Fråga 1999/2000:542 av Caroline Hagström (kd) till jordbruksminister Margareta Winberg om svensk djurskyddslagstiftning
En ny förordning, (EG) nr 1804/1999, som bl.a. innehåller nya bestämmelser om djurhållning i ekologiskt lantbruk kommer att innebära att ekologiskt uppfödda djur i första hand ska behandlas med homeopatiska medel eller med örtmedicin. Då bestämmelserna om djurhållning i ekologiskt lantbruk omfattas av en förordning innebär det att dessa omedelbart gäller som lag i de enskilda medlemsländerna. Homeopatiska medel är dock förbjudna att använda för veterinärer i Sverige, eftersom det inte finns någon vetenskaplig bevisning att de är verksamma. Men enligt svensk djurskyddslagstiftning "ska veterinär anlitas vid behandling i syfte att förebygga, påvisa, lindra eller bota sjukdom eller skada hos ett djur, om behandlingen orsakar lidande som inte är obetydligt". Om en lantbrukare, vars djur i ekologisk uppfödning insjuknar, enligt lagen tillkallar en veterinär kommer detta att innebära att den nya lagen om behandling med homeopatmedel inte kommer att kunna följas. Om samma lantbrukare i stället väljer att låta behandla djuret med homeopatiska medel av någon annan person med odefinierad kunskap i örtmedicin och/eller homeopati, kommer det att vara ett brott mot svensk djurskyddslagstiftning. Utöver de djurskyddsmässiga risker som denna förordning innebär för svensk del kan det också finnas smittskyddsmässiga risker, då en av veterinärernas viktigaste uppgifter är att kontrollera och förhindra smittspridning bland djur, och från djur till människa.
Hur avser ministern att agera för att den nya lagen ska kunna implementeras med svensk djurskyddslagstiftning?