Det råder förbud mot utbyggnad i vissa älvar m.m.
Skyddsobjekt är de fyra nationalälvarna, vissa andra
vattenområden samt vissa älvsträckor. Förbudet
omfattar vattenkraftverk samt vattenreglering eller
vattenöverledning för kraftändamål. Från förbudet
görs undantag för vattenverksamhet som förorsakar
endast obetydlig miljöpåverkan. Vidare utgör
förbudet inte hinder för utvecklingen av befintliga
tätorter eller av det lokala näringslivet eller för
utförandet av anläggningar som behövs för
totalförsvaret. Även anläggningar för utvinning av
vissa ämnen eller material kan, om det föreligger
särskilda skäl, vara undantagna (4 kap. 1 och 6 §§
miljöbalken, MB).
Vattendragsutredningen avgav i mitten av 1990-
talet två betänkanden (SOU 1994:59 och SOU 1996:155)
angående skyddet för vattendrag. Regeringen har
överlämnat betänkandena till Naturvårdsverket. De
har därefter ingått i underlaget när
Naturvårdsverket utarbetat och redovisat förslag
till det fortsatta miljömålsarbetet. Verkets
redovisning har handlagts av den parlamentariska
beredningen om mål i miljöpolitiken som redovisade
sitt slutbetänkande i juni 2000 (SOU 2000:52).
Proposition i anledning av kommitténs arbete kan
enligt uppgift från Regeringskansliet förväntas
under våren 2001.
Motion 1999/2000:MJ841 (fp) yrkande 7 innehåller
förslag till utökat älvskydd i tre avseenden.
Motionärerna önskar för det första att det skall
vara det för ett vattendrag redovisade skyddsbehovet
som skall bedömas och detta oberoende av vilket
syfte ett planerat ingrepp skulle tjäna. För det
andra förespråkar de att åtgärder för utvecklingen
av befintliga tätorter eller av det lokala
näringslivet eller för utförandet av anläggningar
som behövs för totalförsvaret inte generellt skall
undantas från skyddet. För det tredje framför de
önskemål om att kraven på de åtgärder som ofta
kallas mindre ombyggnader skall skärpas så att de
med säkerhet utesluter en faktisk utbyggnad.
I motion 2000/01:MJ796 (m) yrkande 5 förespråkas
att de älvar som är orörda även fortsättningsvis
bevaras samt att riksdagen uttalar att dagens
älvskydd är väl avvägt.
Motionsförslagen motsvarar i väsentliga delar
förslag som utskottet har behandlat och avstyrkt
tidigare (se bl.a. betänkandena 1998/99:BoU6 och
1999/2000:BoU2). Utskottet anförde vid det senaste
tillfället att motionerna rörde frågor som
övervägdes inom Regeringskansliet i anledning av
Vattendragsutredningens betänkanden och fann inte
skäl att föregripa kommande överväganden. Som
framgår av redovisningen ovan pågår arbetet i
Regeringskansliet alltjämt. Utskottet gör samma
bedömning i dag. Utskottet avstyrker därför
motionerna 2000/01:MJ796 (m) yrkande 5 och
2000/01:MJ841 (fp) yrkande 7.
Småskalig vattenkraft
I motion 2000/01:Bo525 (s) yrkande 1 förespråkar
motionärerna en översyn av nuvarande lagstiftning
när det gäller tillståndsförfarandet, så att
etablering av små vattenkraftverk förenklas och
förbilligas. I samma motion yrkande 2 föreslås att
rimliga maximala handläggningstider för ansökningar
om tillstånd införs.
Motionens första yrkande motsvarar ett förslag som
utskottet behandlade under det senaste riksmötet
(bet. 1999/2000:BoU2). Utskottet ansåg att det då
inte fanns skäl att förorda ytterligare översyn av
älvskyddet och att det inte fanns tillräckliga skäl
för att i övrigt tillstyrka en förändring av
bedömningsgrunderna för tillstånd till
vattenverksamhet. Utskottet gör samma bedömning nu.
Enligt utskottets mening saknas det bärande skäl för
att nu införa maximala handläggningstider i de
aktuella tillståndsärendena.
Utskottet avstyrker därför motion 2000/01:Bo525
(s) yrkandena 1 och 2.
Det krävs tillstånd enligt miljöbalken för att
anlägga eller driva gruppstation med vindkraftverk
eller vindkraftverk med enstaka aggregat för en
sammanlagd uteffekt av mer än en MW. Ansökan om
tillstånd för större anläggningar skall ges in till
miljödomstolen. Regeringen skall pröva
tillåtligheten av nya verksamheter med
gruppstationer för vindkraft med tre eller flera
vindkrafts-aggregat med en sammanlagd uteffekt av
minst tio MW. Beträffande sådana anläggningar som
inte skall tillåtlighetsprövas av regeringen och som
har en uteffekt av mer än en MW skall tillstånd
sökas hos länsstyrelsen. Om uteffekten är mer än 125
kW men högst en MW föreligger skyldighet att göra
anmälan till kommunen. (17 kap. 1 § första stycket 8
och 9 kap. 6 § MB; jfr 5 § förordningen [1998:899]
om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd).
Det krävs enligt huvudregeln att kommunfullmäktige
har tillstyrkt en etablering för att regeringen
skall kunna tillåta sådan verksamhet som det
ankommer på regeringen att pröva. Även om så inte är
fallet har dock regeringen möjlighet att tillåta
verksamheten. Härför krävs bl.a. att det från
nationell synpunkt är synnerligen angeläget att
verksamheten kommer till stånd (17 kap. 1 § första
stycket 8 och 6 § MB).
Vindkraftsanläggningar som är så stora att de
kräver att tillåtligheten skall prövas av regeringen
får inte komma till stånd inom vissa områden. Det
gäller bl.a. några kust- och skärgårdsområden samt
Öland (4 kap. 3 §; jfr 17 kap. 1 § första stycket 8
MB).
Mark- och vattenområden som är särskilt lämpliga
för anläggningar för bl.a. energiproduktion skall så
långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt
försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av sådana
anläggningar. Områden som är av riksintresse för
sådana anläggningar skall skyddas (utan
inskränkningen "så långt möjligt") mot åtgärder som
kan påtagligt försvåra tillkomsten eller
utnyttjandet av anläggningen (3 kap. 8 § MB).
Riksintressen enligt 4 kap. MB är lokaliserade och
avgränsade av riksdagen om än, av naturliga skäl,
bara i grova drag. Riksintressen enligt 3 kap. MB
måste helt och hållet lokaliseras och avgränsas med
tillämpning av de principer som gäller enligt PBL i
fråga om samspelet och rollfördelningen mellan
staten och kommunerna. I första hand skall sådana
frågor lösas inom ramen för översiktsplaner. I
kommunernas översiktsplaner skall särskilt anges
riksintressen enligt 3 eller 4 kap. MB. Av planen
skall även framgå bl.a. hur kommunen avser att
tillgodose de redovisade riksintressena (4 kap. 1 §
PBL).
I detaljplan skall redovisas och till gränserna
anges bl.a. mark för bebyggelse och anläggningar för
trafik, vatten, avlopp och energi samt skydds- och
säkerhetsområden (5 kap. 3 § PBL). Det krävs bygglov
för att uppföra vindkraftverk i vissa fall (8 kap. 2
§ första stycket 6 PBL). Kommunerna har enligt 8
kap. 5 § PBL vissa möjligheter att besluta att
bygglov inte krävs.
Att anläggningen avses placeras i vatten förändrar
inte bygglovsplikten. För sådana anläggningar krävs,
utöver vad som redan har nämnts, tillstånd enligt 11
kap. MB (motsvarande den upphävda vattenlagen).
Detta innebär bl.a. att det för dessa krävs att
fördelarna från allmän och enskild synpunkt
överväger kostnaderna samt skadorna och
olägenheterna av verksamheten.
En miljökonsekvensbeskrivning (MKB) skall ingå i
en ansökan om tillstånd enligt 9, 11 och 12 kap. MB
samt finnas vid tillåtlighetsprövning enligt 17 kap.
MB (6 kap. 1 § MB). Även upprättande av detaljplan
kräver MKB, om detaljplanen medger en användning av
mark eller anläggningar som innebär en betydande
påverkan på miljön, hälsan eller hushållningen med
mark och vatten och andra resurser (5 kap. 18 §
PBL).
Vindkraftsutredningen har haft till uppgift att
bl.a. analysera förutsättningarna för en fortsatt
utbyggnad av vindkraft i Sverige. Utredningen
lämnade sitt slutbetänkande Rätt plats för
vindkraften (SOU 1999:75) i juni 1999. Betänkandet
har remissbehandlats och beredning pågår inom
Regeringskan-sliet.
Sedan utskottets senaste behandling av frågor om
vindkraft (bet. 1999/2000:BoU2) har regeringen bl.a.
tagit följande initiativ.
Regeringen (Miljödepartementet) beslutade den 6
juli 2000 att det inom Regeringskansliet skall
tillsättas en arbetsgrupp med uppgift att genomföra
en studie om de övergripande förutsättningarna för
lokalisering av vindkraftverk i havs- och
fjällområden. Genomförandet av en sådan kartläggning
har föreslagits i Vindkraftsutredningens
slutbetänkande. I studien ingår som ett första steg
att redovisa förslag på några områden, främst till
havs, vilka kan bedömas som lämpliga för ett
pilotprojekt. Arbetsgruppen skall inledningsvis,
efter samråd med berörda myndigheter, bedöma behovet
av underlag för studien samt behovet av personella
och ekonomiska resurser för att utföra erforderligt
kartläggningsarbete. Arbetsgruppen har nyligen
lämnat en rapport till miljöministern med den
efterlysta inledande bedömningen. Frågorna bereds
inom Regeringskansliet.
Regeringen (Näringsdepartementet) gav den 6 juli
2000 Statens energimyndighet i uppdrag att ta fram
områden med särskilt goda förutsättningar för
vindkraft, på land och till havs samt lämna förslag
till planeringsmål för vindkraften. I uppdraget
ingår bl.a. att vid en konsekvensanalys redovisa
kostnaderna vid olika prioriteringar och alternativa
planeringsmål för vindkraften. Även kostnaderna för
kommande nätförstärkningar vid olika prioriteringar
skall redovisas. Redovisning av uppdraget skall ske
senast den 30 april 2001.
I regleringsbrev har regeringen gett uppdrag till
Boverket att göra en översyn av verkets allmänna råd
1995:1 Etablering av vindkraft på land. På
motsvarande sätt har länsstyrelserna fått i uppdrag
att redovisa bl.a. vidtagna och planerade åtgärder
för hur kommuner med goda vindenergiresurser
behandlar mark- och vattenanvändningsfrågor som rör
vindkraften i sina översiktsplaner.
Förslag som rör frågor om etablering av vindkraft
förs fram i sju motioner.
I motion 2000/01:Bo503 (s) yrkar motionären dels
att regeringen i samråd med berörda kommuner bör
visa på vilka områden som kan vara lämpliga för
vindkraftsutbyggnad, dels att en noggrann
miljökonsekvensbeskrivning måste genomföras och att
berörd kommun tidigt skall komma in i beredningen av
ärendet.
Motionären bakom motion 2000/01:Bo505 (m) anser
att det behövs ett moratorium för kustområdena i
Stockholms skärgård, runt Gotland samt längs
Skånekusten och i Bohuslän när det gäller
vindkraftsutbyggnad. Enligt förslaget bör det
därefter tas fram en nationell plan som anger vilka
kustområden som det är av riksintresse att skydda
från vindkraftsutbyggnad.
I motion 2000/01:Bo507 (m) föreslås att det skapas
ett fungerande regelverk som sätter snäva gränser
för byggande av vindkraftverk (som exempel nämns
minimiavstånd på 1 000 m till bostäder). Enligt
motionen är det viktigt att pröva vilka områden som
är skyddsvärda och måste undantas från utbyggnad och
att i den kommunala planeringen noga överväga frågan
om lokalisering av vindkraftverk. Motionärerna anser
vidare att det bör övervägas att införa krav på
tillstånd enligt miljöbalken för projekt med högre
effekt än 125 kW och slutligen att det är angeläget
att regeringen snarast återkommer med förslag till
lagstiftning.
Enligt motion 2000/01:Bo517 (c) bör en
vindkraftsutbyggnad på Öland och Gotland
underlättas. Hinder som motionären önskar undanröja
är t.ex. otydligheter i reglerna kring
tillståndsgivningen och låg prioritering av
vindkraftsintressen samt otydligheter i
rollfördelningen mellan kommun och länsstyrelse.
Dessutom anser motionären att det behövs en
nationell vindkraftsplan där Öland och Gotland
utpekas som riksintresse för vindkraft enligt
bestämmelserna i 3 kap. miljöbalken.
I motion 2000/01:N265 (c) yrkande 1 efterlyser
motionären en enklare hantering av vindkraftsärenden
i kommuner och länsstyrelser.
För att en storskalig utbyggnad av vindkraften
skall komma till stånd bör den enligt motion
2000/01:N382 (c) yrkande 2 klassas som riksintresse.
I motion 2000/01:N263 (fp) yrkande 11 förespråkar
motionären en snar utvärdering av lönsamhet och
miljökonsekvenser av vindkraft på Gotland.
Med anledning av vad som föreslagits i motionerna
vill utskottet anföra följande.
Utskottet noterar nu i likhet med vid behandling
av frågor om vindkraft under föregående riksmöte (se
härom i bet. 1999/2000:BoU2) att
Vindkraftsutredningen har lämnat ett stort antal
förslag som om de genomfördes i allt väsentligt
synes väl uppfylla många av de krav som motionärerna
har ställt. I vissa frågor innebär de åtgärder som
regeringen har vidtagit under den gångna perioden
att frågorna har fått sin lösning eller kan antas få
det inom en inte alltför avlägsen framtid. Utskottet
finner inte tillräckliga skäl föreligga för att
föregripa den pågående beredningen. Mot denna
bakgrund avstyrker utskottet motionerna
2000/01:Bo503 (s), 2000/01:Bo505 (m), 2000/01:Bo507
(m), 2000/01:Bo517 (c), 2000/01:N263 (fp) yrkande
11, 2000/01:N265 (c) yrkande 1 och 2000/01:N382 (c)
yrkande 2.
Vindkraftens ställning
Beträffande motion 2000/01:N265 (c) yrkande 4 vari
motionären föreslår att vindkraften inte skall
klassas som miljöfarlig verksamhet gör
bostadsutskottet följande bedömning.
Med miljöfarlig verksamhet avses bl.a. användning
av mark, byggnader eller anläggningar på ett sätt
som kan medföra olägenhet för omgivningen genom
buller, skakningar, ljus, joniserande eller icke-
joniserande strålning eller annat liknande (9 kap. 1
§ MB).
Gruppstationer med vindkraftverk eller
vindkraftverk med enstaka aggregat för en sammanlagd
uteffekt av mer än 125 kW anges i bilaga till
förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet
och hälsoskydd som miljöfarlig verksamhet. Syftet
med regleringen är bl.a. att närmare ange i vilken
omfattning som den som avser att uppföra viss
anläggning skall vara skyldig att ansöka om
tillstånd enligt miljöbalken.
Enligt utskottets mening föreligger det inte
bärande skäl för att ändra den nuvarande ordningen.
Bostadsutskottet avstyrker motion 2000/01:N265 (c)
yrkande 4.
Nationalstadsparker
Inrättande av fler nationalstadsparker
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslaget om att
inrätta fler nationalstadsparker, jämför
reservation 8 (c).
Området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården är
enligt 4 kap. 7 § första stycket MB en
nationalstadspark. Inom en sådan park får ny
bebyggelse och nya anläggningar komma till stånd och
andra åtgärder vidtas endast om det kan ske utan
intrång i parklandskap eller naturmiljö och utan att
det historiska landskapets natur- och kulturvärden i
övrigt skadas. Skyddet för nationalstadsparker är
väsentligt större än vad som i allmänhet gäller för
områden som enligt 4 kap. är av riksintresse (t.ex.
de vattenområden som omfattas av älvskyddet). Detta
beror bl.a. på att det i 1 § andra stycket samma
kapitel angivna undantaget, avseende ingrepp för
utvecklings- och totalförsvarsändamål m.m., inte är
tillämpligt på nationalstadsparker.
Frågor om inrättande av ytterligare
nationalstadsparker har behandlats i
utredningsbetänkandet Nationalstadsparker (SOU
1996:38). Utredningen har remissbehandlats och
bereds inom Regeringskansliet. Diskussioner förs med
Trollhättans kommun.
Enligt motion 2000/01:Bo223 (c) yrkande 8 är det
önskvärt att fler nationalstadsparker kan inrättas i
fler städer.
I betänkandena 1996/97:BoU10 och
1997/98:BoU3 avstyrkte utskottet
motioner angående inrättande av nya
nationalstadsparker med hänvisning
bl.a. till att överväganden om att
bilda ytterligare en eller två nya
parker (Uppsala och Trollhättan)
pågick. Motsvarande motioner har
utskottet avstyrkt även under de
senaste två riksmötena (senast i
bet. 1999/2000:BoU2) med hänvisning
till att det då pågående
beredningsarbetet borde avvaktas.
Utskottet har samma uppfattning i
dag och avstyrker motion
2000/01:Bo223 (c) yrkande 8.
Riksintressen
Levande skärgårdar
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslaget om
levande skärgårdars ställning som
riksintresse, jämför reservation 9 (kd, c).
I motion 2000/01:Bo508 (c) yrkande 1 förespråkas en
översyn av 4 kap. 1 och 2 §§ miljöbalken syftande
till att levande skärgårdar likställs med övriga
riksintressen, dvs. rörligt friluftsliv och turism.
Motionären framhåller att han önskar att de
attraktiva turistområdena i skärgården
fortsättningsvis skall kunna utvecklas som levande
kustmiljöer året runt och inte avvecklas till att
bli konstgjorda sommarmiljöer.
I 4 kap. MB anges geografiska områden som är av
riksintresse med hänsyn till de natur- och
kulturvärden som finns i områdena. Syftet med
bestämmelserna är att skydda dessa värden mot
exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön som
kan skada områdenas natur- och kulturvärden.
Exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön får
således komma till stånd i dessa områden endast om
det inte möter något hinder enligt 2-7 §§ och om det
kan ske på ett sätt som inte påtagligt skadar
områdenas natur- och kulturvärden.
I kapitlets 2 § anges ett stort antal områden inom
vilka turismens och friluftslivets, främst det
rörliga friluftslivets, intressen särskilt skall
beaktas vid bedömningen av tillåtligheten av
exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön.
Skyddade områden är bl.a. skärgårdarna i Bohuslän,
Småland, Östergötland, Södermanland, Uppland,
Ångermanland och Norrbotten. Även vissa kustområden
(t.ex. kustområdet i Halland, Kullaberg och
Hallandsåsen med angränsande kustområden samt
kustområdet i Skåne från Örnahusen söder om
Skillinge till Åhus) åtnjuter samma skydd.
Den ändring som motionären efterlyser innebär att
det vid prövning av tillåtligheten av
exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön i de
aktuella områdena särskilt skulle beaktas - utöver
vad som gäller i dag - vad företaget innebär för
åretruntboendet i området. Den effekt som motionären
synes vilja uppnå härigenom är att omvandling från
permanentbostäder till fritidsbostäder samt
nyproduktion av fritidsbostäder begränsas.
Enligt bostadsutskottets mening ligger det ett
mycket stort värde i att ha en levande skärgård.
Frågan är dock hur man i förekommande fall skall
uppnå eller bevara detta. Enligt utskottets mening
saknas det bärande skäl för att anta att lösningen
skulle finnas i den av motionären förespråkade
översynen. Utskottet avstyrker motion 2000/01:Bo508
(c) yrkande 1.
Kommunalt veto
Det kommunala vetots utformning m.m.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslagen om det
kommunala vetots innebörd, jämför reservation
10 (c, mp).
Motionären bakom motion 2000/01:Bo531 (c) yrkar att
riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om det kommunala vetot och
kärnkraftsavfall. Bl.a. anser motionären det vara
angeläget att man från statens sida klart uttalar
sig för om kommunala folkomröstningar i frågor om
kärnkraftsavfall har någon betydelse eller om det
bara är ett spel med människors vilja.
I motion 2000/01:MJ836 (mp) yrkande 9 förespråkar
motionären att regeringen förtydligar under vilka
förutsättningar man avser att utnyttja möjligheten
att när det gäller slutförvar av kärnavfall gå emot
en kommun.
Det kommunala vetot fick sin nuvarande utformning
år 1990 (bet. 1989/90:BoU20). Då anförde utskottet
att det kommunala vetot i NRL är ett uttryck för
grundtanken att kommunerna skall utöva ett starkt
inflytande på den lokala miljön. Det kommunala vetot
angavs också vara ett uttryck för den kommunala
självbestämmanderätten i de markpolitiska frågorna
liksom i frågan om en industri på grund av sin
verksamhet borde tillåtas etableras i kommunen.
Utskottet ansåg emellertid att det även mot en
kommuns vilja i speciella undantagssituationer måste
finnas möjlighet att fatta beslut om lokalisering av
vissa anläggningar av stor nationell betydelse.
Utskottet betonade vikten av att stor restriktivitet
iakttas vid regeringens prövning av om en viss
anläggning skall undantas från vetorätten och att
samförståndslösningar i första hand bör
eftersträvas. Bostadsutskottet har därefter vid ett
flertal tillfällen behandlat frågor om det kommunala
vetots utformning m.m. (senast i bet.
1999/2000:BoU2) och vidhållit denna uppfattning.
Bostadsutskottet står fast vid dessa bedömningar
och anser att det saknas bärande skäl för att
närmare reglera i vilka situationer som regeringen
skall kunna ge tillstånd till en verksamhet som
kommunen, med eller utan folkomröstning, har
avstyrkt. Utskottet avstyrker motionerna
2000/01:Bo531 (c) och 2000/01:MJ836 (mp) yrkande 9.
Vattenrätt
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslagen om
- ansvaret för översvämningar och översyn av
vattendomar, m.m., jämför reservation 11 (kd,
c, fp),
- förändrad användning av bygdeavgifter.
Ansvaret för översvämningar och översyn av
vattendomar, m.m.
Förslag med anknytning till de under år 2000
inträffade stora översvämningarna förs fram i fem
motioner.
I motion 2000/01:Bo524 (s) förordas en översyn av
de lagar som reglerar ansvarsfrågan vid
översvämningar och av möjligheten att ompröva de
vattendomar som reglerar vattenföretagens
verksamhet. Enligt motionärerna sänker inte
kraftföretagen nivåerna i magasinen för att
förebygga alltför höga vattenflöden nedanför
dämningsområdena.
Även i motion 2000/01:Bo528 (s) förespråkar
motionärerna en översyn av vattenlagstiftningen. Det
antyds i motionen att dagens vattenföretag inte
anpassar regleringen av dammarna till rådande
förhållanden utan att för den skull bryta mot
bestämmelser som meddelats i respektive vattendom.
Enligt motion 2000/01:Bo532 (s) finns det behov av
en översyn av de vattendomar som reglerar
ansvarsfrågan för elproduktionsföretagen vid
översvämningar och produktionsstörningar. Bl.a.
ifrågasätter motionärerna om man vid bestämmande av
tappnings- och dämningsgränser tagit tillräcklig
hänsyn till de risker som kan uppkomma vid häftigt
regn i ett läge med hög fyllnadsgrad både i älvar
och i magasin.
Även i motion 2000/01:Fö403 (c, s) yrkande 3
begärs en översyn av landets vattendomar i syfte att
undersöka konsekvenserna av regleringarna och
vattenregleringsföretagens ersättningsskyldighet.
Enligt motion 2000/01:Bo521(kd) bör staten ansvara
för och investera i ett antal översvämningsförråd i
landet, bättre flödesprognoser utarbetas, en
samordnad konsekvensutredning nedströms göras när en
kommun via Räddningsverket får statsbidrag rörande
åtgärder i en älv, dagens vattendomar ses över samt
en utredning tillsättas med uppgift att utreda
konsekvenserna av de nu föreslagna åtgärderna.
Översvämningarna år 2000 har naturligtvis
uppmärksammats även utanför riksdagen. Flera av de
förslag som förts fram i motionerna motsvarar
sålunda krav som Hälsingerådet (en samorganisation
för räddningstjänsten i Hälsingland) har ställt i en
skrivelse till regeringen.
Flera åtgärder har också redan vidtagits för att
förebygga framtida skador och underlätta
räddningsinsatser om sådana blir nödvändiga. Exempel
på detta är att Räddningsverket i regleringsbrev har
erhållit uppdrag att redovisa arbetsläget vad avser
uppbyggnad av regionala resursdepåer för att bekämpa
skogsbränder och avhjälpa översvämningar. I frågan
om flödesprognoser uppdrog regeringen den 26 oktober
2000 åt SMHI att göra en sammanställning av
erfarenheterna av sommarens kraftiga regn och
översvämningar i södra Norrland och att göra en
bedömning av träffsäkerheten och kvaliteten på
prognoser och varningar under den berörda perioden.
I uppdraget ingick även att SMHI skulle redovisa hur
informationen spridits till berörda myndigheter och
organisationer. SMHI har lämnat sin rapport. Frågan
har dock ännu inte färdigbehandlats inom
Regeringskansliet. Frågan om samordnad
konsekvensutredning som tas upp i kd-motionen bereds
inom Försvarsdepartementet. Miljöministern har i
riksdagen, den 6 december 2000, besvarat en fråga
som berör omprövning av vattendomar. Han meddelade
då bl.a. att frågan om vattendomarna och deras
betydelse för de höga vattenflödena, liksom frågan
om möjligheten att inom ramen för befintlig
lagstiftning ompröva domarna, har diskuterats med
landshövdingarna och Kammarkollegiet. Med
utgångspunkt i bl.a. dessa diskussioner övervägs
inom Miljödepartementet tilläggsdirektiv till
Miljöbalksutredningen (M1999:03) med inriktning på
att kommittén på grundval av relevanta vattendomar
skall utreda behovet av ändringar i miljöbalken.
Frågan bereds fortfarande.
Angående de ansvarsfrågor och skadeersättningar
som kan aktualiseras av de aktuella översvämningarna
vill utskottet erinra om följande.
Den som äger en vattenanläggning är skyldig att
underhålla den så att det inte uppkommer skada för
allmänna eller enskilda intressen genom ändringar i
vattenförhållandena. Den som enligt 28 kap. 12 § MB
har fått rätt att använda någon annans
vattenanläggning är tillsammans med ägaren skyldig
att underhålla anläggningen, om inte miljödomstolen
bestämt något annat. (11 kap. 17 § MB). Vid brister
i underhållsansvaret som leder till skada för annan
kan den underhållsskyldige bli skadeståndsskyldig.
Den som är skyldig att underhålla en
dammanläggning för vattenreglering skall ersätta
skada som orsakas av att anläggningen inte ger
avsett skydd mot utströmmande vatten (dammhaveri).
Ansvaret är, med undantag för haverier som orsakats
av bl.a. krigshandlingar, strikt och alltså
oberoende av vållande (11 kap. 18 § MB).
Kraftverksdammar för strömkraftdrift kan omfattas av
detta ansvar.
Om en vattenverksamhet eller en vattenanläggning
som har utförts i enlighet med ett tillstånd enligt
miljöbalken medför skador som inte förutsågs av
miljödomstolen när tillståndet meddelades, får den
skadelidande framställa anspråk på ersättning enligt
31 kap. MB. Anspråk på oförutsedda skador skall för
att få tas upp till prövning framställas till
miljödomstolen inom fem år eller den längre tid,
högst tjugo år, som kan ha bestämts i samband med
tillståndet (24 kap. 13 § MB).
Förordningen (1998:928) om bygde- och
fiskeavgifter ger möjligheter för den som lider
skada genom en vattenverksamhet att erhålla
ersättning för skadan. Ansökan om ersättning görs
hos miljödomstolen.
Enligt bostadsutskottets mening är det av största
vikt att de av översvämningarna aktualiserade
frågorna om bl.a. översyn av vattendomar och ansvar
för skador blir föremål för nya överväganden.
Utskottet noterar med tillfredsställelse att
regeringen redan har tagit ett flertal initiativ och
anser sig kunna utgå från att regeringen utan något
särskilt tillkännagivande kommer att fullfölja det
redan påbörjade arbetet och till riksdagen återkomma
med redovisning av de förslag eller åtgärder som
bedöms bli aktuella för att bl.a. kunna minimera
riskerna för nya översvämningar.
Med det anförda avstyrker bostadsutskottet
motionerna 2000/01:Bo521 (kd), 2000/01:Bo524 (s),
2000/01:Bo528 (s), 2000/01:Bo532 (s) och
2000/01:Fö403 (c, s) yrkande 3.
Bygde- och fiskeavgifter
I motion 2000/01:Bo534 (s) förespråkar motionärerna
att riksdagen fattar beslut om att ändra
förordningen (1998:928) och bygde- och fiskeavgifter
så att bygdeavgifterna kan användas även till
lönekostnader för arbete som är inriktat på att
främja bygdens näringsliv och service.
De aktuella avgiftsmedlen skall i första hand
användas för bidrag eller ersättningar till den som
lider skada genom en vattenverksamhet. Sedan medel i
mån av behov har avsatts för användning för detta
ändamål skall resterande medel användas till
investeringar för ändamål som främjar näringsliv
eller service i bygden eller annars är till nytta
för denna. Respektive länsstyrelse fattar beslut om
sådan användning av medlen.
Enligt utskottet mening saknas
det bärande skäl för att
genomföra den av motionärerna
föreslagna ändringen. Utskottet
avstyrker motion 2000/01: Bo534
(s).
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Med hänvisning till de motiveringar som framförs
under Utskottets överväganden föreslår utskottet att
riksdagen fattar följande beslut:
1. Älvskyddets utformning
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ796
yrkande 5 och 2000/01:MJ841 yrkande 7.
Reservation 1 (m)
Reservation 2 (fp)
2. Småskalig vattenkraft
Riksdagen avslår motion 2000/01:Bo525 yrkandena
1 och 2.
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Knut
Billing (m), Lennart Nilsson (s), Bengt-Ola Ryttar
(s), Lilian Virgin (s), Owe Hellberg (v), Ulla-Britt
Hagström (kd), Sten Andersson (m), Inga Berggren
(m), Anders Ygeman (s), Siw Wittgren-Ahl (s), Sten
Lundström (v), Annelie Enochson (kd), Carl-Erik
Skårman (m), Helena Hillar Rosenqvist (mp), Rigmor
Stenmark (c), Yvonne Ångström (fp) och Carina
Adolfsson Elgestam (s).
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag
till riksdagsbeslut som behandlas i
avsnittet.
1. Älvskyddets utformning (punkt 1)
av Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Inga
Berggren (m) och Carl-Erik Skårman (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 1.
Tillkännagivandet görs med anledning av motion
2000/01: MJ796 yrkande 5. Därmed avslås motion
2000/01:MJ841 yrkande 7.
Ställningstagande
I och med att regeringen beslutat att stänga
kärnkraftverk i förtid så ökar behovet av alternativ
energi. Frågor om utnyttjande av vattenkraft gör sig
därvid gällande i än högre grad. Det råder enligt
vår mening inte någon tvekan om att vattenkraften på
många sätt är bra från miljösynpunkt. Samtidigt är
det ofrånkomligt att exploateringen av vattendrag
för elproduktion har en mycket stor lokal
miljöpåverkan. Även beträffande de koncept för en
mer skonsam exploatering som på senare tid har
utarbetats av kraftindustrin gör detta sig gällande.
På samma sätt förhåller det sig med de små
vattenkraftverken. En mer betydande potential för ny
vattenkraft finns i de älvsträckor som i dag är
skyddade i miljöbalken, framför allt de fyra orörda
Norrlandsälvarna. Det bör dock inte komma i fråga
att tillåta någon exploatering i dessa områden.
Dessa unika naturmiljöer bör i stället bevaras till
kommande generationer. Vattendragsutredningens
betänkanden, som fortfarande bereds inom
Regeringskansliet, innehåller förslag som innebär
ett försvagat skydd. Enligt vår mening är dock
dagens älvskydd väl avvägt. Det är angeläget att
detta ges regeringen till känna.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Vårt
förslag lämnas med anledning av motion 2000/01:MJ796
yrkande 5 (m) och innebär att motion 2000/01:MJ841
yrkande 7 (fp) avstyrks.
2. Älvskyddets utformning (punkt 1)
av Yvonne Ångström (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 2.
Tillkännagivandet görs med anledning av motion
2000/01: MJ841 yrkande 7. Därmed avslås motion
2000/01:MJ796 yrkande 5.
Ställningstagande
Jag delar uppfattningen att älvskyddet bör utformas
så att skyddsbehovet skall bedömas oberoende av
vilket syfte ett planerat ingrepp tjänar, vilket
förespråkas i fp-motion 2000/01:MJ841 yrkande 7.
Kraven på ytterligare utbyggnad av vattendragen kan
förväntas öka i samband med den planerade
avvecklingen av kärnkraftsreaktorer. Härtill kommer
att det legala älvskyddet är alltför svagt. Enligt
min mening bör dock vattenkraftsutbyggnaden i vårt
land vara ett avslutat kapitel. Detta måste
återspeglas i älvskyddets utformning. I ett första
steg bör undantagen i 4 kap. 1 § andra stycket
första meningen MB (för utvecklingen av befintliga
tätorter eller av det lokala näringslivet eller för
utförandet av anläggningar som behövs för
totalförsvaret) och 4 kap. 6 § sista stycket MB
(vattenföretag som förorsakar endast obetydlig
miljöpåverkan) tas bort.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Mitt
förslag lämnas med anledning av motion 2000/01:MJ841
yrkande 7 (fp) och innebär att motion 2000/01:MJ796
yrkande 5 (m) avstyrks.
3. Småskalig vattenkraft (punkt 2)
av Ulla-Britt Hagström (kd), Annelie Enochson
(kd) och Rigmor Stenmark (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 3.
Tillkännagivandet görs med anledning av motion
2000/01: Bo525 yrkandena 1 och 2.
Ställningstagande
Vi konstaterar att Sverige har ett uttalat mål att
främja produktion och utnyttjande av förnybar energi
och att avvecklingen av kärnkraften har påbörjats.
Samtidigt har det visat sig att hittills vidtagna
stimulansåtgärder för att tillskapa mera förnybar
energi har varit otillräckliga.
Sverige har genom sitt medlemskap i EU förbundit
sig att följa gemenskapens målsättning i olika
frågor, t.ex. EU:s åtaganden från Kyotokonferensen.
För att kunna göra detta är det mycket viktigt att
kraftfulla åtgärder vidtas på ett flertal områden.
Ett av dessa områden är etablering av små
energiproduktionsenheter för förnyelsebar energi.
Det är angeläget att de som önskar etablera
vattenkraftverk får klara förutsättningar för sin
verksamhet. Lagstiftning och myndigheters
handläggning skall i möjligaste mån utformas så att
en ökad produktion av förnybara energikällor
underlättas och att oklarheter för den enskilde i
planeringsförfarandet undanröjs.
Således bör nuvarande lagstiftning om
tillståndsförfarandet ses över så att etablering av
små vattenkraftverk förenklas och förbilligas.
Vidare bör rimliga maximala handläggningstider
införas för ansökningar om tillstånd.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Vårt
förslag lämnas med anledning av motion 2000/01:Bo525
(s) yrkandena 1 och 2.
4. Lagstiftning angående vindkraft (punkt 3)
av Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Inga
Berggren (m) och Carl-Erik Skårman (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 4.
Tillkännagivandet görs med anledning av motionerna
2000/01:Bo505 och 2000/01:507. Därmed avslås
motionerna 2000/01:Bo503, 2000/01:Bo517,
2000/01:N263 yrkande 11, 2000/01:N265 yrkande 1 och
2000/01:N382 yrkande 2.
Ställningstagande
All lagstiftning måste enligt vår mening genomsyras
av en stor respekt för den enskilda äganderätten.
Lagstiftningen bör samtidigt präglas av en stor
respekt för människors liv och hälsa samt
skyddsintressen i natur och miljö. Även andra
ytterst angelägna uppgifter för stat och kommun
liksom konflikter mellan olika äganderätter bör
beaktas vid den närmare regleringen inom olika
områden.
Frågan om etablering av vindkraft är komplicerad.
Å ena sidan har vindkraften uppenbara fördelar som
energikälla. Å andra sidan syns ett vindkraftverk på
stora avstånd och kan ge upphov till buller och
andra olägenheter. Detta gör att värdefulla kultur-
och naturvärden, liksom eventuella grannars
intressen av en fortsatt god boendemiljö, måste
beaktas. Enligt vår mening måste en markägare ges
möjlighet att själv bestämma vad marken skall
användas till och om han så önskar upplåta marken
för vindkraft. Men detta kräver att även övriga
intressen tas till vara på ett bra sätt. Det bör
därför skapas ett fungerande regelverk som sätter
snäva gränser för byggande av vindkraftverk.
Vindkraftsetableringar bör givetvis beaktas i den
kommunala planprocessen. På detta sätt kan
skyddsvärda natur- och kulturmiljöer undantas och
förutsebarhet garanteras ägare till kringliggande
markområden. I ett inledande stadium bör det införas
ett moratorium för vindkraftsutbyggnad för
kustområdena i Stockholms skärgård, runt Gotland
samt längs Skånekusten och i Bohuslän. Därefter bör
det tas fram en nationell plan som anger vilka
kustområden som det är av riksintresse att permanent
skydda mot vindkraftsanläggningar. Vidare bör
Vindkraftsutredningens förslag att projekt med en
högre effekt än 125 kW alltid skall tillståndsprövas
enligt miljöbalken övervägas.
Det är angeläget att regeringen snarast kommer med
förslag till lagstiftning i de frågor som vi nu har
behandlat.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Vårt
förslag lämnas med anledning av m-motionerna
2000/01:Bo505 och 2000/01:Bo507. Det saknas mot
bakgrund härav bärande skäl för att med anledning av
övriga motioner föreslå ytterligare
tillkännagivanden.
5. Lagstiftning angående vindkraft (punkt 3)
av Rigmor Stenmark (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 5.
Tillkännagivandet görs med anledning av motionerna
2000/01:Bo517, 2000/01:N265 yrkande 1 och
2000/01:N382 yrkande 2. Därmed avslås motionerna
2000/01:Bo503, 2000/01:Bo505, 2000/01:Bo507 och
2000/01:N263 yrkande 11.
Ställningstagande
Ett hållbart energisystem måste enligt min mening
bygga på förnybara energikällor. Sverige bör vara
föregångare med höga ambitioner och sträva efter att
minska de klimatpåverkande utsläppen från fossila
bränslen. Förnybara energikällor minskar utsläppen
och är miljötekniskt och näringspolitiskt bra. För
att förbättra vår miljö är det nödvändigt att den
svenska forskningen kring alternativa energisystem
intensifieras. En sådan forskning skapar även
komparativa fördelar för Sverige och möjliggör
export av svensk miljöpolitik. Den i detta
sammanhang viktiga utbyggnaden av svensk vindkraft
går dock mycket långsamt.
Ett av hindren för utbyggnaden är otydligheterna i
reglerna kring tillståndsprövningen. Framför allt
gäller detta rollfördelningen mellan kommun och
länsstyrelse. Det är därför av stor vikt att, vilket
uppmärksammas i de båda centermotionerna,
rollfördelningen vid tillståndsprövningen
förtydligas. Områden där det är särskilt viktigt att
vindkraftsutbyggnaden underlättas är Öland och
Gotland.
Ett annat hinder är den låga prioriteringen av
vindkraftsintresset gentemot andra etablerade
intressen. Det är, såsom framhålls i
Vindkraftsutredningens slutbetänkande, viktigt att
ta fram kvantitativa mål för vindkraftsutbyggnaden.
Det av utredningen föreslagna planeringsmålet, som
svarar mot en produktion av 10 TWh per år, framstår
som rimligt. Det är av stor betydelse för
vindkraftsutbyggnaden att det upprättas en nationell
vindkraftsplan där vissa områden utpekas som
riksintressen för vindkraft enligt bestämmelserna i
3 kap. MB. Öland och Gotland bör i en sådan plan
anges som områden av riksintresse för vindkraft.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad jag framför. Mitt
förslag lämnas med anledning av c-motionerna
2000/01:Bo517, 2000/01:N265 yrkande 1 och
2000/01:N382 yrkande 2. Det saknas mot bakgrund
härav bärande skäl för att i anledning av övriga
motioner föreslå ytterligare tillkännagivanden.
6. Lagstiftning angående vindkraft (punkt 3)
av Yvonne Ångström (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 6.
Tillkännagivandet görs med anledning av motion
2000/01:N263 yrkande 11. Därmed avslås motionerna
2000/01:Bo503, 2000/01:Bo505, 2000/01:Bo507,
2000/01:Bo517, 2000/01:N265 yrkande 1 och
2000/01:N382 yrkande 2.
Ställningstagande
Jag kan konstatera att den planerade avvecklingen av
kärnkraften till år 2010 medför att
energiplaneringen måste inriktas på en växling mot
andra energislag och effektivisering av
elanvändningen.
Det är dock tveksamt om en fortsatt utbyggnad av
vindkraftverken på Gotland bör ske. Vindsnurrorna
innebär ett mycket kraftigt och störande ingrepp i
landskapsbilden. En "skog" av höga bullrande snurror
med kraftiga rotorblad dominerar helt den omgivande
naturen; träd och kyrktorn kan inte hävda sig längre
i det gotländska kulturlandskapet.
Vindkraftverken i landet finansieras med ett antal
beräkningsbara och några svårkalkylerbara
subventioner. Därutöver uppkommer kostnader för
nätinvesteringar för att klara de varierande
leveranserna från vindkraften. Vindkraftföretagen
skall visserligen betala en viss anslutningsavgift
som dock sannolikt inte täcker den verkliga
kostnaden.
Det är oklart om man uppnår samhällsekonomiska
vinster av en fortsatt kraftig satsning på vindkraft
på Gotland. Därför måste en ordentlig utvärdering av
denna satsning omgående komma till stånd för att få
reda på dels lönsamheten i, dels miljökonsekvenserna
av en fortsatt satsning. Ytterligare försök med
vindkraftverk placerade till havs bör dock göras.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad jag framför. Mitt
förslag lämnas med anledning av fp-motion
2000/01:N263 yrkande 11 och innebär att övriga
motionsyrkanden avstyrks.
7. Vindkraftens ställning (punkt 4)
av Ulla-Britt Hagström (kd), Annelie Enochson
(kd) och Rigmor Stenmark (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 7.
Tillkännagivandet görs med anledning av motion
2000/01:N265 yrkande 4.
Ställningstagande
Vindkraft klassificeras bl.a. i tillståndssammanhang
som miljöfarlig verksamhet och hamnar härigenom i
samma kategori som fossileldade kraftverk,
massafabriker, kemiska fabriker och annan verksamhet
som utan tvivel innebär risker för miljön.
Vindkraften är en förnybar energikälla som inte ger
några som helst utsläpp, inget avfall och kräver
inga miljöfarliga transporter. Den eventuella
miljöbelastning som vindkraften brukar tillskrivas
är ljud som kan uppfattas som störande (buller) och
skuggor som begränsas till verkets omedelbara
omgivning. Bedömningar av eventuell påverkan på
flora och fauna görs vid bygglovs- och
miljöprövningen.
För att ha rimlig substans bör begreppet
"miljöfarlig" begränsas till mätbar fysisk och
kemisk miljöpåverkan, från utsläpp etc. Det kan man
kalla reell miljöpåverkan som behöver regleras och
övervakas. Vindkraftens miljöpåverkan kan man
snarare klassificera som virtuell, eftersom den
begränsas till människors syn- och hörselintryck.
Denna påverkan bedöms vid tillståndsprövningen och
kan inte rimligen kräva någon övervakning eller
kontroll, utöver det kontrollprogram som projektören
och eller ägaren åtar sig i samband med
tillståndsgivningen. Vindkraften skall enligt vår
mening inte klassas som miljöfarlig verksamhet.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Vårt
förslag lämnas med anledning av c-motion
2000/01:N265 yrkande 4.
8. Inrättande av fler nationalstadsparker
(punkt 5)
av Rigmor Stenmark (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 8.
Tillkännagivandet görs med anledning av motion
2000/01:Bo223 yrkande 8.
Ställningstagande
En av många mycket viktiga uppgifter på miljöområdet
är att skydda grön-områden, parker och grönytor i
städerna. Stadsregionernas djur- och växtliv är
mycket sårbara. Detta innebär att strukturen på
tätorternas grönområden måste ha goda samband med
omgivande naturområden. Grönområdena har även en
stor social betydelse för människors välbefinnande i
ett stadslandskap. Genom inrättande av
nationalstadsparker ges stora områden skydd och
status som helhet, vilket gör det möjligt att bättre
förvalta dessa naturtillgångar. Det är av den
anledningen önskvärt att fler nationalstadsparker
inrättas. Det är samtidigt viktigt att framhålla att
planer på inrättande av nya nationalstadsparker
skall vara lokalt förankrade. Enligt utskottets
mening bör detta, framför allt mot bakgrund av de
överväganden som fortfarande görs inom
Regeringskansliet, ges regeringen till känna.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad jag framför. Mitt
förslag lämnas med anledning av c-motion
2000/01:Bo233 yrkande 8.
9. Levande skärgårdar (punkt 6)
av Ulla-Britt Hagström (kd), Annelie Enochson
(kd) och Rigmor Stenmark (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 9.
Tillkännagivandet görs med anledning av motion
2000/01:Bo508 yrkande 1.
Ställningstagande
För att den svenska skärgården, särskilt den
bohuslänska, även i fortsättningen skall kunna leva
och utvecklas året runt finns det skäl att nu vidta
speciella nationella åtgärder så att inte den
levande skärgården missgynnas i förhållande till
turismen och friluftslivet som anses vara av
riksintresse.
Staten har noga angett att kustområdet och
skärgården i Bohuslän från norska gränsen till
Lysekil är så unik att det via lagstiftning anges
att det är av riksintresse vad som sker i dessa
områden.
Under de senare åren har just detta område satts
under hård press genom att framför allt fastigheter
för åretruntboende har omvandlats till fritids-
eller turisthus. Detta leder så småningom till allt
högre och i många fall orimliga fastighetspriser med
svårigheter för åretruntboende att konkurrera med
kapitalstarka köpare som söker fritidsboende. Det
leder till i sin tur till färre åretruntboende och
en allt äldre befolkning med resultat som sämre
åretruntservice både vad gäller offentlig och annan
basservice. För de äldre som bor kvar har effekterna
blivit en allt högre boendekostnad på grund av att
de höga fastighetspriserna driver upp
taxeringsvärdena och därmed fastighetsskatten. Med
dålig eller ingen service är den negativa spiralen i
gång, vilket gör att företagare inte heller vågar
behålla eller nystarta verksamheter i skärgården.
Dessa problem gör sig gällande i alla skärgårdar,
inte bara den bohuslänska.
Den unika skärgård som i lagstiftningen anges som
riksintresse för turism har snart inte kvar den
kraft som krävs för att ett samhälle skall kunna
leva och skapa kreativa miljöer året runt. För att
skärgården skall vara intressant som rekreation och
för turism krävs att det för skärgården ges
förutsättningar att vara levande året runt. Även
detta är uppenbart ett riksintresse, annars kommer
lagstiftningen i sin nuvarande utformning att vara
för ett bevarande av något som inte längre finns
eller som stora delar av året är dött. Detta kan
inte ha varit lagstiftarens mening då riksdagen gav
ett sådant starkt skydd för en miljö som ansågs
intressant att bevara. Därför är det dags att
överväga en översyn av miljöbalken i aktuellt
avseende för att sätta natur- och kulturvärdena samt
turismens och friluftslivets intressen parallellt
med kravet på, eller snarare behovet av, att det
finns en levande skärgård. Det viktiga är att de
attraktiva turistområdena i skärgården skall kunna
utvecklas som levande kustmiljöer året runt och inte
avvecklas till att bli konstgjorda sommarmiljöer.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Vårt
förslag lämnas med anledning av c-motion
2000/01:Bo508 yrkande 1.
10. Det kommunala vetots utformning m.m.
(punkt 7)
av Helena Hillar Rosenqvist (mp) och Rigmor
Stenmark (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 10.
Tillkännagivandet görs med anledning av motionerna
2000/01:Bo531 och 2000/01:MJ836 yrkande 9.
Ställningstagande
Problemet med slutförvaring av kärnkraftsavfall
måste få sin lösning. Vi måste i Sverige ta hand om
våra egna sopor. När det gäller den mycket
besvärliga frågan att ta hand om avfall efter
kärnkraft så pågår det nu en lång rad undersökningar
om var och på vilket sätt man skall förvara
kärnkraftsavfallet. Runt om i landet har man också
aktualiserat folkomröstningar eller redan genomfört
en omröstning i kommunen för att få veta vad folket
säger i denna fråga. Några har avfärdat problemet
med att säga nej till att avfallet skall placeras i
deras kommun.
Frågan är om det är kommunerna som även i denna
miljöfråga skall få använda sig av det kommunala
vetot och verkligen säga ja eller nej, eller om
frågan skall anses så komplex att staten måste ta
det övergripande ansvaret och bestämma utifrån
noggranna undersökningar om bästa plats och vilken
metod som skall användas för att på ett så säkert
sätt som möjligt ta hand om avfallet.
Just nu råder det osäkerhet om hur man skall tolka
de folkomröstningar som varit i frågan och löften om
kommande folkomröstningar. Med tanke på
statsmakternas hittillsvarande agerande är det
logiskt att denna förvirring finns i kommunerna och
inte minst bland folket.
Eftersom man ändå i dag arbetar med kommunala
folkomröstningar i frågan anser vi att det är
angeläget att man ifrån statens sida klart uttalar
sig för om dessa folkomröstningar har någon
betydelse eller om det bara är ett spel med
människors vilja. Frågan är för allvarlig för ett
sådant handlande när det ytterst är fråga om
människors förtroende för demokratiska spelregler.
Kommunernas rätt att säga nej till etablering av
miljöförstörande anläggningar i den egna kommunen är
en av hörnstenarna i den kommunala
bestämmanderätten. Den kommunala vetorätten är också
en förutsättning för en reell demokrati. Kommunerna
har ett övergripande ansvar för människors hälsa och
för miljön i kommunen. En förutsättning för att
kommunerna skall kunna ta detta ansvar är
naturligtvis att de ges ett helt avgörande
inflytande över vilka verksamheter som skall få
lokaliseras till kommunen. Det kommunala vetot
innebär att kommunfullmäktige i en kommun som är
aktuell för slutförvar måste tillstyrka verksamheten
för att regeringen, som är den myndighet som
tillåtlighetsprövar ett slutförvar för kärnavfall,
skall kunna ge tillstånd. Det kommunala vetot är
dock försett med ett förbehåll då det gäller
slutförvar för kärnavfall, den s.k. vetoventilen,
som innebär att regeringen har rätt att bortse från
kommunens veto. Det råder i dag otydlighet om under
vilka förutsättningar regeringen har rätt att
utnyttja vetoventilen. I många kommuner framförs
ståndpunkten att regeringen aldrig kommer att
utnyttja den. I SKI:s skrift Frågor och svar
framkommer dock att regeringen har rätt att gå emot
ett fullmäktigebeslut under förutsättning att
"noggranna undersökningar har gjorts på minst två
platser". SKI:s tolkning av vetoventilen är alltså
att regeringen har rätt att använda den efter
provborrningarna.
Det är inte ansvarsfullt gentemot de i den
nuvarande platsvalsprocessen ingående kommunerna att
det finns olika tolkningar av vad vetoventilen
innebär.
Med hänvisning till vad vi framfört i
reservationen hemställer vi om en allmän översyn av
folkomröstningsinstitutet som ett instrument för
människor att påverka sin livsmiljö. Översynen bör
också omfatta frågan om kärnkraftsavfallet är en
fråga för staten eller om det kommunala vetot skall
gälla även denna miljöfråga. Vidare bör regeringen
förtydliga under vilka förutsättningar man med
nuvarande regler avser att utnyttja vetoventilen.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Vårt
förslag lämnas med anledning av motionerna
2000/01:Bo531 (c) och 2000/01:MJ836 (mp) yrkande 9.
11. Översyn av vattendomar och ansvar för
översvämningar, m.m. (punkt 8)
av Ulla-Britt Hagström (kd), Annelie Enochson
(kd), Rigmor Stenmark (c) och Yvonne Ångström
(fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 10.
Tillkännagivandet görs med anledning av motionerna
2000/01:Bo521 och 2000/01:Fö403 yrkande 3. Därmed
avslås motionerna 2000/01:Bo524, 2000/01:Bo528 och
2000/01:Bo532.
Ställningstagande
Efter att ha börjat summera insatserna och det som
hände under sommarens översvämningar i Hälsingland
finns det en stor oro bland befolkningen inför
framtida översvämningar och de konsekvenser dessa
kan få.
De flöden och de nivåer som uppmättes i juli är på
inget sätt extrema. Det som medierna under sommaren
kallade katastrof är normalt återkommande händelser
i de nord- och mellansvenska länen. Statistik som
förts i mer än 100 år visar att sommarens
översvämningar måste betecknas som regelbundet
återkommande höga flöden. Landskapet kommer alltså
att drabbas av höga flöden även i framtiden.
Skillnaden är att översvämningarna under senare år
har haft en tendens att inträffa oftare än tidigare.
Sommarens översvämningar har på många håll lett
till mycket allvarliga skador. Berörda kommuner
drabbas av stora och oförutsedda kostnader. I många
fall är det fråga om mindre inlandskommuner med
redan ansträngd ekonomi, sviktande
befolkningsunderlag och svag arbetsmarknad. Ovanåker
är en av de drabbade kommunerna som under den
senaste översvämningen 1985 drabbades av kostnader
på 42 miljoner kronor, men där den statliga
ersättningen bara gav 9 miljoner kronor. Hur stora
kostnaderna blir denna gång är ännu inte fastställt.
Även enskilda personer har drabbats hårt, då
vanliga försäkringar normalt inte täcker skador av
denna typ. Förorenade brunnar och sjuka hus har
rapporterats från många håll.
Eftersom översvämningarna är frekvent återkommande
och dessutom kan drabba mycket stora geografiska
områden samtidigt bör staten ansvara för och
investera i ett antal regionala översvämningsförråd
i landet med gemensam utrustning för att på ett
bättre sätt klara av kommande översvämningar.
Förråden bör placeras strategiskt i Sverige där
översvämningar regelbundet inträffar, varav ett i
Hälsingland.
Bättre flödesprognoser är nödvändiga med en samlad
prognosbild för att kommunerna skall kunna vidta
lokala förebyggande åtgärder. Prognoserna bör
samordnas med de översiktliga
översvämningskarteringar som är gjorda.
När en kommun via Räddningsverket får statsbidrag
rörande åtgärder i en älv så måste en samordnad
konsekvensutredning nedströms göras. Även dagens
vattendomar måste ses över.
De domar som finns är ålderstigna och tar inte
hänsyn till hela älvsystemet, utan gäller ofta
endast damm för damm. Vattendomarna bör ses över.
För att förebygga framtida översvämningar och den
skada de åsamkar bör en utredning tillsättas med
uppgift att utreda konsekvenserna av de åtgärder som
vi nu har föreslagit.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Vårt
förslag lämnas med anledning av motionerna
2000/01:Bo521 (kd) och 2000/01:Fö403 (c, s) yrkande
3. Det saknas mot bakgrund härav bärande skäl för
att i anledning av övriga motioner föreslå
ytterligare tillkännagivanden.
Förteckning över behandlade förslag
Motioner från allmänna motionstiden
2000/01:Bo223 av Lennart Daléus (c) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om inrättande av
nationalstadsparker.
2000/01:Bo503 av Barbro Andersson Öhrn (s) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om miljöprövning av
vindkraften.
2000/01:Bo505 av Bertil Persson (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om skydd av känsliga
kustområden mot vindkraftsutbyggnad.
2000/01:Bo507 av Knut Billing m.fl. (m) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till lagstiftning om vindkraft i enlighet med vad
som anförs i motionen.
2000/01:Bo508 av Åsa Torstensson (c) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om en översyn av 4
kap. 1 och 2 §§ miljöbalken syftande till att
levande skärgård likställs med övriga riksintressen.
2000/01:Bo517 av Agne Hansson (c) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen sin mening
vad i motionen anförs om underlättande av
vindkraftsutbyggnad på Öland och Gotland.
2000/01:Bo521 av Ragnwi Marcelind (kd) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en
konsekvensutredning av föreslagna åtgärder.
2000/01:Bo524 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av en
översyn av de lagar som reglerar ansvarsfrågan vid
översvämningar, samt en översyn av möjligheten att
ompröva de vattendomar som reglerar
vattenkraftföretagens verksamhet.
2000/01:Bo525 av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en översyn av
nuvarande lagstiftning om tillståndsförfarandet så
att etablering av små vattenkraftverk förenklas och
förbilligas.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att rimliga maximala
handläggningstider bör införas för ansökningar om
tillstånd.
2000/01:Bo528 av Nils-Göran Holmqvist m.fl. (s) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en översyn av
vattenlagstiftningen.
2000/01:Bo531 av Rigmor Stenmark (c) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om det kommunala vetot
och kärnkraftsavfall.
2000/01:Bo532 av Hans Stenberg och Anders Karlsson
(s) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av en
översyn av de vattendomar som reglerar ansvarsfrågan
för elproduktionsföretag vid översvämningar och
produktionsstörningar.
2000/01:Bo534 av Rune Berglund och Berit Andnor (s)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen beslutar att förordningen om avgifter
enligt vattenlagen 1983:945 ändras så att
bygdeavgifterna kan användas även till lönekostnader
då arbetet är inriktat på att främja bygdens
näringsliv och service.
2000/01:Fö403 av Erik Arthur Egervärn och Ola Rask
(c, s) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut:
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att göra en översyn
av landets vattendomar i syfte att undersöka
konsekvenserna av regleringarna och
vattenregleringsföretagens ersättningsskyldighet.
2000/01:MJ796 av Ingvar Eriksson m.fl. (m) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om bevarandet av våra
älvar.
2000/01:MJ836 av Ingegerd Saarinen (mp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
förtydliga under vilka förutsättningar man avser att
utnyttja vetoventilen.
2000/01:MJ841 av Harald Nordlund och Lennart
Kollmats (fp) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att skärpa
älvskyddet enligt tre punkter.
2000/01:N263 av Helena Bargholtz (fp) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en utvärdering av
vindkraften på Gotland.
2000/01:N265 av Marianne Andersson (c) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om enklare hantering av
vindkraftsärenden i kommuner och länsstyrelser.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att vindkraften inte
skall klassas som miljöfarlig verksamhet.
2000/01:N382 av Viviann Gerdin och Sven Bergström
(c) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut:
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vindkraften som
riksintresse.