I budgetpropositionen föreslår regeringen för utgiftsområde 2 att
riksdagen dels godkänner de mål som förordas för utgiftsområdets båda
politikområden, dels godkänner den föreslagna fördelningen av anslag inom
utgiftsområdet liksom förslagen till investeringsplaner för Statens
fastighetsverk och Fortifikationsförvaltningen. Regeringen inhämtar i
detta sammanhang också riksdagens bemyndigande att få besluta om dels
låneramar för dessa båda myndigheter, dels en rörlig kredit för
Premiepensionsmyndigheten.
I anslutning till dessa förslag behandlar utskottet också ett antal
motioner väckta under allmänna motionstiden.
Förslagen i propositionen och motionerna återges i bilaga 1.
Utfrågningar
Den 21 november 2000 kommenterade generaldirektör Claes Norgren och
analytiker Hans Bäckström från Finansinspektionen regeringsrapporten
Finanssektorns stabilitet (2000:5).
Samma dag redogjorde konsulterna Jens Albråten och Johan Hyltenstam för
förslagen i den promemoria som de utarbetat på uppdrag av finansutskottets
utvärderingsgrupp om Statens styrning och resultatuppföljning av Finans-
inspektionens verksamhet. Rapporten kommer att publiceras i riksdagens
utredningsserie URD 2000/01:2. En sammanfattning av promemorian redovisas
i bilaga 2.
Sammanfattning
Finansutskottet tillstyrker i betänkandet regeringens förslag till mål för
de båda politikområden som ingår i utgiftsområdet samt det i propositionen
framförda förslaget till fördelning av utgifter på anslag inom
utgiftsområdet.
I betänkandet redovisas också en fördjupad fallstudie som finansutskottets
utvärderingsgrupp har låtit göra av mål- och resultatstyrningen av
Finansinspektionens verksamhet. I den framtagna rapporten ges exempel på
hur uppföljningen av Finansinspektionens verksamhet kan förbättras med
hjälp av olika resultatindikatorer.
Ett antal motioner med anknytning till utgiftsområdet behandlas också i
betänkandet. Motionerna avstyrks.
I betänkandet finns tre reservationer och fyra särskilda yttranden.
Propositionen
I proposition 2000/01:1 Budgetpropositionen för 2001 utgiftsområde 2
föreslår regeringen
1. att riksdagen godkänner de föreslagna målen för politikområdena
Effektiv statsförvaltning (avsnitt 3.3) och Finansiella system och tillsyn
(avsnitt 4.3) samt att de nuvarande målen inom utgiftsområdet upphör att
gälla (avsnitten 3.3 och 4.3),
2. att riksdagen bemyndigar regeringen att under år 2001, i fråga om
ramanslaget 1:13 Utvecklingsarbete, göra ekonomiska åtaganden som
inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 50 000 000 kr efter
år 2001 (avsnitt 3.9.12),
3. att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om att Statens
fastighetsverk får ta upp lån inom en ram av högst 7 000 000 000 kr i
Riksgäldskontoret för investeringar m.m. i enlighet med vad regeringen
förordar (avsnitt 3.9.13),
4. att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om att
Fortifikationsverket får ta upp lån inom en ram av högst 4 200 000 000 kr
i Riksgäldskontoret för investeringar m.m. i enlighet med vad regeringen
förordar (avsnitt 3.9.14),
5. att riksdagen godkänner investeringsplan för Statens fastighetsverk i
enlighet med vad regeringen förordar (avsnitt 3.9.13),
6. att riksdagen godkänner investeringsplan för Fortifikationsverket i
enlighet med vad regeringen förordar (avsnitt 3.9.14),
7. att riksdagen bemyndigar regeringen att för år 2001 besluta om en
rörlig kredit i Riksgäldskontoret om högst 500 000 000 kr för att
tillgodose Premiepensionsmyndighetens behov av likviditet i handeln med
fondandelar (avsnitt 4.8.9),
8. att riksdagen för budgetåret 2001 anvisar anslagen under utgiftsområde
2 Samhällsekonomi och finansförvaltning enligt följande uppställning:
I detta sammanhang behandlar utskottet nedan uppräknade motioner i vilka
föreslås att riksdagen fattar följande beslut.
2000/01:Fi211 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
10. Riksdagen anvisar för budgetåret 2001 anslagen under utgiftsområde 2
Samhällsekonomi och finansförvaltning och utgiftsområde 25 Allmänna bidrag
till kommunerna enligt uppställningen i bilaga 2, i denna del
Belopp i miljoner kronor
-----------------------------------------------
Uo 02 Samhällsekonomi och -10
finansförvaltning
-----------------------------------------------
Anslag Folk- och bostadsräkning -10
1:7
-----------------------------------------------
2000/01:Fi219 av Siv Holma m.fl. (v):
1. Riksdagen begär att regeringen återkommer med en beskrivning av hur
arbetet intensifierats med att utveckla analysmetoder ur ett
genusperspektiv på den ekonomiska politiken.
2. Riksdagen begär att regeringen i nästa års finansplan återkommer med
utvecklade analysmetoder innehållande ett genusperspektiv enligt vad i
motionen anförs om könsuppdelad statistik av antalet sysselsatta,
arbetslösa och över löneutvecklingen.
3. Riksdagen begär att regeringen i nästa års finansplan återkommer med
utvecklade analysmetoder utifrån ett genusperspektiv över hur
skatteförändringar påverkar kvinnor och män.
4. Riksdagen begär att regeringen i nästa års statsbudget återkommer med
utvecklade analysmetoder ur ett genusperspektiv över hur statliga medel,
samt infrastruktursatsningar, fördelas mellan kvinnor och män.
5. Riksdagen begär att regeringen återkommer med en beskrivning av hur
arbetet intensifierats avseende utvecklingen av analysmetoder,
innehållande ett genusperspektiv, enligt vad i motionen anförs om
genusperspektiv i framtidsscenarier.
6. Riksdagen begär att regeringen i framtida framtidsscenarier skall
konsekvensanalysera arbetskraftsutbud, konsumtionsförändringar samt
produktivitets- och effektivitetsökningar ur ett genusperspektiv.
2000/01:Fi502 av Amanda Agestav och Magnus Jacobsson (kd):
Riksdagen begär att regeringen i samband med budgetpropositionen varje år
presenterar generationsräkenskaper.
2000/01:Fi506 av Rolf Kenneryd m.fl. (c):
Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till regeringens
förslag anslagen under utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och
finansförvaltning.
Belopp i 1000-tal kronor
------------------------------------------------------
Politikområde Regeringens
Anslagsförändring
förslag (c)
Anslag
------------------------------------------------------
------------------------------------------------------
1:1 Konjunkturinstitutet 44 036 -2 036
------------------------------------------------------
1:4 Statskontoret 72 054 -10 000
------------------------------------------------------
1:5 Täckning av merkostnader för 8 800 -4 000
lokaler
------------------------------------------------------
1:6 Statistiska centralbyrån 376 303 -3 000
------------------------------------------------------
1:10 Statens kvalitets- och 10 954 -10 954
kompetensråd
------------------------------------------------------
1:13 Utvecklingsarbete 19 720 -19 720
------------------------------------------------------
2:4 Riksgäldskontoret: 256 402 -86 402
Förvaltningskostnader
------------------------------------------------------
------------------------------------------------------
Summa för hela utgiftsområdet 1 307 655 -136
112
------------------------------------------------------
2000/01:Fi507 av Per Landgren m.fl. (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening behovet av att
tillsätta en utredning som ser över Finansinspektionens möjligheter till
en effektivare finansiering av sin verksamhet i enlighet med vad som
anförs i motionen.
2. Riksdagen beslutar att för budgetåret 2001 anvisa anslagen under
utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning med följande
förändringar i förhållande till regeringens förslag enligt uppställning.
1. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs i motionen till
utgiftsområde 2 politikområde 1:6 Statistiska centralbyrån för år 2001
336 303 000 kr.
2. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs i motionen till
utgiftsområde 2 politikområde 1:9 Nämnden för offentlig upphandling för år
2001 3 618 000 kr.
3. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs i motionen till
utgiftsområde 2 politikområde 1:10 Statens kvalitets- och kompetensråd för
år 2001 5 454 000 kr.
4. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs i motionen till
utgiftsområde 2 politikområde 90:1 Riksdagens revisorer för år 2001
22 623 000 kr.
5. Riksdagen beslutar att avskaffa anslaget politikområde 1:7 Folk- och
bostadsräkning i enlighet med vad som anförs i motionen.
2000/01:Fi509 av Karin Pilsäter och Lars Leijonborg (fp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om stopp för planering av folk- och bostadsräkningen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförts om att anslaget 1:7 Folk- och bostadsräkningen minskas med 10
miljoner kronor 2001, 78 000 kr 2002 och 12 miljoner kronor 2003.
2000/01:Fi907 av Gudrun Schyman m.fl. (v):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Statistiska
centralbyrån får i uppdrag att fortlöpande sammanställa könsuppdelad
statistik över antalet ordförande- och styrelseposter i aktiebolagen samt
övriga topptjänster i såväl privat som offentligt ägda aktiebolag.
2000/01:MJ837 av Alf Svensson m.fl. (kd):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om gröna nyckeltal.
2000/01:MJ838 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp):
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige under sin tid som ordförandeland inom EU tar
initiativ till att utveckla systemet med gröna räkenskaper.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen under Sveriges tid som ordförandeland inom EU
verkar för att systemet med gröna nyckeltal införs även på EU-nivå.
2000/01:A808 av Matz Hammarström m.fl. (mp):
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att den könsuppdelade statistiken inte efterlevs.
Bilaga 2
Sammanfattning av rapport om Finansinspektionens verksamhet
Rapporten, som har rubriken Statens styrning och resultatuppföljning av
Finansinspektionens verksamhet, kommer i sin helhet att publiceras i
riksdagens utredningsserie URD 2000/01:2.
Sammanfattning och slutsatser
Riksdagens roll är att på förslag av regeringen besluta om övergripande
mål för de statliga insatserna i det finansiella systemet samt besluta om
anslag för den statliga verksamheten inom området.
Riksdagens finansutskott har som ett led i sitt uppföljnings- och
utvärderingsarbete bedömt det angeläget att i form av en fallstudie
närmare studera Fi-
nansinspektionens verksamhet.
Finansutskottet har i sin kravspecifikation för uppdraget angivit följande
utgångspunkter för studien;
Studien skall omfatta en analys av möjligheten att bryta ned de
övergripande målen om stabilitet, effektivitet och konsumentskydd i
konkreta och uppföljningsbara delmål.
I studien skall också belysas olika förutsättningar att bedöma kvaliteten
och effektiviteten i Finansinspektionens arbete liksom möjligheterna att
hitta modeller för att fortlöpande följa hur förtroendet för
finansmarknaden utvecklas.
I studien bör även ingå analys och förslag till ett antal
resultatindikatorer som gör det möjligt att följa hur de finansiella
institutens arbete utvecklas när det gäller risktagande och riskhantering.
De övergripande målen med Finansinspektionens verksamhet är att bidra till
stabilitet, effektivitet och ett gott konsumentskydd i den finansiella
sektorn. För att ge riksdagen möjlighet att följa upp om inspektionens
verksamhet leder mot de övergripande målen lämnas i denna rapport förslag
till resultatindikatorer som från skilda utgångspunkter kan antas ge ett
betydande förklaringsvärde. Genom att skapa tidsserier för var och en av
dessa uppföljningsbara indikatorer bör möjligheterna öka för riksdagen att
följa effekterna av Finansinspektionens verksamhet jämfört med dagens
situation.
Två skäl gör de övergripande målen svårhanterliga dels att tydligt
definiera dem, dels att identifiera inspektionens bidrag till
måluppfyllelse. Det finns en rad faktorer utanför inspektionens
verksamhetsområde som starkt påverkar såväl stabilitet, effektivitet som
gott konsumentskydd i den finansiella sektorn som t.ex. konjunkturförlopp,
strukturförändringar och politiska beslut. Dessutom är det möjligt att
inspektionens tolkning av och bidrag till målen varierar över tiden.
I uppdraget har inte ingått att bedöma inspektionens nuvarande
organisation, arbetssätt eller förmåga att lämna bidrag till möjligheten
att nå de övergripande målen. Utredningen konstaterar dock att efterfrågan
på kunskap om inspektionens bidrag till måluppfyllelsen är stor. I
rapporten konstateras också att det finns flera statliga myndigheter som
verkar inom den finansiella sektorn med likartade eller angränsande
målområde som Finansinspektionen. Riksbanken skall verka för stabilitet i
betalningssystemet, Konkurrensverket skall verka för effektiv konkurrens
på marknaden, Konsumentverket skall verka för ett gott konsumentskydd,
Insättargarantinämnden skall verka för att hålla kontohavare (upp till 250
000 kr) skadeslösa vid konkurs. I vissa fall kompletterar myndigheternas
verksamhet varandra, i andra fall är sannolikt gränsdragningarna oklara.
Oklara aktionsmandat kan leda till såväl dubbelarbete som osäkerhet i
myndighetens agerande, vilket i sin tur kan leda till minskad effektivitet
och lägre generellt förtroende för den finansiella sektorn i allmänhet och
myndigheten i synnerhet. Rapportens förslag till resultatindikatorer
behöver därför inte begränsa sig till enbart Finansinspektionens
verksamhet. De kan användas mer generellt för att bedöma om även andra
myndigheters verksamhet i någon mån leder till att de centrala
övergripande målen, stabilitet, effektivitet och gott konsumentskydd,
uppnås inom den finansiella sektorn. Gränsdragning mellan olika
myndigheters mål och följaktligen val av indikatorer får utredas vidare.
De förslag till indikatorer som presenteras i rapporten, och i tabellen
nedan, innebär ett antal aktiviteter som kan mätas och stämmas av mot
uppsatta delmål, vilka i sin tur antas ha härletts ur de övergripande
målen. Det är angeläget att framhålla att de föreslagna
resultatindikatorerna inte är mål i sig utan aktiviteter som skall
indikera måluppfyllelse för de övergripande målen. Indikatorerna
presenteras kortfattat i slutet av detta avsnitt.
--------------------------------------------------------------------------------
--------------------
-----
Mål Delmål Resultatindikatorer
Mätmetod
--------------------------------------------------------------------------------
--------------------
-----
--------------------------------------------------------------------------------
--------------------
-----
StabilitetAnsvara för att de institut 6.2.1 Index för förbättrad standard på
Kvalitativ
som är bärare av riskmätningen i det finansiella systemet.
bedömning
betalningssystemet övervakas
på sådant sätt att 6.2.2 Index över avvikelser ifrån allmänna råd.
Tidsserie
institutens olika risker
identifieras, mäts och 6.2.3 Incitament till institutionerna att
Visad risk
prissätts på ett effektivt använda förbättrad riskmätning/hantering.
sätt så att förmågan att
Statistik
fullgöra tagna förpliktelser 6.3.1 Makro-mikro-indikator.
inte äventyras. Institutens
Statistiska
samlade finansiella 6.3.2 Snabb utvärdering av de finansiella
diagram
ställning, risktagande och institutionernas riskrapportering.
riskhanteringsförmåga skall
Kvalitativ
kunna överblickas. 6.3.3 Priset på institutets förlagslån som
analys
indikator på institutets stabilitet.
Därutöver skall inspektionen
Kvalitativ
övervaka att samtliga 6.4.1 Kunskapsöverföring mellan internationella
analys
institut under tillsyn ratinginstitut samt andra länders
uppfyller de krav som finansinspektioner och den svenska angående
statsmakterna ställer. riskmätning och tidig varning om instabilitet.
--------------------------------------------------------------------------------
--------------------
-----
--------------------------------------------------------------------------------
--------------------
-----
EffektivitetAtt efterlevnaden av 7.2.1 Finansinspektionens regler och råd
bidrar Kvalitativ
Finansinspektionens regler till att upprätthålla sund konkurrens på lika
analys
och råd bidrar till att villkor.
upprätthålla sund konkurrens
Genomförande-
på lika villkor. 7.2.2 Kvalitetssäkring och kvalitet i
tillsynsarbete. analys
Finansinspektionens egen
verksamhet kvalitetssäkras. 7.2.3 Högre informationsvärde i varje uppgift.
Kvalitativ
analys
7.2.4 Resursåtgång för den verksamhet som kan
mätas med indikatorer och vad som återstår. Statistik
--------------------------------------------------------------------------------
--------------------
-------
Mål Delmål Resultatindikatorer
Mätmetod
--------------------------------------------------------------------------------
--------------------
-------
--------------------------------------------------------------------------------
--------------------
-------
Konsument-Medverka till att 7.4.1 Medverka till att allmänheten ges
Attitydundersökning
skydd allmänheten ges meningsfull meningsfull information om den
finansiella
information om den sektorn för jämförelse och kunskapsuppbyggnad.
finansiella sektorn för att
möjliggöra jämförelse mellan 7.4.2 Medverka till att information av väsentlig
Rådgivning med
olika alternativ och finansiell betydelse ges på rationella och
numerisk
kunskapsuppbyggnad avseende etiska grunder. Arbete mot oetiskt beteende och
uppföljning
kostnader, risker, brott mot bl.a. insiderlagstiftningen.
servicegrad etc.
Attitydundersökning
7.4.3 Konsumenternas förtroende för det
Medverka till att finansiella systemet.
information av väsentlig
finansiell betydelse ges på
rationella och etiska
grunder. Arbeta mot oetiskt
beteende och brott mot bl.a.
insiderlagstiftningen.
Finansinspektionen kan exempelvis påverka de finansiella instituten till
att arbeta med relevanta riskmodeller som mäter de faktiska risker
institutet är exponerat för. Vidare kan inspektionen påverka instituten så
att de kan hantera dessa risker och så att man följer den lagstiftning som
riksdagen har utfärdat för den finansiella sektorn. Denna verksamhet från
inspektionens sida kan antas leda till ökad stabilitet. Rapporten föreslår
indikatorer som mäter myndighetens verksamhet i denna kapacitet. På samma
sätt går rapporten tillväga för alla föreslagna resultatindikationer.
Genom att följa indikatorerna i tidsserier skapas ett verksamt instrument,
som inte utnyttjats tidigare, för att följa effekterna av
Finansinspektionens verksamhet. Det skall dock framhållas att
indikatorerna endast mäter den del av inspektionens verksamhet som kan
göras mätbar. Men med resultatindikatorerna kan verksamheten bli mer
effektstyrd i den meningen att man åtminstone till viss del kan få mer
information om inspektionens bidrag till de övergripande målen. Rapportens
förslag till resultatindikatorer kräver i flera fall ett fortsatt
utredningsarbete för att göra dem operationella, dock finns information
för att konstruera en del av indikatorerna för närvarande tillgänglig hos
inspektionen eller hos andra myndigheter.
Nedan presenteras resultatindikatorerna i tabellform. I tabellen framgår
vilka indikatorer som rapporten bedömer kan konstrueras med i dag
tillgänglig information och teknik och vidare vilka som har mer
experimentell karaktär. Dessutom framgår rapportens bedömning av
svårighetsgraden i konstruktionsarbetet för respektive indikator i en
skala från omfattande till begränsade insatser.
-------------------------------------------------------------------------------
Finns till viss del i Finns inte. Finns inte.
dag.
Kan organiseras. Kan prövas
Kan vidareutvecklas.
experimentellt.
-------------------------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------------------------
Omfattande 7.2.1 7.2.4 Resursåtgång för 6.2.3 Incitament
Finansinspektionens den verksamhet som kan till insti-
insatser regler och råd bidrar mätas med indikatorer tutionerna att
till att upprätthålla och vad som återstår. använda förbätt-
sund konkurrens på lika rad risk-
villkor. 6.2.1 Index för mätning/hanter-
förbättrad standard på ing.
7.2.3 Högre riskmätningen i det
informationsvärde i finansiella systemet.
varje uppgift.
7.4.2 Medverka till att
information av
väsentlig finansiell
betydelse ges på
rationella och etiska
grunder. Arbete mot
oetiskt beteende och
brott mot bl.a.
insiderlagstiftningen.
-------------------------------------------------------------------------------
------------------------------------------------------------------------------
Finns till viss del i Finns inte. Finns inte.
dag.
Kan organiseras. Kan prövas
Kan vidareutvecklas.
experimentellt.
------------------------------------------------------------------------------
Medel 7.4.1 Medverka till 6.4.1
att allmänheten ges Kunskapsöverföring
meningsfull mellan
information om den internationella
finansiella sektorn ratinginstitut samt
för jämförelse och andra länders
kunskapsuppbyggnad. finansinspektioner
och den svenska
7.4.3 Konsumenternas angående
förtroende för det fi- riskmätning och
nansiella systemet. tidig varning om
instabilitet.
------------------------------------------------------------------------------
Begränsade7.2.2 Kvalitetssäkring 6.2.2 Index över
insatser och kvalitet i avvikelser ifrån
tillsynsarbete. allmänna råd.
6.3.1 Makro-mikro- 6.3.2 Snabb
indikator. utvärdering av de
finansiella
6.3.3 Priset på institutionernas risk-
institutets förlagslån rapportering.
som indikator på
institutets
stabilitet.
------------------------------------------------------------------------------
I dag är den allmänna kunskapen svag om inspektionens verksamhet och dess
bidrag till de mål myndigheten är satt att uppnå. Genom att införa ett
antal resultatindikatorer på delar av inspektionens verksamhet kommer det
att bli möjligt att följa myndighetens arbete mot målen ur skilda vinklar.
Det är dock inte säkert att indikatorerna ger någon meningsfull
information tagna var för sig eller för enskilda observationer. Men som
tidsserier och som komplement till varandra bör de vara viktiga verktyg
för en bättre genomlysning av såväl inspektionens verksamhet som
konkurrensen, riskbenägenheten och konsumentskyddet i den finansiella
sektorn.
Kort presentation av resultatindikatorerna
Stabilitet
Index för förbättrad standard på riskmätning i det finansiella systemet
I syfte att förbättra den allmänna standarden i riskhanteringssyfte och
att analysera effekterna av regelförändringar som kan påverka det
finansiella systemet föreslås Finansinspektionen att regelbundet genomföra
seminarieserier i detta syfte. Uppföljningen kan genomföras via
attitydundersökningar på hur man uppfattar inspektionens insatser i dessa
avseenden, avsnitt 6.2.1.
Index över avvikelser ifrån allmänna råd
I samband med de standardiserade platsbesöken undersöker
Finansinspektionen om institutet avviker från de allmänna råd som
inspektionen har utfärdat angående riskhantering.
Indikatorn föreslås vara tidsserier byggda på avvikelser från de allmänna
råden, avsnitt 6.2.2.
Incitament till instituten att använda förbättrad riskmätning/ hantering
Baselkommittén föreslår en förändring av kapitaltäckningsreglerna på så
sätt att instituten kan, efter godkännande av Finansinspektionen, få
använda riskmodeller som utgår från institutens specifika risker i stället
för schablonmätning av risker. Index på förändringar i skillnaden mellan
dessa mätmetoder kan då vara en indikator på förbättring och även
effektivisering av riskhanteringen, avsnitt 6.2.3.
Makro-mikro-indikator.
En "tidig varning"-indikator där centrala makroindikatorer som exempelvis
belåningsgrad bland allmänheten och räntebindningstid presenteras i ett
diagram tillsammans med mikroindikatorer som riskkoncentration och
kapitaltäckningsgrad, avsnitt 6.3.1.
Snabb utvärdering av de finansiella institutens riskrapportering
Bidragande till stabiliteten är att institutionernas rapporter om
riskmätning sammanställs så att de kan ge relevant upplysning om den
förändring av riskerna som sker över tiden. Slutsatser från ett sådant
index kan ge tidig varning om hot mot stabiliteten. De finansiella
marknaderna karakteriseras av snabba händelseförlopp. Det är därför av
vikt för myndigheterna att minska tidsspannet mellan institutens
rapportering och myndighetens utvärdering.
Ett sätt att gradera upp informationen kan vara att identifiera ett mindre
antal nyckelvariabler som man sedan sammanställer och rapporterar med
Internetbaserad teknik.
Genom sådan teknik kan informationen förmedlas omedelbart. Därmed kan ett
antal viktiga nyckeltal över risksituationen som instituten löpande
framställer användas i en mer omfattande frekvens av inspektionen utan att
arbetsbördan ökar. En sådan sammanställning ger en omedelbar indikator
över hur riskerna i instituten förändras över tiden och hur inspektionen
anpassat sig till denna förändring, avsnitt 6.3.2.
Priset på institutens förlagslån som indikator på institutens stabilitet
En indikator för att mäta institutens stabilitet kan utgöras av
prisindikationer på bankernas förlagslån. Förlagslånen utges
internationellt och utgivande bank är föremål för en omfattande
undersökning av investerarnas experter och analytiker. Vid förändringar i
bankens risknivåer ändras prisbilden på förlagslånet. Ett index för att
följa prisbilden för bankernas förlagslån ger en uppfattning om hur de
aktörer som har betydande information om enskilda banker tolkar
förväntningar om framtida risker, avsnitt 6.3.3.
Kunskapsöverföring mellan internationella ratinginstitut samt andra
länders finansinspektioner och den svenska Finansinspektionen angående
riskmätning och tidig varning" om instabilitet
Indikatorn kan utformas på så sätt att en jämförelse eller benchmarking
görs mellan den svenska Finansinspektionen och motsvarande myndigheter i
andra länder samt internationella ratinginstitut. Detta skall göras med
avseende på val av indikatorer samt återkommande jämförelse mellan
inspektionen och ratinginstitutens bedömning av läget på den svenska
finansmarknaden, avsnitt 6.4.1.
Effektivitet
Vaksamhet mot hinder för sund konkurrens
Avvägning mellan antalet regler och självsanering måste göras.
Finansinspektionen föreslås kvantifiera antalet regler som kan ersättas
med kvalitativ självsanering. Givet kvalitativa restriktioner bör ett
minskat antal regler leda till högre effektivitet, avsnitt 7.2.1.
Kvalitetssäkring och kvalitet i tillsynsarbetet
Förutom kvalitetssäkring i tillsyns-, tillstånds- och anmälningsärenden
föreslås Finansinspektionen genomföra regelbundna Internetbaserade
attitydundersökningar på hur de finansiella instituten uppfattar
inspektionens arbete i detta avseende, avsnitt 7.2.2.
Högre informationsvärde i varje uppgift
Genom att effektivisera Finansinspektionens verksamhet kan tillsynsarbetet
bedrivas med högre informationsvärde i varje uppgift och med färre antal
föreskrifter, rapporter eller uppgifter. För att observera
effektivitetsförändringen bör en indikator skapas som mäter antalet moment
enligt ovan över tiden, avsnitt 7.2.3.
Resursåtgång för den verksamhet som kan mätas över tiden och vad som
återstår
En indikator kan illustrera utvecklingen mellan inspektionens mätbara
verksamhet (uppföljningsbar med resultatindikatorer) och den omätbara.
Indikatorn kan ge ett mått på effektivitetsutvecklingen i inspektionens
arbete, avsnitt 7.2.4.
Konsumentskydd
Medverka till att allmänheten ges meningsfull information av den
finansiella sektorn för jämförelse och kunskapsuppbyggnad
Finansinspektionens hemsida skulle kunna utvecklas till ett centralt
informationsbibliotek för konsumentupplysning inom det finansiella
området. Indikatorn utgörs bl.a. av antalet besökare på inspektionens
hemsida, avsnitt 7.4.1.
Medverka till att information av väsentlig finansiell betydelse ges på
rationella och etiska grunder. Arbete mot oetiskt beteende och brott mot
bl.a. insiderlagstiftningen
Hur ofta informerar Finansinspektionen marknadens aktörer om etiska regler
och insiderlagstiftningen? En sådan statistik föreslås kompletterad med
undersökningar av hur kunskapen och medvetenheten är bland marknadens
aktörer i dessa frågor, avsnitt 7.4.2.
Konsumenternas förtroende för det finansiella systemet
Återkommande attitydundersökningar hos konsumenterna.
Index över ärendebehandlingar hos Konsumentverket.
Sanktionssystemets betydelse. Indikatorn kan vara en statistisk
redovisning av sanktioner med en uppföljning om hur dessa påverkade
marknadsbetingelserna för instituten och deras kunder, avsnitt 7.4.3.
Utskottets överväganden
Mål för utgiftsområdets politikområden
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen godkänner regeringens förslag till mål för politikområdena
Effektiv statsförvaltning samt Finansiella system och tillsyn. Indelningen
i politikområden behöver dock vidareutvecklas och anpassas till riksdagens
arbetsformer. Dessutom måste det i budgetpropositionen finnas en tydligare
koppling mellan mål, resultat och budget. Finansutskottet har genom sin
utvärderingsgrupp tagit fram förslag på hur en sådan koppling kan
åstadkommas.
Propositionen
Utgiftsområdet är i regeringens budgetförslag uppdelat på två
politikområden. Till utgiftsområdet har förts hela politikområdet Effektiv
statsförvaltning utom de på utgiftsområde 14 uppförda anslagen för
Arbetsgivarverket samt statliga tjänstepensioner. Vidare ingår
politikområdet Finansiella system och tillsyn med undantag av det på
utgiftsområde 17 uppförda anslaget för Lotteriinspektionen. Till
utgiftsområdet hör också anslaget till Riksdagens revisorer som dock inte
hänförts till något politikområde eftersom det inte ankommer på regeringen
att fastställa mål för verksamheter på bl.a. riksdagens område.
Regeringen föreslår att nuvarande mål för utgiftsområdet skall ersättas av
de i propositionen föreslagna målen för politikområdena Effektiv
statsförvaltning samt Finansiella system och tillsyn. Regeringen begär
också att riksdagen skall godkänna dessa nya mål (punkt 1).
Målet för politikområdet Effektiv statsförvaltning bör enligt regeringen
vara att skapa en effektiv statsförvaltning som i sin helhet kännetecknas
av hög produktivitet, god kvalitet och bra service till nytta för
beslutsfattare, medborgare och näringsliv.
Eftersom politikområdets syfte är brett, antalet myndigheter är stort och
deras verksamhet har mycket skiftande karaktär är det enligt regeringen
naturligt att vid en precisering av målet för politikområdet i huvudsak
inrikta sig mot sex delverksamheter, snarare än mot politikområdet i dess
helhet eller mot enskilda myndigheter. Målet sägs därför uppnås genom
- relevanta granskningar och beslutsunderlag som bidrar till att förbättra
effektiviteten i statligt finansierad verksamhet,
- marknadsanpassat, ändamålsenligt och kostnadseffektivt stöd till
statliga myndigheter,
- en samordnad statlig arbetsgivarpolitik, som säkerställer att relevant
kompetens finns för att åstadkomma efterfrågat resultat,
- tillförlitliga, träffsäkra och transparenta prognoser och analyser över
den samhällsekonomiska och statsfinansiella utvecklingen,
- lättillgänglig statistik som är opartisk, relevant, tillförlitlig,
aktuell och jämförbar,
- en kostnadseffektiv statlig kapital- och fastighetsförvaltning, som med
rimligt risktagande kan tillhandahålla likvärdig avkastning och service
jämfört med privata alternativ respektive ändamålsenliga lokaler till
brukarna.
Målet för politikområdet Finansiella system och tillsyn bör enligt
regeringen vara att se till att det finansiella systemet är effektivt och
tillgodoser såväl samhällets krav på stabilitet som konsumenternas
intresse av ett gott skydd. Vidare skall tillsynen inom politikområdet
liksom statens finansförvaltning bedrivas effektivt. Kostnaderna för
statsskulden skall dessutom långsiktigt minimeras samtidigt som risken i
förvaltningen beaktas.
Utskottets ställningstagande
Som ett led i arbetet med att förbättra mål- och resultatstyrningen av
myndigheternas verksamhet presenterar regeringen i årets budgetproposition
en helt ny indelning av statsbudgeten. Den hittillsvarande grupperingen av
statsbudgetens anslag på 27 utgiftsområden har kompletterats med en
indelning där anslagen fördelats på 47 politikområden. Med
politikområdesindelningen vill regeringen få till stånd en bättre koppling
mellan mål, kostnader och resultat.
Finansutskottet har nyligen (bet. 2000/01:FiU1 s. 273 f.) kommenterat
detta förslag och därvid redovisat vissa principiella synpunkter som
enligt utskottets mening bör beaktas i det fortsatta utvecklingsarbetet.
För det första måste indelningen i politikområden anpassas till riksdagens
arbetsformer. Riksdagens utskott ansvarar i dag för olika utgiftsområden
och inom varje utgiftsområde behandlas anslagen samlat och odelat. Skall
den eftersträvade kopplingen mellan mål, kostnader och resultat kunna
upprätthållas bör man undvika att ha en politikområdesindelning som
innebär att ett politikområde fördelar sig över två eller flera
utgiftsområden, eftersom mål och resultat för en viss verksamhet då kommer
att behandlas i ett utskott medan ansvaret för resurstilldelningen ligger
på ett annat.
För det andra ansåg utskottet att det finns anledning att minska
skillnaderna mellan politikområdenas storlek. Den varierar nämligen
kraftigt, från det minsta Minoritetspolitik på 8 miljoner kronor till det
största Ersättning för arbetsoförmåga på 101 950 miljoner kronor.
För det tredje varierar också antalet anslag mellan politikområdena, och
som minst finns det på ett politikområde endast ett anslag. Även i detta
avseende ansåg utskottet att förändringar borde komma till stånd.
På det nu aktuella utgiftsområdet - utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och
finansförvaltning, - finns två politikområden samt ett anslag som inte
fördelats på något politikområde. Till de båda politikområdena har förts
anslag från olika utgiftsområden, och således fördelar sig ansvaret för
dessa politikområden inte enbart på finansutskottet utan också på andra
utskott.
I politikområdet Effektiv statsförvaltning ingår två anslag som finns
uppförda på utgiftsområde 14 Arbetsliv, vilket arbetsmarknadsutskottet
ansvarar för. Det gäller anslagen för Stabsuppgifter vid Arbetsgivarverket
på 2,2 miljoner kronor och Statliga tjänstepensioner på 7 500 miljoner
kronor. Med nuvarande ansvarsfördelning mellan utskotten kommer därigenom
målen och resultaten för dessa båda verksamheter att beredas av
finansutskottet, medan medelstilldelningen hanteras av
arbetsmarknadsutskottet. Genom att tjänstepensionerna har inordnats i
politikområdet har detta dessutom blivit mer än tio gånger större än det
annars skulle ha varit. Det har också lett till att man inom ett och samma
politikområde blandar transfereringsutgifter med förvaltningsutgifter,
något som strider mot intentionerna bakom den nuvarande indelningen i
utgiftsområden. Motivet för att hålla sådana utgifter åtskilda var enligt
Riksdagsutredningen (1993/94:TK3) att deras realekonomiska effekter är
väsentligt olika och att de därför av analysskäl borde hållas isär.
Till politikområdet Finansiella system och tillsyn har man fört anslaget
för Lotteriinspektionen som finns uppfört på utgiftsområde 17 Kultur,
medier, trossamfund och fritid som bereds av kulturutskottet. Även här
delar alltså finansutskottet beredningsansvaret med ett annat utskott i
och med att finansutskottet behandlar mål och resultat för
Lotteriinspektionen medan kulturutskottet bereder inspektionens
anslagsfrågor.
Att frågan om resurser bereds inom ett utgiftsområde och frågan om mål och
resultat behandlas i anslutning till ett annat kommer naturligtvis att
skapa problem när man i ett senare skede skall utvärdera verksamheten inom
respektive politikområde.
Utskottet vill i detta sammanhang slutligen också peka på att Riksdagens
revisorers anslag inte hänförts till något politikområde medan
Riksrevisionsverkets ingår i politikområdet Effektiv statsförvaltning. En
konsekvens härav är att de båda myndigheter som sysslar med samma typ av
granskning av statlig verksamhet inte behandlas inom samma politikområde.
Dessa exempel kompletterar den bild som utskottet tidigare givit och visar
att indelningen i politikområden och utgiftsområden behöver
vidareutvecklas och samordnas för att politikområdena skall kunna bli en
stabil grund även för riksdagens resultatstyrning.
Finansutskottet har vid upprepade tillfällen slagit fast att målen för en
verksamhet måste vara välformulerade, mätbara och uppföljningsbara för att
resultatstyrningen skall bli meningsfull och målen skall kunna ställas i
relation till kostnaderna. Det är också av värde om målen uttrycks i
sådana termer att de kan bilda utgångspunkt för politiska prioriteringar
och diskussioner. Målen får således inte vara för vagt eller allmänt
formulerade.
I Regeringskansliet pågår ett omfattande arbete med att utveckla mål- och
resultatstyrningen. Utskottet har tidigare ställt sig positivt till att
man i denna s.k. tvåårsöversyn tagit ett samlat grepp om målfrågor.
Utskottet har också välkomnat att man i detta sammanhang arbetar med att
utveckla strategier för uppföljning och utvärdering av statlig verksamhet.
Vid behandlingen av vårpropositionen för 2000 konstaterade finansutskottet
(bet. 1999/2000:FiU20 s. 192 f.) att resultatredovisningen förbättrats
under de senaste åren. Utskottet ansåg att utvecklingsarbetet inför det nu
aktuella budgetförslaget för 2001 borde bedrivas enligt vissa riktlinjer
som preciserades i tio punkter:
1. Verksamhetsmålen bör formuleras på ett sådant sätt att de är möjliga
att följa upp.
2. Resultatinformationen skall vara relevant i förhållande till de
uppställda målen. Resultat och utveckling bör i större utsträckning än
hittills redovisas i kvantitativa termer med hjälp av indikatorer eller
nyckeltal.
3. Regeringens redovisning till riksdagen skall ha sådan kvalitet att mål-
uppfyllelsen kan bedömas av riksdagen.
4. Redovisningen skall i större utsträckning än hittills avse resultat,
och i mindre grad aktiviteter av typen vidtagna åtgärder eller pågående
utredningar.
5. Redovisningen skall i ökad utsträckning, inte minst beträffande
statliga insatser som är sektorsövergripande, avse verksamheter och i
mindre grad myndighetsprestationer.
6. Kopplingen mellan uppnådda resultat och föreslagna anslag bör
förbättras samtidigt som anslagsberäkningarna bör göras tydligare och
redovisas för riksdagen.
7. Grundläggande är att resultatanalysen är faktabaserad och inriktad på
att bedöma föregående års resultat i förhållande till uppställda mål. En
tydlig åtskillnad skall göras mellan å ena sidan resultatinformation och
resultatanalys samt å andra sidan regeringens resultatbedömning.
8. För att förbättra kopplingen mellan måluppfyllelse och förslag till
budget bör motiven för regeringens bedömning och slutsatser framgå
tydligt.
9. Redovisningens omfång bör vara bättre anpassat till de statliga
resursinsatsernas omfattning och till områdets politiska intresse. Detta
innebär att budgetpropositionens totala omfång kan få öka.
10. Dialogen mellan riksdagen och regeringen bör fortsätta. Från
riksdagens och utskottens sida bör utgiftsområdesvisa diskussioner föras
som tar upp såväl brister och förtjänster i den föregående
budgetpropositionen som krav och förväntningar på kommande
budgetpropositioner. Det bör vara en gemensam ambition för riksdagen och
regeringen att ytterligare utveckla resultatstyrningen mot en budget
fokuserad på resultat.
Statskontoret har kartlagt i vilken utsträckning det i förra årets
budgetproposition förekom resultatredovisning och resultatbedömning.
Kartläggningen har nyligen presenterats i rapporten (2000:19)
Resultatredovisning och resultatbedömning i budgetpropositionen för 2000.
Statskontoret har analyserat 16 utgiftsområden och undersökt på vilken
nivå den huvudsakliga resultatredovisningen sker, om en tydlig åtskillnad
görs mellan resultatredovisning och resultatbedömning och om det
förekommer mätbara resultatindikatorer och tidsserier. Av rapporten
framgår att redovisningen varierar mellan olika utgiftsområden och att den
kan förbättras i olika avseenden.
En brist i tidigare års resultatredovisningar har enligt utskottets mening
varit att det inte alltid gått att avgöra på vilka grunder regeringen
bedömt måluppfyllelsen. I det avseendet är emellertid årets
budgetproposition bättre. Så t.ex. framgår att statistikdatabaser
kostnadsfritt gjorts tillgängliga på Internet, vilket främjat målet om att
statistikproduktionen skall bidra till ökad kunskap om
samhällsutvecklingen. För andra myndigheter konstateras att fastställda
avkastningskrav har uppfyllts.
Förbättringarna till trots finns det emellertid fortfarande utrymme för
att vidareutveckla resultatredovisningen, vilket för övrigt också
konstateras i propositionen där regeringen själv framhåller att målen för
politikområdet Effektiv statsförvaltning inte till fullo kan belysas och
bedömas med tillgängliga indikatorer.
I några fall har regeringen avstått från att redovisa nyckeltal och i
stället gjort mer sammanfattande bedömningar. För t.ex. Statens
fastighetsverk och Fortifikationsverket konstateras att en hög andel
hyresgäster har uppfattat myndigheterna som goda och serviceinriktade
hyresvärdar. Och om Konjunkturinstitutet sägs att träffsäkerheten i
prognoserna har ökat under 1990-talet. Enligt utskottets mening är det i
sig inget fel att sammanfatta stora mängder data på detta sätt, men
samtidigt kan det finnas anledning att redovisa bakomliggande uppgifter
för riksdagen. Hur den rätta balansen skall uppnås kan inte generellt
anges. En möjlig lösning är att redovisningen på politikområdesnivå hålls
på ett mer allmänt plan, och att man till resultatredovisningen knyter
fler nyckeltal när anslaget för Statens fastighetsverk respektive
Konjunkturinstitutet redovisas. En sådan lösning skulle dessutom göra det
möjligt att föra en diskussion om förhållandet mellan å ena sidan uppnådda
resultat och å andra sidan förbrukade respektive framtida resurser.
I propositionen jämförs dessutom 1999 års resultat med målen för 2000. En
rimligare ordning hade enligt utskottets mening varit att i första hand
utvärdera resultaten i förhållande till de mål som gällde för det aktuella
verksamhetsåret.
Av propositionen framgår att regeringen har för avsikt att precisera målen
och göra dem mer konkreta, mätbara och uppföljningsbara i samband med att
regleringsbreven utformas för myndigheternas verksamheter. Enligt
utskottets mening bör dock målen formuleras på ett sådant sätt att de är
konkreta, mätbara och uppföljningsbara redan när riksdagen skall ta
ställning till hur stora resurser som skall tillföras en viss verksamhet.
I annat fall framstår det inte som meningsfullt för riksdagen att pröva
tilldelningen av resurser mot uppställda mål.
De i årets budgetproposition presenterade målen på politikområdesnivå är
allmänt hållna och blir därmed svåra att lägga till grund för politiska
prioriteringar.
Utskottet har en särskild beredningsgrupp bestående av ledamöter från
utskottet och med uppgift att bevaka uppföljnings- och utvärderingsfrågor.
Gruppen har under 2000 gjort en fallstudie i vilken man närmare studerat
Finansinspektionens verksamhet. Gruppen har därvid inriktat sig på sådana
mål- och resultatfrågor som rör relationen mellan riksdag och regering.
Med anledning av utvärderingsgruppens genomgång vill utskottet framhålla
följande beträffande Finansinspektionen.
Den disposition som valts för resultatredovisningen i årets
budgetproposition är tydligare än tidigare och betydligt bättre såtillvida
att resultatbedömningen görs i ett fristående avsnitt. Tidigare har
insatser och situationsbeskrivningar redovisats blandat med resultat i
avsnittet för resultatbedömning. I år inleds resultatredovisningen med en
redovisning av politikens inriktning. Därefter följer en redovisning av
statliga insatser inom och utom politikområdet. Redovisningen av
inspektionens insatser är exempelvis mycket omfattande. Först därefter
görs i ett särskilt avsnitt en resultatbedömning.
När det gäller resultatredovisningen har utskottet tidigare generellt
uttalat sig för att det ur riksdagens synvinkel är av primärt intresse att
få en bättre redovisning i termer av effekter, utfall och måluppfyllelse
på samhällsnivå. Utskottet är samtidigt medvetet om att det finansiella
systemet påverkas av många olika faktorer och att det kan vara svårt att
urskilja de direkta effekterna av statliga insatser. Det är enligt
utskottet därvid önskvärt att ett antal olika resultatindikatorer tas fram
som belyser utfallet av de statliga insatserna från skilda synvinklar.
Utskottet har mot denna bakgrund låtit utvärderingsgruppen med hjälp av
utomstående expertis fördjupa sig i dessa frågor. Utskottet anser att det
material som utvärderingsgruppen tagit fram är värdefullt och bör kunna
ligga till grund för en påtagligt förbättrad mål- och resultatredovisning
inom det finansiella området. Det är som utskottet ser det av särskilt
värde att förslagen kunnat utarbetas från en mer fristående utgångspunkt
än från regerings- eller myndighetsperspektivet. Det framgår att alla
förslag inte är möjliga att genomföra utan omfattande insatser. Det får
naturligtvis prövas i det fortsatta arbetet i vilken takt och utsträckning
som förslagen kan genomföras. Utskottet ser det dock som angeläget att en
utveckling i den föreslagna riktningen kommer till stånd. Mål- och
resultatstyrningen har alltför länge saknat konkretion och tydlig koppling
till de resurser som avsätts för verksamheten. Det är utskottets
förhoppning att det utvecklingsarbete som utskottet tagit initiativ till
skall kunna medverka till en förändring av detta förhållande.
Utskottet noterar också att regeringen samtidigt gjort en översyn av Fi-
nansinspektionens uppdrag. Den har bl.a. resulterat i en mer utvecklad
beskrivning av Finansinspektionens uppdrag och en strävan att renodla
inspektionens arbetsuppgifter. Utifrån denna översyn har regeringens
ambition varit att konkretisera inspektionens verksamhetsmål och göra dem
mer uppföljningsbara. Vidare har nya mätmetoder och återrapporteringskrav
utarbetats. Bland annat skall inspektionen undersöka möjligheten att
utarbeta ett system för intern gradering av finansiella instituts
stabilitet. Syftet med ett sådant system är att ge inspektionen underlag
för att kunna uttala sig om institutens samlade stabilitet eller deras
kapacitet att klara finansiella chocker. Inspektionen skall också utarbeta
en modell för löpande undersökningar av institutens uppfattning om den
finansiella tillsynen. En första undersökning skall genomföras och
presenteras i årsredovisningen för 2000.
Det är utskottets förhoppning att det underlag som utvärderingsgruppen
låtit ta fram skall kunna utgöra ett verksamt tillskott till det arbete
som inletts. En självklar utgångspunkt är därvid att de verksamhetsmål som
regeringen ställer upp i regleringsbrev har samma inriktning som de mål
som riksdagen lagt fast och att de även är möjliga att följa upp.
Utskottet ser regeringens utvecklingsarbete som ett led i denna strävan.
Utskottet anser således att ökade ansträngningar behöver göras för att få
till stånd en tydligare koppling i budgetpropositionen mellan mål,
resultat och budget. Med den rapport som tagits fram genom
utvärderingsgruppens försorg lämnar utskottet ett underlag för
förbättringar. En sammanfattning av rapporten bifogas utskottets
betänkande (bilaga 2).
Förslagen i rapporten avser Finansinspektionens verksamhet men är också
allmängiltiga och bör enligt utskottets mening därför kunna tillämpas även
på andra verksamheter och inom andra politikområden för att riksdagen
skall få ett bättre beslutsunderlag. I samma syfte behöver också den nu
redovisade indelningen i politikområden vidareutvecklas och anpassas till
riksdagens arbetsformer. Med de angivna förbehållen tillstyrker utskottet
regeringens förslag till mål för utgiftsområdets båda politikområden.
Anslagen för 2001 inom utgiftsområde 2
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen godkänner regeringens förslag till fördelning av anslag inom
utgiftsområde 2 samt bemyndigar regeringen att under 2001 ikläda sig
ekonomiska förpliktelser som leder till utgifter under efterföljande år
för det s.k. VESTA-projektet.
De i sammanhanget väckta motionerna avstyrks.
Jämför reservation 1 (fp).
Regeringens förslag till medelsanvisning för utgiftsområdet uppgår till
1 307,7 miljoner kronor. Nivån motsvarar den av riksdagen fastställda
ramen för utgiftsområdet och fördelar sig på anslag på det sätt som
framgår av efterföljande tabell (punkt 8). Av tabellen framgår också vilka
alternativa anslagsnivåer som förordas av oppositionspartierna.
Utgiftsområdet är uppdelat på politikområdena Effektiv statsförvaltning
samt Finansiella system och tillsyn. Dessutom ingår ett fristående anslag
som regeringen inte förfogar över, nämligen anslaget till Riksdagens
revisorer.
I det följande återges först de förslag i propositionen och motionerna som
har effekt på utgiftsområdets medelsbehov varefter utskottet redovisar sin
syn på förslagen under rubriken Utskottets syn på anslagsfördelningen inom
utgiftsområde 2.
Regeringens och oppositionspartiernas förslag till anslag för 2001 inom
utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning
Belopp i 1 000-tal kronor
Politikområdet Effektiv statsförvaltning
Verksamheten inom politikområdet syftar till att effektivisera och
utveckla statsförvaltningen. Ett tiotal stabs- och servicemyndigheter som
har detta som huvuduppgift är närmast berörda.
Politikområdet omfattar de helt eller delvis anslagsfinansierade
myndigheterna Konjunkturinstitutet, Riksrevisionsverket,
Ekonomistyrningsverket, Statskontoret, Kammarkollegiet, Statistiska
centralbyrån, Nämnden för offentlig upphandling samt Statens kvalitets-
och kompetensråd. Dessutom ingår de avgiftsfinansierade myndigheterna
Statens fastighetsverk och Fortifikationsverket. Vidare ingår
Arbetsgivarverket, Statens pensionsverk samt vissa nämnder som alla hör
till utgiftsområde 14 och vars anslag därför inte behandlas i detta
sammanhang.
Konjunkturinstitutet
Propositionen
Regeringen föreslår att ramanslaget 1:1 Konjunkturinstitutet förs upp med
44,0 miljoner kronor för 2001. Anslaget har därvid räknats upp med drygt 4
miljoner kronor, varav 1,6 miljoner kronor avser utbyggnad av
tjänstebarometern, 1,0 miljoner kronor kostnaderna för en ny årlig rapport
om de samhällsekonomiska förutsättningarna för löneförhandlingar och
ytterligare 1,0 miljon kronor är avsedda för att förbättra
modellutvecklingsarbetet.
Intäkterna från Konjunkturinstitutets avgiftsbelagda verksamhet beräknas
nästa år uppgå till 1,5 miljoner kronor.
Motionen
Centerpartiet anser i motion Fi506 att utvidgningen av tjänstebarometern
inte är motiverad. Motionärerna föreslår därför att anslaget skall minskas
med 2,0 miljoner kronor.
Riksrevisionsverket
Propositionen
Regeringen föreslår att ramanslaget 1:2 Riksrevisionsverket förs upp med
152,1 miljoner kronor för 2001.
Till detta kommer intäkterna från Riksrevisionsverkets avgiftsbelagda
verksamhet som nästa år beräknas uppgå till 56 miljoner kronor.
Motionen
Kristdemokraterna förordar i motion Fi507 att en ny oberoende
revisionsmyndighet inrättas under riksdagen i enlighet med förslaget
1999/2000:RS1 Riksdagen och den statliga revisionen. En successivt högre
andel avgiftsfinansiering och den förestående sammanslagningen med
Riksdagens revisorer 2003 torde enligt motionärerna kunna ge en sammanlagd
besparing på 15 miljoner kronor 2001 och 2002. Motionärerna föreslår
därför att anslaget för 2001 minskas med 5 miljoner kronor (yrkande 2).
Ekonomistyrningsverket
Propositionen
Ekonomistyrningsverkets verksamhet finansieras dels med anslag, dels med
avgifter. Regeringen föreslår att ramanslaget 1:3 Ekonomistyrningsverket
skall uppgå till 58,5 miljoner kronor för 2001. Vid beräkningen av
anslaget har en pris- och löneomräkning gjorts med 0,8 miljoner kronor.
Anslaget har emellertid också minskats med 2,0 miljoner kronor för att
finansiera dels en del av satsningen på ekonomisk statistik, dels den
kvalitetsgranskning som RRV skall genomföra av ESV.
Intäkterna från Ekonomistyrningsverkets uppdragsverksamhet beräknas nästa
år uppgå till 191,2 miljoner kronor.
Statskontoret
Propositionen
Statskontorets verksamhet finansieras dels med anslag, dels med avgifter.
Regeringen föreslår att ramanslaget 1:4 Statskontoret förs upp med 72,1
miljoner kronor för 2001. Vid beräkningen av anslaget har en pris- och
löneomräkning gjorts med 1,0 miljon kronor. Anslaget har emellertid också
minskats med ett lika stort belopp med anledning av ändrad finansiering av
avtalsförsäkringar inom det statliga området. Ytterligare 1 miljon kronor
av anslaget har omfördelats till annat ändamål inom utgiftsområdet.
Intäkterna från Statskontorets avgiftsfinansierade verksamhet beräknas
nästa år uppgå till 55,9 miljoner kronor, varav 38,6 miljoner kronor utgör
intäkter från uppdragsverksamhet, dvs. intäkter som Statskontoret förfogar
över.
Motionerna
Kristdemokraterna anser i motion Fi507 bl.a. att Statskontorets verksamhet
med inriktning på effektivitet i statsförvaltningen bör koncentreras till
RRV och att ett - som motionärerna uttrycker det - vässat Statskontor
borde kunna samordnas med Kammarkollegiet. Motionärerna föreslår därför
att anslaget för nästa år minskas med 15 miljoner kronor (yrkande 2).
Centerpartiet föreslår i motion Fi506 att administrationen inom
Statskontoret minskas och begränsar med hänsyn härtill anslaget med 10
miljoner kronor.
Täckning av merkostnader för lokaler
Propositionen
Regeringen föreslår att anslaget 1:5 Täckning av merkostnader för lokaler
förs upp med 8,8 miljoner kronor för 2001.
De utgifter som belastar anslaget är hyror för vissa tomma lokaler för
vilka staten har betalningsansvar till dess att avtalen går att avveckla.
De huvudsakliga faktorer som styr utgifterna på området är
avtalskonstruktionerna samt möjligheterna att hyra ut lokalerna i andra
hand. Statskontoret disponerar anslaget.
Motionen
Centerpartiet anser i motion Fi506 att anslaget kan minskas med 4,0
miljoner kronor. Med den efterfrågan som i pågående högkonjunktur finns på
lokaler borde enligt motionärerna flertalet av de avtal som belastar
anslaget kunna omförhandlas.
Statistiska centralbyrån
Propositionen
Statistiska centralbyråns (SCB) verksamhet finansieras till knappt hälften
av anslag och i övrigt av avgifter. Regeringen föreslår att ramanslaget
1:6 Statistiska centralbyrån skall uppgå till 376,3 miljoner kronor för
2001. Vid beräkningen av anslaget har en pris- och löneomräkning gjorts
med 5,2 miljoner kronor. Anslaget har också tillförts 25,2 miljoner kronor
för att SCB skall kunna förbättra arbetsmarknadsstatistiken, den
ekonomiska statistiken och vakansstatistiken. Med hänsyn till att det
nyinrättade Medlingsinstitutet i fortsättningen skall ansvara för
lönestatistiken har samtidigt 26 miljoner kronor av anslaget förts över
till institutet.
Intäkterna från den avgiftsfinansierade verksamheten beräknas nästa år
uppgå till 406 miljoner kronor.
Motionerna
Moderata samlingspartiet ifrågasätter i motion Fi508 i hur stor
utsträckning skattemedel skall avsättas för att finansiera en ökad
statistikproduktion. Enligt motionärerna bör SCB:s uppgifter begränsas och
fokuseras mot väl avvägda behov. Dessutom bör en större del än i dag
avgiftsfinansieras. Anslaget bör därför minskas med 40 miljoner kronor
nästa år (yrkande 1).
Kristdemokraterna framhåller i motion Fi507 att de uppgifter som
regeringen vill överföra till Medlingsinstitutet bör ligga kvar inom SCB.
Motionärerna föreslår samtidigt att graden av avgiftsfinansiering höjs
till det maximala och anser att anslaget för nästa år skall begränsas med
15 miljoner kronor (yrkande 2).
Centerpartiet föreslår i motion Fi506 att anslaget minskas med 3 miljoner
kronor jämfört med regeringens förslag. I motionen hänvisas till att
utgiftsprognosen för SCB visar att verksamheten kommer att göra ett
överskott på knappt 8 miljoner kronor i år.
Folkpartiet förordar i motion Fi211 att lönestatistiken inte förs över
till Medlingsinstitutet utan får ligga kvar hos SCB men finansieras inom
anslaget. Något formellt yrkande i frågan har dock inte Folkpartiet.
Folk- och bostadsräkning
Propositionen
Avsikten är att en registerbaserad folk- och bostadsräkning skall
genomföras 2005, och för detta ändamål finns ett särskilt
reservationsanslag uppfört på statsbudgeten. Vid utgången av 1999 fanns på
detta anslag ett anslagssparande på 181 miljoner kronor. Den höga nivån
sammanhänger med att förberedelsearbetet har senarelagts. Regeringen
föreslår att 10 miljoner kronor anvisas på anslaget 1:7 Folk- och
bostadsräkning för 2001.
Motionerna
Moderata samlingspartiet motsätter sig i motion Fi508 genomförandet av en
registerbaserad folk- och bostadsräkning. Motionärerna anser därför att
några medel inte skall anvisas på anslaget (yrkande 5).
Kristdemokraterna framhåller i motion Fi507 att partiet motsatt sig
tillvägagångssättet vad gäller yrkesregister och föreslår med hänvisning
härtill att anslaget för 2001 minskas med 5 miljoner kronor (yrkande 2).
Folkpartiet anser i motion Fi211 att den planerade folk- och
bostadsräkningen inte bör genomföras av integritetsskäl. Några medel bör
därför inte anvisas på anslaget (yrkande 10, i denna del). Samma förslag
framför Folkpartiet i motion Fi509 (yrkandena 1 och 3).
Kammarkollegiet
Propositionen
Kammarkollegiets verksamhet finansieras dels med anslag, dels med
avgifter. Regeringen föreslår att ramanslaget 1:8 Kammarkollegiet förs upp
med 31,0 miljoner kronor för 2001.
Intäkterna från den avgiftsfinansierade verksamheten beräknas nästa år
uppgå till 166,8 miljoner kronor.
Motionen
Kristdemokraterna vill i motion Fi507 undersöka om inte kollegiets
hantering av arvs-, gåvo- och stämpelskatt kan föras över till
Riksskatteverket. I motionen förespråkas också att den redan höga graden
av intäktsfinansiering höjs till det maximala. Anslaget bör enligt
motionärerna minskas med 2,5 miljoner kronor 2001 (yrkande 2).
Nämnden för offentlig upphandling
Propositionen
Regeringen föreslår att ramanslaget 1:9 Nämnden för offentlig upphandling
förs upp med 7,2 miljoner kronor för 2001.
Motionerna
Moderata samlingspartiet erinrar i motion Fi508 om att
Upphandlingskommittén föreslagit att NOU slås samman med Konkurrensverket
som ombildas till en ny myndighet benämnd Konkurrens- och
upphandlingsverket. Detta förslag ligger i linje med vad Moderata
samlingspartiet tidigare föreslagit. Motionärerna utgår från att vissa
samordningsfördelar kan uppnås, vilket enligt deras mening möjliggör en
besparing motsvarande hela anslaget. För 2001 föreslår de emellertid
endast att anslaget halveras (yrkande 2).
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi507 att NOU:s verksamhet successivt
förstärks och vill för 2001 höja anslaget till 10 miljoner kronor, dvs.
med 2,8 miljoner kronor (yrkande 2).
Statens kvalitets- och kompetensråd
Propositionen
Regeringen föreslår att ramanslaget 1:10 Statens kvalitets- och
kompetensråd förs upp med 11,0 miljoner kronor för 2001.
Statens kvalitets- och kompetensråd skall stödja och stimulera arbetet med
kvalitetsutveckling och kompetensförsörjning inom den statliga
förvaltningen. Verksamheten finansieras huvudsakligen med anslag, men till
viss del även med avgiftsintäkter.
Avgiftsintäkterna beräknas nästa år uppgå till 1,0 miljon kronor.
Motionerna
Moderata samlingspartiet anser i motion Fi508 att rådet bör avvecklas och
föreslår att anslaget för 2001 minskas med 5,5 miljoner kronor (yrkande
3).
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi507 att hela anslaget till rådet
dras in (yrkande 2).
Centerpartiet uppger i motion Fi506 att partiet tidigare motsatt sig att
rådet inrättats. Motionärerna föreslår därför att anslaget avvecklas.
Ekonomiska rådet
Propositionen
Regeringen föreslår att ramanslaget 1:12 Ekonomiska rådet förs upp med 2,1
miljoner kronor för 2001.
Ekonomiska rådet består av nationalekonomiska forskare och är knutet till
Finansdepartementet. Den föreslagna medelsberäkningen inkluderar en
engångshöjning på 0,3 miljoner kronor för att rådet skall kunna arrangera
en konferens om finanspolitiken inom EMU under det svenska
ordförandeskapet våren 2001.
Motionen
Kristdemokraterna bedömer i motion Fi507 att den typ av insatser som rådet
bedriver bör kunna rymmas under andra anslag. Motionärerna föreslår därför
att anslaget avvecklas (yrkande 2).
Utvecklingsarbete
Propositionen
Regeringen föreslår att ramanslaget 1:13 Utvecklingsarbete förs upp med
19,7 miljoner kronor för 2001.
Anslaget används av Finansdepartementet, framför allt för att bekosta det
utvecklingsarbete som bedrivs inom ramen för VESTA (Verktyg för ekonomisk
styrning i staten). Syftet med VESTA-projektet är att skapa ett integrerat
statligt koncernsystem för prognos, budgetering, resultatstyrning och
betalningsinformation. Under 1999 kom projektarbetet att försenas, vilket
bidrog till att belastningen på anslaget blev betydligt lägre än beräknat.
Av denna anledning uppstod ett stort anslagssparande under 1999.
Regeringen räknar dock med att detta anslagssparande till stor del skall
ha förbrukats under innevarande år.
Om det behövs för att kunna genomföra VESTA-projektet får regeringen
ikläda sig ekonomiska förpliktelser som leder till utgifter på sammanlagt
högst 50 miljoner kronor efter 2000. Av propositionen framgår att
regeringen inte hade utnyttjat detta bemyndigande fram till
budgetpropositionens avlämnande. Regeringen bedömer dock att ett sådant
bemyndigande behövs även för nästa år. I propositionen föreslås därför att
riksdagen i anslutning till detta anslag skall bemyndiga regeringen att
under 2001 göra ekonomiska åtaganden som inklusive tidigare åtaganden
leder till utgifter på högst 50 miljoner kronor efter år 2001 (punkt 2).
Motionerna
Kristdemokraterna erinrar i motion Fi507 om att det utvecklingsarbete som
anslaget skall finansiera gäller metoder för styrning och uppföljning av
statens resurser, något som enligt motionärerna nu sköts av t.ex. RRV och
ESV. Bland annat med hänvisning härtill föreslås i motionen att anslaget
minskas med 10 miljoner kronor 2001 (yrkande 2).
Centerpartiet anser i motion Fi506 att verksamhetsutveckling samt
utvecklingsinsatser för myndigheternas ledning bör rymmas inom respektive
myndighets ramanslag. I motionen föreslås därför att anslaget avvecklas.
Politikområdet Finansiella system och tillsyn
Politikområdet omfattar reglering och tillsyn av finansiella marknader,
statsskuldsförvaltning, statliga garantier, insättarskydd, statens in- och
utlåning samt kassahållning, premiepensionssystemet, internationellt
finansiellt samarbete, kompletterande redovisningsnormer samt tillsyn av
spelmarknaden.
De myndigheter som ingår i politikområdet är de helt eller delvis
anslagsfinansierade myndigheterna Finansinspektionen,
Insättningsgarantinämnden, Riksgäldskontoret och Bokföringsnämnden.
Dessutom ingår den avgiftsfinansierade Premiepensionsmyndigheten. Vidare
ingår den på utgiftsområde 17 uppförda Lotteriinspektionen. Tillsammans
har dessa myndigheter ca 580 anställda.
Finansinspektionen
Propositionen
Regeringen föreslår att ramanslaget 2:2 Finansinspektionen förs upp med
130,2 miljoner kronor för 2001.
Finansinspektionens verksamhet finansieras med anslag, och baserat på dess
storlek tar inspektionen årligen ut en obligatorisk tillsynsavgift samt
ansökningsavgifter för prövning av olika typer av ärenden. Inkomsterna
från avgifterna redovisas på inkomsttitel.
Därutöver uppbär Finansinspektionen vissa administrativa avgifter från
Bokföringsnämnden och Insättningsgarantinämnden som inte har samband med
tillsynsverksamheten och som inspektionen själv får disponera. För nästa
år beräknas dessa inkomster uppgå till 7,5 miljoner kronor.
Finansutskottets utvärderingsgrupp
Som framgått av föregående avsnitt om Mål för utgiftsområdets
politikområden har en särskild utvärderingsgrupp bestående av ledamöter
från finansutskottet genomfört en fallstudie av Finansinspektionens
verksamhet. Gruppen har framför allt inriktat sig på sådana mål- och
resultatfrågor som rör relationen mellan riksdag och regering. Med hjälp
av två fristående konsulter har gruppen genomfört en studie, i vilken
experterna analyserat om det är möjligt att bryta ned Finansinspektionens
övergripande mål om stabilitet, effektivitet och konsumentskydd i konkreta
och uppföljningsbara delmål. Arbetet har presenterats i en rapport kallad
Statens styrning och resultatuppföljning av Finansinspektionens verksamhet
(URD 2000/01:2). En sammanfattning av denna rapport finns i bilaga 2 till
betänkandet. I rapporten lämnas förslag till olika resultatindikatorer som
gör det möjligt för riksdagen att följa upp Finansinspektionens verksamhet
för att se om den svarar mot de övergripande målen. I rapporten sägs också
att riksdagens möjligheter att följa effekterna av Finansinspektionens
verksamhet förbättras om man skapar tidsserier för var och en av dessa
uppföljningsbara indikatorer.
Utvärderingsgruppen har i en skrivelse till utskottet ställt sig bakom
regeringens förslag till resurser för Finansinspektionen.
Insättningsgarantinämnden
Propositionen
Regeringen föreslår att ramanslaget 2:3 Insättningsgarantinämnden förs upp
med 8,1 miljoner kronor för 2001.
Insättningsgarantinämnden (IGN) administrerar det statliga
insättningsgarantisystemet samt det statliga investerarskyddet. De
institut som omfattas av dessa båda system skall också svara för deras
finansiering. För garantisystemet uppgick avgiftsuttaget 1999 till 0,5 %
av värdet av de garanterade insättningarna. Avgiftsinkomsterna placeras på
räntebärande konto i Riksgäldskontoret.
Ett belopp motsvarande anslaget till IGN avräknas från de avgifter som tas
ut och redovisas mot inkomsttitel på statsbudgeten.
Riksgäldskontoret
På utgiftsområdet finns för närvarande tre anslag som berör
Riksgäldskontorets verksamhet. De avser kontorets förvaltningskostnader,
kostnaderna för upplåning och låneförvaltning, främst
provisionskostnaderna för kronskulden samt kostnaderna för
garantiverksamheten. Dessutom finns inom utgiftsområde 26 ett särskilt
anslag för statsskuldsräntor och ett anslag för provisionskostnader i
samband med Riksgäldskontorets utlandsupplåning.
Propositionen
Regeringens budgetförslag innebär att anslaget för provisionskostnaderna
för kronskulden förs över från utgiftsområde 2 till utgiftsområde 26. Det
senare utgiftsområdet omfattas inte av utgiftstaket.
Enligt regeringen kan det inte uteslutas att upplåningen i svenska kronor
alltmer börjar likna den som finns på de internationella marknaderna,
vilket skulle innebära att Riksgäldskontoret i större utsträckning
kanaliserar sin upplåning via exempelvis banksystemet. En sådan upplåning
är förenad med provisionskostnader men skulle å andra sidan kunna leda
till lägre totala upplåningskostnader jämfört med alternativa
upplåningsformer.
För att Riksgäldskontoret inte skall tvingas avstå från denna typ av
upplåning enbart på grund av att anslaget riskerar att överskridas,
föreslår regeringen att man, i likhet med vad som gjordes 1998 med
provisionskostnaderna för valutaskulden, för över även kronskuldens
provisionskostnader till utgiftsområde 26 utanför utgiftstaket. Dessa
provisionskostnader beräknas till 255 miljoner kronor. Därmed skulle alla
provisionskostnader, vilka kan betraktas som ett räntesubstitut, och
räntor behandlas i ett sammanhang.
Kvarstående kostnader som hittills finansierats över anslaget för
upplåning och låneförvaltning bör enligt regeringen sammanföras med
Riksgäldskontorets förvaltningskostnader samt även i fortsättningen
behandlas inom ramen för utgiftsområde 2 och utgiftstaket. Denna del av
anslaget beräknas till 170 miljoner kronor.
Riksgäldskontorets garantiverksamhet
Sedan 1998 styrs den statliga garantigivningen av nya principer.
Omläggningen genomfördes för att kostnaderna för statens garantigivning
skulle bli synliga och för att verksamheten långsiktigt skulle bli
finansiellt självbärande. I det nya garantisystemet förutsätts avgifterna
täcka såväl den förväntade risken för ett infriande av en garanti som de
administrativa kostnaderna. Tas inte full avgift ut betraktas
mellanskillnaden som en subvention, vilken skall belasta ett anslag på
budgeten.
Kvarstående garantier som utfärdats enligt äldre regler - s.k. äldre
garantier - skall invärderas i det nya garantisystemet och avgiftsbeläggas
i enlighet med de nya principerna. Finansutskottet har tidigare uttalat
att denna invärdering bör vara avslutad senast den 31 december 2001 (bet.
1999/2000:FiU24). Av budgetpropositionen framgår att invärderingsarbetet
fortskrider i den takt som regeringen har förväntat sig och beräknas kunna
slutföras i tid.
Propositionen
Regeringen föreslår att ramanslaget 2:1 Riksgäldskontoret: Garantiverksam-
het förs upp med 1 000 kr för 2001.
Anslaget belastas med Riksgäldskontorets kostnader för infriande av äldre
garantier. Det får även utnyttjas för eventuella förluster i samband med
Riksgäldskontorets utlåning med kreditrisk och för de
förvaltningskostnader som är förknippade med hanteringen av dessa
garantier och lån. Till anslaget förs de intäkter som uppkommer i
verksamheten, huvudsakligen i form av influtna avgifter och återvunna
medel. Överskottet i verksamheten förs mot inkomsttitel på statsbudgeten.
Riksgäldskontorets förvaltningskostnader
Propositionen
Regeringen föreslår att ramanslaget 2:4 Riksgäldskontoret:
Förvaltningskostnader förs upp med 256,4 miljoner kronor för 2001.
Vid beräkningen av anslagsnivån har 170,3 miljoner kronor tillförts från
det nuvarande anslaget för upplåning och låneförvaltning, dvs. den del av
detta avvecklade anslag som inte förts över till utgiftsområde 26.
Motionen
Centerpartiet föreslår i motion Fi506 att anslaget minskas med 86,4
miljoner kronor. Motionärerna erinrar om att statens kostnader för
statsskuldsräntor redovisas vid sidan av utgiftstaket, vilket enligt vad
som uppges i motionen däremot inte gäller för Riksgäldskontorets
provisionskostnader för kronskulden. Centerpartiet vill i sitt
budgetalternativ amortera statsskulden snabbare än regeringen, vilket
minskar upplåningsbehovet. Motionärerna anser därför att anslaget kan
minskas i den föreslagna omfattningen.
Bokföringsnämnden
Propositionen
Regeringen föreslår att ramanslaget 2:6 Bokföringsnämnden förs upp med 7,4
miljoner kronor för 2001. Vid beräkningen av anslaget har nivån minskats
med 1,5 miljoner kronor eftersom nämnden för innevarande år fått ett
tillfälligt resurstillskott av denna storlek.
Avgift för Stadshypotekskassans grundfond
Propositionen
Regeringen föreslår att ramanslaget 2:7 Avgift för Stadshypotekskassans
grundfond förs upp med 9,4 miljoner kronor för 2001.
I februari 1997 beslutade regeringen att sälja statens innehav av aktier i
Stadshypotek AB till Svenska Handelsbanken. Stadshypotekskassan har numera
till uppgift att förvalta den återstående obligationsskulden som per den
31 december 1999 uppgick till ca 13,4 miljarder kronor. När låneskulden
enligt planerna har reglerats 2005 skall kassan likvideras. För att trygga
utestående lån finns en grundfond i form av en statlig garantiförbindelse.
Staten har åtagit sig att svara för avgiften för denna garantiförbindelse,
och för att synliggöra denna subvention har avgiften förts upp som ett
anslag.
I förra årets budgetproposition beräknades att medelsbehovet på detta
anslag skulle uppgå till 16,4 miljoner kronor 2001. Garantin har
emellertid avvecklats snabbare än beräknat och medelsbehovet för nästa år
väntas nu begränsa sig till 9,4 miljoner kronor.
Kapitalhöjning i Nordiska investeringsbanken
Propositionen
Regeringen föreslår att ramanslaget 2:8 Kapitalhöjning i Nordiska
investeringsbanken förs upp med 18,7 miljoner kronor för 2001.
Den ordinarie verksamheten i Nordiska investeringsbanken (NIB) avser
utlåning och garantigivning inom Norden. Vid sidan härav har NIB en
omfattande internationell utlåning inom ramen för den s.k.
Projektinvesteringslåneordningen (PIL). Det primära syftet är att främja
nordisk projektexport till länder som har relativt god kreditvärdighet.
Sverige skall enligt tidigare beslut medverka i en höjning av NIB:s
grundkapital. Den andel som med början 1999 skall betalas in i tre lika
stora poster under lika många år uppgår till 2 075 641 euro, eller ca 18
miljoner kronor per år. Med det nu föreslagna tillskottet är det 1998
beslutade grundkapitaltillskottet[1] därmed genomfört.
Kapitalbidrag till Europeiska utvecklingsbanken
Propositionen
Regeringen föreslår att ramanslaget 2:9 Bidrag till kapitalet i Europeiska
utvecklingsbanken förs upp med 60 miljoner kronor för 2001.
Sverige skall enligt tidigare beslut medverka i en höjning av
utvecklingsbankens grundkapital och teckna andelar motsvarande 228
miljoner euro. Av detta belopp skall sammanlagt 22,5 % betalas in i åtta
lika stora poster fördelade på lika många år. Varje sådan årlig post
uppgår således till 6,4 miljoner euro, eller 60 miljoner kronor.
Riksdagens revisorer
Propositionen
Riksdagens revisorer har till uppgift att på riksdagens vägnar granska
statlig verksamhet. Riksdagens förvaltningsstyrelse har föreslagit att
ramanslaget 90:1 Riksdagens revisorer skall föras upp med 24,6 miljoner
kronor för 2001.
Vid beräkningen av anslaget har en pris- och löneomräkning gjorts med 0,3
miljoner kronor. Anslaget har därutöver räknats upp med 0,8 miljoner
kronor, vilket tillsammans med tidigare resurstillskott innebär att
Riksdagens revisorer under en treårsperiod nu tillförts sammanlagt 5,0
miljoner kronor i enlighet med tidigare riksdagsbeslut (bet.
1997/98:KU27).
Motionen
Moderata samlingspartiet erinrar i motion Fi508 om riksdagsstyrelsens
förslag om en sammanhållen revisionsmyndighet under riksdagen.
Motionärerna anser att en sammanslagning av Riksrevisionsverket och
Riksdagens revisorer kommer att ge samordningsfördelar. De utgår också
från att riksdagsstyrelsens förslag kan träda i kraft den 1 januari 2003.
I avvaktan härpå bör enligt deras mening Riksdagens revisorers anslag inte
öka utan trappas ned. I motionen föreslås att den i propositionen angivna
anslagsnivån för 2001 minskas med 2 miljoner kronor.
Utskottets syn på anslagsfördelningen inom utgiftsområde 2
Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning omfattar utgifter
för ett antal centrala myndigheter, kostnader för vissa garantiåtaganden
samt kapitaltillskott till två internationella kreditinstitut.
Av utgiftsområdets 21 anslag fördelar sig 20 på två politikområden. Ett
anslag - anslaget till Riksdagens revisorer - har inte hänförts till något
politikområde.
De i budgetpropositionen föreslagna anslagen summerar sig till 1 307,7
miljoner kronor, dvs. samma nivå som riksdagen i första steget av
budgetprocessen lagt fast som ram för utgiftsområdet (bet. 2000/01:FiU1).
Förslag till alternativa anslagsnivåer har framförts av Moderata
samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet
liberalerna. Samtliga dessa alternativ ryms inom den fastställda
utgiftsramen och innebär att de samlade utgifterna på utgiftsområdet
begränsas med alltifrån 10 till 136 miljoner kronor.
Utskottet har på de närmast föregående sidorna redovisat hur regeringen
önskar fördela anslagen på utgiftsområdet och vilka av
oppositionspartiernas förslag som har effekt på denna fördelning. I
motionerna föreslås alternativa nivåer för sammanlagt 13 av
utgiftsområdets 21 anslag. Utskottet övergår nu till att redovisa sin
samlade syn på anslagsfördelningen. Prövningen inriktas i första hand på
de förslag där skilda meningar framkommit.
Centerpartiet motsätter sig att Konjunkturinstitutet föreslås få ett
resurstillskott på 1,6 miljoner kronor för att bygga ut sin
tjänstebarometer. En sådan utbyggnad anser partiet inte vara motiverad. På
vilken grund förslaget avvisas framgår inte av motionen.
Redan i förra årets budgetproposition aviserade regeringen att
Konjunkturinstitutet skulle tillföras 1,6 miljoner kronor för en utbyggnad
av tjänstebarometern. Till följd av det ansträngda budgetläget för 2000
ansåg regeringen dock att budgetmedel skulle tillföras först fr.o.m. 2001,
vilket nu alltså sker. Regeringen motiverade sitt förslag med att en
utvidgad tjänstebarometer skulle förbättra möjligheterna att göra
prognoser över svensk ekonomi och öka precisionen i prognoserna. En sådan
förbättring ansågs viktig eftersom analyser av BNP-utvecklingen alltmer
skulle komma att ta sin utgångspunkt i den svenska ekonomins utbudssida,
vilket krävde en väsentligt ökad kunskap om utvecklingen inom
tjänstesektorn.
Enligt finansutskottets mening framstår det föreslagna resurstillskottet
för en utbyggnad av tjänstebarometern som välmotiverat. Utskottet
tillstyrker således propositionens förslag och avvisar det
centerpartistiska yrkandet.
Kristdemokraterna anser att Riksrevisionsverket bör kunna öka sin
avgiftsfinansiering och att den förestående sammanslagningen med
Riksdagens revisorer kan leda till vissa besparingar. Partiet vill därför
minska RRV:s anslag med 5 miljoner kronor nästa år. I motionen anges inte
vilken del av RRV:s verksamhet som omfattas av kravet på en ökad
avgiftsfinansiering. Dessutom gäller att RRV:s avgiftsbelagda verksamhet i
stor utsträckning avser uppdrag som genomförs för regeringens eller andra
myndigheters räkning. Under 1999 var det mindre än 20 % av RRV:s intäkter
som kom från annat håll än staten. En ökad avgiftsfinansiering kan därför
möjligen minska belastningen på RRV:s anslag men ger knappast en besparing
på statsbudgeten i dess helhet. Utskottet har även svårt att förstå hur en
eventuellt förestående sammanslagning med Riksdagens revisorer som ligger
relativt långt fram i tiden skall kunna ge besparingsvinster redan nästa
år.
Med hänsyn härtill finner utskottet inte anledning att frångå regeringens
förslag till medelsanvisning för RRV.
Kristdemokraterna och Centerpartiet föreslår att Statskontorets anslag för
nästa år skall minskas med 15 respektive 10 miljoner kronor. Genom att
föra över delar av Statskontoret till RRV - som i Kristdemokraternas
budgetalternativ redan fått sitt anslag nedskuret - och samordna
kvarvarande delar med Kammarkollegiet tror sig Kristdemokraterna kunna
begränsa Statskontorets anslag med drygt 20 % nästa år. Centerpartiet
anser tydligen att denna myndighet, vars verksamhet helt är inriktad på
att främja effektiviteten i statsförvaltningen, har en onödigt stor
administrativ överrock eftersom partiet vill minska denna och räknar med
att därigenom kunna minska Statskontorets anslag med ca 14 % nästa år.
Även bortsett från den omständigheten att de båda partierna helt blundar
för de avvecklingskostnader som alltid uppkommer vid nedskärningar av
detta slag, anser utskottet att förändringar av denna omfattning knappast
kan förenas med en god hushållning med statens resurser.
Centerpartiet anser att man borde kunna i det närmaste halvera anslaget
för Täckning av merkostnader för lokaler från 8,8 till 4,8 miljoner kronor
med hänsyn till den efterfrågan på lokaler som finns i nuvarande
högkonjunktur. Utskottet har för sin del svårt att tro att inte också
regeringen noterat den pågående högkonjunkturen och redan beaktat de
effekter detta har på lokalefterfrågan. Något skäl att ompröva den i
propositionen föreslagna medelsberäkningen på detta anslag föreligger
därför inte.
Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet föreslår att
Statistiska centralbyråns anslag nästa år skall minskas med 40, 15
respektive 3 miljoner kronor. Moderata samlingspartiet är rent generellt
kritiskt till att skattemedel i så stor utsträckning används för att
finansiera en ökad statistikproduktion och vill därför begränsa SCB:s
uppgifter samt öka avgiftsfinansieringen. Även Kristdemokraterna
förespråkar en ökad avgiftsfinansiering. Detta parti motsätter sig
dessutom att ansvaret för lönestatistiken förs över till
Medlingsinstitutet, men föreslår trots det att SCB:s anslag skall minskas
med 15 miljoner kronor. Eftersom kostnaderna för att producera denna
lönestatistik uppgår till 26 miljoner kronor föreslår Kristdemokraterna i
praktiken en lika stor besparing på anslaget som Moderata samlingspartiet,
dvs. ca 40 miljoner kronor. Centerpartiet vill med hänvisning till att
SCB:s anslagsförbrukning under innevarande år väntas understiga anvisade
medel begränsa nästa års anslag med 3 miljoner kronor.
Enligt utskottets mening fullgör SCB en viktig uppgift genom att på ett
opartiskt sätt redovisa tillförlitlig statistik som är ett nödvändigt
underlag för statens, kommunernas och näringslivets planering. Utskottet
finner för egen del att det i propositionen föreslagna medelstillskottet
till SCB är väl avvägt mot bakgrund av de krav som ställs på SCB.
Utskottet ser därför ingen anledning att ompröva förslaget att 376,3
miljoner kronor skall anvisas till SCB för 2001.
Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet vill helt
eller delvis begränsa anslaget till Folk- och bostadsräkningen.
Kristdemokraterna vill halvera anslaget medan de båda övriga partierna
helt motsätter sig att ett anslag förs upp i budgeten.
Riksdagen har tidigare på förslag av finansutskottet[2] lagt fast
riktlinjer för registerbaserade folk- och bostadsräkningar. Den föreslagna
medelsanvisningen är en följd av riksdagens tidigare beslut. Utskottet
finner för egen del ingen anledning att ompröva sitt tidigare stöd för
denna typ av undersökningar och tillstyrker därför regeringens
medelsberäkning.
Kristdemokraterna anser att Kammarkollegiets redan höga grad av
avgiftsfinansiering bör höjas ytterligare och föreslår därför att anslaget
minskas med 2,5 miljoner kronor.
Finansutskottet avstyrker detta förslag.
Moderata samlingspartiet samt Kristdemokraterna föreslår att anslaget till
Nämnden för offentlig upphandling halveras respektive ökas med närmare 3
miljoner kronor.
Nämndens verksamhet är för närvarande föremål för översyn av
Upphandlingskommittén som redan avlämnat ett delbetänkande[3] och som
väntas avsluta sitt arbete den 1 mars 2001. Enligt utskottets mening bör
NOU:s verksamhet vara oförändrad i avvaktan på resultatet av denna
översyn. De båda partiernas förslag bör därför inte föranleda någon åtgärd
från riksdagens sida.
Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet vill alla
avveckla Statens kvalitets- och kompetensråd. Moderata samlingspartiet
föreslår av denna anledning att anslaget för nästa år halveras. De båda
övriga partierna vill däremot redan då helt avskaffa anslaget.
Kvalitets- och kompetensrådet, som varit verksamt sedan början av 1999,
har till uppgift att stimulera myndigheternas kompetensförsörjning samt
att främja kvalitetsarbetet inom förvaltningen. Enligt utskottets mening
finns det inte anledning att ompröva detta beslut.
Kristdemokraterna föreslår att det till Finansdepartementet knutna
Ekonomiska rådet avvecklas och att något anslag för detta ändamål inte
förs upp i budgeten.
Finansutskottet avstyrker detta förslag.
Kristdemokraterna och Centerpartiet föreslår att anslaget för
Utvecklingsarbete halveras respektive avvecklas. Det utvecklingsarbete som
anslaget är avsett att finansiera sköts enligt Kristdemokraterna nu av
t.ex. RRV och ESV. Centerpartiet hävdar att verksamhetsutveckling samt
utvecklingsinsatser för myndigheternas ledning bör rymmas inom respektive
myndighets ramanslag.
Såsom framgått av den tidigare lämnade redogörelsen är detta anslag inte
avsett för generella utvecklingsinsatser utan används i första hand för
att finansiera det s.k. VESTA-projektet, ett brett upplagt projekt som
tillkommit för att få till stånd ett integrerat statligt koncernsystem för
prognoser, budgetering, resultatstyrning och betalningsinformation.
Avsikten är att hela statsförvaltningen skall inordnas i detta system. I
projektet medverkar experter från Regeringskansliet, riksdagen och ett
antal myndigheter, däribland RRV och ESV. Även företrädare för de olika
partigrupperna i finansutskottet medverkar i arbete genom en
parlamentarisk referensgrupp som knutits till projektet.
Finansutskottet har tidigare ställt sig bakom det utvecklingsarbete som
bedrivs inom VESTA-projektets ram och finner inte anledning att nu ompröva
detta ställningstagande. Utskottet biträder därför regeringens förslag
till medelsberäkning på anslaget.
Utskottet tillstyrker också det i propositionen framförda förslaget att
regeringen skall bemyndigas att även för nästa år ingå mer långsiktiga
ekonomiska förpliktelser i anslutning till VESTA-projektet. Om så krävs
för att detta projekt skall kunna genomföras, bör således regeringen under
2001 kunna göra ekonomiska åtaganden som inklusive tidigare åtaganden
leder till utgifter på högst 50 miljoner kronor efter 2001.
Centerpartiet föreslår att anslaget för Riksgäldskontorets
förvaltningskostnader skall minskas med 86,4 miljoner kronor. Motivet
härför sägs vara att statsskulden kommer att minska snabbare med
Centerpartiets förslag till inriktning av budgetpolitiken, vilket i sin
tur begränsar utgifterna för provisioner för kronskulden.
Såsom framgår av budgetpropositionen föreslår regeringen att de
provisionskostnader som avser kronskulden nästa år skall föras över från
utgiftsområde 2 till utgiftsområde 26. Några provisionskostnader finns
således inte uppförda bland Riksgäldskontorets förvaltningskostnader och
utskottet avstyrker därför Centerpartiets förslag beträffande detta
anslag.
Moderata samlingspartiet föreslår att anslaget till Riksdagens revisorer
skall minskas med 2 miljoner kronor. I avvaktan på den förestående
sammanslagningen av Riksrevisionsverket och Riksdagens revisorer bör inte
Riksdagens revisorers anslag öka, utan tvärtom trappas ned, anser
motionärerna.
Enligt finansutskottets mening kan det vid ett eventuellt samgående mellan
RRV och Riksdagens revisorer finnas anledning att se över de båda
myndigheternas anslagstilldelning. Det bör dock ske först efter det att
formerna för ett sådant eventuellt samgående närmare klarlagts. Med hänsyn
härtill avstyrker utskottet Moderata samlingspartiets förslag.
Sammanfattningsvis biträder alltså utskottet regeringens förslag till
fördelning av anslagen inom utgiftsområde 2 (punkt 8) liksom förslaget om
ett bemyndigande knutet till anslaget Utvecklingsarbete (punkt 2).
Samtliga motionsyrkanden som behandlas i detta sammanhang avstyrks, dvs.
motionerna Fi211 (fp) yrkande 10 i denna del, Fi506 (c), Fi507 (kd)
yrkande 2, Fi508 (m) samt Fi509 (fp) yrkandena 1 och 3.
Statens fastighetsverk
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen godkänner regeringens förslag till investeringsplan och låneram
för Fastighetsverket.
Regeringen bör redovisa vilka åtgärder som vidtagits med anledning av ett
tidigare riksdagsbeslut om statlig fastighetsförvaltning och
lokalförsörjning.
Propositionen
Regeringen föreslår att riksdagen skall godkänna en i propositionen
redovisad investeringsplan för Statens fastighetsverk (punkt 5). Vidare
föreslås att Fastighetsverket även nästa år skall tilldelas en låneram på
7 miljarder kronor (punkt 3).
I budgetpropositionen redovisas följande investeringsplan för
Fastighetsverket.
Investeringsplan för statens fastighetsverk
Miljoner kronor
-----------------------------------------------
AnskaffatPrognosBudget Beräknat
Beräknat
1999 2000 2001 2002 2003
-----------------------------------------------
-----------------------------------------------
Inrikes 159 327 348 320 188
-----------------------------------------------
Utrikes 77 43 237 27 13
-----------------------------------------------
Mark 2 31 7 4 4
-----------------------------------------------
Summa 237 398 378 351 205
-----------------------------------------------
-----------------------------------------------
Under förutsättning av att soliditeten inte understiger 50 % kommer nya
lån årligen att tas upp i Riksgäldskontoret för att finansiera de löpande
investeringarna. Under åren framöver kommer enligt regeringen den av
riksdagen beviljade låneramen på 7 miljarder kronor att utnyttjas i
betydligt större utsträckning, bl.a. beroende på det nya
världskulturmuseum som skall byggas i Göteborg och ombyggnaden av
Regeringskansliets lokaler.
Utskottets ställningstagande
Utskottet biträder regeringens förslag till investeringsplan och låneram
för Statens fastighetsverk. Det innebär att utskottet tillstyrker
punkterna 3 och 5 i propositionen.
Utskottet vill i detta sammanhang ta upp en annan fråga med anknytning
till Fastighetsverket. Våren 1998 behandlade utskottet en proposition om
statlig fastighetsförvaltning och statliga myndigheters
lokalförsörjning[4]. Utskottet tog ställning till propositionens förslag i
fem moment i betänkandets hemställan och gjorde i det sammanhanget också
ett tillkännagivande om att direktiven till förvaltare av
ändamålsfastigheter bör utformas på ett sådant sätt att
fastighetsverksamheten blir ett stöd för den verksamhet som bedrivs i
lokalerna. När regeringen ett år senare lämnade sin redogörelse för
behandlingen av riksdagens skrivelser (skr. 1998/99:75) anmäldes dels
vilka åtgärder som vidtagits med anledning av två av momenten i
betänkandet, dels att den i detta ärende avgivna riksdagsskrivelsen var
slutbehandlad. Eftersom någon annan redovisning inte lämnats i detta
ärende kan utskottet för sin del inte finna annat än att tre moment i
betänkandet, inklusive det med ett tillkännagivande, fortfarande är
utestående (mom. 1, 5 och 6). Regeringen bör återkomma med en redovisning
av de åtgärder som vidtagits i dessa frågor.
Fortifikationsverket
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen godkänner regeringens förslag till investeringsplan och låneram
för Fortifikationsverket.
Propositionen
Regeringen föreslår att riksdagen skall godkänna en i propositionen
redovisad investeringsplan för Fortifikationsverket (punkt 6). Vidare
föreslås att Fortifikationsverket nästa år skall tilldelas en låneram på
4,2 miljarder kronor (punkt 4).
I budgetpropositionen redovisas följande investeringsplan för
Fortifikationsverket.
Investeringsplan för fortifikationsverket
Miljoner kronor
-----------------------------------------------
AnskaffatPrognosBudget Beräknat
Beräknat
1999 2000 2001 2002 2003
-----------------------------------------------
-----------------------------------------------
Summa 564 558 800 700 550
-----------------------------------------------
-----------------------------------------------
Regeringen föreslår att Fortifikationsverkets låneram i Riksgäldskontoret
höjs till totalt 4,2 miljarder kronor. Låneramen är avsedd för
investeringar i mark, anläggningar och lokaler.
Utskottets ställningstagande
Utskottet biträder regeringens förslag till investeringsplan och låneram
för Fortifikationsverket. Det innebär att utskottet tillstyrker punkterna
4 och 6 i propositionen.
Rörlig kredit för Premiepensionsmyndigheten
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen godkänner regeringens förslag om en rörlig kredit för
Premiepensionsmyndighetens handel med fondandelar.
Propositionen
I propositionen föreslås att regeringen även för 2001 skall bemyndigas att
tilldela Premiepensionsmyndigheten (PPM) en rörlig kredit i
Riksgäldskontoret på högst 500 miljoner kronor. Den rörliga krediten är
avsedd att tillgodose PPM:s behov av likviditet vid handeln med
fondandelar (punkt 7).
PPM:s verksamhet finansieras under uppbyggnadsskedet med lån i
Riksgäldskontoret. Lånen avser såväl rörelsekapital som investeringar i
anläggningstillgångar. Från och med i år förfogar PPM dessutom över en
rörlig kredit på 500 miljoner kronor avsedd för myndighetens handel med
fondandelar.
Utgifterna för PPM:s administration skall under 2001 täckas dels med
avgifter på högst 0,3 % som tas ut på behållningen på de försäkrades
premiepensionskonton, dels med lån i Riksgäldskontoret för
rörelsekapitalbehov.
När PPM placerar spararnas pensionsrätter i olika fonder eller ombesörjer
byten mellan fonder kan temporära likviditetsunderskott uppstå i PPM:s
handel med fondandelar. I extrema situationer kan detta underskott uppgå
till 450 miljoner kronor. PPM behöver dessutom hålla ett handelslager för
att kunna effektivisera fondhandeln och undvika handel med små belopp.
Regeringen anser att detta handelslager bör ha en omfattning på 50
miljoner kronor. Den rörliga kredit som skall tillgodose PPM:s behov av
likviditet i fondhandeln bör enligt propositionen alltså uppgå till
sammanlagt 500 miljoner kronor.
Utskottets ställningstagande
Utskottet biträder regeringens förslag om en rörlig kredit på 500 miljoner
kronor i Riksgäldskontoret för Premiepensionsmyndighetens handel med
fondandelar. Det innebär att utskottet tillstyrker punkt 7 i
propositionen.
Finansinspektionens finansiering
Utskottets förslag i korthet
Finansinspektionen bör inte få tillgodogöra sig avgiftsinkomster direkt
eftersom detta strider mot budgetlagens krav på bruttoredovisning av
offentligrättsliga avgifter.
Den i frågan väckta motionen avstyrks.
Jämför reservation 2 (kd).
Motionen
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi507 att man skall utreda om inte
Finansinspektionens verksamhet kan finansieras på ett effektivare sätt.
För egen del anser motionärerna att Finansinspektionen som
tillsynsmyndighet på sikt bör kunna avgiftsfinansiera sin verksamhet genom
att tillåtas debitera finansinstituten direkt för sina kostnader (yrkande
1).
I motionen erinras om att de institut som står under Finansinspektionens
tillsyn varje år betalar avgifter enligt förordning 1995:1116. Dessa
avgifter skall motsvara Finansinspektionens kostnader och redovisas mot en
inkomsttitel på statsbudgeten. Inspektionen får alltså inte tillgodogöra
sig avgifterna direkt utan dess verksamhet finansieras över anslag.
De avgifterna som tas in är av två slag, nämligen ansökningsavgifter och
tillsynsavgifter. Ansökningsavgifterna följer avgiftsförordningen och
brukar varje år uppgå till ca 7 miljoner kronor. Tillsynsavgifterna
anpassas varje år till inspektionens anslag och varierar således.
Motionärerna påpekar att med den avgiftsstruktur som gäller för
Finansinspektionen så kommer ett resurstillskott inte att belasta
statskassan, eftersom ett ökat ramanslag automatiskt leder till ökade
avgifter för de institut som står under tillsyn.
Utskottets ställningstagande
Såsom utskottet redan tidigare har berört och som också framgår av
motionen finansieras Finansinspektionens verksamhet med ett ramanslag, och
baserat på dess storlek tar inspektionen ut en obligatorisk, årlig
tillsynsavgift samt ansökningsavgifter för prövning av olika typer av
ärenden. De samlade avgifternas storlek skall i princip motsvara
Finansinspektionens anslag.
De tillsynsavgifter och ansökningsavgifter som betalas till
Finansinspektionen är offentligrättsliga avgifter som redovisas i
statsbudgeten på en särskild inkomsttitel benämnd 2548 Avgifter för
Finansinspektionens verksamhet. För de institut som omfattas av
Finansinspektionens tillsyn utgår avgifterna till övervägande del som en
procentuell andel av balansomslutningen med en minimiavgift som varierar
beroende på typ av institut.
Enligt 9 § i budgetlagen (1996:1059) skall offentligrättsliga avgifter som
beräknas av riksdagen redovisas mot inkomsttitlar. I 17 § samma lag
föreskrivs att statens inkomster och utgifter skall budgeteras och
redovisas brutto på statsbudgeten. Av förarbetena till budgetlagen (prop.
1995/96:220 s. 94) framgår att det inte finns något undantag från
bruttoprincipen beträffande inkomster som redovisas mot inkomsttitlar.
Sådana inkomster skall därför alltid budgeteras och redovisas brutto.
Att låta Finansinspektionen tillgodogöra sig avgiftsinkomsterna direkt kan
alltså ses som ett avsteg från budgetlagens krav på bruttoredovisning.
Enligt finansutskottets mening finns det i det aktuella fallet inte
anledning att frångå detta krav. Med hänvisning härtill avstyrker
utskottet motion Fi507 (kd) yrkande 1.
Könsuppdelad statistik
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör inte göra ett tillkännagivande om en förbättrad könsuppdelad
statistik m.m. eftersom jämställdhetsfrågor av detta slag redan är
prioriterade områden i regeringens politik.
De i frågan väckta motionerna avstyrks.
Jämför reservation 3 (v).
Motionerna
I motion Fi219 av Siv Holma m.fl. (v) anförs att regeringen bör
intensifiera arbetet med att utveckla analysmetoderna utifrån ett
genusperspektiv i den ekonomiska politiken (yrkande 1). De mått och
definitioner som används i dag är könsblinda. De olika verkligheter som
män och kvinnor lever i måste synliggöras. Till exempel bör det centrala
begreppet infrastruktur breddas till att även omfatta social- och
serviceinfrastruktur, vilka är av särskild betydelse för kvinnors liv och
villkor. Det är viktigt att genusperspektivet blir en naturlig del i
budgetprocessen och finansplanen. Ett minimikrav är att det i finansplanen
bör finnas könsuppdelad statistik som beskriver hur många av de
sysselsatta och arbetslösa som är kvinnor respektive män. Analysmetoder
för könsuppdelad statistik avseende sysselsättning, arbetslöshet och
löneutveckling bör utvecklas inför nästa finansplan (yrkande 2). Även
metoder som beskriver hur skatteförändringar påverkar män respektive
kvinnor bör tas fram (yrkande 3). Vidare är det nödvändigt att
fördelningen av statens medel i budgeten beskrivs ur ett genusperspektiv.
Speciellt viktigt i detta sammanhang är att statens
infrastrukturinvesteringar uppmärksammas ur ett genusperspektiv (yrkande
4). Det är också viktigt att framtidsscenarier, som t.ex.
Långtidsutredningen, kompletteras med konsekvensanalyser av hur kvinnor
och män påverkas av tänkta scenarier (yrkande 5). De antaganden om
förändrat arbetskraftsutbud, förändrat konsumtionsmönster och antagandena
om framtida produktivitets- och effektivitetsförbättringar som görs i
Långtidsutredningen måste analyseras utifrån ett genusperspektiv (yrkande
6).
I motion Fi907 av Gudrun Schyman m.fl. (v) anförs att ett av målen för
regeringens jämställdhetspolitik är en jämn fördelning av makt och
inflytande mellan kvinnor och män. Båda könen skall vara representerade
inom alla samhällsområden och på alla beslutsnivåer. Att uppnå en jämn
könsfördelning mellan män och kvinnor på beslutsfattande positioner inom
den offentliga sektorn, liksom i det privata näringslivet är en viktig
makt- och resursfråga. Dessvärre är det inte bara så att det saknas
jämställdhet i bolagsstyrelserna, det saknas också statistik om hur
verkligheten ser ut. Därför bör Statistiska centralbyrån få i uppgift att
löpande sammanställa könsuppdelad statistik över antalet ordförande- och
styrelseposter i aktiebolagen samt över övriga topptjänster i såväl privat
som offentligt ägda aktiebolag (yrkande 1).
I motion A808 av Matz Hammarström m.fl. (mp) hävdas att trots att det
finns krav på könsuppdelad statistik efterlevs inte detta. Regeringen bör
enligt motionärerna se till att den framtagna statistiken används
konsekvent när olika förslag till ändringar i lagstiftningen framförs
(yrkande 5).
Utskottets ställningstagande
Frågor om könsuppdelad statistik och genusperspektiv i ekonomisk analys
och ekonomisk politik behandlades senast av utskottet i betänkande
2000/01:FiU1.
Utskottet framhöll då att regeringens utgångspunkt i jämställdhetsarbetet
är att såväl den politiska som den verkställande delen av regeringsarbetet
skall genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv. Till exempel gäller att
olika förhållanden och villkor för kvinnor och män skall synliggöras, att
varje fråga skall prövas ur ett jämställdhetsperspektiv och att
konsekvenserna av hur förändringar kan tänkas utfalla för kvinnor
respektive män skall analyseras. Inför varje viktig regelförändring i
skatte- och transfereringssystemet genomförs analyser av de olika
åtgärdernas fördelningseffekter. Beräkningarna omfattar t.ex. utfallet för
kvinnor respektive män samt hur åtgärden sammantaget påverkar
inkomstspridningen. Resultaten redovisas löpande i utredningsbetänkanden,
propositioner och skrivelser. I t.ex. budgetpropositionen för 2001
redovisas fördelningseffekterna av förslagen till skatteförändringar,
höjda barnbidrag och höjda bostadstillägg till pensionärerna. Av
redovisningen framgår att kvinnor gynnas något mer än män av de föreslagna
åtgärderna.
Även i andra fördelningspolitiska studier som utarbetas av
Finansdepartementets fördelningspolitiska enhet har regelmässigt en
uppdelning gjorts av resultaten på kvinnor respektive män. Sedan 1994
publiceras som bilagor till vår- och budgetpropositionerna redovisningar
av olika typer av fördelningseffekter, som t.ex. fördelningseffekterna av
saneringen av de offentliga finanserna, regional inkomstfördelning,
fördelning när det gäller utnyttjandet av offentlig service och tjänster
etc. I budgetpropositionen för 2001 behandlas i bilaga 4 den ur
välfärdssynpunkt så viktiga fördelningen av offentlig produktion, arbete i
hemmet och fritid samt hur hushållen anpassar sig efter olika
regelförändringar. Utskottet vill i anslutning till detta också erinra om
att det i vårpropositionen för 2000 bilaga 3 finns en redovisning av hur
utvecklingen av arbetet med fördelningsanalyser och fördelningsstatistik
fortskrider. Redovisningen begärdes av utskottet i samband med
behandlingen av budgetpropositionen för 1999.
I det konkreta budgetarbetet arbetar regeringen med könsperspektivet på
flera olika plan. Ett plan är, som nämnts ovan, fördelningen av olika
ekonomisk-politiska åtgärder. Ett annat är anslagen och budgetens
omslutning. Sedan 1999 har en arbetsgrupp med representanter från bl.a.
olika departement och myndigheter arbetat med att ta fram metoder för att
könsuppdela uppgifter för ett antal anslag i budgeten. I samband därmed
har Statistiska centralbyrån (SCB) tillförts ökade resurser för att ta
fram nödvändigt statistiskt underlag för könsuppdelning av anslag. I
startgroparna ligger nu ett projekt inom Näringsdepartementet om att
integrera könsperspektivet i den statliga budgetprocessen. Projektet skall
pågå under 2001 och syftet är bl.a. att utarbeta förslag till struktur för
det fortsatta jämställdhetsarbetet i budgetprocessen, att visa hur en
koppling kan göras mellan mål, budget och resultatredovisning samt att
utveckla en strategi för uppföljning och utvärdering av
jämställdhetspolitiken.
När det gäller könsuppdelad statistik över antalet styrelseposter i
aktiebolag publicerar Näringsdepartementet och Statistiska centralbyrån
årligen uppgifter om antalet män och kvinnor i statliga bolag, bl.a. i den
skrivelse om företag med statligt ägande som regeringen årligen överlämnar
till riksdagen. Någon offentlig insamling av könsfördelningen av
styrelseposter i privata aktiebolag finns inte. Däremot samlar flera
privata statistikproducenter in uppgifter av detta slag. Enligt 2000 års
redogörelse för företag med statligt ägande (skr. 1999/2000:120) var 28 %
av ledamöterna i statliga bolagsstyrelser under 1999 kvinnor medan 72 %
var män. Under samma period var könsfördelningen i de börsnoterade bolagen
5 % kvinnor och 95 % män, enligt Dagens Nyheters Ägarservice AB. Utskottet
vill erinra om att regeringens mål är en ökad jämställdhet inom
bolagsstyrelserna och att andelen kvinnor i de statliga bolagsstyrelserna
skall uppgå till 40 % 2003.
Utskottet kan i övrigt hänvisa till SCB:s årliga publikation "På tal om
kvinnor och män". I publikationens avsnitt om inflytande och makt
redovisas könsfördelningen i olika politiska församlingar, statliga och
kommunala styrelser och organ. Vidare redovisas t.ex. könsfördelning inom
större fackförbunds ledningsorganisationer och andelen kvinnliga
respektive manliga chefer i både privat och offentlig sektor.
Utskottet vill understryka att jämställdhet berör alla samhällsområden.
Jämställdhet handlar om rättvisa och fördelning av ekonomisk och politisk
makt. Det handlar om demokrati, om att värdera kvinnor och män lika.
Därför är det också viktigt att genusperspektivet blir en naturlig del i
budgetprocessen och i finansplanen. För att nå ett solidariskt, rättvist
och jämställt samhälle är det nödvändigt att det i beslutsunderlagen finns
konsekvensanalyser utifrån ett genusperspektiv. Sammanfattningsvis kan
utskottet konstatera att jämställdhet är en fråga med högsta prioritet.
Mycket återstår att göra. Utskottet ser mycket positivt på att regeringen
arbetar intensivt med att på olika sätt införliva könsperspektivet i
budgetprocessen och i den ekonomiska politiken.
Utskottets här gjorda genomgång visar att regeringen ser de frågor som
motionärerna aktualiserar som viktiga och att man också arbetar intensivt
för att komma till rätta med de påtalade problemen. Jämställdhet är ett
prioriterat område i regeringens politik. Med hänsyn härtill är det enligt
utskottets mening inte nödvändigt att riksdagen gör ett särskilt
tillkännagivande i frågan. Utskottet avstyrker därför motionerna Fi219
(v), Fi907 (v) yrkande 1 och A808 (mp) yrkande 5.
Miljöstatistik
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör inte göra ett tillkännagivande om gröna räkenskaper och
gröna nyckeltal eftersom frågor av detta slag redan är prioriterade
områden i regeringens politik.
Motionerna
I motion MJ837 av Alf Svensson m.fl. (kd) konstateras att i regeringens
gröna nyckeltal ingår ett antal ISO- och EMAS-registrerade företag. Denna
certifiering används som en konkurrensfördel, men är ganska kostsam.
Därför är det framför allt de kapitalstarka företagen som certifieras.
Även många mindre och medelstora företag arbetar med miljöledningssystem
utan att det registreras. Den höga kostnaden är ett hinder för
registrering men inte för ett aktivt miljöarbete i företagen. Regeringen
bör därför i sina gröna nyckeltal även ta med de företag som aktivt
arbetar med miljön (yrkande 3).
I motion MJ838 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) anförs att den blinda jakten
på ständigt ökad konsumtion och ökad BNP är ett av EU:s huvudmål, trots
att miljöforskningen påvisar att det är just ett ökat materialflöde som är
ett av de stora hindren på vägen mot ett ekologiskt hållbart samhälle. De
bruttovinster som uppnås i miljöarbetet i form av bättre teknik och
effektiviseringar blir sällan nettovinster då den ökade konsumtionen av
varor äter upp de framsteg som görs. Att ha ett sådant ekonomiskt
beräkningssätt som mål för den ekonomiska politiken är ohållbart och
omodernt. Sverige bör därför som ordförandeland i EU första halvåret 2001
ta initiativ till att utveckla systemet med s.k. gröna räkenskaper eller
"grön NNP" där även slitage på det naturliga kapitalet finns med i
kalkylen (yrkande 5). Sverige bör också verka för att systemet med gröna
nyckeltal i budgeten även införs på EU-nivå. Med ett sådant system är det
lättare att se de ekologiska konsekvenserna av den förda ekonomiska
politiken (yrkande 6).
Utskottets ställningstagande
Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat motioner om
miljöräkenskaper och gröna nyckeltal, senast i betänkandena 1999/2000:FiU1
och 1999/2000:FiU2.
Utvecklingen av miljöräkenskaper bedrivs i Sverige som ett gemensamt
projekt mellan Naturvårdsverket (NV), Konjunkturinstitutet (KI) och SCB.
Liksom tidigare anser utskottet att detta är ett mycket viktigt och
intressant projekt. Man måste dock beakta att det är ett projekt med
långsiktig inriktning och att arbetet fortfarande till stor del avser
forskning och metodutveckling. Under de senaste tre åren har NV, KI och
SCB i den gemensamma rapportserien "Miljöräkenskaper" publicerat 21
rapporter om metoder, analyser och mätdata. Hittills i år har sju
rapporter publicerats om bl.a. framtida nationell materialflödesstatistik,
industrins miljökostnader, metoder för samhällsekonomisk analys av
miljöåtgärder.
Utskottet vill i sammanhanget erinra om att miljöräkenskaper i högsta grad
är ett internationellt projekt, i vilket EU och speciellt Sverige är
ledande och långt framme i processen. Miljöfrågor är dessutom en av de
frågor som regeringen särskilt kommer att driva under sitt ordförandeskap
första halvåret 2001.
Det internationella samarbetet drivs framför allt i FN:s regi. Det är inom
FN:s ram som EU-länderna främst samarbetar kring frågan om
miljöräkenskaper. Ett viktigt framsteg på området är att det inom kort
publiceras en ny och förbättrad handbok om miljöräkenskaper. Den handbok
som nu används av flertalet länder togs fram 1993, då de flesta ländernas
räkenskapsprojekt låg i startgroparna. Handboken har utarbetats av FN:s
expertgrupp, den s.k. Londongruppen, i vilken Sverige finns representerad.
Som ett av de första länderna i världen presenterade regeringen en
uppsättning s.k. gröna nyckeltal i 1999 års ekonomiska vårproposition.
Nyckeltalen är ett av regeringens instrument för att följa miljöpolitikens
övergripande mål. Nyckeltalen används som vägledning för politiska beslut
och som underlag för samhällsdebatt på samma sätt som andra ekonomiska
nyckeltal. De gröna nyckeltalen presenteras löpande för riksdagen och
senast gjordes detta i budgetpropositionen för 2001. Arbetet med att
vidareutveckla nyckeltalen pågår löpande och utskottet finner inte
anledningen att styra inriktningen på detta arbete genom uttalanden.
I detta sammanhang finns det också anledning att erinra om att det i EU
pågår arbete på flera plan för att utveckla indikatorer för en hållbar
utveckling. Till exempel har en till kommissionen knuten expertgrupp sedan
början av 1999 arbetat med att ta fram övergripande miljöindikatorer på
EU-nivå, motsvarande de gröna nyckeltal som regeringen arbetar med.
Sverige deltar i expertgruppen genom representanter från
Miljödepartementet och Naturvårdsverket. Expertgruppen börjar bli klar med
sitt arbete och enligt planen skall ett konkret förslag till
miljönyckeltal presenteras vid ministerrådets möte i Kiruna i mars 2001,
då även EU:s nya sjätte miljöhandlingsprogram skall avhandlas.
SCB har fått i uppdrag av regeringen att ta fram övergripande indikatorer
för hållbar utveckling, dvs. indikatorer som summerar utvecklingen inom
områdena ekonomisk-, social- och ekologisk hållbar utveckling. Arbetet med
dessa hållbarhetsindikatorer pågår, och enligt planen skall SCB:s rapport
presenteras vid toppmötet i Göteborg i juni 2001, som ett svenskt exempel
på hur indikatorer över hållbar utveckling kan utformas.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna MJ837 (kd) yrkande 3 och
MJ838 (mp) yrkandena 5 och 6.
Generationsräkenskaper
Utskottets förslag i korthet
Det bör inte införas några årliga generationsräkenskaper.
Motionen
I motion Fi502 av Amanda Agestav och Magnus Jacobsson (kd) sägs att det är
av stor vikt att samhället kontinuerligt ser över stödet till olika
generationer. Det är inte rimligt att en generation skor sig på resten av
befolkningen. Fyrtiotalisterna som varit med och skapat det samhälle som
vi lever i borde ta ett större ansvar. Det är inte mer än rätt att de bär
sina egna kostnader. Enligt motionärerna bör därför regeringen presentera
årliga generationsräkenskaper.
Utskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare behandlat förslag om generationsräkenskaper.
Redan i betänkande 1994/95:FiU13 pekade utskottet på att de
generationsräkenskaper som dittills hade utvecklats i vissa länder var
inriktade på att belysa hur den offentliga sektorns nettoskuld, rådande
skattesystem och offentligt utgiftsmönster påverkar inkomstfördelningen
mellan dagens och morgondagens generationer. En sådan redovisning har,
ansåg utskottet, flera inslag som förtjänar att studeras närmare. Eftersom
Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) ungefär samtidigt hade
givit Konjunkturinstitutet i uppdrag att arbeta med frågor av detta slag
avstyrkte utskottet den då aktuella motionen.
Konjunkturinstitutets arbete redovisades sedermera i rapporten
Generationsräkenskaper (Ds 1995:70). Där konstaterades att varje försök
att värdera hur olika generationer påverkas av sådana faktorer som
utlandsskulden, pensionsskulden, statsskulden, miljöskulden och den
sociala skulden stöter på stora principiella och statistiska svårigheter.
Särskild uppmärksamhet ägnades åt den s.k. Kotlikoffmodellen för
generationsräkenskaper, men i rapporten redovisades också flera
invändningar mot denna modell.
Utskottet har från Finansdepartementet inhämtat att Konjunkturinstitutets
rapport inte lett till något fortsatt utvecklingsarbete för att skapa
årliga generationsräkenskaper i budgetpropositionen. Det innebär
emellertid inte att frågan har förblivit outredd. Långtidsutredningen lade
särskild vikt vid den demografiska utvecklingens betydelse för
välfärdssystemen, tillväxten och sysselsättningen (SOU 2000:7). I en
bilaga ägnas särskild uppmärksamhet åt den åldrande befolkningens
konsekvenser för svensk ekonomi (bilaga 9). Pensionsreformen har också
inneburit att generationsfrågan kommit upp till belysning. Vidare har
frågan återigen aktualiserats inom ESO i rapporten 40-talisternas uttåg
(Ds 2000:13).
Utskottet kan se värdet av generationsräkenskaper, men finner det inte
motiverat att man varje år tar fram sådana räkenskaper.
Utskottet konstaterar att motion Fi502 (kd) innehåller överdrivna och
ogrundade påståenden och avstyrker därför motionen.
[3]: Effektivare offentlig upphandling - för fortsatt
välfärd, trygghet och tillväxt (SOU 1999:139).
[4]: Prop. 1997/98:137 om Förvaltning av statens
fastigheter och statliga myndigheters lokalförsörjning
m.m., bet. 1997/98:FiU25, rskr. 1997/98:252.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Med hänvisning till de motiveringar som framförs under Utskottets
överväganden föreslår utskottet att riksdagen fattar följande beslut:
1. Mål för utgiftsområdets politikområden
Riksdagen godkänner regeringens förslag till mål för politikområdena
Effektiv statsförvaltning och Finansiella system och tillsyn samt beslutar
att nuvarande mål inom utgiftsområdet skall upphöra att gälla. Därmed
bifaller riksdagen proposition 2000/01:1 utgiftsområde 2 punkt 1.
2. Anslagen för 2001 inom utgiftsområde 2
Riksdagen anvisar för budgetåret 2001 anslag inom utgiftsområde 2
Samhällsekonomi och finansförvaltning på det sätt som framgår av
efterföljande specifikation. Därmed bifaller riksdagen proposition
2000/01:1 utgiftsområde 2 punkterna 2 och 8 samt avslår motionerna
2000/01:Fi211 yrkande 10 i denna del, 2000/01:Fi506, 2000/01:Fi507 yrkande
2, 2000/01:Fi508 samt 2000/01:Fi509 yrkandena 1 och 3.
Reservation 1 (fp)
3. Statens fastighetsverk
Riksdagen godkänner regeringens förslag till investeringsplan för
Statens fastighetsverk samt bemyndigar regeringen att i enlighet med
propositionens förslag besluta om att Fastighetsverket får ta upp lån inom
en ram på högst 7 miljarder kronor i Riksgäldskontoret för investeringar
m.m. Därmed bifaller riksdagen proposition 2000/01:1 utgiftsområde 2
punkterna 3 och 5.
4. Fortifikationsverket
Riksdagen godkänner regeringens förslag till investeringsplan för
Fortifikationsverket samt bemyndigar regeringen att i enlighet med
propositionens förslag besluta om att Fortifikationsverket får ta upp lån
inom en ram på högst 4,2 miljarder kronor i Riksgäldskontoret för
investeringar m.m. Därmed bifaller riksdagen proposition 2000/01:1
utgiftsområde 2 punkterna 4 och 6.
5. Rörlig kredit för Premiepensionsmyndigheten
Riksdagen bemyndigar regeringen att för 2001 besluta om en rörlig kredit
i Riksgäldskontoret på högst 500 miljoner kronor för att tillgodose
Premiepensionsmyndighetens behov av likviditet i handeln med fondandelar.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2000/01:1 utgiftsområde 2 punkt 7.
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ837 yrkande 3 samt 2000/01:MJ838
yrkandena 5 och 6.
9. Generationsräkenskaper
Riksdagen avslår motion 2000/01:Fi502.
Stockholm den 30 november 2000
På finansutskottets vägnar
Jan Bergqvist
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Jan Bergqvist (s), Mats Odell
(kd), Gunnar Hökmark (m), Bengt Silfverstrand (s), Lisbet Calner (s),
Johan Lönnroth (v), Lennart Hedquist (m), Sonia Karlsson (s), Fredrik
Reinfeldt (m), Kjell Nordström (s), Siv Holma (v), Per Landgren (kd), Anna
Åkerhielm (m), Yvonne Ruwaida (mp), Lena Ek (c), Tommy Waidelich (s) och
Bo Könberg (fp).
Förslag till beslut om anslag inom utgiftsområde 2
Samhällsekonomi och finansförvaltning
Utskottets förslag överensstämmer med regeringens förslag till
anslagsfördelning.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna och
Centerpartiet har avgivit särskilda yttranden.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har
föranlett följande reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.
1.Anslagen för 2001 inom utgiftsområde 2 (punkt 2) (fp)
av Bo Könberg (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde ha följande lydelse:
2. Riksdagen anvisar för budgetåret 2001 anslag inom utgiftsområde 2
Samhällsekonomi och finansförvaltning på det sätt som framgår av det med
reservation 1 (fp) betecknade förslaget i den specifikation som följer
efter utskottets förslag till beslut. Därmed bifaller riksdagen motionerna
2000/01:Fi211 yrkande 10 i denna del och 2000/01:Fi509 yrkandena 1 och 3
liksom proposition 2000/01:1 utgiftsområde 2 punkterna 2 delvis och 8 samt
avslår motionerna 2000/01:Fi506, 2000/01:Fi507 yrkande 2 och
2000/01:Fi508.
Ställningstagande
Folkpartiet liberalerna har hela tiden motsatt sig planerna på en
registrerad folk- och bostadsräkning. Av integritetsskäl bör någon sådan
inte genomföras. Allt förberedelsearbete bör omedelbart avbrytas, och
reservationsanslaget 1:7 Folk- och bostadsräkningar bör utgå i sin helhet
varvid innestående reservationsmedelsbehållningar avvecklas.
Folkpartiet motsätter sig också att lönestatistiken förs över från SCB
till det nyinrättade Medlingsinstitutet. Den för SCB föreslagna
verksamheten inklusive lönestatistiken bör enligt Folkpartiets mening
kunna bedrivas inom befintlig ram för SCB, bl.a. med hänsyn till att man
bör minska statistikproduktionen genom uppgiftsinlämnande från individer
och företag.
Jag föreslår alltså att riksdagen bifaller de båda folkpartistiska
motionerna Fi211 yrkande 10 i denna del och Fi509 yrkandena 1 och 3.
2.Finansinspektionens finansiering (punkt 6) (kd)
av Mats Odell och Per Landgren (båda kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde ha följande lydelse:
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att
finansieringen av Finansinspektionens verksamhet bör ses över. Riksdagen
bifaller därmed motion 2000/01:Fi507 yrkande 1.
Ställningstagande
Finansinspektionens verksamhet är helt avgiftsfinansierad, men
inspektionen får inte tillgodogöra sig de avgifter den tar ut. Dessa
redovisas i stället mot en inkomsttitel på statsbudgeten och inspektionen
tilldelas ett anslag som är lika stort som de samlade avgifterna.
Principen är därvid den att det är Finansinspektionens samlade
anslagsbehov som styr hur stora avgifter som varje år skall tas ut. Får
inspektionen ett resurstillskott påverkas således inte statskassan,
eftersom ett ökat ramanslag innebär ökade avgifter för institut under
tillsyn.
Vi vill starkt ifrågasätta denna rundgång mellan avgifter och anslag. På
sikt bör enligt vår mening Finansinspektionen få rätt att själv debitera
finansinstituten direkt för sin verksamhet enligt den modell som tillämpas
i Storbritannien och som även gäller för annan statlig verksamhet.
Utvecklingen inom finansmarknaderna ställer höga krav på alla aktörer,
inklusive Finansinspektionen. Om inspektionen själv får förfoga över sina
intäkter kan verksamheten snabbt anpassas till uppkomna behov när så är
nödvändigt utan att man behöver gå omvägen via statsbudgeten.
Enligt vår mening bör regeringen få uppdrag att utreda om inte
Finansinspektionens verksamhet kan finansieras på ett mer effektivt sätt
än i dag. I första hand tänker vi oss att Finansinspektionen på angivet
sätt skall frikopplas från statsbudgeten, varvid utgiftstaket självklart
får justeras ned med ett belopp motsvarande det nuvarande anslaget.
Vi föreslår alltså att riksdagen bifaller den kristdemokratiska motionen
Fi507 yrkande 1.
3.Könsuppdelad statistik (punkt 7) (v)
av Johan Lönnroth och Siv Holma (båda v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde ha följande lydelse:
7. Riksdagen tillkännager för regeringen att arbetet med
jämställdhetsbokslut och annan könsuppdelad statistik måste påskyndas.
Riksdagen bifaller därmed delvis motionerna 2000/01:Fi219, 2000/01:Fi907
yrkande 1 samt 2000/01:A808 yrkande 5.
Ställningstagande
Jämställdhet berör alla samhällsområden. Sveriges riksdag antog våren 1994
en ny nationell handlingsplan för jämställdhetspolitiken. I den förutsätts
att alla förslag och beslut på såväl central som regional och lokal nivå
skall analyseras ur ett jämställdhetsperspektiv för att man skall
klarlägga vilka konsekvenser åtgärderna har för kvinnor respektive män.
För att detta skall vara möjligt måste statistiken vara uppdelat på kön.
Målet är att all statistik som avser individer inte bara skall samlas in,
analyseras och presenteras fördelad på kön. Den skall också spegla
jämställdhetsfrågor och genusrelaterade problem i samhället. Kön skall
vara en övergripande och allomfattande indelningsgrund för all
individstatistik.
Vänsterpartiet vill få till stånd ett nytt förhållningssätt till
ekonomiska definitioner, vilka enligt vår mening bör ses utifrån ett
genusperspektiv. Det är också viktigt att genusperspektivet blir en
naturlig del i budgetprocess och finansplan samt att frågor av detta slag
också genomsyrar andra typer av regeringsförslag liksom offentliga
utredningar och offentlig statistik.
Regeringen har på många av dessa områden visat en god vilja att komma till
rätta med problemen, men mycket lite har i praktiken hänt.
Ett minimikrav är att man i finansplanen redovisar könsuppdelad statistik
som beskriver hur många av de sysselsatta och arbetslösa som är kvinnor
respektive män. Sådan statistik finns att tillgå och kan mycket lätt tas
med i finansplanen för att där användas som underlag för analyser och
bedömningar. Men trots upprepade påstötningar från vår sida har detta ännu
inte skett.
Även i andra sammanhang, som exempelvis Långtidsutredningen, lyser
könsperspektivet helt med sin frånvaro, trots att framtidsfrågor och
möjligheterna att säkerställa den offentliga sektorn är av avgörande
betydelse för det fortsatta jämställdhetsarbetet.
För något år sedan fick en arbetsgrupp med representanter från olika
departement och myndigheter i uppdrag att utarbeta ett
jämställdhetsbokslut och att ta fram metoder för att könsuppdela uppgifter
för ett antal anslag i budgeten. Men inget har hänt och nu tycks detta
projekt helt ha runnit ut i sanden.
Listan över ofullgångna initiativ kan göras längre, men dessa exempel ger
ändå en rätt tydlig bild av att regeringen nu måste gå från ord till
handling och visa att man tar jämställdhetsarbetet på allvar.
Vi anser att riksdagen bör tillkännage vad vi här har sagt med anledning
av de båda vänsterpartistiska motionerna Fi219 och Fi907 samt den
miljöpartistiska motionen A808.
Särskilda yttranden
Utskottets beredning av ärendet har föranlett följande särskilda
yttranden. I rubriken anges inom parentes vilken punkt i utskottets
förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.
1. Anslagen för 2001 inom utgiftsområde 2 (punkt 2) (m)
av Gunnar Hökmark, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Anna Åkerhielm
(alla m).
Den 22 november 2000 beslöt en majoritet i riksdagen bestående av
socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister att för 2001
fastställa såväl nivå för utgiftstaket som ramar för de olika
utgiftsområdena. Beslutet innefattade också en beräkning av statsbudgetens
inkomster för 2001 liksom de skatteförändringar som påverkar detta års
inkomster.
Moderata samlingspartiet har i parti- och kommittémotioner förordat en
annan inriktning av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Våra
förslag är tydligt utbudsinriktade och syftar till att skapa
förutsättningar för en varaktig hög tillväxt med låg inflation och sund
löneutveckling. Ett övergripande mål för den ekonomiska politiken bör vara
en successivt sänkt offentlig utgiftskvot. För det krävs såväl en
moderniserad arbetsmarknad och avregleringar som sänkta skatter och lägre
offentliga utgifter.
Eftersom riksdagsmajoriteten i första steget av budgetprocessen givit
budgetpolitiken en helt annan inriktning än den vi önskat, avstår vi från
att redovisa något formellt motförslag till anslagsfördelning inom
utgiftsområde 2. Vårt budgetalternativ - med våra förslag till utgiftstak,
anslagsfördelning och skatteförändringar - bör nämligen ses som ett
sammanhållet paket där någon eller några delar inte kan brytas ut och
behandlas isolerat från de andra.
Vi vidhåller emellertid vår uppfattning och anser att anslagen inom
utgiftsområde 2 borde ha begränsats med sammanlagt 61,1 miljoner kronor på
det sätt som framgår av den moderata motionen Fi508.
Vi har bl.a. visat på vilka besparingar som kan göras på anslagen till
statistikproduktion. Omfattningen av offentlig statistik ökar år från år.
Önskemål inom statistikområdet är omättligt och man kan fråga sig i hur
stor utsträckning skattemedel skall avsättas för att tillgodose mer eller
mindre klarlagda behov. Vi anser att SCB:s uppgifter bör begränsas och
fokuseras på väl avvägda behov. Dessutom bör en större del av verksamheten
avgiftsfinansieras för att öka medvetenheten om de verkliga behoven.
Vi vill dessutom inte avdela några medel till en folk- och bostadsräkning
2005. Det räcker om man gör en mindre kartläggning som kompletterar
folkbokföringen och som tillgodoser de behov som bl.a. samhällsplaneringen
har.
Statens kvalitets- och kompetensråd bör enligt vår mening avvecklas, och
vidare anser vi att anslagen till Riksdagens revisorer och Nämnden för
offentlig upphandling bör minskas med tanke på de omorganisationer som
dessa båda myndigheter står inför.
2. Anslagen för 2001 inom utgiftsområde 2 (punkt 2) (kd)
av Mats Odell och Per Landgren (båda kd).
Riksdagen har den 22 november 2000 i första steget av budgetprocessen
ställt sig bakom regeringens, Vänsterpartiets och Miljöpartiet de grönas
budgetförslag för år 2001. Det innebär att riksdagen för detta år nu har
låst såväl utgiftstak som ramar för de 27 utgiftsområdena samt fattat
beslut om de skatte- och avgiftsförändringar som skall träda i kraft nästa
år.
För budgetåret 2001 gäller därmed att de samlade utgifterna på
utgiftsområde 2 inte får överstiga 1 307,7 miljoner kronor under
riksdagens fortsatta behandling. Kristdemokraternas förslag på
utgiftsområdet understiger denna nivå och kan således formellt tas upp
till behandling.
Eftersom riksdagsmajoriteten i första steget av budgetprocessen givit
budgetpolitiken en helt annan inriktning än den vi önskat, avstår vi från
att redovisa något formellt motförslag till anslagsfördelning inom
utgiftsområde 2. Vårt budgetalternativ - med våra förslag till utgiftstak,
anslagsfördelning och skatteförändringar - bör nämligen ses som ett
sammanhållet paket där någon eller några delar inte kan brytas ut och
behandlas isolerat från de andra.
Vi vidhåller emellertid vår uppfattning och anser att anslagen inom
utgiftsområde 2 borde ha begränsats med netto 62,7 miljoner kronor på det
sätt som framgår av den kristdemokratiska motionen Fi507.
I den föreslår vi att såväl Ekonomiska rådet som Statens kvalitets- och
kompetensråd avvecklas. Deras uppgifter kan ombesörjas på annat sätt. Vi
vill också omfördela Statskontorets och Kammarkollegiets arbetsuppgifter
och räknar med att det skall minska budgetbelastningen. Regeringens
satsning på utvecklingsarbete vill vi halvera eftersom det på detta anslag
redan finns ett stort anslagssparande och frågor av detta slag i dag sköts
av RRV och ESV. Även anslaget till folk- och bostadsräkningen vill vi
halvera, främst med hänsyn till att vi motsätter oss det sätt på vilket
yrkesregistret har hanterats. En stor del av Statistiska centralbyråns
verksamhet är i dag avgiftsfinansierad och vi anser att denna andel kan
öka. Därmed minskar också behovet av att anslagsfinansiera SCB:s
verksamhet i den utsträckning som i dag sker. Riksrevisionsverket skall
enligt ett utredningsförslag gå samman med Riksdagens revisorer, och
enligt vår mening bör därför anslaget till RRV kunna begränsas.
Med tanke på den mycket omfattande offentliga upphandling som förekommer i
Sverige har Nämnden för offentlig upphandling alltför begränsade resurser.
I ett första steg vill vi öka nämndens resurser med ca 25 %.
3. Anslagen för 2001 inom utgiftsområde 2 (punkt 2) (c)
av Lena Ek (c).
Riksdagen har den 22 november 2000 i första steget av budgetprocessen
ställt sig bakom regeringens, Vänsterpartiets och Miljöpartiet de grönas
budgetförslag för år 2001. Det innebär att riksdagen för detta år nu har
låst såväl utgiftstak som ramar för de 27 utgiftsområdena samt fattat
beslut om de skatte- och avgiftsförändringar som skall träda i kraft nästa
år.
För budgetåret 2001 gäller därmed att de samlade utgifterna på
utgiftsområde 2 inte får överstiga 1 307,7 miljoner kronor under
riksdagens fortsatta behandling. Centerpartiets förslag på utgiftsområdet
understiger klart denna nivå och kan således formellt tas upp till
behandling.
Eftersom riksdagsmajoriteten i första steget av budgetprocessen givit
budgetpolitiken en helt annan inriktning än den vi önskat, avstår vi från
att redovisa något formellt motförslag till anslagsfördelning inom
utgiftsområde 2. Vårt budgetalternativ - med våra förslag till utgiftstak,
anslagsfördelning och skatteförändringar - bör nämligen ses som ett
sammanhållet paket där någon eller några delar inte kan brytas ut och
behandlas isolerat från de andra.
Vi vidhåller emellertid vår uppfattning och anser att anslagen inom
utgiftsområde 2 borde ha begränsats med 136,1 miljoner kronor på det sätt
som framgår av den centerpartistiska motionen Fi506.
Statens kvalitets- och kompetensråd bör enligt vår mening helt avvecklas
liksom anslaget för utvecklingsarbete. På utgiftsområdet vill vi också
minska Riksgäldskontorets förvaltningskostnader samt anslaget till
Statskontoret. Anslaget till Konjunkturinstitutet har under senare år ökat
kraftigt och det kan därför vara motiverat att se över vilken typ av
rapporter som institutet skall producera, inte minst mot bakgrund av att
det numera finns flera fristående institut som kommer med konjunktur- och
branschrapporter. Någon utvidgning av KI:s tjänstebarometer är med hänsyn
härtill inte nödvändig. Statistiska centralbyrån kommer i år inte att göra
av med sitt anslag. Detta ökade anslagssparande motiverar en viss
besparing på SCB:s anslag. På utgiftsområdet finns slutligen också ett
anslag för merkostnader för tomma lokaler. I nuvarande högkonjunktur borde
man kunna begränsa detta anslag kraftigt med tanke på att efterfrågan på
lokaler just nu är mycket stor.
4. Statens fastighetsverk (punkt 3) (m)
av Gunnar Hökmark, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Anna Åkerhielm
(alla m).
Moderata samlingspartiet har flera gånger tidigare påpekat att
redovisningen i budgetpropositionen av Fastighetsverkets
investeringsplaner ger en otillräcklig bild av de projekt verket avser att
genomföra. Det har därför varit svårt att bedöma om Fastighetsverket
hanterar tilldelade resurser på ett rationellt och ekonomiskt sätt som
tillgodoser medborgarnas krav på sparsamhet med statliga medel. Vi hade
hoppats att årets budgetproposition skulle ge en fylligare beskrivning i
detta avseende, men så är inte fallet.