I detta betänkande behandlar bostadsutskottet
proposition 2000/01:48 Tillgänglighet till
offentliga lokaler och på allmänna platser.
Regeringen föreslår i propositionen att riksdagen
antar ett förslag om ändring i plan- och bygglagen
(1987:10). Regeringens lagförslag återges i bilaga
2.
I betänkandet behandlas också en motion väckt med
anledning av propositionen samt förslag i fem
motioner från allmänna motionstiden hösten 2000.
Dessa förslag återges i bilaga 1.
Bakgrund
Plan- och byggutredningen (dir. 1992:104) hade bl.a.
i uppdrag att se över reglerna i plan- och bygglagen
(1987:10) om krav på tillgängligheten i den fysiska
miljön för personer med nedsatt rörelse- eller
orienteringsförmåga. I sitt andra delbetänkande,
Miljö och fysisk planering (SOU 1994:36), redovisade
utredningen vissa förslag i denna fråga. Innebörden
i dessa förslag var att lagen borde kompletteras
dels vad gällde kraven vid nybyggnad och ändring av
allmänna platser och områden för andra anläggningar,
dels så att vissa retroaktivt verkande krav ställdes
på befintliga publika lokaler och befintliga
allmänna platser.
Regeringen beslutade den 4 maj 1995 att inhämta
Lagrådets yttrande över ett lagförslag som även
inkluderade förslag med den inriktning som Plan- och
byggutredningen förordat i tillgänglighetsfrågorna.
Lagrådet framförde inte några synpunkter i denna
del.
Den proposition med förslag om ändringar i plan-
och bygglagen som regeringen senare förelade
riksdagen (prop. 1994/95:230) innefattade inte några
förslag till lagändringar i de aktualiserade
tillgänglighetsfrågorna. Regeringen redovisade
däremot som sin bedömning att det förelåg ett behov
av att ytterligare överväga vissa frågor i
anslutning till de förslag om tillgänglighet som
Plan- och byggutredningen lagt fram. Boverket har
därefter haft i uppdrag av regeringen att redovisa
överväganden och bedömningar i dessa frågor.
I en proposition med förslag om en nationell
handlingsplan för handikapppolitiken som regeringen
lämnade till riksdagen våren 2000 (prop.
1999/2000:79) togs frågan om skärpta krav på
tillgänglighet i plan- och bygglagen åter upp.
Regeringen redovisade i denna proposition sin avsikt
att senare under år 2000 förelägga riksdagen förslag
med denna inriktning. Därutöver innehöll
propositionen förslag och överväganden i ett flertal
andra frågor som rör tillgängligheten i den fysiska
miljön i vid bemärkelse. Den huvudsakliga
beredningen av propositionen skedde inom
socialutskottet (bet. 1999/2000:SoU14).
Bostadsutskottet avgav ett yttrande till
socialutskottet över vissa delar av propositionen
(yttr. 1999/2000:BoU6y).
Den 14 december 2000 avlämnade regeringen till
riksdagen den nu aktuella propositionen om
tillgänglighet till offentliga lokaler och på
allmänna platser.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås ändringar i plan- och
bygglagen (1987:10) som innebär att tydliga krav
skall kunna ställas på användbarhet i samband med
iordningställande och ändring av allmänna platser
och områden för andra anläggningar än byggnader.
Krav föreslås också införas på att enkelt avhjälpta
hinder mot tillgängligheten och användbarheten för
personer med nedsatt rörelse- eller
orienteringsförmåga skall undanröjas i befintliga
lokaler dit allmänheten har tillträde och på
allmänna platser.
Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1
juli 2001.
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar bostadsutskottet
regeringens förslag i proposition 2000/01:48 om
ändring i plan- och bygglagen. Bostadsutskottet
tillstyrker i allt väsentligt regeringens lagförslag
men föreslår att en paragraf ges en något annorlunda
formulering i syfte att förtydliga vad som föreslås
i propositionen. Vidare föreslås vissa
kompletteringar av närmast lagteknisk natur.
Lagförslaget innebär att föreskrifter med mer
preciserade krav skall kunna utfärdas vad gäller
användbarheten för personer med nedsatt rörelse-
eller orienteringsförmåga i samband med
iordningställande och ändring av allmänna platser
och områden för andra anläggningar än byggnader.
Vidare införs en möjlighet att genom föreskrifter
ställa krav på att enkelt avhjälpta hinder mot
tillgänglighet och användbarhet skall undanröjas i
vissa befintliga miljöer. Det gäller lokaler dit
allmänheten har tillträde och allmänna platser.
Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 juli
2001.
Bakom förslaget till lagändring står ett enigt
utskott. Ledamöterna från Moderata samlingspartiet
har emellertid i ett särskilt yttrande klargjort sin
syn på förutsättningarna för lagändringen.
I övrigt avstyrker utskottet en motion väckt med
anledning av propositionen samt sex motionsyrkanden
från allmänna motionstiden. Motionerna tar bl.a. upp
frågor om fortsatta insatser för ökad
tillgänglighet. Utskottet hänvisar i dessa frågor
till pågående eller aviserade utredningsinsatser och
uppdrag till statliga myndigheter.
I betänkandet finns fyra reservationer angående de
ekonomiska konsekvenserna av kraven på
tillgänglighet (kd), handikapporganisationernas
inflytande (v, kd, c, fp), tillgängligheten för
studenter med funktionshinder (kd, c) samt
tillgängligheten till bankomater (kd).
Propositionen
I proposition 2000/01:48 föreslår regeringen att
riksdagen skall anta regeringens förslag till lag om
ändring i plan- och bygglagen (1987:10) .
Följdmotion
2000/01:Bo8 av Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd) i
vilken föreslås att riksdagen fattar följande
beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att stärka kraven på
samråd med handikapporganisationerna i utformandet
av PBL:s tillämpningsföreskrifter och i plan- och
byggärenden.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ansvars- och
finansieringsprincipen för nya eller utökade uppdrag
som staten lägger på kommunerna.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att tillgängligheten
för studenter med funktionshinder särskilt
uppmärksammas.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att bankomater bör
beaktas som stadigvarande produkter infogade i
byggnadsverk.
Motioner från allmänna motionstiden
2000/01:Bo510 av Johnny Gylling (kd) i vilken
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
om förtydligande av plan- och bygglagen så att
bankomater omfattas av lagen om tillgänglighet också
för personer med funktionshinder.
2000/01:Bo513 av Owe Hellberg m.fl. (v) i vilken
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen begär att regeringen ger Boverket i
uppdrag att utreda hur ökade behov av tillgänglighet
skall bemötas för att säkra tillgängligheten vid
nybyggnation och större ombyggnader.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ge
handikapporganisationerna rätt att delta i
byggsamråd med byggherren och byggnadsnämnden.
2000/01:Bo522 av Sten Lundström och Owe Hellberg (v)
i vilken föreslås att riksdagen fattar följande
beslut:
Riksdagen begär att regeringen upprättar en plan
för genomförande av insatser för tillgängligheten i
offentliga miljöer inom den statliga verksamheten.
2000/01:So299 av Chris Heister m.fl. (m) i vilken
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om handikappanpassning
av byggnader m.m.
2000/01:So538 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) i vilken
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
2. Riksdagen av regeringen begär förslag om att
förstärka plan- och bygglagen för att inleda
reformarbetet med tillgänglighet.
Utskottets överväganden
Regeringens förslag om ändringar i
plan- och bygglagen
Tillgängligheten i den offentliga miljön m.m.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör anta utskottets förslag till
lag om ändring i plan- och bygglagen.
Utskottets lagförslag ansluter till
regeringens förslag men har i ett avseende
formulerats något annorlunda i syfte att
förtydliga regeringens avsikt med
lagändringen. Vidare föreslås vissa
kompletteringar av närmast lagteknisk natur.
Lagförslaget innebär att det blir möjligt
att genom föreskrifter utfärda mer
preciserade krav på användbarhet för personer
med nedsatt rörelse- eller
orienteringsförmåga i samband med iordning-
ställande och ändring av bl.a. allmänna
platser. Vidare införs en möjlighet att genom
föreskrifter ställa krav på att enkelt
avhjälpta hinder mot tillgänglighet och
användbarhet skall undanröjas i vissa
befintliga miljöer. Det gäller lokaler dit
allmänheten har tillträde och allmänna
platser. Lagändringen skall träda i kraft den
1 juli 2001. Riksdagen bör också avslå två
motioner från allmänna motionstiden 2000.
Jämför särskilt yttrande (m).
Tillgänglighetsfrågornas behandling i
bostadsutskottet
Frågor om tillgängligheten för personer med
funktionshinder är av central betydelse vid
överväganden och beslut som rör den byggda miljön.
Dessa frågor har också under många år varit föremål
för ingående diskussioner och överväganden inom
bostadsutskottet. Utskottet anser att det är av
särskild vikt att den offentliga miljön ges en
utformning som inte utestänger delar av befolkningen
utan att den även ger personer med nedsatt rörelse-
eller orienteringsförmåga tillträde.
Även om vissa krav eller åtgärder som diskuteras i
den aktuella propositionen i första hand är
inriktade på att öka tillgängligheten för personer
med funktionshinder kan ofta de
tillgänglighetsskapande åtgärderna innebära en
bättre utformning av den byggda miljön för hela
befolkningen. I olika delar av livets skeden kan
dessutom behovet av en god tillgänglighet öka även
för den del av befolkningen som inte i första hand
åsyftas när behovet av tillgänglighetsskapande
åtgärder diskuteras. Det kan handla om
småbarnsfamiljer med barnvagnar eller äldre personer
som drabbats av en för åldern normal begränsning av
rörligheten. Det är mot denna bakgrund angeläget att
framhålla att kravet på tillgänglighet inte bör ses
som särintresse utan som ett allmänt intresse som
gynnar samhället i dess helhet.
Inom bostadsutskottet har det sedan länge rått en
bred enighet i synen på vikten av att
tillgänglighetsfrågorna ges stor uppmärksamhet i
planeringen och byggandet av den fysiska miljön.
Inte heller behovet av att vidta åtgärder mot
bristerna i befintliga miljöer har ifrågasatts.
Däremot har en diskussion förts om vilka
förbättringar som kan förväntas bli genomförda på
frivillig väg och vad som kan kräva ett bättre stöd
genom lag. Dessutom har behovet av ett tillräckligt
kunskapsunderlag framhållits i olika sammanhang. Det
framgår av bakgrundsbeskrivningen i propositionen
att ett sådant kunskapsunderlag har tagits fram
under senare år, bl.a. genom de inventeringar och
utredningar som Boverket genomfört i frågan. Det är
också mot bakgrund av detta kunskapsunderlag som
regeringen nu förordar att kraven på tillgänglighet
i den offentliga miljön dels förtydligas i vissa
avseenden, dels kompletteras till att även omfatta
vissa åtgärder i den befintliga miljön.
Bostadsutskottet har vid flera tillfällen
behandlat motioner med innebörden att riksdagen av
regeringen bör begära förslag om krav på att
tillgängligheten i den befintliga miljön förbättras.
Även under allmänna motionstiden år 2000 har en
motion med denna inriktning väckts. I Folkpartiets
partimotion 2000/01:So538 yrkande 2 föreslås att
riksdagen skall begära att regeringen lägger fram
ett förslag om förstärkta krav på tillgänglighet i
plan- och bygglagen (PBL). I och med avlämnandet av
den nu aktuella propositionen får detta yrkande
anses vara tillgodosett. Utskottet övergår därför
till att överväga de förslag om kompletteringar av
plan- och bygglagen som regeringen förordat. Det kan
i sammanhanget noteras att det med anledning av
propositionen inte väckts någon motion som
ifrågasätter behovet eller inriktningen av den
förordade lagregleringen. I den motion som avgivits
med anledning av propositionen framförs i stället
dels förslag angående det ekonomiska ansvaret för
tillgänglighetsskapande åtgärder, dels förslag om
vissa fortsatta insatser för en ökad tillgänglighet.
Iordningställande och ändring av allmänna
platser och områden för andra anläggningar än
byggnader
Regeringen föreslår att tydliga krav skall ställas
på tillgänglighetsskapande åtgärder i samband med
iordningställande och ändring av allmänna platser
och områden för andra anläggningar än byggnader.
Förslaget innebär att 3 kap. 18 § PBL kompletteras
med ett nytt stycke där det anges att sådana platser
och områden alltid skall uppfylla vissa krav på
användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller
orienteringsförmåga i den utsträckning som följer av
föreskrifter meddelade med stöd av lagen (se bilaga
2).
Regeringen har den 6 juli 2000 givit Boverket i
uppdrag att utarbeta tillämpningsföreskrifter till
PBL med utgångspunkt i de förslag som lades fram av
Plan- och byggutredningen i betänkandet Miljö och
fysisk planering (SOU 1994:36). Uppdraget innefattar
att förtydliga de krav på tillgänglighet som ställs
i PBL på allmänna platser vid nybyggnad och ändring.
Verket redovisade den 20 februari 2001 sitt uppdrag
till regeringen.
I propositionen framhålls att det är ett
väsentligt allmänt intresse att den gemensamma
miljön i rimlig utsträckning kan användas av alla på
lika villkor och att ingen skall vara utestängd från
deltagande i samhällslivet på grund av nedsatt
rörelse- eller orienteringsförmåga. Fortfarande
finns det emellertid många hinder i bl.a. gatumiljön
som hindrar framkomligheten. Hindren kan bestå av
nivåskillnader, markbeläggningar och trottoarkanter
eller en fysisk utformning som gör att personer med
nedsatt orienteringsförmåga har svårt att hitta
rätt. Regeringen menar att starka skäl talar för att
förbättringen av den gemensamma miljön nu måste
intensifieras.
I PBL ställs i dag krav på att allmänna platser
och områden för andra anläggningar än byggnader
skall handikappanpassas i skälig utsträckning. Dessa
regler utgår från de krav som gäller för tomter.
Någon närmare precisering av kraven ges inte i
förordning eller på annat sätt. Regeringens förslag
till ett nytt andra stycke i 3 kap. 18 § syftar till
att möjliggöra att genom föreskrifter, meddelade med
stöd av PBL, ställa mer precisa krav.
Bostadsutskottet instämmer i regeringens bedömning
att det finns skäl att precisera de krav som ställs
på utformningen av den gemensamma miljön. Det är
givetvis inte acceptabelt om exempelvis allmänna
platser såsom torg och gator vid nyanläggning eller
i samband med ändringar ges en utformning som
utestänger delar av befolkningen eller i onödan
försvårar framkomligheten och användbarheten.
Orsaken till att allmänna platser m.m. ibland givits
en mindre lämplig utformning står sannolikt att
finna i att tillgänglighetsfrågorna inte ägnats
tillräcklig uppmärksamhet. Bristen på goda exempel
eller tillräckligt tydliga krav kan ha bidragit till
detta. En precisering av lagens krav genom
förordning och andra föreskrifter kan underlätta
planering och projektering av den offentliga miljön.
Utskottet instämmer även i regeringens uppfattning
att en precisering av lagens krav ökar möjligheterna
att genom påföljder och ingripanden fullt ut hävda
dem i det enskilda fallet.
Bostadsutskottet tillstyrker således regeringens
förslag om att komplettera 3 kap. 18 § PBL med ett
andra stycke med innebörden att allmänna platser och
områden för andra anläggningar alltid skall uppfylla
vissa krav på användbarhet för personer med nedsatt
rörelse- eller orienteringsförmåga i den
utsträckning som följer av föreskrifter. Avsikten är
att genom dessa föreskrifter närmare reglera vad som
skall gälla i samband med iordningställande och
ändring.
Bemyndiganden om att meddela föreskrifter till
3 kap. PBL finns i lagens 16 kap. 1 §. Enligt
denna paragraf får regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer meddela de
föreskrifter om krav på byggnader m.m. som
utöver bestämmelserna i 3 kap. behövs bl.a. för
en lämplig utformning av byggnader och andra
anläggningar samt tomter och allmänna platser.
För att föreskriftsrätten även skall omfatta
områden för andra anläggningar än byggnader
behöver paragrafen kompletteras i detta
avseende. I bostadsutskottets lagförslag
(bilaga 3) har en sådan komplettering förts in.
Befintliga lokaler och allmänna platser
Regeringens lämnar förslag om att regler skall
införas i PBL om tillgänglighet och användbarhet för
vissa befintliga lokaler och för allmänna platser.
Förslaget innebär att 17 kap. PBL kompletteras med
en ny 21 a § med följande lydelse.
I lokaler dit allmänheten har tillträde och på
allmänna platser skall enkelt avhjälpta hinder
mot tillgängligheten och användbarheten för
personer med nedsatt rörelse- eller
orienteringsförmåga undanröjas i den utsträckning
som följer av föreskrifter meddelade med stöd av
denna lag.
Det ovan omnämnda uppdraget till Boverket innefattar
även att i samråd med berörda parter utarbeta
förslag till föreskrifter som behövs för
tillämpningen av lagstiftningen i denna del.
Regeringen redovisar som sin bedömning att de
avsedda åtgärderna bör vara genomförda senast vid
utgången av år 2010. Regeringen framhåller även sin
avsikt att efter fem år genomföra en uppföljning av
den nya lagstiftningen.
Regeringens lagförslag har inte heller i denna del
mött invändningar i någon motion väckt med anledning
av propositionen. Däremot finns i motion
2000/01:So299 (m) yrkande 5 från allmänna
motionstiden invändningar mot att retroaktivt
verkande krav införs i PBL. Enligt motionen bör
förslag om att retroaktivt ställa nya krav på
befintlig bebyggelse avvisas. Däremot anser
motionärerna att offentliga myndighetslokaler bör
göras tillgängliga för handikappade.
Bostadsutskottet tar först upp den principiella
fråga som väcks genom motion 2000/01:So299 (m).
Motionen ger uttryck för uppfattningen att
retroaktivt verkande regler bör undvikas i
byggnadslagstiftningen. Utskottet har förståelse för
en sådan synpunkt. Det finns starka skäl för
återhållsamhet när det gäller att införa krav med
retroaktiv verkan på befintlig bebyggelse m.m. Detta
gäller särskilt om kraven skulle ges en sådan
utformning att de får stora ekonomiska eller andra
konsekvenser för den enskilde. Det kan å andra sidan
hävdas att de nya krav av brett allmänt intresse som
samhällsutvecklingen lyfter fram måste kunna få
genomslag även i befintliga miljöer. I annat fall
skulle en anpassning av den byggda miljön helt bli
beroende av nybyggande eller mer genomgripande
förändringar. Det bör i sammanhanget även framhållas
att byggnadslagstiftningen vid flera tidigare
tillfällen kompletterats med vissa retroaktivt
verkande krav på befintliga byggnader. Det har i
dessa fall bl.a. handlat om att tillgodose de
utökade krav på skydd mot olycksfall respektive på
en bättre arbetsmiljö som successivt gjort sig
gällande. I PBL finns dessutom redan vissa
retroaktivt verkande krav på tillgängligheten i
terminalbyggnader.
Utskottet anser mot denna bakgrund att en
avvägning måste kunna göras mellan de konsekvenser
som de retroaktivt verkande kraven kan få för
enskilda fastighetsägare m.fl. och de allmänna
intressen som gör sig gällande. Som redan
framhållits är kravet på tillgänglighet ett sådant
intresse som under senare år fått allt större tyngd.
Det är inte rimligt att stora grupper stängs ute
från lokaler och miljöer dit allmänheten förutsätts
ha tillträde. Det kan i och för sig hävdas att en
successiv anpassning av dessa miljöer till dagens
krav kan förväntas genom nybyggnad eller i samband
med sådana ändringar som medför att gällande
tillgänglighetskrav i byggnadslagstiftningen blir
tillämpliga. En mer genomgripande förnyelse av den
byggda miljön är emellertid en i tiden så utdragen
process att det finns skäl att fråga sig vad som är
genomförbart med en betydligt kortare tidshorisont.
Det är överväganden med denna utgångspunkt som lett
fram till regeringens förslag om att nya krav på
tillgänglighet och användbarhet för vissa befintliga
lokaler och för allmänna platser bör föras in i PBL.
Även bostadsutskottet anser att samhällsintresset av
en ökad tillgänglighet har en sådan tyngd att
lagstiftningen bör kompletteras i detta avseende.
Vid utformningen av erforderliga regler med
retroaktiv verkan måste emellertid stor vikt läggas
vid att en avvägning görs mellan kravnivån och
möjligheten att på ett rimligt sätt tillgodose
kraven.
Förslaget i motion 2000/01:So299 (m) yrkande 5 om
ett tillkännagivande från riksdagen väcktes under
den allmänna motionstiden. Bostadsutskottet
uppfattar det faktum att regeringens förslag inte i
motioner väckt några förnyade invändningar som att
det nu finns ett brett stöd för tanken att införa
vissa tillgänglighetskrav även för befintliga
lokaler och allmänna platser. Motionen bör således
inte föranleda något tillkännagivande från
riksdagen. Utskottet övergår därför till att
överväga sakfrågan om utformningen av de krav som
avses bli införda i PBL.
Inledningsvis vill utskottet ta upp frågan om den
föreslagna paragrafens närmare utformning vad gäller
de krav som ställs på befintliga lokaler. Det
framgår av regeringens redovisade skäl till
lagförslaget att avsikten är att kraven skall gälla
tillgängligheten till och i dessa lokaler.
Paragrafen har emellertid i regeringens förslag
givits en formulering som kan ge intrycket att
kravet på att undanröja enkelt avhjälpta hinder mot
tillgängligheten begränsas till att gälla inom
lokalen. Det framstår som närmast självklart att när
ett visst krav på tillgänglighet ställs i lokalen
skall även en motsvarande tillgänglighet till
lokalen tillgodoses. För att undanröja eventuella
risker för missförstånd på denna punkt och för att
öka tydligheten i lagen anser utskottet att
paragrafen bör ges en något annorlunda formulering.
Utgångspunkten bör tas i uppbyggnaden av gällande
regler om tillgänglighet i samband med nybyggnad och
ändring.
Byggnadslagstiftningens krav på tillgänglighet och
användbarhet i samband med nyuppförande och ändring
av lokaler dit allmänheten har tillträde är
utformade så att kraven ställs på att byggnaden
skall ges en sådan utformning att lokalen får de
uppställda egenskaperna. Denna utgångspunkt bör
gälla även för den nu aktuella regleringen av
befintliga lokaler. Därmed torde det tydligare
framgå att kraven omfattar tillgängligheten både
till och i lokalen i enlighet med regeringens
avsikt. Utskottet förordar därför att den aktuella
paragrafen ges följande formulering.
I byggnader som innehåller lokaler dit
allmänheten har tillträde och på allmänna platser
skall enkelt avhjälpta hinder mot lokalernas och
platsernas tillgänglighet och användbarhet för
personer med nedsatt rörelse- eller
orienteringsförmåga undanröjas i den utsträckning
som följer av föreskrifter meddelade med stöd av
denna lag.
Utskottet föreslår även att den rubrik i 17 kap. PBL
som står närmast före 20 § kompletteras för att
bättre motsvara även innehållet i den nya 21 a §.
Innebörden i regeringens lagförslag är att enkelt
avhjälpta hinder mot tillgänglighet och användbarhet
skall undanröjas. Enligt vad som anförs i
propositionen är det emellertid knappast möjligt att
genom lag i detalj reglera vad som bör avses med
enkelt avhjälpta hinder. Utgångspunkten för
regeringens förslag är i stället att kravet på att
undanröja enkelt avhjälpta hinder får preciseras
genom förordning och tillämpningsföreskrifter. Som
exempel på vilken typ av åtgärder som åsyftas anger
regeringen åtgärder för att öka orienterbarheten,
t.ex. kontrastmarkering, skyltning och belysning
eller för att öka framkomligheten, t.ex. genom att
ta bort trösklar eller genom att överbrygga mindre
nivåskillnader med ramper.
Utskottet delar bedömningen att lagkravets närmare
innebörd och omfattning bör preciseras genom
förordning och andra föreskrifter. Ett sådant arbete
har också inletts genom det uppdrag som Boverket
erhållit från regeringen. Uppdraget som har utförts
i samråd med Svenska Kommunförbundet, Sveriges
Fastighetsägareförbund och företrädare för
handikapporganisationerna redovisades till
regeringen den 20 februari 2001. Frågan skall nu
beredas vidare inom Regeringskansliet. Det är
givetvis särskilt angeläget att regler med
retroaktivt verkande krav utformas så att de blir
tydliga och tillämpningsbara. Vidare är det en
styrka om utformningen av regelsystemet kan ske i
samarbete och samförstånd med de närmast berörda
parterna.
I propositionen anges att de uppställda kraven
inte får ställas så högt att de blir orimligt
betungande för fastighetsägare, lokalhållare och
näringsidkare. För mindre näringsidkare föreslås
därför undantag kunna medges om de krävda åtgärderna
äventyrar verksamheten. Det får förutsättas att
avsikten är att genom förordning och andra
föreskrifter närmare avgränsa de fall då kraven
anses behöva anpassas utifrån verksamhetens art och
omfattning i förhållande till byggnadens
förutsättningar. Även vad gäller denna fråga bör
givetvis en strävan vara att reglerna ges en så
tydlig utformning att framtida tolkningstvister i
möjligaste mån kan undvikas.
Även om utgångspunkten för utformning av
förordning och tillämpningsföreskrifter bör vara att
reglerna blir tydliga och om möjligt har brett stöd
bland berörda parter kan det inte helt förutses i
vilken takt de avsedda åtgärderna kommer att bli
genomförda. Regeringen framhåller att aktörerna bör
ges en rimlig tid för genomförandet. Avsikten är att
åtgärderna skall kunna vidtas exempelvis i samband
med ordinarie underhåll för att därigenom begränsa
kostnaderna. Enligt propositionen bör emellertid
åtgärderna vara genomförda senast vid utgången av år
2010. Regeringen aviserar sin avsikt att efter fem
år genomföra en uppföljning av tillämpningen av den
nya lagstiftningen. Utskottet delar regeringens
bedömning att det efter en tid finns skäl att följa
upp om utfallet av regelsystemet blivit det avsedda.
I detta sammanhang kan det givetvis även finnas skäl
att göra en avstämning mot de synpunkter som förts
fram av bl.a. handikapporganisationer,
fastighetsägare och företrädare för den kommunala
sektorn.
Sammanfattningsvis anser utskottet att regeringens
förslag om att PBL skall kompletteras med krav på
tillgänglighet och användbarhet för befintliga
lokaler och allmänna platser bör vinna riksdagens
bifall med de ändringar som utskottet förordat (se
utskottets lagförslag, bilaga 3).
Lagändringen bör träda i kraft den 1 juli 2001.
Ekonomiska konsekvenser av kraven på
tillgänglighet
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslaget om att
staten skall ta ett finansiellt ansvar för de
nya kraven på tillgänglighetsskapande
åtgärder. Utskottet hänvisar i denna fråga
till den s.k. ansvars- och
finansieringsprincipen som riksdagen tidigare
ställt sig bakom. Jämför reservation 1 (kd).
I propositionen redovisas kortfattat de bedömningar som
Boverket gjort av kostnaderna för att undanröja
enkelt avhjälpta hinder mot tillgängligheten i
enlighet med regeringens förslag. Enligt denna
redovisning kan den totala investeringskostnaden
uppskattas ligga i storleksordningen 5 miljarder
kronor. Av beloppet avser uppskattningsvis 25 %
åtgärder på allmänna platser och 75 % åtgärder i
lokaler. Det framhålls även att kostnaden kan minska
avsevärt om åtgärderna genomförs i samband med
ordinarie underhålls- och ombyggnadsverksamhet.
Regeringen framhåller att kostnaderna för att
undanröja enkelt avhjälpta hinder mot
tillgängligheten bör täckas enligt ansvars- och
finansieringsprincipen och hänvisar till motsvarande
riksdagsuttalanden i samband med beredningen av den
nationella handlingsplanen för handikappolitiken
(prop. 1999/2000:79, bet. SoU14, yttr. BoU6y). Denna
princip innebär att varje sektor i samhället skall
bedriva sin verksamhet så att den blir tillgänglig
för alla medborgare, inklusive personer med
funktionshinder, och att kostnaderna för nödvändiga
anpassningsåtgärder skall finansieras inom ramen för
den ordinarie verksamheten.
I motion 2000/01:Bo8 (kd) tas frågan om
kostnadsansvaret för åtgärderna upp. Enligt
motionens yrkande 2 bör riksdagen i ett
tillkännagivande framhålla att statliga medel bör
anslås för genomförande av de nya kraven på
tillgänglighetsskapande åtgärder. Motionärerna
framhåller att staten bör ta ett finansiellt ansvar
för nya eller utökade uppdrag som åläggs kommunerna.
Bostadsutskottet tog redan i samband med
riksdagsbehandlingen av förslaget om en nationell
handlingsplan för handikappolitiken principiell
ställning för att ansvars- och
finansieringsprincipen skall tillämpas i det nu
aktuella fallet. Utskottet anförde i ett yttrande
till socialutskottet (yttr. 1999/2000:
BoU6y s. 8) följande:
Bostadsutskottet anser att en av de grundläggande
förutsättningarna för utformningen av den byggda
miljön måste vara att den i möjligaste mån skall
vara tillgänglig och användbar för alla. Detta
gäller i särskilt hög grad för allmänna platser
och för lokaler dit allmänheten har tillträde.
Denna utgångspunkt förutsätter ett
betraktelsesätt där frågor om tillgänglighet på
ett naturligt sätt integreras såväl i
byggprocessen som i förvaltning och underhåll av
befintliga byggnader och allmänna platser. Den av
regeringen förordade ansvars- och
finansieringsprincipen ger uttryck för detta
betraktelsesätt.
Utgångspunkten för finansieringen av åtgärder
för ökad tillgänglighet bör således vara att
kostnaderna skall täckas inom ramen för den
ordinarie verksamheten. Som regeringen framhåller
kan kostnaderna för att eliminera enkelt
åtgärdade hinder mot tillgängligheten förväntas
bli relativt begränsade om åtgärderna genomförs i
samband med ordinarie underhållsarbete. Den av
regeringen förordade tidsramen för åtgärderna ger
också utrymme för ett planmässigt och
kostnadseffektivt genomförande.
Utskottet ställer sig således bakom regeringens
uppfattning att kostnaderna för att eliminera
enkelt åtgärdade hinder mot tillgängligheten bör
täckas enligt ansvars- och
finansieringsprincipen.
Socialutskottet anslöt sig till bostadsutskottets
uppfattning i frågan.
Bostadsutskottet står fast vid sin bedömning av
vilken huvudprincip som bör tillämpas när det gäller
det ekonomiska ansvaret för genomförandet av de
tillgänglighetsskapande åtgärderna. Utskottet har
emellertid viss förståelse för uppfattningen att
staten bör ta en del av ansvaret när vissa krav med
retroaktiv verkan förs in i lagstiftningen. Detta
ansvar kan också sägas komma till uttryck i
utformningen av det förslag som regeringen lagt fram
för riksdagen. Det gäller bl.a. avgränsningen till
att avse enkelt åtgärdade hinder, möjligheten att
vidta åtgärderna när det kan ske på ett
kostnadseffektivt sätt samt den aviserade
möjligheten till undantag när kraven skulle få
orimliga konsekvenser i det enskilda fallet. I
sammanhanget är det också viktigt att erinra om att
åtgärderna i flertalet fall även har en intäktssida.
Det kan handla om en butiksinnehavare som kan
utvidga sin kundkrets eller om en kommun som kan
undvika vissa utgifter för exempelvis hemtjänst och
färdtjänst genom att den funktionshindrade inte
behöver hjälp i lika stor utsträckning. Det är
naturligtvis möjligt att även ur ett bredare
samhällsekonomiskt perspektiv påvisa många fördelar
med att ge den offentliga miljön en utformning som
kan göra alla delaktiga i samhällslivet.
Sammanfattningsvis anser utskottet således att
ansvars- och finansieringsprincipen bör tillämpas
när det gäller den nya lagstiftningen om
tillgänglighetsskapande åtgärder. Det får emellertid
förutsättas att även frågor om de ekonomiska
konsekvenserna av denna princip kan komma att
uppmärksammas i den uppföljning av lagens
tillämpning som regeringen aviserat. Utskottet
avstyrker förslaget i motion 2000/01:Bo8 (kd)
yrkande 2 om ett tillkännagivande i frågan.
Fortsatta insatser för ökad
tillgänglighet
Handikapporganisationernas inflytande m.m.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå tre motionsyrkanden om
utredningsinsatser m.m. i syfte att öka
handikapporganisationernas inflytande samt
att lyfta fram tillgänglighetsfrågorna i
plan- och byggprocessen. Utskottet hänvisar
till ett regeringsuppdrag till Boverket med
denna inriktning. Jämför reservation 2 (v,
kd, c, fp).
Två motioner, en väckt under allmänna motionstiden
och en med anledning av propositionen, behandlar
frågor om bl.a. handikapporganisationernas
inflytande i plan- och byggprocessen.
Enligt motion 2000/01:Bo8 (kd) yrkande 1 bör
handikapporganisationers delaktighet och inflytande
i plan- och byggfrågor stärkas. Motionärerna
framhåller att dessa organisationer besitter
specifika kunskaper om tillgänglighet som måste tas
till vara. Kraven på samråd bör därför stärkas dels
vid utformningen av tillämpningsföreskrifter till
PBL, dels i plan- och byggärenden.
Även i motion 2000/01:Bo513 (v) tas
handikapporganisationernas inflytande i plan- och
byggprocessen upp. Enligt yrkande 2 bör dessa
organisationer ges rätt att delta i byggsamråd med
byggherren och byggnadsnämnden. Motionärerna
framhåller också att dessa samråd måste genomföras
tidigare i byggprocessen än vad som är fallet i dag.
Byggsamrådet föreslås därför komma till stånd redan
i projekteringsstadiet.
I yrkande 1 i samma motion föreslås att Boverket
skall ges i uppdrag att utreda hur det ökade behovet
av tillgänglighet skall kunna mötas och hur reglerna
för bygglovsprocessen skall förändras för att säkra
tillgängligheten vid nybyggnation och större
ombyggnader. Motionärerna hänvisar bl.a. till det
ökade behov av tillgänglighet som kommer att bli
följden av en allt större andel äldre i
befolkningen.
Bostadsutskottet delar bedömningen att det finns
skäl att i högre grad ägna tillgänglighetsfrågorna
uppmärksamhet i plan- och byggprocessen. En sådan
utveckling kan visserligen redan sägas ha pågått
under en längre tid men det kan samtidigt
konstateras att det fortfarande tillkommer byggnader
och miljöer som givits en utformning som fungerar
dåligt för personer med funktionshinder. Det är
därför viktigt att i olika delar av plan- och
byggprocessen finna former för att inhämta och ta
till vara de kunskaper som inte minst handikapp-
organisationerna besitter. I många fall finns redan
utvecklade rutiner för ett fungerande samråd, men i
andra fall kan tillgänglighetsfrågorna behöva lyftas
fram och ges en betydligt större tyngd. De
lagändringar som utskottet i detta betänkande ställt
sig bakom får anses vara en del i denna strävan. Det
kan också handla om att bättre tillämpa det
regelsystem som redan finns i PBL och att sprida
goda exempel på hur ett fungerande samrådsförfarande
kan läggas upp i olika typer av ärenden. Som anförs
i en av motionerna är behovet av att få in kunskapen
om tillgänglighet och användbarhet i ett
tillräckligt tidigt skede av plan- och byggprocessen
en av de frågor som bör ägnas särskild
uppmärksamhet.
Bostadsutskottet kan även instämma i motionärernas
uppfattning att Boverket har en viktig roll i
arbetet med att utveckla formerna för samråd och
inflytande i tillgänglighetsfrågorna. Verket har
emellertid redan erhållit ett uppdrag från
regeringen som synes väl täcka in de frågor som
enligt motionerna behöver utredas. I regeringens
tidigare omnämnda uppdrag till Boverket att ta fram
tillämpningsföreskrifter till den föreslagna
förändringen i PBL ingår således att arbetet skall
ske i samråd med bl.a. företrädare för handikapp-
organisationerna. I uppdraget ingår även att utreda
frågor om hur tillgänglighetsaspekterna tas upp i
samrådsförfarandet vid plan- och byggärenden.
Boverket skall tillsammans med Svenska
Kommunförbundet och företrädare för
handikapporganisationerna studera de nuvarande
formerna för samråd och utreda förutsättningarna att
förbättra möjligheterna till insyn. Regeringen
framhåller också i sitt uppdrag att det är viktigt
att handikapporganisationerna ges goda möjligheter
att i ett tidigt skede lämna synpunkter på planer
samt ny- och ombyggnader.
Uppdraget till Boverket att utreda formerna för de
lokala handikapporganisationernas insyn och
inflytande i plan- och byggärenden skall redovisas
senast den 29 juni 2001. Bostadsutskottet anser inte
att detta arbete bör föregripas. Motionerna
2000/01:Bo8 (kd) yrkande 1 samt 2000/01:Bo513 (v)
yrkandena 1 och 2 avstyrks mot denna bakgrund.
Tillgängligheten för studenter med
funktionshinder
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslaget om att
genom ett tillkännagivande uppmärksamma
regeringen på frågor om tillgängligheten för
studenter med funktionshinder. Utskottet
anser att regeringen redan får anses vara
uppmärksammad på dessa frågor. Jämför
reservation 3 (kd, c).
I motion 2000/01:Bo8 (kd) uppmärksammas situationen
för studenter med nedsatt rörelse- eller
orienteringsförmåga. Motionärerna framhåller att
tillgängligheten i universitet och högskolor på
flera håll är mycket bristfällig. Det råder vidare
stor brist på handikappanpassade studentbostäder. I
motionens yrkande 3 föreslås riksdagen göra ett
tillkännagivande om att regeringen bör uppmärksamma
och verka för att förbättra de handikappade
studenternas situation.
Bostadsutskottet behandlade hösten 2000 två
motionsförslag om att funktionshindrade
studenternas bostadssituation borde ägnas stor
uppmärksamhet (2000/01:BoU1 s. 41). Utskottet, som
instämde i motionärernas uppfattning i sak,
avstyrkte motionerna med hänvisning till att även
regeringen givit uttryck för denna uppfattning.
Vidare hänvisade utskottet till det tillskott av
studentbostäder som kan förväntas genom det statliga
investeringsbidrag som för närvarande kan utgå.
Detta nytillskott av bostäder kommer att i väsentlig
utsträckning öka tillgången på studentbostäder som
kan användas av funktionshindrade.
De funktionshindrade högskolestudenternas
situation i en vidare bemärkelse uppmärksammades i
förslaget till en nationell handlingsplan för handi-
kappolitiken (prop. 1999/2000:79). Regeringen
framhöll här att ökade ansträngningar måste göras
för att underlätta för funktionshindrade att studera
vid universitet och högskolor. Vidare hänvisades
till ett regeringsuppdrag till Högskoleverket att
lägga fram förslag om hur de hinder som finns för
studenter med funktionshinder skall undanröjas eller
minskas. Regeringen aviserade också sin avsikt att
återkomma med eventuella förslag till åtgärder med
anledning av redovisningen av verkets uppdrag.
Utskottet anser mot denna bakgrund att det finns
god grund för uppfattningen att regeringen är väl
uppmärksammad på de problem som möter många
funktionshindrade studenter i både studierna och
boendet. Ett tillkännagivande enligt förslaget i
motion 2000/01:Bo8 (kd) yrkande 3 skulle därför inte
tjäna något reellt syfte. Det får i stället anses
vara en gemensam angelägenhet för bl.a. riksdagen,
regeringen, högskolorna och de närmast berörda
högskolekommunerna att lyfta fram de
funktionshindrade studenternas situation i alla
sammanhang som gäller villkoren för universitets-
och högskolestudier.
Tillgängligheten till bankomater
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå två motionsförslag om
ändringar i plan- och bygglagen i syfte att
bankomater skall omfattas av lagens krav på
tillgänglighet och användbarhet. Utskottet
hänvisar till att regeringen aviserat sin
avsikt att utreda hur tillgängligheten till
bl.a. bankomater skall kunna tillgodoses.
Jämför reservation 4 (kd).
Två motioner tar upp funktionshindrades
tillgänglighet till bankomater. Motionärerna
framhåller vikten av att bankomaterna placeras och
utformas så att alla skall kunna använda dem. I båda
motionerna, 2000/01:Bo8 (kd) yrkande 4 samt
2000/01:Bo510 (kd), föreslås att erforderliga
ändringar skall göras i PBL så att bankomater kommer
att omfattas av lagens krav på tillgänglighet och
användbarhet.
Utskottet delar givetvis motionärernas uppfattning
att även funktionshindrade bör ha tillgång till s.k.
bankomater och andra liknande tjänster. I första
hand är det en fråga för bankerna själva att arbeta
för att deras serviceutbud blir tillgängligt för
alla, oavsett eventuella funktionshinder. Som
motionärerna konstaterar anses bankomaterna i dag
inte omfattas av PBL:s regelsystem. I den mån
lagstiftning skulle krävas för att öka bankomaternas
tillgänglighet finns det emellertid skäl att
analysera även andra rättsområden än
byggnadslagstiftningen. Det finns i dag också flera
andra exempel på automatiserade tjänster som behöver
uppmärksammas när det gäller tillgänglighet och
användbarhet. Det kan exempelvis handla om
biljettautomater eller olika former av tjänster inom
IT-området.
I förslaget till den nationella handlingsplanen
för handikappolitiken framhölls behovet av att
närmare överväga formerna för reglering av
tillgängligheten inom vissa områden där det i dag
inte finns några regler. Tillgängligheten till
bankomater nämndes som ett exempel på ett sådant
område. Regeringen aviserade i detta sammanhang sin
avsikt att utreda dessa frågor.
Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet motionerna 2000/01:Bo8 (kd) yrkande 4 och
2000/01:Bo510 (kd). Resultatet av den aviserade
utredningen bör avvaktas.
Statliga myndigheters ansvar för
tillgängligheten
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslaget om att
regeringen skall anmodas att upprätta en plan
för insatser för tillgängligheten i
offentliga statliga miljöer. Utskottet
hänvisar till att regeringen redan har
aviserat ett uppdrag till statliga
myndigheter att upprätta handlingsplaner för
en bättre tillgänglighet.
En plan för genomförande av insatser för
tillgängligheten i offentliga miljöer inom den
statliga verksamheten bör enligt motion
2000/01:Bo522 (v) utarbetas av regeringen. Planen
bör också redovisa kostnaderna för genomförandet av
åtgärderna.
Statliga myndigheters ansvar för
tillgänglighetsfrågorna behandlades särskilt i
förslaget till en nationell handlingsplan för
handikappolitiken. Regeringen framhöll i detta
sammanhang att de statliga myndigheterna bör
integrera handikapperspektivet i den ordinarie
verksamheten. Vidare anförde regeringen bl.a.
följande:
Myndigheterna bör bl.a. se till att lokaler,
verksamhet och information är tillgängliga för
personer med funktionshinder. Kraven på
tillgänglighet och användbarhet bör genomsyra
statliga byggprojekt. Förtydligade krav bör
ställas vid upphandling i samband med
byggprojekt. Motsvarande krav bör även ställas
vid förhyrning av lokaler. Det bör uppdras åt
ett antal stora eller besöksviktiga myndigheter
att senast den 31 december 2001 redovisa
handlingsplaner för att göra myndighetens
lokaler, information och övrig verksamhet
tillgängliga för personer med funktionshinder.
Åtgärderna i handlingsplanen bör vara vidtagna
senast år 2005. Arbetet bör årligen rapporteras
till regeringen.
Som framgår av det refererade avser regeringen att
ge uppdrag till de statliga myndigheterna som i
huvudsak ansluter till vad som föreslås i motion
2000/01:Bo522 (v). Något tillkännagivande från
riksdagen i frågan är således inte erforderligt.
Motionen avstyrks.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Med hänvisning till de motiveringar som framförs
under Utskottets överväganden föreslår utskottet att
riksdagen fattar följande beslut:
1. Tillgängligheten i den offentliga miljön
m.m.
Riksdagen antar det av utskottet i bilaga 3
framlagda förslaget till lag om ändring i plan-
och bygglagen (1987:10) och avslår motionerna
2000/01:So299 yrkande 5 samt 2000/01:So538
yrkande 2. Riksdagen bifaller därmed delvis
regeringens framlagda lagförslag.
2. Ekonomiska konsekvenser av kraven på
tillgänglighet
Riksdagen avslår motion 2000/01:Bo8 yrkande 2.
Reservation 1 (kd)
3. Handikapporganisationernas inflytande
m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Bo8 yrkande
1 samt 2000/01:
Bo513 yrkandena 1 och 2.
Reservation 2 (v, kd, c, fp)
4. Tillgängligheten för studenter med
funktionshinder
Riksdagen avslår motion 2000/01:Bo8 yrkande 3.
Reservation 3 (kd, c)
5. Tillgängligheten till bankomater
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Bo8 yrkande
4 och 2000/01:
Bo510.
Reservation 4 (kd)
6. Statliga myndigheters ansvar för
tillgängligheten
Riksdagen avslår motion 2000/01:Bo522.
Stockholm den 22 februari 2001
På bostadsutskottets vägnar
Knut Billing
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Knut
Billing (m), Lennart Nilsson (s), Bengt-Ola Ryttar
(s), Lilian Virgin (s), Owe Hellberg (v), Ulla-Britt
Hagström (kd), Sten Andersson (m), Inga Berggren
(m), Anders Ygeman (s), Siw Wittgren-Ahl (s), Sten
Lundström (v), Annelie Enochson (kd), Carl-Erik
Skårman (m), Helena Hillar Rosenqvist (mp), Rigmor
Stenmark (c), Yvonne Ångström (fp) och Carina
Adolfsson Elgestam (s).
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.
1. Ekonomiska konsekvenser av kraven på
tillgänglighet (punkt 2)
av Ulla-Britt Hagström (kd) och Annelie Enochson
(kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 1.
Tillkännagivandet görs med anledning av motion
2000/01:Bo8 yrkande 2.
Ställningstagande
Det är mycket positivt att regeringen nu lagt fram
ett förslag om ökade krav på tillgänglighet i
befintliga miljöer. Vi har i flera år efterfrågat
ett förslag med denna inriktning. Förslaget borde
emellertid också ha innefattat en redovisning av hur
staten skall ta sitt ansvar för de ekonomiska
konsekvenserna av de nya kraven på tillgänglighet.
Regeringen anför att kostnaderna skall täckas enligt
ansvars- och finansieringsmetoden. Vi delar denna
utgångspunkt men anser att staten måste anses vara
delansvarig för kostnaderna när nya krav ställs på
kommuner och fastighetsägare att åtgärda befintliga
miljöer. Det är viktigt att hävda denna princip inte
minst med hänsyn till betydelsen av att kommunerna
skall vara självstyrande och kunna ta ansvar för sin
egen miljö.
Mot denna bakgrund föreslår vi att riksdagen i ett
tillkännagivande begär att regeringen återkommer med
förslag om att medel anslås för genomförandet av de
åtgärder som kommer att krävas för att tillgodose de
utökade krav på tillgänglighet som lagändringen
innebär. Vårt förslag lämnas med anledning av motion
2000/01:Bo8 (kd) yrkande 2.
av Owe Hellberg (v), Ulla-Britt Hagström (kd),
Sten Lundström (v), Annelie Enochson (kd), Rigmor
Stenmark (c) och Yvonne Ångström (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som framförs i reservation 2.
Tillkännagivandet görs med anledning av
motionerna 2000/01:Bo8 yrkande 1 samt
2000/01:Bo513 yrkandena 1 och 2.
Ställningstagande
Den ändring i plan- och bygglagen som föreslås i
detta betänkande är ett viktigt steg på vägen mot
att utforma ett samhälle som fungerar för alla,
oavsett eventuella funktionshinder. Lagändringen kan
bidra till att många gamla misstag i utformningen av
byggnader och den fysiska miljön successivt
undanröjs. Nu gäller det att se till att misstagen
inte upprepas och att all den kunskap som finns om
hur samhället kan göras tillgängligt verkligen tas
till vara i plan- och byggprocessen. I två motioner,
2000/01:Bo8 (kd) och 2000/01:Bo513 (v), lämnas
förslag med denna utgångspunkt.
De brister som fortfarande kan konstateras i många
nybyggda bostäder, bostadsområden och olika typer av
byggnader beror sannolikt på bristande erfarenhet
och att tillgänglighetsfrågorna inte uppmärksammas
vid projekteringen. Detta skulle kunna undvikas om
den breda kunskap togs till vara som bl.a.
handikapporganisationerna besitter om hur den
fysiska utformningen av olika miljöer kan anpassas
till de funktionshindrades behov. Sannolikt skulle
detta också i flertalet fall leda till en mer
funktionell utformning även för övriga delar av
befolkningen. Det blir inte heller dyrare att bygga
tillgängligt om bara tillgänglighetsfrågorna redan
från början är en av utgångspunkterna i
projekteringen. Om man däremot väntar med att ta upp
dessa frågor tills byggnationen skall påbörjas kan
det givetvis bli fråga om förseningar och dyra
omprojekteringar när misstagen skall rättas till i
efterhand. Det borde därför ligga även i
byggherrarnas intresse att ta in kunskapen om
tillgänglighet och användbarhet på ett så tidigt
stadium som möjligt.
Vi ställer oss mot denna bakgrund bakom förslagen
i de aktuella motionerna om att stärka kraven på att
handikapporganisationerna skall beredas tillfälle
att delta i plan- och byggsamråd med byggherre och
byggnadsnämnd i betydligt större utsträckning än vad
som sker i dag. Det är också av stor vikt att dessa
samråd kommer till stånd i ett så tidigt skede av
plan- och byggprocessen som möjligt. Vidare bör en
strävan vara att uppnå en stor bredd på de inhämtade
synpunkterna. Det är nödvändigt att bl.a. beakta de
olika krav på lösningar som olika sorters
funktionshinder innebär.
Regeringen bör överväga hur de utvidgade kraven på
samråd tydligt skall kunna komma till uttryck i
plan- och bygglagstiftningen och därefter återkomma
till riksdagen med förslag i frågan. Det är också
nödvändigt att regeringen överväger lämpliga former
för att ta till vara handikapporganisationernas
kunskap i samband med utarbetandet av föreskrifter
till PBL. Det gäller inte minst de föreskrifter som
den nu aktuella lagändringen kommer att föranleda.
Som framhålls i en av motionerna finns det skäl
att även i en vidare bemärkelse överväga hur
tillgänglighetsfrågorna skall uppmärksammas i plan-
och byggärenden. Inte minst den pågående
utvecklingen mot en större andel äldre i
befolkningen och ett ökat behov av kvarboende gör
det nödvändigt att uppmärksamma dessa frågor i all
samhällsplanering. Boverket bör mot denna bakgrund
ges i uppdrag att utreda hur vi skall möta de ökade
behoven av tillgänglighet och hur reglerna vid
bygglovsprocessen skall förändras för att säkra
tillgängligheten vid nybyggnader och större
ombyggnader. Regeringen bör därefter återkomma till
riksdagen i frågan.
Vi föreslår sammanfattningsvis att riksdagen i ett
tillkännagivande begär att regeringen återkommer med
förslag med den inriktning som ovan förordats. Vårt
förslag lämnas med anledning av motionerna
2000/01:Bo8 (kd) yrkande 1 samt 2000/01:Bo513 (v)
yrkandena 1 och 2.
3. Tillgängligheten för studenter med
funktionshinder (punkt 4)
av Ulla-Britt Hagström (kd), Annelie Enochson
(kd) och Rigmor Stenmark (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 3.
Tillkännagivandet görs med anledning av motion
2000/01:Bo8 yrkande 3.
Ställningstagande
I arbetet med att förbättra tillgängligheten i
samhället är det särskilt angeläget att uppmärksamma
de funktionshindrade studenternas situation. För
denna grupp kan studier på universitet och högskola
ofta vara helt avgörande för möjligheterna att komma
in på den ordinarie arbetsmarknaden. De
funktionshindrade studenterna måste därför i
möjligaste mån ges förutsättningar att bedriva sina
studier på samma villkor som andra studenter. En
viktig del i arbetet med att skapa sådana
förutsättningar är att studentbostäder och studie-
lokaler görs tillgängliga och användbara för
personer med funktionshinder. I dagsläget finns det
stora brister på båda dessa områden.
En av orsakerna till att ungdomar med
funktionshinder ibland tvingas avstå från studier
vid universitet och högskola är bristen på bostäder
som kan användas av denna grupp studerande. På vissa
orter saknas handikappanpassade studentbostäder helt
och på de flesta högskoleorterna är tillgången på
sådana bostäder starkt begränsad. För att samhällets
mål om att alla skall ha rätt till högre utbildning
skall kunna uppnås måste därför tillgången på
studentbostäder för studenter med funktionshinder
öka kraftigt. Det är angeläget att dessa bostäder
integreras i det övriga studentbostadsbeståndet så
att de funktionshindrade kan ta del i studentlivet
på samma villkor som andra studenter. De
handikappanpassade bostäderna bör också kunna
erbjudas till motsvarande kostnad som övriga
studentbostäder i samma bostadsbestånd.
Även studielokalerna på flera högskolor och
universitet uppvisar oacceptabla brister när det
gäller tillgängligheten för funktionshindrade. Det
är inte acceptabelt att funktionshindrade skall
behöva låta tillgängligheten i lokalerna avgöra
studieort eller studieinriktning. Ett arbete måste
därför snarast inledas med att undanröja bristerna i
högskolornas och universitetens lokaler.
Mot denna bakgrund föreslår vi att riksdagen i ett
tillkännagivande begär att regeringen i samarbete
med berörda parter tar de initiativ som kan behövas
för att förbättra de funktionshindrade studenternas
situation. Vårt förslag lämnas med anledning av
motion 2000/01:Bo8 (kd) yrkande 3.
4. Tillgängligheten till bankomater (punkt 5)
av Ulla-Britt Hagström (kd) och Annelie Enochson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 4.
Tillkännagivandet görs med anledning av motionerna
2000/01:Bo8 yrkande 4 samt 2000/01:Bo510.
Ställningstagande
I dagens samhälle blir alltfler tjänster
automatiserade. Utvecklingen inom IT-området öppnar
en rad nya möjligheter, men innebär också risker för
att delar av befolkningen får svårare att utnyttja
tjänsterna. En sådan tjänst som hittills inte
utformats med de funktionshindrade i åtanke är
bankomaterna. Trots att det borde vara tekniskt
möjligt att ge bankomaterna en sådan placering och
utformning att de fungerar för flertalet
funktionshindrade har denna möjlighet hittills bara
utnyttjats i begränsad utsträckning.
Det är av stor betydelse för känslan av
självständighet för personer med funktionshinder att
de själva kan ta ut sina pengar. Det borde
visserligen ligga i bankernas eget intresse att göra
bankomaterna användbara för alla kunder, men det
finns ändå skäl att klargöra kravet på
tillgänglighet och användbarhet genom lagstiftning.
I två kd-motioner konstateras att bankomaterna i dag
inte anses omfattas av byggnadslagstiftningens
tillgänglighetskrav. Vi anser att en anpassning av
reglerna bör göras så att bankomaterna betraktas som
"stadig-varande produkter infogade i byggnadsverk"
och därigenom kommer att innefattas i lagens
tillämpningsområde.
Regeringen aviserade förra våren i den nationella
handlingsplanen för handikappolitiken sin avsikt att
se över områden där det i dag inte finns regler om
tillgänglighet för personer med funktionshinder.
Tillgängligheten till bankomater nämndes som ett
sådant område. Vi har erfarit att regeringen ännu
inte påbörjat någon utredning med den utlovade
inriktningen. Vi anser därför att riksdagen i ett
tillkännagivande till regeringen bör kräva att den
utlovade översynen snarast genomförs. Som vi
framhållit ovan bör i första hand prövas möjligheten
att låta byggnadslagstiftningen omfatta även
bankomater. Vårt förslag lämnas med anledning av
motionerna 2000/01:Bo8 (kd) yrkande 4 och
2000/01:Bo510 (kd).
Särskilt yttrande
Tillgängligheten i den offentliga miljön m.m.
Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Inga Berggren
(m) och Carl-Erik Skårman (m) anför:
Lagstiftning med retroaktiv verkan medför
rättsosäkerhet och bör därför i princip inte komma i
fråga. Vi ställer oss mot denna bakgrund mycket
tveksamma till det nu aktuella förslaget att i plan-
och bygglagen införa en möjlighet att ställa krav på
tillgängligheten i befintliga lokaler och på
allmänna platser. Det hade varit betydligt bättre om
regeringen hade medverkat till en lösning baserad på
frivilliga överenskommelser. Vi har trots detta valt
att inte nu yrka avslag på regeringsförslaget och
vill därför kortfattat redogöra för bakgrunden till
vårt ställningstagande.
Vi ställer oss naturligtvis bakom synen på att
frågor om tillgängligheten i offentliga miljöer är
av stort allmänt intresse. I sådana frågor är det en
fördel om en bred enighet kan uppnås. Detta har
varit en av orsakerna till vårt ställningstagande.
Avgörande har också varit att förslaget givits en
sådan utformning att det möjliggör en rimlig
tillämpning av regelsystemet. Detta förutsätter
emellertid att förordning och föreskrifter ger
utrymme för flexibilitet och för ett successivt
genomförande av de önskvärda åtgärderna. Det är
också viktigt att synpunkterna från dem som
förutsätts bekosta åtgärderna beaktas i
föreskriftsarbetet.
Vi tar således fasta på att det i propositionen
inte föreslås någon definitiv tidsgräns för
genomförandet av åtgärderna. Förutsättningarna i det
enskilda fallet att genomföra åtgärderna på ett
kostnadseffektivt sätt måste kunna beaktas.
Fastighetsägarens bedömning i denna fråga måste
tillmätas stor vikt. Avgränsningen till att endast
gälla enkelt avhjälpta hinder måste tydligt framgå
av föreskrifterna. Vidare har den aviserade
möjligheten till undantag från de retroaktivt
verkande kraven när de skulle få orimliga ekonomiska
konsekvenser för den enskilde varit avgörande för
vårt ställningstagande. Vi förutsätter således att
denna undantagsmöjlighet kommer till klart uttryck i
regelsystemet.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
Förslag till lag om ändring i plan-
och bygglagen (1987:10)
Härigenom föreskrivs i fråga om plan- och
bygglagen (1987:10)[1]
dels att 3 kap. 18 § och 17 kap. 22 § skall ha
följande lydelse,
dels att det i lagen skall föras in en ny
paragraf, 17 kap. 21 a §, av följande lydelse.
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
3 kap.
18 §[2]
-----------------------------------------------------
I fråga om allmänna I fråga om allmänna
platser och områden för platser och områden för
andra anläggningar än andra anläggningar än
byggnader skall vad som byggnader skall vad som
föreskrivs om tomter i 17 föreskrivs om tomter i 17
§ andra stycket alltid § andra stycket alltid
tillämpas samt vad som tillämpas samt vad som
föreskrivs i 15 och 16 §§ föreskrivs i 15 och 16 §§
och i 17 § första, tredje och i 17 § första, tredje
och fjärde styckena och fjärde styckena
tillämpas i skälig tillämpas i skälig
utsträckning. utsträckning.
-----------------------------------------------------
Sådana platser och
områden skall dock alltid
uppfylla kravet i 15 §
första stycket 5 på
användbarhet för personer
med nedsatt rörelse-
eller orienteringsförmåga
i den utsträckning som
följer av föreskrifter
meddelade med stöd av
denna lag.
-----------------------------------------------------
17 kap.
21 a §
-----------------------------------------------------
I lokaler dit
allmänheten har tillträde
och på allmänna platser
skall enkelt avhjälpta
hinder mot
tillgängligheten och
användbarheten för
personer med nedsatt
rörelse- eller
orienteringsförmåga
undanröjas i den
utsträckning som följer
av föreskrifter meddelade
med stöd av denna lag.
-----------------------------------------------------
22 §
-----------------------------------------------------
Regeringen eller den Regeringen eller den
myndighet som regeringen myndighet som regeringen
bestämmer får, i de bestämmer får, i de
avseenden som anges i 20 avseenden som anges i
och 21 §§ meddela de 20-21 a §§ meddela de
ytterligare bestämmelser ytterligare bestämmelser
som behövs som behövs
-----------------------------------------------------
1. till skydd för liv, personlig säkerhet eller
hälsa,
2. för en lämplig utformning av byggnader och andra
anläggningar samt tomter och allmänna platser.
_______________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
**FOTNOTER**
[1]: Lagen omtryckt 1992:1769.
[2]: Senaste lydelse 1995:1197.
Bilaga 3
Utskottets lagförslag
Förslag till lag om ändring i plan-
och bygglagen (1987:10)
Härigenom föreskrivs i fråga om plan- och
bygglagen (1987:10)[3]
dels att 3 kap. 18 §, 16 kap. 1 § och 17 kap. 22 §
skall ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 17 kap. 20 § skall
ha lydelsen "Särskilda krav på befintliga byggnader
m.m.",
dels att det i lagen skall föras in en ny
paragraf, 17 kap. 21 a §, av följande lydelse.
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
-----------------------------------------------------
3 kap.
18 §[4]
-----------------------------------------------------
I fråga om allmänna platser och områden för andra
anläggningar än byggnader skall vad som föreskrivs
om tomter i 17 § andra stycket alltid tillämpas samt
vad som föreskrivs i 15 och 16 §§ och i 17 § första,
tredje och fjärde styckena tillämpas i skälig
utsträckning.
-----------------------------------------------------
Sådana platser och
områden skall dock alltid
uppfylla kravet i 15 §
första stycket 5 på
användbarhet för personer
med nedsatt rörelse-
eller orienteringsförmåga
i den utsträckning som
följer av föreskrifter
meddelade med stöd av
denna lag.
-----------------------------------------------------
16 kap.
1 §[5]
-----------------------------------------------------
Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får meddela de föreskrifter om krav på
byggnader m.m. som utöver bestämmelserna i 3 kap.
behövs
1. till skydd för liv, personlig säkerhet eller
hälsa,
-----------------------------------------------------
2. för en lämplig 2. för en lämplig
utformning av byggnader utformning av byggnader
och andra anläggningar och andra anläggningar
samt tomter och allmänna samt tomter, områden för
platser, andra anläggningar än
byggnader och allmänna
platser,
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
3. för kontroll av att föreskrifter som avses i 1
efterlevs.
Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får meddela de föreskrifter om
kvalitetsansvariga som behövs utöver bestämmelserna
i 9 kap. 13-15 §§.
Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får i enskilda fall medge undantag från
bestämmelserna i 3 kap.
-----------------------------------------------------
17 kap.
21 a §
-----------------------------------------------------
I byggnader som
innehåller lokaler dit
allmänheten har tillträde
och på allmänna platser
skall enkelt avhjälpta
hinder mot lokalernas och
platsernas tillgänglighet
och användbarhet för
personer med nedsatt
rörelse- eller
orienteringsförmåga
undanröjas i den
utsträckning som följer
av föreskrifter meddelade
med stöd av denna lag.
-----------------------------------------------------
22 §
-----------------------------------------------------
Regeringen eller den Regeringen eller den
myndighet som regeringen myndighet som regeringen
bestämmer får, i de bestämmer får, i de
avseenden som anges i 20 avseenden som anges i
och 21 §§, meddela de 20-21 a §§, meddela de
ytterligare bestämmelser ytterligare bestämmelser
som behövs som behövs
-----------------------------------------------------
1. till skydd för liv, personlig säkerhet eller
hälsa,
2. för en lämplig utformning av byggnader och andra
anläggningar samt tomter och allmänna platser.