Dir. 1999:107
Beslut vid regeringssammanträde den 16 december 1999.
En utredare tillkallas med uppgift att kartlägga och analysera individens behov av vägledning i skolväsendet.
Utredaren ska föreslå mål för studie- och yrkesorienteringen utifrån de förändrade krav som arbetsliv, utbildning och samhällsutveckling ställer. Utredaren ska vidare mot bakgrund av sina ställningstaganden lämna förslag avseende utbildningen av vägledare samt kompetensutveckling för yrkesverksamma vägledare. I det fall utredarens förslag innebär att författningar behöver ändras, ska utredaren lämna förslag till ändringar. Utredaren ska pröva i vilken mån förslagen har effekter på vägledningen inom Arbetsmarknadsverkets ansvarsområde.
Inom skolväsendet används studie- och yrkesorientering
(syo) som ett samlat begrepp för personlig vägledning, enskilt eller i grupp, inslag om utbildning och arbetsliv i undervisningen samt arbetslivskontakter i olika former.
Den personliga vägledningen inriktas både mot kommande studier och val av yrkesinriktning.
Studie- och yrkesorienteringens utveckling har ett nära samband med det moderna samhällets framväxt.
Samhällsutvecklingen innebär att yrken försvinner och ersätts av nya och att utbildningsmöjligheterna ökar.
Samtidigt får delar av arbetsmarknaden en allt mer internationell karaktär. Individens tid i utbildning blir längre och kräver mer självständiga ställningstaganden och val. Utvecklingen ställer krav på kontinuerlig och återkommande utbildning under hela yrkeslivet på olika nivåer i utbildningssystemet, vilket ökar kraven på vägledning.
Studie- och yrkesvägledning innebär att aktivt stödja de sökande i en process där de själva analyserar och formulerar sina intressen och behov. Alla - oavsett ålder, kön, funktionshinder eller etnisk, social och geografisk tillhörighet - ska ges likvärdigt stöd. Genom att de egna förutsättningarna sätts i relation till de möjligheter som utbildningsvägar och yrkesvärld erbjuder ökar förutsättningarna att komma fram till väl underbyggda val av utbildning och yrkesinriktning. Även möjlighet till studiefinansiering och andra ekonomiska aspekter har betydelse vid vägledningen.
En väl fungerande vägledning kan bidra till individens utveckling och främja tillväxt, bl.a. genom att motverka felval som blir kostsamma både för individ och samhälle.
I 1962 års läroplan för grundskolan (Lgr 62) betonades att studie- och yrkesorientering (syo) är en angelägenhet för alla som verkar i skolan.
Med 1971 års syoproposition (prop. 1971/72:34) infördes en ny organisation för studie- och yrkesorienteringen inom grund- och gymnasieskolan och en ny yrkeskår med kommunalt reglerade tjänster - syokonsulenter - infördes. Samma år startade i högskolan en ettårig kurs i studie- och yrkesvägledning som också kunde ingå som 40 poäng i en filosofie kandidatexamen.
Vikten av studie- och yrkesorientering inom vuxenutbildningen betonades först i samband med införandet av läroplanen för den kommunala vuxenutbildningen (Lvux 82) (prop. 1982/83:2, bet. 1982/83:UbU2, rskr. 1982/83:61).
Enligt riksdagens beslut inrättades statligt reglerade tjänster för syofunktionärer i grundskola, gymnasieskola och kommunal vuxenutbildning den l juli 1984. En syoutbildning om 120 poäng som var anpassad till syofunktionärernas förändrade arbetsinnehåll inrättades i högskolan.
I 2 kap. 6 § skollagen (1985:1100) finns bestämmelser om krav på utbildning för personal med uppgift att ge studie-
och yrkesorientering i det offentliga skolväsendet. För att få anställas utan tidsbegränsning för syo ska den sökande ha en utbildning avsedd för sådan verksamhet. Den som inte uppfyller dessa krav får anställas för syo högst ett år i taget.
Som en konsekvens av riksdagens beslut med anledning av propositionen Ansvaret för skolan (prop. 1990/91:18, bet.
1990/91:UbU4, rskr.1990/91:76) skedde en övergång från regelstyrning till målstyrning. Detta avspeglas även i läroplanen för det obligatoriska skolväsendet m.m. (Lpo 94)
och läroplanen för de frivilliga skolformerna (Lpf 94), vilket bl.a. har medfört betydande förändringar för vägledningen i samtliga skolformer.
Lärarutbildningskommittén har i sitt betänkande Att lära och leda - En lärarutbildning för samverkan och utveckling
(SOU 1999:63) lagt förslag som innebär att utbildningen för studie- och yrkesvägledning blir en kompetensprofil i lärarutbildningen. Utbildningen föreslås omfatta minst 140 poäng.
Bestämmelser om syoverksamhetens mål, riktlinjer och ansvar finns sedan 1994 endast i läroplanen. Enligt läroplanen för det obligatoriska skolväsendet m.m.
(Lpo 94) ska eleverna få underlag för att välja fortsatt utbildning i gymnasieskolan. Detta förutsätter att den obligatoriska skolan nära samverkar med de frivilliga skolformer som eleverna fortsätter till, liksom att en samverkan sker med arbetslivet och närsamhället i övrigt. Rektor vid varje grundskola har ett övergripande ansvar för hur studie- och yrkesorienteringen ska organiseras.
Genom samtal med studie- och yrkesvägledaren kan eleven bli mer medveten om sina intressen, om vilka alternativ som finns och få en möjlighet att se sig själv i förhållande till omvärldens krav. På så sätt kan eleven börja utveckla en handlingsstrategi inför framtiden.
Av riktlinjerna i läroplanen framgår att alla som arbetar i skolan ska bidra till att motverka sådana begränsningar i elevens studie- och yrkesval som grundar sig på kön eller social och kulturell bakgrund. Läraren ska bidra med underlag för varje elevs val av fortsatt utbildning och medverka till att utveckla kontakter med mottagande skolor samt organisationer, företag och andra som kan bidra till att berika skolans verksamhet och förankra den i det omgivande samhället. Studie- och yrkesvägledaren ska vara till stöd för den övriga personalens studie- och yrkesorienterande insatser.
I grundskolan förekommer praktisk arbetslivsorientering
(prao) då eleverna under en tid aktivt följer arbetet på en eller flera arbetsplatser. Denna verksamhet är numera inte reglerad. Enligt studier som genomförts av Statens skolverk (UG95) har omfattningen av prao varierat i stor utsträckning och minskade under åren 1993-1995. Även tiden för personlig vägledning varierar stort.
Genom riksdagens beslut med anledning av förslag i propositionen Växa med kunskaper (prop. 1990/91:85, bet.
1990/91:UbU16, rskr. 1990/91:356) infördes en skyldighet för hemkommunerna att erbjuda alla 16-åringar, som avslutat grundskolan eller motsvarande, en utbildning i gymnasieskolan.
Enligt propositionen ska kommunernas dimensionering av gymnasieskolans organisation möta elevernas val, dvs.
så många elever som möjligt ska få komma in på sitt förstahandsval. Kommunerna har också en skyldighet att informera om de studiemöjligheter som finns i gymnasieskolan.
Av läroplanen för de frivilliga skolformerna (Lpf 94)
framgår att gymnasieskolan nära ska samverka med den obligatoriska skolan, med universitet och högskolor, med arbetslivet och med samhället i övrigt. Universitet och högskolor, arbetsförmedlingar, näringsliv, arbetsmarknadens parter och branschorganisationer har viktiga roller i informationen till skolorna och eleverna. I läroplanen anges också mål att sträva mot samt riktlinjer för studie- och yrkesvägledare. Rektor vid varje gymnasieskola har ett övergripande ansvar för hur studie- och yrkesorienteringen ska organiseras.
Enligt läroplanen ska varje elev göra upp en individuell studieplan i dialog med sin gymnasieskola och revidera den vid olika tillfällen under utbildningen.
Valet av gren och specialisering genom valbara kurser samt det individuella valet har inneburit ökade möjligheter för eleverna att välja och påverka sin utbildning. Detta medför samtidigt att elevernas behov av information och vägledning under studietiden ökar. I Lpf 94 betonas hela personalens ansvar för att informera och vägleda eleverna inför deras val av utbildning och yrke.
Tillkomsten av det individuella programmet i gymnasieskolan och det vidgade utbildningsansvaret för alla ungdomar upp till 20 år har medfört förändringar för studie- och yrkesvägledningen. Ungdomar med studiesvårigheter eller sociala problem av olika slag behöver särskilt stöd vid övergången från skolan till arbetslivet eller för att gå vidare till andra studier.
Kravet på godkänt i grundskolans kurser i svenska, svenska som andraspråk, engelska och matematik för att vara behörig sökande till ett nationellt program i gymnasieskolan har medfört ett ökat antal elever på det individuella programmet. Av de ca 97 000 elever som lämnade grundskolan våren 1999 återfanns hösten 1999 ca 10 procent på ett individuellt program. Dessa elever ställer stora krav på vägledning och samordning av studie- och yrkesvägledningen i såväl grund- som gymnasieskolan.
Av 11 kap. skollagen (1985:1100) framgår dels att varje kommun aktivt ska verka för att nå dem i kommunen som har rätt till grundläggande vuxenutbildning och motivera dem att delta i utbildningen, dels att kommunerna ska erbjuda gymnasial vuxenutbildning.
Olika delar inom vuxenutbildningen ställer olika krav för att tillgodose vuxnas behov av bl.a. information och vägledning om olika studievägar, studiefinansiering och stöd för att formulera mål och lägga upp en plan för studierna.
Vägledning för vuxna med kort utbildning och kanske erfarenhet av flera misslyckanden i tidigare studier kräver insatser över tid. Det är en process som syftar till att bygga upp självkänslan och hjälpa de studerande att kunna göra väl underbyggda val avseende inriktningen av studierna.
Ett stort antal invandrare söker sig till vuxenstudier på olika nivåer. Vuxna med bristande kunskaper i svenska kräver vägledning som dels beaktar den vuxnes tidigare kunskaper från hemlandet, dels behovet av utveckling av språkkunskaper. I vägledningssituationen måste också olika kulturers värderingar och attityder vägas in.
Arbetslösheten under 1990-talet, den förändrade invandringen och vuxenutbildningens expansion genom kunskapslyftet, har inneburit att många kommuner omorganiserat studie-
och yrkesvägledningen. Prioriterade målgrupper inom kunskapslyftet är i första hand arbetslösa som har kort utbildning - särskilt korttidsutbildade män - och personer med utländsk bakgrund.
Kommunerna har prövat olika vägar att aktivt nå och rekrytera dessa grupper. Det finns skillnader mellan kommunerna i fråga om de strategier man valt och hur stora resurser, både personella och ekonomiska, man satsat. I många kommuner sker samverkan inom ramen för lokala vägledningscentrum. Detta samarbete mellan vägledare inom utbildningsväsendet, arbetsförmedling, olika utbildningsanordnare, näringsliv och myndigheter är ett sätt att tillgodose individers behov utifrån ett helhetsperspektiv.
Betydelsen av och innehållet i studie- och yrkesvägledning för både ungdomar och vuxna ökar och kräver förändring i takt med arbetslivets och utbildningsväsendets förändringar och ökande komplexitet. Behovet av ökade möjligheter till utbildning i varierande former och övergångar mellan olika utbildningsvägar ökar.
Ungdomarnas närhet till arbetslivet har minskat. Olika former för den praktiska arbetslivsorienteringen i grundskolan behöver därför utvecklas. Den situation som uppstått vid övergången till den nya gymnasieskolan fordrar bl.a. att formerna för vägledningsinsatserna förnyas.
Det finns behov av att stärka ungas etablering på arbetsmarknaden genom att skapa bättre fungerande övergångar från skola till fortsatta studier eller arbetsliv. Ungdomar måste få en grundkompetens för kommande utbildning och yrkesliv och en trygghet i sina val av yrkesinriktning.
Ett ökat antal utbildningar på olika nivåer med varierande innehåll och inriktning erbjuds av allt fler utbildningsanordnare. Möjligheter att välja skola har ökat konkurrensen dels mellan olika kommunala skolor, dels mellan kommunala skolor och fristående skolor på både grundskole- och gymnasienivå.
Behovet av opartisk och oberoende information och vägledning har därför ökat.
Utvecklingen inom IT-området innebär nya möjligheter för individen att själv hantera och skaffa sig information. Utbildning och vägledning per distans är redan i dag en realitet som bryter social och geografisk isolering, vilket också får konsekvenser för vägledningen.
I dag finns ett antal olika informationssystem för delar av utbildningsväsendet och arbetsmarknaden, t.ex. Asken - Högskoleverkets utbildningsdatabas och Arbetsmarknadsstyrelsens informationsprogram för vägledning, DIVA, med information om yrken och utbildningar. Efter regeringens proposition Åtgärder för att bredda och utveckla användningen av informationsteknik (prop. 1995/96) fick Statens skolverk i uppdrag att utveckla ett informationssystem inom utbildningsområdet med huvudsaklig inriktning på skolans behov.
Med den ökande internationaliseringen har möjligheterna till studier, praktik och arbete utomlands ökat.
Många människor kommer till Sverige med varierande utbildningar bakom sig. Vårt land har blivit en mötesplats för många kulturer, vilket innebär ett stort ansvar att tillvarata samhällets etniska och kulturella mångfald.
Livslångt lärande och återkommande utbildning för att tillgodose individers krav på kompetensutveckling och arbetslivets behov av kompetent arbetskraft ställer också ökade krav på vägledningen. Många anställda behöver skaffa sig en ny eller kompletterad utbildning dels för att arbeten försvinner och ersätts av nya, dels för att arbetets innehåll och organisation förändras. Både arbetslösa och anställda kommer att behöva vägledning, antingen för att byta yrke eller för att skaffa sig en kompletterande utbildning för att möta arbetslivets krav. Ytterligare en aspekt som påverkar vägledningen är validering och värdering av de formella och informella kunskaper en person besitter, bl.a. när det gäller validering av utländsk utbildning och yrkeskompetens.
I de tillväxtavtal som tecknats i regionerna och i de regionala kompetensråd som inrättas betonas i många fall behovet av samordnade vägledningsinsatser för att bl.a. stimulera till studier och mer otraditionella studie- och yrkesval. Inom ramen för EU-programmet Leonardo da Vinci finns krav på att skapa ett resurscentrum för vägledning som har till uppgift att informera vägledare i Sverige om utbildning och praktik i andra länder och att förmedla information om svensk utbildning till sådana resurscentrum i andra medlemsländer.
Sammantaget kan konstateras att syftet och inriktningen i vägledningsinsatserna skiftar beroende på de studerandes kön, ålder och skolform.
Behovet av studie- och yrkesvägledning av hög kvalitet är mer omfattande än någonsin men samtidigt mer komplext.
En särskild utredare tillkallas för att kartlägga och analysera individens behov av studie- och yrkesvägledning inom skolväsendet utifrån de förändrade krav som arbetsliv, utbildning och samhällsutveckling ställer.
Utredaren ska beakta behov av information och vägledning hos olika grupper av studerande och därvid särskilt uppmärksamma hur utsatta individer och grupper får tillgång till vägledning. Hänsyn ska tas till skillnader som beror på utbildningens nivå och mål samt de studerandes kön och ålder.
Kartläggningen och analysen ska omfatta olika samverkansformer mellan skola, utbildning, arbetsliv och det omgivande samhället. Frågor som rör övergången mellan grundskola och gymnasieskola, skola och högskola eller annan eftergymnasial utbildning samt skola och arbetsliv är särskilt viktiga att beakta.
Kartläggningen och analysen ska också omfatta vuxenutbildningen.
Studie- och yrkesvägledarens roll och funktion i olika skolformer ska särskilt belysas. Ansvarsfördelningen mellan individen, kommunen och staten ska belysas och klargöras.
Utredaren ska föreslå mål för studie- och yrkesvägledningen i olika skolformer samt bedöma vilka åtgärder som krävs för att målen ska kunna nås. Utredaren ska redovisa hur syoverksamheten kan fullgöras av olika befattningshavare inom skolan och vuxenutbildningen.
Lärares och skolledares uppgifter i förhållande till studie- och yrkesvägledare ska särskilt belysas.
Utredaren ska föreslå hur samarbetet inom och utom utbildningssystemet kan utvecklas i syfte att ge de studerande en samlad och kvalitativt god vägledning.
Utredaren ska också belysa hur olika kommuner organiserar vägledningen och hur samarbete mellan olika aktörer sker. Därvid ska utredaren pröva om -
och i så fall i vilken utsträckning - det finns anledning att ytterligare reglera kommunernas skyldighet inom vägledningsområdet.
Utredaren ska tillsammans med tidigare nämnda nationella aktörer diskutera förutsättningarna för att utveckla ett gemensamt informationssystem och överväga möjligheterna till samordning mellan ett sådant system och det resurscentrum för vägledning som inrättats inom ramen för Leonardo da Vinci.
Vidare ska utredaren lämna förslag till vem som ska ansvara för drift och underhåll av ett sådant IT-baserat system.
Konsekvenser av internationella erfarenheter och överenskommelser ska beaktas. Vidare ska utredaren belysa behov av nationella insatser för att stödja vägledningen och inhämta internationella erfarenheter inom området.
Utredaren ska utifrån sina ställningstaganden vad gäller mål och funktion för vägledningen i olika skolformer lämna förslag i fråga om utbildningen av vägledare och kompetensutvecklingen för yrkesverksamma vägledare. Utredaren ska därvid beakta förslagen i Lärarutbildningskommitténs betänkande Att lära och leda - En lärarutbildning för samverkan och utveckling (SOU 1999:63) inklusive de remissynpunkter som lämnats på betänkandet. Utredaren ska också lämna förslag till dimensionering av utbildningen för vägledare.
I det fall utredarens förslag innebär att författningar behöver ändras, ska utredaren lämna förslag till sådana ändringar.
Med utgångspunkt i sina förslag i fråga om skol- och vuxenutbildningsområdet ska utredaren pröva i vilken mån förslagen har effekter på vägledningen inom Arbetsmarknadsverkets ansvarsområde. Utredaren ska även översiktligt bedöma om förslagen är tillämpliga när det gäller detta område med beaktande av de roller och mål som gäller inom utbildnings- respektive arbetsmarknadsområdet.
Utredaren ska samråda med berörda myndigheter och organisationer. Som framgår av kommittéförordningen ska samtliga förslag kostnadsberäknas och förslag till finansiering ska redovisas för föreslagna bestämmelser och åtgärder. Detta ska jämföras med nuvarande uppdelning av kostnader och finansiering mellan stat och kommun. Besparingar och effektivitetsvinster ska redovisas och kvantifieras.
Uppdraget, förutom den del som avser utbildning och kompetensutveckling, ska vara slutfört och redovisas till Utbildningsdepartementet senast den 30 september 2000. Vad gäller utbildning av vägledare samt kompetensutveckling för yrkesverksamma vägledare ska uppdraget slutredovisas senast den 15 december 2000.