den 12 oktober

Fråga 1999/2000:53 av Roy Hansson (m) till socialminister Lars Engqvist om tandvårdsreformen

Tandvårdstaxan indelades i två delar den 1 januari 1999, bastandvård och protetisk behandling. Bastandvård innebär ersättning från försäkringskassan för flertalet åtgärder. Vid protetisk behandling utgår ersättning efter ett karensbelopp.

Avsikten var att alla patienter skulle få ersättning för all bastandvård. Det har nu visat sig att det inte omfattar patienter med behov av helprotes.

Helprotesbehandling har hänförts till protetisk behandling, med följd av att denna patientkategori alltid måste uppnå ett karensbelopp före ersättning från försäkringskassan. Karensbeloppet är för närvarande 3 500 kr, vilket innebär att en patient vanligtvis inte får någon ersättning från försäkringskassan. Helprotes för dessa patienter måste rimligtvis hänföras till bastandvård.

Som det är för närvarande drabbas en mycket utsatt kategorigrupp, våra allra äldsta med låg eller ingen ATP. Följden blir ofta att, för att inte eftersätta munhälsan, hänvisa patienten till socialbidrag med ökade kostnader för kommuner. Detta var naturligtvis inte meningen när den nya tandvårdstaxan infördes.

Vilka åtgärder avser socialministern vidta för att komma till rätta med detta problem?