Politikens medialisering

Peter Berglez

Karl Erik Gustafsson

Leonor Camauër

Åsa Kroon

Peter Dahlgren

Stig Arne Nohrstedt

Konstantin Economou

Christian Svensson

Mats Ekström

Lennart Weibull

Per-Anders Forstorp

 

Redaktör Erik Amnå

 

Demokratiutredningens forskarvolym III

SOU 1999:126

SOU och Ds som ingår i 1999 års nummerserie kan köpas från Fakta Info Direkt.

Beställningsadress:

Fakta Info Direkt, Kundservice

 

Box 6430, 113 82 Stockholm

 

Tel: 08-587 671 00, Fax: 08-587 671 71

 

E-post: order@faktainfo.se

Grafisk formgivning: Susan Nilsson, Jupiter

ISBN 91-7610-761-2

Elanders Gotab, Stockholm 1999

ISSN 0375-250X

Förord

Ett av Demokratiutredningens uppdrag är att summera och värdera de senaste årens demokratiutredningar och demokratiforskning, ett annat att stimulera det offentliga samtalet om demokratin. Av de skälen har redan åtskilliga demokratiforskare medverkat på våra temaseminarier runtom i landet liksom i flera av våra debattorien- terade småskrifter. Av de skälen har också den här boken kommit till.

Det här är en av tretton böcker där drygt ett hundra forskare inom samhällsvetenskap och humaniora belyser olika aspekter av den svenska folkstyrelsens utveckling. Författarna är verksamma inom drygt tio vetenskapliga ämnesområden. Artiklarnas veten- skapliga kvalitet har vanligtvis säkerställts genom att författarnas kollegor granskat dem inom ramen för institutionernas forskarse- minarier. De flesta av författarna till den här volymen har dessutom träffats några gånger i särskilda seminarier för att diskutera varand- ras bidrag.

Forskarvolymerna har tillkommit efter en genomgång av den demokratirelevanta forskning som pågår på universitet och hög- skolor. En del forskare har ombetts att redovisa forskningsläget jämte sina egna, pågående eller nyligen avslutade studier. Andra har fått uppdraget att genomföra studier inom områden som forskning- en eftersatt men som Demokratiutredningen behöver kunskap om. Tack vare att nästan alla som blivit ombedda också lämnat ett bidrag har denna breda, om än långt ifrån fullständiga exponering av våra kunskaper om demokratin blivit möjlig. Att forskarna ser det som en del av sin yrkesroll att leverera underlag för det offentliga sam- talet är värt att notera med tillfredsställelse. Inte för att forskarna skulle sitta inne med alla svaren. Men för att deras olika teoretiska infallsvinklar och verklighetsbilder kanske kan göra det politiska samtalet mer insiktsfullt. Det är nämligen en mångfald som kompli- cerar.

Förhoppningen är nu att dessa texter ska kunna läsas med be- hållning även utanför forskarsamhället. Det betyder inte att förfat- tarna förenklat svåra orsakssammanhang. Men jag bad dem ”skriva så att texten blir läsbar för inte bara forskare inom andra ämnesom-

3

F ÖRORD

råden utan även för en allmänbildad medborgare. Detta kan kräva viss återhållsamhet med inomvetenskapliga jargonger. Särskilt svåra och komplicerade tankegångar kan behöva en något större pedago- gisk omsorg än vanligt”. Eva Dahlström har biträtt med en språklig granskning av de flesta artiklarna i den här volymen.

Demokratiutredningens ledamöter har inte tagit ställning till uppsatsernas innehåll. Varje författare ansvarar själv för innehållet i sitt bidrag.

Politikens medialisering

Den direkta demokratin bygger på möten ansikte mot ansikte, den representativa demokratin förutsätter medier.

Vad professor Kent Asp på vårt seminarium om medierna och demokratin kallade första gradens medialisering bestod i att medi- erna steg för steg blev en dominerande kommunikationskanal. Från början av 1970-talet började medierna dessutom allt oftare uppträda som självständiga politiska aktörer. Den tredje gradens medialise- ring inträder vid 1980-talets början, när politikens aktörer anpassar sig till medielogiken.

Vitala, självständiga massmedier är oskattbara tillgångar, ja förut- sättningar för en levande folkstyrelse. Men allt vad medier gör med politiken är inte nödvändigtvis bra för demokratin. Därför är det legitimt att någon granskar granskarna, som Demokratiutredningen t.ex. låtit göra när det gällde vad medier spelade för roll för 1998 års valrörelse och valdeltagande.1

I nio kapitel presenterar vi här såväl teoretiska som empiriska studier av vad etablerade massmedier som radio, TV och tidningar spelar för roll för det offentliga samtalet.2 Först sammanställer

Lennart Weibull och Karl Erik Gustafsson forskningsläget när det gäller hur olika svenska medier nu utvecklas. De behandlar såväl produktions- som konsumtionsaspekter för både gamla och nya medier. De konstaterar att tidningsläsandet är tämligen stabilt men att skillnaden mellan de yngres och de äldres läsvanor växer. Att ungdomarna skulle ha övergett de traditionella tidningarna kan dock inte klart bevisas. Vidare prenumererar de resurssvaga allt mer sällan på någon morgontidning. Den sociala segregeringen av t.ex. Göte- borg avspeglar sig också i att morgontidningarna läses mer i rika än i fattigare stadsdelar. Men gratistidningen Metro har intressant nog bromsat upp skiktningen.

4

F ÖRORD

Weibull och Gustafsson konstaterar också att TV:s informativa roll klingat av något under 1990-talet. Att titta på kvällsnyheterna är inte längre den allmänna, klass- och utbildningsneutrala vana som tidigare också inbegrep dem som inte var särskilt politiskt intresse- rade. De tämligen radikala förändringarna av TV- och radiomarkna- den har bl.a. inneburit att personer med låg utbildning ser mer på underhållningsprogram medan nyhetsprogrammen mer attraherar högutbildade. Efter sin genomgång av hur olika massmedier ut- vecklas drar författarna slutsatsen, att ”en mindre mängd innehåll sprids i allt fler kanaler av få stora ägare”. Det nya medielandskapet, inte minst de nya teknikerna, förändras på ett mycket grundläggan- de sätt. Det vi betraktat som ett massmedieområde består nu av några mäklare av tjänster som distribueras i olika tekniska former. Det demokratiska tänkandet kring medierna måste därför också förändras, menar forskarna3.

Därefter introducerar Peter Berglez några av de mest inflytelse- rika teorierna om vad informationen och kommunikationen har för betydelse för relationen mellan offentliga institutioner och medbor- gare. De består å ena sidan av de moderna drömmarna om en perfekt information. I föreställningen om en stark folkstyrelse finns en stark tilltro till informationens avgörande betydelse. Det vilar i sin tur på ett ideal om aktiva, kunniga och diskussionslystna medborga- re på jakt efter att skapa en offentlig mening. Denna lidelse för en så neutral information som möjligt bär dock i sig fröet till en för- vanskning av det aktiva medborgaridealet. Tilltron till experter kan avpolitisera politiken och devalvera medborgarskapet till ett offent- ligt liv som tyckare och tryckare.

Ett annat slags drömmar utgår från att det snarare är kommuni- kation med oändliga tolkningsmöjligheter av det som medierna be- rättar som skall skapas mellan de politiska institutionerna och med- borgarna. Det är inte opartiskheten utan offentliga samtal kring subjektiva uppfattningar om hur världen ser ut och borde se ut som är det viktigaste.

Men alla dessa, bitvis romantiska bilder av goda samtal som för- modligen aldrig existerat, vilar på en fundamental förutsättning; medborgarnas vilja att vara delaktiga. Här ryms en paradox: de massmedier som aldrig varit mera framträdande och centrala i det offentliga meningsutbytet tycks utbreda tystnad i relationen mellan politiska institutioner och medborgare. Men kanske denna tystnad inte utgörs av en uppgivenhet inför en medialiserad politik utan av ett trots. Demokratin är nämligen inget projekt utan en oavbruten gemensam reflektion, hävdar Berglez. Om det är så förslår inga

5

F ÖRORD

enkla, kortsiktiga åtgärdspaket för att (åter)skapa vitaliteten i med- borgarsamtalen; vad hjälper det demokratin att den politiska makten kan tvinga folket till valurnorna om inte viljan att infinna sig där existerar?

I en serie empiriska kapitel analyseras sedan mediernas mångdi- mensionella relation till politiken. De två första handlar om hur vi skaffar oss bilderna av vår omvärld. Stig Arne Nohrstedts analys av medierna och globaliseringen börjar på en pizzeria i Västerbergsla- gen. Hans artikel är en kritik av skevheten i den internationella ny- hetsförmedlingen. Utifrån sin egen och andras forskning om vad nyhetsförmedlingen betyder i internationella krissituationer skriver han om vad det internationella mediesystemet innebär för små stater som Sverige. Han varnar för att bristerna i teorin om särskilt kulturimperialismen tas till intäkt för att överge frågorna om kultu- rell dominans. I synnerhet den amerikanska nyhetsförmedlingens, dess koppling till utrikespolitik och den amerikanska mediepoliti- kens reträtt till förfång för en allmän, pluralistisk opinionsbildning påkallar vår uppmärksamhet därför att dess hegemoniska makt- potentialer är enorma.4

Nu är det emellertid inte så enkelt att den amerikanska kulturen väller in genom våra nationella medier, även om Nohrstedts exempel från internationella krishärdar visar hur mediebilderna sammansmäl- ter med det amerikanska propagandabehovet, låt vara de svenska och finska medierna mindre än t.ex. de norska och tyska. Det blir särskilt tydligt när FN:s potentialer beskrivs. Slutligen visar förfat- taren hur lätt journalistiken, den svenska ingalunda undantagen, blir en spegling av de internationella maktförhållandena. Han menar att den enda möjligheten för att den svenska utrikespolitiken ska kunna bedrivas självständigt är en global offentlighet där de svenska med- borgarna får tillgång till många perspektiv och synvinklar på inter- nationella händelser.

I Peter Dahlgrens artikel analyseras en särskild aspekt på denna globalisering, nämligen den roll som medierna har för vårt medlem- skap i EU. Men han avser inte i första hand informationens betydel- se för att vi ska få korrekta underlag för politiska samtal. Nej, vad han intresserar sig för är vad medierna skulle kunna ha för roll för att på längre sikt skapa en gränsöverskridande medborgarkultur. Frågan om EU-identitet måste i grunden ”avetniciteras”, menar Dahlgren. Det gäller att lägga till en identitetskomponent hos med- borgarna; en lojalitet till demokratiska värderingar som bottnar i ett instrumentellt – inte ett affektivt, emotionellt – förhållande till den politiska konstruktionen.

6

F ÖRORD

Mer konkret handlar medieuppdraget om att ge kunskaper och kompetenser i sedvanlig journalistik men också sammanhållna bild- ningsprogram. Medborgarna behöver ett kunskapsförråd och möj- lighet till att uppdatera referensramar för att begripa innebörden av de fortlöpande nyheterna, t.ex. förstå hur EU fungerar och bör fun- gera i relation till dem själva. Det handlar också om ett fortlöpande bildningsprogram för journalister.

Lojalitet till demokratiska värden och procedurer är generellt sett mycket viktiga inslag i EU-medborgarkulturen. För att demokrati- sera EU bör journalistiken å ena sidan insistera på demokratiska principer i EU-sammanhang, och å andra sidan öppna upp frågor för demokratisk debatt. Även debatter utifrån olika europeiska upp- fattningar om demokrati skulle kunna berika våra samtal. Medbor- garkulturen måste också innefatta en tolerans för skilda åsikter och en acceptans av de etablerade spelreglerna. TV-journalistiken har en unik förmåga att förmedla världen in i vår vardag genom sina bilder på ett sätt som pressens tryckta ord inte kan jämföras med. Men än så länge upplevs EU som fjärran och detta kan på längre sikt föröda demokratin.

I de två därpå följande studierna analyseras just TV:s roll för de politiska samtalen. Mats Ekström frågar sig vad TV har för demo- kratiska potentialer genom den relation som skapas mellan tittarna och politiken. Han tar avstånd från både de enbart ljusa och de en- bart mörka bilderna och ger i en mer realistisk anda argument för mediets goda såväl som dåliga sidor när det gäller att fördjupa de- mokratin. Med utgångspunkt i några konkreta program kan han visa hur TV-mediet ibland åstadkommer en distanserad likgiltighet, ibland ett berörande engagemang. Han resonerar vidare om en sär- skild dubbelhet i tittandet: att nästan samtidigt uppfatta TV-pro- grammet som å ena sidan konstruerat och producerat, å andra sidan som fakta, även om det var den senare hållningen som utmärkte de allra flesta som tittade på de aktualitetsprogram som Ekström stu- derat närmare. Med stöd av exempel från olika kanaler varnar han för att dra alla program över en kam. Han noterar också att den nya kopplingen mellan TV och TV-bolagets hemsida här bjuder på särskilda, problematiska inslag utifrån ideal om goda offentliga samtal. Han ser också tendenser till hur ”chattandet” färgar av sig på programmen, inte sällan med en gemensam nämnare; politikermiss- trons välbehag. Bortom en sund skepsis till maktutövning och maktutövare slår den över i cynismens likgiltighet.

Christian Svensson har undersökt Svar Direkt, Nattöppet samt Svart eller vitt. Det är debattprogram som är intressanta från demo-

7

F ÖRORD

kratisk synpunkt av många skäl. De bjuder ”vanligt folk” att med- verka kring ämnen som t.ex. inte har sitt ursprung i riksdagsdebat- ter. Programmen ger utrymme för en rad känslor, åsikter och käns- lor, vilka vanligtvis inte ryms på politiska dagordningar. I historisk belysning handlar det onekligen om principiellt sett mycket löftes- rika demokratiska innovationer.

Vad Svensson blottlägger avviker emellertid på några punkter från idealet om rationella samtal. Han ser exempelvis väldigt litet av argumentation och idéutbyte. I stället handlar mycket om att tämli- gen förutsägbart kontrastera åsikter mot varandra i hårt regisserade föreställningar, vars dramaturgi är viktigare än innehållet. Det rör sig ofta om stereotypa motsättningar mellan ”folket och makten”. Journalisterna gör sig till tolk för det maktlösa ”folket”, som dess- utom alltid synes ha rätt. Den vanlige medborgaren, som anmärk- ningsvärt nog själv spelar en ganska undanskymd roll, ger ett alibi för programmets äkthet. Att det, som ofta har gjorts gällande, skulle röra sig om det motsatta – en privatisering av det kollektiva – avvisar dock Svensson. Det är tvärtom; det privata förvandlas till politik.

Expressens artikelserie 1993 om flyktingpolitiken och Dagens Nyheters artiklar 1997 om steriliseringspolitiken i Sverige föranled- de omfattande mediediskussioner med stort medialt och politiskt genomslag, delvis med internationell uppmärksamhet som följd. Utan att ta ställning till sakfrågorna visar Åsa Kroon i sin studie att dessa debatter också förstärkte viktiga uppfattningar av medier, medborgare och politiker. Hon ser exempelvis bilder av i det ena fallet handlingsförlamande myndighetspersoner som först efter att tvingats till det kan föra samtal om viktiga frågor. I det andra fallet figurerar skurkaktiga politiker hänsynslöst utnyttjande sin makt över den svage. Politiken beskrivs i det ena fallet som ologisk och verklighetsfrämmande, i det andra kusligt logisk och slug. I båda fallen spelar mediet självt hjältens roll, låt vara att deras sätt att handskas med såväl ”rena fakta” som termer ibland är anmärknings- värt elastisk. Bilden av samhällskommunikationens samtida villkor är alltså komplex. Debatterna är debatter om mycket mer än vad de synes vara. Ingen är utan skuld till att det går snett ibland. Var och en bör därför ta sitt ansvar, menar Kroon.

Till det senmoderna samhällets utvecklingsdrag hör att engage- rade medborgargrupper måste arbeta sig fram till bestämda positio- ner i offentlighetens rum. Det handlar om att skaffa sig ställning som en, bland många andra, legitim deltagare i det offentliga sam- talet och som tillförlitlig och representativ källa. Detta utgjorde viktiga arbetsvillkor för de tre olika kvinnoföreningar som Leonor

8

F ÖRORD

Camauër skildrar. Kampen för att nå offentligheten består av ett mycket sinnrikt samspel mellan organisationerna och olika medier. Visserligen är det lyckligtvis ingen som ensam styr villkoren för umgänget. Men ofta är priset för att få sin röst hörd högt: Kvinno- jouren normaliseras, Kvinnofronten osynliggörs och Tidskriften reduceras ibland till en leverantör av stridbara debattörer. Medielo- giken motverkar mer djupsinniga, reflekterande och dynamiska roller. ”Mainstream”-medier är primärt inte intresserade av rörelser och samtal utan av antagonistiska ståndpunkter5. Camauër ger skäl för att moderna organisationer som vill delta i offentligheten bör reflektera över sin mediestrategi.

Det torde också gälla de politiska partierna. Ibland tycks de des- perat söka anpassa sig till vad de uppfattar vara en medielogik i ti- den. Konstantin Economou och Per-Anders Forstorp uppmärksam- mar i sin analys av slaget om representationen bl.a. socialdemokra- tins sexuellt anspelande videofilm till förstagångsväljarna i valrörel- sen 1998. De betraktar den delvis som ett försök att drapera en öns- kan om kortsiktig propagandaeffekt med en intimisering av väljar- relationen.6

Deras artikel belyser huvudsakligen medierna som en egen del av den politiska makten. Under sin genomgång av vad olika demokra- titeorier har för antaganden om kommunikation prövar de bl.a. tan- ken på demokrati som ”det system av kommunikationsprocesser i diskussion och beslutsfattande som överbryggar skillnader – i genus, sexualitet, nationalitet, klass, etnicitet och generation – och administrerar mångfalden mellan människor och grupper, och där- för förutsätter lika villkor för deltagande mellan likvärdiga och jäm- bördiga men samtidigt unika och olika medborgare”. En sådan de- mokratiuppfattning riktar stränga krav på såväl politiker som jour- nalister men öppnar också upp den politiska kommunikationen till ett stort men oförutsägbart spektrum av åsikter, arenor och aktörer.

De frågar sig avslutningsvis varför politiker ofta har så svårt att hantera mediernas självständighet. De menar att irritationen kan ha sin grund i att journalisterna inte längre kan betraktas som politi- kernas kollegor i ett upplysningsprojekt där de gemensamt berättar om hur politiken går till. Nu är journalisterna själva makthavare bortom politikernas räckvidd. Det skulle också kunna vara så att det bara är politikerna (och många forskare) som uppfattar popularise- ringen och trivialisering av politiken som provocerande. Vad många eliter känner främlingskap inför kanske i själva verket inte alls hotar politikens värdighet och särart. Det kan vara en framgång för de- mokratin att politiken avkläds sin märkvärdighet. Har medierna

9

F ÖRORD

blivit bättre än partier och politiker på att utföra politik? De gör den direktsändning politikerna bara avundsjukt kan drömma om…

Demokratiseringen skulle med andra ord betyda, att ingen längre med framgång kan bli trodd på sitt anspråk att vara neutral i det offentliga samtalet. Varken medborgarna, politikerna, journalisterna eller, för den delen, forskarna. Har vi därmed kommit närmare det inledningsvis angivna idealet om aktiva, kunniga och diskussions- lystna medborgare på jakt efter att skapa en offentlig mening?

Erik Amnå

Huvudsekreterare

Noter

1Mer härom finns att hämta i forskarvolym XII Valdeltagande i förändring (SOU 1999:132).

2Vad den nya informationsteknologin (IT) betyder och skulle kunna betyda för det offentliga samtalet granskas i bl.a. forskarvolym VII IT i demokratins tjänst (SOU 1999:117) och småskriften Elektronisk demokrati (SOU 1999:12).

3Jämför Lena Johannessons tes att även konstinstitutionerna fungerar på samma massmediala villkor som övriga medier. Den estetiska arenan har vidgats och alla har rätt till sin individuella hållning och kan därför inte utkrävas på ansvar. (Vår forskarvolym IV Demokratins estetik (SOU 1999:129).

4Se även Ulf Hannerz analys av hur olika kulturella hållningar påverkar medbor- garidentiteter i forskarvolym IX Globalisering (SOU 1999:83).

5Jfr Lena Froms analys av villkoren för kulturjournalistik i lokaltidningen i vår forskarvolym IV Demoikratins estetik (SOU 1999:129).

6Se även Anders Björnssons kritik av politiker som berövar politiken dess särart och värdighet i småskriften Den skyddade provinsen (SOU 1999:22).

10

Innehåll

S V E N S K T M E D I E L AN D S K AP I F Ö R ÄN D R I N G

 

.

 

E N Ö V E R S I K T

 

 

..

....

...............

.............

.............

........ 13

L e n n a r t W e i b u l l o c h K a r l E r i k Gu s t a f s s o n

 

 

 

D R Ö M M AR O C H M AR D R Ö M M AR O M P O L I TI K E N

 

, M AS S

-

M E D I E R N A O C H M E D B O R G AR N A

 

 

. E N TE O R E TI S K R E D O

-

G Ö R E L S E

.............................................................

 

 

 

 

 

 

75

P e t e r B e r g l e z

 

 

 

 

 

 

 

D E M O K R ATI N

O C H G L O B AL I S E R I N G E N

. O

M TR AN S

-

N ATI O N E L L J O U R N AL I S TI K

O C H

P O L I TI S K O P I N I O N S

 

 

-

B I L D N I N G

 

............................................................

 

 

 

 

 

103

S t i g A r n e N o h r s t e d t

 

 

 

 

 

EU,

M E D B O R G AR K U L TU R

O C H

M E D I E R N AS

 

 

 

D E M O K R ATI S K A

U P P G I F T

 

........................................

 

 

135

P e t e r D a h l g r e n

 

 

 

 

 

 

T V-

TI TTAR N A

O C H

D E M O KRAT I N

 

...............................

 

161

Ma t s E k s t r ö m

 

 

 

 

 

 

 

T V-

D E B ATTE R

S O M

D E M O K R ATI S K T F O R U M

 

? ..............

197

C h r i s t i a n S v e n s s o n

 

 

 

 

 

M E D I E D E B ATTE R

S O M

S AM TAL I

O F F E N TL I G H E TE N

 

 

.

O

M

B U D S K AP

O C H B ET Y

 

D E L S E R I

F Ö R Ä N D R I N G

...........

231

Å s a

K r o o n

 

 

 

 

 

 

 

 

R

Ö R E L S E R I

O L I K A

R U M

 

.........................................

 

 

257

L e o n o r C a ma u ë r

 

 

 

 

 

 

D

E N

M E D I AL I S E R AD E

D E M O K R ATI N

E TT

S L AG O M

 

R E P R E S E N TATI O N E N

 

 

.............................................

 

 

285

K o n s t a n t i n E c o n o mo u o c h P e r - A n d e r s F o r s t o r p

 

 

F Ö R F ATTAR P R E S E N TATI O N E R

 

.

. . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . 3 1 5

11

Svenskt medielandskap i förändring

En översikt

1

 

Lennart Weibull och Karl Erik Gustafsson

Det svenska medielandskapet genomgÂr sedan slutet av 1980-talet stora fˆr‰ndringar. Infˆrandet av kommersiellt finansierad privat‰gd radio och TV 1991 respektive 1993 skapade p mÂnga s‰tt en ny situation fˆr alla medier. Konkurrensen om publiken hÂrdnade, nya ‰gargrupper etablerades och det utvecklades ett kors‰gande mellan tryckta medier och etermedier. Under bˆrjan av 1990-talet fˆrsva- gades dagstidningsmarknaden bl.a. beroende p lÂgkonjunkturen och tidningsfˆretagen kom att anl‰gga en mer strikt ekonomisk syn p verksamheten. Utl‰ndska mediebolag har ocks i stˆrre utstr‰ck- ning etablerat sig p den svenska marknaden. ƒven lanseringen av en gratistidning, utdelad till resen‰rerna i samarbete med lokaltrafiken fˆrst i Stockholm men senare i Gˆteborg och Malmˆ har fˆrst‰rkt mediekonkurrensen om publik och annonsˆrer.

De fˆr‰ndringar som skett i Sverige det senaste Ârtiondet har tett sig betydligt mer omv‰lvande ‰n i mÂnga andra l‰nder. En fˆrklaring ‰r att det svenska medielandskapet under flera decennier karakt‰ri- serades av stor stabilitet. Varje medium uppstod och utvecklades inom sin egen nisch och medierna reglerades och finansierades p olika s‰tt. Radio och TV var nationellt distribuerade medier med ensamr‰tt p licensfinansiering. Deras utbud reglerades av staten och de finansierades av mottagaravgifter. Dagspressen var d‰remot fr‰mst lokal och regional och finansierades via annonser och prenu- merationer, men undantag av kv‰llspressen med sin nationella sprid- ning och lˆsnummerfinansiering. Totalt sett dominerade pressen annonsmarknaden. D‰rfˆr hade radio och TV  ena sidan och tidningarna  den andra en begr‰nsad inverkan p varandra. Rege- ringens mediepolitik visade traditionellt dagspressen s‰rskild h‰n- syn. Tidningar var befriade frÂn moms och Âtnjuter s‰rskilt stˆd. Ocks regeringens restriktiva inst‰llning till reklam i radio och TV

13

S VENSKT MEDIELANDSKAP I FÖRÄNDRING

hade som en fˆrklaring att man ville skydda tidningarnas inkomster. Dagstidningar har ocks sinsemellan haft ett antal ˆverenskom- melser och regler som begr‰nsat konkurrensen inom branschen.

Uppgiften fˆr den fˆljande ˆversikten ‰r att ge en grundl‰ggande beskrivning av det svenska mediesystemet som det ser ut vid 1990- talets slut. S lÂngt mˆjligt har det ocks g‰llt att dessutom belysa den successiva fˆr‰ndringen av det svenska medielandskapet. Fˆr det fˆrsta uppm‰rksammar vi av vilket slag de tydligaste utveck- lingslinjerna i de olika mediekategorierna ‰r. Fˆr det andra karakt‰- riserar vi de huvudsakliga k‰nnetecknen fˆr de respektive mediernas nuvarande situation. Ett tredje fokus kommer att ligga p relatio- nerna mellan olika medier med avseende p sÂdant som ‰gande- struktur och konkurrens om allm‰nhetens uppm‰rksamhet.

Som ett fˆrsta steg skall vi se n‰rmare p den utveckling de olika medierna genomgÂtt, fˆr att d‰rigenom f en bild av det mediala systemet i sin helhet.

Dagspressen

Fem viktiga k‰nnetecken ‰r fundamentala fˆr fˆrstÂelsen av den svenska dagstidningsmarknaden. Det fˆrsta ‰r att n‰stan alla tid- ningar huvudsakligen ‰r lokala eller regionala. Endast de tv lˆs- nummertidningarna Aftonbladet och Expressen kan betraktas som verkligt nationella tidningar genom att de har en regelr‰tt spridning ˆver hela landet.

Ett andra k‰nnetecken ‰r att den samlade dagstidningsupplagan ‰r stor. Sverige ‰r ett av de mest tidningsl‰sande l‰nderna i v‰rlden. Den omfattande tidningsspridningen fˆrklaras till stor del av att dagstidningar l‰ses i alla sociala grupper. Medan lÂgresursgrupper i de flesta l‰nder ‰r sporadiska l‰sare har de i Sverige en l‰svana som ligger obetydligt under genomsnittet. Det enda egentliga undantaget frÂn detta fˆrhÂllande finns i Storstockholm d‰r en stor andel av arbetarfamiljerna inte ‰r regelbundna tidningsl‰sare.

En tredje egenskap som delvis fˆljer av detta ‰r att kv‰llspressen vanligen ‰r ett tillval: n‰stan alla kv‰llstidningsl‰sare l‰ser ocks en lokal morgontidning regelbundet. Denna dubbell‰sning fˆrklarar den internationellt sett hˆga tidningsfˆrs‰ljningen i Sverige.

En fj‰rde faktor som utm‰rker den svenska tidningsmarknaden ‰r att morgontidningar med f undantag hushÂllsabonneras och att de distribueras till sina l‰sare tidigt p morgonen. Forskning kring l‰svanor visar tydligt att l‰sarna v‰rdes‰tter hemleveransen hˆgt.

14

L ENNART

W EIBULL OCH

K ARL

E RIK

G USTAFSSON

 

 

 

 

 

Denna verkar ocks fungera anm‰rkningsv‰rt effektivt och bidrar till fasta l‰svanor.

Ett femte och sista karakt‰rsdrag ‰r att den svenska pressen av tradition har varit knuten till politiska partier. N‰stan alla tidningar deklarerar fortfarande partipolitisk inriktning, Âtminstone formellt. Med detta menas givetvis inriktningen p tidningens ledarsida, inte nyhetsinnehÂllet. Att tidningarna har denna politiska tradition ‰r otvivelaktigt en viktig fˆrklaring till den starka st‰llning som dags- tidningarna har i opinionsbildningen: tidningarna uppfattas som en omistlig del av den svenska demokratin.

Strukturell utveckling

Utvecklingen vad g‰ller antalet tidningar i Sverige under 1900-talet visas i figur 1. Figuren ‰r en ˆversikt ˆver olika typer av tidningar, klassificerade efter utgivningst‰thet.

Figur 1. Antalet tidningar i Sverige efter utgivningst‰thet 1900ñ1998

K‰lla: Tollin, Sven, Svenska Dagstidningar 1900 ñ1965 (1965) och Tidningsstatistik AB. En viss skillnad fˆreligger mellan de tv k‰llorna. Uppgifter om endagstidningar fˆreligger inte fˆre 1940.

Den svenska dagpressens utveckling kan inte ses som annat ‰n anm‰rkningsv‰rt stabil. Endast ett par tidningar har upphˆrt eller fusionerats under de senaste Âren, och ‰ven i ett l‰ngre perspektiv har fˆr‰ndringarna varit relativt fÂ. Sedan tidningsmarknaden v‰l

15

S VENSKT MEDIELANDSKAP I FÖRÄNDRING

stabiliserats efter 1950- och 1960-talens talrika nedl‰ggningar (îtidningsdˆdenî), kan endast vissa ˆkningar i antalet fˆr tidningar med lÂg utgivningst‰thet (1ñ3 nummer/vecka) noteras. Fˆr‰ndring- arna har huvudsakligen varit koncentrerade till endagstidningarna, som i Sverige r‰knas som dagspress om definitionen fˆr en allm‰n nyhetstidning uppfylls. Denna avvikelse beror p reglerna fˆr det statliga presstˆdet som syftar till att uppmuntra utgivning av dags- tidningar med bÂde lÂg och hˆg periodicitet.

Den samlade svenska dagstidningsupplagan (1ñ7 nummer/vecka) nÂdde sin topp i modern tid 1989, med en daglig upplaga p ungef‰r 5 miljoner exemplar. Detta motsvarade n‰stan 590 exemplar per tusen invÂnare. Vardagsupplagan fˆr tidningar som ges ut minst tre gÂnger per vecka uppgick 1998 till ca 4 miljoner exemplar eller 536 exemplar per tusen invÂnare. Detta placerar Sverige bland de ledande l‰nderna i v‰rlden, strax efter Norge och p ungef‰r samma niv som Finland. Upplagesiffrorna har emellertid minskat med omkring

15procent sedan bˆrjan av 1990-talet.

Den svenska marknaden fˆr dagstidningar delas vanligen in i fyra

huvudkategorier:

1.Storstadspressens morgontidningar: Till denna grupp r‰knas tid- ningar utgivna i Stockholm, Gˆteborg och Malmˆ. Samtliga ‰r sjudagarstidningar, prenumererade och morgonutgivna. Kate- gorin inkluderar t.ex. Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Gˆte- borgs-Posten, Sydsvenska Dagbladet och Arbetet. Gruppen stod 1998 fˆr n‰rmare 30 procent av den totala dagstidningsupplagan.

2.Storst‰dernas kv‰llstidningar: Denna grupp bestÂr av kv‰llstid- ningarna i Stockholm, Gˆteborg och Malmˆ. Alla ‰r lˆsnum- merfˆrsÂlda, nationellt eller ˆverregionalt distribuerade och saknar helt‰ckningskrav p nyheter samt bedriver îtabloidjour- nalistikî n‰r det g‰ller val av nyheter och presentation. De tv stˆrsta ‰r Aftonbladet och Expressen. Tillsammans svarade denna grupp 1998 fˆr drygt 15 procent av den totala dagstidningsupp- lagan.

3.Landsortspressen: I gruppen ingÂr alla tidningar utanfˆr de tre storstadsregionerna som utkommer minst tre gÂnger per vecka. Alla ‰r i huvudsak prenumererade och morgonutgivna; en majo- ritet utkommer sex dagar i veckan. Gruppen stod 1998 fˆr n‰s- tan 50 procent av den totala dagstidningsupplagan.

4.LÂgfrekventa dagstidningar (fÂdagarstidningar): Gruppen om- fattar samtliga tidningar, inklusive de som ges ut i storstadsom- rÂdena, som utkommer med 1ñ2 nummer per vecka. Stˆrsta de- len av tidningarna i gruppen ‰r prenumererade och mÂnga ges ut

16

L ENNART

W EIBULL OCH

K ARL

E RIK

G USTAFSSON

 

 

 

 

 

av organisationer. Gruppen omfattade 1998 mindre ‰r 5 procent av den totala dagstidningsupplagan.

Storst‰dernas morgontidningar och landsortspressen ‰r sÂledes de tv helt dominerande tidningsgrupperna i Sverige. Ekonomiskt svarade de 1998 fˆr en dryg tredjedel respektive knappt h‰lften av branschens oms‰ttning och deras relativa styrka har ˆkat under 1990-talet. S‰rskilt landsortspressen har upplagem‰ssigt klarat sig fˆrhÂllandevis bra och kan s‰gas utgˆra den svenska dagspressens stabila k‰rna.

Figur 2. Dagspressens upplageutveckling 1980ñ1998

5 000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4 500

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4 000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

3 500

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

3 000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2 500

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2 000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1 500

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1 000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

500

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

19980

1985

1990

1991

1992

1993

1994

1995

1996

1997

1998

K‰lla: MedieSverige 1999.

Storstad

morgon

Storstad kväll

Landsortspress (3-7 dagars)

Fådagarspress (1-2 dagars)

Dagspressen totalt

Den stˆrsta delen av nedgÂngen av dagspressens upplaga kan h‰nfˆ- ras till en minskad ben‰genhet att kˆpa en andra tidning, s‰rskilt vad g‰ller lˆsnummerfˆrsÂlda tidningar samt storstads- och regionala tidningar som distribueras utanfˆr det huvudsakliga t‰ckningsomrÂ- det. Allm‰nheten har minskat l‰sandet av en andra tidning och n‰r de har gjort sitt tidningsval har de ˆverlag prioriterat den lokala tid- ningen (jfr Severinsson 1994).

Utvecklingsmˆnstret reflekteras delvis i fˆr‰ndringarna inom de olika grupperna efter 1995. N‰r det g‰ller storstadsmorgonpressen ‰r antalet tidningar konstant. Under bˆrjan av 1999 fanns det planer p nedl‰ggning av Arbetet Nyheternas Gˆteborgsedition, men efter fˆrhandlingar med Gˆteborgs-Posten om bl.a. tryck och distribution togs planerna tillbaka. Samtidigt har gratistidningen Metro etablerats inom samtliga tre storstadsomrÂden (se nedan).

Storstadsmorgonpressens samlade upplaga har (exkl. Metro) minskat sedan mitten av 1990-talet, men utvecklingen har skilt sig mycket mellan gruppens tidningar. I Stockholm har de stora tid-

17

S VENSKT MEDIELANDSKAP I FÖRÄNDRING

ningarna lÂngsiktigt fˆrsvagats. Andratidningen Arbetet Nyheterna ‰r dock storstadspressgruppens stora fˆrlorare och har under 1990- talet tappat drygt 35 procent av upplagan. Gruppens upplagem‰ssiga vinnare ‰r Dagens Industri (se nedan) och Sydsvenska Dagbladet som redovisat betydande upplageuppgÂngar under hela perioden.

Kv‰llspressen har varit 1990-talets fˆrlorare och samtidigt ut- m‰rkts av en stor turbulens. 1990 fanns det fyra sj‰lvst‰ndiga tid- ningar inom gruppen, genom sammanl‰ggningen av GT och Kv‰lls- posten till Idag blev det tre men sedan Idag upphˆrt 1995 var antalet p nytt fyra. Expressens kˆp av GT 1997 och den successiva samord- ningen mellan tidningarna, i vilken Kv‰llsposten sedan 1998 ingÂr, inneb‰r att det i praktiken bara finns tv kv‰llstidningsfˆretag. Det som numera kan betecknas som Expressen-gruppen har varit kv‰lls- pressmarknadens stora fˆrlorare. Samtliga tidningar har minskat de senaste Âren; GT hade 1998 endast h‰lften av upplagan tio Âr tidiga- re. Aftonbladet har stÂtt relativt stabilt, men tidningen tappade i upp- laga 1998.

Den mest stabila tidningsgruppen ‰r landsortspressen. Antalet tidningar har varit i det n‰rmaste konstant efter 1996. De mÂnga nedl‰ggningar som befarades inom den tidigare A-pressen ñ de socialdemokratiska tidningar som p de flesta hÂll ‰r andratidningar ñ har begr‰nsat sig till tvÂ: ÷stgˆten i Linkˆping och ÷rebro-Kuriren (1996); den senare lever dock vidare som en edition av Karlskoga- Kuriren. Samtidigt har de stora landsortstidningarna ˆverlag behÂllit eller t.o.m. st‰rkt sin position, ‰ven om nÂgra har fÂtt vidk‰nnas upplagefˆrluster, i fˆrsta hand Nya Wermlands-Tidningen i Karlstad. I ˆvrigt faller landsortspressens ñ mycket begr‰nsade ñ upplagened- gÂng i fˆrsta hand p andratidningarna.

Landsortstidningarnas framgÂng ‰r givetvis beroende av den so- ciala och ekonomiska utvecklingen inom det egna spridningsomrÂ- det. I Bergslagen har minskat underlag medfˆrt en fusionering av lokala tidningar (Nya Ludvika Tidning) och Sala Allehanda har minskat antalet utgivningsdagar. 1999 finns det beslut om ytterligare lokala fusioneringar, i H‰rnˆsand och Visby. andra sidan finns det stora landsortstidningar som har umgÂtts med planer att utˆka utgivningen till sju dagar i veckan, inte minst sedan Gefle Dagblads (1996) och Arbetarbladets (1997) byte till sjudagarsutgivning har bedˆmts som lyckade.

De lÂgfrekventa dagstidningarna har minskat i antal. Detta ‰r dock inte en fˆljd av nedl‰ggningar utan av en fˆr‰ndring i dagstidnings- definitionen. En del av de kristna tidningar som av pressstˆds-

18

L ENNART

W EIBULL OCH

K ARL

E RIK

G USTAFSSON

 

 

 

 

 

n‰mnden kommit att definieras som dagstidningar upphˆrde be- tecknas som sÂdana i och med en fˆr‰ndring i regelsystemet 1996.

Vid sidan av dessa relativt tydliga grupper av allm‰nna nyhetstid- ningar finns det ‰ven nÂgra specialinriktade dagstidningar. Mest framgÂngsrik har den av Bonnier-gruppen ‰gda Dagens Industri varit. Den startades 1976 som en fˆrsiktig satsning med utgivning tv dagar i veckan. r 1983 ˆkades utgivningen till fem dagar i veckan och 1991 till sex. Tidningens upplaga har kontinuerligt ˆkat: mellan 1983 och 1998 har upplagan per utgivningsdag n‰stan fyr- dubblats, frÂn ca 30 000 till n‰stan 110 000 exemplar, vilket gjort den till Sveriges sjunde stˆrsta tidning. Den kristna dagstidningen Dagen har under lÂng tid fÂtt vidk‰nnas minskande upplagor. r 1998 var upplagan under 20 000 exemplar. I bˆrjan av 1999 gjordes en relansering av tidningen som Nya Dagen. Det markerades att tidningen skulle vara allkristen och inte organ fˆr Pingstrˆrelsen. Utgivningen minskades frÂn fem till fyra dagar i veckan. Samtidigt gick tidningens norska motsvarighet VÂrt Land in som del‰gare.

De olika nischtidningarnas skilda framgÂngar illustrerar p ett konkret s‰tt den svenska utgivningens fˆruts‰ttningar. I Dagens Industri lyckades man skapa en produkt som fann en specialintres- serad, nationell l‰sekrets som dels var beredd att betala ett relativt hˆgt pris fˆr sin tidning, dels var intressant fˆr viktiga annonsˆrer. Tidningen Dagens problem ‰r att den visserligen har relativt mÂnga l‰sare, men inte anses lika attraktiv p annonsmarknaden.

Press och politik

Svensk press har en lÂng tradition av starka band mellan tidningar och politiska partier. Detta samrˆre utvecklades under senare h‰lf- ten av 1800-talet och fˆrsta decenniet av 1900-talet (Hadenius et al. 1970). De flesta liberala och konservativa tidningarna grundades av privata fˆretagare, medan tidningar som fˆretr‰der socialdemokra- terna och centerpartiet (tidigare Bondefˆrbundet) startades som en del av partiernas politiska offensiv (Hadenius & Weibull 1991). De fˆrra tidningarna satsade vanligen p lokala marknader, medan de senare sˆkte n en regional spridning.

Den traditionella partipressen fˆretr‰dde ursprungligen partilin- jen p samma s‰tt i nyheterna som p ledarsidan. Under 1970-talet genomgick dock journalistiken i Sverige, precis som i mÂnga andra l‰nder, en professionaliseringsprocess. Journalisterna deklarerade sitt oberoende frÂn partilojaliteten och framhÂllandet av partilinjen begr‰nsades till ledarsidan. Fˆr‰ndringen var utan tvekan en fˆljd av

19

S VENSKT MEDIELANDSKAP I FÖRÄNDRING

ett stˆrre inflytande fˆr journalisterna, men tidningarnas intresse av att bredda l‰sekretsen till att inkludera ‰ven andra ‰n partisympati- sˆrer var ocks en bidragande faktor.

Karakt‰ristiskt fˆr svensk press ‰r att de flesta tidningar har be- hÂllit sin partipolitiska signatur och att nyhetsurvalet inte ‰r helt fritt frÂn pÂverkan av ledarsidans st‰llningstagande. Partilojaliteten, ‰ven p ledarplats, ‰r dock i avtagande ‰ven om det finns inte obe- tydliga band mellan redaktˆrer och det politiska livet (Nord 1998). Sedan 1980-talet har allt fler tidningar betecknat sig sj‰lva som îobe- roendeî, men trots det behÂllit sin partipolitiska inriktning. Svenska Dagbladet har t.ex. ‰ndrat sin beteckning frÂn moderat till obe- roende moderat. Dagens Nyheter som var den fˆrsta stˆrre tidning som markerade sitt oberoende genom att 1972 g frÂn îliberalî till îoberoendeî, gick ett steg i andra riktningen d tidningen 1998 bˆrjade ange sin partisignatur som îoberoende liberalî.

Trots att de flesta svenska tidningar fortfarande ‰r partipolitiska i sina ledare ñ och till viss del i sin nyhetsbevakning (Asp 1995) ñ har ‰nd de formella banden mellan partierna och tidningarna fˆrsva- gats. Dessutom har ett stort antal tidningar bˆrjat ge ˆkat utrymme fˆr kolumnister och debattartiklar med annan politisk inriktning ‰n tidningens. Fortfarande ‰r dock svenska tidningar partipolitiska i nÂgot stˆrre utstr‰ckning ‰n tidningar i andra l‰nder. Den lÂnga traditionen av partipolitisk tillhˆrighet visar sig ocks i ‰gande- struktur och begr‰nsade mˆjligheter till samarbete inom branschen.

Ekonomi och presstöd

De senaste Âren har varit fˆrhÂllandevis goda fˆr den svenska tid- ningsindustrin. Samtidigt har skillnaderna inom branschen ˆkat. Sett till lˆnsamhet ‰r bilden mindre homogen. Det finns ett antal mycket lˆnsamma svenska tidningar, men ocks ett antal tidningar som uppvisar stora fˆrluster. Generellt sett befinner sig andratid- ningarna (de som inte ‰r dominerande p sin utgivningsort) i svÂ- righeter. Utan statligt presstˆd skulle de inte ˆverleva.

Figur 3 visar lˆnsamhetsutvecklingen fˆr de dominerande tid- ningarna. D‰r kan vi utl‰sa att tidningsindustrins lˆnsamhet var ganska lÂg under senare delen av 1970-talet. ren 1982ñ86 utgˆr nÂgot av en mellanperiod ekonomiskt sett, trots att industrin under perioden Âterfick nÂgot av sin vitalitet. Den tredje fasen, 1987ñ92 inleddes med en stark uppgÂng i nettomarginalerna och tv gyllene Âr, 1988 och 1989. Trots den generella nedgÂngen i den svenska ekonomin, var 1992 det tredje mest lˆnsamma Âret (8,1 procent) fˆr

20

L ENNART

W EIBULL OCH

K ARL

E RIK

G USTAFSSON

 

 

 

 

 

tidningarna sedan 1976. En kraftig nedgÂng i lˆnsamheten fram till 1996 fˆljde sedan, men 1997 v‰nde vinstkurvan Âter uppÂt och upp- gÂngen fortsatte 1998.

Figur 3. Dagstidningsfˆretagens nettomarginal i procent 1976ñ1998

K‰lla: Dagspressens ekonomi 1998 (Presstˆdsn‰mnden).

Den ekonomiska utvecklingen kan sammantaget ses som ett resultat av tv skilda krafter. Uppsvinget efter 1981 och nedgÂngen efter 1992 kan bÂda tillskrivas konjunktursv‰ngningar som fr‰mst pÂver- kar tidningsindustrin via annonsmarknaden. I genomsnitt svarar annonserna fˆr ungef‰r 60 procent av inkomsterna fˆr svenska tid- ningar; andelen steg till ˆver 70 procent fˆr de mest lˆnsamma tid- ningarna under de gyllene Âren p 1980-talet. En andra, mer lÂng- siktig faktor, ‰r professionaliseringen i publiceringen av tidningar. Rationalisering, introduktion av ny teknik och ˆkade prenumera- tionsavgifter har bidragit till stˆrre lˆnsamhet fˆr de dominerande tidningarna. Tidningarna har hˆjt sin priser fˆrhÂllandevis kraftigt i fˆrhÂllande till konsumentprisindex: mellan 1981 och 1998 har den abonnerade tidningen i fasta priser n‰stan fˆrdubblat sitt pris mot l‰sarna, kv‰llstidningarna har drygt tredubblat sitt (Weibull 1999).

21

S VENSKT MEDIELANDSKAP I FÖRÄNDRING

UtgÂngspunkten fˆr presstˆdet n‰r det i stˆrre skala infˆrdes 1971 var att det skulle kompensera andra tidningar fˆr deras svaga position p annonsmarknaden. Detta s.k. driftsstˆd till de p den enskilda tidningsmarknaden svagaste tidningen eller tidningarna ‰r fortfarande den dominerande stˆdformen och utgjorde 1998 85 procent av det totala presstˆdet. Den andra stˆdformen var det s.k. samdistributionsstˆdet som tillkom redan 1968 och som var ett s‰tt att stimulera samverkan inom tidningsbranschen. Med tiden har detta stˆd dock kommit att spela en ekonomiskt mindre roll.

I slutet av 1970-talet och bˆrjan av 1980-talet t‰ckte det samlade presstˆdet 5ñ6 procent av branschens utgivningskostnader. Under Âren 1984ñ1988 var motsvarande procenttal 4ñ5 procent. D‰refter har procenttalen successivt sjunkit till ca 3 procent (1998). Stˆdets betydelse ‰r givetvis stˆrre fˆr enskilda tidningsfˆretag. Fˆr fÂda- garstidningarna var den genomsnittliga stˆdandelen av int‰kterna 59 procent 1998. Andelen frÂn stˆdet ‰r l‰gre bland flerdagarstidningar.r 1998 lÂg medelv‰rdet fˆr andratidningar i landsorten p 20 procent. De absolut sett stˆrsta bidragen per tidningsfˆretag gÂr till tre storstadstidningar. Relativt sett finns det stora skillnader mellan dessa tidningar. Fˆr Svenska Dagbladet t‰cker presstˆdet 6ñ7 pro- cent av utgivningskostnaderna, fˆr Arbetet Nyheterna 38 procent och fˆr SkÂnska Dagbladet 43 procent. Fˆr Arbetet har andelen ˆkat nÂgot medan de fˆr de tv andra ‰r relativt stabila.

N‰r presstˆd till driftkostnaderna bˆrjade betalas ut lÂg de p en fˆrhÂllandevis lÂg nivÂ. Tar man h‰nsyn till konsumentprisutveck- lingen har utbetalningarna till tidningarna lite mer ‰n fˆrdubblats.

Som figur 4 visar nÂdde utbetalningarna fˆr presstˆdet sin topp i mitten av 1980-talet. Sedan dess har de gradvis minskat p grund av inflation, men ocks till fˆljd av att en del mottagartidningar har lagts ned.

22

L ENNART

W EIBULL OCH

K ARL

E RIK

G USTAFSSON

 

 

 

 

 

Figur 4. Det direkta presstˆdets utveckling 1980ñ1998 (i fasta priser; 1998 Ârs priser)

800

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

700

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

600

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

500

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

400

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

300

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

200

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

100

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

80/81

84/85

90/91

91/92

92/93

93/94

94/95

95/96

1996

1997

1998

K‰lla: MedieSverige 1998.

 

 

 

 

 

 

 

Tidningsägande

ƒgandestrukturen fˆr svensk dagspress var l‰nge relativt stabil. Med nÂgra viktiga undantag bestÂr ‰ven i slutet av 1990-talet den struktur som hade etablerats tjugo Âr tidigare. De flesta av dem som Âterfanns bland de 20 stˆrsta ‰garna 1978, finns fortfarande bland de 20 stˆrsta.

Bonnier, som ‰r den stˆrsta privata ‰gargruppen p den svenska marknaden, har sedan 1978 ˆkat sin andel av den totala tidnings- upplagan frÂn knappt 21 procent till n‰stan 27 procent. ÷kningen speglar lanseringen av aff‰rs- och finanstidningen Dagens Industri och uppkˆpet av tv tidningar i Malmˆ: Sydsvenska Dagbladet och Kv‰llsposten. Kˆpen av de senare markerade ett klart uppbrott frÂn traditionen inom Bonniersf‰ren, tidigare hade Bonnier inte expan- derat utanfˆr Stockholm; senare har detta fˆljts upp av ytterligare lokala tidningskˆp (GT och Kristianstadsbladet). Trots att antalet Bonnier‰gda tidningar har ˆkat, har den sammanlagda upplagan fˆr Bonniersf‰ren ‰nd minskat nÂgot sedan 1995. Minskningen beror n‰stan uteslutande p den kraftiga nedgÂngen i upplagan fˆr

Expressen.

Norska Schibsted representerar en ny ‰gare i Sverige. Koncer- nens kˆp av Aftonbladet och senare Svenska Dagbladet signalerade de utl‰ndska ‰garnas ˆkade intresse fˆr svensk press. Schibsted har

23

S VENSKT MEDIELANDSKAP I FÖRÄNDRING

genom sina kˆp p ett par Âr blivit den n‰st stˆrsta tidningsutgivaren i Sverige och stÂr fˆr 15 procent av den totala dagstidningsupplagan.

Den socialdemokratiska pressen ñ îA-pressenî ñ har genomgÂtt den stˆrsta fˆr‰ndringen sedan 1978. Efter moderbolagets konkurs 1992, som berˆrde n‰stan alla tidningar i gruppen, rekonstruerades den socialdemokratiska pressen totalt med den uttryckliga mÂls‰tt- ningen att snabbt ˆverfˆra tidningarna till fackfˆreningar och soci- aldemokratiska partiorganisationer p utgivningsorterna, men ocks helt eller delvis till privatpersoner.

De stˆrre familje‰gda lokal- och regionaltidningskedjorna, s‰r- skilt tidningssl‰kterna Ander i Karlstad, Pers i V‰sterÂs och Hamrin i Jˆnkˆping, ‰r de aktˆrer som stÂr fˆr den huvudsakliga stabiliteten i svenskt tidnings‰gande. Dessa grupper har expanderat genom att fˆrv‰rva tidningar som har bjudits ut till fˆrs‰ljning. Expansion till trots minskade den andel av den samlade upplagan som kontrolleras av familje‰gda fˆretag mer ‰n nÂgon annan ‰garform mellan 1978 och 1994.

ƒgarkoncentrationen inom svensk press var relativt hˆg redan 1978, d fyra ‰gare kontrollerade n‰stan halva och Âtta ‰gare n‰stan tv tredjedelar av den totala upplagan. 1993 hade den stˆrsta ‰garen ˆkat sin andel till n‰stan 27 procent. Tabell 1 visar de 20 stˆrsta dagstidnings‰garna 1998.

Ett intressant fenomen i den senaste svenska tidningshistorien ‰r att den n‰st stˆrsta ‰garen ñ som tidigare var A-pressen ñ minskar. Efter den socialdemokratiska pressens splittring har den n‰st stˆrsta ‰garen, som n‰mnts Schibsted, 15 procent av dagstidningsupplagan. ƒven andra utl‰ndska ‰gare har etablerat sig i svenska press, bl.a. norska Orkla Media, som 1999 kˆpte Norrl‰ndska Socialdemokraten i LuleÂ.

24

L ENNART

W EIBULL OCH

K ARL

E RIK

G USTAFSSON

 

 

 

 

 

Tabell 1. De tolv stˆrsta ‰garna inom dagspressen 1998 och deras andel av den totala dagspressuplagan 1980ñ1998 (procent)

1Tidigare Tidnings AB Marieberg.

250 % av GT/Kv‰llsposten Idags upplaga ingÂr 1990ñ1996. Fr.o.m. 1997 ingÂr 48 % av Bohusl‰ningens upplaga.

350 % av Aftonbladets upplaga ingÂr fr.o.m. 1996.

4Svenska Dagbladet ingÂr fr.o.m. 1998 i Schibsted.

5Arbetet ingick i A-pressen fram till dess konkurs i februari 1992. K‰lla: MedieSverige 1999.

Gratistidningar och webbtidningar

I och med lanseringen 1995 av Metro ñ en femdagarstidning (sedan 1996 6 nr/vecka) som gratis delades ut i Stockholms kollektivtra- fikn‰t ñ fˆr‰ndrades inst‰llningen till gratistidningar i Sverige. Den helt annonsfinansierade tidningen som ‰gs av mediekoncernen Modern Times Group (MTG) med Jan Stenbeck som huvud‰gare (se nedan) blev omtalad som en îriktigî tidning n‰stan omgÂende. Andelen redaktionell text, fr‰mst frÂn telegram- och nyhetsbyrÂer, var hˆsten 1996 ungef‰r 40 procent.

I ett l‰ngre perspektiv ‰r det nu rimligt att betrakta Metro som exponent fˆr en ny typ av dagstidning ñ den gratisutdelade dagstid- ningen. Gratisutgivna tidningar, normalt med utgivning en gÂng i veckan eller varannan vecka, ‰r i och fˆr sig ingen ny fˆreteelse i

25

S VENSKT MEDIELANDSKAP I FÖRÄNDRING

Sverige ‰ven om de inte inkluderas i den traditionella tidningsstatis- tiken. SÂdana tidningar finns ofta inom omrÂden d‰r de traditionella dagstidningarna har en svag st‰llning. Det ‰r en brokig samling av publikationer av allt frÂn renodlade annonsblad till tidningsliknande produkter som utkommit i flera decennier.

Det ‰r svÂrt att bedˆma den totala gratistidningsmarknadens storlek. En skattning som gjordes 1995 p grundval av en rundfrÂga pekade p att det d fanns ca 300 gratistidningar som tillsammans omsatte n‰stan 900 miljoner. Tidningsgruppen ‰r emellertid mycket heterogen och det ifrÂgas‰tts om den bˆr behandlas som en mark- nad. Det gÂr dock att skilja ut en dagstidningsliknande del av gratis- tidningssf‰ren. SÂdana gratistidningar utges vanligen en gÂng per vecka eller varannan vecka. De utges antingen som sm lokala blad i landsorten eller som stadsdelstidningar i storst‰derna. Hubo-press som ‰gs av Dagens Nyheter och danska S¯ndagsavisen International

‰r utgivare av ett stort antal gratistidningar i Stockholm.

Metro ‰r genom femdagars- och senare sexdagars- utgivning en bredare gratistidning. L‰sarundersˆkningar visar att tidningen av de flesta l‰sare uppfattas som en traditionell morgontidning. Den skil- jer sig frÂn de senare genom att i stˆrre utstr‰ckning l‰sas av yngre, av lÂgresursgrupper och av invandrare. r 1998 var upplagan 225 000 exemplar, vilket gjorde den till Stockholms n‰st stˆrsta morgontid- ning.

I Stockholm byggde Metros framgÂng p gratisutdelning i tun- nelbana och p pendeltÂg. N‰r den startade i Gˆteborg fanns det en os‰kerhet om man kunde lyckas lika bra p spÂrvagnar och bussar. Upplagem‰ssigt har tidningen dock varit framgÂngsrik och redo- visade 1998 en upplaga p knappt 75 000 exemplar. Detta har lett till att Metro hˆsten 1999 startade en utgÂva fˆr Malmˆ. Att tid- ningsfˆretaget har blivit accepterat framgÂr av bl.a. det faktum att lanseringen sker i visst samarbete med Arbetet Nyheterna.

En viktig fˆrklaring till Metros snabba framgÂng i Stockholm ‰r att Stockholm ‰r en svag morgontidningsmarknad med mÂnga tid- ningslˆsa hushÂll som givetvis ‰r intresserade av en gratistidning, samtidigt som det finns en mycket hˆg andel pendlare. Men en lika viktig faktor ñ och en faktor som troligen varit avgˆrande i Gˆte- borg ñ ‰r att tidningen har en yttre form som gˆr den l‰ttl‰st och en bred redaktionell profil som skapar intresse hos mÂnga. Det som bidrar till att gˆra tidningen lˆnsam ‰r dess mycket lÂga kostnader. StockholmsutgÂvan gˆrs av 22 journalister, i j‰mfˆrelse med ca 430 p Dagens Nyheter.

26

L ENNART

W EIBULL OCH

K ARL

E RIK

G USTAFSSON

 

 

 

 

 

MTG har ‰ven etablerat Metrokonceptet i andra l‰nder och tid- ningen finns numera bÂde i Budapest och Prag samt p j‰rnv‰garna i Nederl‰nderna. IdÈn att gˆra en dagstidning fˆr kollektivtrafikrese- n‰rer har kopierats av andra fˆretag som startat sÂdana tidningar i London och Paris.

En annan typ av gratistidningar ‰r de s.k. webbtidningarna. Med detta menas de tidningar som finns tillg‰ngliga p Internet. De svenska webbtidningarna ‰r i huvudsak utgivna av traditionella dags- tidningsfˆretag. I stort sett alla dagstidningar har sedan 1997 en InternetutgÂva. Webbtidningarna p n‰tet skiljer sig mycket Ât. I de enklaste fallen ‰r de enbart en kortversion av den samtidigt publice- rade pappersutgÂvan, i andra fall ‰r det en tidning som utnyttjar n‰tets mˆjligheter till direkta kontakter med l‰sekretsen.

Utm‰rkande fˆr webbtidningarna i Sverige ‰r att de med ett fÂtal undantag ‰r gratis fˆr sina l‰sare. Tidningarna ‰r d‰rmed beroende av annonsint‰kter till webbtidningen. I de flesta fall t‰cker dessa lÂngt ifrÂn kostnaderna. Motivet att ‰nd finnas med p n‰tet ‰r att man uppfattar det viktigt att synas p Internet och att detta p sikt kommer att bli en viktig marknadsplats d‰r ‰ven dagspressen mÂste vara med (se nedan).

Endast en svensk webbtidning anses ha haft ekonomisk fram- gÂng. Det ‰r Aftonbladets webbutgÂva, som tillhˆr en av de mest besˆkta platserna p n‰tet i Sverige. Tidningen skildes 1999 ut som ett eget bolag.

Tidningsläsandet

Sammantaget var 1980-talet ett mycket stabilt decennium n‰r det g‰ller svenskarnas l‰svanor. Mer ‰n 90 procent av befolkningen l‰ste en tidning minst en gÂng i veckan; andelen som regelbundet l‰ste en morgontidning var ˆver 75 procent, andelen som l‰ste en kv‰llstid- ning ungef‰r 35 procent och andelen som prenumererade p en tid- ning lÂg p strax under 80 procent (Bjˆrkqvist-Hellingwerf 1996; Wadbring 1996). En liten nedgÂng i l‰sandet noterades i bˆrjan av 1990-talet och ‰ven andelen tidningsprenumeranter minskade efter 1994. Men ungef‰r 90 procent av befolkningen nÂddes ‰ven 1998 av en dagstidning Âtminstone nÂgon gÂng per vecka ñ och exponering- en fˆr morgonpress var 1998 75 procent ñ fˆr ˆvrigt samma andel som 1979.

Kurvan ˆver dagstidningsl‰sning under 1990-talet visar p nÂgra tydliga mˆnster:

27

SVENSKT MEDIELANDSKAP I FÖRÄNDRING

den totala r‰ckvidden fˆr dagspress ñ l‰sning av minst en dags- tidning ñ morgon- eller kv‰llspress ñ ligger i stort sett stabilt hela perioden,

den regelbundna morgontidningsl‰sningen ñ en morgontidning minst fem dagar i veckan ñ har fˆrsvagats under 1990-talet, men visar de senaste Âren en liten Âterh‰mtning,

andelen som l‰st minst en morgontidning en genomsnittlig dag ‰r i stort sett stabil ˆver hela tidsperioden,

bÂde regelbunden l‰sning av kv‰llstidningar ñ minst tre dagar i veckan ñ och r‰ckvidden en genomsnittlig dag har minskat under hela perioden; nedgÂngen ‰r dock nÂgot mindre ‰n vad som kunde fˆrv‰ntas frÂn upplagestatistiken.

Tendensen ‰r i fˆrsta hand att l‰svanorna har blivit nÂgot mindre stabila. En annan lÂngsiktig trend ‰r att ben‰genheten att prenume- rera p en morgontidning minskar samtidigt som intresset att l‰sa morgontidningar ‰r ofˆr‰ndrat. Slutsatsen ‰r att tidningen som medium behÂllit sin attraktivitet, men att det finns ett betalnings- motstÂnd.

Ytterligare en tendens ‰r att de nya l‰svanemˆnstren indikerar en ˆkad polarisering av dagstidningsspridningen i Sverige. Fˆr det fˆrsta har det ˆver tid blivit en ˆkad skillnad mellan de yngres och de ‰ldres l‰svanor. Detta har varit mest pÂtagligt fˆr kv‰llspressen.r 1980 l‰ste varannan person i Âldersgruppen 15ñ24 Âr en kv‰lls- tidning, Âr 1998 ‰r det mindre ‰n var tredje (Mediebarometern 1998). Fˆr morgonpress finns motsvarande nedgÂng fˆr l‰sning minst fem dagar i veckan, medan andelen bland personer ˆver 50 Âr legat p i stort sett samma nivÂ.

Fˆrsvagningen av s‰rskilt morgontidningsprenumerationerna efter 1990 har fr‰mst ‰gt rum inom resurssvaga grupper. Det ‰r i arbetarfamiljer som l‰sning av morgonpress har blivit mindre regel- bunden, medan den inte pÂverkats n‰mnv‰rt bland hˆgre tj‰nste- manna- och akademikerfamiljer. Studier av Gˆteborg, d‰r morgon- tidningsl‰sningen av tradition ligger relativt hˆgt, har visat p bety- dande skillnader i morgontidningsl‰sning mellan resurssvaga och resursstarka stadsdelar. SÂdana skillnader har troligen alltid funnits, men de fˆrefaller ha kraftigt accentuerats under mitten av 1990-talet genom att andelen tidningsprenumeranter gÂtt ner i de resurssvaga omrÂdena. En viktig fˆrklaring ligger givetvis i kostnaderna fˆr tidningsabonnemanget ñ s‰rskilt den relativt stˆrre ˆkningen 1996 som fˆljde p infˆrandet av en moms p tidningskˆpen (Lithner 1999).

28

L ENNART

W EIBULL OCH

K ARL

E RIK

G USTAFSSON

 

 

 

 

 

Det intressanta med tidningen Metro i Stockholm ‰r att den har nÂtt sina framgÂngar i just de resurssvaga grupperna ñ och bland yngre. Det ‰r m‰nniskor som av olika sk‰l inte l‰ser eller har upp- hˆrt att hÂlla sig med en morgontidning. Fˆljden ‰r att den sociala skiktningen i tidningsl‰sning snarast har blivit mindre i Stockholm och Gˆteborg genom tillkomsten av Metro (Wadbring 1999).

ƒven om det samlade intrycket ‰r att den svenska morgonpres- sen stÂr stark finns det sÂledes vissa tendenser p fˆrsvagning. Det viktigaste ‰r att vissa grupper av allm‰nheten i minskande utstr‰ck- ning ‰r regelbundna l‰sare. En del av fˆrklaringen ligger i att andelen abonnenter har minskat och arbetsplatsl‰sningen ˆkat. En annan orsak kan vara sj‰lva normen att l‰sa en tidning dagligen inte ‰r lika stark som tidigare. Den senare tolkningen styrks av att den dagliga r‰ckvidden inte minskat: m‰nniskor tar del av tidningar men ser sig ‰nd inte som regelbundna l‰sare. I detta ligger troligen ocks att det medborgarskap som kom till uttryck i bÂde viljan att hÂlla sig med en tidning och i tidningsvalet har fˆrsvagats. Det ‰r d‰rfˆr inte ov‰ntat att omrÂden med lÂg dagstidningsspridning inte s‰llan ocks har ett lÂgt valdeltagande (Wadbring 1998).

Ungdomars intresse av att l‰sa tidningar har diskuterats under senare Âr. Vissa menar att ungdomar har ˆvergett de traditionella morgontidningarna till fˆrmÂn fˆr radio och TV. Studier sedan tidigt 1980-tal har dock inte kunnat pÂvisa en sÂdan intressefˆr- skjutning. Det finns vissa tecken p en minskning av intresset fˆr tidningar i en del ungdomsgrupper, men empiriska data visar inte nÂgot tydligt mˆnster ˆver tid. NÂgra studier frÂn 1990-talets mitt indikerar dock en nedgÂng i det regelbundna l‰sandet (Wadbring och Weibull 1996). NedgÂngen i den svenska ekonomin verkar mest ha pÂverkat medelÂlders l‰sare, framfˆr allt barnfamiljer (SOU 1994:94). Det finns en del tecken som tyder p att tillgÂng till satel- lit-TV-kanaler kan ha inverkat negativt p dagstidningsl‰sandet.

Den tidningskategori som har haft stˆrst problem sedan slutet av 1980-talet, lˆsnummersfˆrsÂlda tidningar, har fˆrlorat flest l‰sare bland unga och resurssvaga. Kv‰llstidningsl‰sande har haft betydligt l‰gre prioritet i ungdomars liv p 1980- och 1990-talen ‰n det hade bland unga m‰nniskor tjugo Âr tidigare. Det finns anledning anta att radio och TV gradvis har tagit kv‰llstidningarnas plats.

29

S VENSKT MEDIELANDSKAP I FÖRÄNDRING

Tabell 2. L‰svanor fˆr morgon- och kv‰llspress i olika grupper 1998 (procent)

 

 

Kön

 

Ålder

 

 

 

 

 

 

 

Utbildning

 

 

 

Män

Kv

15–

 

20–

25–

30–

40–

50–

60–

Låg Medel

Hög

 

 

 

 

19

 

24

29

 

39

49

59

75

 

 

Morgontidning

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Minst 6 dag/v

65

66

45

43

50

 

56

69

75

78

64

59

74

Prenumeration

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

i hushållet

 

70

73

69

50

56

 

59

77

82

80

67

71

70

Kvällstidning

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Minst en gång/

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

vecka

 

57

49

60

61

58

 

57

52

52

46

59

57

39

Minst sex

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

gånger/vecka

12

10

10

6

 

7

7

12

14

14

15

9

5

 

K‰lla: Dagspresskollegiet; Gˆteborgs universitet.

Nyckeln till stabiliteten i l‰sandet av landsortens morgontidningar ‰r tidningarnas starka position som lokal informationsk‰lla. Lokala nyheter, nationella nyheter, radio- och TV-tablÂer, samt interna- tionella nyheter ses som viktigast. Grundandet av lokala morgontid- ningar p regionala marknader ‰r ocks huvudfˆrklaringen till den svenska pressens tillv‰xt. Morgontidningen ‰r en viktig informa- tionsk‰lla i l‰sarnas dagliga liv. I allt v‰sentligt ‰r morgonpressen alltj‰mt ohotad i denna position.

Radio och TV

De svenska etermediesystemet har sedan bˆrjan av 1980-talet fˆr- ‰ndrats frÂn att best av en fˆrhÂllandevis enhetlig struktur av radio- och TV-kanaler i en public service-tradition ñ allt inom ramen fˆr Sveriges Radio (SR) med regering och riksdag som huvudaktˆrer ñ till att bli ett system som involverar ett relativt stort antal intres- senter. I det fˆljande presenterar vi de olika aktˆrerna p de svenska radio- och TV-marknaderna, bÂde de icke-kommersiella public service-fˆretagen och de privata kommersiella bolagen. Vi kommer ocks att berˆra utvecklingen fˆr programtj‰nster som distribueras via kabel eller satellit (jfr vidare Gustafsson, 1987; Hadenius, 1998; Hadenius och Weibull, 1999).

Etermedier i förändring

Fram till mitten av 1950-talet var etermedier i Sverige detsamma som radios‰ndningar i en kanal, d‰r innehÂllet till stˆrsta delen

30

L ENNART

W EIBULL OCH

K ARL

E RIK

G USTAFSSON

 

 

 

 

 

bestod av nyheter och underhÂllning; aktivt lyssnande fˆrutsattes. Det enda radiofˆretaget p den tiden, Radiotj‰nst (grundat 1924 med s‰ndningsstart 1925), utvecklades under samma tid som folkrˆ- relserna v‰xte fram. Gradvis ˆkade ljudradion sin attraktionskraft. I mitten av 1950-talet introducerades televisionen, inte utan tveksam- het p politiskt hÂll. NÂgon egentlig konkurrens mellan radio och TV blev det aldrig eftersom samma bolag ñ Radiotj‰nst, men nu omdˆpt till Sveriges Radio (SR) ñ fick ansvaret ‰ven fˆr TV. Radion kom i den nya situationen att profileras genom ett utˆkat program- utbud p dagtid och genom att erbjuda nya kanaler. I mitten av 1970-talet expanderade radion genom att starta regionala tj‰nster; lokala radiokanaler hade till skillnad frÂn i mÂnga andra l‰nder sak- nats i Sverige.

Fram till tidigt 1980-tal skedde sÂledes all expansion av radio och TV under en stark offentlig reglering. Visserligen hade radioverk- samheten drivits av ett privat fˆretag ‰gt av dagspressen och indu- strin, men verksamheten hade omg‰rdats av mÂnga regler och tele- verket hade haft ansvaret fˆr den tekniska utvecklingen. I mitten av 1950-talet kom folkrˆrelserna in som del‰gare och tio Âr senare blev folkrˆrelsegruppen majoritets‰gare av det formellt privat‰gda SR.

Sveriges Radios ensamr‰tt p radio och TV var tidvis omstridd. S‰rskilt under andra h‰lften av 1960-talet skedde en formering av kritiken mot îmonopoletî. Kritiken accentuerades d allm‰nhetens starka respons p mediet ledde till krav p infˆrande av en andra TV-kanal. De som ville bryta monopolet fˆresprÂkade en kommer- siellt finansierad kanal i linje med det brittiska duopolet med licens- finansierade BBC och reklamfinansierade ITV.

En andra kanal introducerades ocks 1969. Beslutet hade fˆre- gÂtts av ett utdraget politiskt spel. Den andra kanalen blev inte kom- mersiell och inte heller oberoende av Sveriges Radio som blev ett sammanhÂllet bolag fˆr svensk radio-TV. Riksdagen beslutade att tv kanaler skulle ges samma fˆruts‰ttningar och organiseras fˆrîstimulerande t‰vlanî. De tv kanalerna attraherade en stor publik och efter hand matchades den ˆkade s‰ndningstiden av ˆkat tittande.

Den politiska debatten om radio och TV fortsatte under 1970- talet. Det principiellt viktiga beslutet togs av en borgerlig regering 1978 d en fˆrsˆksverksamhet med n‰rradio till‰ts utanfˆr public service-dom‰nen ñ men med begr‰nsning till lokala organisationers medverkan. Introduktionen av n‰rradio var en principiellt viktig markering ‰ven om den nya radion till en bˆrjan hade en begr‰nsad spridning. FrÂn bˆrjan var det fr‰mst kyrkor och samfund som

31

S VENSKT MEDIELANDSKAP I FÖRÄNDRING

s‰nde men senare ñ i mitten av 1980-talet ñ hittade politiska organi- sationer dit. Ocks kommersiella intressen uppt‰ckte den nya ra- dion.

1980-talet bˆrjade de statliga public service-fˆretagens domi- nans allm‰nt ifrÂgas‰ttas. Det var d inte nÂgon konsekvens av n‰r- radion, utan snarare tillkomsten av nya satellit-TV-kanaler fˆrmed- lade genom kabeln‰t. Sveriges Radio kritiserades fˆr centralism och onˆdig byrÂkrati. I Sverige, liksom i mÂnga andra l‰nder, svarade TV-bolaget p kritiken genom att decentralisera programproduk- tionen inom fˆretaget och ˆka intaget av oberoende produktioner. 1987 infˆrdes en organisation som innebar att samtliga program ñ nyheter undantagna ñ i TV2 skulle produceras utanfˆr Stockholm. Decentraliseringen fˆr‰ndrade dock inte p nÂgot avgˆrande s‰tt bolagets centralistiska karakt‰r.

I mitten av 1980-talet ˆppnade satellittekniken och en omfattan- de kabeln‰tutbyggnad helt nya v‰gar fˆr konkurrens inom televisio- nen ‰ven genom svenska TV-fˆretag. Starten av Stenbecksf‰rens Londonbaserade TV3 nyÂrsafton 1987 brˆt ñ de facto om ‰n inte juridiskt ñpublic service-televisionens monopolst‰llning i Sverige. Runt 1990 nÂdde TV3:s signal ungef‰r en tredjedel av de svenska hushÂllen. I bˆrjan av 1999 hade 58 procent av de svenska hushÂllen tillgÂng till TV3 (SOU 1999:30).

TV3:s intr‰de v‰ckte Âter liv i kraven p en Sverigebaserad kom- mersiellt finansierad privat‰gd kanal. Hˆsten 1990 startade ett annat privat‰gt bolag, Nordisk Television, satellits‰ndningar till Sverige i en kanal som kallades TV4. En av socialdemokraterna initierad ut- redning fˆreslog en svensk kommersiellt finansierad TV, bl.a. fˆr att behÂlla reklampengarna inom Sverige (Hadenius 1998). Ungef‰r ett Âr senare, efter en period av politiskt och ekonomiskt fˆrhandlande, vilket komplicerades av ett riksdagsval som innebar att social- demokraterna fˆrlorade makten under fˆrhandlingarnas slutskede, tilldelades TV4 s‰ndningstillstÂnd fˆr markbundna s‰ndningar ˆver Sverige i konkurrens med TV3. Samtidigt blev Stenbeck-sf‰ren del‰gare av TV4. TV4 bˆrjade s‰nda i markn‰tet redan senhˆsten 1991, men s‰ndningarna bˆrjade formellt fˆrst 1992.

Endast ett par Âr senare kom privat‰gd lokalradio att introduceras 1993. Formerna fˆr s‰ndningstilldelning d‰r blev offentliga auk- tioner d‰r hˆgstbjudande fick koncession p en s‰ndningsfrekvens. Den borgerliga regeringen hade fˆrest‰llt sig en privatradio bestÂen- de av strikt lokala stationer, men det drˆjde inte l‰nge fˆrr‰n den nya radion kom att domineras av kedjor av stationer med nationell spridningsambition hade bildats.

32

L ENNART

W EIBULL OCH

K ARL

E RIK

G USTAFSSON

 

 

 

 

 

Public service-etermedierna i dag

I motsats till dagspressen d‰r tryckfrihetsfˆrordningen garanterar en n‰stan fullst‰ndig frihet fˆr det tryckta ordet finns det ett antal regelsamlingar som styr radio- och TV-verksamheten. Yttrandefri- hetsgrundlagen, radio-TV-lagen och lokalradiolagen, samt de avtal som anger villkoren fˆr s‰ndningstillstÂnden ‰r regeringens och riksdagens huvudsakliga instrument fˆr att utˆva inflytande ˆver radio- och TV-verksamheten i Sverige. D‰rutˆver finns tv offent- liga organ som kontrollerar att s‰ndningstillstÂnden fˆljs: sedan 1 juni 1994 administrerar och ˆvervakar Radio- och TV-verket till- stÂnden, medan Granskningsn‰mnden fˆr radio och TV genomfˆr efterhandsgranskning av s‰nda program utifrÂn s‰ndningstillstÂnden i sÂv‰l public service-sf‰ren som i privat‰gda radio- och TV-kanaler.

Som tidigare framgÂtt har Sveriges Radio under n‰stan hela sin verksamhetsperiod haft ‰gare fristÂende frÂn statsmakten. Den struktur som grundlades 1966 gav folkrˆrelserna en dominerande st‰llning. Motivet till ‰ndringen av ‰gandet var framfˆr allt att ge etermedierna en politisk fˆrankring. I praktiken formerade dock inte folkrˆrelserna nÂgon enhetlig grupp utan debatten i styrelsen fˆljde ofta politiska linjer. Fˆruts‰ttningarna ‰ndrades p nytt under senare h‰lften av 1980-talet, delvis som en konsekvens av utveck- lingen i mediesektorn. Flera av grupperna som hade andelar i SR bˆrjade engagera sig i verksamhet utanfˆr och delvis i konkurrens med SR. Svenska arbetsgivarefˆreningen (SAF) engagerade sig t.ex. i n‰rradion, till viss del fˆr att demonstrera potentialen i privat‰gd radio, Lantbrukarnas riksfˆrbund (LRF) fanns med i det konsor- tium som lÂg bakom satellitkanalen Nordisk Television, sedermera TV4, och dagspressen var aktiv i lokal kabel-TV och bˆrjade ˆver- v‰ga att investera i lokalradio.

Som en konsekvens av detta fick den public service-organisation som bˆrjade g‰lla 1994 en annan karakt‰r. Moderbolaget upplˆstes och tre oberoende, stiftelse‰gda public service-bolag skapades:

Sveriges Radio, Sveriges Television och Sveriges Utbildningsradio. Sveriges Radio kontrollerar nu fyra ljudradiokanaler, P1, P2, P3

och P4. Den sistn‰mnda kanalen ‰r uppbyggd av de 25 regionala stationer som tidigare var ryggraden i SR:s s‰rskilda lokalradiobolag, Sveriges Lokalradio.

Sveriges Television s‰nder i de tv kanalerna, SVT1 och SVT2, till en bˆrjan med stor sj‰lvst‰ndighet. Fˆr att mˆta den ˆkade konkur- rensen har dock samordningen mellan kanalernas programverksam- het gradvis ˆkat; samordningen formaliserades 1996. Sveriges Ut-

33

S VENSKT MEDIELANDSKAP I FÖRÄNDRING

bildningsradio producerar material som uteslutande s‰nds via de tv andra public service-bolagen.

Public service-bolagen har ocks i sitt s‰ndningstillstÂnd fˆrbun- dit sig att bedriva fˆrsˆksverksamhet med digital TV fr.o.m. 1999.

TV4

Sveriges fˆrsta markbundna privata och kommersiella TV-bolag, TV4, fick r‰tten att bedriva marks‰nd TV i Sverige 1991. Kanalen hade ett par Âr tidigare startat som en satellitkanal via kabel till svenska hushÂll. TV4:s verksamhet bygger p samma s‰tt som Sveri- ges Televisions p ett s‰ndningstillstÂnd d‰r vissa huvudprinciper fˆr s‰ndningarna anges. Bolaget ‰r underkastat reklamreglerna i radio- och TV-lagen, liksom Granskningsn‰mndens efterhands- kontroll. Detta inneb‰r att TV4 p ett s‰tt kan betraktas som en del av public service-traditionen, men det vanliga ‰r att se den som en en privat TV-kanal underkastad en viss offentlig reglering.

TV4:s ekonomi bygger p att den genom koncession har fÂtt ensamr‰tt p reklam i marks‰nd TV. Fˆr denna r‰tt betalar fˆretaget en avgift till staten bestÂende av en fast avgift plus en andel av de Ârliga annonsint‰kterna.

Bolaget ‰r privat‰gt. Sedan starten har ‰garbilden ‰ndrats. De fˆrsta ‰garna var Kinnevik, Investor (Wallenberggruppen), LRF, bokfˆrlaget Natur och Kultur, samt fˆrs‰kringsbolaget SPP. Tv ‰garfˆr‰ndringar intr‰ffade 1997: Bonnier ˆvertog genom Marie- bergskoncernen respektive finska Alma Media (d‰r Bonnier ‰r stˆrsta del‰gare) Investors och SPP:s andelar.

TV4 ‰r fr‰mst en distributionskanal som har en relativt liten central organisation med en personal p 370 personer, att j‰mfˆra med ˆver 3 000 p Sveriges Television. En stor del av TV4:s pro- gramverksamhet kˆps frÂn oberoende producenter. Till en bˆrjan hade TV4 uppenbara svÂrigheter: starten skedde under en svag konjunktur och reklamint‰kterna blev mindre ‰n de fˆrv‰ntade. Under 1993 steg dock int‰kterna till den fˆrv‰ntade nivÂn, sedan 1996 har dock det ekonomiska resultatet varit nÂgot s‰mre bl.a. beroende p ˆkad konkurrens.

Genom TV4:s start ˆppnade sig ocks nya mˆjligheter att erbju- da lokal television inom koncessionsavtalets ramar. Lokala TV-bolag kunde kˆpa s‰ndningstid frÂn TV4 och finansiera sin verksamhet genom att s‰lja reklamtid till lokala annonsˆrer. TV4 valde dock att fˆrst konsolidera den nationella verksamheten och ‰gnade de lokala bolagen relativt lite uppm‰rksamhet. Som en konsekvens blev

34

L ENNART

W EIBULL OCH

K ARL

E RIK

G USTAFSSON

 

 

 

 

 

n‰stan alla lokala bolag rej‰lt skuldsatta, en del till och med n‰stan konkursm‰ssiga. TV4 gick d in som del‰gare. Efter en regelfˆr- ‰ndring 1997 i frÂga om andelen reklam under b‰sta s‰ndningstid kom de lokala bolagen att f en utˆkad s‰ndningstid och deras si- tuation har successivt fˆrb‰ttrats.

Villkoren fˆr TV4:s koncessionstillstÂnd ‰r fˆrhÂllandevis detal- jerade. I samband med att den fˆrsta perioden led mot sitt slut upp- kom en livlig debatt om huruvida TV4 hade levt upp till sina Âtagan- den. Den mest omfattande kritiken rˆrde bolagets policy fˆr place- ring av reklaminslag, samt vissa svagheter n‰r det g‰llde kanalens programutbud, t.ex. avsaknaden av barnprogram (reklam riktad till barn under 12 Âr ‰r fˆrbjuden i Sverige) och frÂnvaron av lokala nyheter. N‰r debatten lagt sig fˆrnyade dock Kulturdepartementet i slutet av 1996 koncessionsavtalet utan stˆrre fˆr‰ndringar. Depar- tementet gick efter pÂtryckningar frÂn lokala intressen med p att ge TV4 r‰tt att s‰nda mer reklam under b‰sta s‰ndningstid mot att TV4 gick med p att gynna lokala nyhetss‰ndningar. Det nya konces- sionsavtalet gÂr ut Âr 2001. Infˆr detta har TV4 gjort en rad utspel fˆr att Âstadkomma en fˆrl‰ngning av avtalet p gynnsammare vill- kor fˆr verksamheten.

Utvecklingen inom satellit- och kabelsfären

I slutet av 1991 hade runt 40 procent av svenskarna via kabeln‰tet tillgÂng till satellit-TV i sina hem. Ytterligare 20 procent hade till- gÂng till satellittj‰nster via parabolantenn. Tillv‰xten n‰r det g‰ller tillgÂng till kabeln‰tet har planat ut de senaste Âren. Antalet hus- hÂllsparaboler har vuxit. Det ber‰knades i slutet av 1998 att ˆver 60 procent av svenskarna kunde se satellitkanaler (se nedan).

Den dominerande kabeln‰t‰garen i Sverige har traditionellt varit Telia Infomedia, ett dotterbolag till Telia. Telias n‰tverk ansluter ungef‰r 1,3 miljoner av Sveriges ca 4 miljoner hushÂll. Andra stora operatˆrer ‰r Kabelvision, som ingÂr i Stenbeck-sf‰ren, med strax under en halv miljon hushÂll, Stj‰rn-TV i Stockholm med 240 000 hushÂll (ett bolag som fˆrst ‰gdes av Stockholms stads allm‰nnyt- tiga bostadsbolag, men som 1995 sÂldes till Singapore Telecom och senare sÂldes vidare till ett investmentbolag inom Wallenbergsf‰ren, Scandinavian Equity Partners som i sin tur har sÂlt det vidare) samt Sweden On Line (SOL), som startades av Riksbyggen men som nu ‰gs av investmentbolaget Bure, med ungef‰r 185 000 hushÂll. Tillsammans har dessa fyra 95 procent av alla kabelanslutna hushÂll.

35

S VENSKT MEDIELANDSKAP I FÖRÄNDRING

Det har gjorts mÂnga fˆrsˆk i syfte att stimulera lokala s‰ndning- ar via kabeln‰tet. I slutet av 1980-talet fick sÂdana projekt Ârligen ungef‰r 1,5 miljoner kr i stˆd, men endast ett fÂtal regulj‰ra kanaler kunde etableras. ÷ppningen fˆr lokal-TV inom TV4:s ram tycks ytterligare ha minskat intresset fˆr lokal kabel-TV.

Kabel-TV i Sverige har d‰rfˆr till stˆrsta delen handlat om att distribuera satellitkanaler. 1995 var ett fyrtiotal satellitkanaler till- g‰ngliga i de svenska kabeln‰ten (alla dock inte i samtliga n‰tverk), vilket var mer ‰n en fˆrdubbling sedan 1988. Stˆrst bland dessa var de svenska underhÂllningskanalerna TV3 (London) och Kanal 5 (Stockholm, tidigare TV5 Nordic och Femman), den svenska ung- domskanalen ZTV (Stockholm), CNN och Sky News, Eurosport, MTV och filmkanaler som betal-TV.

Genom en stˆrre utbredning av parabolantenner har satellitka- nalernas betydelse ˆkat. I slutet av 1998 hade n‰rmare 25 procent av de svenska hushÂllen tillgÂng till satellitkanaler via parabolantenner (Weibull 1999).

Privat lokalradio

I den lag som 1993 gjorde privat lokalradio mˆjlig fastslog riksdagen att alla stationer skulle vara lokala samt att de skulle vara oberoende av dagspressen. Den enda best‰mmelsen som g‰llde innehÂll var ett krav p att en tredjedel av s‰ndningstiden skulle vara lokalt produce- rad. S‰ndningstillstÂnden skulle tilldelas hˆgstbjudande i offentliga auktioner. Anbuden avsÂg den Ârsavgift budgivarna var beredda att betala fˆr en s‰ndningsfrekvens.

Auktionerna hˆlls 1993 och 1994. UtgÂngen uppvisade fˆljande karakt‰rsdrag.

Priset fˆr de flesta tillstÂnden ñ Ârsavgiften ñ var fˆrhÂllandevis hˆgt, s‰rskilt i j‰mfˆrelse med de fastslagna minimipriserna.

MÂnga av tillstÂnden hamnade hos fˆretag inom dagspressen, s‰rskilt hos sÂdana som hade intressen i morgontidningar inom de aktuella omrÂdena.

Det drˆjde inte l‰nge fˆrr‰n s‰ndningstillstÂnden systematiskt kˆp- tes upp av en handfull huvudaktˆrer, med resultatet att alla radio- stationer snart nog ingick i nationella n‰tverk.

Bakom tidningsfˆretagens engagemang i radiomediet lÂg fr‰mst fˆrsvarsmotiv: en ˆnskan om att kunna skydda sin position p den lokala annonsmarknaden. Lokalradio bedˆmdes i och fˆr sig inte

36

L ENNART

W EIBULL OCH

K ARL

E RIK

G USTAFSSON

 

 

 

 

 

nˆdv‰ndigtvis utgˆra nÂgot stˆrre hot fˆr tidningsannonseringen, men p mÂnga hÂll fanns en pÂtaglig oro fˆr att andra intressen ñ genom att agera i lokalradion ñ kunde f fotf‰ste p marknaden.

De flesta stationerna har genom musikval och programform sik- tat in sig p s‰rskilda Âlderskategorier som sina viktiga mÂlgrupper. Bildandet av nationella n‰tverk var n‰rmast en fˆruts‰ttning fˆr denna strategi. De hˆga avgifterna fˆr s‰ndningstillstÂnden och n‰rvaron av mÂnga aktˆrer p en relativt begr‰nsad marknad, gav dock snart upphov till problem. De som efterstr‰vade nationell spridning och d‰rmed var tvungna att finnas med p alla stora mark- nader tvingades betala hˆga belopp fˆr tillstÂnden, nÂgot som ‰ven trissade upp priserna fˆr ˆvriga intresserade. Konsekvensen blev fˆr de flesta stationer en dÂlig ekonomi. Under 1994 och 1995 ‰gde sammanslagningar rum och nya aktˆrer tr‰dde in p marknaden.

Fransk‰gda NRJ, med flera Ârs erfarenhet frÂn andra l‰nder av att producera radio fˆr unga lyssnare, har varit mest framgÂngsrikt sett till lyssnarsiffror, men inte ekonomiskt. Stationer som fˆrsˆkte pro- filera sig och koncentrera sitt innehÂll till exempelvis sport eller kvinnofrÂgor, ˆverlevde inte sitt fˆrsta Âr. Tabell 3 ger en ˆverblick ˆver stationerna i ett antal svenska st‰der.

Sett ur public service-radions synvinkel har tillkomsten av den privata lokalradion medfˆrt en viss minskning bland de yngre lyss- narna (P3). Totalt sett tog den nya privata radion under de treñfyra fˆrsta Âren ca 30 procent av radiomarknaden ñ med den genom- snittliga lyssnartiden som mÂtt. Att man inte lyckades b‰ttre h‰nger till stor del samman med den kanalprofilering som Sveriges Radio genomfˆrde 1993. D blev P4 en kanal inriktad p personer mellan 35 och 40 Âr och uppÂt med ansvar fˆr SR:s regionala program och fˆr ett antal nationella program, bl.a. all sportbevakning. P3 blev samtidigt en ungdomskanal. Konsekvensen blev att P3 fˆrst fick îl‰mnaî lyssnare till P4, sedan att kanalen utsattes fˆr hÂrd konkur- rens frÂn de kommersiella stationerna. P3 ‰r numera publikm‰ssigt klart mindre ‰n P4 och P1.

Samtidigt har de privata kanalerna haft svÂrt att f ett fast grepp om publiken. De som inriktat sig p de yngre har haft svÂrt att hÂlla fast dem. NRJ fˆrefˆll till en bˆrjan att vara den stora publikmag- neten, men har efter 1997 bˆrjat tappa. Samtidigt har den av de pri- vata kanalerna som v‰nt sig till en nÂgot mera medelÂlders publik ñ Mix Megapol ñ successivt tagit publik. Paradoxen ‰r dock att de f kommersiella stationer som faktiskt fˆljde lokalradiolagens ur- sprungliga intentioner ñ lokala program fˆr en bred publik ñ varit de som lyckats b‰st bÂde publikm‰ssigt och ekonomiskt.

37

S VENSKT MEDIELANDSKAP I FÖRÄNDRING

Tabell 3. Den privata lokalradion hˆsten 1998: stationer i Stockholm, Gˆteborg, Ume och G‰vle

K‰lla: Hadenius & Weibull (1999).

Närradion

Fˆrsˆkss‰ndningar med n‰rradio hade visserligen startat 1979 men n‰rradion institutionaliserades inte fˆrr‰n 1985 (SOU 1984:53). Syftet var att erbjuda fˆreningslivet en kanal fˆr information och opinionsbildning. N‰rradion skulle inte behˆva uppfylla de krav p opartiskhet och saklighet som st‰lldes p public service-kanalerna. Reklam fˆrbjˆds dock. Detta fˆrbud bestod fram till 1993 n‰r privat lokalradio introducerades och reklam ocks blev tillÂten i n‰rradion.

Det riktiga genombrottet fˆr n‰rradion kom 1986 d antalet s‰n- dande fˆreningar ˆversteg 1 500 ñ n‰stan dubbelt s mÂnga som Âret innan. S sent som 1984 stod kyrkor och samfund fˆr n‰stan 60 pro- cent av den totala s‰ndningstiden och politiska och fackliga organi- sationer fˆr bara 10 procent. Den senare gruppens aktivitetsniv (som andel av den totala s‰ndningstiden) har varit fˆrhÂllandevis stabil sedan dess, medan den relativa andelen fˆr kyrkor och sam- fund minskat.

Totalt sett har tillv‰xtkurvan fˆr n‰rradion planat ut. Antalet s‰ndare och s‰ndningstiden har ˆkat nÂgot, men antalet anv‰ndar- organisationer har minskat. N‰stan alla som anv‰nde n‰rradion i v‰ntan p kommersiell radio har l‰mnat systemet. Det ‰r befogat att s‰ga att introduktionen av privata lokalradiostationer minskade det

38

L ENNART

W EIBULL OCH

K ARL

E RIK

G USTAFSSON

 

 

 

 

 

allm‰nna intresset fˆr n‰rradion. ƒven om det finns undantag har resultatet blivit att n‰rradion i viss mÂn ÂterfÂtt sin ursprungliga karakt‰r. N‰rradion har dock sedan 1993 r‰tt att s‰nda reklam.

Ägande av TV och radio

Televisionen har vid sidan av public service-TV (SVT) sÂledes en kort men tempofylld historia. En m‰ngd fˆretag har etablerat sig p marknaden inom loppet av ett Ârtionde. Som en konsekvens ‰r det i det n‰rmaste omˆjligt att f en helt entydig bild av ‰garstrukturen i denna fˆr‰nderliga bransch. Under de senaste Âren har emellertid tre stora ‰garblock uppstÂtt. Modern Times Group (MTG, tidigare Kinnevik), TV4 och Scandinavian Broadcasting System (SBS).

MTG som direkt och indirekt kontrolleras av Jan Stenbeck har snabbt byggt upp vertikalt integrerade fˆretag som ‰r aktiva i svensk kommersiell TV. Gruppen har intressen i programproduktion, reklamproduktion, i ˆvers‰ttning och dubbning av program, i re- klam-TV, betal-TV, text-TV, annonsfˆrs‰ljning, postorderfˆrs‰lj- ning via TV och kabel-TV. Verksamheten koordineras i huvudsak genom MTG AB som bestÂr av ett antal dotterbolag och dotter- dotterbolag (SOU 1999:30).

Som n‰mnts var de ursprungliga ‰garna till TV4 en liten grupp som inkluderade Wallenbergsf‰ren och en handfull fˆretag med anknytning till LRF. I samband med tilldelningen av koncessions- avtalet fˆr Sveriges tredje marks‰nda TV-kanal fˆrv‰rvade Kinnevik 30 procent av aktierna i TV4. Den nyemission som gjorde det mˆj- ligt fˆr Kinnevik att delta anses ha varit politiskt motiverad. Numera kontrollerar Bonnier den stˆrsta delen av TV4 genom direkt ‰gande och genom sin ‰garandel i finska Alma Media.

De lokala fˆretag TV4 samverkar med har som regel lokalt fˆr- ankrade ‰gda ñ huvudsakligen med dagstidningar som huvud- eller del‰gare ñ med varierande grad av deltagande frÂn TV4. I bˆrjan lÂg TV4:s andelar p mellan 1 och 10 procent, men sedan mitten av 1990-talet har de ˆkat och TV4 ‰r nu stˆrsta ‰gare i ett 10-tal av de femton lokala produktionsbolagen. P senare Âr har ett tredje block av stationer v‰xt upp vid sidan av de tv stora aktˆrerna. De stˆrsta fˆretagen inom detta block ‰r USA-baserade Scandinavian Broad- casting System (SBS) och, i mindre utstr‰ckning, GE production (Eklundgruppen). 1991 kˆpte SBS en andel p 75 procent i TV5 Nordic Sweden (sedermera Broadcast Sverige Femman AB) som driver kabel- och satellitdistribuerade Kanal 5. SBS ‰r ocks stˆrsta aktie‰gare i TV Norge och TV2 i Danmark. Dessutom innehar

39

S VENSKT MEDIELANDSKAP I FÖRÄNDRING

fˆretaget avsev‰rda andelar i finska radiostationer. SBS ‰gs numera av ABC/Capital Cities/Walt Disney.

Introduktionen av privat‰gd reklamfinansierad radio i Sverige ˆppnade ett helt nytt f‰lt fˆr aktˆrerna p mediemarknaden. Det ‰r dock mycket svÂrt att f en klar bild av ‰garstrukturen fˆr den kom- mersiella lokalradion. De som innehar s‰ndningstillstÂnden ‰r inte de enda aktˆrerna p marknaden. D‰rutˆver finns produktionsbolag som ‰gs av stationsn‰tverk, nationella nyhetsproducenter, annonsfˆrs‰ljningsfˆretag, lokala produktionsbolag, lokala nyhets- producenter, lokala annonsfˆrs‰ljningsfˆretag, och fˆretag som producerar reklam.

I dag kan man tala om fyra n‰tverk: Mix/Megapol, NRJ, Rix och Fria Media. De privata lokalradion‰tverken ‰r kopplade till andra medier. De flesta stationerna i Rix-gruppen ‰r knutna till lokaltid- ningar eller till Kinnevik/MTG (Stenbeck) som ‰ger flera TV-kana- ler och Megapol ‰r en del av Bonnier-gruppen. Tv av de fyra n‰t- verken ‰gs allts av stora svenska mediekoncerner, medan det tredje, NRJ, ‰r del i ett franskt transnationellt radiofˆretag.

Förändringar i det totala radio- och TV-utbudet

Det totala utbudet av radioprogram i Sverige har mÂngdubblats sedan 1980. Detta beror framfˆr allt p infˆrandet av n‰rradion, men introduktionen av nya kanaler inom public service-bolaget (SR) har ocks haft betydelse. Den totala s‰ndningstiden i de fyra public service-kanalerna uppgick 1998 till n‰stan 120 000 timmar ñ eller ca 2 200 timmar per vecka. N‰stan 70 procent av dessa var P4:s lokala/regionala program. S‰ndningarna i de tre rikskanalerna varie- rade mellan 125 timmar (P1) och 170 timmar per vecka (P3). ƒven i dessa kanaler var ungef‰r en fj‰rdedel av programmen producerade av lokalredaktionerna. Statistik ˆver programinnehÂllet frÂn 1998 ger tre distinkta programprofiler vid handen: P1, en kanal fˆr kultur, samh‰lle och nyheter; P2, en kanal fˆr klassisk musik, men ‰ven program fˆr kulturella minoriteter; och P3, l‰tt musik fˆr yngre lyssnare. P4 erbjuder ett brett programutbud, men utˆkad s‰nd- ningstid kombinerat med budgetrestriktioner har gjort att kanalen i stor utstr‰ckning ‰r h‰nvisad till grammofonmusik. Ungef‰r halva s‰ndningstiden i P4 utgjordes 1997 av musik och l‰tt underhÂllning. Som tidigare framgÂtt blev kanaloml‰ggningen publikm‰ssigt en framgÂng.

r 1960 hade public service-televisionen i en kanal en ungef‰rlig s‰ndningstid p 24 timmar per vecka. S‰ndningstiden ˆkade succes-

40

L ENNART

W EIBULL OCH

K ARL

E RIK

G USTAFSSON

 

 

 

 

 

sivt under 1960-talet, men den stora fˆr‰ndringen kom 1969 n‰r den andra TV-kanalen infˆrdes. 1971/72 uppgick de tv kanalernas totala s‰ndningstid till ˆver 80 timmar per vecka, 1980/81 hade siffran stigit till ˆver 100 timmar och d‰r stannade den decenniet ut. r 1997 hade den gemensamma s‰ndningstiden stigit till knappt 150 timmar per vecka. TV4 s‰nde 113 timmar 1996 (exklusive reklamin- slag) per vecka (HultÈn, Andersson & Nilsson 1997).

N‰r det g‰ller typen av program som erbjuds i de tv SVT-kana- lerna kan vissa fˆr‰ndringar noteras. Fˆr‰ndringarna speglar intr‰det av nya kanaler p den svenska marknaden men ocks fˆr‰ndringar i de befintliga kanalerna. SVT ‰gnar exempelvis mer tid Ât lÂngfilmer och annan fiktion, samt Ât talkshows, frukosttelevision och liknan- de. Andelen av îb‰sta s‰ndningstidî (19.30ñ21.30) som ‰gnas Ât underhÂllning och fiktion har inte ˆkat (HultÈn & Nilsson 1994).

Figur 5 visar programprofilerna fˆr de sju svenska TV-kanalerna 1998. Den stˆrsta skillnaden mellan SVT1 och SVT2 och de kom- mersiella kanalerna ‰r dominansen av fiktion i de senare, s‰rskilt i TV3 och Kanal 5.

Figur 5. UnderhÂllningsinriktat och informationsinriktat program- utbud i svensk TV, 1993, 1994, 1996 och 1998 (index)

Övervikt informations-

Jämn fördelning informa-

Övervikt underhållnings-

inriktat programutbud

tions- och underhålls-

inriktat programutbud

 

inriktat programutbud

 

K‰lla: Svenskt TV-utbud 1998 . Utgiven av Granskningsn‰mnden fˆr radio och TV.

41

S VENSKT MEDIELANDSKAP I FÖRÄNDRING

Sammanfattningsvis finns det sk‰l att s‰ga att de privat‰gda kom- mersiella kanalerna har fˆrsˆkt etablera sig som underhÂllnings- och fiktionskanaler, medan public service-fˆretaget SVT str‰var efter att erbjuda allsidiga program, inklusive sÂv‰l nyheter och icke-fiktion som underhÂllning och fiktion. TV4 intar en mellanst‰llning, ‰ven om kanalen framtr‰der som klart mera fiktionsinriktad ‰n SVT. Vid sidan av detta bedriver Sveriges Television genom SVT24 fˆr- sˆksverksamhet med en s‰rskild nyhetskanal avsedd fˆr digital-TV. I v‰ntan p publiken till digital-TV skall SVT24 ‰ven ansvara fˆr vissa nyhetss‰ndningar i SVT:s kanaler.

Radio- och TV-publiken

Radion nÂr en genomsnittlig dag mer ‰n 80 procent av allm‰nheten. Under en genomsnittlig vecka nÂr radio n‰stan 95 procent av be- folkningen. Radion ‰r det medium som vi ‰gnar l‰ngst tid ñ mellan 2,5 och 3 timmar. Huvuddelen av lyssnandet ‰r dock passivt.

En genomsnittlig dag 1998 lyssnade drygt 55 procent av befolk- ningen p minst en public service-kanal. P4 har den stˆrsta sprid- ningen med drygt 35 procent, P1 och P3 har ca 15 procent vardera. Som tidigare n‰mnts innebar den fˆr‰ndring av innehÂllet som Sveriges Radio vidtog fr.o.m. 1 januari 1993 en ‰ndring i lyssnar- mˆnstret: P3 ‰r numera den fr‰msta ungdomskanalen, medan lyss- nandet p P4 ˆkar med Âldern.

Tabell 4. Lyssnare 9ñ79 Âr en genomsnittlig dag 1998 (procent)

1Med privat lokalradio avses lyssnande till nÂgon av n‰tverken NRJ (Energy), City/Fria Media, Rix, Mix Megapol eller annan privat lokalradio.

K‰lla: Mediebarometern (1998), Nordicom-Sverige.

42

L ENNART

W EIBULL OCH

K ARL

E RIK

G USTAFSSON

 

 

 

 

 

Sett till utvecklingen ˆver tid har P1 fˆrlorat en betydande andel av sina lyssnare sedan 1970-talet. 1977 hade P1 alltj‰mt en lyssnarandel som uppgick till ˆver 30 procent av befolkningen en genomsnittlig dag. Lyssnandet p lokala/regionala program, nu inlemmade i P4, varierar stort mellan regionerna. I geografiskt distinkta och demo- grafiskt koncentrerade omrÂden som Gotland har lyssnandet varit mest omfattande.

Den stˆrsta fˆr‰ndringen n‰r det g‰ller radiolyssnandet har varit en fˆljd av tillkomsten av ett stort antal nya stationer. Fˆrst kom n‰rradion p 1970-talet, och sedan kom med start 1993 den privata kommersiella lokalradion. De traditionella n‰rradiostationerna ñ icke-kommersiella och organisationsdominerade ñ attraherade aldrig nÂgon stˆrre publik. Men i sm homogena samh‰llen (inklusive Stockholm och Gˆteborg) d‰r frivilligorganisationerna erbjˆd musikradio, hade n‰rradiokanalerna sÂdan r‰ckvidd att de konkurre- rade med P3 och P4 ñ de kunde till och med vara stˆrre bland de yngre lyssnarna. N‰r de nya kommersiella lokalradiostationerna bˆrjade s‰nda, minskade intresset fˆr n‰rradion och lyssnarsiffrorna sjˆnk till de ursprungliga nivÂerna.

Lyssnandet p de privata kommersiella lokalradiostationerna va- rierar stort beroende p programutbud och region. Det ‰r dock tydligt att lyssnandet p dessa stationer ‰r p uppgÂng, och att det ˆkade intresset har pÂverkat SR:s P3. Sveriges Radio attraherar numera en klart ‰ldre och den kommersiella radion en klart yngre publik. En undersˆkning gjord i Gˆteborg i slutet av 1995 fann att genomsnittsÂldern fˆr dem som regelbundet lyssnar p P1 och P4 var 55 respektive 53 Âr, medan den fˆr lyssnarna p Radio Energy (NRJ) och Radio Rix var 27 och 31.

Precis som p andra hÂll har lyssnarna i Sverige delats upp mellan allt fler stationer och kanaler. P4 har ‰n s l‰nge lyckats best som en bred kanal, men det finns anledning tro att den efterhand kom- mer att fˆrlora lyssnare till kommersiell lokalradio, s‰rskilt om de kommersiella stationerna v‰ljer att rikta in sig p medelÂlders lyss- nare. Den mest framtr‰dande tendensen i lyssnandet i dag ‰r annars Âlderssegregationen: under 30 Âr lyssnar man n‰stan bara p privata lokalradiostationer, ˆver 50 Âr endast p public service, medan det i mellangruppen ‰r blandat (Strid 1997 och 1999).

Drygt 85 procent av svenskarna tittade p TV en genomsnittlig dag 1998. Den genomsnittlige svensken ser p TV knappt tv tim- mar per dag. Tittandet ‰r j‰mnt fˆrdelat ˆver veckan, med en liten ˆvervikt fˆr veckoslutet.

43

S VENSKT MEDIELANDSKAP I FÖRÄNDRING

Tittandet har ˆkat nÂgot under 1980-talet, bl.a. som en fˆljd av att nya kanaler tillkommit, men ˆkningen ‰r fˆrhÂllandevis liten (ca 15 procent) i fˆrhÂllandet till ˆkningen i tillg‰ngligt utbud. Den genomsnittlige svensken ‰gnar ungef‰r en tredjedel av sin helgkv‰ll (mellan 18 och 22) Ât TV. De flesta tittarna v‰ljer program utan att bry sig s‰rskilt mycket om vilken kanal som s‰nder dem. Den kanal som erbjuder det mest attraktiva programutbudet vid r‰tt tidpunkt, attraherar den stˆrsta publiken. Som noterats tidigare ‰r s.k. b‰sta s‰ndningstid (îprimetimeî), dvs. den tid d de flesta tittarna ‰r sam- lade framfˆr TV:n, mellan 19.30 och 21.30 i Sverige.

Tittarvanorna skiljer sig Ât mellan olika grupper av befolkningen. I allm‰nhet ‰r yngre och ‰ldre personer de stˆrsta TV-konsumen- terna. Personer med lÂg utbildning ser mer p TV ‰n hˆgutbildade. De ‰ldre tittarna ‰r de som har den mest omfattande konsumtionen. En majoritet av pension‰rerna tittar p TV minst tv timmar varje dag. I genomsnitt tittar de som ‰r 65 Âr eller ‰ldre p TV drygt tv och en halv timme per dag.

Tabell 5. TV-tittande 9ñ79 Âr en genomsnittlig dag 1998 (procent)

1Hˆsten 1998 var penetrationen fˆr TV3 58 %, Kanal 5 55 %, TV6 28 % och ZTV 39 % (K‰lla: MMS Basundersˆkning 1998).

2Har tittat p nÂgon av kanalerna TV3, Kanal 5, TV6, TV8 och ZTV en genomsnittlig dag.

3Har tittat p nÂgon av kanalerna TV3, TV4 Kanal 5, TV6, TV8 och ZTV en genomsnittlig dag.

K‰lla: Mediebarometern (1998), Nordicom-Sverige.

Tittarmˆnstret ‰r t‰mligen internationellt. Den genomsnittliga tittartiden ‰r i regel l‰ngre d‰r programtablÂerna ‰r l‰ngst, som i exempelvis USA. Tittartiden pÂverkas dock ocks av hur televi-

44

L ENNART

W EIBULL OCH

K ARL

E RIK

G USTAFSSON

 

 

 

 

 

sionssystemet ‰r utformat. Den ˆkning som kan noteras i det svenska tittandet har att gˆra med fˆrl‰ngd programtid under lˆrdagar och sˆndagar samt en tidigare start p vardagar. En ge- nomsnittligt l‰ngre tittartid i befolkningen inneb‰r som regel att uppm‰rksamheten fˆr det som s‰nds ‰r mindre. En stor del av de lÂnga tittartider som uppm‰ts i USA beror p att m‰nniskor s‰tter p TV:n n‰r de kommer hem, oavsett om nÂgon tittar eller inte: TV- tittandet har d‰rvidlag kommit att likna ett passivt radiolyssnande. Tre programkategorier lockar stˆrre publik ‰n andra: lÂnga ny- hetsprogram i SVT1 och SVT2 (kv‰llsnyheterna Rapport och lÂnga Aktuellt), sportevenemang samt nˆjesprogram. Andra program som har relativt hˆga tittarsiffror ‰r s.k. blandad ickefiktion (studioba- serade talk shows och blandade programledarledda underhÂllnings-

program), lÂngfilmer och annan fiktion.

D‰rfˆr ‰r TV i dag som i gÂr ñ i Sverige liksom p andra hÂll ñ fr‰mst ett medium fˆr nyheter, sport och underhÂllning. I Sverige har den relativa populariteten fˆr olika programkategorier varit ungef‰r densamma sedan infˆrandet av tvÂkanalsystemet 1969. Systemet med tv kanaler medfˆrde ett ˆkat tittande p îl‰ttareî material, med en motsvarande minskning i tittandet n‰r det g‰llde aktuella h‰ndelser. Tillkomsten av satellitkanaler och senare TV4, har pÂverkat konsumtionen ytterligare i samma riktning. De nya kanalerna tar en ˆkande andel av tittandet i ansprÂk, ett tittande som i allt hˆgre grad ‰gnas Ât underhÂllning. Tendensen ‰r s‰rskilt pÂtag- lig bland dem som har lÂg utbildning och bland yngre tittare (jfr Reimer 1994).

r 1998 stod SVT1 och SVT2 tillsammans fˆr 48 procent av den genomsnittlige svenskens tittartid. I internationell j‰mfˆrelse ‰r detta en fˆrhÂllandevis hˆg andel fˆr public service-kanaler ñ i Storbritannien har BBC bara drygt 40 procent ñ men ocks trenden fˆr SVT pekar lÂngsiktigt nedÂt: Âr 1992 hade SVT-kanalerna fort- farande 75 procent av tittartiden. Andra kanaler ñ s‰rskilt TV4 och TV3 ñ delar p resterande del av publikens tittartid. 1997 var TV4 den stˆrsta enskilda kanalen med 27 procent av tittartiden (t‰tt fˆljd av SVT2). Precis som fˆr radio fˆredrar yngre tittare privat kom- mersiell TV (de ‰gnade 1997 bara 40 procent av sitt tittande Ât SVT), medan ‰ldre tittare ‰gnar mer tid Ât public service-TV (62 procent 1997).

Sammantaget verkar TV:s informativa roll ha blivit mindre under mitten av 1990-talet ‰n den var ett Ârtionde tidigare. Att titta p kv‰llsnyheter ‰r inte l‰ngre en sÂdan stabil vana som det en gÂng var fˆr alla utan detta ‰r numera n‰rmare relaterat till utbildning och

45

S VENSKT MEDIELANDSKAP I FÖRÄNDRING

politiskt intresse ‰n det var 1986. Tittarvanorna ‰r mer differentie- rade p s s‰tt att personer med lÂg utbildning ser mer p underhÂll- ning och hˆgutbildade ser mer p nyheter.

Veckotidningar och tidskrifter

Veckopress och tidskrifter utgˆr en vital del av det svenska mass- mediesystemet. Det ‰r omˆjligt att ange exakt hur mÂnga tidskrifter som ges ut i Sverige i dag. Tidskriftspressen v‰xte fram ungef‰r sam- tidigt som dagspressen. Det ‰r vanligt att beskriva branschen som bestÂende av tv parallella traditioner (Larsson 1991). En tradition har sina rˆtter i tidningstyper som v‰nde sig till den utbildade me- delklassen och erbjˆd dem nyheter och reportage om konst och politik. De fˆrsta tidskrifterna av denna typ grundades p 1860- talet. Den andra, mer folkliga/popul‰ra traditionen inleddes n‰r de danska publicisterna Laura och Carl Aller startade verksamhet i Sverige. Deras tidning Allers som kom ut fˆrsta gÂngen 1879, riktade sig genom att erbjuda en blandning av l‰tt underhÂllning och praktiska tips till en vid l‰sekrets (Ahrens et al. 1979). I takt med att det blev allt vanligare att veckotidningarna kunde locka en stˆrre publik, tenderade skillnaderna mellan veckopress och dagstidningar att minska. Precis som folkrˆrelserna under slutet av 1800-talet startade dagstidningar n‰r dessa bˆrjade n en allt stˆrre publik, grundade de veckotidningar och tidskrifter n‰r ocks dessa bˆrjade n massorna.

Parallellt med dessa fˆr‰ndringar skedde ‰ven fˆr‰ndringar inom fackpressen. Branschorganisationer och fackfˆreningar grundade sina fˆrsta tidskrifter runt sekelskiftet. Inledningsvis spreds tid- skrifterna s‰llan utanfˆr organisationernas egna medlemskretsar. Ingen tendens till îpopulariseringî, likt den som ‰gde rum fˆr tidningar och veckopress, skedde inom denna sektor fˆrr‰n under senare delen av 1900-talet.

Tidskriftsmarknaden

Den svenska tidskriftsmarknaden ‰r relativt heterogen. P ena sidan har vi den kommersiellt drivna popul‰r- och tidskriftspressen, och p den andra publikationer frÂn den breda floran av organisationer, stora som smÂ. Karakt‰ristiskt fˆr marknaden som helhet ‰r att de flesta tidningarna riktar sig till s‰rskilda l‰sargrupper. Klassificering- ar av svenska tidskrifter skiljer vanligen mellan tv typer av utgivare:

46

L ENNART

W EIBULL OCH

K ARL

E RIK

G USTAFSSON

 

 

 

 

 

de d‰r tidningsutgivandet har en underordnad betydelse i fˆr- hÂllande till nÂgon annan aktivitet ñ t.ex. organisationer och statliga myndigheter ñ och de fˆr vilka utgivningen ‰r en aff‰rsm‰ssig verk- samhet, dvs. fˆrlag. PÂ detta s‰tt gˆrs en distinktion mellan en icke- kommersiell och en kommersiell sektor. I den fˆljande uppst‰ll- ningen ges tidningar som stÂr ˆver den streckade linjen ut av orga- nisationer, folkrˆrelser, statliga myndigheter och liknande; de nedanfˆr den streckade linjen ‰r fˆrlagsm‰ssigt utgivna, grupperade efter innehÂll:

organisationstidskrifter: t.ex. Byggnadsarbetaren, Kyrkans Tid- ning,

statliga tidskrifter: t.ex. Rapport frÂn SIDA, RÂd & Rˆn frÂn Konsumentverket,

kommunala tidskrifter: t.ex. VÂrt Gˆteborg,

fˆretagstidskrifter: t.ex. Upp och ner (SAS), Volvo-Kontakt,

-----------------------------------------------------------------------

popul‰rtidskrifter: t.ex. ret Runt, VeckoRevyn,

facktidskrifter: t.ex. Statsvetenskaplig tidskrift, PC World och Supermarket,

kultur- och allm‰npolitiska tidskrifter: Ord och Bild, Moderna Tider och Dolly.

Icke-kommersiella publikationer uppskattas st fˆr ungef‰r 60 procent av veckotidnings- och tidskriftsmarknaden och kom- mersiella tidskrifter fˆr 40 procent. Huvudtrenderna inom de res- pektive grupperna Âterges nedan.

Organisationstidskrifter

Organisationstidskrifter ‰r antingen fackfˆrenings-/yrkes- eller konsumentorienterade. Av de ca 100 tidskrifter som redovisas av Tidningsstatistik AB (TS), ‰r mer ‰n 80 procent fackfˆrenings- /yrkespublikationer. Av dessa tidskrifter startade 60 procent fˆre 1950. De representerar Sveriges stˆrsta frivilligorganisationer och har stora upplagor.

Huvudtrenden bland tidskrifterna i denna kategori ‰r att inne- hÂllet har blivit mer allm‰nt. Fackfˆrenings- och yrkestidskrifterna har ˆkat sin attraktionskraft och konkurrerar nu med kommersiella publikationer. SACO (Sveriges akademikers centralorganisation) bytte namn p sin tidning frÂn SACO-Tidningen till Akademiker och har gÂtt i riktning mot att bli en specialtidning mer ‰n ett in- ternt organ fˆr fackfˆreningsmedlemmar. LO ger ut tv nya former

47

S VENSKT MEDIELANDSKAP I FÖRÄNDRING

av tidskrifter som s‰rskilt riktar sig till kvinnor respektive yngre medlemmar. Syftet ‰r att konkurrera med de kommersiella tidskrif- ter som v‰nder sig till samma grupper. Traditionella fackliga tid- ningar som Metallarbetaren (numera Dagens Arbete) har allt mer kommit att likna allm‰nna intressetidningar; Dagens Arbete har minskat sin utgivningst‰thet frÂn 40 till 11 nummer per Âr.

Statligt stˆd till organisationstidskrifter infˆrdes 1976 d tid- skrifternas roll fˆr opinionsbildningen och som kommunikations- kanaler inom sina respektive organisationer uppm‰rksammades. Subventionerna nÂdde en topp i slutet 1970-talet, men de halverades n‰stan mellan 1980 och 1985 (i fasta priser). De upphˆrde helt 1986/87.

Populärpressen

N‰r vi talar om popul‰rpressen avser vi de mÂnga tidskrifter med l‰tt underhÂllning och fˆrstrˆelse som erbjuds allm‰nheten i lˆs- nummer eller som kan abonneras. Det finns knappt 200 sÂdana tidningar i Sverige i dag. Av dem ingÂr ca 130 i den kommersiella branschstatistiken. Den stˆrsta undergruppen ‰r tidskrifter som huvudsakligen innehÂller reportage och underhÂllning. I gruppen ingÂr ocks ett antal tidskrifter som kommer ut mer s‰llan, exem- pelvis mÂnadsvis.

I mitten av 1950-talet nÂdde upplagan fˆr denna den stˆrsta ka- tegorin sin topp. Sedan dess har den minskat konstant. NedgÂngen kan ses som en konsekvens av TV:s ankomst, men en minst lika viktig faktor ‰r att mÂnga svenska kvinnor i dag arbetar heltid utanfˆr hemmen och d‰rfˆr har betydligt mindre tid fˆr att l‰sa tidningar.

Specialtidningar

Till skillnad frÂn de allm‰nna reportage- och underhÂllningstid- ningarna, har specialtidskrifterna ˆkat sin upplaga de senaste decen- nierna. Dessa tidningar ‰r fr‰mst inriktade p fritidsaktiviteter och hobbyverksamhet som bilar, matlagning och fiske. Tidskrifterna v‰nder sig till sina l‰sare som konsumenter, inte som praktiska ut- ˆvare eller professionella som facktidningarna gˆr. Tv huvudtyper kan urskiljas: de som ges ut av organisationer, och de som publiceras p kommersiell grund. Den fˆrsta svenska specialtidskriften Foto startade sin utgivning 1939. Sedan dess har ett rikt utbud av tidskrifter som t‰cker stˆrsta delen av fritids-/hobbysektorn ut-

48

L ENNART

W EIBULL OCH

K ARL

E RIK

G USTAFSSON

 

 

 

 

 

vecklats. Tidskrifter som ges ut av organisationer stÂr fˆr ungef‰r h‰lften av specialpressens totala upplaga (Hafstrand 1993).

r 1997 var den totala upplagan fˆr specialtidskrifterna som re- gistrerades i TS-statistiken ungef‰r 50 miljoner exemplar. Medan organisationsutgivna tidskrifter haft en svagt nedÂtgÂende trend sedan 1970-talet, ˆkade kommersiella tidskrifter, bÂde i antal och i total upplaga, under hela 1980-talet.

Tabell 6. TS-registrerade specialtidningars Ârsupplaga, uppdelade efter ‰mnesomrÂde 1992ñ1996 (Ârsupplaga i miljoner exemplar)

1Uppgift om upplaga saknas fˆr tre tidskrifter. K‰lla: MedieSverige 1997.

Fackpressen

Tidskriftspressens totala expansion ñ bÂde den kvantitativa ˆkning- en och det kvalitativa breddandet av innehÂllet i enskilda tidskrifter ñ har resulterat i att gr‰nsen mellan organisationstidskrifter och kommersiella tidningar blivit otydligare. Denna utveckling g‰ller ‰n mer fackpressen, d‰r huvudkategorierna utgˆrs av vetenskapliga tidskrifter (>30 procent), popul‰rteknik/hobby (>20 procent), samt ekonomi/management/administration (10 procent). Runt 60 procent av tidskrifterna som finns med i branschstatistiken ges ut av organisationer.

Det ‰r rimligt att anta att uppgÂngen fˆr fackpressen samman- h‰nger med nedgÂngen fˆr vissa sektorer av popul‰rpressen. Fack- tidningarna fokuserar p utvalda delar av det innehÂll som finns i

49

S VENSKT MEDIELANDSKAP I FÖRÄNDRING

popul‰rpressen och erbjuder detta till s‰rskilt intresserade l‰sare: l‰sekretsen ‰r mindre, men l‰sarna l‰ser mer regelbundet.

Fˆr en tredjedel av de yrkes- och professionstidskrifter som 1993 gavs ut av organisationer (ungef‰r 175 stycken) var Âtminstone h‰lften av l‰sarna inte medlemmar. Ett flertal organisationer har sÂlt sina tidskrifter till kommersiella fˆrlag.

Ägarstruktur i populärpressen

ƒgandet av popul‰rpressen ‰r mycket koncentrerat och under 1980- talet ˆkade koncentrationen ytterligare. Ett litet antal utgivare ger ut n‰stan alla tidskrifter och serietidningar i Sverige. Koncentrationen i specialpressen ‰r nÂgot mindre.

Dansk‰gda Allers Fˆrlag bˆrjade sin verksamhet i Sverige s ti- digt som 1879 i Helsingborg. Svenska Allers AB som ‰r den stˆrsta utgivaren av popul‰rtidskrifter ‰r verksamt inom vecko- och spe- cialtidningsutgivning. Successivt har Bonniers avvecklat de traditio- nella veckotidningarna som fanns inom det tidigare veckopressfˆr- laget hlÈn & kerlund genom att bl.a. s‰lja titlar till Allers. S sÂl- des exempelvis det tidigare flaggskeppet ret Runt till Allers 1999. I st‰llet har man specialiserat sig p tidskrifter, inte minst interna- tionellt gÂngbara titlar som t.ex. Illustrerad Vetenskap. En del av verksamheten ‰r numera fˆrlagd till Frankrike.

Allers stÂr fˆr ca en tredjedel av tidskriftsmarknaden. Fram till 1970 stod hlÈn & kerlund fˆr en tredjedel av den totala upplagan, men andelen hade 1997 fallit till ca 17 procent. Den tredje stora utgivaren ‰r ICA-fˆrlaget. ICA:s andel av den totala upplagan ˆkade stadigt frÂn mitten av 1950-talet till 1980-talet, men den har p sena- re tid stagnerat. Hemmets Journal som ges ut av danska Egmont, som ocks ger ut Disneyís publikationer i Sverige, ‰r den stˆrsta familjetidningen med 10 procent av den totala upplagan. ÷vriga utgivare stod 1997 fˆr ungef‰r 25 procent av totalupplagan.

De flesta utgivarna av popul‰rtidskrifter ‰r stora fˆretag. De f ledande utgivarna utˆvar stort inflytande ˆver den mycket interna- tionaliserade branschen. Bonniers engagemang i ett flertal interna- tionella verksamheter, inte minst n‰r det g‰ller tidningsverksamhet, ‰r typiskt fˆr branschen.

Ett annat framtr‰dande drag ‰r den utveckling mot samgÂende mellan utgivarorganisationer och kommersiella intressen som har ‰gt rum i Sverige sedan slutet av 1980-talet. Tidskriftspressen uppvi- sar i dag d‰rfˆr ett helt annat spektrum av opinions- och informa- tionstidskrifter ‰n den gjorde fˆr bara ett par decennier sedan.

50

L ENNART

W EIBULL OCH

K ARL

E RIK

G USTAFSSON

 

 

 

 

 

Vecko- och tidskriftspressens läsare

Tidskriftsl‰sandet ‰r utbrett i Sverige. Ungef‰r 60 procent av all- m‰nheten l‰ser minst en veckotidning en genomsnittlig vecka. Motsvarande andel fˆr organisationstidskrifter och liknande ‰r 50 procent. Procentandelarna kan relateras till antalet tidningstitlar i varje grupp: relativt f veckotidningar l‰ses av ungef‰r lika mÂnga som l‰ser ett mycket stort antal tidskrifter.

Veckotidnings- och tidskriftsl‰sandet varierar stort mellan olika grupper. Popul‰rtidningar l‰ses i allm‰nhet mest av kvinnor, perso- ner med lÂg formell utbildning och yngre m‰nniskor, medan m‰n, hˆgutbildade och medelÂlders ‰r ˆverrepresenterade bland l‰sare av organisations- och fackpress. Tabell 7 ger en ˆverblick ˆver kon- sumtionen av olika veckotidnings- och tidskriftskategorier.

Tabell 7. Andel som l‰ste minst en vecko- eller mÂnadstidning respektive special- eller facktidskrift en genomsnittlig dag 1987 och 1997 (procent)

K‰lla: Mediebarometern (1997), Nordicom-Sverige.

L‰sningen av olika typer av innehÂll best‰ms i hˆg grad med valet av tidning. I den utstr‰ckning olika tidskrifter tillgodoser s‰rskilda intressen ‰r sannolikheten stor att l‰sarna ska bli intresserade och l‰sa deras innehÂll.

Expansionen fˆr specialtidskrifter och facktidningar p markna- den har, Âtminstone fram till 1985, medfˆrt ett ˆkat l‰sintresse fˆr dessa kategorier. Motivet fˆr l‰sandet av dessa tidningar har i regel att gˆra med relevansen fˆr l‰sarnas arbete eller fritidsintressen (jfr Weibull 1978).

51

S VENSKT MEDIELANDSKAP I FÖRÄNDRING

Ny medieteknik

De mest spridda kommunikationsteknikerna i svenska hem ‰r radio, TV och telefon. Deras genomslagskraft har inte ‰ndrats mycket, om ˆver huvud taget nÂgot alls, det senaste decenniet. Deras spridning har dock ˆkat genom att hushÂllen successivt har skaffat fler ‰n en apparat av varje sort. r 1986 uppgav vart tredje hushÂll att man hade mer ‰n en TV-apparat, 1998 var motsvarande andel ˆver h‰lften och n‰stan vart femte svenskt hushÂll uppgav att man hade tre eller fler apparater (jfr Bergstrˆm och Weibull 1999).

Video och text-TV upplevde en kraftig expansion under senare delen av 1980-talet. CD-skivor och CD-spelare startade en stark tillv‰xt i bˆrjan av 1990-talet. N‰sta medieteknik att expandera innefattade persondatorer och mobiltelefoner. TillgÂngen till dessa medier expanderade efter 1992 respektive 1993. Spridningen fˆr telefaxtekniken i svenska hushÂll har varit trˆg, medan telefonsvara- re och parabolantenner sakta men s‰kert har ˆkat (figur 6).

Figur 6. TillgÂng till olika slags medie- och kommunikationstekno- logier i hushÂllen 1987ñ1998 (procent av befolkningen)

1Fˆre 1993 g‰llde frÂgan îhemdator/speldatorî.

Kommentar: Alternativet mobiltelefon tillkom 1993 och Internetanknytning 1995. K‰lla: Bergstrˆm&Weibull (1999).

52

L ENNART

W EIBULL OCH

K ARL

E RIK

G USTAFSSON

 

 

 

 

 

Genom seklet har olika nya medieformer vuxit fram i vÂgor, tele- fonen i slutet av 1800-talet, filmen i bˆrjan av seklet, radion p 1930- talet, den riksspridda kv‰llspressen p 1950-talet, och televisionen under 1960-talet. Efter 1980 kan vi nu se tre vÂgor av nya medier som slÂr igenom i de svenska hushÂllen. Under 1980-talet var det video och text-TV, kort d‰refter gjorde CD-spelaren entrÈ. Sprid- ningen av dessa medier har sedan flera Âr stabiliserats mellan 75 och 80 procent. I n‰sta vÂg var det mobiltelefon och persondator. FrÂn 1993 har vi haft en konstant ˆkning av dessa medier. Hˆsten 1998 hade tv tredjedelar av svenskarna tillgÂng till mobiltelefon och ˆver h‰lften till persondator i bostaden. S‰rskilt mobiltelefonen har uppvisat ett anm‰rkningsv‰rt snabbt genomslag i Sverige.

Persondatorn skiljer sig frÂn de ˆvriga genom att den egentligen inte ‰r ett kommunikationsmedium, om den inte tillfˆrs nÂgot slag av kommunikationsutrustning och programvara fˆr att ge tillgÂng till Internet och andra kommunikationsmˆjligheter. Ett modem och ett abonnemang hos en Internetleverantˆr ‰r den vanligaste hus- hÂllsvarianten fˆr att f kontakt med n‰tet, d‰rtill kommer en webb- l‰sare i datorn. Dagens datorer har som regel inbyggt modem, ett abonnemang fˆr Internetuppkoppling kostar nÂgra hundralappar per Âr och webbl‰saren kostar som regel inte nÂgonting.

Internetutvecklingen efter 1997 kan betraktas som en fj‰rde vÂg. TillgÂngen till n‰tet expanderar kraftigt. Hˆsten 1998 hade tv tredjedelar av svenskarna persondator i hemmet och en tredjedel Internet. Internetanv‰ndningen hade ˆkat tre gÂnger sedan hˆsten 1997. Utvecklingen fˆr Internet gÂr mycket fort och i februari 1999 lÂg hushÂllstillgÂngen p 41 procent. 58 procent av hushÂllen hade vid samma tidpunkt tillgÂng p nÂgot s‰tt ñ hemma, p arbetet eller skolan (MMS, 1999).

Spridningen av persondatorer och Internet i hushÂllen har frÂn starten varit socialt snedfˆrdelad. Skevheten bestÂr ‰ven hˆsten 1998. Nyare teknologier stÂr ˆverlag svagt i den ‰ldsta Âldersgrup- pen. Pension‰rerna har i mycket liten utstr‰ckning tillgÂng till kommunikationsteknologier som mobiltelefon, fax och dator/ Internet, men ‰ven i frÂga om video, telefonsvarare och CD-spelare ‰r innehavet glesare ‰n bland de medelÂlders och yngre.

53

S VENSKT MEDIELANDSKAP I FÖRÄNDRING

Tabell 8. TillgÂng till nÂgra olika medier i olika grupper, hˆsten 1998 (procent av befolkningen)

 

Alla

 

Ålder

 

 

 

 

Social klasstillhörighet

 

 

 

Medieteknologi

15-29 30-49 50-64

65-80

Arb.

 

Jbr

 

Ltj

Htj

Efö

Minst en TV

97

96

96

97

98

97

 

99

 

98

98

97

 

Minst tre TV

18

20

23

16

7

17

 

 

7

15

 

15

28

Text-TV

79

77

82

 

84

68

81

 

68

77

 

77

83

Kabel-TV

43

54

42

 

39

38

44

12

47

 

47

41

Parabol

21

19

26

 

23

12

22

 

14

20

 

20

31

Video

79

84

90

 

81

45

81

 

49

82

 

82

82

Telefon

97

97

97

 

98

98

97

 

96

99

 

99

98

Telefonsvarare

32

44

38

28

12

24

 

16

 

54

 

54

36

Mobiltelefon

65

74

77

 

64

31

64

52

73

73

78

CD-spelare

76

96

89

70

32

74

 

48

89

 

89

78

Fax

18

15

24

 

20

6

10

 

19

31

 

31

37

Persondator

54

65

72

 

48

11

44

 

14

78

 

78

61

Digital-TV

1

2

1

 

1

0

1

 

0

 

2

2

2

Internet

35

44

49

 

29

5

27

 

7

54

54

42

Antal svar

3561

774

1271

893

623

1481

 

85

462

462

325

 

Kommentar: subjektiv klass bygger p m‰nniskors sj‰lvklassificering efter familjetill- hˆrighet: Arb=arbetarfamilj, Jbr=jordbrukarfamilj, Ltj=l‰gre tj‰nstemannafamilj, Htj=hˆgre tj‰nstemanna/akademikerfamilj och Efˆ=egen fˆretagarfamilj.

De tre senaste tillv‰xtvÂgorna representerar sÂledes tre tekniker av olika karakt‰r. Den fˆrsta vÂgen var fˆrl‰ngningen av den traditio- nella TV-tekniken. Video ger mˆjlighet till dels tillgÂng till innehÂll (fr‰mst lÂngfilmer) som inte s‰nds i TV, dels s.k. time-shifting dvs. frigˆra tittarna frÂn programtablÂerna. Text-TV erbjuder ett stort flˆde av information och service vid sidan av och utˆver TV-pro- grams‰ndningarna. En gemensam n‰mnare fˆr den andra och tredje vÂgen ‰r att informationslagring och spridning har digitaliserats. CD-spelaren ‰r ett exempel p ren underhÂllningselektronik som representerar en slags uppgradering av hushÂllets îmusikmaskinî. Under 1990-talet bˆrjade CD-spelaren ers‰tta de stereoapparater som inkˆpts under 1970-talet. Den tredje vÂgen innehÂller bÂde gammal och ny teknik: mobiltelefonen ñ till en bˆrjan analog, sena- re digital (GSM) ñ och persondatorn. Mobiltelefonen frigˆr anv‰n- daren frÂn en best‰md plats och liknar p det s‰ttet ˆvergÂngen frÂn station‰r radio till transistorradion. Precis som videon mˆjliggˆr mobiltelefonen ocks ˆkad kontroll ˆver anv‰ndarsituationen.

Sammantaget kan man s‰ga att den nya kommunikationstekniken har inneburit en ˆkad individualisering av medierna. Samtliga tekniker tillfredsst‰ller individuella behov p ett b‰ttre s‰tt ‰n sina fˆregÂngare. Detta ligger i linje med iakttagelser under senare Âr som tyder p en liknande utveckling fˆr anv‰ndning traditionella massmedier. Den mest individualiserade av de nya teknikerna, den

54

L ENNART

W EIBULL OCH

K ARL

E RIK

G USTAFSSON

 

 

 

 

 

digitala som medfˆr ett kraftigt ˆkat utbud av TV-kanaler, har ‰nnu inte tilldragit sig nÂgot stˆrre intresse bland de svenska hushÂllen.

Internet och andra medier

Av de nya teknologierna ‰r det givetvis Internet som fr‰mst liknar ett medium. Internet ‰r egentligen inte ett nytt medium utan en ny digital informationsb‰rare som snarast ‰r som papperet fˆr de tryckta medierna. Som vi har sett ˆkar anv‰ndningen snabbt. Karakt‰ristiskt fˆr Internet ‰r att anv‰ndningen till huvuddelen har varit knuten till arbetsplatsen men nu expanderar genom att breda ut sig i hemmen. Av samtliga svenskar hade under 1998 32 procent anv‰nt Internet i hemmet, 33 procent p arbetsplatsen eller skolan och 9 procent p annan offentlig plats, t.ex. bibliotek. N‰r man studerar anv‰ndningsplats fˆr olika grupper framkommer att det ‰r de yngsta och de hˆgre tj‰nstem‰nnen som har den mest omfattan- de anv‰ndningen bÂde i hemmet och p arbete eller skola. Men det som framfˆr allt utm‰rker dem ‰r att de har betydligt hˆgre anv‰nd- ning p arbete/skola.

Det redovisade mˆnstret i anv‰ndningsplats ger ett viktigt bidrag till fˆrstÂelsen av det klara fˆrsteg som yngre och hˆgre tj‰nstem‰n har i frÂga om Internetanv‰ndning. Genom den tillgÂng de har till n‰tet via skola eller arbete kommer de att snabbare utvecklas till breda anv‰ndare. Genom arbetet eller skolan har de dels fÂtt upp ˆgonen fˆr hur Internet kan anv‰ndas, dels kunnat tr‰na upp sig. De grupper som stÂr utanfˆr sÂdan tillgÂng, t.ex. pension‰rsgruppen och stora delar av arbetargruppen, har en mycket hˆgre trˆskel att n ˆver fˆr att kunna bli regelbundna Internetanv‰ndare.

Slutsatsen ‰r att tillgÂngen till en v‰lutrustad arbetsplats ‰r en viktig faktor fˆr att fˆrklara Internetanv‰ndningens omfattning. Den som har ett arbete som ger sÂdana mˆjligheter fÂr ett klart ˆvertag i det moderna informationssamh‰llet. Utanfˆr Internetsam- h‰llet skulle allts framfˆr allt de hamna som stÂr utanfˆr arbetslivet samt de som finns inom icke-datoriserade sektorer p arbetsmark- naden. Vi har redan pekat p pension‰rerna som en utanfˆrstÂende grupp. Arbetare stÂr visserligen inte utanfˆr, men ligger klart efter tj‰nstem‰n vad g‰ller Internetanv‰ndning.

Vad ‰r det d mer specifikt som Internet anv‰ndas till? Det som ‰r mest utbrett bland gemene man ‰r e-postanv‰ndning och infor- mationssˆkning p webben (www), inklusive nˆjesanv‰ndning.

Anv‰ndning fˆr nˆje ‰r mest utbredd bland ungdomar och bland personer i arbetarfamiljer. Det ‰r ocks ungdomar som i stˆrst

55

S VENSKT MEDIELANDSKAP I FÖRÄNDRING

utstr‰ckning chattar. Informationssˆkning ‰r mest utbredd bland tj‰nstem‰n och akademiker i olika Âldrar, e-postanv‰ndning ‰r ocks nÂgot vanligare i dessa grupper. Andra omrÂden fˆr Internetan- v‰ndning ‰r relativt j‰mnt spridda i olika Âldersgrupper och sociala skikt.

Ungef‰r en femtedel av Internetanv‰ndarna anser att ˆvrig me- dieanv‰ndning d‰rigenom har minskat nÂgot. De yngsta upplever i dubbelt s stor utstr‰ckning som personer ˆver 50 Âr att de minskat annan medieanv‰ndning. Minskningen fˆrdelar sig p 11 procent p dagstidningar, 7 procent p TV och 2 procent p radio. Att en s liten andel menar att Internetanv‰ndningen inte gÂtt ut ˆver den tid som ‰gnas Ât de traditionella medierna torde fˆrklaras av att en stor del av Internetanv‰ndningen inte sker p fritid utan p arbetstid. D‰rigenom blir Internet i varje fall inte nÂgon direkt konkurrent till anv‰ndningen av traditionella medier i hemmet.

Nätets aktörer

Det intressanta med Internet ‰r sÂledes att fˆrutom att traditionella massmedier har fÂtt ett nytt s‰tt att fˆrmedla sitt innehÂll till all- m‰nheten s mˆjliggˆr det fˆr allm‰nheten att sˆka sig information och underhÂllning vid sidan av press, radio och TV. FrÂgan ‰r hur dessa tv funktioner kommer att efterfrÂgas inom det existerande mediesystemet. Fˆr utvecklingen av n‰tet ‰r det framfˆr allt tv problem som har diskuterats. Det ena g‰ller de juridiska aspekterna, s‰rskilt ansvars- och r‰ttighetsfrÂgorna. I Sverige regleras n‰tet av yttrandefrihetsgrundlagen. Det rÂder sÂledes etableringsfrihet fˆr dem som vill l‰gga upp hemsidor eller organisera îmarknadsplatserî p n‰tet.

Det andra problemet g‰ller vem som skall betala. N‰tet uppfattas av de flesta som gratis, ‰ven om vissa tj‰nster betalas av anv‰ndarna, t.ex. ekonomiska tj‰nster. SvÂrigheten med betaltj‰nsterna ‰r att dessa inte med nÂgon stˆrre s‰kerhet har kunnat gˆras via n‰tet, utan fÂtt ske p andra v‰gar. Betalsystemet har dessutom varit s komplicerat att mÂnga fˆretag dragit sig fˆr det. Som tidigare n‰mnts har de flesta dagstidningar p n‰tet fˆrsˆkt att i st‰llet in- tressera annonsˆrer fˆr n‰ttidningen.

Ett tredje s‰tt att ta betalt anv‰nds av de fˆretag som erbjuder en marknadsplats p n‰tet. I Sverige var det tv statliga bolag ñ Telia Infomedia och Posten ñ som var fˆrst med att skapa sÂdana platser, d‰r fˆretag placerar sina tj‰nster och de marknadsansvariga tar betalt fˆr platsen. Passagen har blivit Sverige popul‰raste marknadsplats.

56

L ENNART

W EIBULL OCH

K ARL

E RIK

G USTAFSSON

 

 

 

 

 

ƒr 1998 togs den ˆver av Scandinavia Online som successivt etable- rat sig som en av Nordens viktigaste Internetaktˆrer. Bakom bola- get ligger den norska Schibstedgruppen ñ en mediekoncern inriktad p dagspress och TV ñ tillsammans med Telia och norska Telenor.

Det nya bolaget fick samtidigt ansvaret fˆr huvuddelen av Telias interaktiva tj‰nster, bl.a. nyhetstj‰nsten Svenska CNN och shop- pingplatsen Gallerian.

Det principiellt intressanta med sÂdana marknadsplatser ‰r att de representerar samma grundl‰ggande aff‰rsidÈ som den traditionella dagstidningen: att erbjuda en viss miljˆ som skall locka bÂde l‰sare och annonsˆrer. Internettj‰nster tycks sÂledes i viss mÂn kunna fungera som ett alternativ till den traditionella papperstidningen. Men det ‰r svÂrt att bedˆma hur efterfrÂgan p papperstidningen kommer att pÂverkas av utvecklingen inom Internet. Med en ˆkad vana hos allm‰nheten att ta del av information i elektronisk form och ytterligare upprustning av det elektroniska hemmet ‰r det dock troligt att de tv formerna av tidningar integreras: genom n‰tet kommer tidningen till persondatorn i hemmet, d‰r de ˆnskade de- larna trycks ut p papper.

Internet har i sig skapat fˆruts‰ttningar fˆr nya typer av aktˆrer inom kommunikationsomrÂdet. Detta g‰ller bÂde fˆretag som administrerar tillgÂng till n‰tet och sÂdana som svarar fˆr vissa grundfunktioner. Till den fˆrra gruppen kan r‰knas America On Line (AOL) och Microsoft, till den senare Netscape, men ocks de dominerande sˆkmaskinerna som t . ex. Yahoo, och ñ ‰ven h‰r ñ Microsoft. Det rˆr sig om datafˆretag som genom sin anknytning till n‰tet har blivit bÂde n‰tadministratˆrer och ett slags medier. IngÂngssidorna eller de s.k. portalerna har blivit nÂgra av n‰tets mest besˆkta platser och d‰rmed attraktiva fˆr annonsˆrer.

Digitalisering

Internet bygger p digital informationsˆverfˆring. Inom mediefˆ- retagen har produktionen sedan en l‰ngre tid varit digital, men det som i slutet av 1990-talet kallas digitalisering omfattar ‰ven distri- butionssystemen. Det ‰r frÂga om en datorbaserad ˆverfˆring till publiken. Tekniken mˆjliggˆr ˆkad kapacitet och en samman- koppling av olika medier (Hadenius och Weibull 1999). Som en utpr‰glad distributionsteknik aktualiserades digitaliseringen fˆrst inom telekommunikationsomrÂdet. Stora delar av telen‰ten ‰r numera digitala. N‰r digital ˆverfˆring aktualiserats fˆr radio och

57

S VENSKT MEDIELANDSKAP I FÖRÄNDRING

TV har detta betraktats som en frÂga om ˆkad kapacitet. Samtidigt har os‰kerheten g‰llt mottagarsidans intresse. Eftersom traditionella radio- och TV-apparater endast ‰r utrustade fˆr analog mottagning fordras en ny apparat eller en s‰rskild tillsats, en s.k. set-top-box.

Under 1996 kom en experimentverksamhet med digital radio (DAB) igÂng, i de flesta fall p experimentstadiet. Problemet har dock varit att det ‰nnu inte finns nÂgra digitala radioapparater till- g‰ngliga p marknaden.

De stora satellit-TV-fˆretagen har ocks sett digitaliseringen som ett s‰tt att expandera genom att erbjuda hushÂllen nya kanaler. Digital-TV via satellit har visat sig g betydligt lÂngsammare ‰n be- r‰knat. Publiken har inte ansett att de digitala satellitkanalerna ‰r v‰rda den kostnad som ligger i att kˆpa en set-top-box och tillv‰x- ten ligger lÂngt under prognoserna. Den stora revolutionen i frÂga om digitalisering g‰ller dock inte satellitsystemen utan markn‰ten. I bˆrjan av 1996 fˆreslog en statlig utredning (SOU 1996:26) att digitala TV-s‰ndningar snarast borde starta i markn‰tet. Fram till 1999 skulle Âtta TV-kanaler kunna s‰ndas digitalt. Det analoga n‰tet skulle avvecklas p tio Âr. Ett argument var att det var industripoli- tiskt viktigt att snabbt komma igÂng med digital-TV, ett annat att marks‰ndningar ger staten b‰ttre insyn i vilka kanaler som s‰nds i Sverige eftersom man d mÂste fˆlja radio- och TV-lagens best‰m- melser.

Sex rikst‰ckande kanaler, med ca femtioprocentig r‰ckvidd i Sve- rige, ˆppnades fˆr fˆrsˆket. Begr‰nsningen medfˆrde att vissa bolag fÂr dela p en kanal. Bland de bolag som fÂr s‰nda finns bl.a. SVT, TV4, TV3/Kanal 5 och Canal+. Vidare valdes fem lokala orter ut ñ Gˆteborg, Malmˆ, Norrkˆping, Stockholm och Sundsvall/÷ster- sund. SVT fÂr r‰tt att s‰nda p samtliga och TV4 p tre. ƒven tv lokala bolag kommer att s‰nda. S‰ndningen skall ske efter radio- och TV-lagen, vilket bl.a. inneb‰r att reklam inte fÂr s‰ndas i program.

S‰ndningarna var t‰nkta att starta i bˆrjan av 1999. Det har emel- lertid funnits en rad tekniska och politiska problem som fˆrsenat uppbyggnaden av de digitala marks‰ndningarna. En svÂrighet ‰r att skapa incitament fˆr hushÂllen att ansluta sig till det digitala syste- met. ƒnnu s l‰nge ‰r intresset blygsamt bÂde beroende p bristande tillgÂng till tekniken och de hˆga kostnaderna.

58

L ENNART

W EIBULL OCH

K ARL

E RIK

G USTAFSSON

 

 

 

 

 

Mediekoncentration

Efter en intensiv debatt under 1970-talet om problemen med ‰gar- koncentrationen i medierna, fˆreslog en statlig utredning som kart- lagt ‰gandet inom medierna ett antal Âtg‰rder fˆr att tygla tenden- serna till koncentration. Dessa genomfˆrdes dock inte. Debatten ebbade ut i slutet av 1980-talet, trots att den stˆrsta ‰garen i svenska medier, Bonnierkoncernen, ytterligare hade st‰rkt sitt inflytande och i slutet av Ârtiondet kontrollerade betydande andelar inom de flesta sektorer av medieomrÂdet.

En fˆrklaring till att detta i huvudsak accepterats ‰r att Bonniers har haft gott rykte genom att inte blanda sig i mediernas innehÂll. P mÂnga hÂll har Bonniersf‰ren dessutom kommit att uppfattas som ett svenskt alternativ att fˆredra framfˆr varje utl‰ndskt. Dessutom verkar Bonnier ha fˆrsˆkt undvika kritik och risk fˆr statlig regle- ring. Bonniers avstod exempelvis frÂn att vara med redan i budgiv- ningen om koncessionsavtalet fˆr Sveriges tredje markbundna TV- kanal, troligen fˆr att undvika en fˆrnyad debatt om maktkoncent- ration och ‰garkoncentration ñ en debatt som ett bud mycket v‰l kunde ha framkallat med tanke p att den fˆrsta markbundna rik- st‰ckande kommersiella kanalen innebar en sÂdan monumental kursfˆr‰ndring av den svenska mediepolitiken.

Under 1990-talet har Bonnier gÂtt mera p offensiven och skapat debatt. Utlˆsande faktor blev Bonnierkoncernens kˆp av Sydsvens- ka Dagbladet i Malmˆ samt i SDS-koncernen ingÂende landsorts- tidningar som brˆt med den tidigare principen att inte engagera sig i svensk landsortspress. Senare gick man in som stark ‰gare i TV4. Bonniersf‰ren fˆrklarade sitt agerande med den utveckling som ‰gt rum p den svenska mediemarknaden. Kulturministern uttalade sig kritiskt om Bonniers fˆrv‰rv av aktier i TV4 i bˆrjan av 1997, men nÂgra konkreta Âtg‰rder vidtogs inte.

Det har ocks utvecklats nya tendenser i det svenska medie‰gan- det. Fˆr det fˆrsta har introduktionen av kommersiella etermedier utan tvekan lockat nya ‰gargrupper till sektorn. Den viktigaste av dessa ‰r MTG, men ‰ven utl‰ndska aktˆrer ñ som Scibsted, Egmont, SBS och NRJ ñ har kommit in p marknaden.

En andra trend ‰r ett successivt ˆkat flermedie‰gande inom sek- torn. Bonniers ‰r det typiska exemplet med intressen inom dags- press, tidskrifter, radio och TV, liksom inom bˆcker och film. Men ‰ven p andra nivÂer finns samma tendens med de lokala tidnings- intressena i lokalradion som mest framtr‰dande exempel. Tv av de s.k. n‰tverken inom lokalradion innefattar tidningar, och flera tid-

59

S VENSKT MEDIELANDSKAP I FÖRÄNDRING

ningar ‰r involverade i lokala TV-bolag som s‰nder i TV4. L‰nkar har ocks uppstÂtt mellan radio och TV. Stenbecksf‰ren har ocks fÂtt fotf‰ste p dagspressmarknaden i och med introduktionen av Metro fˆrst i Stockholm och senare i Gˆteborg och Malmˆ.

En tredje huvudtendens ‰r internationaliseringen av medie‰gan- det. I mÂnga Âr fanns svenska medier i svenska h‰nder. Infˆrandet av kommersiella etermedier medfˆrde en fˆr‰ndring genom att ett antal utl‰ndska ‰gare kom in p marknaden. De mest framtr‰dande exemplen ‰r NRJ i radio och SBS i TV, men de ‰r inte ensamma. Time Warner ‰r aktivt i det svenska kabelsystemet och Schibsted har intressen i Aftonbladet och Svenska Dagbladet. Utl‰ndska ‰gare har ocks kommit in i vecko- och tidskriftspressen (Egmont) och flera dagstidningar samverkar om en TV-bilaga med det tyska medie- konglomeratet Bertelsmann.

Bonniers ‰r Nordens stˆrsta mediekoncern med verksamheter inom mÂnga omrÂden (figur 7). Vid en internationell j‰mfˆrelse ‰r Bonnierkoncernen av medelstorlek. Sett till den ekonomiska om- s‰ttningen ansÂgs Bonnier 1997 hamna p runt 20:e plats i en sam- manst‰llning av de 50 stˆrsta privata mediefˆretagen i Europa. I ett globalt perspektiv motsvarade Bonniers volym detta Âr ungef‰r en Âttondel av den som News Corporation (Rupert Murdoch) uppvi- sade, och endast en femtondel av det d stˆrsta fˆretaget, Time Warner.

Bonniers har verksamhet i hela Norden. Som framgÂtt av det fˆregÂende ‰r Bonniersf‰ren inte ensam om detta utan det ‰r tydligt att Norden ‰r p v‰g att bli en mediemarknad. De koncerner som vid sidan av Bonniers ‰r verksamma i hela Norden ‰r Stenbeck- sf‰ren (satellit-TV, TV-produktion, radio och telekommunikation), norska Schibsted (dagspress, TV, TV-produktion och IT) och Orkla (dagspress, veckopress och direktreklam) samt danska Egmont (tidskrifter, TV-kanaler och TV-produktion).

I Finland ‰r Sanoma-koncernen den helt dominerande med in- tressen inom press, radio och TV. Genom fusionen med fˆrlaget WSOY har den dessutom tagit steget till att bli Nordens n‰st stˆrsta mediekoncern med ca 10,6 miljarder svenska kronor i oms‰ttning. Koncernen har i likhet med den andra stora finska gruppen Alma Media med Bonniergruppen som del‰gare, intressen bÂde i Finland och Sverige. Samtliga nordiska mediekoncerner ‰r dessutom verk- samma ‰ven i andra europeiska l‰nder, inte minst i ÷steuropa.

60

L ENNART

W EIBULL OCH

K ARL

E RIK

G USTAFSSON

 

 

 

 

 

Figur 7. Bonniergruppens marknadsandelar inom olika mediesektorer i j‰mfˆrelse med n‰st stˆrsta ‰gargrupp 1997

Kommentar: Med Expressens kˆp av tidningen GT ˆkar dock Bonniers sin andel inom kv‰llspress.

K‰lla: Bearbetning efter Staffan Sundin (1997), RÂdet fˆr mÂngfald i massmedierna.

De nordiska mediefˆretagen har vanligen inkluderat ‰ven de bal tiska l‰nderna i sin intressesf‰r. Schibsted, Bonniers och Orkla ‰r tidnings‰gare i Estland, Lettland och Litauen. N‰sta steg i utveck- lingen fˆrv‰ntas bli att det utvecklas allianser mellan nordiska och internationella mediekoncerner. Vissa n‰rmanden har skett mellan nordiska och internationella aktˆrer. Schibsted har fÂtt koncessioner fˆr CNN:s elektroniska nyhetstj‰nst i Danmark, Norge och Sverige.

Inom Norden har ‰ven telebolagen aktiverat sig och det har inom omrÂdet teletj‰nster bildats nya konstellationer. Ett exempel ‰r Internettj‰nster. PÂ detta omrÂde har Schibsted som n‰mnts ut- vecklat Scandinavia Online i samverkan med Telenor ñ f.d. norska Televerket ñ och med det svenska statliga Telia. Den danska delen gˆrs i samarbete med Berlingske-gruppen, medan det danska, delvis privatiserade Televerket, som 1997 kˆptes upp av den amerikanska telekommunikationskoncernen Ameritech, har egna planer inom detta omrÂde. Svenska Telia som fÂtt en ˆkande konkurrens efter avregleringen av den svenska telemarknaden fˆrefaller h‰rvidlag ha

61

S VENSKT MEDIELANDSKAP I FÖRÄNDRING

varit mindre lyckosamt n‰r det g‰ller att forma allianser. Mycket talar fˆr att bolaget, som i en internationell j‰mfˆrelse ‰r relativt litet, p sik t kan f problem ‰ven att hÂlla sin starka position i Sverige. Detta ‰r s‰kerligen en fˆrklaring till Telias samgÂende med norska Telenor 1999, vilket skapar en ny konstellation p telekom- munikationsmarknaden vid sidan av Telia bl.a. Telenordia och Tele2.

Konkurrens om uppmärksamheten

Tre medier dominerar medieanv‰ndningen i Sverige: TV, radio och morgontidningar. Under perioden 1979ñ98 har alla tre dagligen haft en genomsnittlig spridning p mellan 70 och 85 procent.

P andra plats kommer bˆcker, kv‰llstidningar och CD-/gram- mofonskivor som dagligen nÂr mellan 30 och 40 procent av befolk- ningen. NÂgot l‰gre spridning har vecko- och facktidningar. Video har en spridning p mindre ‰n 10 procent en normal dag.

Den genomsnittliga totala dagliga spridningen av alla medier var p det stora hela stabil under hela 1980-talet. En liten uppgÂng fˆr radio och TV och en liten nedgÂng fˆr morgontidningar noterades i bˆrjan av 1990-talet. Kv‰llstidningar har minskat i stort sett konti- nuerligt under hela perioden. Tidskrifter (s‰rskilt special- och fack- tidningar) har ˆkat och frÂn popul‰rpressen ˆvertagit positionen som den mest lockande kategorin bland de publikationer som inte ‰r dagliga. Framv‰xten av CD-tekniken har ˆkat populariteten fˆr fonogram.

Utan att mots‰ga dessa tendenser visar figur 8 en ˆverraskande stor stabilitet med tanke p de mÂnga fˆr‰ndringar som har skett i medielandskapet under perioden. En fˆrklaring ‰r att spridning inte speglar intensiteten i eller omfattningen av den dagliga anv‰ndning- en. Ett medium kan vara allest‰des n‰rvarande i m‰nniskors vardag- liga liv, men detta behˆver inte nˆdv‰ndigtvis avgˆra hur ofta och hur mycket mediet anv‰nds.

Vi kan dock inte heller se nÂgon stˆrre fˆr‰ndring n‰r vi tar h‰n- syn till hur mycket tid som ‰gnas Ât de olika medierna. ƒven fˆrdel- ningen mellan lyssnande, tittande och l‰sande har fˆrblivit relativt ofˆr‰ndrad. L‰sandet har minskat nÂgot och lyssnandet har ˆkat i motsvarande grad.

62

Figur 8. Andel som exponerar sig för olika massmedier en genomsnittlig dag 1979–1998 (procent)

63

1Läsning av vecko-/månadstidningar och special-/facktidskrifter har undersökts fr.o.m. 1980. I 1994 års undersökning ställdes för första gången frågor om text-TV-användning och om biografbesök. I frågorna om radio användes 1984 en delvis annan metod för datainsamling, vilket har inneburit att det årets siffror inte är helt jämförbara med övriga års. I formuleringarna har sedan 1994 ingått ett förtydligande, vilket sannolikt har bidragit till att användningen av CD/grammofonskiva, vecko-/månadstidning och böcker ligger på en högre nivå 1994–1998.

2Med användning av Internet avses användning i hemmet samt uppgiven privat användning på skola/arbete. Användningen i hemmet är åtta procent vilket skall jämföras med Mediebarometerns resultat 1997, två procent.

Källa: Mediebarometern (1999), Nordicom-Sverige.

USTAFSSONG RIKE ARLK OCH EIBULLW ENNARTL

S VENSKT MEDIELANDSKAP I FÖRÄNDRING

Figur 9. Bruttotid som befolkningen 9ñ79 Âr ‰gnar Ât massmedier fˆrdelad p olika medier 1998 (procent)

1Med anv‰ndning av Internet avses anv‰ndning i hemmet samt uppgiven privat anv‰ndning p skola/arbete

K‰lla: Mediebarometern (1999), Nordicom-Sverige.

Mediekanalernas profilering och den stora volymˆkningen av me- dieutbudet har haft en ˆverraskande liten inverkan p hur mycket medierna anv‰nds. Den sammanlagda tiden som ‰gna Ât medierna har ˆkat med 10ñ15 procent sedan mitten av 1980-talet, men detta stÂr helt i proportion till det ˆkade utbudet. Den fr‰msta anledning- en till detta ‰r fˆrmodligen att fritiden i Sverige har ˆkat mycket litet, om ˆver huvud taget nÂgot, sedan 1980. Det ˆkade antalet alternativ har d‰rfˆr lett till en uppdelning av publiken. Talande ‰r att de enda grupper som har ˆkat sin konsumtion ‰r de som har mest fritid ñ barn och pension‰rer utom n‰r det g‰ller nya medier.

Differentierad medieanvändning

Ett antal studier under 1980- och 1990-talen har visat p en stˆrre selektivitet i massmedieanv‰ndningen ñ deras val sÂv‰l av medium som medieinnehÂll. Anledningen till detta ‰r helt enkelt att me- dieutbudet har ˆkat i betydligt stˆrre omfattning ‰n den tid som

64

L ENNART

W EIBULL OCH

K ARL

E RIK

G USTAFSSON

 

 

 

 

 

m‰nniskor har till sitt fˆrfogande fˆr mediekonsumtion. Denna utveckling g‰ller mer eller mindre fˆr alla typer av medier, men den ‰r s‰rskilt tydlig fˆr radio, TV och morgontidningar.

Fˆr morgontidningar kan ett mˆnster n‰r det g‰ller innehÂlls- preferenser skˆnjas; lokala nyheter ges hˆgst prioritet, fˆljda av nationella och internationella nyheter samt annonser. Dessa prefe- renser ‰r dock inte k‰nnetecknande speciellt fˆr 1980- och 1990- talen. De uppkom fˆrmodligen flera decennier tidigare till fˆljd av konkurrensen frÂn TV, och de kan ha fˆrst‰rkts ytterligare av 1970- talets redaktionella profilering.

Parallellt med ett ˆkat programutbud ˆkade tydligt selektiviteten i TV-tittandet. Hur tittarna exponerar sig fˆr program pÂverkas bÂde av deras grundl‰ggande behov av att informera sig och av deras personliga intressen. Precis som n‰r det g‰ller tidningsl‰sande byter tittarna fritt mellan kanalerna fˆr att finna det material som intres- serar dem. Eftersom det totala tittandet bara har ˆkat marginellt, har den nya rˆrligheten inneburit att public service-kanalerna (SVT1 och SVT2) har fˆrlorat marknadsandelar.

I radio har nyhets- och musiklyssnande prioriterats. Till skillnad frÂn TV och morgontidningarna, men i likhet med kv‰llspressen, anv‰nds radio fˆr att uppdatera kunskaper. D‰r fÂr man de senaste nyheterna, men sedan v‰nder man sig till andra medier fˆr att fˆr- djupa bilden. Under 1990-talet har det blivit allt tydligare att ‰ven TV och Internet kan spela denna roll.

Annars handlar radio mycket om fˆrstrˆelse och bakgrundsljud, nÂgot som bryter tystnaden. Ett visst val gˆrs ‰ndÂ. Studier av lyss- nandet till de n‰rradiostationer som i slutet av 1980-talet bˆrjade s‰nda popul‰rmusik riktad till en ung publik, visar att de stationer som erbjˆd det îr‰ttaî musikurvalet kunde n den publik de riktade sig till. Samma logik g‰ller fˆr flertalet av de kommersiella statio- nerna i de stˆrre st‰derna.

Utvecklingen fˆr special- och fackpress ‰r i sig ett uttryck fˆr den ˆkade selektiviteten i medieanv‰ndningen. Allt fler înischmark- naderî har uppstÂtt. De specialiserade tidskrifterna riktar sig dess- utom till l‰sare som ‰r beredda att betala relativt hˆga priser. Sam- tidigt har familjetidningar fÂtt se sina upplagor minska. Den frag- mentering vi kan notera fˆr tidskriftsl‰sandet liknar d‰rfˆr p s‰tt och vis den senaste utvecklingen i TV-tittandet.

65

S VENSKT MEDIELANDSKAP I FÖRÄNDRING

Svensk mediepolitik

Ett karakt‰rsdrag fˆr den svenska mediehistorien ‰r som n‰mnts att de stora medierna utvecklats parallellt, utan direkt konkurrens. Pressen anpassade sig till radio och TV genom att betona sin lokala karakt‰r. Fˆr radio och TV var det inbˆrdes fˆrhÂllandet i huvudsak reglerat fram till bˆrjan av 1980-talet. De fˆrsta stora fˆr‰ndringarna fˆr TV kom 1986 med en lagstiftning ñ d bland de mest liberala i Europa ñ som till‰t mottagande av satellits‰ndningar. N‰r den svenska satellitkanalen TV3 startade p nyÂrsafton 1987 innehˆll den reklam som inte var tillÂten enligt svensk lag, men under press frÂn den allm‰nna opinionen tolkades lagen p ett s‰tt som till‰t reklaminslagen. Introduktionen av kommersiell TV via satellit blev plattformen fˆr den markbundna kommersiella television som star- tade 1992.

Tidningsbranschen fˆr‰ndrades under samma period. De svenska tidningarnas politiska knytning blev allt lˆsare och journalistiken mer oberoende. Samtidigt bˆrjade ‰garna betona ekonomiska as- pekter, nÂgot som ledde till en fˆrsvagning av den traditionellt starka solidariteten mellan svenska tidningar och den klart fˆrdˆ- mande inst‰llningen till utgivning av gratistidningar mjukades upp.

Utvecklingen under 1990-talet har inneburit att statens ñ och politikens ñ inflytande ˆver mediesektorn fˆrsvagats. MÂlmedvetna aktˆrer ñ TV4 i reklam-TV, tidningsintressen i kommersiell radio osv. ñ har tvingat statsmakterna att anpassa sig till utvecklingen inom respektive bransch. Detta ‰r en trend som kan fˆrv‰ntas fort- s‰tta. TV4:s s‰ndningstillstÂnd fˆrnyades ‰nnu en gÂng, trots att fˆretaget Âsidosatt villkoren i avtalen i syfte att tvinga fram en libe- ralisering. Infˆr en andra fˆrl‰ngning av avtalet har TV4 bˆrjat agera fˆr att f ett s bra utgÂngsl‰ge som mˆjligt.

En konsekvens av detta ‰r att regeringens mediepolitik ‰ndrats. N‰r presstˆdet introducerades p 1970-talet var tanken att det fanns ett behov av att s‰kerst‰lla av den representativa demokratin. FrÂn bˆrjan var systemet ocks relaterat till partisystemet och till folkrˆ- relserna. Statsmakternas politik fˆr etermedierna har d‰remot p mÂnga s‰tt styrts av kulturpolitiska h‰nsyn.

De senaste decenniernas utveckling har ‰ndrat fˆruts‰ttningarna fˆr politiken. I en tid av ˆkande internationalisering har politiken paradoxalt nog blivit allt mer nationell. En kursfˆr‰ndring kunde noteras 1995 n‰r Bonniergruppen kˆpte Sydsvenska Dagbladet. Kˆpet v‰ckte het debatt. Ett av huvudargumenten till fˆrsvar fˆr kˆpet var att Bonnier garanterade att tidningen stannade i svenska

66

L ENNART

W EIBULL OCH

K ARL

E RIK

G USTAFSSON

 

 

 

 

 

h‰nder. Konkurrensverket fastslog vid en av parterna beg‰rd prˆv- ning att kˆpet inte snedvred konkurrensfˆrhÂllandet i Malmˆ och visade d‰rmed att konkurrenslagen var kraftlˆs i sammanhanget i varje fall med en s sn‰v definition av relevant marknad. Norska Schibstedts fˆrv‰rv av aktier i Aftonbladet 1996 mˆtte som v‰ntat stark kritik frÂn dem som fˆresprÂkade en helsvensk lˆsning. Samma intressen fˆredrog att Bonniers inledde lÂgtgÂende samarbete med Svenska Dagbladet ‰n att tidningen, som det blev, fˆrv‰rvades av Schibsted.

Svensk mediepolitik har i regel alltid varit sektorsinriktad och fokuserat p ett medium i taget. Politiken har till stor del skapat grundregler i samklang med utvecklingen fˆr varje medium. Precis som i mÂnga andra l‰nder har den minsta gemensamma n‰mnaren fˆr mediepolitik av mer allm‰n natur varit den nationella aspekten.

Den mest intressanta frÂgan infˆr n‰sta decennium ‰r hur upp- fattningen om ˆkad ‰garkoncentration som problem i mediesektorn ska kunna fˆrsonas med den rÂdande attityden mot utl‰ndskt ‰gande av svenska medier. Kommer den înationalistiskaî trenden att leda till att en ˆkad koncentration accepteras? Utfallet ‰r inte l‰tt att fˆrutse. Lagstiftning som gynnar inhemskt ‰gande ‰r inte fˆrenlig med EU:s principer om fri rˆrlighet fˆr varor, tj‰nster och inte minst kapital, mellan medlemsl‰nderna. En undersˆkning om svenska journalisters inst‰llning till ‰gandet inom medierna i slutet av 1995, fann att en utbredd acceptans fˆr utl‰ndskt ‰gande ñ liksom ‰ven fˆr en ˆkad koncentration ñ fˆrutsatt att ‰garna respekterar den ansvarige utgivarens oberoende och redaktionens integritet (Asp och Weibull 1996). En hypotes ‰r att svensk mediepolitik i allt stˆrre utstr‰ckning kommer att vara en frÂga om ad hoc-lˆsningar med mÂlet att behÂlla mediestrukturen s svensk som mˆjligt.

Konvergens och mångfald

ƒven om debatten, inte minst den politiska, har rˆrt de traditionella mediegrupperna har de senaste Ârens fˆr‰ndringar pekat p en ˆkan- de konvergens mellan  ena sidan etablerade îmassmedierî som dagspress, radio och TV och  andra sidan telekommunikationsfˆ- retag, bÂde ‰gare av n‰t som de f.d. televerken och av n‰ttj‰nster som t.ex. portaler p Internet (SOU 1999:55). Konvergensen kan fˆrekomma p flera nivÂer: den g‰ller de tekniska n‰ten (distributio- nen), de tj‰nster som erbjuds (information eller underhÂllning),

67

S VENSKT MEDIELANDSKAP I FÖRÄNDRING

apparaterna (hushÂllets persondator som multimedium) och mark- naden (konkurrensen om publiken).

I den faktiska medieutvecklingen har utvecklingen mot konver- gens varit mindre framtr‰dande. ƒven i de stˆrre koncernerna har medier vanligen grupperats i traditionella kategorier, t.ex. tidnings- utgivning, TV-produktion eller radioverksamhet. En fˆrklaring ‰r att det rÂder en viss os‰kerhet om r‰ttsfˆrhÂllandena, t.ex. upphovs- r‰tten, en annan att tekniken ‰nnu s l‰nge l‰gger hinder i v‰gen. Dagspressens webbtidningar samt den digitala radion och televisio- nen ‰r dock tecken p de pÂgÂende fˆr‰ndringarna.

En konsekvens av de pÂgÂende fˆr‰ndringarna ‰r att det inte l‰ngre ‰r enkelt att skilja ut vad som ‰r ett massmedium. Den tradi- tionella bilden av massmediesektorn var att den bestod av ett antal fˆretag som var organiserade kring en viss produktions- eller distri- butionsteknik: de tryckta medierna, radion och televisionen. Under Ârens lopp kom de tryckta medierna att differentieras och ben‰m- ningen kom att utg frÂn deras typ: dagstidningar, kv‰llstidningar, popul‰rtidningar och tidskrifter. Den bild som framtr‰der i slutet av 1990-talet ser helt annorlunda ut. Det som vi kallar fˆr massmedie- omrÂdet bestÂr snarast av ett antal aktˆrer som m‰klar ett antal olika tj‰nster som de sprider med hj‰lp av olika tekniker. En ‰gargrupp kan utge tidning, s‰nda nyheter i digital form via Internet, kontrol- lera radio och TV. ƒven samma tj‰nst eller innehÂll kan erbjudas i olika former.

Det har under 1990-talet diskuterats i vad mÂn denna utveckling har inneburit att mÂngfalden i massmediesystemet ˆkat eller mins- kat. De som har pekat p de mÂnga kanalerna har ansett det vara bevis p en ˆkad mÂngfald i utbudet, de som utgÂtt frÂn innehÂllet har menat att mÂngfalden snarast har minskat. En rimlig beskrivning av situationen skulle kunna vara att s‰ga att en mindre m‰ngd inne- hÂll sprids i allt fler kanaler av f stora ‰gare. Givetvis ‰r detta en fˆrenkling: det ‰r exempelvis uppenbart att Internet medfˆrt att fler informationsk‰llor gjorts tillg‰ngliga fˆr allm‰nheten, men  andra sidan har en stor del av allm‰nheten i fˆrsta hand intresserat sig fˆr underhÂllningstj‰nsterna. Slutsatsen ‰r snarast att segregationen i anv‰ndningen har ˆkat.

Den ˆkade segregationen i medieanv‰ndningen ‰r i hˆg grad en demokratifrÂga. Den reflekterar visserligen en ˆkad social och etnisk segregation i det svenska samh‰llet men fˆrst‰rks av fˆr‰nd- ringstendenserna inom massmediesystemet. N‰stan varje fˆrsˆk under 1990-talet att fˆrutse vad som skall h‰nda och vilka konse- kvenser utvecklingen kan f har varit misslyckade vare sig de g‰llt

68

L ENNART

W EIBULL OCH

K ARL

E RIK

G USTAFSSON

 

 

 

 

 

industripolitiskt motiverade satsningar p digitalisering av radio och TV eller fˆrslag om Âtg‰rder mot ‰garkoncentration. En fˆrklaring ‰r att samh‰llet fortfarande pr‰glas av en mycket traditionell bild av medieomrÂdet. Visserligen st‰mmer den bilden i sina huvuddrag ‰ven i dag ñ den traditionella dagspressen ‰r stark och public service-medierna spelar en viktig roll ñ men, som vi sˆkt visa, ‰ger stora fˆr‰ndringar rum under ytan. De nya teknikerna hÂller p att ‰ndra mediemarknadens villkor p ett grundl‰ggande s‰tt. Detta kr‰ver en motsvarande fˆr‰ndring av t‰nkandet kring medieutveck- lingen.

Noter

1 Artikeln ‰r en bearbetad och uppdaterad version av en tidigare beskrivning av det svenska mediesystemet riktad till en internationell publik (Weibull och Gustafsson 1997). Underlaget fˆr uppdateringen ‰r i fˆrsta hand h‰mtat frÂn Hadenius och Weibull (1999) och Carlsson, Bucht och Facht (1999).

69

S VENSKT MEDIELANDSKAP I FÖRÄNDRING

Referenser

Ahrens, Anita m.fl. (1979) Veckopressen i Sverige. Analyser och perspektiv. Lˆderup: M‰larhusgÂrden

Asp, Kent (1995) Medieval í94. Gˆteborg: Institutionen fˆr journalistik och masskommunikation, Gˆteborgs universitet

Asp, Kent (1999) Svenskt TV-utbud 1998. Granskningsn‰mnden fˆr Radio och TV

Asp, Kent och Lennart Weibull (1996) Svenska journalister om mÂngfald och medier. Arbetsdokument frÂn RÂdet fˆr mÂngfald inom massmedierna. 1996:3

Bergstrˆm, Annika och Lennart Weibull (1999) îInternet som massmediumî. I Holmberg, Sˆren och Lennart Weibull (red.) Ljusnande framtid. SOM-rapport nr 22. Gˆteborg: SOM- institutet

Bjˆrkqvist-Hellingwerf, Karin (1996) Mediebarometern 1979ñ1995. Gˆteborg

Carlsson, Ulla, Bucht, Catharina, Facht, Ulrika (1999) MedieSverige 1999/2000. Gˆteborg: NORDICOM-Sverige

Djerf, Monika (1996) Funktioner hos kabel-TV. Gˆteborg: Gˆteborgs universitet

Gustafsson, Karl Erik (1987) Televisioner ñ en studie i branschut- veckling. Stockholm: RabÈn & Sjˆgren

Hadenius, Stig, Jan-Olof Seveborg och Lennart Weibull (1970)

Partipress. Socialdemokratisk press 1910ñ1920. Stockholm: RabÈn & Sjˆgren

Hadenius, Stig (1998) Kampen om monopolet. Svensk radio och TV under 1900-talet. Stockholm: Prisma

Hadenius, Stig och Lennart Weibull (1991) Partipressens dˆd? Stockholm: Svensk informations mediecenter (SIM)

Hadenius, Stig och Lennart Weibull (1999) Massmedier. Press, radio och TV i fˆrvandling. Stockholm: Albert Bonniers Fˆrlag

Hafstrand, Helene (1993)^Tidskrifterî. I Carlsson Ulla och Magnus Anshelm (red.) MedieSverige 1993. Gˆteborg: NORDICOM-Sverige

70

L ENNART

W EIBULL OCH

K ARL

E RIK

G USTAFSSON

 

 

 

 

 

HultÈn, Olof, Andersson Anna Maria och Carin Nilsson (1997) îDet Svenska TV-utbudet 1987ñ1996î. ST/SVT Newsletter

1997:01 s‰ndningstid och programkategorier

HultÈn, Olof och Carin Nilsson (1994) Det svenska TV-utbudet 1987 och 1993. Undersˆkning av s‰ndningstid och programkate- gorier. Gˆteborg: Institutionen fˆr journalistik och masskom- munikation, Gˆteborgs universitet

Hˆijer, Birgitta och Lilian Nowak (1990) I publikens intresse. Om radio och TV i m‰nniskors liv. Stockholm: RabÈn & Sjˆgren

Dagspressens ekonomi 1997. Stockholm: Presstˆdsn‰mnden Dagspressens ekonomi 1998. Stockholm: Presstˆdsn‰mnden Kratz, Charlotta (1991) Verklighetsval och kapital. Om det ekono-

miska och kulturella kapitalets betydelse fˆr l‰sningen av stock- holmstidningar utanfˆr Stockholm. Arbetsrapport nr 6. Gˆteborg: Institutionen fˆr journalistik och masskommunikation, Gˆte- borgs universitet

Kratz, Charlotta och Lennart Weibull (1993) Den lokala morgon- Tidningen. Dagspresskollegiets PM nr 19. Gˆteborg

Larsson, Lisbeth (1991) îTrender i svensk veckopressî. I Gustafsson K. E. (red.) Veckopressbranschens struktur och ekonomi. Gˆteborg: Handelshˆgskolan vid Gˆteborgs universitet

Lazarsfeld, Paul F. (1940/1971) Radio and the Printed Page. An

Introduction to the Study of Radio and Its Role in the Communi- cation of Ideas. New York: Arno Press

Lithner, Anders (1999) terv‰ndande tidningsl‰sare ñ i ny, brokig kostym. I Holmberg, Sˆren och Lennart Weibull (red.) Ljusnande framtid. SOM-rapport nr 22. Gˆteborg: SOM- institutet

MMS 1999

Mediebarometern 1997, NORDICOM-Sverige. Stockholm: Sveriges radio, Publik- och programforskning

Mediebarometern 1998, NORDICOM-Sverige. Stockholm: Sveriges radio, Publik- och programforskning

Nord, Lars (1998) Opinionsbildning. Lund: Studentlitteratur

Ohlsson, Anders (1989) Politiska nyheter till nytta och nˆje. Stock- holm: Almqvist & Wiksell International

71

S VENSKT MEDIELANDSKAP I FÖRÄNDRING

Tollin, Sven (1995) Svenska Dagstidningar 1900ñ1965 ñ antal och politisk gruppering. Stockholm: TU:s Fˆrlag

Reimer, Bo (1994) The Most Common in Practices. On Mass Media Use in Late Modernity. Stockholm: Almqvist & Wiksell International

Roe, Keith och Lennart Weibull (red.) (1989) Vad gˆr kabel-TV i Sverige? Lund: Studentlitteratur

SOU 1984:53 Fˆreningarnas radio

SOU 1994:94 Dagspressen i 1990-talets medielandskap

SOU 1999:30 Yttrandefriheten och konkurrensen ñ Fˆrslag till medie- koncentrationslag

SOU 1999:55 Konvergens och fˆr‰ndring. Samordning av lagstiftning fˆr medie- och telesektorerna

Strid, Jan (1996) îRadiolyssnandet i Gˆteborgî. I Nilsson, Lennart (red.) V‰stsvenska perspektiv. SOM-rapport nr 17. Gˆteborg: SOM-instituet

Sverinsson, Ronny (1994) Tidningar i konkurrens. Dagstidningars

agerande p lokala l‰sarmarknader i V‰stergˆtland 1950-1985.

Gˆteborg: Institutionen fˆr journalistik och masskommuni- kation, Gˆteborgs universitet

Wadbring, Ingela (1996) îFrÂn teater till datorer: unga i medie- Âlderî. I Jarlbro, Gunilla (red.) Ungdomars opinioner. SOM- institutet, Gˆteborgs universitet

Wadbring, Ingela (1999) îMetro p spÂrenî. I Holmberg, Sˆren och Lennart Weibull (red.) Ljusnande framtid. SOM-rapport nr 22. Gˆteborg: SOM-institutet

Wadbring, Ingela och Lennart Weibull (1996) îR‰ckvidd och l‰svana 1986ñ1995. En nivÂj‰mfˆrelse mellan tv tidningsmÂttî. I Carlsson, Ulla (red.) Medienotiser 3. Gˆteborg 1996

Weibull, Lennart (1978) Dagspress eller veckopress. Gˆteborg: NORDICOM-Sverige

Weibull, Lennart (1997) îDagspressî i Carlsson, Ulla och Catharina Bucht (red.) MedieSverige 1997. Gˆteborg: NORDICOM- Sverige

72

L ENNART

W EIBULL OCH

K ARL

E RIK

G USTAFSSON

 

 

 

 

 

Weibull, Lennart (1999) îDagspressî. I Carlsson, Ulla, Catharina Bucht och Ulrika Facht (red.) MedieSverige 1999/2000. Gˆteborg: NORDICOM-Sverige

73

Drömmar och mardrömmar

om politiken, massmedierna och medborgarna

En teoretisk redogörelse

Peter Berglez

I denna artikel behandlas det moderna samh‰llet och dess formule- rade utopier respektive dystopier ˆver demokratins utveckling och betingelser. Vad betr‰ffar innebˆrden av det moderna samh‰llet, stÂr det klart att det finns mÂnga fˆreteelser som kan knytas till denna term. Faktum ‰r dock att det moderna i mycket hˆg grad bˆr fˆr- knippas med framv‰xten och utvecklingen av institutioner. Dessa karakteriseras av sÂdana avancerade aktiviteter som bedrivs inom exempelvis den etablerade politiken, byrÂkratin, massmedierna, utbildningen och vetenskapen. I varje enskild institution framtr‰der s‰rskilda tanke- och handlingsmˆnster, vilket inte minst kommer till uttryck genom avancerade arbetsrutiner och svÂrgenomtr‰ngligt facksprÂk. Trots de uppenbara skillnaderna mellan olika institutio- nella verksamheter, finns det samtidigt nÂgot som fˆrenar dem. Det handlar om en gemensam praktik som funnits med frÂn bˆrjan, och som kan s‰gas utgˆra den institutionella verksamhetens underlig- gande ideologi: n‰mligen deras ben‰genhet att skapa ordning, struktur och organisation i en v‰rld som annars skulle framst som s mycket mera heterogen, slumpm‰ssig och ofˆruts‰gbar. I den v‰sterl‰ndska m‰nniskans str‰van efter utveckling och framsteg har institutionell praxis fungerat som verktyg i str‰van efter att om- vandla naturen till civiliserad och fˆrnuftig kultur (Rousseau).

Institutionerna finns inte till fˆr sin egen skull, de finns till fˆr samh‰llet, och samh‰llet bestÂr av medborgare ñ ingenting annat. Institutionerna kan d‰rmed enbart fˆrstÂs genom relationen till medborgarna. Det moderna samh‰llet baserar sig sÂledes p en fun- gerande social relation mellan institution och medborgare. Denna

75

D RÖMMAR OCH MARDRÖMMAR OM POLITIKEN

, MASSMEDIERNA OCH MEDBORGARNA

 

 

relation intr‰ffar n‰r man som medborgare konfronteras eller kom- mer i kontakt med institutionernas praxis. Detta intr‰ffar exempel- vis n‰r man sitter i skolb‰nken, n‰r man medverkar i den represen- tativa demokratin genom politiskt valdeltagande, n‰r man under- kastas byrÂkratins snÂriga regelsystem eller n‰r man diskuterar massmediernas innehÂll. Alla dessa saker vittnar om en social kon- takt mellan institution och medborgare som resulterar i samh‰llelig socialisation. Samtidigt som institutionerna legitimeras av medbor- garna, utˆvar dessa en slags social kontroll som syftar till att hÂlla ihop och bevara samh‰llsformationen.

Det st‰ndiga frammanandet av kontroll, ordning, struktur och organisation vilar p mÂlet att utveckla ett fˆrnuftigt samh‰lle. Genom den v‰lfungerande relationen mellan institution och med- borgare, fˆruts‰tts samh‰llets fˆrnuftiga karakt‰r framtr‰da. Fˆr- nuftet fˆrmedlas uppifrÂn och ned ñ frÂn institution till medborgare ñ och dess innehÂll kan exempelvis best av de sanna kunskaperna om v‰rlden, de legitima normerna eller de fastst‰llda fˆreskrifterna. Det ‰r fˆljaktligen i detta moment som begreppet information bˆr tr‰da in i bilden. Utvecklingen av ett fˆrnuftigt samh‰lle, fritt frÂn felaktigt t‰nkande och handlande, kr‰ver en fostrande informa- tionsfˆrmedling. Institutionerna har hela tiden tagit p sig ett allt stˆrre ansvar att formulera lˆsningar p samh‰lleliga problem. SÂda- na komplexa ting som medborgarna i annat fall hade avhandlat och bedˆmt p egen hand genom kommunikation och dialog, levereras i st‰llet som f‰rdig information uppifrÂn.

Den sociala relationen mellan institution och medborgare baserar sig sÂledes i stor omfattning p informationfˆrmedlandets praktik. Vid en n‰rmare betraktelse framkommer att dessa informativa praktiker pr‰glas av s‰rskilda egenskaper med fokus p effekt och resultat. Informationen mÂste leda till nÂgonting konkret, den bˆr ge avkastning och vara nyttig ñ den mÂste utgˆra ‰nnu ett steg i det m‰nskliga fˆrnuftets framÂtskridande vandring. Vidare ger institu- tionernas informationsstrategier i viss mÂn uttryck fˆr makt och kontroll ñ manifesterat genom s‰ndarens dominans ˆver mottaga- ren. Fˆrvisso fˆruts‰tts att s‰ndarens informationsfˆrmedling ska kunna ge utrymme fˆr ett aktivt mottagande i form av feed-back. Det sublima begreppet feed-back dˆljer dock nÂgot som ‰r av stˆrsta betydelse: n‰mligen att praktiken ñ att informera ñ indikerar att s‰ndaren inte fˆrv‰ntar sig ett ˆmsesidigt samtal eller en dialog. Det kan sÂledes inte handla om ˆmsesidig kommunikation. En fˆrut- s‰ttning fˆr att informationsfˆrmedling ska kunna fungera utgˆrs d‰rmed av mottagandets passiva karakt‰r. I takt med massamh‰llets

76

P ETER

B ERGLEZ

 

 

utvidgning under 1900-talet har institutionerna konstruerat allt mer sofistikerade informationsstrategier med betoning p effekt och resultat och kalkylerande. Ju mer administration och kunskapspro- duktion frÂn institutionernas sida, desto mer samh‰llsfostrande in- formation uppifrÂn och ned.

Resonemanget ovan indikerar att det moderna samh‰llsprojektets framÂtskridande brottas med ett retsamt dilemma. Institutionernas allt stˆrre ansvarstagande fˆr samh‰lleliga problem av politisk, mo- ralisk och kunskapsm‰ssig karakt‰r, bˆr ses som en nˆdv‰ndighet. Samtidigt har nÂgot viktigt gÂtt fˆrlorat p v‰gen i denna utveckling ñ n‰mligen medborgarnas aktiva deltagande i samh‰llet: medborgar- na besitter i allt hˆgre grad en passiv ÂskÂdarroll ur politisk och moralisk synvinkel. Vi befinner oss i detta sega soff-politiska till- stÂnd i dag. Det var emellertid aldrig meningen att det skulle bli p detta vis. Det moderna projektets programfˆrklaring har frÂn fˆrsta bˆrjan rymt s mycket stˆrre ambitioner: det moderna har alltid vilat p ett ideal eller en drˆm om medborgarnas kommunikativa deltagande och delaktighet i samh‰llet. Det handlar om allm‰nt opinionsskapande och fastst‰llande av en offentlig mening vilket sÂledes ska ge uttryck fˆr medborgarnas aktiva formande av politi- ken. Dessa kommunikativa ideal har dock successivt ‰tits upp av institutionell praxis ñ institutionernas dominerande st‰llning i sam- h‰llet tenderar fˆljaktligen att undergr‰va medborgarnas mˆjlighet att pÂverka sin egen livssituation. Det ‰r sÂledes mˆjligt att konsta- tera fˆljande paradox: Institutionerna finns till fˆr medborgarna skull, de har uppfunnits och legitimerats av medborgarna ñ hur har d den institutionella verksamheten kunnat fˆrvandlas till en de- struktiv kraft som motverkar medborgarnas mˆjligheter till kom- munikativ delaktighet i politisk och moralisk bem‰rkelse? H‰r fin- ner vi sÂledes en svÂrkn‰ckt ekvation som det moderna samh‰llet inte har kunnat lˆsa.

Syftet med denna text ‰r fˆljaktligen att redovisa ett teoriurval som ur olika perspektiv problematiserar det ovan presenterade ‰m- net. De institutionella verksamheter som framfˆr allt ska uppm‰rk- sammas ‰r politiken och massmedierna, och dessa institutioners rela- tion till medborgarna i informativ och kommunikativ bem‰rkelse.

Uppl‰gget cirkulerar sÂledes kring begreppen information och kom- munikation d‰r behandlingen av respektive begrepp kan s‰gas ut- trycka en utopisk (teoretisk) drˆm om ett perfekt samh‰lle ur demokratisk synvinkel. Avslutningsvis redovisas en slags teoretisk

77

D RÖMMAR OCH MARDRÖMMAR OM POLITIKEN

, MASSMEDIERNA OCH MEDBORGARNA

 

 

(mardrˆmsliknande) nedmontering av informations- och kommu- nikationsbegreppens demokratiska potentialer.

1. Information (Drˆmmen om perfekt information). Inledningsvis sker en diskussion om tron p informationens och den informa- tionsbaserade relationen mellan institution och medborgare som den avgˆrande faktorn i fˆrverkligandet av ett demokratiskt sam- h‰lle (Lippman m.fl.).

2.Kommunikation (Drˆmmen om perfekt kommunikation). I n‰sta steg behandlas tron p kommunikationens betydelse fˆr att f rela- tionen mellan institution och medborgare att fungera inom ramen fˆr ett demokratiskt samh‰lle (Dewey).

3.Informationens och kommunikationens frÂnvaro (implosion)

(Mardrˆmmar om informationens och kommunikationens tillkorta- kommanden i relationen mellan institution och medborgare). Avslut- ningsvis presenteras en nedmontering av de tidigare perspektiven ñ sÂledes drˆmmarna om att relationen mellan politiken, massmedier- na och medborgarna kan lˆsas utifrÂn sÂdana begrepp som informa- tion och kommunikation (Baudrillard).

Drömmen om information snarare än kommunikation

Inledningsvis sker sÂledes en koncentration p begreppet informa- tion, och n‰rmare best‰mt med utgÂngspunkt frÂn Walter Lippmans teorier. Den amerikanske journalisten och politiske analytikern Lippman fˆljde den amerikanska demokratins utveckling i bˆrjan av 1900-talet. Hans samtidsanalyser resulterade i slutsatsen att demo- kratins utveckling pr‰glades av en rad allvarliga problem. Lippman h‰vdade emellertid att fˆrekomsten av korrekt informationsfˆrmed- ling frÂn institution till medborgare skulle kunna f det moderna samh‰llet p r‰tt kˆl. Om institutionerna levererar v‰lgrundad och sanningsenlig information till medborgarna, skapas en viktig platt- form fˆr det moderna samh‰llets utveckling av en fˆrnuftig, demo- kratisk och r‰ttvis ordning. D‰rmed kommer Walter Lippman att fungera som exempel p den (hˆgst) problematiska drˆmmen om att det institutionella informationsfˆrmedlandet fˆrmÂr utgˆra lˆs- ningen p det moderna samh‰llets alla problem.

I det vetenskapliga verket Public Opinion frÂn 1922 problemati- serar Lippman massamh‰llets framv‰xt, vilket inte minst karakteri-

78

P ETER

B ERGLEZ

 

 

seras av massdemokratins genombrott. Lippman iakttar hur det representativa demokratisystemet successivt bereder v‰gen fˆr fol- kets eller majoritetens deltagande i de politiska beslutsprocesserna, vilket fˆljaktligen kan uttryckas i termer av en social relation mellan den politiska institutionen (regeringen, parlamentet, den etablerade politiken) och medborgarna ñ mellan de folkvalda och folket. Han konstaterar att den politiska institutionen befattar sig med en v‰rld och en verklighet som fˆrefaller svÂr att greppa i intellektuell be- m‰rkelse: v‰rlden bˆr utan tvivel uppfattas som en svÂrhanterad komplexitet. FrÂn den politiska institutionens sida kr‰vs d‰rmed fˆrnuftigt t‰nkande och handlande fˆr att komplexiteten ska kunna hanteras p r‰tt s‰tt. Detta ‰r demokratins viktigaste uppgift, menar Lippman ñ det ‰r enbart genom det politiska fˆrnuftets n‰rvaro i beslutsprocesserna som den medborgerliga r‰ttvisan och friheten kan fˆrsvaras.

En tillfredsst‰llande politisk hantering av verkligheten fˆrverk- ligas i den mÂn den aktuella samh‰llspolitiken ˆverensst‰mmer med vad som ‰r b‰st fˆr allm‰nheten. I det samh‰lle som Lippman obser- verar, ‰r det meningen att folket eller majoriteten ñ inom ramen fˆr den representativa demokratin ñ ska styra samh‰llspolitikens ut- formning och innehÂll p egen hand. Denna utveckling ˆppnar upp fˆr fˆljande politiska realitet: Om allm‰nheten styr politiken ut- kristalliserar sig det allm‰nnas v‰l och ve automatiskt ñ folket be- st‰mmer politikens utformning och innehÂll, vilket d‰refter verkst‰lls och fullfˆljs av den politiska institutionen. Hur logiskt och r‰ttvist som helst kan man ju tycka ñ detta torde v‰l vara den sanna demokratin? En sÂdan munter beskrivning av denna utveck- ling finner man emellertid knappast hos Lippman. Denne ‰r tv‰rtom orolig ˆver detta hˆgst demokratiska scenario. Lippman litar inte p medborgarnas intellektuella potential att forma de kunskaper och det fˆrnuft som kr‰vs i den moderna politikens tidevarv.

Om Lippmans oro till‰mpas p nutida svenska fˆrhÂllanden framtr‰der kanske fˆljande frÂgest‰llningar: Ska verkligen den folk- liga majoriteten avgˆra den hˆgst komplicerade frÂgan om ett svenskt intr‰de i en gemensam europeisk valutaunion? Fˆr att kunna begripa denna komplexitet bˆr man besitta en diger och om- fattande kunskapsbank, fylld till bristningsgr‰nsen med nationale- konomiska och politiska sakkunskaper. D‰rmed kan man undra om medborgarna verkligen fˆrmÂr att fastst‰lla sina egentliga behov och sanna intressen i denna invecklade frÂga? I hur pass hˆg grad allierar sig majoriteten med fˆrnuftet, sanningen och kunskapen om denna sak? T‰nk om folket i st‰llet bedˆmer saken utifrÂn k‰nslobetonade

79

D RÖMMAR OCH MARDRÖMMAR OM POLITIKEN

, MASSMEDIERNA OCH MEDBORGARNA

 

 

argument, fˆrenklade fˆrklaringar eller andra îirrationellaî faktorer av olikartad karakt‰r? Fˆrekomsten av ett sÂdant politiskt scenario ger uttryck fˆr ett liberal-demokatiskt system p fˆrnuftsm‰ssig dekis, befarar Lippman. OvanstÂende provocerande passage vittnar om fˆljande grundl‰ggande lippmansk princip: Alla faktorer som kan t‰nkas undergr‰va den sanna kunskapen bˆr elimineras frÂn de politiska beslutsprocesserna. Fˆljaktligen fˆrdomar, ideologiskt besudlade fˆrfˆrstÂelser och fˆrenklingar men ‰ven specifika makt- och klassintressen. I det politiska beslutsfattandet ska enbart den sanna kunskapen dominera.

Lippman uppvisar fˆljaktligen en misstro mot medborgarnas potential att frambringa ett fˆrnuftigt t‰nkande i komplexa politiska frÂgor. Den ih‰rdiga oron projiceras framfˆr allt p den institution som kanske spelar den avgˆrande rollen fˆr medborgarnas bedˆm- ningar av den komplexa verkligheten: n‰mligen massmedierna och i synnerhet nyhetsfˆrmedlingen. Det riktigt stora problemet fˆr det liberal-demokratiska systemet finner han sÂledes i relationen mellan massmedierna och medborgarna. Han konstaterar att massmedierna utgˆr den kommunikativa l‰nken mellan den etablerade politiken och medborgarna, och enligt Lippmans idealmodell fˆruts‰tts mass- medierna kunna erbjuda medborgarna sanningsenlig information om de politiska frÂgor som medborgarna i fˆrl‰ngningen ska vara med och besluta om. Massmedierna klarar dock inte av att hantera denna viktiga uppgift, menar Lippman. De lider av en hˆgst allvarlig och illavarslande Âkomma som yttrar sig i journalistikens oduglighet i frÂga om att beskriva och och rapportera verkligheten p ett korrekt s‰tt.

The hypothesis, which seems to me the most fertile, is that news and truth are not the same thing, and must be clearly distinguished. The function of news is to signalize an event, the function of truth is to bring the hidden facts, to set them into relation with each other, and make a picture of reality on which men can act.!

Massmedierna ‰r usla p att Âterge verkligheten, menar Lippman, och konstaterar vidare att journalistiken besitter en rad brister i epistemologisk bem‰rkelse. Med epistemologi menas de processer som pr‰glar m‰nniskans fastst‰llande av kunskap, och enligt det mˆnster som denna sak problematiseras av Lippman, handlar det om relationen mellan den tolkande m‰nniskan, den omgivande verklig- heten och sprÂket med vilket verkligheten representeras och kart- l‰ggs. Massmedierna lÂtsas att de fˆrmedlar sanningsenlig informa- tion n‰r de i sj‰lva verket enbart fˆrmÂr att ge ett hum om verklig-

80

P ETER

B ERGLEZ

 

 

heten. Ett verklighetsfragment h‰r och en lˆsryckt beskrivning d‰r ñ mycket mer ‰n s fˆrmÂr emellertid inte massmedierna att kl‰mma ur sig. Massmedierna gˆr sig ideligen skyldiga till att framproducera stereotyper ñ fˆljaktligen fˆrenklade och fˆrv‰ngda bilder av verk- ligheten. I inledningen av denna text konstaterades att de samh‰lle- liga institutionerna skiljer sig Ât vad betr‰ffar praxis: i olika institu- tionella sf‰rer fˆrekommer skilda tanke- och handlingsmˆnster. Detsamma g‰ller massmediernas institutionella verksamhet vars invanda metoder fˆr att hantera verkligheten i kombination med ett rutinm‰ssigt sprÂk fˆljaktligen framodlar stereotyper. Enligt Careys (1989) tolkning konstaterar Lippman att journalistiken enbart klarar att fˆrmedla sÂdant verklighetsstoff som kan brytas ned till minsta statistiska bestÂndsdel: exempelvis sportresultat, de senaste siffrorna frÂn bˆrsen eller dˆdsfall". S snart komplikationsgraden hˆjs ett sn‰pp, gÂr journalistiken bet p verkligheten.

Lippman ‰r medveten om att massamh‰llets och massdemokra- tins gigantiska maskineri enbart kan fungera med hj‰lp av massme- dierna eftersom dessa besitter potentialen att n ut med information till praktiskt taget alla samh‰llsmedborgare. Likv‰l po‰ngterar Lipp- man att massmediernas stora inflytande har bidragit till att det mo- derna samh‰llsprojektet har gÂtt ordentlig snett: det kan inte s‰gas finnas ett reellt allm‰nt opinionsskapande i samh‰llet ñ pr‰glat av medborgarnas mer eller mindre sj‰lvst‰ndiga bedˆmningar av olika politiska sakfrÂgor. Den allm‰nna opinionen existerar inte s l‰nge medborgarna faller offer fˆr massmediernas degenererande verklig- hetsbeskrivningar. Journalistikens stereotyper s‰tter sig p medbor- garnas n‰thinnor, och dessa andra klassens tanke-kategorier (stereo- typer) besudlar sÂledes det politiska beslutsfattandet eftersom med- borgarna onekligen h‰mtar sin information frÂn massmedierna. Det ‰r sÂledes inte medborgarna som har makten ˆver samh‰llspolitiken ñ den opinionsbildande makten tillfaller i st‰llet massmedierna, och i detta tillstÂnd befinner sig det moderna samh‰llet mycket lÂngt frÂn en demokratisk ordning, h‰vdar Lippman.

Lippmans lˆsning bestÂr i att tilldela vetenskapen stˆrre aukto- ritet. Vetenskapen bˆr rensa upp i det massmediala stereotyp-tr‰sket i syfte att vaska fram den sanna kunskapen om v‰rlden och verklig- heten. Lippman ‰r medveten om att vetenskapens kunskapsproduk- tion besitter s‰rskilda metoder, rutiner och konventioner, det ‰r sÂledes en s‰rskild (sn‰v) kunskap som vetenskapen framproduce- rar. Men i vilket fall som helst, p verklighetsbeskrivandets ranking- lista ligger vetenskapen p en odiskutabel fˆrsta plats medan mass- medierna befinner sig hopplˆst lÂngt bakom t‰ten. Enbart med hj‰lp

81

D RÖMMAR OCH MARDRÖMMAR OM POLITIKEN

, MASSMEDIERNA OCH MEDBORGARNA

 

 

av vetenskapen kan det moderna samh‰llet och dess liberal-demo- katiska system framodla ett samh‰lleligt fˆrnuft. I samh‰llet kr‰vs d‰rmed en initierad vetenskaplig expertgrupp. Denna grupp ska fˆra en intern debatt om vilka politiska fˆrslag som kan t‰nkas vara b‰st fˆr allm‰nheten, vidare ska denna îintelligentaî skara ocks ha som uppgift att l‰gga fram faktaorienterade uppgifter som ska fungera som underlag fˆr politiskt beslutsfattande. Vad h‰nder d med med- borgarna, kan man frÂga sig? Enligt min tolkning av Lippman kan ett medborgerligt politiskt engagemang bli aktuellt i samband med att de tilldelas uppgiften att godk‰nna alternativt underk‰nna den etablerade politikens fˆrslag. Detta indikerar vidare att medbor- garnas deltagande i de politiska processerna ska ske enligt ett îtrycka-pÂ-ja-eller-nej-knappen-konceptî.

Den påtagliga lidelsen för informationsbegreppet

Vad ‰r det d fˆr mening med att lyfta fram Lippman i en demokra- tidiskussion 1999? Denna frÂga besvaras b‰st genom att vi inled- ningsvis skalar bort vissa delar av hans t‰nkande som verkar lite malplacerade i en milleniumskifteskontext: den ok‰nsliga elitismen och den bitvis naiva tilltron till vetenskapen. Kvar Âterfinns emel- lertid tron p att man kan n sublima hˆjder inom samh‰llspolitiken med hj‰lp av informationsfˆrmedlandets praktik. Lippmans lidelse fˆr informationsfˆrmedlandets praktik har en lÂng tradition i det v‰sterl‰ndska t‰nkandet.

Den nutida medie- och kommunikationsteoretikern John B. Thompson (1997) framfˆr en liknande men samtidigt bitvis annor- lunda och mer human version av Lippmans teori genom sin argu- mentation fˆr en deliberativ demokratiordning (deliberative demo- cracy). Thompson konstaterar att relationen mellan den etablerade politiken (den politiska institutionen) och medborgarna ingalunda kan ses som en kommunikativ sÂdan. Inte heller kan man se relatio- nen mellan massmedierna och medborgarna i termer av dialog eller kommunikation. Massmedierna karakteriseras i st‰llet av en medie- rad kvasi-interaktion (îlÂtsas-kommunikationî) som besitter en monlogisk karakt‰r med en aktiv s‰ndare och en passiv mottagare som oundviklig konsekvens. I ett massamh‰lle och en massdemo- krati kan det inte fungera p nÂgot annat vis.

Thompsons koppling till Lippmans t‰nkande Âterfinns i defini- tionen av en deliberativ demokratiordning: fˆr att det hela ska

82

P ETER

B ERGLEZ

 

 

kunna fullbordas kr‰vs att informationsfˆrmedlandets praktik premi- eras och utvidgas samtidigt som forna drˆmmar och utopier l‰ggs p hyllan ñ utopiska drˆmmar om att politiken och demokratin bˆr basera sig p kommunikation och dialog. UtifrÂn en realistisk och logisk bedˆmning, bˆr man sÂledes begripa att kommunikations- och dialogbegreppen ‰r passÈ. Vi mÂste vidare upphˆra med att drˆmma om att medborgarnas politiska engagemang hela tiden bˆr arrangeras i gemensamma lokaler eller rum, sÂledes offentliga sf‰rer inom vilka politisk debatt mellan medborgare fˆruts‰tts ske ñ det gÂr lika bra att vara en politiskt engagerad medborgare enbart ge- nom att sitta ensam hemma framfˆr TV:n och ta del av politisk informationsfˆrmedling. S ser det sanna och det faktiska politiska engagemanget ut i det senmoderna samh‰llets tidevarv.

ƒven om inte Thompson till fullo delar Lippmans blinda tro p vetenskapen och dess expertiskunskaper, framh‰ver denne informa- tionsfˆrmedlandets betydelse i relationen mellan institution och medborgare. Lippman fˆrest‰ller sig att informationen ska best i vetenskapens fastst‰llande av sann kunskap, medan Thompson i st‰llet framh‰ver betydelsen av att informationen ska pr‰glas av plu- ralism (jfr Dewey nedan) ñ fˆljaktligen s mÂnga olika perspektiv p en och samma frÂga som mˆjligt. ƒven om de skiljer sig Ât i detta avseende tenderar de bÂda att framh‰va informationsbegreppets auktoritet ˆver kommunikations- och dialogbegreppet.

Informationsfˆrmedlandets praktik frÂn institution till medbor- gare har fˆljaktligen spelat och spelar fortfarande en viktig roll i det v‰sterl‰ndska t‰nkandet kring hur en demokratisk samh‰llsordning ska kunna fungera p b‰sta vis. Relationen mellan institution och medborgare mÂste basera sig p information frÂn s‰ndare till motta- gare d‰rfˆr att 1) den sanna kunskapen och fˆrnuftet enbart kan produceras med hj‰lp av den institutionella verksamhetens expert- kunskaper (Lippman) eller 2) d‰rfˆr att informationsfˆrmedling utgˆr den enda realistiska bestÂndsdelen i den sociala relationen mellan institution och medborgare (Thompson) ñ i ett massamh‰lle fˆrsvinner fˆljaktligen mˆjligheterna till reell kommunikation och dialog mellan institution och medborgare (exempelvis en dialogisk relation mellan makthavare och medborgare).

Detta t‰nkande rymmer givetvis en stor portion realism och fˆr- nuft. Likv‰l besitter den uppenbara lidelsen fˆr informationsbe- greppet ett fundamentalt problem, vilket ocks tidigare har n‰mnts i denna text. Trots att informationsfˆrmedlandets praktik ‰r av grundl‰ggande betydelse fˆr att underhÂlla massamh‰llet, rÂder det inget tvivel om att denna st‰ndigt utvidgade praktik tenderar att

83

D RÖMMAR OCH MARDRÖMMAR OM POLITIKEN

, MASSMEDIERNA OCH MEDBORGARNA

 

 

undergr‰va hela det liberal-demokratiska systemets grundl‰ggande ideal: medborgarnas aktiva kommunikativa deltagande i politiken och samh‰llet. I Lippmans fall framtr‰der detta problem mycket tydligt. Den blinda tron p vetenskapligt grundad informationsfˆr- medling bidrar i fˆrl‰ngningen till att Lippman avpolitiserar med- borgarens roll i samh‰llet till fˆrmÂn fˆr institutionernas praxis. I de politiska processerna blir sÂledes medborgaren en doldis i kulisserna som enbart fˆrv‰ntas dyka upp p den politiska scenen n‰r det ‰r dags att tycka-och-trycka (de politiska valen, folkomrˆstningar etc.). Detta grundl‰ggande dilemma uppm‰rksammade inte minst John Dewey n‰r han tog del av Lippmans teorier p 20-talet.

Drömmen om kommunikation snarare än information

John Dewey ‰r liksom Lippman intresserad av att problematisera relationen mellan institution och medborgare i framv‰xten av ett modernt samh‰lle.# Och n‰r Dewey angriper Lippman, koncentrerar han sig inte minst p Lippmans uppfattning om att den vetenskap- liga institutionens auktoritet ˆver massmedierna och annat slags t‰nkande i samh‰llet. Fˆr att skillnaderna mellan de tv t‰nkarna ska kunna framkomma p ett nÂgorlunda konkret vis kr‰vs inlednings- vis en n‰rmare betraktelse av Deweys syn p kunskap, sanning och sprÂk.

Till skillnad frÂn Lippman menar Dewey att vetenskapen inga- lunda fˆrmÂr att representera den absoluta sanningen om v‰rlden och verkligheten. Liksom massmedierna besitter vetenskapen en ofˆrmÂga att framodla det absoluta vetandet. Dewey hÂller till stor del med Lippman om att massmediernas hanteringar av verkligheten inte alltid ‰r av b‰sta kvalitet, men det inneb‰r inte automatiskt att vetenskapen mÂste uppfattas som den prim‰ra kunskaps- och san- ningsproducenten i samh‰llet. Enligt Dewey bˆr vetenskapen ses som en av flertalet debattdeltagare om hur verkligheten ska tolkas. Det handlar om en debatt som i egentlig mening aldrig kan s‰gas avslutas. Samh‰llet som sÂdant karakteriseras av en st‰ndig tolk- ningskamp d‰r frÂgor om sanning och kunskap hela tiden stÂr p spel. Enligt Dewey bˆr vetenskapen givetvis fylla en viktig funktion i denna debatt, men den ska inte tillÂtas utˆva auktoritet ˆver de andra deltagarna. Dewey ‰r sÂledes delvis kritisk till vetenskapen eftersom dess mekanismer syftar till att avsluta den o‰ndliga debat- ten om verklighetens beskaffenhet: detta sker sÂledes i form av att

84

P ETER

B ERGLEZ

 

 

vetenskapen hela tiden envisas med att s‰ga hur saker och ting ligger till.

Tidigare konstaterades Lippmans uppfattning om att massmedi- erna enbart lÂtsas beskriva verkligheten p ett sanningsenligt s‰tt. Dewey kontrar emellertid med pÂpekandet att vetenskapen besitter ‰n mera skickliga egenskaper i denna slags lÂtsas-lek. Genom veten- skapens auktorit‰ra framtoning skapas en uppfattning hos medbor- garna om att de fˆrmedlade vetenskapliga faktakunskaperna inte kan bli fˆremÂl fˆr kritik och diskussion. I egentlig mening bˆr ‰ven vetenskapens utsagor uppfattas som argumentativa (debatterande) pÂstÂenden om verklighetens beskaffenhet.

Detta resonemang passar sÂledes inte Lippman eftersom han an- ser att debatten och samtalet kring en s‰rskild frÂga i princip ‰r mˆj- lig att avsluta och s‰tta punkt fˆr. Detta sker i samma stund som den absoluta sanningen framtr‰der. Om den absoluta sanningen framtr‰der finns det sÂledes inte nÂgot mer att debattera om. Efter- som vetenskapen fˆrmÂr att producera det absoluta vetandet (san- ning), anser Lippman att vetenskapen mÂste uppfattas som nÂgot mer och nÂgot stˆrre ‰n enbart en (vanlig) deltagare i samh‰llsde- batten. Vetenskapen pÂstÂr inte saker och ting hur som helst, och den ger inte heller uttryck fˆr subjektivt tyckande och t‰nkande: den redovisar vad som ‰r eller inte ‰r fallet.$ D‰rmed bˆr vetenska- pen dominera ˆver annat t‰nkande, och inte minst ˆver massmedi- erna.

Detta resonemang vittnar om att Lippmans och Deweys olikar- tade uppfattningar om sprÂkets betingelser. Man skulle kunna tolka det som att Lippman egentligen ‰r r‰dd fˆr sprÂket och att han upp- fattar sprÂkanv‰ndning som en t‰mligen riskabel aktivitet. Samtidigt som sprÂket givetvis mˆjliggˆr och grundl‰gger all kommunikation och informationsfˆrmedling, lˆper man ñ vare sig man talar eller skriver ñ alltid risken att misslyckas. Beroende p hur sprÂket anv‰nds och till‰mpas, uppstÂr olika tolkningar och uppfattningar om en och samma sak. P detta s‰tt fˆrlorar s‰ndaren sÂledes kon- troll ˆver mottagaren ñ mottagarens anv‰ndande av vad som har sagts och kommunicerats kan f ett helt annat utfall ‰n vad s‰ndaren hade r‰knat med frÂn bˆrjan. Och det ‰r fˆljaktligen detta som Lippman tenderar att frukta, och det ‰r h‰r vi sÂledes finner en vik- tig anledning till hans lidelse fˆr vetenskapen. Vetenskapens rigo- rˆsa begreppsdefinitioner i kombination med dess objektiva verk- lighetsbeskrivningar bˆr ses som ett enda stort fˆrsˆk att t‰mja sprÂkets potentiella vildhet. Det prim‰ra mÂlet ‰r sÂledes att uppn den exakta beskrivningen av verkligheten ñ denna sprÂkliga renhet

85

D RÖMMAR OCH MARDRÖMMAR OM POLITIKEN

, MASSMEDIERNA OCH MEDBORGARNA

 

 

fˆruts‰tts kunna eliminera olikartade tolkningar av en och samma sak. Fˆr att Lippmans ideal om institutionell informationsverksam- het ska kunna fungera kr‰vs att det anv‰nda sprÂket till hundra pro- cent ˆverensst‰mmer med den verklighet som beskrivs. Det handlar om ett sprÂk som skiljer sig frÂn massmediernas stereotypa och fˆr- vr‰ngda metoder fˆr att att beteckna verkligheten. Inte heller fÂr sprÂket besitta vardagsorienterade inslag, infiltrerat av subjektivt t‰nkande och tyckande.

Fˆr Dewey representerar sprÂket nÂgonting annat ‰n enbart ett verktyg som mÂste anv‰ndas s precist som mˆjligt i relationen mellan s‰ndare och mottagare. SprÂket grundl‰gger den sociala ge- menskapen mellan m‰nniskor. Uppkomsten och formandet av en kultur bˆr fˆrst och fr‰mst fˆrstÂs med utgÂngspunkt frÂn m‰n- niskors sprÂkanv‰ndning. Till skillnad frÂn Lippman ‰r Dewey inte det minsta r‰dd fˆr sprÂkanv‰ndandets ofˆruts‰gbara utfall. Dewey finner snarare en viktig po‰ng med att sprÂket aldrig kan fungera till hundra procent vilket h‰nger ihop med hans uppfattning om att en kultur eller ett samh‰lle aldrig kan s‰gas vara f‰rdigkonstruerat. Kul- turen produceras och reproduceras st‰ndigt genom olikartad sprÂk- anv‰ndning vilket fˆljaktligen manifesteras genom skillnaden mellan exempelvis vetenskapligt, religiˆst, massmedialt eller vardagsrela- terat sprÂkbruk. N‰r dessa skilda sprÂkpraktiker mˆts och konfron- teras, framtr‰der olika subjektiva verklighetstolkningar och fˆljakt- ligen Âsiktspluralism. Den kommunikativa friktion som kommer till stÂnd, ger vidare uttryck fˆr det aktiva och st‰ndigt pÂgÂende sam- h‰llet d‰r debatten och diskussionen om sanning, kunskap, politik och moral, aldrig kan s‰gas avslutas. Genom sprÂket och kommuni- kationen uppr‰tthÂlls denna diskussion i all o‰ndlighet och det ‰r detta som utgˆr kulturens och samh‰llets fundament.

Genom Deweys syn p sprÂket, framtr‰der sÂledes hans tvekan infˆr den vetenskapliga institutionens informationsfˆrmedlande samh‰llsfunktion. Vetenskapen vill ju inte diskutera och debattera. Genom sitt icke-kommunikativa manÈr vill vetenskapen i st‰llet ideligen visa var det absoluta sanningsskÂpet ska st nÂgonstans. Detta uppfattar Dewey som delvis destruktivt eftersom kulturen och samh‰llet inneb‰r en st‰ndigt pÂgÂende diskussion och debatt ñ skillnaden och pluralismen i frÂga om t‰nkande och handlande ‰r fˆljaktligen den huvudsakliga po‰ngen med en demokratisk sam- h‰llsordning.

86

P ETER

B ERGLEZ

 

 

Relationen mellan massmedier och medborgare ur Deweys kommunikativa perspektiv

D‰rmed blir det inte s‰rskilt svÂrt att konstatera det faktum att Lippman och Dewey besitter skilda uppfattningar om hur relationen mellan institution och medborgare ska se ut i det moderna samh‰l- let. Detta framkommer inte minst i deras syn p hur relationen mel- lan massmedierna och medborgarna bˆr fungera. Enligt Lippmans ideal borde massmedierna i enlighet med vetenskapen str‰va efter att fˆrmedla eller s‰nda ett s‰rskilt (fakta) innehÂll till mottagarna. Meningen ‰r ocks att mottagarna ska avl‰sa detta innehÂll p ett korrekt s‰tt. P s vis insuper och tolkar mottagarna gemensam information om en och samma sak. Detta ‰r den perfekta (fˆljakt- ligen informativa) relationen mellan institution och medborgare samt mellan s‰ndare och mottagare. Deweys perspektiv p samma problematik, v‰nder i hˆg grad upp och ned p de lippmanska tankebanorna. I relationen mellan massmedierna som institution och medborgare fˆrhÂller det sig p fˆljande vis: Massmediernas innehÂll (det s‰nda budskapet) finns inte till (existerar) fˆrr‰n det har diskuterats och debatterats av mottagarna. Det r‰cker inte med passivt insupande av faktakunskaper fˆr att man ska kunna tala om ett reellt medieinnehÂll. InnehÂllet kommer till, det n‰rmast fˆds, genom mottagarnas tolkande, diskuterande och debatterande inom vilken mening formas.% Massmediernas prim‰ra uppgift bestÂr fˆlj- aktligen i att generera offentliga samtal och diskussioner, de ska fungera som ett slags verktyg fˆr medborgarna i deras kommunika- tiva och dialogiska aktiviteter och i skapandet av en allm‰n opinion.

Till skillnad frÂn Lippman menar Dewey vidare att det inte spelar alltfˆr stor roll om mottagarna inte tolkar s‰ndarens budskap p ett och samma s‰tt. Det bˆr snarare vara tv‰rtom eftersom diskussioner och debatter medborgare emellan kommer till genom att massmedi- ernas budskap tolkas p skilda vis. Det m vara s att massmedierna och nyhetsrapporteringen enbart fˆrmÂr att s‰nda en signal om att nÂgonting har intr‰ffat nÂgonstans&, men det ‰r fˆljaktligen tolkan- det av denna s‰nda signal som ‰r det v‰sentliga, och i synnerhet de olikartade tolkningmˆnstren. Skillnaden i s‰ttet att tolka och t‰nka kring en och samma sak, detta karakteriserar det pÂgÂende samh‰l- let, det o‰ndliga samtalet eller debatten om verklighetens och v‰rl- dens beskaffenheter. Och detta tillstÂnd fÂr inte nÂgon institution som vetenskapen tillÂtas rasera.

87

D RÖMMAR OCH MARDRÖMMAR OM POLITIKEN

, MASSMEDIERNA OCH MEDBORGARNA

 

 

Naiv tro på möjlighet till kommunikati

on i

dagens samhälle?

 

Medan Lippman drˆmmer om epistemologisk renhet i den infor- mationsbaserade relationen mellan institution och medborgare, po‰ngterar Dewey att m‰nsklig kommunikation ‰r det b‰sta som finns. Han efterlyser offentliga rum inom vilka medborgarnas sub- jektiva uppfattningar om v‰rlden och verkligheten ska kunna mˆtas och konfronteras. Det demokratiska samh‰llets viktigaste bestÂnds- del ‰r fˆljaktligen det kommunikativa handlandet. Om den offent- liga kommunikationen lyckas n fram till det sanna eller ej, ‰r sÂle- des inte alls lika viktigt som att medborgarna faktiskt kommunicerar i politisk och moralisk bem‰rkelse.

I Deweys teorier finner man sÂledes tankar som i allra hˆgsta grad avhandlas i den nutida diskussionen om demokratins kris. Lik- som denna diskussion ofta tenderar att referera till en tid och ett stadium i samh‰llet d allt var s mycket b‰ttre st‰llt med demokra- tin ‰n vad det ‰r nufˆrtiden, drˆmmer sig Dewey ocks tillbaka till en epok som inte l‰ngre finns eller som kanske aldrig har funnits. Det handlar om ett samh‰lle som inte var s komplicerat och in- vecklat som det moderna faktiskt ‰r. Det handlar om en era d‰r de institutionella verksamheterna ‰nnu inte skapat ett avstÂnd mellan de folkvalda och folket eller experter och lekm‰n. Det handlar vida- re om ett samh‰lle d‰r den muntliga (face-to-face) kommunikationen frodas och d‰r medborgarna avhandlar politiska och moraliska frÂgor utifrÂn personliga och subjektiva perspektiv. Pluralismen lever och medborgarnas aktiva politiska handlande ‰r en realitet. I denna lilla-huset-pÂ-pr‰rien-kultur tr‰ffas medborgarna kontinuer- ligt p torget, och ortens makthavare finns alltid inom r‰ckhÂll om det skulle behˆva diskuteras nÂgot av offentlig karakt‰r. I detta slags samh‰lle lever det offentliga rummet p ett helt annat s‰tt ‰n i det moderna eller det nutida senmoderna samh‰llet. Man sitter inte hemma framfˆr TV:n och tar del av information, utan medborgarna till‰mpar sin kommunikativa och dialogiska kompetens genom re- ella samtal och debatter.

Dewey ‰r hˆgst medveten om att denna romantiska tankekate- gori inte st‰mmer s‰rskilt v‰l ˆverens med det moderna samh‰llets utseende. Ett och annat kommunikativt ideal mÂste offras i samband med framv‰xten av det moderna samh‰llet. Trots det kan Dewey inte lÂta bli att rikta misstro mot institutionernas framv‰xt (framfˆr allt vetenskapen, den etablerade politiken, byrÂkratin) och deras successiva ˆvertagande av sÂdana saker som i egentlig mening borde

88

P ETER

B ERGLEZ

 

 

vara fˆremÂl fˆr medborgarnas kommunikativa handlande i politisk och moralisk bem‰rkelse. Detta l‰mnar efter sig ett samh‰lle inom vilket medborgaren allt mer sjunker in i en ÂskÂdarroll. H‰r fˆre- st‰ller sig Dewey emellertid att massmedierna ska kunna fungera som kulturens prim‰ra igÂngdrivare av offentlig debatter och samtal d‰r fˆljaktligen olika parter och intressen ska kunna deltaga p nÂ- gorlunda j‰mlik basis.

Deweys oavbrutna hyllande av kommunikationen kan fˆljaktli- gen st‰llas i relation till Thompsons (1997) pÂpekande att kommu- nikations- och dialogbegreppen numera bˆr uppfattas som passÈ i frÂga om medborgarnas politiska delaktighet i samh‰llet. Begreppen odlar drˆmmar om saker som aldrig kan fˆrverkligas i det nutida senmoderna samh‰llet. Dessa drˆmmar skapar enbart Ângest och panik ñ vart vi ‰n v‰nder oss kommer vi att kunna observera den demokratiska ordningens fˆrfall. Vi mÂste helt enkelt fˆrest‰lla oss medborgarnas politiska engagemang sÂsom nÂgot annat, och vidare att detta andra faktiskt kan uppfattas som alright ñ ‰ven om det handlar om ett (passivt) insupande av f‰rdigpacketerad information, och ‰ven om medborgaras engagemang enbart tenderar att ske ge- nom valdeltagande och folkomrˆstningar. De framtida definitio- nerna av begreppet demokrati och, de kommande funderingarna ˆver vad ett demokratiskt samh‰lle kan t‰nkas inneb‰ra, mÂste i viss mÂn befrias frÂn gammalt tankegods.

Från drömmar till mardrömmar

En viktig po‰ng ñ som sÂledes har sparats fram till denna punkt ñ bˆr inledningsvis formuleras p fˆljande vis: Om Lippmans teore- tiska planer ska kunna fungera kr‰vs att medborgarna verkligen ‰r intresserade av att ta del av vetenskapens sanna beskrivande av verk- ligheten, samtidigt som de ser till att skydda sig frÂn massmediernas felaktiga versioner av verkligheten. Vidare kr‰ver Deweys kommu- nikativa och dialogiska ideal att medborgarna verkligen fˆrsˆker uppr‰tthÂlla en vital offentlig debatt i politisk och moralisk bem‰r- kelse, och det kr‰ver ‰ven att medborgarna verkligen anv‰nder massmedierna fˆr att aktivera sig kommunikativt i samh‰llet. Lipp- mans men framfˆr allt Deweys teoretiska storbyggen fˆruts‰tter att medborgarna verkligen ‰r villiga att deltaga i seriˆsa samh‰lleliga verksamheter. Men vad ‰r det som s‰ger att medborgarna verkligen vill bli involverade i allt detta? Nufˆrtiden finner man mÂnga indi- kationer p att medborgarna inte st‰ller upp p att ˆmsa om den

89

D RÖMMAR OCH MARDRÖMMAR OM POLITIKEN

, MASSMEDIERNA OCH MEDBORGARNA

 

 

sociala relationen mellan sig sj‰lva och det institutionella. Vid fler- talet tillf‰llen i denna text har det pÂpekats att det ‰r institutionell praxis som hela tiden krymper utrymmet och mˆjligheten till med- borgarnas aktiva politiska och moraliska delaktighet i samh‰llet. Det ‰r sÂledes institutionerna som ska betraktas som den destruktiva och stygga parten, den part som tenderar att underminera mˆjligheterna till ett reellt demokratiskt samh‰lle. Det ‰r emellertid mˆjligt att v‰nda upp och ned p hela resonemanget. Det kan lika g‰rna vara s att det ‰r medborgarna som p eget initiativ har framodlat institu- tionernas dominans. Det politiska engagemangets uppenbara frÂn- varo kanske helt enkelt bˆr uppfattas som medborgarnas egenh‰n- diga val att bryta upp med sin auktorit‰ra fadersgestalt: den politiska institutionen. P detta vis formulerar den franske t‰nkaren Jean Baudrillard den negativa utveckling som brukar betecknas i termer av ett avstÂnd mellan den etablerade institutionella politiken och medborgarna. Baudrillard glˆmmer lÂngtifrÂn massmediernas roll i detta sammanhang. Han konstaterar att massmedierna befinner sig i ett odefinierat landskap, nÂgonstans mellan politiken och med- borgarna och de vet inte riktigt vems parti de ska ta: ska de fˆrsˆka reparera skilsm‰ssan mellan politiken och medborgarna eller ska de alliera sig med medborgarnas apolitiska leverne genom att successivt ˆverge fˆrmedlandet av meningsfull politisk information? Enligt Baudrillard fˆrsˆker massmedierna att klara av allt detta p en och samma gÂng, vilket fÂr ˆdesdigra konsekvenser vad betr‰ffar relatio- nen mellan den etablerade politiken och medborgarna.

Mardrömmar om information och kommunikation

Deweys drˆmmar om en demokratisk ordning baserad p kommu- nikation fungerar inte. Som facit p att s ‰r fallet kan vi anknyta till de frÂgor som dominerar den nutida diskussionen om demokratins utveckling: Hur stÂr det till med det medborgerliga engagemanget bland medborgarna? Varfˆr ‰r inte medborgarna delaktiga i de poli- tiska processerna? Vad mÂste gˆras fˆr att vitalisera medborgarnas deltagande i politiken?

Vi har redan erhÂllit ett svar frÂn Dewey angÂende denna sak, och enligt hans resonemang ‰r det den institutionella praxis och dess dominans ˆver medborgarna som skapar detta tillstÂnd. Vidare kan man sÂledes ocks ifrÂgas‰tta denna tes eftersom det lika g‰rna kan vara s att medborgarna helt enkelt inte l‰ngre vill bli involverade i

90

P ETER

B ERGLEZ

 

 

de arbetsprocesser som den politiska institutionen tillhandahÂller. Det ‰r fˆljaktligen denna teori som ska vidareutvecklas nedan med hj‰lp av Jean Baudrillard. I vilket fall som helst k‰nns de ovan upp- radade frÂgorna gamla som gatan, vi har hˆrt dem fˆrut, och kanske ‰r det den allvarliga tonen i frÂgest‰llarnas rˆster som leder till att tristhets- och trˆtthetsvibrationer sprids varje gÂng denna allvar- samma sak hamnar p tapeten. Ju mer dessa frÂgor tenderar att kom- pletteras med en g‰spvarning-skylt, desto stˆrre blir paniken hos den (seriˆsa och allvarsamma) part som ih‰rdigt projicerar detta allvarsamma problem p medborgarna: sÂledes den politiska institu- tionens representanter. Dessa h‰vdar att tiden ‰r ur led ñ det politis- ka engagemanget genomsyrar inte hela samh‰llet vilket det fˆljaktli- gen borde. Politiken bedrivs inom ett institutionellt rum, men p andra sidan v‰ggen, i det omgivande samh‰llet d‰r majoriteten be- finner sig, frodas ett heterogent virrvarr av aktiviteter med undantag fˆr politiskt engagemang. Den stora majoriteten befinner sig utan- fˆr de politiska processerna och bortom platsen fˆr politiskt enga- gemang. D‰rfˆr ‰r det inte den apolitiska politiskt apatiska medbor- garen som ska betraktas som en samh‰llelig outsider, utan det ‰r i st‰llet den politiska institutionens representanter och de politiskt engagerade som befinner sig p kant med samh‰llet eftersom dessa fˆljaktligen befinner sig i minoritet.

Enligt Jean Baudrillard har medborgarna p eget initiativ brutit kontakten med den etablerade politiken, och denna tes framl‰gger han i boken In the Shadow of the Silent Majorities (1983). Enligt Baudrillard finns inte l‰ngre en relation mellan en medborgarpublik och den politiska institutionen. I fˆrest‰llningen om en medborgar- publik, framtr‰der en bild av ett organiserat och strukturerat sam- h‰lle d‰r medborgarna debatterar och argumenterar fˆr sina privata intressen i offentliga sammanhang. N‰r man vidare fˆrest‰ller sig denna medborgarpublik fˆruts‰tter man att denna pr‰glas av olika samh‰llsintressen, klasser och ideologier, vilka fˆljaktligen kon- fronteras med varandra i kommunikativ bem‰rkelse. Kommunika- tionen ‰r vidare i hˆg grad riktad mot statens och institutionernas verksamheter vilket inneb‰r att de allm‰nna opinioner som framod- las, syftar till att fˆr‰ndra och fˆrb‰ttra de statliga och institutionella verksamheterna i framfˆr allt ekonomisk och politisk bem‰rkelse. Hela detta scenario pÂminner fˆljaktligen om vad Dewey har i tan- karna i frÂga om pluralismen, och i synnerhet Habermas (1984) teori om den borgerliga offentlighetens uppgÂng och fall.

Denna slags bild av ett organiserat och fungerande politiskt och samh‰lleligt engagemang bland medborgarna, har ingen verklig-

91

D RÖMMAR OCH MARDRÖMMAR OM POLITIKEN

, MASSMEDIERNA OCH MEDBORGARNA

 

 

hetsfˆrankring i det senmoderna massamh‰llet, menar Baudrillard. D‰rmed anv‰nder han i st‰llet begreppet massan eller massorna fˆr att beteckna medborgarnas sammantagna relation till exempelvis politiken. Denna analytiska kategori ñ massorna ñ existerar egentli- gen inte p riktigt och den uttrycker i egentlig mening ingenting s‰rskilt: den representerar inte nÂgon s‰rskild klass eller ideologi, den ger inte uttryck fˆr nÂgon politisk vilja eller mÂl: den verkar inte besitta nÂgra politiska ambitioner ˆver huvud taget ñ massorna uttrycker renodlad neutralitet. Det absolut enda som med s‰kerhet karakteriserar massorna ‰r deras pÂtagliga tystnad.

Denna tystnad framtr‰der sÂledes i relationen mellan institution och medborgare. Det kanske fanns en tid, pÂpekar Baudrillard, d medborgarna var den pÂdrivande parten i sin relation till samh‰llsin- stitutionerna. Det berodde i sÂdant fall p att medborgarna hade ett faktiskt behov av att uppr‰tthÂlla och utveckla en kontakt med det institutionella. Via institutionerna str‰vade medborgarna efter in- flytande och makt i samh‰llet och vidare h‰vdade de ocks sin r‰tt att f ta del av det materiella v‰lstÂndet. Detta skapade en relation mellan medborgare och institution, och medborgarna l‰t sig sÂledes ocks involveras i de institutionella verksamheternas socialisations- projekt. Medborgarna kˆpte i viss mÂn tankekonceptet att syftet med samh‰llet faktiskt bestÂr i medborgarnas meningsfulla relatio- ner med politiken, men ‰ven utbildningen, kulturen och vetenska- pen. Detta tillstÂnd uppr‰tthˆlls fram till den dag d medborgarna blev medvetna om att de inte l‰ngre hade nÂgot stˆrre behov av institutionerna, och den specifika dag som h‰r Âsyftas brukar ofta kallas fˆr senmodernitetens tidevarv (se nedan).

I dag ‰r det fˆljaktligen tv‰rtom ñ medborgarna ‰r inte l‰ngre den pÂdrivande parten utan det ‰r i st‰llet institutionerna som fˆrsˆker uppr‰tthÂlla kontakten, denna kontakt som successivt under det moderna samh‰llets framv‰xt har fˆrsvunnit upp i det blÂ. Man skulle kunna beskriva detta tillstÂnd enligt fˆljande mˆnster: Allt som existerar erhÂller sin status som nÂgot levande enbart genom sin relation till nÂgot annat. UtifrÂn detta s‰tt att resonera brukar man konstatera att m‰nniskan ‰r en social varelse ñ endast genom rela- tionen till andra och genom den andres bekr‰ftelse kan nÂgot s‰gas ‰ga existens. Helt ofrivilligt tenderar den etablerade politiken och annan institutionell verksamhet att bortkopplas frÂn detta slags soci- ala spel. Om vi forts‰tter med den etablerade politiken sÂsom pri- m‰rt exempel, kan vi konstatera att den befinner sig i en alltmer isolerad tillvaro, och det ‰r fˆljaktligen d‰rfˆr den ser s desperat ut

92

P ETER

B ERGLEZ

 

 

n‰r den sˆker social kontakt nufˆrtiden: Det verkar handla om en kamp p liv och dˆd.

Det ‰r i den politiska institutionens men ‰ven andra institutio- ners desperation efter social kontakt med medborgarna som Baud- rillards analytiska kategori massorna blir anv‰ndbar. Institutionerna projicerar meningsfull information till medborgarna, och de fˆrsˆ- ker maniskt att f till stÂnd kommunikation med medborgarna i form av samtal och debatt. Alla dessa processer frÂn institutionerna bˆr ses som fˆrsˆk att f medborgarna att ta del av den meningsfulla informationen och respondera. Men alla dessa massiva insatser frÂn institutionernas sida besvaras fˆljaktligen med tystnad, och ju stˆrre inflationen och ˆverflˆdet av informationen blir, desto mer m‰rks desperationen i de institutionella representanternas ˆgon, och desto tystare blir massorna. Om vi leker med tanken att medborgarna faktiskt responderar p institutionernas massiva informations- och kommunikationsaktiviteter, vad kan s‰gas intr‰ffa i sÂdant fall? Om det vore p s vis skulle det fˆljaktligen framtr‰da engagemang frÂn medborgarhÂll, vilken i sin tur skulle generera Âsiktspluralism och skillnad i t‰nkande och handlande bland medborgarna (Dewey). Den nuvarande frÂnvarande responsen uttryckt sÂsom massornas tystnad, inneb‰r fˆljaktligen skillnadens och pluralismens frÂnvaro. Massorna representerar icke-skillnad och ett slags uppgÂende i en gemensam tystnad vilket vidare indikerar individualitetens bortvitt- rande. M‰rk v‰l att det inte finns nÂgon handlande aktˆr i frÂga om massorna, det ligger ingen utt‰nkt strategi bakom massornas fˆre- komst och dess icke-responderande karakt‰r. Massorna bˆr inte uppfattas som en organiserad social grupp ñ och de representeras inte heller av nÂgon. De tysta massorna kan enbart fˆrstÂs som ett abstrakt samh‰lleligt fenomen, ett fenomen vilket institutionerna inte fˆrmÂr att greppa eller f kontakt med, trots alla dessa ih‰rdiga fˆrsˆk i informativ och kommunikativ bem‰rkelse. Det kanske framstÂr som om massorna kan framtr‰da som nÂgot konkret syn- ligt genom surveyundersˆkningarnas konstruerade konstateranden om allm‰nhetens tyckande och t‰nkande ñ men dessa undersˆk- ningar syftar i egentlig mening enbart till att skapa intrycket av att massorna faktiskt kan fÂngas.

Baudrillard konstaterar att massorna aldrig har varit s‰rskilt goda fˆrvaltare av institutionernas meningsproduktion. Med meningspro- duktion menas exempelvis vetenskapens seriˆsa sanningsproduk- tion, politiken som sÂdan och dess st‰ndiga pÂpekande om vikten av medborgerligt politiskt engagemang fˆr att kunna vidareodla det demokratiska samh‰llet, eller utbildningens seriˆsa kanalisering av

93

D RÖMMAR OCH MARDRÖMMAR OM POLITIKEN

, MASSMEDIERNA OCH MEDBORGARNA

 

 

kunskaper om v‰rlden och verkligheten. Massorna har, menar Baudrillard, kanske alltid upplevt alienation infˆr de seriˆsa teore- tiska projekt som exempelvis Lippman och Dewey representerar. Egentligen har massorna kanske under hela det moderna samh‰llets utveckling, mer eller mindre ignorerat sÂdana saker som epistemo- logisk renhet (Lippmans sannings-t‰nkande) och meningsfull kom- munikation ur politisk och moralisk synvinkel. Eller kanske har massorna fˆrsˆkt att intressera sig fˆr dessa allvarliga seriˆsa saker samtidigt som man har haft fullt sj med att dˆlja de ideligen Âter- kommande g‰spattackerna. D‰rmed menar Baudrillards att den nutida debatten om medborgarnas politiska apati, vittnar om att massorna inte tillÂts utˆva sitt naturliga beteende, fˆljaktligen sÂdana aktiviteter som p olika s‰tt kontrasterar mot institutionernas upp- fattningar om av vad som ska betraktas som fˆrnuftiga och me- ningsfulla samh‰llsaktiviteter: fˆljaktligen de spektakul‰ra, fascine- rande och îicke-seriˆsaî tingen. Fˆreteelser som sÂledes premierar k‰nslan framfˆr det slags îfˆrnuftigaî meningsproduktion som le- vereras uppifrÂn.

Can one ask questions about the strange fact that, after several revolu- tions and a century or two of political apprenticeship, in spite of the newspapers, the trade unions, the parties, the intellectuals and all energy put into educating and mobilising the people, there are still (and it will be exactly the same in ten or twenty years) a thousand persons who stand up and twenty million who remain îpassiveî ñ and not only pas- sive, but who, in all good faith and with glee and without even asking themselves why, frankly prefer a football match to a human and political drama?!

Vidare frÂgar sig Baudrillard om det inte ‰r inom konsumtionens omrÂde som massorna upplever den verkliga emancipationen, enga- gemanget och alla de slags energiska aktiviteter som samtidigt ‰r frÂnvarande inom politiken. Den frÂnvarande energin i massornas tysta relation till den etablerade politiken, n‰rvarar p annan ort, fˆljaktligen inom konsumtionssf‰ren ñ det ‰r genom relationerna till varor och i varuutbytets processer som fˆrnuftet och smartheten till‰mpas nufˆrtiden: det ‰r i dessa slags processer som de verkliga revolutionerna sker. Det ‰r v‰l mˆjligtvis d‰rfˆr som den etablerade politiken i allt stˆrre omfattning lÂter sig involveras i varuutbytets- processer p s vis att politiken framfˆr allt levereras sÂsom en vara infˆr medborgarna. Kanske bˆr denna utveckling ses som ‰nnu ett exempel p politikens (sista) desperata fˆrsˆk att uppn social kon- takt med massorna.

94

P ETER

B ERGLEZ

 

 

Vad betr‰ffar Baudrillards t‰nkande, har koncentrationen hittills framfˆr allt riktats mot relationen mellan den politiska institutionen och medborgarna, uttryckt sÂsom massornas tystnad. I detta sam- manhang bˆr man sÂledes frÂga sig vilken funktion massmedierna kan t‰nkas fylla? Vad kan massmedierna s‰gas vara fˆr nÂgonting i det slags post- eller senmoderna samh‰lle som Baudrillard fˆrest‰ller sig?

Massmedierna och implosionen

Massmediernas funktion i detta sammanhang bˆr inledningsvis re- lateras till ett begrepp som fˆrekommer och till‰mpas p en rad olika omrÂden inom Baudrillards politiska och filosofiska t‰nkande: n‰mligen implosion. Det slags samh‰lle som Lippman, och mÂnga andra modernistiska t‰nkare verkar i, skulle mycket v‰l kunna fˆr- klaras med hj‰lp av ordet explosion". Det handlar om industrialis- mens utveckling, kapitalismens och varuhandelns st‰ndiga utbred- ning, vetenskapens st‰ndiga framsteg i det m‰nskliga fˆrnuftets tj‰nst, eller utbildningens kunskapsfostrande funktioner. Ett sÂdant modernt samh‰lle karakteriseras fˆljaktligen av ordning och struk- tur, vilket inte minst fˆrverkligas genom de institutionella verksam- heternas socialiserande funktioner. Detta tillstÂnd av ordning och struktur fˆruts‰tter vidare att de begrepp som samh‰llet befattar sig med besitter konkreta och best‰mda definitioner. Begrepp som vetenskap, journalistik, politik, ekonomi, underhÂllning, verklighet, fiktion, reklam, offentligt, privat ñ alla dessa begrepp ‰r begÂvade med best‰mda betydelser, och det ‰r genom uppr‰tthÂllandet av begreppens best‰mda betydelser som det organiserade och struktu- rerade moderna samh‰llet uppr‰tthÂlls och vidareutvecklas.

N‰r nu Baudrillard talar om ett sen- eller postmodernt samh‰lle i termer av implosion, fˆrest‰ller han sig att vi numera befinner oss i ett slags slutstadium av den moderna m‰nniskans och det moderna samh‰llets utveckling. Ett tydligt bevis p att s faktiskt ‰r fallet, utgˆrs av de bestÂende begreppsdefinitionernas upplˆsning. SÂdana slags begrepp som radats upp ovan, bˆr numera uppfattas som auto- noma tecken eftersom de inte l‰ngre nˆdv‰ndigtvis behˆver referera till en och samma best‰mda sak. Vidare karakteriseras det postmo- derna tillstÂndet av en lek eller spel med dessa tecken i den mening- en att tecknen kombineras med varandra och sammankopplas i nya slags konstellationer. Som mycket konkret exempel kan n‰mnas politikens samrˆre med underhÂllning vilket alltsom oftast resulterar

95

D RÖMMAR OCH MARDRÖMMAR OM POLITIKEN

, MASSMEDIERNA OCH MEDBORGARNA

 

 

i en ytlig imageinrikad version av politiken. Denna utveckling vitt- nar sÂledes om hur till synes vitt skilda tecken imploderar. Tecknen stoppas in i varandra vilket fÂr till fˆljd att nÂgot înyttî skapas. I senmodernitetens tid bedrivs en oh‰mmad lek med alla de begrepp som det moderna samh‰llet tenderade att ta p s stort allvar (jour- nalistik, politik, verklighet, sanning etc.). I fˆrl‰ngningen inneb‰r denna utveckling att de betydelsem‰ssiga avstÂnden mellan olika tecken suddas ut vilket vidare leder till att skillnaden mellan exem- pelvis politik-underhÂllning, politik-reklam, privat-offentligt, san- ning-fiktion eller vetande-tro sakteliga vittrar bort.

Enligt Baudrillard ‰r det fˆljaktligen massmedierna som i allra hˆgsta grad gÂr i br‰schen fˆr denna implosion-utveckling. Genom teknologins utveckling i form av massmediernas potential att skapa fascinerande och spektakul‰ra affekter genom kombinationen av ljud, bild och text, fˆrvandlas inte minst televisionen, till ett enda stort imploderande maskineri. Det ‰r fˆljaktligen massmedierna som dri- ver p den begreppsliga implosionen. Det ‰r i massmediernas regi som ovan n‰mnda begrepp kombineras och konstelleras i den slags lek som utmynnar i att skillnaden mellan politik, reklam, underhÂll- ning, vetenskap, fiktion, verklighet etc. upplˆses.

Denna imploderande process ‰r inte minst intressant ur episte- mologisk bem‰rkelse eftersom massmedierna tenderar att upplˆsa skillnaden och avstÂndet mellan verklighet och fiktion. Genom den nya teknologin och dess artificiella egenskaper simulerar massmedi- erna fram modeller av verkligheten, modeller vilka tenderar att re- presentera en verklighet som kan framst som verkligare ‰n verklig- heten sj‰lv (hyperrealitet). Detta inneb‰r i fˆrl‰ngningen att mass- mediernas simulerade modeller av verkligheten blir svÂra att separe- ra frÂn den s kallade verkliga verkligheten. Detta drastiska och delvis ˆverdrivna baudrillardska scenario skulle sÂledes inneb‰ra att massmedierna inte l‰ngre kan s‰gas referera till verkligheten (jfr Lippmans stereotyper).

Allt detta sammantaget bidrar ofrÂnkomligen till massmediernas fundamentalt icke-kommunikativa karakt‰r. De imploderande egen- skaperna i kombination med det massiva informationsutbudet form- ligen fˆrintar massmediernas potential att kunna fungera som ett verktyg fˆr en s‰ndare som vill kommunicera nÂgot meningsfullt till potentiella mottagare. Ju mer information massmedierna projicerar, desto mer fundamentalt icke-kommunikativt blir mediet. Ett tydligt tecken p kommunikationens frÂnvaro finner man, enligt Baud- rillard, i massmediernas fˆrsˆk att simulera fram en kommunikativ relation, om det s endast handlar om ett sÂpass banalt exempel som

96

P ETER

B ERGLEZ

 

 

att TV-tittarna uppmanas att ringa in till ett s‰rskilt program'. Denna teaterfˆrest‰llning i kommunikation ska sÂledes ses som ett enda stort symptom p att det motsatta fˆrhÂllandet rÂder. Att massmedierna skulle kunna b‰ra den tunga bˆrdan att fungera som informativ och kommunikativ l‰nk mellan den politiska institu- tionen och medborgarna ‰r fˆljaktligen inte ens att t‰nka pÂ.

Baudrillard undrar vidare om det kan fˆrhÂlla sig s att massme- dierna p detta vis allierar sig med massorna genom att omvandla allt potentiellt seriˆst meningsinnehÂll till nÂgot spektakul‰rt och fasci- nerande vilket fˆljaktligen fˆruts‰tts underhÂlla och tillfredsst‰lla majoriteten? Eller kan man inte se det p s vis att massmediernas framhetsande av den ovan n‰mnda leken med tecken, vilar p en oro frÂn massmediernas sida att massorna v‰nder dem ryggen, p samma vis som dessa massor v‰nt andra institutionella verksamheter ryggen tidigare? Massorna kanske fˆrhÂller sig lika passiva och tysta gente- mot massmedierna d dessa i allt stˆrre omfattning tenderar att upp- lˆsa mˆjligheterna till att informera/kommunicera nÂgot menings- fullt? I vilket fall som helst kan man konstatera att massmedierna i viss mÂn fˆrsˆker att skapa social kontakt mellan den politiska institutionen och det omgivande samh‰llet, men genom sitt hyper- reala och imploderande s‰tt att fungera, tenderar dess aktiviteter att fˆrvandlas till en meningslˆs soppa vilket mˆjligtvis massorna inte ‰r sena med att se igenom.

Genom Baudrillards t‰nkande framtr‰der fˆljaktligen ett sam- h‰lle, pr‰glat av tre sf‰rer eller dom‰ner, fullkomligen bortkopplade frÂn varandra i informativ och kommunikativ mening. Den fˆrsta dom‰nen utgˆrs av den seriˆsa (inte minst politiska) institutionella verksamheten som tvingas leva utan nÂgon social kontakt med det samh‰lle det faktiskt representerar. Den andra dom‰nen utgˆrs av massmedierna som trots sina fˆrsˆk att hÂlla ihop samh‰llet kring nÂgot gemensamt, tenderar att fˆrinta mˆjligheterna till kommuni- kation, inte minst vad betr‰ffar relationen mellan den politiska in- stitutionen och det omgivande samh‰llet. Den tredje dom‰nen repre- senteras av de tysta massorna, denna abstrakta entitet som v‰grar att fˆrvalta institutionernas meningsproduktion d‰rfˆr att de inte fin- ner nÂgot stˆrre intresse i det. De ges inte nÂgon ‰rlig chans att fˆlja med och engagera sig i exempelvis de politiska processerna p grund av massmediernas imploderande och icke-kommunikativa egenska- per.

Slutligen: Baudrillards abstrakta term massorna ‰r kanske inte nÂ- gon s‰rskilt sympatisk beteckning av allm‰nheten eller medborgar- na. Det tenderar att lukta elitism a la Lippman, kan man tycka.

97

D RÖMMAR OCH MARDRÖMMAR OM POLITIKEN

, MASSMEDIERNA OCH MEDBORGARNA

 

 

Dock, om man l‰ser Baudrillard mellan raderna, framtr‰der en annan bild, n‰mligen att det ‰r folkmajoriteten som besitter det egentliga fˆrnuftet. Det handlar om det slags fˆrnuft som det moder- na samh‰llets institutioner har tenderat att avvisa och fˆrbise. Baud- rillards implicita framlyftande av denna sak, i kombination med det faktum att massorna besitter en potentiell (revolution‰r) energi, bˆr kanske tolkas som en indikation p att det demokratiska samh‰llet vi nu lever i inte ‰nnu ‰r avslutat. Om jag har tolkat Baudrillard r‰tt, mÂste den fortsatta demokratidiskussionen iscens‰tta en djupgÂende funderare ˆver vad det ‰r fˆr slags fˆrnuft och praxis som det moderna samh‰llet i s hˆg grad har kommit att utveckla? ƒr det detta fˆrnuft som ska dominera ‰ven i forts‰ttningen eller kan det finnas nÂgot b‰ttre (fˆrnuftsbegrepp) att bygga det framtida demokatiska samh‰llet kring? tycks Baudrillard vilja mena.

Slutligen

Denna artikel ska fˆljaktligen i fˆrsta hand ses som en redogˆrelse fˆr hur det vetenskapligt teoretiska t‰nkandet har sett ut och ser ut mot bakgrund av framv‰xten av ett modernt och i fˆrl‰ngningen ett senmodernt samh‰lle. Fokus har riktats mot relationen mellan in- stitution (politiken, massmedierna) och medborgarna, och hela denna relationsproblematik har behandlats med utgÂngspunkt frÂn begreppen information och kommunikation. Det stÂr klart att det har handlat om ett t‰mligen strikt urval av teorier, men samtidigt vÂgar jag pÂst att de teoretiska frÂgor och problem som har tagits upp, ocks bˆr uppfattas som t‰mligen centrala fˆr den offentliga diskussionen kring demokratins utveckling och betingelser. ƒven om Lippmans elitism kan s‰gas utgˆra ett klart stˆrande element, kan man inte komma ifrÂn att dennes drˆmmar om den perfekta informationsfˆrmedlingen mellan institution och medborgare lever och frodas i det nutida samh‰llet. ƒven om Deweys tankar ‰r h‰m- tade frÂn det amerikanska samh‰llet under 1900-talets bˆrjan, kan det konstateras att mycket av hans drˆmmande om kommunikatio- nens fundamentala betydelse fˆr demokratin i hˆg grad finns n‰rva- rande i samband med dagens diskussioner kring demokratins kris. Baudrillards t‰nkande bˆr i viss mÂn uppfattas som en ˆverdrift ñ inte minst i frÂga om massmediernas imploderande av all kommu- nikation och information ñ samtidigt som det ‰r svÂrt att avvisa det teoretiska resonemanget om den s kallade tystnaden i relationen mellan den politiska institutionen och medborgarna.

98

P ETER

B ERGLEZ

 

 

FrÂgan ‰r d p vilket s‰tt detta slags teoretiska bidrag kan till- l‰mpas p ett nÂgorlunda konkret s‰tt inom ramen fˆr en offentlig diskussion om demokatins tillstÂnd och utveckling? Samtidigt kan man frÂga sig om detta verkligen ‰r nÂgonting att efterstr‰va alter- nativt om det ‰r mˆjligt ˆver huvud taget? H‰r bˆr nÂgot pÂpekas som s‰kerligen redan stÂr klart fˆr l‰saren, n‰mligen att de presente- rade teorierna inte kan ses som konkreta fˆrslag p vad som bˆr gˆras fˆr att vitalisera och fˆrb‰ttra den demokratiska ordningen i ena eller andra riktningen (vem skulle p allvar st‰lla upp p Lipp- mans idÈer?). Detta indikerar fˆljaktligen att denna artikel i fˆrsta hand ska kunna fylla en reflekterande funktion. Enligt min mening besitter fˆljaktligen de reflektioner som de aktuella teorierna mˆj- ligtvis kan generera ett mycket viktigt egenv‰rde. Denna uppfattning (reflektionens egenv‰rde) skulle jag vilja utveckla nedan och sÂledes avsluta denna artikel med:

Summan av de teoretiska redogˆrelserna (dock med s‰rskilt fo- kus p Dewey och Baudrillard) kan delvis s‰gas kontrastera mot ett s‰rskilt fˆrhÂllande som i allt hˆgre grad tenderar att pr‰gla den etablerade politikens relation till medborgarna: n‰mligen den ut- veckling som bidragit till att demokratin som sÂdan och den demo- kratiska ordningen (relationen mellan institution och medborgare) i allt stˆrre omfattning hanteras som ett konkret projektarbete vars mÂl och syfte i fˆrsta hand bestÂr i att skapa effekt i kombination med snabba resultat. I detta sammanhang Âsyftas de s kallade kon- kreta Âtg‰rderna, dessa reformer som fˆljaktligen framproduceras av den politiska institutionen i syfte att vitalisera och fˆrb‰ttra det demokratiska samh‰llet.

Fˆr att fˆrtydliga detta resonemang kan fˆljande exempel anv‰n- das: Det st‰mmer att Baudrillards teoretiska t‰nkande i viss mÂn bˆr betraktas som en slags politisk science fiction-ber‰ttelse med klart ˆverdrivna dystopiska och mardrˆmsliknande undertoner. Samtidigt s‰ger hans t‰nkande en del om den slags desperation som numera faktiskt pr‰glar den politiska institutionen i sin relation till medbor- garna. Det rÂder inget tvivel om att det baudrillardska t‰nkandet skrattar den politiska institutionen r‰tt i ansiktet som vÂgar ventilera idÈn om att lagstifta om medborgarnas obligatoriska skyldighet att rˆsta i politiska val. Hur ett sÂdant fˆrslag kommer att bemˆtas frÂn medborgarhÂll ‰r fˆljaktligen inte s‰rskilt svÂrt att fˆrutse. Vi mÂste fˆljaktligen betrakta den tidigare behandlade tystnaden som en aktiv handling pr‰glad av ett revolution‰rt trots gentemot den auktorit‰ra fadersgestalten (den etablerade politiken). Ett genomdrivande av obligatoriskt rˆstande, leder, om man fˆljer Baudrillards resone-

99

D RÖMMAR OCH MARDRÖMMAR OM POLITIKEN

, MASSMEDIERNA OCH MEDBORGARNA

 

 

mang, s‰kerligen till ˆkat valdeltagande, men samtidigt rÂder det inget tvivel om att viljan att inte inbefinna sig vid valurnorna kom- mer att ˆka. H‰r finner vi sÂledes ett konkret exempel p hur rela- tionen mellan institution och medborgare blir till ett slags konkret projektarbete, pr‰glat av mer eller mindre desperata reparationsar- beten som i marknadsekonomisk anda syftar till effekt och resultat, men som i fˆrl‰ngningen i st‰llet tenderar att undergr‰va demokra- tin och relationen mellan den etablerade politiken och medborgarna. LÂt oss nu Âterv‰nda till den fˆrra paragrafens inledande part fˆr

att n‰rmare komma in p vad frÂgan om vad summan av de presen- terade teorierna i denna artikel faktiskt kan s‰gas argumentera fˆr. Den argumentativa po‰ngen bestÂr i konstaterandet att det demo- kratiska samh‰llets vitalitet i mycket stor utstr‰ckning framtr‰der (enbart) genom sj‰lva diskussionen och debatten om vad demokrati ‰r fˆr nÂgonting, hur den ser ut i det samh‰lle vi lever i fˆr tillf‰llet samt hur den borde se ut (teoretiska utopier). Debatten som sÂdan har sÂledes ett fundamentalt egenv‰rde ñ och den behˆver fˆljakt- ligen inte alltid vara sammanfogad med begrepp som effekt och resultat: det hela behˆver inte resultera i nÂgonting annat ‰n reflek- tion. Ju mer denna slags debatt fˆrekommer, desto mer vital kan demokratin s‰gas vara. Denna stÂndpunkt kontrasterar sÂledes mot det slags t‰nkande som tenderar att fˆrv‰nta sig att diskussionen och debatten kring demokratins kris framfˆr allt ska handla om att vaska fram konkreta Âtg‰rder enligt det slags mˆnster som fram- kommit i ovanstÂende exempel (obligatoriskt rˆstande). Natur- ligtvis ska man frÂn den politiska institutionens sida kunna refor- mera demokratin, men man bˆr fˆljaktligen inte glˆmma att kom- munikationen och debatten om demokratin och dess betingelser har ett fundamentalt egenv‰rde. I detta sammanhang kan kritik riktas mot sÂv‰l den etablerade politiken som massmedierna fˆr deras hantering av denna sak.

Det ‰r denna ideologi som sÂledes har omg‰rdat hela denna teori- redogˆrelse. Fˆrvisso ger vissa delar av det presenterade teoriblock- et uttryck fˆr ett s kallat resultatinriktat projektt‰nkande (Lipp- man), samtidigt som man bˆr ha klart fˆr sig att samtliga teorier i fˆrsta hand ska ses som teoretiska debattinl‰gg. I vilket fall som helst ‰r det kanske framfˆr allt John Deweys t‰nkande som representerar den ideologi som lyfts fram i detta avslutningsavsnitt. H‰r Âsyftas Deweys hyllande av kommunikationens, samtalets och debattens egenv‰rde i ett demokratiskt samh‰lle. Kommunikation behˆver inte nˆdv‰ndigtvis utmynna i ett konkret handlande vilket i sin tur fˆruts‰tts resultera i nÂgot eller framtvinga en s‰rskild effekt. Deweys

100

P ETER

B ERGLEZ

 

 

resonemang h‰nger ihop med hans ˆvertygelse om att samh‰llet som bˆr fˆrstÂs som en enda stor debatt som aldrig kan s‰gas avslutas. Inte minst g‰ller detta konversationen g‰llande relationen mellan politiken, massmedierna och medborgarna.

Noter

1 Lippman, (1997), s. 226.

2 Carey, (1989), s. 77.

3 Se Carey (1989) och Dewey (1991).

4 Vilket kan j‰mfˆras med Habermas teori om skillnaden mellan ett kommunikativt handlande och ett strategiskt handlande. Se Habermas (1995).

5 Se Ljunggren, (1996), s. 115ñ116.

6 Se not 1.

7 Baudrillard, (1983), s. 13ñ14.

8 Se g‰rna Kellners (1991) av Baudrillards explosionsbegrepp, s. 120ñ121. 9 Baudrillard, (1983), s. 98.

101

D RÖMMAR OCH MARDRÖMMAR OM POLITIKEN

, MASSMEDIERNA OCH MEDBORGARNA

 

 

Referenser

Baudrillard, Jean (1983) In the Shadow of the Silent Majorities. New York: Semiotext(e)

Best, Steven, Kellner, Douglas (1991) Postmodern Theory: Critical Interrogations. Houndmills, Basingstoke, Hampshire & London: MacMillan

Carey, W. James (1989) Communication As Culture: Essays on Media and Society. New York & London: Routledge

Dewey, John (1991) The Public and Its Problems. Athens: Swallow Press, Ohio University Press

Habermas, J¸rgen (1984) Borgerlig offentlighet. Lund: Arkiv

Habermas, J¸rgen (1995) The Theory of Communicative Action: Reason and the Rationality of Society ñ vol. 1. Cambridge & Oxford: Polity Press

Lippman, Walter (1997) Public Opinion. New York: Free Press Paperbacks

Ljunggren, Carsten (1986) Medborgarpubliken och det offentliga rummet: Om utbildning, medier och demokrati. Acta Universitatis Upsaliensis

Thompson, John B. (1997) The Media and Modernity: A Social Theory of the Media. Oxford & Cambridge: Polity Press

102

Demokratin och globaliseringen

Om transnationell journalistik och politisk opinionsbildning

Stig Arne Nohrstedt

På en pizzeria i Söderbärke, en by med ett par tusen invånare i södra Dalarna, får besökaren hösten 1998 oväntat ta del av en ”breaking news” som de ledande svenska nyhetsmedierna först förmedlade något dygn senare: Nelson Mandela är på besök hos Gadaffi i Liby- en. Pizzerian drivs av en invandrad kurdfamilj och en kurdisk satel- litkanal visas på TV-monitorn i taket. När nyheten senare når den del av svenskarna som enbart följer nyheterna i svenskspråkig TV rapporteras Mandelas besök med kommentarer från Washington, där det beklagas att han valt att bryta den bojkott mot Libyen som USA drivit igenom. Vid ungefär samma tid – men utsträckt över en betydligt längre period – rapporterar de svenska medierna utförligt och i detalj om alla turerna i Monica Lewinsky-affären.

Den alldagliga händelsen på pizzerian säger något betecknande om dagens mediesituation. Närmare bestämt vill jag lyfta fram tre saker: uppdelningen av den globala mediekulturen i olika världar, hybridiseringen av den lokala mediekulturen och Washingtons möj- ligheter att sätta ramarna för hur internationella händelser tolkas i nyhetsflödet globalt. Det är slående att mötet mellan de två afri- kanska ledarna första gången når den svenske gästen på ett matställe som drivs av invandrare från Asien via en TV-kanal som främst riktar sig till deras landsmän i hemlandet. Gästen, som ändå får anses vara en uppmärksam nyhetskonsument, får på pizzerian i det kanske mest ursvenska av alla landskap oväntat en glimt av en delvis främmande nyhetskultur med andra prioriteringar och tolkningsra- mar än den som han dagligen möter i svensk TV. Skillnaden handlar förstås inte om att svenska medier inte alls skulle uppmärksamma Nelson Mandela eller hans besök i Libyen. Tvärtom har den syd-

103

D EMOKRATIN OCH GLOBALISERINGEN

afrikanske ledaren fått stort utrymme i både svenska och interna- tionella medier. Nej, det som skiljer är att den kurdiska televisionen toppar med denna nyhet, vilket betyder att Mandelas motiveringar till att bryta bojkotten mot Libyen lyfts fram. Och detta är inte betydelselöst. Det är tvärtom avgörande för vem som i mediet får initiativet i tolkningsprocessen, dvs. vems tolkning av händelsen som tittarna möter. I det kurdiska nyhetsprogrammet är det Man- dela själv (naturligtvis filtrerat och redigerat av redaktionen) och inte Washington som har kontroll över besökets symboliska inne- börd. När händelsen omtalas i svensk TV dagen därpå är det där- emot inte Mandela som har initiativet i meningsskapandet utan det politiska etablissemanget i Washington. Den svenska nyhetskultu- ren har ögon och öron vända mot den enda kvarvarande supermak- ten och en händelse som i tredje världen tillmäts stor betydelse blir först viktig när den uppmärksammats av de amerikanska medierna, skulle man kunna säga med en viss tillspetsning.

Med detta exempel som utgångspunkt ska jag utveckla några tankar om utvecklingen inom det internationella mediesystemet och vad det innebär för demokratin i små stater som Sverige. De omväl- vande internationella förändringar som ägt rum under 1990-talet är i sig tillräckliga för att motivera ökade forskningsinsatser på detta område. Hur ser egentligen dagens informationsvärldsordning ut? Vad har kalla krigets slut och den snabba utvecklingen av ny kom- munikationsteknik, t.ex. satellit-TV och Internet, betytt för makten över informationen i ett globalt perspektiv? Bara för att nu nämna några av de kanske viktigaste förändringarna. Jag menar att det finns goda skäl att i denna nya situation, den Nya världsordningen, åter- aktualisera några av de frågor rörande mediernas roll för de interna- tionella maktförhållandena som diskuterades intensivt inom UNESCO för mer än tjugo år sedan. Men givetvis innebär den nya situationen både att frågorna måste få nya svar och att de delvis behöver formuleras om för att vara relevanta i dag. Jag ska här kon- centrera framställningen till några centrala frågor:

1.Är kulturimperialismen ett relevant forskningsobjekt i globalise- ringens tidearv och hur ska den i så fall studeras?

2.Är det rimligt att hävda att USA dominerar det internationella nyhetssystemet?

3.Förändras journalistiken i riktning mot en gemensam, global nyhetskultur?

4.Hur påverkas demokratin och opinionsbildningen av globalise- ringen inom mediesektorn?

104

S TIG A RNE

N OHRSTEDT

 

 

Kulturimperialismen som realitet i globaliseringens tidevarv?

Debatten om en ny informationsordning och teorin om kulturimperialism

Mot slutet av 1960-talet höjdes röster inom UNESCO om att den då rådande informationsordningen måste reformeras. Företrädare för länder i tredje världen understödda av öststaterna krävde en jämnare balans i informationsutbytet, framför allt nyhetsförmed- lingen, mellan den industrialiserade delen av världen och utveck- lingsländerna, och en mindre stereotyp mediebild av förhållandena i tredje världens länder. Kraven avvisades av de ledande västmakterna med motiveringen att de i själva verket var en attack mot informa- tionsfriheten och yttrandefriheten. Både USA och Storbritannien valde att lämna UNESCO, vilket reducerade organisationens eko- nomiska bas med ca en tredjedel. Debatten om den internationella informationsordningen dog ut och UNESCO inriktade sin verk- samhet på andra frågor (för mer information om debatten, se Carls- son 1998; Hamelink 1997; Many Voices One World; Nohrstedt 1986).

Medieforskare inom fältet internationell kommunikation talar i dag sällan om en ny informationsordning, förmodligen för att termen anses belastad av betydelser och förutsättningar som inte längre är aktuella. Samtidigt kan det onekligen hävdas att det nu mer än nå- gonsin finns anledning att tala om en ny informationsvärldsordning nära sammanhängande med den nya världsordning som proklame- rades av president George Bush i samband med Gulf- eller Kuwait- kriget 1990–1991. Men medan uttrycket ”ny informationsordning” i UNESCO-debatten på sin tid syftade på förslag om hur makten över informationen och medierna skulle kunna fördelas mer rättvist, kan det i dag endast syfta på den reellt existerande situationen som utmärks av allt tydligare skillnader mellan, å den ena sidan, ett fåtal globala mediemoguler med allt större mediemakt koncentrerad i sina händer och, å den andra sidan, majoriteten av världens befolk- ning vars betydelse för den globala medie- och informationsmakten inskränker sig till rollen som presumtiva konsumenter.

Den teoretiska bakgrunden till kraven på en ny informations- ordning på 70-talet var den s.k. kulturimperialismteorin. Enligt denna hade imperialismen tagit sig nya former efter koloniernas frigörelse från kolonialmakterna. De gamla kolonialförvaltningarna hade ersatts av nya former av beroende och underordning, främst ekonomiskt och kulturellt. De nya staterna i tredje världen hade

105

D EMOKRATIN OCH GLOBALISERINGEN

visserligen uppnått nationell självständighet politiskt, men genom näringsstrukturen och genom allianser mellan främst över- och medelklassen i de nya staterna och tunga finans- och handelscentra i den gamla kolonialmakten befann man sig fortfarande i ett starkt beroendeförhållande till i stort sett samma herrar som tidigare. Detta beroende hade också en kulturell sida, enligt kulturimperia- lismteorin. Redan under kolonialtiden hade medelklassen blivit utbildad och socialiserad enligt kolonialstyrets behov och i urbana centra fanns ett växande om än inte alltid så omfattande kulturutbud med ursprung i Europa. Mediestrukturen blev i hög grad en kopia av kolonialmaktens dito och flödet av exempelvis nyheter gick till övervägande delen i den ena riktningen: från centrum i kolonial- maktsmetropolen, t.ex. London eller Paris, till periferin, dvs. län- derna i tredje världen. Denna ojämlika struktur blev alltså bestående också efter koloniernas formella frigörelse, enligt kulturimperia- lismteorin. Ursprungliga kulturer trängdes alltmer tillbaka i takt med att industrialiseringen och förändringar av jordbrukets förut- sättningar tvingade människorna att flytta till städernas förorter. Mediekonsumtionen ökade överlag. Särskilt televisionen lockade en allt större publik som fick ta del av ett utbud som till helt övervä- gande delen bestod av importerade program, ofta från Västeuropa eller ”Made in USA”. Vid sidan av den nya kulturkonsumtionen förändrades därmed inte bara vardagslivet och livsstilen utan även mer grundläggade värderingar och ideologiska föreställningar, me- nade anhängare av kulturimperialismtesen. Tredje världen indoktri- nerades, västifierades och satt fortsatt kvar i en underordnad rela- tion dominerad av de gamla kolonialmakterna och USA om än i mildare former än under kolonialtiden.

Globalisering: dominans eller pluralism?

Globaliseringen har blivit något av ett ledtema i 1990-talets kultur- teoretiska och samhällsvetenskapliga diskussion. Det har till och med betecknats som början på ett paradigmskifte inom internatio- nell kommunikation (Sreberny-Mohammadi et al. 1997; jfr Eke- crantz 1998). Andra uttrycker dock ett visst obehag med begreppet som sådant, därför att det tycks förknippat med förgivettagna vär- deringar och ställningstaganden samtidigt som det kan syfta på praktist taget alla relationer som sträcker sig över nationsgränserna. Ett mindre anspråksfullt ordval än globalisering kan då vara att i stället tala om transnationella processer (Hannerz 1996, s. 5–6). I

106

S TIG A RNE

N OHRSTEDT

 

 

det följande ska jag koncentrera mig på hur mediefrågorna kommer in i globaliseringsproblematiken.

För det första är det uppenbart att medierna har avgörande be- tydelse för globaliseringsprocesserna. Samtliga teoretiker som för- sökt att beskriva de bakomliggande faktorerna nämner deras roll.

Globaliseringen är alltså inte minst ett resultat av att medierna för- medlar information, bilder och intryck från andra länder och världs- delar samt att de lägger en grund för upplevelsen av världen som ”a single place” (Robertson 1992, s. 6). Det är förvisso inte enbart medierna som bidrar till detta – handel, kapitalflöden och ekono- misk integration, turism och emigration/immigration är andra fak- torer som driver på globaliseringen.

För det andra är det påfallande att de ökade informationsström- marna och kontakterna mellan individer, folk och kulturer tolkas både utopiskt och dystopiskt. Marshall McLuhans vision om en global bygemenskap, ”the global village” skapad genom de elektro- niska medierna, hör naturligtvis till de optimistiska prognoserna, liksom Francis Fukuyamas tes om historiens död i bemärkelsen att de stora ideologiska systemen har gått i graven och ersatts med en pragmatisk politik som i grunden handlar om samma plånboksfrågor överallt på jorden. Emot dessa optimistiska tolkningar står det dystopiska perspektivet på globaliseringen, kanske främst uttolkat av Samuel Huntington. Han menar att de ökade kontakterna mellan olika kulturer – Huntington tänker framför allt på kontakterna mellan västvärlden och den islamska kulturen – kommer att leda till ökade friktioner och konflikter, kanske krig. I detta perspektiv kommer globaliseringen att framkalla nationalistiska och funda- mentalistiska reaktioner. Konflikterna på Balkan under 1990-talet kan naturligtvis – i varje fall ytligt betraktat – uppfattas som be- kräftelser på denna pessimistiska syn. Alltså: även om globalisering- en ökar kontaktytorna mellan olika folk och kulturer är det inte givet att det leder till ökat samförstånd och global fred.

För det tredje kan det noteras att dessa motsatta perspektiv också återfinns i synen på frågan om globaliseringen leder till ökad kulturell homogenitet eller heterogenitet. Med ett McLuhanskt eller Fukuyamskt synsätt blir svaret förstås att globaliseringen medför ökad kulturell homogenitet, medan Huntington ger det motsatta svaret – globaliseringen ökar den kulturella heterogeniteten. Mer intressant är emellertid ett tredje synsätt som har formulerats av bland annat Ulf Hannerz. Han har uppmärksammat det han har kallat kreolisering och hybridisering. Med hjälp av dessa begrepp kommer man ifrån en ofruktbar motsatsställning mellan antingen

107

D EMOKRATIN OCH GLOBALISERINGEN

homogenitet eller heterogenitet som resultat av globaliseringen och kan i stället se möjligheterna av andra kulturella formationer och nya identiteter i globaliseringens kölvatten. Om vi för ett ögonblick återvänder till den kurdiske pizzabagaren och hans familj så känne- tecknas deras tillvaro i kulturell bemärkelse av att de bär med sig seder och bruk från den kurdiska traditionen samtidigt som de som invandrare i Sverige givetvis också har anammat vissa normer och regler, vilka skiljer sig från dem de är vana vid från sina hemtrakter. Men det vore för enkelt att se deras kulturella identitet som rätt och slätt en blandning mellan deras ursprungskultur och en svensk kul- tur. Poängen är i stället att de bägge kulturerna (låt mig tills vidare helt oproblematiserat använda ett språkbruk som tycks baserat på föreställningen om monolitiska åtskilda kulturer fastän detta snart ska överges) relativiseras i deras tillvaro – den kurdiska kulturen och identiteten blir aldrig riktigt densamma efter erfarenheterna från Sverige och kanske andra länder som de bott i efter att de lämnade Kurdistan. Och de kommer förmodligen inte heller någonsin att uppfatta sig som riktigt ”svenska” i och med att de har ett ursprung som skiljer sig från de flesta andra ”svenskar”. Men denna upple- velse, denna hybridiserade kulturella identitet, kan faktiskt ligga till grund för en kulturell gemenskap på en annan, transnationell nivå. Jag tänker då inte på det tämligen självklara att de kan uppleva gemenskap med övriga kurder i exil utan på en slags minsta gemen- sam kulturnämnare som de delar med andra individer och grupper som lösgjort sig från sin traditionella kulturella miljö. Det kan handla om flyktingar, livsvagabonder eller kosmopoliter, dvs. män- niskor som av en eller annan anledning kommit att leva betydande delar av sitt liv i olika kulturer och därigenom tillägnat sig det som enligt Hannerz är en ”metakulturell position”, en beredskap att möta människor från andra kulturer och en öppenhet inför skilda kulturella synsätt (Hannerz 1992, s. 252). Men, som Hannerz också utvecklar, behöver det kosmopolitiska inte nödvändigtvis stå i motsättning till det lokala. Ty allt fler lokala miljöer kännetecknas av kulturell mångfald – Rinkeby säkert mer så än Söderbärke, men i alla fall – och medierna ”now makes just about everybody a little more cosmopolitan” (Ibid., s. 255). Globaliseringen skulle i så fall genom tilltagande kulturell hybridisering kunna resultera i en ge- mensam upplevelse av kosmopolitisk identitet som går på tvärs över nations-, religions- och etniska gränser och utgör en grundsten för en slags potentiellt global kultur ovan nationen och det lokala. En konvergerande heterogenitet med andra ord.

108

S TIG A RNE

N OHRSTEDT

 

 

För det fjärde har de olika perspektiven på globaliseringen också implikationer för hur man ser på USA:s roll i det internationella eller globala maktsystemet. Här kan man å den ena sidan urskilja ett synsätt som har beröringspunkter med tesen om kultuell hybridise- ring och som betonar nationalstatens minskade betydelse i det post- industriella informationssamhället och inte minst efter kalla krigets slut. Utvecklingen mot reglering av internationella förhållanden genom överstatliga överenskommelser och samråd, en utveckling som på engelska brukar sammanfattas med formeln ”from govern- ment to governance”, där nationalstater i och för sig utgör en typ av aktörer men numera inte längre i lika tydlig särställning som tidigare eftersom politiken nu utformas i samspel med multinationella industri- och kapitalkoncerner samt olika NGO:s, har enligt detta första synsätt tagits till intäkt för konstaterandet att samtliga natio- nalstater, inklusive USA, har försvagats globalt. Inte ens den enda återstående supermakten har full kontroll över det internationella systemet. Organ för internationellt samarbete såsom FN, NATO, Internationella valutafonden, Världsbanken, osv. kan inte styras av USA, och det kapital som rör sig tämligen obehindrat över nations- gränserna har inte längre någon nationstillhörighet. Kapitalet har inget hemland, som redan Karl Marx konstaterade. Mot denna tes om en transnationell politik, lösgjord från nationalstatens band, kan ställas en mottes om USA:s hegemoni i den Nya världsordningen. Enligt denna tes om amerikansk hegemoni har den internationella governance-politiken drivits på av starka amerikanska påtryck- ningsgrupper, främst näringslivet, och USA:s militära slagstyrka betraktas här som den yttersta garanten för systemet. Dessutom är USA:s försvarsindustri inte bara av stor militär betydelse – USA svarar i dag ensamt för mer än 40 procent av världens samlade vapenexport (SIPRI 1996, s. 463). Gulfkriget och Kosovokriget visar, enligt hegemonitesens förespråkare, vad den bakomliggande amerikanska militära styrkan betyder för möjligheterna att tvinga en stat till underkastelse som inte rättar sig efter USA:s vilja, samtidigt som dessa krig är exempel på USA:s möjligheter att tillvarata sina intressen, t.ex. tillgången på strategiska råvaror – oljan i Persiska viken – och marknadsekonomins penetration av Östeuropa. Dessa krig visar också, tvärtemot vad den första tesen hävdar, att USA inte bara kan driva igenom sin linje i FN och därigenom få legitimitet för sin politik (Gulfkriget) utan dessutom kan köra över FN och etablerad internationell rätt när man anser det nödvändigt (Kosovo).

109

D EMOKRATIN OCH GLOBALISERINGEN

Globaliseringsproblematiken är således tämligen komplex och berör flera samhälleliga nivåer. I den följande framställningen ska jag begränsa mig till i huvudsak två aspekter:

a)den kritik av kulturimperalismteorin som globaliseringsdebatten har genererat och

b)vad globaliseringen på nyhetsjournalistikens område innebär med avseende på eventuell amerikansk dominans.

Kritiken av kulturimperialismteorin

Globaliseringsdebatten återaktualiserar på ett intressant sätt flera av de frågor som kulturimperialismteorin väckte för ungefär trettio år sedan. En av de reflektioner man kan göra om detta är att det i så hög grad har handlat om att ta avstånd från denna teori. I och för sig är detta naturligtvis det vanliga mönstret i forskningen; teorierna prövas kontinuerligt och vilka perspektiv som uppfattas som mest fruktbara är i någon mån en del av tidsandan. Men det är ändå frap- perande att den teori som – på gott och ont – mest energiskt drivit tesen om den amerikanska internationella dominansen blir föremål för ett relativt massivt avståndstagande just i en tid när USA:s ställ- ning som ensam supermakt, med så gott som global hegemoni, är mer påtaglig än någonsin. Detta kan onekligen vara en utgångspunkt för funderingar om forskningens relation till makten och dess förmåga till reflexivitet.

Men här ska jag i stället uppmärksamma sakinnehållet i kritiken av kulturimperalismteorin och därefter diskutera hur forskningen skulle kunna gå vidare med de frågor som den satt på dagordningen. Nu är det inte helt enkelt att avgränsa de frågor som diskussionen kring kulturimperialismteorin handlar om. Den breddar sig lätt till en mängd i och för sig centrala teoretiska problem, t.ex. om det finns några egentligen ursprungliga kulturer, om människor är sär- skilt angelägna om eller i behov av en särskild kulturell identitet, osv. I det här sammanhanget ska jag i varje fall hålla mig till några mer avgränsade spörsmål rörande dels den eventuella amerikanska dominansen på mediemarknaderna, dels huruvida en global journa- listkultur håller på att utvecklas som resultat av växande flöde av nyheter globalt och vad det i så fall betyder för opinionsbildningen i samband med internationella konflikter.

I UNESCO-debatten om en ny informationsordning var en av de stora farhågorna som uttrycktes av företrädare för bland annat tredje världens länder att deras nationella kulturer skulle brytas ned

110

S TIG A RNE

N OHRSTEDT

 

 

och försvinna på grund av den omfattande importen av nyheter och medierad populärkultur (Hollywoodfilmer, TV-serier, musik, m.m.) från västvärlden (Many Voices One World ). Debatten blev hårt ideologiserad och polariserad och som nämnts tidigare valde USA och Storbritannien att lämna UNESCO. På senare tid har dock kulturimperialismteorin blivit kritiserad ur mer vetenskaplig syn- vinkel. Kritikerna har således sagt att det kulturimperialistiska pers- pektivet är alltför endimensionellt och bortser från att utbytet av information och medieprodukter går i bägge riktningarna, inte bara från de högt utvecklade till de lågt utvecklade länderna utan också i andra riktningen. Ett par exempel som ofta nämns är reaggin, en musik med creolskt ursprung som fått globalt genomslag, och tele- novelas, brasilianska ”soap-operas” för TV som också fått en bety- dande marknad i USA. Vidare har kritikerna ifrågasatt föreställ- ningen om homogena nationella kulturer som skulle hotas av utplå- ning genom import av exempelvis Hollywoodfilm. I varje fall i mo- dern tid, menar kritikerna, har det inte funnits några genuina och utifrån opåverkade kulturer. Det har ständigt förekommit utbyten och interaktion mellan olika kulturer, vilket innebär att importen av medierad populärkultur endast är ny vad beträffar själva tekniken. På samma sätt som tidigare skett med andra transkulturella och transnationella influenser blandas det nya med det gamla i ständigt föränderliga hybridkulturer, t.ex. när det gäller TV-tittande och musik- och klädsmak. Ytterligare en kritik som anförts mot kul- turimperialismteorin är att det inte går att dra omedelbara slutsatser om det symboliska och kulturella innehållet i exempelvis TV-serier och dess påverkanseffekter enbart utifrån var de har producerats. Att en TV-serie är gjord i USA innebär inte med någon automatik att dess innehåll, världsbild och värderingar är speciellt amerikanska. Tvärtom, hävdar kritikerna, innebär globaliseringen av marknaden för dessa produkter att producenterna försöker anpassa deras inne- håll till en internationell publik och därför undviker sådant som skulle kunna uppfattas som alltför snävt vad gäller krav på kulturell förförståelse m.m. Ett exempel som här ofta nämns är MTV som inte bara vänder sig till en transnationell publik inom ett visst ål- ders- och kultursegment utan därtill har differentierat sitt utbud efter vissa kulturgränser och nu bland annat har särskilda sändningar för Europa. Slutligen invänder man mot den syn på mediers all- männa påverkanseffekter som förknippas med kulturimperialism- teorin. Den förutsätter, säger kritikerna, att man betraktar publiken som ”kulturella drogmissbrukare” (cultural dopes) utan självstän- dighet eller kritisk förmåga i sin mediekonsumtion. Mot detta stri-

111

D EMOKRATIN OCH GLOBALISERINGEN

der, menar kritikerna, den aktuella receptionsforskningens resultat som visar att publiken för det första inte är någon homogen massa med identiska tolkningar och reaktioner på mediernas innehåll och för det andra inte sällan utvecklar ironiska och kritiska tolkningar i sitt förhållningssätt till medierna. Mot denna bakgrund räcker det varken med att undersöka varifrån medieprodukterna kommer eller hur innehållet ser ut för att kunna säga något om hur de påverkar publiken i ett annat land eller en annan kultur (för översikter av kri- tiken mot kulturimperialismteorin, se t.ex. Ekecrantz 1998; Golding

&Harris 1997; Sreberny-Mohammadi et al. 1997; Tomlinson 1997). Mycket i denna kritik är träffande och viktigt för att korrigera en

del förenklade antaganden och alltför lättvindiga slutsatser som förekom i debatten om en ny informationsvärldsordning på 1970- talet och första hälften av 1980-talet Jag nöjer mig här med att ta upp några av de centrala diskussionspunkterna för att därefter ut- veckla en egen preliminär bedömning av kulturimperialismens teo- retiska relevans i dag.

En del av kritiken mot kulturimperialismteorin är tämligen själv- klar och bestickande, men ändå inte så nedgörande som dess före- språkare vill hävda. Naturligtvis har det aldrig funnits några helt genuina, homogena kulturer som nu under 1900-talet plötsligt skulle riskera utplåning på grund av influenser utifrån. Detta är knappast heller något som teorin om kulturimperialismen påstår. Därför blir kritiken på denna punkt snarast ett sätt att undvika det som är den centrala frågan, nämligen om det globala flödet av me- dieprodukter innebär att vissa av västvärldens ideal, föreställningar och värderingar – kort sagt, en ideologiskt sammansatt världsbild som gynnar dess starka politiska och ekonomiska intressen – pressar tillbaka andra värderings- och tankesystem med andra kulturella rötter, och vad detta i så fall innebär för människorna i andra delar av världen. Man behöver inte vara fundamentalist i fråga om att bevara några till äventyrs existerande urspungliga kulturer för att känna oro över vad utbredningen av en allt aggressivare konsum- tionsideologi kan komma att innebära för den ekonomiska, sociala, politiska och kulturella utvecklingen i tredje världens länder. Likaså kan man instämma i invändningen att exempelvis amerikanska me- dieprodukter inte med nödvändighet förmedlar bilden av USA som ett idealsamhälle. Det är ganska lätt att hitta exempel som ger en kritisk och knappast idealiserad bild av det amerikanska samhället som TV-serien Arkiv-X eller filmen Wag the Dog.

Allt detta är tämligen okontroversiellt. Men diskussionen om kulturimperialismen rör också några mer väsentliga frågor där det är

112

S TIG A RNE

N OHRSTEDT

 

 

mindre klart vilka slutsatser som är rimliga. En sådan är frågan om amerikanska medieprodukter verkligen tar över mer och mer av marknaderna från inhemska producenter i tredje världen eller för den delen i Europa. Detta var ju ett av de stora problemen, enligt förespråkare av en ny informationsordning. Men som jag tidigare nämnt har detta ifrågasatts med hänvisning till att inhemska medie- produkter, t.ex. TV-serier inom ”soap-genren”, har högre populari- tetssiffror, vilket har påvisats bland annat i Sydamerika och Europa. För att ta Brasilien som exempel så har den brasilianska produktio- nen inom denna genre, de s.k. telenovelas, inte bara gått förbi de importerade amerikanska serierna utan också blivit en stor export- vara till både USA, Karibien, Östeuropa och Asien (Oliveira 1993, s. 117–118). Undersökningar av TV-utbudet i Europa visar å andra sidan att andelen importerade filmer och serier producerade i USA ökade mellan 1988 och 1991. För filmer var ökningen inte så mar- kant som för serierna: andelen USA-filmer ökade från 46 % 1988 till 53 % 1991 medan andelen USA-producerade serier ökade från 36 % 1988 till 56 % 1991 (De Bens et al. 1992, s. 91, 94). Denna ökning har fortsatt under 90-talet (se nedan).

En allmän slutsats, som även bekräftas i en senare översikt, är att expansionen av TV-kanaler i Europa visserligen har medfört ökad inhemsk eller europeisk produktion i absoluta tal men att importen av amerikanska produkter ändå tagit en allt större del av den snabbt växande TV-marknaden, framför allt inom de kommersiella kana- lerna (Ibid.; jfr Siune & Hultén 1998, s. 30). Samtidigt bör man vid tolkningen av dessa uppgifter minnas att också i Europa gäller det att publiken sätter större värde på de inhemska TV-produktionerna när de får välja, och att de importerade serierna och filmerna relativt ofta används som utfyllnad i programtablåerna på sändningstider som inte lockar den riktigt stora publiken.

Innebär då minskningen i publikgenomslag för USA-producerat material i t.ex. Brasilien att vi kan avskriva kulturimperialismteorins tes om ökande amerikanska kulturell dominans inom mediesektorn? Oliveira diskuterar den frågan och hävdar att den inte kan besvaras enbart på kvantitativa grunder, eftersom det primära är vilken kul- turell och social betydelse innehållet i de inhemskt producerade TV- serierna har och om de skiljer sig från de amerikanska på något av- görande sätt. Ur denna kvalitativa synvinkel är de brasilianska tele- novelas inte annorlunda än de amerikanska, de förmedlar samma konsumtionsideologi och livsstil som är ägnad att stärka de kom- mersiella intressena och nyliberala värderingarna, menar Oliveira. Deras ”stories” och hjältar är inskrivna i ett sammanhang och en

113

D EMOKRATIN OCH GLOBALISERINGEN

social tillvaro där överklassen kan känna igen sig, men som inte har något att göra med den verklighet där största delen av publiken försöker överleva. I bästa fall ger de en stunds flykt i fantasin till en helt annan värld där även den fattige kan bli framgångsrik och lycklig bara han eller hon arbetar hårt och accepterar de villkor som samhället erbjuder. ”In most Brazilian soaps, the American lifestyle portrayed by Hollywood productions reappears with a ‘brazi- lianized’ face.” Inte heller kan man påstå, menar han, att telenovelas värnar den nationella kulturen mer än de amerikanska serierna (Oliveira 1993, s. 129). Herman och McChesney kommer till samma slutsats i sin analys av den helt dominerande brasilianska TV- koncernen: ”In our view, the most important fact about Globo and the media system in place in Brazil is that it is advertisement-based and part of a global system that will press consumerist and neoliberal ideology, unremittingly and with vast resources.” (Her- man & McChesney 1997, s. 166)

Mot denna bakgrund är min preliminära slutsats beträffande kulturimperialismteorins relevans i dag att den visserligen i sin ur- sprungliga form hade betydande brister, men att detta inte bör leda till att forskningen måste överge frågorna om kulturell dominans. En viktig slutsats är vidare att det krävs ett teoretiskt och metodiskt utvecklingsarbete för att forskningen ska kunna producera relevanta och empiriskt underbyggda slutsatser på det här området. Jag ska i ett senare avsnitt återkomma till vad detta skulle kunna innebära.

USA och makten över det internationella mediesystemet

Det internationella politiska systemets omvandling efter kalla kri- gets slut är i mångt och mycket fortfarande något som är svårt att bedöma och därför föremål för intensiv debatt. Allt tydligare märks att perspektiven från den tidigare epoken är svåra att ompröva och att det ännu saknas riktigt bra begreppsbestämningar av den nuva- rande situationen. Ett tydligt tecken på denna osäkerhet och detta sökande är hur de mest utopiska föreställningar blandas med de mest dystopiska.

Mot denna bakgrund kan det synas vara ett återfall i kalla kriget- tänkande att efterlysa närmare analyser av USA:s roll i den Nya världsordningen. Är inte detta just att ge eko åt resonemang som särskilt vänstern ”åtminstone delvis influerade och inspirerade av de kommunistiska staterna” ägnade sig åt under 1960- och 70-talen?

114

S TIG A RNE

N OHRSTEDT

 

 

Något som inget har med dagens realiteter att göra? Min uppfatt- ning är den rakt motsatta. Om man i dag hävdar att frågor rörande maktförhållandena internationellt är irrelevanta och att det skulle vara irrelevant att diskutera USA:s ställning i det globala maktsys- temet är det troligen en hållning som lever kvar i den ideologisering som utmärkte samhällsdebatten under kalla kriget. Man ser själva frågeställningarna som ett led i en ideologisk utmaning som ytterst gynnar ett konkurrerande politiskt system. Men detta är, menar jag, en ofruktbar hållning. Den nya situationen kräver nya perspektiv och analyser och innebörden av en världsordning med en enda kvar- varande supermakt kan inte bedömas utifrån de ideologiska förut- sättningar som rådde under den bipolära världsordningen som kän- netecknade perioden mellan 1945 och 1989.

Fyra aspekter rörande USA:s ställning i det internationella makt- systemet ska här kort behandlas:

1.den allmänna inriktningen av USA:s utrikespolitik ur institutio- nell synvinkel;

2.maktförhållandena inom det globala mediestrukturen;

3.mediepolitikens reträtt och

4.USA:s globala handlingsförmåga och beredskap att exploatera den nya situationen strategiskt.

1. Amerikansk utrikespolitik: från FN till marknad. Beträffande den första aspekten är det värt att komma ihåg att USA var pådrivande i bildandet av FN efter Andra världskriget. Under kalla kriget spelade FN:s säkerhetsråd en viktig roll som mötesplats och som en slags offentlighet där stormakterna, trots aktivt utnyttjande av vetorätten, kunde hantera vissa mellanhavanden, något som också från amerikansk sida uppfattades som positivt. Men i och med att antalet medlemsländer ökade som resultat av att kolonierna i Afrika och Asien erhöll nationell självständighet kom FN alltmer att marginali- seras som arena för USA:s utrikespolitik. I takt med att kalla kriget avmattades i och med att Sovjetunionen fick allt större interna pro- blem och inte kunde svara på USA:s kraftiga upprustning under Reagan på 80-talet försköts tyngdpunkten i USA:s utrikespolitik till andra internationella organ som gav större utdelning åt landets ekonomiska och tekniska styrka såsom Världsbanken, Internatio- nella Valutafonden, Internationella Teleunionen, GATT-avtalen, osv. På medie- och kulturpolitikens område var utträdet ur UNESCO i anslutning till debatten om en ny informationsordning bara toppen på isberget; en offensiv strategi för att stärka de ameri-

115

D EMOKRATIN OCH GLOBALISERINGEN

kanska kommersiella intressenas ställning på de framväxande mark- naderna för satellitburen telekommunikation, reklam-TV och Inter- net kanaliserades via sådana internationella organ där makten för- delades efter medlemmarnas ekonomiska styrka och inte efter prin- cipen ”ett land, en röst”, som i FN. Mediepolitiskt har denna politik haft ett oerhört genomslag. Den har drivit alla försök till nationell kontroll över utvecklingen på reträtt och den privata marknadens aktörer har tagit kommandot.

2. De amerikanska mediemogulerna. Den andra aspekten hänger intimt samman med denna omorientering av USA:s utrikespolitik. De vidgade ramarna för kommersiella intressens exploatering av de nya och snabbt växande marknaderna för medieprodukter och distributionskanaler har framför allt inneburit att amerikanska mediekoncerner har flyttat fram sina positioner. Mediesektorn, inräknat IT-branschen, växer i dag snabbare än bruttonationalpro- dukten praktiskt taget överallt i världen. I Europa steg intäkterna från satellit-TV med 30 procent årligen i början av 90-talet och beräknades fortsätta i samma takt fram till millennieskiftet (Herman & McChesney 1997, s. 41 ff.). Ägandet inom branschen är i betydande utsträckning multinationellt. Men det råder ingen tvekan om att det är amerikanska intressen och USA-baserade medie- koncerner som dominerar marknaden. Mellan 1988 och 1995 tre- dubblades USA:s handelsöverskott med Europa inom mediesektorn och uppgick det senare året till 6,3 miljarder dollar (Ibid., s. 42). Försäljningen av amerikanska filmer och TV program för visning i europeiska TV-kanaler ökade med ca 42 procent mellan 1994 och 1996 (se figur 1). Och när det gäller antal biobesök i EU-länderna är det för år 1997 två tredjedelar av samtliga besökare som ser USA- producerade filmer (se figur 2). Av de fem största medie- konglomeraten med en årlig omsättning mellan sju och femton mil- jarder dollar är alla utom ett amerikabaserat. Dessutom har ameri- kanskt kapital avsevärt inflytande i medieföretag i klassen under de allra största. I första gruppen finns följande koncerner i rangordning efter omsättning (årlig omsättning 1996/1997 i miljarder dollar inom parentes): Time Warner ($25), Disney ($24), Bertelsmann ($15), Viacom ($13), News Corporation ($10) och TCI ($7). Till- sammans med de ca 30–40 stora företag som placerar sig i storleks- ordning något under den ledande gruppen utgör de ett oligopoliskt system på mediemarknaden under nordamerikansk och västeurope- isk kontroll (Ibid., s. 70 ff.; 189).

116

S TIG A RNE

N OHRSTEDT

 

 

Figur 1. Försäljning av USA-filmer och TV-program till västeuropeisk television 1994–1996

Källa: Statistical Yearbook ‘99. Council of Europe: European Audiovisual Observatory, 1999, s. 204.

Som framgår av uppräkningen ovan är det i första hand s.k. me- diemoguler med stark ställning inom underhållningsbranschen som skaffat sig en topposition på mediemarknaden. För Time Warner och Disney är t.ex. de stora filmarkiven i Hollywood hörnstenar i deras imperier. Men bägge koncernerna har omfattande delar av marknaderna inom andra mediesektorer. Time Warner t.ex. äger åtskilliga tidningar och magasin, TV-kanaler och kabel-TV-system, inkl. HBO som är den största betal-TV-kanalen i världen, musik- bolag samt bl.a. CNN. Disney-koncernen har liksom Time Warner bokförlag, temaparker och musikbolag under sin kontroll och vidare TV-kanalen ABC och är helt dominerande på mediemarknaden för barn med den globala kabel-TV-kanalen Disney Channel och inom sportsektorn genom ESPN, ett nätverk med sportkanaler på TV som når minst 165 länder. News Corporation, styrd av australi- ensaren Rupert Murdoch, baserar sin ställning på både televisions- kanaler, tidningar och film. Koncernen hör bland annat till de tre största tidningsgrupperna i världen, den inbegriper Twentieth Cen-

117

D EMOKRATIN OCH GLOBALISERINGEN

Figur 2. Marknadsandelar av biobesök för nationell och USA-film inom EU

Källa: Statistical Yearbook ‘99. Council of Europe: European Audiovisual Observatory, 1999, s. 99.

tury Fox’s film- och televisionsfaciliteter, ett drygt tjugotal TV-sta- tioner bara i USA och flera TV-kanalsystem både i USA och Asien. Dessutom har Murdoch stora ägarintressen i brittiska BSkyB och Granada Sky Television, liksom i tyska, latinamerikanska, japanska, indiska och australiensiska kommersiella TV-kanaler (Ibid., s. 71 ff.). Därutöver finns tydliga tecken på att integrations- och koncen- trationsprocesserna mellan de stora medieföretagen sprider sig ytterligare och även kommer att inkludera IT-branschen genom kanske främst Microsoft, vilket genom bland annat joint venture med NBC skaffat sig möjligheter att ta sig in på den snabbt växande marknaden för hybridtekniken PC-TV. Microsoft Network kon- trollerar redan ett antal televisionsliknande kanaler som är av speci- ellt intresse för annonsering till speciella målgrupper (Ibid., s. 123 ff.) Genomgående beräknas vinstandelen från exportdelen öka inom dessa koncerner. Detta tillsammans med att dessa mediemogulers företag sträcker sig över hela spektrat av medier och praktiskt taget alla led i produktions- och distributionskedjan gör att de har speci-

118

S TIG A RNE

N OHRSTEDT

 

 

ella intressen att bevaka och också utgör synnerligen tunga påtryck- are inom mediepolitiken både nationellt och internationellt.

3. Mediepolitikens reträtt? Demokratiskt opinionsbildande och be- slutsfattande inom mediepolitiken tycks hopplöst eller helt förlorat i denna snabba process. Försöken att reglera utvecklingen – om någon sådan vilja alls finns – blir slag i luften, inte minst på grund av det som har kallats ”den regulerande viljans teknologiska förvirring” (the technological confusion of the regulatory mind), dvs. att lag- stiftningen grundar sig på föråldrade gränser mellan olika typer av medier (Sreberny-Mohammadi, et al. 1997, s. xxiii). Medan infra- struktursektorn regleras genom konkurrenslagstiftning görs vissa mer eller mindre valhänta försök att på innehålls-och servicesektorn hävda ett visst allmänintresse av att begränsa koncentrationen av ägandet samt att värna om mångfald och kvalitet i utbudet. Men det senare tenderar alltmer att reduceras till policydeklarationer när utvecklingen går från kommunikationspolicy till konkurrens- eller marknadspolicy (Ibid. ff.). Exempel på detta är de europeiska mediemogulernas – Berlusconi, Herseant, Bertelsmann, Murdoch – framgångar i att förhindra eller kringgå regler som skulle förhindra alltför långtgående koncentration av ägandet inom mediesektorn (Mazzoleni & Palmer 1992). Ytterligare exempel som kan nämnas i sammanhanget är hur fastställandet av standards för överföring av bland annat betal-TV, videofilm på beställning (video on demand, VOD), m.m., dvs. standards för s.k. conditional access, gått över från EU-institutionerna till näringslivet (Kaitatzi-Whitlock 1997).

Men det är inte endast teknologisk förvirring som lägger hinder i vägen för demokratisk styrning av medieutvecklingen. Det handlar också om att politiken avgörs på en övernationell nivå som ligger bortom den nationella politiska offentlighetens gränser. NAFTA- och GATT-överenskommelserna lägger fast konkurrensreglerna för infrastruktursteknologin inom medieområdet, men lämnar regle- ringen av innehåll och tjänster åt nationella eller privata beslutsfat- tare. Samtidigt tyder exempelvis den europeiska mediepolitiken – eller kanske snarare bristen på en sådan – på att de marknadsliberala principer som frihandelsöverenskommelserna grundar sig på i prak- tiken slår igenom också på de sektorer och nivåer som inte direkt regleras av dessa avtal. Lokalt bland annat genom att antalet kom- mersiella radio- och TV- kanaler växer som svar på kraven från framför allt reklam- och medieindustrin. Nationella mediesystem med betydande inslag av public service-företag, som de nordiska, hamnar under en utvecklingslogik som föga skiljer sig från den

119

D EMOKRATIN OCH GLOBALISERINGEN

kommersiella verksamhetens. Även på public service-området blir lyssnar- och tittarsiffror använda på ett sätt som om det vore expo- neringen för reklaminslag som utgjorde den ekonomiska grunden, trots att de allmännyttiga programföretagen både formellt och reellt har möjlighet och ansvar för att balansera det breda kommersiella utbudet med program, som inte samlar den riktigt stora publiken men som innebär att en totalt sett större del av befolkningen kan tillgodose sina skiftande preferenser av såväl underhållning som mer seriös mediekonsumtion. I ett globalt perspektiv är denna tendens mot marknadsliberalism parad med försvagad eller obefintlig natio- nell mediepolitik ännu mer markant. Världsbanken och Internatio- nella Valutafonden tillämpar en låne- och bidragspolitik som ställer krav på liberalisering och avreglering av hela ekonomin, inklusive mediesektorn. Ett huvudmål är att utvecklingsländernas marknader ska göras tillgängliga för de expansiva multinationella företagen främst i USA, Västeuropa och Japan (Mohammadi 1997). Nationella prioriteringar av t.ex. kultur- och mediepolitiska mål kan inte göras annat än till betydande uppoffringar under detta tryck från de internationellt helt dominerande långivarna. Som det konstateras i en forskningsöversikt:

Även om dessa överenskommelser kan bidra till ökad konkurrens mellan olika nätverksföretag och utgöra en grund för regional och global handel har de litet att tillföra när det gäller att stimulera ett mer globalt perspektiv på kommunikation, medborgarskap och demokrati. (Sreberny-Mohammadi et al. 1997, s. xxiv; min översättning SAN.)

4. USA:s handlingsförmåga. USA:s utrikespolitik har ofta beskrivits som en pendelrörelse mellan perioder av isolationism och perioder av mer aktivt ingripande i händelseutvecklingen utanför den ameri- kanska kontinenten. Efter kalla kriget slut är det emellertid klart att den återstående supermakten är inställd på att spela en aktiv roll och även verka för tämligen dramatiska förändringar av det inter- nationella systemet för kollektiv säkerhet. Man kan diskutera hur stor betydelse inre och yttre faktorer har haft i denna process, men det är tydligt genom Gulfkriget och krigen på Balkan att USA är beredd att sätta in sin militära styrka för att försvara sina egna na- tionella intressen och politiska värden samt vänskapligt sinnade re- gimer oavsett var i världen dessa är hotade och oberoende av om aktionerna har legitimerats av FN.

I praktiken är detta knappast något helt nytt. Under kalla kriget genomförde USA, liksom huvudkontrahenterna Sovjet och Kina, militära operationer som hade mycket lite eller inget stöd i den

120

S TIG A RNE

N OHRSTEDT

 

 

internationella rättsordningen och FN-stadgan. Exempelvis det amerikanska engagemanget i Koreakriget och i Vietnamkriget kan nämnas som fall där antingen FN-stadgan tänjts eller ignorerats för att passa Washingtons politiska syften. Men den Nya världsordning som president George Bush proklamerade i samband med Gulfkri- get skulle innebära en ny era då den internationella rättsordningen äntligen skulle få råda i praktiken. Efter hand har det dock blivit alltmer uppenbart att den rättsordning som USA försvarar är den egna tolkningen av den internationella rätten. I och för sig är det vad förmodligen varje nation försöker göra, men den avgörande skillnaden är att USA har kapacitet och makt att göra sin tolkning till den rättsordning som kommer att gälla de facto om än inte de jure. Det finns allvarliga och av allt att döma välgrundade anklagel- ser mot alliansen i Gulfkriget för krigsförbrytelser, t.ex. att man avsiktligt begravde irakiska soldater levande i deras värn med hjälp av bulldozers eller utsatte civilbefolkningen för oproportionerligt lidande, vilka säkerligen aldrig kommer att prövas i någon krigsför- brytarprocess. I Kosovo-fallet blev det helt klart att USA tillsam- mans med de andra västmakterna inte längre var beredda att res- pektera Jugoslaviens nationella suveränitet i flagrant strid med FN- stadgan. I stället för den gällande rättsordningen deklararerade man ensidigt en ny princip om rätten att ingripa militärt i ett annat lands inre angelägenheter för att förhindra folkfördrivning och etnisk rensning. Oavsett vilka bedömningar man gör av de motiv som låg bakom NATO:s anfall är det ovedersägligt att detta var ett brott mot etablerad internationell rätt och ett exempel på att USA – med stöd av de viktigaste västmakterna – både har styrka och beredskap att utöva hegemonisk makt i den Nya världsordningen.

Globalisering av nyhetsjournalistiken?

En ny global journalistkultur?

Nyhetsförmedlingen är ett specialområde som genom åren ägnats stor uppmärksamhet av medieforskarna. Möjligen har man varit alltför upptagen av just nyheternas betydelse som opinionspåver- kande faktor och underskattat den opinionsmässiga och värderings- skapande betydelse som andra mediegenrer har som exempelvis populärfilm, TV-serier, m.m. Men inte minst nyheternas anspråk på att ge sann information om verkliga händelser och förhållanden gör naturligtvis att de har stor betydelse för våra föreställningar om t.ex. politik och andra viktiga samhällsfrågor. Inte minst är det genom

121

D EMOKRATIN OCH GLOBALISERINGEN

nyheterna som de flesta av oss får en bild av vad som händer i andra delar av världen, särskilt i samband med internationella konflikter, krig och katastrofer. Det är därför givetvis rimligt att uppmärk- samma hur medierna rapporterar om sådant om man vill förstå hur människor skaffar sig uppfattningar och åsikter om tillståndet i världen.

Det är mot den bakgrunden som det har varit intressant för forskarna på området att närmare studera hur det internationella systemet för utbyte av nyheter är uppbyggt och fungerar. Som jag nämnde tidigare handlade debatten om en ny informationsordning mycket om dessa frågor. De som önskade en nyordning pekade framför allt på att flödet av nyheter till helt övervägande delen gick genom de stora nyhetsbyråerna AP, UPI, Reuter, AFP och Tass samt att ca 80 procent av världens nyhetstelegram passerade via New York, Londom och Paris, där nyhetsdeskarna valde ut de nyheter som sedan förmedlades vidare. En effekt av detta är att merparten av de nyheter som cirkulerar i världen handlar om de ledande indu- strinationerna i väst och mycket lite om situationen i tredje världen där majoriteten av jordens befolkning lever. Förutom att informa- tionen från utvecklingsländerna var så begränsad kritiserades också att den blev så negativ, eftersom den helt övervägande delen av det som faktiskt rapporterades om förhållandena i dessa länder handlade om katastrofer, inbördeskrig, osv. (Many Voices One World).

Mycket har hänt sedan 1970-talet och bland annat har regionala nyhetsbyråer tillkommit som bättre tillgodoser informationsbeho- ven i t.ex. Afrika och Karibien. TV-kanalerna har vuxit i antal och därmed också handeln med visuellt nyhetsmaterial. Satellitkanaler som CNN och Sky News har kommit att få en roll för nationella TV-medier som liknar den som nyhetsbyråerna har för press och radio. Över huvud taget har globaliseringsprocesserna varit tydliga genom det ökade flödet av nyheter globalt och det har föranlett forskare att titta närmare på vad detta får för konsekvenser för nyheternas innehåll och form. Innebär globaliseringen att nyheterna i olika länder blir alltmer identiska och lika? Leder utvecklingen kanske till att människor överallt i världen får ungefär samma ny- heter och världsbild? Kommer journalistkåren att bli alltmer homo- gen med en gemensam syn på professionen, med samma nyhetspri- oriteringar och samma nyhetskällor och kommentarer oberoende av medium och hemland?

Stig Hjarvard har i sin avhandling från 1995 redovisat en analys av Eurovisionens nyhetsutbyte (Eurovision News Exchange = EVN). Systemet är i princip icke-kommersiellt och medlemmarna

122

S TIG A RNE

N OHRSTEDT

 

 

kan fritt använda de inslag som erbjuds inom utbytet. Kostnaderna fördelas enligt en solidaritetsprincip som innebär att de stora TV- länderna subventionerar de mindre. Hjarvard undersöker utbytet av audiovisuellt material under perioden 16 februari till 1 april 1990. EVN kanaliserar framför allt utbytet mellan nationella TV-företag i Europa sinsemellan och från de stora TV-nyhetsbyråerna till de europeiska TV-bolagen. Hjarvard visar att av det totala materialet handlar 19 procent om Västeuropa, 16 procent om Östeuropa, 19 procent om Sovjetunionen och 13 procent om USA. Han redovisar även separata siffror för antalet inslag som kommer från TV-nyhets- byråerna (Visnews, WTN, CBI och CNN), vilket utgör ca hälften av samtliga. Den geografiska fördelningen visar här att av TV-byrå- ernas material handlar t.ex. 20 procent om Sovjet, 24 procent om USA och 15 procent om Afrika, inkl. norra, mellersta och södra Afrika. Som jämförelse kan nämnas att inslag om FN utgör ca 1 procent (bearbetning av tabell 11, s. 238 i Hjarvard 1995). Hjarvard har också jämfört sina resultat med tidigare undersökningar från början av 1970-talet. Han konstaterar att bilden inte har förändrats nämnvärt när det gäller den geografiska fördelningen, bortsett från en viss ökning av inslag om Sovjetunionen och Östeuropa samt Latinamerika (Ibid., s. 247). Hjarvards analys visar knappast på någon påfallande USA-dominans i EVN-materialet. Visserligen kommer ca hälften av materialet från TV-byråer som i några fall är fokuserade på den amerikanska scenen. Men i helhetsbilden är det knappast anmärkningsvärt att vart åttonde inslag handlar om USA. Detta mönster tycks heller inte ha förändrats i nämnvärd utsträck- ning de senaste tjugofem åren. Hjarvards egna slutsatser som bygger på ett både bredare material och djupare analyser än vad som här har fått plats att redovisa pekar också i samma riktning. Det finns skäl att hoppas på att det internationella nyhetssystemet i varje fall inte blir mer ojämlikt och obalanserat över tid.

Också ett annat projekt, The Global Newsroom, har studerat EVN-utbytet. Men till skillnad från Hjarvard har man i detta pro- jekt även ambitionen att studera nyhetsprocessen i dess helhet, inklusive nyhetsproduktionen, innehållet och publikens konsumtion och reception (Cohen et al. 1996, s. viii). Projektet startade med hypotesen att det allt intensivare transnationella utbytet av nyhets- material skulle leda till att journalister i olika delar av världen ut- vecklar alltmer likartade professionella synsätt och bedömningar, kort sagt att en global nyhetskultur håller på att utvecklas. Efter hand kom forskarna dock att lägga allt större vikt vid en motver- kande tendens som de kallar för ”domestication”, dvs. att medier i

123

D EMOKRATIN OCH GLOBALISERINGEN

olika länder och lokala kulturer ger de internationella nyheterna, som förmedlas genom exempelvis EVN, varierande uttolkning och mening i syfte att anpassa dem till den egna publiken. I projektet visar man också dels att transnationella nyheter som förmedlats av EVN får tämligen skiftande utformning och tolkning i olika länders TV-nyheter, dels att publikens värdering av olika nyheter inte alltid överensstämmer särskilt väl med vad redaktionernas gatekeepers tror om publikens preferenser. Deras generella slutsats är att också de journalister som sysslar med utlandsnyheter på nyhetsredaktio- nerna eller som utrikeskorrespondenter måste behålla sin nationella identitet för att kunna anpassa nyheterna till publikens kulturella förutsättningar. Endast en mycket liten kategori verkligt globala kommunikatörer eller journalister som fungerar som samordnare inom EVN eller som arbetar för de globala nyhetsnäten kommer att släppa förankringen i sin ursprungliga miljö och utvecklas till en slags övernationell eller överkulturell profession (Ibid., s. 152 ff.).

Dessa två studier ger en nyanserad bild av globaliseringsproble- matiken i samband med transnationell nyhetsjournalistik. Det finns uppenbarligen delvis motverkande tendenser och det vore alltför enkelt att påstå att utvecklingen går mot en klart monolitisk situa- tion där exempelvis amerikansk kultur och värdesystem väller in ofiltrerat genom de nationella medierna. Det kan visserligen vara viktigt att notera begränsningarna i de båda studierna – det är också något som forskarna själva framhåller. Exempelvis är det naturligtvis äventyrligt att generalisera från undersökningar som i bästa fall om- fattar ett par månader. Inte heller kan man säga att projekten på ett tillfredsställande sätt lyckas besvara frågan om de nationella TV- systemen tenderar att konvergera eller divergera i kvalitativt hän- seende, vilket ändå tycks ha varit en ursprunglig tanke i Global Newsroom-projektet (Gurevitch et al. 1991). För att genomföra en sådan analys är det viktigt att kunna följa nyhetsförmedligen över tid i ett flertal olika kanaler och det har man tyvärr inte gjort i detta projekt trots att man i olika sammanhang indikerar ett process- perspektiv på nyhetsflödet.

Om man ska kunna ge ett välgrundat svar på det problem som enligt min uppfattning är kärnfrågan som aktualiserades av kultur- imperialismteorin, nämligen om utvecklingen går mot större globalt inflytande för synsätt och värderingar som är förankrade i den ame- rikanska kulturen krävs klarare begreppsbestämningar, större preci- sion i analyserna och en metod som möjliggör systematiska kompa- rationer över tid. För det första bör det i analyserna göras klart om konvergenstesen avser den kvantitativa utveckligen av handeln med

124

S TIG A RNE

N OHRSTEDT

 

 

medieprodukter eller om den avser förändringar rörande innehålls- liga och kvalitativa förhållanden i de symbolflöden som rör sig över nations- och kulturgränserna. För det andra förefaller det viktigt att ge konvergensbegreppet en stringent innebörd, vilket innebär att konvergens inte endast definieras som överensstämmelse vid en given tidpunkt, dvs. synkront. I stället bör det definieras inom ra- men för ett processperspektiv, vilket skulle innebära följande defi- nition: konvergens innebär ett gradvis närmande av meningsskapandet hos tidigare skilda nationella eller kulturella system. För det tredje är det inte fruktbart att tolka kulturimperialismteorins tes om konver- gens så att den skulle avse en generell, global tendens mot allt större enhetlighet, t.ex. i nyhetsförmedlingens ämnesval och geografisk fokusering. Snarare bör konvergenstesen definieras som ett anta- gande om att den amerikanska uppfattningen över tid kommer att få ökande genomslag i sammanhang där USA:s vitala intressen är berörda, såsom i internationella konflikter där man är en av parter- na. I varje fall om man ser konvergensfrågan i ett maktperspektiv är det viktigt att den studeras i sammanhang där maktpåverkan kan antas förekomma. Slutligen krävs att analyserna är både diakront och synkront komparativa, dvs. att man utvecklar metoder för att samtidigt jämföra ”avståndet” mellan olika nationella nyhetssystem och hur detta förändras över tid (jfr Ekecrantz 1998).

Ett försök att pröva dominans- och konvergenshypoteserna

Enligt min personliga uppfattning är det alltför vanligt att frågorna om globaliseringen endast blir föremål för teoretiska resonemang utan närmare underbyggnad i empirisk forskning. Här framstår de två projekt som jag hänvisade till i förra avsnittet som positiva undantag från mönstret. Men det finns uppenbarligen mer att göra på området och jag ska här kort nämna erfarenheterna från ett pro- jekt som jag själv medverkat i och där vi har försökt implementera slutsatserna om vad som krävs för att på ett relevant sätt undersöka frågan om USA:s dominans inom den medialiserade nyhetskulturen i samband med internationella konflikter.

I projektet Journalism in the New World Order1 har vi studerat nyhetsförmedlingen från Gulfkriget 1990–1991 i fem länder med olika metoder, både kvantitativa och kvalitativa. Enligt projektets teoretiska perspektiv var Gulfkriget den första större konflikt där frågan, om vad den Nya världsordningen egentligen innebär med avseende på de globala maktförhållandena i allmänhet och för mak- ten över medierna i synnerhet, ställdes helt konkret. Det blev med

125

D EMOKRATIN OCH GLOBALISERINGEN

andra ord särskilt intressant att undersöka om och i vilken mån den enda återstående supermakten hade möjlighet att kontrollera det globala nyhetsflödets dagordning och innehåll. Det har också fun- nits andra utgångspunkter för projektet, t.ex. mediernas roll för eskalerings- eller deeskaleringsprocesser i samband med internatio- nella konflikter. Men jag begränsar mig här till dominans- och kon- vergensfrågorna.

Mediematerialet består av nyheter om Gulfkriget i tre tidningar och ett ledande TV-nyhetsprogram från vardera fem länder: Fin- land, Norge, Sverige, Tyskland och USA. Sammanlagt har ca trettio dagar från tio s.k. timespots fördelade över en period av ca två och ett halvt år valts ut. Detta för att få med rapporteringen från ett antal viktiga moment under det utdragna händelseförloppet. Allt som allt bestod materialet av drygt fyratusen artiklar och inslag.

Det är framför allt två huvudresultat som förtjänar att nämnas i det här sammanhanget: För det första kan vi konstatera att rappor- teringen från Gulfkriget i betydande utsträckning handlade om att för en närmast global publik berätta om USA:s politiska linje i kon- flikten. Eftersom USA var drivande i processen fokuserade medier- na genomgående på beslut, bedömningar och kommentarer på den amerikanska agendan. Därigenom kom den ledande supermakten att utöva internationell eller global makt delvis via medierna. Denna ledande roll blev desto tydligare eftersom de politiska eliterna i flera andra länder intog en vänta och se-attityd.

För det andra betyder detta emellertid inte att USA:s politiska linje i konflikten beskrevs på samma sätt i alla medier oberoende av nationell kontext. Även om USA:s syn uppmärksammades stort i samtliga medier varierade perspektiven och vinklingarna markant beroende på lokala historiska förhållanden i varje land. Nyheterna blev ”domesticerade” på så sätt att bilden av USA:s politik färgades olika på grund av varierande prioriteringar och kommentarer i varje enskilt medium. I vissa fall beror detta uppenbarligen på medietyp eller mediegenre. Men mer betydelsefullt här är att rapporteringen kännetecknas av nationella mönster för tillägnelse och domestice- ring. Detta kan kort exemplifieras med hur propagandan påverkade mediediskurserna. Men innan jag gör det bör det understrykas att dessa nationella mönster inte automatiskt leder till någon given slutsats beträffande USA:s hegemoni. De behöver inte innebära att USA skulle sakna förmåga att prägla rapporteringen med sin propa- ganda. Huruvida detta är fallet är avhängigt karaktären hos dessa variationer, dvs. om de betyder att USA:s propagandaintressen gyn- nas eller missgynnas och hur stabila mönstren är över tid.

126

S TIG A RNE

N OHRSTEDT

 

 

I en av delstudierna i projektet analyseras Voice of America’s (VOA) ledare för att få en auktoritativ utgångspunkt för analyserna av i vilken utsträckning den amerikanska propagandan slog igenom i medierapporteringen. Laurien Alexandre som svarade för denna analys visar att USA-koalitionens agerande entydigt beskrevs som ett uppdrag från FN, att USA:s enda motiv var att befria Kuwait och att etablera en ny världsordning där frihet och rättvisa skulle råda. I denna propagandabild undviks eller nedtonas de ekonomiska sanktionerna, fredsinitiativ från tredje part uppmärksammas mycket sparsamt, om de inte avfärdas som ytterligare vilseledningsförsök från Saddam Hussein för att splittra koalitionen. Slutligen är ett centralt inslag i VOA:s ledare att Saddam Hussein beskrivs som ett lika farligt hot mot världsfreden som Adolf Hitler (Alexandre, under utgivning). Denna rekonstruktion av den amerikanska propa- gandabilden av konflikten bekräftas också i sina huvuddrag i flera andra studier (se t.ex. bidragen i Bennett & Paletz 1994 och Kellner 1992, s. 63).

Är det då denna bild som också nyhetsmedierna förmedlar? Som jag betonade ovan har vi inte utan vidare antagit att den bild av kon- flikten som USA:s politiska och militära ledning vill sprida automa- tiskt och oretuscherat förmedlas av medierna i det transnationella nyhetsflödet. Tvärtom har vi inriktat oss på att undersöka på vilket sätt nyheterna domesticeras och rekontextualiseras och hur de däri- genom transformerar propagandan så att den anpassas till de lokala eller nationella kontexterna, vilket antingen kan innebära att den motverkas eller understöds.

I korthet blir projektets slutsats i denna del att ju mer medielan- dets utrikes- och säkerhetspolitik är förbunden med USA och NATO desto mer tenderar mediediskursen att understödja den amerikanska propagandaversionen om kriget. Exempel på detta är bland annat att bilden av Saddam Hussein som en ny Hitler överlag är betydligt mer framträdande i de amerikanska medierna än i de europeiska. Vidare ger analyserna vid handen att detta drag är mer framträdande i norska och tyska medier än i finska och svenska, när man jämför de europeiska medierna med varandra. Ytterligare en indikation bland flera ska nämnas här: FN uppmärksammas minst i de amerikanska medierna och mest i de finska och svenska, och det är också i de två sistnämnda mediegrupperna som idealiseringen av FN är mest framträdande (Nohrstedt & Ottosen, under utgivning).

Konvergensanalysen, som alltså går ut på att jämföra om de europeiska medierna över tid närmar sig den amerikanska propa- gandabilden i sin skildring av konflikten, visar bland annat att det är

127

D EMOKRATIN OCH GLOBALISERINGEN

de finska och svenska mediegrupperna som är minst benägna att ge uttryck eller utrymme för positiva attityder till president Bush och den amerikanska polititiken initialt. Efter en tid blir dock rapporte- ringen också i dessa grupper mer ”pro-amerikansk”. Till detta ska också tilläggas att analyserna ger flera indikationer på att både den norska och den tyska kontexten innebär att medierna befinner sig i en korstryckssituation. Det förefaller t.ex. som att kurders och shias lidande i krigets förlängning innebar särskilt stor vånda i mediedis- kurserna i dessa länder, eftersom det är i dessa medier som publiken får den allra mest positiva skildringen av införandet av de flygför- budszoner som självsvåldigt proklamerats och upprätthållits av USA, Storbritannien och Frankrike efter Iraks kapitulation. Vid denna tidpunkt är de norska och tyska medierna till och med mer pro-amerikanska än de amerikanska. Bidragande är här också att de amerikanska medierna i denna fas nedtonar sin rapportering och vänder uppmärksamheten mot bland annat de ekonomiska proble- men på hemmaplan (ibid.).

Sammanfattningsvis leder projektet till slutsatsen att USA i Gulfkriget verkligen tycks ha haft en hegemonisk position som också innebar att den propagandabild som först utvecklades av en konsultfirma på uppdrag av exilkuwaitier och sedan användes i den amerikanska propagandan fick allt större genomslag i nyhetsflödet globalt. I vilken utsträckning denna position också på längre sikt innebär amerikansk dominans i det transnationella mediesystemet är svårare att säga. En hel del talar för att propandakriget i samband med större internationella konflikter innebär mycket speciella dis- kursiva förutsättningar för medier och journalister som inte kan generaliseras till mer normala tillstånd då det råder större diskursiv öppenhet. Detta innebär givetvis att de resultat som det här pro- jektet kan rapportera inte är mer än ett begränsat bidrag till forsk- ningen om kulturimperialismen. Mycket annat är viktigt att studera i framtiden om frågorna ska kunna få mer definitiva svar. Till exem- pel vilket meningsskapande som är kopplat till den betydande ame- rikanska exporten av krigs- och actionfilm. Eller vilken betydelse diskussionerna på Internet och webben om de vanliga massmedier- nas innehåll, exempelvis i samband med internationella kriser och konflikter, har för publikens meningsskapande och för opinions- bildningen. Eller vad avsaknaden av information i våra medier om hur man i tredje världen ser på det internationella mediesystemet får för konsekvenser för möjligheterna att i vår kultur tillägna sig en mer global utblick.

128

S TIG A RNE

N OHRSTEDT

 

 

Demokratin och opinionsbildningen i en globaliserad värld

I samband med de amerikanska bombningarna av Hanoi julen 1972 gjorde Olof Palme, Sveriges statsminister, i ett tal ett mycket upp- märksammat och synnerligen kritiskt uttalande mot USA. Han liknade bombningarna med andra kända krigsförbrytelser som bland annat facisternas bombningar av Guernica under Spanska inbördes- kriget. När USA under Kosovokriget 1999 bombar civilbefolkning- en och TV-stationer i Belgrad uttrycker Sveriges politiska ledare ”förståelse”. Något har uppenbarligen förändrats i svensk utrikes- politik och jag hävdar att det har att göra med strukturella föränd- ringar och därmed nya förutsättningar för att driva en nationellt självständig utrikespolitik i den Nya världsordningen. Det handlar alltså, enligt min bedömning, inte om att det här skulle vara en helt annan situation, att Kosovo 1999 inte kan jämföras med Vietnam 1972. Naturligtvis är det två olika historiska situationer, men det är inte detta som förklarar skillnaden i det svenska agerandet utan den måste snarare förklaras av faktorer som har att göra med den svens- ka politikens beroenderelationer till omvärlden.

Det är två saker som skett och som radikalt förändrat den svens- ka utrikespolitikens förutsättningar. För det första innebär det svenska EU-medlemskapet, som det tydligt angavs i samband med ansökan om medlemskap, att Sverige offrar en del av den nationella suveräniteten för att i gengäld få möjlighet att påverka unionens politik. Som medlem i EU är Sverige skyldigt att underordna sig utvecklingen mot en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik. Det är alltså praktiskt taget otänkbart att Sverige offentligt skulle kritisera NATO:s krigföring på Balkan eftersom de ledande länderna inom EU samtidigt är medlemmar i det nordatlantiska försvarssamarbetet. Möjligheterna till en självständig svensk utrikespolitik har alltså urholkats. Politiken bestäms på en högre regional nivå, men detta är inte enbart en effekt av EU-medlemskapet.

För det andra är det nämligen inte bara till EU-nivån som Sverige har förlorat sitt utrikespolitiska initiativ. Den Nya världsordningens centrala ekonomiska och militära styrkeförhållanden innebär att det finns ett starkt egenintresse hos t.ex. svenskt näringsliv och svenskt försvar att upprätthålla goda relationer med USA. Att också den svenska politiska lyhördheten ökar för vad som är gångbart i Washington är knappast förvånande. På ett sätt som för tankarna till

129

D EMOKRATIN OCH GLOBALISERINGEN

svensk anpasslighet under Andra världskriget ser vi hur intresse- politiken ersätter en självständig politik med moralisk integritet.

Mediernas betydelse för hur utrikespolitiken utformas ska inte överdrivas. När allt kommer omkring låter sig knappast regeringar ledas av det som avhandlas på ledar-och debattsidor och knappast heller av det som rapporteras i nyheterna. Visserligen kan mediernas uppmärksamhet framtvinga ett ställningstagande i vissa frågor, men hur den politiska eliten förhåller sig, vilken politisk linje man väljer, baserar sig ändå på andra informationer och egna bedömningar. Men det finns en påverkan som medierna har på de politiska beslutsfat- tarna som inte kan ignoreras. Nämligen att medierna skapar den bild av allmänna opinionen som i vissa fall kan bli vägledande för poli- tikernas ställningstaganden. När det gäller internationella konflikter blir denna form av mediepåverkan särskilt intressant, eftersom det nästan uteslutande är mediernas prioriteringar som kommer att avgöra vilka opinioner som uppmärksammas. Medierna skapar en bild av en internationell eller global opinion, men det är troligt att denna endast existerar som en mediekonstruktion. I den mån före- ställningen om denna opinion blir politikens utgångspunkt kommer medierna indirekt att gripa in i och påverka det faktiska skeendet (jfr Gurevitch 1991).

Den ”världsopinion” som medierna sålunda konstruerar är någonting artskilt från vad som vanligtvis avses med begreppet opinion. Enligt en inom samhällsvetenskapen välkänd analys av Jürgen Habermas bör man skilja mellan en opinion som grundar sig på ett öppet och rationellt meningsutbyte mellan enskilda individer, å den ena sidan, och, å den andra sidan, en opinion som påförs all- mänheten ovanifrån utan egentlig diskussion mellan medborgarna. Habermas talar om detta som olika slags offentligheter där den förra betraktas som en autentisk form och den senare som en mer eller mindre falsk eller acklamatorisk form av offentlighet (Habermas, 1984). Det finns en omfattande diskussion om hur hållbar Haber- mas’ analys är som jag inte ska gå in på här. Mitt syfte är endast att använda hans distinktion för att karaktärisera den av medierna konstruerade opinionen kring internationella konflikter som ett extremt tydligt fall av ”acklamatorisk” offentlighet eller opinions- bildningsprocess. De uppfattningar och åsikter som kommer fram i den transnationella nyhetsförmedlingen och i de medierade debat- terna kring internationella konflikter kommer i ännu större ut- sträckning än när det gäller nationella eller lokala frågor att domi- neras av de internationellt ledande politikerna. Det finns knappast någon realism i föreställningen att medierna skulle kunna utgöra en

130

S TIG A RNE

N OHRSTEDT

 

 

global offentlighetssfär av det slag som Habermas ser som autentisk, eftersom det finns föga utrymme för att en medborgaropinion underifrån skulle kunna få genomslag i denna (jfr Tomlinson 1994).

Däremot har politiker som USA:s president och andra stor- maktsledare en självklar plats i denna transnationella offentlighet som upprättas av det transnationella nyhets-och opinionsutbytet. Även om också andra opinioner kommer till tals har de ett betydligt sämre utgångsläge, eftersom deras möjligheter att påverka den in- ternationella konfliktens utveckling bedöms vara mindre, varför de tillmäts mindre intresse och får mindre uppmärksamhet i medierna. På detta sätt blir journalistiken en faktor som i själva verket bidrar till att reproducera de internationella maktförhållandena. I den mån som medborgarna tillfrågas om sin åsikt i frågan, t.ex. vid opinions- mätningar, är det denna supermaktsdominerade bild av ”världs- opinionen”, som de i de flesta fall utgår från, och det vore närmast anmärkningsvärt om de förmådde inta en helt självständig hållning. Ur opinionsbildningssynpunkt medverkar alltså medierna till en process som i mycket liknar ett självspelande piano där musiken har skrivits av de internationellt ledande makthavarna. Både politiska ledare och allmänheten bibringas en självförståelse, en syn på Sveriges betydelse internationellt som ytterst marginell. Som exem- pel kan nämnas en analys av Dagens Nyheters rapportering om kriget i Bosnien där det framgår att denna riksledande tidning framställer riksdagsdebatten i början av augusti 1995 kring den svenska truppens ställning och uppgifter under NATO:s ledning som ett oväsentligt käbbel i en fråga som i praktiken redan är avgjord. EU:s ”Höge representant”, dvs. Carl Bildt – vid denna tid dessutom fort- farande moderat partiledare – får bland annat uttala sig och uttryck- er sin ”häpnad” över oenigheten i svenska riksdagen och att frågan hur som helst avgörs på den internationella nivån. I DN behandlas denna fråga, som rör fundamentala aspekter i den svenska utrikes- och säkerhetspolitiken, på ett sätt som inte inbjuder till en öppen politisk diskussion (Berglez 1999).

Det är sannolikt att en mediebild som beskriver den svenska de- mokratins debatter och beslut som betydelselösa dels minskar in- tresset för politiken, dels bidrar till att den svenska utrikespolitiken anpassas till framför allt den amerikanska politiska linjen – genom mediernas selektiva fokusering på och prioritering av hur tongång- arna går i Washington framstår denna ju som det som ”världs- opinion” önskar och kräver. Mot den bakgrunden är det naturligt att också det svenska politiska etablissemanget ansluter sig till samma politiska linje. Endast om man aktivt efterfrågar alla de opinioner

131

D EMOKRATIN OCH GLOBALISERINGEN

och röster som inte blir hörda i medierna, t.ex. i tredje världen, finns det anledning att förvänta sig en mer självständig svensk utrikespoli- tik. För detta krävs alltså en verkligt global offentlighet där medbor- garna har tillgång till ett brett spektrum av perspektiv och synvinklar på de internationella händelserna. Är det lokaler som den kurdiska pizzerian som krävs för att en sådan globalisering av vår offentlighet ska bli verklighet?

Noter

1 Projektet har bl.a. erhållit forskningsanslag från Riksbankens Jubileumsfond och Nordiska samarbetsnämnden för samhällsvetenskaplig forskning.

132

S TIG A RNE

N OHRSTEDT

 

 

Referenser

Alexander, L. (under utgivning) ”Voicing the Gulf: The Voice of America Constructs the Gulf War”, i Nohrstedt, S. A. & Ottosen, R. (red.) Journalism and the New World Order. Gulf War, National News Discourses and Globalization. Nordicom

Bennet, W. Lance & Paletz, David (eds.) (1994) Taken By Storm: The Media, Public Opinion, and US Foreign Policy in the Gulf War.

Chicago, Ill: The University of Chicago Press

Berglez, P. (1999) Bilder av FN och NATO. Örebro: Studier i kom- munikation och medier, nr 15, Örebro universitet

Carlsson, U. (1998) Frågan om en ny internationell informationsord- ning. Göteborg: Institutionen för journalistisk och masskommuni- kation, Göteborgs universitet

Cohen, Akiba A., Mark R. Levy, Itzhak Roeh & Michael Gurevitch (1996) Global Newsrooms, Local Audiences. A Study of the Eurovision News Exchange. London: John Libbey & Company Ltd.

De Bens, E., Kelly, M. & Bakke, M. (1992) ”Television Content: Dallasification of Cultures?” i Siune, K. & Truetzschler, W. (eds.)

Dynamics of Media Politics. London: Sage

Ekecrantz, J. (1998) ”Modernitet, globalisering och medier”, Sociolo- gisk Forskning, nr 3–4

Golding, Peter & Phil Harris (1997) ”Introduction”, i Peter Golding. & Phil Harris, (eds.), Beyond Cultural Imperialism. Globalization, communication & th new international order. London: Sage

Gurevitch, M., Levy, M.R. & Roeh, I. (1991) ” The Global Newsroom: convergences and diversities in the globalization of television news”, i Dahlgren, P. & Sparks, C. (eds.) Communication and Citizenship.

Journalism and the Public Sphere. London: Routledge

Hamelink, C. (1997) ”MacBride with Hindsight”, i Peter Golding. & Phil Harris, (eds.), Beyond Cultural Imperialism. Globalization, communication & th new international order. London: Sage

Hannerz, U. (1992) Cultural Complexity. New York: Columbia University Press

Hannerz, U. (1996) Transnational Connections. Culture, People, Places.

London: Routledge

Herman, E.S. & McChesnay, R.W. (1997) The Global Media. London: Cassell

133

D EMOKRATIN OCH GLOBALISERINGEN

Hjarvard, S. (1995) Internationale TV-nyheter (Akademisk Forlag 1995)

Kaitatzi-Whitlock, S. (1997) ”The Privatizing of Conditional Access Control in the European Union”, Communicatons & Strategies, nr 25, 1st quarter

Kellner. D. (1992) The Persian Gulf War. Boulder, Col.: Westview Press

Many Voices One World (1980) International Commission for the Study of Communications Problems. London: Kogan Page

Mazzoleni, G. & Palmer, M. (1992) ”The Building of Media Empires”, i Siune, K. & Truetzschler, W. (red.) Dynamics of Media Politics. London: Sage

Nohrstedt, S.A. & Ottosen, R. (under utgivning) ”Summary and Conclusion: Globalization and the Gulf Conflict 1990–98: Challenges for War Journalism in the New World Order”, i Nohrstedt, S.A. & Ottosen, R. (red.) Journalism and the New World Order. Gulf War, National News Discourses and Globalization.

Nordicom

Oliveira, O.S. (1993) ”Brazilian Soaps Outshine Hollywood: Is Cultural Imperialism Fading Out?”, i Nordenstren, K. & Schiller, H.I. (red.) Beyond National Sovereignty: International Communica- tion in the 1990s. Norwood, N.J.: Ablex

Robertson, Roland (1992) Globalization. Social Theory and Global Culture. London: Sage

SIPRI (1996) SIPRI Yearbook 1996. Armaments and Disarmarment and International Security. Oxford: Oxford University Press

Siune, K. & Hultén, O. (1998) ”Does Public Broadcasting Have a Future?”, i McQuail, D. & Siune, K. (eds.) Media Policy. Conver- gence, Concentration & Commerce. London: Sage

Srebreny-Mohammadi, et al. (1997) ”Editors’ introduction – Media in global context”, i Srebreny-Mohammadi, A., Winseck, D., McKenna, J. & Boyd-Barrett, O. (red.) Media in Global Context . A Reader. London: Arnold

Statistical Yearbook ‘99. Council of Europe: European Audiovisual Observatory, 1999

134

EU, medborgarkultur och mediernas demokratiska uppgift

Peter Dahlgren

Demokratin ‰r ett ideal som de flesta i v‰rlden i dag kan ansluta sig till, ‰ven om innebˆrden av begreppet ofta kan vara omtvistad. I likhet med alla ideal finns det alltid diskrepanser till verkligheten (oavsett hur man definierar demokrati) men som den brittiska poli- tiska filosofen John Dunn (1993) s‰ger, ‰ven om demokrati ‰r nÂgot vi aldrig kan uppn fullt ‰r det samtidigt nÂgot vi aldrig fÂr sluta str‰va efter. Fˆr demokratins skull fÂr vi inte heller upphˆra med att diskutera dess brister. Fˆr att nÂgot som vi kan betrakta som en demokrati ska kunna fungera finns det sj‰lvfallet mÂnga olika villkor som mÂste uppfyllas. Inom de flesta v‰sterl‰ndska nationalstater i dag, inklusive Sverige, finns det rˆster som menar att en del av dessa villkor har blivit problematiska. En del av de fˆruts‰ttningar som de demokratiska systemen har byggt p under efterkrigstiden hÂller p att fˆr‰ndras och mÂnga anser att samh‰llet generellt och i synner- het demokratin befinner sig i en period av omdaning. I Sverige har vi kanske tenderat att ta demokrati fˆr givet de senaste decennierna, men vi bˆrjar inse att den kr‰ver vÂr uppm‰rksamhet (se t.ex. Hvit- felt och Karvonen 1999). Historiskt sett finns det inga garantier fˆr demokratibygget, bara b‰ttre eller s‰mre fˆruts‰ttningar. Vi bˆr d‰rfˆr inte inbilla oss att demokrati kommer till stÂnd bara fˆr att reglementen och retoriken med god vilja framhÂller begreppet.

Att man har byggt upp inom Europa en ˆverstatlig struktur, den Europeiska unionen, EU, som ska fungera p ett demokratiskt s‰tt, gˆr inte situationen enklare. Den demokratiska utmaningen blir allts ‰nnu stˆrre n‰r den ska avnationaliseras och globaliseras (se t.ex. Amn 1999a, 1999b). Sveriges intr‰de i EU 1995 utgˆr den mest omfattande och komplexa utmaningen av demokratin under andra halvan av 1900-talet. Hur man tar steget frÂn en fˆrest‰llning

135

EU, MEDBORGARKULTUR OCH MEDIERNAS DEMOKRATISKA UPPGIFT

om demokrati som har formats av nationalstaten under Ârhundrade- na till en demokrati som ska fungera inom ett politiskt-administra- tivt system vars konturer ligger helt utanfˆr den nationella erfaren- heten ‰r inte nÂgonting vi har fullt grepp om. Min utgÂngspremiss ‰r att eftersom vi befinner oss inom EU och EU gˆr ansprÂk p att te sig som en demokratisk konstruktion, ‰r det angel‰get att demokrati som en normativ princip inte sl‰pps eller fˆrsvagas, utan utnyttjas och utvecklas s mycket som mˆjligt. Vi mÂste st‰ndigt fˆrsˆka hˆja oddsen fˆr demokratins framgÂng. Vi kanske slutligen kommer fram till att EU ‰r omˆjligt sett frÂn ett demokratiperspektiv. I s fall kan vi fundera p uttr‰de, men enligt min uppfattning ‰r det ‰n s l‰nge fˆr tidigt att dra en sÂdan slutsats. Att bygga upp fungerande demokratiska strukturer, processer och rutiner i ett nytt sammanhang tar lÂng tid och vi befinner oss fortfarande i starten av vÂra anstr‰ngningar inom EU.

I detta kapitel tar jag upp Sveriges EU-medlemskap utifrÂn de- mokratins horisonter. Demokrati ‰r ett prismatiskt begrepp; be- greppet belyser olika saker beroende p hur vi vinklar det. Min vin- kel betonar vikten av en medborgarkultur fˆr EU:s demokratiska karakt‰r samt mediernas roll i detta. N‰r vi resonerar om medierna och demokrati framhÂller vi vanligtvis betydelsen av information fˆr den demokratiska offentligheten. Medborgarna mÂste ha tillgÂng till sÂv‰l viktiga och korrekta fakta som idÈer och debatt om aktuella h‰ndelser. Detta st‰mmer, det ‰r centralt. Men det ‰r inte tillr‰ck- ligt; utˆver det dagliga informationsflˆdet kr‰vs ocks det jag kallar fˆr en medborgarkultur, nÂgot som har en fˆrankring i m‰nniskors sedvanor, deras s‰tt att t‰nka och agera i vardagen, nÂgot vars be- skaffenhet ‰r mer lÂngvarigt och som kan utgˆra ett sorts kulturellt fˆrrÂd av relativa stabila demokratiska resurser i samh‰llet.

Medborgarkulturen ‰r nÂgot som (i b‰sta fall) v‰xer fram hos allm‰nheten och den gˆr s i samspel med medierna och deras jour- nalistiska uppgifter. Medierna kan inte p egen hand skapa en med- borgarkultur ñ andra samh‰llsfaktorer bidrar ocks till hur allm‰n- heten fˆrhÂller sig till demokratin ñ men jag skulle framhÂlla att i det medialiserade senmoderna samh‰llet fÂr medierna en alltmer framtr‰dande roll inom de flesta sf‰rerna, inte minst i det politiska livet (Bjˆrnsson och Luthersson 1997; Castells 1999; Thompson 1995). Man kan s‰ga att i dagsl‰get ‰r det inte bara s att medierna bevakar det politiska livet, utan att en stor del av det politiska livet ‰ger rum i mediernas symboliska rum. Dvs. mycket av politiken ñ h‰ndelser, uttalande ñ existerar enbart i relation till medierna och ‰r direkt skapade fˆr mediebevakning. Denna tendens i sig ‰r inte helt

136

P ETER

D AHLGREN

 

 

oproblematisk, men vissa har kanske ˆverskattat dess omfattning (Baudrillard 1983) genom att h‰vda att politiken har reducerats till att enbart bli ett mediespektakel. Utan att ta till sÂdana ˆverdrifter kan vi ‰nd konstatera att mediernas innehÂll och framst‰llnings- former spelar en viktig roll fˆr att uppr‰tthÂlla och pr‰gla medbor- garkulturen.

Utˆver att uppfylla de klassiska journalistiska dygderna vad g‰l- ler information mÂste medierna allts ‰ven fr‰mja en medborgar- kultur. I ett internationellt perspektiv har medierna i Sverige lyckats ganska bra med detta, ‰ven om de i nuvarande l‰ge har blivit allt mer kritiserade. FrÂgan ‰r om det blir mˆjligt att ñ p sikt ñ bygga upp nÂgon modest motsvarighet till den nationella medborgarkulturen p europeisk nivÂ. Detta kan vi inte veta p fˆrhand, men vad jag ska gˆra h‰r ‰r att specificera de viktiga dimensionerna i den nationella medborgarkulturen ñ s‰rskilt medborgarnas identitet ñ och fˆrtyd- liga vilken roll medierna har fˆr denna kultur p nationell och inter- nationell nivÂ. D‰refter tar jag upp nÂgra tendenser i det senmoder- na samh‰llet som inverkar p medborgarkulturen och jag avslutar med ett resonemang om mediernas villkor och mˆjligheter att fr‰m- ja en demokratisk medborgarkultur inom EU.

Mitt syfte ‰r allts att fˆrtydliga vilken utmaning medierna stÂr infˆr, i kampen att fˆrst‰rka EU:s demokratiska karakt‰r: hur blir det nu n‰r vi har fˆrflyttat oss till den europeiska nivÂn? Sj‰lvfallet ‰r kampen fˆr demokrati inte enbart mediernas ansvar ñ den angÂr oss alla ñ men det ‰r detta jag lyfter fram h‰r. I konkreta termer ‰r grundfrÂgan hur de svenska medierna kan bidra till att skapa en medborgarkultur inom den europeiska offentliga sf‰ren. Jag ‰r inte sj‰lv journalist och gˆr inte ansprÂk p att s‰ga hur medierna kon- kret ska skˆta sitt jobb. D‰remot hoppas jag kunna precisera nÂgra fundamentala villkor vad g‰ller medierna fˆr demokratin inom EU.

Medlemskapets ambivalens

Tre glimtar frÂn den svenska mediala offentligheten:

1) Under vÂren 1998 stod Sverige infˆr en mycket viktig frÂga: att ratificera det nya Amsterdamfˆrdraget eller inte. I Danmark, Irland och Portugal hade man best‰mt sig fˆr att folkomrˆsta om detta fˆrdrag, som utgˆr en ny grundlag fˆr EU. Det omfattande Amsterdamfˆrdraget medfˆr viktiga fˆr‰ndringar bl.a. i syssels‰tt- ningskapitalet, ˆppenhetsÂtaganden, j‰mst‰lldhetsambitioner och miljˆmÂl. Fˆrdraget utgˆr ett steg mot ett mer federativt system,

137

EU, MEDBORGARKULTUR OCH MEDIERNAS DEMOKRATISKA UPPGIFT

samtidigt som det fr‰mjar demokratin inom EU bl.a. genom ˆkad ˆppenhet och en fˆrst‰rkt roll fˆr Europaparlamentet visavi EU- Kommissionen. Detta fˆrdrag ‰r komplext, det ‰r ett resultat av politiska fˆrhandlingar och kompromisser och ‰r av sÂdan karakt‰r att det tillfredsst‰ller mÂnga p en del punkter men s‰kert inte alla p samtliga punkter. I Sverige best‰mde man p regeringsniv att inte hÂlla nÂgon folkomrˆstning eftersom man ansÂg att fˆrdraget trots allt inte ‰ndrade p maktbalansen mellan EU och medlemsl‰n- derna.

I medierna var information om och debatten kring detta viktiga steg minimal. NÂgra stickprov ger en viss bild: Sverige skrev p av- talet den 29 april. Under hela april hade Aktuellts kv‰llss‰ndning kl. 21.00 totalt tv inslag om Amsterdamfˆrdraget. Det ena visades den 28 april, ett inslag p nio minuter, inklusive en fyra minuter lÂng intervju med utrikesministern Hjelm-WallÈn. Det andra inslaget vi- sades dagen d‰rp och var tv minuter lÂngt. TV4:s Nyheter hade under perioden 980201 till 980429 ett inslag, detta den 29 april. Aftonbladet hade 7 artiklar under samma period. Det var betydligt b‰ttre st‰llt med Svenska Dagbladet som ‰gnade 40 artiklar Ât Amsterdamfˆrdraget under perioden 980101 till 980429, men pro- filen p dess l‰sarkrets ‰r knappast representativ fˆr den svenska allm‰nheten.

2) Ett Âr senare, under vÂren 1999 var det dags fˆr EU-val och infˆr valet var prognoserna nÂgot pessimistiska vad g‰ller valdeltagande: Sifo spÂdde att det skulle bli drygt 58 procent, medan Temo endast fˆrv‰ntade ett deltagande mellan 52 och 57 procent. Som bekant blev valdeltagandet 38,3 procent. Sverige kan kanske trˆsta sig en aning med tanke p att vi knappast var v‰rst i detta avseende. I vÂrt grannland Finland, som vi i Sverige ibland kan uppfatta som betyd- ligt mer EU-entusiastiskt, lÂg valdeltagandet p 30,1 procent, medan i det motstr‰viga Storbritannien var det 23,0. Det kosmopolitiska Holland visade endast 29,9 procents deltagande ñ medan dennes granne Belgien, d‰r EU har sitt hˆgkvarter, presterade 90,0 procent. Bland de stora EU l‰nderna ledde Italien valdeltagandet med 70,8 procent, Spanien fˆljde med 64,3 procent, Frankrike 47,0 procent och Tyskland 45,2 procent. Spridningen var allts stor och ‰ven i de ‰ldre medlemsl‰nderna var deltagandet i stort sett inget att jubla ˆver. Valdeltagandet ‰r givetvis enbart en indikation p h‰lsotill- stÂndet i en demokrati, men det mÂste betraktas som en central sÂdan. I Sverige blev det naturligtvis mycket diskussion om det lÂga valdeltagandet, om îsveketî bland v‰ljarna, om politikerna som inte

138

P ETER

D AHLGREN

 

 

drev en mer engagerande debatt kring de stora frÂgorna och om medierna som inte gjorde mer fˆr att informera och entusiasmera v‰ljarna. (En analys av de svenska medierna infˆr EU-valet finns i Johansson 1999.)

3) I dag tycks svenskarna vara mycket missnˆjda med EU. PÂ frÂgan om det egna landet har fÂtt nytta av EU-medlemskapet ligger Sverige l‰gst (Lindahl 1999); endast 27 procent av v‰ljarna svarar ja. N‰st l‰gst siffror visas fˆr Storbritannien med 37 procent, t‰tt fˆljt av Finland och Tyskland med 39 procent. PÂ ˆvre delen av skalan finns îde nˆjdaî: Irland toppar med 85 procent, Grekland med 76 och Danmark 70. I Sverige har utvecklingen av v‰ljarnas Âsikter om EU lett till att ca 40 procent i huvudsak ‰r fˆr EU-medlemskap och ca 40 procent som i huvudsak ‰r emot. Cirka 20 procent har ingen best‰md Âsikt i frÂgan.

Dessa tre glimtar visar p en bild av ett Sverige (som st‰mmer fˆr mÂnga andra EU-l‰nder i varierande utstr‰ckning) som ‰nnu inte har lyckats integrera EU med sitt existerande politiska liv. EU-h‰n- delser och -beslut ˆverskrider de nationella sammanhangen men den nationella politiken fungerar som en oundviklig instans fˆr EU-frÂ- gor inom Sverige (och varje medlemsland). De nationella partierna i den svenska riksdagen positionerar sig vis ‡ vis EU-frÂgor samtidigt som de mÂste agera i andra politiska konstellationer i EU-parla- mentet. All-EU politiska partier, politiker och valkampanjer finns inte, politiken ska allts g via de nuvarande nationella systemen. EU kan inte framst som en politisk enhet som ‰r direkt ansvarig mot medborgarna p samma s‰tt som nationalstaten.

Medierna fˆrst‰rker denna struktur genom att lÂta nationalpoli- tikerna best‰mma EU-dagordningen. Det saknas en tillr‰ckligt ut- vecklad infrastruktur fˆr opinionsbildning och opinionsfˆrmedling inom alla nationalstaterna fˆr EU-frÂgor. Nationalstaternas offent- lighet bygger p nationella medier, nationell identitet och lingvistisk gemenskap (och d‰rmed har etniska minoriteter ofta haft svÂrt att h‰vda sig och engagera sig i nationalstatens politiska liv). Kunskapen om hur EU fungerar brister hos mÂnga ñ politiker, journalister och allm‰nheten. Man har knappast hunnit etablera nÂgra journalistiska traditioner fˆr att bygga upp rapporteringen om EU p ett s‰tt som appelerar till allm‰nheten bÂde som medborgare av en nationalstat och av EU. I mÂnga m‰nniskors ˆgon finns det ett demokratiskt underskott inom EU, ett legitimitetsproblem. ƒn s l‰nge upplevs EU av de flesta som fj‰rran frÂn m‰nniskors vardag och otillg‰ngligt

139

EU, MEDBORGARKULTUR OCH MEDIERNAS DEMOKRATISKA UPPGIFT

fˆr politiska initiativ frÂn vanliga medborgare. EU uppfattas av mÂnga som eliternas maktspel, pr‰glat av byrÂkrati, formalism och ‰ven korruption.

Mycket av den kritiska reaktionen i Sverige efter EU-valet ˆver bristande engagemang bland politikerna, medierna och medborgarna ‰r s‰kert befogad, men samtidigt kan man ocks st‰lla frÂgan om inte fˆrv‰ntningarna ‰r orimliga. Kan man verkligen inom en natio- nalstat p fˆrhÂllandevis s kort tid fˆrankra ett fungerande ˆver- statligt och transnationellt system som ska fungera enligt demokra- tiska normer och procedurer? S‰rskilt som vi kan konstatera att Sverige (och de ˆvriga medlemsstaterna) som samh‰lle och som demokrati redan befinner sig i en tid av omdaning?

Den stora framtidsbilden ‰r oklar. Vi kan inte s‰ga om Europa fˆrmÂr att fˆr‰ndras till ett demokratiskt system med fungerande representation, och fˆrmÂr att fˆrdjupa den faktiska demokratin.

Det ‰r mÂnga variabler som ska samverka p ett framgÂngsrikt s‰tt fˆr att detta ska bli av. Fˆr vÂr del kan vi emellertid konstatera att ett villkor fˆr denna utveckling ‰r ett brett engagemang i det em- bryoniska europeiska statsskicket, tillsammans med en betydande fˆrskjutning av lojalitet mot den europeiska nivÂn. Framv‰xten av en îeuropeisk allm‰nhetî och îeuropeiska medborgareî ur de nuva- rande fˆrhÂllandena handlar om en lÂngsiktig utveckling mot en medborgarkultur p EU-nivÂ. Hur kan man n dit?

Medborgarkulturens villkor

Demokratin bottnar i folkstyre och folket ñ îdemosî ñ bestÂr i detta sammanhang av medborgarna. I DemokratirÂdets senaste rapport (Petersson m.fl. 1998) menar fˆrfattarna att medborgarskap fˆrut- s‰tter formell statstillhˆrighet och att det ocks ger en rad r‰ttig- heter samt att det st‰ller vissa krav p samh‰llsmedlemmarna. De definierar medborgarstyre îsom en fˆrening av effektivt deltagande, politisk j‰mlikhet, makt ˆver dagordningen, upplyst fˆrstÂelse och toleransî (s. 144). Dessa definitioner och kategorier utgˆr det nor- mativa fundamentet till ett fruktbart s‰tt att analytiskt n‰rma sig demokrati. Om vi tar tv steg tillbaka och reflekterar ˆver hur man uppnÂr dessa kriterier ñ dvs. vilka de (mÂnga) villkoren som mÂste uppfyllas fˆr att en sÂdan situation ska fˆrverkligas ‰r ñ fˆreslÂr jag att vi gˆr en enkel schematisk indelning. ena sidan har vi vad jag skulle kalla fˆr de strukturella villkoren. H‰r finns allt det funda- mentala kring statsskicket, de viktiga juridiska ramarna, de centrala

140

P ETER

D AHLGREN

 

 

civila och politiska institutionerna och deras s‰tt att fungera. andra sidan har vi de kulturella villkoren, de aspekter och processer som ligger till grund fˆr en vital medborgarkultur. Jag anv‰nder allts begreppet îkulturî i en antropologisk bem‰rkelse: medborgar- kultur handlar om fˆrest‰llningsv‰rldar, v‰rderingar och levnadss‰tt.

Vi ‰r fˆrmodligen mest vana att t‰nka p demokrati i strukturella termer, men demokrati kr‰ver ocks en fˆrankring i medborgerliga dygder och vardaglig praktik (cf. Preston 1997; Islin och Wood 1999). De strukturella och kulturella villkoren samspelar med va- randra och stÂr i ˆmsesidigt beroende. De strukturella aspekterna kan inverka p de kulturella. Samtidigt ‰r strukturerna beroende av att de kulturella villkoren ‰r uppfyllda, att m‰nniskor t‰nker och agerar p s‰tt som ˆverensst‰mmer med demokratins behov. Annars blir demokratin endast ett tomt, formalistiskt skal. I Sverige har teman om medborgarnas praktik och v‰rderingar tagits upp under 1990-talet i diskussionerna kring begreppet îcivilsamh‰lletî (Tr‰- gÂrdh 1995; Amn 1999c) d‰r man just har h‰vdat vikten av demo- kratins fˆrankring i m‰nniskors vardag. M‰nniskor kan i sina mÂnga olika aktiviteter i samh‰llslivet îtr‰na uppî och utˆva en sorts med- borgarkompetens och bidra till en medborgaranda i samh‰llet. Jag vill po‰ngtera att den sortens medborgerligt îsocialt kapitalî som v‰xer fram i det civila samh‰llets sammanhang utgˆr en viktig del av medborgarkulturen, men att medborgarkulturen i min bem‰rkelse syftar till nÂgot stˆrre, som innefattar m‰nniskors relation till sÂv‰l det politiska som det civila samh‰llet. Vidare ‰r medborgarkulturen nÂgot som ‰ven tillhˆr och k‰nnetecknas av den mediala offentlig- heten, inte enbart medborgarnas vardag. NÂgot skissartat omfattar medborgarkulturen fˆljande dimensioner:

Relevanta kunskaper och kompetenser. M‰nniskor mÂste ha till- gÂng till tillfˆrlitliga verklighetsgestaltningar, analyser, debatter, osv. och de mÂste kunna tillgodogˆra sig dessa. I diskussioner om offentligheten s‰ger vi att det behˆvs information och det ‰r riktigt. Men den goda demokratin kr‰ver ocks att medborgarna kan ta till sig informationen och anv‰nda den fˆr att utveckla sina kunskaper och sin fˆrstÂelse av v‰rlden s att de kan reflektera ˆver sin egen situation. Vidare behˆver medborgarna kommuni- kativt kunna delta i det offentliga livet. Dessa teman har varit diskussionsfˆremÂl s l‰nge demokratin har funnits. Vilken kun- skaps- och bildningsniv samt hur stor andel av medborgarna som bˆr kunna uppfylla dessa nivÂer kommer att fˆrbli omtvis- tade. Sj‰lvklart fˆrv‰ntar man sig inte att den stora majoriteten av

141

EU, MEDBORGARKULTUR OCH MEDIERNAS DEMOKRATISKA UPPGIFT

medborgarna ska kunna prestera expertkunskaper eller att de kan hÂlla offentliga tal, men frÂgor om deras kunskapsnivÂer och analys- och kommunikationsfˆrmÂga ‰r st‰ndigt relevanta frÂgor fˆr demokratins vitalitet. (Och i vÂrt alltmer heterogena samh‰lle uppstÂr ‰ven frÂgan om vilka kunskaper som ‰r mest relevanta.) Nyligen har Petersson m.fl. (1998) slagit larm fˆr att i deras uppfattning hÂller inte kunskapsnivÂn hos medborgarna mÂttet.

Lojalitet till demokratiska v‰rderingar och procedurer. Utan dyg- der som tolerans och vilja att ansluta sig till demokratiska prin- ciper och spelregler i vardagen kommer inte demokratin som system att fungera. Samtidigt ska vi inte underskatta komplexi- teten och tvetydigheter som kan uppstÂ. Bara fˆr att ta ett vanligt exempel: invandrare av icke-europeisk h‰rkomst kan ibland komma i kl‰m n‰r nÂgot i deras tradition vad g‰ller kvinnans roll och r‰ttigheter stÂr i konflikt med europeiska traditioner. Att avgˆra vilket tillv‰gagÂngss‰tt som b‰st speglar demokratiska v‰rderingar i sÂdana situationer ‰r inte alltid sj‰lvklart. D‰remot rÂder det ingen oklarhet kring vikten av att st‰ndigt hÂlla mˆjlig- heterna till diskussion ˆppna. Demokratiska v‰rderingar och procedurer mÂste st‰ndigt prˆvas och omtolkas infˆr nya situa- tioner och mediernas betydelse fˆr denna uppgift kan knappast ˆverskattas.

Praktik, rutin, tradition. Det ‰r viktigt att demokratin blir fˆr- kroppsligad i konkreta, Âterkommande handlingar i vardagen (jfr civilsamh‰llet, ovan), t.ex. hur man hÂller ett mˆte, hur man hanterar en debatt och kommer fram till beslut. Samtidigt behˆvs det stˆrre, integrerande kollektiva handlingar ñ med symboliska laddningar ñ som aktivt fˆrenar m‰nniskor till ett gemensamt demokratiskt ideal. Valkampanjer och valdeltagande ‰r exempel p detta, men det finns mÂnga sorters handlingar ñ ‰ven med ri- tuella inslag (t.ex. partikongresser och ñnomineringar samt in- stallationsceremonier) ñ som kan befr‰mja och bef‰sta demo- kratin som ideal. ÷ver tid v‰xer traditioner fram, ett minnesfˆr- rÂd av erfarenheter som s‰tter nuet i ett stˆrre sammanhang. Traditioner fˆrmedlar en kollektiv uppfattning om handlingar och deras betydelse i ett perspektiv som inbegriper det omedel- bara konkreta i nÂgonting stˆrre. SvÂrigheten att f demokratin att fungera i frÂnvaron av sÂdana traditioner exemplifieras av er- farenheterna frÂn de forna kommuniststaterna under det gÂngna decenniet.

142

P ETER

D AHLGREN

 

 

M‰nniskors identitet som medborgare. Detta har att gˆra med m‰nniskors subjektiva uppfattning om sig sj‰lv som medlem och potentiell deltagare i ett politiskt samfund. Denna dimension ‰r kanske den mest svÂrfÂngade aspekten av medborgarkulturen eftersom en sÂdan sj‰lvfˆrstÂelse oftast fungerar p en omedveten nivÂ. Man kan likna denna dimension med en lins: man ser verkligheten genom linsen, men sj‰lva linsen ‰r oftast svÂr att se. Jag utvecklar denna dimension mera nedan.

Dessa fyra dimensioner ska ses som ett kretslopp, inte en lista av separata punkter. De olika dimensionerna samspelar med varandra och fˆrst‰rker varandra. terigen: mediernas betydelse ‰r h‰r mycket stor. De kan fr‰mja respektive motarbeta medborgarkultu- ren vad g‰ller alla dessa dimensioner. Det ‰r naturligtvis mÂnga samh‰lleliga faktorer som kan inverka, t.ex. hur utbildningssystem fungerar, tillgÂng till resurser fˆr volont‰rverksamheter och det rÂ- dande politiska klimatet, men mediernas bidrag till medborgarkul- turen ‰r central (se t.ex. Dahlgren och Hˆijer 1997). I de v‰ster- l‰ndska demokratierna i dag finns det en del bekymmer ˆver me- diernas utveckling och deras agerande inom ramen fˆr det politiska livet. Det skrivs mycket om îinfotainmentî och om en utarmning av den mer seriˆsa journalistiken (Fallows 1997; Franklin 1997). Visst finns det fog fˆr kritisk reflektion ˆver mediernas bidrag till demo- kratin. Vi kan betrakta detta bekymmer inte minst som oro ˆver mediernas inverkan p medborgarkulturen, en oro ˆver vilka kun- skaper medierna fˆrmedlar, vilka v‰rderingar de fr‰mjar vad g‰ller demokratin, vilka traditioner de uppm‰rksammar, och inte minst, vilken sorts medborgaridentitet som medierna inbjuder till genom sitt s‰tt att tilltala publiken.

En levande medborgarkultur kr‰ver kunskap och engagemang frÂn (en betydande del av) allm‰nheten, den fˆruts‰tter att folk dis- kuterar aktuella frÂgor med varandra, att de agerar tillsammans och att de ser sig sj‰lva som medborgare. Medierna har till uppgift att stimulera medborgarna till diskussion, samt ‰ven att ibland pro- vocera p ett s‰tt som kan gynna fruktbara samtal och debatt. Kri- terierna fˆr en levande offentlig sf‰r och demokrati inkluderar allts inte enbart ett mÂngfaldigt medieutbud, utan ‰ven en resonerande allm‰nhet. En medborgarkultur fr‰mjar demokratin just genom att den formar demokratins resonerande aktˆrer. Denna syn p demo- kratin ñ samtalsdemokratin (Forstorp och Linell 1998; Benhabib 1996) fˆruts‰tter att medborgarna ingÂr i mediepubliken, men att de

143

EU, MEDBORGARKULTUR OCH MEDIERNAS DEMOKRATISKA UPPGIFT

inte nˆjer sig med denna roll, utan att de ‰ven pratar och agerar till- sammans.

FrÂgan om mˆjligheterna till en medborgarkultur med EU som horisont ‰r mycket komplicerad. Alla fyra dimensionerna ‰r relevan- ta, men jag vill framfˆrallt uppm‰rksamma medborgaridentitet, eftersom det ‰r denna dimension ñ trots att den ‰r den svÂraste att f grepp om ñ som p sikt kommer att vara mest avgˆrande fˆr EU:s demokratiska utveckling.

Medborgare som nationalstatens medlemmar

Vanligtvis associerar vi medborgarskap med statstillhˆrighet och en upps‰ttning juridiska r‰ttigheter och plikter. Detta ‰r den struktu- rella aspekten av medborgarskap. Den har ocks en kulturell sida, som man under de senaste Âren utvecklat inom en v‰xande teoretisk litteratur (Mouffe 1992, 1993, Clarke 1996). Man menar att det ‰r angel‰get fˆr demokratin att m‰nniskor faktiskt kan betrakta sig sj‰lva som medborgare, att de ser p sig sj‰lva som individer som tillhˆr ett demokratiskt samh‰lle och att de kan delta i dess utveck- ling. S lÂngt ‰r resonemanget ganska sj‰lvklart. Mycket av denna litteraturen anv‰nder sig av aktuella identitetsteorier som betonar m‰nniskors pluralistiska jag, ett resonemang som har mycket ge- mensamt med den mer traditionella rollteorin. I det moderna samh‰llet ingÂr m‰nniskor allts i allt fler olika sammanhang, d‰r de intar olika roller/identiteter, med olika kunskapsomrÂden, olika krav, olika lojaliteter. Dessa identiteter kan ibland t.o.m. st i konflikt med varandra: t.ex. kan en persons identitet som miljˆ- k‰mpe kollidera med yrkesidentiteten om fˆretaget han eller hon arbetar p agerar p ett miljˆskadligt s‰tt. NÂgra identiteter ‰r mer centrala i vÂrt psyke och andra ‰r mer perifera; vissa ‰r mer en frÂga om kulturarv, andra, som t.ex. de som vi utvecklar p fritiden genom livsstilskonsumtion, ‰r mer ett uttryck fˆr îtillvalî (Forn‰s 1995; Slater 1997; Miles 1998).

Po‰ngen ‰r att îmedborgareî, sett frÂn demokratins perspektiv, mÂste utgˆra en central identitet bland m‰nniskors mÂngfald av identiteter. Om demokratin ska frodas mÂste îmedborgarskapî ocks utvecklas ñ och betraktas som ñ en del av individens mÂngsi- diga identitet, nÂgonting som integreras med hennes subjektivitet och psykologi (Alejandro 1993). Gellner (1994) anv‰nder metaforen îmodulm‰nniskorî. Detta kan lÂta nÂgot motbjudande ñ man

144

P ETER

D AHLGREN

 

 

associerar till roboten osv. ñ men Gellner menar att den moderna m‰nniskan som medborgare i en demokrati har en m‰ngd identi- teter utan att nÂgon av dessa nˆdv‰ndigtvis ‰r totala eller utesluter de andra. M‰nniskor kan uppleva att de ingÂr i civila eller politiska samfund i n‰rsamh‰llet (grannskapet), inom kommunen eller regio- nen, och/eller p nivÂn av nationalstaten, men medborgaridentiteten behˆver inte bara vara en spegling av formella politiska strukturer. I dagens Sverige finns det bl.a. de traditionella folkrˆrelserna, olika intresseorganisationer och nyare rˆrelser av olika slag kan fr‰mja k‰nslor av medborgarkollektivitet. Hos en individ kan sÂdana tillhˆ- righetsk‰nslor bygga p flera sammanslutningar eller sammanhang av civil eller politisk relevans. Man kan vara inbegripen i n‰tverk av relationer och gemenskaper som kan samexistera inom samma per- son ñ t.ex. partimedlem, intressefˆresprÂkare, fredsaktivist och fe- minist. Vi kan îvaraî medborgare p olika s‰tt och utˆva demokra- tin genom vÂrt handlande och deltagandet p mÂnga olika vis ñ fast olika identiteter som medborgare mÂste ha îett hemî. De mÂste vara fˆrankrade inom ramen fˆr nÂgon samh‰llelig gruppering och/eller nÂgon politisk enhet; de kan inte bara vara en produkt av tanke- v‰rlden.

Hittills ‰r det onekligen s att det ˆverv‰gande starkaste s‰tt p vilket m‰nniskor ‰r medborgare ‰r i relation till nationalstaten. Demokratin i v‰stv‰rlden har fˆr det mesta vuxit fram i samband med framv‰xten av nationalstaten. ƒven om vi i dag ser en pluralise- ring av medborgaridentiteter mÂste vi komma ihÂg att det var natio- nalstatens konstruktion som formade mycket av vÂr uppfattning av demokratin och som trots allt utgˆr de dominanta uppfattningarna av vad medborgarskap gÂr ut pÂ. îMedborgareî som en identitet blev starkt knuten till k‰nslor av nationalism. Det ‰r h‰r svÂrigheten och utmaningen ligger vad g‰ller EU: att kunna s‰ra p det som handlar om k‰nslor fˆr det nationella och det som angÂr demokrati och dess principer. De blir sammanfl‰tade i nationalstatens medborgarskap, men i EU-sammanhanget ‰r det viktigt att utveckla en syn p medborgarskap som inte uteslutande tillhˆr det nationella. Detta blir givetvis inte l‰tt, med tanke p de historiska betingelserna.

Begreppet îden fˆrest‰llda gemenskapenî (Anderson 1993) har under de senaste Âren stimulerat reflektion kring nationalstatens framv‰xt och karakt‰r. Hur miljontals m‰nniskor som personligen aldrig har tr‰ffat varandra med Âren kan komma att uppleva en sam- hˆrighet med varandra ñ en îvi-k‰nslaî ñ och identifiera sig med en och samma nationalstat var nÂgot man l‰nge tog fˆr givet, men p sistone har man inte minst betonat mediernas roll fˆr detta.

145

EU, MEDBORGARKULTUR OCH MEDIERNAS DEMOKRATISKA UPPGIFT

De sociala och kulturella band som utgˆr den kollektiva identi- teten att tillhˆra en nation har vuxit fram dels genom gynnsamma omst‰ndigheter (geografi, etniska sammans‰ttningar, osv.), dels ge- nom medvetna policyÂtg‰rder p mÂnga olika nivÂer. I den europe- iska historien ser man hur ‰ven vÂld ibland har anv‰nts fˆr att sam- mansvetsa en gemensam nationell kultur och kv‰va separatistiska strˆmningar i situationer d‰r stat och înationî inte perfekt sam- manfaller (t.ex. Spanien och Storbritannien). En nation utgˆr en komplex och abstrakt gemenskap. Historiskt sett har det visat sig att bildandet av en nation ‰r en process fylld med mots‰ttningar (James 1996) och den gemenskap som uppstÂr ‰r inte bara en pro- dukt av înaturligtî umg‰nge, utan ‰ven ett resultat av lÂngsiktiga strategier.

Medier har varit ett sj‰lvklart instrument i uppbyggnaden av na- tionell kultur; ‰ven innan tryckpressen utvecklades ser man hur det skrivna sprÂket, oftast genom kyrkan, tj‰nade som fundament till en nationell kultur och nationsomfattande v‰rdegemenskap, Âtminsto- ne p en miniminivÂ. Medier anv‰ndes av stater fˆr att samtala med och inbegripa sina medborgare i samh‰llet; i den demokratiska tra- ditionen har detta varit ett viktigt led i att fˆrevisa maktens legiti- mitet. Orvar Lˆfgren (1990) skriver om hur det under 1700- och 1800-talen bedrevs en medveten politik fˆr att nationalisera kultu- ren: ett sprÂk, ett arv, en flagga, svenska sÂnger och litter‰ra traditio- ner (se ocks Ehn, Frykman och Lˆfgren 1993). DÂtidens medier anv‰ndes medvetet fˆr att bygga upp en nation med gemensamma referensramar och v‰rderingar. L‰skunnighet i samband med fram- v‰xten av bl.a. dagspress och familjetidningar blev ett viktigt led i detta projekt, men ‰ven bilder spelade en stor roll. I familjetidningar och senare ocks p vykort fanns det rikligt med svenska foster- l‰ndska bilder med pittoreska vyer av Âker, vattenfall, fj‰ll, kyrko- ruiner, den falurˆda stugan med vita knutar, osv. I och med lanse- ring av radion p 20-talet och TV p 50-talet kunde nationalisering- en kopplas ihop med folkupplysning och folkbildningsarbetet p ett mycket effektivt s‰tt. Public service radio och TV hade som uppgift att vara till fˆr alla och deras bidrag till nationaliseringen av kulturen kan n‰stan inte ˆverskattas.

Med Âren kom det oundvikligt en rutinisering av svenskheten i medierna; nationaliseringen av kulturen blev i stort ett faktum. Det som frÂn bˆrjan utgick frÂn en medveten strategi ˆvergick undan fˆr undan till till‰mpning av sj‰lvklara och cementerade referensramar. Det v‰xte inom medierna i alla v‰stl‰nder fram en sorts vardaglig îbanal nationalismî (Billig 1995) d‰r dess utbud rutinm‰ssigt be-

146

P ETER

D AHLGREN

 

 

f‰ste de kollektiva syns‰tten. Denna symboliska ordning fˆrst‰rkte mycket av svenskarnas uppfattning om sig sj‰lva och sitt land: ett socialt progressivt folkhem med en lysande framtid, befolkat av ‰rliga, hÂrt arbetande, plikttrogna medborgare som var tekniskt innovativa, med ett speciellt fˆrhÂllande till naturen, osv. Det svenska medborgarskapet var kulturellt inbegripet i allt detta.

Transnationell gemenskap?

Runt om i v‰rlden ser vi en fˆrsvagning (men absolut inte ett fˆr- svinnande!) av nationalstaten, som ‰r kl‰md mellan utvecklingen p bÂde den globala och lokala nivÂn. Det nationella îmedierummetî blir alltmer uppluckrat och betraktas av mÂnga som en onˆdig be- gr‰nsning, samtidigt som transnationaliseringen av medierna i viss grad kan motarbeta den mediebaserade nationella identiteten (Morley och Robins 1995). Vissa menar att nationalstaterna befin- ner sig p en îmarknadî d‰r de mÂste konkurrera mot utl‰ndskt medieutbud fˆr att f medborgarnas uppm‰rksamhet och engage- mang (Price 1995). Dessa utvecklingar har v‰ckt frÂgan om mˆjlig- heter till nÂgon sorts pan-europeisk identitet genom medierna, men allt tyder p att detta ‰r orealistiskt (Schlesinger 1995). K‰nslor av nationstillhˆrighet lever kvar p ett mycket pÂtagligt s‰tt; man ser t.o.m. ett uppsving fˆr nationalism p mÂnga hÂll i v‰rlden. Om ett transnationellt medieutbud kan s‰gas ge utvidgade referensramar s ‰r det desto svÂrare fˆr sÂdant utbud att verkligen fÂnga mÂnga m‰nniskors djupare lojalitet till nÂgon stˆrre kollektiv. ƒven med utgÂngspunkt i de institutionella ramar som byggts upp inom EU ‰r de allra flesta medborgares lojalitet till sin egen nation starkare ‰n den till EU. En identitet som îeuropÈî tenderar att vara ytlig och kan nog inte tillfredsst‰lla de psykologiska behov som en nationell identitet fyller fˆr de allra flesta.

De allra flesta m‰nniskor i Europa ‰r inte ens ben‰gna att titta p TV-s‰ndningar frÂn andra l‰nder om de inte ‰r p det egna sprÂket (det finns fˆrvisso tyska och franska sprÂkomrÂden och TV-s‰nd- ningar som korsar statsgr‰nser); i b‰sta fall lockar vissa kategorier av îinternationelltî utbud p satellitkanalerna. Svenskarna fˆredrar oftast t.ex. engelsksprÂkiga satellitprogram fˆre s‰ndningar frÂn Norge eller Danmark. Fˆrsˆket att lansera satellitkanalen Euro- News som europeisk konkurrent till CNN har enbart haft begr‰n- sad framgÂng (Richardson och Meinhof 1999). Man har fˆrsˆkt att gˆra ett îall-europeisktî nyhetsprogram som ‰r uppbyggt som ett

147

EU, MEDBORGARKULTUR OCH MEDIERNAS DEMOKRATISKA UPPGIFT

kollage av inslag h‰mtade frÂn olika l‰nder. Redigeringen l‰mnar ifrÂn sig inslag med enbart speakertext, s att varje land kan l‰gga till sitt eget sprÂk. Formen blir konstig: det finns inga synliga nyhets- uppl‰sare eller reportrar. ƒnnu mer problematiskt ‰r att de allra flesta inslag ‰nd blir nationella till sin karakt‰r: det finns lite av ett utvecklat îeuropeiskt perspektivî, trots att ordet îEuropaî fˆre- kommer ofta. Hittills har EuroNews inte haft den finansiering som skulle mˆjliggˆra en rej‰l satsning, men experimentet tycks ‰nd visa svÂrigheten att tala till en s pass heterogen publik. Man utgÂr frÂn premissen att publiken i de olika l‰nderna har mycket gemen- samt tack vare sitt EU-medlemskap, men uppenbarligen upplever tittarna det inte sÂ. Deras identiteter som europÈer ‰r inte stark nog att framkalla en ‰ndring i tittarvanorna.

Teoretiska rˆn om en medial offentlighet p EU-niv som i stort sett speglar en sorts public service TV- modell ger inte mycket upp- muntran. Massiva kulturella svÂrigheter talar emot en sÂdan utveck- ling inom mediepolicyn (Schlesinger 1997). Dessutom, gˆr den ny- liberala trenden mot avreglering och marknadskrafter som ram fˆr mediernas utveckling detta ‰nnu mer svÂrt: ett sÂdant koncept skulle helt enkelt inte vara ekonomiskt gÂngbart p TV-marknaden. Nationell policy de senaste tv decennierna och inte minst EU policy under 90-talet framh‰vdar industriella och ekonomiska pers- pektiv p bekostnad av allm‰nhetens medborgerliga intressen. Vi saknar i dag den historiska distansen att med nÂgon s‰kerhet kunna s‰ga vad alla dessa samh‰lleliga och mediala fˆr‰ndringar inneb‰r fˆr den nationella identiteten. Det ‰r emellertid tydligt att nationalism kommer att best som en viktig k‰lla till den stora majoritetens medborgerliga identitet trots mediernas ˆkade transnationalisering.

Det finns emellertid intressanta skillnader mellan EU-l‰nderna att notera vad g‰ller îeuropeisk identitetî. EU:s egen Eurobarome- ter nr. 50 visar under hˆsten 1999 att Sverige och Storbritannien ‰r de l‰nderna d‰r man har minst europeisk identitet (Barkman 1999). P frÂgan îHar du en nationell eller europeisk identitetî svarade 60 procent av svenskarna att de har enbart en nationell identitet, 37 procent en blandidentitet och endast 2 procent en enbart europeisk identitet. Siffrorna fˆr Storbritannien var 62, 35, respektive 5 pro- cent, medan i mÂnga av de andra l‰nderna ‰r siffrorna omv‰nda. D‰r s‰ger en majoritet sig ha en europeisk identitet. Man kan naturligtvis frÂga hur djupt dessa europeiska identiteter sitter och hur v‰l de skulle st sig n‰r intressekonflikter blommar upp mellan EU och den respektive nationalstaten, men de tyder ‰nd p ett annat l‰ge i Sverige och Storbritannien (som ocks speglas i opinionen i frÂgor

148

P ETER

D AHLGREN

 

 

kring EU-medlemskap). Detta l‰ge har sin historiska fˆrklaring ñ t.ex. Sverige och Storbritannien har haft mindre erfarenhet av t‰tt europeiskt samarbete ‰n mÂnga av de andra l‰nderna ñ och d‰rmed mÂste betraktas som nÂgot som kan fˆr‰ndras genom historisk er- farenhet. Medierna kan allts îmjuka uppî nationella identiteter, men kan ingalunda utplÂna dem eller p egen hand skapa djupgÂende transnationella identiteter. SÂdana utvecklingar mÂste bygga p betydande nationella erfarenheter, d‰r medierna kan samverka genom att beskriva, tolka och betona. Med Sveriges EU-medlem- skap ˆppnas dˆrren till sÂdana erfarenheter. ƒven inom Sverige pÂ- gÂr det saker som inverkar p identitetsfrÂgor (se nedan); det g‰ller fˆr medierna att aktivt samspela med dessa utvecklingar.

Mot pluralisering

Den objektiva homogenitet och den subjektivt fˆrest‰llda gemen- skapen har allts haft en avgˆrande betydelse fˆr framv‰xten av den svenska demokratin i allm‰nhet och fˆr medborgarkulturen i syn- nerhet. De har underl‰ttat ˆmsesidig fˆrstÂelse i det politiska livet och fr‰mjat en politik som i internationella sammanhang mÂste be- traktas som relativt konsensusinriktad. Samtidigt ser vi att den knappast kommer att ge vika i fˆrsta hand fˆr de globaliseringsten- denser som vi bevittnar inom medierna. Detta betyder inte att sam- h‰llet, kulturella mˆnster eller identitetsprocesser p nÂgot s‰tt har stÂtt stilla. Tv‰rtom: vi ser en del intressanta strˆmningar som kan ha relevans fˆr v‰gen mot en EU-medborgarkultur.

Den objektiva homogeniteten och fˆrmodligen ‰ven den upplev- da gemenskapen har emellertid blivit nÂgot uppluckrad de senaste decennierna. Nationalstaten har blivit mer mÂngfacetterad och kom- plex i sin sammans‰ttning. Samh‰llsstrukturer och -processer som bidrar till homogenisering och integrering ñ till en fˆrest‰lld gemen- skap ñ har fˆrvisso fortfarande en mycket stark n‰rvaro i Sverige, men i dag delar de plats med krafter som fr‰mjar heterogenitet och fragmentisering. Dessa krafter ‰r inbyggda i hela den senmoderna utvecklingen som har pr‰glat Sverige (och de flesta v‰stl‰nderna) de senaste decennierna.

Det finns mÂnga analyser och infallsvinklar p Sveriges nuvaran- de situation, men de centrala aspekterna av dagens utveckling som driver fram heterogeniteten kan kort sammanfattas. Vi befinner oss i en omvandling av den korporativistiska strukturen som har rÂtt under ett halvt sekel. Detta inneb‰r bl.a. en viss upplˆsning av den

149

EU, MEDBORGARKULTUR OCH MEDIERNAS DEMOKRATISKA UPPGIFT

svenska modellens maktstruktur, med en de fakto fˆrskjutning av informell makt frÂn det formella politiska systemet och den poli- tiska eliten till sf‰ren av marknadskrafter och den ekonomiska eli- ten. Begreppet îfolkhemmetî klingar svunna tider. Ekonomin och finansv‰rlden har blivit mer îglobalî till sin karakt‰r. I samband med dessa trender bevittnar vi en reducering av den i mÂnga Ârtionden dominerande konsensus inom det politiska livet, som i sin tur ger upphov till styrproblem p systemnivÂ.

De traditionella politiska partierna och folkrˆrelserna har allt svÂrare att rekrytera nya medlemmar, samtidigt som nya politiska aktˆrer i form av olika medborgarsammanslutningar och nya rˆrel- ser uppstÂr. Det sociala l‰get har fˆrsvÂrats p mÂnga hÂll: klass- klyftorna och social marginalisering v‰xer; situationen i synnerhet fˆr kvinnor har blivit hÂrdare. Vidare har Sverige under de senaste decennierna fÂtt stora grupper av nya invandrare och ‰r i dag ett multikulturellt samh‰lle. Detta dock i en tid d de sociala svÂrighe- terna v‰xer och tendenser till diskriminering av m‰nniskor av ut- l‰ndsk h‰rkomst forts‰tter. J‰mte denna utveckling ser vi trender i de kulturella mˆnster d‰r livsstilskonsumtion har fÂtt en allt starkare position och spelar en viktigare roll fˆr identitetsarbete p indi- vidniv och fˆr kulturell differentiering p samh‰llsnivÂ. Ett mÂng- faldigande av hela medialandskapet och en fragmentisering av me- diepubliken utgˆr viktiga aspekter i denna trend. I dag gÂr medierna mer mot differentiering och skiktning; mediepubliken forts‰tter att indelas i allt flera nischer, baserade p smak, kˆn, samh‰llsklass, Âlder och geografi.

÷vergÂngen frÂn svensk modernitet till senmodernitet har fˆrt med sig en del trauma och det ‰r svÂrt att fˆrest‰lla sig att innebˆr- den av identiteten som medborgarna i Sverige i dag skulle l‰mnas oberˆrd. En del av de tidigare orienteringsmallarna fˆr det civila och politiska samh‰llet fungerar inte l‰ngre p samma s‰tt. Det ‰r inte s att m‰nniskor har sl‰ppt sin identitet som medborgare i Sverige; Sverige forts‰tter att som nationalstat vara hemvisten fˆr de allra flestas identitet som medborgare. I denna bem‰rkelse lever nationa- lism otvetydigt kvar. Po‰ngen h‰r ‰r snarare att utvecklingen har problematiserat vad det betyder att vara medborgare i Sverige, i en tid d‰r sj‰lva medborgarkulturen befinner sig i en ˆvergÂng. Identi- tetsdimensionen inverkar ˆmsesidigt p de ˆvriga dimensionerna av medborgarkulturen och dess betydelse kan d‰rmed inte isoleras frÂn de ˆvriga dimensionerna. Detta kan hypotetiskt inneb‰ra att det finns sm îˆppningarî i den svenska medborgaridentiteten som del- vis kan îˆverfˆrasî till EU-sammanhanget.

150

P ETER

D AHLGREN

 

 

Det finns en annan aspekt h‰r som har att gˆra med medborgar- identitet som jag g‰rna vill n‰mna men inte kan utveckla i detta sammanhanget. Det handlar om identitetspolitiken i frÂgan om gr‰nsdragningar: vem ‰r svensk och vem ‰r inte? Kort sagt befinner vi oss i ˆvergÂngen frÂn en uppfattning av svenskhet som har en stark pr‰gel av etnicitet ñ namn, sprÂk och uttal, kl‰dsel och andra kulturmarkˆrer, religion och inte minst utseende (en markˆr som anv‰nds rutinm‰ssigt ‰ven av passkontrollen) ñ till en som bottnar i juridisk status. FrÂgan îMen ‰r han svensk?î syftar bara i vissa sam- manhang till vilket pass vederbˆrande har; i mÂnga fall ‰r det spˆrs- mÂl om etnisk tillhˆrighet. Medborgarskap i juridisk bem‰rkelse inneb‰r gr‰nsdragningar; det inkluderar och exkluderar. Samma sak g‰ller medborgarskapet som en identitetsfrÂga: det ‰r inte enbart en frÂga om en individs egna uppfattningar, utan det handlar ocks om kulturella definitioner som kan innesluta och utesluta grupper och individer. Att det har kommit s mycket litteratur de senare Âren om demokrati, medborgare och det multikulturella samh‰llet (Kymlicka 1995; Spinner 1994) ‰r ett tecken p de svÂra situationer mÂnga l‰nder befinner sig i.

Medierna mot en EU-medborgarkultur

Jag har betonat hur framv‰xten av medborgaridentitet har varit starkt knuten till nationalstaten och hur fˆrsˆk att utveckla mer ˆvergripande europeiska identiteter ñ s‰rskilt via medier ñ inte har rˆnt stˆrre framgÂng. Medborgarskap ‰r fortfarande i hˆg grad sammanfl‰tat med nationalism. Tanken att vi îska bli europÈerî p ett s‰tt som ‰r s djupgÂende att det kan tj‰na som plattform fˆr medborgerlig i EU-sammanhang ñ att vi p nÂgot s‰tt ska îbyta utî svenskheten med nÂgot allm‰nt europeiskt ñ ‰r inte s‰rskilt realis- tisk. Samtidigt har jag h‰vdat att vÂra identiteter blir alltmer plura- listiska samt att det svenska samh‰llet och dess kulturella mˆnster har blivit alltmer heterogena. Det ‰r just denna senare utvecklings- trend som erbjuder nÂgra ˆppningar mot medborgarkulturens iden- titetsdimension: pluraliseringen av identiteter och fragmentisering av det svenska socio-kulturella landskapet kan utgˆra viktiga fˆrut- s‰ttningar i detta avseende.

Grundtanken h‰r ‰r att en EU- medborgarkultur och s‰rskilt identitetsdimensionen bˆr minimera betoningen p nationell kontra europeisk tillhˆrighet. EU-medborgarskap mÂste betraktas som nÂ- got bortom denna identitetsmots‰ttning. Det ‰r inte frÂga om att ta

151

EU, MEDBORGARKULTUR OCH MEDIERNAS DEMOKRATISKA UPPGIFT

bort eller byta ut nÂgot; frÂgan om EU-identitet mÂste i grunden îavetniciterasî. I st‰llet mÂste det handla om att l‰gga till en identi- tetskomponent hos medborgarna som vilar p en lojalitet till demo- kratiska v‰rderingar och som bottnar i ett instrumentellt ñ inte ett affektivt, emotionellt ñ fˆrhÂllande till den politiska konstruktio- nen. VÂra svenska identiteter inbegriper till stor del vÂra medbor- gerliga identiteter ñ att îvara svenskî innefattar fˆr det mesta att vara svensk medborgare. Den nationella identiteten ‰r dock mycket mer ‰n detta, och mobiliserar en m‰ngd olika k‰nslor och uppfatt- ningar om hur vi ‰r som ett folk, som en kultur, som ett samh‰lle. îSvenskhetenî ‰r mÂngbottnad och anspelar p vÂr syn p vÂr histo- ria, vÂrt kulturarv, vÂr specifika geografiska tillhˆrighet inom Sverige m.m. Som svenskar ‰r vi allts medborgare i den formella juridiska bem‰rkelse, men vi ‰r mycket mera ocksÂ.

Dessa element kan i princip l‰mnas orˆrda, de behˆver inte s‰t- tas i nÂgon konkurrenssituation med vÂrt EU-medborgarskap. Att vara EU-medborgare kan betraktas som nÂgot kulturellt ganska obest‰mt och personligt sett relativt ytligt. Man behˆver inte se sig sj‰lv som îeuropÈî i det abstrakta. Det r‰cker med att man dels ‰r svensk eftersom Sverige tillhˆr EU, dels att man har ett fˆrtroende fˆr demokratiska ideal och fˆrlitar sig p demokratiska tillv‰ga- gÂngss‰tt, i klassisk republikansk anda. EU fˆrblir ett multinatio- nellt, multietniskt och multilingvistiskt projekt. Med andra ord medborgaridentitet i relation till EU blir nÂgonting vi utvecklar utˆver vÂr identitet som svensk just med avsikt att ta hand om politiska frÂgor som uppstÂr inom ramen fˆr EU.

Konflikter mellan Sveriges intressen och EU:s uppstÂr givetvis, men sÂdana konflikter uppstÂr ‰ven inom det nationella, det regio- nala, det kommunala, det privata och det offentliga. Vi slits ofta mellan intressekonflikter vi b‰r inom oss sj‰lva. Som pluralistiska îmodulm‰nniskorî mÂste vi ibland vara kluvna; detta ‰r oundvikligt. HuvudfrÂgan blir i st‰llet vilka identiteter som fˆr oss ‰r personligen centrala och vilka som ‰r perifera. Bland vÂra olika medborgar- identiteter sitter EU-modulen en bra bit frÂn centrat. D‰remot mÂste den vara betydelsefull fˆr oss av praktiska politiska sk‰l: EU- beslut inverkar p vÂra liv och vi mÂste p nÂgot s‰tt kunna pÂverka dessa beslut om EU ska kunna fungera nÂgorlunda demokratiskt och anspela p nÂgon legitimitet.

Detta ‰r naturligtvis en idealbild som jag skissar upp. Den pekar p en riktning att str‰va efter, men vi mÂste inse att det kr‰ver ett lÂngtidsperspektiv. Det handlar om att utveckla en ny politisk kul- tur och vi ‰r definitivt inte d‰r ‰n; och som jag sa inledningsvis finns

152

P ETER

D AHLGREN

 

 

det inga garantier att vi nÂr dit. Men det ‰r viktigt att vi str‰var mot detta; demokratin och den nˆdv‰ndiga EU-medborgarkulturen ‰r inte fˆrhandsbest‰mda.

Hur ska vi d se p mediernas roll i denna utveckling? Min egen ˆnskelista ˆver de svenska mediernas agerande vis ‡ vis EU utgÂr frÂn det kretslopp som utgˆr dimensionerna i medborgarkulturen. Vi kan allts s‰ga att en EU-medborgarkultur sj‰lvfallet fˆruts‰tter relevanta kunskaper och kompetenser. Men det handlar inte enbart om sedvanlig journalistisk bevakning, utan sammanhÂllna bildnings- program. P olika hÂll i medierna ser vi redan tecken p satsningar i denna riktning, men det behˆvs mera, inte minst i landsortspressen. Medborgarna behˆver ett kunskapsfˆrrÂd och mˆjlighet till att upp- datera referensramar fˆr att begripa innebˆrden av de fortlˆpande nyheterna. Gissningsvis vet t.ex. inte de flesta svenskar vilka beslut som tas i Stockholm och vilka som fattas av EU. Vi mÂste fˆrst hur EU fungerar och hur EU bˆr fungera, vad g‰ller demokratiska procedurer och medborgarnas relation till dem. Medierna mÂste ocks bidra till att bemyndiga medborgarnas egna kommunikativa kompetenser i den bem‰rkelsen att de visar var man kan h‰mta information, hur olika handlingsmˆjligheter ser ut och hur de olika nivÂerna av politisk kommunikation inom EU ter sig. Detta st‰ller stora krav p journalister och redaktioner; i grunden handlar det om ett fortlˆpande bildningsprogram fˆr journalister ocksÂ. MÂnga behˆver fˆrdjupa sina kunskaper om EU och periodvis uppdatera dem.

Lojalitet till demokratiska v‰rden och procedurer ‰r en viktig stolpe fˆr EU-medborgarkulturen. Det ‰r detta som i b‰sta fall kan îfˆrenaî svenskar och alla de andra nationaliteterna inom EU-pro- jektet och samtidigt driva EU:s utveckling i en demokratisk rikt- ning. Fr‰mjandet av sÂdana lojaliteter ‰r nÂgot de svenska medierna redan ‰r i f‰rd med att gˆra genom sina ofta kritiska anm‰rkningar p hur EU fungerar. Visst fÂr det bli medieskandal n‰r det ‰r befogat (t.ex. n‰r EU-kommissionen fick avg under vÂren 1999), men det ‰r ocks viktigt att medierna tar fram de demokratiska landvin- ningarna n‰r de ‰ger rum och engagerar svenska medborgare i de principiella diskussionerna om partirepresentation och offentlighet kontra hemlighet vad g‰ller beslutsfattande och tillgÂng till doku- ment. Att  ena sida insistera p demokratiska principer i EU-sam- manhang, och  andra sidan ˆppna upp frÂgor fˆr demokratisk de- batt ‰r en central publicistisk uppgift fˆr medierna. Med tanke p de olika l‰ndernas varierande politiska kulturer kunde ‰ven diskussio- ner och debatt kring olika uppfattningar om demokrati ibland bidra

153

EU, MEDBORGARKULTUR OCH MEDIERNAS DEMOKRATISKA UPPGIFT

till reflektion ˆver detta nÂgot slitna begrepp. En lojalitet till demo- kratin mÂste innefatta en tolerans fˆr skilda Âsikter om hur den ska fˆrkroppsligas samt en acceptans av de etablerade spelreglerna.

Vad g‰ller praktik, rutin och tradition ñsom fˆruts‰tter kunska- per, kompetenser och lojaliteter ñ ‰r syftet att integrera EU med det svenska politiska livet och det svenska vardagst‰nkandet. H‰r har televisionen en speciell roll att spela. TV-journalistiken i sina olika former har en unik fˆrmÂga att upplevelsem‰ssigt fˆrmedla v‰rlden in i vÂr vardag genom sina bilder p ett s‰tt som pressens tryckta ord inte kan j‰mfˆras med. TV-mediet kan i sina b‰sta stunder pÂtagligt bidra ñ bortom informationsfˆrmedlingen ñ till vÂra gemensamma referensramar (Dahlgren 1995). ƒn s l‰nge upplevs EU som fj‰rran och p sikt ‰r detta fˆrˆdande fˆr demokratin. Praktik bestÂr av Âterkommande handlingar; TV:n och de andra medierna kan visa dels vilka som ‰r de viktiga praktikerna inom EU, dels vilka som ‰r de praktiker som vi medborgare kan och bˆr utˆva (Dahlgren 1997). Hur fÂr vi som medborgare i Sverige politisk kontakt med EU? Vilka steg kan vi ta? Medier kan hj‰lpa till att gˆra sÂdan praktik tillg‰nglig och sj‰lvklar, som ett rutininslag i vÂra liv. P lÂng sikt fÂr vi traditioner som vi kan betrakta som vÂra egna. Dessa traditioner, med sin praktik, tillsammans med kunskaperna, kompetenserna och lojaliteten utgˆr i sin tur fundamentet till den EU-medborgaridentiteten jag har diskuterat ovan. Kretsloppet ñ i b‰sta fall ñ forts‰tter och fˆrst‰rks.

Medierna i omvandling

En sÂdan vision ‰r oh‰mmat ambitiˆs, men jag ser ingen annan v‰g. Jag tror att mÂnga inom mediev‰rlden i princip skulle godk‰nna denna framtidsbild som ett ideal, men de skulle med all r‰tt pÂpeka att en del problematiska villkor stÂr i v‰gen. Vi behˆver bara kon- statera att det ‰ven inom Sverige finns fˆrhÂllanden som motarbetar en medborgarkultur. En del av dessa har att gˆra med de samh‰lle- liga svÂrigheter som alla v‰stl‰nder k‰mpar med, som jag n‰mnde alldeles i bˆrjan. Och vad g‰ller medierna ‰r det onekligen s att aspekter av deras utveckling de senaste Âren kan ‰ven motarbeta en svensk medborgarkultur. T.ex. kan det hÂrdnande kommersiella klimatet gˆra att en del av mediernas bevakning av samh‰llsfrÂgor och politik har blivit tunnare och/eller mer populistisk p senare Âr (se t.ex. HultÈn 1999). P senare tid har medierna alltmer bˆrjat tilltala oss som konsumenter snarare ‰n som medborgare. Man kan

154

P ETER

D AHLGREN

 

 

s‰ga att en nationell medborgarkultur blir mer och mer ofˆrenlig med den kommersiella medieindustrin och detta ‰r illavarslande fˆr en EU-medborgarkultur. Detta ‰r en viktig och k‰nd diskussion och jag ska inte fˆrdjupa mig i den h‰r. Jag vill bara po‰ngtera att denna utveckling ‰r problematisk sett frÂn ett demokratiperspektiv och det kommer att kr‰va all vÂr kreativitet att f en b‰ttre balans mellan de ekonomiska vilkoren och det publicistiska uppdraget.

I dagens mediev‰rld utgˆr digitaliseringen den mest genomgri- pande utvecklingen och s‰rskilt introduktionen av Internet har gjort att vi fÂtt ett medielandskap som ‰r markant annorlunda ‰n det vi hade fˆr tio Âr sedan. Vi har nu kommit fˆrbi den fasen av Internets utveckling d‰r debatterna till stor del bestÂr av utopiska och dysto- piska visioner. Numera g‰ller det konkreta analyser av nul‰get och fˆrsiktiga prognoser om framtiden, inte minst vad g‰ller Internets betydelse fˆr demokrati (Olsson 1999). Forskningen hittills tyder p att Internet kan tj‰na till att bredda offentligheten genom att flera grupper deltar i politiska diskussioner. Internet ‰r en utm‰rkt resurs fˆr alla aktˆrer ñ partier, organisationer, rˆrelser, grupper och individer ñ som vill delta i det offentliga samtalet, bilda opinion och samordna aktiviteter och ‰ven aktioner. P det s‰ttet kan Internet bidra till att vidareutveckla en medborgarkultur. Fˆr individer blir det ett smidigt s‰tt att ta kontakt med myndigheter, politiska partier och ‰ven enskilda politiker. Vad som blir s‰rskilt relevant i EU- sammanhang ‰r just hur l‰tt det ‰r att kommunicera ˆver nationella gr‰nser: man kan bli politisk aktˆr i europeiskt sammanhang.

Internet anv‰nds i mÂnga syften, men det ‰r bara en liten brÂkdel av n‰tanv‰ndarna som brukar mediet i nÂgot politiskt sammanhang; hittills ser vi inga tecken p att det ‰r p v‰g att revolutionera det politiska livet (Hill och Hughes 1998). Interaktiv, horisontell kom- munikation fˆr politiska ‰ndamÂl kommer fˆrmodligen att fˆrbli en sf‰r fˆr en liten minoritet av aktivister och mycket engagerade medborgare. Internet har blivit ett starkt kommersialiserat medium p relativt kort tid, och det anv‰nds mycket som ett medium fˆr handel; de allra flesta nya hemsidor som etableras numera ‰r kom- mersiella. Det finns d‰remot ytterligare en trend att notera h‰r: tidningar, nyhetsbyrÂer och p sistone ‰ven TV-stationer och radio- kanaler hÂller p att flytta in p N‰tet. Internet ‰r allst p v‰g att i betydande utstr‰ckning bli ett massmedium (Roscoe 1999). Med detta menas en modell d‰r ett litet antal begr‰nsade produktions- centra distribuerar innehÂll till ett stort antal mottagare. Detta be- tyder bl.a. att journalistik ‰r nÂgot som kommer att finnas ñ och vi- dare utvecklas ñ p n‰tet, och detta g‰ller inte bara globala medie-

155

EU, MEDBORGARKULTUR OCH MEDIERNAS DEMOKRATISKA UPPGIFT

aktˆrer utan ‰ven de svenska. ƒven om man kan îkringgÂî journa- lister och sˆka sin egen information om vissa h‰ndelser kommer detta mˆnster att fˆrbli ett undantag. Snarare blir det att fler och fler m‰nniskor kommer att anv‰nda Internets journalistiska utbud, med de mˆjligheter som finns fˆr l‰nkar, arkiv och ‰ven diskussion. Mediernas uppgift att fr‰mja en medborgarkultur p EU-niv mins- kas inte av Internet; i st‰llet utgˆr Internet en ny v‰xande terr‰ng fˆr den journalistiska verksamheten.

Slutligen vill jag f‰sta uppm‰rksamheten p nÂgra politiska as- pekter som ‰r relevanta fˆr mediernas framtida utveckling. Fˆr det fˆrsta stÂr det helt klart att EU-medlemskap ‰ndrar p den svenska nationalstatens suver‰nitet. Sveriges agerande numera mÂste sam- ordnas med EU och med andra medlemsstater inom mÂnga omrÂ- den; de geografiska gr‰nserna fˆrsvinner inte, men de fÂr en annan innebˆrd. Detta betyder att det politiska livet mÂste anpassa sig till dessa omst‰ndigheter och vi ser redan hur denna omstrukturerings- process ‰r pÂbˆrjad, men den ‰r lÂngt ifrÂn avslutad. Dessa fˆr‰nd- ringar i det politiska livet tvingar i sin tur fram omdaningar i medi- ernas s‰tt att arbeta. De svenska medierna blir tvungna att mer och mer inbegripa ett EU-perspektiv. Det journalistiska arbetet ‰r p v‰g att f en starkare fokusering p Bryssel, men nya rutiner, nya s‰tt att dela upp bevakningsomrÂden, nya k‰llor och samarbetspart- ner. De svenska medierna befinner sig allts redan i begynnelsen av en Sverigeanpassad EU-offentlighet. Inom EU v‰xer det fram trans- nationella regioner som v‰cker speciella politiska frÂgor och kr‰ver i sin tur en utvecklad hˆrna av den offentliga sf‰ren; ÷resund ‰r en av de fr‰msta av dessa regioner inom EU och kommer ocks att f ˆkad betydelse fˆr det politiska livet och det journalistiska arbetet.

Medan EU-politiken bottnar i medlemsl‰ndernas deltagande visar utvecklingen redan att det kan bli svÂrt att betrakta varje en- skilt land i alla sammanhang som en sammanhÂllen aktˆr. I vissa EU-frÂgor kan man s‰ga att en specifik lˆsning ‰r bra eller dÂligt fˆr Sverige, men mer och mer fˆrstÂr vi att ett beslut kan skapa bÂde vinnare och fˆrlorare inom Sverige. Dvs. att det inte ‰r s att alla vi svenskar kommer att dela samma intressen visavi EU: vi kommer att f alltmer intressekonflikter sinsemellan. Detta ˆppnar dˆrren till mer tillspetsad EU-politik inom Sverige och d‰rmed ñ kan man spekulera ñ nya uppl‰ggningar av det journalistiska arbetet. ƒn s l‰nge ‰r det i stort sett den svenska politiska (och ekonomiska) eli- ten som best‰mmer den politiska dagordningen inom medierna vad g‰ller EU. P sikt kan man emellertid fˆrv‰nta sig en fˆr‰ndring d‰r medierna tar mer initiativ. I ett l‰ge d‰r best‰mmandemakten fˆr-

156

P ETER

D AHLGREN

 

 

skjuts frÂn Stockholm till Bryssel kommer en del journalister inte l‰ngre s rutinm‰ssigt fˆlja dessa signaler; de kommer att mer sj‰lv- st‰ndigt ta intryck av dagordningar inom EU-parlamentet och EU- kommissionen och fˆrmedla dessa tillbaka till Sverige. Inledningsvis kan man fˆrest‰lla sig en maktkamp mellan den svenska politiska eliten och dessa svenska journalister, men p sikt kan vi nog fˆr- v‰nta oss framv‰xten av svenska journalister med en annan yrkes- identitet: de blir eurojournalister med svensk fˆrankring, i st‰llet fˆr svenska journalister som bevakar EU.

EU behˆver en demokratisk medborgarkultur och medierna i Sverige har en central roll i dess utveckling. Det finns tendenser i samh‰llet i stort och inte minst i medierna som fˆrsvÂrar denna uppgift. Samtidigt finns det fˆr‰ndringsbanor inom medierna som kan erbjuda nya mˆjligheter att l‰nka m‰nniskor till EU och fˆr- st‰rka medborgarkulturen. Det g‰ller att ta tag i dessa mˆjligheter.

157

EU, MEDBORGARKULTUR OCH MEDIERNAS DEMOKRATISKA UPPGIFT

Referenser

Alejandro, Roberto (1993) Hermeneutics, Citizenship and the Public Sphere. Albany: State University of New York Press

AmnÂ, Erik, red. (1999a) Bˆr demokratin avnationaliseras?. Demo- kratiutredningen, skrift nr 21. SOU 1999:11

AmnÂ, Erik, red. (1999b) Globaliseringen och demokratin. Demo- kratiutredningen, skrift nr 22. SOU 1999:56

AmnÂ, Erik, red (1999c) Civilsamh‰llet. Demokratiutredningen, forskarvolym VIII. SOU 1999:84

Anderson, Benedict (1993) Den fˆrest‰llda gemenskapen. Gˆteborg: Daidalos

Barkman, Clas (1999) îSvensken ingen europÈî. Dagens Nyheter, den 4/12, s. A12

Benhabib, Seyla, red. (1996) Democracy and Difference. Princeton: Princeton University Press

Billig, Michael (1995) Banal Nationalism. London: Sage

Bjˆrnsson, Anders och Lutherson, Peter, red. (1997) Medialise- ringen av Sverige. Stockholm: Carlssons

Castells, Manuel (1999) InformationsÂldern. Bd 1: N‰tverkssamh‰l- lets framv‰xt. Gˆteborg: Daidalos

Clarke, Paul Barry (1996) Deep Citizenship. London: Pluto

Dahlgren, Peter (1995) Televison and the Public Sphere. London: Sage

Dahlgren, Peter (1997) îEnhancing the civic ideal in TV journalismî i K. Brants m.fl., red. The Media in Question. London: Sage

Dahlgren, Peter och Birgita Hˆijer (1997) Medier, oro och medbor- garskap. Stockholm: Styrelsen fˆr psykologiskt fˆrsvar

Dunn, John (1993) Western Political Theory in the Face of the Future. Cambridge: Cambridge University Press

Ehn, Billy, Frykman, Jonas & Lˆfgen, Orvar (1993) Fˆrsvensk- ningen av Sverige: det nationellas fˆrvandlingar. Stockholm: Natur och Kultur

Fallows, James (1997) Breaking the News. New York: Vintage Books

Forn‰s, Johan (1995) Cultural Theory and Late Modernity. London: Sage

158

P ETER

D AHLGREN

 

 

Forstorp, Per-Anders och Linell, Per, red. (1998) Samtal pÂgÂr. Stockholm: Carlssons

Franklin, Bob (1997) Newzak and News Media. London: Edward Arnold

Gellner, Ernest (1994) Conditions of Liberty. London: Allen Lane/Penguin

Hill, Kevin A. och John E. Hughes (1998) Cyberpolitics: Citizen Activism in the Age of the Internet. Lanham, MD: Rowman & Littlefied

HultÈn, Lars J. (1999) Orden och pengarna. Om kamp och kapitula- tion inom journalistiken. Stockholm: Natur och Kultur

Hvitfelt, HÂkan och Lauri Karvonen, red. (1999) Den svala demo- kratin. Sundsvall: Demokratiinstitutet

Isin, Engin F. och Patricia K. Wood (1999) Citizenship and Identity. London: Sage

James, Paul (1996) Nation Formation: Towards a Theory of Abstract Community. London: Sage

Johansson, Debora (1999) En ganska dÂlig nyhet. EU-bevakningen i svenska medier infˆr valet 1999. Sundsvall: Demokratiinstitutet, Rapport nr 12

Kymlicka, Will (1995) Multicultural Citizenship. Oxford: Oxford University Press

Lindahl, Rutger (1999) îMÂngtydig EU-opinionî i S. Holmberg och L. Weibull, red. Ljusnande framtid. SOM rapport nr 22. Gˆte- borgs universitet

Lˆfgren, Orvar (1990) îMedierna i nationsbyggetî i Ulf Hannerz, red., Medier och kulturer. Stockholm: Carlssons

Miles, Steven (1998) Consumerism as a Way of Life. London: Sage Morely, David & Robins, Kevin (1995) Spaces of Identity: Global

Media, Electronic Landscapes and Cultural Boundaries. London: Routledge

Mouffe, Chantal, red. (1992) Dimensions of Radical Democracy. London: Verso

Mouffe, Chantal (1993) The Return of the Political. London: Verso

Olsson, Anders R. (1999) Elektronisk demokrati. Demokratiutred- ningen skrift nr 16: SOU 1999:12

Petersson, Olof m.fl. (1998) DemokratirÂdets rapport 1998. Demo- krati och medborgarskap. Stockholm: SNS Fˆrlag

159

EU, MEDBORGARKULTUR OCH MEDIERNAS DEMOKRATISKA UPPGIFT

Preston, P. W. (1997) Political/Cultural Identity: Citizens and Nations in a Global Era. London: Sage

Price, Monroe E. (1996) Television, the Public Sphere and National Identity. Oxford: Oxford University Press

Richardson, Kay och Meinhof, Ulrike (1999) Worlds in Common? Television Discourse in a Changing Europe. London: Routledge

Roscoe, Timothy (1999) îThe construction of the World Wide Web audienceî. Media, Culture & Society 21 (5) september.

Schlesinger, Philip (1995) Europeanisation and the Media: National

Identity and the Public Sphere (Working Paper No.7). Oslo: ARENA

Schlesinger, Philip (1997) îFrom cultural defence to political cul- ture: media, politics and collective identity in the European Unionî. Media, Culture & Society 19 (3) July

Slater, Don (1997) Consumer Culture and Modernity. Cambridge: Polity Press

Spinner, Jeff (1994) The Boundaries of Citizenship. Baltimore: Johns Hopkins University Press

Thompson, John B. (1995) The Media and Modernity. Cambridge: Polity Press

Tr‰gÂrdh, Lars red (1995) Civilt samh‰lle kontra offentlig sektor. Stockholm: SNS

160

TV-tittarna och demokratin

Mats Ekström

Att titta p TV ‰r en av de mest utbredda, vardagliga och sj‰lvklara aktiviteterna i det samtida samh‰llet. I Sverige tittar vi p TV i ge- nomsnitt ungef‰r tv timmar om dagen (Mediebarometern 1997).

Siffrorna ‰r ungef‰r desamma i andra nordiska l‰nder men betydligt hˆgre i t.ex. USA. Vi organiserar vÂra vardagsliv kring TV-apparater och TV-tablÂer. Inga andra h‰ndelser samlar samtidigt s stora delar av befolkningen som de h‰ndelser som utspelas i TV (Castells 1998, s. 339).

Som Dahlgren (1995) pÂpekar ‰r televisionen en av de domine- rande institutionerna i det moderna samh‰llets offentliga sf‰r. Inom televisionens (och de ˆvriga massmediernas) ramar produceras inte bara ett omfattande flˆde av nyheter och information. H‰r utspelas ocks offentliga debatter och allehanda politiska h‰ndelser. Tele- visionen kan ha en avgˆrande betydelse fˆr att h‰ndelser ˆver huvud taget blir stora politiska h‰ndelser. Det ‰r i stor utstr‰ckning som TV-tittare vi tar del av, och engageras i, politik och samh‰llsdebatt. Som TV-publiker ‰r vi en del av det som kallats en medialiserad politik; en politik som anpassas till mediernas s‰tt att fungera, och som iscens‰tts i medierna infˆr en t‰nkt publik.

En demokratis vitalitet ‰r i stor utstr‰ckning en frÂga om hur kunskaper och Âsikter formas, fˆrmedlas och kommuniceras. De in- stitutionaliserade formerna fˆr kommunikation tillhˆr det demo- kratiska samh‰llets grundl‰ggande villkor. Detta ‰r ett viktigt argu- ment i denna uppsats.

Kommunikationsformerna erbjuder medborgarna olika roller, de skapar mˆjligheter men s‰tter ocks gr‰nser fˆr deltagande i politis- ka demokratiska processer. Televisionens utveckling, och etable- ringen av TV-tittandet som vardaglig aktivitet, har i grunden pÂver- kat villkoren fˆr informationsspridning, opinionsbildning, medbor- garnas deltagande och deras relationer till det politiska livet (Corner 1995).

161

TV- TITTARNA OCH DEMOKRATIN

Det ‰r mot bakgrund av detta som jag i denna uppsats st‰ller fˆljande frÂgor: Vilken demokratisk potential har de kommunika- tionsformer som televisionen skapar? Vad k‰nnetecknar TV-tittan- det som en s‰rskild relation till politik och samh‰llsdebatt? PÂ vilka s‰tt kan TV-tittandet utgˆra ett hot respektive en resurs i en demo- krati?

Det ‰r just TV-tittandet som en s‰rskild roll och relation till den offentliga sf‰ren som utgˆr uppsatsens fokus. Detta inneb‰r att mÂnga andra frÂgor av stor betydelse fˆr diskussionen om television och demokrati utel‰mnas. Det g‰ller frÂgor om mediernas institu- tionella relationer till stat och marknad; konsekvenserna av televi- sionens kommersialisering och globalisering; de olika mekanismer som styr TV-produktionen; utbudets karakt‰r i termer av mÂngfald, fragmentarisering och fˆrekomst av kritisk granskning; skillnader i mediekonsumtion mellan olika grupper; vilka effekter televisionen har p m‰nniskors fˆrest‰llningar; hur televisionen fungerar i opini- onsbildning och îagenda-settingî (se t.ex. Hjarvard 1995, McCombs 1998, Kellner 1990).

MÂnga kritiska rˆster har under senare Âr hˆjts g‰llande televi- sionens negativa konsekvenser. Det har sagts att televisionen fˆr- dummar, trivialiserar och reducerar allt till ytlig underhÂllning; att televisionen reproducerar ideologier, oj‰mlikhet och etablerade maktfˆrhÂllanden. Det har t.o.m. h‰vdats att televisionen undermi- nerar demokratin. Andra har tv‰rtom argumenterat fˆr att televisio- nen bidragit till en ˆkad offentlighet och till att skapa inte bara v‰l- informerade utan ocks engagerade och kritiskt resonerande med- borgare (jfr Bourdieu 1998, Corner 1995, Fallows 1996, Scanell 1989).

Denna uppsats kommer inte att leverera nÂgra enkla slutsatser vare sig i den ena eller den andra riktningen. Forskningen om televi- sionens publiker har visat att det inte gÂr att dra sÂdana enkla gene- raliserande slutsatser, vare sig positiva eller negativa. TV-tittande ‰r en fˆr‰nderlig och mÂngfacetterad social praktik som mÂste fˆrstÂs ur mÂnga olika aspekter. Olika tendenser pÂverkar TV-tittandet i delvis motsatta riktningar. Jag skall i uppsatsen lyfta fram ett antal tendenser som jag uppfattar som v‰sentliga fˆr diskussionen om te- levisionens mˆjligheter och begr‰nsningar i ett demokratiskt sam- h‰lle.

De senaste decenniernas vetenskapliga analyser av medier, de- mokrati och den offentliga sf‰ren har varit mycket starkt pÂverkade av J¸rgen Habermas teorier (Habermas 1984a, 1984b). En offentlig sf‰r ‰r fˆr Habermas n‰r m‰nniskor mˆts p olika sociala arenor

162

M ATS

E KSTRÖM

 

 

(som inte styrs av vare sig staten eller kommersiella intressen) fˆr att debattera, utbyta information och Âsikter. Ur dessa samtal kan allm‰nna opinioner skapas. Idealt har alla grupper i samh‰llet i prin- cip samma mˆjligheter att delta, p lika villkor, i diskussioner som inte pr‰glas av dominans och maktutˆvning. Idealt v‰gleds ocks samtalen av ett kritiskt resonerande d‰r olika uppfattningar prˆvas mot varandra och d‰r deltagarna ‰r ˆppna infˆr andras uppfattningar och beredda att omprˆva sina egna. Enligt Habermas har den offentliga sf‰ren underminerats inte minst genom utvecklingen av massmedier som styrs av en kommersiell logik. Medborgarna tillta- las h‰r som ÂskÂdare till spektakul‰ra och underhÂllande tillst‰ll- ningar i st‰llet fˆr att erbjudas mˆjligheten att delta i debatter d‰r det kritiska resonerandet stÂr i centrum.

Det ligger mycket i Habermas karakterisering av televisionens publiker. TV-program produceras fˆr att beskÂdas av TV-tittare. ƒven samtal och debatter i TV, d‰r personer diskuterar aktuella so- ciala och politiska frÂgor med varandra, ‰r iscensatta upptr‰danden s till vida att de sker infˆr en TV-publik och anpassas till just detta. De ‰r inte enbart eller ens i fˆrsta hand rationella samtal utan regis- serade fˆrest‰llningar. Att debatterna blir sp‰nnande, dramatiska, underhÂllande och sev‰rda fˆr tittarna ‰r det prim‰ra. Om debattˆ- rerna kan komma fram till nÂgot nytt och eventuellt n en ˆmsesidig fˆrstÂelse ‰r ofta av underordnad betydelse i produktionen av TV (Ekstrˆm och Eriksson 1996, Ekstrˆm 1997, 1998, se ‰ven Christian Svenssons uppsats i denna volym). Sj‰lvklart kan vi inte heller som TV-tittare bli delaktiga i nÂgot som skulle kunna likna ett rationellt samtal med debattˆrerna p TV (‰ven om vi i vissa fall kan ringa in vÂra Âsikter eller skicka dem via e-post). TV ‰r ett massmedium och har som sÂdant bÂde mˆjligheter och begr‰nsningar. Om vi v‰rderar TV-tittandet med utgÂngspunkt i Habermas modell kan vi emeller- tid knappast komma till nÂgon annan slutsats ‰n att TV-tittandet ‰r ett hot och inte en resurs. Men eftersom nu TV-tittande utgˆr en dominerande publikroll i det massmediesamh‰lle som skapats under senare h‰lften av 1900-talet framstÂr det som mer fruktbart att ta TV-tittandet p allvar och inte dˆma ut det p fˆrhand. Jag vill dock framhÂlla att jag trots denna reservation betraktar Habermas teori som en av de mest fruktbara utgÂngspunkterna fˆr en kritisk analys av mediesamh‰llet (fˆr en diskussion kring detta se t.ex. Dahlgren 1995, Ekstrˆm 1996, Livingstone och Lunt 1994, Thompson 1995).

I likhet med Habermas menar Thompson att en fungerande de- mokrati fˆruts‰tter att medborgarna har reella mˆjligheter att som autonoma aktˆrer forma ˆverv‰gda stÂndpunkter i politiska frÂgor,

163

TV- TITTARNA OCH DEMOKRATIN

att delta med argument och motargument i ˆppna offentliga diskus- sioner, att genom opinionsbildning pÂverka politiska processer. Han anv‰nder begreppet îdeliberativ demokratiî fˆr att uttrycka detta.

En deliberativ demokrati behˆver emellertid inte bygga p direkta mellanm‰nskliga dialoger, utan kan likav‰l utvecklas i de former av medierad kvasiinteraktion som televisionen och andra massmedier skapar. Detta ‰r Thompsons kritik mot Habermas. Televisionen har skapat delvis nya former fˆr offentlighet och deltagande som mÂste tas p allvar i en analys av medier och demokrati. ƒven om Thomp- son ser risker i massmediernas utveckling framhÂller han ocks de unika mˆjligheter som denna utveckling skapat. Massmedierna kan t.ex. under vissa villkor erbjuda individerna unika mˆjligheter till information samt ‰ven kanaler fˆr artikluering av Âsikter, v‰rden och v‰rderingar som annars skulle fˆrbli marginaliserade i den offentliga sf‰ren (Thompson 1995, s. 257).

I det avsnitt som nu fˆljer skall jag mycket kortfattat fˆrsˆka ur- skilja vad som ‰r typiskt fˆr TV-tittande till skillnad frÂn andra publikroller. Jag tror att detta ‰r en viktig utgÂngspunkt fˆr en dis- kussion om TV-tittande och demokrati. D‰refter skall jag under nÂgra rubriker st‰lla olika bilder av televisionens publiker mot var- andra. Dessa bilder skall ses som motsatta men inte mots‰gelsefulla. Syftet ‰r att peka p tendenser som pÂverkar TV-tittandet i olika riktningar. Jag skall t.ex. argumentera fˆr att TV-tittande inte skapar antingen engagemang eller likgiltighet ñ antingen en kritisk eller en okritisk publik ñ utan snarare bÂde och. I ett s‰rskilt avsnitt skall jag ocks ge exempel p former av publikdeltagande som kan skapas i kombinationen av television och ny informationsteknologi. Under- laget fˆr denna uppsats h‰mtas dels frÂn tidigare forskning, dels frÂn egna empiriska studier inom ett projekt med rubriken îTV- journalistikens giltighetî. I det senare projektet undersˆktes bl.a. hur ett antal grupper av TV-tittare mottog och tolkade fem olika nyhets- och aktualitetsprogram som de fick se (se t.ex. Ekstrˆm 1997, 1998).

TV-tittande – några grundläggande karakteristika

Fˆr att f en uppfattning om vad vi kan fˆrv‰nta oss av TV-tittande som resurs i en demokrati kan det vara en po‰ng om vi fˆrst fˆrsˆ- ker klargˆra vad som ‰r typiskt fˆr den publikroll som televisionen skapar. Jag har fˆrsˆkt sammanfatta detta i tio punkter varav flerta-

164

M ATS

E KSTRÖM

 

 

let kanske framstÂr som sj‰lvklara men som likafullt ‰r av avgˆrande betydelse. Det har i samtliga fall att gˆra med TV-mediets generella egenskaper och inte kvaliteten hos enskilda program.

1.Televisionen ger publikerna mˆjlighet att i bild fˆlja h‰ndelser som intr‰ffar p andra platser och vid andra tidpunkter. Som TV- tittare kan vi etablera relationer till personer som vi ser och hˆr men aldrig mˆter ansikte mot ansikte. TV-mediet har utan tve- kan inneburit att sociala miljˆer, kulturer, enskilda h‰ndelser och personer blivit synliga fˆr m‰nniskor p ett helt nytt s‰tt, relativt oberoende av rumsliga och tidsm‰ssiga avstÂnd (Thompson 1995).

2.Televisionen ‰r ett globalt medium och mÂnga tittare har i dag tillgÂng till ett stort antal program som produceras av olika bolag och s‰nds frÂn olika delar av v‰rlden. Den tid d en auktoritativ institution best‰mde det utbud som alla TV-tittare i Sverige skulle se p ‰r fˆrbi.

3.Televisionen skapar en enkelriktad kommunikation d‰r ett rela- tivt fÂtal producerar program, framtr‰der och uttalar sig, infˆr en stor massa. Av detta fˆljer tv viktiga fˆrhÂllanden. Fˆr det fˆrsta att TV-program vanligen produceras fˆr att de skall passa mÂnga samtidigt. Fˆr det andra att vi som TV-tittare kan titta och lyssna men inte svara eller gripa in i de offentliga debatter som fˆrs.

4.Rollen som TV-tittare ‰r i fˆrsta hand reaktiv. Vi fÂr reagera p och fˆrhÂlla oss till h‰ndelser, verklighetsbeskrivningar och de- batter som v‰ljs ut och produceras utanfˆr vÂrt eget inflytande. Vi kan ha Âsikter om det som visas, gˆra olika tolkningar och diskutera det vi ser med m‰nniskor i vÂr omgivning. Vi har emel- letid ingen (eller mycket begr‰nsad) makt att pÂverka innehÂllet. Som enbart TV-tittare har vi vare sig ansvar fˆr, eller reella mˆj- ligheter att, formulera utgÂngspunkterna fˆr det offentliga samtalet.

5.Som TV-tittare ‰r vi i fˆrsta hand ÂskÂdare. TV-program produ- ceras med h‰nsyn till just detta, att det skall visas upp fˆr ÂskÂda- re. Produktionen av spektakul‰ra medieh‰ndelser, sp‰nnande re- portage, v‰lregisserade politiska debatter, intervjuer och framtr‰- danden av olika slag ‰r uttryck fˆr detta. TV-program mÂste i fˆrsta hand tillfredsst‰lla de krav vi st‰ller som ÂskÂdare. Som TV-tittare fˆrv‰ntas vi inte heller inta nÂgon annan roll. TV-tit- tande ‰r en vardaglig aktivitet d‰r vi slÂr oss ner framfˆr TV- apparaten och tittar en kortare eller l‰ngre stund, men utan att vi

165

TV- TITTARNA OCH DEMOKRATIN

direkt fˆrv‰ntas agera utifrÂn det vi ser, eller anv‰nda det vi tar del av p nÂgot s‰rskilt s‰tt. EmellanÂt uttrycker vi kanske dÂligt samvete fˆr att vi bara tittar och inte gˆr nÂgot, men TV-tittan- det ‰r en social praktik som i vanliga fall inte alls st‰ller nÂgra sÂdana krav. Detta har ocks att gˆra med att TV prim‰rt ‰r ett medium fˆr fritid och avkoppling (Castells 1998, Silverstone 1990/1998). Som tittare gÂr vi in i den kommunikativa situa- tionen med fˆresatsen att det inte skall vara anstr‰ngande, utan att vi skall f lata oss.

6.TV ‰r ett medium fˆr hemmabruk (Silverstone 1990/1998). Det var genom att TV:n anpassades till det som kallats îhome-based consumerismî som mediet fick sitt stora genomslag (Stevenson 1995, Williams 1974). TV-tittande ‰r en aktivitet som sker i den privata sf‰ren och i avskildhet frÂn de mÂnga andra som tittar p samma program och som kanske reagerar p liknande s‰tt p det de ser. Detta begr‰nsar naturligtvis TV-tittandet som resurs i opinionsbildning. I TV tenderar politiken att bli till iscensatta h‰ndelser fˆr privat konsumtion.

7.TV-tittande ‰r en relativt odisciplinerad kommunikativ praktik (j‰mfˆrt med t.ex. en undervisningssituation eller ett mˆte p jobbet). Vi ‰r fria att s‰tta pÂ, zappa eller st‰nga av n‰r vi vill. Vi kan titta koncentrerat eller okoncentrerat och gˆra andra saker samtidigt. Vi kan kommentera personer och deras Âsikter hur vi vill utan att ta h‰nsyn till dem vi kommenterar. Det finns natur- ligtvis normer som styr det vi gˆr n‰r vi tittar p TV. Men vi ‰r osynliga fˆr dem som talar till oss p TV, och de kan vare sig st‰lla krav p oss eller anpassa sitt beteende efter vÂra reaktioner. Framfˆr TV:n kan vi med familjen och v‰nner diskutera maktha- vare som framtr‰der p sk‰rmen utan att ta nÂgon som helst h‰nsyn till deras n‰rvaro och utan att de kan l‰gga sig i och dominera diskussionen.

8.TV producerar en strid strˆm av nyheter, bilder, ber‰ttelser och budskap. Ang (1985, s. 22) beskriver televisionens flˆde som îa coming and going of programmes without their individuality lea- ving any specifically deep impressionî (se ‰ven Williams 1974, Castells 1998). Varje program innehÂller i sig mÂnga olika inslag. Det ena avlˆser det andra i ett omfattande flˆde d‰r inslagen inte s‰llan ‰r mycket korta. I nyhetsproduktionen betraktas ett reportage p tre till fyra minuter som lÂngt ‰ven om det handlar om komplicerade sakfˆrhÂllanden och sÂdant som kan vara svÂrt att begripa. Som TV-tittare fÂr vi mycket lite tid fˆr eftertanke,

166

M ATS

E KSTRÖM

 

 

reflektion och diskussion. Som normala TV-konsumenter tar vi del av mÂnga gÂnger mer information ‰n vad vi i nÂgon rimlig mening kan ta till oss och engagera oss i. TV skapar fˆrg‰ngliga bilder av v‰rlden och som tittare l‰r vi oss titta p det mesta utan att bry oss i nÂgon djupare mening.

9.TV ‰r samtidigt ett ber‰ttande bildmedium med stor potential att skapa dramatik, sp‰nning, inlevelse och engagemang (Corner 1995). Mediet kan erbjuda unika mˆjligheter till identifikation med m‰nniskor som lever i kulturer och sociala miljˆer lÂngt bortom vÂr egen vardagsverklighet. Dessa egenskaper ñ det fˆrg‰ngliga flˆdet (punkt 8)  ena sidan och den engagerande kraften i televisonens ber‰ttelser (punkt 9)  andra sidan ñ ‰r tv tendenser som delvis kan motverka varandra. TV ‰r vidare ett medium ‰gnat att skapa k‰nslor, upplevelser och intryck men inte analys och intellektuell reflektion.

10.Som TV-tittare ‰r vi indragna i en kommersiell verksamhet d‰r ekonomiska intressen styr och d‰r storleken p publiken blivit allt mer avgˆrande (Mcmanus 1994). Fˆr de reklamfinansierade TV-kanalerna ‰r storleken p publiken det man har att erbjuda annonsˆrerna/finanis‰rerna. Men publiksiffrorna har blivit vikti- gare ‰ven fˆr public service televisionen. I den allt hÂrdare kon- kurrensen om tittare (som fˆljer av ett ˆkat utbud men en rela- tivt konstant publik) utvecklar TV-bolagen olika strategier fˆr att ˆka programmens îratingsî. Publikm‰tningar och utv‰rde- ringar av dessa, utformningen av sÂv‰l TV-tablÂerna som de en- skilda programmen, direkt och indirekt marknadsfˆring av pro- grammen ‰r exempel p detta (Ang 1991, Garnham 1997). Tele- visionens utbud anpassas p olika s‰tt till kommersiella intressen. Programmens innehÂll och form anpassas till en minsta gemen- sam n‰mnare som inte provocerar eller riskerar att stˆta bort tittare. Men det finns naturligtvis ocks krafter som motverkar denna kommersialisering av TV-mediet.

LÂt mig nu lite n‰rmare utveckla nÂgra teman som p olika s‰tt bely- ser uppsatsens grundl‰ggande argument ñ att TV-tittande inte ‰r ett hot eller en resurs i ett demokratiskt samh‰lle, utan snarare bÂde och.

167

TV- TITTARNA OCH DEMOKRATIN

De desinformerade och välinformerade TV- publikerna

N‰r vi som medborgare t‰nker pÂ, och pratar om, nationella och internationella politiska h‰ndelser, och tar st‰llning i pÂgÂende de- batter, s gˆr vi detta i stor utstr‰ckning utifrÂn bilder och ber‰ttel- ser h‰mtade frÂn televisionen och andra massmedier. Vi utgÂr frÂn det vi sett p TV utan att t‰nka p att programmen ‰r producerade av organisationer som valt att beskriva verkligheten p ett visst s‰tt. Kritiker har h‰vdat att medierna och journalistiken ger en skev och ytlig bild av verkligheten. Trots ambitioner att vara objektiva, sakliga och allsidiga tenderar journalistiken att marginalisera vissa kunskaper, samtidigt som inflytelserika aktˆrers kunskaper och v‰r-

deringar fÂr stort genomslag i massmedierna (Kellner 1990). Det finns mÂnga studier som visar att medierna spelar en viktig roll i reproduktionen av dominerande ideologier och stabiliseringen av maktfˆrhÂllanden. Medierna normaliserar budskap som skulle kunna uppfattas som kontroversiella. Ett konkret exempel ‰r den forskning som visat att nyheterna gett stereotypa bilder av invand- rare. Invandrare har ofta beskrivits som hot eller problem i en journalistik som pr‰glas av ett vi mot dom perspektiv. Mediernas genomslag inneb‰r att dessa bilder kan f status av îcommon senseî, kunskaper som uppfattas som naturliga och sj‰lvklara. Detta har bidragit till att legitimera invandrares underordnade position i samh‰llet (Lˆwander 1997, van Dijk 1991).

Men detta ‰r bara ena sidan av saken. Massmediernas utveckling har ocks inneburit att medborgarna numera har en helt annan till- gÂng till regelbunden information ‰n tidigare i historien. Det har blivit v‰sentligt svÂrare fˆr olika aktˆrer (makthavare) att undan- hÂlla information frÂn offentligheten. Inte minst politiken ‰r fˆre- mÂl fˆr en helt annan synlighet och offentlighet ‰n tidigare. Corner (1995, s. 45) uttrycker detta p ett mycket tr‰ffande s‰tt:

However fragmented and superficial public political understanding may be, and however much television might be seen to be susceptible to information control, no previous period has seen citizenries larger, bet- ter informed or more regularly updated.

Det finns emellertid betydande skillnader mellan olika grupper i samh‰llet med avseende p hur mycket man utnyttjar massmedierna fˆr att hÂlla sig informerad och uppdaterad. Massmedierna skapar delvis nya former av skillnader mellan grupper i samh‰llet. Hadenius

168

M ATS

E KSTRÖM

 

 

och Weibull (1999) pÂpekar t.ex. att dagstidningsl‰sningen under 1990-talet minskat bland arbetarfamiljer.

Det finns sÂledes fog fˆr att beskriva televisionen som bÂde hot och resurs. Valrˆrelsernas utveckling i Sverige och andra l‰nder illustrerar v‰l denna dubbelhet (Esaiasson 1990). Televisionen har  ena sidan gjort politiken mer synlig och erbjudit TV-tittarna offent- liga debatter, kritiska analyser och en omfattande information som kan anv‰ndas som underlag fˆr sj‰lvst‰ndiga beslut. Som TV-tittare mˆter vi  andra sidan en politik som anpassats till mediets specifika logik i en sÂdan utstr‰ckning att man allvarligt kan ifrÂgas‰tta om inte detta ‰r ett hot mot demokratin (se t.ex. Ekstrˆm och Eriksson 1999). Politiken personifieras och anpassas till reklamens sprÂk. Lyckade TV-framtr‰danden blir viktigare p bekostnad av det sak- politiska innehÂllet. Televisionen blir en arena fˆr opinionsk‰nsliga partier som satsar alltmer p professionaliserade valkampanjer i kampen om v‰ljare. Politiska debatter fÂr karakt‰ren av iscensatta mer eller mindre underhÂllande battaljer. Televisionen har, samman- fattningsvis, bidragit till demokratisering men har samtidigt en del i det vissa beskrivit som demokratins kris (Kellner 1990).

De engagerade och likgiltiga TV- publikerna

En gemensam ambition med mÂnga aktualitetsprogram som produ- ceras fˆr TV (allt frÂn traditionella nyheter till talk shows) ‰r att redaktionerna vill skapa engagemang och debatt. I ett projekt stu- derade vi det redaktionella arbetet bakom fyra i sig mycket olika program (Svart eller vitt, Striptease, Mosaik och Aschberg och co). P samtliga redaktioner framhˆlls denna ambition som en av de viktigaste. En programledare uttryckte det p fˆljande s‰tt: îDet handlar ju om att engagera, upprˆra och v‰cka debatt, att f folk att lyfta p sin tunga bak och agera.î

Televisionen har som f andra kulturella uttrycksformer en mˆj- lighet att framkalla starka k‰nslor, intryck och identifikation (Cor- ner 1995). TV-mediet ‰r ett bildmedium som kan skapa upplevelse av autenticitet och n‰rvaro. Som tittare kan vi uppleva att vi ‰r med och tar del av nÂgot verkligt som sker h‰r och nu, trots att det vi ser ‰r bÂde producerat/redigerat och fˆrmedlat ˆver tid och rum. I syfte att berˆra och engagera tittarna kan TV-journalistiken utnyttja sÂda- na uttrycksmedel och ber‰ttarformer som anv‰nds ‰ven i produk- tionen av fiktionsfilm.

169

TV- TITTARNA OCH DEMOKRATIN

Den undersˆkande journalistiken ‰r ett exempel p detta. Repor- tagen ‰r inte s‰llan konstruerade som sp‰nnande och dramatiska ber‰ttelser d‰r journalisternas avslˆjanden stÂr i centrum (Ekstrˆm och Eriksson 1998). Valet av fall, valet att lyfta fram vissa uppgifter och bortse frÂn andra, s‰ttet att anv‰nda kamera och ljud, iscens‰tt- ningen av intervjuer, redigeringen osv. ñ styrs till v‰sentlig del av ambitionen att producera upprˆrande och dramatiska ber‰ttelser om missfˆrhÂllanden i samh‰llet. I den undersˆkande journalistiken h‰nder det att personer visas upp p ett fˆr dem kr‰nkande s‰tt. I fall som vi studerat har redaktionen motiverat detta med h‰nvisning till det ˆvergripande mÂlet att man p detta s‰tt vill f tittarna att reagera p or‰ttf‰rdigheter i samh‰llet. Att vi som tittare fÂr se de drabbade och utpekade/skyldiga personerna i bild ‰r viktigt fˆr att reportagen skall kunna skapa inlevelse och engagemang.

Skapar d dessa program engagerade TV-publiker? Det enkla sva- ret ‰r bÂde ja och nej. Det beror sj‰lvklart delvis p vilket program det ‰r, vilka det ‰r som tittar, i vilket sammanhang osv. Men lÂt mig utveckla detta svar med nÂgra konkreta illustrationer och nÂgra mer teoretiska resonemang om TV-tittandets innebˆrder.

I den redan refererade studien av aktualitetsprogram genomfˆrde vi en s.k. receptionsstudie d‰r vi undersˆkte hur Âtta grupper av TV- tittare fˆrhˆll sig till TV-program som de fick se. (Sj‰lvklart kan man inte dra nÂgra enkla generella slutsatser frÂn dessa Âtta grupper. I detta sammanhang anv‰nder jag materialet mest fˆr att illustrera nÂgra olika s‰tt p vilka TV-program kan mottas och uppfattas.) En av de grupper som ingick i studien bestod av fem kamrater 19ñ25 Âr. Studien genomfˆrdes hemma hos en av personerna. I denna hemmiljˆ fick de se fyra olika aktualitetsprogram, samt tv nyhetsprogram (detta vid olika tillf‰llen utspridda under cirka ett Âr). De ombads titta p programmen som om det vore en vanlig îTV-kv‰llî. Vi Ât tillsammans under inledningen av programmen och som forskare fˆrsˆkte vi bidra till att situationen skulle bli s vardagslik som mˆjligt. Konversationen som uppstod under pro- grammen spelades in och efterÂt st‰llde forskaren frÂgor till grup- pen. Vid ett av tillf‰llena fick gruppen se ett program producerat av Striptease, vilket innehˆll avslˆjanden om misst‰nkt fusk med EU- bidrag bland bˆnder, ett reportage om missfˆrhÂllanden i skolan samt ett reportage som avslˆjade kopplingar mellan den frivilliga bef‰lsutbildningen (FBU) och hˆgerextremistiska organisationer.

Trots att redaktionen utnyttjat TV-mediets mˆjligheter fˆr att ge reportagen karakt‰r av anm‰rkningsv‰rda och upprˆrande avslˆjan- den intog denna grupp ett mycket distanserat och n‰rmast likgiltigt

170

M ATS

E KSTRÖM

 

 

fˆrhÂllningss‰tt till innehÂllet i programmet. Programmet aktualise- rade ingen diskussion kring de frÂgor som togs upp. Vid upprepade tillf‰llen framhˆll personerna att reportagen var lÂngtrÂkiga och att de helst ville zappa. Ironiskt kommenterade en av personerna pro- grammet p fˆljande s‰tt: îJaa vi l‰rde oss v‰l en massa saker, att betygsystemet ‰r dÂligt, att bˆnderna fuskar och att det finns smÂ- nassar i FBUî. Kommentaren fˆljdes av skratt. Vid flera tillf‰llen sk‰mtade personerna ironiskt och spontant om de dramaturgiska grepp som redaktionen anv‰nt fˆr att skapa dramatik. Ett liknande mottagande fick programmet ocks i flera av de andra grupperna.

En distanserad likgiltighet pr‰glade ˆver huvud taget, i stˆrre eller mindre utstr‰ckning, de olika gruppernas reception av de pro- gram de fick se. Naturligtvis fanns undantag vilket jag Âterkommer till. Det kan inte uteslutas att dessa reaktioner delvis var ett uttryck fˆr den speciella tittarsituationen (att vara med i ett forskningspro- jekt) eller att vissa tittare kanske inte var s intresserade av de frÂgor som togs upp i just dessa program. Detta ‰r dock inte hela fˆrkla- ringen. Att TV-programmen inte skapade det engagemang man kanske kunde fˆrv‰nta sig, tolkar vi delvis som uttryck fˆr mer grundl‰ggande fˆrhÂllanden som pÂverkar det konkreta TV-tittan- det.

De enskilda programmen ‰r en del i ett omfattande flˆde av in- formation, bilder och ber‰ttelser. Varje person som tittar p TV har som Thompson (1995) framhÂller varit vittne till or‰kneliga mord, dˆdsfall, barn som sv‰lter, personer som ber‰ttar om tragiska lev- nadsˆden, politiska skandaler osv. Som enskilda fall borde dessa kunna berˆra, men n‰r m‰ngden av h‰ndelser blir tillr‰ckligt om- fattande kan detta skapa en likgiltighet, en k‰nsla av att inget egent- ligen ‰r nytt, att man hˆrt och sett allt fˆrut. En av personerna i den ovan n‰mnda gruppen uttryckte det sj‰lv p fˆljande s‰tt îman blir s matad att man till slut inte orkar bry sig.î Kanske ‰r det s att TV-redaktionerna, genom sina dramatiseringar, avslˆjanden och bil- der av tragiska h‰ndelser, paradoxalt nog bidrar till att skapa publi- ker som blir allt svÂrare att berˆra och upprˆra? Kanske bidrar tele- visionen till att skapa en s‰rskild typ av inflation, d‰r budskapen fÂr allt mindre av meningsfullt innehÂll och d‰r det kr‰vs mer och mer fˆr att budskapen verkligen skall n fram?

Den distanserade likgiltighet som vi kunde iaktta i vÂr studie h‰ngde ocks samman med att ett flertal tittare uppfattade inslagen i flera av programmen som lÂngtrÂkiga och îsegaî. Trots att inslagen inte var mer ‰n cirka 10ñ15 minuter lÂnga och trots att journalis- terna, inte minst i samband med redigeringsarbetet, verkligen an-

171

TV- TITTARNA OCH DEMOKRATIN

str‰ngde sig fˆr att det i reportagen hela tiden skulle îh‰nda nÂgotî (som de sj‰lva uttryckte det), uppfattade tittarna reportagen som lÂnga och h‰ndelsefattiga. P ett n‰rmast sj‰lvklart s‰tt v‰rderade mÂnga tittare programmen med avseende p deras underhÂllnings- v‰rde. Den roll som TV fÂtt i mÂnga m‰nniskors vardagsliv inneb‰r att de av TV-programmen i fˆrsta hand fˆrv‰ntar sig en stund av tillf‰llig underhÂllning och avkoppling.

Baudrillard (1983, 1992) har argumenterat fˆr att kommunika- tionen i massmediasamh‰llet utvecklats dith‰n att den blivit till kva- sikommunikation utan mening och innehÂll. Som TV-tittare blir vi ˆverskˆljda av budskap som inte handlar direkt om den verklighet vi lever i. Vi kan inte bemˆta dessa budskap och upplever kanske inte heller att det finns nÂgra kanaler genom vilka vi i handling kan pÂ- verka det som tas upp i medierna. I en situation d vi som publiker konfronteras med m‰ngder av budskap och retoriska strategier i syfte att pÂkalla vÂr uppm‰rksamhet ñ samtidigt som vi saknar reella mˆjligheter att pÂverka det vi ser och hˆr ñ kan den distanserade likgiltigheten bli en form av fˆrsvarsstrategi. Den massiva ˆverpro- duktionen av budskap tenderar enligt Baudrillard att skapa en publik fˆr vilken tystnaden ‰r den mest rimliga handlingen. Enligt Baudrillard ‰r det inte bara s att denna ˆverproduktion ñ m‰ngden av h‰ndelser som passerar fˆrbi p TV-sk‰rmen ñ gˆr det praktiskt omˆjligt att som individ verkligen ta till sig annat ‰n mˆjligen en brÂkdel. Det ‰r ocks s att televisionen i sig skapar en ytlig relation till den verklighet som presenteras (Stevensson 1995). Gr‰nserna mellan den verkliga v‰rlden och en virtuell lÂtsasv‰rld suddas ut. Baudrillards resonemang kan med r‰tta kritiseras fˆr att vara allt fˆr generaliserande och svepande. Som jag skall visa nedan ‰r det inte alls s att publikerna genomgÂende mˆter budskapen i TV med tystnad. Baudrillard fÂngar emellertid tendenser som utan tvekan pÂverkar TV-publikernas situation och demokratins villkor i det senmoderna mediasamh‰llet.

Trots dessa tendenser finns i vÂra studier ocks gott om exempel p hur programmen stimulerar till engagerade diskussioner. NÂgot som tycks vara avgˆrande fˆr tittarnas engagemang ‰r i vilken mÂn de har egna erfarenheter av det som tas upp i programmet, om pro- grammet p ett meningsfullt s‰tt relaterar till tittarnas vardagserfa- renheter. Striptease reportage om missfˆrhÂllandena i gymnasiesko- lan skapade t.ex. diskussioner om skolan, framfˆr allt i tv grupper d‰r det inte bara fanns l‰rare utan ocks flera som hade egna barn som gick eller nyss slutat p gymnasiet. NÂgra tittare framhˆll ocks att Striptease just denna kv‰ll inte innehˆll s mycket att reagera pÂ

172

M ATS

E KSTRÖM

 

 

men att de i andra fall brukade bli bÂde engagerade och fˆrbannade n‰r de tagit del av Stripteaseí s avslˆjanden.

Att TV-mediets egenskaper under vissa omst‰ndigheter har en s‰rskild kraft att berˆra och engagera blev extra tydlig i ett fall. Det var i en grupp bestÂende av tre par i 50-ÂrsÂldern, samtliga tillhˆ- rande samh‰llets ˆverklass. N‰r de fick se programmet Svart eller vitt, som vid denna tidpunkt hade en mycket tydlig tabloidkarakt‰r, och vars fˆrsta inslag innehˆll ett spektakul‰rt framtr‰dande av en ung artist som under en koncert pÂstods ha upptr‰tt drogad och ikl‰dd pyjamas p scen, blev tittarna inte ov‰ntat mycket kritiska till programmet. De beskrev programmet som rent trams, nÂgot som de absolut inte skulle titta p i vanliga fall. Den starka kritiken kan del- vis ses som ett uttryck fˆr att denna popul‰rjournalistik inte alls passade tittarnas kulturella smak. De fˆrsvarade den îseriˆsaî jour- nalistiken. Med dessa utgÂngspunkter kunde man fˆrv‰nta sig att tittarna ocks skulle vara kritiska till resten av programmet. Inslaget som sedan fˆljde handlade om tv brˆder som dˆdat sin pappa efter att den senare under mÂnga Âr misshandlat bÂde mamman och brˆ- derna. Presenterat p ett visst s‰tt skulle s‰kerligen ‰ven detta inslag ha v‰ckt kritik. Dessa tittare skulle mycket v‰l ha kunnat uppfatta det som att redaktionen, likt annan sensationsjournalistik, cyniskt utnyttjade en tragisk h‰ndelse fˆr att locka tittare. Inslaget fick dock ett helt annan mottagande i gruppen. Tittarna berˆrdes mycket starkt av brˆdernas ber‰ttelse och identifierade sig med deras lev- nadsˆden. I denna, och i ett par andra grupper, fˆrdes relativt engagerade diskussioner dels om pojkarnas situation, dels i mer generella frÂgor g‰llande t.ex. de sociala myndigheternas ansvar fˆr det som intr‰ffat, samt vilka straff som bˆr utdelas till m‰nniskor som dˆdar nÂgon annan i den situation som pojkarna befann sig. Inslaget fungerade i flera grupper som en inspirationsk‰lla fˆr samtal kring politiska, juridiska och moraliska frÂgor som ocks gick utˆver det konkreta fall som togs upp i programmet. Det s‰tt p vil- ket inslaget var gjort hade enligt vÂr tolkning avgˆrande betydelse fˆr att ‰ven de p fˆrhand kritiska tittarna tog till sig ber‰ttelsen och engagerades av den. Programledaren framstod som autentisk n‰r hon med allvarlig blick introducerade inslaget och ber‰ttade om den tragiska h‰ndelsen. Reportaget var uppbyggt kring en intervju med brˆderna vilken var iscensatt inom ramen fˆr en lyrisk framst‰ll- ningsform som skapade tryckt st‰mning och starka k‰nslor. Brˆ- derna framst‰lldes som n‰rmast oskyldiga offer som Ângrade det de gjort och som nu av fri vilja ber‰ttade om det fruktansv‰rda de varit med om. I studion diskuterades sedan fallet av brˆdernas advokat

173

TV- TITTARNA OCH DEMOKRATIN

och en rad andra personer som p olika s‰tt fˆrst‰rkte ber‰ttelsen, samt gav trov‰rdighet och legitimitet Ât inslaget.

De program som skapade det genomgÂende mest oengagerade TV-tittandet var utan tvekan de traditionella nyhetsprogrammen (jfr Dahlgren 1995). Receptionerna pr‰glades av ett passivt registreran- de. Bara undantagsvis gjorde tittarna korta kommentarer till det de sÂg. N‰r de efter programmet ombads kommentera vad de sett, do- minerades dessa kommentarer av att de Âtergav och fˆrsˆkte minnas vad nyheterna hade handlat om. Det de d Âtergav var i huvudsak de ˆvergripande temana fˆr respektive nyhet. Nyheter har naturligtvis stor betydelse fˆr att hÂlla allm‰nheten informerad. Att titta p ny- heter ‰r fˆr mÂnga en vardaglig rutin och ritual som ger en k‰nsla av att vara v‰lorienterad, utan att man fˆr den skull behˆver f‰sta nÂ- gon s‰rskild vikt vid vad som egentligen tas upp. Det viktiga ‰r att ha sett dagens nyheter. Detta behˆver naturligtvis inte betyda att innehÂllet i nyheterna saknar betydelse fˆr m‰nniskors v‰rderingar och handlingar mer lÂngsiktigt.

Genom televisionen kan h‰ndelser utanfˆr vÂr egen vardagsverk- lighet integreras i vÂra liv och bli en del av det vi k‰nner ansvar fˆr. I autentiska bilder och engagerande ber‰ttelser som handlar om poli- tiskt maktmissbruk, oj‰mlikhet, m‰nniskors utsatthet eller globala miljˆproblem finns en uppmaning till moraliskt och politiska enga- gemang. Vi mˆter dessa bilder dagligen. Men televisionens s‰tt att fungera ‰r mots‰gelsefullt. Som jag fˆrsˆkt visa finns flera olika me- kanismer som snarare bidrar till ett TV-tittande pr‰glat av distans och likgiltighet. I televisionen riskerar ‰ven h‰ndelser med tydliga moraliska och politiska innebˆrder att bli till avkopplande visuella upplevelser och tillf‰lliga begivenheter fˆr ÂskÂdare. N‰r politiken blir politik i TV, och d‰rigenom en del i en privat konsumtion av tillf‰lliga upplevelser, kan detta enligt vissa forskare bidra till att potentiellt kontroversiella frÂgor i praktiken avpolitiseras (Steven- son 1995, s. 183).

De kritiska och okritiska TV-publikerna

Inom medieforskningen har tv olika perspektiv ofta st‰llts mot varandra (se t.ex. Corner, 1996, Jansson 1998). Enligt det ena beto- nas mediernas och hela kulturindustrins makt ˆver publikerna. Publikerna fˆrstÂs i huvudsak som passiva konsumenter pÂverkade (fˆr att inte s‰ga manipulerade) av dominerande ideologier, liksom av de smaker, livsstilar och identiteter som kulturindustrin skapar

174

M ATS

E KSTRÖM

 

 

och lanserar. Dominerande v‰rderingar och bilder av verkligheten reproduceras effektivt genom medierna och ˆvertas okritiskt av publikerna. Enligt det andra perspektivet betonas att publikerna har, och faktiskt utnyttjar, en frihet att tolka budskap i medierna p olika s‰tt, utifrÂn egna erfarenheter och referensramar. TV-tittande inbe- griper alltid nÂgon form av aktivt tolkande. FrÂgan om hur vi utifrÂn vÂra egna referensramar tolkar eller avkodar det vi ser p TV, ‰r mycket komplicerad och jag v‰ljer att inte g in n‰rmare p detta h‰r (se t.ex. Morley 1992). En slutsats vi definitivt kan dra av den forskning som bedrivits under de senaste decennierna ‰r att vi som TV-tittare inte ‰r vare sig helt fria att tolka det vi ser hur vi vill, eller helt styrda av programmens budskap. TV-tittare ‰r inte antingen kritiska och aktivt tolkande eller okritiska och manipulerade ñ utan snarare bÂde och.

Med utgÂngspunkt i vÂr studie av nyhets- och aktualitetsprogram skall jag h‰r undersˆka tv speciella frÂgor: (1) Vad var det som de undersˆkta TV-tittarna var kritiska till och vad tenderade de att ta fˆr givet? Resultatet p den fˆrsta frÂgan leder fram till den andra:

(2) Vad kommer det sig att personerna i samtliga grupper med f undantag accepterade nyheternas verklighetsbeskrivningar som sj‰lvklara sanningar?

De grupper vi studerade accepterade inte alls TV-programmen rakt upp och ner. Tv‰rtom skapade programmen bÂde enskilda spontana kritiska kommentarer och kritiska diskussioner. Av allt att dˆma intog Âtminstone vissa av TV-tittarna ett mer kritiskt fˆrhÂll- ningss‰tt ‰n vanligt, detta som en fˆljd av forskningssituationen och de fˆrv‰ntningar som skapas i en sÂdan situation. Detta gˆr det inte mindre intressant att undersˆka vad de kritiska kommentarerna handlade om samt vad tittarna tenderade att ta fˆr givet.

De kritiska kommentarer som fˆrekom, s‰rskilt i vissa grupper, riktades i mÂnga fall mot sj‰lva programmen. Striptease och Mosaik beskrevs t.ex. som ointressanta och lÂngtrÂkiga, medan Aschberg och co och Svart eller vitt kritiserades fˆr att vara ointressanta men ocks tramsiga, meningslˆsa och inte heller s‰rskilt underhÂllande. Kommentarer riktades ocks mer direkt mot journalistiken, vilken kunde beskrivas som hafsig, vinklad, tendentiˆs, exploaterande och h‰nsynslˆs.

Kritiken mot programmen kan delvis ses som uttryck fˆr publi- kernas smak. De gillade vissa program men inte andra. Som Bour- dieu (1979/1984) framhÂllit ‰r m‰nniskors smak kulturellt best‰md. Smaker ‰r en viktig del i de kulturella praktiker som skapar och upp- r‰tthÂller distinktioner mellan olika livsstilar och klasser i samh‰llet.

175

TV- TITTARNA OCH DEMOKRATIN

M‰nniskor frÂn olika klasser gillar (och l‰r sig att gilla) olika saker. Detta g‰ller ocks TV-program. I vÂr studie kunde en del av tittar- nas kommentarer tolkas som uttryck fˆr att de indirekt markerade sin sociala och kulturella tillhˆrighet. Typiskt fˆr vissa tittare med rˆtter i en intellektuell ˆverklass var t.ex. att de p fˆrhand v‰rdera- de de îseriˆsaî nyheterna mycket hˆgt samtidigt som de avf‰rdade tabloidjournalistiken som îoseriˆst tramsî och uttryck fˆr dÂlig smak. Fˆr andra tittare var tabloidprogrammen en sj‰lvklar del av deras normala mediakonsumtion och inget som de p nÂgot s‰tt sk‰mdes fˆr att de tittade pÂ.

Tittarnas kritiska kommentarer var ocks i mÂnga fall uttryck fˆr att de upplevde att programmen och journalistiken gjorde ansprÂk som inte alls uppfylldes; ansprÂk p objektivitet, sensationella ny- heter, intressant information eller underhÂllning. Programmen (och de som framtr‰dde i programmen) fˆrsˆkte vara nÂgot som det (de) inte levde upp till. De spontana kommentarerna till programmen var inte s‰llan ironiska. NÂgra exempel: îJa det d‰r var ju v‰ldigt sensa- tionellt.î îVad ‰r det fˆr nytt med det d‰r?î îSkulle det d‰r vara ett debattprogram?î îNu var han ju v‰ldigt rolig.î Detta drabbade samtliga program utom nyhetsprogrammen. Nyhetsprogrammen bemˆttes inte alls med denna typ av kritik. Dessa tycks representera en p fˆrhand accepterad programform; en genre som av tradition, genom sina v‰l etablerade presentationsformer, fÂtt en n‰rmast sj‰lvklar legitimitet.

Som TV-tittare ligger det n‰ra till hands att rikta sin uppm‰rk- samhet mot det man ser och inte minst de personer som upptr‰der i programmen. I den studie vi genomfˆrt handlade mycket av tittar- nas spontana kommentarer om hur personer sÂg ut, vilka de var, hur de uttalade sig och agerade i programmen. S‰rskilt i pratprogram som Aschberg och co och Svart eller vitt blir huvudpersonernas fˆr- mÂga att vinna TV-tittarnas fˆrtroende och gillande avgˆrande fˆr hur v‰l programmen som helhet gÂr hem. Tittarna roades av att ironisera ˆver huvudpersonernas upptr‰danden, det de sa, hur de sÂg ut och vilka de fˆrsˆkte vara. En programledare som rÂkade s‰ga fel kunde hÂnas och beskrivas som en îfˆrvirrad klantskalleî. En per- son som fˆrsˆkte sk‰mta bemˆttes med kommentarer som îja det d‰r var ju dj‰vligt kulî. Personer beskrevs som îuppblÂstaî, îsj‰lv- godaî eller îtramsigaî. I de olika TV-programmen framtr‰dde ett antal personer mer eller mindre k‰nda frÂn tidigare framtr‰danden i medierna. Den underliggande meningen i mÂnga spontana kommen- tarer till dessa mediek‰ndisar kan sammanfattas p fˆljande s‰tt: Vad fÂr dem att tro att vi skulle vara intresserade av att hˆra deras Âsikter

176

M ATS

E KSTRÖM

 

 

om allt mˆjligt; vilka tror dem att dem ‰r? Den ironiska kritiken mot programmen och personer som medverkar behˆver inte inne- b‰ra att tittarna i vanliga fall undviker de aktuella programmen. Tv‰rtom tyder vÂra intervjuer p att man som tittare roas av att kri- tisera och ironisera, att h‰ckla dem som genom att framtr‰da i TV gˆr ansprÂk p auktoritet. Detta kan vara en del i en underhÂllande och avkopplande TV-konsumtion (jfr Fiske 1992).

Tittarna intog ocks ganska ofta ett kritiskt reflekterat fˆrhÂll- ningss‰tt till de s‰tt p vilka programmen var konstruerade: att journalisterna valt ut vissa (och valt bort andra) intervjupersoner fˆr att det skulle passa det budskap som man vill fˆrmedla; att journa- listerna ˆverraskade m‰nniskor med kameran fˆr att ge en bild av att de var skyldiga; att reportagen var redigerade s att de skulle bli s sp‰nnande och dramatiska som mˆjligt; att debatter var iscensatta s att det skulle bli en stark konfrontation osv. Men det var ocks van- ligt att TV-tittarna relaterade till det de sÂg som om det vore verk- ligheten de sÂg. Det tycks vara typiskt fˆr TV-tittande att vi pendlar mellan dessa tv olika fˆrhÂllningss‰tt ñ att ena stunden betrakta programmen som konstruerade och producerade fˆr att i n‰sta stund betrakta det vi ser som om det vore verkligheten vi sÂg med egna ˆgon.

Jag har nu gett exempel p olika former av kritik som tittarna gav uttryck fˆr n‰r de fick se programmen. Ingen av TV-tittarna accep- terade okritiskt allt de sÂg. Men jag har ocks kunnat konstatera att tittarnas kritik bara undantagsvis, i enstaka fall, innebar att de ifrÂ- gasatte sanningshalten i den kunskap som fˆrmedlades, och/eller ut- vecklade tolkningar som radikalt avvek frÂn de dominerande bud- skapen i reportagen. Jag ger ett exempel. Samma tittare som resone- rade kritiskt om hur reportagen i Striptease var konstruerade, kunde i n‰sta stund ta redaktionens bild av verkligheten fˆr given. N‰r Striptease-redaktionen gjorde det ovan n‰mnda reportaget om bˆn- derna och EU-bidragen var redaktionens tes att det fˆrekom ett stort fusk med dessa bidrag, att bˆnder fˆrsˆker fuska sig till hˆgre bidrag ‰n vad de ‰r ber‰ttigade till. Det fanns siffror som talade fˆr detta. Redaktionen Âkte ut fˆr att intervjua vad man trodde var nÂgra riktiga storfuskare. Det visade sig dock att man i de flesta fall inte alls kunde bevisa att bˆnderna fuskat. Tv‰rtom kunde det fak- tiskt finnas andra rimliga fˆrklaringar till att dessa bˆnder sˆkt mer bidrag ‰n vad de fÂtt. I det f‰rdiga reportaget iscensattes ‰nd flera av bˆnderna inom ramen fˆr en ber‰ttelse som tydligt antydde att de fuskat (utan att man uttryckligen pÂstod det i de enskilda fallen). Tittarna tolkade genomgÂende reportaget inom ramen fˆr denna

177

TV- TITTARNA OCH DEMOKRATIN

ˆvergripande ber‰ttelse utan att ifrÂgas‰tta om den var sann eller inte. De resonerade p ett sj‰lvklart s‰tt om bˆnderna som fuskare. Programmet skapade det Fiske (1992) kallat fˆr îa believing sub- jectî. Tittarna accepterade i huvudsak programmets dominerande budskap som om det vore sj‰lvklara sanningar.

Fiske (1989, 1992) v‰nder sig mot den kritik som ofta riktats mot tabloid- och popul‰rjournalistiken. Den har beskrivits (och fˆrdˆmts) som osaklig, oetisk och oseriˆs. Den traditionella ny- hetsjournalistiken har vanligen betraktats som mer v‰rdefull fˆr en upplyst allm‰nhet. Fiske v‰nder p dessa resonemang n‰r han argu- menterar fˆr att tabloidjournalistiken spelar en viktig roll fˆr demo- kratin eftersom den stimulerar publikerna till kritik och opposition. De traditionella nyheterna tenderar d‰remot att skapa îa believing subjectî. Nyheterna presenteras i en form som ger dem karakt‰ren av objektiva sanningar. I dessa nyheter fÂr makthavare (politiker, fˆretagsledare etc.) ofta framtr‰da som officiella representanter utan att deras status och st‰llning ifrÂgas‰tts, utan att deras Âsikter kritiseras. Tabloidjournalistiken gˆr inte samma ansprÂk p objekti- vitet utan lÂter subjektiviteten sl igenom. I fˆrhÂllande till makt- havare, samh‰llets etablissemang, dominerande normer och v‰rde- ringar, intar tabloidjournalistiken enligt Fiske rollen som en ironisk, skeptisk provokatˆr. D‰rigenom kan denna journalistik stimulera publikerna till det Fiske kallar îthe pleasure of disbeliefî, att roas av att ironisera, se igenom och rikta sin misstro mot makthavare och etablerade sanningar.

VÂra egna empiriska studier bekr‰ftar delvis Fiskes teori. I fˆr- hÂllande till de traditionella nyhetsprogrammen var publikerna i huvudsak passivt registrerande. Nyheterna betraktades med f undantag som sj‰lvklara sanningar. I st‰llet fˆr att engagera sig i programmen, kritisera och problematisera det som sas, ‰gnade sig publikerna mer Ât det Fiske kallar fˆr îdechiffreringî, dvs. man fˆr- sˆker uttyda och komma ihÂg vad som sas. Publikerna kritiserade inte heller journalistiken utan betraktade den i huvudsak som sj‰lv- klart legitim och viktig. Nyhetsprogrammen, men ocks program som Striptease och Mosaik skapade îbelieving subjectsî i betydligt stˆrre utstr‰ckning ‰n de mer tabloidorienterade programmen Svart eller vitt och Aschberg och co. De senare stimulerade till v‰sentligt mer ifrÂgas‰ttande och ironiserande j‰mfˆrt med nyheterna.

Det finns exempel i vÂr studie p att tittarna aktualiserade och uttryckligen ifrÂgas‰tte sanningshalten i det som sas i programmen. Detta var dock mer undantag ‰n regel. Reaktionerna p program- men handlade vanligtvis om annat. Det var Âtta grupper som deltog i

178

M ATS

E KSTRÖM

 

 

studien, de fick se fyra olika aktualitetsprogram och tv nyhetspro- gram. Det h‰nde bara undantagsvis att nÂgon antingen under pro- grammet eller i diskussionen efterÂt kom med kommentarer av typen: îDet d‰r tror jag inte pÂî; îDet d‰r ‰r inte santî; îDet d‰r tror jag inte han har stˆd fˆr att pÂstÂî; eller att de gav en radikalt annorlunda tolkning av de h‰ndelser som inslagen handlade om. Det i denna mening okritiska fˆrhÂllningss‰tt var s‰rskilt pÂtagligt d det g‰llde mottagandet av nyhetsprogrammen. Undantagen frÂn detta var framfˆr allt d programmen i nÂgra fall tog upp sÂdant som nÂgon av tittarna hade egna direkta kunskaper om. Mot bakgrund av egna kunskaper eller erfarenheter reagerade nÂgra tittare p att den bild som gavs i programmet var delvis felaktig eller fˆrenklad och missvisande. Men i de flesta fall handlade programmen om sÂdant som tittarna saknade egna direkta kunskaper om.

Vi skall naturligtvis vara fˆrsiktiga med att dra alltfˆr generella slutsatser utifrÂn den h‰r refererade studien. Mycket tyder dock p att TV-journalistiken (och d i synnerhet nyheterna) tenderar att skapa det Fiske kallar îa believing subjectî. Det finns ocks rimliga orsaker till detta. Jag skall h‰r presentera sex samverkande orsaker.

Fˆr det fˆrsta ‰r journalistiken en institution med hˆg legitimitet i samh‰llet. Journalistiken och inte minst TV-nyheterna har en mycket hˆg trov‰rdighet som kunskapsk‰lla. Detta kan lÂta som ett m‰rkligt pÂstÂende med tanke p den kritik som riktas mot journa- listiken och den allm‰nna diskussionen om dess reducerade fˆrtro- endekapital. Det verkar dock finnas en mycket tydlig skillnad mel- lan denna allm‰nna kritik och den legitimitet som journalistiken har i praktiken. Journalistiken och journalisterna stÂr i centrum fˆr sam- h‰llsdebatten och refereras regelbundet i olika sammanhang. MÂnga m‰nniskor tittar regelbundet p TV-nyheter och l‰ser dagligen morgontidningar. I vardagslivets samtal talar vi om det vi sett p TV och l‰st om i tidningarna som om det vore en ofˆrmedlad verklighet vi tagit del av. En rad sÂv‰l amerikanska som svenska enk‰tstudier har ocks visat att publikerna i stor utstr‰ckning tror p det de ser i TV-nyheterna. Studierna visar att publikerna uppfattar televisionen som s‰rskilt trov‰rdig (McManus 1994, Hadenius och Weibull 1999).

I konstruktionen av nyhetsprogram, men ‰ven andra program, till‰mpas fˆr det andra s.k. diskursiva (sprÂkliga) strategier som gˆr att journalisterna framstÂr som objektiva och neutrala och att det som s‰gs och visas framstÂr som sj‰lvklara sanningar och v‰l under- byggda fakta (Potter 1996). Det finns inte utrymme att g in n‰rma- re p dessa strategier h‰r. LÂt mig bara n‰mna nÂgra exempel. Pro-

179

TV- TITTARNA OCH DEMOKRATIN

gramledaren i en nyhetss‰ndning anv‰nder ett sakligt, korrekt sprÂk och distanserar sig sj‰lv frÂn det som s‰gs genom att t.ex. inte refe- rera till egna Âsikter. Journalisterna lÂter andra personer uttala pÂstÂ- enden eller h‰nvisar till oidentifierbara andra. I st‰llet fˆr att s‰ga îjag tyckerî eller îvi trorî (med h‰nvisning till redaktionen) v‰ljer journalistiken formuleringar som îdet har h‰vdatsî, eller îman pÂ- stÂr attî. P ett sj‰lvklart s‰tt beskriver journalisterna hur det ‰r och vad som faktiskt h‰nt utan att aktualisera sanningsproblem eller tolkningsproblem. Ingen har hˆrt en journalist i en nyhetss‰ndning s‰ga: îJag ‰r inte s‰ker p om detta ‰r sant, men vi har fÂtt denna uppgift och valt att tro p denî eller îdet finns s‰ker flera s‰tt att be- skriva denna h‰ndelse, vi har valt detta perspektiv.î Typiskt fˆr nyhetsjournalistiken ‰r att nyhetsankaret och nyhetsreportrarna framtr‰der med en formell, distanserad och auktoritativ rˆst, detta i en miljˆ (nyhetsstudion) som symboliserar en organisation som regelbundet fÂr in fakta frÂn v‰rldens alla hˆrn (Dahlgren 1988).

I inte minst den undersˆkande journalistiken ‰r konstruktionen av sammanh‰ngande ber‰ttelser en viktig diskursiv strategi. Typiskt fˆr ber‰ttelser ‰r att de som Dahlgren (1992) pÂpekar skapar en v‰rld i sig sj‰lva. Styrkan i televisionens ber‰ttelser ‰r att de med hj‰lp av en genomt‰nkt dramaturgi, visuella effekter, ljud etc. kan skapa en helhet som tittaren fÂngas av. En ber‰ttelse som fungerar, som tittarna dras in i och accepterar som tillr‰ckligt trov‰rdig, ska- par tittare som inte reflekterar ˆver om de enskilda delarna ‰r sanna eller inte.

Fˆr det tredje ‰r TV ett medium som inneb‰r att vi blir ˆgonvitt- nen till det som sker. Vi ser det som h‰nder, att det som sker fak- tiskt sker, att personer s‰ger det de s‰ger. Varfˆr skulle vi inte tro p detta? Att framst‰llningen kan vara konstruerad fˆr att underbygga ett visst budskap, att slutprodukten ‰r ett resultat av en rad strate- giska val, ‰r inget vi t‰nker p om vi inte bˆrjar reflektera ˆver den bakomliggande produktionsprocessen. Det ligger i TV-journalisti- kens presentationsform att denna process fˆrblir dold och s‰llan eller aldrig aktualiseras. TV-bilden har som Corner (1995, s. 12) s‰- ger en îindexikal karakt‰rî, vilket syftar p att bilden framstÂr som en direkt bild av verkligheten. TV:n fungerar ofta likt ett teleskop som vi anv‰nder fˆr att se hur det ser ut utanfˆr det rum vi sitter i. Bilden har en stark bevisande/dokumenterande karakt‰r som kan utnyttjas fˆr att skapa budskap vars sanningshalt s‰llan aktualiseras.

Fˆr det fj‰rde handlar nyheter och aktualitetsprogram bara undantagsvis om sÂdant som publikerna har egna direkta erfarenhe- ter eller kunskaper om. Hur vi tolkar det vi ser ‰r i stor utstr‰ckning

180

M ATS

E KSTRÖM

 

 

beroende av vilka erfarenheter och fˆrest‰llningar vi har med oss. Det finns ingen anledning att ifrÂgas‰tta en beskrivning av verklig- heten n‰r man inte sj‰lv har en kunskap som s‰ger nÂgot annat. Som Roscoe m.fl. (1995) framhÂller fˆruts‰tter en kritisk tolkning av innehÂllet och budskapet att tittarna kan g utanfˆr det som s‰gs i texten. Det var i vÂr studie (liksom i den studie Roscoe m.fl. pre- senterar) mycket ovanligt att tittarna gjorde detta. De hade inte till- gÂng till alternativa kunskaper om det som togs upp. Detta resulte- rade i att tittarnas ben‰genhet och vilja att vara kritiska till pro- grammet i st‰llet kom till uttryck i kritik mot sj‰lva programmets form, i ironiska kommentarer till personerna som deltog, eller i sÂ- dana allm‰nna kommentarer som att journalistiken s‰kert ‰r vinklad, utan att tittarna angav hur man kunde tolka och beskriva den aktuella h‰ndelsen p ett annorlunda sett. Ett s‰rskilt demokratiskt problem ‰r att det i mÂnga fall saknas alternativa offentligheter som kan erbjuda medborgarna motbilder, alternativ till de bilder av verkligheten som dominerar i massmedierna.

Fˆr det femte domineras mÂnga aktualitetsprogram av iscensatta personliga framtr‰danden och subjektiva tilltal. Det finns en tendens att TV-journalistiken utvecklas allt mer frÂn en objektiv till en subjektiv presentationsform. Detta bidrar till att skapa en reception d‰r mycket av publikernas kommentarer och v‰rderingar kretsar kring just personers framtr‰danden, deras utseende, personlighet och trov‰rdighet. FrÂgan om sanning blir mindre viktig ‰n frÂgan om personernas sannf‰rdighet och autenticitet. Avgˆrande blir det som inom retoriken kallas talarens kommunikativa etos, dvs. perso- ners fˆrmÂga att ˆvertyga med sin personlighet och karakt‰r.

Att TV-tittarna inte i nÂgon stˆrre utstr‰ckning ifrÂgasatte san- ningshalten i det som pÂstods har fˆr det sj‰tte, enligt min tolkning, att gˆra med den form av kommunikation som TV-tittandet ‰r en del i. I vissa kommunikativa situationer finns fˆrv‰ntningar p att de som deltar skall inta ett kritiskt fˆrhÂllningss‰tt och v‰rdera det som s‰gs med avseende p dess sanningshalt. Det g‰ller bl.a. vetenskap- liga seminarier, ˆverl‰ggningar i domstolar och debatter p tidning- arnas debattsidor. Att v‰rdera hÂllbarheten i pÂstÂenden ‰r ett cen- tralt inslag i dessa praktiker. Detta g‰ller knappast TV-tittandet? TV-mediet inbjuder inte i fˆrsta hand till sÂdana kritiska v‰rde- ringar. TV-program v‰rderas huvudsakligen utifrÂn andra kriterier; utifrÂn smak, vad man gillar och inte, underhÂllningsv‰rdet, de k‰nslor som programmen v‰cker etc. S till vida st‰mmer vÂra stu- dier mycket v‰l Habermas (1984) analys av televisionens publiker: îDen l‰sande publikens resonemang viker tendentiellt undan fˆr

181

TV- TITTARNA OCH DEMOKRATIN

konsumenternas utbyte av smak och bˆjelserî (Habermas 1984, s. 220).

Vad gör

det för skillnad om tittare h

emma

i TV-sofforna diskuterar politik och intar

 

kritiska

ståndpunkter?

 

I fˆregÂende avsnitt argumenterade jag fˆr att televisionen skapar bÂde kritiska och okritiska publiker. FrÂgan om televisionen stimu- lerar m‰nniskor att t‰nka annorlunda och ifrÂgas‰tta dominerande uppfattningar, ‰r naturligtvis i sig en viktig demokratisk frÂga. En fˆruts‰ttning fˆr att politiska oppositioner skall kunna uppst ‰r att m‰nniskor stimuleras till att t‰nka annorlunda.

Men vad gˆr det egentligen fˆr skillnad om m‰nniskor hemma i TV-sofforna gˆr olika tolkningar, diskuterar och intar kritiska stÂndpunkter?

K‰nnetecknande fˆr mycket forskning om televisionens publiker har varit en stark fokusering p den avgr‰nsade receptionen, dvs. publikernas tolkningar av de enskilda program som undersˆkts. D‰rigenom har man underlÂtit att undersˆka vilken skillnad dessa tolkningsprocesser egentligen gˆr i ett stˆrre samh‰lleligt och poli- tiskt perspektiv, och p vilka s‰tt TV-programmen, via tittarnas re- ceptioner, direkt eller indirekt kan leda till olika former av kollektivt handlande, opinionsbildning och organiserade fˆrsˆk att pÂverka fˆrhÂllanden i samh‰llet.

Enligt Jensen (1986) finns f eller inga vetenskapliga studier som talar fˆr att m‰nniskor i nÂgon stˆrre utstr‰ckning oms‰tter de kun- skaper de fÂr som TV-konsumenter i handling. Jensen drar denna slutsats delvis utifrÂn resultat av egna empiriska studier. Cook (1992) kritiserar de forskare (framfˆr allt Fiske) som lovordat den demokratiska potentialen i en aktivt tolkande mediapublik. Cook menar att Fiske talar om hur publikerna gˆr motstÂnd mot domine- rande budskap i TV utan att undersˆka vilken betydelse detta mot- stÂnd egentligen har. Vilken fˆr‰ndrande demokratisk kraft ligger det i ett TV-tittande som i och fˆr sig ‰r kritiskt, men som i prakti- ken legitimerar dels en dominerande medieindustri, dels medbor- garnas roll som ÂskÂdare (de som tittar p )? I en situation d‰r m‰nniskor nˆjer sig med rollen som TV-tittare utmanar de knappast nÂgra dominerande maktfˆrhÂllanden och de ‰r knappast heller aktiva aktˆrer i demokratiska processer.

182

M ATS

E KSTRÖM

 

 

Det ‰r naturligtvis orimligt att fˆrv‰nta sig att vi som TV-publi- ker i handling skulle reagera p annat ‰n en brÂkdel av allt som vi tar del av p TV och har Âsikter om. M‰ngden av potentiellt viktiga samh‰llsfrÂgor som vi konfronteras med ‰r ofantlig. Men det ‰r na- turligtvis ocks s att de eventuella relationerna mellan TV-tittande och politisk handling ‰r indirekta, lÂngsiktiga och d‰rmed svÂra att identifiera. Det ‰r ju inte s‰rskilt troligt att m‰nniskor som sitter och tittar p TV tillsammans en kv‰ll, efter en diskussion om vad de sett, best‰mmer sig fˆr att direkt fˆrsˆka gˆra nÂgot Ât det de reage- rat pÂ. D‰remot ‰r det sannolikt s att vi b‰r med oss det vi sett p TV in i andra sammanhang ñ i arbetet, organisationslivet och poli- tiska partier ñ d‰r detta kan pÂverka vÂrt handlande. TV-program som stimulerar oss att t‰nka annorlunda, att k‰nna moraliskt och politiskt engagemang, kan mer lÂngsiktigt pÂverka vÂrt handlande i olika sammanhang.

Men det ‰r just de lÂngsiktiga effekterna som vissa mediekritiker lyft fram d de h‰vdat att televisionen kan utgˆra ett hot mot de- mokratin. TV-mediets centrala st‰llning i den offentliga sf‰ren och i m‰nniskors vardagsliv har lÂngsiktigt bidragit till att gˆra rollen som ÂskÂdare till en dominerande publikroll. Som Kellner (1990) pÂpekar hÂller televisionen publikerna kvar i hemmen borta frÂn deltagande i en offentlig sf‰r. TV-tittandet ‰r en i huvudsak isolerad och individualiserad social praktik utan kopplingar till kollektiva samtal d‰r offentliga opinioner kan skapas. Som TV-tittare nˆjer vi oss med att vara ÂskÂdare. Det mots‰gelsefulla med televisionen ‰r att den  ena sidan kan dra in medborgarna i m‰ngder av politiska h‰ndelser och samtidigt dra bort samma medborgare frÂn offentliga arenor fˆr politiska samtal och debatter.

I en situation d konkurrensen om publikerna blir allt skarpare blir det fˆr TV-redaktionerna allt mer v‰sentligt att utnyttja strate- gier fˆr att attrahera tittare. Alla TV-redaktioner ‰r direkt eller indi- rekt beroende av tillr‰ckligt hˆga tittarsiffror och ingen kan r‰kna med en sÂdan monopolsituation som Sveriges Television hade fˆr inte s mÂnga Âr sedan. Vissa TV-redaktioner litar i huvudsak till att de ‰mnen de tar upp i sig skall vara tillr‰ckligt intressanta och re- levanta fˆr att tilltala en tillr‰ckligt stor publik. I mycket TV-pro- duktion fˆrsˆker man emellertid attrahera tittare, inte bara med h‰nvisning till informationsv‰rdet, utan genom att skapa sensatio- nella medieh‰ndelser, dramatiska ber‰ttelser och spektakul‰ra attraktioner (Ekstrˆm 1998). Producenterna fˆrsˆker berˆra och skapa k‰nslor genom fˆrenklingar, dramatiseringar och starka ut- trycksmedel. Det fÂr inte bli alldagligt, det mÂste vara alarmerande

183

TV- TITTARNA OCH DEMOKRATIN

och iˆgonfallande, annars ‰r risken att tittarna byter kanal. Hur pÂ- verkar denna utveckling TV-publikernas engagemang? Jag har delvis varit inne p denna frÂga tidigare och framhÂllit risken fˆr att publi- kerna blir allt svÂrare att engagera i takt med den inflationen p starka budskap som mediekonkurrensen bidrar till att skapa. LÂt mig h‰r utveckla detta nÂgot.

I studien Talking politics varnar Gamson (1992) fˆr att de som med ‰rligt uppsÂt ‰r ute efter att skapa politiskt engagemang i vissa fall litar fˆr mycket till det han kallar en îhot button approachî.

Fˆrvisso kan starka, alarmerande budskap provocera fram kraftiga reaktioner bland m‰nniskor. Men de ˆkar knappast m‰nniskors till- tro till sina mˆjligheter att pÂverka. I st‰llet fˆr att st‰rka m‰nnisk- ors k‰nsla av delaktighet kan budskapen bidra till att skapa indig- nation, frustration, uppgivenhet och cynism.

I ett av de reportage som publikerna fick se i den studie vi genomfˆrt hade Striptease intentionen att fˆlja upp ett tidigare re- portage d‰r man visat att det inom den Frivilliga bef‰lsutbildningen (FBU) fanns en lokalfˆrening med starka hˆgerextremistiska eller t.o.m. nazistiska kopplingar. I denna uppfˆljning kunde man nu av- slˆja att det bland de fˆrtroendevalda inom FBU fortfarande fanns en person med bakgrund i hˆgerextremistiska organisationer trots att man pÂstÂtt sig ha gjort upp med dessa kopplingar. Reportaget var uppbyggt kring en intervju med den utpekade personen. Inter- vjun var noggrant planlagd, iscensatt och redigerad som ett sensa- tionellt och dramatiskt avslˆjande. Intervjun fick formen av en an- klagelseakt d‰r den svarande (fˆrst ovetande om vad som skulle h‰nda) sn‰rjdes i sina egna svar. Offentligt avslˆjades han som skyl- dig och som en lˆgnare. Med v‰llovligt syfte nˆjde sig inte TV-re- daktionen med att informera TV-publikerna om fˆrhÂllandena, utan ville skapa en h‰ndelse som kunde berˆra och engagera publikerna.

Publikernas reaktioner p denna medieh‰ndelse bekr‰ftar delvis det Gamson varnar fˆr. Inom publikgrupperna skapades inga dis- kussioner om t.ex. hˆgerextremismens eventuella utbredning i sam- h‰llet, ‰n mindre om vad man borde gˆra Ât detta. D‰remot fˆrekom tre andra typer av reaktioner p det iscensatta avslˆjandet, vilka kan sammanfattas med begreppen indignation, underhÂllning, samt likgiltighet. Indignationen kom till uttryck i att nÂgra tittare upp- rˆrdes ˆver att den intervjuade var en riktigt lˆgnare som fˆrsˆkte slingra sig. Han blev en representant fˆr kategorin inflytelserika personer som man inte kan lita pÂ. En vanligare reaktion var dock att tittarna underhˆlls av inslaget. De skrattade spontant, ironiserade och raljerade ˆver huvudpersonens fˆrsˆk att fˆrklara sig. De h‰r-

184

M ATS

E KSTRÖM

 

 

made hans kommentarer och skrattade tillsammans. Dramaturgin, d huvudpersonen blev bortgjord och tappade masken infˆr kame- ran, fungerade underhÂllande. MÂnga tittare uttryckte ocks vad som n‰rmast liknade likgiltighet infˆr inslaget. Deras reaktion kan sammanfattas p ungef‰r fˆljande s‰tt: îJaha och ‰n sen dÂ?î Dessa tittare uppfattade det som att redaktionen fˆrsˆkte fˆrstora upp och gˆra nÂgot sensationellt av nÂgot som egentligen inte var s‰rskilt anm‰rkningsv‰rt.

Journalistiken kan med sina sensationella budskap bidra till in- dignation och cynism. Men det finns ocks gott om exempel p att uppseendev‰ckande h‰ndelser som visats i TV kan ha stor betydelse i opinionsbildning och fˆr ett ˆkat engagemanget i sociala och poli- tiska rˆrelser. Reportage med skakande bilder p m‰nniskor som le- ver under svÂra fˆrhÂllande har bidragit till m‰nniskors engagemang i olika hj‰lpinsatser. Miljˆhot exponerade i medierna har sannolikt pÂverkat anslutningen till miljˆrˆrelserna, osv. Det ‰r inte medierna som skapat fredsrˆrelser, miljˆrˆrelser, rˆrelser mot rasism etc. Samspelet mellan sÂdana kollektiva rˆrelser och medierna ‰r betyd- ligt mer komplicerat ‰n sÂ. Att televisionen kan inspirera till poli- tiska kollektiva handlingar torde dock vara helt klart.

Aschberg och

co:s chattsida

– ett

tankeväckande

exempel

 

Jag h‰vdade ovan att televisionen drar bort medborgarna frÂn arenor d‰r de mer aktivt kan delta i offentliga debatter och opinionsbild- ning. Det finns stˆd fˆr att pÂst detta, men kanske ‰r det ‰nd en sanning med viss modifikation. Vad jag t‰nker p h‰r ‰r framfˆr allt den medieutveckling som skapar nya s‰tt att anv‰nda televisionen i kombination med andra medier. Multimedieutvecklingen erbjuder mˆjligheter att kombinera rollen som ÂskÂdare med andra mer ak- tiva roller. TV-tittande kan t.ex. kombineras med diskussioner och opinionsbildning via internet.

Den politiska demokratiska potentialen i internet ‰r en stor frÂga i sig som jag inte skall behandla h‰r. Liksom vad g‰ller TV-mediet finns olika argument. Vissa framhÂller mediet som ett rum fˆr de- mokratiska praktiker med unika mˆjligheter till globala politiska aktioner och debatter ˆver nationella och kulturella gr‰nser. Det finns ocks gott om exempel p hur e-post och diskussionssidor p n‰tet anv‰nts i opinionsbildning och fˆr offentliga debatter d‰r mÂnga medborgare deltagit aktivt (Castells 1998, s. 366). Andra

185

TV- TITTARNA OCH DEMOKRATIN

framhÂller att internet ‰r ett medium fˆr eliter som skapar nya for- mer av oj‰mlikhet i samh‰llet (Andersson 1999).

Ett exempel p hur internet och televisionen kombineras ‰r de diskussions- (eller chatt-) sidor som ˆppnas i anslutning till speci- fika TV-program. Till programmet Aschberg och co knˆts en sÂdan sida som tittarna uppmanades att utnyttja fˆr att inte bara komma med synpunkter p programmet utan ˆver huvud taget diskutera de frÂgor som togs upp. Vi gjorde en s‰rskild studie av alla de inl‰gg som gjordes p denna sida under tre veckor (cirka 150ñ200 inl‰gg per dag). Jag ska ta upp nÂgra resultat frÂn denna specialstudie. Jag har valt att ta upp det h‰r eftersom det ‰r ett exempel p att televi- sionen inte bara drar bort utan ocks kan dra in tittarna i offentliga debatter.

En sÂdan chattsida erbjuder en mˆjlighet till samtal och diskus- sioner som mÂnga andra sammanhang inte gˆr, s till vida att det ‰r mˆjligt fˆr mÂnga att inte bara ta del av inl‰ggen utan ocks aktivt delta i diskussionerna. Aschberg och co tillhˆr den typ av program som enligt vissa medieforskare torde v‰cka engagemang hos tittarna inte minst genom sin provokativa ton och prioriteringen av tablo- idorienterade ‰mnen (se t.ex. Fiske 1989). En uttalad ambition med programmet var ocks att berˆra och engagera. Mot bakgrund av detta ñ kombinationen av internets potentialitet och programmets ambitioner ñ blir det s‰rskilt intressant att undersˆka de samtal som etablerades p sidan. En fˆrdel med detta material ñ ur ett metodiskt perspektiv ñ ‰r att vi h‰r kan studera hur en stor grupp tittare fˆrhÂller sig till programmet utan att detta pÂverkas av forskarnas n‰rvaro. (D‰rmed inte sagt att gruppen ‰r representativ fˆr vare sig svenskar i allm‰nhet eller programmets tittare.)

Jag har h‰r valt att s‰rskilt uppm‰rksamma en aspekt av detta, n‰mligen det s‰tt p vilket det rationella samtalets (den demokra- tiska dialogens) grundprinciper till‰mpades och motverkades p hemsidan (jfr Habermas 1984a, Thompson 1995). Vi kan samman- fatta dessa principer (som bˆr betraktas som en slags v‰gledande ideal) i fˆljande punkter: att alla har samma principiella r‰ttigheter att delta med sina Âsikter; att det fˆr samtalet v‰gledande mÂlet ‰r en ˆkad gemensam fˆrstÂelse; att deltagarna tar det som andra s‰ger p allvar och fˆrsˆker fˆrst andras argument; att deltagarna ‰r beredda att st fˆr sina egna pÂstÂenden och ‰ven ‰r beredda att ge argument fˆr dessa samt eventuellt omprˆva tidigare uppfattningar. P Asch- berg och co:s hemsida st‰lldes det rationella samtalet p spel p ett fˆr diskussionen om medier och demokrati intressant s‰tt.

186

M ATS

E KSTRÖM

 

 

Varje kv‰ll var det personer som p hemsidan reagerade p sÂdant som togs upp i programmet. De fˆrde fram sina stÂndpunkter p ett s‰tt som tydligt visade att de ville utnyttja mediet fˆr en diskussion i moraliska och politiska frÂgor. Det kunde handla om t.ex. miljˆfrÂ- gor och skolfrÂgor eller om det moraliskt riktiga i redaktionens s‰tt att arbeta. De som skickade in sina inl‰gg tycktes ha den outtalade fˆrhoppningen att ‰ven andra skulle betrakta detta som ett forum fˆr ett rationellt samtal. Det uppstod dock bara undantagsvis sÂdana samtal. Det vanliga var att inl‰ggen antingen l‰mnades okommente- rade, eller att de (vilket skedde mycket ofta) bemˆttes med ironiska kommentarer, trams, h‰cklande och fˆrdˆmande som knappast bi- drog till ett rationellt samtal.

Ett exempel: Den 1:a maj deltog Christer Pettersson (som var misst‰nkt fˆr mordet p Olof Palme) i programmet. Detta var bara nÂgra program efter att en av Palmes sˆner varit g‰st i programmet. Petterssons deltagande kommenterades flitigt p hemsidan. En stor del av dessa kommentarer var uttryck fˆr ett h‰cklande som drabba- de de allra flesta g‰sterna som ˆver huvud taget deltog i program- men. En typisk kommentar: îDom som tror att Christer har mˆrdat Palme kan inte vara s smarta Ö. Jag s‰ger bara Ö Kolla in killen!î Flera tittare kritiserade dock redaktionen och argumenterade fˆr att det var p flera s‰tt oetiskt att lÂta Pettersson delta som g‰st. Re- daktionen svarade typiskt nog inte p denna kritik och de titta- re/chattare som svarade gjorde det p ett s‰tt som knappast fˆrde diskussionen vidare. H‰r fˆljer ett kort utdrag frÂn samtalet.

ñGˆr ni vad som helst fˆr att f tittare? Att ta dit en sÂn som Christer Pettersson ‰r v‰l verkligen ett stort misstag. MÂrten Palme mÂste k‰nna sig kr‰nkt av det h‰r, jag hoppas att han inte st‰ller upp fˆr det h‰r pro- grammet mer. (Inl‰gget hade rubriken: îDu gÂr fˆr lÂngt Robbanî)

ñJag ‰r bˆjd att hÂlla med Ö men vilket drag i programmet om MÂrten och CP var med samtidigt.

ñVar inte s j‰vla k‰nsligÖ

Kommunikationen p hemsidan pr‰glades ocks i andra avseenden av fˆrhÂllanden som inte ‰r fˆrenliga med ett rationellt samtal. En grundprincip i ett rationellt samtal ‰r att de som talar tar ansvar fˆr det de s‰ger, att de kan gˆras ansvariga fˆr sina pÂstÂenden och av- kr‰vas argument. En stor del av kommunikationen p Aschberg och co:s hemsida pr‰glades tv‰rtom av grundprincipen att man inte kan gˆras ansvarig fˆr det man s‰ger. MÂnga deltog anonymt, vanligen med nÂgon pseudonym. Mediets karakt‰r gˆr det mˆjligt att delta med nÂgon annans namn, med olika namn frÂn gÂng till gÂng etc. PÂ

187

TV- TITTARNA OCH DEMOKRATIN

n‰tet kan man agera som en fiktivt konstruerad person, som bara existerar i den virtuella verkligheten, och som kan s‰ga vad som helst och byta uppfattningar hur som helst. Det finns inget ansvarigt subjekt bakom talhandlingarna.

Grundl‰ggande fˆr ett rationellt samtal ‰r sj‰lva dialogen, samt deltagarnas villighet att ta intryck av andras argument. Bland de hundratals inl‰ggen p hemsidan fanns mycket f exempel p att nÂgon efter en dialog med nÂgon annan omprˆvade sina uppfatt- ningar i en frÂga. En stor del av inl‰ggen tycks ˆver huvud taget inte vara uttryckta med fˆrv‰ntningar p att det skulle bli en dialog, att nÂgon annan skulle svara, inst‰mma eller p annat s‰tt bemˆta in- l‰gget. Merparten av inl‰ggen hade karakt‰ren av sj‰lvst‰ndiga ut- tryck, en slags fragmentariska kommentarer. I vissa fall reagerade personer p att ingen besvarade deras inl‰gg. Om de d‰rp fick ett svar var det ofta med ironiska kommentarer riktade mot att perso- nen inte fattat vad detta chattande gÂr ut pÂ, dvs. att man inte skall fˆrv‰nta sig ett svar.

Det rationella samtalet fˆruts‰tter att vi kan skilja mellan sk‰mt och allvar. Det fˆruts‰tter att de som talar menar nÂgot med det de s‰ger, att de gˆr ansprÂk p att uttrycka sig sannf‰rdigt och ‰rligt om fˆrhÂllanden i verkligheten. I det chatt som utvecklades p hem- sidan blandades allvar och sk‰mt p ett s‰tt som gjorde att det inte s‰llan var mycket svÂrt att dra gr‰nserna d‰remellan. Typiskt var ocks att personerna uttalade sig p ett s‰tt som tydligt demonstre- rade att de inte gjorde nÂgra ansprÂk p sannf‰rdighet och inte ville s‰ga nÂgot som var viktigt och hade nÂgon djupare mening. Om nÂ- gon ifrÂgasatte det de sa kunde de alltid undvika en kritik med ut- tryck av typen: îvem bryr sigî, îdet struntar v‰l jag iî eller îdet var faan va du blev allvarlig nu dÂî.

Samtalen blir i stor utstr‰ckning en form av lek och fˆrstrˆelse. Det ‰r lek dels s till vida att man tycks delta fˆr att det ‰r roligt. Chattarna leker vidare med etablerade genrer och samtalsformer. Det ‰r en undflyende form av kommunikation d‰r deltagarna ofta gˆr varandra pÂminda om att det man s‰ger ‰nd inte har nÂgon be- tydelse, att det ‰nd inte ‰r nÂgon med inflytande som lyssnar och lÂter sig pÂverkas. P hemsidan fanns exempel d‰r det faktiskt etab- lerades en dialog som kan betraktas som ett rationellt samtal d‰r fler personer utnyttjade mˆjligheten att ˆppet diskutera. Tv s‰tt att an- v‰nda internet i vardagslivet stod mot varandra. Vissa fˆrsˆkte an- v‰nda mediet fˆr att s‰ga nÂgot viktigt, fˆr att argumentera och de- battera i angel‰gna frÂgor, andra anv‰nde det som en form av lek. Leken tog fˆr det mesta ˆverhanden. Seriˆsa inl‰gg bemˆttes och

188

M ATS

E KSTRÖM

 

 

anklagades fˆr att vara alltfˆr trÂkiga och pretentiˆsa. Andra fram- hˆll (direkt eller indirekt) att det ‰nd ‰r meningslˆst att diskutera. En kortare diskussion om jobben och orsakerna till arbetslˆsheten, vilken initierades efter att ‰mnet togs upp i programmet, kunde t.ex. avslutas med att nÂgon ironiskt konstaterade att inl‰ggen var îv‰l- digt djupsinnigaî, fˆljt av ett annat inl‰gg d‰r nÂgon s‰ger att det enda r‰tta ‰r att g och l‰gga sig.

I vissa fall gjordes denna kamp om samtalets grundprinciper till en explicit diskussion. Det skedde n‰r personer fˆrsˆkte Âterfˆra samtalet till en rationell dialog och explicit kritiserade dem som ho- tade detta genom sina meningslˆsa och oseriˆsa kommentarer. Den som fˆrsˆkte Âteruppr‰tta det rationella samtalet kunde i sin tur f utst hÂnfulla kommentarer fˆr sina ansprÂksfulla ambitioner.

Kombinationen av ett provokativt och samh‰llskritiskt TV-pro- gram och en hemsida till vilken m‰nniskor inbjuds till en offentlig diskussion, skulle kunna vara en mˆjlighet fˆr publikerna att aktivt delta i en samh‰llsdebatt d‰r ‰ven frÂgor som inte ges nÂgot stˆrre utrymme i den etablerade mediedebatten kan gˆras till politiska frÂ- gor. Denna mˆjlighet utnyttjades knappast i detta fall. Det fanns de som fˆrsˆkte men de bemˆttes ofta av ironiska kommentarer av typen: îTror du att det ‰r nÂgon som bryr sig om dina j‰vla Âsikterî. Vad ‰r orsakerna till att fˆrsˆken att etablera ett rationellt samtal mˆttes av sÂdant motstÂnd och tr‰ngdes tillbaka av ett ironiserande, lekfullt och i mÂnga fall fˆraktfull chattande utan intresse av en reell dialog? Jag tror att detta h‰nger samman med Âtminstone tre samverkande fˆrhÂllanden: TV-programmets (och TV-mediets generella) karakt‰r, chattandet som kommunikationsform, samt den specifika publiken.

Aschbergs program var vanligtvis spektakul‰ra och provokativa. Ett genomgÂende grepp som anv‰ndes fˆr att skapa ett underhÂllan- de TV-program var att bryta mot konventioner. En v‰gledande princip fˆr programmet var att det mesta ‰r tillÂtet bara det blir till- r‰ckligt kul. Det fick absolut inte bli konventionellt eller preten- tiˆst. I reportagen drev man med konventionella journalistiska me- toder; programledaren anv‰nde ett sprÂkbruk som programledare vanligen inte anv‰nder; g‰ster ben‰gna att uttrycka spektakul‰ra uppfattningar och vara allm‰nt lustiga prioriteras osv. Samtalen i programmet (med snabba subjektiva kommentarer kring olika ‰mnen; blandningen av sk‰mt, ironi och allvar etc.) hade mÂnga likheter med publikernas chattande. Pratet i ett TV-program som Aschberg och co kan i sj‰lva verket beskrivas som en typ av chattan- de.

189

TV- TITTARNA OCH DEMOKRATIN

Det finns mÂnga olika s‰tt att anv‰nda internet. Chattandet ‰r ett s‰tt. H‰r integreras den nya datatekniken i vardagslivet i en form av underhÂllande och lekfullt prat. Chattandet tycks (Âtminstone i vissa fall) var fˆrknippat med en s‰rskild samtalskulur; d‰r sk‰mt och all- var blandas; d‰r ironi och hÂnfulla kommentarer v‰rderas hˆgt; d‰r det ‰r viktigare att vara rolig och okonventionell ‰n att vara seriˆs och saklig. I chattandet ‰r det inte ovanligt att personer utger sig fˆr att vara nÂgon annan ‰n den de ‰r och det fˆrekommer ocks relativt ofta meddelanden pr‰glade av cynism, rÂa sk‰mt och obsceniteter (jfr Eklund & Enstad 1999). TV-program som Aschberg och co erbjuder ett utomordentligt underlag fˆr just chattande, genom de ‰mnen som tas upp, de bilder som visas, de personer som framtr‰der och de Âsikter som fˆrs fram.

Programmet Aschberg och co, och internet med sin tillhˆrande îchattkulturî, drar naturligtvis till sig en viss publik men bidrar ocks till att skapa denna publik. Att dˆma av sprÂket, och inte minst alla de kommentarer som anspelar p kvinnor och sex, tycks det vara en mycket mansdominerad publik. Gemensamt fˆr de me- dier som h‰r fˆrs samman ‰r att de i stor utstr‰ckning ‰r fˆrknippa- de med fˆrstrˆelse och eskapism. De som tittar p programmet Aschberg och co och samtidigt chattar p n‰tet tycks knappast vara ute efter att delta i politisk debatt. De ‰r ute efter en stunds under- hÂllande avkoppling. Kanske ‰r detta ocks en publik som har liten tilltro till sina mˆjligheter att pÂverka genom opinionsbildning. Den lekfulla ironin blir ett uttryck fˆr att man inte lÂter sig invaggas i en fˆrest‰llning om att nÂgon verkligen skulle lyssna p vad man tyck- er, att det verkligen skulle vara meningsfullt att fˆrsˆka pÂverka politiken.

Chattandet har likheter med publikernas s‰tt att kommentera programmen i de studier som vi genomfˆrt. Sk‰mtsamma och iro- niska kommentarer ‰r vanligt. Inte s‰llan valde tittarna at kommen- tera personernas utseende och agerande i st‰llet fˆr innehÂllet i det de sa. Typiskt ‰r ocks att merparten av tittarnas kommentarer var fragmentariska och lˆsryckta, och inte en del i en l‰ngre samman- h‰ngande diskussion. Programmens karakt‰r stimulerade s‰llan till eftertanke och l‰ngre mer fokuserade diskussioner. Att titta p TV ‰r att ta del av st‰ndigt nya h‰ndelser, bilder, budskap som far fˆrbi. Hela tiden h‰nder nÂgot nytt. Vi kan se chattandet som ett (s‰rskilt tydligt) uttryck fˆr hur televisionen som ett undflyende medium skapar en undflyende publik, hur mediets virtuella verklighet skapar en publik som leker, spelar och hycklar.

190

M ATS

E KSTRÖM

 

 

VÂr fallstudie av den chattsida som knˆts till programmet Asch- berg och co visade avslutningsvis ocks en annan intressant sak. Den typ av popul‰rjournalistik som programmet var ett exempel p kan uppenbarligen stimulera publikerna att inta ett kritiskt och ironiskt fˆrhÂllningss‰tt till makthavare, îdem d‰r uppeî, och de institutio- ner och grupper i samh‰llet som fˆrknippas med nÂgon form av etablissemang (inklusive journalistiken sj‰lv). En mycket stor del av kommenterarna p chattsidan uttryckte en sÂdan kritik.

S l‰nge som medborgarnas kritik och ironi uttrycker en miss- t‰nksamhet mot makthavare och en ben‰genhet att inte ta etablera- de auktoriteter fˆr givna torde det vara rimligt att se detta som en viktigt demokratisk egenskap. Men p Aschberg och co:s chattsida slog kritiken ofta ˆver i indignation och cyniskt fˆrakt. Denna kri- tik uttryckte ingen tilltro till demokratiska processer och kollektivt politiskt handlande utan i st‰llet ett fˆrakt fˆr politiken, men ocks populistiska och odemokratiska (t.ex. rasistiska och kvinnofˆrned- rande) v‰rderingar. Dessa uppfattningar fick inte alltid st oemot- sagda men de utgjorde ett starkt inslag p chattsidan.

H‰r fˆljer ett exempel p hur politiker kommenterades p hem- sidan. I ett program refererade Aschberg ett uttalande av Stig Malm som i en fˆrel‰sning pÂstods ha sagt att enda skillnaden mellan Gˆran Persson och Margaret Thatcher ‰r att Persson ‰r man och tjockare. G‰sterna p redaktionen diskuterade om detta var ett tr‰f- fande och roligt personangrepp eller inte. P Aschberg och co:s hemsida kommenterade man p bl.a. fˆljande s‰tt:

ñGˆran ‰r inte tjock han ‰r bara uppblÂst.

ñJag tror att Gˆran Persson fattade fˆr sent att han satt i regeringen. Han trodde att han fortfarande kunde agera som en kommunalpolitiker i Katrineholm. Stick tillbaka och fiffla i Katrineholm.

ñFeta har mÂnga stora m‰n varit men det ‰r inte mÂnga som varit s dumma som Gˆran Persson och kommit till den st‰llning d‰r han sitter. Sossarna fˆr en hˆgerpolitik

ñSossarna fˆr ingen hˆgerpolitik. De fˆr ingen politik alls. De har tap- pat sin ideologi.

ñVi i Katrineholm vill inte ha honom tillbaka. H‰r i Katrineholm finns fˆr mycket pengar att gˆra av med. Det ‰r b‰ttre att vi l‰gger ut honom p hela Sverige och lÂter honom fˆrstˆra allt och inte bara idyllen Katrineholm.

Den misstro och fˆrakt som riktades mot politiker och det politiska systemet ‰r naturligtvis inte skapad av det enskilda programmet. I mÂnga fall ‰r det dock tydligt att publikerna inspireras av det s‰tt p vilket politiken togs upp i programmet (men i programmet fanns

191

TV- TITTARNA OCH DEMOKRATIN

vanligen olika Âsikter). Vissa tittare hyllade t.o.m. Aschberg fˆr hans îhÂrda kommentarer till dumma politikerî (som en av chattarna ut- tryckte det).

Fiske (1989, 1992) tycks ha r‰tt n‰r han argumenterar fˆr att popul‰rjournalistiken kan inspirera sina publiker till det han kallat îthe pleasure of disbeliefî. Chattarna roades uppenbarligen av att misstro och raljera ˆver politiker och andra auktoriteter. Men vÂr studie ger ocks stˆd fˆr de som kritiserat Fiske och framhÂllit att denna misstro, och det motstÂnd som den uttrycker, inte alls behˆ- ver vara positivt ur ett demokratiskt perspektiv (Kellner 1995). N‰r misstron slÂr ˆver i cyniskt fˆrakt, populism och odemokratiska v‰rderingar blir den i st‰llet ett uttryck fˆr demokratins problem.

Sammanfattning

TV-tittande ‰r en komplex social praktik som pÂverkas av en rad delvis motsatta tendenser. TV-tittande kan skapa politiskt engage- mang men ocks likgiltighet, sÂv‰l aktiva och kritiska som passiva och okritiska tittare. Televisionen kan dra in sina publiker i politiska och moraliska frÂgor med global r‰ckvidd, men kan samtidigt dra bort publikerna frÂn arenor fˆr offentlig politisk debatt genom att tilltala medborgarna i rollen som ÂskÂdare h‰nvisade till hemmets avskildhet. Televisionen ‰r en del i ett massmediesystem som bidra- git till att medborgarna i dag sannolikt ‰r mer uppdaterade och v‰l- informerade om politiska h‰ndelser ‰n tidigare. Men televisionen spelar samtidigt en aktiv roll i reproduktionen av dominerande ideo- logier och maktfˆrhÂllanden. Televisionen kan inspirera till ironi och sund misst‰nksamhet mot etablerade auktoriteter men kan ocks bidra till cynism och fˆrakt. TV-tittande kan som publikroll vara bÂde ett hot och en resurs i det demokratiska samh‰llet. Det ‰r inte antingen eller utan bÂde och.

192

M ATS

E KSTRÖM

 

 

Referenser

Andersson, M. (1999) Politik, identitet, internet: mˆjligheter och risker i n‰tverkssamh‰llet. (Uppsats presenterad vid 14:e nordiska konferensen fˆr medie- och kommunikationsforskning)

Ang, I. (1985) Watching Dallas: Soap Opera and the Melodramatic Imagination. London: Methuen

Ang, I. (1991) Desperately Seeking the Audience. London: Routledge

Baudrillard, J. (1983) In the Shadow of the Silent Majorities. New York: Columbia University

Baudrillard, J. (1992) Selected Writings. Cambridge: Polity Press

Bourdieu, P. (1979/1984) Distinction. A Social Critique of the Judgement of Taste. London: Routledge

Bourdieu, P. (1998) Om televisionen. Stockholm: Brutus ÷stlings Bokfˆrlag

Castells, M. (1998) N‰tverkssamh‰llets framv‰xt. Gˆteborg: Daidalos

Cook, D. (1992) îRuses de Guerre: Baudrillard and Fiske on Media Receptionî. Journal for the Theory of Social Behaviour. 22: 227ñ 238

Corner, J. (1995) Television Form and Public Adress. London: Edward Arnold

Corner, J. (1996) îReappraising Reception: Aims, Concepts and Methodsî, i J. Curran & M. Gurewitch (eds.) Mass Media and Society. London: Arnold

Dahlgren, P. (1988) îBer‰ttande och betydelser i TV-nyheterî, i Carlsson, U. (red.) Forskning om Journalistik. Gˆteborg: Nordicom, Gˆteborgs universitet

Dahlgren, P. (1992) îIntroductionî, i P. Dahlgren & C. Sparks (red.) Journalism and Popular Culture. London: Sage

Dahlgren, P. (1995) Television and the Public Sphere. Citizenship, Democracy and the Media. London: Sage

Eklund, H. och Enstad, A. (1999) îNya medier ñ nya kommu- nikationsmˆjligheterî (i en kommande antologi frÂn huma- nistiska institutionen, ÷rebro univeristet)

Ekstrˆm, M. & Eriksson, G. (1996) Det iscensatta talet p TV. Aktualitetsprogram i det svenska TV-mediet. ÷rebro: ÷rebro universitet

193

TV- TITTARNA OCH DEMOKRATIN

Ekstrˆm, M. & Eriksson, G. (1998) Avslˆjande journalistik och underhÂllande dramatik. En fallstudie av programmet Striptease. ÷rebro: ÷rebro universitet

Ekstrˆm, M. & Eriksson, G. (1999) îDen medialiserade politikens paradoxerî, Nordicom Information (kommande)

Ekstrˆm, M. (1996) îThe Validity of TV Journalism. Theoretical Starting Points for Critical Journalism Researchî. The Nordicom Review, 1:129ñ152

Ekstrˆm, M. (1997) TV-journalistikens intentioner och publikens reaktioner: En fallstudie av programmet Svart eller vitt. ÷rebro: ÷rebro universitet

Ekstrˆm, M. (1998) îAttraktionens TV-journalistikî. Sociologisk Forskning. 35: 143ñ170

Esaiasson, P. (1990) Svenska valkampanjer 1866ñ1988. Stockholm: Allm‰na fˆrlaget

Fallows, J. (1996) Breaking the News. How the Media Undermine American Democracy. New York: Pantheon Books

Fiske, J. (1989) Reading the Popular. London: Routledge

Fiske, J. (1992) îPopularity and the Politics of Informationî. I: P. Dahlgren och C. Sparks (red.), Journalism and Popular Culture. London: Sage

Gamson, W. (1992) Talking Politics. Cambridge: Cambridge University Press

Garnham, N. (1997) îOn the Cultural Industriesî, i P. Marris & S. Thornham (red.) Media Studies. A Reader. Edinburgh: Edinburgh University Press

Habermas, J. (1984a) The theory of Communicative Action. Cambridge: Polity Press

Habermas, J. (1984b/1962) Borgerlig offentlighet. Lund: Arkiv fˆrlag

Hadenius, S. och Weibull, L. (1999) Massmedier. En bok om press radio och TV. Stockholm: Bonnier

Hjarvard, S. (1995) Nyhedsmediernes rolle i det politiske demokrati. Kˆpenhamn, Medieudvalget Statsministeriet

Jansson, A. (1998) îSmakernas begr‰nsade frihet: Om kulturindustrins makt ˆver sin publikî Sociologisk Forskning 35: 7ñ32

Jensen, K. (1986) Making Sense of the News. Aarhus: Aarhus University Press

194

M ATS

E KSTRÖM

 

 

Kellner, D. (1990) Television and the Crisis of Democracy . Boulder: Westview Press

Kellner, D. (1995) Media Culture. London: Routledge

Livingstone, S. och Lunt, P. (1994) Talk on Television. London: Routledge

Lˆwander, B. (1997) Rasism och antirasism p dagordningen. Studier av televisionens nyhetsrapportering i bˆrjan av 1990-talet. UmeÂ: Sociologiska institutionen Ume universitet

McCombs, M. (1998) îNews Influence on Our Pictures of the Worldî, i Dickinson m.fl. (red.) Approaches to Audiences. New York: Arnold

McManus, J. H. (1994) Market-Driven Journalism. London: Sage.

Mediebarometern 1997 (1998) Stockholm: Sveriges radio, publik och programforskning

Morley, D. (1992) Television, Audiences and Cultural Studies. London: Routledge

Potter, J. (1996) Representing Reality. London: Sage

Roscoe, J. m.fl. (1995) îThe Television Audience: A Reconside- ration of the Taken for granted Terms Active, Social and Critical.î European Journal of Communication. 10:87ñ108

Scanell, P. (1989) îPublic Service Broadcasting and Modern Public Lifeî, Media, Culture and Society 11:134ñ66

Silverstone, R. (1990/1998) îTelevision and Everyday Life: Towards an Anthropology of the Television Audienceî, i Dickinson m.fl. (red.) Approaches to Audiences. New York: Arnold

Stevenson, N. (1995) Understandning Media Culture. London: Sage

Thompson, J. B. (1995) The Media and Modernity. Cambridge: Polity Press

Van Dijk, T. (1991) Racism and the Press. London: Routledge.

Williams, R. (1974) Television: Technology and Cultural Form. London: Fontana/Collins

195

TV-debatter som demokratiskt forum?

Christian Svensson

Tio direktsända program under våren med livliga debatter, engagerande ämnen, färgstarka gäster, drabbade och makthavare.

Citatet ovan är hämtat från TV-programmet Svar Direkts hemsida.1 I den här uppsatsen är det just TV-debattprogram, som behandlar aktuella och samhällsrelevanta frågor och vars aktiva deltagare består av såväl officiella representanter som representanter för allmän- heten, som kommer att stå i fokus. Denna typ av diskussions- och debattprogram i TV har på senare år nämnts som ett nytt potentiellt demokratiskt forum där allmänheten kan göra sin röst hörd och utmana makten i direkta samtal. Med utgångspunkt i detta kommer jag att beskriva och analysera innehåll, deltagarstrukturer och inter- aktionsmönster i ett antal svenska TV-debattprogram, med för- hoppning om att kunna problematisera deras demokratiska möjlig- heter och begränsningar.2 Jag frågar mig dels hur man belyser sam- hällsproblem i dessa program, dvs. hur tar sig dessa ”livliga debatter” och ”engagerande ämnen” uttryck? Dels frågar jag mig hur re- presentanter för olika samhällsgrupper kommer till tals i program- men, dvs. vilket deltagande är möjligt för de ”färgstarka gästerna”, ”de drabbade” och ”makthavarna”? Huvudfrågan handlar om på vil- ket sätt och i vilken mening dessa program kan anses demokratiska och/eller hur de kan anses bidra till demokratin.

Uppsatsen disponeras på följande sätt: Inledningsvis presenteras några mycket kortfattade utgångspunkter för min syn på medier och demokrati. Därefter följer ett avsnitt om diskussions- och sam- talsprogram i TV. Avsnittet redovisar dels olika subgenrer och dels redovisas den tidigare (amerikanska och brittiska) forskning som sett såväl demokratiska möjligheter som risker i dessa program. Sedan behandlas de svenska programmen i undersökningen. Först beskrivs programmens allmänna förutsättningar. Därpå följer själva analysen av programmens uppbyggnad och deltagare, sett ur både

197

TV- DEBATTER SOM DEMOKRATISKT FORUM

?

 

 

programmakarnas och gästernas perspektiv. Sist följer så en avslu- tande diskussion kring debattprogrammens demokratiska potentia- ler, både utifrån analysen av de svenska programmen och utifrån den tidigare (utländska) forskningen.

Medier och demokrati – några utgångspunkter

I västerländska samhällen som vårt används ofta ”demokrati” för att referera till medborgarnas rättigheter och skyldigheter. Folkets vilja, uttryckt genom representation, samtycke och deltagande, spelar en central roll för att legitimera en demokrati. En öppen och livaktig relation mellan beslutsfattare och medborgare är avgörande för att demokratin ska fungera. Det innebär också att (den representativa) demokratin förutsätter, och till stor del handlar om, olika former av kommunikation. Denna kommunikation har under årens lopp tagit sig många olika uttryck och utspelats på skiftande platser, men i dag sker onekligen allt mer av samhällsdebatten och de viktiga politiska mötena i massmedierna.

Flera forskare (t.ex. van Dijk 1991, Asp och Esaiasson 1996) menar också att vi får det mesta av vår (särskilt politiska) kunskap genom medierna. TV-mediet, som intar en självklar plats i de flesta människors vardag, utgör kanske en särskilt betydelsefull faktor i detta sammanhang. För att nå ut med sina budskap är det nödvän- digt för beslutsfattare och samhällsdebattörer att ha tillgång till me- dier. För medborgarna är det likaledes nödvändigt att ha tillgång till medier för att kunna följa med i, ta ställning till och delta i aktuella frågor. Samtidigt är medierna själva i behov av tillgång till olika ty- per av deltagare för att kunna arrangera intresseväckande debatter. Men mediernas återgivning av samhällsfrågor och samhällsdebattö- rer innebär inte en enkel och oproblematisk överföring av kunskap, mening och förståelse. I stället är det uppenbart att all mediering måste innebära olika former av (ur)val och perspektiv. Medierna (i form av dess olika ägare, redaktioner, journalister osv.) har ett stort inflytande när det gäller vad som anses som viktiga ämnen och hur de presenteras och i fråga om vem eller vilka som får tillgång till medierna och hur de tillåts delta. Medierna kan därför ses som både en arena för samhällsdebatt och en aktiv aktör i det offentliga sam- talet, dvs. de både förmedlar och bidrar till att formulera politiska och moraliska värderingar.

198

C HRISTIAN

S VENSSON

 

 

TV-debatter och andra samtalsprogram

Intresset för samtals- och diskussionsprogram i TV (jfr engelska Talk shows) som en etermediagenre värd vetenskaplig text-, sam- hälls- och kulturanalys är en sentida utveckling.3

Att prat- och diskussionsprogram i TV är en svårdefinierad genre verkar de flesta forskare vara överens om (se t.ex. Munson 1992, Rose 1985) och förslagen på hur de kan delas in i underavdelningar är många (Livingstone & Lunt 1994, Bruun 1994, Leurdijk 1997, Ekström 1997). Ett mycket generellt kriterium torde dock vara; en (eller flera) programledare som talar med (en eller) flera personer (i en studio). Men samtidigt är inte alla program där man samtalar ett diskussions- eller pratprogram, eftersom samtal förekommer i så gott som alla program. Det är knappast heller program där man en- bart samtalar. Många av de program som kallas Talk shows innehål- ler t.ex. musikunderhållning (t.ex. David Letterman) och modeupp- visningar (t.ex. Oprah Winfrey). Kanske kan prat- och diskussions- program därför karakteriseras som program där man i huvudsak samtalar, oftast om ett visst ämne/område. De flesta av dessa pro- gram sänds också direkt eller är inspelade utan omtagningar. Inte sällan är det också en relativt stark fokusering på den (mer eller mindre) kända programledaren. När man studerar de faktiska pro- gram som lever upp till dessa definitioner finner man emellertid ett antal olika programtyper, som utmärks av vissa skillnader. Utan att göra anspråk på en heltäckande redovisning skulle dock några grundläggande skillnader mellan olika programtyper kunna listas enligt deras relation till typ av samtal, ämnesinnehåll och typ av deltagare4.

När det gäller det sätt som man samtalar på, kan man t.ex. skilja på intervjuprogram (t.ex. Skytte), debatt- eller diskussionsprogram (t.ex. Svar Direkt) och program med en mer informell samtalsstil (t.ex. Knesset, Tete-a-tete).

Ett annat sätt att skilja olika program från varandra är genom den typ av ämnen som behandlas (även om många program består av en kombination av t.ex. journalistiska och underhållande element). En grundläggande skillnad skulle då vara den mellan program inriktade på personer (t.ex. Skytte, Ekdal) respektive program inriktade på olika ämnen (de flesta). I USA finns en relativt tydlig uppdelning mellan program inriktade på nyhetsanalys eller politisk analys, pro- gram inriktade på underhållning och de program som kallas ”social issue talk show” (t.ex. Oprah Winfrey). De senare sänds oftast på dagtid och dess innehåll berör sociala problem (t.ex. droger) eller

199

TV- DEBATTER SOM DEMOKRATISKT FORUM

?

 

 

privata angelägenheter som anses aktuella och socialt relevanta (t.ex. könsbyte). Denna (sub)genre har dock delvis förändrats på 1990- talet. Ämnena har blivit mer inriktade på interpersonella konflikter, konfrontation, känslor och sex. Inga ämnen är tabu, i stället efter- strävas chock och provokation. Man har kallat denna typ av program för ”bizarr talk” (exempel på denna typ av program är t.ex. Ricki Lake).

Många av de amerikanska underhållnings- och social issue-pro- grammen sänds också i Sverige. När det gäller svenska program finns dels program som diskuterar nyhetsrelaterade, samhällsrele- vanta och politiska frågor (Speciellt, Efter 7, Svar Direkt osv.). Dels finns program som tar upp mänskliga relationer (Renée, Alice Bah, Lotta, Mänskligt m.fl.). Möjligen skulle man kunna säga att Mänsk- ligt i viss mån motsvarar ”bizarr-talk-trenden” i USA genom sin in- riktning på sexuella avvikelser etc. Däremot är det svårare att se några program som direkt motsvarar ”social issue”-typen (t.ex. Oprah Winfrey). Det finns också program som bygger på kändisar och underhållning (t.ex. Adam, Luuk, Pettersson, Tengby). Till detta kan läggas s.k. konsumentmagasin, vilka utgör ett blandformat med intervjuer eller samtal, korta diskussioner och presentationer kring konsumentfrågor som mode, trädgård, matlagning osv. (t.ex. Emmas hus, Hemma, Livslust). I det svenska utbudet finns också diskussionsprogram som på ett eller annat sätt tar upp de stora existentiella frågorna eller vardagsfilosofiska spörsmål (t.ex. Tete-a- tete, Knesset, Samtiden).

En ytterligare möjlighet att skilja program åt är deras samman- sättning av deltagare. Det finns program med en (t.ex. Nattöppet, Lotta) eller flera programledare (t.ex. Speciellt, Samtiden). Det finns program med endast två deltagare, s.k. dyader (t.ex. Skytte, Ekdal) och det man kan kalla gruppdiskussioner (de flesta). Det finns program enbart baserade på experter (t.ex. Speciellt), på kändisar (t.ex. Luuk), på experter och privatpersoner (t.ex. Svart eller vitt), på privatpersoner (t.ex. Mänskligt). Det finns också program med eller utan studiopublik och olika typer av program där studio- publiken spelar en mer eller mindre aktiv roll; en publik som hörs (skrattar, applåderar), en publik som syns men inte hörs, en aktiv och deltagande publik.

Demokratiskt forum eller skendemokrati?

Av det ovanstående borde framgå att det finns ett antal olika typer av program med olika karakteristika som på ett eller annat sätt kan

200

C HRISTIAN

S VENSSON

 

 

hänföras till genren debatt- eller samtalsprogram. Det är därför vik- tigt att påpeka att diskussionen om debattprogrammen som ett nytt demokratiskt forum främst har gällt vissa av dessa program, nämli- gen den typ av program som kallas ”social issue” (eller social servi- ce). Främst gäller detta amerikanska (Oprah Winfrey, Donahue, Sally Jessy Rafael, Geraldo etc.) och engelska program (Kilroy, The Time, The Place). Detta är debatt- eller diskussionsprogram som tar upp aktuella sociala (och politiska) frågor och där en studiopublik aktivt deltar i diskussionen. Ett flertal forskare har föreslagit att just dessa program utgör ett slags alternativ offentlighet som kan erbju- da ett nytt demokratiskt forum (Livingstone & Lunt 1994, Munson 1993, Carpignagno et al. 1990, Leurdijk 1997).5 Detta forum skiljer sig från traditionella uppfattningar av det offentliga samtalets delta- gare, innehåll och form, bland annat i följande avseenden.

Det nya med dessa program antas vara att a) de erbjuder möjlig- het till deltagande för grupper som normalt inte hörs i offentlighe- ten b) de tar upp frågor och perspektiv som vanligtvis inte diskute- ras i det offentliga samtalet men som är relevanta i många män- niskors liv och c) de gör det genom att använda en annan typ av dramaturgi än traditionella journalistiska (och politiska) format.

a)Om den offentliga samhällsdiskussionen historiskt har befol- kats av personer (ofta män) i olika officiella roller så antas dessa samtalsprogram vara nydanande. Här erbjuds deltagande för män- niskor som annars sällan får en möjlighet att delta i det offentliga samtalet. ”Vanliga medborgare” och privatpersoner får chansen att göra sin röst hörd och att utmana makten ansikte mot ansikte. Såväl kvinnor, svarta och unga arbetslösa män är några grupper som har nämnts som nya aktiva deltagare i samhällsdebatten (Se t.ex. Living- stone & Lunt 1994, Shattuc 1997, Carpignagno et al. 1990). Genom att deras vardagserfarenhet har blivit socialt och kommersiellt rele- vant antas samtalsprogrammen ha bidragit till att förändra synen på politik och samhällsförändring.

b)Dessa samtalsprogram antas också introducera nya ämnen och perspektiv i samhällsdebatten. Samhällsdebatt (och politik) har oftast förknippats med frågor som rör parlamentet och de formella politiska institutionerna. På det viset har man uteslutit det privata och, indirekt, kvinnor och familjen från samhällsdebatten. Men om politik också antas inkludera det personliga, livsstil, och vardags- kultur så kan dessa samtalsprogram fylla en viktig funktion. Man kanske inte diskuterar specifika parlamentariska eller sociala insti- tutioner, men genom att placera det privata i ett offentligt samman- hang kan man tydliggöra familjens och hemmets (allt starkare?) re-

201

TV- DEBATTER SOM DEMOKRATISKT FORUM

?

 

 

lation till det samhälleliga. Samtalsprogram som handlar om hustru- misshandel, utseendefixering, medborgargarden etc. kan därför ut- mana accepterade uppfattningar om vad den politiska diskussionen ska handla om (Shattuc 1997).

c) Dessa samtalsprogram bygger också på en annan dramaturgi än traditionella journalistiska format och traditionella uppfattningar om politik. De erbjuder inte en balanserad översikt på argument och ”fakta”, utan ett spektrum av erfarenheter och åsikter. På så vis bryter de med den dramaturgi eller pedagogik som varit så dominant i offentlig television, dvs. att presentera viss information om den sociala verkligheten och på så vis erbjuda de nödvändiga verktygen för deltagande demokrati (Shattuc 1997). Dessa samtalsprogram har andra mål och en annan filosofi. I dessa program finns ingen absolut sanning, utan främst ett uppvisande av olika åsikter och känslor. Programmens styrka antas ligga just i konfrontationen mellan konkret vardaglig erfarenhet och abstrakt eller politisk diskurs. Programmen kan då erbjuda en insikt i olika sätt som människor upplever sociala realiteter på och visa på skillnader mellan officiella policys och akademisk kunskap visavi vardagligt liv. I den meningen kan de ses som kollektiva försök att definiera sociala problem och konstruera en inventering över olika intressen och perspektiv på problemet (Shattuc 1997). Man kan också hävda att de synliggör och låter publiken identifiera sig med olika vardagliga om- ständigheter (att vara arbetslös, vara sjuk osv.) och på så vis kan en- skilda erfarenheter bidra till förståelsen av sociala problem och där- med till den offentliga sfären (Masciarotte 1991).

Uppfattningen om dessa programs potential som nytt demokra- tiskt forum har dock inte stått oemotsagd. Kritikerna har bland annat hävdat att programmen består av tramsig och fördummande underhållning som trivialiserar viktiga sociala och politiska frågor (se t.ex. Elfferding 1993). Man har också hävdat att programmen lider brist på analys och fakta och kritiska diskussioner (Leurdijk 1997). Från olika håll har man också påpekat att detta rör sig om styrda shower där deltagarna/tittarna saknar faktiskt inflytande, makt och viktiga roller. Här ses ”det nya deltagandet” som en me- diestrategi för att effektivare kunna rekrytera folk som aktörer/- publik (och därmed manipulera dem) (Thompson 1990). I det avseendet anses programmen vara skendemokratiska. Man har också hävdat att programmens debatt och/eller kontrovers skapas genom valet av gäster, vilket ofta leder till ett moralspel där motpoler som man-kvinna, madonna-hora, bra-dåligt etc. stereotypiseras (Maclaughlin 1993). På liknande sätt har man kritiserat programmen

202

C HRISTIAN

S VENSSON

 

 

för att de framställer vanliga medborgare som irrationella offer (Shattuc 1997). Risken med detta antas vara att (debatten i) pro- grammen begränsas till att på sin höjd visa upp olika livsstilar och vardagliga praktiker (vilka kan accepteras eller förkastas). På det vi- set antas programmen motverka (viljan att åstadkomma) verkliga och strukturella förändringar (Maclaughlin 1993). Man har också kritiserat programmens inriktning på enskilda personers erfarenhet. Faran med detta anses vara tvåfaldig. Om alla frågor personaliseras riskerar vi dels att förlora förmågan att underhålla idéer, att genera- lisera från vår egen till andras erfarenhet, att tänka abstrakt (Kaminer 1993). Dels handlar det om faran att se den individuella erfarenheten som den primära källan till sanning eftersom det göder en självhjälpslogik som innebär att man är maktlös att ändra något bortom sitt eget liv. Det handlar om att hela sig själv och inte om en kollektiv, politisk förändring (Peck 1995). Risken skulle alltså vara att programmen individualiserar vad som borde förstås som sociala frågor.6

Svenska program

Utmärkande för den tidigare forskningen är att den i mycket liten utsträckning har rört svenska program och förhållanden.7 I Sverige finns knappast någon direkt motsvarighet till program som Oprah Winfrey. Jag har dock valt att titta närmare på några svenska de- battprogram som behandlar aktuella och samhällsrelevanta frågor och där olika typer av experter, makthavare och allmänhet aktivt deltar i diskussionen.8 Programmen är:

SVT: Svar Direkt, Nattöppet TV 4: Svart eller Vitt

Mycket av den tidigare forskningen har också främst på ett mer övergripande plan diskuterat diskussionsprogrammens innehåll, möjligheter och begränsningar. Jag menar att det därför finns an- ledning att studera enskilda fall (program och inslag) i detalj. Analy- sen kommer därför att bestå i ett kritiskt detaljgranskande av ett mindre antal program. På så vis hoppas jag kunna svara på inte bara vad som sägs, utan av vem, när och hur. Det handlar på så vis inte bara om vilka ämnen och deltagare som förekommer, utan på vilka sätt dessa framträder. Främst handlar det om på vilket sätt olika samhällsgrupper kan göra sina röster hörda i dessa program (i vilka roller, som representanter för vad).

203

TV- DEBATTER SOM DEMOKRATISKT FORUM

?

 

 

Innan jag går in på själva analysen vill jag dock säga något mer generellt om dessa program.

Programmens allmänna förutsättningar och ramar

9

 

Utmärkande för den här typen av program är att de är billiga att göra, att de sänds sent på kvällen och att de sänds direkt eller att de är inspelade utan omtagningar. Programmen kan sägas rikta sig till vuxna (sen kväll), men annars till alla samhällsintreserade medbor- gare. De är samtliga ungefär 40 minuter långa. Samtliga program ut- spelas i en studio med någon form av läktare där studiopublik och aktiva gäster sitter (mer eller mindre) blandat och där en program- ledare (relativt avskilt) leder debatten genom att ställa frågor och fördela ordet. Programmen är knappast särskilt komplexa i visuell bemärkelse (jfr t.ex. musikvideo).10

Nattöppet sänds i SVT från Umeå. Varje program innehåller oftast två olika debattämnen. Scenen är rund och utgörs av tre rader höga läktare som omgärdar en liten cirkulär yta på golvet där pro- gramledaren (Sverker Olofsson) huserar. Totalt finns cirka 60 per- soner i studion. Av dessa är cirka 5–10 personer per inslag aktiva. Svart eller vitt, som sänds i TV 4, produceras av produktionsbolaget Dabrowski TV och produktionen sker i Stockholm. Programmet har marknadsfört sig (i TV 4:s text-TV) med reklamfrasen ”granskar och roar” och innehåller oftast två debattinslag (ett ”tyngre” och ett ”lättare” inslag). De har också ett artistinslag varje gång. Scenen utgörs av en plan golvyta med ett högt bord till vänster där pro- gramledaren (Karin Pettersson) står. Sedan finns till höger en stor läktare med ett antal gäster. Totalt finns ca 35 personer i studion och ungefär 5–6 personer kommer till tals i varje inslag. Mittemot läktaren finns också en artistscen som endast visas i början av programmet och när artisten uppträder (inför studiopubliken på läktaren). Svar Direkt sänds i SVT från Göteborg. Varje program innhåller oftast två debattinslag (dock har det varit endast ett eller tre vid olika tillfällen). På programmets hemsida skriver man bland annat ”Siewert Öholm skapade programmet för 14 år sedan och fortsätter att ställa svenska folkets frågor som får svar direkt i Svar Direkt” (se också inledningscitatet s.1). Scenen utgörs av en cir- kelformad läktare i tre sektioner med två bänkrader på varje sektion. Mitt på golvet, framför ena läktarsektionen, finns ett bord och tre fåtöljer. Oftast sitter programledaren (Siewert Öholm) i fåtöljen i mitten och har en gäst i fåtöljen bredvid sig. Totalt finns ca 50 per- soner i studion. Av dessa är ca 10 aktiva i varje inslag.

204

C HRISTIAN

S VENSSON

 

 

Produktionen av den här typen av program involverar en rad olika personer med en rad olika roller.11 Under sändning har natur- ligtvis programledaren en oerhört viktig funktion. Det är han eller hon som ska ro själva diskussionen i hamn genom att ställa rätt frå- gor till rätt personer vid rätt tillfälle etc. Kameramän och bildprodu- cent bidrar också till helhetsintrycket genom att påverka vilka som syns i bild, när och på vilket sätt. För ett lyckat program krävs dock väldigt mycket förarbete. I en undersökning (Ekström 1997) av programmet Svart eller vitt har man t.ex. konstaterat att redaktio- nens arbete till stora delar handlar om att till varje program hitta två bra ämnen, söka rätt på bra gäster, samt arbeta fram ett manus (programmet följer ett relativt detaljerat manus) som följer en viss dramaturgi. Man har också visat att diskussionen på redaktionsmö- tena handlar mycket om hur man på bästa sätt använder de gäster som ska delta. Därför är det också viktigt att gästerna förbereds (peppas) inför programmet, vilket görs genom att beskriva vilka frågor de ska få och vad man önskar att de ska svara. Redaktionen tycker också att rätt gäster är det viktigaste för ett bra inslag. Researcharbetarna har därmed en nyckelroll i produktionen efter- som deras arbete är inriktat på att ringa tänkbara gäster, intervjua dem om deras åsikter, kolla om de ”håller” och skaffa underlag för att se om och hur de kan användas, hur de förhåller sig till andra gäster etc.

Vad handlar inslagen om och vilka deltar?

I TV-debatter är det medieinstitutionen som bestämmer vad diskus- sionen ska handla om, vilka som ska delta, hur interaktionen inleds och avslutas. Medierna kan således bestämma villkoren för debatten genom att fastslå roller och status och genom att kontrollera inne- håll och stil. Hur och när ämnen och deltagare presenteras påverkar såväl deltagarnas möjligheter att komma till tals som tittarnas upp- fattning av dessa olika röster och representanter. Förhoppningen är att detaljerade studier av innehåll och deltagare kan bidra till att be- lysa viktiga förutsättningar i den demokratiska processen.

Utmärkande för dessa program är att man diskuterar aktuella frågor som anses samhällsrelevanta. Ofta ligger en färsk undersök- ning, nya siffror eller ett stundande beslut som underlag för diskus- sionen. Typiskt är också att ämnena har en tydlig relation till andra medier och andra delar av det offentliga samtalet. Oftast bygger ämnena på något som redan har ventilerats i andra medier.

205

TV- DEBATTER SOM DEMOKRATISKT FORUM

?

 

 

Det är också utmärkande att samtliga ämnen kretsar kring ett problem av något slag: polisens förtroende har minskat, demokratin är i kris, människor är narkotikapåverkade på arbetsplatsen, försäk- ringsbolag betalar inte ut ersättning trots att de fällts i domstol etc. För att kunna genomföra dessa debatter, diskutera ämnet, krävs självfallet relevanta gäster. Vilken typ av deltagare som förekommer

i olika inslag beror således på det ämne som diskuteras. Samtidigt kan man generellt säga att gästerna oftast är rekryterade från någon av följande kategorier: vanliga medborgare/privatpersoner, olika ty- per av experter, politiker samt representanter för olika organisatio- ner/grupper.

I min analys har jag funnit att samtliga inslag kan sägas bestå av ett antal olika faser eller delar. Schematiskt skulle dessa återkom- mande delar kunna beskrivas som nedan. Undantaget a), b) och h) är dessa inte alltid i samma kronologiska ordning, även om så ofta är fallet:

a)Rubrik

b)Ämnet (problemet) introduceras av programledaren.

c)Problemets existens bekräftas av någon drabbad.

d)Problemets existens bekräftas av expert.

e)Problemet debatteras (av personer med olika åsikter).

f)Problemet försvaras av ansvariga personer.

g)Problemet återintroduceras av programledaren.

h)Inslaget (ämnet) avslutas.

I det följande ska jag kort kommentera dessa olika delar.

Inslagens rubrik

Inslagen börjar oftast med en textgrafik eller en voice-over som pre- senterar inslagets ämne. Detta kan kallas inslagets rubrik. Denna består ofta i en fråga (Demokrati en bransch i kris?, Vad gör man när polisen inte sköter sitt jobb, tar lagen i egna händer eller polis- anmäler polisen?, 100 000 svenskar är knarkpåverkade på jobbet, är det dags för obligatoriska drogtester på jobbet?, De blev friade av domstolen men fällda av försäkringsbolaget, hur kommer det sig att bolagen kan sätta sig över lagen?, Bättre vara sjuk privat?). I något fall utgörs rubriken av ett påstående ”Unga politiker anklagas för okunnighet och överlöner”. Dessa frågor/påståenden är antingen ganska allmänna (Demokrati en bransch i kris?), men oftast antyder

206

C HRISTIAN

S VENSSON

 

 

rubriken en debatt med två läger, som kan delas in i ja/nej eller rätt/fel (Är det dags för obligatoriska drogtester på jobbet?).

Man kan säga att dessa rubriker delvis sätter ramen för den fort- satta debatten genom att fokusera på en viss aspekt eller förståelse av ämnet. Ett inslag bygger på en undersökning som visar att för- troendet för polisen har minskat. Inget i inslaget tyder dock på att undersökningen visar varför förtroendet har minskat. (Gästerna i studion är medborgare som inte har fått hjälp när de ringt efter poli- sen, en journalist med polisen som expertområde, företrädare för olika avdelningar inom polisen, representanter för såväl regering som opposition m.fl.) Inslaget inleds med en voice-over:

Exempel 1

(Voiceover) – vad gör man när polisen inte sköter sitt jobb, tar lagen i egna händer eller polisanmäler polisen.

(Svar Direkt, SVT, 16/10 1998.)

Vad som avspeglas i denna rubrik är ett visst förhållningssätt, näm- ligen att ”polisen inte sköter sitt jobb”. Alternativa rubriker kunde ha varit ”vad gör man om polisen inte hinner med sitt jobb” eller ”vad gör man när förtroendet för polisen minskar”. Genom valet av rubrik framställs polisen som några som inte gör vad de ska. Samti- digt antyds ett dilemma för den drabbade allmänheten (”man”); ska de tvingas agera själva och till vem anmäler man polisen?

Problemet introduceras

Efter rubriken inleds alla analyserade inslag med en introduktion från programledaren där han eller hon vänder sig mot kameran, adresserar tittarna och definierar problemet, dvs. det ämne man ska prata om. Exempel 2 är från introduktionen till ett ämne som byg- ger på att medborgarna i Malå ska folkomrösta om huruvida de kan tänka sig att Svensk Kärnbränslehantering (SKB) undersöker möj- ligheterna att förvara kärnavfall i deras kommun.

Exempel 2 (P = Programledare)

P – ja, alltså i tysthet pågår en stor och mycket viktig debatt kan man säga, det handlar om var åttatusen ton livsfarligt avfall från de svenska kärnkraftsverken ska förvaras de närmaste, ja, de närmaste hundratusen åren kan man väl säga, egentligen borde det här förstås vara en viktig fråga för våra riksdagspolitiker, men i stället så är det så att den just nu i alla fall ligger i knät på ungefär fyratusen medborgare i Malå Kommun i Västerbottens inland, det är det privatägda SKB, alltså Svensk Kärnbränslehantering Aktiebolag som har statens uppdrag att hitta ett

207

TV- DEBATTER SOM DEMOKRATISKT FORUM

?

 

 

ställe som är tillräckligt säkert och som är tillräckligt villigt att ta emot det här avfallet (...)

(Nattöppet, SVT, 20/3 1998.)

Det utmärkande med introduktionerna är att programledaren för- klarar vad problemet handlar om och vilka konsekvenser det kan få. Det är också typiskt att dessa konsekvenser beskrivs som något ne- gativt, ofta i form av vilka risker det innebär. På detta vis fokuserar programledaren ytterligare (jfr rubrik) på en viss aspekt av ämnet. I det här fallet är riskerna uppenbara, förvaring av kärnavfall är risk- fyllt, men programledaren understryker allvaret i frågan på ett spe- ciellt vis; det är mycket avfall (”åttatusen ton”), det är ”livsfarligt” och det gäller en lång tidsperiod (”hundratusen år”). Programleda- ren konstaterar också att det är en ”stor och mycket viktig debatt”.12 Efter detta förklarar programledaren problemet, nämligen att medborgarna i Malå ska besluta om denna svåra fråga. Detta görs dock på ett särskilt sätt, nämligen genom att hävda att:

egentligen borde det här förstås vara en viktig fråga för våra riksdags- politiker, men i stället så är det så att den just nu i alla fall ligger i knät på ungefär fyratusen medborgare i Malå Kommun.

Detta antyder att rikspolitikerna (orättmätigt) har överlåtit frågan till fyratusen medborgare i Malå. På detta vis placerar program- ledaren debatten inom en viss ram, vilket bland annat innebär att riksdagspolitikerna inte har tagit sitt ansvar. Detta förhållningssätt följs också kontinuerligt upp av programledaren i hans fortlöpande frågor och påståenden genom hela inslaget:

Exempel 3(P = Programledare)

P – (...) den här frågan har ju blivit väldigt mycket en kommunal fråga å väldigt lite en riksfråga (...) tycker du att det är bra.

P – (...) tycker du att det är ett svek från riksdagspolitikerna, att man överlämnar till dig å polarna i Storuman.

P – (...) tycker du att riksdagspolitikerna har så att säga lämnat den här frågan alldeles för lättvindigt till kommunerna.

(Nattöppet, SVT, 20/3 1998.)

Genom att ständigt ta upp frågan om rikspolitikerna har överlämnat ansvaret för frågan till kommunerna behålls just det perspektivet på ämnet. Deltagarna tvingas tala inom den ramen vare sig de förnekar eller bekräftar problemet. Det är också tydligt att programledaren formulerar problemet som att rikspolitikerna inte har gjort vad de borde (”alldeles för lättvindigt”, ”svek”).

208

C HRISTIAN

S VENSSON

 

 

Problemets existens bekräftas av någon drabbad

I de flesta inslagen vänder sig programledaren efter introduktionen till personer som har personlig erfarenhet av problemet och ber dem att berätta sin historia om hur de har påverkats av det definierade problemet. I exempel 4, från inslaget om polisens minskade förtro- ende, händer detta efter att man har visat rubriker från tidningar som talar om polisens misslyckanden och otillräcklighet att hjälpa medborgare i behov av assistans.13 Programledaren vänder sig till ett inbrottsoffer:

Exempel 4 (P = Programledare, I = Inbrottsoffer)

P – ja, Patrik Brandt sitter här, du är faktiskt bakom en av de här rubrikerna kan man säga

I – ja, det stämmer det P – ja , kan du berätta

I – äh, jag kom hem efter jobbet en dag och fann att min, jag (hade) haft inbrott i min lägenhet och då ringer jag naturligtvis till polisen och jag väntar mig å få hjälp men i stället får jag höra att polisen håller på å omorganiserar och-

(Svar Direkt, SVT, 16/10 1998.)

Det typiska här är att programledaren understryker problemets autenticitet genom att presentera en person som faktiskt har upplevt det problem som diskuteras. Det är också typiskt att han frågar efter en berättelse om hur denne personligen har påverkats. Pro- gramledaren frågar dessa personer efter deras erfarenhet och inte deras professionella kunskap. Det är också utmärkande att vi som tittare inte får veta deras yrken (vare sig av programledaren eller den skylt som visas i rutan). Till skillnad från andra gäster händer det att dessa ”drabbade” personer helt saknar skylt i rutan eller bara pre- senteras med namn och inget epitet. När de presenteras med epitet är det lika ofta en erfarenhet (mannen i exemplet ovan har epitetet ”inbrottsoffer” under sitt namn i rutan) som en yrkestitel.

Ett utmärkande drag är också att programledaren inte ifrågasätter dessa drabbade personer, utan uppmuntrar dem att berätta, ställer intresserade/klargörande följdfrågor etc. På det här viset fungerar denna person som en illustration till problemet och bara genom att finnas i studion kan han sägas bevisa problemets existens och därför blir det nästan omöjligt att senare ifrågasätta dess relevans.14 I exempel 5 kan vi se hur programledaren (senare i programmet) använder de drabbade personernas berättelser som bevis för problemets autenticitet.

209

TV- DEBATTER SOM DEMOKRATISKT FORUM

?

 

 

Exempel 5 (R = Justitieminister, P = Programledare)

R – så är det ju oerhört viktigt att polisen också arbetar aktivt med det som är betydelsefullt för vanliga människor å-

P – å det upplever ju inte folk (L – nej) i de berättelser du hör här...

(Svar Direkt, SVT, 16/10 1998.)

Vad som ses i det här exemplet är två saker. Dels en vanlig strategi från makthavarna, nämligen att påpeka att man bryr sig om vanliga människor. Dels hur programledaren använder de (i detta fall tre) drabbade privatpersonerna i studion som representanter för ”folk” och ”vanliga människor”. I detta läge kan justitieminstern knappast hävda att problemet inte är verkligt eller allvarligt, utan kan snarast välja mellan att försvara eller försöka förmildra det problematiska.

Problemets existens bekräftas av en expert

Nästa steg från programledaren är vanligen att utveckla denna per- sonliga erfarenhet genom att fråga någon typ av expert hur detta, nu etablerade problem, skulle kunna påverka saker (negativt) i ett större perspektiv. I samma inslag, om brist på förtroende för polisen vänder sig programledaren till en journalist:

Exempel 6 (P = Programledare, J = Journalist)

P – ska vi höra, Marie Söderqvist du har ägnat mycket, du är ledarskri- bent på Svenska Dagbladet, du har analyserat rätt mycket utav det här med förtroendet för polisen å vad tror du händer om, om det är såna här berättelser mer å mer som vi får.

J – jag tror att det är jättefarligt, å SIFO kommer ju ut med en sån här samhällsbarometer å dom har precis i dagarna kommit ut med en där dom mäter förtroendet...

(Svar Direkt, SVT, 16/10 1998.)

Som visas här ser programledaren alltid till att presentera dessa per- soners expertis (”du är ledarskribent på Svenska Dagbladet, du har analyserat rätt mycket”) och på så vis legitimerar han dem som auktoriteter på ämnet. Ett annat typiskt drag från programledaren är att be dessa personer att förklara vad problemet kan leda till, dvs. vilka risker det innebär (här spekulerar programledaren också i att vi kan få fler och fler av dessa berättelser). Dessa personer framställs i relation till sina yrken och mer abstrakta kunskap. De framställs som personer med fakta, som ett slags kunskapsbanker som man kan låna ur. Dessa personer presenteras alltid med fullständigt namn och yrkestitel i skylten i rutan (ofta påpekas detta också av pro- gramledaren). Genom att vända sig till denna typ av expert har pro-

210

C HRISTIAN

S VENSSON

 

 

gramledaren verifierat problemets vikt. (Det är knappast heller en slump att den tillfrågade experten inte säger ”det är inget större problem”.)

Problemet debatteras

I samtliga inslag finns personer med olika åsikter om problemet som de uttrycker eller ombeds uttrycka. Exempel 7 är från inslaget om var kärnavfall ska förvaras och huruvida kärnavfall ska vara en natio- nell eller lokal fråga.

Exempel 7 (P = Programledare, I = Lokalpolitiker, Å = Malåbo)

P –...Irma, till hösten då ska ni i Malå folkomrösta om ni vill att SKB ska fortsätta å undersöka förutsättningarna uppe i, i er kommun (I: ja) tycker du att det är bra det här, tycker du det är bra att ni folkomröstar, att ni hanterar den här frågan på det här sättet

I – ja, eftersom fullmäktige då vi tog det hära beslutet om förstudie, då tog vi ju redan då ett beslut om att då förstudien å granskning var klar så skulle vi ha en folkomröstning å då tycker jag att det är vår skyldighet att hålla det löftet till Malåborna

P – men alltså en sak är att det är er skyldighet, men tycker du, alltså den här frågan har ju blivit väldigt mycket en kommunal fråga å väldigt lite en riksfråga om man uttrycker sig så, tycker du att det är bra

I – jo, tycker jag

P – du tycker att de sköter sig bra, du är nöjd så att säga (I: jodå) tycker du att SKB sköter sig bra uppe hos er (I: jo då det gör dom)

P – delar du hennes uppfattning

Å– nej, det gör jag inte, jag tycker inte att det här är nånting som ska bestämmas av medborgarna i Malå

P – varför inte det då

Å– det är för stor fråga helt enkelt,

(Nattöppet, SVT, 20/3 1998.)

I denna fas låter programledaren gästerna uttrycka sina åsikter och visar på så vis att det finns olika åsikter (och att de alla ges utrymme i debatten). Det vanligaste är att programledaren ber om en specifik (ofta känd) åsikt. Här ser vi hur två tänkbara åsikter i denna fråga presenteras genom att programledaren ber om en särskild åsikt (om en folkomröstning är bra eller inte) och därefter låter en annan gäst motsäga denna första åsikt. På detta vis visar programledaren upp en konflikt mellan dessa båda och kan själv förbli neutral. En viktig uppgift för programledaren är att tydliggöra de olika åsikterna och att spela ut dem mot varandra, att skapa konflikt. 15 Ett sätt att göra detta är att alltid söka/kräva ett enkelt ja eller nej och på så vis

211

TV- DEBATTER SOM DEMOKRATISKT FORUM

?

 

 

framhålla vilka som är antagonister. I exemplet syns t.ex. hur I:s åsikt att folkomröstning är en skyldighet behandlas som ”fel” åsikt, som en teknikalitet som döljer frågan om bra eller dåligt.

Personerna i denna fas framställs som åsiktshållare med intres- santa och, framför allt, motsatta åsikter. Det viktiga här är perso- nernas åsikt och därmed finns ingen tydlig koppling till deras erfa- renhet respektive yrke (alla kan ha en åsikt).

Problemet försvaras av ansvariga

I samtliga inslag finns personer som på något vis kan anses vara an- svariga för det beslut som ligger bakom eller för de åtgärder som bör bli följden av problemet. Detta syns i nästa exempel från insla- get om kärnavfall där programledaren konfronterar en riksdagsle- damot:

Exempel 8 (P = Programledare, O = Riksdagsman, f.d. minister)

P – men alltså ni (O: XX) får jag säga det, du var ju miljöminister när den här processen drog igång å, å nu är du kritisk till processen, har du, har du så att säga ångrat dig

O – kritisk, jag är, jag måste ju tolerera demokratiska beslut likaväl som alla andra, det vill säga jag blev nedröstad om kommunalt veto, det tyckte jag var fel, det blev Birger Schlaug också tror jag, äh, Miljöpartiet och vi har samma uppfattning i den här frågan och vi har, vi har fått tolerera detta, som minister har man att följa riksdagens beslut. (Nattöppet, SVT, 20/3 1998.)

Vad som är typiskt här är att programledaren gör en poäng av att denna person var inblandad i att fatta beslut. Det är också typiskt att programledaren ifrågasätter dessa personer, kräver att de ska förklara beslut och försvara sig själva. Ofta finns en (mer eller mindre tydlig) önskan om att de ska ändra sig, be om ursäkt eller tillstå att de handlat fel (”har du så att säga ångrat dig”). De fram- ställs som potentiellt ansvariga för problemets existens och lösning. Deras yrke, befattning eller officiella status i förhållande till pro- blemet är viktigt och dessa presenteras alltid med namn och yrke i rutan (och ofta av programledare). Genom att vända sig till den här typen av personer visar programledaren att han inte räds den poli- tiska makten, utan utmanar den (som en representant för de drab- bade (i studion) och de potentiellt drabbade (tittarna)).

212

C HRISTIAN

S VENSSON

 

 

Problemet återintroduceras

När programmen närmar sig slutet brukar programledaren ofta återvända till de förhållningssätt han/hon drivit i programmet och på så vis avsluta med att fastslå det perspektiv han/hon själv för- fäktar. Detta görs antingen genom att upprepa samma frågor/på- ståenden som har framförts genom hela inslaget eller genom att ge sista ordet till någon som tidigare har visat att man delar detta för- hållningssätt.

I Polis-inslaget får experten ordet, den expert som programleda- ren använt för att bekräfta krisen inom polisen och som nu åter fastslår denna kris:

Exempel 9 (P = Programledare, J = Journalist)

P – (xx) Marie, nu har vi väldigt kort tid på oss, vänta nu, nu ska du få sista ordet här

J – det är otroligt å sitta å säga att, att det inte är kris, jag menar nittonhundrafemti så löste man nitti procent av alla våldsbrott, i dag löser man hälften av alla våldsbrott å så kan man hålla på å rabbla statistik hur mycket som helst, polisen klarar inte sitt jobb

(Svar Direkt, SVT, 16/10 1998.)

Inslaget avslutas

Oftast innehåller programmen ingen konklusion, utan de bryts mitt i. I de flesta inslag är det dock så att någon hinner ta ytterligare en replik efter programledarens utvalda avslutare. I Polis-inslaget hin- ner justitieministern lova mer resurser till polisen. Det är endast i något enstaka inslag som programledaren ger sig på en egen (torftig) konklusion och tackar för att deltagarna kom dit. I de andra programmen fortsätter till synes debatten medan namnen rullar i rutan, dvs. de bryts ”mitt i”.

Dessa avslut ger ett intryck av att vi som tittare har tagit del av en debatt som fortsätter även när vi slutat titta (vilken den naturligtvis också gör i någon mening). Kontentan av inslagen blir på detta vis att problemet kvarstår och därmed att det fanns och att det var/är värt att diskutera (och att vi därför kan ha fler debatter om samma eller liknande ämnen). På detta vis framstår det som om det viktiga är samtalet i sig och inte att nå en lösning, utan att låta olika åsikter höras och konkurrera med varandra.

213

TV- DEBATTER SOM DEMOKRATISKT FORUM

?

 

 

Programmakarnas perspektiv

Vad denna genomgång förhoppningsvis visar är att dessa inslag har vissa återkommande delar, ofta i en viss ordning, där gästerna tillta- las och presenteras på olika sätt. Ofta är det också en viss syn på ämnet som återfinns i rubriker och programledarens introduktioner och förhållningssätt. När det gäller gästerna skulle man kunna säga att de tilltalas i olika verksamhetsroller, dvs. de fyller (ur program- makarnas perspektiv) en viss funktion i debatten. Detta kan sam- manfattas enligt nedan:

Man kan tala om att gästerna i debatten kan tilltalas i exempel- roller (personer som har personlig erfarenhet av ämnet och berättar om sin privata upplevelse), expertroller (personer som har professio- nell kunskap om ämnet och förklarar större strukturer), åsiktsroller (personer som håller en vis åsikt i frågan och argumenterar för denna), ansvarsroller (personer som har ansvar för frågan och ska försvara och förklara t.ex. beslut). Dessa roller är dock inte statiska (och säkert kan de delas in i ytterligare underavdelningar eller på andra sätt), en och samma person kan agera i flera av dessa roller i samma inslag. Alla kan också agera i åsiktsrollen. Däremot tilltalas de flesta gästerna främst i en bestämd roll. Exempelrollen är förbehållen de med personlig erfarenhet av problemet, expertrollen är förbehållen de med professionell insikt i problemet och ansvarsrol- len är förbehållen de med anknytning till ansvar för beslut eller om- ständigheter som rör problemet.

När det gäller ämnet presenteras det dels i rubriker och intro- duktioner på vissa sätt, nämligen som något man kan vara för eller emot och ofta tillspetsat. Dels tar man alltid fasta på det negativa, på de risker som är förknippade med ämnet. Intressant med detta är också att programledaren oftast företräder ett visst förhållningssätt som gynnar vissa grupper, t.ex. tar man ställning för drabbade med- borgare mot polisen som ”inte sköter sitt jobb”. Detta innebär att deltagarnas verksamhetsroller inte enbart är personliga, utan också interpersonella. Att vara exempelperson (berätta om sin personliga upplevelse av ett problem) innebär också att man är det i allians med de som framhäver allvaret och riskerna med problemet (experter, vissa åsiktspersoner och programledaren) och i konflikt med de som vill mildra problemets allvar och risker (ansvariga och vissa åsiktspersoner).

214

C HRISTIAN

S VENSSON

 

 

Deltagarnas möjligheter

Om det föregående har behandlat programmens struktur, den ram inom vilken debatten utspelas, ska jag här säga något om vilka möj- ligheter gästerna har att agera inom denna ram. Vilket utrymme ges eller tar gästerna i debatten? Hur mycket kan de tala, när, om vad och med vem?

Av naturliga skäl är det programledaren som talar mest i de inslag som analyserats (ca 22–35% av talutrymmet räknat i antal ord). Talutrymmet för de övriga deltagarna skiftar väldigt. Naturligtvis är det inte helt avgörande hur mycket man får prata, utan vad man kan säga och när.16

Detta för in på nästa punkt, nämligen att programledaren kon- trollerar samtalet i stor utsträckning. Det är programledaren som inför nya ämnen, som ställer frågor och kräver svar. Den vanligaste talarkonstellationen är också att programledaren talar med en gäst. Det är sällsynt att gästerna inför nya ämnen, ställer frågor till eller talar direkt med andra gäster. Huruvida gästerna lyckas införa äm- nen, ställa frågor eller tala med varandra beror helt på om program- ledaren tillåter det. Programledaren styr bort från ämnen som anses fel/ointressanta eller framförda vid fel tidpunkt. Han eller hon tillåter inte alltid att frågor ställs eller att de svaras på. Oftast ställer programledaren också specifika frågor som han/hon vill ha svar på.

Programledaren bestämmer således vem som ska tala och när. Detta är i sin tur kopplat till gästernas olika roller och den övergri- pande kronologin. Programledaren tilltalar främst gästerna i en spe- ciell roll (dvs. de får speciella frågor) och oftast accepterar gästerna denna roll.17

Det innebär t.ex. att exempelpersonerna, som ombeds berätta vad de har upplevt och känt, också gör det. Typiskt är också att de framställer sig som vanliga, vettiga, hederliga, hjälpsamma, hårt ar- betande och ansvarsfulla samhällsmedborgare.18 Dessa personer kommer sällan med kritik mot specifika personer eller myndigheter och de kräver sällan att något ska ändras (och de får inte heller frå- gor om hur problemet ska lösas).

Expertpersonerna, som ombeds förklara större strukturer och tillstånd, brukar alltid se till att legitimera sin egen roll som expert och redogöra för sina grunder att uttala sig om sakernas tillstånd i ett större perspektiv. Dessa experter är också måna om att framföra att de talar för allmänhetens bästa, att deras expertis gagnar med- borgarna. Dessa personer kräver ändringar av beslut och åtgärder (de får också frågor om vad man bör göra).

215

TV- DEBATTER SOM DEMOKRATISKT FORUM

?

 

 

Åsiktspersoner kan vara av olika slag och därför skiftar deras ut- sagor. Vissa ombeds i stort sett bara säga ja eller nej och gör så. Andra ombeds förklara varför de tycker som de gör och då handlar det om att försöka vara övertygande och tydlig. Argumenten kan skifta från känsloladdade till mer logiska. Ett återkommande drag är dock att alltför teoretiska eller tvetydiga resonemang inte tillåts. Väldigt ofta framställer de sina åsikter som något som gagnar all- mänheten. Vissa kräver också ändringar och föreslår hur problemen ska lösas medan andra nöjer sig med att kritisera.

Ansvarskyldiga personer (som ifrågasätts och avkrävs svar), till skillnad från experter, är noga med att påpeka att de inte kan eller är något. Man betonar att man inte är direkt ansvarig eller att man de- lar ansvaret med någon. Ett utmärkande drag är också att de fram- ställer sina försvar som gynnande allmänheten.19

Finns det då ingen öppning för att tala fritt i dessa debatter? Jo, det händer att gästerna får ordet utan någon specifik fråga eller att de lyckas bryta in i samtalet utan att ha tilldelats ordet. Huruvida de lyckas behålla det är dock också upp till programledaren.

De som lyckas bäst med att behålla ordet (och därmed får mycket utrymme) är de som:

agerar i sin roll (säger vad som förväntas),

följer dagordningen (oftast att problemet är ett problem som innebär vissa risker),20

inte komplicerar ämnet (undviker teoretiska resonemang, är kategoriska, svarar ja/nej eller rätt/fel),

är konfliktlystna (de som direkt konfronterar eller kritiserar andra gäster).

För gästerna innebär detta självklart vissa begränsningar i fråga om möjligheten att utveckla tankar/idéer och uttrycka åsikter. Huruvida gästerna framstår som ”lyckade” eller trovärdiga för TV-tittarna är dock en annan historia, som är avhängig en rad komplexa faktorer.

Diskussion

Välregisserade föreställningar

Programmakarna väljer ämne, perspektiv på ämnet, gäster, hur gäs- ter ska tilltalas, när de ska tilltalas, var de ska sitta och när de ska synas i bild. Den tydliga programstrukturen gör det inte orimligt att anta att programmen följer ett relativt detaljerat manus.21 Allianser

216

C HRISTIAN

S VENSSON

 

 

och konflikter verkar således i stor utsträckning redan finnas in- byggda i berättarstrukturen. Vi har också sett att gästerna har rela- tivt litet utrymme att bryta berättarstrukturen och att de oftast ifrå- gasätts om de gör det. Den övergripande alliansen skulle på detta sätt kunna sägas vara att alla är överens om att följa manus, dvs. att leva upp till sin roll och inte motsäga perspektivet (man kan tala om att programmakarna och gästerna utför ett samarbete).22 Detta innebär också att de allianser/konflikter som utspelas knappast är oväntade. Man kan också säga att det finns ett ganska litet utrymme för prövande argument och utbyte av idéer, snarare handlar det om att uttala (förväntade) erfarenheter/åsikter i motsats till andra.

Av detta följer att vi knappast har att göra med rationella samtal, i betydelsen kritiskt resonerande där olika uppfattningar prövas mot varandra, där debattörerna är beredda att ompröva sina uppfattning- ar, där de olika uppfattningarna värderas med avseende på hållbar- heten i de argument som framförs, där processen och den pågående oförutsägbara diskussionen är det centrala. Snarare handlar det om berättelser eller välregisserade föreställningar som spelas upp inför publik.23 De som deltar gör detta inom ramen för på förhand be- stämda roller. Det är dramaturgin och inte samtalets innehåll i sig som är det viktiga. Deltagarna förväntas därför hålla fast vid sina uppfattningar eftersom de är en del av dramaturgin. Man skapar inte förutsättningar för kritiskt resonerande som kan leda till gemensam förståelse. I stället skapas tydliga motsättningar och konflikter.

Verksamhetsroller och samhällsroller

Vad som hittills endast har antytts är att verksamhetsrollerna har en koppling till olika samhällsgrupper. Exempelrollen innehas oftast av vanliga medborgare/privatpersoner, expertrollen innehas oftast av högutbildade (journalister, akademiker), åsiktsrollen oftast av hög- utbildade, men inte alltid, och ansvarsrollen oftast av politiker och myndighetspersoner. Denna återkommande distribution av roller (till representanter för olika samhällsgrupper) indikerar också en syn på hur vi ska hantera och uppfatta frågor om socialt ansvar; Vanligt folk påverkas av men är inte ansvariga för lösningen av pro- blemen. De är endast ansvariga för att dela med sig av sin historia och sin erfarenhet. Olika typer av experter och åsiktspersoner (akademiker, journalister etc.) är ansvariga för att dela med sig av sin kunskap och att presentera alternativa lösningar, men inte för själva lösningen. Politiker och andra i beslutande position är ansva- riga för att förklara problemet och vidta åtgärder, dvs. att agera på

217

TV- DEBATTER SOM DEMOKRATISKT FORUM

?

 

 

de andras delgivande. Programledaren (media) kan också, direkt eller indirekt, sägas framställa sig själva på olika vis. Genom att framställa ämnena som viktiga, verkliga och i behov av en lösning och som något som annars inte skulle diskuteras framställer de sig själva som behövda och som de som kan tillhandahålla en möjlighet att lösa problemet. På det viset framstår de som ansvariga för själva debatten, för att dela med sig av ett diskussionsutrymme. Program- ledarna tar också ofta folkets perspektiv genom att vända sig mot kameran och tala om ”oss” och ”vi”. Detta förstärks ytterligare av det faktum att de tar sin utgångspunkt i vanliga medborgares be- rättelser, litar på dem och använder dem för att utmana makten. På det viset framställs de som ansvariga för att granska makten och lösa (vanligt folks) problem.

De debatter som iscensätts vilar därför i någon mening på mot- sättningen mellan ”folket och makten”. Redaktionen framställer sig i dessa debatter som folkets talesman och försvarare genom att lyssna på dess berättelser och genom att ifrågasätta makten. Detta förstärks också genom själva kronologin där privatpersoner först (utan ifrågasättande) berättar hur de har drabbats och därefter får experter (förmodat ”neutrala” personer som antas besitta fakta och kunskap) verifiera berättelsernas relevans. På det viset har pro- gramledaren, privatpersonerna och experten ingått i ett slags (ifrågasättande) allians som företrädarna för makten (ansvariga/- myndighetspersoner) sedan måste förhålla sig till och försvara sig emot. På ett plan kan man därför säga att programmakarna fram- ställer det vardagligt autentiska och den levda erfarenheten som norm och rättesnöre i dessa program (den vanlige medborgaren har till synes alltid rätt).24 På ett annat plan kan man säga att program- makarna främst använder den vanlige medborgaren (och den levda erfarenheten) som ett alibi för programmets autenticitet. Genom att (direkt eller indirekt) hänvisa till ”vanligt folk” kan man få TV- publiken att känna sig inbjuden, involverad och deltagande (i stället för passiv och duperad). På detta vis skapar programmakarna också legitimitet åt sin egen verksamhet. Att den vanlige medborgaren oftast bara får ganska begränsat utrymme (som exempel i början på inslagen), och inte bemöts som expert eller en person med en in- tressant åsikt avslöjar att programmakarnas ställningstagande för folket kanske inte är helt oproblematiskt.

218

C HRISTIAN

S VENSSON

 

 

Individer och samhälle

Att programledarna (och redaktionen) tar ställning för den lilla människan mot myndigheter och makthavare är annars varken för- kastligt eller märkligt. Det ingår i mediernas demokratiska uppdrag att granska makten kritiskt och därmed skydda medborgarna mot maktmissbruk. Det är också en uttalad ambition från programma- karna att ställa ”ansvariga mot väggen”. Vad som dock är utmärkan- de är på vilket sätt det görs. I dessa program framställs ”vanliga människor” oftast som offer och den del av deras erfarenhet som efterfrågas är den drabbade. Den vanlige medborgaren framstår därmed som ett (passivt) offer för ett system han/hon själv inte kan påverka. De kan endast hjälpas genom att makthavarna ångrar/änd- rar ett beslut (på debattledarnas initiativ). Man kan fråga sig om denna syn på/behandling av ”vanliga” medborgare uppmuntrar till politiskt engagemang och deltagande? Vilken annan funktion fyller medborgaren – som berättande offer – än att tala ut i Debattakuten? Gagnar det medborgarna – och demokratin – att medierna ständigt reproducerar en stereotyp bild av ett orättvist samhälle där makten dominerar ett passivt och utsatt folk (som endast kan få hjälp av medierna)?

Vi har alltså att göra med debatter där enskilda individer och per- sonlig erfarenhet konstrueras som påverkade i relation till makten och större beslut. Den syn som förmedlas är att individer utsätts för olika problem av samhället och dess institutioner, utan att kunna påverka detta själva. Detta kan kontrasteras mot de undersökningar av amerikanska ”social issue talk shows” som har nämnts tidigare. Dessa program har liknats vid terapi och man har påpekat deras tydliga fokusering på individer som ansvariga för och kapabla att lösa sina egna problem. Man har kritiserat dessa program för att de ständigt behandlar det potentiellt politiska som något privat. I de program jag har undersökt här är det snarast tvärtom, dvs. det (potentiellt) privata behandlas alltid som något politiskt. De initiala personliga historierna är i det avseendet inte primärt personliga utan typiska, de används för att exemplifiera hur vilken individ som helst skulle kunna drabbas av ett institutionellt eller strukturellt orsakat problem/fenomen. Dessa program är i det avseendet snarare ett fo- rum för debatt av offentliga och politiska frågor som rör folk i deras liv som del av ett kollektiv, inte som privatpersoner.25

219

TV- DEBATTER SOM DEMOKRATISKT FORUM

?

 

 

Demokratiska potentialer

Själva debatterna i dessa program kan knappast betraktas som de- mokratiska, om man med det menar ett fritt utbyte av idéer mellan deltagare som på lika villkor diskuterar samhällsfrågor. För, utan att påstå att debatterna är helt förutsägbara (det finns ett visst utrymme för oplanerade inlägg och fritt utvecklande av åsikter), så är pro- grammen ofta väl regisserade i förväg såväl vad gäller vad som ska sägas, när och av vem. I viss mån skulle man därför kunna instämma i den kritik som figurerat i samband med forskning kring ameri- kanska Talk shows. Det rör sig om välregisserade program där del- tagarna saknar inflytande, deltagarna framställs delvis stereotypiskt, vanliga människor framställs som offer osv. På en punkt skiljer sig dock dessa program. Här finns inte inriktningen på enskilda perso- ner, på en självhjälpslogik som riskerar att skymma sociala frågor, snarast är det tvärtom, dvs. det sociala betonas så starkt att det per- sonliga tenderar att försvinna.

Samtidigt kan man fråga sig om kraven på jämlikt deltagande, ett ”fritt” utbyte av idéer och idel rationella argument är realistiska att ställa på TV-mediet. Går det att producera TV-program (som någon vill titta på) där alla tillåts delta lika mycket, på lika villkor? Vilka är i så fall ”alla”? Demokratin kräver alltid någon form av representa- tion och kanske är vi mer betjänta av att diskutera vilka rimliga, sna- rare än riktiga, krav som går att ställa på TV-mediet som demokra- tisk arena? Om man antar att demokratin grundas på att den är för- ankrad i folks vardagsliv, dvs. att människor tycker att det är värt att försvara de demokratiska värdena, så kan dessa debattprogram kanske uppmuntra till vissa av dessa värden? Kan deras inriktning på och utrymmesskapande för vardagsliv och vanliga medborgare ses som ett sätt att stärka medborgarnas tro på, och möjlighet att utöva, demokratiska ideal som yttrandefrihet och vikten av att uttrycka sin åsikt/erfarenhet, att påverka? Vi vet i alla fall att programmens redaktioner har en uttalad ambition att ta upp intressanta frågor och att väcka debatt och de verkar anse att denna välregisserade form fyller denna funktion. Man kan också utgå ifrån att de gäster som kommer till programmet anser sig ha någonting viktigt att berätta och att de accepterar att göra det inom denna genres former. Med utgångspunkt i programmens möjligheter snarare än dess begräns- ningar vill jag därför återvända till de fördelar som påpekats i samband med amerikanska studier och program.

Erbjuder de svenska programmen, i likhet med de amerikanska, en möjlighet till deltagande för grupper som normalt inte hörs i

220

C HRISTIAN

S VENSSON

 

 

offentligheten? Ja, i viss mån gör de det. Det är väldigt få andra program (och andra sammanhang) där vanliga medborgare har en möjlighet att (direkt) göra sin röst hörd och tala direkt med makt- havare.

Tar de upp frågor och perspektiv som vanligtvis inte diskuteras i det offentliga samtalet men som är relevanta i många människors liv? Detta är mer tveksamt. Det som åsyftas i de amerikanska undersökningarna och programmen är ämnen som tidigare har varit tydligt kopplade till den privata sfären och ofta till kvinnors vardag. Det rör ämnen som: hur handskas man med barn som använder droger, vad gör man när ens partner misshandlar en, är könsbyte en mänsklig rättighet, ska homosexuella få gifta sig etc. I de här under- sökta svenska programmen behandlas oftast ämnen av en mer tra- ditionell offentlig (och politisk) karaktär. Möjligen kan man säga att man tillför nya perspektiv på dessa områden genom att tillåta vanliga medborgare deltagande, att låta dessa berätta om sina erfarenheter. Annars är det snarare program som Mänskligt, Lotta, Alice Bah m.fl. som i ett svenskt sammanhang tar upp frågor från den privata sfären. Det är också här som vissa mer specifika samhällsgrupper kan träda fram (homosexuella, transvestiter etc.). Det finns därför anledning att studera även dessa program närmare, ur ett demokrati- perspektiv.

Använder programmen en annan typ av dramaturgi än traditio- nella journalistiska format? Ja, om man med det avser t.ex. nyheter (där omvärlden presenteras på vissa sätt för tittaren och där allmän- heten endast förekommer i redigerade intervjuer som mannen på gatan) eller program som Speciellt (som bygger på rationella argu- ment och kritiska diskussioner mellan olika typer av auktoriteter). TV-debatterna syftar knappast till att nå sanningen, eller till att (om)pröva argument och föra en kritisk diskussion. De erbjuder snarast, för deltagarna, en möjlighet att få uttrycka en åsikt/erfarenhet och, för tittarna, att få ta del av olika åsikter. Pro- grammens styrka kan därför anses ligga i uppvisandet av olika åsik- ter och konfrontationen mellan levd erfarenhet, (olika typer av) ex- pertis och myndighets/politiskt beslutsfattande. I det avseendet kan TV-debatterna ses som ett komplement, snarare än ett alternativ, till andra typer av (medierade) samtal som rör samhällsfrågor i bred mening.

221

TV- DEBATTER SOM DEMOKRATISKT FORUM

?

 

 

Framtiden och tittarna

Det är svårt att se att den här typen utav program skulle bli färre i framtiden. De är billiga att producera och lockar relativt många tittare (Weibull & Gustafsson, denna volym). Om man tar fasta på de här analyserade programmens möjligheter så har de onekligen också en potential att fungera som (en typ av) demokratiskt forum, som kan uppmuntra (vissa) demokratiska ideal. Frågan är emellertid i vilken mån denna potential uppfylls i programmens nuvarande form. Som analysen visar hörs förvisso olika åsikter, men vissa åsikter får företräde framför andra och vanliga medborgare får chan- sen att delta, men främst de som råkat ut för eller drabbats av ett speciellt problem. Ytterst handlar det alltså om programmens hårda styrning och tilldelning av mer eller mindre färdiga roller till gäster- na, vilket i sin tur riskerar att resultera i en stereotyp bild av samhäl- let, dess problem och aktörer. Kanske måste inte alla intressanta samhällsfenomen behandlas som problem där risker framhävs på bekostnad av möjligheter? Kanske kan man göra program där repre- sentanter för olika samhällsgrupper framställs mindre statiskt? Kanske kan t.ex. den vanlige medborgaren fylla en funktion i de- batten utan att vara drabbad och kanske kan till och med maktha- varna tilltalas som medborgare (”vanliga människor”)? Kanske skulle program med mer varierade infallsvinklar rent av locka fram en mer kreativ och konstruktiv sida hos gästerna (och tittarna), utan att därför bli mindre konfliktfylld (och därmed tråkig)? Det får ses som en utmaning för programmens redaktioner att göra program som vågar utmana dessa stereotyper. Det borde vara möjligt, utan att man förlorar konfrontationen av åsikter eller möjligheten att ställa de ansvariga mot väggen, när det är befogat. Att inte behandla medborgare, makthavare och samhällsfenomen som stereotyper är således att ta dem på allvar och att våga problematisera detta är också att ta tittarna på allvar.

Detta för in på TV-publiken. Som forskare ser man självfallet dessa program på ett annat sätt än den genomsnittlige tittaren. Det är därför högst osäkert om tittarna upptäcker de mönster och roller som jag tycker mig ha funnit i min närläsning av programmen. Pro- grammen försöker trots allt ge sken av att vara spontana samtal. Om tittarna uppfattar programmen som styrda eller spontana kan jag därför inte svara på. Det innebär emellertid alltid vissa risker för en journalist att driva vissa perspektiv. Ett alldeles för tydligt ställ- ningstagande från programledaren kan lätt genomskådas och för- kastas av en kritisk publik. Programmens dramaturgi kan också an-

222

C HRISTIAN

S VENSSON

 

 

ses vila på en bräcklig grund, eftersom den till så stor del vilar på gästernas agerande. En mindre trovärdig inledande berättelse kan omintetgöra utgångspunkten för hela dramaturgin och en skicklig politiker/ansvarig kan få det att framstå som han/hon inte alls är an- svarig. Människor har också en förmåga att höra vad de vill höra och ofta har man en bestämd åsikt om frågor och personer redan innan man börjar titta som styr ens tolkningar. Hur tittaren, medborgaren i TV-soffan, tar till sig dessa program är därför en viktig nästa upp- gift.26

Noter

1www.svt.se

2Analysmetoden kan kallas diskursanalytisk (Fairclough 1992, 1995) eller dialog- teoretisk (Linell 1998). Perspektivet innebär ett fokus på språkliga analyser av programmen i sig, men analysen sker mot bakgrund av relevanta institutionella och samhälleliga kontexter och (makt)relationer.

3Detta kan jämföras med den omfattande forskning som varit fokuserad på nyheter (för några aktuella exempel se t.ex. bidragen i Bell & Garrett 1998 och Hadenius & Weibull 1999).

4Det finns naturligtvis fler sätt att kategorisera program. Det kan t.ex. gälla pro- grammens övergripande socioekonomiska ramar (public service kontra kommer- siella kanaler med deras olika institutionella premisser). Olika program begagnar sig också av olika former av scenisk inramning: (amfiteater, rundabordssamtal, soffprogram, vardagsrum etc.). Programmens tekniska format kan också vara av intresse (t.ex. direktsändning kontra olika typer av redigering). I USA skiljer man också på program som sänds på dag- respektive kvällstid.

5Det ”nya” relateras här dels till historiska omständigheter, dvs. hur och av vilka det offentliga samtalet faktiskt har förts och dels till tidigare (dominerande) antaganden om hur och av vilka det offentliga samtalet bör föras (detta gäller särskilt Habermas (1984) idéer om den offentliga sfären och det goda samtalet).

6Från psykologiska perspektiv har programmen också kritiserats för att utnyttja människor med svåra problem i t.ex. rådgivningsfrågor (t.ex. Abt 1994, 1997). Liknande kritik har gällt exploateringen av personer från (sexuellt) avvikande grupper (t.ex. Priest 1995).

7Studier av svenska samtals- och diskussionsprogram är begränsade, men några finns: Kleeberg 1996, Ekström 1997, 1998a, 1998b, Camauer 1994, Davidsson 1998, Nylund u.u.

8Analysen grundar sig på ett material bestående av 22 program med 35 inslag (varje program innehåller ofta två inslag) från 1996–1999. Hela materialet har använts för övergripande och jämförande analyser medan ett mindre antal inslag (15) har valts ut för närmare analys och transkription. Eftersom materialet är från 1996–1999 har dessa program hunnit genomgå vissa förändringar. Svart eller Vitt slutade ett tag att sändas. Det ersattes med programmet Efter 7, vilket i sin tur

223

TV- DEBATTER SOM DEMOKRATISKT FORUM

?

 

 

ersattes av det återuppståndna Svart eller Vitt, i delvis ny form och med ny pro- gramledare (Lennart Ekdal). Svar Direkt har hunnit byta namn och form till Debattakuten medan Nattöppet behållit sitt namn men delvis ändrat form. Det innebär att korpusen förutom programmen ovan innehåller några inslag från Efter 7 och Debattakuten, vilka främst fungerar som referensmaterial. För en närmare beskrivning av materialet se Svensson 1999.

9Beskrivningen grundar sig på de näranalyserade inslagen (15 stycken) i materialet.

10Detta beror naturligvis på att i debattprogram är det just talet, den språkliga diskussionen och dess deltagare som står i centrum. Eftersom talet är i fokus krävs att tittarna kan följa med i debatten och det viktiga blir att visa de talande deltagarna. Den vanligaste bilden är också mediumbild/närbild i ögonnivå på talaren. Dessutom spelar dessa program ofta på att att de sänds direkt och en poäng med denna livekänsla är att det ger en känsla av att kameran bara registrerar vad som händer. Detta kan vara en anledning till att det sällan används hastiga/- fragmentariska klipp eller inklippta bilder som illustration i dessa program. Detta skulle kunna distrahera tittarna och göra dem uppmärksamma på att debatten faktiskt är televiserad. Den övriga dekoren i studion är också sparsmakad. Man kan också konstatera att studiopubliken inte ges särskilt mycket (visuellt) utrymme i programmen.

11Efter t.ex. programmet Nattöppet syns följande yrken (med antal personer, fler än en, inom parentes) i rutan (programledare undantagen): redaktion (3), teknisk ledning, ljud, ljudassistent, ljus, bildingenjör el, kamera (4), studioassistent, bild- mixer, service, studioman, smink (2), värdinna, dekorfoto, scenograf/grafiker, redaktionsassistent/scripta, bildproducent, projektledare, redaktionssekreterare, producent.

12Genom att hävda att den viktiga debatten pågått ”i tysthet” påpekar program- ledaren också implicit att Nattöppet gör någonting eftersträvansvärt, eftersom de uppmärksammar denna ”nedtystade” debatt.

13Det är ett mycket vanligt grepp i dessa program att använda uppgifter från andra medier (t.ex. genom att visa eller referera till tidningsrubriker eller TV-inslag) som underlag för det sanna och relevanta i ett påstående.

14Det innebär inte att jag menar att programledaren borde ifrågasätta att just denna individ råkat ut för det han berättar om. Det är självklart sant och han är ditbjuden av just den anledningen. Frågan handlar i stället om hur den enskilda berättelsen framställs som representativ för ett vittomspännande problem och hur den används som bevis för denna sanning.

15Konflikter åstadkoms på flera sätt. Förutom att som ovan låta en gäst motsäga en annans kan det t.ex. handla om att förstärka gästernas kritik av varandra eller genom kameraanvändning (t.ex. att låta kameran visa en antagonist till den som talar).

16Samtidigt kan man konstatera att det inte är helt oviktigt. I ett inslag om demo- kratins potentiella kris finns t.ex. en expert som stödjer programledarens tes att demokratin faktiskt är i kris. Denne har 22 % av utrymmet, vilket är extremt mycket. En annan person (med liknande expertkunskap) som antyder att demo-

224

C HRISTIAN

S VENSSON

 

 

kratin har positiva utvecklingspotentialer har 5 % av utrymmet och får inte lika många frågor.

17Att de inte förekommer mycket till motstånd mot rollindelningen beror förstås på att gästerna är inbjudna av vissa anledningar och under vissa förespeglingar. De är t.ex. inbjudna för att de tycker en viss sak eller har råkat ut för något. Det finns få anledningar till att de inte skulle uppfylla sin roll. De vill naturligtvis framstå som trovärdiga (inte göra bort sig i TV) utifrån de förutsättningar som gives. Kanske är man inte heller van vid att framträda i TV. De som främst gör motstånd och motsäger sin roll är naturligtvis de som tilltalas i ansvarsroller. Vad de mot- säger sig är dock snarast graden av ansvar medan de inte kan neka till sina faktiska beslut eller sin sociala status (som programledaren lyfter fram). Deras val skulle vara att inte delta, genom vilket de skulle riskera att framstå som än mer ansvariga (skyldiga) och kanske också fega. Genom att de deltar kan de därför sägas accep- tera sin roll, att försvara sitt ansvar.

18Detta kan kanske förstås mot bakgrund av att deras berättelser måste framstå som trovärdiga. Det blir då viktigt för dem att inte framstå som gnälliga, krävande och jobbiga personer. Om deras berättelse och problem ska tas på allvar bör det de berättar framstå som värt att berätta (något uppseendeväckande/ovanligt/farligt).

19Det är också typiskt att ansvarspersonerna försvarar sig genom att påpeka/hålla med om frågans komplexitet. Det är också vanligt att dessa personer håller med om eller instämmer i kritiken (samtidigt som man förklarar varför man själv inte är inblandad). Det är också vanligt att tala om att man är öppen och lyssnar, att man håller på med insatser eller är beredd att förändra.

20Att inte erkänna problemets existens eller allvar är att ifrågasätta själva grund- valen för debatten.

21Detta överensstämmer med tidigare studier av hur vissa av dessa program pro- duceras, dvs. att programmakarna först väljer ämne och dess perspektiv och därefter gäster som kan fylla olika funktioner. Sedan utarbetas ett detaljerat manus med en viss kronologi (jfr s. 9 i denna uppsats).

22Det betyder inte att gästerna skulle kompromissa med sina åsikter, men att de accepterar att framföra dem inom denna genres former. Camauer, i denna volym, visar hur t.ex. vissa kvinnoorganisationer anser att själva möjligheten att få fram- föra sina åsikter i ett brett medium som TV kan vara värd att utnyttja, trots att de ofta har upplevt sig bli förvandlade till stereotyper som drunknar i den övergri- pande dramaturgin.

23Idén om debatten som välregisserad föreställning har jag lånat av Ekström (1997).

24Inom ramen för denna iscensättning är det inte särskilt märkligt att gästerna ständigt, i positiva ordalag, refererar till ”allmänheten” och ”vanligt folk” (utan att specificera vad detta är).

25Denna skillnad beror delvis på de skilda programtyperna, men kanske finns det också en kulturell skillnad mellan en amerikansk inriktning på individer och en svensk inriktning på kollektiv? Några studier har uppmärksammat kulturella skillnader när det gäller Talk shows, t.ex. mellan tyska och amerikanska (Krause & Goering 1995), mellan holländska och amerikanska (Leurdijk 1997), mellan

225

TV- DEBATTER SOM DEMOKRATISKT FORUM

?

 

 

brittiska och amerikanska (Livingstone & Lunt 1994), mellan franska, italienska och spanska (Calsamiglia et al. 1995).

26 Denna fråga behandlas i denna volym av Ekström.

226

C HRISTIAN

S VENSSON

 

 

Referenser

Abt, V. & M. Seesholtz (1994) îThe Shameless World of Phil, Sally and Oprah: Television Talk Shows and the Deconstructing of Societyî. Journal of Popular Culture, 28(1)

Abt, V. (1997) Coming after Oprah: cultural fallout in the age of the TV talk show. Bowling Green State Univeristy Popular Press

Asp, K. & P. Esaiasson (1996) îThe Modernization of Swedish Campaigns: Individualization, Professionalization and Media- lizationî. I: Swanson och Mancini (red.) Politics, Media and Modern Democracy. Praeger

Bell, A. & P. Garrett (eds.) (1998) Approaches to Media Discourse. Blackwell: Oxford

Bruun, H. (1994) îSnakkeprogrammet ñ Inkredsning af en TV- genreî. Arbejdspapir nr 3, TV:s aestetik. Aarhus Universitet

Calsamiglia, H., J. Cots, C. Lorda, L. Nussbaum, L. Payrato & A. Tuson (1995) îCommunicative Strategies and Sociocultural Identities in Talk Showsî. Pragmatics, 5:325ñ339

Camauer, L. (1994) îEn fallstudie av I kv‰ll med Robert Aschbergî. I: Dahlgren, P. (red.) Den mÂngtydiga rutan. Nordisk forskning om TV

Carpignano, P., R. Andersen, S. Aronowitz & W. Difazio (1990) îChatter in the Age of Electronic Reproduction: Talk Television and the Public Mindî. Sociotext 25/26: 33ñ55

Davidsson, Susanne (1998) îEtt retoriskt perspektiv p pratshowî. I: Karlberg, M. & Mral, B. Heder och pÂverkan ñ Att analysera modern retorik. Stockholm: Natur och Kultur

Elfferding, W. (1993) îDie Talk-Show als Form des Schweigens ¸ber Politik: Eine Diskurspolemikî. ÷sterreichische Zeitschrift f¸r Politikwissenschaft, 4:463ñ476

Ekstrˆm, M. (1997) TV-journalistikens intentioner och publikens reaktioner: En fallstudie av programmet Svart eller vitt. Hˆgskolan i ÷rebro

Ekstrˆm, M. (1998a) îN‰r verkligheten inte duger som den ‰r ñ En studie av TV-journalistikens praktikî. Nordicom-Information 20

(4)

Ekstrˆm, M. (1998b) îAttraktionens TV-journalistikî. Sociologisk forskning 3ñ4/98, s. 143ñ169

227

TV- DEBATTER SOM DEMOKRATISKT FORUM

?

 

 

Fairclough, N. (1992) Discourse and Social Change. Oxford: Polity Press

Fairclough, N. (1995) Media Discourse. London: Edward Arnold Habermas, J. (1984) Borgerlig offentlighet. Lund

Hadenius, S. & Weibull, L. (1999) Massmedier: en bok om press, radio och TV. 7:e upplagan. Stockholm: Bonnier

Kleberg, M. (1996) îM‰nskligt avpolitiserar privatsf‰renî. I: Becker, K., Ekekrantz, J., Frid, E-L. och Olsson, T. Medierummet, 236ñ 246. Stockholm: Carlssons

Kaminer, W. (1993) I'm Dysfunctional, You're Functional: The Reco- very Movement and Other Self-Help Fashions. New York: Vintage

Krause, A. & E. Goering (1995) îLocal talk in the global village: an intercultural comparison of american and german talk showsî.

Journal of Popular Culture 29(2):189ñ207

Leurdijk, A. (1997) îCommon Sense versus Political Discourse: Debating Racism and Multicultural Society in Dutch Talk Showsî. European Journal of Communication, 12(2):147ñ168

Linell, P. (1998) îInteraktionen i samtal ñ en teoretisk bakgrundî. I: Forstorp, P-A. & P. Linell. Samtal pÂgÂr. Dialogiska perspektiv p svenska mediedebatter. Stockholm: Carlssons

Livingstone, S. & P. Lunt (1994) Talk on Television: Audience Parti- cipation and Public Debate. London: Routledge

Masciarotte, G-J. (1991) îC'mon Girl: Oprah Winfrey and the Dis- course of Feminine Talkî. Genders 11: 81ñ110

Mclaughlin, L. (1993) îChastity Criminals in the Age of Electronic Reproduction: Reviewing Talk Television and the Public Spehreî. Journal of Communication Inquiry 17.1: 45ñ55

Munson, W. (1993) All Talk: The Talk Show in Media Culture. Philadelphia: Tempel University Press

Nylund, M. u.u. Iscensatt interaktion ñ Strukturer och strategier i politiska mediesamtal. Doktorsavhandling. Institutionen fˆr kommunikationsl‰ra. Helsingfors Universitet

Peck, J. (1995) îTV Talk Shows as Therapeutic Discourse: The Ideological Labor of the Televised Talking Cureî. Communi- cation Theory. 5.1.:58ñ81

Priest, Patricia Joyner (1995) Public Intimacies: Talk Show Partici- pants and Tell-All TV. Cresskill, NJ: Hampton

228

C HRISTIAN

S VENSSON

 

 

Rose, B. (1985) îThe Talk Showî. I Rose, B. (red.) TV Genres: A Handbook and Reference Guide. Westport, CT: Greenwood Press

Shattuc, J. (1997) The Talking Cure: TV Talk Shows and Women. New York: Routledge

Svensson, C. (1999) îDet offentliga samtalets rˆster och represen- tanter ñ InnehÂll, interaktion och deltagare i svenska TV-debatt- programî. Opublicerat manus. Tema Kommunikation, Linkˆpings Universitet

Thompson, J.B. (1990) Ideology and modern culture: Critical social theory in the era of mass communication. Cambridge: Polity Press

van Dijk, T. (1991) îThe interdisciplinary study of news as dis- courseî. I: K. Jensen & N. Jankowski (red.) A Handbook of qualitative methodologies for mass communication research..

London and New York: Routhledge

229

Mediedebatter som samtal i offentligheten

Om budskap och betydelser i förändring

Åsa Kroon

Ibland bryter korta intensiva mediedebatter ut kring ett visst ‰mne i vÂra massmedier. Plˆtsligt riktas blickarna mot en specifik frÂga under en kortare period, fˆr att efter hand ge plats fˆr andra och mindre omfattande nyheter n‰r uppm‰rksamheten fˆr ‰mnet har svalnat. Eftersom dessa debatter ofta utlˆser en intensiv aktivitet frÂn mÂnga medier under en begr‰nsad tidsperiod ‰r de speciellt tacksamma att studera om man ‰r intresserad av att undersˆka nyhetstexter ur ett s.k. dialogiskt perspektiv. Genom att i viss mÂn se den medierade diskussionen som ett samtal som b‰rs fram via repliker (muntliga och skriftliga îtexterî) som gˆrs i olika sociala sammanhang, av olika deltagare med olika mÂl och syften med kom- munikationen, kan relevanta resultat om mediernas s‰tt att diskutera olika frÂgor erhÂllas.

I sj‰lva fˆrmedlingen av nyheten omvandlas den s.k. verkligheten via sprÂket till en text. Texten kan sedan bli till flera olika texte