Fråga 1999/2000:869 av Jonas Ringqvist (v) till jordbruksminister Margareta Winberg om svensk kalvexport
Den svenska kalvexporten förväntas öka trots en bred svensk enighet om att de villkor som dessa djur då kommer födas upp under är oacceptabla. Djuren tvingas stå uppbundna utan möjlighet att röra sig. De ges näringsfattigt foder för att köttet ska bli ljust och riskerar därför att dö av järnbrist. Man är dessutom ofta tvungna att blanda antibiotika i fodret till kalvar med järnbrist, eftersom de annars skulle bli sjuka. Förutom lidande för de enskilda djuren så innebär detta också att den svenska modellen, med ett förhållandevis gott djurskydd, brister i trovärdighet genom att vi inte kan hitta en tillräcklig lönsamhet i produktionen.
Trots att EU:s frihandelsprinciper sätts över djurens rättigheter så finns det saker vi kan göra för att begränsa kalvexporten. Tillståndsgivningen för exporten kan ses över. Jag har fått uppgift om att man i dag kan få exporttillstånd för djur som ännu är för unga för att exporteras. Ett annat sätt som bör prövas är förändringar av de nationellt utformade jordbruksstöden för att förbättra lönsamheten i nötköttsproduktionen.
Även EU:s frihandelsprinciper bör ifrågasättas. Det är inte rimligt att samma principer ska gälla för levande djur som för andra varor. I stället bör levande djur undantas från principen om varors fria rörlighet.
Min fråga till jordbruksministern är:
Vad avser regeringen vidta för åtgärder för att begränsa den svenska kalvexporten?