Fråga 1999/2000:89 av Elizabeth Nyström (m) till socialminister Lars Engqvist om bilstöd till handikappade
1989 års förordning om bilstöd till handikappade är tydlig när det gäller att inte försämra möjligheterna att erhålla anpassningsbidrag. I förarbetena nämner statsrådet bl.a. automatisk växellåda som exempel på sådan utrustning som reformen även fortsättningsvis avses ge bidrag till.
Trots detta har Riksförsäkringsverket i sina Allmänna Råd alltsedan 1992 meddelat att reformen ej syftar till att lämna bidrag till sådana anordningar som är fabriksmonterade och/eller kan erhållas som standardutrustning. Detta har medfört att ansökan om anpassningsbidrag till bl.a. automatisk växellåda, elektriska fönsterhissar, elbackspeglar, kupé- och motorvärmare, defrosteranläggningar m.m., i de flesta fall har avslagits. Detta oavsett om läkarintyg har ansett att handikappet kräver dessa anläggningar och Vägverket tillstyrkt behovet.
Under det senaste året har ett flertal domar från kammarrätter, bl.a. i Göteborg, ställt sig på den klagandes sida och underkänt Riksförsäkringsverkets Allmänna Råd, som stridande mot förordningen och dess förarbeten.
Kammarrättsdomarna till trots fortsätter Riksförsäkringsverket att vidhålla sin rättsstridiga uppfattning. Det ger fortfarande försäkringskassorna runtom i landet direktiv om att avslå begäran om anpassningsbidrag för nämnda åtgärder.
Vilka åtgärder ämnar socialministern vidta för att ytterligare tydliggöra 1989 års förordning om bilstöd till handikappade?