Svar på fråga 1999/2000:744 om stöd vid internationella insatser
Utrikesminister Anna Lindh
Margareta Viklund har frågat mig vad jag avser göra för att öka stödet till de svenskar som deltar i internationella organisationers fredsfrämjande missioner.
Låt mig till att börja med slå fast att regeringen sätter stort värde på de insatser som svenska medborgare gör inom ramen för olika fredsfrämjande missioner runt om i världen. Dessa personer deltar i en av svensk utrikespolitiks mest prioriterade verksamheter.
Sverige har en lång tradition på detta område. Den breda erfarenhet vi skaffat oss genom åren har gjort svenskar till efterfrågade deltagare i fredsfrämjande verksamheter. Som minister får jag ofta motta bevis för den uppskattning som svenska representanter röner i dessa sammanhang.
Samtidigt är det givetvis så att de miljöer som missionerna bedrivs i är krävande. Det är därför de behövs. Det ställer stora krav både på de personer som väljer att delta, och på de organisationer som svarar för insatsen.
Svenskt deltagande i civila fredsfrämjande missioner sker inom ramen för både FN och OSSE. Det är då i första hand dessa organisationer som ansvarar för att deltagarna får det stöd som de har rätt till, och som är en förutsättning för att missionen ska fungera effektivt. Anställningsvillkoren regleras också huvudsakligen i enlighet med vad som är praxis i dessa organisationer.
Regeringen utsåg i höstas en särskild utredare för att kartlägga den svenska rekryteringen av personal till insatser i konfliktområden och föreslå åtgärder för att ytterligare förbättra denna. Förutsättningarna för ett samordnat svenskt stöd till personal i konfliktområdena kommer att beröras av utredaren. Utredningen beräknas bli klar under sommaren.