Fråga 1999/2000:991 av Helena Bargholtz (fp) till statsrådet Maj-Inger Klingvall om asyl för förföljda pakistanska kvinnor
Återigen har vi kunnat läsa i tidningen och se på TV om de vidriga förhållanden många pakistanska kvinnor tvingas leva under. Mäns möjligheter att utöva s.k. hedersmord mot kvinnor de ogillar är ett ständigt närvarande fruktansvärt hot.
Jag har nyligen kommit i kontakt med en kvinna som berättat hur hon själv blev vittne till hur kvinnor i hennes egen by blev avrättade utomhus mitt på dagen. Hon har också berättat om att situationen bara blivit allt värre. För varje månad är det alltfler kvinnor som mister livet, bränns, lemlästas eller bara försvinner utan att polisen eller andra myndigheter gör något mot förövarna. Denna kvinna tvingades, efter mordhot, konstatera att det inte fanns något intresse från polisen att hjälpa henne eller gripa dem som hotat henne. Beteendet från myndigheterna ger tydliga signaler att det är fritt fram att fortsätta att utsätta kvinnor för våld och mord. Problemet är inte att det saknas en formell lagstiftning. Problemet är att bara ett fåtal respekterar den. Det pakistanska samhället är mycket traditionsbundet. Kvinnorna i Pakistan är rättslösa. Männen har en oinskränkt rätt att bestämma.
Kvinnor som arbetar mot det rådande systemet för att förbättra kvinnornas situation i Pakistan riskerar sina egna liv. Enligt utlänningslagens 3 kap. 3 § stadgas "att den som på grund av sitt kön eller homosexualitet känner välgrundad fruktan för förföljelse ska anses som skyddsbehövande".
Jag vill därför fråga statsrådet Maj-Inger Klingvall om statsrådet är beredd att verka för att kvinnor, som fruktar för sina liv i Pakistan, ska kunna få asyl i vårt land.