreomsorgens område finns ett
stort behov av en förstärkt statlig tillsyn. Den
uppgift som i dag faller på kommunerna - att
övervaka sin egen verksamhet såväl som de privata
entreprenörerna - fungerar uppenbarligen inte. I
stället bör en fristående statlig myndighet träda in
i kommunens ställe och ansvara för godkännande och
kvalitet inom vård och omsorg. I det sammanhanget
bör en sammanslagning av Socialstyrelsens och
länsstyrelsernas tillsynsdelar övervägas.
Även med en väl fungerande tillsyn är den största
kvalitetsfaktorn och garantin för god vård ändå den
som innebär att man själv som äldre har rätt och
möjlighet att välja vårdgivare och att också kunna
välja bort den vård man inte är nöjd med. Enligt vår
uppfattning är en äldrepeng ett alternativ som ger
den enskilde rätt att lösa sitt omsorgsbehov efter
egna önskemål. Den enskilde får då som ett
alternativ till den kommunala omvårdnad han eller
hon har rätt till enligt socialtjänstlagen disponera
en peng vars storlek bestäms av omsorgsbehovet.
Äldrepengen skall kunna användas för att betala
äldreomsorg såväl i hemmet som på olika former av
privata institutioner. Den kommunalt ordnade
äldreomsorgen kan naturligtvis som i dagsläget
drivas såväl i offentlig som i privat regi. Därmed
garanteras både valfrihet, mångfald och kvalitet.
Finansutskottet bör därför med bifall motion Fi36
(m) yrkande 8 tillkännage för regeringen vad vi här
har anfört.
6. Äldreomsorg
Kenneth Johansson (c) anser:
I enlighet med finansieringsprincipen säger sig
regeringen kompensera kommuner för den s.k. maxtaxan
inom barnomsorgen och kommer säkert att göra
likadant vad avser den föreslagna maxtaxan inom
äldreomsorgen. Däremot innefattar denna kompensation
inte effekten av en ökad efterfrågan på barnomsorg
och äldreboende. Därmed riskerar många kommuner att
av politiska skäl acceptera en maxtaxa som, likt en
gökunge, kommer att urholka den kommunala ekonomin
och tvinga fram omfördelningar i den kommunala
ekonomin som de lokalt förtroendevalda inte råder
över. Innan maxtaxa i barnomsorg eller äldreboende
genomförs bör därför regeringen låta utreda
effekterna på den kommunala ekonomin av en ökad
efterfrågan. Finansutskottet bör därför med bifall
motion Fi38 (c) yrkande 3 delvis tillkännage för
regeringen vad jag här har anfört.
7. Äldreomsorg
Kerstin Heinemann (fp) anser:
I utredningen Bo tryggt - Betala rätt (SOU 1999:33)
föreslås bl.a. en s.k. maxtaxa i äldreomsorgen samt
ett lagstadgat förbehållsbelopp för den enskilde.
Socialstyrelsens granskning av avgifterna för
service, omsorg och boende i kommunerna är stundtals
en skräckblandad läsning (Äldreuppdraget 2000:1
Taxor och avgifter för vård och omsorg). Avgifterna
för äldrevård varierar med upp till 132 000 kr per
år mellan olika kommuner. Därutöver begår flera
kommuner rena lagbrott när de struntar i dagens
socialtjänstlagstiftning om att garantera skälig
standard åt äldre vars make eller maka flyttar till
särskilt boende. Listan över oacceptabla
förhållanden skulle kunna göras betydligt längre.
Jag vill påstå att det är skandalöst att regeringen
ännu inte har presenterat något förslag för att
komma till rätta med de skriande orättvisor som
dagligen drabbar åtskilliga äldre runt om i landet.
Finansutskottet bör därför med bifall motion Fi37
(fp) yrkande 7 tillkännage för regeringen vad jag
här har anfört.
8. Handikappomsorg
Chris Heister, Leif Carlson, Hans Hjortzberg-
Nordlund och Lars Elinderson (alla m) anser:
Enligt vår uppfattning präglas fortfarande synen på
funktionshindrades livssituation i alltför hög
utsträckning av ett synsätt, där den enskilde
funktionshindrade förväntas att anpassa sig efter
den form av insatser som erbjuds. Vår utgångspunkt
är den motsatta: Stödet till funktionshindrade skall
vara flexibelt och ge den enskilde stor valfrihet.
Av det skälet har vi bl.a. föreslagit ett särskilt
bostadsstöd för att funktionshindrade skall kunna bo
kvar i sina särskilt anpassade bostäder. Vi har
också föreslagit ett särskilt stimulansbidrag till
kommunerna för insatser för psykiskt
funktionshindrade. Vi vill att stödet till insatser
i skolan skall avregleras och göras mer
individanpassat. Vi har vidare motsatt oss
nedläggningen av bl.a. specialskolor för
multihandikappade barn.
En viktig utgångspunkt för handikappolitiken bör
enligt vår uppfattning vara att staten tar det
grundläggande ansvaret för att alla
funktionshindrade, oavsett i vilken kommun de bor,
skall ha samma rätt till den frihet och det
oberoende som rätten till personlig assistans
innebär.
Det delade ansvaret för stöd till
funktionshindrade och arbetshandikappade medför att
satsningarna inte alltid är samordnade. För många
människor som är i behov av stöd leder splittringen
dessutom till att man måste ha kontakt med många
tjänstemän på många olika myndigheter.
Regeringen har tillsatt en kommitté som skall
utreda frågan om en kommunal utjämning för kostnader
avseende LSS i ett längre tidsperspektiv. Vi är
tveksamma till ett sådant utjämningssystem. Det är i
och för sig angeläget att målet med
assistansersättningen - att underlätta för
funktionshindrade att integreras i samhället - inte
ställs mot andra behov i kommunernas budget. Det
bästa sättet att uppnå detta är emellertid att det
ekonomiska ansvaret för assistansersättningen
återgår till staten. Vi anser vidare att
schabloniseringen av ersättningen skall slopas och
att reglerna kring ersättningen i princip skall
återgå till vad som gällde före den 1 september
1997, samt att rätten till personlig assistans under
skoltid och vid vistelse på dagcenter etc. skall
återinföras. Vi anser vidare att frågan om en mer
flexibel utformning av rätten till personlig
assistans skall utredas.
Vi föreslår också att en hjälpmedelsgaranti
införs. En hjälpmedelsgaranti skulle öka valfriheten
för den enskilde och därutöver främja utbudet av
olika former av hjälpmedel. I dagsläget finns inte
en marknad för hjälpmedel, eftersom landstinget ofta
är den enda köparen. En avmonopolisering av
hjälpmedelsverksamheten och införandet av en
hjälpmedelsgaranti skulle stimulera utvecklingen av
fler, bättre och billigare hjälpmedel, samtidigt som
det skulle påskynda introduktionen av dessa på
marknaden. Inledningsvis bör en hjälpmedelsgaranti
omfatta de resurser som finns anvisade under
bilstödet till handikappade och texttelefoner.
Finansutskottet bör därför med bifall motion Fi36
(m) yrkande 9 tillkännage för regeringen vad vi här
har anfört.
9. Handikappomsorg
Kerstin Heinemann (fp) anser:
I Folkpartiets budgetalternativ finansieras en
engångssatsning på 5 miljarder kronor under de
närmaste åren för att kunna genomföra en omfattande
tillgänglighetsreform.
Boverket har gjort beräkningar som visar att
Folkpartiets uppskattning av kostnaden för en
genomgripande tillgänglighetsreform till 5 miljarder
kronor är korrekt. Boverket konstaterar också att
kostnaderna kan minskas om samtliga aktörer tar fram
en systematisk och långsiktig plan för åtgärderna.
Jag anser att ansvaret för att öka
tillgängligheten i första hand skall ligga lokalt,
på kommuner och andra lokala aktörer som till
exempel privata fastighetsägare. Plan- och bygglagen
måste kompletteras med riktlinjer som tvingar fram
rimliga anpassningsåtgärder för funktionshindrade.
Finansutskottet bör därför med bifall till motion
Fi37 (fp) yrkande 8 tillkännage för regeringen vad
jag här har anfört.
10. Försörjningsstöd
Kerstin Heinemann (fp) anser:
Sverige påverkas fortfarande av den internationella
högkonjunktur som påverkat stora delar av världen
under andra halvan av 1990-talet. Ändå är andelen
socialbidragstagare med långvarigt behov av
socialbidrag skrämmande hög.
Staten och kommunerna bör gemensamt reflektera
över orsakerna till detta. Vidare bör man reflektera
över att så pass få invandrare kommer in på den
svenska arbetsmarknaden och varför det dröjer
relativt länge innan de som får arbete får det. En
annan viktig fråga är varför andelen s.k. långa
ärenden är så pass oförändrad.
Det måste vara ett gemensamt ansvar för kommunerna
och staten att få ut de personer som är långvarigt
socialbidragsberoende ur fattigdomsfällan. Det är
staten som ansvarar för arbetsmarknadspolitiken.
Staten har också huvudansvaret för att förbättra
villkoren för att starta och driva företag. Det är
svårt att starta företag i Sverige i dag. Det är
ännu svårare att växa. Många nya svenskar kommer
till vårt land med vilja och kunnande som skulle
göra dem lämpliga som företagare. Men de saknar
kunskaper om den krångliga regleringen av svensk
företagsamhet. Ofta leder detta till att företag som
skulle ha kunnat starta, eller som skulle ha kunnat
växa, inte gör det. Invandrargrupper kan här vara
speciellt hårt drabbade. Kommunerna å andra sidan är
huvudsakligen ansvariga för att skola och
vuxenutbildning har den kvalitet som krävs för att
människor skall ha en reell chans på
arbetsmarknaden.
Jag anser därför att kostnadsansvaret för
försörjningsstöd skall delas mellan staten och
kommunerna. På det sättet har varken lokala eller
centrala myndigheter något intresse av att försöka
flytta människor mellan olika stödsystem utan ett
gemensamt intresse av att skapa förutsättningar för
egen försörjning. Ett underlag för bedömning av hur
stor del av socialbidragskostnaderna som är direkt
beroende av arbetslöshet bör därför tas fram.
Finansutskottet bör därför med bifall till motion
Fi37 (fp) yrkande 9 tillkännage för regeringen vad
vi här har anfört.
Särskilt yttrande
Försörjningsstöd
Chris Heister, Leif Carlson, Hans Hjortzberg-
Nordlund och Lars Elinderson (alla m) anför:
Kostnaderna för socialbidrag utgör den klart största
andelen av kommunernas kostnader för individ- och
familjeomsorg. Under 1990-talet har antalet hushåll
med långvarigt socialbidrag (mer än tio månader
under ett år) mer än fördubblats. Trots att de
totala kostnaderna för socialbidrag har minskat
något under de senaste åren, har andelen hushåll med
långvarigt socialbidrag fortsatt att öka.
Att så många är långvarigt beroende av
socialbidrag är bl.a. ett tecken på att vi har en
arbetsmarknad som inte fungerar utan utestänger
människor. Sveriges absolut största samhällsproblem
i dag är därför den klyfta som går mellan dem som
med eget arbete kan försörja sig och sin familj, och
de som för en marginaliserad bidragsberoende
tillvaro. Och klyftan fortsätter att vidgas, trots
flera år av högkonjunktur.
Vi anser att det krävs en ny politik som samordnar
de direkta sociala insatserna med åtgärder för att
öka rörligheten på arbetsmarknaden, stimulera och
stödja kompetensutveckling och utbildning m.m., och
som kombinerar olika ersättnings-, stöd- och
bidragssystem med en skattepolitik som gör att det
lönar sig att arbeta. Vi hänvisar till vad vi anfört
i motioner i anledning av proposition 2000/01:80 Ny
socialtjänstlag samt i reservationer till betänkande
2000/01:SoU18 med samma namn.
bilaga 4
Utbildningsutskottets yttrande
2000/01:UbU5y
Utvecklingen inom den kommunala
sektorn
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 19 april 2001 beslutat
bereda bl.a. utbildningsutskottet tillfälle att avge
yttrande över regeringens skrivelse 2000/01:102
Utvecklingen inom den kommunala sektorn jämte de
motioner som kan komma att väckas, i de delar som
berör utbildningsutskottets beredningsområde.
Utbildningsutskottet beslutade
den 26 april 2001 att yttra sig
över de motioner som väckts med
anledning av regeringens
skrivelse och som berör
utskottets beredningsområde. I
det följande behandlar
utskottet motionerna
2000/01:Fi35 (kd) yrkandena 8
och 9, Fi36 (m) yrkande 10,
Fi37 (fp) yrkandena 2-4 och
Fi38 (c) yrkandena 3 och 4.
Utbildningsutskottets
överväganden
Valfrihet och fristående skolor
Motionerna
Moderata samlingspartiet noterar i motion
2000/01:Fi36 att kommunernas bidrag till fristående
skolor på grundskolenivå minskat mellan 1998 och
1999. Motionärerna menar att siffrorna antyder att
kommuner har en alltför njugg inställning till
friskolorna och missgynnar dem vid bidragsgivningen.
Materialet bör därför enligt motionärerna analyseras
närmare av Skolverket (yrk. 10).
Kristdemokraterna föreslår i motion 2000/01:Fi35
ett tillkännagivande om kommunal upphandling och
kundval (yrk. 8). All kommunal verksamhet som inte
är myndighetsutövning eller strategiska
ledningsfunktioner bör enligt motionärerna
konkurrensutsättas. Individuella servicetjänster som
t.ex. barnomsorg och skola bör konkurrensutsättas
genom olika typer av kundvalsmodeller.
Folkpartiet tar liksom Moderaterna upp kommunernas
bidragsgivning till fristående skolor. I motion
2000/01:Fi37 påpekas att regeringen i skrivelsen
visat att kommunernas ersättning till fristående
grundskolor minskat från 93 % av den kommunala
kostnaden 1998 till 86 % 1999. Motionärerna skriver
också att förslaget nyligen från en kommitté att
fristående skolor skall få 5 % lägre ersättning än
kommunala skolor skapar ojämlika villkor.
Diskriminering av friskolorna drabbar eleverna där,
framhåller motionärerna (yrk. 2). De föreslår också
ett tillkännagivande till regeringen om fritt
skolval. Fritt skolval även mellan kommunala skolor
är en kvalitetsfråga. Det bör göras en redovisning
av hur det fria skolvalet i praktiken fullföljs,
anser motionärerna (yrk. 3).
Utbildningsutskottets bedömning
Utbildningsutskottet anser att finansutskottet bör
avstyrka motionsyrkandena.
Kristdemokraternas yrkande om kundval är enligt
utskottets mening tillgodosett med de regler som
finns i dag när det gäller fristående skolor
motsvarande det offentliga skolväsendet för barn och
ungdom och när det gäller förskoleverksamhet.
Motioner om ett friskolesystem på
vuxenutbildningsområdet diskuteras i
utbildningsutskottets betänkande 2000/01:UbU15, som
inom kort kommer att behandlas i kammaren.
Kommunernas skyldighet att ge bidrag till
fristående skolor på grundskole- och
gymnasieskolenivå har varit föremål för utredning i
en statlig kommitté, den s.k. Frist-kommittén (U
1997:10). Dess slutbetänkande lades fram i februari
2001 och befinner sig för närvarande under
remissbehandling tillsammans med en PM från en
arbetsgrupp inom Utbildningsdepartementet. Enligt
uppgift från departementet planeras en proposition
bli framlagd i oktober 2001. Mot den bakgrunden bör
riksdagen inte nu göra några ställningstaganden om
bidragsgivningen till fristående skolor.
Kommunernas ekonomi
Motionerna
Kristdemokraterna föreslår i motion 2000/01:Fi35 ett
tillkännagivande om riktade bidrag (yrk. 9). De
menar att riktade bidrag sätter den kommunala
självstyrelsen ur spel och riskerar att leda till
ökad administration och en underminering av övriga
kommunala behov. Maxtaxan i barnomsorgen innebär
enligt motionärerna att man lyckas styra såväl
familjernas val av barnomsorgsform som kommunernas
ekonomi.
Centerpartiet begär i motion 2000/01:Fi38 en
utredning för att undersöka effekterna på den
kommunala ekonomin av den ökade efterfrågan på
barnomsorg och äldreboende som kommer att följa på
införande av maxtaxa på dessa områden (yrk. 3).
Utbildningsutskottets bedömning
Utbildningsutskottet anser att finansutskottet bör
avstyrka motionsyrkandena.
Riksdagen behandlade i november 2000 proposition
1999/2000:129 Maxtaxa och allmän förskola (bet.
2000/01:UbU5, rskr. 46). Därvid behandlades bl.a.
motionsyrkanden som rörde inverkan på den kommunala
självstyrelsen och på familjernas val av
barnomsorgsform. Maxtaxereformen, som genomförs den
1 januari 2002, är utformad som ett erbjudande till
kommunerna, inte som ett påbud. Eftersom reformen
ännu inte är genomförd är det för tidigt att
konstatera vilken inverkan den får på efterfrågan på
barnomsorg.
Övrigt
Centerpartiet anser enligt motion 2000/01:Fi38 att
staten måste eftersträva en överenskommelse med
kommunerna om kvalitetsutveckling i skolan. I en
sådan överenskommelse bör bl.a. inrättandet av ett
kvalitetsinstitut ingå (yrk. 4).
Utbildningsutskottet föreslår att finansutskottet
skall avstyrka motionsyrkandet.
Alla kommuner är numera av staten ålagda att
årligen upprätta skriftliga kvalitetsredovisningar
som ett led i den kontinuerliga uppföljningen och
utvärderingen av skolplanen (SFS 1997:702).
Skolverket följer upp hur kommunerna efterlever
denna skyldighet och har påtalat brister under de
första åren som skyldigheten funnits.
Skollagskommittén, som skall slutredovisa sitt
arbete i september 2001, har till uppdrag bl.a. att
överväga hur skollagen bör utformas för att
tydliggöra det kommunala ansvaret för utbildningens
kvalitet och likvärdighet (dir. 1999:15). Förslag
om ett nationellt kvalitetsinstitut för skolan har
avslagits av riksdagen flera gånger under senare år,
senast hösten 2000 (bet. 2000/01:UbU1 s. 28 f.).
Inga nya skäl framförs i den nu aktuella motionen.
Folkpartiet begär i motion 2000/01:Fi37 ett
tillkännagivande om skolan och folkhälsoarbetet
(yrk. 4). Motionärerna frågar om läroplanerna i dag
skapar ökade möjligheter för skolan att aktivt
medverka i folkhälsoarbetet, eller om regleringen
ökar risken för en statisk skola. De anser att
skolan som en viktig faktor i folkhälsoarbetet
snarast bör belysas.
Utbildningsutskottet anser att finansutskottet bör
avstyrka motionsyrkandet.
Nationella folkhälsokommittén lämnade i oktober 2000
sitt slutbetänkande Hälsa på lika villkor -
nationella mål för folkhälsan (SOU 2000:91). Skolans
roll tas upp i betänkandet. Remissbehandlingen är nu
avslutad och ärendet bereds i Regeringskansliet.
Riksdagen bör inte föregripa regeringens
ställningstagande.
Stockholm den 10 maj 2001
På utbildningsutskottets vägnar
Jan Björkman
Följande ledamöter har deltagit
i beslutet: Jan Björkman (s),
Britt-Marie Danestig (v),
Beatrice Ask (m), Eva Johansson
(s), Inger Lundberg (s), Yvonne
Andersson (kd), Lars Hjertén
(m), Majléne Westerlund Panke
(s), Tomas Högström (m), Torgny
Danielsson (s), Tomas Eneroth
(s), Erling Wälivaara (kd), Per
Bill (m), Gunnar Goude (mp),
Sofia Jonsson (c), Ulf Nilsson
(fp) och Kalle Larsson (v).
Avvikande meningar
1. Bidragen till fristående skolor
av Beatrice Ask (m), Lars Hjertén (m), Tomas
Högström (m) och Per Bill (m).
De siffror som redovisas i regeringens skrivelse när
det gäller kommunernas bidragsgivning till
fristående skolor antyder att många kommuner har en
alltför njugg inställning till friskolorna och
missgynnar dem i bidragsgivningen. Vi moderater i
utskottet anser därför att materialet bör analyseras
närmare av Skolverket. Finansutskottet bör enligt
vår mening tillstyrka motion 2000/01:Fi36 yrkande
10.
2. Kommunal upphandling och kundval
av Yvonne Andersson (kd) och Erling Wälivaara
(kd).
För oss kristdemokrater är det viktigaste
perspektivet på kommunal upphandling och kundval hur
den enskilde i så hög grad som möjligt skall kunna
påverka sin situation och välja det alternativ av
gemensamt finansierad service som passar honom eller
henne bäst. Kommunens organisation bör vara sådan
att myndighetsutövning skiljs från övrig verksamhet.
När det gäller individuella servicetjänster som
barnomsorg och skola bör kommuninvånarna ges
möjlighet att fritt välja utförare genom olika typer
av kundvalsmodeller. Ackrediteringssystem bör
användas för att auktorisera företag som vill ingå i
ett kundvalssystem. En fortlöpande
kvalitetsuppföljning och granskning av
verksamheterna är betydelsefull, inte minst ur ett
trygghetsperspektiv för den enskilde. Det vi här har
anfört bör finansutskottet föreslå riksdagen att
tillkännage för regeringen som sin mening och därmed
bifalla motion 2000/01:Fi35 yrkande 8.
3. Bidragen till fristående skolor
samt fritt skolval
av Ulf Nilsson (fp).
Enligt min mening bör riksdagen ta avstånd från
förslaget från en kommitté att fristående skolor
skall kunna få 5 % lägre ersättning än kommunala
skolor. Om det förslaget skulle realiseras skapar
man ojämlika villkor, som diskriminerar friskolorna
och drabbar deras elever. Fritt skolval, även mellan
kommunala skolor, är en kvalitetsfråga. En
redovisning av hur det fria skolvalet i praktiken
fullföljs bör göras. Det jag här har anfört bör
finansutskottet föreslå riksdagen att tillkännage
för regeringen som sin mening och därmed bifalla
motion 2000/01:Fi37 yrkandena 2 och 3.
4. Riktade bidrag
av Yvonne Andersson (kd) och Erling Wälivaara
(kd).
Vi kristdemokrater anser att ökade statsbidrag för
nya reformer visserligen kan verka positivt, men att
de ställer till många problem för kommunsektorn.
Medborgarnas förväntningar höjs i takt med
utfästelser på riksnivå, samtidigt som de lokala
politikerna bakbinds av detaljreglerade och
underfinansierade reformer. Riktade bidrag sätter
självstyrelsen ur spel och kan leda till ökad
administration och en underminering av övriga
kommunala behov. Med den s.k. maxtaxan i
barnomsorgen som finansieras av ett riktat bidrag
lyckas man styra såväl barnfamiljernas val av
barnomsorgsform som kommunernas ekonomi. Det vi här
har anfört bör finansutskottet föreslå riksdagen att
tillkännage för regeringen som sin mening och därmed
bifalla motion 2000/01:Ub35 yrkande 9.
5. Maxtaxa i barnomsorg och
äldreboende
av Sofia Jonsson (c).
I enlighet med finansieringsprincipen säger sig
regeringen kompensera kommuner för maxtaxan inom
barnomsorgen och kommer säkert att göra likadant när
det gäller den föreslagna maxtaxan inom
äldreomsorgen. Däremot innefattar denna kompensation
inte effekten av en ökad efterfrågan på barnomsorg
och äldreboende. Jag och Centerpartiet befarar att
många kommuner kommer att acceptera en maxtaxa som,
likt en gökunge, kommer att urholka den kommunala
ekonomin och tvinga fram omfördelningar som de
lokalt förtroendevalda inte råder över. Innan
maxtaxa i barnomsorg eller äldreboende genomförs bör
därför regeringen låta utreda effekterna på den
kommunala ekonomin av en ökad efterfrågan. Det jag
här har anfört bör finansutskottet föreslå riksdagen
att tillkännage för regeringen som sin mening och
därmed bifalla motion 2000/01:Fi38 yrkande 3.
6. Kvalitetssatsning i skolan
av Sofia Jonsson (c).
Centerpartiet har med anledning av regeringens
vårbudget presenterat ett alternativ till
regeringens specialdestinerade resurser till skolan
(mot. 2000/01:Fi19). I det förslaget ingår bl.a.
inrättande av ett kvalitetsinstitut där bl.a.
Kommunförbundet bör vara huvudman. För att
förverkliga detta måste staten eftersträva en
överenskommelse med kommunerna om
kvalitetsutveckling i skolan, där bl.a. inrättande
av ett kvalitetsinstitut ingår. Regeringen bör
inleda överläggningar med Kommunförbundet om detta.
Det jag här har anfört bör finansutskottet föreslå
riksdagen att tillkännage för regeringen som sin
mening och därmed bifalla motion 2000/01:Fi38
yrkande 4.
7. Skolan och folkhälsoarbetet
av Ulf Nilsson (fp).
Inom Folkpartiet är vi
övertygade om att bildning och
utbildning skapar
förutsättningar för god hälsa.
Skolans roll i folkhälsoarbetet
är mångfacetterad. Dels har
skolan ett direkt krav på sig
att uppfylla läroplanens
bestämmelser om idrottsämnet.
Dels skapar skolan genom sitt
bildningsideal förutsättningar
för att ge vuxna människor
möjlighet att själva bestämma
över sin hälsa. Frågan är hur
läroplanerna i dag påverkar
skolans möjligheter att aktivt
medverka i folkhälsoarbetet -
om de skapar ökade möjligheter
eller om regleringen ökar
risken för en statisk skola.
Skolans roll som viktig faktor
i folkhälsoarbetet bör snarast
belysas. Det jag här har anfört
bör finansutskottet föreslå
riksdagen att tillkännage för
regeringen som sin mening och
därmed bifalla motion
2000/01:Fi37 yrkande 4.
Särskilt yttrande
av Beatrice Ask (m), Lars Hjertén (m), Tomas
Högström (m) och Per Bill (m).
Moderata samlingspartiet har i olika motioner
presenterat förslag till hur kommunerna skall ta
sitt ansvar för skola och barnomsorg. När det gäller
barnomsorgen har vi tillsammans med övriga
borgerliga partier lagt fram förslag till hur
familjerna själva skall ges möjlighet att välja
mellan olika alternativ. För grundskolan har vi
föreslagit en nationell skolpeng som följer eleven,
oavsett vilken skola eleven/familjen valt. Härigenom
kommer alla skolor, oavsett huvudman, att behandlas
lika.
Utskottets överväganden
I betänkandet behandlas motioner som väckts med
anledning av skrivelsen samt några yrkanden som
väckts med anledning av 2001 års ekonomiska
vårproposition. I avsnitt 1 behandlas i huvudsak
sådana yrkanden som tar upp frågor som diskuteras i
skrivelsen och inte har behandlats av riksdagen
tidigare under innevarande riksmöte. Andra
motionsyrkanden är identiska eller överensstämmer
till stor del med yrkanden som behandlats tidigare
under innevarande riksmöte. Dessa yrkanden behandlas
kortfattat i avsnitt 2.
1 Yrkanden som behandlas i
anslutning till skrivelsen
1.1 Skrivelsen och uppföljningen av
den kommunala sektorn
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen lägger
regeringens skrivelse 2000/01:102
Utvecklingen inom den kommunala sektorn till
handlingarna.
Inledning
Riksdagen har vid flera tillfällen uttalat sig om
betydelsen av en väl fungerande uppföljning av den
kommunala sektorn. Regeringens årliga skrivelse,
Utvecklingen inom den kommunala sektorn, utgör med
sin övergripande redovisning av läget i
kommunsektorn ett viktigt inslag i
återrapporteringen av resultatinformation till
riksdagen.
Under sommaren 2000 redovisades rapporten Snabbt
och riktigt, utvalt och viktigt (Ds 2000:48).
Rapporten var resultatet av ett projekt som
startades i juni 1999 inom Finansdepartementet med
uppgift att ta fram ett förslag till en kommunal
databas med uppgifter som beskriver vad kommunerna
gör, hur mycket det kostar, och vilka effekter
verksamheten ger. Bakgrunden till uppdraget var att
möjligheterna till en samlad uppföljning av
kommunernas verksamhet behövde förbättras.
I rapporten (Ds 2000:48) presenterades ett förslag
till vad en kommunal databas skulle kunna innehålla
i ett första skede. Databasen föreslås innehålla
knappt 200 olika nyckeltal och mått som beskriver
följande verksamheter: förskola, grund- och
gymnasieskola, skolbarnsomsorg, vuxenutbildning,
individ- och familjeomsorg samt omsorg om äldre och
funktionshindrade. Varje verksamhet beskrivs med
mått och nyckeltal om ekonomi, volymer och kvalitet.
I oktober 2000 beslutade regeringen att tillsätta
en utredare (dir. 2000:69) för att med utgångspunkt
i nämnda departementsskrivelse hantera den fortsatta
utvecklingen av en kommunal databas samt vissa
frågor som gäller tvärsektoriell uppföljning och
utvärdering av kommunal verksamhet. Utredaren fick
bl.a. i uppdrag att genomföra och utvärdera en
utvidgad försöksverksamhet med en kommunal databas
samt att i samverkan med statistikansvariga
myndigheter definiera, utvärdera och vidareutveckla
kvalitetsmått för berörda kommunala verksamheter. I
uppdraget ingick även att genomföra en förstudie
avseende den mjuk- och hårdvara som behövs för
hantering av en kommunal databas. Arbetet är
inriktat på att från och med år 2002 kunna
presentera mått och nyckeltal i en kommunal databas.
Enligt tilläggsdirektiv (dir. 2001:26) skall arbetet
slutredovisas senast den 28 september 2001.
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att
regeringen fortsätter sitt arbete med att utveckla
uppföljningen av den kommunala sektorn. Det är
angeläget att förbättra möjligheterna att göra olika
slags jämförelser mellan kommuner samt att de mått
som tas fram är relevanta och håller hög kvalitet.
Utvecklingsarbetet som bedrivs kommer att underlätta
jämförelser inte bara av kommunernas ekonomi utan
även omfatta kvalitetsmått avseende den kommunala
verksamheten. Utskottet ser positivt på detta
utvecklingsarbete.
Utskottet föreslår att riksdagen lägger
regeringens skrivelse till handlingarna.
1.2 Kommunal ekonomi
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsyrkanden om att
bl.a. på kort sikt höja statsbidragen,
lagfästa finansieringsprincipen och utreda
effekterna på den kommunala ekonomin av
maxtaxan i barnomsorgen och förbehållsbelopp
inom äldreomsorgen.
Den djupa lågkonjunkturen i början av 1990-talet
påverkade kommuner och landsting negativt. Detta
aktualiserade bland annat frågan om ett krav på en
ekonomi i balans i kommuner och landsting. Från och
med år 2000 är kommuner och landsting enligt lag
skyldiga att upprätta en budget i balans. Ut-ifrån
resultaträkningen kan balanskravet beskrivas så att
årets resultat minus eventuella realisationsvinster
skall vara positivt.
Skatteinkomsterna är kommunsektorns dominerande
inkomstkälla. De senaste årens positiva
sysselsättningsutveckling har inneburit att
kommunernas skatteunderlag ökat relativt kraftigt.
Successiva höjningar av statsbidragen under andra
hälften av 90-talet har också bidragit till att
förbättra kommunernas ekonomi. Den kommunala
konsumtionen minskade i reala termer 1991-1996
men har därefter åter ökat.
Årets samlade resultat 2000 för kommunsektorn
beräknas till 9,2 miljarder kronor, vilket är 6,4
miljarder kronor mer än 1999. Utan extraordinära
poster beräknas resultatet till 5,3 miljarder
kronor. Av landets 289 kommuner beräknas 177
kommuner redovisa ett positivt resultat eller
nollresultat år 2000. Resultatet varierar dock
kraftigt mellan olika kommuner. En analys av
skillnaderna mellan kommungrupper visar att
medelstora städer, förortskommuner och
industrikommuner sammantaget redovisar ett positivt
resultat 1999 till skillnad från andra kommungrupper
som t.ex. storstäder, större städer,
landsbygdskommuner och glesbygdskommuner. Av
skrivelsen framgår också att det finns en tendens
att kommuner med mindre befolkning har ett sämre
resultat än större kommuner och en tendens att
kommuner med högre skattesats har ett sämre resultat
än kommuner med en lägre skattesats.
Det samlade resultatet för landstingen år 2000
beräknas till -3,9 miljarder kronor, vilket är en
förbättring med 1,5 miljarder kronor jämfört med
1999. Spridningen är stor mellan olika landsting.
Sex landsting visar positivt resultat, men flera
landsting visar fortfarande stora underskott.
I 2001 års ekonomiska vårproposition (prop.
2000/01:100) gör regeringen bedömningen att
resultatutvecklingen för kommunsektorn som helhet
bedöms ligga på en sådan nivå att flertalet kommuner
och landsting bör klara balans- kravet med de
förutsättningar som antas för de närmaste åren.
Regeringen påpekar att det finns en stor spridning i
resultatet mellan enskilda kommuner och landsting
och att det för vissa kommuner och landsting krävs
besparingar om balanskravet skall klaras. För
sektorn som helhet bedöms det finansiella utrymmet
vara tillräckligt. Vissa kommuner och landsting kan
komma att behöva ett särskilt stöd för att klara
balanskravet och bibehålla en godtagbar servicenivå
i verksamheterna. Medel bör därför finnas
tillgängliga för ett sådant stöd.
Motionerna
I motion Fi35 av Per Landgren m.fl. (kd) anförs att
det är riktigt att stärka den kommunala
självstyrelsen och förbättra
planeringsförutsättningarna genom att på kort sikt
öka de generella statsbidragen (yrkande 1).
Bakgrunden är enligt motionärerna att
saneringspolitiken har varit särskilt tung för
kommunsektorn och att statliga reformer om ökat
kommunalt ansvarstagande inte finansierats av staten
enligt finansieringsprincipen.
Motionärerna anser att finansieringsprincipen
behöver lagfästas och ges ett mer preciserat
innehåll. Till detta behövs även en
institutionalisering där regeringen och
kommunsektorn, innan propositioner läggs på
riksdagens bord, i god tid och under rimliga
arbetsförhållanden kommer överens om t.ex.
finansiering och kostnadsberäkningar (yrkande 6).
I motion Fi19 av Agne Hansson m.fl. (c) anförs att
tillväxt och ökad sysselsättning är avgörande för
att den kommunala ekonomin skall utvecklas positivt.
Den viktigaste åtgärd som kan göras för att
förbättra den kommunala ekonomin är därför att öka
sysselsättningen. Motionärerna anser vidare att det
är viktigare att göra kommunerna mindre beroende av
statsbidrag genom att stärka kommunernas egen
skattebas, än att öka statsbidragen. Motionärerna
anser att ett utjämningssystem som skapar likvärdiga
förutsättningar för alla kommuner att bedriva
kommunal verksamhet är en viktig förutsättning för
tillväxt och livskraft i hela landet. Det är viktigt
att försvara de grundläggande principerna i
skatteutjämningssystemet. Oönskade effekter som
följer av systemets nuvarande tekniska konstruktion
får inte tillåtas att rubba grundvalarna för
utjämningssystemet. Motionärernas syn på kommunernas
ekonomi bör ges regeringen till känna (yrkande 12).
I motion Fi38 av Rolf Kenneryd m.fl. (c) anförs
att regeringens kompensation till kommunerna för
kostnader för maxtaxan inom barnomsorgen inte
innefattar effekten av en ökad efterfrågan och att
samma sak säkert kommer att gälla även maxtaxan inom
äldreomsorgen. Därmed, hävdar motionärerna, riskerar
många kommuner att av politiska skäl acceptera en
maxtaxa som kommer att urholka den kommunala
ekonomin. Motionärerna anser därför att regeringen
bör låta utreda effekterna på den kommunala ekonomin
av en ökad efterfrågan innan maxtaxa i barnomsorg
eller äldreboende genomförs (yrkande 3).
Socialutskottets yttrande
Socialutskottet anför i sitt yttrande (SoU5y) att
regeringen skriver i 2001 års ekonomiska
vårproposition (prop. 100 s. 30-31) att den avser
att föreslå att ett förbehållsbelopp införs i äldre-
och handikappomsorgen. Kommunsektorn tillförs 650
miljoner kronor som kompensation för
förbehållsbeloppet. Socialutskottet anser att
finansutskottet bör avstyrka motion Fi38 (c) yrkande
3 (delvis).
Utbildningsutskottets yttrande
Utbildningsutskottet anför i sitt yttrande (UbU5y)
att riksdagen i november 2000 behandlade proposition
1999/2000:129 Maxtaxa och allmän förskola (bet.
2000/01:UbU5, rskr. 46). Maxtaxereformen, som
genomförs den 1 januari 2002, är utformad som ett
erbjudande till kommunerna, inte som ett påbud.
Eftersom reformen ännu inte är genomförd är det för
tidigt att konstatera vilken inverkan den får på
efterfrågan på barnomsorg. Utbildningsutskottet
anser att finansutskottet bör avstyrka motion Fi38
(c) yrkande 3.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet vill framhålla att den
samhällsekonomiska utvecklingen under de senaste
åren, med stark tillväxt och ökad sysselsättning,
har inneburit att de ekonomiska förutsättningarna
för kommuner och landsting har förbättrats.
Statsbidragen har successivt höjts sedan 1997. Åren
1999-2001 erhåller kommuner och landsting dessutom
även tillskott genom att de 200 kronor alla
inkomsttagare tidigare betalat i statlig
inkomstskatt tillfaller kommuner och landsting.
Tillsammans med det särskilda stöd som utgår till
vissa kommuner och landsting har tillskotten till
kommunsektorn sedan 1997 höjts med över 25 miljarder
kronor. Även framgent fortsätter prioriteringen av
den kommunala sektorn. Sammantaget höjs nivån på de
årliga tillskotten till kommuner och landsting med
ca 6,5 miljarder kronor mellan åren 2001 och 2004.
Beträffande finansieringsprincipen vill utskottet
nämna att regeringen tillsammans med Svenska
Kommunförbundet och Landstingsförbundet har tillsatt
en arbetsgrupp med uppgift att diskutera
processfrågor avseende tillämpningen av den
kommunala finansieringsprincipen.
Vad gäller effekterna på kommunernas ekonomi av
maxtaxan inom barnomsorgen och förbehållsbelopp inom
äldreomsorgen ställer sig finansutskottet bakom det
som anförs i socialutskottets och
utbildningsutskottets yttranden.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi 35
(kd) yrkandena 1 och 6, motion Fi19 (c) yrkande 12
samt Fi 38 (c) yrkande 3.
1.3 Kommunernas självfinansiering
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker ett motionsförslag om att
omvandla fastighetsskatten till en kommunal
fastighetsavgift och ett förslag om en
utredning för att förstärka kommunernas
skattebas.
Jämför reservationerna 4 (kd) och 5 (c).
Motionerna
I motion Fi35 av Per Landgren m.fl. (kd) anförs att
den kommunala självstyrelsen så långt som möjligt
skall kopplas till ett ekonomisk oberoende. Ett sätt
att stärka oberoendet vore enligt motionärerna att
låta kommunerna ta över fastighetsbeskattningen och
omvandla den till en kommunal fastighetsanknuten
avgift. Detta bör tillkännages för regeringen
(yrkande 4).
Rolf Kenneryd m.fl. (c) anför i motion Fi38 att
det är viktigt att göra kommunerna mindre beroende
av statsbidrag genom att stärka kommunernas egen
skattebas. Motionärerna begär ett tillkännagivande
om att regeringen bör låta utreda formerna för en
förstärkt skattebas i landets kommuner (yrkande 1).
En ökad egenfinansiering skulle ge kommuner och
landsting bättre möjligheter att tillgodogöra sig
vinsterna av tillväxt och ökad sysselsättning anför
motionärerna.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet kan konstatera att den svenska
kommunsektorn internationellt sett har en hög grad
av självfinansiering. Av skrivelsen (sid. 31)
framgår att skatteintäkterna under 1999 svarade för
58 % av kommunernas intäkter. Motsvarande siffra för
landstingen var 66 %. De generella statsbidragen
svarade för 13 % av kommunernas och 7 % av
landstingens intäkter. Övriga intäkter för kommuner
och landsting utgörs av taxor och avgifter,
specialdestinerade statsbidrag m.m.
Beträffande att omvandla fastighetsskatten till en
kommunal fastighetsavgift anförde finansutskottet
vid behandlingen av motsvarande skrivelse förra året
(bet. 1999/2000:FiU29 sid. 8) att utskottet inte
kunde se några fördelar med en sådan förändring.
Utskottet vidhåller denna uppfattning.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
Fi35 (kd) yrkande 4 och Fi38 (c) yrkande 1.
1.4 Statistik avseende vårdköer
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslaget om
statistik över vårdköer.
Jämför reservation 6 (kd, fp).
Motionen
I motion Fi37 av Karin Pilsäter och Staffan Werme
(båda fp) anförs att tillgänglig statistik från
Landstingsförbundet över vårdköerna i Sverige visar
såväl oacceptabla skillnader i kötid mellan
landstingen som oacceptabelt långa kötider.
Motionärerna föreslår ett tillkännagivande om att en
samlad statistik på området tas fram och redovisas
så att det blir möjligt att bilda sig en uppfattning
om problemens omfattning (yrkande 5).
Socialutskottets yttrande
Såvitt gäller statistik för vårdköer konstaterar
socialutskottet i sitt yttrande (SoU5y) att
Landstingsförbundet bedriver projektet Väntetider i
vården och att projektet syftar till att utveckla
ett nationellt system för uppföljning och analys av
väntetider. Vidare, skriver socialutskottet, anför
regeringen i 2001 års vårproposition (prop. 100, s.
123) att väntetiderna till vissa behandlingar i dag
är oacceptabelt långa, vilket gör att det inte är
möjligt att säga att hälso- och sjukvården har en
acceptabel tillgänglighet. Landstingen tillförs
därför ett resurstillskott om 1 250 miljoner kronor
från den 1 januari 2002. Socialutskottet anser inte
att riksdagen bör ta något initiativ i frågan.
Socialutskottet föreslår att finansutskottet
avstyrker motion Fi37 (fp) yrkande 5.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet ställer sig bakom det som
socialutskottet anför i sitt yttrande och avstyrker
därmed motion Fi37 (fp) yrkande 5.
1.5 Jämförelse mellan privat och
offentlig vård
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslag om en
kartläggning av jämförande resultat mellan
olika vårdgivare.
Jämför reservation 7 (fp).
Motionen
I motion Fi37 av Karin Pilsäter och Staffan Werme
(båda fp) anförs att relationen mellan vård och
omsorg på entreprenad, i helt privat regi eller i
offentlig regi inte speglas i regeringens skrivelse.
Motionärerna anser att en förnuftig diskussion om
denna viktiga fråga inte kan äga rum utan sådana
jämförelser. En kartläggning av jämförande resultat
är därför absolut nödvändig för den politiska
dialogen partier emellan. Detta bör tillkännages för
regeringen (yrkande 6).
Socialutskottets yttrande
Socialutskottet anför i sitt yttrande (SoU5y) att
motionsyrkanden om privata vårdgivare nyligen
behandlats och avstyrkts av utskottet i betänkande
2000/01:SoU10 (s. 42 och 44-45). Vidare behandlade
och avstyrkte utskottet yrkanden om ökad mångfald av
vårdgivare i betänkande 2000/01:SoU5 (s. 33-36).
Socialutskottet, som inte ändrat uppfattning i dessa
frågor, anser att finansutskottet bör avstyrka
motion Fi37 (fp) yrkande 6.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet ställer sig bakom det som
socialutskottet anför i sitt yttrande och avstyrker
därmed motion Fi37 (fp) yrkande 6.
1.6 Skolan
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker fem motionsförslag om
villkoren för och bidragen till friskolor,
inrättandet av ett kvalitetsinstitut för
skolan och skolans roll i folkhälsoarbetet.
Jämför reservationerna 8 (m), 9 (c) och 10
(fp).
Motionerna
I motion Fi36 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) anförs att
bidragen till fristående skolor har sjunkit från
47 700 kronor per elev 1998 till 46 000 kronor per
elev under 1999, med motsvarande sjunkande
procentsiffra i relation till de kommunala
kostnaderna. Motionärerna anser att detta bör
analyseras närmare av Skolverket (yrkande 10).
I motion Fi37 av Karin Pilsäter och Staffan Werme
(båda fp) anförs att godkända fristående skolor
måste garanteras samma ekonomiska resurser som de
kommunala skolorna. Kommunernas ersättning till de
fristående grundskolorna minskade mellan 1998 och
1999 från 93 % av den kommunala kostnaden per elev
till 86 %. En kommitté har nyligen föreslagit att
fristående skolor skall få 5 % lägre ersättning än
kommunala skolor. Motionärerna påpekar att en sådan
minskning skapar ojämlika villkor för fristående och
kommunala skolor och understryker att det är viktigt
att de fristående skolorna inte diskrimineras
(yrkande 2). Motionärerna anser också att en
redovisning bör göras av hur det fria skolvalet
fullföljs i praktiken (yrkande 3). Mot bakgrund av
oroande exempel på att folkhälsan försämras på vissa
områden efterlyser motionärerna också att skolans
roll i folkhälsoarbetet snarast bör belysas (yrkande
4).
I motion Fi38 av Rolf Kenneryd m.fl. (c) anförs
att Centerpartiet presenterat ett alternativ till
regeringens specialdestinerade resurser till skolan
genom att öka de generella statsbidragen och inrätta
ett kvalitetsinstitut där bl.a. Kommunförbundet bör
vara huvudman. Motionärerna föreslår att regeringen
bör inleda överläggningar med Kommunförbundet om hur
en sådan satsning bör utformas med Centerpartiets
förslag som grund (yrkande 4).
Utbildningsutskottets yttrande
Utbildningsutskottet anför i sitt yttrande (UbU5y)
att kommunernas skyldighet att ge bidrag till
fristående skolor på grundskole- och
gymnasieskolenivå har varit föremål för utredning i
en statlig kommitté, den s.k. Fristkommittén (U
1997:10). Dess slutbetänkande lades fram i februari
2001 och befinner sig för närvarande under
remissbehandling tillsammans med en PM från en
arbetsgrupp inom Utbildningsdepartementet. Enligt
uppgift från departementet planeras en proposition
bli framlagd i oktober 2001. Mot den bakgrunden
anser utbildningsutskottet att riksdagen inte nu bör
göra några ställningstaganden om bidragsgivningen
till fristående skolor.
Beträffande Centerpartiets yrkande 4 i motion
Fi38, om att staten måste eftersträva en
överenskommelse med kommunerna om
kvalitetsutveckling i skolan och inrättandet av ett
kvalitetsinstitut, anför utbildningsutskottet att
alla kommuner numera är ålagda av staten att årligen
upprätta skriftliga kvalitetsredovisningar som ett
led i den kontinuerliga uppföljningen och
utvärderingen av skolplanen (SFS 1997:702).
Skolverket följer upp hur kommunerna efterlever
denna skyldighet och har påtalat brister under de
första åren som skyldigheten funnits.
Skollagskommittén, som skall slutredovisa sitt
arbete i september 2001, har till uppdrag bl.a. att
överväga hur skollagen bör utformas för att
tydliggöra det kommunala ansvaret för utbildningens
kvalitet och likvärdighet (dir. 1999:15). Förslag om
ett nationellt kvalitetsinstitut för skolan har
avslagits av riksdagen flera gånger under senare år,
senast hösten 2000 (bet. 2000/01:UbU1 s. 28 f.).
Inga nya skäl framförs i den nu aktuella motionen.
Utbildningsutskottet anser att finansutskottet bör
avstyrka motionsyrkandet.
Utbildningsutskottet anför också att motioner om
ett friskolesystem på vuxenutbildningsområdet
diskuteras i utbildningsutskottets betänkande
2000/01:UbU15, som inom kort kommer att behandlas i
kammaren.
Folkpartiet begär i motion Fi37 ett
tillkännagivande om skolan och folkhälsoarbetet
(yrk. 4). Motionärerna frågar om läroplanerna i dag
skapar ökade möjligheter för skolan att aktivt
medverka i folkhälsoarbetet, eller om regleringen
ökar risken för en statisk skola. De anser att
skolan som en viktig faktor i folkhälsoarbetet
snarast bör belysas.
Utbildningsutskottet anför att Nationella
folkhälsokommittén i oktober 2000 lämnade sitt
slutbetänkande Hälsa på lika villkor - nationella
mål för folkhälsan (SOU 2000:91). Skolans roll tas
upp i betänkandet. Remissbehandlingen är nu avslutad
och ärendet bereds i Regeringskansliet.
Utbildningsutskottet anser att riksdagen inte bör
föregripa regeringens ställningstagande och anser
således att finansutskottet bör avstyrka
motionsyrkandena.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet ställer sig bakom det som
utbildningsutskottet anför i sitt yttrande och
avstyrker därmed motion Fi36 (m) yrkande 10, motion
Fi37 (fp) yrkandena 2-4 samt motion Fi38 (c) yrkande
4.
1.7 Äldreomsorg
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker ett motionsförslag om
äldreomsorgens framtida finansiering.
Utskottet avstyrker också ett motionsförslag
om orättvisa skillnader mellan kommunernas
avgifter för äldreomsorg, med hänvisning till
regeringens nyligen framlagda förslag om ett
förbehållsbelopp inom äldreomsorgen.
Jämför reservationerna 11 (m) och 12 (fp).
Motionerna
I motion Fi36 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) anförs att
det på äldreomsorgens område finns ett stort behov
av en förstärkt statlig tillsyn. Den uppgift som i
dag faller på kommunerna - att övervaka sin egen
verksamhet såväl som de privata entreprenörerna -
fungerar enligt motionärerna uppenbarligen inte. I
stället skall en fristående statlig myndighet träda
in i kommunens ställe och ansvara för godkännande
och kvalitet inom vård och omsorg. Den största
kvalitetsfaktorn och garantin för god vård är enligt
motionärerna att man själv som äldre har rätt och
möjlighet att välja vårdgivare. En äldrepeng är ett
alternativ som ger den enskilde rätt att lösa sitt
omsorgsbehov efter egna önskemål. Äldrepengen skall
kunna användas för att betala äldreomsorg såväl i
hemmet som på olika former av privata institutioner.
Mot bakgrund av de stora kostnadsökningar som kan
väntas av demografiska skäl menar motionärerna att
finansieringen av äldreomsorgen i framtiden
sannolikt måste bygga på en kombination av
skattefinansiering och något slags individuellt
utformad försäkring som ger de äldre stort
inflytande. Regeringen bör skyndsamt tillsätta en
utredning om äldreomsorgens framtida finansiering
(yrkande 8).
I motion 2000/01:Fi37 av Karin Pilsäter och
Staffan Werme (båda fp) framhålls att avgifterna för
äldrevård skiljer upp till 132 000 kronor per år
mellan olika kommuner och att flera kommuner
dessutom begår rena lagbrott när de struntar i
dagens socialtjänstlagstiftning om att garantera
skälig standard åt äldre vars make/maka flyttar till
särskilt boende. Motionärerna anser att det är
skandalöst att regeringen ännu inte har presenterat
något förslag för att komma till rätta med dessa
orättvisor (yrkande 7).
Socialutskottets yttrande
Socialutskottet anför i sitt yttrande (SoU5y) att
motionsyrkanden gällande den framtida finansieringen
av äldreomsorgen samt avgiftssättning inom
äldreomsorgen nyligen har behandlats och avstyrkts i
betänkande 2000/01:SoU9 (s. 11 och 25-26) (prot.nr
2000/01:70). Socialutskottet har inte ändrat
inställning i dessa frågor. Vidare anförs i 2001 års
ekonomiska vårproposition (prop. 100 s. 30-31) att
regeringen avser att föreslå att ett
förbehållsbelopp införs i äldre- och
handikappomsorgen. Detta förbehållsbelopp kommer att
vara den lägsta summa som pensionären skall ha kvar
att leva på när äldreomsorgen är betald. Vidare
framgår av samma proposition (s. 123) att
kommunsektorn tillförs 650 miljoner kronor som
kompensation för det föreslagna förbehållsbeloppet i
äldre- och handikappomsorgen. Socialutskottet anser
att finansutskottet bör avstyrka motionerna Fi36 (m)
yrkande 8 och Fi37 (fp) yrkande 7.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet gör inte några andra bedömningar än
de som framförs i socialutskottets yttrande och
avstyrker därmed motionerna Fi36 (m) yrkande 8 och
Fi37 (fp) yrkande 7.
1.8 Integration
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motionärernas förslag.
Jämför reservation 13 (m).
Motionen
I motion Fi36 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) anförs att
problemen med den negativa segregationen till stor
del beror på bristande delaktighet och att lösningen
inte är riktade bidrag till invandrartäta områden.
För att lösa problemen är det i stället nödvändigt
att dels bryta bidragsberoendet, dels skapa mer
konkurrens, öppenhet och flexibilitet i
samhällsekonomin, dels skapa förutsättningar för
trygga liv i miljöer utan brottslighet och med
fungerande sociala nätverk. Motionärerna framhåller
att språket är en av hörnpelarna för
samhällsaktivitet och sociala relationer och anser
att ett checksystem bör införas i stället för dagens
svenskundervisning för invandrare. Sverige måste
bättre ta till vara kunskaper och utbildning som
invandrade personer har med sig. Valfriheten måste
öka i kombination med en resursöverföring direkt
riktad mot utsatta grupper genom en individuell
kompetensutvecklingspeng. Detta bör ges regeringen
till känna (yrkande 11).
Finansutskottets ställningstagande
Introduktionsmålen för nyanlända invandrare är att
de skall kunna skaffa sig en god grund för
självförsörjning och det fortsatta livet i Sverige.
Regeringen konstaterar i skrivelsen att kommunernas
introduktionsverksamhet är otillräcklig när det
gäller individualiserad introduktion och samverkan
med andra aktörer. Regeringen skriver också att
resultaten av de uppföljningar som gjorts tyder på
att regeringens målsättning enligt propositionen
Sverige, framtiden och mångfalden - från
invandrarpolitik till integrationspolitik
(1997/98:16) om större individualisering i
introduktionen och en bättre samverkan mellan
aktörerna, inte kan sägas vara uppfylld i en
majoritet av kommunerna.
Regeringens skrivelse visar enligt utskottets
mening att framsteg gjorts beträffande
introduktionen av nyanlända men att situationen
fortfarande är otillfredsställande. De cirka tre år
som gått sedan riksdagen godkände målen för den nya
integrationspolitiken är enligt finansutskottets
uppfattning en för kort tid för att lösa problemen
med integration av nyanlända. Politiken behöver
längre tid för att ge fullt genomslag. Utskottet
anser att det är mycket viktigt att regeringen
noggrant följer utvecklingen och resultaten av det
långsiktiga introduktionsarbetet och bevakar hur
målen uppfylls.
Med det anförda avstyrker finansutskottet motion
Fi36 (m) yrkande 11.
1.9 Försörjningsstöd
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker ett motionsförslag om
socialbidragskostnader med hänvisning till
att liknande förslag för närvarande bereds
inom riksdagen.
Motionen
I motion Fi37 av Karin Pilsäter och Staffan Werme
(båda fp) anförs att det är staten som ansvarar för
arbetsmarknadspolitiken men att kommunerna
huvudsakligen är ansvariga för att skola och
vuxenutbildning har den kvalitet som krävs för att
människor skall ha en reell chans på
arbetsmarknaden. Motionärerna anser att det måste
vara ett gemensamt ansvar för stat och kommuner att
få ut de personer som är långvarigt
socialbidragsberoende ur fattigdomsfällan, och att
det därför måste vara ett delat kostnadsansvar
mellan staten och kommunerna. Motionärerna föreslår
att ett underlag bör tas fram för bedömning av hur
stor del av socialbidragskostnaderna som är direkt
beroende av arbetslösheten (yrkande 9).
Socialutskottets yttrande
Socialutskottet anför i sitt yttrande (SoU5y) att
man för närvarande bereder proposition 2000/01:80 Ny
socialtjänstlag m.m. samt cirka 130 motionsyrkanden,
däribland motionsyrkanden om långvarigt
bidragsberoende. Socialutskottet återkommer därför
mycket snart med ställningstaganden till ett brett
spektrum av frågor inom socialtjänstområdet och
anser att denna behandling inte bör föregripas.
Socialutskottet anser att finansutskottet bör
avstyrka bifall till motion Fi37 (fp) yrkande 9.
Finansutskottets ställningstagande
Socialutskottets betänkande 2000/01:SoU18 (prop.
2000/01:80 Ny socialtjänstlag) är justerat och
kommer att behandlas i kammaren den 1 juni. I
betänkandet avstyrks yrkanden om bl.a. långvarigt
bidragsberoende. Finansutskottet konstaterar också
att skrivelsen innehåller en relativt fyllig
genomgång av frågor kring försörjningsstöd.
Finansutskottet avstyrker därmed motion Fi37 (fp)
yrkande 9.
1.10 Skatteplanering i kommunerna
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker tre motionsförslag om
skatteplanering och kommunala företag.
Jämför reservationerna 14 (m) och 15 (fp).
Motionerna
I motion Fi37 av Karin Pilsäter och Staffan Werme
(båda fp) anförs att kommunala bolag används i
skatteplaneringssyfte. Inom en kommunkoncern kan
koncernbidrag mellan vinstgivande bolag och
förlustbringande verksamheter kvittas. Därmed
minskar också den skatt bolagen annars skulle ha
behövt redovisa. Motionärerna anser att det bör
göras en utredning av möjligheterna att klara de
kommunala uppgifterna utan kommunala aktiebolag. En
sådan utredning bör även arbeta med frågan om andra
associationsformer än aktiebolag kan vara lämpliga
för att bedriva sådan kommunal verksamhet som
exempelvis allmännyttiga bostadsföretag. Detta bör
ges regeringen till känna (yrkande 1).
I motion Fi20 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) anförs
att det inte bör finnas skatteincitament att bilda
kommunala bolag och koncerner. Motionärerna anser
att sådana vinster i princip bör neutraliseras genom
statsbidraget till kommunerna och att riksdagen
redan nu bör fatta beslut om ett provisoriskt system
från kommande årsskifte. Motionärerna anser också
att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen
med förslag om ett permanent system (yrkande 26).
I motion Fi36 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) anförs
att den privaträttsliga aktiebolagsformen inte är
lämplig för kommunal verksamhet, vilket illustreras
av att en rad skattetvister pågår mellan kommuner
och skatteförvaltningar. Motionärerna anser att
situationen belyser bl.a. behovet av en tydligare
lagstiftning beträffande kommunerna och kommunala
företag. Detta bör ges regeringen till känna
(yrkande 3).
Finansutskottets ställningstagande
Angående kommunernas val av organisationsform för
sina olika verksamheter har finansutskottet tidigare
uttalat (bet. 2000/01:FiU9) att man anser att
kommuner och landsting inom ramen för nuvarande
regelsystem skall ha frihet att organisera sin
verksamhet efter de förutsättningar som råder.
Utskottet anförde också att man ansåg att den
nuvarande ordningen fungerade i allt väsentligt på
ett tillfredsställande sätt. När det gäller de
kommunala bolagens förhållande till
skattelagstiftningen framhöll utskottet i betänkande
2000/01:FiU3 att kommunala bolag givetvis skall
behandlas på samma sätt som privata bolag. Utskottet
ser ingen anledning att nu ändra något av dessa
ställningstaganden. Folkpartiet liberalerna framför
ett förslag om att kommuner som gör skattevinster
till följd av koncernbildningar skall bestraffas
genom sänkta statsbidrag. Utskottet anser inte att
det är lämpligt att bestraffa kommuner när deras
skatt eventuellt påverkats av lagliga transaktioner.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
Fi36 (m) yrkande 3, Fi37 (fp) yrkande 1 och Fi20
(fp) yrkande 26.
1.11 Jämförelser mellan kommuner
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motionärernas förslag.
Jämför reservation 16 (m).
Motionen
I motion Fi36 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) anförs att
regeringens skrivelse om utvecklingen inom den
kommunala sektorn uppvisar en tydlig tendens att
under många avsnitt försöka försköna utvecklingen.
Motionärerna anser att vissa av de statistiska
uppgifter och beräkningar som redovisas genom sitt
urval blir missvisande. För att ge riksdagen en mer
heltäckande redovisning av uppnådda resultat anser
motionärerna att skrivelsen kommande år bör redovisa
vilka kommuner som uppnått de bästa resultaten inom
olika verksamhetsområden. Motionärerna förutsätter
att den kommunala databas som byggs upp kommer att
kunna bidra med sådan information (yrkande 2).
Finansutskottets ställningstagande
Regeringen har beslutat om direktiv (dir. 2000:69)
för fortsatt utveckling av en kommunal databas samt
tvärsektoriell utvärdering av kommunal verksamhet.
En särskild utredare har tillkallats för att
genomföra och utvärdera en utvidgad
försöksverksamhet. Av direktiven framgår att
utredaren i samverkan med statistikansvariga
myndigheter skall vidareutveckla de kvalitetsmått
som det föregående projektet lämnade förslag på i
sin rapport Utvalt och viktigt, snabbt och riktigt
(Ds 2000:48). Utredaren skall också lämna förslag
till ansvarsfördelning och arbetsorganisation bl.a.
beträffande att i samarbete med kommuner och
landsting stimulera kvalitetsjämförelser.
Inriktningen på arbetet är att från och med 2002
kunna presentera mått och nyckeltal i en kommunal
databas. Arbetet skall enligt tilläggsdirektiv (dir.
2001:26) slutredovisas senast den 28 september 2001.
Finansutskottet ser ingen anledning att göra något
tillkännagivande i denna fråga och avstyrker motion
Fi36 (m) yrkande 2.
1.12 Kommunala tjänstepensioner
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motionärernas förslag.
Jämför reservation 17 (m).
Motionen
I motion Fi36 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) föreslås
ett tillkännagivande om att kommande skrivelse om
kommunerna även skall innehålla en redovisning
avseende hur det privata sparandet i landet ökar på
bekostnad av det kollektiva sparandet tack vare de
kommunala tjänstepensioner som numera räknas till
det privata sparandet (yrkande 4).
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet konstaterar att skrivelsen
innehåller en redovisning om pensioner och då även
den individuella delen. Utskottet ser ingen
anledning att särskilt begära ytterligare
redovisning i denna del.
I motion Fi37 av Karin Pilsäter och Staffan Werme
(båda fp) undrar motionärerna om de lokala
investeringsprogrammen har inneburit ökad
effektivitet i kommunernas miljöarbete. Motionärerna
anser att det behövs en genomgripande genomlysning
av hur kommunernas miljöarbete skall ske för att
vara optimalt och om specialdestinerade bidrag är
kvalitativt, ekonomiskt och verksamhetsmässigt
effektiva eller inte. Det behövs en omfattande
utvärdering av dessa frågor, anser motionärerna
(yrkande 10).
Finansutskottets ställningstagande
I skrivelsen redogör regeringen för kommunernas
miljöarbete. Där framhålls att kommunernas insatser
verksamt bidrar till att förbättra miljötillståndet
i landet och att detta sker dels genom lokalt
miljöarbete, dels genom tillsyn och kontroll med
stöd av bland annat miljöbalken. En utförlig
beskrivning av arbetet med de lokala
investeringsprogrammen och de resultat som uppnåtts
ges i regeringens skrivelse Hållbara Sverige -
uppföljning av åtgärder för en ekologiskt hållbar
utveckling (skr. 2000/01:38).
Finansutskottet ser det inte som angeläget att för
närvarande begära en sådan utvärdering som
motionärerna föreslår och avstyrker därmed motion
Fi37 (fp) yrkande 10.
2 Yrkanden som riksdagen tidigare
behandlat under innevarande riksmöte
Till skrivelse 2000/01:102 har det väckts ett antal
motioner med yrkanden som är identiska eller i hög
grad överensstämmer med yrkanden som riksdagen
avstyrkt minst en gång under innevarande riksdagsår
och där det inte tillkommit nya omständigheter som
enligt utskottet ger anledning att ändra av
riksdagen tidigare fattade beslut. Sådana yrkanden
behandlas i detta avsnitt. Flera av yrkandena har
kommenterats i de yttranden som utskottet fått från
konstitutionsutskottet, socialutskottet och
utbildningsutskottet.
2.1 Kommunalt självstyre
Utskottets förslag i korthet
Med hänvisning till att frågan nyligen
behandlats av riksdagen avstyrker
finansutskottet fem motionsyrkanden om
förstärkt grundlagsskydd för den kommunala
självstyrelsen m.m.
Jämför reservation 19 (m, kd, c, fp).
Motionerna
I motion Fi35 av Per Landgren m.fl. (kd) anförs att
kommunala rättigheter skall respekteras av staten.
Motionärerna förespråkar en maktfördelning och
uppgiftsfördelning enligt subsidiaritetsprincipen.
Detta bör ges regeringen till känna (yrkande 3).
I motionen anförs vidare att riktade bidrag sätter
självstyrelsen ur spel och missar därmed kommunernas
olika behov och förutsättningar (yrkande 9).
I samma motion anförs att det behövs en utökad
respekt från statsmaktens sida för kommunernas
kompetensområde, vilket måste avspegla sig i
regeringsformens bestämmelser. Regeringsformen
behöver tydliga och avgränsade bestämmelser om den
kommunala beslutskompetensen. Detta bör ges
regeringen till känna (yrkande 2).
I motion Fi38 av Rolf Kenneryd m.fl. (c) anförs
att det är orimligt att staten allt mer styr den
kommunala och landstingskommunala verksamheten genom
centrala direktiv. Regeringen bör därför återkomma
med förslag till ändring av regeringsformen för att
stärka det grundlagsfästa kommunala självstyret
(yrkande 2).
I motion Fi36 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) anförs
att det framstår som alltmer angeläget att den
kommunala självstyrelsen förstärks i grundlagen.
Detta bör ges regeringen till känna (yrkande 1).
Finansutskottets ställningstagande
I likhet med konstitutionsutskottet och
utbildningsutskottet avstyrker finansutskottet
motion Fi35 (kd) yrkande 9. I likhet med
konstitutionsutskottet avstyrker finansutskottet
motionerna Fi36 (m) yrkande 1, Fi35 (kd) yrkandena 2
och 3 samt Fi38 (c) yrkande 2.
2.2 Utjämningssystemet
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslag om
förändringar i utjämningssystemet och om
avveckling av dagens system.
Jämför reservation 20 (m).
Motionerna
I motion Fi36 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) framhålls
att det inomkommunala utjämningssystemet är skadligt
för samhällsekonomin genom att det tar bort alla
incitament för kommunerna att själva försöka påverka
sin inkomstsituation genom att höja skattekraften.
Detta bör ges regeringen till känna (yrkande 5).
Motionärerna anser att dagens utjämningssystem bör
avskaffas per den 1 januari 2003. En utredning bör
tillsättas med uppgift att skyndsamt presentera ett
nytt bidragssystem för kommunsektorn (yrkande 6). I
motion Fi17 av Bo Lundgren m.fl. (m) framförs ett
yrkande (17) med samma innebörd.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet behandlade dessa frågor senast
hösten 2000 (bet. 2000/01:FiU3 s. 16 och 17).
Utskottet ser ingen anledning att ändra uppfattning.
Motion Fi36 (m) yrkandena 5 och 6 samt motion Fi17
(m) yrkande 17 avstyrks.
2.3 Kommunkontosystemet
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker ett motionsförslag om att
regeringen snarast skall verka för en
förändring av EU:s momsregler.
Jämför reservation 21 (m, kd).
Motionen
I motion Fi35 av Per Landgren m.fl. (kd) föreslås
ett tillkännagivande om att regeringen snarast skall
verka för en ändring av EU:s momsregler (yrkande 7).
Finansutskottets ställningstagande
Frågan om en förändring av EG:s sjätte momsdirektiv
behandlades under hösten 2000 i betänkande
2000/01:FiU3 (sid. 23). Utskottet ser ingen
anledning att ändra sitt ställningstagande.
Mot denna bakgrund avstyrker finansutskottet
motion Fi35 (kd) yrkande 7.
2.4 Hälso- och sjukvård
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker ett motionsförslag om att
införa en nationell vårdgaranti.
Jämför reservation 22 (m, kd, c, fp).
Motionen
I motion Fi36 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) föreslås
att en nationell vårdgaranti som innebär att ingen
skall behöva vänta längre än tre månader på
operation eller behandling omedelbart införs
(yrkande 7).
Finansutskottets ställningstagande
I likhet med socialutskottet avstyrker
finansutskottet motion Fi36 (m) yrkande 7.
2.5 Handikappomsorg
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker två motionsförslag om
handikappolitikens inriktning.
Jämför reservationerna 23 (m) och 24 (fp).
Motionerna
I motion Fi36 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) anförs att
schabloniseringen av assistansersättningen skall
slopas och att reglerna kring ersättningen i princip
skall återgå till vad som gällde före den
1 september 1997 samt att rätten till personlig
assistans under skoltid och vid vistelse på
dagcenter etc. skall återinföras. Motionärerna anser
också att frågan om en mer flexibel utformning av
rätten till personlig assistans skall utredas
(yrkande 9).
I motion Fi37 av Karin Pilsäter och Staffan Werme
(båda fp) anförs att Folkpartiet förespråkar en
omfattande tillgänglighetsreform. Motionärerna anser
att ansvaret för att öka tillgängligheten i första
hand skall ligga lokalt, på kommuner och andra
lokala aktörer som till exempel privata
fastighetsägare, och att plan- och bygglagen måste
kompletteras med riktlinjer som tvingar fram rimliga
anpassningsåtgärder för funktionshindrade (yrkande
8).
Finansutskottets ställningstagande
I likhet med socialutskottet avstyrker
finansutskottet motionerna Fi36 (m) yrkande 9 och
Fi37 (fp) yrkande 8.
2.6 Kommunal upphandling
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker två motionsförslag med
hänvisning till att liknande förslag nyligen
har behandlats av riksdagen.
Jämför reservation 25 (m, kd).
Motionerna
I motion Fi35 av Per Landgren m.fl. (kd) anförs att
kommunalt och statligt ägande av företag bör
avvecklas på marknader där privata företag redan
konkurrerar, eller skulle kunna konkurrera, och där
inte sociala eller hälsomässiga restriktioner
motiverar ett offentligt ägande (yrkande 8).
I samma motion anförs att förändringar av
regelverk och lagstiftning måste genomföras när det
gäller offentlig upphandling av hälso- och
sjukvårds- tjänster som ingår i EG-direktivens s.k.
B-tjänster (yrkande 10).
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet behandlade yrkanden om
konkurrensutsättning av kommunal verksamhet i
betänkande 2000/01:FiU3, vilket godkändes av
riksdagen, och avstyrkte då liknande yrkanden.
Utskottet tog också upp frågan om s.k. B-tjänster i
betänkande 2000/01:FiU8 och avstyrkte då liknande
yrkanden. Finansutskottet ställer sig bakom de
bedömningar som gjorts av social- respektive
utbildningsutskottet i deras yttranden och avstyrker
motion Fi35 (kd) yrkandena 8 och 10.
2.7 Kommunala bostadsföretag
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motionärernas förslag om
att kommunala utförsäljningar av bostadsbolag
inte bör motverkas från statligt håll.
Jämför reservation 26 (m, kd, c, fp).
Motionen
I motion Fi35 av Per Landgren m.fl. (kd) anförs att
kommunala utförsäljningar av bostadsbolag inte bör
motverkas från statligt håll och att
utförsäljningsstoppet som regeringen infört snarast
bör avskaffas (yrkande 5).
Finansutskottets ställningstagande
Liknande yrkanden väcktes även i samband med
behandlingen av motsvarande skrivelse förra året.
Sanktionerna trädde i kraft i juni 1999 och
tillämpas på avyttringar och beslut om likvidation
till och med den 31 mars 2002 samt på utdelningar
och ägartillskott till och med den 30 juni 2003.
Lagförslaget behandlades av bostadsutskottet.
Konstitutionsutskottet, finansutskottet samt
Lagrådet yttrade sig över lagförslaget. Utskotten
tillstyrkte den nu gällande regleringen (bet.
1998/99:BoU11, rskr. 251). I samband med att
giltighetstiden för lagen förlängdes avstyrkte
bostadsutskottet ett liknande yrkande
(2000/01:BoU10).
Med hänvisning till de motiveringar som framförs
under Utskottets överväganden föreslår utskottet att
riksdagen fattar följande beslut:
1. Skrivelsen och uppföljningen av den
kommunala sektorn
Riksdagen lägger regeringens skrivelse
2000/01:102 till handlingarna.
2. Kommunal ekonomi
Riksdagen avslår motionerna
2000/01:Fi19 av Agne Hansson m.fl. (c) yrkande
12,
2000/01:Fi35 av Per Landgren m.fl. (kd) yrkandena
1 och 6,
2000/01:Fi38 av Rolf Kenneryd m.fl. (c) yrkande
3.
Reservation 1 (kd)
Reservation 2 (c)
Reservation 3 (m) - motiv.
3. Kommunernas självfinansiering
Riksdagen avslår motionerna
2000/01:Fi35 av Per Landgren m.fl. (kd) yrkande
4,
2000/01:Fi38 av Rolf Kenneryd m.fl. (c) yrkande
1.
Reservation 4 (kd)
Reservation 5 (c)
4. Statistik avseende vårdköer
Riksdagen avslår motion
2000/01:Fi37 av Karin Pilsäter och Staffan Werme
(fp) yrkande 5.
Reservation 6 (kd, fp)
5. Jämförelse mellan privat och offentlig
vård
Riksdagen avslår motion
2000/01:Fi37 av Karin Pilsäter och Staffan Werme
(fp) yrkande 6.
Reservation 7 (fp)
6. Skolan
Riksdagen avslår motionerna
2000/01:Fi36 av Gunnar Hökmark m.fl (m) yrkande
10,
2000/01:Fi37 av Karin Pilsäter och Staffan Werme
(fp) yrkandena 2-4,
2000/01:Fi38 av Rolf Kenneryd m.fl. (c) yrkande
4.
Reservation 8 (m)
Reservation 9 (c)
Reservation 10 (fp)
7. Äldreomsorg
Riksdagen avslår motionerna
2000/01:Fi36 av Gunnar Hökmark m.fl (m) yrkande
8,
2000/01:Fi37 av Karin Pilsäter och Staffan Werme
(fp) yrkande 7.
Reservation 11 (m)
Reservation 12 (fp)
8. Integration
Riksdagen avslår motion
2000/01:Fi36 av Gunnar Hökmark m.fl (m) yrkande
11.
Reservation 13 (m)
9. Försörjningsstöd
Riksdagen avslår motion
2000/01:Fi37 av Karin Pilsäter och Staffan Werme
(fp) yrkande 9.
10. Skatteplanering i kommunerna
Riksdagen avslår motionerna
2000/01:Fi20 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
yrkande 26,
2000/01:Fi36 av Gunnar Hökmark m.fl (m) yrkande
3,
2000/01:Fi37 av Karin Pilsäter och Staffan Werme
(fp) yrkande 1.
Reservation 14 (m)
Reservation 15 (fp)
11. Jämförelser mellan kommuner
Riksdagen avslår motion
2000/01:Fi36 av Gunnar Hökmark m.fl (m) yrkande
2.
Reservation 16 (m)
12. Kommunala tjänstepensioner
Riksdagen avslår motion
2000/01:Fi36 av Gunnar Hökmark m.fl (m) yrkande
4.
Reservation 17 (m)
13. Kommunernas miljöarbete
Riksdagen avslår motion
2000/01:Fi37 av Karin Pilsäter och Staffan Werme
(fp) yrkande 10.
Reservation 18 (fp)
14. Kommunalt självstyre
Riksdagen avslår motionerna
2000/01:Fi35 av Per Landgren m.fl. (kd) yrkandena
2, 3 och 9,
2000/01:Fi36 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) yrkande
1,
2000/01:Fi38 av Rolf Kenneryd m.fl. (c) yrkande
2.
Reservation 19 (m, kd, c, fp)
15. Utjämningssystemet
Riksdagen avslår motionerna
2000/01:Fi17 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 17,
2000/01:Fi36 av Gunnar Hökmark m.fl. (m)
yrkandena 5 och 6.
Reservation 20 (m)
16. Kommunkontosystemet
Riksdagen avslår motion
2000/01:Fi35 av Per Landgren m.fl. (kd) yrkande
7.
Reservation 21 (m, kd)
17. Hälso- och sjukvård
Riksdagen avslår motion
2000/01:Fi36 av Gunnar Hökmark m.fl (m) yrkande
7.
Reservation 22 (m, kd, c, fp)
18. Handikappomsorg
Riksdagen avslår motionerna
2000/01:Fi36 av Gunnar Hökmark m.fl (m) yrkande
9,
2000/01:Fi37 av Karin Pilsäter och Staffan Werme
(fp) yrkande 8.
Reservation 23 (m)
Reservation 24 (fp)
19. Kommunal upphandling
Riksdagen avslår motion
2000/01:Fi35 av Per Landgren m.fl. (kd) yrkandena
8 och 10.
Reservation 25 (m, kd)
20. Kommunala bostadsföretag
Riksdagen avslår motion
2000/01:Fi35 av Per Landgren m.fl. (kd) yrkande
5.
Reservation 26 (m, kd, c, fp)
Stockholm den 31 maj 2001
På finansutskottets vägnar
Jan Bergqvist
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Jan
Bergqvist (s), Mats Odell (kd), Gunnar Hökmark (m),
Bengt Silfverstrand (s), Lisbet Calner (s), Lennart
Hedquist (m), Sonia Karlsson (s), Anna Åkerhielm
(m), Carin Lundberg (s), Siv Holma (v), Per Landgren
(kd), Gunnar Axén (m), Yvonne Ruwaida (mp), Lena Ek
(c), Karin Pilsäter (fp), Tommy Waidelich (s) och
Lars Bäckström (v).
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.
1. Kommunal ekonomi (punkt 2) (kd)
av Mats Odell och Per Landgren (båda kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 1. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:Fi35 (kd) yrkandena 1 och 6
och avslår motionerna 2000/01:Fi19 (c) yrkande 12
och 2000/01:Fi38 (c) yrkande 3.
Ställningstagande
Den ekonomiska saneringspolitiken under 1990-talet
var särskilt tung för kommunsektorn. Vi kan
konstatera att den socialdemokratiska regeringen,
under senare delen av 1990-talet när
saneringspolitiken bedrevs, använde kommunsektorn
som budgetregulator. De allmänna egenavgifterna
ökade successivt sedan 1995 vilket minskade
kommunsektorns skatteintäkter med drygt 18
miljarder, eftersom egenavgifterna är avdragsgilla.
Statsbidragen urholkades åren 1993-1996 eftersom de
var nominellt oförändrade, samtidigt som de ökade
kommunala skatteintäkterna användes till att täcka
underskott, löneökningar och prisökningar. Till
detta kom statliga reformer som innebar ökat
kommunalt ansvarstagande, men som inte finansierades
enligt finansieringsprincipen. Kommuner och
landsting mötte således långt större besparingskrav
än vad som skulle ha blivit följden enbart av den
svaga utvecklingen av deras egna skatteintäkter.
Mot bakgrund av dessa erfarenheter anser vi att
det är riktigt att stärka den kommunala
självstyrelsen och förbättra
planeringsförutsättningarna genom att på kort sikt
öka de generella statsbidragen och på lång sikt öka
den kommunala sektorns möjlighet till
självfinansiering.
Vi menar också att finansieringsprincipen behöver
lagfästas och ges ett mer preciserat innehåll. Till
detta behövs även en institutionalisering, där
regeringen och kommunsektorn innan propositioner
läggs på riksdagens bord i god tid och under rimliga
arbetsförhållanden kommer överens om t.ex.
finansiering och kostnadsberäkningar. Detta bör
riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.
Det anförda innebär att vi tillstyrker motion Fi35
(kd) yrkandena 1 och 6 och avstyrker motionerna Fi19
(c) yrkande 12 och Fi38 (c) yrkande 3.
2. Kommunal ekonomi (punkt 2) (c)
av Lena Ek (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 2. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2000/01:Fi19 (c) yrkande 12 och
2000/01:Fi38 (c) yrkande 3 och avslår motion
2000/01:Fi35 (kd) yrkandena 1 och 6.
Ställningstagande
Jag anser att tillväxt och ökad sysselsättning är
avgörande för den kommunala ekonomins utveckling.
Den viktigaste åtgärden för att förbättra den
kommunala ekonomin är därför att öka
sysselsättningen. Jag anser också att det är
viktigare att göra kommunerna mindre beroende av
statsbidrag genom att stärka kommunernas egen
skattebas, än att öka statsbidragen.
Ett utjämningssystem som skapar likvärdiga
förutsättningar för alla kommuner att bedriva
kommunal verksamhet är enligt min mening en viktig
förutsättning för tillväxt och livskraft i hela
landet. Det är därför nödvändigt att försvara de
grundläggande principerna i
skatteutjämningssystemet. Oönskade effekter som
följer av systemets nuvarande tekniska konstruktion
får inte tillåtas rubba grundvalarna för
utjämningssystemet.
I enlighet med finansieringsprincipen säger sig
regeringen kompensera kommuner för maxtaxan inom
barnomsorgen och kommer säkert att göra likadant när
det gäller den föreslagna maxtaxan inom
äldreomsorgen. Däremot innefattar denna kompensation
inte effekten av en ökad efterfrågan på barnomsorg
och äldreboende. Jag och Centerpartiet befarar att
många kommuner kommer att acceptera en maxtaxa som,
likt en gökunge, kommer att urholka den kommunala
ekonomin och tvinga fram omfördelningar som de
lokalt förtroendevalda inte råder över. Innan
maxtaxa i barnomsorg eller äldreboende genomförs bör
därför regeringen låta utreda effekterna på den
kommunala ekonomin av en ökad efterfrågan. Detta bör
riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.
Det anförda innebär att jag tillstyrker motionerna
Fi19 (c) yrkande 12 och Fi38 (c) yrkande 3 och
avstyrker motion Fi35 (kd) yrkandena 1 och 6.
3. Kommunal ekonomi (punkt 2, motiveringen) (m)
av Gunnar Hökmark, Lennart Hedquist, Anna
Åkerhielm och Gunnar Axén (alla m).
Ställningstagande
Vi anser att kommunerna skall koncentrera sig på de
angelägna gemensamma åtaganden som är kommunernas
kärnuppgifter. Det är viktigt att dessa sköts på ett
så bra sätt att de stora resurser som används i
kommun och landsting ger önskat resultat. När
kommuner och landsting går utöver sina kärnuppgifter
har detta en rad negativa verkningar för
medborgarna. Dels undertrycks privata initiativ och
företagande inom tjänstesektorn genom en osund
konkurrens, dels försämras som regel servicen inom
kärnuppgifterna till följd av splittringen av
resurser. Kommunsektorns samlade utgifter beräknas
år 2002 motsvara ca 23 % av Sveriges BNP, en
internationellt unikt hög siffra. Genom de förslag
om en allmän hälsoförsäkring och en nationell
skolpeng som vi tidigare väckt ges kommunerna en
möjlighet att koncentrera sin verksamhet på
grundläggande kommunala uppgifter.
Vår grundsyn är att de uppgifter som skall åligga
kommuner i det framtida välfärdssamhället skall
skötas inom ramen för den kommunala självstyrelsen.
Den kommunala kompetensen måste vara tydligt
avgränsad så att individers rätt skyddas och så att
bra förutsättningar ges för utveckling av
gemenskaper och det civila samhället. En mer
distinkt rollfördelning ger också förutsättningar
för den privata tjänstesektorn att växa och skapa
nya jobb vilket säkerställer en bättre valfrihet för
medborgarna.
Skatteintäkterna är grunden för den kommunala
ekonomin och dess tillväxt. Det bästa sättet att
stärka kommunernas ekonomi och skapa utrymme för god
service och lägre skatter är därför att ha en god
tillväxt som ger fler skattebetalare. Regeringen för
sina resonemang som om justeringar av
statsbidragsnivån är av största betydelse för
kommunernas framtid. Vi anser att detta i grunden är
fel. Kommunernas ekonomiska utrymme bestäms till
helt övervägande del av tillväxten av den kommunala
skattebasen, dvs. främst sysselsättningsgraden.
Vi anser också att det är mycket viktigt att den
enskilda kommunen själv får bära frukten av en
framgångsrik politik. Det ger kommunen ett
incitament som borde vara självklart, och det ger en
signal att tillväxt belönas var den än förekommer i
vårt land. Ett sådant system låter sig väl förenas
med ett i grunden väl fungerande statsbidragssystem
till de kommuner och landsting som har en
otillräcklig skattekraft för att fullgöra sina
uppgifter.
Med det anförda avstyrker vi motionerna Fi19 (c)
yrkande 12, Fi35 (kd) yrkandena 1 och 6 samt Fi38
(c) yrkande 3.
4. Kommunernas självfinansiering (punkt 3) (kd)
av Mats Odell och Per Landgren (båda kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 4. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:Fi35 (kd) yrkande 4 och
avslår motion 2000/01:Fi38 (c) yrkande 1.
Ställningstagande
Enligt vår mening skall självstyrelsen så långt
möjligt kopplas till ett ekonomiskt oberoende. Detta
kan ske genom att staten vid skattelindring i större
utsträckning tillämpar skattereduktion i stället för
avdrag från den beskattningsbara inkomsten. Därmed
reduceras statens skatteintäkter och inte
kommunsektorns, och en större andel av
kommunsektorns finansiering kopplas till den
ekonomiska utvecklingen.
Ytterligare ett sätt att stärka kommunsektorns
självförsörjning vore att låta kommunerna genom en
skatteväxling ta över fastighetsbeskattningen och
omvandla den till en kommunal fastighetsanknuten
avgift. Detta skulle ge kommunerna en stabil
avgiftsbas, som garanterar fastighetsägarna
samhälls-tjänster i form av gatuunderhåll,
brandförsvar och annan service. Detta skulle
ansvarsfullt omvandla en illegitim statlig löpande
fastighetsbeskattning på en fiktiv inkomst till en
kommunal avgift på långt lägre nivå för
fastighetsrelaterad service. Detta bör riksdagen
tillkännage för regeringen som sin mening.
Det anförda innebär att vi tillstyrker motion Fi35
(kd) yrkande 4 och avstyrker motion Fi38 (c) yrkande
1.
5. Kommunernas självfinansiering (punkt 3) (c)
av Lena Ek (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 5. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:Fi38 (c) yrkande 1 och
avslår motion 2000/01:Fi35 (kd) yrkande 4.
Ställningstagande
Jag anser det viktigt att göra kommunerna mindre
beroende av statsbidrag genom att stärka kommunernas
egen skattebas. Centerpartiets förslag att slopa
grundavdraget och ersätta det med en statlig
skatterabatt bidrar på ett tydligt sätt till att öka
kommunsektorns egenfinansiering. Detta är positivt i
och med att kommuner och landsting blir mer
självständiga. De får behålla en större del av sitt
skatteunderlag i stället för att förlita sig på att
bli kompenserade av statsbidrag.
Centerpartiets förslag om en skatterabatt ligger
väl i linje med vad kommunförbundets
skattebasberedning föreslog. Jag anser att
regeringen bör låta utreda formerna för en förstärkt
skattebas i landets kommuner för att öka
egenfinansieringen, och därmed kommuners och
landstings möjligheter att tillgodogöra sig
vinsterna av tillväxt och ökad sysselsättning. Detta
bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin
mening.
Det anförda innebär att jag tillstyrker motion
Fi38 (c) yrkande 1 och avstyrker motion Fi35 (kd)
yrkande 4.
6. Statistik avseende vårdköer (punkt 4)
(kd, fp)
av Mats Odell (kd), Per Landgren (kd) och Karin
Pilsäter (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 6. Därmed bifaller
riksdagen delvis motion 2000/01:Fi37 (fp) yrkande 5.
Ställningstagande
Vi vill påtala att tillgänglig statistik från
Landstingsförbundet över vårdköerna i Sverige visar
på oacceptabla skillnader i kötid mellan landstingen
och också på oacceptabelt långa kötider. För att
kunna få en uppfattning om problemens omfattning
behöver en samlad statistik på området tas fram och
redovisas.
Det vi här har framfört bör riksdagen som sin
mening tillkännage för regeringen. Det innebär att
vi delvis tillstyrker motion Fi37 (fp) yrkande 5.
7. Jämförelse mellan privat och offentlig vård
(punkt 5) (fp)
av Karin Pilsäter (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 7. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:Fi37 (fp) yrkande 6.
Ställningstagande
Enligt min uppfattning är det märkligt att en av
politikens mest aktuella frågor på området, nämligen
relationen mellan vård och omsorg som drivs på
entreprenad, helt i privat regi eller helt i
offentlig regi inte speglas i den ekonomiska och
kvalitativa analysen i regeringens skrivelse. Varken
text, siffror eller tabeller ger underlag för
jämförelser mellan ekonomiska resultat och kvalitet
i vård och omsorg när det gäller de olika
driftsformerna. En förnuftig diskussion om denna
viktiga fråga kan inte äga rum i avsaknad av sådana
jämförelser. En tydlig kartläggning av jämförande
resultat är därför angelägen. Detta bör riksdagen
tillkännage för regeringen som sin mening.
Det anförda innebär att jag tillstyrker motion
Fi37 (fp) yrkande 6.
8. Skolan (punkt 6) (m)
av Gunnar Hökmark, Lennart Hedquist, Anna
Åkerhielm och Gunnar Axén (alla m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 8. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:Fi36 (m) yrkande 10 och
avslår motionerna 2000/01:Fi37 (fp) yrkandena 2-4
och 2000/01:Fi38 (c) yrkande 4.
Ställningstagande
De siffror som redovisas i regeringens skrivelse när
det gäller kommunernas bidragsgivning till
fristående skolor antyder att många kommuner har en
alltför njugg inställning till friskolorna och
missgynnar dem i bidragsgivningen. Vi moderater i
utskottet anser därför att materialet bör analyseras
närmare av Skolverket.
Det anförda innebär att vi tillstyrker motion Fi36
(m) yrkande 10 och avstyrker motionerna Fi37 (fp)
yrkandena 2-4 och Fi38 (c) yrkande 4.
9. Skolan (punkt 6) (c)
av Lena Ek (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 9. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:Fi38 (c) yrkande 4 och
avslår motionerna 2000/01:Fi36 (m) yrkande 10 och
2000/01:Fi37 (fp) yrkandena 2-4.
Ställningstagande
Centerpartiet har med anledning av regeringens
vårbudget presenterat ett alternativ till
regeringens specialdestinerade resurser till skolan
(mot. 2000/01:Fi19). I det förslaget ingår bl.a.
inrättande av ett kvalitetsinstitut där bl.a.
Kommunförbundet bör vara huvudman. För att
förverkliga detta måste staten eftersträva en
överenskommelse med kommunerna om
kvalitetsutveckling i skolan, där bl.a. inrättande
av ett kvalitetsinstitut ingår. Regeringen bör
inleda överläggningar med Kommunförbundet om detta.
Det jag här har anfört bör riksdagen tillkännage
för regeringen som sin mening. Jag tillstyrker
därmed motion Fi38 (c) yrkande 4 samt avstyrker
motionerna Fi36 (m) yrkande 10 och Fi37 (fp)
yrkandena 2-4.
10. Skolan (punkt 6) (fp)
av Karin Pilsäter (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 10. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:Fi37 (fp) yrkandena 2-4 och
avslår motionerna 2000/01:Fi36 (m) yrkande 10 och
2000/01:Fi38 (c) yrkande 4.
Ställningstagande
Enligt min mening bör riksdagen ta avstånd från
förslaget från en kommitté att fristående skolor
skall kunna få 5 % lägre ersättning än kommunala
skolor. Om det förslaget skulle realiseras skapar
man ojämlika villkor, som diskriminerar friskolorna
och drabbar deras elever. Fritt skolval, även mellan
kommunala skolor, är en kvalitetsfråga. En
redovisning av hur det fria skolvalet i praktiken
fullföljs bör göras.
Inom Folkpartiet är vi övertygade om att bildning
och utbildning skapar förutsättningar för god hälsa.
Skolans roll i folkhälsoarbetet är mångfasetterad.
Dels har skolan ett direkt krav på sig att uppfylla
läroplanens bestämmelser om idrottsämnet, dels
skapar skolan genom sitt bildningsideal
förutsättningar för att ge vuxna människor möjlighet
att själva bestämma över sin hälsa. Frågan är hur
läroplanerna i dag påverkar skolans möjligheter att
aktivt medverka i folkhälsoarbetet - om de skapar
ökade möjligheter eller om regleringen ökar risken
för en statisk skola. Skolans roll som viktig faktor
i folkhälsoarbetet bör snarast belysas.
Det jag här har anfört bör riksdagen tillkännage
för regeringen som sin mening. Jag tillstyrker
därmed motion Fi37 (fp) yrkandena 2-4, och avstyrker
motionerna Fi36 (m) yrkande 10 samt Fi38 (c) yrkande
4.
11. Äldreomsorg (punkt 7) (m)
av Gunnar Hökmark, Lennart Hedquist, Anna
Åkerhielm och Gunnar Axén (alla m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 11. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:Fi36 (m) yrkande 8 och
avslår motion 2000/01:Fi37 (fp) yrkande 7.
Ställningstagande
Vi anser att det på äldreomsorgens område finns ett
stort behov av en förstärkt statlig tillsyn. Den
uppgift som i dag faller på kommunerna - att
övervaka sin egen verksamhet såväl som de privata
entreprenörerna - fungerar uppenbarligen inte. I
stället bör en fristående statlig myndighet träda in
i kommunens ställe och ansvara för godkännande och
kvalitet inom vård och omsorg. I det sammanhanget
bör en sammanslagning av Socialstyrelsens och
länsstyrelsernas tillsynsdelar övervägas.
Även med en väl fungerande tillsyn är den största
kvalitetsfaktorn och garantin för god vård ändå den
som innebär att man själv som äldre har rätt och
möjlighet att välja vårdgivare och att också kunna
välja bort den vård man inte är nöjd med. Enligt vår
uppfattning är en äldrepeng ett alternativ som ger
den enskilde rätt att lösa sitt omsorgsbehov efter
egna önskemål. Den enskilde får då som ett
alternativ till den kommunala omvårdnad han/hon har
rätt till enligt socialtjänstlagen disponera en peng
vars storlek bestäms av omsorgsbehovet. Äldrepengen
skall kunna användas för att betala äldreomsorg
såväl i hemmet som på olika former av privata
institutioner. Den kommunalt ordnade äldreomsorgen
kan naturligtvis som i dagsläget drivas såväl i
offentlig som i privat regi. Därmed garanteras både
valfrihet, mångfald och kvalitet.
Det vi har anfört bör riksdagen tillkännage för
regeringen som sin mening. Vi tillstyrker därmed
motion Fi36 (m) yrkande 8 och avstyrker motion Fi37
(fp) yrkande 7.
12. Äldreomsorg (punkt 7) (fp)
av Karin Pilsäter (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 12. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:Fi37 (fp) yrkande 7 och
avslår motion 2000/01:Fi36 (m) yrkande 8.
Ställningstagande
I utredningen Bo tryggt-Betala rätt (SOU 1999:33)
föreslås bland annat en s.k. maxtaxa i äldreomsorgen
samt ett lagstadgat förbehållsbelopp för den
enskilde. Socialstyrelsens granskning av avgifterna
för service, omsorg och boende i kommunerna
(Äldreuppdraget 2000:1 Taxor och avgifter för vård
och omsorg) visar att avgifterna för äldrevård
skiljer upp till 132 000 kr per år mellan olika
kommuner. Därutöver begår flera kommuner rena
lagbrott när de struntar i dagens
socialtjänstlagstiftning om att garantera skälig
standard åt äldre vars make/maka flyttar till
särskilt boende. Förslag som åtgärdar detta bör
snarast läggas fram. Detta bör riksdagen tillkännage
för regeringen som sin mening.
Det anförda innebär att jag tillstyrker motion
Fi37 (fp) yrkande 7 och avstyrker motion Fi36 (m)
yrkande 8.
13. Integration (punkt 8) (m)
av Gunnar Hökmark, Lennart Hedquist, Anna
Åkerhielm och Gunnar Axén (alla m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 13. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:Fi36 (m) yrkande 11.
Ställningstagande
Vi anser att den negativa segregation som präglar
framför allt storstäderna är allvarlig. Det handlar
om en sammanfallande ekonomisk, social, demografisk
och etnisk segregation. Problemen med den negativa
segregationen beror till stor del på bristande
delaktighet. Genom att behövas, att ha möjlighet att
arbeta, starta och driva företag och ta ansvar för
sig och sin familj, är det också möjligt att känna
samhällelig delaktighet. Om ambitionen är att
åstadkomma verklig solidaritet bör också de som har
det sämst ställt ges möjligheten att åter ta makten
över sina liv. Om vi låter alla människor som kan
och vill arbeta få möjligheter till en egen
försörjning, kommer vi också att ha betydligt större
förutsättningar att visa stor solidaritet med de
människor som av olika skäl misslyckas. Endast genom
en god tillväxt där fler har jobb och kan försörja
sig kan samhället ta ett riktigt solidariskt ansvar.
Vi anser att dessa riktlinjer måste prägla åtgärder
som syftar till att lösa problemen för nyanlända
invandrare. Detta bör riksdagen tillkännage för
regeringen som sin mening.
Det anförda innebär att vi tillstyrker motion Fi36
(m) yrkande 11.
14. Skatteplanering i kommunerna (punkt 10) (m)
av Gunnar Hökmark, Lennart Hedquist, Anna
Åkerhielm och Gunnar Axén (alla m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 14. Därmed bifaller
riksdagen helt motion 2000/01:Fi36 (m) yrkande 3 och
delvis motion 2000/01:Fi37 (fp) yrkande 1 samt
avslår motion 2000/01:Fi20 (fp) yrkande 26.
Ställningstagande
Vi anser att den privaträttsliga aktiebolagsformen
ur olika synpunkter inte är lämplig för kommunal
verksamhet. Ett belysande exempel på detta är att
kommuner och kommunala företag på många håll
bedriver en avancerad skatteplanering. En rad
skattetvister mellan kommuner och
skatteförvaltningar pågår mot den bakgrunden.
Situationen belyser bl.a. behovet av en tydligare
lagstiftning beträffande kommunerna och kommunala
företag. Regeringen beskriver inte denna fråga i sin
skrivelse trots att den är mycket aktuell och
omdiskuterad i många kommuner. Vad vi anfört bör
riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.
Det anförda innebär att vi helt tillstyrker motion
Fi36 (m) yrkande 3, delvis tillstyrker motion Fi37
(fp) yrkande 1, och avstyrker motion Fi20 (fp)
yrkande 26.
15. Skatteplanering i kommunerna (punkt 10)
(fp)
av Karin Pilsäter (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 10
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 15. Därmed bifaller
riksdagen helt motionerna 2000/01:Fi20 (fp) yrkande
26 och 2000/01:Fi37 (fp) yrkande 1 samt delvis
motion 2000/01:Fi36 (m) yrkande 3.
Ställningstagande
Kommunala bolag används i skatteplaneringssyfte.
Inom en kommunkoncern kan koncernbidrag mellan
vinstgivande bolag och förlustbringande verksamheter
kvittas. Därmed minskar också den skatt bolagen
annars skulle behövt redovisa.
Jag anser att det aldrig kan vara en kommunal
huvuduppgift att skatteplanera. Möjligheten att
använda kommunala bolag i skatteplaneringssyfte
visar både på problemen med att kommuner agerar på
den privata marknaden och att kommunen använder sig
av medel som inte står i överensstämmelse med de
krav det offentliga ställer på privata aktörer.
Möjligheterna att klara de kommunala uppgifterna
utan kommunala aktiebolag bör utredas. En sådan
utredning bör dessutom arbeta med frågan om huruvida
andra associationsformer än aktiebolag kan vara
lämpliga för att bedriva sådan kommunal verksamhet
som exempelvis allmännyttiga bostadsföretag.
Jag anser också att vinster som uppstått i
kommunerna genom koncernbildning i
skatteplaneringssyfte i princip bör neutraliseras
när statsbidraget betalas ut. Det torde dessvärre
vara förknippat med betydande juridisk-tekniska
svårigheter att etablera ett system som helt
neutraliserar sådana vinster, men riksdagen bör
redan nu fatta beslut om att låta regeringen införa
ett provisoriskt system från kommande årsskifte.
Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med
förslag till ett permanent system. Vad jag här har
anfört bör riksdagen tillkännage för regeringen som
sin mening.
Det anförda innebär att jag helt tillstyrker
motionerna Fi20 (fp) yrkande 26 och Fi37 (fp)
yrkande 1 och delvis tillstyrker motion Fi36 (m)
yrkande 3.
16. Jämförelser mellan kommuner (punkt 11) (m)
av Gunnar Hökmark, Lennart Hedquist, Anna
Åkerhielm och Gunnar Axén (alla m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 16. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:Fi36 (m) yrkande 2.
Ställningstagande
I regeringens ekonomiska vårproposition beskrivs
kortfattat hur arbetet med att bygga upp en kommunal
databas fortskrider. Förhoppningsvis kan en sådan
databas ge impulser för regeringen att i skrivelsen
om utvecklingen inom den kommunala sektorn kommande
år lyfta fram goda exempel på hur tjänsteproduktion
kan bedrivas på ett för medborgarna bra sätt i olika
kommuner. De skrivelser i ämnet som regeringen
hittills avlämnat till riksdagen är i nästan total
avsaknad av sådana jämförelser. Därmed har t.ex. de
goda resultat som uppnåtts genom
konkurrensutsättning i kommunerna inte
uppmärksammats i detta sammanhang. Inte heller den
ökade valfrihet och pedagogiska stimulans som
åstadkommits genom det ökande antalet friskolor har
uppmärksammats.
Vi anser att vissa av de statistiska uppgifter och
beräkningar som redovisas genom sitt urval blir
missvisande. För att riksdagen skall ges en mer
heltäckande redovisning av uppnådda resultat i olika
kommuner bör därför skrivelsen kommande år redovisa
vilka kommuner som uppnått de bästa resultaten inom
olika verksamhetsområden. Den kommunala databas som
byggs upp förutsätts som nämnts kunna bidra med
sådan information. Detta bör riksdagen tillkännage
för regeringen som sin mening.
Det anförda innebär att vi tillstyrker motion Fi36
(m) yrkande 2.
17. Kommunala tjänstepensioner (punkt 12) (m)
av Gunnar Hökmark, Lennart Hedquist, Anna
Åkerhielm och Gunnar Axén (alla m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 17. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:Fi36 (m) yrkande 4.
Ställningstagande
Av skrivelsen (avsnitt 2.8.) framgår att det helt
övervägande antalet kommuner och landsting nu
utbetalar hela den del som skall avsättas till de
anställdas pensioner som individuell del enligt PFA.
Vi anser att detta är en mycket glädjande
utveckling. Den leder till att de kommunalt
anställda själva genom eget val kan påverka
avkastningen på sina pensionspengar. Därutöver
innebär förändringen att privat sparande i landet
ökar på det kollektiva sparandets bekostnad. I
skrivelsen berörs inte alls dessa förändringar trots
att de även i ett samhällsekonomiskt perspektiv är
intressanta. Vi anser att regeringen i kommande
skrivelse skall återkomma med en redovisning i denna
del. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen
som sin mening.
Det anförda innebär att vi tillstyrker motion Fi36
(m) yrkande 4.
18. Kommunernas miljöarbete (punkt 13) (fp)
av Karin Pilsäter (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 13
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 18. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:Fi37 (fp) yrkande 10.
Ställningstagande
Kommunernas ansvar för det lokala miljöarbetet har
ständigt ökat. Livsmedelskontroll,
djurskötselkontroll, miljöövervakning och naturvård
ligger nu inom de uppgifter kommunerna har att
sköta.
Staten har de senaste åren försökt styra
kommunernas miljöarbete genom att skapa
ansökningsbara, specialdestinerade bidrag. De lokala
investeringsprogrammen har på många håll använts
till varierande projekt. Vissa har varit av värde
för miljö- eller naturvården. Andra kan
ifrågasättas.
Vi tvivlar på att de lokala investeringsprogrammen
är ett effektivt sätt att använda pengar för
miljöändamål. Det finns enligt vår mening t.ex. risk
att kommunerna i alltför hög grad anpassar sitt
miljöarbete efter möjligheterna att få statliga
bidrag snarare än efter verkliga miljöhänsyn.
Vi tror att risken är överhängande att regeringen
även framgent kommer att konstruera denna typ av
projektbidrag, där syftet snarare är att väcka
uppmärksamhet än att uppnå de handfasta politiska
målen för miljöarbetet. Vi anser därför att en
omfattande utvärdering behöver göras av hur de
lokala investeringsprogrammen i praktiken fungerat
eller inte fungerat. Detta bör riksdagen tillkännage
för regeringen som sin mening.
Det anförda innebär att jag tillstyrker motion
Fi37 (fp) yrkande 10.
av Mats Odell (kd), Gunnar Hökmark (m), Lennart
Hedquist (m), Anna Åkerhielm (m), Per Landgren
(kd), Gunnar Axén (m), Lena Ek (c) och Karin
Pilsäter (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 19. Därmed bifaller
riksdagen delvis motionerna 2000/01:Fi35 (kd)
yrkandena 2, 3 och 9, 2000/01:Fi36 (m) yrkande 1 och
2000/01:Fi38 (c) yrkande 2.
Ställningstagande
Vi vidhåller den syn på den kommunala
självstyrelsens villkor som vi gav uttryck för i
reservation 1 till betänkandet 2000/01:KU12. Där
anfördes följande:
Som anförs i flera motioner har bestämmelserna i
1 kap. 1 och 7 §§ regeringsformen visat sig
otillräckliga för att skydda den kommunala
självstyrelsen. Kommunernas förutsättningar att
själva besluta i kommunala angelägenheter bör
därför regleras i grundlag på ett sätt som
garanterar kommunerna möjligheter att sörja för
sina invånares intressen utan opåkallade ingrepp
från statens sida. Enligt utskottets uppfattning
är det en avgörande demokratifråga att den
offentliga makten utövas så nära medborgarna som
möjligt. Lokala beslutsfattare har en närmare
relation till sina väljare och kan lättare
uppmärksamma deras önskemål. En tydligt förstärkt
kommunal kompetens bör fastställas i
regeringsformen med ledning av
subsidiaritetsprincipen. En utredning bör
tillsättas i syfte att lägga fram förslag om en
sådan reglering. Utredningen bör omfatta frågan
om på vilken nivå - grundlag, lag som beslutas i
samma ordning som riksdagsordningen eller vanlig
lag - olika kompetenser bör regleras.
Detta bör riksdagen tillkännage regeringen som sin
mening. Det anförda innebär att vi delvis
tillstyrker motionerna Fi35 (kd) yrkandena 2, 3 och
9, Fi36 (m) yrkande 1 samt Fi38 (c) yrkande 2.
20. Utjämningssystemet (punkt 15) (m)
av Gunnar Hökmark, Lennart Hedquist, Anna
Åkerhielm och Gunnar Axén (alla m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 20. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2000/01:Fi17 (m) yrkande 17 och
2000/01:Fi36 (m) yrkandena 5 och 6.
Ställningstagande
Vi anser att det inomkommunala utjämningssystemet
konfiskerar tillväxt var den än uppkommer i landet
och att regeringen de kommande åren utförligt bör
redovisa de tillväxtfientliga konsekvenserna av
rådande utjämningssy-stems konstruktion och de
negativa incitamentens uppbyggnad. Systemet tar bort
alla incitament för kommunerna att påverka sin
inkomstsituation genom förhöjd skattekraft.
En allvarlig aspekt är att uppbyggnaden entydigt
strider mot den svenska grundlagens lydelse att en
kommun endast får ta ut skatt för skötseln av sina
uppgifter. Att ta ut skatt för skötseln av andra
kommuners angelägenheter strider mot grundlagens
lydelse.
Vi föreslår att det grundlagsvidriga inomkommunala
utjämningssystemet avskaffas per den 1 januari 2003,
dvs. vid den tidpunkt när riksdagen bör ha hunnit
besluta om ett nytt system som stimulerar till
ekonomisk tillväxt samtidigt som det ger
tillräckliga bidrag till kommuner och landsting med
otillräcklig skattekraft för sina uppgifter.
Vi föreslår att en utredning tillsätts med uppdrag
att skyndsamt presentera ett nytt bidragssystem för
kommunsektorn. I samband med utredningen bör även en
översyn göras av vilka uppgifter som i framtiden bör
ha nationell finansiering. Utredningen skall utforma
ett system som tillgodoser följande riktlinjer:
· systemet skall belöna tillväxt och
kostnadseffektivitet
·
· systemet skall respektera den svenska
grundlagen
·
· systemet skall vara enklare än i dag.
·
Vi föreslår också vissa omedelbara, absolut
nödvändiga förändringar. Inom ramen för i grunden
oförändrad utjämningsgrad måste inkomstutjämningen
ändras så att effekten av alla positiva, relativa
förändringar i skattekraft får behållas till 100 %.
Därmed skapas incitament för alla kommuner att
stimulera ekonomisk tillväxt genom lägre
arbetslöshet och ökad förvärvsfrekvens.
Kommuner som förlorar skattekraft föreslås få
behålla sin nuvarande garanti så att deras
intäktsnivå inte påverkas av bortfallet av
skattekraft. Det underskott som uppstår i det
inomkommunala utjämningssystemet föreslås i stället
finansieras genom att det generella
invånarrelaterade bidraget sänks (motsvarande ca
50 kr per invånare).
Vad vi har anfört här bör riksdagen tillkännage
för regeringen som sin mening. Därmed tillstyrker vi
motionerna Fi17 (m) yrkande 17 och Fi36 (m)
yrkandena 5 och 6.
21. Kommunkontosystemet (punkt 16) (m, kd)
av Mats Odell (kd), Gunnar Hökmark (m), Lennart
Hedquist (m), Anna Åkerhielm (m), Per Landgren
(kd) och Gunnar Axén (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 21. Därmed bifaller
riksdagen delvis motion 2000/01:Fi35 (kd) yrkande 7.
Ställningstagande
Kommunkontosystemets viktigaste syfte är att skapa
konkurrensneutralitet mellan externt och internt
upphandlad verksamhet. Systemet ersätter den moms
som kommuner och landsting betalat vid val av
externa tjänster i stället för egen regi (ingående
mervärdesskatt) inom icke-skattepliktig verksamhet
som sjukvård, tandvård, social omsorg och
utbildning, eftersom avdragsrätt följer på
momsplikten. Regeringen har i vårpropositionen nu
uppmärksammat att det finns ett antal stora problem,
som behöver åtgärdas för att offentlig och privat
verksamhet skall kunna bedrivas på lika villkor.
Dessutom kom systemet med ett konto hos
Riksgäldskontoret för kommunerna och ett för
landstingen i ekonomisk obalans, vilket ledde till
en ackumulerad skuld hos kommunsektorn till staten.
Obalansen kom av att kommunsektorns uttag från
kontona varit större än insättningarna. Vi anser att
det är otillfredsställande med ett system, där
inbetalningarna är baserade på antalet invånare men
uttaget på hur mycket som läggs ut som externa
tjänster i enskilda kommuner och landsting.
En viktig väg för regeringen är att snarast verka
för en ändring av EU:s gemensamma
mervärdesskatteregler. En sådan ändring skulle ge
möjlighet att mervärdesskattebelägga nu
skattebefriade områden, vilket innebär avdragsrätt
för ingående skatt. Detta bör riksdagen tillkännage
för regeringen som sin mening.
Det anförda innebär att vi delvis tillstyrker
motion Fi35 (kd) yrkande 7.
22. Hälso- och sjukvård (punkt 17) (m, kd, c,
fp)
av Mats Odell (kd), Gunnar Hökmark (m), Lennart
Hedquist (m), Anna Åkerhielm (m), Per Landgren
(kd), Gunnar Axén (m), Lena Ek (c) och Karin
Pilsäter (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 22. Därmed bifaller
riksdagen delvis motion 2000/01:Fi36 (m) yrkande 7.
Ställningstagande
Vi anser att det är en fundamental rättighet att få
vård av god kvalitet när man behöver den. Vi vill
därför omedelbart införa en nationell vårdgaranti
som innebär att ingen skall behöva vänta längre än
tre månader på operation eller behandling. Klarar
inte det egna landstinget av att ge vård inom den
tiden, skall man kunna få vården utförd hos ett
annat landsting eller hos en privat vårdgivare.
Vårdgarantin kan enligt vår uppfattning bidra till
att riva gränser mellan landstingen och mellan olika
sjukhus på ett sätt som förbättrar
resursutnyttjandet. Med vårdgarantin synliggör man
för landstingen och för de enskilda sjukhusen och
klinikerna en del av de kostnader som köerna i
vården för med sig. Genom att inte ta emot patienter
går sjukhusen och den aktuella kliniken miste om
pengar och uppmuntras att förändra verksamheten så
att köer inte uppstår. Med en vårdgaranti följer
pengarna patienten till den vårdgivare hon väljer
och är öronmärkta för vård. Detta bör riksdagen
tillkännage för regeringen som sin mening.
Det anförda innebär att vi delvis tillstyrker
motion Fi36 (m) yrkande 7.
23. Handikappomsorg (punkt 18) (m)
av Gunnar Hökmark, Lennart Hedquist, Anna
Åkerhielm och Gunnar Axén (alla m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 23. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:Fi36 (m) yrkande 9 och
avslår motion 2000/01:Fi37 (fp) yrkande 8.
Ställningstagande
Enligt vår uppfattning präglas fortfarande synen på
funktionshindrades livssituation i alltför hög
utsträckning av ett synsätt, där den enskilde
funktionshindrade förväntas att anpassa sig efter
den form av insatser som erbjuds. Vår utgångspunkt
är den motsatta - att stödet till funktionshindrade
skall vara flexibelt och ge den enskilde stor
valfrihet. Av det skälet har vi bl.a. föreslagit ett
särskilt bostadsstöd för att funktionshindrade skall
kunna bo kvar i sina särskilt anpassade bostäder. Vi
har också föreslagit ett särskilt stimulansbidrag
till kommunerna för insatser för psykiskt
funktionshindrade. Vi vill att stödet till insatser
i skolan skall avregleras och göras mer
individanpassat. Vi har vidare motsatt oss
nedläggningen av bl.a. specialskolor för
multihandikappade barn.
En viktig utgångspunkt för handikappolitiken bör
enligt vår uppfattning vara att staten bör ta det
grundläggande ansvaret för att alla
funktionshindrade oavsett i vilken kommun de bor
skall ha samma rätt till den frihet och det
oberoende som rätten till personlig assistans
innebär.
Det delade ansvaret för stöd till
funktionshindrade och arbetshandikappade medför att
satsningarna inte alltid är samordnade. För många
människor som är i behov av stöd leder splittringen
dessutom till att man måste ha kontakt med många
tjänstemän på många olika myndigheter.
Regeringen har tillsatt en kommitté som skall
utreda frågan om en kommunal utjämning för kostnader
avseende LSS i ett längre tidsperspektiv. Vi är
tveksamma till ett sådant utjämningssystem. Det är i
och för sig angeläget att målet med
assistansersättningen att underlätta för
funktionshindrade att inte-greras i samhället inte
ställs mot andra behov i kommunernas budget. Det
bästa sättet att uppnå detta är emellertid att det
ekonomiska ansvaret för assistansersättningen
återgår till staten. Vi anser vidare att
schabloniseringen av ersättningen skall slopas och
reglerna kring ersättningen i princip skall återgå
till vad som gällde före den 1 september 1997, samt
att rätten till personlig assistans under skoltid
och vid vistelse på dagcenter etc. skall
återinföras. Vi anser vidare att frågan om en mer
flexibel utformning av rätten till personlig
assistans skall utredas.
Vi föreslår också att en hjälpmedelsgaranti
införs. En hjälpmedelsgaranti skulle öka valfriheten
för den enskilde och därutöver främja utbudet av
olika former av hjälpmedel. I dagsläget finns inte
en marknad för hjälpmedel, eftersom landstinget ofta
är den enda köparen. En avmonopolisering av
hjälpmedelsverksamheten och införandet av en
hjälpmedelsgaranti skulle stimulera utvecklingen av
fler, bättre och billigare hjälpmedel, samtidigt som
det skulle påskynda introduktionen av dessa på
marknaden. Inledningsvis bör en hjälpmedelsgaranti
omfatta de resurser som finns anvisade under
bilstödet till handikappade och texttelefoner.
Riksdagen bör tillkännage för regeringen som sin
mening vad vi här har anfört. Vi tillstyrker därmed
motion Fi36 (m) yrkande 9 och avstyrker motion Fi37
(fp) yrkande 8.
24. Handikappomsorg (punkt 18) (fp)
av Karin Pilsäter (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 18
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 24. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:Fi37 (fp) yrkande 8 och
avslår motion 2000/01:Fi36 (m) yrkande 9.
Ställningstagande
I Folkpartiets budgetalternativ föreslås en
engångssatsning på 5 miljarder kronor under de
närmaste åren, för att kunna genomföra en omfattande
tillgänglighetsreform.
Boverket har gjort beräkningar som visar att
Folkpartiets uppskattning av kostnaden till 5
miljarder kronor för en genomgripande
tillgänglighetsreform är korrekt. Boverket
konstaterar också att kostnaderna kan minskas om
samtliga aktörer tar fram en systematisk och
långsiktig plan för åtgärderna.
Jag anser att ansvaret för att öka
tillgängligheten i första hand skall ligga lokalt,
på kommuner och andra lokala aktörer som till
exempel privata fastighetsägare. Plan- och bygglagen
måste kompletteras med riktlinjer som tvingar fram
rimliga anpassningsåtgärder för funktionshindrade.
Riksdagen bör tillkännage för regeringen som sin
mening vad vi här har anfört. Vi tillstyrker därmed
motion Fi37 (fp) yrkande 8 och avstyrker motion Fi36
(m) yrkande 9.
25. Kommunal upphandling (punkt 19) (m, kd)
av Mats Odell (kd), Gunnar Hökmark (m), Lennart
Hedquist (m), Anna Åkerhielm (m), Per Landgren
(kd) och Gunnar Axén (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 25. Därmed bifaller
riksdagen delvis motion 2000/01:Fi35 (kd) yrkandena
8 och 10.
Ställningstagande
För oss är det viktigaste perspektivet på kommunal
upphandling och kundval hur den enskilde i så hög
grad som möjligt skall kunna påverka sin situation
och välja det alternativ av gemensamt finansierad
service som passar honom eller henne bäst. Kommunens
organisation bör vara sådan att myndighetsutövning
skiljs från övrig verksamhet. När det gäller
individuella servicetjänster som barnomsorg och
skola bör kommuninvånarna ges möjlighet att fritt
välja utförare genom olika typer av
kundvalsmodeller. Ackrediteringssystem bör användas
för att auktorisera företag som vill ingå i ett
kundvalssystem. En fortlöpande kvalitetsuppföljning
och granskning av verksamheterna är betydelsefull,
inte minst ur ett trygghetsperspektiv för den
enskilde.
För att stödja en utveckling av mångfald anser vi
att förändringar av regelverk och lagstiftning måste
genomföras. Vi anser att lagen (1992:1528) om
offentlig upphandling, LOU, är dåligt anpassad för
upphandling av hälso- och sjukvårdstjänster.
Direktupphandling kan endast ske i utomordentligt
begränsad omfattning, vilket kan försvåra för kommun
och landsting/region att inledningsvis stödja
avknoppade verksamheter. Trots att lagen inte säger
något om avtalstider, rekommenderar
tillsynsmyndigheten (Nämnden för offentlig
upphandling) ofta alltför korta avtal med privata
vårdgivare, vilket försvårar för patienter att få en
långvarig relation till sin vårdgivare eller att ge
vårdgivaren rimliga avskrivningstider för de stora
investeringar som behövs för en vårdinrättning.
Vi anser också att det är märkligt att Sverige, i
fråga om upphandling av så kallade B-tjänster enligt
EG-direktiven, dit hälso- och sjukvårdstjänster
räknas, valt att gå betydligt längre än direktiven
kräver. Lagen försvårar också patienternas val av
vård i andra landsting, eftersom LOU är tillämplig
på ett landstings köp av tjänster från andra
landsting.
Det vi här har anfört bör riksdagen tillkännage
för regeringen som sin mening. Därmed tillstyrker vi
delvis motion Fi35 (kd) yrkandena 8 och 10.
av Mats Odell (kd), Gunnar Hökmark (m), Lennart
Hedquist (m), Anna Åkerhielm (m), Per Landgren
(kd), Gunnar Axén (m), Lena Ek (c) och Karin
Pilsäter (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 20 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 26. Därmed bifaller
riksdagen delvis motion 2000/01:Fi35 (kd) yrkande 5.
Ställningstagande
I reservationen till betänkande 2000/01:BoU10 gav
vi uttryck för vår syn på lagstiftningen som
motverkar försäljningar av kommunala bostadsföretag.
Vi vidhåller vår uppfattning och tillstyrker därmed
delvis motion Fi35 (kd) yrkande 5.
Särskilt yttrande
Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttrande. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.
Försörjningsstöd (punkt 9) (m)
av Gunnar Hökmark, Lennart Hedquist, Anna Åkerhielm
och Gunnar Axén (alla m).
Kostnaderna för socialbidrag utgör den klart största
andelen av kommunernas kostnader för individ- och
familjeomsorg. Under 1990-talet har antalet hushåll
med långvarigt socialbidrag (mer än tio månader
under ett år) mer än fördubblats. Trots att de
totala kostnaderna för socialbidrag har minskat
något under de senaste åren, har andelen hushåll med
långvarigt socialbidrag fortsatt att öka.
Att så många är långvarigt beroende av
socialbidrag är bl.a. ett tecken på att vi har en
arbetsmarknad som inte fungerar utan utestänger
människor. Sveriges absolut största samhällsproblem
i dag är därför den klyfta som går mellan dem som
med eget arbete kan försörja sig och sin familj, och
de som för en marginaliserad bidragsberoende
tillvaro. Och klyftan fortsätter att vidgas, trots
flera år av högkonjunktur.
Vi anser att det krävs en ny politik som samordnar
de direkta sociala insatserna med åtgärder för att
öka rörligheten på arbetsmarknaden, stimulera och
stödja kompetensutveckling och utbildning m.m., och
som kombinerar olika ersättnings-, stöd- och
bidragssystem med en skattepolitik som gör att det
lönar sig att arbeta. Vi hänvisar till vad vi anfört
i motioner i anledning av proposition 2000/01:80 Ny
socialtjänstlag samt i reservationer till betänkande
2000/01:SoU18 med samma namn.
bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Regeringens skrivelse
I skrivelsen lämnar regeringen en översiktlig
redovisning av hur ekonomin och verksamheten i
kommuner och landsting har utvecklats de senaste
åren.
Redovisningen av den ekonomiska utvecklingen
innefattar i huvudsak utvecklingen av kommunsektorns
andel i samhällsekonomin och av sektorns finansiella
sparande, resultatutvecklingen för kommuner och
landsting samt kommunala koncerner,
sysselsättningsutvecklingen, kommunala entreprenader
och köp av verksamhet samt effekter av det
utjämningssystem som infördes år 1996. Vidare
presenteras hur kostnaderna fördelades mellan olika
verksamheter inom kommunsektorn 1999.
Redovisningen av utvecklingen i den kommunala
verksamheten omfattar främst obligatoriska
verksamheter i kommuner och landsting och syftar
till att beskriva hur dessa utvecklas i förhållande
till de nationella mål som riksdag och regering har
formulerat för respektive verksamhet.
Redovisningen av den kommunala
verksamheten avser i huvudsak
förhållandena t.o.m. verksamhetsåret
1999. De årtal som redovisas kan
variera mellan olika verksamheter,
bl.a. beroende på hur den offentliga
statistiken samlas in. Det
förekommer även skilda möjligheter
för olika verksamheter att redovisa
graden av måluppfyllelse.