Dir. 1999:57
Beslut vid regeringssammanträde den 23 juni 1999.
En särskild delegation tillkallas med uppgift att svara för en fortsatt uppföljning av utjämningssystemet och utvärdering av träffsäkerheten hos de
enskilda delarna i kostnadsutjämningen, i första hand när det gäller
delmodellerna för befolkningsminskning och hälso- och sjukvård men även i
andra delar. Delegationen skall vidare utreda alternativa utformningar av
inkomstutjämningen, med bibehållen långtgående utjämning men utan negativa
marginaleffekter. Delegationen skall lämna sådana förslag till förändringar
som förbättrar systemets förmåga att skapa likvärdiga ekonomiska
förutsättningar för kommuner respektive landsting.
Den 1 januari 1996 infördes ett nytt statsbidrags- och utjämningssystem för kommuner och landsting. Huvudsyftet med utjämningssystemet är att skapa
likvärdiga ekonomiska förutsättningar för kommuner respektive landsting att
bedriva sin verksamhet. Systemet består av inkomstutjämning,
kostnadsutjämning och införanderegler. Inkomstutjämningen skall utjämna
för skillnader i skattekraft. Kostnadsutjämningen skall utjämna för
strukturella kostnadsskillnader. Kostnadsutjämningen skall däremot inte
kompensera för skillnader i servicenivå, kvalitet, avgiftssättning eller
effektivitet, och den skall baseras på mätbara och för kommuner och
landsting opåverkbara faktorer som mäter strukturella kostnadsskillnader.
En parlamentariskt sammansatt kommitté tillkallades redan i augusti 1995 för
att följa upp och utvärdera samt lämna förslag i syfte att utveckla systemet
(dir. 1995:118). Kommittén, som antog namnet Kommunala
utjämningsutredningen, överlämnade i december 1998 sitt slutbetänkande
Kostnadsutjämning för kommuner och landsting (SOU 1998:151) till regeringen.
Betänkandet skickades ut på remiss till samtliga kommuner och landsting, ett
antal myndigheter och organisationer m.fl. Remissbehandlingen visade att
det fanns ett starkt stöd för huvudlinjerna i utredningens förslag. I
propositionen Förändringar i utjämningssystemet för kommuner och landsting
(prop. 1998/99:89) har regeringen lämnat förslag till vissa förändringar i
utjämningssystemet för kommuner och landsting, vilka skall gälla från år
2000 och vilka till stor del bygger på de förslag som Kommunala
utjämningsutredningen lämnade i sitt betänkande. De grundläggande
principerna för utjämningen av ekonomiska förutsättningar föreslås ligga
fast. De förslagna förändringarna berör endast kostnadsutjämningen. De
största förändringarna föreslås i modellerna för hälso- och sjukvården och
individ- och familjeomsorgen. Vidare föreslås att en kostnadsutjämning för
barn och ungdomar med utländsk bakgrund införs. Nya införanderegler föreslås
dessutom för perioden 2000-2004. Ett fortsatt uppföljnings- och
utvecklingsarbete aviseras. Riksdagen beslutade den 14 juni i enlighet med
de förslag som lämnades i propositionen.
Den uppföljning av utjämningssystemet som gjordes av Kommunala utjämningsutredningen visar att det finns ett stort behov av att löpande
följa systemets utfall i förhållande till utvecklingen av den kommunala
verksamheten. Det finns också ett behov av att successivt utveckla och
ytterligare förbättra systemets träffsäkerhet och förmåga att skapa
likvärdiga förutsättningar i enlighet med de grundläggande intentionerna.
Vid remissbehandlingen av Kommunala utjämningsutredningens betänkande
framkom ett antal synpunkter på vissa delar av det nuvarande
utjämningssystemet som inte har kunnat beaktas fullt ut i de förslag som nu
har presenterats. Regeringen har därför i propositionen pekat på behovet av
ett fortsatt utvecklingsarbete, och har lyft fram vissa frågor som bör
utredas vidare. Det gäller bl.a. inkomstutjämningen samt kostnadsutjämningen
för hälso- och sjukvård och för befolkningsminskning. Det finns också
verksamhetsområden där det sker förändringar i regleringen av det kommunala
åtagandet, vilket bör få konsekvenser för utjämningssystemet.
När det gäller inkomstutjämningen har ett stort antal remissinstanser pekat
på nackdelarna med de negativa marginaleffekter som kan uppstå på grund av
att de verkliga skattesatserna i vissa kommuner och landsting är lägre än
de länsvisa skattesatser som tillämpas i systemet. Även Finansutskottet
(bet. 1998/99:FiU25) har behandlat detta problem. I propositionen aviseras
ett fortsatt arbete för att hitta metoder att eliminera dessa negativa
marginaleffekter. Detta måste dock ske utan att man ger avkall på målet om
en långtgående utjämning. En viktig fråga i sammanhanget är den eventuella
målkonflikt som kan finnas mellan å ena sidan en långtgående utjämning av
kommunala skatteinkomster och å andra sidan incitament för kommuner och
landsting att befrämja sysselsättning och tillväxt.
Många remissinstanser har framfört synpunkter på den del i kostnadsutjämningen som kompenserar för befolkningsminskning. I
propositionen föreslås en förändring i denna del, som gäller andelen barn i
skolåldern. Någon generell höjning av kompensationen föreslås dock inte,
eftersom det skapar negativa marginaleffekter. Mot bakgrund av de pågående
kraftiga befolkningsomflyttningarna mellan olika delar av landet anser
regeringen emellertid att det finns starka skäl att ytterligare belysa
konsekvenserna för kommuner och landsting av dessa omflyttningar. En viktig
fråga är på vilket sätt befolkningsförändringarna påverkar behovet av och
efterfrågan på kommunal verksamhet och hur möjligheterna till anpassning av
verksamheten, och därmed också kostnaderna, ser ut på kort respektive
längre sikt. Effekterna av befolkningsomflyttningarna behöver belysas för
såväl kommuner som landsting.
I propositionen föreslås förändringar i modellen för hälso- och sjukvård.
Ett omfattande utredningsarbete har genomförts av Kommunala
utjämningsutredningen i denna del, och utredningens förslag stöds också av
flertalet landsting liksom av Landstingsförbundet. Förbundet anser dock att
vissa frågor bör utredas närmare, bl.a. gäller det frågorna om hälso- och
sjukvårdskostnader i storstadsområdena och kompensationen för merkostnader
till följd av gles bebyggelsestruktur. Den senare frågan har även tagits upp
av flera landsting i skogslänen och av Glesbygdsverket. Socialstyrelsen
pekar i sitt remissvar på nackdelen med att låta en ökad rättvisa
prioriteras framför enkelhet, robusthet och långsiktighet. Styrelsen anser
att man borde avvakta med genomgripande förändringar tills det finns bättre
kostnads- och verksamhetsdata för hälso- och sjukvården. Regeringens förslag
i propositionen om en ny modell motiveras bl.a. av att det finns problem med
den nuvarande modellen, och att det därför vore orimligt att inte genomföra
utredningens förslag, trots att det forfarande kan finnas vissa brister.
Regeringen framhåller dock vikten av att modellen blir föremål för fortsatt
uppföljning, utvärdering och utveckling.
Mot bakgrund av vad som sagts i propositionen om behovet av att ytterligare utveckla vissa delar i utjämningssystemet aviserar regeringen att en
delegation skall tillsättas med uppgift att svara för en fortsatt
uppföljning av utjämningssystemet, att kontinuerligt utvärdera de enskilda
delarnas träffsäkerhet samt att lämna förslag till förändringar.
Uppdraget
En särskild delegationen tillkallas med uppgift att svara för en fortsatt uppföljning av utjämningssystemet och utvärdering av träffsäkerheten hos de
enskilda delarna av kostnadsutjämningen.
Vissa frågor skall behandlas med förtur. Det gäller främst befolkningsförändringarnas konsekvenser för den kommunala verksamheten och
ekonomin, samt frågan om huruvida merkostnader för hälso- och sjukvård i
storstadsregioner och i glesbygd beaktas på ett rimligt sätt i
kostnadsutjämningen. Behovet av en kompensation för befolkningsminskning
även för landsting skall övervägas.
Delegationen skall vidare utreda alternativa utformningar av inkomstutjämningen som kan eliminera eller minska de negativa
marginaleffekterna, med en bibehållen långtgående utjämning. Härvid skall
delegationen också analysera de samhällsekonomiska konsekvenserna av
förslagen.
Delegationen skall även analysera jämställdhetspekterna i utjämningssystemet.
Delegationen skall lämna förslag till sådana förändringar av olika delar i utjämningssystemet som anses nödvändiga utifrån utrednings- och
utvärderingsarbetet, eller som föranleds av beslutade förändringar av det
kommunala åtagandet. Utgångspunkten för förslagen skall vara att de bidrar
till att förbättra systemets förmåga att skapa likvärdiga ekonomiska
förutsättningar för kommuner respektive landsting att bedriva sin
verksamhet. Förslagen skall vara statsfinansiellt neutrala.
Delegationen skall redovisa sitt uppdrag till regeringen senast den 30 november 2000. Den del av uppdraget som avser behovet av en
kompensation för befolkningsminskning även för landsting skall avrapporteras
senast den 1 april 2000.