Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens
skrivelse 2000/01:52 Beredskapen mot svåra
påfrestningar på samhället i fred med undantag av
avsnitt 2.1 Kommunal räddningstjänst och avsnitt 5.7
Översvämningar och dammbrott. Utskottet behandlar
också motioner som väckts med anledning av
skrivelsen och motioner från den allmänna
motionstiden om IT-säkerhetsfrågor och farligt gods.
Avsnitten om kommunal räddningstjänst (avsnitt
2.1) och översvämningar och dammbrott (avsnitt 5.7)
i regeringens skrivelse behandlas av utskottet
senare under våren 2001 i betänkandena 2000/01:FöU8
Samhällets räddningstjänst och 2000/01:FöU7
Översvämningar, katastroffond m.m.
Motionerna 2000/01:Fö7 (fp) yrkande 1 och
2000/01:Fö11 (s), som väckts med anledning av
skrivelsen och som rör frågan om ett gemensamt
system för radiokommunikation, behandlas i
betänkande 2000/01:FöU8. Motionerna 2000/01:Fö7 (fp)
yrkande 2 och 2000/01:Fö9 (kd) yrkande 5, som också
väckts med anledning av skrivelsen och som rör
översvämningar m.m. behandlas i betänkande
2000/01:FöU7.
Bakgrund
Riksdagen beslutade i maj 1997 om beredskapen mot
svåra påfrestningar på samhället i fred (prop.
1996/97:11, bet. 1996:FöU5, rskr. 1996/97:203).
Enligt propositionen skall regeringen varje år lämna
en redovisning till riksdagen om läget när det
gäller olika slag av påfrestningar. Redovisningar
har lämnats i skrivelse 1997/98:4 avsnitt 5,
skrivelse 1998/99:33 och proposition 1999/2000:30
avsnitt 7.3.
Skrivelsens huvudsakliga innehåll
I skrivelsen lämnas den årliga redovisningen om
beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i
fred.
Underlaget för redovisningen är främst de pågående
departementala sektorsgenomgångar om svåra
påfrestningar på samhället i fred som regeringen
beslutade om den 4 mars 1999. Enligt beslutet skall
inom Regeringskansliet departementsvis utföras en
genomgång av behov av åtgärder och
författningsreglering m.m. inom de områden som kan
bli berörda vid svåra påfrestningar på samhället i
fred.
Sammanfattning
Utskottet behandlar i betänkandet vad regeringen i
delar av skrivelse 2000/01:52 anfört om beredskapen
mot svåra påfrestningar på samhället i fred.
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen
anfört i denna fråga.
I betänkandet framhåller utskottet den avgörande
betydelsen av en säker elförsörjning för samhällets
funktionsförmåga. Det är inte bara de vitala
samhällsfunktionerna som är beroende av en säker
tillgång på el, utan hela vårt samhälle bygger i dag
på att det finns en fungerande elförsörjning.
Utskottet förutsätter att de olika initiativ som
regeringen nu tagit kommer att leda till att
elkonsumenterna tillförsäkras en säker elförsörjning
och att beredskapen säkerställs så att
konsekvenserna av ett elavbrott minimeras.
Utskottet har vid riksdagens fem senaste
riksmöten behandlat frågan om IT-säkerhet. Redan
våren 1996 gav riksdagen - i ett tillkännagivande -
regeringen i uppdrag att bl.a. organisera ett mer
samlande och samordnande ansvar för IT-
säkerhetsfrågorna. Utskottet välkomnar de initiativ
som regeringen nu tagit i IT-säkerhetsarbetet och
utgår i från att regeringen, senast vid nästa
riksmöte, återkommer med förslag till hur bl.a. en
tvärsektoriell samordning för IT-säkerhet och skydd
mot informationskrigföring skall genomföras.
I betänkandet behandlas 19 motionsyrkanden, som
bl.a. rör personalresurser och ansvar vid en svår
påfrestning, IT-säkerhet och elförsörjning.
Utskottet föreslår att motionsyrkandena avslås av
riksdagen och att regeringens skrivelse i berörda
delar läggs till handlingarna.
Följdmotioner
I detta betänkande behandlar utskottet nedan
uppräknade motioner i vilka föreslås att riksdagen
fattar följande beslut.
2000/01:Fö8 av Kjell Eldensjö (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
behovet av en kontinuerlig frivillig civilutbildning
av unga människor i miljö- och katastrofhjälp.
2000/01:Fö9 av Åke Carnerö m.fl. (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att mer djupgående
följa upp beredskapssituationen beträffande
påfrestningar för det civila samhället.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utarbeta
fungerande samarbetsplaner för offentliga och
frivilliga organisationers insatser vid svåra
påfrestningar för det civila samhället.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utarbeta vilka
kvalitetskrav som Energimyndigheten bör ställa
angående ledningsgator i samband med
nätkoncessioner.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen
tillsätter en arbetsgrupp med uppdrag att lägga
fram förslag om hur el- och teleförsörjningen
skall säkras då samhället är utsatt för svåra
påfrestningar i fred.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det bör
övervägas om privata radiokanaler borde omfattas
av samma avtalsbestämmelser som public service-
företagen när det gäller utsändning av
myndighetsmeddelanden.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en
vidareutveckling av KRISSAM-projektets
informationssamverkan bör kunna övervägas på
regional och nationell nivå i arbetet för bättre
informationsberedskap i det svenska samhället.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regelverket bör
förtydligas så att personalresurser som nu endast
får användas vid höjd beredskap i viss utsträckning
kan få tas i anspråk även vid svåra påfrestningar.
2000/01:Fö10 av Margareta Andersson m.fl. (c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om sårbarhet ur
försörjnings- och beredskapssynpunkt vid
elavbrott.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av att
analysera hur kraftbolagens ansvar uppfyllts.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om översyn av de
nuvarande reglerna i syfte att skärpa kraven på
kvaliteten i elnäten och därvidlag särskilt
uppmärksamma kraftbolagens ansvar för
ledningsnätens underhåll.
Motioner från allmänna motionstiden
2000/01:Fö208 av Åke Carnerö m.fl. (kd):
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
förutsättningarna för internationell samverkan
måste behandlas samtidigt, eftersom attacker mot
informationssystem kan gå långa vägar i det
globala informationssamhället.
2000/01:Fö209 av Hans Hoff och Bengt Silfverstrand
(s):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att snarast
utarbeta en nationell strategi för att långsiktigt
motverka IT-terrorism.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att verka för att
internationella strategier utformas.
2000/01:Fö704 av Lars Björkman och Anders G Högmark
(m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om registrering och
utnyttjande av lagrad information kring farligt
gods.
2000/01:Fö711 av Anna Lilliehöök (m):
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
om ansvar och beredskap för åtgärder i samband med
katastrofer.
2000/01:Fö714 av Björn Leivik (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av författningsstöd
vid svåra påfrestningar på samhället i fred.
2000/01:T713 av Lennart Daléus m.fl. (c):
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att tydliggöra
ansvaret för IT-säkerhet.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av att
utveckla en krishanteringsförmåga på IT-
säkerhetsområdet.
Utskottets överväganden
Svåra påfrestningar på samhället i
fred m.m.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionerna Fö8 (kd), Fö9
(kd) yrkandena 1, 2 och 8, Fö711 (m) samt
Fö714 (m).
Skrivelsen
Regeringen har tidigare redovisat regeringens
uppfattning om vad som avses med svåra påfrestningar
på samhället i fred. Av en inom Regeringskansliet
upprättad rapport (Ds 1998:32) Skyldigheter och
befogenheter vid svåra påfrestningar på samhället i
fred framgår att en svår påfrestning inte utgör en
enskild händelse i sig, exempelvis en olycka, ett
sabotage osv. utan är ett tillstånd som kan uppstå
när en eller flera händelser utvecklar sig eller
trappas upp till att omfatta flera delar av
samhället. Tillståndet är av en sådan omfattning att
det uppstår allvarliga störningar i viktiga
samhällsfunktioner eller att det hotar grundläggande
värden av olika slag i samhället och kräver att
insatser från flera olika myndigheter och organ
samordnas för att kunna hantera situationer och
därmed begränsa konsekvenserna.
Enligt rapporten är det inte möjligt eller ens
önskvärt att, i generella termer, dra en skarp gräns
mellan vad som är en händelse som kan innebära svåra
påfrestningar på samhället i fred och vad som inte
är det. Eftersom samhället skall ha en beredskap och
förmåga att hantera alla typer av händelser i fred
är det sålunda inte heller nödvändigt att definiera
en sådan generell gräns.
Regeringen har i allt väsentligt inte haft något
att invända mot vad som redovisats i rapporten och
ansett att det i dag inte finns något behov av en
mer preciserad definition av begreppet svåra
påfrestningar på samhället i fred. Riksdagen har
inte haft något att erinra mot regeringens bedömning
(bet. 1998/99:FöU3, rskr. 1998/99:161).
Planeringen mot svåra påfrestningar har nu pågått
under några år. De erfarenheter som vunnits är
enligt regeringen bl.a. att allvarliga fredstida
risker och hot har fått betydligt ökad
uppmärksamhet. Vissa oklarheter i
ansvarsförhållanden och svagheter i förmågan på
uppenbart viktiga områden har uppdagats. Planeringen
mot svåra påfrestningar skall vara en del av myndig-
heternas reguljära ansvarsområde och inte avse
totalförsvarsverksamhet, även om särskilt
Försvarsmakten kan bidra med betydande resurser då
en svår påfrestning inträffat. Vidare anför
regeringen att planeringen på området i vissa fall
har upplevts som svår att skilja från det civila
försvarets planering.
Regeringen anser att det är värdefullt att det som
en konsekvens av det vidgade säkerhetsbegreppet och
mot bakgrund av sårbarheten i samhället nu finns en
statsmaktsambition av mer generell natur för extrema
fredstida situationer.
Sårbarhets- och säkerhetsutredningen (dir.
1999:63) har till uppgift att analysera och lämna
förslag till principer för att åstadkomma en
förbättrad helhetssyn när det gäller planeringen för
civilt försvar och beredskapen mot svåra
påfrestningar på samhället i fred. Utredningen skall
redovisa sin rapport senast den 1 maj 2001.
Utredningen skall enligt sina direktiv bl.a.
överväga hur planeringen för civilt försvar skall
utformas för att samhället skall få bästa möjliga
beredskapsförmåga, vilken organisatorisk och
strukturell indelning som bör finnas, hur
finansieringssystemet bör utformas samt behovet av
samordning.
Mot bakgrund av bl.a. det förslag som lämnades i
rapporten (Ds 1998:32) Skyldigheter och befogenheter
vid svåra påfrestningar på samhället i fred
beslutade regeringen i mars 1999 att berörda
departement skulle genomföra en sektorsvis genomgång
av behovet av åtgärder och en översyn av
författningsreglering m.m. inom de områden som kan
bli berörda vid svåra påfrestningar på samhället i
fred. Sektorsgenomgångarna har enligt
regeringsbeslutet till syfte att klargöra om det
författningsstöd som finns för olika tänkbara
händelser och påfrestningar är tillräckligt. De
skall inte avgränsas till att granska lagstiftning i
snäv mening, utan även bl.a. inbegripa en genomgång
av ansvarsförhållanden mellan myndigheter, rutiner
för beslutsfattande och möjligheter till åtgärder
vid olika typer av händelser.
Det resultat som hittills framkommit i de
departementala sektors-genomgångarna har utgjort en
del av underlaget till denna skrivelse.
I samband med de departementala
sektorsgenomgångarna övervägs i vilken utsträckning
som kommuners och länsstyrelsers uppgifter inför och
vid svåra fredstida påfrestningar behöver regleras.
Då det gäller kommuner har Svenska Kommunförbundet i
en skrivelse till regeringen hemställt att
regeringen vidtar de lagändringar som erfordras för
att kommunernas kompetens och befogenhet vid
extraordinära händelser samt vid svåra påfrestningar
på samhället skall klarläggas (dnr Ju1999/2929).
Svenska Kommunförbundets hemställan bereds för
närvarande inom Regeringskansliet.
Motioner
I kommittémotion Fö9 (kd) av Åke Carnerö m.fl.
anförs att Kristdemokraterna instämmer i regeringens
påpekande att det nya säkerhetsbegreppets innebörd
innebär att samhällets sårbarhet ökat och att
hotbilden blivit en annan än tidigare. Det finns
därför all anledning att mer djupgående följa upp
beredskapssituationen när det gäller påfrestningar
för det civila samhället (yrkande 1).
För att stärka de centrala myndigheternas möjligheter att ge
stöd vid svåra påfrestningar anser Kristdemokraterna
i samma motion att regelverket bör förtydligas så
att personalresurser som nu endast får användas vid
höjd beredskap i viss utsträckning kan få
ianspråktas även vid svåra påfrestningar. Ett sätt
kan vara att ge berörda beredskapsmyndigheter
möjligheter att genom beredskapskontrakt kunna ta
personella resurser i anspråk vid en svår
påfrestning (yrkande 8). I motionen föreslås också
att det bör utarbetas fungerande samarbetsplaner för
offentliga och frivilliga organisationerns insatser
vid sådana situtationer. Reglerna måste vara sådana
att samarbetet underlättas och inte förhindras
(yrkande 2). I motion Fö8 (kd) av Kjell Eldensjö
framhålls att det behövs en väl utrustad och samövad
beredskapsorganisation som vid behov snabbt kan
sättas in vid miljö- och katastrofsituationer såväl
i Sverige som i andra länder. För att säkerställa
detta bör vi kontinuerligt utbilda miljö- och
katastrofarbetare.
Två motioner tar bl.a. upp frågan om ansvaret vid en
svår påfrestning. I motion Fö711 (m) av Anna
Lilliehöök pekar motionären på att det finns
statliga resurser att tillgå, bl.a. inom
Försvarsmakten, men att möjligheterna är små att
kunna utnyttja dessa med nuvarande lagar och
förordningar. De genomgångar som hittills gjorts på
området har inte resulterat i några förslag. Arbetet
bör nu ges högsta prioritet innan nästa katastrof
inträffar. I motion Fö714 (m) av Björn Leivik
framhålls att länsstyrelserna i dag saknar
författningsstöd beträffande beredskapen mot svåra
påfrestningar på samhället i fred inom huvuddelen av
de områden som regeringen pekat ut i skrivelsen
(skr. 1998/99:33) Beredskapen mot svåra
påfrestningar på samhället i fred. Underlag för att
fatta beslut i frågan saknas inte, menar
motionärern, eftersom frågan har behandlats vid ett
flertal tillfällen. De senaste åren har utredningar,
motioner i riksdagen och uttalanden av
försvarsutskottet pekat på behovet av
författningsstöd vid svåra påfrestningar på
samhället i fred.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill med anledning av yrkande 1 i
kommittémotion Fö9 (kd) framhålla att den av
regeringen tillsatta Sårbarhets- och
säkerhetsutredningen (dir. 1999:63, 2000:49 och
2000:93) har till uppgift att analysera och lämna
förslag till principer för att åstadkomma en
förbättrad helhetssyn när det gäller planeringen för
civilt försvar och beredskapen mot svåra
påfrestningar på samhället i fred. Utredningen skall
redovisa sin rapport senast den 1 maj 2001.
Utredningen skall enligt sina direktiv bl.a.
överväga hur planeringen för civilt försvar skall
utformas för att samhället skall få bästa möjliga
beredskapsförmåga, vilken organisatorisk och
strukturell indelning som bör finnas, hur
finansieringssystemet bör utformas samt behovet av
samordning. Som utskottet ser det ligger
utredningsuppdraget i linje med vad som efterfrågas
i motionen. Något särskilt uttalande från riksdagen
anser utskottet inte vara nödvändigt. Kommittémotion
Fö9 (kd) yrkande 1 avstyrks av utskottet.
Med anledning av kommittémotion Fö9 (kd) yrkandena 2
och 8 samt motion Fö8 (kd), vari frågor om bl.a.
personalresurser och frivilliga organisationers
insatser vid svåra påfrestningar tas upp, vill
utskottet anföra följande.
Inom Regeringskansliet pågår ett brett
beredningsarbete som har beröring till det som
motionärerna tar upp i sina motioner. I 1998 års
pliktutredning (SOU 2000:21) Totalförsvarsplikten
bedömer utredningen att en särskild tjänsteplikt bör
införas för tjänstgöring vid svåra påfrestningar på
samhället i fred i syfte att ytterligare förstärka
samhällets beredskap mot sådana påfrestningar.
Enligt utredningen bör denna tjänsteplikt regleras i
en särskild lag. Pliktutredningens förslag bereds
för närvarande inom Regeringskansliet.
En särskild utredare (dir. 1999:95 och dir.
2000:25) skall lämna förslag om den frivilliga
försvarsverksamhetens framtida inriktning och
uppgifter inom totalförsvaret. I uppdraget ingår att
utreda vilken roll de frivilliga
försvarsorganisationerna skall ha när det gäller att
stärka samhällets förmåga att förebygga och hantera
svåra påfrestningar på samhället i fred. Utredningen
skall också utvärdera och vid behov föreslå ett nytt
system för den statliga finansieringen av
frivilligorganisationerna med hänsyn till bl.a. ny
inriktning och nya uppgifter. Utredningen
överlämnade sitt betänkande till försvarsminister
Björn von Sydow den 28 februari 2001.
Utskottet vill också peka på den särskilda
utredaren (dir. 1999:94) som tillkallats med uppgift
att lämna förslag till en reformerad
räddningstjänstlagstiftning. Förutom att föreslå hur
lagstiftningen kan moderniseras skall även utredaren
tydliggöra gränsdragningen mellan
räddningstjänstlagstiftningen och annan lagstiftning
som reglerar olycks- och skadeförebyggande
verksamhet. I uppdraget ingår också att se över
vissa frågor som rör utbildning av
räddningstjänstpersonal och miljöräddningstjänst
till sjöss m.m. Utredningen skall vara slutförd
senast den 1 juni 2001.
Enligt utskottets mening kommer de ovan redovisade
utredningarna att behandla frågor väl i linje med
motionärernas yrkanden. Utskottet finner därför inte
skäl att föregripa detta utredningsarbete utan vill
avvakta resultatet av Regeringskansliets
beredningsarbete. Kommittémotion Fö9 (kd) yrkandena
2 och 8 samt motion Fö8 (kd) bör därför nu avstyrkas
av utskottet.
Med anledning av yrkandena i motionerna Fö711 (m)
och Fö714 (m) om ansvaret vid en svår påfrestning
vill utskottet anföra följande.
Utskottet har behandlat frågan om ansvar och
befogenheter vid flera tillfällen och då bl.a.
understrukit det angelägna i att skyndsamt åtgärda
oklarheter i ledningskedjans ansvarsförhållanden vid
svåra påfrestningar på samhället i fred (bet.
1996/97:FöU5 s. 13 och 1998/99:FöU3 s. 6-7).
Regeringen beslutade i mars 1999, bl.a. mot bakgrund
av utskottets uttalande i denna fråga, att
Regeringskansliet departementsvis skall utföra en
genomgång av behov och åtgärder och
författningsreglering inom de områden som kan bli
berörda vid en svår påfrestning.
Underlaget för den skrivelse som utskottet nu har
att behandla är främst de pågående departementala
sektorsgenomgångar om svåra påfrestningar som
regeringen beslutade om i mars 1999. I skrivelsen
redovisas den genomförda översynen av olika
författningar m.m. inom de områden som kan bli
berörda vid en svår påfrestning på samhället i fred.
Frågan om behovet av en reglering på olika områden
övervägs inom Regeringskansliet.
Utskottet anser att de frågor som motionärerna
pekar på i sina motioner alltjämt är mycket
angelägna. Utskottet utgår från att resultatet av
den departementala sektorsgenomgång som nu
genomförts kommer att leda till att regeringen
skyndsamt åtgärdar de oklarheter i ledningskedjans
ansvarsförhållanden som föreligger vid svåra
påfrestningar på samhället i fred. Som utskottet ser
det torde då yrkandena i motionerna Fö711 och Fö714
till huvudsaklig del bli tillgodosedda. Motionerna
Fö711 (m) och Fö714 (m) bör således avstyrkas av
utskottet.
IT-säkerhet m.m.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionerna Fö208 (kd) yrkande 20, Fö209
(s) yrkandena 1 och 2 samt T713 (c) yrkandena
17 och 18. Utskottet välkomnar de initiativ
som regeringen nu tagit i IT-säkerhetsarbetet
och utgår från att regeringen, senast vid
nästa riksmöte, återkommer med förslag till
hur bl.a. en tvärsektoriell samordning för
IT-säkerhet och skydd mot
informationskrigföring skall genomföras.
Skrivelsen
IT-systemen kan sägas utgöra en verksamhet där
användarna i hög grad har möjlighet att själva
minska störningskänsligheten. Som regeringen
framhöll i propositionen (prop. 1999/2000:30) Det
nya försvaret måste härutöver
informationssäkerhetsarbete också ske hos de
myndigheter, företag och organisationer som har det
normala verksamhetsansvaret. I det fortsatta arbetet
med beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället
i fred och i de nu aktuella sektorsgenomgångarna
anser regeringen att frågan om beroende av IT-system
och IT-säkerhetsfrågor skall prioriteras och lyftas
fram i redogörelserna och därmed inte behandlas som
ett enskilt område. Inom t.ex. telekom-
munikationsområdet är beroendet av fungerande IT-
system starkt.
Enligt regeringen utgör IT-säkerheten ett av de
viktigaste områdena i det civila sårbarhets- och
säkerhetsarbetet, vilket bl.a. motiverar vissa
övergripande åtgärder. Således skall Sårbarhets- och
säkerhetsutredningen enligt sina direktiv (dir.
1999:63) föreslå utformning av en tvärsektoriell
samordning för IT-säkerhet och skydd mot
informationskrigföring. Utredaren skall senast den 1
maj 2001 redovisa sina överväganden och förslag.
Vidare har regeringen i november 1999 uppdragit åt
Post- och telestyrelsen att utreda förutsättningarna
för att inrätta en särskild funktion för IT-
incidenthantering. Uppdraget redovisades den 28
november 2000 och förslagen bereds för närvarande
inom Regeringskansliet.
Motioner
I kommittémotion Fö208 (kd) av Åke Carnerö m.fl.
välkomnas regeringens beslut att utreda
förutsättningarna för att inrätta en särskild
funktion för IT-incidenthantering. Kristdemokraterna
anser dock att förutsättningarna för internationell
samverkan måste behandlas samtidigt, eftersom
attacker mot informationssystem kan gå långa vägar i
det globala informationssamhället (yrkande 20).
I motion Fö209 (s) av Hans Hoff och Bengt
Silfverstrand framhålls att mycket kraft läggs ned
på att skapa säkerhet i IT-systemen. Motionärerna
upplever dock att det saknas en sammanhållen
nationell och internationell strategi för att
långsiktigt motverka IT-terrorism. Enligt
motionärerna borde riksdagen ge regeringen i uppdrag
att snarast utarbeta en nationell strategi för att
långsiktigt motverka IT-terrorism (yrkande 1) samt
att verka för att internationella strategier
utformas (yrkande 2).
I partimotion T713 (c) av Lennart Daléus m.fl.
framhålls att ansvaret för IT-säkerheten bör
tydliggöras, exempelvis genom att en myndighet
tilldelas huvudansvaret. En tvärsektoriell
samordning för IT-säkerhet och skydd mot
informationskrigföring behövs bl.a. för att utveckla
och intensifiera insatserna (yrkande 17). I motionen
framhålls också att Sverige måste utveckla en
krishanteringsförmåga på IT-säkerhetsområdet för att
snabbt förstå sig på hot och förstå vad som gäller.
I första hand finns behov av att vidta
skyddsåtgärder inom olika samhällssektorer för att
kunna minska riskerna och konsekvenserna av en
eventuell IT-attack (yrkande 18).
Utskottets ställningstagande
Utskottet har vid riksdagens fem senaste riksmöten
behandlat frågan om IT-säkerheten. Redan våren 1996
i ett tillkännagivande till regeringen
(1995/96:TU19) förordade riksdagen med hänsyn till
ämnets särskilda betydelse att riksdagen ger
regeringen i uppdrag att organisera ett mer samlande
och samordnande ansvar för IT-säkerhetsfrågorna.
Vidare ansåg riksdagen att regeringen borde
återkomma med en utvecklad strategi på IT-
säkerhetsområdet, där regeringen preciserar statens
ansvar och anger hur säkerhetsarbetet inordnas i
det nationella handlingsprogrammet för IT samt hur
säkerhetsarbetet bör organiseras.
När utskottet senast behandlade denna fråga i ett
yttrande till trafikutskottet i april 2000
(1999/2000:FöU5y) utgick utskottet från att
regeringen snarast återkommer till riksdagen med
förslag som redovisar de konkreta åtgärder - och
eventuella författningsförslag - som behövs för ett
mer samlat ansvarstagande för Sveriges
informationssäkerhet än hittills. Trafikutskottet
instämde i detta.
Utskottet kan nu konstatera att regeringen tagit
olika initiativ i denna fråga. Således skall den av
regeringen tillsatta Sårbarhets- och
säkerhetsutredningen enligt sina direktiv föreslå
utformning av en tvärsektoriell samordning för IT-
säkerhet och skydd mot informationskrigföring.
Utredningen har i tilläggsdirektiv också i uppdrag
att bl.a. beakta Sveriges roll i det internationella
arbetet om IT-säkerhet och skydd mot
informationskrigföring. Utredaren skall senast den 1
maj 2001 redovisa sina överväganden och förslag.
Vidare har regeringen i november 1999 uppdragit åt
Post- och telestyrelsen att utreda förutsättningarna
för att inrätta en särskild funktion för IT-
incidenthantering. Uppdraget redovisades den 28
november 2000 och förslagen bereds för närvarande
inom Regeringskansliet.
Utskottet vill i sammanhanget peka på
svårigheterna att i ett inledningsskede av ett IT-
angrepp bedöma om angreppet är en s.k.
informationsoperation med begränsat syfte och av
tillfällig natur eller om det är ett organiserat IT-
angrepp som kan utgöra ett hot mot landets säkerhet.
Informationsoperationer kan röra sig längs hela
skalan fred, kris och krig, och det torde i regel
vara först i efterhand som det går att avgöra
angreppets karaktär.
Utskottet anser, i likhet med regeringen, att IT-
säkerheten utgör ett av de viktigaste områdena i det
civila sårbarhets- och säkerhetsarbetet, vilket
bl.a. motiverar vissa övergripande åtgärder. De hot
vi måste kunna hantera i dag är av mer
tvärsektoriell karaktär. Sådana hot kräver därför
tvärsektoriella lösningar.
Utskottet vill i sammanhanget också anföra att
representanter för Totalförsvarets
forskningsinstitut vid en föredragning inför
utskottet den 21 februari 2001 framhöll att IT-
angrepp mot viktiga samhällsfunktioner är svåra att
skydda sig emot. Betydelsen av att skydda
samhällsviktig verksamhet mot IT-angrepp framstår
som alltmer uppenbar.
Utskottet välkomnar de initiativ som regeringen nu
tagit i IT-säkerhetsarbetet och utgår från att
regeringen, senast vid nästa riksmöte, återkommer
med förslag till hur bl.a. en tvärsektoriell
samordning för IT-säkerhet och skydd mot
informationskrigföring skall genomföras.
Mot bakgrund av det ovan anförda anser utskottet
att motionernas yrkanden om IT-säkerhet m.m. därmed
till huvudsaklig del kommer att bli tillgodosedda.
Kommittémotion Fö208 (kd) yrkande 20, motion Fö209
(s) yrkandena 1 och 2 samt partimotion T713 (c)
yrkandena 17 och 18 avstyrks därför av utskottet.
Hälso- och sjukvård
Utskottets bedömning
Utskottet har inget att erinra mot vad
regeringen anfört om hälso- och sjukvård.
Skrivelsen
När det gäller bedömningen av läget för beredskapen
framhåller regeringen att de förändringar som hälso-
och sjukvården genomgått under de senaste åren
inneburit att sjukvårdsstrukturen blivit alltmer
heterogen. Den s.k. ädelreformen innebar att
kommunerna tog över en hel del av landstingens
sjukvård. Till detta har kommit den hälso- och
sjukvård som nu bedrivs i form av kooperativ,
aktiebolag eller i annan privat regi. Vidare har man
genom rationaliseringar och andra åtgärder minskat
marginalerna inom akutsjukvården. Dessa förändringar
har påverkat förutsättningarna för att sjukvården
skall kunna klara en ökad belastning vid en svår
fredstida påfrestning eller i krig.
Vid en förfrågan från Socialstyrelsen till
samtliga sjukvårdshuvudmän år 1999 framkom bl.a. att
förutom centrala katastrofplaner har majoriteten av
landstingen epidemiberedskapsplaner, särskild
planering för radioaktivt nedfall och
kemikalieolyckor, medan endast ett fåtal landsting
hade särskilda planer för en massflyktssituation.
Samtliga landsting hade särskilda ledningscentraler
för en katastrofsituation både för ledning på
enskilt sjukhus och för central ledning av alla
sjukhus inom ett landsting. Landstingen hade i
princip inte något reglerat samarbete med andra
landsting för att ta hand om patienter vid en
katastrof. Om det förekom, avsåg det oftast
samarbete inom det egna landstinget. Reglerat
samarbete med andra verksamheter förekom främst vad
avsåg kommunernas s.k. POSOM-grupper och den
kommunala räddningstjänsten.
För att få en effektiv sjukvårdsledning som
optimalt kan utnyttja tillgängliga resurser inom ett
landsting utvecklar nu Socialstyrelsen ett IT-
baserat ledningssystem (SWEDE) för akuta
sjukvårdsinsatser.
När det gäller behovet av åtgärder på
författningsområdet är det angeläget att vid extrema
situationer kunna prioritera resurser mellan olika
landsting. I dag finns inte denna möjlighet i
fredstid. Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)
innehåller i 33 § en bestämmelse om att regeringen
bemyndigas att meddela särskilda föreskrifter om
hälso- och sjukvården i krig, vid krigsfara eller
under sådana utomordentliga förhållanden som är
föranledda av att det är krig utanför Sveriges
gränser eller av att Sverige har varit i krig eller
krigsfara. Bestämmelsen tar således inte sikte på
svåra påfrestningar på samhället i fred.
I dag saknas bestämmelser som ålägger landstingen
att ha speciell medicinsk katastrofberedskap.
Samtidigt finns det redan i dag bestämmelser i
hälso- och sjukvårdslagen som säger att varje
landsting skall erbjuda en god hälso- och sjukvård
åt dem som är bosatta inom landstinget. Även de som
inte är bosatta inom landstinget men som vistas där
skall erbjudas omedelbar hälso- och sjukvård om
dessa behöver detta. I detta ligger enligt
regeringens uppfattning en skyldighet för
landstingen att ha sådana resurser eller sådan
beredskap att dessa kan hantera svåra påfrestningar.
Mot bakgrund av vad som ovan nämnts anser
regeringen att det bör prövas om det i hälso- och
sjukvårdslagen finns behov av dels ett uttryckligt
stadgande som ålägger landstingen att ha en
medicinsk katastrofberedskap, dels ett bemyndigande
för regeringen att meddela föreskrifter för
landstingens handlingsberedskap ur ett nationellt
katastrofmedicinskt perspektiv alternativt att
överlåta detta på Socialstyrelsen. Dessa frågor
bereds inom ramen för de inledningsvis redovisade
departementala sektorsgenomgångarna och behandlas
även av Sårbarhets- och säkerhetsutredningen (dir.
1999:63).
Utskottets ställningstagande
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen
anfört om hälso- och sjukvård.
Polisverksamhet
Utskottets bedömning i korthet
Utskottet har inget att erinra mot vad
regeringen anfört om polis-verksamheten.
Skrivelsen
När det gäller bedömning av läget för beredskapen
inom polisverksamheten bedöms den generellt sett som
god.
I de departementala sektorsgenomgångarna har sju
författningar gåtts i genom som rör
polisverksamheten. I skrivelsen redovisar regeringen
denna genomgång.
Enligt regeringen ger en preliminär bedömning vid
handen att gällande lagstiftning är väl avvägd vad
gäller polisens möjligheter att förebygga och
ingripa mot olika typer av allvarliga händelser.
Detta gäller såväl den reglering som styr polisens
dagliga arbete som de särskilda bestämmelser som
finns för mer extrema situationer. Något behov att i
detta sammanhang föreslå förändringar synes, enligt
regeringen, således inte föreligga.
Regeringen nämner avslutningsvis behovet av övriga
åtgärder i samband med särskilda händelser och svåra
påfrestningar på samhället i fred. En möjlig resurs
som har tillkommit när det gäller beredskapen för
särskilda händelser är möjligheten att använda
beredskapspoliser. Sedan den 1 oktober 1999 kan
beredskapspoliser som slutit avtal om detta med
Rikspolisstyrelsen, efter regeringens medgivande,
kallas in till tjänstgöring då samhället har utsatts
för eller riskerar att utsättas för särskilt svåra
och påfrestande situationer från ordnings- och
säkerhetssynpunkt.
Rikspolisstyrelsen, Försvarsmakten,
Kustbevakningen, Tullverket, Länsstyrelsen i
Gotlands län och Sjöfartsverket har gemensamt fått i
uppdrag att belysa behovet av och möjligheterna till
att samutnyttja sina resurser vid hantering av
allvarliga olyckor och särskilda samhälleliga
kristillstånd på Gotland. Uppdraget skall redovisas
senast den 31 mars 2001.
Av stor betydelse för samarbetet vid särskilda
händelser är möjligheterna till ett bra radiosamband
mellan inblandade myndigheter. Regeringen har därför
gett Statskontoret i uppdrag att upphandla ett
gemensamt radiokommunikationssystem för all
samhällsviktig verksamhet, baserat på s.k. Tetra-
standard. Uppdraget skall vara slutfört senast den 1
februari 2002.
Regeringen redovisar slutligen även förmågan att
klara störningar inom el och IT. Det framgår av
redovisningen att polisväsendet har en relativt hög
förmåga att fullfölja sin verksamhet i händelse av
allvarliga händelser.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen
anfört om polisverksamheten.
Utskottet kan bl.a. av regeringens redovisning
konstatera att Rikspolisstyrelsen, Försvarsmakten,
Kustbevakningen, Tullverket, Länsstyrelsen i
Gotlands län och Sjöfartsverket gemensamt har fått i
uppdrag - efter inhämtande av synpunkter från bl.a.
Gotlands kommun - att belysa behovet av och
möjligheterna till att samutnyttja sina resurser vid
hantering av allvarliga olyckor och särskilda
samhälleliga kristillstånd på Gotland. Vid förra
riksmötet gav utskottet uttryck för det värdefulla i
att regeringen initierade en försöksverksamhet med
detta syfte (prop. 1999/2000:30, bet.
1999/2000:FöU2). Utskottet gav också exempel på
situationer, utöver de som regeringen presenterade,
som kunde prövas inom ramen för försöksverksamheten.
Sårbarhets- och säkerhetsutredningen har i
tilläggsdirektiv (dir. 2000:93) i uppdrag att följa
detta arbete och vid behov överväga hur
myndigheternas erfarenheter skall kunna användas för
att åstadkomma en förbättrad helhetssyn.
Utskottet har nu erfarit att den styrgrupp som
leder arbetet har för avsikt att i mars presentera
förslag om en samordnad ledningsorganisation på
Gotland, med inledande försöksverksamhet, där
berörda myndigheter och Gotlands kommun kommer att
ingå. Utskottet ser mycket positivt på de initiativ
som hittills tagits och följer det fortsatta arbetet
med stort intresse.
Stöd med totalförsvarsresurser
Utskottets bedömning i korthet
Utskottet har inget att erinra mot vad
regeringen anfört om stöd med
totalförsvarsresurser.
Skrivelsen
Regeringen lämnar i skrivelsen en redogörelse om hur
totalförsvarsresurserna på olika sätt kan användas
vid en svår påfrestning och vad regering och riksdag
nyligen beslutat i denna fråga. Regeringen
framhåller bl.a. att regeringen i skilda sammanhang
understrukit vikten av ett effektivt utnyttjande av
statliga resurser och ett militärt-civilt samarbete
så att militära resurser kan användas också för
angelägna civila ändamål.
Av skrivelsen framgår att regeringen avser att i
regleringsbrevet för Försvars-makten för 2001 lämna
fortsatta uppdrag om myndighetens stöd till
samhället vid svåra påfrestningar på samhället i
fred och vid andra händelser. För att regeringen
skall få underlag för den fortsatta styrningen av
Försvarsmaktens åtgärder m.m. anser regeringen att
det bör göras en lägesavstämning där genomfört
arbete, problemområden m.m. belyses i ett samlat
sammanhang. Regeringen avser därför att uppdra åt
Försvarsmakten att i budgetunderlaget för 2002
redovisa en lägesbeskrivning, identifiering av
problemområden m.m. om stöd vid svåra påfrestningar
på samhället i fred.
Avslutningsvis erinrar regeringen om att
regeringen den 30 november 2000 beslutat om direktiv
(dir. 2000:87) för en utredning om översyn av
Försvarsmaktens stöd till andra myndigheter.
Utredningen skall se över bestämmelserna för
Försvarsmaktens stöd till samhället i övrigt i fred.
I uppdraget ingår bl.a. att föreslå hur
lagstiftningen kan ändras så att reglerna bättre
stämmer överens med den helhetssyn som regeringen
och riksdagen har gett uttryck för samt hur de blir
enklare och mer entydiga. Inriktningen skall vara
att öka Försvarsmaktens möjligheter att bistå.
Förmågan inom det civila försvaret grundas främst på
samhällets inneboende stabilitet och flexibilitet
inför skilda slag av störningar. Denna basförmåga
kompletteras genom planeringen för det civila
försvaret med de särskilda beredskapsåtgärder som
vidtas med utgångspunkt i krav som ställs vid i
första hand ett väpnat angrepp.
De åtgärder som vidtas i syfte att förbättra
beredskapen i händelse av krig har i flera fall stor
effekt även på beredskapen mot fredstida störningar.
Oavsett händelse är det ofta samma typ av åtgärd som
krävs. Detta gäller framför allt insatser på
energisidan men även inom IT- och teleområdet. Genom
att nämnda områden i mycket stor utsträckning utgör
en form av grundförmåga för att samhället skall
fungera brukar det ofta anges att de är
gränssättande faktorer för övrig verksamhet inom
civilt försvar. Regeringen har mot bakgrund av detta
under senare år pekat på vikten av att åtgärder
vidtas för att förbättra förmågan inom dessa
områden.
Regeringen lämnar också i skrivelsen en
redovisning av bidragen till den kommunala
beredskapen.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen
anfört om stöd med totalförsvarsresurser. Utskottet
vill, liksom regeringen, understryka vikten av ett
effektivt utnyttjande av statliga resurser och ett
militärt-civilt samarbete så att militära resurser
kan användas också för angelägna civila ändamål.
Utskottet välkomnar därför att regeringen nu
tillkallat en särskild utredare (dir. 2000:87) som
skall se över de bestämmelser som gäller för
Försvarsmaktens stöd till samhället i fred och där
inriktningen skall vara att öka Försvarsmaktens
möjligheter att bistå.
Informationsfrågor
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motion Fö9 (kd) yrkande 7.
Skrivelsen
Styrelsen för psykologiskt försvar (SPF) har som
generell uppgift att samordna berörda myndigheters
krigsplanläggning av informationsberedskapen och
därvid ge råd och rekommendationer. Sedan 1997 har
SPF enligt sin instruktion också i uppgift att bistå
andra myndigheter i deras arbete med att utforma och
sprida information om svåra påfrestningar på
samhället i fred genom att utarbeta råd och
rekommendationer för informationsverksamheten även
under dessa förhållanden.
För att i en akut situation nå berörda människor
med information har Statens räddningsverk
överenskommelser med Sveriges Radio AB, Sveriges
Television AB samt Nordisk Television AB.
Överenskommelserna behandlar utsändning av
myndighetsmeddelande för varning av allmänheten vid
olyckshändelser och överhängande fara för
olyckshändelser för att hindra och begränsa skador
på människor, egendom eller miljö. De är vägledande
även under höjd beredskap och krig samt vid svåra
påfrestningar på samhället i fred. Då det gäller
myndighetsmeddelande är det av yttersta vikt att
medborgarna nås av denna information - även då det
gäller människor som har dåliga kunskaper i det
svenska språket - och att medborgarna har tillgång
till de medier som sänder ut meddelandena.
Under senare år har antalet radio- och TV-kanaler
ökat, och därmed har mönstren för hur människor tar
del av mediernas utbud förändrats. Enligt
lokalradiolagen (1993:120) skall lokalradion
kostnadsfritt sända varningsmeddelanden om en
myndighet begär det. För att göra det möjligt för
lokalradiokanalerna att sända dessa meddelanden
driver SPF tillsammans med Radioutgivareföreningen
ett projekt för att underlätta för
lokalradiokanalerna att sända ett
varningsmeddelande.
Vid några speciella händelser har regeringen
beslutat om ett utökande eller ett förtydligande av
myndighetens informationsinhämtning och
informationsspridning. I oktober 1996 gav regeringen
i uppdrag åt Styrelsen för psykologiskt försvar att
vara statens kontaktorgan till anhöriga till dem som
omkom vid M/S Estonias förlisning. I uppdraget ingår
att ge de drabbade information och ta emot deras
synpunkter i frågor som har anknytning till
katastrofen. I november 1998 gav regeringen i
uppdrag åt Länsstyrelsen i Västra Götalands län att
samordna information till anhöriga till omkomna och
skadade samt andra drabbade i samband med branden i
Göteborg samt skapa ett forum för diskussion mellan
dessa och myndigheter. Vidare skulle länsstyrelsen
som regeringens företrädare i länet på ett samlat
sätt förse regeringen med nödvändig information.
För att kunna lämna information till medierna vid
en svår påfrestning krävs väl inarbetade rutiner.
Det har visat sig vid en mängd svårare händelser som
inträffat i Sverige på senare tid att trycket från
medierna blir enormt. Det är av stor vikt att ha
resurser och uthållighet för att kunna lämna
information till de medborgare som hör av sig per
telefon.
I samband med kriser ökar kravet på en
sammanhållen, enhetlig och strukturerad
kommunikation. Informationsbehovet ökar markant. Hos
olika aktörer bör det därför finnas planer för
kriskommunikation med tydlig strategi för
informationshantering när en kris inträffar. För att
klara det ökade informationsbehovet bör planen
innehålla anvisningar bl.a. för resurs- och
ansvarsfördelning, informationskanaler och
medierelationer.
Av skrivelsen framgår att Regeringskansliet satsat
ökade resurser på informationsberedskap. Detta har
skett genom att en för Regeringskansliet gemensam
informationsenhet, Information Rosenbad, har byggts
upp. Dessutom har numera samtliga departement egna
informatörer.
Motion
I kommittémotion Fö9 (kd) av Åke Carnerö m.fl.
anförs att en möjlighet att förstärka
informationsarbetet lokalt och regionalt skulle
kunna vara att utveckla informationssamverkan mellan
kommuner, länsstyrelse, landsting, polis m.fl., i
likhet med det s.k. KRISSAM-projektet i Kronobergs
län. Projektet syftar främst till att allmänheten
skall kunna nås av snabb och korrekt information
från de lokala och regionala samhällsinstitutionerna
som främst berörs av en extraordinär händelse
(yrkande 7).
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill med anledning av kommittémotion Fö9
(kd) yrkande 7 erinra om att Sårbarhets- och
säkerhetsutredningen (dir. 1999:63, 2000:49 och
2000:93) skall lämna förslag till principer för att
åstadkomma en förbättrad helhetssyn när det gäller
planeringen för civilt försvar och beredskapen mot
svåra påfrestningar på samhället i fred. I uppdraget
ingår också bl.a. att ta ställning till om nuvarande
samordningssystem behöver ändras.
Det framgår av skrivelsen att regeringen vid några
speciella händelser har beslutat om ett utökande
eller ett förtydligande av myndighetens
informationsinhämtning och informationsspridning. I
oktober 1996 gav t.ex. regeringen i uppdrag åt
Styrelsen för psykologiskt försvar att vara statens
kontaktorgan till anhöriga till dem som omkom vid
M/S Estonias förlisning. I uppdraget ingår att ge de
drabbade information och ta emot deras synpunkter i
frågor som har anknytning till katastrofen.
Som framgått kommer Sårbarhets- och
säkerhetsutredningen bl.a. att
behandla sådana frågor som tas upp i
motionen. Utskottet kan också
konstatera att regeringen vid
speciella händelser kan besluta om
särskilda åtgärder för
informationsspridning. Enligt
utskottets mening ligger de
initiativ som regeringen tagit i
frågor om en förbättrad
informationssamverkan i linje med
vad som efterfrågas i motionen.
Något särskilt uttalande från
riksdagen anser utskottet därför
inte vara påkallat. Kommittémotion
Fö9 (kd) yrkande 7 avstyrks därför
av utskottet.
Redovisning av hittills prioriterade
fall
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionerna Fö9 (kd)
yrkandena 3, 4 och 6, Fö10 (c) yrkandena 1-3
samt Fö704 (m). Utskottet framhåller den
avgörande betydelsen av en säker
elförsörjning för samhället funktionsförmåga.
Utskottet förutsätter att de olika initiativ
som regeringen nu tagit i denna fråga kommer
att leda till att elkonsumenterna
tillförsäkras en säker elförsörjning och att
beredskapen säkerställs så att konsekvenserna
av ett elavbrott minimeras.
I det följande behandlar utskottet de av regeringen
hittills prioriterade fall som finns redovisade i
skrivelsen med undantag av översvämningar och
dammbrott. Översvämningar och dammbrott behandlas,
som framgått, i utskottets betänkande 2000/01:FöU7.
Terrorism
Skrivelsen
Enligt regeringens bedömning står Sverige i stort
sett väl rustat i kampen mot terrorism. Genom det
arbete som bedrivs nationellt inom Säkerhetspolisen
och internationellt genom olika samarbetsorgan har
ansvariga myndigheter en god överblick över olika
terroristorganisationers verksamhet. Om en
terroristattack ändå skulle äga rum har
polismyndigheterna möjlighet att organisera sig och
agera i enlighet med de redan upprättade planerna
för polisinsatser vid särskilda händelser.
En särskild fråga är hur beredskapen vid en
terroristattack med nukleära, biologiska eller
kemiska vapen (N-, B- och C-vapen) fungerar. En
sådan attack ställer särskilda krav på polisen och
en rad andra myndigheter. Regeringen gav i maj 1998
en särskild utredare i uppdrag att göra en översyn
av Sveriges förmåga när det gäller skydd mot N-, B-
och C-vapen. Den särskilde utredaren redovisade sitt
uppdrag i mars 1999 (Ds 1999:13). Han konstaterade
att polisverksamheten fyller en viktig roll i detta
sammanhang. Av rapporten framgår dessutom att det
finns vissa svagheter i beredskapen och att förmågan
på NBC-området behöver förstärkas. En arbetsgrupp
har bildats inom Regeringskansliet där
representanter för berörda myndigheter, bl.a.
Rikspolisstyrelsen, ser över vad som behöver göras
för att förstärka beredskapen mot NBC-situationer.
Elförsörjning
Skrivelsen
Under normal fredstida drift är elförsörjningen
mycket robust och säker. Det allvarligaste hotet mot
elförsörjningen i fredstid är sabotage mot vitala
delar av elsystemet. Sådana angrepp kan leda till
stora konsekvenser i samhället genom omfattande och
långvariga elavbrott. Fredstida störningar i
elförsörjningen, som drabbar elkunder i form av
elbortfall, sammanhänger oftast med fel i elnäten på
landsbygden på grund av storm eller snöoväder.
De åtgärder som på statsmakternas initiativ vidtas
för att elförsörjningen skall kunna upprätthållas
och återupprättas vid höjd beredskap har positiv
effekt även på den fredstida beredskapen, särskilt
när det gäller skydd mot sabotage.
Svenska kraftnät ansvarar för delfunktionen
Elförsörjning inom funktionen Energiförsörjning inom
den civila delen av totalförsvaret. Svenska kraftnät
är sedan den 1 juli 1997 elberedskapsmyndighet
enligt elberedskapslagen (1997:288) och har som
sådan att utfärda erforderliga föreskrifter för
elberedskapslagens tillämpning.
Av skrivelsen framgår att Sverige vid normala
förhållanden har ett av världens säkraste elsystem.
Den höga elsäkerheten kan dock inte ens då garantera
hundraprocentigt oavbrutna elleveranser. Det finns
anläggningar och elledningar som inte är möjliga att
skydda till rimliga kostnader. Den pågående och
planenliga uppbyggnaden av verksamheten har medfört
förbättringar av förmågan under störda förhållanden.
Den 1 juli 1997 trädde elberedskapslagen
(1997:288) i kraft. Lagen reglerar ansvaret för den
planering och de åtgärder som behövs för att kunna
tillgodose elförsörjningen vid höjd beredskap.
Huvudprincipen är att elföretagen är skyldiga att
vidta åtgärder som beslutas med stöd av lagen för
att tillgodose elförsörjningen. Beslut om åtgärder
kan avse såväl anläggningar som verksamhet.
Överväganden görs huruvida ett stort elavbrott
motiverar att regeringen ges särskilda befogenheter.
Vad gäller beredskapsverksamhetens inriktning
avser regeringen bl.a. att tillse att en helhetssyn
utvecklas som omfattar beredskapsåtgärder såväl på
den eloperativa sidan som på användarsidan och att
åtgärder skall vägas emot varandra vad gäller
kostnader och effekt. Vidare kommer de ömsesidiga
beroendeförhållandena som finns mellan
elförsörjningen och telekommunikationerna vid
elavbrott att analyseras närmare. I denna fråga
avser regeringen att uppdra åt Affärsverket svenska
kraftnät att i samråd med Post- och telestyrelsen
analysera de ömsesidiga beroendeförhållandena som
finns mellan elförsörjningen och
telekommunikationerna vid långvariga och omfattande
elavbrott.
Elförsörjningens beroende av tele- och
radiokommunikationer är gränssättande. Både vid
reparationer och återstart av elsystemet finns det
ett beroende av de publika telenäten. Särskilt vid
återstart av elsystemet efter ett avbrott bedöms en
fungerande kommunikation vara nödvändig. Den stora
uppmärksamheten kring övergången till år 2000
medförde bl.a. att alla datorrelaterade system fick
en grundlig genomlysning, något som har stärkt
beredskapen.
Telekommunikationer
Skrivelsen
Vid snöoväder, översvämningar eller omfattande
sabotage kan telenät skadas eller bli överbelastade
inom ett större eller mindre område. I sådana lägen
behöver samhällsviktiga funktioner ha prioritet både
i de fasta och i de mobila telefoninäten. Behov av
förstärkning av telesambandet kan också uppstå inom
ett katastrofområde.
Post- och telestyrelsen planerar att införa ett
prioritetssystem i fasta och mobila telefoninät för
samhällsviktiga grupper. Utredningar har genomförts
1998 av Ericsson Telecom AB och under 1999-2000 av
de operatörer som är aktuella. Ett försöksvis
införande av prioritetssystemet kan påbörjas under
2001. Ett par begränsade användargrupper kommer att
utnyttjas under de inledande försöken.
Post- och telestyrelsen har under 1996 och 1997
anskaffat och finansierat tio mobila basstationer
vardera till de tre GSM-operatörerna. Operatörerna
svarar för drift och underhåll. Basstationerna får
placeras ut och vara i drift i näten men de skall
kunna flyttas vid behov. I avtal med operatörerna
regleras hur basstationerna skall fördelas över
landet. Post- och telestyrelsen kan vid behov avgöra
hur och var de skall användas.
För att hålla telefunktionen i gång under
veckolånga elavbrott erfordras reservkraftaggregat i
tillräcklig mängd. Post- och telestyrelsen har under
1998, 1999 och 2000 anskaffat och finansierat drygt
1 600 mindre elverk till Telias, Tele2:s,
Europolitans, Telenordias och Banverkets telenät. De
är utplacerade både på serviceställen och ute i
näten. Genom avtal mellan Post- och telestyrelsen
och respektive operatör åtar sig operatörerna
kostnaderna för drift och underhåll av aggregaten.
Det nya och i framtiden allvarligaste hotet mot
telekommunikationer är en följd av
Internetutvecklingen och att IP (Internet Protocol)
är världsstandard för datatrafik med stora
möjligheter till samtrafik. Därmed öppnas också
angreppsmöjligheter mot dåligt skyddade IT-system
och nät. Det är angeläget att dels klarlägga
möjligheterna att utifrån göra intrång och
manipulera i dessa IT-system och nät, dels följa upp
hur hotet utvecklas i Sverige.
Regeringens sammanfattande bedömning av läget vad
gäller området telekommunikationer är att
telefunktionens förmåga att motstå svåra
påfrestningar på samhället i fred är delvis
godtagbart. Med den planering som Post- och
telestyrelsen har för de närmaste åren bedömer
regeringen att telekommunikationernas sårbarhet och
beredskap kommer att vara godtagbar inom några år.
Bedömningen är dock osäker eftersom utvecklingen
inom området går mycket fort och skyddet kan behöva
anpassas därefter.
Post- och telestyrelsen kan vid behov i svåra
situationer, med stöd av träffade avtal med
operatörerna, besluta om och upphandla förstärkning
av telekommunikationerna i ett katastrofområde med
de av beredskapsskäl anskaffade 30 mobila GSM-
basstationerna och de 1 600 reservkraftaggregaten.
Detta är en bra modell men det kan uppstå oklarheter
om prioriteringar och ersättningskrav t.ex. för
uteblivna intäkter i andra delar av landet som följd
av framför allt de personella insatserna som kan
komma att krävas av operatörerna.
Regeringen avser dels att närmare utreda frågan om
det är nödvändigt att i lag föreskriva om befogenhet
för regeringen att göra prioriteringar inom
telefunktionen i en katastrofsituation, dels att
utreda behovet av att med lagstöd föreskriva om
teleoperatörers insatser vid nationella katastrofer.
Radio och TV
Skrivelsen
Distributionssystemen för radio och TV kan hotas av
handlingar som sabotage, terroristaktioner och
infiltration. Störningar kan även orsakas av
faktorer såsom bristande underhåll, konstruktionsfel
och den mänskliga faktorn, större skadehändelser
orsakade av rena tekniska fel inom eller utom
systemet samt olika typer av naturkatastrofer.
Distributionen av TV är också känslig för
elbortfall. Enligt Styrelsen för psykologiskt
försvar (SPF) innebär digital-TV-tekniken till viss
del en ny typ av sårbarhet. SPF menar att den ökande
mjukvarubaserade tekniken medför nya
informationsrelaterade hot.
Vid allvarliga störningar eller händelser i
samhället har radio och TV en viktig roll att fylla
genom nyhetsrapportering, men även när det gäller
att snabbt informera allmänheten, t.ex. genom
varningsmeddelanden.
SR och SVT har sedan 1993 därutöver haft
överenskommelser med Statens räddningsverk (SRV) om
tillämpning av informationssystemet Viktigt
meddelande till allmänheten (VMA). Detta kom till
för att så snabbt som möjligt kunna få ut
information och varningar till allmänheten i
allvarliga situationer. Överenskommelserna förnyades
under 1995, när även TV4 träffande en motsvarande
överenskommelse med SRV. Sedan den 1 oktober 1996
har SRV även en överenskommelse med
Radioutgivareföreningen om den lokala kommersiella
radions medverkan i VMA-systemet.
De tre public service-bolagen skall, efter samråd
med Teracom AB, SPF och andra berörda myndigheter,
utarbeta erforderliga beredskapsplaner för
verksamheten under höjd beredskap och vid svåra
påfrestningar på samhället i fred.
Beredskapsplanerna skall lämnas till regeringen
(Kulturdepartementet) och till SPF.
Såväl Teracom AB som public service-företagen har
redovisat sin beredskap till regeringen i sina
beredskapsplaner. SPF bedömer årligen beredskapen
samlat över hela massmedieområdet och rapporterar
till regeringen.
Den befintliga författningsregleringen bedöms vara
tillräcklig. Vid utformningen av de nya
sändningstillstånden till SR, SVT och UR kommer dock
beredskapsfrågorna att uppmärksammas.
Försörjning med vatten
Skrivelsen
Ansvaret för vattenförsörjningen är uppdelat på
olika nivåer. Livsmedelsverket har enligt
livsmedelsförfattningarna ansvar för frågor om
dricksvattnets kvalitet, beredning och hantering.
Kommunen ansvarar enligt lagen (1970:244) om
allmänna vatten- och avloppsanläggningar för den
allmänna vattenförsörjningen, dvs. för att det skall
finnas vatten av godkänd kvalitet. Staten har alltså
inget produktionsansvar men ställer krav på
kommunerna att det finns tillgång till vatten från
allmänna vattenanläggningar och att vattnet har en
god kvalitet.
Förmågan att upprätthålla försörjningen med
dricksvatten under ostörda förhållanden är godtagbar
i hela landet. Förmågan att förhindra eller i tid
upptäcka sabotage med B-stridsmedel bedöms dock inte
som godtagbar.
Som nämnts ovan finns i dag inte någon central
tillsynsmyndighet för vattenförsörjningen och därmed
ingen som har det centrala ansvaret för
försörjningen av vatten vid en svår påfrestning på
samhället i fred.
Elkraften är en central faktor som kan begränsa
vattenförsörjningen. Tillgången till
reservelkraftkraft är inte säkrad vid alla större
vattenverk. Vidare råder det en brist i
vattentäkternas säkerhet mot stora uttag samt mycket
stora läckor. Under de senaste åren har en rad
laboratorier lagts ned eller flyttats utomlands. Det
har resulterat i att tillgången av laboratorier i
Sverige i dag är knapp. Utbildad personal på
vattenverken är viktig för vattenförsörjningen.
Vidare är genomsnittsåldern på personal vid
vattenverken hög, vilket kan leda till en framtida
brist på kompetent personal.
Regeringen har i regleringsbrevet för
Jordbruksverket för budgetåret 2000 uppdragit åt
verket att tillsammans med Livsmedelsverket och
Naturvårdsverket utvärdera om målsättningarna för
försörjningen med reservvatten och täktskydd kan
anses vara uppfyllda enligt vad som uttalas i
skrivelse 1998/99:33 Beredskapen mot svåra
påfrestningar på samhället i fred. Uppdraget
redovisades den 7 december 2000. Slutsatserna från
uppdraget kommer att redovisas vid senare tillfälle.
Massflykt av asyl- och hjälpsökande till
Sverige
Skrivelsen
Mottagandet av asylsökande regleras i lagen
(1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. Inom
Regeringskansliet bereds ett förslag som innebär att
lagen om mottagande av asylsökande m.fl. (LMA) bör
ändras så att en kommun i en massflyktsituation
inledningsvis skall kunna svara för att den enskilde
får det stöd som bedöms skäligt till dess att
Migrationsverket skyndsamt tar över ansvaret.
Regeringen bedömer att Migrationsverket har en god
kapacitet och flexibilitet för mottagande av
asylsökande och skyddsbehövande.
Allvarlig smitta
Skrivelsen
Smittskyddet i Sverige har visat sig vara väl rustat
för att hantera epidemier av den storleksordning som
skett under de senaste årtiondena. Kunskapen inom
hälso- och sjukvården om potentiella B-stridsmedel
är dock inte tillräcklig. Ambitionen är att det
skall finnas en fullgod beredskap för alla typer av
särskilt farliga smittämnen. Genom tillkomsten av
ett säkerhetslaboratorium på högsta nivå, P4, (även
benämnt BSL4) vid Smittskyddsinstitutet, som tagits
i bruk under oktober 2000, har ökad möjlighet
skapats att säkerställa en kom-plett diagnostisk
beredskap för alla typer av särskilt farliga
smittämnen. Den högsta nivån krävs för arbete med
smittämnen som kan resultera i hög dödlighet. Dessa
ämnen har hög smittsamhet och leder till sjukdomar
för vilka det saknas behandlingsmöjligheter.
Under senare tid har risken för terroristangrepp
med biologiska smittämnen ("bioterrorism")
uppmärksammats i ökad utsträckning. Sedan något år
pågår vid Smittskyddsinstitutet med stöd av
Försvarets forskningsanstalt och Socialstyrelsen
uppbyggnad av en specialutrustad "beredskapsstyrka"
avsedd för att i höggradigt kontaminerad miljö kunna
göra provtagningar och utföra transport av smittade
patienter. Vid Linköpings universitetssjukhus finns
en specialstyrka med utrustning och kunskap att
vårda patienter med höggradigt smittsamma sjukdomar.
Enligt regeringen kan - ur en rent
författningsteknisk synvinkel - ett pågående
reformarbete komma att ge ännu bättre
förutsättningar för ett tillfredsställande
smittskydd även vid svåra påfrestningar i fred. Det
som särskilt måste uppmärksammas är i stället
informationen till allmänheten vid inträffade
samhällsfarliga sjukdomar eller allmänfarliga
smittsamma sjukdomar, dvs. hur och av vem
information skall spridas till allmänheten om hur
den skall förhålla sig och bete sig.
I Sverige är beredskapen för att hantera en
allvarlig smitta på djur väl förberedd. Samtidigt
bör det påpekas att det kan finns vissa sårbarheter
i beredskapen. För det första har Statens
veterinärmedicinska anstalt en "slimmad"
organisation, vilket ger en försvagad uthållighet då
en extra ordinär händelse inträffar. För det andra
sker det en utarmning av laboratorieresurser i
Sverige. Statens veterinärmedicinska anstalt har
dock avtal med utländska laboratorier och är
delägare i en internationell vaccinbank. För det
tredje är förmågan att ta emot högriskavfall
begränsat. Det finns bara en förbränningsanläggning
för högriskavfall i Sverige. Vidare är samarbetet
med myndigheter som ansvarar för den humana sidan av
smittskyddet inte tillräckligt utvecklat. Ett
flertal djursjukdomar är, som tidigare nämnts,
överförbara från djur till människa.
Allvarlig smitta på djur regleras med
epizootilagen och zoonoslagen. Det finns inget behov
av ytterligare författningsreglering beträffande
dessa lagar.
Nedfall av radioaktiva ämnen
Skrivelsen
Statens strålskyddsinstitut (SSI) är central
förvaltningsmyndighet för frågor om skydd av
människor, djur och miljö mot skadlig verkan av
strålning. Statens kärnkraftinspektion (SKI) är
central förvaltningsmyndighet med uppgift att
övervaka säkerheten vid kärntekniska anläggningar.
Enligt räddningstjänstlagen (1986:1102) skall
länsstyrelserna svara för räddningstjänsten vid
utsläpp av radioaktiva ämnen. Länsstyrelserna skall
också svara för saneringen efter sådana utsläpp och
upprätta en plan för detta efter hörande av andra
berörda myndigheter, kommuner och landsting.
Om en olycka skulle inträffa är målet att begränsa
effekterna för människor, miljö och egendom i
samband med nedfall. Möjligheter skall finnas att ta
hand om människor som utsätts för strålning och att
i övrigt begränsa skadorna. De långsiktiga
effekterna av nedfallet skall kunna bedömas och
saneringsåtgärder skall kunna vidtas så att mark i
så stor utsträckning som möjligt åter kan användas
för sina ändamål. Åtgärderna skall kunna vidtas vare
sig utsläppen härrör från inhemska eller utländska
kärntekniska anläggningar.
Området är väl reglerat och med tydliga
ansvarsförhållanden. Det finns därför inget behov av
stora författningsändringar.
Kärnkraftverken har krav på tillgänglighet av
reservkraft i form av diesel-aggregat, vilket är väl
tillgodosett. Störningar inom IT har analyserats i
samband med IT-omställningen inför millennieskiftet.
Analyserna har resulterat i bedömningen att
säkerheten vid reaktorerna inte är beroende av IT-
funktionerna. Vid beredskapsmyndigheterna SKI och
SSI är läget delvis olika. SSI har tillgång till
reservkraft, vilket däremot SKI inte har. SKI kan
dock vid en svår påfrestning samgruppera sin
beredskapsorganisation med SSI.
Kemikalieolyckor och större olyckor till sjöss
med allvarligare utsläpp som följd
Skrivelsen
Reglerna för transport av farligt gods är i mycket
hög grad internationella och utarbetas bl.a. inom
olika organ i FN och EU. Sverige deltar aktivt i
regelutvecklingsarbetet. Ansvarig myndighet för
landtransporter är Statens räddningsverk, för
lufttransporter Luftfartsverket och för
sjötransporter Sjöfartsverket.
Statens räddningsverk är central myndighet för
frågor om olycks- och skadeförebyggande arbete
enligt räddningstjänstlagen (1986:1102), är
transportmyndighet för transporter av farligt gods
enligt lagen (1982:821) om transport av farligt gods
och samordnar övriga ansvariga myndigheter inom
detta område samt ansvarar i vissa fall för frågor
om sanering av radiakutsläpp m.m. Räddningsverket
har även tillsynsansvar enligt lagen (1999:381) om
åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av
allvarliga kemikalieolyckor (Sevesolagstiftningen).
I Sverige har det inte inträffat några allvarliga
kemikalieolyckor i stationära anläggningar. Det
finns ändå ett behov av att förstärka samhällets
grundberedskap mot kemikalieolyckor såväl vid
olyckor med transport av farligt gods som vid
olyckor med kemikaliehantering i stationära
verksamheter. Regeringen fattade mot denna bakgrund
i juni 1998 beslut om att Räddningsverket skall
inrätta sju regionala resursbaser mot
kemikalieolyckor samt att Räddningsverket skall
svara för att ansvarig personal utbildas.
Dessa förråd innehåller i dag skyddsutrustning,
indikeringsinstrument, utrustning för
bildöverföring, kemikalielänsor och utrustning för
omhändertagande av kemikalier. Utrustningen skall
komplettera kommunernas egna resurser. Med lärdom
från gasololyckorna i Borlänge och Lilleström i
Norge har inriktningen vad gäller den planerade
kompletteringen av materiel fått en delvis ändrad
karaktär.
För att förebygga de risker som är förenade med
transport av farligt gods antog EU 1996 rådets
direktiv 96/35/EG om utnämning av och kompetens hos
säkerhetsrådgivare för transport av farligt gods på
väg, järnväg eller inre vattenvägar. Direktivet
innebär att det för varje verksamhet som utför
transporter av farligt gods samt för verksamheter
som lastar och lossar sådana transporter, skall
utses en säkerhetsrådgivare. Direktivet ledde till
ändringar i lagen (1982:821) och förordningen
(1982:923) om transport av farligt gods. Kravet på
säkerhetsrådgivare gäller från den 1 januari 2000.
Med den nya lagstiftningen sätts fokus på aktivt
förebyggande åtgärder. Verksamheter som berörs skall
lägga tyngden vid sådana åtgärder som
säkerhetsmässigt avhjälper allvarliga risker och
därmed medverkar till att transportsäkerheten ökar.
I skrivelsen redovisas pågående förändringsarbete
inom området, bl.a. nämns Utredningen om översyn av
räddningstjänstlagen (Fö 1999:03). Utredningen skall
också se över vissa frågor som hör samman med
miljöräddningstjänst till sjöss, bl.a.
befogenheterna för att så tidigt som möjligt kunna
sätta i gång miljöräddningsoperationer till sjöss
samt fördelningen av ansvaret mellan statliga och
kommunala myndigheter då fartyg i samband med en
räddningstjänstinsats bogseras till hamn. Utredaren
skall redovisa sitt resultat senast den 1 juni 2001.
Även Oljeutsläppsutredningens betänkande (SOU
1998:158) Att komma åt oljeutsläpp som överlämnades
i januari 1999 nämns i skrivelsen. Utredningen
innehåller bl.a. förslag på åtgärder för att
effektivisera det rättsliga förfarandet för att
beivra oljeutsläpp till sjöss, lämna förslag till
förändringar i myndigheternas verksamhet samt i
regelsystemet som kan leda till effektivare
ingripanden. Förslagen bereds för närvarande inom
Regeringskansliet. En proposition är aviserad till
våren 2001.
Motionerna
I kommittémotionerna Fö9 (kd) av Åke Carnerö m.fl.
och Fö10 (c) av Marianne Andersson m.fl. tas frågor
upp som rör elförsörjningen.
Kristdemokraterna ställer frågan i sin motion om
standarden på det förebyggande underhållet av
ledningsgatorna och anser att det finns skäl att
utarbeta vilka kvalitetskrav som Energimyndigheten
bör ställa angående ledningsgator i samband med
nätskoncessioner för att minimera elavbrott i
samband med t.ex. snöoväder (yrkande 3). I samma
motion anses också att beredskapen vad gäller el-
och telefunktionerna snarast behöver ses över.
Regeringen bör därför tillsätta en arbetsgrupp med
uppdrag att framlägga förslag om hur el- och
teleförsörjningen skall säkras då samhället utsätts
för svåra påfrestningar i fred (yrkande 4).
Centerpartiet tar upp liknande aspekter i sin
motion. Således krävs här åtgärder från
statsmakternas sida för att eliminera eller kraftigt
minska sårbarheten och tillförsäkra elkonsumenterna
en säkrare elförsörjning (yrkande 1). Vidare sägs
att det måste analyseras om kraftbolagen verkligen
har gjort tillräckligt för att undvika de omfattande
strömavbrotten, hur de agerat för att rätta till
felen och hur de framöver kan förebygga elavbrott
(yrkande 2). I motionen framhålls också att en
översyn av de nuvarande reglerna, i syfte att skärpa
kraven på kvaliteten i elnäten, bör genomföras. Det
är uppenbart, menar motionärerna, att sårbarheten
har ett nära samband med hur ledningsnäten
underhålls. Kraftbolagen ansvar för ledningsnätens
underhåll bör därför särskilt uppmärksammas (yrkande
3).
I kommittémotion Fö9 (kd) av Åke Carnerö m.fl. anser
Kristdemokraterna att, när koncessionerna skall
prövas eller omprövas för de privata radiokanalerna,
bör det övervägas om inte dessa radiokanaler borde
omfattas av samma avtalsbestämmelser som public
service-företagen när det gäller utsändning av
myndighetsmeddelanden. Syftet är att söka nå så
många människor som möjligt med viktiga meddelanden
vid akuta situationer (yrkande 6).
I motion Fö704 (m) av Lars Björkman och Anders G Högmark
framhåller motionärerna att regeringen bör ge
Statens räddningsverk i uppdrag att finna vägar för
en samordning och ett samutnyttjande av det redan
befintliga datanätverket för farligt gods. Slutmålet
bör vara att i ett sammanhållet nätverk kunna lagra
och förmedla den information som krävs för att
snabbt kunna identifiera vilken typ av farligt gods
som kan vara inblandat i en trafikolycka, en
identifikation som sedan kan användas för att
omedelbart vidta relevanta åtgärder på
olycksplatsen.
Utskottets ställningstagande
Med anledning av yrkandena i motionerna som rör en
säkrare elförsörjning vill utskottet inledningsvis
framhålla den avgörande betydelsen som en säker
elförsörjning har för samhällets funktionsförmåga.
Det är inte bara de vitala samhällsfunktionerna som
är beroende av en säker tillgång på el, utan hela
vårt samhälle bygger i dag på att det finns en
fungerande elförsörjning. Det visar inte minst den
senaste i raden av lokalt avgränsade elavbrott som
nyligen inträffade i nordvästra Stockholm.
Utskottet har vid de fem senaste riksmötena och nu
för andra gången under innevarande riksmöte
framhållit betydelsen av en robust och flexibel
infrastruktur inom bl.a. elförsörjningen. Vid
höstens budgetberedning (bet. 2000/01:FöU1) påpekade
utskottet att den funktionsgenomgång som
Överstyrelsen för civil beredskap genomfört inom
delfunktionen Elförsörjning visat att sårbarheten i
det svenska elsystemet är oväntat stort. Det
ömsesidiga beroendet mellan el- och
telekommunikationerna, som utskottet då också tog
upp och som regeringen nu framhåller i skrivelsen,
gör naturligvis att det krävs en synnerligen god
robusthet i el- och telesystemen.
I ellagen (1997:857) regleras nätföretagens
ansvar. Nätföretagen har nätkoncession för ett visst
område eller viss linje och är enligt ellagen
skyldiga att på skäliga villkor överföra el för
annans räkning. Tillsynen över de lokala
nätföretagen utövas av Statens energimyndighet och
Elsäkerhetsverket. Därutöver har Affärsverket
svenska kraftnät det övergripande ansvaret för
driftsäkerheten hos det nationella elsystemet.
Utskottet har erfarit att regeringen tagit
initiativ för att skärpa tillsynen över
elnätsföretagen och har tillsatt en utredning
(Elnätsutredningen) för att se över behovet av en
skärpning av bestämmelserna för tillsynen av
nätverksamheten. Utredningen lämnade i november 2000
ett delbetänkande med sina förslag (2000:90). Den
andra delen av Elnätsutredningens arbete innefattar
vidare att ta fram förslag till regler för
tvångsförvaltning av nätkoncession. Tanken är att om
ett nätföretag väsentligt missköter sina åtaganden
enligt ellagen så skall nätkoncessionen kunna
återkallas.
Näringsminister Björn Rosengren har i svar på en
skriftlig fråga den 17 januari om lokalt ansvar för
elförsörjningen och i en interpellationsdebatt den 6
februari 2001 anfört att regeringen också har för
avsikt att ge Elsäkerhetsverket och
Energimyndigheten i uppdrag att se över och utreda
vilka ytterligare åtgärder som bör vidtas för att i
möjligaste mån undvika problem med omfattande och
långvariga elavbrott.
Enligt regleringsbrev för år 2001 har Affärsverket
svenska kraftnät fått i uppdrag att i samråd med
Post- och telestyrelsen analysera de ömsesidiga
beroendeförhållandena som finns mellan
elförsörjningen och telekommunikationerna vid
långvariga och omfattande elavbrott samt undersöka
möjligheterna att Post- och telestyrelsen tillser
att den reservkraft som teleoperatörerna anskaffar
med stöd av statliga medel prioriteras på ett sådant
sätt att en uppstart av elnätet efter ett långvarigt
och omfattande elavbrott underlättas. I uppdraget
ingår vidare att Affärsverket svenska kraftnät i
samråd med Post- och telestyrelsen skall verka för
att samplaneringen av beredskapsåtgärderna inom
elförsörjningen och telekommunikationerna förbättras
i syfte att prioritera de behov av sambandsresurser
som elföretagen har vid ett omfattande och
långvarigt elavbrott. Uppdraget skall redovisas
senast den 1 november 2001.
Regeringen avser också dels att närmare utreda
frågan om det är nödvändigt att i lag föreskriva om
befogenhet för regeringen att göra prioriteringar
inom telefunktionen i en katastrofsituation, dels
att utreda behovet av att med lagstöd föreskriva om
teleoperatörers insatser vid nationella katastrofer.
Med de utredningsinitiativ som regeringen tagit i
frågan om en säkrare elförsörjning m.m. förutsätter
utskottet att motionärernas yrkanden i dessa
avseenden kommer att bli föremål för en ingående
behandling och analys. Utskottet förutsätter därför
att regeringens överväganden och beslut med
anledning av dessa utredningar kommer att leda till
att elkonsumenterna tillförsäkras en säker
elförsörjning och att beredskapen säkerställs så att
konsekvenserna av ett elavbrott minimeras.
Utskottet anser att något uttalande uttöver vad
som ovan anförts inte är påkallat.
Kommittémotionerna Fö9 (kd) yrkande 3 samt Fö10 (c)
yrkandena 1- 3 avstyrks därför av utskottet
När det gäller Kristdemokraternas motion Fö9 yrkande
4 om en översyn av beredskapen inom el- och
telefunktionerna framgår ovan att i uppdraget till
Affärsverket svenska kraftnät och Post- och
telestyrelsen ingår bl.a. att verka för att
samplaneringen av beredskapsåtgärderna inom
elförsörjningen och telekommunikationerna förbättras
i syfte att prioritera de behov av sambandsresurser
som elföretagen har vid ett omfattande och
långvarigt elavbrott. Det framgår också ovan att
regeringen avser dels att närmare utreda frågan om
det är nödvändigt att i lag föreskriva om befogenhet
för regeringen att göra prioriteringar inom
telefunktionen i en katastrofsituation, dels att
utreda behovet av att med lagstöd föreskriva om
teleoperatörers insatser vid nationella katastrofer.
Även om utskottet vid höstens budgetberedning
(bet. 2000/01:FöU1 s. 95) ännu en gång kunde
konstatera att förmågan inom funktionen
Telekommunikationer m.m. inte var godtagbar
förutsätter utskottet att det påbörjade
beredningsarbetet inom Regeringskansliet och de i
skrivelsen redovisade övriga åtgärderna för en
bättre beredskap inom el- och teleområdena kommer
att leda till en beredskap i enlighet med vad som
yrkas i motionen. Något mer uttalande av riksdagen
är därför inte nödvändigt. Kommittémotion Fö9 (kd)
yrkande 4 avstyrks med det ovan anförda av
utskottet.
Med anledning av yrkande 6 i kommittémotion Fö9 (kd)
har utskottet erfarit att Styrelsen för psykologisk
beredskap i december 1999 i en framställan till
regeringen begärt medel för lokalradions beredskap.
Medlen, som beviljats, skall användas till inköp
samt installation av s.k. RDS-apparatur till
samtliga lokalradiostationer. RDS-apparaturen
möjliggör för lokalradion att sända viktiga
varningar vid allvarliga händelser i samhället.
Som utskottet ser det torde motionärernas yrkande
om utsändning av myndighetsmeddelande i de privata
radiokanalerna därmed bli tillgodosett.
Kommittémotion Fö9 (kd) yrkande 6 avstyrks därför av
utskottet.
I motion Fö704 (m) tas frågan upp om en samordning
och samutnyttjande av det redan befintliga
datanätverket för farligt gods.
Utskottet behandlade ett sådant yrkande i maj 1998
(bet. 1997/98:FöU8). Utskottet redogjorde då för det
nystartade projektet inom Statens räddningsverk om
användningen av transporttelematik inom området
farligt gods. Med transporttelematik menas då
integration av telekommunikation och
informationsteknik inom transportområdet. Den
referensgrupp som knöts till projektet om
användningen av transporttelematik inom området för
farligt gods bestod av representanter från
räddningstjänsten, tillsynsmyndigheterna,
Räddningsverket, SOS Alarm och transportföretagen.
Enligt vad utskottet nu erfarit har Statens
räddningsverk i två rapporter redovistat nuläget vad
beträffar användningen av transporttelematik inom
området farligt gods. Det framgår av rapporterna att
utvecklingen i dag går mot en sammankoppling av
olika delsystem. Rent generellt så finns stora delar
av den nödvändiga informationen lagrad i olika
system och dessa behöver nu anpassas till varandra.
Av rapporterna framgår vidare bl.a. att
tillsynsmyndigheternas vision är att på ett enda
ställe kunna nå elektroniskt lagrad information om
transporter av farligt gods.
Som utskottet ser det har utvecklingsarbetet
kommit i gång ordentligt och fortskrider i linje med
vad som yrkas i motionen. Utskottet finner det
därför inte motiverat att riksdagen begär
ytterligare initiativ av regeringen i denna fråga.
Motion Fö704 (m) avstyrks med det anförda av
utskottet.
Utskottet har i övrigt inget att erinra mot vad
regeringen anfört om hittills prioriterade fall.
Redovisning av fall utöver de
hittills prioriterade
Utskottets bedömning i korthet
Utskottet har inget att erinra mot vad
regeringen anfört om fallen utöver de
hittills prioriterade.
Oljeförsörjningen
Skrivelsen
För att minska risken för allvarliga störningar i
bränsle- och drivmedelsförsörjningen som kan uppstå
i fredstid hålls sedan mitten av 1970-talet
särskilda s.k. fredskrislager av råolja och
oljeprodukter. Sverige har tillsammans med flertalet
OECD-länder anslutit sig till avtalet om ett
internationellt energiprogram, IEP.
Statens energimyndighet har enligt sin instruktion
och genom uppdrag i särskilda förordningar ansvar
för beredskapsfrågorna inom bränsle- och
drivmedelsförsörjningen. Lagringen av olja sker hos
näringslivet och på dess bekostnad enligt lagen
(1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol.
Enligt regeringen är beredskapsläget för fredstida
oljekriser gott. Något omedelbart behov av större
åtgärder finns därför inte. I fråga om lagringen av
bränsle och drivmedel uppfyller Sverige väl sina
internationella förpliktelser och deltar aktivt i
samarbetet i dessa frågor inom EU och IEA (den
organisation som administrerar IEP-avtalet).
Kraftiga störningar i samhällsekonomin
Skrivelsen
Sedan mitten av 1997 finns inom Regeringskansliet
(Finansdepartementet) en beredskapsdelegation för
ekonomisk politik. Delegationen genomför
förberedelsearbete på det ekonomisk-politiska
området inför kriser och krig så att olika
instansers åtgärder skall bli konsistenta och
rimligt balanserade. Arbetsområdet för delegationen
är åtgärder inom främst finanspolitiken,
penningpolitiken och utrikeshandeln som syftar till
att i krissituationer främja viktiga mål på den
ekonomiska politikens och försörjningens områden.
Initiativ skall även tas till översyn av
lagstiftningen på området.
I propositionen Förändrad omvärld - omdanat
försvar (prop. 1998/99:74) presenterade regeringen
sin bedömning med anledning av delegationens analys
av förutsättningarna att använda regleringar i den
ekonomiska politiken i krissituationer. Regeringens
- och även delegationens - bedömning var att
planeringen av den ekonomiska politiken inför
krissituationer bör utgå från att det övervägande
ansvaret för att målen för den ekonomiska politiken
skall kunna uppnås vilar på generella ekonomisk-
politiska åtgärder. Detta innebär att eventuella
reglerande åtgärder av mer omfattande slag
förutsätts inte behöva sättas i kraft förrän i ett
sent skede i en krissituation. Riksdagen har inte
haft något att erinra mot detta.
Erfarenheter som vunnits från bl.a. delegationens
arbete har föranlett initiativ som syftar till att
förbättra förutsättningarna att möta störningar i
det finansiella systemet. Sålunda har det löpande
informationsutbytet, diskussionerna och samrådet i
dessa frågor mellan chefer i Finansdepartementet,
Finansinspektionen och Sveriges riksbank utvecklats.
Delegationen har vidare kunnat konstatera att
beredskapslagstiftningen på det ekonomisk-politiska
området blivit delvis föråldrad. En översiktlig
analys och bedömning av bl.a. berörda författningar
kommer inom kort att inledas i Finansdepartementet.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill framhålla betydelsen av det arbete
som regeringens beredskapsdelegation för ekonomisk
politik genomför på det ekonomisk-politiska området
för kriser och krig. Erfarenheterna som vunnits från
bl.a. delegationens arbete har föranlett initiativ
som syftar till att förbättra förutsättningarna att
möta störningar i det finansiella systemet.
Delegationen har kunnat konstatera att
beredskapslagstiftningen på det ekonomisk-politiska
området blivit delvis föråldrad. Utskottet ser
därför positivt på att Finansdepartementet inom kort
skall inleda en översiktlig analys av bl.a. dessa
författningar.
Utskottet har i övrigt inget att erinra mot vad
regeringen anfört om fallen utöver de hittills
prioriterade.
Reservation
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstagande har föranlett följande
reservation. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
reservationen avser.
Elförsörjning m.m. (punkt 5) (kd)
av Margareta Viklund och Amanda Agestav (båda kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under
punkt 5 borde ha följande lydelse:
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservationen. Riksdagen
bifaller därmed motion 2000/01:Fö9 yrkandena 3 och 4
och avslår motion 2000/01:Fö10 yrkandena 1-3.
Ställningstagande
Av de beskrivningar som regeringen gör i sin
skrivelse 2000/01:52 om beredskapen inom olika
sektorer, är det påfallande hur skörheten inom den
ena sektorn efter den andra har sin grund i
svagheter inom elförsörjnings- och
telekommunikationssystemen. Som exempel kan nämnas
hälso- och sjukvården med sitt behov av elektricitet
till den elektrotekniska utrustningen, polis-
verksamheten med sitt behov av fungerande tele- och
IT-kommunikationer, radio och TV med behovet av att
kunna kommunicera, varna och informera,
försörjningen med vatten med behovet av att kunna
pumpa upp vatten och rena det, översvämningar och
dammbrott då slussar kan behöva stängas och/eller
öppnas, kemikalieolyckor då skadade behöver tas om
hand m.m.
Fredstida störningar i elförsörjningen, som
drabbar elkunder i form av elbortfall, sammanhänger
oftast med fel i elnäten på landsbygden på grund av
storm eller snöoväder. Men kabelbranden i nordvästra
Stockholm gav en viktig information om följderna av
ett av de största strömavbrotten i svensk historia.
Det visade på att samhällets sårbarhet och förmåga
att skydda sig är frågor, vilket Kristdemokraterna
påpekat under en följd av år, som är oerhört
angelägna att åtgärda. Även om hotbilden mot
samhällets säkerhet är annorlunda än under det s.k.
kalla kriget är det angeläget att ta den på största
allvar.
Kristdemokraterna anser att det finns skäl att
utarbeta vilka kvalitetskrav som Energimyndigheten
bör ställa angående ledningsgator och kabelsystem i
samband med nätkoncessioner för att minimera
elavbrott i samband med t.ex. snöoväder och
kabelbrott orsakade av brand eller annat.
Regeringen och försvarsutskottets majoritet
hänvisar till pågående utredningar när det gäller
stabilisering av elförsörjningssystemet. De
betänkanden som utredningarna kommer att ge som
resultat är dock inte någon försäkran om att
systemet kommer att förbättras utan utredningarna
kommer förhoppningsvis att konstatera ett behov av
förstärkning och översyn.
Det är i så fall ett konstaterande som
Kristdemokraterna i sin kommittémotion 2000/01:Fö9
redan gjort. För att inte ytterligare fördröja det
arbete som är nödvändigt för att stärka
elförsörjningssystemet behöver ett sådant arbete så
fort som möjligt ha politisk förankring och en
handlingsplan så att det kan sättas i gång med det
snaraste.
Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Med hänvisning till de motiveringar som framförs
under Utskottets överväganden föreslår utskottet att
riksdagen fattar följande beslut:
1. Beredskapen mot svåra påfrestningar m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Fö8 och
2000/01:Fö9 yrkandena 1, 2 och 8.
2. Ansvaret vid svåra påfrestningar
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Fö711 och
2000/01:Fö714.
3. IT-säkerhet m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Fö208
yrkande 20, 2000/01:Fö209 yrkandena 1 och 2 samt
2000/01:T713 yrkandena 17 och 18.
4. Informationsfrågor
Riksdagen avslår motion 2000/01:Fö9 yrkande 7.
5. Elförsörjning m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Fö9
yrkandena 3 och 4 samt 2000/01:Fö10 yrkandena
1-3.
Reservation (kd)
6. Privata radiokanaler
Riksdagen avslår motion 2000/01:Fö9 yrkande 6.
7. Datanätverk för farligt gods
Riksdagen avslår motion 2000/01:Fö704.
8. Skrivelsen
Riksdagen lägger skrivelse 2000/01:52
Beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället
i fred i berörda delar till handlingarna.
Stockholm den 13 mars 2001
På försvarsutskottets vägnar
Henrik Landerholm
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Henrik
Landerholm (m), Tone Tingsgård (s), Christer Skoog
(s), Karin Wegestål (s), Stig Sandström (v), Olle
Lindström (m), Rolf Gunnarsson (m), Ola Rask (s),
Håkan Juholt (s), Berit Jóhannesson (v), Margareta
Viklund (kd), Anna Lilliehöök (m), Lars Ångström
(mp), Erik Arthur Egervärn (c), Runar Patriksson
(fp), Berndt Sköldestig (s) och Amanda Agestav (kd).