Regeringen föreslog i propositionen Det nya
försvaret (prop. 1999/2000:30) en principiell
utformning av den militära ledningsorganisationen
och att en operativ insatsledning skulle inrättas i
Upplands-Bro/Bålsta.
Riksdagen beslutade att inrätta en central
operativ insatsledning (bet. 1999/2000:FöU2, rskr.
1999/2000:168). Av Försvarsutskottets betänkande
(s. 98) framgick bl.a. att även om utskottet kunde
ställa sig bakom regeringens förslag att inrätta en
central operativ insatsledning så borde ett
definitivt lokaliseringsbeslut få anstå tills hela
den centrala ledningsorganisationen inom
Försvarsmakten var färdigutredd. Utskottet ansåg
även att regeringen borde återkomma till riksdagen
med en samlad redovisning av den centrala militära
ledningen, bl.a. i fråga om Högkvarterets närmare
organisation och uppgifter, den operativa
insatsledningens närmare organisation, uppgifter och
lokalisering samt generalinspektörernas ställning
och uppgifter.
Regeringen föreslog i nyss nämnda proposition att
militärdistriktsstaber skulle inrättas i Göteborg,
Gotland/Visby, Strängnäs och Boden. Riksdagen
beslutade i enlighet med regeringens förslag (bet.
1999/2000:FöU2, rskr. 1999/2000:168). Beträffande
militärdistrikten ansåg försvarsutskottet dock att
regeringen för riksdagen borde redovisa
militärdistriktsgruppernas ansvar och uppgifter,
bl.a. i fråga om samverkan med civila organ. Vidare
borde regeringen redovisa militärdistriktsgruppernas
dimensionering, lokalisering och benämningar.
Regeringen behandlade i propositionen Vissa
organisatoriska frågor inom Försvarsmakten m.m.
(prop. 1999/2000:97) frågor som rör Högkvarterets
närmare organisation och uppgifter samt dess
relation till Operativa insatsledningen. I
propositionen behandlade regeringen även principerna
för den framtida utformningen av Försvarsmaktens
underhållstjänst och stödverksamhet.
Utskottet konstaterade vid sin behandling av denna
proposition att den hade beslutats av regeringen
innan utskottet justerat sitt betänkande 1999/2000:
FöU2 och att det därför inte varit möjligt för
regeringen att ta hänsyn till vad riksdagen bestämt
angående Försvarsmaktens ledning. Utskottet ansåg
sig inte vid det tillfället ha något förslag från
regeringens sida att ta ställning till och
förutsatte att regeringen, när organisationsarbetet
slutförts, återkommer till riksdagen med den
redovisning som utskottet har begärt (bet.
1999/2000:FöU7 s. 12).
Riksdagen godtog principerna för utvecklingen av
en ny försvarsmaktsgemensam organisation för
underhållstjänst och stödverksamhet med de uppgifter
och tidsförhållanden som regeringen angivit (prop.
1999/2000:97, bet. 1999/2000:FöU8, rskr.
1999/2000:251) men att regeringen borde återkomma
med ett fullständigt och mer genomarbetat förslag.
Utskottet framhöll härom i betänkandet (s. 8) att
det i denna redovisning borde framgå hur
organisationen skall ledas och hur den skall arbeta
samt var ledningen skall lokaliseras.
Regeringen uppdrog i mars 2000 åt Försvarsmakten
att redovisa behovet av investeringar m.m. för den
operativa insatsledningens planerade lokalisering
till Upplands-Bro/Bålsta. Myndigheten har även på
Försvarsdeparte-mentets anmodan utrett alternativa
lokaliseringar för den operativa insatsledningen
till Uppsala respektive Muskö samt en delad
lokalisering mellan Uppsala och Upplands-Bro/Bålsta.
Myndigheten redovisade detta uppdrag i juni 2000.
Försvarsmakten har därefter på
Försvarsdepartementets anmodan utrett ytterligare
lokaliseringsalternativ för Operativa
insatsledningen inom Stockholmsområdet. Uppdraget
redovisades i februari 2001.
Regeringen uppdrog i juni 2000 åt Försvarsmakten
att redovisa den närmare utformningen av
Försvarsmaktens underhållstjänst och stödverksamhet.
Försvarsmakten redovisade uppdraget i mars 2001.
Propositionens huvudsakliga innehåll
Propositionen är i huvudsak en uppföljning av
riksdagens beslut våren 2000 om den principiella
utformningen av den militära ledningsorganisationen
(prop. 1999/2000:30, bet. 1999/2000:FöU2, rskr.
1999/2000:168, samt prop. 1999/2000:97, bet.
1999/2000:FöU7, rskr. 1999/2000:250 och bet. 1999/
2000:FöU8, rskr. 1999/2000:251).
I propositionen redovisar regeringen vissa frågor
om den militära lednings-organisationens utformning
och uppgifter. I propositionen föreslår regeringen
att Operativa insatsledningen skall lokaliseras till
Täby/Näsbypark. Regeringen lämnar vidare förslag
till inriktning för utformningen av Försvarsmaktens
underhållstjänst och stödverksamhet.
Sammanfattning
Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens
proposition 2000/01:113 Vissa ledningsfrågor inom
det militära försvaret m.m. samt fyra motioner med
elva förslag som avgivits med anledning av
propositionen. Utskottet behandlar också fem
motioner med sex förslag som hör till ärendet men
som avgivits under den allmänna motionstiden under
hösten 2000.
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner
regeringens förslag att lokalisera den operativa
insatsledningen till Täby/Näsbypark.
Utskottet föreslår vidare att riksdagen godkänner
regeringens förslag om utformning av den nya
organisationsenheten för Försvarsmaktens underhålls-
tjänst och stödverksamhet.
Samtliga motioner avstyrks.
I betänkandet finns fem reservationer.
Propositionen
I propositionen 2000/01:113 Vissa ledningsfrågor
inom det militära försvaret m.m. föreslår regeringen
1. att riksdagen godkänner regeringens förslag att
Operativa insatsledningen skall lokaliseras till
Täby/Näsbypark,
2. att riksdagen godkänner regeringens förslag till
inriktning av utformningen av den nya
organisationsenheten för Försvarsmaktens
underhållstjänst och stödverksamhet.
I detta betänkande behandlar utskottet nedan
uppräknade motioner i vilka föreslås att riksdagen
fattar följande beslut.
Följdmotioner
2000/01:Fö17 av Berit Jóhannesson m.fl. (v):
1. Riksdagen begär att regeringen redovisar
skillnaden mellan att leda styrkor och att leda
transporter, mellan underhållstjänst och uppgifter
av logistikkaraktär samt hur denna skillnad
konkret påverkar den operativa ledningens
omfattning och struktur i samband med
internationella insatser.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att inga
bindningar vad gäller den centrala ledningen för
Försvarsmakten genomförs innan Försvarsmakten
inkommit med sin helhetslösning.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att delar av
Försvarsmaktens högsta ledning skall
decentraliseras samt att regeringen skall
återkomma till riksdagen avseende redovisning av
Försvarsmaktens högsta ledning.
4. Riksdagen avslår regeringens förslag att
Operativa insatsledningen skall lokaliseras till
Täby/Näsbypark.
5. Riksdagen begär att regeringen återkommer med
redovisning av militärdistrikten när redovisning
av ÖB:s syn på utredningen Nationella
skyddsstyrkor föreligger.
2000/01:Fö18 av Lilian Virgin (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om möjligheten att pröva
Fårösund som lokaliseringsort för det regionala
kontor som föreslås lokaliserat till Gotland.
2000/01:Fö19 av Henrik Landerholm m.fl. (m):
1. Riksdagen avslår proposition 2000/01:113 i den
del som avser lokaliseringen av den operativa
insatsledningen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om den operativa
insatsledningen.
3. Riksdagen godtar regeringens proposition
2000/01:113 avseende inriktningen av den nya
organisationsenheten för Försvarsmaktens
underhålls-tjänst och stödverksamhet under
förutsättning att de i motionen anförda kraven på
underhållstjänst och stödverksamhet läggs till
grund för det fortsatta utvecklingsarbetet.
2000/01:Fö20 av Åke Carnerö m.fl. (kd):
1. Riksdagen avslår förslaget att Operativa
insatsledningen skall lokaliseras till
Täby/Näsbypark.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen
hösten 2000, i samband med redovisningen av frågor
som rör ledning och samordning av totalförsvaret,
även bör klarlägga militärdistriktens
ledningsansvar och ledningsresurser.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
divisionsledningar med reducerad personalvolym
utlokaliseras till Boden, Arboga och Karlskrona.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att lokalisering
av en utökad ledning och koncernstöd i den nya
organisationsenheten sker till Karlstad.
Motioner från allmänna
motionstiden
2000/01:Fö301 av Maud Ekendahl (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om avskaffande av befattningen som
överbefälhavare och behovet av att ge den högsta
militära ledningen en utformning i takt med tiden
och omvärlden.
2000/01:Fö320 av Runar Patriksson (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om försvarets framtida
underhållstjänst.
2000/01:Fö325 av Henrik Landerholm m.fl. (m):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om lokaliseringen av
den operativa insatsledningen.
2000/01:Fö326 av Henrik Landerholm m.fl. (m):
1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring av operativa insatsledningen
och grundorganisationsledningen inom
Försvarsmakten.
2. Riksdagen begär att regeringen lägger förslag
till ändring av generalinspektörernas uppgifter
och ansvar inom Försvarsmakten.
2000/01:Fö327 av Henrik Landerholm m.fl. (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av översyn
av ansvarsförhållanden mellan regering och
försvarsmyndigheter.
Utskottets överväganden
Ledningen inom det militära
försvaret - Operativa
insatsledningen
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår i fråga om
· den militära högsta ledningen att riksdagen
avslår motionerna Fö301 (m) och Fö327 (m),
·
· den operativa insatsledningens organisation
att riksdagen avslår motionerna Fö17 (v)
förslag 1, Fö19 (m) förslag 2 och Fö326 (m)
förslagen 1 och 2,
·
· den operativa insatsledningens lokalisering
att riksdagen dels godkänner regeringens
förslag 1 att lokalisera den operativa
insatsledningen till Näsbypark, dels avslår
motionerna Fö17 (v) förslag 2-4, Fö19 (m)
förslag 1, Fö20 (kd) förslag 1 och Fö325
(m) förslag 4.
·
Propositionen
Vissa begrepp med anknytning till militär ledning
I en redovisning av Operativa insatsledningens
organisation och uppgifter går det inte, säger
regeringen, att undvika att använda ett antal
militära fack-uttryck. I propositionen ges de
följande innebörd.
Ledning inom Försvarsmakten består dels av
insatsledning, dels av verksamhetsledning.
Insatsledning innebär att leda förband ur insats-
organisationen när denna löser någon av
Försvarsmaktens uppgifter. Insatsledning sker
samtidigt på olika nivåer beroende på insatsens
komplexitet och storlek. Inom ramen för utvecklingen
av Försvarsmaktens ledningsprinciper används tre
nivåer för att ange olika typer av insatsledning:
militärstrategisk, operativ och taktisk.
Militärstrategisk, operativ och taktisk ledning har
generellt sett olika karaktär avseende syfte,
användning av resurser samt utsträckning i tid och
rum.
Militärstrategisk ledning är övergripande och
avser insatsledning som, i enlighet med vad
regeringen och riksdagen beslutat, fördelar militära
resurser till militära operationer samt ger
tillhörande riktlinjer och ramar.
Operativ ledning avser insatsledning, normalt av
större omfattning, som kännetecknas av en omfattande
samordning av och integration mellan olika slags
stridskrafter: operationer. Operativ ledning utgör
härvid länken mellan militärstrategisk ledning och
taktisk ledning.
Taktisk ledning innebär insatsledning av mindre
omfattning och enskilda strider, vilka således är
mer avgränsade till tid och rum än operationer.
Verksamhetsledning innebär all ledning som inte är
insatsledning. Den består av utveckling,
vidmakthållande och avveckling av förband, personal,
materiel, mark, anläggningar och lokaler.
Operativa insatsledningens uppgifter och
lydnadsförhållanden
Den operativa insatsledningens huvuduppgifter är att
genomföra insatsledning med underställda förband,
upprätthålla beredskap och leda övningsverksamhet.
Insatsledning kan ske nationellt och
internationellt. Beträffande den senare noterar
regeringen att om Sverige deltar i en multinationell
insats som leds av t.ex. Nato, FN eller EU, så
avgränsas normalt Sveriges och därmed Operativa
insatsledningens uppgifter till främst ledning av
svenska förbands transport till insatsområdet,
underhållstjänst samt uppgifter i övrigt av
logistikkaraktär m.m. under den tid insatsen pågår.
Operativa insatsledningen skall kunna ställa
resurser till förfogande för stöd till samhället
samt inrikta det territoriella och logistiska stödet
till Försvarsmaktens insatsorganisation. Rörlig
insatsledning skall kunna avdelas på såväl operativ
som taktisk ledningsnivå, t.ex. ur divisionsstaben i
det armétaktiska kommandot eller i form av en rörlig
marin insatsledning. Operativa insatsledningen har
även i uppgift att lämna underlag till Högkvarteret
i frågor som rör funktionsutveckling,
verksamhetsledning och personal-försörjning.
Sammantaget, anför regeringen, övertar Operativa
insatsledningen därmed sådana operativa och taktiska
ledningsuppgifter som tidigare utförts av
Högkvarteret, militärområdesstaber,
fördelningsstaber, marinkommandon och flygkommandon.
Vidare övertas delar av den utvecklings- och
studieverksamhet m.m. som utfördes av Armécentrum,
Marincentrum och Flygvapencentrum.
Operativa insatsledningen är underställd
Högkvarteret. Inom Högkvarteret bereder
strategiledningen och grundorganisationsledningen
frågor som rör inriktning av och uppdrag till
Operativa insatsledningen. Då Operativa
insatsledningen tilldelas ett operationsområde i
samband med en insats underställs berörda
militärdistrikt Operativa insatsledningen.
När Sverige deltar i internationella insatser
skall Operativa insats-ledningen på såväl operativ
som taktiskt nivå kunna avdela personal och
materiel.
Operationsledningen och de taktiska kommandona
Operativa insatsledningen består av fyra delar: en
operationsledning samt ett armé-, ett marin- och ett
flygtaktiskt kommando. Operationsledningen är
Operativa insatsledningens resurs för operativ
ledning. Operationsledningen med underavdelningar är
organiserad enligt internationell standard för
stabsutformning. Operationsledningen ansvarar för
utveckling och värdering av Försvarsmaktens
operativa insatsförmåga m.m. Operationsledningen har
utvecklats bl.a. ur Högkvarterets förutvarande
operationsledning, militärområdesstaberna samt ur
vissa delar av Försvarets internationella kommando.
För taktisk ledning och för att samordna
utbildnings- och utvecklings-arbete m.m. inom de
olika stridskrafterna finns ett armé-, marin-
respektive flygtaktiskt kommando. Armé-, marin-, och
flygvapenförband är underställda respektive taktiskt
kommando. De taktiska kommandona skall vid en insats
kunna leda styrkor av olika stridskrafter. De
taktiska kommandona skall även samordna
förberedelser för anpassning.
De taktiska kommandona har utvecklats ur
fördelningsstaberna, marin-kommandostaberna och
flygkommandostaberna samt ur Armécentrum,
Marincentrum och Flygvapencentrum. Varje taktiskt
kommando har en likartad organisationsstruktur
bestående av en taktikavdelning och en
utvecklingsavdelning. Taktikavdelningarna, i det
armétaktiska kommandot benämnt divisionsstab,
organiseras i enlighet med internationell standard
för stabsutformning.
De taktiska kommandona övertar sålunda uppgifterna
från tidigare Armécentrum, Marincentrum och
Flygvapencentrum. De taktiska kommandona ansvarar
därmed för att utbildnings- och
utvecklingsverksamheten inom stridskrafterna
inriktas och genomförs på ett effektivt sätt. Detta
gäller bl.a. inspektioner, utveckling av taktik och
stridsteknik, reglementsarbete m.m. samt studie- och
försöksverksamhet vid beslutade och organiserade
förband.
I och med att uppgifterna för de tidigare
centrumen överförts till de taktiska kommandona
övertar cheferna för de taktiska kommandona även
rollen som generalinspektörer. I övrigt ändras inte
generalinspektörernas roll. Liksom tidigare kommer
generalinspektörerna att vara främste företrädare
för armén, marinen respektive flygvapnet och dess
personal. Generalinspektören representerar
stridskraften internt och externt, vid
exportfrämjande verksamhet samt ansvarar för vissa
personal- och traditionsfrågor. I rollen som främste
företrädare och generalinspektör lyder cheferna för
de taktiska kommandona direkt under Försvarsmaktens
myndighetsledning och inte under chefen för
Operativa insatsledningen.
Enligt regeringens mening skall Högkvarteret även
fortsättningsvis ansvara för verksamhetsledningen.
Denna genomförs direkt från Högkvarteret till den
verkställande nivån och organisationsenheterna i
grundorganisationen. Operativa insatsledningen har
genom de taktiska kommandona en viktig
samordningsroll och deltar i uppdragsdialogen mellan
Högkvarteret och förbanden så att de operativa och
taktiska kraven inom respektive stridskrafter
beaktas i verksamhetsledningen. De taktiska
kommandona skall även på uppdrag av Högkvarteret
samordna och leda större förbandsövningar. Därmed
uppnås en viktig återkoppling mellan Operativa
insatsledningen, såsom användare av
insatsorganisationens förband, och
verksamhetsledningen av Försvarsmaktens
grundorganisation.
Personalförsörjning av Försvarsmaktens centrala
ledning
Försvarsmakten anmälde i oktober 2000 till
regeringen att myndigheten genomför en översyn av
vissa frågor angående Försvarsmaktens centrala
ledning. Personalförsörjning, bl.a. inom
Mälardalsregionen, kommer därvid att ägnas särskild
uppmärksamhet. Översynen kommer att vara genomförd
senast i juli 2001.
Genom att regionala och taktiska staber lagts ned
i samband med övergången till Försvarsmaktens nya
ledningsorganisation, återfinns sedan den 1 juli
2000 huvuddelen av befattningarna för
Försvarsmaktens högre yrkesofficerare inom
Mälardalsregionen. Försvarsmakten har i
budgetunderlaget för 2002 anmält att en
utlokalisering av delar av den centrala ledningen på
ett bättre sätt skulle kunna säkerställa långsiktig
försörjning med militär personal.
Försvarsmakten har i mars 2001 redovisat
arbetsläget i översynen. Försvarsmakten bedömer att
den planerade samlokaliseringen av Operativa
insatsledningen, effektivisering av förbands- och
funktionsutveckling samt vissa rationaliseringar
inom Högkvarteret skulle kunna innebära reducering
med 140 militära befattningar inom den centrala
ledningen. Myndigheten bedömer att detta i sin tur
skapar förutsättningar för en lägre
personalomsättning och ökad stabilitet.
Av redovisningen framgår vidare, säger regeringen,
att Försvarsmakten utreder vilka verksamheter och
tjänster som kan utlokaliseras från
Mälardalsregionen. I ett första steg har myndigheten
övervägt de kriterier som bör påverka bedömningen av
om en verksamhet kan utlokaliseras, t.ex. kompetens-
mässiga kopplingar till lokala organisationsenheter
samt grad av beroende till andra enheter i
Stockholmsområdet. Försvarsmakten avser i nästa steg
att överväga vilka verksamheter som passar in på
dessa kriterier och därmed kan komma i fråga för
utlokalisering. Regeringskansliet avser att
fortlöpande följa arbetet.
Regeringen bedömer att det är av stor vikt att det
skapas förutsättningar för en god
personalförsörjning av Försvarsmaktens centrala
ledning. Likaså är det betydelsefullt att det även i
framtiden, och inom ramen för den nya insats- och
grundorganisationen, finns möjlighet för officerare
att göra en s.k. regional karriär vid staber, skolor
och centrum.
Operativa insatsledningens lokalisering
Regeringen föreslår att den operativa
insatsledningen skall lokaliseras till
Täby/Näsbypark.
I skälen för sitt förslag framhåller regeringen
bl.a. följande.
Försvarsmakten redovisade i juni 2000 olika
lokaliseringsalternativ för Operativa
insatsledningen, däribland Upplands-Bro/Bålsta,
Muskö och Uppsala. Försvarsmakten förordade en
lokalisering till Upplands-Bro/Bålsta. Alternativet
skulle kräva investeringar på ca 350 miljoner
kronor. För-svarsmakten bedömde även Uppsala vara
ett lämpligt lokaliseringsalternativ, dock med högre
utgifter för investeringar, ca 400 miljoner kronor.
Försvarsmakten har därefter på
Försvarsdepartementets anmodan utrett alternativa
lokaliseringar inom Stockholmsområdet.
Försvarsmakten redovisade i februari 2001 resultatet
härav och förordar nu en lokalisering till
Täby/Näsbypark. Detta alternativ bedöms innebära
utgifter om ca 260 miljoner kronor för investeringar
i sambandsutrustning och annat tekniskt
ledningsstöd, byggande av ledningscentraler samt
iordningsställande av lokaler. De totala kostnaderna
för Täby/Näsbypark är därmed lägre än för
alternativet Upplands-Bro/Bålsta. Fördelarna med
Täby/Näsbypark uppges vidare vara att befintliga
lokaler medger en lokalisering av Operativa
insatsledningen utan omfattande nybyggnad samt att
lokalerna ger flexibilitet för framtida
verksamhetsförändringar.
Lokaliseringen av Operativa insatsledningen till
Täby/Näsbypark innebär, anför regeringen, att
Totalförsvarets pliktverks kontor i Näsbypark
behöver andra lokaler. Kostnaderna för detta kan i
dag inte uppskattas men tillkommer till kalkylen.
Totalförsvarets pliktverk har förklarat sig villigt
att tillsammans med Försvarsmakten utreda
lokalbehovet.
Vid sidan av Täby/Näsbypark bedömer Försvarsmakten
även en lokalisering möjlig och lämplig i anslutning
till Försvarets materielverks nuvarande lokaler, Tre
Vapen i Stockholm. En lokalisering dit bedöms
medföra ungefär samma investeringskostnad som för
Täby/Näsbypark. Emellertid skulle en lokalisering
till Tre Vapen bl.a. medföra en komplicerad
byggprocess för ledningscentraler och liten
flexibilitet för framtida förändringar av
verksamheten.
Regeringen har tidigare framhållit (prop.
1999/2000:30) att det är angeläget att Operativa
insatsledningen lokaliseras i närheten av rikets
högsta ledning och Försvarsmaktens högkvarter.
Samtidigt är det viktigt att nybyggnationer och
investeringar i teknisk infrastruktur kan begränsas
så långt möjligt. En ytterligare viktig
urvalsfaktor, betonar regeringen, är att
lokaliseringen skall ge bra förutsättningar för
personalförsörjning, en god arbetsmiljö och ha
tillgång till bra allmänna kommunikationer.
Regeringens sammanfattande bedömning är att en
lokalisering av Operativa insatsledningen till
Täby/Näsbypark är det alternativ som bäst uppfyller
de angivna kriterierna till lägsta kostnad. En
lokalisering till Täby/Näsbypark sägs dock
förutsätta att Operativa insatsledningen har
tillgång till en skyddad ledningsplats vid höjd
beredskap. Detta innebär i dagsläget inga
investeringar.
Om riksdagen beslutar i enlighet med regeringens
förslag bedöms lokaliseringen av Operativa
insatsledningen till Täby/Näsbypark kunna inledas
den 1 april 2002 och vara avslutad före utgången av
2004.
Fortsatt arbete med ledningsfrågor
Regeringen anmäler att den avser att i
försvarsbeslutspropositionen hösten 2001 lämna en
samlad redovisning av frågor som rör ledning och
samordning av totalförsvaret. Regeringen avser
vidare att återkomma till riksdagen våren 2002 med
anledning av de förslag som lämnas av Sårbarhets-
och säkerhetsutredningen (Fö 1999:04) samt de s.k.
departementala sektorsgenom-gångarna om behovet av
åtgärder och författningsreglering m.m. vid svåra
påfrestningar på samhället i fred.
Motioner
Ansvarsgränserna mellan regeringen och
Försvarsmakten
Det är nödvändigt med en helhetssyn på styrning och
ledning av totalförsvaret anför motionärerna i
kommittémotion Fö327 av Henrik Landerholm (m) m.fl.
Den nuvarande ledningen sägs i mångt och mycket
bygga på samma grunder och samma organisatoriska
principer som när ÖB-funktionen inrättades 1942 och
på utvecklingen under andra världskriget och det
kalla kriget. Nu är situationen annorlunda.
Totalförsvarets resurser skall kunna stödja
samhället inte bara vid hot om krig och krigsfara
utan även vid svåra påfrestningar på samhället i
fred och andra fredstida risker och störningar.
Motionärerna erinrar om att försvarsutskottet
tidigare har aktualiserat (bet. 1999/2000:FöU2)
frågan om ansvarsgränserna mellan regeringen och
Försvarsmakten. Den grundläggande anledningen till
detta sägs vara de förändrade säkerhetspolitiska
förhållandena sedan Berlinmurens fall och
Sovjetunionens upplösning.
Försvarsutskottet menade vidare, säger
motionärerna, att en annorlunda uppgiftsfördelning
mellan regeringen och Försvarsmakten än den som nu
råder skulle kunna övervägas i olika avseenden,
t.ex. i fråga om ekonomisk planering, beslut om
verksamhetsinriktning och materielförsörjning.
Utskottet ansåg sålunda att den nuvarande
gränsdragningen mellan regeringens och
Försvarsmaktens ansvar borde granskas.
Motionärerna pekar vidare på att den tidigare
relativa stabiliteten i försvarsplaneringen med
femåriga försvarsbeslut under senare delen av 1990-
talet har ryckts sönder av ideligen återkommande
anpassningar till statens finanser. Motionärerna
menar dessutom att det inte funnits något tydligt
ansvar, vare sig hos myndigheterna eller hos
regeringen eller riksdagen. Försvarsutvecklingen
sägs ha blivit en ekonomisk restpost i regeringens
budgetkalkyler.
Att avväga olika delar av försvarets förmåga och
att besluta om att använda försvarets resurser är,
hävdar motionärerna, snarare politiska beslut än
något som ankommer på myndigheternas chefer.
Enligt motionärerna kräver det förändrade
säkerhetspolitiska läget och utvecklingen av vårt
försvar från ett mobiliserande totalförsvar till ett
insatsförsvar som används som en aktiv del i vår
säkerhets- och försvarspolitik en annorlunda
gränsdragning mellan politiker och försvarsmakt.
Gränsytan mellan den högsta militära och högsta
politiska ledningen behöver således omprövas. När
militära medel blivit ett vardagligt
säkerhetspolitiskt instrument krävs både större
kunskap och förmåga till såväl återkommande samlade
avvägningar som snabba och realistiska beslut om
insatser och utnyttjande av våra stridskrafter. Den
strategiska ledningsfunktionen i Regeringskansliet
behöver stärkas. Det behövs både mer politisk
ledning och mer av den politiska ledningen.
Motionärerna föreslår att riksdagen tillkännager
för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om behovet av översyn av ansvarsförhållanden mellan
regering och försvarsmyndigheter.
Likartade resonemang förs i kommittémotion Fö19 (m)
av Henrik Landerholm m.fl., dock utan att förslag
avges.
Även i motion Fö301 av Maud Ekendahl (m) är
utgångspunkten att den högsta militära ledningen har
en otidsenlig utformning. Motionären föreslår att
riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om avskaffande av befattningen
som överbefälhavare och behovet av att ge den högsta
militära ledningen en utformning i takt med tiden
och omvärlden.
Den militära högsta ledningens organisation och
uppgifter
I Moderata samlingspartiets kommittémotion Fö19 (m)
av Henrik Landerholm m.fl. erinrar motionärerna om
att utskottet tidigare begärt (bet. 1999/ 2000:FöU2)
en samlad redovisning av den centrala ledningen,
bl.a. i fråga om högkvarterets närmare organisation
och uppgifter, den operativa insatsledningens
närmare organisation, uppgifter och lokalisering
samt generalinspektörernas ställning och uppgifter.
Motionärerna anser att en nyckelfråga därvid är hur
förhållandet mellan den operativa insatsledningen
och de taktiska kommandona utformas. Motionärerna
menar att ett stort mått av självständighet måste
finnas för den taktiska nivån och att en
självständig och rörlig lokalisering är en
grundläggande förutsättning.
Motionärerna hävdar att en sådan prövning ännu
inte har redovisats. De konstaterar också att
regeringen avser återkomma med en samlad redovisning
av ledning och samordning. Motionärerna föreslår att
riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om den operativa
insatsledningen (förslag 2).
Vänsterpartiet hävdar i sin kommittémotion Fö17
(v) av Berit Jóhannesson m.fl. att det måste vara
stor skillnad på att leda styrkor inom
internationell verksamhet jämfört med att leda
styrkornas transporter och underhållstjänst.
Regeringen borde därför redovisa hur denna skillnad
konkret påverkar den operativa ledningens omfattning
och struktur i samband med internationella insatser
(förslag 1).
Den framtida försvarsmakten får allt färre förband
konstateras det i kommittémotion Fö326 av Henrik
Landerholm m.fl. (m). Det är då, säger motionärerna,
inte försvarbart med en stor och trög ledning. Det
är inte heller ändamålsenligt att som hittills dela
upp ledningen i en operativ/taktisk del och en
utbildningsdel. Förbanden bör ledas i en kanal.
Taktiska chefer bör sålunda inte "tjäna två herrar".
Samma ledningsstruktur bör tillämpas såväl i den
normala verksamheten i fred som vid en svår
påfrestning eller i krig.
Försvaret skall utformas så att det redan i fred
kan utgöra stöd åt samhället. En del av
Försvarsmakten skall därför vara en fredsutnyttjad
insatsdel. Detta innebär, säger motionärerna, att
ledningen under Överbefälhavaren, oberoende av om
det handlar om utbildning, underhåll och övervakning
eller fredstida insatser, bör utövas av en
(operativ) chef. Den taktiska ledningen av mark-,
marin- och flygstridsförband bör utövas direkt under
chefen för den operativa insatsledningen av taktiska
chefer för respektive stridskrafter med det direkta
ansvaret för all verksamhet inom sitt ansvarsområde.
Motionärerna anser därmed att den nyligen
beslutade ansvarsfördelningen, där
grundorganisationsledningen ansvarar för
förbandsutbildningen och den operativa
insatsledningen ansvarar för utnyttjandet av
förbanden, måste omprövas. Den operativa
insatsledningen bör i stället ha ett samlat ansvar
för all verksamhet vid förbanden. I motionen
föreslås därför att riksdagen begär att regeringen
lägger förslag till ändring av operativa
insatsledningen och grundorganisationsledningen inom
Försvarsmakten (förslag 1).
Motionärerna anser vidare att de taktiska cheferna
inte heller skall ha rollen som generalinspektör av
förbanden och deras verksamhet. Generalinspektörerna
bör i stället, direkt under Överbefälhavaren, dels
utöva tillsyn inom respektive fackområde, dels
ansvara för personalrekrytering, utbildning och
fackmässig utveckling av personal på alla nivåer,
dels ansvara för utveckling av stridsteknik och
taktik för respektive stridskrafter. I motionen
föreslås att riksdagen begär att regeringen lägger
förslag till ändring av generalinspektörernas
uppgifter och ansvar inom Försvarsmakten (förslag
2).
Operativa insatsledningens lokalisering
Som nyss framgått hänvisar motionärerna i
kommittémotion Fö19 (m) av Henrik Landerholm m.fl.
till att utskottet efterfrågat en samlad redovisning
av den centrala militära ledningen och att en sådan
redovisning ännu inte skett utan avses göras inför
höstens försvarsbeslut. Detta förhållande jämte att
det finns oklarheter förknippade med en lokalisering
av den operativa insatsledningen till Näsby park,
bl.a. fysiska möjligheter för en sådan lokalisering,
flyttning av Pliktverkets regionkontor och
Amfibiestridsskolan samt de totala kostnaderna, gör
att motionärerna föreslår att propositionens förslag
att lokalisera den operativa insatsledningen till
Näsbypark avslås (förslag 1).
Med i stort likartade argument förordar också
Vänsterpartiet i sin kommittémotion Fö17 (v) att
regeringens förslag avslås i denna del (förslag 4).
Motionärerna avvisar bindningar i den centrala
ledningen för Försvarsmakten innan det finns en
helhetslösning (förslag 2). Motionärerna pekar
härvid på att såväl regeringen som Försvarsmakten
har ambitionen att möjliggöra en god
personalförsörjning genom att utlokalisera vissa
verksamheter, vilket bl.a. skulle kunna skapa
regionala karriärvägar.
Motionärerna menar att operationsledningen skulle
kunna lokaliseras till Stockholmsområdet medan de
taktiska kommandona kan ges lokaliseringar ute i
landet, t.ex. Skövde eller Enköping för det
armétaktiska kommandot, Karlskrona eller Göteborg
för marintaktiska kommandot samt någon flottiljort i
norra eller södra Sverige för det flygtaktiska
kommandot. Motionärerna föreslår att delar av
Försvarsmaktens högsta ledning decentraliseras och
att regeringen skall återkomma till riksdagen med en
redovisning av utformningen av Försvarsmaktens
högsta ledning (förslag 3).
Även Kristdemokraterna - kommittémotion Fö20 (kd) av
Åke Carnerö m.fl. - anser med likartade motiv att
detta regeringsförslag bör avslås (förslag 1).
Motionärerna pekar vidare på att de båda
huvudalternativens för- och nackdelar borde belysts.
Regeringen bör återkomma med ett mer genomarbetat
förslag.
Kommittémotion Fö325 av Henrik Landerholm m.fl. (m),
avgiven under den allmänna motionstiden, tar upp
frågan om den operativa insatsledningens
lokalisering. Motionärerna konstaterar att den
operativa insatsledningen för närvarande är
lokaliserad till Tre Vapen och de taktiska
kommandona till Haninge, Enköping och Uppsala.
Enligt regeringens proposition 1999/2000:30 Det nya
försvaret är detta en övergångslösning i avvaktan på
en samlad lokalisering till Bålsta.
Motionärerna hävdar att om morgondagens
ledningsförmåga skall bli effektiv och trovärdig, så
måste hela ledningskedjan ständigt utsättas för
övning prövning och utveckling. Argumenten för en
skyddad ledningsplats sägs då te sig något långsökta
i perspektivet av övriga förändringar av det svenska
försvaret. En skyddad ledningsplats kräver dessutom
avsevärda nyinvesteringar. Motionärerna pekar vidare
på svårigheterna att personalförsörja en operativ
insatsledning i Bålsta. En lokalisering dit bör
således inte ske. I motionen föreslås att riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om lokalisering av den operativa
insatsledningen (förslag 4).
Utskottets ställningstagande
Den militära högsta ledningen
Utskottet konstaterade våren 2000 i samband med
behandlingen av regeringens förslag till militär
ledningsorganisation (prop. 1999/2000:30, bet. 1999/
2000:FöU2 s. 97) att beredningen av Försvarsmaktens
framtida organisation har aktualiserat frågan om
ansvarsgränserna mellan regeringen och Försvars-
makten. En annan uppgiftsfördelning mellan
regeringen och Försvarsmakten än för närvarande
menade utskottet kunna övervägas i olika avseenden,
t.ex. i fråga om ekonomisk planering, beslut om
verksamhetsinriktning och materielförsörjning.
Utskottet ansåg att denna gränsdragning borde
granskas.
Frågan om förändrad gränsdragning mellan
regeringen och Försvarsmakten aktualiseras nu dels
genom synpunkter i kommittémotion Fö19 (m), dels
genom förslag om en översyn i kommittémotion Fö327
(m).
Utskottet konstaterar att den s.k.
Materielförsörjningsutredningen i sitt nyligen
lämnade betänkande (SOU 2001:21 Försvarsmateriel på
nya villkor, s. 82-84) uttalar sig för en förstärkt
roll för regeringen i förhållande till För-
svarsmakten när det gäller strategiska
materielfrågor.
Utskottet har erfarit att Försvarsberedningen inom
ramen för sin behandling av ledningsfrågor, och med
sikte på att lämna underlag till regeringens
ställningstaganden inför höstens försvarsbeslut,
kommer att överväga om det finns skäl för en ändrad
ansvarsfördelning mellan regeringen och Försvars-
makten. Utskottet utgår därför från att regeringen
kommer att behandla upp denna fråga i
försvarspropositionen hösten 2001. Motionärernas
förslag och synpunkter får därmed anses vara
beaktade, varför utskottet avstyrker motion Fö327
(m).
I motion Fö301 (m) föreslås att befattningen som
överbefälhavare avskaffas och att den högsta
militära ledningen ges en utformning i takt med
tiden. Enligt utskottets mening skall Försvarsmakten
vara en myndighet med en chef. Utskottet avstyrker
därför motionen.
Operativa insatsledningens organisation
Utskottet behandlade i mars 2000 frågor om ledningen
inom Försvarsmakten samt Högkvarterets organisation.
Riksdagen ställde sig bakom regeringens förslag att
inrätta en central operativ insatsledning och att
lägga ned bl.a. nuvarande Armécentrum, Marincentrum
och Flygvapencentrum (prop. 1999/2000:30, bet.
1999/2000:FöU2, rskr. 1999/2000:168). Utskottet
anförde i sammanhanget (s. 98) att regeringen borde
återkomma till riksdagen med en samlad redovisning
av den centrala militära ledningen, bl.a. i fråga om
högkvarterets närmare organisation och uppgifter,
den operativa insatsledningens närmare organisation,
uppgifter och lokalisering samt
generalinspektörernas ställning och uppgifter.
När det gäller ledningen av verksamheten inom
Försvarsmakten ansåg utskottet (s. 98 i samma
betänkande) att det är oklart vilka uppgifter och
vilken ställning de tre generalinspektörerna avses
få. Utskottet ansåg därför att relationerna mellan
högkvarteret och den operativa insatsledningen
behövde beskrivas tydligare. Ansvar måste tydligt
framgå. Utskottet ansåg vidare att det fanns skäl
för att pröva om den nu tillämpade ledningsmodellen,
där den operativa och taktiska ledningen är skild
från ledningen av förbandsproduktionen, är
ändamålsenlig, eller om inte chefer på olika nivåer
bör ansvara för att såväl utbilda förbanden som
använda dem.
Ledningsfrågorna behandlades därefter i maj 2000 i
betänkandet 1999/ 2000:FöU7 Organisations- och
ledningsfrågor i Försvarsmakten, föranledd av prop.
1999/2000:97 Vissa organisatoriska frågor inom
Försvarsmakten.
Utskottet kan konstatera att regeringen nu efter
en prövning återkommer i fråga om den operativa
insatsledningens organisation och
lydnadsförhållanden. I propositionen har regeringen
förklarat de begrepp som är knutna till det
förändrade sättet att leda. Sålunda görs en tydlig
åtskillnad på insatsledning och verksamhetsledning.
Insatsledningen omfattar militärstrategisk ledning,
operativ ledning och taktisk ledning. Uppgifterna
för generalinspektörerna beskrivs.
Det finns nu enligt utskottet tillräckligt
underlag för att ta ställning till den operativa
insatsledningens organisation och uppgifter. Det är
viktigt att denna enhet kan organiseras och få börja
verka. Efter några år, när det finns tillräckliga
erfarenheter, kan det vara motiverat med en
utvärdering av hur organisationen har fungerat och
vilka förändringar av denna som då kan anses var
motiverade.
Relationen mellan den operativa insatsledningen
och de taktiska kommandona, vilken i kommittémotion
Fö19 (m) ansetts vara en nyckelfråga, anser
utskottet därmed vara tillräckligt belyst varför
förslag 2 i nämnda motion avstyrks.
Utskottet delar sålunda inte heller det i
kommittémotion Fö326 (m) framförda förslaget att
ansvarsfördelningen mellan operativa insatsledningen
och grundorganisationsledningen bör omprövas.
Förslag 1 i denna motion avstyrks därför.
Utskottet kan följaktligen heller inte ställa sig
bakom förslaget i samma motion med innebörd att
riksdagen skall begära förslag från regeringen om
generalinspektörernas uppgifter och ansvar. Motion
Fö326 (m) förslag 2 avstyrks därför av utskottet.
Utskottet ser inte att skillnaderna mellan att
leda svenska styrkor inom internationell verksamhet
och att leda styrkornas transporter och underhålls-
tjänst är så stora att dessa skillnader skulle
motivera att beslutet om den operativa
insatsledningens organisation än en gång skjuts på
framtiden. Härav följer att kommittémotion Fö17 (v)
yrkande 1 inte bör bifallas av riksdagen.
Den operativa insatsledningens lokalisering
Riksdagen godtog inte regeringens tidigare förslag
att lokalisera den operativa insatsledningen till
Upplands-Bro/Bålsta (prop. 1999/2000:30, bet. 1999/
2000:FöU2, rskr. 1999/2000:168). Utskottet anförde
att regeringen borde återkomma till riksdagen med en
samlad redovisning av den centrala militära
ledningen, bl.a. i fråga om den operativa
insatsledningens lokalisering (s. 98).
Regeringen redovisar nu resultatet av sina
överväganden om den operativa insatsledningens
lokalisering. Tre alternativa platser har granskats,
nämligen Uppsala, Näsbypark och Försvarets
materielverks ämbetsbyggnad Tre Vapen på Gärdet i
Stockholm.
Regeringen föreslår att den operativa
insatsledningen lokaliseras till Näsbypark.
Regeringen betonar i sina motiv dels att det är
viktigt att så långt möjligt begränsa byggande och
investeringar i teknisk infrastruktur, dels att det
är viktigt att skapa bra förutsättningar för en god
personalförsörjning.
Utskottet har vid en föredragning av
representanter för Regeringskansliet erfarit att ett
tungt skäl för att välja Näsbypark varit att det
inte finns tillräckligt utrymme i Tre Vapen.
Utskottet har vidare erfarit att det finns flera
alternativa möjligheter för att ordna nya lokaler
till de enheter som nu finns i Näsbypark och som
måste flytta om den operativa insatsledningen
lokaliseras dit. Dessa enheter är Pliktverkets
regionkontor, Amfibiestridsskolan och det s.k.
planeringselementet inom ramen för NORDCAPS-
samarbetet.
Eftersom grundtanken med den operativa
insatsledningen är att den skall utgöra ett samlat
ledningsorgan med uppgiften att på central nivå leda
insatser, anser utskottet att det inte synes
rationellt att lokalisera denna stab på fyra skilda
platser i landet, vilket föreslås i kommittémotion
Fö17 (v) förslag 3. Utskottet avstyrker därför
motionen i denna del. Utskottet anser heller inte
att Försvarsmaktens utredning om vilka delar av
ledningsfunktionerna som skulle kunna utlokaliseras
behöver inväntas innan den operativa
insatsledningens lokalisering beslutas. Förslag 2 i
nämnda motion avstyrks därför också.
Utskottet delar således regeringens bedömningar
och kan ansluta sig till regeringens förslag att en
förläggning av den operativa insatsledningen till
Näsbypark är det sammantaget bästa alternativet.
Riksdagen bör därför godkänna regeringens förslag.
Samtidigt bör riksdagen avslå motionerna Fö17 (v)
förslag 4, Fö19 (m) förslag 1 och Fö20 (kd) förslag
1, vilka alla föreslår avslag på propositionen i
denna del.
Något tillkännagivande i linje med vad som
föreslås i motion Fö325 (m) förslag 4, med innebörd
att lokaliseringen inte skall ske till Bålsta, synes
inte erforderligt varför utskottet avstyrker
motionen i denna del.
Militärdistrikten
Utskottets bedömning och förslag i korthet
Utskottet anser att regeringen i höstens
försvarsproposition för riksdagen redovisar
hur de s.k. nationella skyddsstyrkorna
inklusive hemvärnsförbanden kommer att
organiseras, förbandsomsättas och övas samt
hur de kommer att användas och ledas i
insatser. Utskottet utgår vidare från att
militärdistriktsstaberna och
militärdistriktsgrupperna tilldelas
ledningsresurser som svarar mot uppgifterna.
I fråga om militärdistriktsgruppernas ansvar och
uppgifter m.m. anför regeringen följande.
Militärdistriktsstaberna och
militärdistriktsgrupperna, tillsammans benämnda
militärdistrikt, utgör Försvarsmaktens organisation
för regional territoriell ledning. De är
underställda Högkvarteret, som utövar övergripande
territoriell ledning. Med regional territoriell
ledning avses bl.a. samverkan i totalförsvarsfrågor
med länsstyrelser, landsting och kommuner, ledning
av nationella skyddsstyrkor samt stöd åt och
utbildning av hemvärn och frivilliga
försvarsorganisationer. Under höjd beredskap och då
Operativa insatsledningen tilldelas ett
operationsområde skall militärdistrikten även kunna
understödja operativa insatsförband inom respektive
militärdistrikt.
Militärdistriktsgrupperna utgör således, säger
regeringen, delar av militärdistrikten vid lösandet
av militärdistriktens uppgifter. De fyra
militärdistrikten är i vissa avseenden olika till
sin karaktär, bl.a. vad gäller antalet län och
kommuner, geografisk yta och befolkningsmängd samt
förekomsten av enheter ur Försvarsmaktens
grundorganisation. Inom ramen för militärdistriktens
uppgifter skall militärdistriktsgrupperna dels
samverka med främst kommuner och funktionsansvariga
myndigheter inom civilt försvar, dels stödja och
utbilda hemvärn och frivilligorganisationer.
Arbetsfördelningen inom militärdistrikten kan dock
komma att innebära att militärdistriktsgrupperna
även samverkar direkt med länsstyrelserna.
Samverkan i övergripande frågor på regional nivå
kommer normalt att utföras direkt mellan
militärdistriktsstaberna, länsstyrelserna och
landstingen. Vid höjd beredskap skall
militärdistriktens personal kunna utnyttjas för
ledning av hemvärnsförband.
Enligt regeringen medför nämnda omständigheter att
bemanningen av militärdistriktsgrupperna kan komma
att variera något utifrån regionala och lokala
förutsättningar med tillhörande behov av samverkan
med kommuner och myndigheter med uppgifter inom
civilt försvar m.m. Regeringen bedömer att
militärdistriktsgrupperna i fredstid kommer att
bestå av ca 15 personer.
Vid krigsorganisering behöver
militärdistriktsorganisationen, i liket med
Operativa insatsledningen, utökas personellt, varvid
reservofficerare utgör en viktig kategori. Härutöver
finns möjligheter att utnyttja reservofficerare och
hemvärnsbefäl, dels vid utbildning av hemvärn och
frivilligorganisationer, dels för att i fredstid
lösa samverkansuppgifter t.ex. gentemot kommuner.
Att på detta sätt tillvarata reservofficerarnas och
hemvärnsbefälens kompetens utgör ett viktigt bidrag
för att lösa militärdistriktens uppgifter i fred och
under höjd beredskap, menar regeringen, och kan även
bidra till folkförankringen av det militära
försvaret.
Regeringen har redovisat (prop. 1999/2000:97 s.
22) lokalisering och benämningar för
militärdistriktsgrupperna. Försvarsmakten har i
budgetunderlaget för 2002 föreslagit att
Upplandsgruppen lokaliseras till Enköping i stället
för Uppsala. Motivet för detta är främst att
Enköping erbjuder bättre utbildningsmöjligheter för
hemvärnspersonal vilket även medför lägre
investeringskostnader och mindre miljöpåverkan
jämfört med en lokalisering till Uppsala. Regeringen
gör ingen annan bedömning än Försvarsmakten i denna
fråga.
Motioner
I Vänsterpartiets kommittémotion Fö17 (v) av Berit
Jóhannesson m.fl. framhålls att
militärdistriktsstaberna och
militärdistriktsgrupperna utgör Försvars-maktens
organisation för regional territoriell ledning i
hela skalan från fred till krig. Motionärerna
uppmärksammar att Försvarsmakten utrett organisation
m.m. av de s.k. nationella skyddsstyrkorna men att
Överbefälhavaren ännu inte redovisat utredningen och
sitt ställningstagande till denna. Motionärerna
menar att ett sådant ställningstagande är helt
avgörande för att regeringen skall kunna redovisa
ledningsförhållandena i militärdistrikten.
Exempelvis måste Militärdistriktsgrupperna ges
ledningsresurser för att kunna leda nationella
skyddsstyrkor, inklusive hemvärnsförband, i fred,
kris och krig. Motionärerna anser därför att
regeringen skall återkomma till riksdagen med en
redovisning av militärdistrikten när
Överbefälhavarens syn på utredningen av de
nationella skyddsstyrkorna föreligger (förslag 5).
Kristdemokraterna tar upp liknande aspekter i sin
kommittémotion Fö20 (kd) av Åke Carnerö m.fl.
Motionärerna hänvisar till att riksdagen våren 2000
beslutat att en uppgift för den regionala nivån
skall vara ledning av insatser med beredskapsförband
och nationella skyddsstyrkor. Dimensioneringen av
ledningsbehoven måste därför utgå från de nationella
skyddsstyrkornas utformning och antal, inklusive
hemvärnet. Intet av detta sägs vara klarlagt.
Militärdistriktens ledningsansvar måste förtydligas
och ha sin grund i hela hotskalan. Motionärerna
anför vidare att militärdistrikten måste tillföras
ledningsresurser för att kunna utföra sin ledning.
Sammanfattningsvis anser motionärerna att regeringen
hösten 2001 i samband med redovisningen om frågor
som rör ledning och samordning inom totalförsvaret
även bör klarlägga militärdistriktens ledningsansvar
och ledningsresurser (förslag 2).
Utskottets ställningstagande
Riksdagen beslutade (prop. 1999/2000:30, bet.
1999/2000:FöU2, rskr. 1999/2000:168) att inrätta
militärdistrikt. I betänkandet framhöll utskottet
bl.a. (s. 99) att det inte motsatte sig regeringens
förslag att inrätta fyra militärdistriktsstaber.
Utskottet har heller ingen invändning mot den av
regeringen föreslagna lokaliseringen av staberna
till Göteborg, Strängnäs, Visby och Boden. De
särskilda ledningsbehoven i Stockholmsområdet var,
som regeringen också framhöll, inte utklarade.
Utskottet förutsatte därför att regeringen skulle
återkomma till riksdagen i den frågan.
Utskottet hade heller inget emot att det
organiserades 29 militärdistriktsenheter som en del
av militärdistrikten, trots att uppgifter och
dimensionering ännu inte var färdigutredda.
Utskottet ansåg det lämpligt att lokalisera
militärdistriktsenheterna till ungefär samma orter
som i dag har försvarsområdesstaber och
försvarsområdesgrupper. Ett viktigt skäl för detta
angavs vara behovet att kunna utbilda hemvärn och
stödja annan frivillig försvarsverksamhet, något som
utskottet upprepade gånger betonat som en
prioriterad uppgift.
Utskottet ansåg vidare att det ankom på regeringen
att i det fortsatta organisationsarbetet bestämma
lokaliseringen av militärdistriktsenheterna och
deras benämning.
I syfte att ge riksdagen en samlad bild av
Försvarsmaktens grundorganisation har regeringen
sedan i proposition 1999/2000:97 Vissa
organisatoriska frågor inom Försvarsmakten (s.
21-25) redovisat en översikt över såväl de
organisationsenheter som riksdagen beslutar som över
dem som regeringen beslutar, jämte deras benämningar
och lokalisering.
Regeringen återkommer i den nu aktuella
propositionen och lämnar ytterligare information om
militärdistriktsstabernas och
militärdistriktsgruppernas ansvar, uppgifter och
lydnadsförhållanden.
Regeringen anger bl.a. att militärdistrikten,
förutom att kunna utöva regional territoriell
ledning, även skall kunna understödja operativa
insatsförband inom sitt respektive militärdistrikt.
Vid höjd beredskap, anger regeringen vidare, skall
militärdistriktens personal kunna utnyttjas för
ledning av hemvärnsförband.
Utskottet konstaterar att riksdagen ännu inte fått
någon redovisning av hur de s.k. nationella
skyddsstyrkorna samt hemvärnsförband kommer att
organiseras, förbandsomsättas och övas samt hur de
kommer att användas och ledas i insatser. Utskottet
utgår från att regeringen i höstens
försvarsbeslutsproposition lämnar en sådan
redogörelse till riksdagen. Utskottet utgår vidare
från att militärdistriktsstaberna och
militärdistriktsgrupperna tilldelas ledningsresurser
som svarar mot uppgifterna, exempelvis att kunna
leda nationella skyddsstyrkor.
Mot bakgrund av vad som här har anförts anser
utskottet att de synpunkter och förslag som framförs
i motionerna Fö17 (v) förslag 5 och Fö20 (kd)
förslag 2 kommer att beaktas, varför motionerna i
denna del inte behöver bifallas.
Utskottet har, liksom regeringen, ingen erinran
mot att Upplandsgruppen lokaliseras till Enköping i
stället för till Uppsala som ursprungligen var
planerat.
Försvarsmaktens underhållstjänst och
stödverksamhet
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner
regeringens förslag till inriktning av den
nya organisationsenheten för Försvarsmaktens
underhållstjänst och stödverksamhet, bl.a.
innebärande att den centrala ledningen
förläggs till Karlstad.
Utskottet avstyrker motionerna Fö18 (s), Fö19
(m) förslag 3 samt Fö20 (kd) förslagen 3 och
4 samt Fö320 (fp).
Propositionen
Regeringen föreslår att den nya organisationsenheten
Försvarsmaktens underhållstjänst och stödverksamhet
skall utformas med följande inriktning:
- en ledning och tre divisioner för områdena
försörjning, teknik och service,
-
- regionala kontor för ekonomiredovisning och
löneadministration,
-
· lokala stödenheter på garnisonsorterna för
försörjning, teknik och service varvid dessa
enheter svarar för stödet till Försvarsmaktens
förband, skolor och centrum.
·
Bakgrund
Enligt regeringens mening skall Försvarsmaktens
underhållstjänst och stödverksamhet successivt
anpassas till Försvarsmaktens nya grund- och
insatsorganisation. Den operativa
underhållsledningen skall härvid inordnas i
Operativa insatsledningen. I enlighet med denna syn
föreslog regeringen (prop. 1999/2000:97) en ny
principiell utformning av Försvarsmaktens
underhålls-tjänst och stödverksamhet. Förslaget
innebar att de nuvarande underhållsregementena läggs
ned och att en ny organisationsenhet för
Försvarsmaktens underhållstjänst och stödverksamhet
inrättas. Regeringen föreslog vidare att det bör
vara en uppgift för regeringen att besluta om
organisationsenhetens närmare utformning.
Riksdagen beslutade med anledning av regeringens
förslag att de nuvarande underhållsregementena skall
läggas ned och att en ny organisation för
Försvarsmaktens underhållstjänst och stödverksamhet
skall utvecklas med de uppgifter och de
tidsförhållanden som regeringen redovisat (bet.
1999/2000:FöU8, rskr. 1999/2000:251).
Försvarsutskottet anförde dock att innan bindande
beslut fattas av regeringen eller Försvarsmakten i
de avgörande strukturfrågorna, borde regeringen
återkomma till riksdagen med ett fullständigt och
mer genomarbetat förslag till ny
underhållsorganisation.
I sina skäl till förslaget anför regeringen bl.a.
följande.
Utformningen av den nya organisationsenheten
Bildandet av Försvarsmaktens underhållstjänst och
stödverksamhet innebär med få undantag att alla
områden som ingår i underhållstjänsten och
stödverksamheten samlas i en gemensam
organisationsenhet. Denna blir därmed
Försvarsmaktens enskilt största organisationsenhet.
Förutom den verksamhet som i dag bedrivs vid
underhållsregementen och lokalt vid
utbildningsförband m.m. omfattas även verksamheten
vid Militära servicekontoret, Försvars-maktens
flygverkstäder och Försvarsmaktens
underhållscentrum.
Organisationsenheten skall svara för
underhållstjänst och stödverksamhet åt både
Försvarsmaktens insats- och grundorganisation. Den
skall lösa dessa uppgifter i fred och i krig,
nationellt och internationellt.
Utbildningsförbanden, skolor och centrum inom
Försvarsmakten skall härigenom kunna koncentrera sig
på sina respektive kärnverksamheter, i korthet att
producera de krigsförband och den beredskap som
skall finnas för att Försvarsmakten skall kunna lösa
sina fyra uppgifter.
Verksamheten skall vara intäktsfinansierad.
Utbudet av tillhandahållna produkter och tjänster
skall utformas i dialog med beställarna och styras
av förbandens efterfrågan och av de beredskapskrav
som regeringen bestämmer. Genom att samla
underhållstjänst och stödverksamhet i en för
Försvarsmakten gemensam organisationsstruktur under
en ledning skapas, framhåller regeringen,
förutsättningar för att utveckla och vidmakthålla
kompetensen på respektive fackområde på en hög nivå
samt med ett stort inslag av civil kompetens.
Skapandet av den nya organisationsenheten sägs
vidare vara viktigt för att kunna utnyttja den
rationaliseringspotential som finns inom
underhållstjänsten och stödverksamheten. Detta är i
sin tur betydelsefullt för att kunna inrymma
verksamheten inom de ekonomiska ramar som förutsätts
för Försvars-maktens framtida insats- och
grundorganisation. Genom en central överblick av
kostnadsutvecklingen inom respektive fackområde
förbättras möjligheterna, säger regeringen, att
effektivisera verksamhet som tidigare bedrivits
enskilt på många olika platser inom Försvarsmakten.
Förutsättningar skapas även för att värdera och
jämföra Försvarsmaktens stödproduktion med externa
leverantörer, så att rätt verksamhetsform kan väljas
utifrån vad som är mest fördelaktigt för
Försvarsmakten som helhet. I detta ingår även att
avgöra vad som bör eller inte bör bedrivas i
Försvarsmaktens regi, t.ex. för att säkerställa de
särskilda operativa krav som kan ställas utifrån
insatsorganisationens behov, respektive behov av
fredsadministrativ karaktär som helt eller delvis
kan upphandlas av externa leverantörer på
kommersiell basis.
Kärnan i verksamheten kommer att bli lokala
stödenheter som organiseras funktionsvis i
divisionerna försörjning, teknik och service. De
lokala stödenheterna levererar efterfrågade
produkter och tjänster till utbildningsförband,
skolor, centrum och staber i Försvarsmaktens
grundorganisation. Respektive lokal stödenhet kommer
sålunda, framhåller regeringen, att ansvara för ett
antal produkt- och tjänsteområden, t.ex.
förnödenhetsförsörjning, transporter,
förrådshållning av krigsförnödenheter,
materielunderhåll och förplägnad. De lokala
stödenheterna kommer att lokaliseras till
garnisonsorterna i Försvars-maktens
grundorganisation.
För att uppnå en hög kostnadseffektivitet
organiseras som i dag vissa tjänster, främst inom
ekonomiredovisning och löneadministration, i
särskilda kontor vid ett färre antal orter. Kontoren
kommer att lokaliseras till Boden, Stockholm,
Gotland, Karlsborg och Karlskrona.
Ledningen för organisationsenheten skall
lokaliseras till Karlstad och vara underställd
Högkvarteret. För varje division skall det enligt
regeringen finnas en sammanhållande
divisionsledning. Ledningen för
försörjningsdivisionen kommer att lokaliseras till
Boden, för teknikdivisionen till Arboga och för
servicedivisionen till Karlskrona.
Underhållstjänst inom insatsorganisationen
Som framgått skall Försvarsmaktens underhållstjänst
och stödverksamhet understödja insatsorganisationen
när Försvarsmakten löser sina fyra uppgifter. Den
skall även kunna understödja utländska förband som
deltar i internationella övningar där Sverige är
värdnation och ansvarar för underhålls-tjänsten.
I insatsorganisationen ingår underhållsförband
både på operativ och taktisk nivå. Ett exempel på
det förra är operativ transportbataljon och ett
exempel på det senare är underhållsbataljonen i en
armébrigad.
Inom Operativa insatsledningen finns en operativ
logistikavdelning. Denna utgör, tillsammans med
övriga delar av Operativa insatsledningen, en av de
viktigaste kravställarna på Försvarsmaktens
underhållstjänst och stödverksamhet, t.ex. för att
se till att insatsorganisationens beredskapskrav kan
upprätthållas.
Gentemot insatsorganisationen skall
Försvarsmaktens underhållstjänst och stödverksamhet
utgöra en s.k. bakre underhållsorganisation. Som
sådan skall den svara för underhåll och stöd och
utgöra förstärkningsresurs för samtliga
förbandstyper. Organisationsenheten skall kunna
verka rörligt och framåtinriktat och möjliggöra s.k.
fokuserad logistik, alltså att relevant underhåll
och stöd kan lämnas snabbt och med hög precision.
Förbanden inom insatsorganisationen skall, förutom
resurser för s.k. främre underhåll, endast ha de
underhållsresurser som krävs för att ta emot och
distribuera resurser från den bakre
underhållsorganisationen. Organisationsenheten
ansvarar härvid för geografiskt bundna resurser,
t.ex. verkstäder, förråd och administrativa
stödresurser. Organisationsenheten utgör även länken
mellan Försvarsmaktens insatsorganisation och
externa civila leverantörer.
Vid uppgifterna stöd till samhället och hävda
territoriell integritet skall organisationsenhetens
verksamhet kunna bedrivas inom ramen för ordinarie
rutiner, kompletterat med en ökad servicenivå på
enskilda verksamhetsställen om så behövs. Även vid
internationella insatser skall huvuddelen av
organisationsenhetens verksamhet kunna bedrivas inom
ramen för ordinarie rutiner. Visst materielunderhåll
kan dock behöva bedrivas i anslutning till
insatsområdet. Under ett anpassningsskede skall
verksamheten kunna ominriktas och tillväxa för att
kunna lösa mer krävande uppgifter vid ett väpnat
angrepp.
Fortsatt arbete
Regeringen erinrar om att Försvarsmaktens
underhållstjänst och stödverksamhet kommer att
inrättas den 1 januari 2002 (prop. 1999/2000:97,
bet. 1999/2000: FöU8, rskr. 1999/2000:251). Den nya
organisationsenheten skall vara fullt utvecklad
senast vid utgången av 2004.
Arbetet med utvecklingen av verksamheten har
hittills skett i två steg. Det första steget
omfattade framtagande av det principförslag till ny
organisation som riksdagen och regeringen beslutade
våren 2000. Det andra steget har omfattat
utvecklingen av den närmare utformningen av
organisationen som ovan redovisats.
Det tredje steget kommer att bestå i att fortsätta
utvecklingen av de styrnings- och
uppföljningsrutiner som skall säkerställa att
verksamheten leder till den rationalisering och de
besparingar inom underhålls- och stödverksamheten
som regeringen anser vara nödvändiga. Parallellt med
detta är det även viktigt att beställarfunktionen
vid förbanden, Operativa insatsledningen,
Högkvarteret m.fl. utvecklas så att underhåll och
stöd beställs i omfattning och kvalitet i enlighet
med behoven samt att varor och tjänster levereras
till konkurrenskraftiga priser. Utöver verksamheten
i grundorganisationen innebär detta även att
beredskapskraven för insatsorganisationen behöver
beaktas. Regeringen avser att fortlöpande följa
detta arbete.
Motioner
Moderata samlingspartiet anser sig i kommittémotion
Fö19 (m) av Henrik Landerholm m.fl. kunna acceptera
regeringens förslag till organisation för
Försvarsmaktens underhållstjänst och stödverksamhet
på villkor att fyra krav uppfylls (förslag 3),
nämligen:
· Den verksamhetsansvarige lokale chefen måste
kunna utnyttja tilldelade resurser på ett fritt
sätt. Han måste kunna välja, eller åtminstone
kunna avstå från att nyttja centralt beslutade
resurser.
·
· Underhållstjänsten måste kunna fungera på samma
sätt och med samma ledning, oberoende om det
gäller verksamhet i fred, inklusive nationella
och internationella insatser, eller insatser
under krigsfara och krig.
·
- Omstruktureringen från ett mobiliserande försvar
till ett insatsberett försvar med krav på såväl
nationella som internationella operationer
förändrar kraven på understödsresurserna. Det
insatsberedda försvaret måste i högre
utsträckning än tidigare kunna förlita sig på
egna resurser. Underhållsresurserna och
insatsorganisationens förband måste sålunda ha
samma tillgänglighet.
-
- Den verksamhetsansvarige chefen, som sägs ha bäst
kunskap om förbandets behov och om vad som kan
upphandlas lokalt, bör direkt kunna upphandla de
tjänster som med fördel kan produceras av ortens
företag.
-
I Kristdemokraternas kommittémotion Fö20 (kd) av Åke
Carnerö m.fl. sägs att möjligheterna att
kompetensförsörja den nya underhållsorganisationen
är avgörande för hur effektiv denna kan bli i sitt
stöd till insats- och grundorganisationen. Det är
därför viktigt, hävdar motionärerna, att undvika
åtgärder som leder till kompetensflykt i samband med
den förestående organisationsförändringen.
Kristdemokraterna anser därför att
divisionsledningar med reducerad personalvolym
utlokaliseras till Boden, Arboga och Karlskrona
(förslag 3) och att en förstärkt ledning och
koncernstöd för den nya underhållsorganisationen
lokaliseras till Karlstad (förslag 4).
Motion Fö320 av Runar Patriksson (fp) behandlar
frågan om lokaliseringen av den centrala ledningen
för Försvarsmaktens underhållstjänst och
stödverksamhet. Motionären pekar på flera fördelar
med att utse Karlstad till lokaliseringsort för
denna framtida centrala ledning och att behålla
kompetensen vid Försvarsmaktens underhållscentrum.
Han föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
försvarets framtida underhållstjänst.
Lilian Virgin anser i motion Fö18 (s) att det är
positivt att lokalisera ett regionalt kontor för
främst ekonomiredovisning och löneadministration
till Gotland, vilket regeringen föreslår. Motionären
föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om möjligheten
att pröva Fårösund som lokaliseringsort för detta
regionala kontor.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har godtagit utvecklingen av en ny
försvarsmaktsgemensam organisation för
underhållstjänst och stödverksamhet (prop.
1999/2000:97, bet. 1999/2000:FöU8, rskr.
1999/2000:251). Utskottet anförde i sammanhanget att
regeringen borde återkomma till riksdagen med ett
fullständigt och mer genomarbetat förslag till ny
underhållsorganisation innan bindande beslut fattas
av regeringen eller Försvarsmakten i de avgörande
strukturfrågorna för den nya organisationen. Av
detta, sade utskottet, bör bl.a. framgå hur
organisationen skall ledas och hur den skall arbeta,
dels i fråga om den operativa och taktiska
underhållstjänsten, dels när det gäller stödet till
utbildningsförband och skolor. Vidare bör ledningens
lokalisering framgå.
Regeringen redogör nu i propositionen för den nya
underhållsorganisationens närmare struktur, för dess
uppgifter mer i detalj, för hur den skall ledas och
för var ledningen föreslås komma att lokaliseras.
Regeringen beskriver också ett tredje steg för
organisationens utformning där bl.a. en fortsatt
utveckling kommer att ske av de ekonomiska
styrnings- och uppföljningsrutinerna.
I kommittémotion Fö19 (m) anförs fyra villkor för
att kunna anta regeringens förslag till ny
underhållsorganisation. Det första och det fjärde
synes ha ungefär samma innebörd och går ut på att en
förbandschef fritt och vid sidan av den gemensamma
underhållsorganisationen skall kunna upphandla
underhåll och stöd. Utskottet anser att man med ett
sådant krav bortser från flera av fördelarna med den
nya underhållsorganisationen nämligen att
1. förbanden skall kunna koncentrera sig på sin
kärnverksamhet,
2.
3. upphandlingen av tjänster kan göras effektivare,
4.
5. jämförelser kan ske mellan underhållskostnader
för olika förband.
6.
Utskottet anser däremot att de två övriga villkoren
- underhållet skall kunna fungera på i princip samma
sätt oavsett vilken insats och vilket beredskapsläge
som det är fråga om, respektive att insatsförsvaret
ställer andra krav på underhållet än det tidigare
invasionsförsvaret - är förenliga med tankarna på
hur den nya underhållsorganisationen är tänkt att
fungera.
Härav följer att utskottet avstyrker förslag 3 i
nämnda motion.
Kristdemokraterna motsätter sig inte utformningen av
den nya underhållsorganisationen men förespråkar i
sin kommittémotion Fö20 (kd) en starkare
koncernledning i Karlstad och reducerade
divisionsledningar. Utskottet håller med
motionärerna om vikten av att bemanna koncern- och
divisionsledningar med tillräcklig kompetens för
uppgifterna samt att säkerställa en god
personalförsörjning. Utskottet har erfarit att
behovet av ledningsstöd kommer att vara mer
divisionsspecifikt än centralt gemensamt i den nya
organisationen, vilket talar mot motionärernas
förslag. Utskottet anser för övrigt att det bör
ankomma på regeringen och myndigheten att
detaljutforma den nya organisationen. Utskottet
avstyrker därför förslag 4 i nämnda motion.
Motion Fö320 (fp) framför likartade synpunkter om
en stark koncernledning i Karlstad. Denna motion
avstyrks därför också.
Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att
riksdagen med bifall till propositionen bör godkänna
regeringens förslag till inriktning av utformningen
av den nya organisationsenheten för Försvarsmaktens
underhållstjänst och stödverksamhet. Utskottet anser
det viktigt att de mycket stora förändringar som nu
sker inom underhållsorganisationen verkligen leder
till avsedda effektivitetsvinster och
kostnadsreduceringar. Utskottet förutsätter att
regeringen årligen i budgetunderlaget för riksdagen
redovisar hur detta projekt utvecklas.
Motionären i motion Fö18 (s) vill ha ett
tillkännagivande till regeringen med innebörd att
man bör pröva möjligheten att lokalisera det lokala
kontoret för ekonomisk administration, som skall
finnas på Gotland, till Fårösund. Utskottet har
ingenting emot att det ekonomiadministrativa
kontoret lokaliseras till Fårösund, men anser att
det bör ankomma på regeringen eller på myndigheten
att avgöra denna fråga. Motionen avstyrks därför.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Med hänvisning till de motiveringar som framförs
under Utskottets överväganden föreslår utskottet att
riksdagen fattar följande beslut:
1. Den militära högsta ledningen
Riksdagen avslår motionerna 20001/01:Fö327 och
20001/01:Fö301.
2. Den operativa insatsledningens
organisation
Riksdagen avslår motionerna 20001/01:Fö17
förslag 1, 20001/01:Fö19 förslag 2 och
20001/01:Fö326 förslagen 1 och 2.
Reservation 1 (m)
3. Den operativa insatsledningens
lokalisering
Riksdagen godkänner att den operativa
insatsledningen skall lokaliseras till
Täby/Näsbypark. Därmed bifaller riksdagen
propositionens förslag 1 och avslår motionerna
20001/01:Fö17 förslagen 2-4, 20001/01:Fö19
förslag 1, 20001/01:Fö20 förslag 1 och
20001/01:Fö325 förslag 4.
5. Försvarsmaktens underhållstjänst och
stödverksamhet
·
Riksdagen godkänner regeringens förslag om
inriktning av den nya organisationsenheten för
Försvarsmaktens underhållstjänst och
stödverksamhet. Därmed bifaller riksdagen
propositionens förslag 2 och avslår motionerna
20001/01:Fö18, 20001/01:Fö19 förslag 3,
20001/01:Fö20 förslagen 3 och 4 samt
20001/01:Fö320.
Reservation 4 (m)
Reservation 5 (kd, fp)
Stockholm den 3 maj 2001
På försvarsutskottets vägnar
Tone Tingsgård
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Tone
Tingsgård (s), Christer Skoog (s), Karin Wegestål
(s), Stig Sandström (v), Åke Carnerö (kd), Olle
Lindström (m), Rolf Gunnarsson (m), Ola Rask (s),
Håkan Juholt (s), Berit Jóhannesson (v), Margareta
Viklund (kd), Anna Lilliehöök (m), Lars Ångström
(mp), Erik Arthur Egervärn (c), Runar Patriksson
(fp), Björn Leivik (m) och Berndt Sköldestig (s)
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.
Den operativa insatsledningens
organisation (punkt 2) (m)
av Olle Lindström, Rolf Gunnarsson, Anna
Lilliehöök och Björn Leivik (alla m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförts i reservation 1. Därmed
bifaller riksdagen motion 2000/01:Fö19 förslag 2 och
avslår motionerna 2000/01:Fö17 förslag 1 och
2000/01:Fö326 förslagen 1 och 2.
Ställningstagande
En helhetssyn på styrning och ledning av
totalförsvaret är nödvändig. Dagens flexibla
utnyttjande av stridskrafterna innebär - snarare än
totalförsvar mot totalt krig - en möjlighet till
avvägningar mellan verkliga alternativ och större
utrymme för politiska ställningstaganden. Det nya
säkerhetspolitiska läget med dagligt nyttjande av
våra stridskrafter på sitt sätt kräver både mer
politisk ledning och mer av den politiska ledningen.
Rakare rör och smidigare strukturer måste skapas för
beslut om kontinuerligt nyttjande av svenska
förband.
De senaste årens turbulens i försvarsplaneringen
och ideliga diskussioner om vem som ansvarar för vad
är inte till gagn för utvecklingen av det svenska
försvaret och än mindre till gagn för svensk
politik. En chef kan inte ta ansvar för den delen av
sin verksamhet som chefen inte kan besluta om. Den
förutvarande ansvarsfördelningen med huvudprogram
och huvudproduktionsområden gjorde detta möjligt. I
den nya organisationen har försvarsgrenarna och
därmed den tidigare ansvarsfördelningen avskaffats.
Detta har skett utan att någon annan tydlig
ansvarsfördelning tillskapats. Konsekvenserna har
blivit uppenbara. Något tydligt ansvar, vare sig hos
myndigheterna eller hos regeringen eller riksdagen
har förelegat.
Det måste vara verksamheten som styr
ansvarsfördelningen. Då faller det sig också
naturligt att den chef som ansvarar för beredskap
och insatser också leder förbandens utbildning,
omsättning och vidmakthållande. Förbanden skall ju
fungera i dag, inte om tio eller femton år. Då är
det också rimligt att den materielanskaffning som
erfordras för vidmakthållandet också ingår i hans
ansvarsområde.
Försvaret skall utformas så att det redan i fred
kan utgöra ett stöd åt samhället. En del av
Försvarsmakten skall därför vara en fredsutnyttjad
insatsdel. Detta innebär att ledningen under
Överbefälhavaren, oberoende av om det handlar om
utbildning, underhåll och övervakning eller
fredstida insatser, bör utövas av en - operativ -
chef. Den taktiska ledningen av respektive mark-,
marin- och flygstridsförband bör utövas direkt under
chefen för den operativa insatsledningen av taktiska
chefer för respektive stridskrafter med det direkta
ansvaret för all verksamhet inom respektive
ansvarsområde.
Den nyss beslutade ansvarsfördelningen där
grundorganisationsledningen ansvarar för
förbandsutbildningen och där operativa
insatsledningen ansvarar för utnyttjandet av
förbanden måste omprövas. Den operativa
insatsledningen bör ha ett samlat ansvar för all
verksamhet vid förbanden.
På motsvarande sätt är det naturligt att ledningen
av den långsiktiga personalförsörjningen och
materielanskaffningen är ett sammanhållet
ansvarsområde. Den blir en naturlig följd av den
långsiktiga strategi som är en konsekvens av
omvärldsutvecklingen och mot denna balanserade
förvarsförmågor.
Taktiska chefer bör således inte ha rollen som
generalinspektör av förbanden och deras verksamhet.
Generalinspektörerna bör, direkt under
Överbefälhavaren, i stället utöva tillsyn inom
respektive fackområde samt leda och ansvara för
personalrekrytering, utbildning och fackmässig
utveckling av personal på alla nivåer samt för
utveckling av stridsteknik och taktik för respektive
stridskrafter.
Den operativa insatsledningens
lokalisering (punkt 3) (m)
av Olle Lindström, Rolf Gunnarsson, Anna
Lilliehöök och Björn Leivik (alla m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförts i reservation 2. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2000/01:Fö17 förslag
4, 2000/01:Fö19 förslag 1 och 2000/01:Fö20 förslag
1, delvis bifaller motion 2000/01:Fö325 förslag 4
samt avslår propositionens förslag 1 och motion
2000/01:Fö17 förslagen 2 och 3.
Ställningstagande
Stora investeringar i försvarsfastigheter har
genomförts under 1990-talet. Av dessa investeringar
har minst en och en halv miljard kronor investerats
i försvarsfastigheter som nu har lämnats eller
planeras att lämnas. Nya investeringar pågår och
andra planeras. Det är ännu inte klarlagt vart
totalförsvarets pliktverk skall flytta för att
bereda plats för den operativa insatsledningen.
Förutom de investeringar som krävs för
Totalförsvarets pliktverk krävs nyinvesteringar för
att skapa ett rimligt överfallsskydd för
operationsledningen. Det är enligt vår mening
utmanande att nu besluta om lokalisering av den
operativa insatsledningen innan de ekonomiska
konsekvenserna av den föreslagna lokaliseringen
föreligger.
Det är dessutom förvånande att regeringen föreslår
dessa investeringar samtidigt som
förbandsverksamheten åläggs besparingskrav av sådan
omfattning att de blir förödande för
utbildningsresultat och övrig verksamhet. Denna
utveckling är destruktiv för de anställda inom
Försvarsmakten och för allmänhetens förtroende för
det sätt på vilket riksdag och regering styr
utvecklingen av det s.k. nya försvaret.
Regeringens förslag om att lokalisera den
operativa insatsledningen till Näsbypark bör därför
avslås.
Den operativa insatsledningens
lokalisering (punkt 3) (v)
av Berit Jóhannesson och Stig Sandström (båda v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförts i reservation 3. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2000/01:Fö17 förslag
4, 2000/01:Fö19 förslag 1 och 2000/01:Fö20 förslag 1
samt avslår propositionens förslag 1 och motionerna
2000/01:Fö17 förslagen 2 och 3 och 2000/01:Fö325
förslag 4.
Ställningstagande
Försvarsmakten och regeringen konstaterar att
centraliseringen av ledningsresurserna till
Mälardalsområdet har inneburit en negativ effekt
genom att så stor del av Försvarsmaktens högre
officerare finns inom området.
Försvarsmakten har i budgetunderlag för år 2002
anmält att en utlokalisering av delar av den
centrala ledningen på ett bättre sätt säkerställer
en långsiktig försörjning av militär personal. Man
utreder därför vilka verksamheter och tjänster som
kan utlokaliseras från Mälardalsområdet. Regeringens
förslag att den operativa ledningen skall flyttas
till Täby/Näsbypark skulle föregå och försvåra en
sådan decentralisering.
Med anledning härav föreslår vi att riksdagen avslår
regeringens förslag att lokalisera den operativa
insatsledningen till Täby/Näsbypark, vilket innebär
bifall till förslag i motioner från Moderata
samlingspartiet, Vänsterpartiet och
Kristdemokraterna. Regeringen bör i höst för
riksdagen samlat redovisa utformningen av
Försvarsmaktens högsta ledning och, som en del häri,
lokaliseringen av den operativa insatsledningen.
Försvarsmaktens underhållstjänst och
stödverksamhet (punkt 5) (m)
av Olle Lindström, Rolf Gunnarsson, Anna
Lilliehöök och Björn Leivik (alla m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförts i reservation 4. Därmed
bifaller riksdagen motion 2000/01:Fö19 förslag 3 och
avslår propositionens förslag 2 samt motionerna
2000/01:Fö18, 2000/01:Fö20 förslagen 3 och 4 och
2000/01:Fö320.
Ställningstagande
Styrning och ledning av det militära försvaret har
utvecklats mot en mycket hård centralisering
samtidigt som det politiska ansvaret drastiskt
reducerats. Utvecklingen speglar en övertro på
central ledning och dess förmåga att i detalj kunna
styra verksamheten. En grundläggande idé måste trots
allt vara att den verksamhetsansvarige, den lokale
chefen, skall kunna välja eller åtminstone kunna
avstå från att nyttja centralt beslutade resurser
eller stöd och som konsekvens av detta kunna använda
tilldelade resurser på ett fritt sätt. Det finns
inget i Försvarsmaktens underlag som talar om detta.
Ledningen är fortfarande helt en central idé om hur
man skall och kan leda förbanden.
De argument som används - kärnverksamhet,
upphandling effektivare, jämförelse av
underhållskostnader - för att motivera den
föreslagna förändringen, utan ett samtidigt
konstaterande att det är verksamheten som styr
ansvarsfördelningen, är ett kvardröjande eko av
gammal centralistisk planverksamhet. Ingen chef kan
ta ansvar för det som inte kan påverkas. Det är
således en truism att de krav vi ställt för att
acceptera Regeringens förslag, nämligen
1. att en förutsättning för att en verksamhet skall
kunna sättas under konkurrens är att kunderna ges
stor och i många fall full handlingsfrihet vid
upphandling,
2.
3. att underhållstjänsten och stödverksamheten måste
fungera på samma sätt och med samma ledning
oberoende av om det gäller fred, fredstida
utbildning och insatser (inom Sverige och/eller
internationellt) eller insatser under krigsfara
eller i krig,
4.
5. att omstruktureringen från ett mobiliserande
försvar till ett insatsberett försvar med krav på
såväl nationella som internationella operationer
förändrar kraven på understödsresurserna samt
6.
7. att den verksamhetsansvarige chefen har bäst
kunskap om förbandens behov och måste ha
möjligheter att direkt upphandla de tjänster som
med fördel kan produceras av ortens företag
8.
också måste ligga till grund för den vidare
utvecklingen.
5. Försvarsmaktens underhållstjänst och
stödverksamhet (punkt 5) (kd, fp)
av Åke Carnerö och Margareta Viklund (båda kd)
samt Runar Patriksson (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförts i reservation 5. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2000/01:Fö20 förslagen
3 och 4 och 2000/01:Fö320 samt avslår propositionens
förslag 2 och motionerna 2000/01:Fö18 och
2000/01:Fö19 förslag 3.
Ställningstagande
Ledningen för den nya organisationsenheten skall
enligt förslaget lokaliseras till Karlstad,
ledningen för försörjningsdivisionen lokaliseras
till Boden, ledningen för teknikdivisionen till
Arboga och ledningen för servicedivisionen till
Karlskrona.
Möjligheterna att kompetensförsörja denna
organisation är avgörande för en effektiv
underhållstjänst och stödverksamhet åt insats- och
grundorganisationen. Det är därför viktigt att så
långt möjligt söka undvika åtgärder som kan leda
till kompetensflykt i ett skede när den nya
organisationen skall byggas upp. Innan en verksamhet
byggs upp eller avvecklas är det angeläget att de
olika personalgruppernas kunskaper och erfarenheter
tas till vara.
Vi anser att divisionsledningar med reducerad
personalvolym skall lokaliseras till Boden, Arboga
och Karlskrona. För att organisationsenheten skall
få genomslagskraft och kunna verka under den
ominriktning av Försvarsmakten som pågår, föreslår
vi att lokalisering för en utökad ledning och
koncernstöd i den nya organisationsenheten sker till
Karlstad. Genom att detta stöd blir gemensamt för
alla, ökar likheten mellan divisionernas sätt att
arbeta. En flyttning från Karlstad skulle kunna leda
till en omfattande kompetensflykt under den
tidsperiod då Forgus måste verka som bäst.
De främsta motiven för detta är att i Karlstad
finns i dag den centrala verksamhetskompetensen för
underhållstjänst vid Försvarsmaktens underhålls-
centrum (FMUhC) med ca 150 anställda. Det handlar om
förrådsdrift, förnödenhetsförsörjning, förplägnad,
transport och verkstadsdrift tillsammans med stöd i
form av teknisk säkerhetstjänst, upphandling,
systemförvaltning m.m.
Att utnyttja den befintliga kompetensen är det
mest rationella och ekonomiska. Viktiga
samarbetspartner finns i närområdet inom
underhållstjänst- och serviceverksamhet, bl.a.
Bergslagens artilleriregemente, Försvarsmaktens
sjukvårdscentrum, Försvarets materielverk,
Pliktverket, Statens räddningsverk och
Sjöfartsverket. Närheten till kvalificerade
samarbetspartner underlättar rekrytering av både
civil och militär personal samt underlättar
anställning för medflyttande.