I betänkandet behandlas nio motioner - med
sammanlagt 16 yrkanden - som väckts under allmänna
motionstiden i vilka det läggs förslag som rör För-
svarsmaktens organisation i fred.
Motionernas huvudsakliga innehåll
Västkusten
Beträffande helikopterförband baserat på Säve
erinrar Kristdemokraterna i motion 2000/01:Fö208 (kd
kommitté) att försvarsutskottet i sitt betänkande
1999/2000:FöU2 s. 162 angav att tidpunkten 2003 nu
inte "behöver preciseras som en bortre gräns vad
avser helikoptrar för Försvarsmaktens eget behov på
Säve. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna."
Utskottets beslut innebär enligt Kristdemokraterna
att det även efter år 2003 skall finnas ett
permanent helikopterförband baserat på Säve för
sjöoperativ marin samverkan och för att tillgodose
samhällets behov av mångsidigt användbara
helikoptrar för olika räddningsinsatser.
Eftersom deras förmåga att verka i olika
insatsgrupper skall öka måste bl.a.
ubåtsjaktförmågan i saltvatten upprätthållas, vilket
är den miljö som besättningarna måste tränas i för
att kunna delta internationellt.
Kristdemokraterna anser att ett helikopterförband
permanent skall baseras på Säve även efter år 2003.
Ett väl fungerande räddningssamarbete (SCAN-SAR) i
Skagerrak och Kattegatt med danska och norska
helikopterförband samt ett alltmer fördjupat
försvarssamarbete med Nato i PFF-sammanhang talar
även för att Säve bör utvecklas till
kompetenscentrum för internationell
helikopterverksamhet (yrkande 1).
Med hänsyn till Sveriges maritima beroende och de
krav som redan i fred ställs på övervakning och
kontroll för att markera svenska intressen (visa
flaggan) i Östersjön och Västerhavet, bör enligt
Kristdemokraterna den marina förbandsvolymen och
beredskapen upprätthållas på en nivå som
säkerställer tidiga insatser i västerhavet med
ytstridsfartyg.
Ur rekryteringssynpunkt och för att bevara och
utveckla kompetens samt för att ge en balanserad
fördelning av den svenska flottan längs vår långa
kuststräcka anser Kristdemokraterna att en begränsad
och permanent basering av fartygsförband bör ske i
Göteborg. En permanent basering av två kustkorvetter
typ Stockholm ger det marina taktiska konceptet
bättre förutsättningar att utvecklas. Tolv
ytstridsfartyg baserade i Östersjön och noll fartyg
baserade i västerhavet är en alltför kraftig
slagsida! Kompetensen i saltvattenförhållanden måste
säkerställas (yrkande 2).
I motion 2000/01:Fö313 av Cecilia Magnusson och
Anita Sidén (m) erinras om att det i
försvarsutskottets betänkande 1999/2000:FöU2 Det nya
försvaret angavs: "Utskottet anser att tidpunkten
2003 inte nu behöver preciseras som en bortre gräns
när det gäller Försvarsmaktens eget behov av
helikoptrar på Säve."
Denna gränsdragning när det gäller
helikopterstyrkan på Säve har vållat huvudbry och
skilda meningar om hur försvarsbeslutet skall
tolkas.
Att enbart ha en räddningshelikopter på Säve
räcker inte för att uppfylla den politiska viljan om
att bevara förbandet på Säve intakt. Ett
helikopterförband på Säve är nödvändigt.
Att Säveförbandet kan vara en resurs vid större
katastrofer i västra Sverige visar händelser som
diskoteksbranden på Hisingen, bränderna på fartygen
Scandinavian Star och Prinsessan Ragnhild.
För att upprätthålla den militära närvaron vid
västerhavet och den civila räddningstjänsten måste
därför regleringsbrevet till Försvarsmakten
formuleras så tydligt att det undanröjer alla
möjligheter till feltolkningar.
I motion 2000/01:Fö319 av Inger René m.fl. (m)
framhålls att Göteborg har Nordens största hamn och
är Sveriges näst största stad med strategiskt
betydelsefulla industrier.
I denna region med över en miljon invånare har den
militära närvaron stor betydelse inte minst med
hänsyn till Sveriges maritima beroende och de krav
som redan i fredstid ställs på marina stridskrafters
närvaro i våra omgivande havsområden.
Mot denna bakgrund bör de marina förbanden och den
marina beredskapen upprätthållas på en sådan nivå
att samtidiga insatser kan göras såväl längs
västkusten som i Östersjön med fartygsförband i
samverkan med helikoptrar och amfibieförband. För
att utveckla den maritima kompetensen på västkusten
bör en permanent basering av allsidiga marina
förband ske i Göteborgsområdet.
Att öva/träna, verka nära eller i anslutning till
den miljö där förbanden kommer att verka skapar
kännedom om lokala förhållanden som
erfarenhetsmässigt är värdefulla vid olika typer av
insatser. Nyttan av militär närvaro på västkusten
har också visat sig i samband med civila
påfrestningar såsom sjöolyckor, bränder,
översvämningar osv. Den militära närvaron har räddat
åtskilliga människoliv och stora materiella värden.
Detta gäller inte minst helikopterdivisionen på Säve
som vid sidan av sina militära uppdrag blivit mer
betydelsefull för den civila räddningstjänsten.
Försvarsmakten skall enligt 1996 års försvarsbeslut
bland annat ställa resurser till förfogande för att
stödja samhället vid svåra påfrestningar i fred.
Huvuduppgiften för de tunga helikoptrarna på Säve är
sjöoperativa uppdrag som ubåtsjakt och
havsövervakning samt transporter. Helikoptrarna
avdelas därutöver för räddningstjänst med beredskap
under flygövningstid eller för sjöbevakning.
Denna samverkan bör nu byggas ut till att omfatta
såväl polisen som sjukvården och försvaret i Västra
Götaland. Läkare bör ingå som ordinarie
besättningsman i helikopter. Avtal bör formuleras
mellan militära helikopterförband och civila
sjukhus.
Räddningsinsatser är en betydelsefull uppgift för
helikopterförbandens verksamhet. Huvuduppgiften för
de tunga ubåtsjakthelikoptrarna är emellertid
deltagande i sjöoperativa övningar tillsammans med
marina förband syftande till att uppöva och utveckla
förmågan att övervaka omgivande havsområden och
hävda svensk integritet, att försvara landet. Med en
basering i Göteborgsområdet kan de marina förbanden
även deltaga i internationella övningar för att
därmed upprätthålla och utveckla denna verksamhet.
Stockholm
I motion 2000/01:Fö316 av Lars Ångström (mp) anförs
att det är ett skriande behov av ungdomsbostäder i
centrala Stockholm. Det finns ingen anledning att
Försvarsmakten skall besitta för vanliga
bostadssökande människor mycket attraktiv mark inne
i storstaden. Bara i Stockholms län har
Försvarsmakten fastigheter vars bokförda värde
överstiger 1,5 miljarder. Marknadspriset, speciellt
på Försvarsmaktens fastigheter inne i Stockholms
stad, torde vara många gånger högre än det bokförda
värdet. En utredning bör ges i uppdrag att snabbt se
över vilka av Försvarsmaktens verksamheter inne i
Stockholm som kan utlokaliseras till Stockholms
förorter. Så många som möjligt av Försvarsmaktens
centralt belägna fastigheter i Stockholm bör i
stället säljas till bostadsföretag med syftet att
skapa så många ungdomsbostäder som möjligt (yrkande
1).
Trots tidigare riksdagsbeslut om att till exempel
avveckla K 1 på Norrmalm i centrala Stockholm så har
beslutet inte verkställts.
Försvarsmakten bör omgående se till att verkställa
tidigare riksdagsbeslut om att avveckla K 1 på det
attraktiva Norrmalm i Stockholms innerstad (yrkande
2).
Älvdalen
I motion 2000/01:Fö311 av Runar Patriksson (fp)
framhålls att Älvdalens skjutfält, 53 000 ha i
Dalarna, mitt i orörd natur utan att störa någon
omgivning är en stor tillgång för svenska försvaret.
Hit bör en stor del av övningsverksamheten
förläggas, inte minst för frivilligorganisationer
som behöver bra övningsområden. I Älvdalen finns
allt både i väderhänseende och kuperad terräng.
Stora avstånd för skjutning med långdistansvapen och
terrängträning med motorfordon är perfekt och utan
problem inom Älvdalens skjutfält. Förläggningar och
andra byggnationer (kontor, garage m.m.) är i gott
skick.
EU:s nya styrkor behöver samövas och här borde
Älvdalen vara ett bra utbud till övningsområde från
Sverige. Norge med behov av ett nytt övningsfält
borde erbjudas möjligheter att använda Älvdalens
skjutfält.
Eksjö
I motion 2000/01:Fö330 av Carina Hägg och Martin
Nilsson (s) anförs att Eksjö och Nässjö kommuner
samt Länsstyrelsen i Jönköpings län har samverkat
och i samråd med SWEDEC tagit initiativ till att
undersöka vilka synergier som kan tänkas uppstå med
anledning av Swedecs etablering i Eksjö. En rapport
"Minröjningscentrum i Eksjö, Nationella och
internationella synergier" har tagits fram och
överlämnats till regeringen.
Att arbeta vidare med forskning och utbildning
samt kunskapsuppbyggnad i vid bemärkelse är viktigt
för kvaliteten på insatserna och för att kunna
använda de såväl personella som ekonomiska
resurserna, som vi ställer till förfogande, så rätt
som möjligt. Andra punkter som belyses i rapporten
är metodutveckling, paraplyinstitutioner för
minröjningsinsatser, utbildning, testcenter samt
sjukvård och rehabilitering. Nu ligger ett
grundläggande material som underlag för det framtida
arbetet på bordet. Motionärerna ser i rapporten en
inriktning att ta fasta på för att vidareutveckla
den nuvarande verksamheten i Eksjö. I arbetet med
rapporten har kontakter funnits med bl.a.
institutioner och utbildare. Regeringen bör nu
tydliggöra hur ett vidgat kompetensansvar för
minröjning och dess humanitära konsekvenser skall
utvecklas i Eksjö.
Kiruna
I motion 2000/01:Fö321 av Siv Holma och Stig
Eriksson (v) framhålls att i den nordligaste
militärdistriktsenheten ingår Kiruna som är beläget
norr om polcirkeln och inom sitt område har alpin
terräng. Genom riksdagens beslut den 29 mars 2000 om
Det nya försvaret har bl.a. I 22 i Kiruna lagts ner.
En av konsekvenserna av nedläggningarna är att
hemvärnet får nya uppgifter.
En ny grundutbildning behöver inrättas i Kiruna
för att trygga hemvärnets behov av nyrekrytering av
personal i den nya försvarsorganisationen.
Medelåldern inom hemvärnets Kirunabataljon är över
50 år och det finns därför akuta behov att
nyrekrytering. Detta skulle kunna avhjälpas genom
att en ny grundutbildning i Kiruna inrättades.
Utbildningen skulle möjliggöra för Försvarsmakten
att behålla den ovärderliga kompetens som finns inom
området arktisk utbildning, alpin- och
ödemarksutbildning.
En korttidsutbildningsplattform i form av ett
Arctic C skulle kunna bli en resurs för hela
totalförsvaret, både militärt och civilt, inom dessa
områden. Den nya plattformen kan gå under
arbetsnamnet Arctic C och organiseras under K 4 och
ingå i ett av de nordligaste
militärdistriktsenheterna. Den nya organisationen
bör utbilda och organisera enheter för försvar av
arktiska glesbygds- och ödemarksytor norr om
polcirkeln. Specialenheter finns för särskilda
uppgifter gällande flyktingmottagning, sjukvård,
indikering av radioaktivt nedfall, sanering och
brandbekämpning.
I motion 2000/01:Fö332 av Kenth Skårvik (fp) erinras
om att lång tid innan det definitiva
försvarsbeslutet togs i mars 2000 påtalade
Folkpartiet liberalerna sin bristande förståelse för
förslaget att lägga ner I 22 i Kiruna. Argumenten
var ju regementets läge i norr, regementets rykte
som ett bra utbildningsställe samt regementets
lätthet att i norr rekrytera officerare, vilket
verkar vara svårare vid K 4. En stor del av landets
nordligaste delar blev utan försvarsnärvaro, vilket
får anses olämpligt inte minst ur
folkförankringssynpunkt men framförallt ur
försvarssynpunkt. Jägarutbildningens status i Kiruna
har ju varit oomtvistad, som mycket bra och populär.
Närheten till Barentsregionen med sina speciella
bekymmer kan ju vålla problem med snabba behov av
militärt ingripande och är ett starkt argument.
Motionären anser att en utredning snarast bör
göras med inriktningen att inom gällande budgetram
starta ett Arctic C i Kiruna, utlokaliserat från K 4
i Arvidsjaur.
Regional närvaro och integrerad verksamhet
I motion 2000/01:Fö325 anser Moderata
samlingspartiet (m kommitté) att Gotlands roll som
militäroperativ plattform bör säkerställas. Det
handlar också om att snabbt kunna säkerställa såväl
erforderlig luftoperativ förmåga som marin närvaro
vid hotande utvecklingar. Handlingsfrihet bör därför
skapas för att kunna basera fartygsenheter i
Fårösundsbassängen.
I norra Sverige är gränsen i öst och nordöst av
avgörande betydelse för utformningen av försvaret.
Flyktingströmmar, men också militär aktivitet i
anslutning till baserna på Kolahalvön, utgör
säkerhetspolitiska utmaningar. Därför är
kontinuerlig militär närvaro med markförband i den
allra nordligaste delen av Sverige nödvändig. Det är
angeläget med regional närvaro med allsidiga förband
(yrkande 1).
Förmågan till väpnad strid och vikten av att kunna
uppträda integrerat med olika stridskrafter utgör
grunden för utvecklingen av Försvarsmakten. Det är
väsentligt i modern krigföring att kunna uppträda
integrerat och samordnat med utnyttjande av alla
stridskrafter. Kompetensen till samordnad strid är
avgörande för hur väl Försvarsmaktens uppgifter
skall kunna lösas t.ex. vid en fredsframtvingande
operation. Strävan skall vara att ge bättre
samövning och ökad förståelse över truppslags- och
försvarsgrensgränser där det är möjligt genom en
samordning i garnison.
Den nya insatsorganisationen bör därför
kompletteras med en stabil kompetensorganisation.
För att bibehålla och vidareutveckla kompetensen bör
regionala kompetenscentrum upprättas och utvecklas i
framtiden.
En ökad samordning inom ramen för
försvarsgrensförband - men också
försvarsmaktsförband - bör således eftersträvas. De
orter till vilka Försvars-maktens verksamhet är
lokaliserad bör omfatta all verksamhet som erfordras
för att organisera taktiskt självständiga förband.
Befintliga resurser inom respektive region skall
utnyttjas så kostnadseffektivt som möjligt.
Därigenom skapas ett antal hållbara centrum med hög
kvalitet där mångfalden frodas i unika, kreativa och
integrerade miljöer. Därmed ges också Försvarsmakten
möjligheter att organisera utbildningen på
effektivast möjliga sätt (yrkande 2).
Sammanfattning
I betänkandet behandlas nio motioner - med
sammanlagt 16 yrkanden - som väckts under allmänna
motionstiden i vilka det läggs förslag som rör För-
svarsmaktens organisation i fred.
Flera motionsförslag berör Försvarsmaktens
organisation på västkusten. Utskottet anser inte att
riksdagens tidigare beslut om basering av
helikoptrar på Säve bör omprövas. Någon ytterligare
precisering från riksdagens sida av vilken
verksamhet som bör bedrivas på Säve efter år 2003
behövs inte. Det bör ankomma på ansvariga
myndigheter, inte på riksdagen, att besluta om var
enskilda helikoptrar skall baseras för att kunna
uppfylla kraven på beredskap, m.m. Om ytterligare en
bas för fartygsförband upprättas genom att
fartygsförband baseras permanent i Göteborg - även
om den är av förhållandevis begränsad omfattning -
medför det en organisationsstruktur som blir mindre
rationell och kostnadseffektiv än den nu beslutade.
Utskottet förutsätter att Försvarsmaktens
helikopterförband och sjöstridskrafter genom en
återkommande övningsverksamhet i västerhavet, genom
såväl nationella som internationella övningar,
upprätthåller erforderlig kunskap om de särskilda
förhållandena som råder längs västkusten.
Utskottet anser inte att riksdagen bör ta
initiativet till en utredning syftande till att
utlokalisera Försvarmaktens verksamhet i Stockholm
till förorterna. Utskottet bedömer att den nuvarande
lokaliseringen av Försvarsmaktens högkvarter är
ändamålsenlig. En flyttning av högkvarteret medför
fördyringar som inte ger försvarseffekt, samt medför
sannolikt även ett behov av nyinvesteringar. En
alternativanvändning av marken t.ex. för
bostadsändamål är inte en fråga för riksdagen att ta
ställning till. När det gäller kasernområdet vid
Lidingövägen (f.d. Livgardets dragoners kasern)
bedömer utskottet att denna behövs även för
förläggning av förband t.ex. av beredskapsskäl eller
i samband med statsceremoniell verksamhet.
Utskottet pekar på den stora betydelse och de
gynnsamma förutsättningar till övningar och
skarpskjutningar som finns på Älvdalens skjutfält.
Det torde finnas få platser i Europa som har
liknande förutsättningar. Utskottet har inget att
invända mot att t.ex. Älvdalens skjutfält får
disponeras för främmande makt att t.ex. bedriva
materielförsök eller övningar. Om det finns
praktiska förutsättningar att låta främmande
förband, t.ex. från Norge, öva på Älvdalens
skjutfält - utöver det behov av skjutfältet som
Försvarsmakten har - bör regeringen och
Försvarsmakten bedöma.
Utskottet har tidigare med tillfredsställelse
noterat att Sverige under senare år höjt sin profil
när det gäller minröjning. Totalförsvarets
ammunitions- och minröjningscentrum (SWEDEC) har
inrättats i Eksjö, och där pågår materiel- och
metodutveckling. Förmågan till minröjning
prioriteras högt, liksom samverkan med andra länder
härom, och betydande medel satsas årligen inom detta
område. Utskottet ser därför för närvarande inte
något behov av en ytterligare ambitionshöjning
utifrån rent försvarspolitiska motiv. Utskottet är
således inte berett att ta ställning till om
verksamheten i Eksjö bör utvecklas på det sätt som
den rapport vilken åberopas i en motion och som
lämnats till regeringen. Regeringen får pröva detta
och vid behov återkomma till riksdagen.
Det är angeläget att pröva en rad olika åtgärder
som leder till att hemvärnets rekrytering främjas
och dess numerär upprätthålls. Hemvärnet har stor
betydelse eftersom det utgör huvuddelen av
markstridskrafterna och har förmåga att verka med
militära förband inom en rad olika konfliktnivåer
utan att t.ex. behöva mobilisera andra krigsförband.
Utskottet utesluter inte att Lapplandsjägargruppen
(G 66) i Kiruna - liksom andra
militärdistriktsenheter - kan få en roll om
utbildningen för hemvärnets behov behöver utökas.
Utskottet anser att riksdagen bör avvakta
regeringens redovisning om de s.k. nationella
skyddsstyrkorna - varav hemvärnet utgör huvuddelen -
och deras utbildningsbehov.
Förutsättningarna för att upprätthålla en regional
närvaro med allsidiga förband är begränsade. Inom
markstridskrafterna är utbildningen inom vissa
truppslag koncentrerad till ett fredsförband. Under
stor del av utbildningstiden bedrivs verksamheten på
låg taktisk nivå i direkt anslutning till
regementena. Ingen - eller en mycket ringa -
repetitionsutbildning kommer att genomföras. Inom
marinstridskrafterna råder i stort motsvarande
förhållanden. Endast i samband med de större
slutövningarna kan utbildning bedrivas i allsidiga
förband och då endast inom ett regionalt område. Med
den organisationsstruktur som är fastlagd och den
utbildningsvolym som verksamheten för närvarande
omfattar - främst inom markstridskrafterna - finns
inga realistiska förutsättningar att åstadkomma det
som eftersträvas i motionen beträffande regional
närvaro och en integrerad verksamhet.
Motioner från allmänna motionstiden
I detta betänkande behandlar utskottet nedan
uppräknade motioner i vilka föreslås att riksdagen
fattar följande beslut.
2000/01:Fö208 av Åke Carnerö m.fl. (kd):
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett permanent
helikopterförband på Säve även efter 2003.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en permanent och
begränsad basering av fartygsförband på
västkusten.
2000/01:Fö311 av Runar Patriksson (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om Älvdalens skjutfält.
2000/01:Fö313 av Cecilia Magnusson och Anita Sidén
(m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
att helikopterdivisionen på Säve skall bevaras
intakt.
2000/01:Fö316 av Lars Ångström (mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att en utredning bör göras för att se vilka
av Försvarsmaktens verksamheter som kan förflyttas
utanför centrala Stockholm för att bereda plats
för ungdomsbostäder.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Försvarsmakten omgående verkställer
tidigare riksdagsbeslut om att avveckla
verksamheten vid K 1 i centrala Stockholm.
2000/01:Fö319 av Inger René m.fl. (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om marin närvaro på
västkusten.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
helikopterdivisionen på Säve.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om samverkan mellan
polisen, sjukvården och försvaret.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att avtal bör
skrivas mellan militära helikopterförband och
civila sjukhus om läkarnärvaro.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om de marina förbandens
internationella verksamhet.
2000/01:Fö321 av Siv Holma och Stig Eriksson (v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av att inrätta en
ny grundutbildning i Kiruna för att trygga
hemvärnets behov av nyrekrytering av personal i den
nya försvarsorganisationen.
2000/01:Fö325 av Henrik Landerholm m.fl. (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om regional närvaro
med allsidiga förband ur Försvarsmakten.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om integrerad
verksamhet.
2000/01:Fö330 av Carina Hägg och Martin Nilsson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om vidgat kompetensansvar för
minröjning och dess humanitära konsekvenser i Eksjö.
2000/01:Fö332 av Kenth Skårvik (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att utreda möjligheten att
starta ett Arctic C i Kiruna som en utlokaliserad
del av K 4.
Utskottets överväganden
Västkusten
Utskottets förslag i korthet
Det bör ankomma på regeringen och Försvarsmakten att
närmare besluta om var Försvarsmaktens
helikopterbestånd skall vara baserat såväl
vad gäller antalet, som typ av helikopter.
Utskottet anser att det således ankommer på
ansvariga myndigheter, inte på riksdagen, att
besluta om var enskilda helikoptrar skall
baseras för att kunna uppfylla kraven på
beredskap, m.m. Det bör inte vara en
permanent basering av fartygsförband i
Göteborg. Riksdagen bör inte närmare
föreskriva hur den samverkan mellan olika
statliga och kommunala instanser inom
räddningstjänstarbetet bör ordnas i västra
Sverige.
Motioner
Kristdemokraterna anser i motion 2000/01:Fö208
yrkande 1 att ett helikopterförband skall baseras
permanent på Säve även efter år 2003. I yrkande 2
föreslår Kristdemokraterna att även en begränsad och
permanent basering av fartygsförband bör ske i
Göteborg.
I motion 2000/01:Fö313 av Cecilia Magnusson och
Anita Sidén (m) framhålls att enbart en
räddningshelikopter på Säve räcker inte för att
uppfylla den politiska viljan om att bevara
förbandet på Säve intakt. Ett helikopterförband på
Säve är nödvändigt.
I motion 2000/01:Fö319 av Inger René m.fl. (m)
betonas vikten av en permanenet basering av
allsidiga marina förband i Göteborgsområdet (yrkande
1). Vidare betonas vikten av helikopterdivisionen på
Säve (yrkande 2). Samverkan mellan polisen,
sjukvården och försvaret bör byggas ut i Västra
Götaland (yrkande 3). Avtal bör slutas mellan
Försvarsmakten och civila sjukhus om att läkare bör
ingå som ordinarie besättningsman (yrkande 4). Genom
en permanent basering i Göteborgsområdet kan de
marina förbanden även delta i internationella
övningar (yrkande 5).
Utskottets ställningstagande
Utskottet har under förra riksmötet (1999/00:FöU2
) behandlat motioner som föreslog en permanent
basering av helikoptrar på Säve. Dessa motioner
avslogs av riksdagen med följande motivering:
Utskottet anser som framförts i tidigare
sammanhang att Försvarsmaktens helikoptrar har
mycket viktiga såväl militära som civila
uppgifter och utgår från att dessa tillgodoses i
den nya organisationen. Utskottet anser vidare
att omsättningen av gamla helikoptrar och
anskaffningen av nya inte innebär att tidpunkten
2003 nu behöver preciseras som en bortre gräns
vad avser helikoptrar för Försvarsmaktens eget
behov på Säve. Detta bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna. Utskottet har i övrigt
inget att erinra mot vad regeringen har anfört om
den framtida reducerade organisationen för
helikopterförbanden inom ramen för ett i stort
halverat antal helikoptrar, varför således
riksdagen bör godkänna regeringens förslag att
lägga ned Norrlands helikopterbataljon i Boden
och Göta helikopterbataljon i Ronneby.
Utskottet anser inte att riksdagens beslut i denna
fråga bör omprövas. Någon ytterligare precisering
från riksdagens sida av vilken verksamhet som bör
bedrivas på Säve efter år 2003 behövs inte enligt
utskottets mening. Det bör ankomma på regeringen och
Försvarsmakten att närmare besluta om var
Försvarsmaktens helikopterbestånd - inom ramen för
den organisationsstruktur som riksdagen beslutat -
skall vara baserat såväl vad gäller antalet, som typ
av helikopter. Utskottet anser - i likhet med vad
som framhölls under förra riksmötet - att det
således ankommer på ansvariga myndigheter, inte på
riksdagen, att besluta om var enskilda helikoptrar
skall baseras för att kunna uppfylla kraven på
beredskap, m.m.
Genom en återkommande övningsverksamhet i området
bedömer utskottet att Försvarsmakten kommer att
upprätthålla erforderlig kunskap om förhållandena
i västerhavet även för de sjöoperativt utrustade
helikoptrarna och kunna samverka med de marina
förbanden i övrigt på västkusten, utan att dessa
är permanent baserade på Säve. Enligt vad
utskottet erfarit avser För-svarsmakten att på
sikt basera ett antal flygräddningshelikoptrar på
Säve. Därmed kommer motionärernas önskemål i
visst avseende att tillgodoses. När det gäller
behovet av övningar med helikoptrar i västerhavet
för att kunna delta i internationellt, noterar
utskottet att inga helikopterförband för
närvarande har anmälts av regeringen till något
internationellt styrkeregister. Det finns således
inte av det skälet något behov att ha en
permanent basering av vissa helikoptertyper just
på Säve.
Beträffande förslaget om en begränsad men
permanent basering av fartygsförband i Göteborg
behandlade utskottet även detta under förra
riksmötet varvid utskottet anförde
(1999/2000:FöU2):
Utskottet delar regeringens bedömning att det
enligt den övergripande dimensioneringen bör
finnas två likvärdiga baser för
sjöstridskrafterna och att det därutöver bör
finnas baseringsmöjligheter på ytterligare en
plats. Utskottet delar regeringens bedömning att
baserna i Haninge och Karlskrona ur
infrastrukturell synvinkel långsiktigt har de
bästa förutsättningarna och därför bör behållas.
Riksdagen har beslutat att Försvarsmaktens
huvudbaser för sjöstridskrafterna skall vara
lokaliserade i Haninge och Karlskrona. Om
ytterligare en bas för fartygsförband upprättas -
även om den är av förhållandevis begränsad
omfattning - medför det en organisationsstruktur
som blir mindre rationell och kostnadseffektiv än
den nu beslutade. Utskottet förutsätter att
Försvarsmaktens sjöstridskrafter genom en
återkommande övningsverksamhet i västerhavet,
genom såväl nationella som internationella
övningar, upprätthåller erforderlig kunskap om
förhållandena längs västkusten.
I några motioner aktualiseras behovet av
räddningshelikoptrar samt betydelsen av samverkan
med andra statliga och kommunala organ. Motioner
med liknande förslag fick en omfattande
behandling av utskottet i betänkande
1999/2000:FöU2 Det nya försvaret. Utskottet
anförde därvid följande:
Utskottet uttalade sig senast om Försvarsmaktens
stöd till samhället med helikoptrar i samband med
behandlingen av budgetpropositionen hösten 1977
(bet. 1997/98:FöU1, s. 70-72). Utskottet
förutsatte då att medverkan i räddningstjänst
även i framtiden skulle vara en viktig uppgift
för Försvarsmaktens helikoptrar. Samhällets
möjligheter att utnyttja de militära
helikopterresurserna i fred borde inte försämras.
Samverkan med berörda civila myndigheter borde
utvecklas. Utskottet anförde vidare att det
ankommer på ansvariga myndigheter, inte på
riksdagen, att besluta om var enskilda
helikoptrar skall baseras för att kunna uppfylla
kraven på beredskap m.m.
Enligt räddningstjänstlagen (1986:1102) ansvarar
Sjöfartsverket för sjöräddningstjänsten (27 §)
och Luftfartsverket för flygräddningstjänsten
(26 §). Enligt samma lag (6 §) är respektive
kommun ansvarig för räddningstjänsten inom
kommunen. Polisen har särskilda uppgifter inom
fjällräddningen (25 §). Det ankommer på dessa
myndigheter att organisera respektive
räddningstjänst.
Försvarsmakten har inget ansvar för
räddningstjänst utöver den räddning som direkt
hör ihop med försvarsverksamheten. Försvarsmakten
förfogar emellertid över i flera fall unika
resurser som samhället i övrigt inte normalt
disponerar. Dessa resurser kan med stor fördel
användas vid samhällets räddningstjänst och vid
svåra påfrestningar på samhället i fred.
Det ankommer på den för räddningstjänsten
ansvariga myndigheten att teckna avtal med
Försvarsmakten om resurser och beredskap för
insatser. Sjöfartsverket har sedan juni 1998
avtal med Försvarsmakten om helikoptrar i
beredskap på fem orter i landet. Inom ramen för
det tecknade avtalet avgör den
räddningstjänstansvariga myndigheten vilken
kompetens som skall finnas ombord på
helikoptrarna.
Sjukvårdshuvudmännen ansvarar enligt hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763) för transport av sjuka
och skadade. Det ankommer på sjukvårdshuvudmannen
att organisera sjuktransporterna, t.ex. att
teckna avtal med privat helikopterföretag eller
med Försvarsmakten om helikoptertransporter.
Västerbottens läns landsting har ett sådant avtal
med Försvarsmakten. Enligt vad utskottet erfarit
har Försvarsmakten regeringens uppdrag att
försöka få till stånd ytterligare sådana avtal.
Sjukvårdshuvudmannen bestämmer vilken medicinsk
kompetens som skall finnas med i helikoptrarna.
När det gäller Försvarsmaktens samverkan med
sjukvården och annan icke statlig verksamhet
behöver också konkurrenslagens (1993:20)
bestämmelser beaktas.
Genom systemet med s.k. nödhelikopter, som
regleras i förordningen (1986:1111) om militär
medverkan i civil verksamhet, kan en
sjukvårdshuvudman i vissa situationer begära
hjälp med transport med Försvars-maktens
helikoptrar. Som framgått i det föregående avser
regeringen att se över denna förordning.
När det gäller räddningsberedskap med helikopter
för Försvarsmaktens eget behov, i huvudsak
flygräddning, har utskottet erfarit att sådan
beredskap upprätthålls inom ramen för ordinarie
verksamhet på flertalet platser där flygtjänst
bedrivs. Under den tid då räddningsberedskap
upprätthålls med en helikopter från
Försvarsmakten kan den även utnyttjas för annan
räddningstjänst, t.ex. sjöräddning. Insats
påkallas och leds då från den för sjö- och
flygräddning gemensamma ledningscentralen (MARCC)
inom ramen för räddningstjänstlagen.
Räddningsinsatsen leds således inte av
helikopterförbandsledningen.
Utskottet har vidare erfarit att Försvarsmakten
under icke flygövningstid normalt inte har någon
beredskap för räddningstjänst om inte avtal
slutits härom med annan myndighet.
Räddningshelikoptrar med hög startberedskap finns
förutom i Sverige också i Norge (Oslo) och
Danmark (Aalborg, Skydstrup och Vaerlöse).
Tillsammans med de svenska helikoptrarna innebär
detta en god täckning med räddningshelikoptrar i
Skagerrak och Kattegatt samt längs den svenska
västkusten.
Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att det finns och
kommer att finnas en yttäckande beredskap som
står till samhällets förfogande för olika typer
av räddningsuppdrag. Även i framtiden kommer
helikopterresurser, vilket även regeringen
framhållit i propositionen, att vara baserade på
skilda orter i landet, t.ex. i Göteborg (Säve),
Ronneby (Kallinge) och Boden.
Liksom vid utskottets behandling av helikopterfrågan
hösten 1997 vill utskottet understryka att de nu
aktuella åtgärderna inom helikopterorganisationen
följs upp. Om det skulle visa sig att resultatet,
exempelvis beträffande räddningsberedskapen, inte
blir det avsedda, förutsätter utskottet att
regeringen återkommer till riksdagen i frågan.
Som tidigare anförts har utskottet erfarit att
Försvarsmakten även efter år 2003 avser att basera
ett antal flygräddningshelikoptrar på Säve bl.a. för
att kunna upprätthålla nödvändig
flygräddningstjänst. Tillsammans med helikoptrarna i
Danmark och Norge medför detta en god täckning med
räddningshelikoptrar i Skagerrak och Kattegatt samt
längs den svenska västkusten. En beredskap med
räddningshelikoptrar kommer sålunda finnas även
framgent i denna del av landet. Utskottet delar
motionärernas syn på behovet av en god samverkan i
räddningtjänstarbetet mellan statliga och kommunala
organ. Det ankommer emellertid på respektive
ansvarig myndighet att ta de initiativ som behövs.
Riksdagen bör inte närmare föreskriva hur den
samverkan bör ordnas i västra Sverige. Mot bakgrund
av vad utskottet här anfört, och med instämmande i
utskottets överväganden under förra riksmötet i
frågorna i betänkande 1999/2000:FöU2 Det nya
försvaret, anser utskottet att motionerna
2000/01:Fö208 (kd) yrkandena 9 och 10, 2000/01:Fö313
(m) och 2000/01: Fö319 (m) bör avslås.
Stockholm
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör inte ta initiativ till en utredning
syftande till att utlokalisera
Försvarsmaktens verksamhet i Stockholm till
förorterna.
Motionen
I motion 2000/01:Fö316 av Lars Ångström (m) anförs
att en utredning bör ges i uppdrag att snabbt se
över vilka av Försvarsmaktens verksamheter inne i
Stockholm som kan utlokaliseras till Stockholms
förorter. Så många som möjligt av Försvarsmaktens
centralt belägna fastigheter i Stockholm bör i
stället säljas till bostadsföretag med syftet att
skapa så många ungdomsbostäder som möjligt (yrkande
1).
Trots tidigare riksdagsbeslut om att till exempel
avveckla K 1 på Norrmalm i centrala Stockholm så har
beslutet inte verkställts. Försvarsmakten bör
omgående se till att verkställa tidigare
riksdagsbeslut om att avveckla K 1 på det attraktiva
Norrmalm i Stockholms innerstad (yrkande 2).
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar inte motionärens uppfattning om att
riksdagen bör ta initiativ till en utredning
syftande till att utlokalisera Försvarsmaktens
verksamhet i Stockholm till dess förort. Utskottet
bedömer att den nuvarande lokaliseringen av
Försvarsmaktens högkvarter är ändamålsenlig. En
flyttning av högkvarteret medför fördyringar som
inte ger försvarseffekt, samt medför sannolikt även
ett behov av nyinvesteringar. De fastigheter som
hyrs av Försvars-makten ägs av Vasakronan AB eller
Fortifikationsverket. Markanvändningen beslutas av
Stockholms stad. En alternativanvändning av marken
t.ex. för bostadsändamål är således inte en fråga
för riksdagen att ta ställning till. När det gäller
kasernområdet vid Lidingövägen (f.d. Livgardets
dragoners kasern) bedömer utskottet att denna behövs
även för förläggning av förband t.ex. av
beredskapsskäl eller i samband med statsceremoniell
verksamhet. Utskottet avstyrker sålunda motionen.
Älvdalen
Utskottets förslag i korthet
Om det finns praktiska förutsättningar att
låta främmande militära förband, t.ex. från
Norge, öva på Älvdalens skjutfält - utöver
det behov av skjutfältet som Försvarsmakten
har - bör regeringen och Försvarsmakten
bedöma.
Motionen
I motion 2000/01:Fö311 av Runar Patriksson (fp)
framhålls att till Älvdalens skjutfält, 53 000 ha i
Dalarna, bör en stor del av övningsverksamheten
förläggas. I Älvdalen finns allt både i
väderhänseende och kuperad terräng. Stora avstånd
för skjutning med långdistansvapen finns inom
Älvdalens skjutfält, och terrängträning med
motorfordon går perfekt och utan problem.
Förläggningar och andra byggnationer (kontor, garage
m.m.) är i gott skick. EU:s nya styrkor behöver
samövas och här borde Älvdalen vara ett bra
övningsområde i Sverige. Norge med behov av ett nytt
övningsfält borde erbjudas möjligheter att använda
Älvdalens skjutfält.
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar motionärens uppfattning om den stora
betydelse och de gynnsamma förutsättningar till
övningar och skarpskjutningar som finns på Älvdalens
skjutfält. Det torde finnas få platser i Europa som
har liknande förutsättningar. Utskottet har inget
att invända mot att t.ex. Älvdalens skjutfält får
disponeras för den verksamhet som motionären ger
exempel på.
Regeringen har möjlighet att utan riksdagens
närmare hörande besluta om tillstånd till främmande
makt att t.ex. bedriva materielförsök eller övningar
på svenskt territorium. Något särskilt beslut av
riksdagen behövs sålunda inte för att den verksamhet
som tas upp i motionen skall komma till stånd. Om
det finns praktiska förutsättningar att låta
främmande förband, t.ex. från Norge, öva på
Älvdalens skjutfält - utöver det behov av
skjutfältet som Försvars-makten har - kan utskottet
inte bedöma. Den bedömningen bör regeringen och
Försvarsmakten göra. Av det skälet bör motionen inte
bifallas av riksdagen.
Eksjö
Utskottets förslag i korthet
Utskottet är inte berett att ta ställning
till om verksamheten vid SWEDEC i Eksjö bör
utvecklas på det sätt som föreslås av
motionärerna. Regeringen får pröva frågan och
vid behov återkomma till riksdagen.
Motionen
I motion 2000/01:Fö330 av Carina Hägg och Martin
Nilsson (s) anförs att Eksjö och Nässjö kommuner
samt Länsstyrelsen i Jönköpings län har samverkat
och i samråd med SWEDEC tagit initiativ till att
undersöka vilka synergier som kan tänkas uppstå med
anledning av SWEDEC:s etablering i Eksjö. En rapport
"Minröjningscentrum i Eksjö, Nationella och
internationella synergier" har tagits fram och
överlämnats till regeringen. Regeringen bör nu
tydliggöra hur ett vidgat kompetensansvar för
minröjning och dess humanitära konsekvenser skall
utvecklas i Eksjö.
Utskottets ställningstagande
I Sveriges internationella engagemang för att bidra
till fred och säkerhet ingår förmågan att kunna röja
land- och sjöminor som en viktig del. Denna förmåga
har varit efterfrågad, och svensk personal har vid
flera olika tillfällen utomlands deltagit i eller
självständigt genomfört minröjningsinsatser.
Utskottet har tidigare med tillfredsställelse
noterat att Sverige under senare år höjt sin profil
när det gäller minröjning. Totalförsvarets
ammunitions- och minröjningscentrum (SWEDEC) har
inrättats i Eksjö och där pågår materiel- och
metodutveckling. Förmågan till minröjning
prioriteras högt, liksom samverkan med andra länder
härom, och betydande medel satsas årligen inom detta
område. Utskottet ser därför för närvarande inte
något behov av en ytterligare ambitionshöjning
utifrån rent försvarspolitiska motiv. Utskottet är
således inte berett att ta ställning till om
verksamheten i Eksjö bör utvecklas på det sätt som
den rapport vilken åberopas av motionärerna och som
lämnats till regeringen. Regeringen får pröva detta
och vid behov återkomma till riksdagen. Utskottet
avstyrker därför motionen.
Kiruna
Utskottets förslag i korthet
Utskottet utesluter inte att
Lapplandsjägargruppen (G 66) - liksom andra
militärdistriktsenheter - kan få en roll om
utbildningen för hemvärnets behov behöver
utökas. Utskottet anser att riksdagen bör
avvakta regeringens redovisning om de s.k.
nationella skyddsstyrkorna - varav hemvärnet
utgör huvuddelen - och deras
utbildningsbehov.
Motioner
I motion 2000/01:Fö321 av Siv Holma och Stig
Eriksson (v) erinras om att Lapplands jägarregemente
(I 22) i Kiruna har lagts ner. En av konsekvenserna
av nedläggningarna är att hemvärnet får nya
uppgifter. Medelåldern inom hemvärnets
Kirunabataljon är över 50 år och det finns därför
akuta behov att nyrekrytera. Detta skulle kunna ske
genom att en ny grundutbildning i Kiruna inrättades.
Det behöver därför inrättas en ny grundutbildning i
Kiruna för att trygga hemvärnets behov av
nyrekrytering av personal i den nya
försvarsorganisationen. Utbildningen skulle
möjliggöra för Försvarsmakten att behålla den
ovärderliga kompetens som finns inom området arktisk
utbildning, alpin- och ödemarksutbildning.
I motion 2000/01:Fö332 av Kenth Skårvik (fp) påpekas
att beslutet att lägga ner I 22 i Kiruna innebar att
en stor del av landets nordligaste delar blev utan
försvarsnärvaro, vilket får anses olämpligt inte
minst ur folkförankringssynpunkt, men framför allt
ur försvarssynpunkt. Jägarutbildningens status i
Kiruna har ju oomtvistat, varit mycket bra och
populär. Närheten till Barentsregionen med sina
speciella bekymmer kan ju vålla problem med snabba
behov av militärt ingripande och är ett starkt
argument. Motionären anser att en utredning snarast
bör göras med inriktningen att inom gällande
budgetram starta ett Arctic C i Kiruna,
utlokaliserat från K 4 i Arvidsjaur.
Utskottets ställningstagande
Riksdagen har beslutat att lägga ned bl.a. Lapplands
jägarregemente (I 22) i Kiruna. Utskottet delar
motionärens syn på behovet av en god rekrytering
till Hemvärnet, inte minst av unga hemvärnsmän och -
befäl. Hemvärnet har stor betydelse eftersom det
utgör huvuddelen av markstridskrafterna och har
förmåga att verka inom en rad olika konfliktnivåer.
Genom hemvärnet kan delar av markstridskrafterna
ingripa med militära förband mot olika hot utan att
behöva t.ex. mobilisera andra krigsförband. Det är
därför angeläget att pröva en rad olika åtgärder som
leder till att hemvärnets rekrytering främjas och
dess numerär upprätthålls.
Inom Försvarsmakten bereds för närvarande frågan
om de s.k. nationella skyddsstyrkornas utformning,
utrustning och utbildning. Riksdagen har begärt att
regeringen skall återkomma till riksdagen med en
redovisning. Enligt vad utskottet inhämtat har en
utredning inom Försvarsmakten föreslagit att
korttidsutbildningen för främst hemvärnets behov
utvidgas avsevärt för att upprätthålla hemvärnets
numerär. Utskottet utesluter inte att t.ex.
militärdistriktsgruppen i Kiruna,
Lapplandsjägargruppen - liksom andra
militärdistriktsenheter - kan få en roll i det
sammanhanget. Utskottet anser emellertid att
riksdagen bör avvakta regeringens redovisning om de
s.k. nationella skyddsstyrkorna -varav hemvärnet
utgör huvuddelen - och deras utbildningsbehov.
Utskottet avstyrker därför motionerna.
Regional närvaro och integrerad
verksamhet
Utskottets förslag i korthet
Med den organisationsstruktur som är fastlagd
och den utbildningsvolym som verksamheten för
närvarande omfattar - främst inom
markstridskrafterna - finns inga realistiska
förutsättningar att åstadkomma det som
eftersträvas i motionen.
Motionen
Moderata samlingspartiet (m kommitté) anser i motion
2000/01:Fö325 att Gotlands roll som militäroperativ
plattform bör säkerställas. Det handlar om att
snabbt kunna säkerställa såväl erforderlig
luftoperativ förmåga som marin närvaro vid hotande
utvecklingar. Handlingsfrihet bör därför skapas för
att kunna basera fartygsenheter i
Fårösundsbassängen.
I norra Sverige är gränsen i öst och nordöst av
avgörande betydelse för utformningen av försvaret.
Flyktingströmmar, men också militär aktivitet i
anslutning till baserna på Kolahalvön, utgör
säkerhetspolitiska utmaningar. Därför är
kontinuerlig militär närvaro med markförband i den
allra nordligaste delen av Sverige nödvändig. Det är
angeläget med regional närvaro med allsidiga förband
(yrkande 1).
Förmågan till väpnad strid och vikten av att kunna
uppträda integrerat med olika stridskrafter utgör
grunden för utvecklingen av Försvarsmakten. Det är
väsentligt i modern krigföring att kunna uppträda
integrerat och samordnat med utnyttjande av alla
stridskrafter. Strävan skall vara att ge bättre
samövning och ökad förståelse över truppslags- och
försvarsgrensgränser där det är möjligt genom en
samordning i garnison.
För att bibehålla och vidareutveckla kompetensen
bör regionala kompe-tenscentrum upprättas och
utvecklas i framtiden. De orter till vilka Försvars-
maktens verksamhet är lokaliserad bör omfatta all
verksamhet som erfordras för att organisera taktiskt
självständiga förband. Därigenom skapas ett antal
hållbara centrum med hög kvalitet där mångfalden
frodas i unika, kreativa och integrerade miljöer.
Därmed ges också Försvarsmakten möjligheter att
organisera utbildningen på effektivast möjliga sätt
(yrkande 2).
Utskottets ställningstagande
Genom riksdagens beslut (bet. 1999/2000:FöU2) i mars
år 2000 lades Försvarsmaktens organisation i fred
och krig fast. Beslutet håller på att förverkligas.
Förutsättningarna för att upprätthålla en regional
närvaro med allsidiga förband är begränsade. Inom
markstridskrafterna är utbildningen inom vissa
truppslag koncentrerad till ett fredsförband. Under
stor del av utbildningstiden bedrivs verksamheten på
låg taktisk nivå i direkt anslutning till
regementena. Ingen - eller en mycket ringa -
repetitionsutbildning kommer att genomföras. Inom
marinstridskrafterna råder i stort motsvarande
förhållanden. Endast i samband med de större
slutövningarna kan utbildning bedrivas i allsidiga
förband och då endast inom ett regionalt område. Med
den organisationsstruktur som är fastlagd och den
utbildningsvolym som för närvarande verksamheten
omfattar - främst inom markstridskrafterna - finns
inga realistiska förutsättningar att åstadkomma det
som eftersträvas i motionen beträffande regional
närvaro och en integrerad verksamhet. Motionen bör
därför avslås.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Med hänvisning till de motiveringar som
framförs under Utskottets överväganden
föreslår utskottet att riksdagen fattar
följande beslut:
1. Västkusten
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Fö208
yrkandena 9 och 10, 2000/01:Fö313 och
2000/01:Fö319.
Reservation 1 (kd)
2. Stockholm
Riksdagen avslår motion 2000/01:Fö316.
3. Älvdalen
Riksdagen avslår motion 2000/01:Fö311.
4. Eksjö
Riksdagen avslår motion 2000/01:Fö330.
5. Kiruna
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Fö321 och
2000/01:Fö332.
Reservation 2 (fp)
6. Regional närvaro och integrerad
verksamhet
Riksdagen avslår motion 2000/01:Fö325 yrkandena
1 och 2.
Reservation 3 (m)
Stockholm den 17 april 2001
På försvarsutskottets vägnar
Henrik Landerholm
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Henrik
Landerholm (m), Tone Tingsgård (s), Christer Skoog
(s), Karin Wegestål (s), Stig Sandström (v), Åke
Carnerö (kd), Olle Lindström (m), Rolf Gunnarsson
(m), Berit Jóhannesson (v), Margareta Viklund (kd),
Erik Arthur Egervärn (c), Runar Patriksson (fp) och
Björn Leivik (m).
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.
1. Västkusten (punkt 1) (kd)
av Åke Carnerö och Margareta Viklund (båda kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 1. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2000/01:Fö208
yrkandena 9 och 10 samt avslår motionerna
2000/01:Fö313 och 2000/01:Fö319.
Ställningstagande
Helikopterförband på västkusten
Kristdemokraterna krävde inför
grundorganisationsbeslutet år 2000 en fortsatt
permanent helikopterenhet på Säve. Utskottets beslut
i betänkande 1999/2000:FöU2 Det nya försvaret
innebar enligt Kristdemokraterna att det även efter
år 2003 skulle finnas ett permanent
helikopterförband baserat på Säve för sjöoperativ
marin samverkan och för att tillgodose samhällets
behov av mångsidigt användbara helikoptrar för olika
räddningsinsatser.
Vi upprepade därför vårt krav i den budgetmotion
som nu behandlas. Utskottsmajoriteten har dock
funnit att denna fråga ej bör omprövas.
Kristdemokraterna anser i motsats till
utskottsmajoriteten att den sjöoperativa kompetensen
i saltvatten genom beslutet kommer att nedgå.
Helikopterenheter behövs för att stödja
stridskrafterna och deras styrka är god rörlighet
och förmåga att samverka bl.a. med sjöstridskrafter.
Eftersom deras förmåga att verka i olika
insatsgrupper skall öka måste bl.a.
ubåtsjaktförmågan i saltvatten upprätthållas, vilket
är den miljö som besättningarna måste tränas i för
att kunna delta internationellt. Alla
internationella hav utanför Östersjön är salta och
om vi skall ha internationell kompetens måste
övningar och utbildning ske i
saltvattenförhållanden. Många Nato- och PFF-länders
övningsmönster erbjuder goda möjligheter till
kostnadseffektiva samövningar i västerhavet. Att ha
tränad personal med därtill anpassad utrustning har
ett stort värde när incidenter inträffar.
Kristdemokraterna anser att ett helikopterförband
permanent skall baseras på Säve även efter år 2003.
Ett väl fungerande räddningssamarbete (SCAN-SAR) i
Skagerrak och Kattegatt med danska och norska
helikopterförband samt ett alltmer fördjupat
försvarssamarbete med Nato i PFF-sammanhang talar
även för att Säve bör utvecklas till
kompetenscentrum för internationell
helikopterverksamhet. På så sätt tillvaratas den
sjöoperativa helikopterkompetens som finns på
västkusten och ger goda möjligheter till
kompetensutveckling i samband med införskaffandet av
nya tunga, kvalificerade helikoptrar.
Samverkansförmågan mellan amfibieregementet (Amf4) i
Göteborg och nästa generation ytstridsfartyg,
korvett Visby, stärker insatsorganisationens
slagkraft.
Fartygsförband på västkusten
Med hänsyn till Sveriges maritima beroende och de
krav som redan i fred ställs på övervakning och
kontroll för att markera svenska intressen (visa
flaggan) i Östersjön och västerhavet, bör den marina
förbandsvolymen och beredskapen upprätthållas på en
nivå som säkerställer tidiga insatser i västerhavet
med ytstridsfartyg.
Ur rekryteringssynpunkt och för att bevara och
utveckla kompetens samt för att ge en balanserad
fördelning av den svenska flottan längs vår långa
kuststräcka vidhåller Kristdemokraterna sitt krav
att en begränsad och permanent basering av
fartygsförband bör ske i Göteborg.
Utskottsmajoriteten förutsätter att en
återkommande övningsverksamhet kommer att
upprätthålla erforderlig kunskap i de förhållanden
som råder i västerhavet. Kristdemokraterna ställer
sig tveksamma till att detta kan ske i tillräcklig
omfattning genom att låta fartyg och besättningar
pendla mellan Göteborg och Karlskrona.
Riksdagen har beslutat att alla operativa
insatsförband i princip skall kunna användas för
internationell verksamhet. Marinstridskrafterna
skall ges ökad förmåga till samverkan vid
internationella insatser i vårt närområde. Detta är
nödvändigt för att vi skall kunna få en modern
försvarsmakt som är interoperabel med andra länders.
Delar av sjöstridskrafterna har redan i dag sådan
interoperabilitet så att de med begränsade
kompletteringar kan utnyttjas. Den för marinen nya
internationella inriktningen medför ett behov av att
öva i havsmiljö med dess förhållanden av sjöhävning,
saltvatten och strömmar.
En permanent basering av två kustkorvetter i
Göteborg skulle ge det marina taktiska konceptet
bättre förutsättningar att utvecklas. Tolv
ytstridsfartyg baserade i Östersjön och noll fartyg
baserade i västerhavet är en alltför kraftig
slagsida! Kompetensen i saltvattenförhållanden måste
säkerställas. På västkusten bör därför finnas en
plattform när det gäller att bygga upp den nya
insatsorganisationen.
Marina förband samövar redan i dag inom ramen för
PFF i stor utsträckning i västerhavet, vilket gör
att Göteborgsbaserade fartygsförband har nära till
internationella övningar. Detta är särskilt viktigt
inför ett framtida svenskt deltagande i
internationella insatser. Det bilaterala avtalet med
Norge i syfte att öka interoperabiliteten med Nato
genom samövningar talar också för permanent
"utbildningshamn" baserad på västkusten.
2. Kiruna (punkt 5) (fp)
av Runar Patriksson (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
5. Riksdagen tillkännager för regeringen vad som
framförs i reservation 2. Därmed bifaller riksdagen
motion 2000/01:Fö332 och avslår motion
2000/01:Fö321.
Ställningstagande
Beslutet att lägga ner I 22 i Kiruna innebar att en
stor del av landets nordligaste delar blev utan
försvarsnärvaro, vilket får anses olämpligt inte
minst ur folkförankringssynpunkt, men framför allt
ur försvarssynpunkt. Jägarutbildningens status i
Kiruna har ju varit oomtvistad, som mycket bra och
populär. Närheten till Barentsregionen med sina
speciella bekymmer kan ju vålla problem med snabba
behov av militärt ingripande och är ett starkt
argument. Folkpartiet anser att en utredning snarast
bör göras med inriktningen att i inom gällande
budgetram starta ett Arctic C i Kiruna, med
militärdistriktsgruppen Lapplandsjägargruppen (G 66)
som organisatoriskt ansvarig.
3. Regional närvaro och integrerad verksamhet
(punkt 6) (m)
av Henrik Landerholm, Olle Lindström, Rolf
Gunnarsson och Björn
Leivik (alla m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
6. Riksdagen tillkännager för regeringen vad som
framförs i reservation 3. Därmed bifaller riksdagen
motion 2000/01:Fö325 yrkandena 1 och 2.
Ställningstagande
Den geopolitiska situationen för Norden har
förändrats. Från att ha varit en skiljelinje mellan
öst och väst har den blivit en triangel med centrum
i Östersjön. Östersjön är den enda plats där Sverige
gränsar till områden där säkerhetspolitisk och
ekonomisk instabilitet råder. En militär närvaro
redan före, kan många gånger förhindra att en till
synes enkel kontrovers eskalerar. Det är därför
nödvändigt med militär närvaro i alla regioner.
Förmågan att kunna uppträda integrerat med olika
stridskrafter utgör grund för utvecklingen av den
militära kompetensen såväl för förmågan till väpnad
strid som vid internationella insatser.
Grundorganisationen bör ges en tydlig inriktning mot
en integrerad verksamhet för att möjliggöra en
effektivare produktion som i sin tur svarar mot
kraven på en bredare kompetensutveckling i
befälskåren.
Därför är en större och mera spridd regional
närvaro med allsidiga förband ur Försvarsmakten som
bedriver integrerad verksamhet nödvändig för att
upprätthålla erforderlig kompetens såväl för försvar
av landet som vid internationella insatser.
Särskilt yttrande
Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttrande. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.
Västkusten (punkt 1) (v)
av Berit Jóhannesson och Stig Sandström (båda v).
Beslutet som togs av riksdagen 2000 var följande:
"Utskottet anser som framförts i tidigare sammanhang
att Försvarsmaktens helikoptrar har mycket viktiga
såväl militära som civila uppgifter och utgår från
att dessa tillgodoses i den nya organisationen.
Utskottet anser vidare att omsättningen av gamla
helikoptrar och anskaffningen av nya inte innebär
att tidpunkten 2003 nu behöver preciseras som en
bortre gräns vad avser helikoptrar för Försvars-
maktens eget behov på Säve."
Detta gav riksdagen regeringen till känna.
Vänsterpartiet anser att helikopterverksamheten på
Säve, i enlighet med riksdagsbeslutet, vad avser
Försvarsmaktens eget behov, skall finnas kvar efter
2003. Således inte bara, även om detta är oerhört
viktigt, för att tillgodose samhälliga behov av
allsidigt användbara helikoptrar för
räddningsinsatser utan också helikopterresurser för
sjöoperativ marin samverkan.