Dir. 1999:69
En särskild utredare skall se över den del av det statliga exportfrämjandet som sker genom Sveriges exportråd (Exportrådet).
Översynen skall omfatta rådets utlands- och hemmaorganisation, inklusive den regionala närvaron i Sverige och förhållandet till utrikesförvaltningen och andra aktörer. En utvärdering av det statliga uppdraget skall presenteras. Analysen skall visa om det statliga uppdraget till Exportrådet överensstämmer med samhällsekonomiska mål och företagens behov i olika delar av landet. Vidare skall samarbetet mellan Exportrådets båda huvudmän, respektive andra aktörer som främjar exporten, belysas.
Utredaren skall redogöra för problem som hänger samman med det förhållandet att Exportrådets intäkter i huvudsak består dels av ett statligt basanslag och därtill särskilda statliga projektanslag, dels av intäkter från försäljning av olika typer av tjänster till svenska företag på en marknad där det också kan finnas andra aktörer. Utredaren skall beakta att rådets mer marknadsmässiga verksamhet ökat kraftigt som andel av den totala omsättningen under senare år.
Förslag till åtgärder och förbättringar på samtliga områden skall presenteras. En utgångspunkt skall vara att det statliga basanslaget i princip skall vara oförändrat. De små och medelstora företagens behov, arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga och exportförutsättningar skall särskilt uppmärksammas. Slutsatser av tidigare gjorda utredningar skall beaktas.
Omfattande förändringar i omvärlden har skett sedan den senaste översynen(1) av Sveriges exportråd gjordes. Ökad globalisering och nya förutsättningar på den internationella marknaden liksom strukturförändringar i det svenska näringslivet har krävt en snabb anpassning hos företagen, i fråga om exempelvis internationalisering, produktutveckling, effektivisering och bildandet av strategiska allianser.
(1)"Statens roll vid främjande av export", SOU 1991:3
Genom den nya regionala näringspolitik som riksdagen beslutade om våren 1998 intruducerades nya former för samverkan mellan näringslivet och den offentliga sektorn. Fokuseringen på regionala prioriteringar för tillväxt i näringslivet och på nätverksorienterat samarbete innebär förändrade förutsättningar för de organ som har till uppgift att främja näringslivets utveckling.
Den svenska exporten har under senare år ökat avsevärt. Bakom denna utveckling ligger en kraftig förstärkning av den svenska konkurrenskraften men också öppnare marknader och Sveriges deltagande i EU:s inre marknad. Dessa förändringar har medfört nya förutsättningar för svenska företag.
Den svenska exporten spelar en avgörande roll för sysselsättning och välfärd i Sverige. Det är därför en prioriterad uppgift för regeringen att skapa gynnsamma förutsättningar för svenska exportörer. I Sverige liksom i flertalet jämförbara länder tillhandahåller staten särskilda medel till exportfrämjande insatser.
Statens centrala exportfrämjande organ är Sveriges exportråd.
Exportrådets uppgift är att initiera, planera, samordna, marknadsföra och genomföra åtgärder för att främja svensk export och internationalisering i samband med export.
Rådet skall särskilt samla in, bearbeta och tillhandahålla marknadsinformation, lämna råd i samband med export och internationalisering som leder till export, stimulera och stödja kollektiva och enskilda exportsatsningar.
Rådet skall dessutom planera och leda handelssekreterarnas verksamhet och den exportfrämjande verksamheten inom utrikesrepresentationen, enligt den lagstadgade s.k.
funktionella direktivrätten över ambassader och konsulat
(prop. 1979/80:16).
Sveriges exportråd skapades efter riksdagsbeslut den 1 juli 1972 genom ett avtal mellan staten och Sveriges Allmänna Exportförening (prop. 1972:31). Avtal mellan huvudmännen och stadgar för Exportrådet har efterhand kommit att ändras. Nu gällande stadgar fastställdes av regeringen i april 1997 och gällande avtal trädde i kraft i september 1998. Staten styr rådets verksamhet främst genom riktlinjer enligt regeringsbeslut(2). Staten utser hälften av styrelsens ledamöter.
(2) Riktlinjer för budgetåret 1999 avseende Sveriges exportråd
(regeringsbeslut N98/2990).
I propositionen Statens roll i den exportfrämjande verksamheten vid Sveriges exportråd (prop. 1991/92:108), konstaterade regeringen att det finns samhällsekonomiska motiv för fortsatt statligt stöd till den exportfrämjande verksamheten vid Exportrådet. Förslag lämnades bl.a. om inriktning och organisation av det statliga stödet. I enlighet med förslaget beslutade riksdagen samtidigt om en halvering av det statliga stödet under en treårsperiod.
Det statliga basanslaget till Exportrådets verksamhet motsvarar för närvarande ungefär en tredjedel av rådets totala omsättning och används i huvudsak för exportinformation till svenska företag. Under de senaste åren har rådet genomfört satsningar för att i större utsträckning kunna erbjuda denna tjänst via olika IT-baserade kanaler.
Härtill kommer att Exportrådet vid flera tillfällen fått särskilda medel för att ansvara för genomförandet av särskilda program eller projekt, t.ex. när det gäller livsmedelsexport, miljöteknikexport, Östersjösatsningar och vid några tillfällen vid upprättandet av nya handelskontor.
Övriga intäkter kommer i huvudsak från uppdragsverksamhet samt abonnemangsavgifter.
Neddragningen av statsanslaget som påbörjades 1992 och övergången till en mer marknadsmässig uppdragsverksamhet har inneburit att förutsättningarna och inriktningen av Exportrådets verksamhet har förändrats på flera sätt.
Exportrådet kan inte längre i samma utsträckning ge kostnadsfria råd. Konkurrens om uppdragen kan uppstå internt inom organisationen. Rådets funktion som stödorgan till utrikesförvaltningen har minskat. Vidare har rådet dragit ner på initiativ och stöd till allmänna Sverige-
manifestationer och företagens möjligheter att gemensamt delta i nationsmontrar på internationella fackmässor.
På ett annat plan har förskjutningarna inneburit en ökad konkurrens mellan Exportrådet och privata exportkonsulter.
Dessutom har antalet aktörer som med statligt stöd bedriver exportfrämjande verksamhet ökat (t.ex. ALMI Företagspartner AB, NUTEK och länsstyrelser), vilket delvis är ett resultat av det faktum att exportinriktade EU-program administreras av NUTEK. Vidare har rådet ingått nya externa samverkansformer, såsom de regionala så kallade ExportCentra.
Genom Regeringskansliets satsning på exportfrämjande med bl.a. särskilda främjare och ett förstärkt projektexportsekretariat
(PES) har en ny rollfördelning mellan Regeringskansliet och Exportrådet uppstått.
Exportrådet tillhör de statligt finansierade organ som skall medverka i arbetet med regionala tillväxtavtal, som är det bärande instrumentet i den regionala näringspolitiken. Uppgiften påverkar Exportrådets relation till såväl företagen som andra näringslivsfrämjande organ.
De problem och möjligheter som hänger samman med dessa förändringar skall belysas, liksom Exportrådets avtalsstadgade roll som centralt serviceorgan för exportfrämjande åtgärder.
Det är angeläget att en översyn av Exportrådets inriktning och verksamhet görs. Syftet är att föreslå en tydligare inriktning av vad statsanslaget skall användas till utifrån en samhällsekonomisk bedömning.
Utredaren skall analysera behovet av en eventuell omfördelning inom ramen för de sammanlagda resurser som staten anslår till exportfrämjande verksamhet.
De små och medelstora företagens faktiska utnyttjande av rådets olika tjänster skall särskilt utredas. I det fall utredaren finner att en ökad servicegrad för dessa företag är önskvärd, skall orsaker och förslag till åtgärder presenteras.
Utredaren skall också belysa och analysera samarbetet mellan och med Exportrådets båda huvudmän, respektive andra exportfrämjande aktörer, liksom relationen mellan Exportrådet och privata exportkonsulter. Om det finns anledning till förbättringar i dessa avseenden skall förslag till detta presenteras.
En bedömning skall göras av företagens behov av nya finansierings- och samverkansformer som de regionala tillväxtavtalen skapar.
Förslag till eventuella åtgärder och förbättringar på samtliga områden som omfattas av analysen skall presenteras.
Utredaren skall särskilt behandla följande frågor:
- Har det statliga uppdraget till Exportrådet en lämplig inriktning mot bakgrund av samhällsekonomiska överväganden och företagens önskemål i olika delar av landet? Bör inriktningen ändras eller kompletteras?
- Bör Exportrådet ha en tydligare samordningsroll för de statliga exportsatsningarna som samtliga exportfrämjande aktörer i Sverige bedriver? Vad bör det i så fall innebära?
- Behöver arbetsfördelningen mellan Exportrådet, projektexportsekretariatet och UD:s näringslivsfrämjare klargöras bättre?
- Hur fungerar den regionala exportfrämjarorganisationen -
ExportCentra.? Finns behov av förändringar?
- Hur har Exportrådet hittills anpassat sig till de nya arbetsformer och samverkansrelationer som arbetet med regionala tillväxtavtal förutsätter? Tillvaratas Exportrådets kunnande på ett bra sätt?
- Finns det skäl att precisera det statliga uppdraget för att därmed tydliggöra statens roll som beställare av exportfrämjande tjänster?
- Har utrikesförvaltningen avsatt tillräckliga resurser för samarbete med Exportrådet?
- Har Exportrådet inom ramen för det statliga uppdraget avsatt tillräckliga resurser för samarbete med utrikesförvaltningen?
- I vilken utsträckning arbetar Exportrådet inom ramen för det statliga uppdraget med långsiktiga nationella strategiska exportfrämjandesatsningar? Finns det ett behov av att utveckla sådant arbete?
- Bör Exportrådet i annan omfattning än idag inom ramen för det statliga uppdraget satsa på Sverige-manifestationer, t.ex. utställningar, och vad skulle detta i så fall få för konsekvenser för andra delar av det statliga uppdraget?
- Finns anledning att förändra sammansättningen av rådets styrelse och vilka arbets- och styrformer tillämpas för att leda rådets verksamhet? I vilken omfattning och i vilka former utnyttjar Exportrådet de båda huvudmännen som en resurs i det operativa arbetet?
- Hur dras gränsen mellan den statligt finansierade verksamheten och övrig verksamhet?
- Tillhandahåller Exportrådet den marknads- och landsinformation som företagen efterfrågar?
- Tillhandahåller Exportrådet tjänster som är av särskilt intresse för mindre och medelstora företag som behöver råd och hjälp i sin internationalisering? Finns det anledning att utveckla nya tjänster och/eller arbetsmetoder?
- Vilken flexibilitet och handlingsberedskap har Exportrådet att möta snabba förändringar på marknaden eller andra omvärldsförändringar, som kan generera nya exportmöjligheter för svenska företag?
- Bör samarbete och allianser med statliga och privata exportfrämjande aktörer (t.ex. NUTEK, exportfrämjare och projektexportsekretariatet, privata exportkonsulter, handelskammare) stimuleras i större utsträckning, såväl på utlandsmarknaden som i Sverige? På vilka sätt kan detta ske?
- I vilken omfattning arbetar rådet med frågor som inte direkt rör exportfrämjande, men är handelsrelaterade, t.ex logistikplanering, utbildning? Vilken analys och rekommendation kan göras kring rådets fortsatta engagemang i sådan verksamhet?
- Vilka möjligheter finns att samordna den importfrämjande verksamhet som idag finns i Sverige med den exportfrämjande?
- I vilken omfattning medverkar Exportrådet till - eller skulle Exportrådet kunna medverka till - att antalet svenska exportföretag ökar och att detta sker i hela landet?
Utredaren skall i sitt analysarbete ha kontakt med Sveriges exportråd och andra statliga aktörer som bedriver exportfrämjande verksamhet. Vidare skall utredaren ha kontakt med olika företag och företagens intresseorganisationer.
Detta gäller både företag som är kunder till Exportrådet och företag som inte är det.
Utredaren skall ta del av det material om företagsutveckling via exportfrämjande som ingår i de regionala tillväxtavtalen för perioden 2000-02.
Erfarenheter från tidigare och pågående utvärderingar, vad gäller svenskt statligt exportfrämjande skall inhämtas.
Erfarenheter från UD:s administrativa samarbetsavtal med Sida (1999-05-04) skall inhämtas. Vidare skall jämförelser med några andra länders system för exportfrämjande göras.
Utredaren skall beakta de särskilda begränsningar som följer av EG-fördragets regler om statligt stöd.
För utredarens arbete gäller kommittéförordningen (1998:1474).
Om utredaren lämnar förslag med kostnadskonsekvenser skall förslag till finansiering anges.
Utredaren skall redovisa resultatet av sitt arbete i ett slutbetänkande senast den 15 maj 2000.