Fråga 1999/2000:964 av Cinnika Beiming (s) till statsrådet Maj-Inger Klingvall om human bedömning vid beslut om besöksvisum
Många medborgare i Sverige kommer från länder dit de ofta inte kan återvända. Enda sättet att få träffa sina anhöriga är då att de får komma hit på besök. För vissa länder har Sverige en restriktivare visumpolitik. Det finns en praxis att vara mer uppmärksam mot personer som kommer från vissa länder, där t.ex. avhoppsfrekvensen är hög. Många människor upplever därför att kontakten med släktingar försvåras av myndigheternas hantering av visumansökningar. Inte minst med tanke på vilken syn de människor som bor och verkar här får på det svenska samhället när de förvägras möjligheten att hålla kontakten med sina anhöriga, är det angeläget att besöksvisum kan bedömas humant. Detta kan ske om ansökningen behandlas utifrån varje enskild individs situation. Regeringen har tidigare uttalat att när det gäller besök av släktingar och besök av kommersiella och kulturella skäl så är det viktigt att viseringskrav inte i onödan försvårar detta. Det är mycket positivt att regeringen nu i de antagna direktiven till den parlamentariska utredningen som ska se över reglerna om anhöriginvandring, anger att även viseringspolitiken ska ses över. I kommittédirektiven framgår det att "möjligheten för äldre anhöriga att hålla kontakt med anhöriga i Sverige genom att visering och uppehållstillstånd för besök beviljas skall också beaktas". Man kan tolka detta som att det endast är äldre släktingar som berörs av översynen. Enligt min uppfattning är det lika angeläget att beakta viseringspolitiken generellt.
Jag vill mot denna bakgrund fråga statsrådet Maj-Inger Klingvall om hon är beredd att verka för att viseringspolitiken som helhet beaktas i utredningen.