den 8 december

Svar på fråga 1999/2000:317 om algkalk

Miljöminister Kjell Larsson

Ester Lindstedt-Staaf har frågat vad jag avser att göra för att öka användningen av algkalk med tanke på näringsobalansen i våra kretslopp.

Kalkningsmedel används av ett stort antal markanvändare. Inom mitt ansvarsområde ligger närmast den kalkning som utförs för att motverka det försurande nedfallets inverkan på sjöar och vattendrag.

Algkalk bildas främst av vattenlevande växter i havet och kan i vissa kustområden samlas i så stora mängder att den är intressant att samla in för kommersiell användning. I jämförelse med de fossila kalksorterna är algkalk förhållandevis kostsam att använda. Med effektivare skördemetoder och utveckling av spridningsteknik ska denna nackdel förhoppningsvis reduceras. Algkalk innehåller mycket riktigt spårämnen @ bl.a. selen @ i högre utsträckning än de fossila kalksorterna och är därigenom ett intressant alternativ, eller komplement, till konventionella kalkningsmedel.

Den sammanställning som efterfrågas är åtminstone delvis redan utförd av Naturvårdsverket i rapporten Spårämnen i algkalk med särskild hänsyn till biotillgängligheten av selen, utgiven år 1997. Rapporten visar att algkalk har många värdefulla egenskaper. Jag tycker det är tilltalande att kunna ersätta fossila produkter med produkter som ingår i ett aktivt kretslopp. I den nationella planen för kalkningsverksamheten under den närmaste tioårsperioden, som Naturvårdsverket redovisade till regeringen i somras och som nu bereds i Regeringskansliet, tas användningen av algkalk upp. När regeringen under nästa år tar ställning till planen avser jag att överväga vilka åtgärder som kan behövas för att få kalkningsverksamheten så bra kretsloppsanpassad som möjligt.